Politiker med höga arvoden skall inte stämpla hos a-
kassan
Inledning
Det sjunkande valdeltagandet inger oro. Bottennoteringen i årets EU-val
är en bekräftelse på allmänhetens sjunkande förtroende för politikerna.
Sören Holmberg och Mikael Gilliam har på ett övertygande sätt visat att
en stadigt växande del av väljarkåren inte längre tror att politikerna är
intresserade av "vad vanligt folk tycker och tänker".
Den allmänna uppfattningen att politiker "skor sig" får med jämna
mellanrum ny grogrund. Under de senaste åren har flera kommuner och
landsting infört sjukavdrag och karensdagar för politiker. Syftet har varit att
eliminera några av de skillnader mellan arvoderade och löntagare som
massmedia valt att lyfta fram.
Det finns säkerligen goda skäl för en del av de skillnader som formellt
finns mellan arvode och lön. Motiv som bör lyftas fram och försvaras. Ett
förtroendeuppdrag är inte i alla hänseenden att likställa med ett arbete. Den
här motionen vill lyfta fram de problem som hantering av arbets-
löshetsersättning i kombination med ersättning för politiskt uppdrag kan leda
till. Vi anser att tillämpningen av gällande regelverk bidrar till det ökande
politikerföraktet.
Problembeskrivning
Arbetslöshetsersättning kan den få som är utan anställning och som står
till arbetsmarknadens förfogande. Om personen har mycket stora
ersättningar i form av politikerarvoden så skall detta påverka
ersättningsnivån enligt gällande arvodesberäkningsregler. (Fasta
årsarvoden anges ofta i procent av basbeloppet men utan någon koppling
till arbetstid.) Tydligen bortses det ibland från detta i bedömningen av
arbetstid. Kanske är det inte så konstigt. Det är inte ovanligt att politiker i
kommuner och landsting fortsätter att upprätthålla sina civila heltidsjobb
samtidigt som de uppbär mycket stora arvoden. Det är uppenbart så att
övertidslagstiftningen begränsar en anställds möjligheter till
extrainkomster i betydligt större utsträckning än en politikers. Å andra
sidan förväntas ingen särskilt omfattande tidsinsats från en för-
troendevald. Då kan det kanske uppfattas som legitimt att betrakta en
politiker som arbetslös även om han/hon uppbär ersättningar som vida
överstiger en normal lönenivå.
Om en person med ett civilt heltidsarbete kan uppbära obegränsade
arvoden så kan det tyckas rimligt att även en arbetslös skall kunna göra
samma sak. Eftersom det finns regler som begränsar möjligheten att
kombinera andra typer av inkomster med arbetslöshet så är det inte
försvarbart att särbehandla politiker.
Eftersom politikerarvoden, när de är omfattande, likställs med arbetstid vid
intjänande av tid i a-kassesystemet, är det rimligt att arvoderad tid på något
sätt inskränker den tid politikern står till arbetsmarknadens förfogande. I
bisysslereglerna för arbetslöshetsersättning finns både tak och en norm som
skulle kunna utgöra ett riktmärke även för politikernas girighet.
Nödvändiga förändringar
Som ett led i arbetet att återupprätta förtroendet för politiken och de
aktiva politikerna är det viktigt att frågor som rör den enskilde politikerns
ekonomiska ersättning är tydliga och lätta att motivera. Det pågår också
en förändring av arvodesregler runt om i landet för att minska riskerna
för konflikter mellan ersättningarnas utformning/omfattning och den
allmänna uppfattningen om vad rimlig ersättning är.
När det gäller möjligheten att uppbära arbetslöshetsersättning i
kombination med arvoden för politiker råder uppenbarligen en viss
otydlighet. Det stora antalet uppdrag och uppdragsgivare som många
politiker har innebär svårigheter för a-kassorna. För bedömning av
sysselsättningsnivå skall arvodesberäkningar enligt ALF alltid göras.
Tydligen fungerar systemet bristfälligt eftersom det finns politiker som
stämplar trots att de uppbär mycket stora årsarvoden.
Både för de arbetslösa, för den aktive politikern och för allmänheten vore
det värdefullt med ett tydligt regelverk. Är det rimligt att skilja på arvoden
och andra inkomster vid beräkning av ersättning och stämpeldagar för
arbetslöshet? Rättvist vore att alltid tillämpa en omräkning av arvoden i tid
enligt arvodesberäkningsmetoden.
Det är orimligt att en person kan anses stå till arbetsmarknadens
förfogande oavsett omfattning på erhållna arvoden. Den typen av kravlöshet
är inte rimlig på dagens arbetsmarknad och borde därför inte kunna vara det
för politiker heller.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om politikerarvoden och a-kassa.