I regeringens budgetproposition konstateras att behovet av medel till
arbetshjälpmedel konstant är ca 150 miljoner kronor.
Samtidigt visar två nyligen publicerade rapporter (Funktionshindrades
situation på arbetsmarknaden - 4:e kvartalet 1998, utgiven av SCB, AMS
och Rådet för arbetslivsforskning, samt Arbetsmarknad för unga med funk-
tionshinder, utgiven av 15 ungdomshandikappförbund) att personer med
funktionshinder upplever att de inte har de arbetshjälpmedel de anser att de
behöver.
AKU-rapporten visar att ca 45 % av dem som har behov av arbetshjälp-
medel inte har de hjälpmedel som de anser att de behöver och rapporten från
ungdomshandikappförbunden visar att drygt 50 % av dem som ingår i under-
sökningen inte anser att de har de hjälpmedel som de skulle behöva.
Det verkar med andra ord som om det finns en kraftig differens mellan
ansökningar om arbetshjälpmedel och upplevt behov av arbetshjälpmedel.
Det kan finnas flera orsaker till att personer med behov av hjälpmedel inte
ansöker om dem. En orsak kan vara att kunskapen om vilka hjälpmedel som
finns är bristfällig, en annan orsak skulle kunna vara att personen inte vill
vara till "besvär" och därför inte ansöker om de arbetshjälpmedel som de har
behov av.
I dag saknas det underlag för att bedöma hur organisationen runt
tilldelning av arbetshjälpmedel skall kunna förändras för att bättre svara mot
de behov som finns. Det är angeläget att ett sådant underlag arbetas fram.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en utredning om organiseringen av
tilldelandet av arbetshjälpmedel.