Arbetslösheten är fortfarande hög i Sverige, inte minst i glesbygd och
bland ungdomar. Krafttag måste till om vi inte skall förlora en hel
generation. Den höga ungdomsarbetslösheten är extra tydlig på många
mindre orter. Det leder till att många ungdomar flyttar in till länscentra
eller andra större städer i hopp om att få arbete. De misslyckas ofta med
detta och har på köpet också tappat sin sociala trygghet. Det krävs nu
kraftåtgärder för att möjliggöra utbildning och arbete för ungdomar. Idag
tvingas många ungdomar dessutom bo kvar hemma långt efter det att de
blivit vuxna och gått ut gymnasieskolan. De är vuxna, men saknar arbete
och därmed egna inkomster. Det leder till olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, som inte ger några större inkomster eller möjligheter att leva ett
självständigt liv. De tvingas därför bo kvar hemma och risken ökar att de
successivt förlorar tron på sin egen förmåga och tilltron till samhället.
I propositionen På ungdomars villkor (1998/99:115) lämnar regeringen
förslag på mål för den nationella ungdomspolitiken. Mål 1 lyder: "Ungdomar
skall ha goda förutsättningar att leva ett självständigt liv" (sid 30). I skälen
för regeringens bedömning av detta mål skrivs bl a: "Många ungdomars liv
präglas av att de har svårt att etablera sig på vissa samhälleliga arenor. På
grund av långa utbildningstider och svårigheter att få arbete och bostad
upplevs det av många ungdomar som om tidpunkten då de blir vuxna
förskjuts. Att ha ett arbete, en egen bostad och en egen ekonomi leder till
självständighet gentemot föräldrar, andra vuxna och samhällets institutioner.
Det är i flera avseenden detta som kännetecknar vuxenblivandet. Politiken
bör därför underlätta för ungdomar att successivt uppnå den självständighet
som kännetecknar vuxnas liv" (sid 31).
2 Socialtjänstlagen
I Socialtjänstlagen (SOL) 6 §, under rubriken Rätt till bistånd, framgår bl
a följande: "Den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin
försörjning och livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på
annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig
levnadsnivå." I 7 § framgår vidare: "Socialnämnden skall i sin
verksamhet främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning."
Idag tillämpas i praktiken en lägre socialbidragsnorm för hemmavarande
ungdomar. Denna gäller i princip så länge de bor kvar hemma hos
föräldern eller föräldrarna och det innebär att ungdomarna inte har
möjlighet att leva ett fullvärdigt vuxet liv, med eget boende o s v. Det
finns ingen tydlig gräns när den enskilde biståndssökaren anses
tillräckligt vuxen för att erhålla den högre socialbidragsnormen och inte
heller vid vilken ålder en person skall ha rätt till egen bostad. I praktiken
leder detta inte sällan till att de ungdomar, som på något sätt kommer i
konflikt med sina föräldrar, kan erhålla stöd för egna boendekostnader,
medan de övriga får finna sig i att bo kvar hemma. Detta synsätt har
också slagits fast av regeringsrätten.
3 Statligt utvecklingsbidrag för ungdomar 20-24 år
Den 1 januari 1998 infördes en möjlighet för kommunerna att genom
avtal med länsarbetsnämnderna åta sig att erbjuda ungdomar mellan 20
och 24 år, som står till arbetsmarknadens förfogande, en aktiverande och
utvecklande åtgärd. En stor majoritet av kommunerna har tecknat sådana
avtal. Statskontoret redovisade i augusti 1998 en delrapport i ett
regeringsuppdrag avseende en utvärdering av åtgärden. Av rapporten
framgår att majoriteten av ungdomarna, 60 %, var sysselsatta med någon
form av utbildning varvad med praktik. En fjärdedel praktiserade inom
näringslivet.
4 Ersättningsnivåer
För deltagare i kommunalt anordnad utvecklingsinsats gäller följande
ersättningar:
a. Deltagare som har rätt till ersättning från a-kassa, antingen i form av
grundbelopp eller inkomstrelaterad ersättning, får statligt utbildningsbidrag
som motsvarar arbetslöshetsersättningen.
b. Till den som uppbär försörjningsstöd enligt 6 § socialtjänstlagen vid
påbörjande av utvecklingsinsats, eller får beslut om sådant försörjningsstöd
under pågående utvecklingsinsats, skall kommunen betala
utvecklingsersättning som motsvarar försörjningsstödet.
c. Övriga får 1 967 kr per månad i utvecklingsersättning. Ersättningen
betalas ut av kommunen som sedan blir ersatt av staten för detta. Det utgår
också vissa ersättningar för kommunens administration av detta
utvecklingsbidrag.
I normalfallet skall den som vägrar deltaga i utvecklingsinsats inte ha rätt
till försörjningsstöd, s k villkorat bistånd. I Kommunförbundets cirkulär
1997:210 gällande utvecklingsgarantin finns följande frågeställningar
och svar:
Fråga: Kan kommunen betala en högre ersättning än 1 967 kr till
ungdomar som inte har rätt till försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen?
Svar: Enligt kommunallagen kan kommunen betala ut bidrag till individer
om det finns författningsstöd för det. Något sådant finns inte för att betala ut
mer än 1 967 kr utan prövning mot socialtjänstlagen. Det går alltså inte att
införa en generell ersättning utan biståndsprövning.
Fråga: Får kommunen ersättning med 1 967 kr i månaden från staten för de
som får högre ersättning efter prövning mot socialtjänstlagen? Svar: Nej, det
är bara de som endast har 1 967 kr i månaden som staten betalar för.
5 Konsekvenser av dagens utvecklingsbidrag
Väljer en kommun att erbjuda samtliga berörda ungdomar någon form av
framåtsyftande aktivitet med en ersättning som motsvarar ett ungefärligt
försörjningsstöd, ca 5 000 kr, får kommunen således stå för hela
kostnaden om insatsen är generell. Det går med gällande regler inte att ha
en generell regel för bidrag, det krävs biståndsprövning och
författningsstöd. Det är givetvis förödande för ungdomar att bli passivt
bidragsberoende. Däremot skulle sannolikt aktiverande insatser i form av
ett utökat utvecklingsbidrag, d v s det statliga utvecklingsbidraget
kombinerat med ett nytt kommunalt utvecklingsbidrag, ha stora fördelar.
Det skulle innebära ökad aktivitet och ge en rimligare ersättning till den
enskilde ungdomen, som åtminstone skulle få större förutsättningar att
leva ett självständigt, vuxet liv med möjlighet till eget boende. Det skulle
också innebära höjd livskvalitet, ett större självförtroende och en större
framtidstro för många ungdomar. Detta skulle sannolikt leda till en
minskning av mer negativa sociala kostnader för samhället i framtiden.
Många kommuner dras med stora kostnader för tomma lägenheter. Med
ett kommunalt-statligt utvecklingsbidrag enligt ovan skulle ett stort antal
lägenheter kunna få nya hyresgäster och då skulle de berörda
kommunerna kunna behålla en del av de skattemedel som utbetalas
årligen till de egna bostadsbolagen för att täcka deras hyresförluster p g a
outhyrda lägenheter. Med nuvarande regler skulle emellertid kostnaden
för en sådan åtgärd helt belasta den enskilda kommunen, vilket gör det
ekonomiskt ogenomförbart.
6 Tidigare behandling
En till största delen likalydande motion inlämnades under den allmänna
motionstiden år 1998 av Peter Pedersen och Ulla Hoffmann, båda
Vänsterpartiet (motion 1998/99:A273). Arbetsmarknadsutskottet
behandlade motionen i sitt betänkande 1998/99:AU1 och avstyrkte
motionen med argumentationen att "i den väckta frågan om villkoren för
statsbidragen anser utskottet att man bör avvakta Statskontorets
utredning innan några förändringar görs". (betänkande 1998/99:AU1,
sid. 63). Vänsterpartiets ledamöter i utskottet reserverade sig mot beslutet
med tillstyrkan till motion A273. Motionen avslogs senare vid voteringen
i kammaren.
7 Nya uppgifter
Regeringen har nyligen, efter samarbete med representanter för
Vänsterpartiet och Miljöpartiet, lagt fram propositionen På ungdomars
villkor (prop 1998/99:115).
Den kommunala utvecklingsgarantin behandlas på sid 50-52 i
propositionen. I rutan Regeringens bedömning (sid 50) framgår bl a:
"Ungdomsstyrelsen bör stödja kommunerna i deras strävan att utveckla
framgångsrika former för den kommunala utvecklingsgarantin och liknande
åtgärder." I skälen för regeringens bedömning framgår bl a: "En utvärdering
genomförd av Statskontoret, Utvecklingsgarantin för ungdomar - det första
året, pekar på att ungdomars chanser att få ett arbete eller påbörja en reguljär
utbildning ökar genom den kommunala utvecklingsgarantin. De som har
deltagit i verksamheten kan hitta ett arbete på bara 40 % av den tid som
övriga ungdomar behöver. Deltagare i utvecklingsgarantin som går vidare till
reguljär utbildning får en utbildningsplats på bara halva tiden som ungdomar
som inte deltagit i garantin" (sid 50-51).
Det konstateras att Arbetsmarknadsverket, men också Ungdomsstyrelsen,
varit de myndigheter som centralt arbetat med att stödja kommunerna i deras
arbete med den lokala utvecklingsgarantin.
En slutrapport inlämnades till Näringsdepartementet den 28 april 1999.
Här framgår att:
- - - utvecklingsgarantin är en reform, som ger konkreta och positiva
effekter för de ungdomar som har störst behov av stöd för att etablera sig på
arbetsmarknaden. Ungdomsstyrelsen framför i rapporten tre konkreta förslag
till förändringar i utvecklingsgarantin. Dessa är en höjd ersättningsnivå, att
såväl anslagna verksamhetsmedel som utvecklingsersättning skall följa med
individen samt att någon form av intyg skall utarbetas efter avslutad åtgärd
(sid 51).
I budgetpropositionen för 2000 utgiftsområde 14 (sid 28) framgår också att
- - - Ungdomsstyrelsen anser att utvecklingsgarantin i huvudsak är
ändamålsenlig men riktar kritik mot programmets ersättningssystem som
bygger på att ungdomarna får olika ersättning beroende på vilken bakgrund
de har.
I propositionen framgår också att regeringen under våren tillsatt en
interdepartemental arbetsgrupp, som har i uppgift att utreda och föreslå
åtgärder för personer som är socialbidragsberoende p g a svårigheter att
etablera sig på arbetsmarknaden. Man skall vid analysen utgå från de
utvärderingar av den kommunala utvecklingsgarantin som redan
genomförts. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast 31 augusti
1999. Regeringen anser vidare att Ungdomsstyrelsen bör stödja
kommunerna i deras strävan efter att utveckla framgångsrika former för
den kommunala utvecklingsgarantin och liknande åtgärder för ungdomar.
När propositionen lämnades till riksdagen var formerna för detta under
närmare beredning i Regeringskansliet. Vi konstaterar att även
Ungdomsstyrelsen föreslår höjda ersättningsnivåer rörande dem som
deltar i den kommunala utvecklingsgarantin. Det kan ske på åtminstone
tre sätt:
- att staten höjer det statliga utvecklingsbidraget till kommunerna
- att kommunerna får möjlighet att skjuta till egna medel, utan att det
statliga utvecklingsbidraget därmed försvinner
- en kombination av dessa båda
En höjning av det statliga utvecklingsbidraget vore önskvärt, men är
budgetpåverkande i statens budget. Om kommunen tillåts skjuta till egna
medel påverkas inte statens utgifter. En kombination vore dock att
föredra. En rimlig ersättningsnivå, frikopplad från socialbidragsnormen,
skulle sannolikt öka den enskildes motivation ytterligare att delta i en
aktivitet som redan visat sig framgångsrik både vad gäller möjligheten att
få ett "vanligt" arbete och att stimulera till fortsatta studier. Det skulle
sannolikt ge ett ökat självförtroende genom större förutsättningar att
kunna leva ett självständigt liv. Den enskilde skulle sannolikt också få en
mer positiv syn på t ex kommunen som arbetsgivare, inte oväsentligt
med tanke på den förväntade arbetskraftsbristen i framtiden. Det kan vara
en billig och framåtsyftande åtgärd för att säkra en god vård, skola och
omsorg.
8 Hemställan
8 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ge kommunerna möjlighet att införa en
generell ersättning utan biståndsprövning, utan att kommunen
samtidigt förlorar det statliga utvecklingsbidraget, för att möjliggöra
rimligare ersättningsnivåer för de ungdomar som deltar i den
kommunala utvecklingsgarantins åtgärder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att överväga ett ökat statligt utvecklingsbidrag
avseende den kommunala utvecklingsgarantin och därmed möjliggöra
rimligare ersättningsnivåer för de ungdomar som deltar i den
kommunala utvecklingsgarantins åtgärder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tillsätta en utredning med uppdrag att se över
förutsättningarna för en lösning som innebär att de som deltar i
verksamheter med kommunal utvecklingsgaranti erhåller en enhetlig,
högre ersättning oavsett bakgrund.