Den arbetstagare som säger upp sig själv från en fast anställning avstängs
från a-kassan under 45 arbetsdagar. Undantag kan föras om synnerligen
starka hälsoskäl eller sociala skäl föreligger. Avstängningstiden utökades
för drygt tre år sedan från 25 till 45 dagar, efter beslut av riksdagen.
Detta har kritiserats av bl a Arbetslöshetskassornas samarbets-
organisation (SO) som menar att beslutet saknade ordentligt underlag.
Förlängd avstängning motverkar sitt syfte. Det politiska syftet med att
utöka avstängningsperioden var att hushålla med begränsade resurser. I tider
av hög arbetslöshet tolereras inte att anställda lämnar en fast tjänst utan att
ha
försörjningen ordnad på annat sätt än genom arbetslöshetsförsäkringen.
Miljöpartiet menar att detta bygger på ett ogrundat antagande om att den som
säger upp sig utan att kunna gå direkt till en annan tjänst hamnar i långvarigt
beroende av a-kassa. Enligt SO finns inget belägg för detta. Man vet inte hur
många av dem som ansöker om a-kasseersättning efter egen uppsägning, som
får arbete under avstängningsperioden och aldrig behöver utnyttja försäk-
ringen. Man saknar också kunskap om ersättningsperiodens längd och
karaktär för denna grupp.
Miljöpartiet anser att dessa förhållanden borde ha varit klarlagda innan
beslutet om förlängd avstängningsperiod fattades. Det finns all anledning att
göra en ordentlig analys både av faktiska förhållanden och av beslutets
eventuella inlåsningseffekter samt att eventuellt ompröva beslutet.
Risk för inlåsningseffekter
Nuvarande förhållanden har enligt SO m fl med stor sannolikhet skapat
olyckliga inlåsningseffekter på arbetsmarknaden. En arbetstagare som
vill pröva sin förmåga inom annat område, men som inte kan gå direkt
till en fast tjänst hindras från arbetslivsutveckling. Den som av olika skäl
inte trivs på en arbetsplats och fortfarande förmår göra något konstruktivt
åt situationen kan inte söka nytt arbete med stöd av a-kassa om inte
han/hon i princip hunnit bli ett fall för sjukvården. De starkt avgränsade
skäl som medger rätt till a-kassa efter egen uppsägning riskerar medföra
att anställda som inte vågar ta sig ifrån en fast tjänst mår allt sämre och
presterar allt sämre. Detta gagnar inte någon, vare sig samhället, den
enskilde, arbetsgivaren eller den arbetslöse som skulle kunna träda in om
tjänsten vakantsattes.
Ofrihet - trygghetens pris?
En studie gjord vid Arbetslivcentrum visar att så många som 25 % av alla
tillsvidareanställda upplever att de inte befinner sig på önskvärd
arbetsplats. Det handlar ofta om arbetstagare som skulle kunna få en fast
tjänst på annat håll, men som inte vågar kasta loss, eftersom de riskerar
att få ett svagare anställningsskydd som nyanställd. En stor andel av
dessa har tydliga psykosomatiska problem som kan sättas i relation till
upplevelsen av inlåsthet: stress, huvudvärk, magont eller ren depression.
Enligt studien mår dessa människor rentav sämre än den referensgrupp
av tillfälligt anställda som också ingick i studien. Dessa gav visserligen
uttryck för oro över bristande social trygghet. Men den relativa friheten
som följer med tillfälliga anställningar kompenserade välbefinnandet i
stort, jämfört med det motsatta förhållandet för fast anställda.
Tidigare forskning vid Arbetslivscentrum har visat att över 70 % av
arbetskraften upplever att fast anställning ger den största sociala tryggheten
och att man därför föredrar sådan anställningsform framför projekt- och
visstidsanställningar. Av dessa två studier som vi här redogjort för, drar
Miljöpartiet slutsatsen att människor i hög grad kan och vill ta till sig den
ökade frihet och möjlighet till utveckling som den s k flexibla arbetsmark-
naden ger. Men då måste trygghetssystemen i betydligt högre utsträckning
utformas så att tryggheten följer personen och inte anställningen.
Förslag till åtgärd
Ett första steg, enligt Miljöpartiets uppfattning, är att klarlägga vilka
inlåsningseffekter som idag råder på arbetsmarknaden p g a avstängning
från a-kassa och p g a gällande arbetsrättslagstiftning. En analys bör
göras av hur trygghetssystemen skall kunna reformeras så att de kan ge
social trygghet också i en flexibel och rörlig arbetsmarknad.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att utreda eventuella samband mellan
uppsägning på egen begäran och behov av ersättning från a-kassa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att utreda inlåsningseffekter på
arbetsmarknaden i stort,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att utreda vilka specifika inlåsnings-
effekter som den förlängda avstängningsperioden från a-kassan har på
arbetsmarknaden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att analysera hur trygghetssystemen
skall kunna anpassas till en flexibel arbetsmarknad.