med anledning av skr. 1999/2000:24 Jämställdhetspolitiken inför 2000- talet
Inledning
Regeringens skrivelse innehåller en omfattande beskrivning av de
framsteg som gjorts i förhållande till de uppsatta målen för
jämställdhetsarbetet. Den visar på mycket som är positivt. Vi i Sverige
har kommit väldigt långt i en internationell jämförelse, och torde tillhöra
ett av de länder i världen där förutsättningarna för män och kvinnor att på
lika villkor reellt bestämma över sina liv är bäst.
Ännu återstår dock mycket att göra. Vi lever fortfarande i ett samhälle där
mannen är norm, vilket innebär bland annat att kvinnor upplever att de slår i
ett glastak. Det är glädjande att även regeringens analys baseras på denna
insikt, och att det finns en ambition att låta den utgångspunkten genomsyra
allt beslutsfattande. Folkpartiet menar ändå att regeringen på ett antal
områden brister såväl i tillräckligt klarsynt genusanalys som i konstruktiva
förslag och åtgärder. I denna motion lyfter vi fram några av dessa. I övrigt
hänvisar vi till motionen till riksdagen 1999/2000:A807 Liberal jämställd-
hetspolitik.
Den liberala jämställdhetsutmaningen består i att se till att kvinnor får mer
makt över sina egna liv. Det handlar om att se strukturer som lägger hinder i
vägen för kvinnor kopplat med en vilja att åtgärda detta med lösningar som
utgår från den enskilda individen.
Kvinnors löner
Regeringen tar upp och belyser de skillnader mellan kvinnors och mäns
löner som fortfarande existerar, samt konstaterar det faktum att
skillnaderna inte minskat under 1990-talet. 1997 uppgick kvinnornas
löner i genomsnitt till 83 procent av männens. Regeringen påpekar att
den viktigaste förklaringen till generella löneskillnader mellan kvinnor
och män är skillnader i utbildning, yrke och befattning, men att det även,
detta avskalat, finns löneskillnader som måste förklaras av andra
faktorer.
Folkpartiet menar att det är uppenbart att kvinnor lönediskrimineras. Det är
sannolikt den mest uppenbara och spridda formen av könsdiskriminering
som lever kvar. Att avskaffa de löneskillnader som bara kan förklaras av kön
framstår därför som den kanske viktigaste uppgiften i vår jämställdhets-
politik.
Det är hög tid att dra slutsatser av vad Löneskillnadsutredningen kom fram
till i sitt slutbetänkande för några år sedan - att mellan 1 procent och 8
procent av löneskillnaderna mellan män och kvinnor inte kan förklaras på
något annat sätt än att kvinnor diskrimineras - trots att lagstiftning sedan
länge förbjuder könsdiskriminering. Folkpartiet välkomnar därför
regeringens besked att "åtgärder för att få bort löneskillnader på grund av
kön kommer att vidtas". Vi är dock oroade för att ideologiska skygglappar
hindrar regeringen från ett nödvändigt helhetsperspektiv på lönebildningen.
Särskilt vill Folkpartiet lyfta fram den könssegregerade arbetsmarknaden.
Det är ett faktum att många kvinnor arbetar i kvinnodominerade yrken inom
den offentliga sektorn. Nästan 8 av 10 kvinnor arbetar i yrken som är kvinno-
dominerade. Regeringen påvisar också det faktum att löneskillnaderna är
större i den offentliga sektorn än inom den privata. Störst är löneskillnaden
inom landstingen där kvinnornas lön endast uppgår till 71 procent av
männens.
I praktiken råder det en monopolsituation inom stora delar av den
offentligt finansierade sektorn. Det resulterar i att lönerna hålls nere och ett
slags näringsförbud i de sektorer där traditionellt kvinnor har erfarenhet och
kompetens. Ska lönerna bli rättvisa krävs att anställda i vård och skola får ta
del av den dynamik som ligger i att de får fler arbetsgivare att välja mellan.
Låga löner förklaras alltså inte bara av attityden på arbetsmarknaden
gentemot kvinnor, utan på arbetsmarknadens funktionssätt. Lönerna för
Vårdförbundets privatanställda medlemmar visar sig vara högre än för dem
som är anställda av kommuner och landsting. Vid en jämförelse var - oavsett
ålder och befattning - medellönen 4 procent högre för dem som arbetade i
privat sektor 1996. Lönespridningen är också större bland de privatanställda.
En kommunalanställd tandsköterska tjänar i snitt 6 000 kronor mindre i
månaden än en privatanställd kollega.
Det politiska systemet har självfallet ett ansvar som arbetsgivare. Men vi
tror att goda ambitioner att åstadkomma rättvisa inte kommer att räcka om de
inte stöttas av strukturella förändringar, som att det uppstår en verklig
konkurrens om den arbetskraft som vill verka inom de skattefinansierade
tjänstesektorerna. Det uppnår man genom att bryta upp monopolen inom
offentlig sektor.
Vår slutsats är att kvinnor måste ges möjligheten att själva kunna välja
arbetsgivare och själva kunna bestämma arbetsformerna. Och sist - men inte
minst viktigt - kunna konkurrera på en marknad för att nå upp till männens
lönenivåer.
I Umeå sade till exempel ett trettiotal sjuksköterskor upp sig i protest och
är i dag anställda av uthyrningsföretag. Resultatet är att de nu arbetar på sin
gamla arbetsplats med flera tusen kronor mer i månadslön. Det finns en stor
sprängkraft i att öppna upp för småskalighet inom offentlig sektor.
Så länge kvinnor som arbetar inom vård, omsorg, utbildning och service
inte ges möjlighet att förverkliga sina idéer utanför de offentliga monopolen
hämmas mycket skaparkraft. Det är inte bara jämställdhetsfientligt, det är
också ett gigantiskt resursslöseri.
Kvinnors företagande
Regeringen belyser och redogör för särskilda insatser för kvinnligt
företagande. De insatser som finns, framför allt bestående av finansiering
och rådgivning, är välvilliga och visar sig ha lett till visst resultat i
nystartade företag. Men precis som när det gäller regeringens
företagarpolitik i stort anser vi att det fortfarande finns mycket att önska
på området.
Att förbättra företagsklimatet är en central politisk uppgift. Vi vet att
många människor någon gång funderat över att bli "sin egen". I dag är bara
var fjärde företagare en kvinna. Samtidigt visar en SKOP-undersökning, som
utförts på uppdrag av Folkpartiet, att potentialen för fler kvinnliga företagare
är stor. I undersökningen svarar var tredje kvinna att hon någon gång
funderat på att bli "sin egen", men avstått. En viktig förklaring torde vara att
de tillfrågade anser att företagsklimatet försämrats under de senaste fem åren.
Undersökningen visar också att intresset är lika stort bland privatanställda
som bland offentligt anställda - där kvinnorna dominerar - att starta eget. Av
de tillfrågade som arbetar inom de kvinnodominerade vård- och skol-
sektorerna har 30 procent någon gång funderat på att starta eget. Samtidigt
framgår tydligt att erfarenheterna av eget företagande är lägre bland kvinnor
och offentligt anställda.
Att det är svårare för kvinnor att förverkliga sina företagsidéer hänger till
viss del samman med en utbredd skepsis i samhället i stort gentemot kvinnor
som vill starta eget. Här har bankerna ett ansvar i att våga bevilja lån till
kvinnliga företagare. Det hänger även i hög grad samman med det
dogmatiska motståndet hos Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att tillåta
privata alternativ inom områden där kvinnor traditionellt har kompetens och
erfarenhet.
En viktig uppgift för jämställdhetspolitiken är att göra det möjligt, lönsamt
och meningsfullt för fler kvinnor att göra verklighet av sina företagsplaner i
alla delar av ekonomin. Hindren är tyvärr många.
Mycket handlar om att näringsbegreppet måste vidgas och moderniseras.
Reglerna för utfärdande av F-skattsedel är som skräddarsydda för att stoppa
småföretagare i tjänstesektorn. Regeringen har uppmärksammat problemet
men misslyckats med att åtgärda det. Det säger sig självt att vem som helst
kan tappa lusten och ge upp innan man ens hunnit sätta igång. Särskilt gäller
detta många kvinnor som dessutom har strukturer - som består i att det
traditionellt är män som är företagare - att kämpa mot. Folkpartiet anser att
alla som vill bör få F-skattsedel. Snabbt och utan krångel.
Dessutom vittnar många kvinnliga konsultföretagare om den annorlunda
behandling och de annorlunda villkor de möter hos upphandlare jämfört med
"killföretagen". Det verkar som om det förväntas mer av kvinnliga företagare
till ett lägre pris. Det vore därför på sin plats med en översikt av den
statliga
sidans konsultupphandling ifråga om "kvinnliga" och "manliga" konsult-
företag.
Vidare bör arbetsgivaravgifterna sänkas i hela den privata tjänstesektorn.
Jobben i den privata tjänstesektorn hålls tillbaka av det höga skatteuttaget på
arbete. Sänkta arbetstgivaravgifter sänker kostnaderna för anställningar i den
sektor där merparten av de nya jobben behöver komma.
Regeringens motstånd mot att förenkla för tjänsteföretagen sätter också
käppar i hjulen för många potentiella kvinnliga företagare. Grunden till frihet
är att överhuvudtaget ha jobb. En ekonomiskt oberoende kvinna är en kvinna
med lönearbete - inte obetalt hemarbete.
Folkpartiet vill göra skatteändringar för att möjliggöra ett rikt utbud av
hushållstjänster. Dels för att många arbetslösa män och kvinnor ska få en lön,
dels för att familjer där båda makarna har krävande arbeten ska kunna
fungera utan att någon behöver ge upp sina yrkesambitioner. En skatte-
ändring skulle också innebära att diskrimineringen i tjänstesektorn bryts.
Regeringens politik spär tyvärr på diskrimineringen.
Företagande inom "hårda" sektorer som traditionellt domineras av män
betraktas fortfarande som "finare" än företagande inom sektorer där kvinnor
dominerar. Detta strider helt mot regeringens högtravande ambition att bryta
de strukturer som möter och hindrar kvinnor. Det tycker Folkpartiet är synd.
Kvinnor i näringslivet
I de börsnoterade företagens styrelser uppgick andelen kvinnliga
ledamöter 1998 till endast 4,5 procent. Det är väldigt nedslående siffror.
När jämställdhetsminister Margareta Winberg informerade om
föreliggande regeringsskrivelse i riksdagen den 28 oktober sade hon att
regeringen inte anser att lagvägen med kvotering är rätt väg att gå vid
tillsättande av styrelseposter i näringslivet. Den slutsatsen instämmer
Folkpartiet i.
Winberg uttryckte samtidigt en försiktig optimism och tycktes mena att
utvecklingen går åt rätt håll, i takt med en ökande insikt om det fördelaktiga i
blandade församlingar. Folkpartiet efterlyser dock en mer genomarbetad
strategi på området och uttrycker viss oro över bland annat hur Stiftelsen
Näringslivets ledarskapsakademi stöttas.
Näringslivets ledarskapsakademi skapades på initiativ av Bengt
Westerberg och den borgerliga regeringen 1991-94. En av de analyserna
stiftelsen har arbetat med är den att det finns få kvinnor närmast under de
mest centrala maktpositionerna i näringslivet på grund av svårforcerade
manliga strukturer. Då är följaktligen chansen att en kvinna handplockas till
chefsbefattningar liten. Genom utbildning, opinionsbildning och mentor-
program kan fler kvinnor komma att hamna i de positioner där de blir synliga
för eventuell befordran.
Nu har Folkpartiet sett tecken på att finansiärer till stiftelsens verksamhet
börjat dra sig ur, och vi befarar att det beror på ett minskande intresse från
regeringens sida. I föreliggande skrivelse är den senaste nämnda aktivitet
med stiftelsen inblandad daterad 1998. Vår förhoppning är att regeringen ser
till att stiftelsens arbete kan fortgå och utvecklas.
Vi noterar också att regeringen utsett en referensgrupp med personer från
näringslivet för att diskutera hur kvinnorepresentationen kan öka. Vi kan inte
undgå att fråga oss om inte förhållandet borde vara det omvända. Då det i
slutändan ändå hänger på att företagen ändrar attityd och driver på arbetet
själva är det väl regeringen som borde utgöra rådgivande referensgrupp till
näringslivet.
Barntillägg i svux
En annan viktig fråga som Folkpartiet uppmärksammat tidigare är av-
skaffandet av barntillägget i svuxa (särskilt vuxenstudiestöd). Sedan detta
skedde har antalet studerande med stöd av svuxa sjunkit successivt.
Många vuxna har inte längre råd att studera utan måste söka
kompletterande socialbidrag. Kommunerna kan då vägra att ge
socialbidrag som komplement till svuxa utan hänvisar till studiemedel.
Detta i sin tur betyder att den som ska läsa in grundskolenivån hänvisas
till att låna pengar.
För arbetslösa och/eller ensamförsörjande kvinnor var barntillägget tungan
på vågen. När det togs bort kunde de inte fortsätta att studera. Ska livslångt
lärande vara annat än en retorisk fras bör regeringen återinföra barntillägget i
väntan på ett mera heltäckande förslag som stärker de ekonomiska villkoren
för barnföräldrar. Dessutom efterlyser Folkpartiet att regeringen, i linje med
sina intentioner i jämställdhetsfrågor, redovisar en genusanalys av
barntilläggets avskaffande och att endast a-kassan numera ligger till grund
för studiestödet i Kunskapslyftet.
Våld mot kvinnor
Folkpartiet instämmer slutligen med regeringens konstaterande att ett av
delmålen för jämställdhetspolitiken är frihet från könsrelaterat våld. Det
kanske till och med - vid sidan av lönediskrimineringen - är det
viktigaste. Det egna hemmet är för många kvinnor den farligaste miljön
att vistas i. Kvinnovåldet skördar offer varje dag, i alla samhällsklasser.
Detta är oacceptabelt. Samhället måste ta ett ännu större ansvar.
Misshandeln rör oss alla.
Folkpartiet önskar att regeringen tydligare uppmärksammar alkohol-
missbrukets skuld till många misshandelsfall av kvinnor inom hemmets
väggar. Vi vill också lyfta fram tanken på att män som inte respekterar
besöksförbud när de är på fri fot ska förses med en elektronisk fotboja.
Sådana larmanordningar på män med besöksförbud som varnar om de
närmar sig kvinnornas hem används redan i en del delstater i USA.
Riksdagen bör därför nu hos regeringen begära sådana lagförslag som
innebär att män som överträder besöksförbud kan förses med elektronisk
fotboja.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att bryta offentliga monopol för att
motverka löneskillnader mellan kvinnor och män,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvinnligt företagande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översikt av statlig konsultupphandling ur ett
jämställdhetsperspektiv,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändrade skatteregler för ett rikt utbud av hus-
hållsnära tjänster,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Stiftelsen Näringslivets ledarskapsakademi,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om barntillägget i svuxa,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om våld mot kvinnor.