med anledning av skr. 1999/2000:24 Jämställdhetspolitiken inför 2000- talet
1 Inledning
I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av hur
jämställdhetspolitiken har utvecklats under 1990-talet och säger sig även
redovisa huvuddragen i den fortsatta inriktningen av
jämställdhetspolitiken. Satt i relation till den högstämda titeln på
regeringens skrivelse är den anmärkningsvärt tillbakablickande medan
avsnitten "Fortsatt arbete" är ytterst summariska.
Då skrivelsen knappast innehåller något nytt i sak vill vi i huvudsak
åberopa vad Moderata samlingspartiet anfört i partimotion 1999/2000:A805
Jämställdhet som väcktes under den allmänna motionstiden och därutöver
endast anföra följande.
I förordet skriver regeringen: "Vi har i Sverige kommit långt i en inter-
nationell jämförelse, ja faktiskt längst i världen. Vi delar gärna med oss av
våra erfarenheter, vi exporterar gärna vår svenska modell för jämställdhet."
Moderata samlingspartiet anser att den självgodhet som citatet ger uttryck för
inte är klädsam. Detta är inte gängse umgängeston i internationella samman-
hang. Inte minst inför Sveriges ordförandeskap i EU, då regeringen avser att
göra jämställdhet till en av de mest prioriterade frågorna, bör tonläget sänkas
till en mer modest nivå.
I förordet hänger sig regeringen i övrigt åt tankar som har sina rötter i den
sociala ingenjörskonst som såg dagens ljus på 1940-talet. Regeringen vill
bl.a. att riksdagen skall ta ställning till vilken livsform som "är lycka
egentligen" för männen och hur vi skall skapa ett "eget livsrum" för kvinnor
där de slipper besväras av sina barn (skrivelsen sid 5). Regeringen medger
också att dess försök att ytterligare slå sönder existerande familjestrukturer
är
ett fullskaleexperiment som den själv inte vet hur det kommer att utfalla och
vars motstycke saknas i världen i övrigt.
För Moderata samlingspartiet står det klart att det inte är politikens uppgift
att styra och ställa med människors familjeliv, med den allra mest privata
sfären, för att skapa vad det politiska etablissemanget för närvarande anser
vara högsta möjliga lycka eller egna livsrum åt medborgarna. Vi anser inte
heller att barn i första hand behöver fler ytliga "vuxenkontakter" utan snarare
djupare vuxenrelationer. Vi menar att politikernas uppgift är att skapa
möjligheter och mångfald så att vuxna myndiga människor själva kan
utforma sina liv på det sätt som var och en, ensam eller som en del av ett
hushåll, själv önskar. Det måste bli möjligt att räcka till i vardagen.
2 Kvinnors arbetsmarknad
I sammanfattningen uppger regeringen att arbetet med att bryta den köns-
uppdelade arbetsmarknaden och de könsbundna utbildningsvalen, liksom
insatser för att stimulera kvinnors företagande är områden som bör
prioriteras. Moderata samlingspartiet instämmer i detta men beklagar att
skrivelsen inte innehåller några förslag till förändringar i dessa
avseenden som kan leda till en mer jämställd arbetsmarknad.
Regeringen skriver att Sverige som enda land fått använda 15 procent av
programinsatserna i mål 4 till den offentliga sektorn, beroende på att denna
sektor svarar för så stor del av de svenska kvinnornas arbetskraftsdeltagande
- en sektor som är mycket känslig för strukturförändringar och
rationaliseringar. Sistnämnda har blivit övertydligt under 1990-talet då
antalet anställda i kommuner och landsting sjunkit med ca 150 000 personer,
varav ca 80 procent kan beräknas ha varit kvinnor. Kvinnors arbetsmarknad
är således mycket sårbar.
I EG-kommissionens förslag av den 8 september 1999 till rådets
rekommendation om genomförandet av medlemsstaternas sysselsättnings-
politik riktas kritik mot Sverige bl.a. för att här råder stor segregation
mellan
könen i olika yrkeskategorier och för att vi har den största skattebördan på
arbetsinkomster i hela EU (58 procent mot EU:s genomsnitt på 43 procent).
Det slås fast att Sverige bör vidta åtgärder för att minska inkomst-
skattebördan med tyngdpunkt på låginkomsttagare och av jämställdhetsskäl
utreda på vilket sätt könsuppdelningen i olika sektorer och yrkeskategorier
kan minskas.
Vi anser att regeringen snarast bör vidta åtgärder för att efterkomma
kommissionens rekommendationer. Den socialdemokratiska regeringen
brukar ju berömma sig av att ha haft ett avgörande inflytande på Amsterdam-
fördragets utformning så att EU har blivit en sysselsättningsunion. Då är det
mycket märkligt att just Sverige år efter år struntar i kommissionens och
rådets rekommendationer.
Den stora könssegregationen i Sverige är bl.a. en effekt av att vi har en så
stor offentlig sektor. De offentliga monopolen inom kvinnodominerade
verksamhetsområden som utbildning, sjukvård och barn- och äldreomsorg
medför också inlåsningseffekter för kvinnorna. Avsaknaden av en marknad i
ordets rätta bemärkelse har lett till en dålig löneutveckling för stora
kvinnogrupper.
I motsats till regeringen är vi övertygade om att det enda verksamma sättet
att komma till rätta med den könsuppdelade arbetsmarknaden är att angripa
Sveriges strukturella problem och bryta upp de offentliga monopolen. Det är
samtidigt det bästa sättet att stimulera kvinnors företagande.
3 Osakliga löneskillnader - finns dom?
Regeringen synes utgå ifrån att så snart man kan finna att kvinnor har
lägre lön än män så är det fråga om osakliga löneskillnader, d.v.s.
löneskillnader på grund av kön, och därmed föreligger
lönediskriminering. Den analys som redovisas i skrivelsen är mycket
ytlig och utgår helt från ett kollektivt synsätt.
Vi är övertygade om att osakliga löneskillnader förekommer och det är
oacceptabelt. Det allt överskuggande problemet är emellertid att kvinnor i så
stor utsträckning återfinns i låglöneyrken, företrädesvis inom den offentliga
sektorn.
En medarbetares lön skall återspegla hennes utbildning, arbetsinsatser,
kompetens, engagemang och resultat i arbetet. Lön måste därför bestämmas
på individnivå. Myten att det genom arbetsvärdering skulle vara möjligt för
lagstiftaren, domstolen eller JämO att anvisa några objektiva faktorer som
skall ligga till grund för lönesättningen bör avlivas en gång för alla. Till
syvende og sidst är värdet av ett arbete vad någon på en marknad är beredd
att betala för det. Även av detta skäl är det nödvändigt att avskaffa de
offentliga monopolen och konkurrensutsätta verksamheterna, att skapa en
marknad även för kvinnodominerade arbetsområden.
4 Arbetstid
Regeringen vet inte vilken fot den skall stå på när det gäller
arbetstidsfrågan. Å ena sidan framhåller den vikten av att alla
deltidsarbetslösa kvinnor bereds möjlighet att gå upp på full tid, å andra
sidan framhåller den arbetstidernas betydelse för att kvinnor och män
skall kunna förena yrkesarbete med föräldraskap och erinrar om den
arbetsgrupp som tillsatts inom Regeringskansliet för att fördjupa
underlaget i arbetstidsfrågor. Regeringen skriver att gruppen under våren
2000 skall presentera bedömningar av konsekvenserna av olika
arbetstidsförändringar för kvinnor och män.
Arbetstidsförändringar skall som bekant läsas arbetstidsförkortningar.
Ordförande i arbetsgruppen är det socialdemokratiska kvinnoförbundets
ordförande Inger Segelström, och kvinnoförbundet har länge drivit kravet på
en generell arbetstidsförkortning. Samma krav reser Vänstern och Miljö-
partiet som också är representerade i arbetsgruppen. Samtidigt som
deltidsarbetslöshet beskrivs som ett stort problem vill regeringen och dess
stödpartier alltså göra hela svenska folket deltidsarbetslöst.
Moderata samlingspartiet motsätter sig bestämt en generell arbetstids-
förkortning. Vi anser inte att det bör komma på fråga att förbjuda vuxna
människor att arbeta så mycket som de själva önskar. Vi anser det direkt
cyniskt att tvångsvis minska människors avlönade arbete till förmån för det
oavlönade arbetet med de betydande välståndsförluster en sådan reform
skulle innebära.
Även på arbetstidsområdet måste det finnas mångfald och valfrihet. Olika
människor har olika önskemål och behov. En och samma individ kan ofta ha
olika önskemål och behov under olika skeden i livet. Arbetstidens längd och
förläggning bör därför avtalas individuellt mellan arbetsgivaren och
arbetstagaren med de legala begränsningar endast som följer av hänsynen till
den anställdes liv och hälsa.
5 Hemställan
5 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en begränsning av politikens utbredning till
människors privatliv,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvinnors arbetsmarknad,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att
efterkomma EG-kommissionens rekommendationer att minska
Sveriges könssegregation på arbetsmarknaden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om individuella löner,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mångfald och valfrihet på arbetstidsområdet.