Under de senaste decennierna har vårt land genomgått den förändring
som många andra länder också har fått uppleva: från att ha varit en
relativt homogen nation till ett samhälle i vilket många kulturer och
många språk lever bredvid varandra. Men samma period har gett upphov
till ett stort politiskt misslyckande. Decennier av invandrarpolitik och
integrationspolitik byggda på förmynderi och bidragsberoende har slutat
i fiasko. Grundtanken med hela systemet har varit att ge nykomlingarna
en god start i det nya landet. I verkligheten har ett enormt maskineri av
byråkrater, projektledare, kuratorer och bidragsgivare fångat sina klienter
i maktlöshet.
Många bekräftar att invandrarpolitiken, trots att den förmodligen
huvudsakligen haft ädla ambitioner, påverkat enskilda människor mycket
negativt. Självkänslan har malts ner. Så här säger en invandrare i en skrift
från Storstadskommittén:
"Sedan jag kom till Sverige har jag förlorat hela mig själv. Jag är ingen. Jag
är utanför."
Att häva utanförskapet, bryta vanmakten och bejaka integrationen är en
av vår tids största utmaningar. Sverige behöver en ny kurs i integrations-
politiken. En ny kurs med frigörelse av den enskildes initiativ och
respekt för de nya små och fristående gruppernas ansvar.
Människor kan inte älska det land som ger dem bidrag men håller dem
utanför det aktiva livets arenor. Människor älskar det land som uppmuntrar
dem att själva ta itu med sina liv och stöder dem i ansträngningen att lyckas.
Målet med integrationspolitiken är därför att var och en ska ta makten över
sitt liv och själv kunna forma sin framtid i samverkan med andra människor.
Dessutom vill vi inte att en ny integrationspolitik avskärmar integrations-
arbetet från politiken i stort: vi hoppas att nya grepp på många politiska fält
öppnar betydligt större spelrum för individens initiativ och handling än
dagens genomreglerade och överorganiserade samhälle.
2 Jobb bryter utanförskap
Av absolut avgörande betydelse för att nå makten över sin egen vardag är
givetvis arbetet. Att kunna försörja sig själv och sina nära med det egna
arbetet ger självrespekt och kontroll över den egna livssituationen.
Arbetet ger inte bara försörjning, det ger ett kontaktnät, ett sammanhang
och en identitet. Idag är arbetslösheten bland invandrare mycket hög.
Under hela 1990-talet har ungefär var tredje invandrare saknat arbete.
Den socialdemokratiska regeringens oförmåga att skapa förutsättningar
för nya jobb drabbar invandrare hårdare än andra grupper.
Kombinationen av en integrationspolitik som låst in invandrare och en
näringspolitik som skapar ett uselt företagarklimat är de främsta orsakerna
till det utanförskap som invandrare lever i idag.
En liberal integrationspolitik syftar till att öka möjligheterna för invandrare
att tidigt få anknytning till arbetsmarknaden. Idag är det många invandrare
som inte ens får chansen att visa vad de kan. En självklar orsak till detta är
att invandrade svenskar per definition oftast saknar de nätverk som är vägen
till ett jobb. Men till stor del beror bristen på exponering på arbetsmarknaden
också på en integrationspolitik som låser in invandrare i bidragsberoende och
institutionellt omhändertagande. Fördomar och diskriminering är också ett
hinder för många med annorlunda namn, eller utseende.
2.1 Kombinera svenskundervisning med arbete
Bra kunskap i det svenska språket är en förutsättning för att arbetslösa
invandrare ska få fotfäste i arbetsmarknaden. Språkundervisningen för
nykomna invandrare, innan de kan söka sig in i arbetslivet, bör vara
mycket intensiv. För invandrare som har fått tillfälliga jobb eller någon
form av praktik i arbetslivet bör finnas möjlighet till deltidsstudier med
anknytning till det egna arbetet. Likaså bör givetvis svenskstudierna
kunna ske på praktikplatser eller i annan naturlig miljö, särskilt för dem
som inte är vana vid teoretiska studier.
Undervisningen bör ha en tydlig inriktning på arbetslivet och på de olika
yrkenas specialiserade språkbruk. Kombination av arbete och studier och
större inblandning från näringslivet i språkundervisningen är ett sätt att göra
kurserna mer anpassade till arbetslivets krav. Reglerna för sfi-undervisning
behöver anpassas till detta.
Samtidigt bör vi uppmärksamma vissa medelålders eller lite äldre
invandrare som länge har vistats i landet och som antingen har förlorat sina
jobb eller aldrig kommit i kontakt med arbetslivet. Många av dem har fått
tillgång till olika former av svenskundervisning men tillgodogjort sig
studierna dåligt. Dessa människor löper en stor risk att hamna i för djup
isolering och då glömma bort det de tidigare kunde i svenska språket. I
sådana fall behövs koppling mellan en ofta återkommande språkträning och
bestämda program för social rehabilitering.
2.2 Gör det lättare att översätta utländska yrkesutbildningar
Möjligheten att få utländska examina och yrkesutbildningar översatta och
värderade måste fortfarande förbättras, liksom möjligheterna att
komplettera det som saknas för svenska förhållanden på ett rimligt sätt.
Detta gäller särskilt inom den högre utbildningen. I alltför många fall
krävs orimligt lång kompletterande utbildning, i stället för
vidareutveckling och förnyelse av kunskaper som redan finns.
Preparandkurser eller korta högskoleutbildningar skräddarsydda för
utländska akademiker är nödvändiga på flera olika yrkesfält.
2.3 Högre kvalitet i arbetsmarknadsutbildningen
Socialdemokraternas arbetsmarknadspolitik har ofta syftat till att flytta så
många arbetslösa som möjligt från kolumnen "öppet arbetslösa" till
kolumnen "i arbetsmarknadspolitiska åtgärder" i AMS-statistiken.
Samtidigt har denna politik systematiskt försummat stora grupper
utförsäkrade arbetslösa eller socialbidragstagare som aldrig har haft
arbete i Sverige: dessa personer registreras inte alls i
arbetslöshetsstatistiken.
Denna politik som i första hand syftar till att försköna statistikens tabeller
får förödande konsekvenser för arbetsliv och företagsklimat. En del företag
har lärt sig att utnyttja gratis arbetskraft med hjälp av arbetsmarknads-
åtgärder eller generösa rekryteringsstöd. Samtidigt missgynnas de företagare
som har svårt att få tillgodogöra sig dessa stödformer, vilket ofta är
invandrare och småföretagare. Vi anser att floran av arbetsmarknadsåtgärder
bör stramas åt kraftigt. Även en lång rad andra krångliga företagsstöd måste
bort. Samtidigt måste kvaliteten i arbetsmarknadsåtgärderna höjas. För
många arbetslösa har det blivit en tröstlös rad av utbildningar och
praktikplatser utan något mål i sikte. Syftet med nya åtgärder blir i första
hand att få ny arbetslöshetsersättning en period, inte att verkligen få en
kompetenshöjning som leder till ett riktigt jobb.
Varje sökande måste få en praktiskt fungerande individuell plan som också
bättre än hittills tar hänsyn till varje persons utbildning och
yrkeserfarenheter
från hemlandet. Varje åtgärd måste ses som en del av en plan som
uppmuntrar den arbetslöse att själv finna sin väg in i arbetsmarknaden.
Gränsen mellan socialtjänst, försäkringskassa, arbetsförmedling med flera
myndigheter måste suddas ut. Det får inte vara formen för ekonomisk
ersättning som avgör vilka möjligheter som finns att komma in på
arbetsmarknaden. De försöksverksamheter som har kommit i gång på olika
ställen och den inriktning som storstadspropositionen pekar på måste kunna
gälla generellt till individens nytta.
2.4 Specialiserade arbetsförmedlingar och självständiga
grupper
Specialisering av arbetsförmedlingar och flera privata förmedlingar kan
hjälpa olika grupper av arbetssökande med speciella behov.
Konkurrerande arbetsförmedlingar ökar de arbetssökandes och
arbetsgivarens valmöjlighet och skapar nya vägar för de arbetslösa in i
arbetslivet. Arbetsförmedlingar som specialiserar sig på att stödja
utländska yrkeskategorier så som "Internationella ingenjörer" gör i
Stockholm kan bidra till en effektivisering av stödet till de sökande.
Utveckling av självständiga aktivitetscentra för utländska arbetslösa
startade och drivna av de berörda behövs. Om aktivitetscentra tillåts
utveckla långa och kontinuerliga program har dessa centra realistiska
chanser att sätta i gång rehabiliteringsprogram som med tiden förvandlas
till riktiga jobb.
2.5 Särskilda åtgärder för invandrarkvinnor
Vissa grupper av invandrarkvinnor har ofta en svår situation. De lever
isolerade och har svårt att tillgodogöra sig det utbud av utbildningar och
arbetsmarknadsinsatser som erbjuds. Därför behövs det särskilda
åtgärder för dem. Aktivitet där praktiskt arbete kombineras med
undervisning har visat sig framgångsrikt särskilt då olika yrkes- och
hantverksgruppers kunskaper tillvaratas och utvecklas. Skolan och
förskolan är också viktiga kontaktytor för invandrarkvinnor.
2.6 Utbildning om den nya lagen mot etnisk diskriminering
Lagen om åtgäder mot etnisk diskriminering i arbetslivet har skärpts. Vi
stödde i huvudsak den nya lag som trädde i kraft den 1 maj 1999.
Samtidigt uttryckte vi en viss oro: kraven som ställs på företagen kan
misstolkas och missförstånden kan leda till onödigt krångel. Företagarna
måste kunna se det rimliga i kraven. Ett stort pedagogiskt arbete behövs
för spridning om kunskap om denna lag: rätten till ett eget arbete bör
gälla för alla, oavsett etnisk bakgrund. Rätten till rättvis behandling när t
ex rekrytering av arbetskraft pågår är en grundläggande mänsklig
rättighet.
2.7 Uppmuntra företag att arbeta för etnisk jämställdhet
Vi tror att det därutöver vore bra om stora företag och statliga
myndigheter mera energiskt visade intresse för någon form av positiva
åtgärder. Detta ska inte förväxlas med kvotering. Tanken är att större
arbetsgivare som vidtar konkreta åtgärder för att få in invandrargrupper
inom sin organisation skapar positiva förebilder och i praktiken angriper
själva grunden för främlingsfientliga värderingar i arbetslivet (t.ex. olika
trainee-program eller etniska jämställdhetsplaner, rekryteringsprojekt av
den typ som Telia har genomfört eller speciella utbildningsprogram för
de invandrare som redan är anställda men behöver förbättra sin
kompetens inom språk och kultur). Metodutveckling och spridning av
goda exempel får stöd av Diskrimineringsombudsmannen, men denna
myndighet har till sitt förfogande mycket begränsad arbetskraft. Större
företag, viktiga myndigheter och kända organisationer kan bedriva
värdefull opinionsbildning i sammanhanget.
3 Jobb genom företagande
För att knäcka massarbetslösheten krävs en strategi för jobb genom
företagande. Varje försök att rå på arbetslösheten måste utgå ifrån att den
helt övervägande delen av de nya jobben måste komma i det privata
näringslivet. Vår politik bygger på att det inte råder någon brist på
arbetsuppgifter i Sverige. Det råder heller ingen brist på kreativa
människor som kan tänka sig att bli egna företagare eller till och med
arbetsgivare åt någon annan. Däremot har det under decennier rests nya
hinder för företagandet. Om företagandets villkor i början av seklet sett
likadana ut som idag hade troligen flera av de svenska storföretagen
aldrig funnits.
Det dåliga företagsklimatet är ett av de främsta skälen till utanförskap. De
hinder som gör att få vågar starta eget och att företagen inte växer är ännu
högre för den som startar från en sämre position på arbetsmarknaden.
Sveriges industriella historia är fylld av exempel på hur invandrare startat
företag som tryggat deras försörjning och kraftigt bidragit till vårt nationella
välstånd. Med ett företagsvänligt klimat skulle många invandrartäta områden
kunna förvandlas från bidragsghetton till tillväxtzoner.
De politiska åtgärder som krävs för ett bättre företagarklimat är i huvudsak
generella. Lägre skatter på arbete och investeringar och mindre krångel för
företagen är lika viktiga för invandrarföretag som för företagsamheten i stort.
Men det krävs också specifika insatser på några områden för att riva de
hinder som i synnerhet drabbar invandrare som vill starta företag. Till viss
del handlar det om att göra de generella villkoren anpassade till förortens
villkor, till viss del att skapa likvärdiga förutsättningar som de flesta andra
redan har och till viss del om att göra specialinsatser. För invandrarföretagare
är det uppenbart att en öppen eller dold diskriminering på grund av etniskt
ursprung finns när det gäller att få fram riskkapital och lån, och även i
kontakten med myndigheter som ALMI, NUTEK, länsstyrelserna, skatte-
myndigheterna med flera. För dem som kanske skulle vilja, men ändå inte
startat eget, visar erfarenheten att svårigheterna med kontakter och att få
fram kapital är stora. För invandrare är även språket ett stort hinder.
Den utredning om invandrarföretagarna som Björn Eriksson lagt fram
pekar på många svårigheter, ändå är skriftens förslag långt ifrån
tillfredsställande. Att t ex höja utbildningsbidragens nivå från 103 kronor per
dag till 230 kronor per dag när det gäller arbetslösa med lägsta möjliga
ersättningar, kan inte vara en lösning. Dessa personer tvingas ändå söka
socialbidrag och då hamnar de i en välkänd ond cirkel: de får inte söka nya
inkomster, men utan inkomster kan inte deras företag överleva.
De stödsystem som byggts upp av staten har uppenbart inte haft stor-
städernas utsatta förorter och deras befolkning som målgrupp. Lokalisering
såväl som utformning av verksamheterna talar för att man haft helt andra
människor i tankarna. ALMI företagspartner har visserligen i uppdrag att i
högre utsträckning nå invandrare, men av detta ser man litet.
Lånemöjligheten för dem som inte redan har ett eget kapital är obefintlig,
liksom förståelsen för de problem, svårigheter, möjligheter och idéer som
finns. Vi tror att en grundförutsättning för att lyckas är att ALMI rekryterar
konsulter från berörda grupper och förlägger sin verksamhet där
människorna finns. ALMI och övriga statliga verksamheter måste få ett
tydligare uppdrag att verka för fler företagare i utsatta förorter. Dessutom
borde både ALMI och NUTEK föregå med goda exempel när det gäller
rekrytering av personal med annan etnisk bakgrund än den "rena"
svenskheten.
Om någon tror sig kunna bryta sitt bidragsberoende och hitta en egen
födkrok, t ex genom att sälja enklare tjänster, öppna en butik eller vara agent
för en importvara, kommer han eller hon tyvärr att finna att det är praktiskt
taget omöjligt. Den som vill starta eget behöver ett litet startkapital och det
saknar bidragstagaren. Han eller hon har ingen möjlighet att finna
finansiering på gängse riskkapitalmarknad. Den som saknar tillgångar och
eget startkapital får inga lån. Lånar man istället pengar på mer informella
vägar, genom släktingar och vänner, för att komma igång så mister man
genast rätten till socialbidraget. Och därmed möjligheten att försörja sig
någorlunda under ett uppbyggnadsskede av den egna verksamheten.
Fler jobb kräver också en näringspolitik för förorten. ALMI, NUTEK och
länsstyrelsernas utvecklingsenheter måste förändras. Genom handelshus eller
etniska nätverk kan bokföringshjälp, juridisk service, lånemöjligheter och
riskkapital kanaliseras. Förorternas infrastruktur såväl realt som virtuellt bör
utvecklas.
Regionala och lokala företagarföreningar kan ordna mentor/fadderprogram
och bygga bryggor mellan nya och rutinerade företagare. Statliga och
kommunala verk och myndigheter bör i större utsträckning lokaliseras i
utsatta områden. På det sättet höjer man förorternas status och ökar
underlaget för kommersiell service.
3.1 Förenklad självdeklaration för egenföretagare
Enmans- och fåmansföretaget bör kunna välja att lämna "förenklad
företagsdeklaration", precis som en löntagare kan lämna förenklad
självdeklaration. Dagens deklarationsregler är inte anpassade efter det
moderna tjänsteföretagandet. Regler om avskrivningar, expansionsmedel,
räntefördelningsbelopp, m.m. saknar ofta relevans för den som har
"kontoret på fickan". Många av de nya entreprenörerna har ganska små
omkostnader och bör därför kunna använda ett schablonavdrag för
kostnader. Till den förenklade deklarationen kopplas ett enkelt och
tydligt system för inbetalning av moms, sociala avgifter och
preliminärskatt, så att enkelhet präglar hela relationen till
skattemyndigheten. Härigenom kan även bokföringen förenklas.
3.2 F-skatt åt alla som vill
En blivande enmansföretagare i tjänstesektorn riskerar att uppfylla nästan
samtliga kriterier för avslag på en ansökan om F-skattsedel. Vi menar att
den enskilde själv bör få avgöra om han eller hon bedriver
näringsverksamhet, är "anställd" eller uppdragstagare.
Skattemyndigheten ska inte kunna "överpröva" människors affärsidéer
på det sätt som sker idag. Alla som vill ska kunna få en F-skattsedel.
3.3 Starta-eget-lotsar
Varje blivande entreprenör ska kunna vända sig till en och samma person
på t ex skattemyndigheten, någon som fungerar som "personlig lots" till
vilken företagaren kan vända sig med alla sin frågor.
3.4 Starta-eget-paket
En blivande entreprenör ska inte behöva ägna dagar och veckor åt att
orientera sig i blankett- och skattedjungeln. "Starta-eget-paket" ska
finnas tillgängliga på alla skattekontor. De kan t ex innehålla en
beställningskupong för F-skattsedel, en begriplig informationsskrift om
regler för beskattning, bokföringskrav, en instruktion om hur man skaffar
behövliga tillstånd och bevis, en enkel kassabok för bokföring samt en
förenklad företagsdeklaration.
3.5 Satsa på tjänstesektorn
Tjänstesektorn är stor och växer snabbt. I storstäderna är detta extra
tydligt. Inom tjänstesektorn finns allt från enklare service till avancerad
konsultverksamhet. Gemensamt är att man framför allt säljer sin tid och
sitt kunnande. I storstädernas utsatta förorter och bland invandrare finns
nya kulturimpulser, annat tänkande, kunnande och annan tradition, vilket
kan bli en stark motor i en dynamisk tjänstesektor. Då man säljer
arbetstid och mänskligt kunnande blir skattebelastningen på arbete mer
hämmande än då man säljer varor. Därför är en politik för sänkt skatt på
arbete, för minskade skattekilar, näringspolitik för förorten.
3.6 Valfrihetsrevolutionen i offentlig sektor
Vi vill bryta den dyra dogmatismen, och ge fler chans att etablera sig
som företagare inom vård och omsorg och service. I storstadsregionernas
utsatta områden skulle mycket kunna bli bättre om människor själva fick
större möjlighet att skapa sina egna institutioner och verksamheter, om
de fick bestämma mera själva över sin verksamhet antingen som
producent eller konsument.
3.7 Kommunal planering för lokalt företagande
Kommunal planering har en viktig roll när det gäller att skapa grogrund
för ett lokalt näringsliv. Det handlar om allt från att enkelt ändra
detaljplanerna när människor vill öppna småföretag av skilda slag i
bottenplanen på bostadshusen till att placera kommunal verksamhet och
förvaltning i de utsatta bostadsområdena. Kommunens egen planering
och prioritering kan förstärka positiva såväl som negativa trender. Rätt
gjorda insatser kan vara med och vända negativa trender till positiva. Att
se till att det är god tillgänglighet till utbildning på människors egna
villkor och efter deras behov, i direkt anslutning till de utsatta områdena
är en sådan insats. Att lokalisera kommunala förvaltningar ger ett ökat
underlag för service som bank, post, restauranger och butiker och kan
locka andra företag och kontor att etablera sig och stanna kvar.
3.8 Utvidgade möjligheter till mikrolån
Bankerna såväl som ALMI är ofta inte en möjlighet, eftersom det först
krävs ett eget kapital i botten. Flyktingar, långtidsarbetslösa, invandrare
utan a-kassa eller kvinnor som blir övertaliga efter lågavlönade jobb i
offentlig sektor är exempel på människor som normalt har mycket svårt
att spara ihop till ett eget kapital. Har man hänvisats till socialbidrag för
sin omedelbara försörjning är egna sparpengar uteslutna.
Därför borde ALMI som en del av sin kreditgivning införa ett mikrolån för
den som vill och har idéer för att ta sig ur bidragsfällorna genom att
förverkliga en affärsidé. Det har många gånger visat sig att de allra minsta
lånen har den största betydelsen för att skapa jobb och framtid för människor.
Ett mikrolån innebär att även den som inte har en egen grundplåt kan få ett
mindre lån just för att kunna komma igång. Detta bör finansieras inom ramen
för ALMI:s kreditgivning.
3.9 Starta-eget-bidrag också för invandrare
Många flyktingar, invandrare och även svenskar har aldrig kunnat
komma in på arbetsmarknaden. Det finns invandrare som trots hög
utbildning varit arbetslösa under mycket lång tid. Dessa är hänvisade till
socialbidrag för sin försörjning helt eller delvis. Socialbidragstagaren har
ingen rätt till a-kassa och kan därför inte heller komma ifråga för s k
starta-eget-bidrag. Som socialbidragstagare har man heller inte rätt att
spara ihop det minsta lilla startkapital på egen hand. Den som bara har
KAS måste oftast fylla ut med socialbidrag vilket leder till samma
situation.
Grundinställningen måste vara att människor är kapabla att försörja sig
själva och ta ansvar för sina egna liv. Olika bidrags- och stödsystem måste
vara utformade så att de stöder människor när de på olika sätt tar initiativ
till
att förändra sin tillvaro.
För att människor ska kunna ta sig ur bidragsberoendet och
fattigdomsfällan krävs vid sidan av ökade riskkapitalmöjligheter, rådgivning,
stödfunktioner etc även möjlighet till starta-eget-bidrag till dem som kanske
allra mest behöver detta stöd. Många invandrare har aldrig haft fast
förankring på arbetsmarknaden och klarar därför inte av att försörja sig på
arbetslöshetsersättningen. Starta-eget-bidraget bör även vara möjligt att ge
till dessa individer på samma villkor som för den a-kasseberättigade, d.v.s.
om affärsidé och övriga omständigheter är likvärdiga med dem som krävs för
att den a-kasseberättigade ska kunna få bidraget. Under den period starta-
eget-bidrag utgår bör socialbidraget utgå oförändrat.
4 Skolan en murbräcka mot segregation
Segregation, utanförskap och vanmakt är ingen bra groplats för unga
människor. I våra mest utsatta bostadsområden finns många av de mest
utsatta barnen och ungdomarna. Den senaste tiden har också registrerat
ett ständigt ökat antal brott begångna av ungdomsgäng från förorterna.
Detta är ytterst alarmerande.
Vi är övertygade om att det går att bryta onda cirklar och skapa goda
växtplatser. De som behöver skolan mest ska också ha den bästa skolan.
Inget är viktigare för att ge människor jämlika livschanser än en skola där
alla har goda möjligheter att utvecklas. En sådan skola ställer höga krav på
sina elever. Eleverna kan också ställa höga krav på sin skola. Folkpartiet har
en mycket lång rad förslag för att skapa en bra skola för alla barn och
ungdomar. Förskolan skall också vara en del av utbildningen. Grundskolan
bör göras tioårig med start från sex år. Utbildningen i både grund- och
gymnasieskolan måste anpassas efter den enskilda elevens behov och
förutsättningar. Skolan skall ge utmaningar och stimulans åt alla så att lusten
att lära hålls levande. Ingen skall få lämna grundskolan utan att kunna läsa,
skriva och räkna. De 133 s k magnetskolorna i New York City har gjorts
särskilt attraktiva genom speciella program och resurser och har tillkommit
som en ersättning för och ett alternativ till den alltmer impopulära
bussningen. Istället för att transportera barnen skapas skolor som förmår
locka till sig barn från ett större område. Forskare från Columbiauniversitetet
har visat att magnetskolorna tenderar att ge bättre resultat än traditionella
grannskapsskolor. Eleverna hoppar inte av studierna i förtid lika ofta som i
andra skolor och presterar i genomsnitt bättre resultat. Lärarna är stolta och
engagerade.
Olika exempel i våra egna storstadsregioner visar att när kraften och
engagemanget hos framför allt skolledning och lärare släpps loss kan man
skapa en skola som lockar fler och som ger bra studieresultat. Det måste inte
vara så att skolor i utsatta områden är mindre attraktiva än andra.
4.1 Skolan och segregationen
Det finns knappast något samhällsområde där segregationen blir så tydlig
som i skolan. I skolan förstärks den bostadssegregation som innebär att
det i några områden bor väldigt många människor med låga inkomster
och som ofta har råkat ut för arbetslöshet. Det mesta tyder på att
segregationen har ökat i storstäderna under de senaste åren.
I spåren av den svenska flumskolan är både elever och lärare offer. Var
femte elev går ut grundskolan utan tillräckliga kunskaper i läsning, skrivning
och räkning. De eleverna klarar inte av enkla matematiska beräkningar som
vad en tröja för 500 kronor kostar med 30 procents rabatt. Lika många klarar
inte av att läsa och förstå gratistidningen Metro. Enligt en undersökning som
Svenska Kommunförbundet presenterade för en tid sedan är ungefär 8
procent av landets högstadieelever inte behöriga att söka till gymnasiet
eftersom de saknar betyget "godkänd" i svenska, svenska 2, engelska eller
matematik. 19 procent av landets gymnasieelever väljer att lämna
utbildningen i förtid. I storstäderna är denna siffra ännu högre. Det är tydligt
att även om extra duktiga elever inte får tillräcklig stimulans i
Socialdemokraternas skola så är dess största offer de som skolan inte ställer
tillräckliga krav på. Det är de elever som senare tvingas hoppa av gymnasiet
i förtid i en tid då en fullgjord gymnasieutbildning är ett minimikrav för att
ha en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.
Skolor i olika bostadsområden har oerhört olika förutsättningar.
Naturligtvis sätter det sina spår i en skola när 90 procent av barnen har ett
annat modersmål än svenska eller i skolor där många barn kommer från
stökiga hemmiljöer. Det behövs ofta undervisning i mindre grupper, fler
speciallärare och mer resurser för elevvård. Det har inte alltid fungerat så att
dessa skolor har fått kompensation så att de kan ge en vettig undervisning.
Precis som miljön i övrigt i många av miljonprogramsområdena har
skolmiljön varit dålig och byggnaderna präglats av trista fasader, dålig
byggmateriel och enformiga inomhusmiljöer. Istället för att vara
bostadsområdets pärla och stolthet har skolan stått för något fult, nedklottrat
och trist. Den signal som en sådan byggnad sänder ut är givetvis motsatsen
till vad det borde vara: ett kunskapens tempel där morgondagens vuxna
medborgare skall få lika livschanser.
Men skolor i utsatta områden har många möjligheter. Lärarkåren är ofta
mycket engagerad och består av personer som aktivt har valt att arbeta i
skolor där utmaningarna är stora. Många har haft flertalet chanser att flytta
till andra skolor i områden som anses lättare, men ändå bestämt sig för att
vara kvar. Den mångkulturella miljön ger också stora möjligheter. Den skatt
det innebär att många elever har kunskap i språk och andra kulturer kan
användas i undervisningen för att ge skolan en speciell prägel.
4.2 Mer makt till den enskilda skolans ledning
Med mer fristående enheter som tillåts profilera sig och satsa på det de är
duktiga på är det lättare att skapa bra skolor för alla elever, lättare att ta
vara på kompetens och engagemang hos personal och att finna just det
som intresserar och passar den enskilda eleven. Detta gäller särskilt
gymnasieskolan, där kommunal centralstyrning och inskränkningar i
elevernas möjligheter att välja är särskilt påtagligt i storstadsområdena.
Alla exempel visar entydigt att när de olika skolorna ges stor frihet kan
de plocka fram det bästa ur sina egna resurser.
4.3 Förskolan
I dag är många av de barn som allra mest skulle behöva den pedagogiska
förskolan utestängda från dagis, antingen för att de inte alls har rätt till
plats på grund av att inte båda föräldrarna arbetar, eller för att avgifterna
i så fall blir så höga att de inte har råd. Samtidigt pågår runt om i olika
stadsdelar försöksverksamhet med olika typer av deltidsförskolor för
dessa barn, med hjälp av olika projektpengar. Ryckigheten och
osäkerheten blir stor. Barnen blir lidande. Många kommer inte alls i
närheten av verksamheterna. Andra får gå en tid, sedan sluta. Ytterligare
andra åker ut och in beroende av om föräldrarna deltar i
arbetsmarknadsåtgärder eller ej. Det sociala arvet förs obönhörligt
vidare. Ett erbjudande om pedagogisk deltidsförskola till alla barn bör
därför inordnas i den ordinarie kommunala planeringen, inte fortsätta att
ligga vid sidan av, uppmuntrat av projektbidragstänkandet.
Vi tror att risken är överhängande att pedagogisk förskola för de barn som
bäst behöver den även fortsättningsvis kommer att bli en projektverksamhet
utanför den ordinarie kommunala planeringen och budgeten, att det till och
med kan bli så att i vissa stadsdelar i samma kommun erbjuds förskola, i
andra med samma sociala struktur erbjuds den inte därför att stadsdelarna ej
blivit förorter som ingår i den övriga projektbidragsgivningen. Detta är
orimligt.
4.4 Magnetskolor
De elever som behöver skolan bäst ska givetvis ha den bästa skolan!
Grund- och gymnasieskolor i utsatta bostadsområden profileras och/eller
genomgår en särskild kvalitetssatsning. För att denna ska bli så bra som
möjligt måste varje skola ha stor frihet att forma sin speciella inriktning
utifrån lokala förutsättningar och lärarnas intressen och kompetens.
Kvalitetssatsningarna kan innebära:
- extra satsning på svenskan,
- ökat antal undervisningstimmar,
- dans-, musik- eller sportprofil,
- profil i något teoretiskt ämne, t ex matte, språk, miljö,
- pedagogiskt samarbete med Lärarhögskolan,
- speciella, attraktiva fritidsaktiviteter.
I kombination med fritt skolval kan detta uppnå två syften. Dels får de
barn som bor i området en extra bra skola, dels kan elever från andra
områden söka sig dit.
4.5 Fritt val i den kommunala skolan
Resurserna måste fördelas mellan de kommunala skolorna på ett sådant
sätt att elevernas egna önskemål om skola verkligen tillgodoses. Det är
bara så magnetskolorna kan bli magneter. Att få välja mellan de olika
kommunala skolorna och även friskola är att ge alla, inte bara de starka,
en möjlighet att finna sin egen framtid. De någorlunda starka familjerna
kan alltid välja, om inte annat så genom att "rösta med fötterna" dvs
flytta. Vi vet att många familjer lämnar kommuner och stadsdelar just för
att komma till vad de uppfattar som bättre skolor. Vi vill istället ge alla
skolor möjlighet att bli attraktiva och alla elever möjlighet att söka sig till
den skola och den inriktning som de tror mest på.
4.6 Uppmuntra friskolor
Frihet att välja skola skall vara en rättighet för alla. Särskilt i utsatta
bostadsområden kan detta ha stor betydelse för att öka mångfalden och
kvaliteten i skolan. De enskilda alternativen behöver bli betydligt fler,
och de skall kunna konkurrera med de offentliga skolorna på ekonomiskt
lika villkor. Staten skall se till att alla skolor uppfyller grundläggande
krav på kunskap och demokratiska värderingar. Det har ett särskilt värde
att minoritetsgrupper som så önskar, inom ramen för gällande regler, kan
bygga upp egna institutioner, t ex skolor. Att tillsammans verka för att
den egna kulturen och språket lever vidare och blomstrar ger
självförtroende och styrka som främjar integrationen i samhället i övrigt.
De estniska skolorna i Sverige drevs länge i motvind. De motarbetades
därför att de ansågs bidra till segregation. Men tvärtom blev skolorna en
viktig motor för sverigeesterna att behålla sin kultur och sitt språk
samtidigt som de smälte väl in i majoritetsamhället. Vi kan se otaliga
exempel på hur just denna typ av skolor nu fungerar precis likadant för
nyare invandrargrupper.
4.7 Satsa på det svenska språket
Språkdeltidsförskola skall erbjudas alla barn i utsatta områden. I dessa
förskolor skall personalen ha särskild språkpedagogisk kompetens. För
att åstadkomma det bör ett samarbete med lärarhögskolorna inledas. I
skolor med många barn med invandrarbakgrund kan timplanerna utökas
med mer svenskundervisning. Så sker i dag i många friskolor.
4.8 Värdera språkkunskaper
Språkkunskaper blir allt viktigare i ett samhälle med mer och mer inter-
nationella kontakter. Språkens ställning måste därför stärkas i skolan. Det
innebär också att den rika flora av språkkunskaper som många
invandrare har måste ses som en resurs. Ett led i detta är hemspråket. Gör
hemspråket till tillval i skolan och engagera invandrarorganisationerna i
hemspråksundervisningen som ett komplement. Det är en stor fördel att
ha många människor i vårt land som t ex talar flytande spanska - ett av
världens största språk. Dessutom bör fler stora språk i världen, t ex
arabiska, kunna bli B- och C-språk i några skolor med hjälp av de
hemspråkslärare som redan är anställda i kommunen.
4.9 Höj lärarnas löner och status
De lärare som arbetar i skolor i utsatta områden har i många stycken en
svårare arbetsuppgift, ett mer krävande arbete och därmed krav på både
större kompetens och större egna insatser än lärare har generellt. För
många lärare är detta givetvis en stor utmaning. Att arbeta som lärare där
kraven är som störst måste givetvis betraktas som en karriärväg. Det är
därför rimligt att dessa erbjuds högre löner.
4.10 Andra lokala exempel
Organisera hjälp med läxläsning, ordna skola på loven och satsa på
positiva förebilder. Genom att engagera gymnasieelever och studenter
från andra stadsdelar att verka i skolor i utsatta områden kan man med
olika arbetsformer göra mycket. De många idéer och verksamheter som
runt om i landet genomförs av olika eldsjälar bör uppmärksammas av
Skolverket, och de goda exemplen bör spridas.
5 Lokal utveckling och demokrati
Bara människor förvandlar bostäder till hem. Bara människor förvandlar
bostadsområden till hembygd. Vi är övertygade om att det i en rad
bostadsområden och stadsdelar behövs en radikal förändring och
förbättring av levnadsvillkoren. Tyvärr har ett sådant arbete hittills alltför
mycket kretsat kring själva boendemiljön, som om utsattheten satt i
betongväggarna och kunde avlägsnas med en ny fasad. Det viktigaste är
att man låter den lokala utvecklingen styras av de människor som bor i
områdena. Det måste bli ett slut på styrandet uppifrån och
projekttänkandet.
För att människorna i ett bostadsområde ska få chansen att själva skapa sin
hembygd krävs att människorna själva får släppa loss sin skaparkraft. Lokalt
näringsliv, föreningsliv, studieförbund, invandrarföreningar, kyrkor, boende-
grupper och andra lokala aktörer ska ges möjlighet att förändra sin vardag
och bygga upp lokala strukturer. Det kan aldrig vara ett handslag mellan
kommunalråd och statsråd som skapar lokal utveckling.
Det viktigaste ställningstagandet är att storstädernas utsatta bostads-
områden och stadsdelar betraktas som hela Sveriges ansvar. De förut-
sättningar som ges måste vara likvärdiga med de förutsättningar som ges på
andra håll. Stelbent hantering av lokala initiativ, bristande tilltro till
människors kapacitet och kraft, revirgränser och bristande samverkan mellan
förvaltningar, myndigheter och andra lokala aktörer är ett alltför vanligt
problem. Förändringar på dessa punkter ska inte begränsas till ett fåtal orter.
Tanken att endast ett mindre antal bostadsområden ska få möjlighet att
vidareutveckla sitt arbete för att åstadkomma en varaktig förbättring, och
därigenom fungera som nationella exempel är fel. Självklart måste alla få
denna möjlighet. Vi tycker också att metoden "lokala utvecklingsavtal" bör
utgå och ersättas med möjligheter för alla kommuner och stadsdelar att få
dispenser från regelverk efter ansökan. Vi behöver inte mer av nationella
exempel, vi behöver lokala möjligheter. Det är orimligt att tänka sig att den
ena stadsdelen ska utsättas för all tänkbar projektverksamhet medan det på
andra sidan gatan inte ens går att få bygglov för en butik i ett bostadshus.
5.1 Ökat ägande- och boendeinflytande
Större inslag av privat ägande i boendet ger människor större inflytande
över vardagslivet. I privat ägande av sitt boende har den enskilde en
långtgående bestämmanderätt och ansvar för den personliga bostaden.
Människor bör genom förköpsrätt eller i allmännyttan få möjlighet att ta
över sin hyresfastighet som bostadsrättsförening om de vill.
Även inom ramen för hyresboendet kan mycket göras. Det finns många
lyckade exempel på hur man skapat möjligheter till ett långtgående
inflytande och ansvar för sitt boende och sin närmiljö, där inflytandet och
ansvaret verkligen har delats av det stora flertalet boende. En sådan
utveckling, styrd av de lokala förutsättningarna och önskemålen är
avgörande i utvecklingsprocessen. Skattereglerna på detta område är nu
klarlagda. Fackligt eller annat organisationsegoistiskt revirtänkande som på
många håll hindrat hyresgästerna från att frivilligt ta hand om sina egna
angelägenheter bör motverkas. En förändring i hyresförhandlingslagen som
ger mindre grupper av boende större möjlighet till självförvaltningsavtal bör
därför införas.
5.2 Valfrihet
Det är för många invandrargrupper naturligt att bo nära sina anhöriga och
vänner. Detta är ett önskemål som ska bejakas och inte motverkas. För
andra är blandning i mindre invandrartäta områden attraktivare. Inget av
dessa val är bättre eller sämre än det andra. Det viktiga är att den
enskildes önskemål får styra. För oss kan det aldrig bli aktuellt att
försöka bryta segregationen mellan människor genom att vare sig försöka
tvinga folk att bo kvar i eller flytta till ett visst område. Men valfriheten
handlar inte alls bara om att välja bostadsort, utan också att tilltro
människors förmågan att välja eller försöka sätta i gång förskolor, skolor,
vårdinrättningar, äldreomsorg och husläkarstation. Valfriheten kan
utvecklas i skapande riktning om olika lokala grupper utnyttjar sin
kunskap om modersmål och egen kultur i vård och utbildning. De
exempel på pensionärsverksamhet eller äldrecentra som redan drivs på
modersmålet av etniska grupper har visat sig ge mycket goda resultat när
det gäller hälsa och social miljö. Samma effekter uppnås i vissa
minoritetsskolor - framför allt i de finska nya fria skolorna. Vi tycker att
dessa förebilder i praktiken visar upp en stor utvecklingspotential.
5.3 Politisk makt
Den yttersta yttringen av vanmakt och utanförskap är det låga
valdeltagandet i de utsatta bostadsområdena. Det finns ett samband
mellan makten över sin egen vardag och makten över samhällets framtid.
Kvitto på om vårt arbete lyckas blir om valdeltagandet ökar bland
människor i de utsatta bostadsområdena. Tyvärr har siffrorna från valet
1998 gått i motsatt riktning, och invandrarnas deltagande har sjunkit med
åtskilliga procent. En förklaring kan ligga i just det låga antal invandrare
som är representerade i de politiska församlingarna såväl på kommunal
nivå som på riksnivå. Personvalet ger nya möjligheter för väljarna.
Partierna måste, om de vill lyckas, ändra sina arbetsformer och öppna
sig. Många invandrare bor i storstädernas förorter med stadsdelsnämnder,
men de har inte rätt att välja sina egna företrädare. Direktvalda
stadsdelsnämnder och ökade inslag av personval är några viktiga
förändringar. Med lokalt förankrade politiker och politiska församlingar
blir det misslyckade, uppifrån initierade och genomförda
projekttänkandet ersatt av verkliga möjligheter till lokalt självstyre och
lokal utveckling.
Lika viktigt är det att utforma det vardagliga politiska arbetet som en
ständig dialog med invånarna, att partierna utvecklar stora lokala nätverk och
att de ständigt söker inspiration i kontakterna med alla medmänniskor.
6 Hemställan
6 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att jobb bryter utanförskap,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändrade villkor för sfi-undervisningen,3
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utländska examina och kompletterande högre
utbildning, 3
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ökad kvalitet i arbetsmarknadsutbildningarna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om specialiserade arbetsförmedlingar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskilda åtgärder för vissa grupper av invandrar-
kvinnor,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en ökad utbildning om den nya lagen
mot etnisk diskriminering,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om individuella handlingsplaner och myndighets-
samverkan,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Diskrimineringsombudsmannens verksamhet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppdrag till DO att stödja och utveckla arbetet
för etnisk jämställdhet i företagen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bättre villkor för småföretagande, 4
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppdrag till ALMI och NUTEK att rikta sig mot
utsatta förorter och invandrare,4
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en förenklad självdeklaration för egenföre-
tagare, 2
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om F-skattsedel till alla, 2
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om starta-eget-lotsar, 2
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om starta-eget-paket, 2
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en satsning på tjänstesektorn, 2
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kommunal planering för lokalt företagande, 5
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av s.k. mikrolån,4
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om starta-eget-bidrag,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om pedagogisk förskola, 3
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skolan som murbräcka mot segregation, 3
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att metoden med lokala utvecklingsavtal bör utgå
och ersättas med möjligheter för alla kommuner och stadsdelar att få
dispenser från regelverk efter ansökan,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hyresförhandlingslagen och ökade möjligheter
till självförvaltningsavtal, 5
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om politisk makt. 1
Stockholm den 3 oktober 1999
Elver Jonsson (fp)
Runar Patriksson (fp)
Ana Maria Narti (fp)
1 Yrkande 25 hänvisat till KU.
2 Yrkandena 13-17 hänvisade till SkU.