En allmän trend är att företagen strävar efter att öka produktiviteten genom att producera lika mycket eller mer än tidigare men med ett mindre antal anställda. Den starka försvagningen av svensk ekonomi i början av 1990-talet har förstärkt processen. Den nya informationstekniken tillåter oss att utföra våra vanliga arbetsuppgifter men på en annan plats än inom kontorets väggar. Detta är bara några bland flera utvecklingslinjer. Naturligtvis påverkar utvecklingen arbetstiden.
Arbetstagarna har självfallet växlande önskemål om arbetstiden, det kan handla både om dess förläggning och om arbetsmängden, heltid eller deltid. Det bästa sättet att göra det möjligt för så många som möjligt att få sina önskemål tillgodosedda är att verka för en arbetsmarknad där många nya arbeten uppstår. På denna arbetsmarknad kan individen söka anställningar som erbjuder det som önskas. Ett exempel erbjuder arbetsmarknaden i USA där 15 miljoner nya arbeten skapats på sju år, vilket är fyra gånger fler än inom EU och där arbetslösheten har fallit till drygt 4 procent, den lägsta nivån på 30 år. På arbetsmarknaden i USA finns ett betydligt större utrymme för individuella överenskommelser än på den inom EU.
Det finns självfallet flera aspekter på arbetstiden. En fråga är hur mycket vi ska arbeta, en annan är när under dygnet det ska ske, en tredje är hur arbetstiderna ska regleras. I lag, kollektivavtal eller i enskilda anställnings- avtal? De viktigaste instrumenten för att bestämma arbetstiden är idag lag- stiftning i form av arbetstidslagen (1982:673) och kollektivavtal. Dessutom finns ett EU-direktiv om arbetstid som Sverige genom sitt medlemskap i unionen måste följa.
I den politiska debatten har arbetstidsfrågan under en längre tid varit aktuell. Diskussionen har främst handlat om en generell arbetstidsförkortning - sex timmars arbetsdag - men också om andra frågor. 1995 års arbetstids- kommitté hade således i uppdrag att se över inte bara frågan om arbetstids- förkortning utan också frågan om flexibla arbetstidsregler (se SOU 1996:145). I fråga om flexibilitet stannade kommittén för lösningen att detta skulle lösas genom överenskommelser i kollektivavtal.
Det finns dock skäl att sätta frågetecken för detta alternativ. De lösningar som förhandlas fram i kollektivavtal måste med nödvändighet anpassas så att de passar en stor grupp individer. Det är inte sannolikt att vi den vägen kan få en flexibilitet som skulle kunna passa mindre enheter, såsom de mindre företagen. Och om vi vill ha en tillväxt för ökad sysselsättning och välfärd, krävs det att vi anpassar reglerna för sådana företag så att de får en chans att skapas och utvecklas. Vi har idag en total arbetslöshet på drygt 10 procent, en förbättring av dessa siffror kräver att de små och medelstora företagen anställer fler personer.
Det är därför dags att införa regler som verkligen skapar flexibel arbetstid. Utgångspunkterna för en reform bör vara de följande.
Hur mycket vi arbetar är främst en fråga för individen. Människor har olika önskemål om hur mycket tid de vill lägga på arbete. Dessa önskemål skiftar dessutom över tiden för en och samma person. Till skydd för den enskilde måste det finnas tak för den maximala arbetstiden under en viss period men ett sådant tak kan beräknas som ett genomsnitt över en längre tidsrymd, till exempel ett år. Det måste också finnas regler om exempelvis dygnsvila. Sådana regler betingas emellertid av hälso- och säkerhetsskäl och kan därför med fördel föras över till arbetsmiljölagen (1977:1160) eller annan skyddslagstiftning. Dit kan också föras de regler i övrigt som krävs för att vi ska uppfylla EU-direktivets krav på arbetstidsbestämmelser. Det normala bör sålunda vara att arbetstidens längd och förläggning bestäms i anställningsavtalet.
Det kan dock finnas goda skäl för överenskommelser om arbetstid som gäller för alla som arbetar inom ett företag. Så kan vara fallet om arbetstagarna och arbetsgivaren inom företaget vill skapa en arbetstidsbank eller liknande arrangemang för att kunna anpassa arbetstiden efter efterfrågan på företagets produkter, dvs en konjunkturanpassad arbetstid. Sådana lösningar kan lämpligen avtalas fram inom företaget genom avtal som gäller för det aktuella företaget.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att skapa förutsättningar för mer flexibel arbetstid.
Stockholm den 30 september 1999
Holger Gustafsson (kd)
Inga Berggren (m)
Marianne Andersson (c)
Kenth Skårvik (fp)
Inger Strömbom (kd)
Ola Karlsson (m)
Kerstin Heinemann (fp)