Projektanställningar blir allt vanligare. Detta gäller inte minst unga
branscher som IT-branschen. Den fackliga anslutningen i denna typ av
företag är förhållandevis låg, och LAS regler om projektanställningar
utgör inget större problem.
Inom mediebranschen är också projektanställningar vanliga. Här är där-
emot den fackliga anknytningen stark och förmåner knutna till kollektivavtal
huvudregeln. Detta hindrar på många sätt projektanställningar och anlitandet
av egenföretagare. Kollektivavtalsanknytningen skapar dessutom klara orätt-
visor för de projektanställda i vissa fall, t.ex. vad gäller intjänandet av
pensionsförmåner. Jag har påtalat problemet i tidigare motioner, men ingen-
ting har dessvärre hänt.
Reglerna i LAS innebär i praktiken att projektanställningar begränsas till
11 månader för att inte tiden för en fast anställning skall föreligga.
En projektanställning på 11 månader innebär att uppdragstagaren enligt
kollektivavtal i de flesta fall behandlas oförmånligt vad gäller avtalspensio-
ner. Pensionsavgifter betalas för alla anställda oberoende av uppdragets
längd, även för anställda med anställningstider under 12 månader. Kvalifi-
kationstiden för pensionsrättigheter är däremot 12 månader för varje ny
anställning även om en eller flera tidigare anställningar förelegat inom
samma kollektivavtalsområde. Pensionsavgiften är en del av den anställdes
lön. Avgiften betalas för alla men kommer i princip endast att tillgodoräknas
de fast anställda, vilket i klartext innebär att viss del av den
projektanställdes
lön "konfiskeras" till förmån för personer med fast anställning eller
arbetsgivarkollektivet.
Ett sätt att kringgå problemet vore att utföra arbetsuppgifterna som egen-
företagare. De fackliga organisationerna är dock ofta restriktiva, när det
gäller engagemang av egenföretagare.
Ett rättvisekrav vore att tillåta att den projektanställde fick avtala bort
pensionsförmånen och använda motsvarande löneutrymme för att själv ordna
sin pensionsförsäkring.
Enligt svensk tradition skall förhållandena mellan arbetsgivar- och arbets-
tagarorganisationer så långt möjligt ske genom överläggningar utan
tvingande lagstiftning. Det finns således två vägar att gå för att undanröja
den nu nämnda och andra kollektivavtalsbestämmelser som kan drabba en
arbetstagare eller en grupp av arbetstagare på ett orättfärdigt sätt.
En mot avtalsparterna "mjuk" metod är att regeringen uppmanar dem att se
över kollektivavtalsregler av nu nämnt slag. Erfarenheterna av den mjuka
linjen är inte god. Uppmaningar har mottagits och löften har givits, men
sedan har inte mycket hänt.
En andra metod är att lagstifta mot den här typen i kollektivavtal diskrimi-
nerande regler. Lagstiftning är till för att skydda en svag part. Den enskilde
projektanställde kan i hög grad klassificeras som den svagare parten i nu
beskrivna avtalsförhållanden.
Liknande effekter gäller t ex avgångsskyldighet av åldersskäl enligt
kollektivavtal.
Den fackliga organisationen eller t o m en annan facklig organisation på
samma arbetsplats kräver inte så sällan att den i kollektivavtal stipulerade
åldersgränsen för avgångsskyldighet alltid skall följas även om arbetsgivaren
och den enskilde arbetstagaren vill förlänga anställningen och att detta är
förmånligt både för företag och den enskilde. Detta är en form av diskrimine-
ring som i andra sammanhang sannolikt inte skulle vara tillåten.
Principen att arbetsmarknaden skall vara så litet reglerad som möjligt är i
grunden en värdefull princip. Frihet måste alltid följas av ansvar. Detta
ansvar måste också innefatta stor återhållsamhet med avtalsbestämmelser
som kan leda till uppenbar diskriminering.
Lagstiftningen måste för att skydda en svag part, ofta en "outsider", inne-
hålla vissa gränser för avtalsparternas rätt att träffa avtal som kan leda till
uppenbara orättvisor för den enskilde. Kombinationen av projektanställning
och obligatorisk avgiftsbetalning till avtalspension för den projektanställde
utan att någon pensionsrättighet kan tillgodogöras utgör en sådan orättfärdig
tillämpning av ett kollektivavtal. Samma gäller en mycket strikt tillämpning
av avgångsskyldighet på grund av åldersskäl, när arbetsgivare och den
enskilde är överens om att fortsätta anställningen. Regeringen bör föreslå
vissa stoppregler i lagstiftningen som undanröjer den här typen av diskrimi-
nerande regler.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av stoppregler gällande kollektivavtal
för att hindra att kollektivavtal tillämpas på ett uppenbart diskrimine-
rande sätt.