Trots att vi i Sverige ligger långt framme på jämställdhetsområdet i ett internationellt perspektiv framstår bristen på jämställdhet fortfarande som mycket stor inom vissa områden, framför allt när det gäller våld riktat mot kvinnor och löneskillnader mellan kvinnor och män, löneklyftorna har till och med ökat för vissa yrkesgrupper. Vi kommer i detta sammanhang att begränsa oss till dessa båda frågor. I vår motion om jämställdhet 1999/2000: A806 och i flerpartimotionen angående våld mot kvinnor, 1999/2000:Ju721, lämnar vi fler förslag som berör jämställdhetspolitiken inför 2000-talet.
1 Våld mot kvinnor
1.1 Könshandel
Vi vill särskilt fästa uppmärksamheten på frågan om s.k. trafficking in women, eller könshandel, som vi märkligt nog inte kan återfinna i regeringsskrivelsen. Könshandeln idag visar sig i en ny skepnad och ökad omfattning. Könshandeln är det största illegala affärsområdet efter droger och vapen. Könshandeln är därmed ett rättsligt problem, ett socialt och ett ekonomiskt problem men framför allt är det en mänsklig rättighetsfråga.
FN:s konvention om avskaffandet av alla former av kvinnodiskriminering fyllde 20 år i oktober. På årsdagen röstade man om ett tilläggsprotokoll som ger möjlighet för en enskild kvinna eller grupp av kvinnor att vända sig till en kommitté (Onu) vid brott mot konventionens riktlinjer. FN:s roll är viktig men också Europarådet och EU kan spela en viktig roll. Även i vårt eget land måste man ta sig an problemet med en högre ambitionsnivå och ge frågan en högre prioritet. Detta bör ges regeringen till känna.
Samtidigt som handeln ökar kan vi konstatera att vi fortfarande saknar möjligheter att möta problemet på ett kraftfullt och effektivt sätt. Vi är medvetna om att brottsligheten är svår att bekämpa eftersom upptäcktsrisken är låg, vinsterna stora och straffvärdet lågt. För Sveriges del kommer det största hotet från Östeuropa. I första hand handlar det dock om att kunna hjälpa de kvinnor som blir offer genom att sätta stopp för denna slavhandel.
Vid en konferens i Europarådets regi i Italien nyligen presenterades följande citat: "Tatiana kommer från Ukraina där hon lämnat sin 6-åriga son. Sonen hålls fången av en grupp som tvingar henne till prostitution." Ett av flera vittnesmål från flickor som lyckats komma ifrån den onda cirkeln tack vare hjälp från frivilligorganisationer. Andra unga kvinnor har istället blivit mördade och ibland styckade. Kroppsdelarna har visats upp för "kollegor" för att de ska förstå vilket öde som väntar dem om de opponerar sig.
Vikten av ett utökat och effektivt samarbete länder emellan måste under- strykas, men även i vårt land måste åtgärder snabbt vidtagas. En viktig ut- gångspunkt är att prostitution inte är ett önskat socialt fenomen, könshandel är inte heller det ett önskat socialt fenomen. Verksamheten bygger trots allt på att det finns kunder, en efterfrågan och den kommer från svenska män. Problemet bör dessutom särskilt uppmärksammas i samband med att nya länder förhandlar om EU-medlemskap och i samband med att Sverige år 2001 har ordförandeskapet. Detta bör ges regeringen till känna.
1.2 Rättsintygen
Vi vill också lyfta problemet med dagens bristfälliga rättsintyg. Knappt en tredjedel av rättsintygen är användbara. Av regeringens skrivelse framgår att det för närvarande pågår diskussioner mellan myndigheter om hur verksamheten kan vidareutvecklas. Rättsmedicinalverket avser bl a att undersöka om huvuddelen av rättsintygshanteringen kan koncentreras till några kliniker i landet. Vi ställer oss mycket tveksamma till om en koncentration till ett fåtal platser är ett bra sätt att hantera problemet på. Tvärtom tror vi att kunskapsnivån måste öka generellt på området och spridas så mycket som möjligt. Läkarutbildningen måste istället förbättras på detta område så att skadorna kan bedömas direkt när kvinnan söker vård. Detta bör ges regeringen till känna.
Antalet mål som läggs ned på grund av bristande bevisning måste minska. Ska någon kunna dömas krävs bindande bevis. Kvinnofridsbrotten är på många sätt annorlunda. Den man som kvinnan valt att leva tillsammans med misshandlar henne och begår sexuella övergrepp. Ofta vill hon knappt erkänna för sig själv, än mindre för andra och allra minst för myndighets- personer, att hon inte förfogar över sin kropp. I detta sammanhang stöter man på specifika svårigheter när bevisen ska säkras. Många kvinnor är som bekant ovilliga att anmäla förövaren av olika förståeliga skäl. Även tidsfaktorn är därför ett stort problem med den modell som beskrivs ovan.
1.3 Rikskvinnocentrum
Av direktiven till Rikskvinnocentrum, RKC, framgår att man från ett kvinnoperspektiv skulle verka för ett förbättrat bemötande i sjukvården av våldsutsatta kvinnor och bedriva forskning om sexualiserat våld. Ytterligare en uppgift var att utbilda och informera yrkesgrupper som kommer i kontakt med kvinnor utsatta för sexualiserat våld och ordna kurser, konferenser och seminarier för kvinnorna själva.
Vid RKC har samlats ett unikt material om kvinnor som utsatts för våld. Kunskaper och erfarenheter måste fortsatt kunna spridas till andra myndigheter och till vården i andra delar av landet, vilket också var avsikten. Detta arbete som är av stort nationellt intresse är långt ifrån avslutat. Arbetet med att uppnå ett adekvat bemötande av kvinnor som utsatts för våld har ännu inte hunnit tillräckligt långt. Pågående forskningsprojekt måste självklart kunna fullföljas så att inte viktig kunskap går till spillo. Verksamhetens betydelse kan inte nog betonas. För att garantera verksamheten krävs en långsiktig lösning, anser vi. Detta bör ges regeringen till känna.
2 Löner och lönestatistik
2.1 Löneskillnader
Trots att löneskillnader är förbjudna enligt lag är skillnaderna mellan kvinnors och mäns löner påtagliga, de har till och med ökat för vissa löntagargrupper. Lönegapet mellan kvinnor och män som arbetar heltid är 20 % och så har det varit under hela 90-talet. Lönediskrimineringen kan inte få fortgå, mer verkningsfulla metoder måste sökas. Central lönestatistik av god kvalitet är en nödvändig förutsättning för att regering och riksdag ska kunna följa löneutvecklingen för kvinnor och män, står det i skrivelsen. Förslaget om ett yrkesregister är säkert bra men vi är tveksamma till om det är tillräckligt. Vi kräver därför att jämställdhetslagen skärps så att det framgår att arbetsgivaren får ett tydligt incitament att genomföra en kartläggning av lönerna för att analysera resultatet och se till att löneskillnader på grund av kön elimineras. I sista hand får man överväga att ställa krav på att de individuella lönerna synliggörs och blir tillgängliga för de fackliga organisationer som finns representerade på arbetsplatsen. Detta bör ges regeringen till känna.
2.2 Arbetsvärdering
Förutsättningarna för att använda sig av arbetsvärdering som ett instrument för att minska löneklyftorna mellan kvinnor och män måste förbättras. Vi hälsar med tillfredsställelse det utvecklingsarbete som pågår för att finna effektivare metoder. Vid arbetsvärdering handlar det om att jämföra likvärdiga arbeten, men idag finns det ingen definition på likvärdigt arbete. Vi anser därför att en sådan definition måste skrivas in i lagen för att arbetsvärderingsinstrumentet ska kunna bli verkningsfullt. Detta bör ges regeringen till känna.
2.3 Föräldralediga diskrimineras
Föräldralediga missgynnas i sin löneutveckling i dag. Det anser vi är mycket olyckligt på många sätt. Det är speciellt allvarligt då det ytterligare kan försvåra för en önskad utveckling, där fler män är villiga att tidigt ta ett ansvar för barnen och använda sig av möjligheten att vara föräldralediga. Därför anser vi att det är nödvändigt att införa ett stöd i lagen för en rättvis löneutveckling för föräldralediga. Detta bör ges regeringen till känna.
3 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att stoppa könshandeln,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bl. a. uppmärksamma könshandelsproblem- atiken i samband med att nya länder söker medlemskap i EU,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbättra läkarutbildningen avseende hanteringen av rättsintygen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Rikskvinnocentrums framtid,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att motverka löneskillnader genom skärpning av jämställdhetslagen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en definition av begreppet arbetsvärdering skrivs in i lagen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föräldraledigas löneutveckling.
Stockholm den 19 november 1999
Lena Ek (c)
Viviann Gerdin (c)
Gunnel Wallin (c)