Gröna jobb
Gröna jobb i form av skogs-, natur- och kulturmiljövårdsarbeten i skogsvårdsstyrelsernas regi har under mycket lång tid utgjort ett viktigt inslag i arbetsmarknadspolitiken. Skogsvårdsstyrelserna finns lokalt, har etablerade kontakter med arbetsmarknadsmyndigheten, andra myndigheter och fackliga organisationer samt resurser för arbetsledning, utbildning, transporter m.m. Verksamheten är i linje med regeringens strävan att förena miljö- och sysselsättningsmål och samtidigt påskynda omställningen till en ekologisk hållbar utveckling. De gröna jobb som utförs i skogsvårdsstyrelsernas regi är konkreta exempel på ett myndighets- och sektorsövergripande samarbete som skapar synergieffekter när olika politiska mål kan förenas och bidra till ett ekologiskt hållbart samhälle. Åtgärderna utgår från lokala behov och bedrivs i nätverk vilket skapar ett lokalt engagemang och ett stort framtidsvärde för olika insatser för glesbygdsutveckling.
Skogsvårdsarbeten
Skogsvårdsarbetena innebär att i ett regionalt perspektiv betydande arealer plantering, röjning och gallring kan komma till stånd, åtgärder som till övervägande delen inte skulle blivit utförda om inte de skogliga arbetena funnits inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Behovet av skogsvårdsinsatser är mycket stort enligt den utvärdering som skogsvårdsorganisationen gjort. De skogsägare som har direkt nytta av insatserna betalar en ersättning som motsvarar marknadsvärdet av åtgärden och bidrar på så sätt till en betydande del av finansieringen.
Vid en bedömning av de skogliga arbetena är det viktigt att titta på verksamhetens betydelse för bygden och de långsiktiga effekterna. Verksamheten är starkt koncentrerad till glesbygd. Förutom att det saknas alternativa åtgärder för många av de arbetslösa innebär skogsvårdsinsatserna sysselsättning för många fler genom de arbetstillfällen som skapas i vidareförädling och inom andra sektorer, mestadels i glesbygd. Denna multiplikatoreffekt saknas i många andra åtgärder och måste beaktas vid en samlad bedömning av insatsernas samhällsekonomiska värde och vid en jämförelse med andra arbetsmarknadspolitiska insatser. En beräkning visar att varje dagsverke i skogen genererar ytterligare ca 1,5-2 dagsverken i andra sektorer. Skogsvårdsstyrelsen skaffar i huvudsak små arbetsobjekt som inte är attraktiva för andra aktörer. Det innebär att det inte föreligger någon konflikt med ordinarie arbetsmarknad och att verksamheten med gallring tillför skogsindustrin värdefulla virkeskvantiteter som många gånger skulle importerats i annat fall. Sammantaget innebär det att det samhälls- ekonomiska värdet överstiger den kostnad som staten har för arbetena. Skogsvårdsåtgärderna innebär också investeringar för framtiden i Sveriges viktigaste exportnäring. Nyttan i form av högre tillväxt och värdefullare virke kommer kommande generationer till godo och bidrar till industrins försörjning av värdefullt timmer.
Natur- och kulturmiljövård
De insatser som görs inom arbetsmarknadspolitiken på natur- och kultur- miljöområdet är till stor nytta för samhället som helhet. Den biologiska mångfalden och kulturmiljövärden gynnas. En stor del av insatserna är av strategisk betydelse för att förbättra turistnäringens möjligheter att öka sysselsättningen, t.ex. genom landskapsvård, timring av kojor, anläggning av vandringsleder och skoterleder, naturstigar, vindskydd m.m. Att landskapet hålls öppet och tillgängligt genom att naturmiljöer och fornlämningar vårdas är viktigt för människors rekreation och livskvalitet, för förståelsen av landskapets historia och även från turistisk synpunkt.
Miljösyfte
Arbetsuppgifterna inom miljöområdet ligger vid sidan av den ordinarie arbetsmarknaden och saknar helt undanträngningseffekt. Arbetsuppgifterna utförs inte av ordinarie arbetskraft och arbetsuppgifterna kommer inte att bli utförda om verksamheten upphör eftersom det saknas annan finansiering. Dessa insatser ryms heller inte inom ordinarie anslag för skogs-, natur- eller kulturmiljövård. Insatserna är således beroende av det extra resurstillskott som hittills kunnat ges inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. En konsekvens av att nyttan av de gröna jobben i sin helhet tillfaller allmänheten är att någon egentlig betalningsförmåga från privata eller andra externa intressenter inte existerar. Om arbeten skall komma till stånd krävs någon form av offentlig finansiering.
Betydelsen för deltagarna
Deltagarna i skogs-, natur- och kulturvård hör ofta till de svagare grupperna på arbetsmarknaden. Av olika skäl har personerna haft svårt att få fotfäste på den ordinarie arbetsmarknaden. Orsakerna kan vara att de är lokalt bundna och äldre personer med låg utbildning. Arbeten inom skog och miljö har ett stort socialt värde genom arbete i grupp. För individen innebär det en möjlighet till personlig utveckling med självständigt arbete under eget ansvar men med aktivt stöd från arbetsledning och kamrater. Det ger arbetsträning samt stärker den enskildes självkänsla och möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Arbetena betraktas också av deltagarna som lärorika, stimulerande och angelägna.
Efterfrågan
Behov av och efterfrågan på arbeten av detta slag inom skogs- och miljöområdet har funnits stadigvarande under lång tid, oavsett konjunktur- och sysselsättningsläge. Även i perioder av högkonjunktur och låg arbetslöshet har således arbetsmarknadsmyndigheterna efterfrågat arbeten i inom skogs- och miljöområdet för ett inte obetydligt antal arbetslösa, som ofta varit lokalt bundna och för vilka det funnits få andra alternativ.
Minskade resurser
Nya regler och minskade resurser har försämrat möjligheterna för Arbetsmarknadsverket att satsa på skogs- och miljövårdsinsatser. Detta medför mycket negativa konsekvenser när det gäller möjligheterna att skapa sysselsättning i glesbygd samt att säkerställa natur- och kulturmiljövärden. Sammantaget motverkar det strävan att integrera miljöfrågorna i arbetsmarknadspolitiken - vilket även kommer till uttryck i budgetpropositionen (utgiftsområde 14, sid. 16) - liksom ambitionerna att utveckla ekoturism. Det är för naturvården särskilt allvarligt mot bakgrund av den satsning på säkerställande av mark för naturvårdsändamål som nu sker och som, om den skall vara meningsfull, måste följas upp med skötselåtgärder. Det är också allvarligt mot bakgrund av det faktum att ett stort antal yrkeskunniga skogsarbetare är arbetslösa samtidigt som behovet av skogsvårdsinsatser är stort. Huvuddelen av de skogs- och miljövårdsarbeten som skogsvårdsstyrelserna bedriver inom ramen för arbetsmarknadspolitiken riskerar att upphöra. Arbeten kräver av säkerhetsskäl utbildning, utrustning och kompetent arbetsledning. Detta innebär att verksamheten måste ledas av en erfaren organisation som skogsvårdsstyrelserna för att säkra kvaliteten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av gröna jobb inom den skogliga sektorn.
Stockholm den 1 oktober 1999
Sven-Erik Österberg (s)
Ann-Kristine Johansson (s)