I skrivelsen framhålls förbättrad jämställdhet som en positiv effekt av maxtaxa. Reformen sägs medföra att det blir mer lönsamt för kvinnor med låg inkomst att gå upp i arbetstid, då löneökningen i mindre utsträckning än i dag kommer att ätas upp av höjd barnomsorgstaxa. Dessa kvinnor anses därmed vara de största vinnarna, i alla fall ekonomiskt sett.
Det är, enligt vår mening, i och för sig inte självklart att maxtaxan i den föreslagna utformningen verkligen leder till minskade marginaleffekter för lågavlönade kvinnor. Det beror på att de oftast redan i dag har avgifter under maxtaxetaket. Dessa avgifter kommer dessutom att sänkas ytterligare genom den så kallade 200-kronors garantin. Även om marginaleffekterna i vissa fall minskas, kvarstår det faktum att insatsen för en bättre ekonomi för de lågavlönade kvinnorna ger längre arbetsdagar både för dem själva och för deras barn. För ensamstående och lågavlönade blir dubbelarbetet ännu tyngre, eftersom de inte har en man att dela familjeansvaret med.
Vad gäller männens arbetstid förväntas den, enligt en undersökning som Kommunförbundet har gjort, bli oförändrad. Risken är att kvinnor med låg inkomst kommer att arbeta mer, vilket i bästa fall genererar en högre inkomstökning för dem. Männens arbetstid påverkas inte alls av maxtaxan, och kvinnor med hög inkomst kommer eventuellt att arbeta något mindre. Effekten på jämställdheten blir således marginell, däremot uppstår en skillnad mellan olika kvinnogrupper. Kvinnor med låg lön kan få en viss ekonomisk vinst med längre arbetsdagar, vilket ger längre dagar för barnen på förskolan.
Även utifrån ett rättviseperspektiv är det oacceptabelt att förslaget i sin nuvarande utformning ger mer till höginkomsttagare än till låginkomsttagare. Dessutom visar Regeringskansliets barnkonsekvensutredning att det "positiva" för barnen blir längre tid på förskolan, något vi ser som en negativ faktor.
Vi ser dock mer positivt på förslaget om förskoleverksamhet för arbetssökandes barn. Detta är en fråga som vi själva driver och arbetar aktivt för i många kommuner. Att en förälder blir arbetslös kan vara en tillräckligt stor omställning i ett barns liv, att då inte få vara kvar inom barnomsorgen kan ge ytterligare problem. Dessutom är det svårt att stå till arbetsmark- nadens förfogande om man inte har barnomsorg.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetsaspekten på regeringens förslag till maxtaxa och allmän förskola.
Stockholm den 19 november 1999
Barbro Feltzing (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Gunnar Goude (mp)
Kia Andreasson (mp)
Thomas Julin (mp)