Det ofrivilliga deltidsarbetet är ett stort jämställdhets- och
rättviseproblem på dagens arbetsmarknad.
Första kvartalet 1999 arbetade 50 % av LO:s kvinnor 34 timmar i veckan
eller mindre, därav har 17 % en vanligen arbetad tid understigande 25
timmar. Bland TCO-kvinnorna är det 28 % som arbetar under 34 timmar i
veckan och 10 % som har en arbetstid under 25 timmar. Bland SACO-
kvinnorna är motsvarande siffror 21 och 7. Bland männen är det bara 10 %
inom LO och 6 % inom TCO och SACO som arbetar deltid.
Utvecklingen under 1990-talet har varit att deltidsarbetet ökat bland unga
kvinnor. I början av 1990-talet arbetade knappt 30 % av LO-kvinnorna i
åldrarna under 25 år deltid, nu är andelen 48 %.
Under 1990-talet har det också skett en snabb utveckling från långa
deltider mot kortare deltider. Den genomsnittliga arbetstiden bland yrkes-
verksamma kvinnor under 25 år minskade med tre timmar under 1990-talet.
Samtidigt har anställningsformerna förändrats från fasta anställningar till
tillfälliga och bland dessa, de otrygga behovsanställningarna, där arbets-
tagaren väntar på att arbetsgivaren skall höra av sig och erbjuda ytterligare
några timmar eller dagar.
Av de deltidsarbetande unga LO-kvinnorna vill idag drygt tre fjärdedelar
ha längre arbetstid.
Vanligast med ofrivilliga deltider är det inom servicesektorn. Av Hotell-
och Restaurangs deltidsarbetande medlemmar vill 68 % arbeta längre, av
Handels deltidsarbetande 42 %, av Kommunals 39 %.
Många kvinnor tar frivilligt ett deltidsarbete när barnen är små. För den
som drabbats av arbetsskador är deltidsarbete oftast den enda möjligheten att
kunna jobba vidare på arbetsplatsen. Möjligheten till deltidsarbete kan därför
vara något positivt.
Bakom detta "frivilliga" deltidsarbete ligger dock ofta en komplicerad och
jobbig livssituation med ett dåligt organiserat arbete och en otillräcklig kom-
munal service. Den som går från deltid till heltid får ökade barnomsorgs-
avgifter och minskat bostadsbidrag.
Ofrivilligt deltidsarbete innebär ofta att den anställde, oftast "hon", tvingas
att ta arbete som det inte går att försörja sig på. Istället blir man beroende
av
sin partner, sina föräldrar eller av samhället. Deltidsarbete idag är ofta
förknippat med sämre utvecklingsmöjligheter. Deltidsarbete är allt oftare en
tillfällig anställning.
Denna utveckling drivs på av den bortre parentesen för deltidsarbetslösa i
a-kasseförsäkringen. För närvarande kan den som tvingas gå ner i sysselsätt-
ningsgrad, men är fast anställd, bara stämpla upp till a-kassa för den tidigare
sysselsättningsnivån under en a-kasseperiod. Deltidsarbetslösa tvingas därför
lämna fasta anställningar och gå över till tillfälliga för att kunna fortsätta
deltidsmarkera.
Enligt lagen om anställningsskydd (LAS) § 25 a, så har deltidsarbetande
företrädesrätt till högre sysselsättningsgrad. Som villkor ställs dock "att
arbetsgivarens behov av arbetskraft tillgodoses om den deltidsanställde
anställs med högre sysselsättningsgrad". Det är fortfarande arbetsgivaren
som skall pröva om behov föreligger.
Lagen om anställningsskydd innebär ingen skyldighet för arbetsgivaren att
inrätta tjänster med högre sysselsättningsgrad. Företrädesrätten är speciellt
svag i verksamheter där bemanningen idag bygger på användning av
deltidsanställning som detaljhandeln och sjukvården.
Lagens enda syfte är att arbetsgivaren vid behov av ytterligare arbetskraft
och under förutsättning att den enskilde anmält intresse skall överväga om
inte arbetskraftsbehovet kan tillgodoses genom att sysselsättningsgraden ökar
för den deltidsanställde.
Den bortre parentesen för deltidsarbetslösa i a-kasseförsäkringen har inte
lett till att deltidsarbetslösheten eller de ofrivilliga deltiderna har minskat.
Företrädesrätten till högre sysselsättningsgrad innebär inte en större möjlig-
het för deltidsanställda att få en högre sysselsättningsgrad.
Den nuvarande arbetsrättsliga lagstiftningen behöver skärpas så att heltider
skall utgöra grunden för alla anställningar och deltid skall endast vara
tillåtet
av särskilda skäl som om arbetet endast utförs under en kortare period av
dygnet, arbetsbrist eller arbetstagarens särskilda önskemål. En sådan lag-
stiftning bör vara dispositiv. Avsteg från lagen kan ske genom central
överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätten till heltidsarbete.