I Sverige finns många olika arbetsplatser med problem förknippade med isocyanater. Metall larmade om riskerna med isocyanater redan på 1970- talet och då infördes ett gränsvärde. Isocyanater kan frigöras vid upphettning av limmer, lacker, plaster m.m. Följden kan bli astma samt skador på lungor och andra organ.
Forskningen om isocyanater har visat på den verklighet som många arbetare arbetar under. Ökad kunskap har varit grunden för att utveckla alternativ och metoder för att förbättra arbetsmiljön. Men omfattningen av problemen och utbredningen av isocyanater är omfattande. Forskningen behöver stärkas och vara långsiktig. Genom internationellt samarbete måste kunskap spridas om både problemen och hur de kan lösas.
Larmen har duggat tätt angående det kemiska ämnet isocyanater. Tusentals industriarbetare riskerar dagligen sin hälsa på grund av isocyanater som finns i färg, lim och plast. Symtomen kan vara rinnande näsa, ögonirritationer, astma eller eksem. Besvären kan bli kroniska.
Isocyanater kan numera återfinnas inom industrins alla sektorer. Nya områden inom vilka exponering förekommer är vid lödning och bearbetning av kretskort inom elektronikindustrin samt vid svetsning, slipning och skärning i lackerad plåt inom bilindustrin.
Forskningen
Forskarna säger att det inte är enkelt att få ett helhetsintryck av isocyanatexponering eftersom halterna varierar mycket under dagen vid olika arbetsmoment. När människor blir sjuka har sjukvården svårt att finna samband mellan arbete och sjukdom.
Forskning kring isocyanater bedrivs på en del av våra universitet. Det gäller bl.a. Umeå, KTH i Stockholm, FOA, Lund. Arbetarskyddsstyrelsen har också bedrivit projekt inriktade på att mäta isocyanater med nya mätmetoder. Fackföreningsrörelsen har också deltagit i viss forskning.
Tyvärr verkar det som om ledande forskare inom ämnet får tigga och be om medel. Samhällets stöd verkar vara alldeles otillräckligt. Om det inte finns fasta tjänster inrättade för forskarna, ja då finns det inte heller doktorander och den långsiktiga kompetensen går förlorad.
Arbetarskyddsstyrelsens anslag på några hundra miljoner är egentligen bara nålpengar i jämförelse med de 40-60 miljarder som ohälsan i arbetslivet årligen beräknas kosta samhället.
Delar av kemiindustrin är inte glada över arbetsmiljöforskningen. De tycker att forskningen utgör ett hot mot deras produkter. Vissa stora kemikoncerner försöker antingen köpa upp de kompetenta forskare som finns och styra in deras forskning eller dölja de arbetsmiljöfaror som finns. Den oberoende forskningen behöver därför stärkas och den behöver vara långsiktig.
Åtgärder
I Sverige sker isocyanatmätning ganska sällan. Vid många arbetsplatser har man aldrig någonsin studerat isocyanater i luften. Vi vet ju att isocyanater kan finnas på många arbetsplatser. Industrifacket säger t.ex. att isocyanater kan finnas på 300-400 av "deras" arbetsplatser. Industrifacket håller på med en inventering.
När man studerar detta stora arbetsmiljöproblem märker man ganska snabbt att någon samlad helhetsbild över problemen inte finns. Forskarna konkurrerar om de små medel som finns. En del pengar erhålls från rådet för arbetslivsforskning, försäkringsbolag har också stöttat upp vissa forskningsprojekt kring isocyanater. Arbetarskyddsstyrelsen har meddelat föreskrifter, och hygieniska gränsvärden har fastställts.
Det finns dock stora behov och samhället hade varit i behov av en samlad bild och neutral riskbedömning av isocyanatproblemen. Eftersom problemet är mycket komplext föreslår vi att en särskild utredare tillsätts. Utredaren bör av regeringen få i uppgift att ge en samlad bild av forskning, risker, ge en bedömning angående hygieniska gränsvärden, ersättningsmedel för isocyanaterna m m.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild utredare kring problemet med isocyanater.
Stockholm den 3 oktober 1999
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Hans Andersson (v)
Ulla Hoffmann (v)