Det låga valdeltagandet vid årets val ger anledning till allvarliga
eftertankar. När mer än var femte väljare inte bryr sig om att utnyttja sin
demokratiska rättighet att rösta har demokratins verkningsgrad allvarligt
försvagats. Ju färre som röstar desto mindre legitimitet får det politiska
systemet. Om utvecklingen fortsätter riskerar hela det demokratiska
fundamentet att undermineras.
Orsakerna till det sviktande förtroendet för vårt demokratiska styrelseskick
är sannolikt både många och mångfasetterade. Om man skall söka mera
djupgående förklaringar till skeendet kan man inte undgå att konstatera att
politiken i många avseenden tappat sin förankring i vardagen. I en
fungerande demokrati måste politiken finnas med som ett naturligt inslag i
vardagslivet. Det gäller i människornas närmiljö såväl som på arbetsplatser-
na. Att sålunda fritt och öppet få diskutera politik, som ju ofta innehåller
vardagssvar på vardagsfrågor, på arbetsplatsen måste anses vara en grund-
läggande demokratisk rättighet.
I flera valrörelser under 90-talet har det visat sig vara allt svårare för
politiker att få komma till tals på vissa arbetsplatser. Trots att såväl
fackliga
företrädare som politiker är mycket väl medvetna om att politisk information
aldrig får ske i den form eller omfattning att den stör produktionen har det
förekommit att det från arbetsgivarorganisation bara någon eller några dagar
före aviserat och av berörda anställda förutsett arbetsplatsbesök, avsett att
äga rum under frukost- resp. lunchraster, lämnats meddelande om att besöket
ifråga inte fick äga rum.
För att ge en komplett och någorlunda rättvisande bild av läget måste
tillfogas att politisk information och tankeutbyte med anställda fortfarande
fungerar väl på många arbetsplatser. Erfarenheterna visar sålunda att det
mest givande utbytet sker på arbetsplatser där ett fruktbart samarbete
etablerats mellan arbetstagare och arbetsgivare.
I samband med riksdagens behandling av medbestämmandelagen (MBL) i
mitten av 70-talet diskuterades ovannämnda frågeställningar ingående. Den
dåvarande arbetsrättskommittén slog bl a fast att "det är en förutsättning för
att vårt demokratiska samhällssystem skall fungera väl att alla möjligheter
tillvaratas att sprida information och kunskap i politiska frågor och att
bedriva opinionsbildning i sådana frågor." Kommittén ansåg också att "det i
lag borde ges uttryck åt grundsatsen om rätt för arbetstagarna att bedriva
politisk verksamhet på arbetsplatsen."
Av inrikesutskottets bet. 1975/76:45 framgår bl a också följande: "Stats-
rådet Bengtsson instämmer med arbertsrättskommittén att arbetsplatserna bör
vara öppna för politisk verksamhet och tillägger att det är av väsentlig
betydelse att det politiska meningsutbytet och informationen i samhällsfrågor
på lämpliga vägar kan beredas insteg även på arbetsplatserna. Det ärenligt
hans mening viktigt att arbetstagarna bereds rätt att bestämma om dessa
frågor."
I avvaktan på erfarenheterna från den nya ordning som den omfattande
arbetsrättsreformeringen innebar nöjde sig riksdagen den gången med att
anvisa förhandlingar och kollektivavtal som medel att åstadkomma inflytan-
de för arbetstagarna när det gäller utnyttjandet av arbetsplatserna för politisk
verksamhet. Som erfarenheterna nu visat har utvecklingen gått motsatt väg.
Arbetsplatserna har alltmer fjärmats från det viktiga politiska menings- och
tankeutbyte som är demokratins livsnerv.
Vid behandling av motion A718 vid 1998/99 års riksmöte skriver
arbetsmarknadsutskottet i sitt betänkande 1998/99:AU8 bl.a. "Utskottet delar
fullt ut motionärernas synpunkter om vikten av att människor känner sig
delaktiga i och har kunskap i politiska frågor." I övrigt hänvisas till pågående
arbete i Demokratiutredningen. Även om demokratifrågorna förvisso för
närvarande utreds finns det ingenting i tilläggsdirektiven till utredningen som
särskilt lyfter fram arbetsplatsernas betydelse för delaktighet och
engagemang i det demokratiska systemet. Eftersom rätten att få bedriva
politisk opinionsbildning på arbetsplatserna, där människor vistas under
större delen av sin vakna tid, är så grundläggande och självklar och samtidigt
så lätt att genom en enkel lagstiftning förverkliga finns det nu anledning för
riksdagen att uttala att en sådan rättighet ska lagfästas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätten till politisk information och opinions-
bildning på arbetsplatsen.