Gröna jobb i form av natur- och kulturmiljövårdsarbeten i skogsvårds- styrelsernas regi har under mycket lång tid utgjort ett viktigt inslag i arbetsmarknadspolitiken. Det rör sig om natur-, miljö-, landskaps- och fornminnesvård samt olika slags inventeringar. Exempelvis av kulturläm- ningar och vattendrag i skogslandskapet liksom åtgärder för att befrämja turism, bl.a. genom anläggning av vandringsleder. Verksamheten är i linje med strävan att förena miljö- och sysselsättningsmål och samtidigt påskynda omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling. De gröna jobb som utförs i skogsvårdsstyrelsernas regi är konkreta exempel på ett myndighets- och sektorsövergripande samarbete som skapar synergieffekter när olika politiska mål kan förenas och bidra till ett ekologiskt hållbart samhälle.
De insatser som görs inom arbetsmarknadspolitiken på natur- och kulturområdet är till stor nytta för samhället som helhet. Den biologiska mångfalden och kulturmiljövården gynnas. En stor del av insatserna är av strategisk betydelse för att förbättra turistnäringens möjligheter att öka sysselsättningen. Att landskapet hålls öppet och tillgängligt genom att naturmiljöer och fornlämningar vårdas är viktigt för människors rekreation och livskvalitet, för förståelsen av landskapets historia och även från turistisk synpunkt.
Arbetsuppgifterna ligger vid sidan av den ordinarie arbetsmarknaden och saknar helt undanträngningseffekt. Arbetsuppgifterna utförs inte av ordinarie arbetskraft och arbetsuppgifterna kommer inte att bli utförda om verk- samheten upphör eftersom det saknas annan finansiering. Dessa insatser ryms inte inom ordinarie anslag för skogs-, natur- eller kulturvård. Insatserna är således beroende av det extra resurstillskott som hittills kunnat ges inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. En konsekvens av att nyttan av de gröna jobben i sin helhet tillfaller allmänheten är att någon egentlig betalnings- förmåga från privata eller andra externa intressenter inte existerar. Om arbetena skall komma till stånd krävs någon form av offentlig finansiering.
Deltagarna hör ofta till de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden. Av olika skäl har personerna haft svårt att få fotfäste på den ordinarie arbetsmarknaden. Orsakerna kan vara att de är lokalt bundna och äldre perso- ner med låg utbildning. Det kan också bero på olika funktionshinder eller psykosociala problem. Arbetena inom natur- och kulturmiljövård betraktas dock av deltagarna som lärorika, stimulerande och angelägna. Studier visar entydigt att en överväldigande majoritet av deltagarna anser att arbets- uppgifterna är meningsfulla, att det gett dem nya kunskaper som de kommer att få nytta av i framtiden samt att det stimulerat dem till att söka mer kunskaper.
Behovet av och efterfrågan på arbeten av detta slag inom skogs- och miljöområdet har funnits stadigvarande under lång tid, oavsett konjunktur- och sysselsättningsläge. Även i perioder av högkonjunktur och låg arbetslös- het har således arbetsmarknadsmyndigheterna efterfrågat arbeten inom skogs- och miljöområdet för ett inte obetydligt antal arbetslösa, som varit lokalt bundna och för vilka det funnits få andra alternativ. I kombination med utbildning lämpar sig arbete inom natur- och kulturmiljövårdssektorn väl som övergångsarbetsmarknad, antingen på vägen mot ett ordinarie arbete eller i studieförberedande syfte. Fördelen är som nämnts att arbetena inte kommer i konflikt med ordinarie arbetstillfällen.
Omfattningen av de gröna jobben inom natur- och kulturmiljövårdssektorn har minskat kraftigt till följd av ändrade regler. Detta medför mycket negativa konsekvenser när det gäller möjligheten att säkerställa natur- och kulturmiljövärden samt motverkar strävan att integrera miljöfrågorna i arbetsmarknadspolitiken - vilket kommer till uttryck i budgetpropositionen (utgiftsområde 14 sid 16) - liksom ambitionerna att utveckla ekoturism. Det är för naturvården särskilt allvarligt mot bakgrund av den satsning på säkerställande av mark för naturvårdsändamål som nu sker och som, om den skall vara meningsfull, måste följas upp med skötselåtgärder. Den minskade omfattningen innebär också att inventeringar av natur- och kulturmiljövärden inte kan fullföljas. Huvuddelen av de miljöprojekt som skogsvårdsstyrelserna bedriver inom ramen för arbetsmarknadspolitiken riskerar att upphöra. Det är inte möjligt att annat än i mindre utsträckning få till stånd erforderliga åtgärder genom att utföra arbetena i regi av ideella organisationer (som har särskilt gynnsamma regler), eftersom det är fråga om arbeten som av säkerhetsskäl kräver utbildning, utrustning och kompetent arbetsledning. Det är också nödvändigt att en god kvalitet säkerställs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gröna jobb inom den skogliga sektorn.
Stockholm den 4 oktober 1999
Alf Eriksson (s)
Sinikka Bohlin (s)
Ann-Kristine Johansson (s)