Arbetslöshetsförsäkringens bestämmelser innebär att en arbetslös vid prövning av rätt till ersättning skall ha sex månaders arbetad tid med minst 70 timmar under en period av 12 månader. Detta är inga problem men många personer får i dag endast visstids- anställningar och kan drabbas väldigt hårt när man skall beräkna dagpen- ningens storlek. En person som klarar sina sex månader men under denna tid inte haft arbete sex månader i en följd drabbas orimligt hårt av nuvarande bestämmelser (AM SFS 1997:13, 39 §).
Som exempel ger vi två olika situationer som kan uppstå för den arbetslöse.
Person 1. Arbetar under maj månad 80 timmar, under juni månad 96 timmar, juli månad 80 timmar, augusti månad 110 timmar, september månad 120 timmar samt under oktober månad 80 timmar. Arbetstiden enligt arbetsgivareintyg 40 timmar per vecka samt en lön på 90 kronor per timme.
Person 2. Arbetar under februari månad 184 timmar, mars månad 72 timmar, under april månad ingenting, under maj 160 timmar, juni 185 timmar, juli 160 timmar samt augusti 144 timmar. Arbetstiden enligt arbetsgivareintyg 40 timmar per vecka samt en lön på 90 kronor per timma.
Eftersom person 1 har sin arbetade tid, 566 timmar, i en följd under sex månader erhåller personen 576 kronor per dag i arbetslöshetsersättning.
Person 2 har arbetat 905 timmar under sex månader men har avbrott eftersom arbetsgivaren ej kunnat bereda personen arbete under en månad. Person 2 har alltså inte den arbetade tiden i en följd, men har arbetat mer tid.
Person 2 erhåller 493 kronor per dag i arbetslöshetsersättning.
Detta system är inte rättvist och bör ses över.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av beräkning av dagpenning i arbets- löshetsförsäkringen.
Stockholm den 28 september 1999
Britt-Marie Lindkvist (s)
Christina Nenes (s)