Under 90-talet har arbetsmarknaden genomgått en rad förändringar som
fått långtgående konsekvenser för de flesta människor i yrkesverksam
ålder. Kraven på god grundutbildning, yrkesutbildning och personlig
kompetens har höjts. Personalnedskärningar har ökat arbetsbelastningen
avsevärt. Samtidigt har stödåtgärderna stramats åt för många grupper.
De senaste årens högkonjunktur med god tillväxt och låg inflation har lett
till och kommer att leda till fler arbetstillfällen, men bara för dem som
uppfyller kraven och förväntningarna. De arbetsmarknadspolitiska stöden
måste därför även fortsättningsvis vara det komplement det var avsett som
för särskilt utsatta grupper.
Eftersom ingen statistik förs över antalet personer som lämnar arbets-
marknaden före 65 års ålder kan den faktiska utslagningen inte speglas.
Genomströmningen och bortsållningen redan före inträdet i arbetslivet bland
funktionshindrade är likaså odokumenterat.
I avvaktan på slutsatser och förslag i utredningarna om den arbetslivs-
inriktade rehabiliteringen och mångfalden i arbetslivet bör innehåll och
omfattning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, liksom ansvars-
fördelningen och samordningen av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen,
få de resurser som behövs för ett aktivt arbetsmarknadspolitiskt arbete.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fler personer med arbetshandikapp skall
kunna få arbete.