Enligt semesterlagen (1977:480) är viss frånvaro från arbetet s.k. semester-
lönegrundande frånvaro.
Detta kan leda till betydande kostnader för arbetsgivaren. Ett exempel är
när arbetstagare får ledigt för att bedriva studier enligt det s.k. Kunskaps-
lyftet. Sådana studier bedrivs med stöd av särskilt studiebidrag och är
därmed semesterlönegrundande enligt semesterlagen. För att sådant bidrag
ska betalas ut krävs emellertid att arbetsgivaren anställer någon annan som
ersätter den som studerar. Både den som studerar och dennes vikarie har då
enligt semesterlagen rätt till semesterlön för samma period. Arbetsgivaren får
alltså bära dubbla semesterlönekostnader för den aktuella tiden.
En sådan ordning är alltför betungande, inte minst för mindre företag. En
rimligare ordning vore att det organ som betalar ut en ersättning också ska
betala ut semesterlön.
Om lagstiftaren anser att arbetstagaren ska tjäna in semesterlön också
under perioder av frånvaro i Kunskapslyftet - för att han eller hon ska få
möjlighet till betald semesterledighet trots bortavaro - bör kostnaderna för
detta stanna på det offentliga som har betalt ut ersättning under perioden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att minska arbetsgivarens ansvar för
semesterlön vid arbetstagarens frånvaro i Kunskapslyftet.