med anledning av skr. 1999/2000:24 Jämställdhetspolitiken inför 2000- talet
Inledning
I denna motion redogör Kristdemokraterna för sin syn på jämställdhets-
politiken utifrån regeringens skrivelse "Jämställdhetspolitiken inför
2000-talet". Denna motion blir ett komplement till den politik på
jämställdhetsområdet som Kristdemokraterna anfört i sin motion
"Jämställdhet" 1999/2000:A804.
När regeringen lägger fram en skrivelse med den framtidsinriktade titeln
Jämställdhetspolitiken inför 2000-talet förväntar man sig en handling full av
framtidsinriktade visioner. Kristdemokraterna kan dock konstatera att
skrivelsen mer är en lägesbeskrivning av hur det ser ut på jämställdhets-
området. Huvuddelen av besluten har skett under åren 1994 och 1995. Den
fortsatta inriktningen av jämställdhetspolitiken har mindre utrymme i
skrivelsen. Konkreta förslag saknas på en mängd framtida viktiga områden,
t ex hur man på ett bra sätt ska kunna kombinera föräldraskap och arbetsliv.
I skrivelsens förord framträder en mycket märklig syn på arbetsliv och
hemarbete. Hela texten genomsyras av attityden att det fina i tillvaron är
heltidsarbete och karriär och det fula är hemarbete. Men strävan måste ju
vara att få fler män att ta ett större ansvar för hemarbete och barn, inte som
straffkommendering, utan därför att en rimlig balans mellan yrkesliv och
hemarbete bidrar till människans strävan att komplettera sig så att hon blir en
alltmer hel människa. Både yrkesarbete och omsorg om hem och barn är
viktiga, betydelsefulla uppgifter. Om inte jämställdhetssträvandena ska gå ut
över barnen måste statusen för hemarbete höjas, inte sänkas.
När regeringen talar jämställdhet sker det ofta genom teoretiska resone-
mang och sifferexercis. Tilltron till att diskriminering går att lösa enbart med
lagstiftning och kvotering är stor. Därför är det så mycket mer anmärknings-
värt att regeringen på det område man själv har full beslutanderätt över, dvs
tillsättande av myndighetschefer och styrelser, inte alls lever som man lär.
Den procentuella andelen kvinnor på myndighetschefsnivå har inte ökat trots
att regeringen under det gångna året gjort åtskilliga tillsättningar. Kravet på
lika lön för likvärdigt arbete faller platt om regeringen själv i Statsråds-
beredningen har genomsnittliga löneskillnader mellan manliga och kvinnliga
handläggare på mer än 6 000 kr. En hög svansföring måste motsvaras av
praktisk handling för att bli trovärdig.
Kristdemokraterna anser att jämställdhet måste handla om att ge män-
niskor med olika kön lika chanser i livet, inte om att retroaktivt skapa
statistisk könsrättvisa. Grunden för jämställdhet är för oss kristdemokrater
synen på alla människors lika värde. Jämställdhetspolitik ska gå ut på att
förändra de olika villkor som idag råder för män och kvinnor, till likvärdiga
villkor, så att var och en, oberoende av könstillhörighet har förutsättningar
att
fritt forma sin vardag och sin framtid. Varje demokratiskt samhälle måste se
det som en huvuduppgift att undanröja de fördomar, strukturer, juridiska
hinder och traditionella föreställningar som försvårar och förhindrar jäm-
ställdhet mellan könen. Detta gäller arbetsliv, familjeliv och i föreningssam-
manhang. Då handlar det inte bara om lagstiftning utan även om opinions-
bildning och attitydförändring.
Det är viktigt att jämställdhet betraktas ur ett perspektiv där inte kvinnor
och män är eller skall vara lika, vare sig biologiskt eller socialt. De tradi-
tionellt kvinnliga/manliga mönster som går att urskilja vad avser språk,
utbildningsinriktning, social kompetens m m bör betraktas som en tillgång ur
samhällssynpunkt. Genuint manlig kontra kvinnlig kompetens berikar varje
sammanhang om de båda tas tillvara. Problemet har varit att den manliga
kompetensen upphöjts till norm och den kvinnliga kompetensen osynlig-
gjorts. Jämställdhetsarbete handlar inte om att göra alla lika, men väl att
lyfta
fram kompetenserna som likvärdiga och lika viktiga för helheten.
Kristdemokraterna ställer sig bakom skrivelsens intention att ett över-
gripande mål för jämställdhetspolitiken är ett samhälle där kvinnor och män
har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Jämställdheten måste
dock på ett tydligare sätt diskuteras inom ramen för mångfald och valfrihet.
Det innebär bl a att möjligheterna att kombinera förvärvsarbete med
föräldraskap måste förbättras. När regeringen nämner detta som ett mål sägs
ingenting om hur det skall ske. I många av regeringens beskrivningar om
ökade insatser på olika områden saknar vi konkretiseringar av hur det ska
ske. Många ord och vackra ord skapar sällan större förändringar.
I regeringens skrivelse omnämns en mängd projekt som kommit till stånd
under de senaste åren, men i mycket få fall redovisas analys eller utvärde-
ringsresultat över vad nämnda projekt haft för betydelse för jämställdheten.
Det är olyckligt om Sveriges jämställdhetspolitik enbart blir en projektpolitik
där framgång manifesteras i form av statistik över antal igångsatta projekt av
kortvarig karaktär. Projekt som lyckas väl får ändå inte medel till fortsatt
verksamhet. EU-medel upphör i många fall när projekten väl lyckats. Detta
är ett otillfredsställande tillvägagångssätt. Projekt som ger bevisbara
måluppfyllelser ska självklart permanentas. Ett långsiktigt trovärdigt och
framgångsrikt jämställdhetsarbete kräver mer än tidsbegränsade projekt. Det
kräver analys av samhälleliga strukturer och insatser med uthållighet.
Utvecklingen inom vissa områden
Makt och inflytande
Forskningen visar att beslutsfattares könstillhörighet med stor
sannolikhet inverkar på de politiska besluten. Det är alltså en viktig
åtgärd att skapa förutsättningar för bättre och bredare beslut som
innefattar både mäns och kvinnors kompetens, synsätt och prioriteringar.
Regeringen redovisar under detta avsnitt en avsevärd mängd statistik. Det
är glädjande att kvinnorepresentationen ökat i de politiska församlingarna.
Alla partier har ansvar för att den utvecklingen fortsätter.
Det är viktigt att den politiska ledningen i ett land är ett föredöme i jäm-
ställdhetsfrågor, handling måste överensstämma med ord, i annat fall tappar
politiken och politikerna i trovärdighet. Jämställdhetsministern kritiserar ofta
näringslivet för att det finns för få kvinnor på beslutande poster. Det gör det
extra viktigt att regeringen månar om måluppfyllelse för egen del.
Därför är det mycket anmärkningsvärt att av de 62 myndighetschefer som
regeringen utsett under de senaste 12 månaderna endast 17 är kvinnor. Det
har inte förbättrat statistiken för myndighetschefer totalt, endast 1 av 4 myn-
dighetschefer är kvinna. Detta är ett underbetyg åt en regering som har ökad
jämställdhet som ett högt prioriterat mål och som framhåller Sverige som
världens mest jämställda land. Inte heller när det gäller lönestatistik är
regeringen tillfyllest som arbetsgivare. Löneskillnaderna är mycket tydliga
på exempelvis handläggartjänster i Regeringskansliet där män tjänar i snitt
cirka 2 000 kr mer per månad än kvinnor. Värst är det i Statsrådsberedningen
där löneskillnaden mellan kvinnor och män är 6 000 kr. Ska regeringen
överhuvudtaget äga någon trovärdighet i jämställdhetsfrågan måste sådana
missförhållanden omedelbart rättas till.
Regeringen åberopar SCB:s statistik om att andelen kvinnor på chefsnivå
är högre i offentlig sektor än i privat. Det är ett märkligt påpekande med
tanke på att den procentuella andelen anställda i offentlig sektor är till 80 %
kvinnor. Självklart bör detta avspegla sig i chefskap. Dessvärre är andelen
kvinnliga chefer i offentlig sektor endast 50 % .
Ett konkret sätt att synliggöra kvinnors kompetens är att via Internet bygga
upp "kompetensbanker". Exempel finns vilka dock är begränsade i sin räck-
vidd. Kvinnor Kan har fått statliga anslag för att upprätta en motsvarande
kompetensbank för invandrarkvinnor. Denna beräknas vara färdigställd
sommaren 2000. Rekryteringsföretaget Kvinnokompetensen har en profil-
bank med 3 000 kvinnor som har kompetens för jobb som säljare, projekt-
ledare, chefs- och styrelseuppdrag.
Kristdemokraterna anser att regeringen bör ta ansvar för att någon form av
kompetensbank blir tillgänglig och att svenska och internationella företag
och organisationer får kännedom om denna kompetensbank. Riksdagen bör
uppdra åt regeringen att i samverkan med olika aktörer utveckla system,
vilket eventuellt kan läggas ut på entreprenad. Kristdemokraterna anser att
statligt ekonomiskt stöd bör ges för att marknadsföra kompetensbanken så
den blir väl känd och kommer till användning.
Makt och ekonomi
Såväl genusperspektiv som jämställdhetsperspektiv och analys saknas i
hög grad i den ekonomiska politiken. Genusperspektivet innebär att
analysera verkligheten även utifrån ett könsperspektiv. Ekonomisk
politik bedrivs fortfarande alltför mycket av män för män i traditionella
mönster.
Arbetslivet
Kvinnorna i Sverige har ökat sin förvärvsfrekvens markant under de
senaste decennierna. Kommuner och landsting har i huvudsak varit
kvinnornas arbetsmarknad. Många kvinnor gör ovärderliga insatser inom
vård, skola och omsorg. Men den offentliga sektorn har blivit en
kvinnofälla. Kvinnors möjligheter till karriär och lönestegring har
begränsats, eftersom det inte funnits flera arbetsgivare att välja mellan.
Inom offentlig sektor finns stora, homogena yrkesgrupper med relativt
sammanpressad lönestruktur. Arbetsmarknaden är starkt könsuppdelad
både vad gäller yrkesområden och befattningar. Kvinnorna dominerar
inom offentlig sektor och männen inom privat sektor.
Bemanningsföretagens inträde på arbetsmarknaden samt en ökad
privatisering inom offentlig sektor har möjliggjort för bl a sjuksköterskor
att kunna välja mellan flera arbetsgivare och därmed höja sin lön. Vi ser
positivt på mångfald, såväl ur brukarens som ur arbetstagarens synvinkel.
Ökad konkurrensutsättning av verksamheter inom offentlig sektor, t ex
äldreomsorg och sjukvård skulle möjliggöra för kvinnor att bättre kunna
utveckla såväl omsorgen som vården som den traditionellt kvinnliga arbets-
marknaden. Detta försöker regeringen stoppa genom att förbjuda sjukhusen
att gå med vinst. Maktfullkomligheten över kvinnors arbetsmarknad manifes-
teras ytterligare genom detta förhållningssätt. Ingen torde väl bättre än
kvinnorna inom vården veta att omvårdnad och vård i första hand är till för
patienten. Litar inte socialministern på kvinnorna?
Kvinnomaktutredningen föreslår att regeringen gör en kommunikations-
plan för spridning av forskning om kvinnors och mäns tillgång till ekono-
misk makt och ekonomiska resurser. Detta förslag har regeringen lyckats
gömma under begreppet "main streaming", ett modeord som ibland tycks
täcka allt men ändå ingenting. Det är viktigt att strukturerna blir synliga
långt
utanför forskarvärlden, och regeringen bör återkomma med förslag om hur
detta skall ske.
Ett barnvänligt arbetsliv
En förutsättning för att både kvinnor och män ska ha möjligheten att få
utvecklas i sin yrkesroll och samtidigt kunna fungera i den viktiga
föräldrarollen är att vi kan tillskapa ett barnvänligt arbetsliv, alltså en
arbetsmiljö där det ses som en kompetenshöjning och en viktig
samhällsuppgift att vårda och fostra sina barn. Detta gäller både män och
kvinnor. Alla föräldrar ska erbjudas föräldrautbildning där det starkt ska
poängteras hur viktig föräldrarollen är, och båda föräldrarna ska
uppmuntras att ta aktiv del i sina barns liv. Föräldraskapet måste
uppvärderas och ses som den viktiga funktion det är. Den brittiske
labourledaren Tony Blair har uttryckt det så här: "Vår framtid hänger på
familjernas framgång med att fostra sina barn. "
Att män i större utsträckning blir aktiva deltagande föräldrar är en förut-
sättning för kvinnors möjligheter till karriär och makt inom arbetslivet. Att
det föds allt färre barn i Sverige idag, snart bara 1,5 barn per kvinna, är en
varningssignal. Kristdemokraterna menar att politiker, arbetsgivare och
fackföreningar tillsammans måste arbeta fram former för ett mer barnvänligt
arbetsliv. Regeringen bör ta initiativ till en kampanj på detta område som
inledning till ett mer långsiktigt arbete. Arbetet bör ske tillsammans med
arbetsmarknadens parter.
Kristdemokraterna anser att de ekonomiska villkoren för att ta hand om
barn måste vara gynnsamma. En generös föräldraförsäkring, möjlighet till
föräldraledigt i minst tre år med vårdnadsbidrag, avdragsrätt för styrkta barn-
omsorgskostnader, tillgång till god barnomsorg av olika slag som kan väljas
efter barnets och föräldrarnas önskemål är viktiga inslag för kombinationen
föräldraskap/arbetsliv.
Genom att införa en skattereduktion för hushållsnära tjänster skulle
kvinnors möjlighet att delta i arbetslivet på jämlika villkor stärkas. Man kan
jämföra en dylik reform med barnomsorgsutbyggnaden. Kristdemokraterna
anser att detta skulle underlätta för kvinnor som vill göra en karriär och ändå
exempelvis ha tid med sina barn. Det skulle dessutom innebära att alla de
svarta jobb som idag utförs inom denna sektor skulle förvandlas till "riktiga
jobb" och därmed ge en betydande trygghet i form av lön, pension och
försäkringar till arbetstagaren.
Jämställdhetsmärkning
Att förstärka kvinnans villkor på arbetmarknaden är sannolikt en av de
största framtida politiska utmaningarna. Vår starkt könsuppdelade arbets-
marknad motverkar jämställdhet. Att arbeta med ett kvalitetskriterium för
jämställdhet, möjligt att utvärdera och att använda i marknadsföring är en
väg att gå. Kriterierna skulle ställa vissa krav på exempelvis jämställdhet
i bolagsstyrelse, företagsledning och produktion. Vi kristdemokrater
anser att det är mycket viktigt att en jämställdhetsmärkning fokuserar på
människan i företaget snarare än på produkten.
Kristdemokraterna anser att JämO:s förslag om att kriterierna för jäm-
ställdhetsmärkning borde innefatta hur personalpolicyn utformas är
intressant. En bra föräldrapolicy skulle vara ett av kraven för att ett företag
skulle kalla sig jämställt. Detta synsätt stöds även av pågående projekt inom
LO och TCO. Regeringen bör ge utredningen ett tilläggsdirektiv att också
beakta en föräldrapolicy som ett kriterium för jämställdhetsmärkning.
En parlamentarisk utredning
Vi tillstyrker tillsättandet av den parlamentariska utredning som föreslås
för att diskutera och föreslå samhällsförändringar som behövs för att
skapa ett samhälle som å ena sidan präglas av balans mellan
produktionens krav och möjligheter och å den andra sidan individers
välfärd och livskvalitet. Kristdemokraterna anser att man då särskilt bör
fokusera på vad vi ovan nämnt om möjligheter till ett barnvänligt
arbetsliv. Det är av stor vikt att en dylik utredning blir parlamentariskt
sammansatt och inte verkar som en "arbetsgrupp" inom
regeringskansliet.
Män och jämställdhet
Det fokuseras alltmer på männens del i jämställdhetsarbetet. Självklart
utgör ett ökat deltagande från män i vård av barn och hushållsarbete
samtidigt en ökad möjlighet för kvinnor till större satsning i arbetslivet.
Det är en avgörande faktor såväl för karriärmöjligheter som
löneutveckling om arbetsgivare har anställda män och kvinnor som i lika
stor utsträckning prioriterar barn och hem. Här ligger en stor del av
lösningen på mycket av jämställdhetsproblematiken. Det är viktigt med
ett opinionsbildande arbete för att arbetsgivare skall betrakta
föräldraledighet som en kompetenshöjande verksamhet för individen och
därmed uppmuntra densamma. Goda förebilder finns inom det privata
näringslivet. Det finns företag som har en föräldrapolicy som underlättar
för medarbetare att arbeta hemma, andra som fyller ut med lön upp till
100 % för den del som fattas i föräldraförsäkringen. Detta ökar oftast
männens vilja att stanna hemma och ta ut föräldrapenning under barnens
första år.
Kristdemokraterna anser att varje blivande pappa ska erbjudas en pappa-
utbildning som en del i en föräldrautbildning oavsett bostadsort. Mammor
går i stor utsträckning redan idag på föräldrautbildning. Pappor har en
oerhört viktig roll i sina barns liv. Föräldrautbildningen ska inte enbart
omfatta tiden före födelsen och småbarnsåren, utan strävan bör vara att
föräldragrupperna består upp genom åren. En förlängd föräldrautbildning där
man utbyter tankar och ger stöd åt varandra fyller en stor funktion också i
tonårstid. För blivande pappor och mammor som känner sig osäkra i sin nya
roll kan en personlig mentor i form av en erfaren förälder och tillika mogen
vuxen erbjudas som samtalspartner. Såväl föräldrautbildning som mentor-
skap kan organiseras via ideella organisationer, landsting och/eller kommun
på olika sätt.
Många undersökningar visar att många föräldrar skulle vilja ägna mer tid
åt sina barn när de är små. Yngre män uttrycker idag att de ser positivt på att
livet rymmer både tid för nära relationer med sina barn och ett aktivt
arbetsliv. För barnets utveckling är det viktigt att stimulera pappan att ta ut
så
mycket föräldraledigt som möjligt. Det är dock viktigt att mamman och
pappan själva kan besluta om vem som skall vara barnledig under vilken
period. Endast föräldrarna kan bäst avgöra hur de ska fördela föräldraledig-
heten. Därför avvisar vi bestämt jämställdhetsminister Margareta Winbergs
uttalanden om att kvotera föräldraledigheten mellan föräldrarna.
Kristdemokraternas förslag om vårdnadsbidrag ger pappor och mammor
ökade ekonomiska möjligheter att ta tjänstledighet eller förkorta arbetstiden,
under barnets tre första år, och från och med år 2001 under de fyra första
åren. Förslaget ökar valfriheten för familjer att kunna välja att vistas mer tid
tillsammans med barnen.
Kristdemokraterna vill ha en väl utbyggd och kostnadsfri familjerådgiv-
ning. Familjerådgivningen bör ha resurser att erbjuda rådgivningssamtal i
förebyggande syfte, inte bara i en krissituation. 1998 skilde sig 21 000 gifta
par i Sverige, enligt SCB:s statistik. Ännu fler sambopar flyttade isär vilket
inte syns i statistiken. Vid många separationer finns också barn i förhållan-
det. Var tredje 18-åring har idag föräldrar som separerat en eller flera gånger.
25 procent av barnen har fem år efter skilsmässan/separationen tappat
kontakten med sin biologiska pappa. Detta är mycket olyckligt såväl för barn
som för pappor.
Barn behöver och har rätt till kontakt med båda sina föräldrar. Det är
positivt att lagstiftningen härvidlag ändrats. Efter en skilsmässa bör,
generellt
sett, gemensam vårdnad om barnet vara det som skapar bäst förutsättningar
för en fortsatt vardagskontakt med båda föräldrarna. Viktigt är dock att
barnets bästa sätts i centrum.
Vid vårdnadstvister bör nämndemän av båda könen finnas företrädda vid
rättegången. Här kommer ofta olika synsätt till uttryck och den samlade
kompetensen från såväl manliga som kvinnliga nämndemän ger bästa förut-
sättning för bra beslut.
Trots att domstolar nu i allt högre grad utgår ifrån barnets rätt till båda sina
föräldrar och dömer till delad vårdnad hjälper det inte alltid i praktiken.
Avgörande för fortsättningen är ofta hur den första tiden efter en skilsmässa
gestaltar sig och vilka rutiner som då skapas. Vid tillfällen när livet ställs
på
kant och kraftigt förändras kan det vara svårt att just då skapa hållbara
strukturer. Ett stödprogram för pappor som stärker dem att bibehålla
kontakten med sina barn och att praktiskt kunna genomföra detta skulle för
många utgöra en värdefull insats. Programmet kan organiseras via familje-
centrum eller socialtjänst. Regeringen bör initiera en försöksverksamhet i
några kommuner.
Den 1 oktober 1998 ändrades föräldrabalkens bestämmelser om vårdnad
m m (prop 1997/98:7, bet 1997/98:LU12). Ändringarna syftar till att bereda
vägen för en ökad användning av gemensam vårdnad och betona principen
om barnets bästa. Regeringen bör noga följa frågan så att gemensam vårdnad
inte drivs så långt att den blir till men för barnet. Detsamma gäller växelvis
boende, där studier just nu pågår.
Kvinnofrid
Den yttersta bristen på jämställdhet tar sig uttryck i det ökande våldet
mot kvinnor. Det är helt oacceptabelt att kvinnor ska behöva leva med
risken att utsättas för våld. Kristdemokraterna anser i enlighet med
Lagrådets yttrande att den nyligen beslutade lagen om
fridskränkningsbrott ger stora tolkningssvårigheter. Det är
otillfredsställande att riksdagsmajoriteten stiftar lagar som innehåller
uppenbara brister och som inte blir det stöd för misshandlade kvinnor
som krävs. Den kommer enligt vårt förmenande inte att förbättra
villkoren för de drabbade kvinnorna. Regeringen bör snarast återkomma
med ett nytt lagförslag.
Kraftfulla åtgärder måste vidtas som tar sikte på att män tar ansvar för sin
sexualitet. Merparten av det våld som utövas mot kvinnor är sexrelaterat
våld, somligt i form av svartsjuka. De manliga nätverk som bildas med mål-
sättningen att respektera kvinnors och barns integritet och att opinionsbilda
mot förnedrande kvinno- och mansbilder är viktiga. Exempelvis har Krist-
demokratiska Ungdomsförbundet tagit initiativ till det manliga nätverket
MAN vilket arbetar ute i skolorna för att påverka attityder bland unga män.
Men det räcker inte med enstaka företeelser. Regeringen bör initiera en
landsomfattande kampanj riktad mot gymnasieskolan med inriktning på att
unga män måste ta ansvar för sin sexualitet.
Varje år anmäler 20 000 kvinnor misshandel i Sverige. Endast var femte
anmälan leder till åtal. Polis, åklagare, socialtjänst och hälso- och sjukvården
brister fortfarande i rutiner och hantering av ärendena. Samarbetet mellan
myndigheterna behöver fördjupas och handläggningen bli effektivare. Hela
rättsapparaten måste arbeta snabbare. Kristdemokraterna menar att polisens
minskade resurser innebär ett urholkande av rättssäkerheten och har därför
anslagit betydligt mer resurser till rättsväsendet i vårt budgetförslag.
Välutbildade poliser med kunskaper om orsakerna till våldsbrott och om
hur våldet påverkar offret kan positivt bidra till kvinnans fortsatta agerande
och hennes möjligheter att bli av med det ständiga hotet om misshandel,
innan det är för sent. Både polis och åklagare kan fortfarande göra mycket
mer i arbetet med att bekämpa våld mot kvinnor. Den redovisning av en
inventering i 11 av 21 polismyndigheter som Rikspolisstyrelsen nyligen har
överlämnat till regeringen visar bl a att alltför stort ansvar läggs på den
enskilda polisen. Videokamera används endast i vissa polisdistrikt. Detta är
en bra metod för att säkra bevis under förutsättning att kvinnan inte motsätter
sig att bli filmad. Vikten av att dokumentera kan inte nog understrykas.
Droger ligger bakom mycket kvinnovåld. Två tredjedelar av våldsbrotten
mot kvinnor begås inomhus av en för kvinnan tidigare bekant person. Flera
misshandelsfall sker nattetid när krogarna stänger. När regeringen nu
förordar lördagsöppet på systembolagen ökar med stor sannolikhet också
våldet mot kvinnor och barn. Kristdemokraterna menar att det även fortsätt-
ningsvis bör vara lördagsstängt på Systembolaget.
I många av de misshandlade männens beteende går det att se ett mönster.
Samma man gör om samma sak om och om igen fast med en ny kvinna. Det
är ett förhållande som är fullständigt oacceptabelt. Mest utsatta är de kvinnor
som kommer från andra länder då de saknar sociala nätverk och oftast inte
talar svenska eller något av världsspråken.
Antalet kvinnor som kommer med anknytning till en man i Sverige och
blir misshandlade har ökat kraftigt. Den s k tvåårsregeln, vilken försatt
kvinnorna i en tvångssituation, har tidigare kritiserats. Denna regel innebär
att när en utländsk man eller kvinna kommer till Sverige för att gifta sig med
en svensk medborgare, får han/hon numera vanligen tolv månaders uppe-
hållstillstånd. Består förhållandet efter två år får kvinnan eller mannen
permanent uppehållstillstånd. Efter hårda påtryckningar bl a från riksdags-
ledamöter har vissa förändringar skett i tillämpningen av regeln. Frågan om
tvåårsregeln är under utredning. Både Anknytningsutredningen och den s k
NIPU- utredningen har diskuterat förslag till förändringar. Vi vill påpeka det
angelägna i en skyndsam handläggning av frågan.
Den snabbt accelererande handeln med fattiga kvinnor och barn, idag allt
oftare från Östeuropa till Västeuropas storstäder, måste betecknas som en
sexualiserad slavhandel. Handeln anses omsätta 55 miljarder kronor årligen.
Straffsatserna för den som döms är relativt lindriga jämfört med knark-
handeln. Här är det mycket viktigt att EU agerar kraftfullt för att kunna
ingripa mot brottsligorna.
Det ska finnas fler möjligheter för hotade kvinnor att kunna freda sig. Det
bör t ex i högre utsträckning än i dag vara möjligt att ta bort mannen från
brottsplatsen. Idag krävs ofta en mycket allvarlig misshandel för att polisen
ska gripa mannen och för att åklagaren senare ska besluta om anhållan och
yrka på häktning. Mannen är oftast den som får stanna kvar medan den
skadade och livrädda kvinna får lämna platsen. I avvaktan på beslut om vem
som ska ha rätt att bo kvar i hemmet bör den misshandlade kvinnan ges
denna rätt.
Brottsoffer kan erbjudas livvaktsskydd. Det är en åtgärd som många
gånger upplevs som integritetskränkande. Det vore rimligare att gärnings-
mannen får sin frihet beskuren, istället för den hotade kvinnan. Lagen om
besöksförbud är ett viktigt skydd för kvinnor som hotas, förföljs eller
trakasseras. De män som överträder besöksförbudet bör förses med elektro-
nisk fotboja, eller på annat sätt få sin frihet inskränkt. Straffsatserna för
män
som överträder besöksförbudet bör skärpas.
Hotade kvinnor ska kunna få tillgång till trygghetspaket och larm. Även
vittnen som känner sig hotade ska ha rätt till larmutrustning. Idag finns
alldeles för få larmpaket och många hotade kvinnor får stå på väntelista.
Detta är helt orimligt. Att upphandla fler moderna larm ska vara en priori-
terad åtgärd.
Alltför många män som förgriper sig på kvinnor får aldrig någon dom för
de brott de begår. Ett hinder idag är de bristfälliga rättsintygen. Ska någon
kunna dömas krävs att det finns bevis. Rättsintygen är ett sätt att säkra bevis.
Knappt en tredjedel av rättsintygen är användbara. Resten är av för dålig
kvalitet. Då kravet på objektivitet styr åklagarens arbete framstår betydelsen
av att kunna säkra bevis med all tydlighet. I början av läkarutbildningen
ingår ett avsnitt om rättsintygen. Det finns skäl att repetera detta när studen-
ten har nått en högre medicinsk utbildningsnivå och har en reell möjlighet att
kunna göra en bedömning av misshandelsskador, som kan vara svårtolkade.
Vid Rikskvinnocentrum, RKC, bedrivs forskning om sexualiserat våld. Där
har man samlat ett unikt material om kvinnor som utsatts för våld. Ett flertal
kvinnor kan följas under sjukhusvård och rättsprocess. Rättsintygens
betydelse för utfallen i domstol kan undersökas. Hälsoekonomiska studier
kan göras för att belysa samhällets kostnader för vården av misshandlade
kvinnor.
För Kristdemokraterna är det ett viktigt mål att få stopp på hela köns-
handeln. Vi finner det ologiskt att man kriminaliserar köp av en tjänst, dvs
straffbelägger köparen, men inte säljaren. Därför är vårt förslag att all köns-
handel ska kriminaliseras.
Jämställdhetslagens förtydligande
Beträffande förändringarna i jämställdhetslagen som regeringen aviserar,
så vill Kristdemokraterna avvakta propositionen, men har inga
invändningar mot inriktningen.
Löneskillnader på grund av kön
Vägen till ett jämställt samhälle är fortfarande mycket lång. Inkomsterna
fördelar sig mycket olika mellan könen och skillnaderna bara ökar ju
längre man arbetar.
1997 var männens medellön 19 600 kronor, medan kvinnornas var 16 200.
Arbetslivsinstitutets undersökning "Kvinnors och mäns löner 1997" visar att
den genomsnittliga löneskillnaden är något större mellan män och kvinnor i
offentlig sektor än i privat. Av 89 yrkeskategorier som Statistiska central-
byrån gått igenom är det bara i tre som kvinnor tjänar mer än män:
förskolärare/fritidspedagog, köksbiträde och speciallärare. Trots att svenska
kvinnor har hög förvärvsfrekvens är arbetsmarknaden mer könssegregerad än
i många andra länder.
Statliga myndigheter skall enligt regeringens budgetförslag arbeta mera
aktivt med jämställdhetsfrågor och lönefrågor. Dessa opreciserade formule-
ringar motsvarar inte på något sätt kvinnors förväntningar om lika lön för
lika arbete. Vi förutsätter att Regeringskansliet ingår i samma målformule-
ring. Sanningen är dock att lönerna i Regeringskansliet är synnerligen ojäm-
lika. Den senaste statistik som finns att tillgå (andra kvartalet 1999) visar
att
bland handläggarna i exempelvis Statsrådsberedningen tjänar männen drygt
6 000 kr mer per månad än kvinnorna.
I tabellen nedan redovisas medellönen för kvinnor och män i personal-
kategorin "handläggare". Uppgifterna hämtade från Regeringskansliets mate-
rial för kvartal 2, 1999.
Tabell 1: (Departement Kvinnor Män Alla )
Återigen vill vi åberopa vikten av att den regering som ständigt talar om
att Sverige är världens mest jämställda land bör föregå med gott exempel
nationellt och internationellt. Vi förväntar oss att åtgärder vidtas för att
komma tillrätta med dessa missförhållanden.
Kvinnor söker sig ofta till ett begränsat antal yrken och arbetsplatser vilket
leder till ett utbudsöverskott som pressar ner lönen. Detta gäller särskilt vård
och omsorg. Dessutom finns där nästan bara en köpare, nämligen den
offentliga sektorn. Bemanningsföretagen har något förändrat situationen. Det
är ytterst angeläget att regeringen öppnar för ökad konkurrens på de
kvinnodominerade sektorerna.
Trots ett idogt arbete har kvinnor på arbetsmarknaden inte heller uppnått
lika lön för likvärdigt arbete. Det är en anständighetsfråga att undanröja
sakligt omotiverade löneskillnader. Det är en grannlaga uppgift med högsta
prioritet. Ett arbetsredskap att använda sig av är könsneutral arbetsvärdering.
Då gör man kvinnors arbetsuppgifter synliga genom att analysera och
beskriva dem. Arbetsvärdering är en metodik som gör det möjligt att se om
man handlar konsekvent. Fullständig objektivitet går inte att uppnå. I ett
prejudicerande fall 1995 i Örebro beslutade Arbetsdomstolen att arbets-
värderingen inte var tillräckligt genomförd och det blev ingen dom. JämO:s
uppgift bör vara att hitta arbetsvärderingsinstrument som håller för rättslig
prövning.
En annan väg som JämO tagit fasta på är möjligheten att åberopa EU-
rätten. I det i maj 1999 ratificerade Amsterdamfördraget stadgas att
likvärdiga jobb ska ha lika lön. Fyra sådana mål ligger nu i Arbetsdomstolen
för avgörande.
Arbetslivsinstitutets undersökning visar också att de genomsnittliga löne-
skillnaderna mellan kvinnliga och manliga chefer upp till 29 års ålder är
relativt små, sedan växer de. En förklaring är att yngre kvinnor väljer
sektorer och har en utbildning som är mer konkurrenskraftig/mer lik
männens. Av de kvinnliga cheferna är 9 % yngre än 30 år mot 6 % av de
manliga cheferna. Nästan 90 % av de yngre kvinnliga cheferna är anställda i
privat sektor.
I SIFO:s samhällsbarometer 1998 redovisas ett antal frågor som rör
attityder till bl a arbetsmarknaden. Frågorna ställdes till 1 500 personer. 42 %
av männen och 39 % av kvinnorna anser att män har mycket bättre eller
något bättre möjligheter att avancera på arbetsplatser. 19 % av kvinnorna
anser att man sätter lön efter kön, mot 5 % av männen. All statistik ovan
indikerar på att ännu mycket återstår att göra.
Kristdemokraterna har under flera år motionerat om att satsningar måste
göras för att IT-sektorn ska få en jämn könsfördelning. Det finns ett mycket
stort arbetskraftsbehov inom sektorn. Kvinnor bör ha en given roll i
informationssamhället. I september 1999 presenterade DN en undersökning
över hur jämställdheten såg ut i de nya IT-företagen. Det visade sig att dessa
är ännu mer mansdominerade än de gamla börsbolagen och inget av de 22
granskade företagen hade upprättat någon jämställdhetsplan. JämO bör ges i
uppdrag att skyndsamt göra en kartläggning, och regeringen bör återkomma
med åtgärdsförslag till riksdagen.
Arbetsmarknad
Sverige har en unik uppdelning mellan hushållsarbete och lönearbete. Vi
kristdemokrater vill i stället se båda dessa kategorier som lika viktiga för
att livet ska bli en god helhet, både för män och för kvinnor. Båda arbets-
miljöerna tillför människan livserfarenhet, gemenskap och trygghet.
Båda behövs för att livet ska fungera, praktiskt, socialt och ekonomiskt.
Sett ur ett livscykelperspektiv har de båda miljöerna olika stort utrymme
under olika tider. För att detta ska fungera på bästa sätt måste arbetstiden
kunna variera utifrån aktuell livssituation. Detta innebär att en generell
arbetstidsförkortning inte är gagnefullt utan arbetstidsfrågan bör avgöras
hos den enskilde, det lokala företaget och arbetsmarknadens parter.
Den starkt könssegregerade arbetsmarknaden har berörts i tidigare skriv-
ningar. Den offentliga sektorn består av verksamhet som bedrivs av staten,
socialförsäkringssektorn, kommunerna och landstingen. Gemensamt för
verksamheterna är att de styrs av en politiskt vald församling. Kvinnors
arbetsmarknad är alltså till stor del präglad av politisk styrning och politiska
mål. Trots detta har kvinnorna lägre löner än männen. Regeringens mot-
strävighet mot att konkurrensutsätta verksamheter inom t ex omsorg och vård
är mot denna bakgrund anmärkningsvärd.
NUTEK:s rapport "Jämställdhet och lönsamhet" 1999 visar att arbets-
platser där ett kön dominerar har lägre lönsamhet. Jämställdhet är alltså
lönsamt för företag! Undersökningen är gjord på 14 000 svenska företag. De
förändringar som krävs för att göra företag och organsiationer mer jämställda
är oftast åtgärder som ökar hela personalens motivation. Bred kompetens-
utveckling och decentraliserat beslutsfattande är exempel på detta.
Eftersom forskningen visar att jämställdhet lönar sig bör detta i framtiden
avspeglas i företagens rekrytering till ledande befattningar. Profilbanker av
det slag som vi tidigare tagit upp har en viktig funktion att synliggöra
kvinnors kompetens.
Kvinnor får ofta billigare och kortare arbetsmarknadsutbildningar än män.
Detta måste åtgärdas. Inte minst måste kvinnor beredas möjlighet till bra
utbildningar inom IT-sektorn. Lika många kvinnor som män går utbild-
ningar, men männen får toppjobben. Arbetsförmedlingarna har en uppgift att
matcha kvinnorna på detta område. Kvinnorna måste få chansen att forma
framtidens IT-utbud i lika hög grad som männen.
Såväl kvinnor som män ska ha tillgång till ett livslångt lärande. Kvinnor
visar ofta ett större intresse för fortbildning och kompetenshöjning, exempel-
vis Kunskapslyftet. En väg att stimulera kompetensutveckling är via
utbildningskonton. Kristdemokraterna föreslår att arbetstagare och arbets-
givare skall få möjlighet att upp till en viss nivå, avsätta pengar till ett
avdragsgillt utbildningskonto. Under studietiden skulle man kunna ta ut
pengar från kontot för att finansiera arbetsuppehållet. Det uttagna beloppet
belastas då med inkomstskatt. För den enskilde innebär utbildningskontot en
utmärkt möjlighet att genom skattefri avsättning själv välja tidpunkt för att
utan ekonomiskt avbräck genomföra studier. Anställda kan genom ett
växande konto själva söka efter lämpliga utbildningsvägar som ger möjlighet
till nya arbetsuppgifter, till avancemang och högre lön. Det ligger i den
anställdes eget intresse att finna utbildningar som leder till ett kunnande som
efterfrågas på arbetsmarknaden. Kristdemokraternas utbildningskonto skiljer
sig avsevärt från det system som regeringen antyder, även om någon exakt
utformning ännu inte finns, där det framför allt är arbetsgivare och fack som
kommer att styra den enskildes utbildning.
Den kunskap som förvärvats på arbetsmarknaden och i hemarbete bör
också värderas vid ansökan till utbildning eller anställning. En dokumen-
tation som erhålls genom provavläggelse hos ett valideringsinstitut är en
organisation som diskuterats i samband med synliggörande av invandrares
kunskap. Detta system bör kunna användas för alla medborgare. Förslaget
bör utredas närmare.
Jämställdhetslagen stadgar att alla företag med över 10 anställda måste
upprätta en jämställdhetsplan där bl a arbetsgivare ska kartlägga arbetsför-
hållanden, löneskillnader etc mellan könen. Endast 50 % av företagen med
mer än 10 anställda har en jämställdhetsplan. Jämställdhetsplanernas
funktion behöver utvärderas. Fyller de en funktion i arbetet för ökad jäm-
ställdhet, eller är de bara skrivbordsprodukter som samlar damm? Ansvaret
vilar såväl på arbetsgivare som på arbetstagarorganisationer att se till att
jämställdhetsplanerna blir verkningsfulla instrument i verksamheten.
Näringsliv/regionalpolitik
Våren 1998 fattade riksdagen beslut om en ny näringspolitik, där den
regionala näringspolitiken knyts ihop med den nationella. De regionala
tillväxtavtalen (RTA) är ett instrument för lokal och regional utveckling.
Tillväxtavtalen är en arbetsform som nu blivit permanent. Arbetet har
inte gått smärtfritt. Rollfördelningen mellan staten och kommunerna
upplevs som oklar. Företagens erfarenheter måste bättre tas tillvara i
kommunernas verksamheter. Det upplevs idag på flera håll som om
länsstyrelsen helt dominerat och styrt arbetet. Den demokratiska
förankringen i kommunerna är undermålig.
Det är viktigt att tillväxtpolitiken integreras med familjepolitik, välfärds-
politik och jämställdhetspolitik. En nödvändighet är att såväl kvinnliga som
manliga synsätt tillförs processen. Tillväxtavtalen ger kvinnor chans att delta
i det regionala utvecklingsarbetet och inte bara vara föremål för jämställd-
hetsåtgärder. Tyvärr har jämställdhetsperspektivet och tanken om "main
streaming" kommit bort i den första etappen av arbetet med tillväxtavtalen.
Kvinnor har varit underrepresenterade i arbetsgrupperna och jämställdhets-
perspektivet saknas i många av de i våras inkomna dokumenten. Detta ledde
till att regeringen gav bakläxa åt regionerna/länen.
Verksamheten vid Nationellt resurscentrum för kvinnor ska nu integreras i
tillväxtavtalen och bli en del av NUTEK:s ordinarie verksamhet. Avsikten är
enligt budgetpropositionen att verksamheten ska ligga i linje med rege-
ringens jämställdhetspolitik. Resurscentrum arbetar för att stärka kvinnors
inflytande i regionen och stärka kvinnors ställning i samhället. Det totala
antalet kvinnliga företagare ökade med 4 procent under åren 1987 till 1997.
Antalet företag som leds av män ökade med drygt 6 procent under samma
period. Risken att försvaga kvinnors möjligheter i och med den förestående
integreringen får inte underskattas. Kristdemokraterna anser att utvecklingen
noga bör följas.
Kvinnor satsar ofta på små företag. Flertalet företag växer i den takt som
självfinansieringsfrågan medger. Ökad tillgång till riskkapital är en väsentlig
faktor för en positiv utveckling när det gäller kvinnors möjlighet till
företagande. Det förslag om entreprenörsfonder som utvecklats gemensamt
av Industriförbundet och NUTEK är angeläget att genomföra. Här ges också
privatpersoner förutsättningar att delta. Kristdemokraterna ser positivt på
utvecklingen av entreprenörsfonder.
Utbildningspolitik
Alla barn är unika. Skolan ska sträva efter att möta varje barn utifrån
dess särskilda behov. Skolan ska också ta tillvara skillnader mellan
pojkar och flickor i mognad, värderingsmönster, språk och prestationer.
Jämställdhetsarbetet i skolan får aldrig ta sikte på att utjämna biologiska
skillnader mellan flickor och pojkar, utan istället att skapa respekt för
olikheter och att ge utrymme och lika möjligheter för båda könen.
Skolan har en viktig roll att som ett komplement till föräldrarna förmedla
normer och värderingar till elever. Det är viktigt att berätta att den värde-
grund som finns fastlagd i läroplanen har sitt ursprung i en etik som förvaltas
av kristen tradition och västerländsk humanism. Den handlar alltså om alla
människors lika värde, om att behandla sin kompis som man själv vill bli
behandlad osv. Kristdemokraterna ser positivt på att ett värdegrundsprojekt
har startats av Utbildningsdepartementet.
I värdegrunden finns också basen för att aktivt bekämpa varje tendens till
mobbning. Kristdemokraterna menar att en nollvision mot mobbning måste
införas. Alla barns rätt till en trygg skolgång och skolmiljö måste säkras. Den
könsrelaterade mobbningen i form av könsord som idag är vanligt före-
kommande på skolgårdar måste uppmärksammas som den kränkande
handling den är. Åtgärder för att förebygga och komma tillrätta med den bör
inrymmas i varje skolas åtgärdsplan mot mobbning.
Kristdemokraterna delar inte regeringens uppfattning att maxtaxan leder
till ökad jämställdhet och att den ger familjerna större frihet att lägga upp
familjeliv och arbetsliv efter egna behov. Tvärtom skulle införande av en
maxtaxa i regeringens modell bli en oerhört styrande reform. Man kan klart
skönja myrdalska tankar om att professionell personal bör ta hand om
barnens uppfostran.
Kristdemokraternas uppfattning är att föräldrar är de viktigaste personerna
i varje barns liv, att barn är olika och att föräldrar måste få välja barnomsorg
efter barnets och familjens behov. Möjlighet ska också ges till ekonomisk
ersättning till den förälder som själv vill vårda och fostra sitt barn, eller
till
barnomsorg som inte ryms inom det offentliga, exempelvis föräldra-
kooperativ. Maxtaxan innebär att alla andra val än offentlig barnomsorg
diskvalificeras fullständigt ur ekonomisk synvinkel.
Regeringen klargör syftet med maxtaxan när man skriver: "I nuvarande
arbetsmarknadsläge, med en stigande efterfrågan på arbetskraft på många
håll, inte minst inom vård- och omsorgssektorn, skulle maxtaxan kunna bidra
till att sysselsättningen kan fortsätta öka och arbetslösheten minska."
Barnens och kvinnornas behov sätts i bakgrunden och arbetsmarknadens
behov i förgrunden. Det är uppenbart att regeringen avser att fler kvinnor ska
arbeta mer inom vården och därmed få mindre tid tillsammans med sina
barn. Denna reform får förmodligen stor genomslagskraft till priset av
fortsatt inlåsning för kvinnor i offentlig sektor eftersom regeringen
hårdnackat vägrar privata alternativ inom vården. Vad är då talet om ett jäm-
ställt arbetsliv värt.
Högskolan har en viktig uppgift när det gäller att skapa ett mer jämställt
samhälle. Många av framtidens opinionsbildare och beslutsfattare inom både
privat och offentlig sektor finns idag på våra högskolor. Högskolan har
därför ett särskilt ansvar för att erbjuda studenterna de förutsättningar som
krävs för att attityder och normer skall förändras. Debatten har alltför ofta
inriktats och fokuserats på ett kvantitativt synsätt på jämställdhet där
könsfördelningen har fått stå i fokus. Visst måste könsfördelningen förändras
inom högskolan och på många andra håll, men minst lika viktigt är att
högskolan präglas av ett jämställt tänkesätt och en jämställd arbetsmiljö.
I högskolornas jämställdhetsarbete bör jämställdhetsplanerna vara ett
viktigt inslag. Beklagligt nog saknar idag många högskolor en jämställdhets-
plan. Detta måste snarast åtgärdas. Planerna behöver idag dock inte omfatta
studenterna eftersom de inte omfattas av jämställdhetslagen. Vi krist-
demokrater menar att studenterna skall åtnjuta samma rättsliga skydd som
anställda vid högskolan. Enligt undersökningar gjorda vid högskolor och
universitet är det oroväckande många av de kvinnliga studenterna som har
varit utsatta för någon form av sexuella trakasserier. Det är svårt att direkt
tillämpa jämställdhetslagen även för studenter eftersom det är en arbetsrätts-
lig lag, men det är rimligt att jämställdhetslagen används som förebild för att
införa en jämställdhetslagstiftning i högskoleförordningen. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med ett förslag om detta.
En högskolelärarexamen bör införas, där jämställdhetsfrågor och genus-
perspektiv ingår. Forskningsbetingelserna måste kunna formas så att hänsyn
tas till kvinnors och mäns specifika situation i samband med att de blir
föräldrar.
En forskningsrapport från Förvaltningshögskolan i Göteborg visar att
endast 6 procent av kurslitteraturen vid de undersökta institutionerna är
skrivna av kvinnor. 5 procent har författats av kvinnor och män gemensamt
och resten av män. Män och kvinnor skildrar med olika språk, från olika
perspektiv och med olika stoffurval vilket kan stimulera studenternas
tänkande och debatt. De största utgivarna borde ta ett större ansvar för att
främja jämställdheten genom tillgång till litteratur av såväl kvinnliga som
manliga författare i någorlunda goda proportioner.
Studiestödet/studiefinansieringen måste ses över så att inte ensamstående
med barn missgynnas i en studiesituation, utan att det är möjligt att fullfölja
studierna i kombination med aktivt föräldraskap. Kristdemokraterna förordar
en översyn av studenternas helhetssituation. Särskilt bör de ekonomiska
villkoren för studerande med barn samt ett mera enhetligt regelverk av
studiefinansiering vid gymnasiestudier belysas.
Socialpolitik
Arbetsskadeförsäkringen
Försäkringskassorna i landet tolkar behovet av stöd för rehabilitering för
olika personer på olika sätt. I budgetpropositionen för 1999 påpekades att
kassans samordning av den arbetsinriktade rehabiliteringen inte fungerar
tillfredsställande. Insatserna sker för sent och
rehabiliteringsutredningarna är bristfälliga. Allvarligt är också att det är
svårt att bedöma om de medel som budgeterats för rehabilitering ger
önskat resultat.
I TCO:s rapport om arbetsskadeförsäkringen framkommer att kvinnor har
dubbelt så svårt som männen att få en anmäld arbetssjukdom godkänd. Av
samtliga godkända arbetsskadefall är endast 30 procent kvinnor. De
vanligaste orsakerna till psykosociala sjukdomar är högt arbetstempo/stress
och mobbning/trakasserier. Drygt två tredjedelar av anmälningarna på det
här området kommer från kvinnor. Varannan anmälan kommer från personer
som arbetar inom vård och omsorg.
Det statistiska underlaget vad gäller arbetsskadeförsäkringen är sam-
mantaget bristfälligt. Riksförsäkringsverket är medvetet om behovet att dels
förbättra statistiken, dels höja kvalitén på handläggningen av arbetsskade-
ärenden. RFV avser att anordna seminarier för att öka kompetensen vid
bedömning av arbetsskador samt för att studera försäkringen ur ett köns-
perspektiv. Kristdemokraterna anser att regeringen bör ge RFV i uppdrag att
åtgärda underlagsrapporteringen så att tillförlitlig statistik kan erhållas.
Könsspecifik märkning av läkemedel
Läkemedelsforskningen har oftast mannen som norm. Dessvärre står det
idag helt klart att män och kvinnor har olika symptom och olika
vårdbehov vid en del sjukdomstillstånd, bl a vid en hjärtinfarkt. Såväl
läkemedels- som vårdforskningen måste inriktas på både kvinnor och
män.
Flera studier har visat att kvinnor får fler läkemedelsbiverkningar än män.
Delvis kan förklaringen vara att konsumtionen av läkemedel är högre hos
kvinnor, doserna kan vara relativt för höga eller också rapporterar kvinnor
biverkningar i högre grad än män.
Mycket tyder på att läkemedelsmisslyckandena, bl a feldoseringar p g a
kön, inte är mindre i Sverige än i de länder där man genomför en köns-
specifik kartläggning.
Den dokumentation som finns om hur läkemedel bör doseras bygger
huvudsakligen på s k kliniska prövningar av läkemedlen. Kunskapen om
vilka läkemedel som bör doseras olika till män och kvinnor är fortfarande
ofullständig. Först i våra dagar har det blivit vanligt att analysera resultatet
könsspecifikt. I USA finns lagstiftning om att ha könsspecifik representation
vid kliniska undersökningar. För att läkemedlet skall bli godkänt skall
materialet ha analyserats könsspecifikt.
I Sverige finns inte detta lagstiftningskrav. Kristdemokraterna menar att en
dylik lagstiftning behövs också i Sverige. Läkemedel bör före marknads-
godkännande normalt studeras på patienter som representerar hela den
population som avses bli behandlad med läkemedel. Kunskap om skillnader
och erkännande av dessa kan leda till säkrare och mer effektiv användning av
läkemedel. Ett kvalitetssystem bör utvecklas för att påvisa lämpligheten
könsspecifikt. Den skulle vidare innehålla optimal läkemedelsbehandling vid
olika tillstånd. Jämställd vård - olika vård på lika villkor (SOU 1966:133)
berör frågan i kapitlet "Läkemedelsanvändning bland kvinnor och män".
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i frågan.
Äldre
Äldre omsorgstagare, boende på kommunala serviceinrättningarr, har
inkomster som ligger klart under genomsnittet för åldrarna över 65 år.
Många, varav flertalet är kvinnor, får knappast något över.
Kommunernas höga avgifter gör att åldringar börjar gömma sina sparade
slantar i madrassen eller helt sonika avstår från hjälp. Många avstår idag
från exempelvis tandvård. Enligt Äldreuppdraget 97:8 hamnar hela 30
procent under socialbidragsnorm redan före avgifter för sjukvård och
äldreomsorg. Räknar man efter avgifter för sjukvård och äldreomsorg
skulle jämkning vara aktuell för mer än hälften. Kvinnornas utrymme var
61 procent av männens enligt Riksförsäkringsverket år 1995, när
folkpension, garantipension och ATP räknats. 1997 konstruerade
Konsumentverket en modell för beräkning och bestämning av
kommunens förbehållsbelopp. Här ansågs inte ens kvinnor ha samma
ekonomiska behov som män. Kristdemokraterna förutsätter att denna
modell inte används, när avgifter beräknas i kommunerna.
Anhörigvård
Närståendevården utgör basen i vård- och omsorgsarbetet. När de
anhöriga har ökat sina hjälpinsatser är det framför allt kvinnor som har
berörts. Det gäller både äldre hustrur och medelålders döttrar.
Enligt en dansk studie har äldre gifta män bättre hälsa än ogifta män,
medan äldre gifta kvinnor har sämre hälsa än ogifta män. När gamla föräldrar
börjar behöva hjälp är döttrarna oftast 50-65 år. I den här åldern förvärvs-
arbetar 70-80 procent av kvinnorna. Det innebär att många kombinerar sitt
omsorgsansvar för föräldrar med förvärvsarbete. Vilka psykiska påfrest-
ningar det innebär vet vi mycket lite om, men vi vet att medelålders kvinnors
- men inte mäns - hälsa har försämrats under de senaste åren. Medelålders
kvinnor har haft valfriheten att förvärvsarbeta utan oro för hur deras gamla
föräldrar klarar sig. Idag när "valfrihet" står särskilt högt på topplistan över
politiska värdeord, innebär äldreomsorgens förändringar att gamla män-
niskors och deras anhörigas valfrihet hotas i praktiken.
Kristdemokraterna menar att den fysiska och psykiska hälsan hos
anhörigvårdare måste tas på allvar. Det behövs studier och forskning kring
vad hälsokontroller, hälsovård och andra stödåtgärder innebär för hälso-
tillståndet hos anhörigvårdare och för tryggheten i rollen. Regeringen bör via
Socialstyrelsen anordna studier av detta slag för att återkomma med förslag
till riksdagen för att stärka anhörigvårdare.
Andelen äldre som får hemtjänst har halverats de senaste 15 åren.
Kristdemokraterna bedömer att denna utveckling gått för långt, hemtjänster
är efterfrågade av många äldre. De är nödvändiga för att äldre med
funktionshinder ska kunna klara sina dagliga liv. Det finns en stor efterfrågan
på praktiska tjänster idag, som inte blir tillgodosedda. I många fall tvingas
närstående - ofta maka - göra uppgifter som hon egentligen inte har ork till.
Skattesubventionerade hushållsnära tjänster är ett förslag som Kristdemo-
kraterna länge förespråkat och det skulle ge de äldre frihet att själva
bestämma vilken hjälp man bäst behöver.
Färdtjänst
Handikappombudsmannen har begärt in samtliga domar i färdtjänstmål
under 1998 från länsrätterna. Andelen bifall till färdtjänsttillstånd är
påtagligt lägre för kvinnor än män i de två äldsta åldersgrupperna.
Handikappombudsmannen kan inte utesluta att det finns
könsdiskriminerande faktorer i domstolarnas tillämpning av
färdtjänstlagen. Regeringen bör uppdra åt Handikappombudsmannen att
analysera orsakerna till detta förhållande och därefter återkomma till
riksdagen med förslag.
Funktionshindrade
Verkligheten sammanfaller inte alltid med visionen när det gäller
jämställdhet för de funktionshindrade. I sin skrivelse tar regeringen upp
de olika initiativ man tagit för att förbättra jämställdhetsarbetet på
handikappområdet. Verkligheten visar dock, att inte ens statens förlängda
arm, länsstyrelserna, har handikapplaner. Detta framkommer av svaren i
Handikappombudsmannens delrapport "Hur arbetar länsstyrelserna med
handikappaspekter på jämställdhetsområdet?".
Sedan 1995 finns jämställdhetsexperter på varje länsstyrelse i Sverige och
på frågan om funktionshindrade uttryckligen omnämns i länsstyrelsens
jämställdhetsplan (enligt jämställdhetslagen) var det ingen av de 18 läns-
experter som svarade att så var fallet.
Kristdemokraterna anser att det är angeläget att följa upp hur beslut
verkställs och vilka förändringar det i realiteten blir för den enskilde. Vi ser
fram emot regeringens aviserade plan för handikappområdet.
Som det helt riktigt påpekas har arbetet för jämställdhet trängts undan av
jämlikhetsarbetet när det gäller personer med funktionshinder. Den ena
diskrimineringen, den som handlar om kön, har inte blivit synlig därför att
den andra, den som handlar om funktionshinder, varit så iögonfallande.
Könsperspektivet behövs för att vi riktigt ska förstå den bild vi ser. Vi menar
att det är viktigt att i all utbildning lyfta fram handikappfrågor även utifrån
ett könsperspektiv.
Idrottspolitik
Det är viktigt att kvinnor och män, pojkar och flickor ges likvärdiga möj-
ligheter och förutsättningar att utöva aktiv idrottsverksamhet.
Kvinnoidrotten tilldrar sig fortfarande ett betydligt mindre intresse än
motsvarande idrott för män. Det gäller såväl i massmedierna som rent
allmänt. Kvinnoidrotten behöver en starkare ställning bl a vad gäller
träningstider och tillgänglighet till befintliga anläggningar. Fler kvinnor
kan och bör aktiveras inom idrottsrörelsen och därför är rekryteringen av
kvinnliga idrottsledare av största betydelse för idrottens framtida
utveckling.
Massmedierna, inte minst radio och TV, har ett oavvisligt ansvar när det
gäller att spegla kvinnoidrotten. Genom en bra redovisning av kvinnors
idrottsprestationer kan intresset för idrott öka genom att framför allt unga
flickor får kvinnliga idrottsutövare att identifiera sig med och inspireras av.
Arbetet med att påskynda idrottens jämställdhetsarbete är mycket viktigt.
Både mäns och kvinnors kunskaper, erfarenheter och värderingar bör tas
tillvara och påverka idrottens utveckling. Inom Riksidrottsstyrelsen och
övriga centralt verksamma organ råder sedan några år en jämn köns-
fördelning. Idrottsrörelsen bör särskilt uppmärksamma jämställdhetsaspekten
vid fördelningen av det statliga stödet till idrotten på olika nivåer. Kom-
muner måste beakta densamma vid sin fördelning av bidrag till föreningar
och organisationer. Det är uppenbart att ridskolorna/ridklubbarna, vars
utövare till största delen är tjejer, alltid har svårare att hävda sina
intressen
gentemot de "manliga" idrotterna som fotboll, ishockey m.fl. Liknande
problem finns givetvis för andra kvinnodominerade idrotter som t.ex.
simning. Trots klara direktiv från Riksidrottsförbundet till specialidrotts-
förbunden finns det en uppenbar risk att de kvinnodominerade idrotterna
missgynnas vid förbundens fördelning. I den kommunala prioriteringen är
misstankarna om denna "diskriminerande" prioritering ännu mer befogad.
Det skulle därför vara angeläget att en oberoende utredning gjordes om hur
verkligheten för de kvinnodominerade idrotterna ser ut i förhållande till
"grabbsporterna". Hur sker fördelningen inom specialförbunden? Är den i
enlighet med direktiven? Sker det en felaktig och "kvinnoidrottsdiskrimi-
nerande" prioritering i kommunerna vad gäller bidrag, anläggningar etc.
Jämställdhet inom försvaret
Enligt en undersökning utförd av Statistiska centralbyrån i början av året
har nästan varannan värnpliktig flicka och tre av fem kvinnliga officerare
någon gång råkat ur för sexuella trakasserier. Begreppet sexuella
trakasserier omfattar allt från sexuella antydningar till nedvärderande
kommentarer om det motsatta könet. Statistiska centralbyråns
undersökning grundar sig på en enkät som skickats ut till alla kvinnliga
värnpliktiga och officerare samt 40 procent av de civilanställda. Av de
kvinnliga värnpliktiga ansåg sig 43 procent utsatta för sexuella
trakasserier, officerare 59 procent samt civilanställda 21 procent.
Mobbning och sexuella trakasserier är oacceptabelt oavsett var det sker
och totalförsvaret får inte vara något undantag. Den allmänna uppfattningen
både inom totalförsvaret och på andra håll är att värnplikten skall göras mer
attraktiv så att fler kvinnor väljer att göra värnplikt. Vid besök vid olika
militära förband uttalar officerarna samfällt sin uppskattning av de kvinnliga
värnpliktiga. Många önskar att fler flickor söker militärtjänstgöring, då de
anser att många flickor är mycket lämpade för den militära utbildningen och
verksamheten.
Olika aktiviteter pågår för att öka andelen kvinnor både bland total-
försvarspliktiga som fullgör värnplikt och bland officerare. En förutsättning
för att det skall lyckas är att kraftåtgärder vidtas för att få ett slut på sex-
trakasserierna och att den sociala miljön präglas av hänsyn och anpassning
även till kvinnors behov. Försvarsmakten har vidtagit vissa åtgärder mot
detta och arbetar nu med ett åtgärdspaket för att komma tillrätta med
problemen. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att detta följs upp
kontinuerligt.
Det internationella arbetet
Det är viktigt att använda sig av EU i det fortsatta arbetet för
jämställdhet. I flera avseenden ligger EU i framkant när det gäller
lagstiftning i jämställdhetsfrågorna, exempelvis
lönediskrimineringsförbud. Principen om lika lön för lika arbete infördes
i EU 1957, i Romfördraget. I Sverige kom första jämställdhetslagen
tjugotvå år senare 1979. EG-domstolen har under årens lopp varit
kvinnor till stor hjälp genom att tolka fördragstexten som att kvinnor har
ett mycket gott skydd i lagstiftningen. Så småningom har EU-länderna
valt att reglera om den praxis som domstolen slagit fast. 1975 kom ett
detaljerat EU-direktiv som utvecklar regler för lika lön. 1976 kom ett
direktiv om lika behandling som också fastslår att kvinnliga anställda
inte får missgynnas när det gäller andra anställningvillkor än lön:
befordran, yrkesutbildning osv.
Man har i EU vidare fattat beslut som tillåter positiv särbehandling av
underrepresenterat kön i syfte att åstadkomma jämställdhet i praktiken. 1997
anslog EU 20 miljarder kronor för projekt som ska stoppa våld mot kvinnor.
Europol fick samma år uppdrag att arbeta aktivt mot handel med kvinnor och
driva samarbetsprojekt med bland annat länder i Öst- och Centraleuropa som
vill ansluta sig till EU. Kristdemokraterna menar att EU:s erfarenheter i
jämställdhetsarbete ska beaktas och tas tillvara i Sveriges fortsatta arbete.
Föreberedelser inför Sveriges ordförandeskap i EU:s
ministerråd våren 2001
Regeringen avser att sätta jämställdhetsfrågan högt på den europeiska
dagordningen inför det svenska ordförandeskapet i EU år 2001.
Kristdemokraterna anser att det är viktigt att regeringen fram till tid-
punkten då ordförandeposten tillträds kommer tillrätta med de missför-
hållanden som råder om olika lön för lika arbete inom Regeringskansliet. Det
är orimligt att manliga handläggare i Statsrådsberedningen i genomsnitt
tjänar 6 000 kr mer per månad än kvinnliga handläggare. Det krävs vidare en
betydande ökning av kvinnliga myndighetschefer så man uppnår minst 40 %
kvinnor på myndighetschefsnivå. Regeringen måste om man ska ha tro-
värdighet i rollen som banérbärare för jämställdhet ha städat framför den
egna dörren. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på
åtgärder.
Kristdemokraterna föreslår vidare att jämställdhetsarbetet under ord-
förandeskapet ska föras under följande rubriker:
1. Ett barnvänligt arbetsliv
2. Männens roll i jämställdhetsarbetet
3. Kvinnorepresentationen
Under punkt 1 finns frågorna kvar från Pekingkonferensen om hur man
förenar yrkes- och familjeliv. Detta område togs dessutom upp vid
brittiska ordförandeskapets informella möte för jämställdhetsministrarna
i Belfast 1998.
Punkt 2 var Sveriges bidrag till Pekingkonferensen, men blev ej tillräckligt
genomarbetat där. Diskussionen måste fortsätta. Männen har en stor och
betydelsefull roll att spela i det fortsatta jämställdhetsarbetet.
Det är dessutom viktigt att fördjupa diskussionen om hur mansrollen
påverkas när vi går mot ökad jämställdhet i samhället. Förutom att ökad
jämställdhet förutsätter ett annat förhållningssätt från männens sida, upplever
många män en stor frustration när deras ställnning och vanor påverkas.
Punkt 3 handlar om att lyfta fram både kvinnors och mäns kompetens i alla
sammanhang, inom näringsliv, arbetsliv, politik, föreningsliv osv, detta för
att skapa bästa möjliga beslut utifrån flesta möjliga infallsvinklar.
Kristdemokraterna anser att det är viktigt att agendan inför ordförande-
skapet förankras i riksdagen och att en bred enighet skapas kring de
frågeområden som ska fokuseras. Det är enligt vårt förmenande alla partiers
ansvar att bidra till att Sveriges insats under ordförandeskapet blir för-
troendeskapande och offensiv i det fortsatta jämställdhetsarbetet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kompetensbank via Internet för att synliggöra
kvinnors kompetens,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en kommunikationsplan för spridning av
forskning om kvinnors och mäns tillgång till ekonomisk makt och
ekonomiska resurser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en riksomfattande kampanj på temat "Ett
barnvänligt arbetsliv",
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tilläggsdirektiv till JämO:s utredning om
jämställdhetsmärkning om att ett företags föräldrapolicy skall vara ett
kvalitetskriterium,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en försöksverksamhet om stödprogram för
pappor vid en skilsmässa/separation,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att noga följa utvecklingen när det
gäller dom om gemensam vårdnad med avseende på barnets bästa,
7. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt lagförslag om
fridskränkningsbrott,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en landsomfattande kampanj riktad till gym-
nasieskolan om unga mäns ansvar för sin sexualitet,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om den s.k. två-
årsregeln,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den misshandlade kvinnans rätt att bo kvar i
hemmet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökad tillgång till trygghetspaket och larm-
utrustning åt kvinnor som känner sig hotade,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om höjd kvalitet på rättsintygen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvärdering om jämställdhetsplanernas funktion i
jämställdhetsarbetet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning av ett valideringsinstitut,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införande av en högskolelärarexamen där
jämställdhetsfrågor och genusperspektiv ingår,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av studenters helhetssituation med
särskilt beaktande av föräldraskap,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillförlitlig statistik kring arbetsskadeförsäk-
ringen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lagstiftning om könsspecifik prövning av
läkemedel,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att stärka anhörigvårdare,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en analys av domstolarnas tillämpning av
färdtjänstlagen,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att jämställdhetsarbetet inom idrotten
drivs vidare,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jämställdhet i försvaret,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ta till vara EU:s erfarenheter i jämställdhets-
arbetet,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att rätta till lönediskrimineringen inom Rege-
ringskansliet före 2001,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att 40 % av myndighetscheferna bör vara kvin-
nor före 2001,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsområden för jämställdhetsarbetet under
ordförandeskapet i ministerrådet i EU,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förankring av agendan inför ordförandeskapet i
EU.