Ett nytt ombudsmannaämbete samt avskaffande av arbetsdomstolen
1 Inledning
En del av dagens arbetsrättsliga lagstiftning syftar till att motverka olika
former av diskriminering i arbetslivet. Precis som arbetsrätten i stort har
denna lagstiftning utökats successivt och kommit att bli allt mer oöver-
skådlig. Äldst är jämställdhetslagen från 1980 men så sent som förra året
tillkom tre nya diskrimineringslagar - lagen om åtgärder mot etnisk
diskriminering i arbetslivet, lagen om diskriminering i arbetslivet av
personer med funktionshinder samt lagen om förbud mot diskriminering i
arbetslivet på grund av sexuell läggning.
Successivt har också inrättats nya myndigheter och statliga nämnder med
uppgift att bl.a. övervaka efterlevnaden av de nya lagarna. I denna motion
föreslås en samordning av de ifrågavarande myndigheterna.
2 Tillsynsmyndigheterna
Jämställdhetslagen (1991:433) stadgar om aktiva åtgärder för att främja
jämställdhet mellan män och kvinnor samt om förbud mot köns-
diskriminering. För att övervaka att jämställdhetslagen efterlevs har
inrättats dels en jämställdhetsombudsman (JämO), dels en
jämställdhetsnämnd. Nämndens uppgift är att på förslag av JämO utfärda
vitesförelägganden mot arbetsgivare som inte följer jämställdhetslagens
föreskrifter. Talan om utdömande av vite förs av JämO vid tingsrätt
medan JämO:s talan för en enskild arbetstagares räkning förs vid
Arbetsdomstolen (AD).
Lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet stadgar om
aktiva åtgärder för att främja etnisk mångfald samt om förbud mot etnisk
diskriminering. För att övervaka att lagen efterlevs finns en ombudsman mot
etnisk diskriminering (DO) och en nämnd mot diskriminering. Nämndens
uppgift är att på förslag av DO utfärda vitesförelägganden mot arbetsgivare
som inte följer lagens föreskrifter. Talan om utdömande av vite förs av DO
vid tingsrätt medan DO:s talan för en enskild arbetstagares räkning förs vid
Arbetsdomstolen (AD).
En motsvarande lag tar sikte på förbud mot diskriminering i arbetslivet av
personer med funktionshinder. Här är det Handikappombudsmannen som är
den övervakande myndigheten. Ombudsmannens talan förs på motsvarande
sätt som gäller för DO.
Slutligen har inrättats en lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet på
grund av sexuell läggning. En särskild ombudsman mot diskriminering på
grund av sexuell läggning (HomO) har inrättats för att övervaka lagens
efterlevnad. Reglerna för talan motsvarar övriga ombudsmäns.
3 Sammanläggning av myndigheterna
Enligt vår mening talar effektivitetsskäl för en sammanläggning av de
fyra ombudsmännen och av de två nämnderna. En myndighet bör ha
uppgiften att följa alla former av olaga diskriminering i arbetslivet.
Det nya ombudsmannaämbetet bör läggas direkt under riksdagen. Däri-
genom åstadkoms en bättre överensstämmelse med de s.k. Parisprinciperna,
vilka antogs av FN:s generalförsamling för sex år sedan. I dessa principer
betonas självständigheten gentemot regeringen för samhällsorgan som skall
skydda mänskliga rättigheter.
4 Rättegången i arbetstvister
Enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister dömer
Arbetsdomstolen i tvister om kollektivavtal och arbetstvister som avses i
MBL. Ungefär en tredjedel av det totala antalet arbetsrättsliga tvistemål
döms av tingsrätt. I dessa mål går det att överklaga till Arbetsdomstolen,
som därvid utgör sista instans.
Moderaterna är principiellt emot specialdomstolar. Sådana bör inte
förekomma. Utvecklingen under senare år har faktiskt också gått emot en
ordning där allt fler tvister handläggs inom det ordinarie domstolsväsendet.
Således har t.ex. bostadsdomstolen avskaffats.
Även arbetsdomstolen bör nu avskaffas. Det handlar inte bara om att det är
principiellt tveksamt med en ordning där ett utvalt rättsområde bryts ut från
det "normala" rättsväsendet. Än mer betänkligt är det korporativa synsätt
som ligger bakom ordningen med partssammansatta domstolar. Ett domstols-
väsende där de etablerade organisationerna ges ett dömande inflytande inom
"sitt" samhällsområde kan inte hävda den enskildes rätt. Detta understryks
särskilt vid sådana tvister där den enskilde söker rätt mot de etablerade orga-
nisationerna och dessa kan ha ett sammanfallande intresse av att bibehålla
status quo.
I praktisk rättstillämpning har det enligt vår mening också visat sig att
partssammansatta domstolar tenderar att fylla ut lagstiftningen och skapa
praxis på ett mer långtgående sätt. Detta undergräver lagstiftarens ställning,
leder till mindre förutsebarhet och därmed till en minskad rättssäkerhet.
Arbetsdomstolens funktioner bör därför övertas av de allmänna domstolarna.
Vi är övertygade om att en sådan ordning kommer att gynna förutsebarheten
och rättssäkerheten. Eftersom Arbetsdomstolens domar inte går att överklaga
medför förändringen därtill ökade möjligheter till överprövning också av
arbetsrättsliga domar.
5 Hemställan
5 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avskaffande av jämställdhetsombudsmannen
(JämO), ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), handikapp-
ombudsmannen och ombudsmannen mot diskriminering på grund av
sexuell läggning (HomO),1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av ett nytt sammanslaget ombuds-
mannaämbete,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den nya ombudsmannen skall utgöra en
myndighet direkt under riksdagen,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sammanslagning av Jämställdhetsnämnden och
Nämnden mot diskriminering,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avskaffande av Arbetsdomstolen.
Stockholm den 4 oktober 1999
Mikael Odenberg (m)
Kent Olsson (m)
Patrik Norinder (m)
Christel Anderberg (m)
Henrik Westman (m)
Ewa Thalén Finné (m)
Anna Åkerhielm (m)
Rolf Gunnarsson (m)
Anna Lilliehöök (m)
1 Yrkandena 1-3 hänvisade till KU.
Elanders Gotab, Stockholm 1999