Allt talar nu för att arbetslösheten sjunker och att antalet nyanmälda jobb
hos arbetsförmedlingarna ökar. Fortfarande kvarstår dock stora regionala
skillnader. I vissa områden står fortfarande en stor andel av befolkningen
i arbetsför ålder utanför den ordinarie arbetsmarknaden, antingen som
förtidspensionerade, i sociala handlingsprogram, i olika former av
utbildning eller som öppet arbetslösa. Det handlar om såväl norrländska
glesbygdskommuner som storstadsområden som Rinkeby.
Under 1997 deltog Rinkeby stadsdelsförvaltning i ett frikommunförsök,
vilket möjliggjorts genom ett avtal mellan staden och staten. Anledningen till
att stadsdelsförvaltningen i Rinkeby gick in i projektet var att man i ett
tidigare samarbetsförsök, på grund av arbetsförmedlingens regler, inte
kunnat upprätta gemensamma handlingsplaner för de individer som detta
handlar om. Detta trots att varje person som var inskriven i samarbets-
försöket givit sitt skriftliga godkännande till att man fick arbeta gemensamt
med deras ärenden.
Frikommunförsöket 1997 genomfördes i samverkan med arbetsförmed-
lingen och försäkringskassan. Avsikten var att kunskapsöverföring på alla
nivåer inom myndigheterna skulle ge samsyn och samplanering och leda till
ett effektivare utnyttjande av insatserna mot arbetslöshet, socialbidrags-
beroende och långvarig sjukskrivning.
När man från Rinkeby stadsdelsförvaltnings sida utvärderade försöket
kunde man konstatera att frikommunförsöket inte inneburit någon förändring
i förhållande till tidigare år. Arbetsförmedlingen använde sin del av de
otraditionella medlen till att uppnå de nationella målen med traditionella
metoder. Stadsdelsförvaltningen använde, på samma sätt som under tidigare
år, sina medel till åtgärder för dem som står längst från arbetsmarknaden och
som inte kan påräkna aktiva arbetsmarknadsåtgärder från arbetsförmed-
lingen. Vid utvärderingen konstaterade man att en anledning till att ingen
effekt av försöket kunnat avläsas var att samverkan mellan arbetsförmed-
lingen och stadsdelsförvaltningen pågått under många år, i enlighet med de
intentioner som fanns för frikommunförsöket.
Resultaten från Rinkeby visar att om man genom myndighetssamverkan
ska lyckas undvika dubbelarbete och rundgång mellan myndigheter måste
ansvaret för arbetslöshetsfrågor bli ännu tydligare samlat på ett ställe. Det
behövs ett nära samarbete mellan de olika myndigheterna, baserat på
gemensam strategi och arbetssätt, om man ska nå målet att otraditionella
medel skall kunna användas till att hitta nya och oprövade lösningar för att
sätta sökande i arbete eller öka de sökandes möjlighet att konkurrera om de
lediga arbeten som finns. Arbetsförmedlingen måste få göra avsteg från de
nationella volymmålen som låser åtgärdsmedel till bidrag för deltagarna. Ett
sådant arbetssätt skulle leda till att beslutsvägarna kortas och den samlade
kunskapen skulle kunna ge större träffsäkerhet i åtgärderna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av lokal samverkan mellan myndigheter
som ansvarar för arbetsmarknadspolitik och socialpolitik.