Utbildningsutskottets betänkande
1999/2000:UBU06

Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning

Innehåll

1999/2000


UbU6


Sammanfattning
I   betänkandet   behandlar   utskottet  regeringens
skrivelse  med utvecklingsplan för  förskola,  skola
och   vuxenutbildning   jämte   motioner.   Samtliga
motionsyrkanden  avstyrks.  Utskottet  föreslår  att
skrivelsen läggs till handlingarna.


Motionerna  rör en rad olika områden som regeringen
tar upp i skrivelsen, bl.a. allmän förskola, maxtaxa
inom  förskoleverksamheten   och  skolbarnsomsorgen,
utveckling av skolan, värdegrundsfrågor,  målen  för
grundskolan,     kärnämnena     i    gymnasieskolan,
lärarfrågor och den framtida vuxenutbildningen. Även
betygen  i skolan och lärlingsutbildning  finns  med
bland sådant som behandlas i motionerna.


Moderata samlingspartiet,
Vänsterpartiet, Kristdemokraterna
och Folkpartiet har var för sig
avgivit reservationer såvitt avser
utvecklingsplanen i huvudsak.
Därutöver finns reservationer i
fråga om särskolan från
Vänsterpartiet respektive
Centerpartiet och från
Centerpartiet beträffande läs- och
skrivfärdigheter.




Skrivelsen




Regeringen     har     i    skrivelse    1998/99:121
Utvecklingsplan    för    förskola,     skola    och
vuxenutbildning  -  samverkan, ansvar och utveckling
berett riksdagen tillfälle  att  ta  del  av vad som
anförts i skrivelsen.




Motionerna
Motioner med anledning av skrivelsen




1998/99:Ub13 av Britt-Marie Danestig m.fl.  (v) vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ge Skolverket  i
uppdrag  att  analysera ökningen av antalet elever i
särskolan,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att se till att alla
barn  känner  till   FN:s  barnkonvention  och  dess
innehåll,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om att ge Skolverket i
uppdrag  att ur ett jämställdhetsperspektiv  granska
de läromedel som används i skolan,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts  om  att inte införa
graderade  betyg  på  kortare etapper av  gymnasiets
kärnämneskurser,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om att införa historia
som kärnämne på gymnasiet,


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om  att  det  i  den
kommunala vuxenutbildningen  även  skall  kunna ingå
ett  längre,  självständigt,  specialarbete som  kan
göras enskilt eller i mindre grupp,


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om  att  utreda  hur en
eftergymnasial   lärlingsutbildning   skulle   kunna
utformas.


1998/99:Ub14  av  Beatrice  Ask m.fl. (m) vari yrkas
att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen  till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  den  fortsatta
utvecklingen   av   barn-   och  ungdomsskolan  samt
vuxenutbildningen.




1998/99:Ub15 av Barbro Westerholm  m.fl.  (fp)  vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om att det aldrig får
råda någon tvekan om att skolans övergripande mål är
att förmedla kunskap och färdigheter,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om att undervisningen
bör bli mer individanpassad,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om  att grundskolan bör
vara tioårig och förskoleklassen utgöra  det  första
året,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om att den allmänna
förskolan  skall erbjudas alla  barn  från  tre  års
ålder,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i  motionen  anförts  om  att  införa  en
sexgradig betygsskala,


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts  om  ett  fristående
kvalitetsinstitut,


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad  i  motionen  anförts  om  en  nationell
handlingsplan om ungas drogmissbruk,


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts  om att utveckla ett
system,    där    alla    ungdomar/vuxna   har    en
utbildningsbank med rätt till gymnasieutbildning och
vissa  kompletteringar,  oavsett   när  utbildningen
genomförs,


9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det är angeläget
att ett jämställdhetsperspektiv används i skolan.


1998/99:Ub16  av  Yvonne Andersson m.fl.  (kd)  vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införandet av allmän
förskola,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts   om  föräldrarnas
rättighet att välja omsorgsform för sitt/sina barn,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införande av maxtaxa
inom förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om att kommunen  avgör
huruvida  arbetslösa  föräldrar  skall ha samma rätt
till  barnomsorg  som föräldrar som  förvärvsarbetar
eller ej,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts om grundskolans ansvar
för elever som inte uppnår gymnasiebehörighet,


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts   om   individuella
studieplaner och åtgärdsprogram,


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i  motionen  anförts  om  att  skolans
värdegrund skall vila på den tradition som förvaltas
av kristen etik och västerländsk humanism,


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om gymnasieexamen och
högskolebehörighet,


9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i  motionen  anförts  om   en   modern
lärlingsutbildning,


10. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om värdet av olika
utbildningar,


12.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till   känna   vad   i  motionen  anförts   om   att
studiefinansiering för  vuxenstudier skall förändras
till att bli rättvis och förutsägbar för enskilda,


13.  att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen
till känna  vad  i  motionen  anförts  om  att samma
rättigheter   som   gäller   för  vuxna  att  gå  på
grundläggande vuxenutbildning  skall  gälla  för dem
som har gått särskola till att delta i särvux,


14. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
av Skolverkets roll och därefter tar ställning  till
huruvida det skall bli regeringens stabsorgan.




Motioner från allmänna motionstiden 1998/99




1998/99:Ub227 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  en  översyn av
kursplaner  och  läroplaner för att stärka läs-  och
skrivfärdigheterna,


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om best practices,


9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en nationell kampanj
för ökat läsande,


20. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om särskolorna,


21.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till   känna  vad  i  motionen  anförts   om   tidig
diagnostisering.


1998/99:Ub269 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas


10. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till  känna  vad i motionen anförts  om  behovet  av
analys av orsakerna till ökningen av särskoleelever.


Utskottet
Inledning




I  propositionen   om  ansvaret  för  skolan  (prop.
1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76) angavs att underlag
och riktlinjer för utvecklingen på skolområdet skall
tas fram i samband med  den fördjupade prövningen av
skolans verksamhet. Riktlinjerna borde presenteras i
form av en utvecklingsplan  för  skolområdet,  som i
viktiga delar underställs riksdagen. I propositionen
angavs  vidare  att  utvecklingsplanen  framför allt
skall   vara   statsmakternas   policydokument   för
skolverksamheten.  Som  sådant kommer  planen  också
indirekt att vara av betydelse för planeringsarbetet
på   kommunal   nivå   och  för   det   lokala   ut-
vecklingsarbetet. Den första utvecklingsplanen avsåg
perioden  1994/95-1996/97  (skr.  1993/94:183).  Den
andra    utvecklingsplanen     omfattade    perioden
1997/98-1998/99 (skr. 1996/97:112).


Regeringen redovisar i förevarande  skrivelse,  som
lades  fram  för  riksdagen  före sommaren vid förra
riksmötet,   sin  bild  av  utvecklingen   och  sina
prioriteringar under de närmaste två åren. Temat för
utvecklingsplanen    är    samverkan,   ansvar   och
utveckling.


I   detta  betänkande  behandlar   utskottet   dels
motionsyrkanden  som  har  väckts  med  anledning av
skrivelsen,   dels  sex  motionsyrkanden  från   den
allmänna   motionstiden   under   förra   riksmötet.
Utskottet redovisar  först  skrivelsens huvudsakliga
innehåll. Därefter behandlar  utskottet  under olika
avsnitt   förskolan,   grund-   och  gymnasieskolan,
vuxenutbildningen, Skolverket samt  särskolan.  Sist
behandlas under avsnittet Övrigt motionsyrkanden  om
läs- och skrivfärdigheter m.m.




Skrivelsens huvudsakliga innehåll




Regeringen     framhåller    att    ett    gemensamt
ansvarstagande från  stat  och  kommun krävs för att
skolväsendet  skall  lyckas  i  sitt   uppdrag.  Den
målstyrda  verksamheten  kräver  goda instrument  på
alla   nivåer   för  kontinuerlig  uppföljning   och
utvärdering  för att  en  likvärdig  kvalitet  skall
kunna garanteras.  Trots  att  resultaten  i  svensk
skola    och    vuxenutbildning   i   internationell
jämförelse är goda,  finns  det fortfarande brister.
Regeringen  anser  att  det därför  är  viktigt  att
stödja den positiva skolutveckling  som  pågår,  att
uppmärksamma  varje  enskild  elev  som riskerar att
inte  nå  målen  och att erbjuda erforderligt  stöd.
Lärare och skolledare  har  nyckeln  till förändring
och    skolutveckling.    Kompetensutveckling    och
internationalisering   är  redskap   för   att   öka
likvärdighet och kvalitet.


Några utvecklingsområden  som  särskilt behandlas i
skrivelsen  är skolans värdegrund,  språkutveckling,
matematik, naturvetenskap, teknik och miljö.


Regeringen   framhåller   bl.a.   att   förskolans,
fritidshemmets,   skolans   och   vuxenutbildningens
uppgift  att  förmedla  och  förankra  grundläggande
demokratiska värderingar och främja lärande går hand
i hand och kan inte särskiljas. Personlig utveckling
och  lärande hör ihop. Värdegrunden handlar  om  det
demokratiska  uppdraget  -  om  ett förhållningssätt
till våra medmänniskor, alla människors  lika värde,
jämställdhet,  respekt och förståelse för olikheter,
ett sätt att se  på  rättigheter,  skyldigheter  och
ansvar.


Enligt     regeringen     bör     kvaliteten    och
tillgängligheten  i förskolan öka. Initiativ  kommer
att  tas för att stödja  en  ökad  måluppfyllelse  i
skolan.  Gymnasieskolans utbud av nationella program
kommer att  revideras.  Vuxenutbildningen kommer att
utvecklas och förändras under de närmaste åren.




Förskolan




Skrivelsen




Enligt regeringen kommer  arbetet  med  att utveckla
förskolans pedagogiska roll och göra den till en del
av utbildningssystemet att fortsätta. Förslag kommer
att  lämnas  om införande av en allmän förskola  för
alla fyra- och  femåringar.  Verksamheten kommer att
vara  avgiftsfri  och omfatta minst  tre  timmar  om
dagen. Den allmänna  förskolan  införs  stegvis  med
start  år  2001.  I  ett  första  steg införs allmän
förskola  i  socialt  utsatta  bostadsområden.   Av-
giftstak  -  maxtaxa - införs i förskoleverksamheten
och skolbarnsomsorgen.  En arbetsgrupp har tillsatts
inom Regeringskansliet för  att  utarbeta förslag om
införande    av   allmän   förskola   och   maxtaxa.
(Arbetsgruppens  förslag  har  redovisats tidigare i
höst.) Regeringen anser vidare att  det  är  viktigt
att  överväga om förskolan bör bli en egen skolform.
Denna  fråga utreds inom ramen för skollagsöversynen
(dir. 1999:15).




Motionerna




Enligt Moderata samlingspartiet (motion 1998/99:Ub14
i motsvarande del) måste regeringens prioritering av
allmän förskoleverksamhet  ses  som  ytterligare ett
led  i  socialiseringen av familjepolitiken.  Utöver
minskad  valfrihet   och  färre  alternativ  innebär
kraftigt ökade utgifter  för barnomsorg och förskola
risk för besparingar i skolan. Moderaterna anser att
det finns goda skäl att skilja  på den obligatoriska
skolan  och  verksamheter  som  är  frivilliga   för
familjerna att ta del av. Om förskoleklassens tid är
en  integrerad del av dagen, försvåras möjligheterna
att   välja    alternativ   barnomsorg.   Förskolans
skolförberedande  arbete  skall hållas samman så att
föräldrar och elever ges en realistisk möjlighet att
välja barnomsorg, heter det i motionen.


Kristdemokraterna  avvisar  i  motion  1998/99:Ub16
införandet av en allmän  förskola  (yrk.  1).  Målet
måste  vara  att  föräldrar ges möjlighet att avgöra
vilken omsorgsform man önskar för sitt barn, och att
detta  så  långt  möjligt   tillgodoses.  Samhällets
uppgift  bör vara att skapa förutsättningar  så  att
olika  omsorgsalternativ,  inklusive  möjlighet  att
själv sköta  barnomsorgen,  finns  att tillgå. Detta
åstadkommer  man genom att skapa likvärdiga  villkor
mellan     olika     omsorgsformer     (yrk.     2).
Kristdemokraterna avvisar  att  en  statlig  maxtaxa
införs.  Det  är anmärkningsvärt med en politik  som
tydligt ger högin-komsttagare  ett  utökat  stöd med
gemensamma    skattemedel    och   att   kommunernas
självstyre  begränsas.  Konsekvenserna   för   öppen
förskola  och  familjedaghem är oklara, heter det  i
motionen (yrk. 3).  Kristdemokraterna  har inget att
erinra mot att barn till arbetslösa erbjuds tillgång
till  samma omsorgsformer som andra barn.  De  anser
dock inte  att  generella  regler  bör  införas. Det
enskilda barnets behov skall vara utgångspunkten när
beslut fattas (yrk. 4).


Folkpartiet är positivt till att en allmän förskola
införs  för  alla  fyra- och femåringar. Folkpartiet
anser dock att den allmänna  förskolan  bör erbjudas
alla  barn  från  tre års ålder (motion 1998/99:Ub15
yrk. 4).




Utskottets bedömning




Sedan Utbildningsdepartementet  övertog ansvaret för
förskoleverksamheten   och  skolbarnsomsorgen   från
Socialdepartementet  den   1   juli   1996  har  ett
omfattande           reformarbete           inletts.
Barnomsorgslagstiftningen  överfördes  den 1 januari
1998  från  socialtjänstlagen  till  skollagen.  Vid
samma  tidpunkt  övertog Skolverket tillsynsansvaret
från Socialstyrelsen.  Förskoleklassen  har  införts
som  en  frivillig egen skolform. Förskollärare  och
fritidspedagoger  har fått möjlighet att undervisa i
skolan.    Läroplanen    för    det    obligatoriska
skolväsendet  (Lpo  94) har anpassats till att också
omfatta förskoleklassen och fritidshemmet. Förskolan
fick sin första läroplan  i  augusti 1998 (Lpfö 98),
som  till  sin struktur är uppbyggd  på  i  huvudsak
samma sätt som  övriga läroplaner på skolans område.
Den skall även ligga  till  grund för bedömningen av
kvalitetskrav  vid  tillståndsprövning  av  enskilda
förskolor och vara vägledande  för familjedaghemmens
verksamhet. Den nya läroplanen tydliggör  förskolans
roll  för  utveckling  och  lärande.  Förskolan  har
därmed blivit det första steget i samhällets samlade
utbildningssystem för barn, ungdomar och  vuxna  och
det första steget i det livslånga lärandet.


Förskolans  pedagogiska roll har således förstärkts
och  tydliggjorts.  Utskottet  anser  i  likhet  med
regeringen  att  det  är  angeläget  med en fortsatt
utveckling    av    kvaliteten   i   förskolan   med
utgångspunkt  i  läroplanen   och   att  även  övrig
förskoleverksamhet bör omfattas av denna utveckling.
Utskottet  erinrar i sammanhanget om att  Skolverket
har fått regeringens uppdrag att utifrån läroplanens
värdegrund utfärda  Allmänna  råd för familjedaghem,
öppen förskola och öppen fritidsverksamhet.


Regeringen har i 1999 års ekonomiska vårproposition
(prop.  1998/99:100)  avsatt  ett  utrymme  för  att
fr.o.m. år 2001 stegvis införa  en  allmän  förskola
och    maxtaxa    inom    förskoleverksamheten   och
skolbarnsomsorgen.  I budgetpropositionen  för  2000
(prop. 1999/2000:1, utg.omr.  16)  har för ändamålet
beräknats 1,7 miljarder kronor för år  2001  och 3,4
miljarder kronor för år 2002.


Vidare  har  regeringen i samband med propositionen
Utveckling och  rättvisa - en politik för storstaden
på 2000-talet (prop. 1997/98:165) beräknat medel för
treårsperioden 1  juli 1999-1 juli 2002 att fördelas
till ett antal kommuner för att bl.a. underlätta för
dessa att erbjuda förskola  från  tre års ålder till
barn   i   storstädernas   utsatta   bostadsområden.
Riksdagen   har   i  samband  med  behandlingen   av
budgetpropositionen  för  år  1999  beslutat  anvisa
medlen  (utg.omr.  16,  anslag  A5  Förstärkning  av
utbildning   i   storstadsregionerna).  I  1999  års
ekonomiska vårproposition  avsattes  även  medel för
andra   halvåret   2002   för   detta   ändamål.  Av
budgetpropositionen  för  2000  (prop.  1999/2000:1,
utg.omr. 16) framgår att Storstadsdelegationen  inom
Regeringskansliet  har  till  uppgift  att förbereda
utvecklingsavtal     mellan     staten    och    sju
storstadskommuner  om  åtgärder  i  socialt  utsatta
bostadsområden.  I  avtalen,  som avses  börja  löpa
hösten 1999, kommer medel att fördelas  bl.a. för en
utbyggd förskoleverksamhet. 150 miljoner  kronor  om
året  har  avsatts  under  en  treårsperiod  (1 juli
1999-1  juli  2002). Regeringen beräknar ytterligare
75 miljoner kronor för verksamheten hösten 2002. För
att kommunerna  skall  få  del  av  dessa  medel bör
enligt   budgetpropositionen   ambitionen  vara  att
tre-femåringarna   i   de   berörda  bostadsområdena
erbjuds avgiftsfri förskola under  minst  tre timmar
om   dagen  med  en  särskild  inriktning  på  barns
språkutveckling.  Utskottet kommer att senare i höst
behandla förslagen i budgetpropositionen.


En  arbetsgrupp  inom  Regeringskansliet  har,  som
redan framgått, haft  i uppdrag att utarbeta förslag
om  införande  av  allmän   förskola   och  maxtaxa.
Arbetsgruppen  har nyligen lämnat sina förslag  till
regeringen. Utskottet  kan konstatera att frågan för
närvarande  bereds  inom Regeringskansliet  och  att
något konkret förslag  ännu  inte  har  lämnats till
riksdagen.


Utskottet  vill dock i sammanhanget erinra  om  att
utskottet tidigare  vid  flera  tillfällen behandlat
frågor  om  rätten  att  delta  i förskoleverksamhet
(senast i bet. 1998/99:UbU10). Utskottet  har ansett
det  oroande  att denna rätt på senare tid urholkats
genom att kommunerna  successivt har skärpt reglerna
för rätten till barnomsorg.  Det är inte rimligt att
arbetslöshet i familjen i nära  hälften  av  landets
kommuner innebär att barnet mister platsen i barnom-
sorgen.


Med   hänvisning  till  vad  utskottet  har  anfört
avstyrks     motionerna    1998/99:Ub14    (delvis),
1998/99:Ub15 yrkande  4  och  1998/99:Ub16 yrkandena
1-4.




Grundskolan och gymnasieskolan






Skrivelsen




Regeringen  pekar på att resultaten  i  den  svenska
skolan i ett  internationellt  perspektiv  står  sig
ganska  väl.  Liksom  i  andra  länder varierar dock
resultaten   i   hög   grad  mellan  olika   skolor.
Regeringen   betonar  att  resultaten   noga   måste
analyseras för att måluppfyllelsen ytterligare skall
öka. Drygt 91 % av eleverna i grundskolan var enligt
betygsstatistik  våren  1998  behöriga att tas in på
ett nationellt program i gymnasieskolan.  Skolverket
kommer  att få ett uppdrag att utvärdera och  stödja
grundskolornas  arbete  med  målen "att sträva emot"
med särskild uppmärksamhet på avstämningen i årskurs
5. Regeringen anser att en femårig försöksverksamhet
utan centralt fastställd timplan  i  grundskolan bör
genomföras  i  ett antal kommuner med start  fr.o.m.
höstterminen  år   2000   (prop.  1998/99:110  Vissa
skolfrågor   m.m.).   En  expertgrupp   kommer   att
tillsättas för att analysera  behov  av insatser för
att   stärka   den   individuella  planeringen   och
måluppfyllelsen i grundskolan.


Andelen elever med slutbetyg  i  gymnasieskolan bör
enligt  regeringen  öka.  I enlighet med  riksdagens
beslut (prop. 1997/98:169,  bet.  1998/99:UbU3)  har
Skolverket  fått  i  uppdrag  att göra en översyn av
nuvarande  kärnämnen  i syfte att  etappindela  dem.
Regeringen betonar att  alla elever i gymnasieskolan
måste få de grundläggande  kunskaper  som kärnämnena
avser  att  ge.  Elevernas  rätt  till  undervisning
behöver  säkras.  Regeringen avser därför att  följa
hur bestämmelserna  om  undervisningstid  tillämpas.
Rätten   till   stöd  i  gymnasieskolan  kommer  att
förtydligas. Krav  på  åtgärdsprogram  för  elever i
behov av särskilt stöd kommer att införas.


En  utredning  kommer att få i uppdrag att göra  en
översyn av gymnasieskolans programutbud. Utredningen
avses också få i  uppdrag  att  utvärdera effekterna
dels av gymnasieskolor i små kommuner,  dels  av det
ökade  utbudet  av  lokala  utbildningsinriktningar.
Vidare  avser regeringen att tillsätta  en  utredare
med   uppdrag    att    se    över    studie-    och
yrkesvägledningens funktion och kvalitet. Regeringen
anser att det är rimligt att anpassa omfattningen av
arbetsplatsförlagd    utbildning   (APU)   till   de
möjligheter och behov som  finns  för varje program.
Regeringen betonar att inget program  med yrkesämnen
bör få genomföras utan APU. En kommun som  inte  kan
erbjuda  APU  för  ett  visst  program  bör  inte få
erbjuda   utbildning   på   detta   program.  En  ny
lärlingsutbildning  införs  den  1  juli  2000.  Det
individuella programmet utvecklas enligt  förslag  i
propositionen    Vissa    skolfrågor   m.m.   (prop.
1998/99:110).


Skolverket kommer att få i  uppdrag  att  kartlägga
och  granska  undervisningen i skolor med ett  stort
antal elever med  utländsk bakgrund. Särskilda medel
kommer  att  avsättas   för  kompetensutveckling  av
lärare. Vidare kommer en  arbetsgrupp att tillsättas
inom Regeringskansliet för  att förbereda även andra
insatser inom det mångkulturella området.


En särskild arbetsgrupp med  skolledare  kommer att
inbjudas   till  Utbildningsdepartementet  för   att
diskutera frågor  kring skolledarens roll. Initiativ
kommer  att  tas för  att  inbjuda  företrädare  för
Svenska   Kommunförbundet    samt    lärarnas    och
skolledarnas fackliga organisationer till gemensamma
diskussioner   om   kompetensutvecklingsfrågor   och
regionala utvecklingscentrum.




Motionerna




Moderata  samlingspartiet  betonar  att  grundskolan
måste  ges  högsta  prioritet  i syfte att garantera
alla    elever   likvärdiga   förutsättningar    och
möjligheter (motion 1998/99:Ub14 i motsvarande del).
Grundskolans  ansvar  måste  förtydligas. Elever med
otillräckliga kunskaper bör erbjudas  ett extra år i
grundskolan.  Moderaterna  anser  vidare att  skolan
måste  ha tydliga regler för sin verksamhet.  De  är
allvarligt  oroade  för  bristande  ordning,  skolk,
mobbning    m.m.    i    skolan.   De   finner   det
anmärkningsvärt att regeringen  inte tar den växande
lärarbristen på större allvar. En  modernisering  av
skolan  som  arbetsplats  krävs  för  att rekrytera,
behålla   och   ge   lärare  utvecklingsmöjligheter.
Lärarrekryteringen bör  breddas  och lärarcertifikat
införas.  Genom  att överföra ansvaret  för  skolans
finansiering till  staten  och rikta anslagen direkt
till skolorna - en nationell  skolpeng  - garanteras
alla  elever  rätt  att  välja  skola  och  skolorna
garanteras  mer  likvärdiga  villkor.  Avhoppen från
gymnasieskolan bland invandrarelever är alarmerande.
Moderaterna   ifrågasätter  beslutet  att  jämställa
svenska som andraspråk  med  svenska  vid  antagning
till gymnasieskolan och efterlyser en utvärdering av
beslutet.   Det  behövs  ett  fristående  nationellt
kvalitetsinstitut  för  att  granska,  utvärdera och
redovisa  skolornas  resultat. De nationella  proven
skall tillmätas större  betydelse.  Betyg  skall ges
tidigare.  Det  behövs också en oberoende analys  av
hur skolorna använder  sina resurser. När det gäller
gymnasieskolan  bör  en  tredelad  kvalitetssatsning
genomföras,  ett  fritt  skolval,   en  obligatorisk
gymnasieexamen och ett fristående kvalitetsinstitut.
Det   behövs   alternativa  kärnämneskurser,   färre
kärnämnen, fler  betygssteg,  möjlighet  att tentera
upp   betygen,   avskaffande  av  timplanerna,  fler
forskarutbildade      lärare,      utbildning      i
entreprenörskap,  en  modern   lärlingsutbildning  i
samarbete  med  näringslivet,  mer   utbildning  bör
läggas  ut  på  entreprenad  och  fria självständiga
gymnasieskolor med olika profileringar bör inrättas.
Moderaterna vill också satsa på en  utbyggnad av den
digitala infrastrukturen samt utbildningsprojekt för
att      höja      lärarnas     IT-kompetens     och
distansutbildning.


Kristdemokraterna framhåller  i motion 1998/99:Ub16
grundskolans  ansvar  för  elever  som  inte  uppnår
gymnasiebehörighet. Alla elever skall  ges möjlighet
att nå utbildningsmålen (yrk. 5). Vidare  bör elever
i  behov  av särskilt stöd i gymnasieskolan få  sina
behov bättre  tillgodosedda. Elevens behov måste stå
i  centrum.  Åtgärdsprogram   skall   användas   som
kvalificerade  pedagogiska instrument för samarbetet
mellan  elev, lärare  och  föräldrar  (yrk.  6).  De
betonar att  skolans  värdegrund  skall  vila på den
tradition   som   förvaltas   av  kristen  etik  och
västerländsk humanism. Det är viktigt att förtydliga
vilken värdegrund som avses och  var  den  har  sina
rötter,  heter  det  i  motionen (yrk. 7). Kravet på
livslångt  lärande  innebär   att   nya  former  för
återkommande  utbildning  måste  skapas.  Kravet  på
högskolebehörighet måste inte omedelbart  gälla  för
alla  elever. Det skall dock alltid finnas möjlighet
att komplettera  utbildningen  (yrk.  8).  En modern
lärlingsutbildning    bör   inrättas.   Skolan   och
arbetslivet måste dela  på ansvaret. Ett sätt är att
införa  en fyraårig lärlingsutbildning,  där  skolan
och arbetslivet delar på ansvaret och där eleven kan
börja  lärlingsdelen   direkt   från   första  året.
Utbildningen skall avslutas med gesällprov (yrk. 9).


Folkpartiet betonar i motion 1998/99:Ub15  att  det
aldrig   får   råda  någon  tvekan  om  att  skolans
övergripande  mål  är  att  förmedla  kunskaper  och
färdigheter.  Skolans   uppgift   är   att  ge  alla
människor  kunskaper så att de kan förverkliga  sina
livsmål  (yrk.   1).   Undervisningen  bör  bli  mer
individanpassad. Den likformiga skolan, utformad för
genomsnittseleven,  stjälper  elever  med  särskilda
behov och kväver lusten  att  lära mer. Skolan skall
anpassas  efter  skolelevers  olika   behov  -  inte
tvärtom (yrk. 2). Grundskolan skall vara tioårig och
förskoleklassen  skall utgöra det första  året.  Den
utökade tiden skall  användas  till  att  befästa de
baskunskaper  som  skolan i dag inte lyckas ge  alla
elever. I en tioårig  grundskola blir undervisningen
mer  flexibel  och  skolan   kan   möta   eleven  på
hans/hennes  nivå,  heter  det i motionen (yrk.  3).
Betygsskalan  skall vara sexgradig  för  att  ge  en
rättvisare bild  av  elevens  kunskapsnivå (yrk. 5).
Folkpartiet   vill   inrätta  ett  från   Skolverket
fristående kvalitetsinstitut. Det skulle t.ex. kunna
bestå av företrädare för  universitet och högskolor,
kommuner,  ideella  organisationer  och  näringsliv.
Institutet skall även  ha rätt att kritisera brister
i  den  förda  regeringspolitiken,   något   som  en
kvalitetsinstans  som Skolverket inte har rätt  till
(yrk.  6).  En  nationell   handlingsplan  om  ungas
drogmissbruk  bör  utarbetas.  Skolan  måste  ställa
tydliga  krav  på alla som vistas  i  skolan,  bl.a.
skall  bruk av alkohol,  narkotika  och  tobak  inte
accepteras  (yrk.  7).  Det  är  angeläget  att  ett
jämställdhetsper-    spektiv   används   i   skolan.
Undervisningen måste planeras  med  medvetenheten om
att det finns stereotypa könsroller.  Pedagogik  och
metodik  måste  anpassas  så  att  såväl flickor som
pojkar  kan  intressera  sig och aktivt  ta  del  av
undervisningen (yrk. 9).


Vänsterpartiet  anser  i  motion  1998/99:Ub13  att
skolan måste se till att alla  barn känner till FN:s
barnkonvention   och   dess   innehåll   (yrk.   2).
Skolverket  bör  ges  i  uppdrag  att   granska   de
läromedel    som    används    i   skolan   ur   ett
jämställdhetsperspektiv. En sådan kritisk granskning
av läromedel borde vara ett naturligt  inslag  såväl
vid inköp av läromedel som i samtal med eleverna vid
användningen  av  läromedlen  i  undervisningen. Den
diskussionen skulle befrämjas av att  Skolverket gör
en  genomgripande  granskning  av  läromedlen.  Även
olika     gratismaterial     bör     granskas     ur
jämställdhetsperspektivet  (yrk.  3). Vänsterpartiet
framhåller vidare vikten av att översynen i fråga om
etapp-
indelning av kärnämnena inte resulterar i förslag om
fasta uppdelningar i kortare kurser.  Det  bör  inte
heller införas graderade betyg på kortare etapper av
kärnämneskurserna  eftersom  det  ytterligare skulle
öka  stressen  och betygshetsen i skolan  (yrk.  4).
Ämnet   historia  bör   införas   som   kärnämne   i
gymnasieskolan.  Kunskap  om  och  insikt i den egna
historien är en förutsättning för kritiskt  tänkande
och ett demokratiskt förhållningssätt, heter  det  i
motionen (yrk. 5).




Utskottets bedömning




Utskottet kan inledningsvis konstatera att merparten
av  de  frågor  som  tas  upp i motionsyrkandena har
behandlats  av  utskottet  under   våren  vid  förra
riksmötet   eller   tidigare   denna   höst    (bet.
1998/99:UbU3,  1998/99:UbU6, 1998/99:UbU11 och yttr.
1999/2000:UbU1y). Utskottet avstyrkte de då aktuella
yrkandena och riksdagen  har avslagit dem. Utskottet
kommer  att  i  detta sammanhang  endast  kortfattat
behandla frågorna.  Utskottet  tar  först upp frågor
med   anknytning   huvudsakligen  till  grundskolan,
därefter frågor med  anknytning  till gymnasieskolan
och   sist  yrkanden  om  bl.a.  betyg,   fristående
kvalitetsinstitut, jämställdhet i skolan och skolans
personal.


Frågor  om skolstartsålder, grundskolans omfattning
m.m. har senast behandlats av utskottet i betänkande
1998/99:UbU11  (s.  14).  Utskottet  ansåg att det i
nuvarande  reglering  av  skolstartsålder  finns  en
betydande flexibilitet. Alla  elever  har  rätt  att
delta  i  förskoleklassen.  Det  finns möjlighet att
börja grundskolan vid sex eller sju  års  ålder.  Om
det    finns    särskilda   skäl   och   ett   barns
vårdnadshavare begär det kan skolstarten skjutas upp
till  det  år  barnet   fyller  åtta  år.  Utskottet
betonade att alla elever  skall  ges förutsättningar
att lyckas i skolan och att skolhuvudmannen  har ett
tydligt ansvar för att alla elever ges möjlighet att
uppnå  grundskolans  mål. Utskottet erinrade om  att
det finns bestämmelser i skollagen (4 kap. 10 §) som
gör det möjligt för elever  som  har behov av längre
tid  i grundskolan att fullfölja utbildningen  efter
det  att   skolplikten  upphört.  Vidare  finns  det
möjlighet att  inom  det  individuella  programmet i
gymnasieskolan läsa kurser på grundskolenivå för att
senare  gå  över  till  ett  nationellt  eller   ett
specialutformat program.


Utskottet vill än en gång betona vikten av att alla
elever  ges  möjlighet att nå målen för grundskolan.
Det är av stor  vikt att varje kommun och skola noga
analyserar  resultaten,   värderar   dem  och  anger
konkreta åtgärder för förbättringar. Utskottet delar
därvidlag  motionärernas uppfattning. Det  är  också
viktigt att  det  finns  möjlighet  till  varierande
lösningar    för   de   elever   som   inte   uppnår
kunskapsmålen   i   årskurs   9.  Utskottet  vill  i
sammanhanget redovisa att utskottet  tidigare  denna
dag    har    tillstyrkt   regeringens   förslag   i
propositionen   Vissa    skolfrågor    m.m.   (prop.
1998/99:110, bet. 1999/2000:
UbU5)  om ett förtydligande m.m. av det individuella
programmet. Det bör också framhållas att ett flertal
åtgärder  har  vidtagits  under  senare  år  för att
stärka  arbetet med att bedöma, värdera och utveckla
kvaliteten i skolan.


Utskottet   vill   något   beröra   frågan   om  en
individanpassning  av  undervisning  i  grundskolan.
Utskottet   har   också  tidigare  denna  dag  (bet.
1999/2000:UbU5)    behandlat     frågan     om    en
försöksverksamhet  med  undervisning  i  grundskolan
utan  centralt  fastställd  timplan. Utskottet  hade
inte  något  att erinra mot vad  regeringen  anfört.
Utskottet betonade  bl.a.  att  målen i läroplan och
kursplaner     måste     vara     det     viktigaste
styrinstrumentet,  inte  vilken tid som används  för
att nå dit. Vidare framhöll  utskottet vikten av att
skolan  -  i  enlighet med gällande  förordningar  -
arbetar på ett  sådant sätt att varje elevs resultat
och     skolsituation      ständigt     följs.     I
försöksverksamheten   med   avskaffad    timplan   i
grundskolan blir frågan om individuell planering för
enskilda  elever  ännu  mer betydelsefull. Utskottet
vill än en gång betona vikten  av  att  tillräckliga
resurser avsätts i kommunerna för elever  i behov av
särskilt  stöd och att åtgärdsprogram upprättas  för
dessa elever.  Utskottet  vill  även  peka  på de av
regeringen planerade åtgärderna, bl.a. uppdrag  till
Skolverket  att  utvärdera och stödja grundskolornas
arbete med målen "att sträva emot" och tillsättandet
av  en  expertgrupp   för  att  analysera  behov  av
insatser för att stärka den individuella planeringen
och måluppfyllelsen i grundskolan.


Riksdagen  har hösten 1996  beslutat  om  en  sådan
ändring i skollagen (5 kap. 5 §) att godkänt betyg i
svenska som andraspråk  skall  vara  alternativ till
godkänt   betyg   i  svenska  för  behörighet   till
gymnasieskolans  nationella   och   specialutformade
program (prop. 1995/96:206, bet. 1996/97:
UbU5, rskr. 1996/97:15). Motionsförslag  om  ändring
av  detta  riksdagsbeslut har avslagits av riksdagen
våren 1997 (bet.  1996/97:UbU8) och våren 1998 (bet.
1997/98:UbU11).  Utskottet   står   fast   vid   sin
bedömning att kunskaper motsvarande godkänt betyg  i
svenska  som  andraspråk är en tillräcklig grund för
att kunna följa  programmen  i  gymnasieskolan.  Det
ingår  i  Skolverkets allmänna uppdrag att följa upp
och utvärdera  skolans verksamhet. Utskottet är inte
berett att ta initiativ till en särskild utvärdering
av  nämnda riksdagsbeslut.  Utskottet  vill  dock  i
sammanhanget  peka  på  att  regeringen avser att ge
Skolverket  i  uppdrag  att  kartlägga  och  granska
undervisningen i skolor med ett  stort  antal elever
med  utländsk  bakgrund. Särskilda medel kommer  att
avsättas för kompetensutveckling  av lärare i skolor
med elever med många olika nationaliteter och språk.
Vidare kommer enligt skrivelsen en  arbetsgrupp  att
tillsättas  inom  Regeringskansliet  med uppdrag att
utforma förslag till konkreta insatser inom området.
Utskottet  anser  att  de  av  regeringen redovisade
åtgärderna är angelägna.


Moderaternas förslag om införande  av  en nationell
skolpeng  har  behandlats  av riksdagen ett  flertal
gånger (jfr senast bet. 1998/99:UbU1 s. 37 och yttr.
1998/99:UbU3y  s.  6).  Riksdagen   har  varje  gång
avslagit  förslaget.  Utskottet ser ingen  anledning
att föreslå ändring av ställningstagandet.


Frågor  med  anknytning  till  skolans  värdegrund,
mobbning  m.m. i  skolan  har  behandlats  utförligt
senast i betänkande  1998/99:UbU11  (s.  21-26)  och
frågor  om  undervisning  om  alkohol, narkotika och
tobak (ANT) i samma betänkande (s. 26-28). Utskottet
avstyrkte och riksdagen avslog  yrkandena. Utskottet
har ingen annan uppfattning nu och  hänvisar  därför
till vad utskottet då anförde.


Utskottet    övergår    nu    till   att   behandla
motionsyrkanden med anknytning till gymnasieskolan.


I   likhet  med  regeringen  anser  utskottet   att
resultaten  i  gymnasieskolan behöver förbättras och
att andelen elever  med slutbetyg bör öka. Det pågår
en   omfattande   utveckling    av   gymnasieskolan.
Skolverket  har  på  riksdagens  initiativ   fått  i
uppdrag att göra en översyn av nuvarande kärnämnen i
syfte  att  etappindela  dem. Skolverket har nyligen
redovisat   uppdraget.   Frågan   bereds   nu   inom
Regeringskansliet.  Det  finns   enligt   utskottets
uppfattning   inte   anledning   för  riksdagen  att
föregripa pågående beredningsarbete och nu uttala en
uppfattning huruvida betygsättning  eller inte skall
ske på delar av kärn-
ämneskurser.  Vidare har regeringen i  propositionen
Gymnasieskola   i    utveckling   -   kvalitet   och
likvärdighet (prop. 1998/99:169)  informerat  om sin
avsikt  att  ytterligare  bereda  frågan  om  de små
kärnämnenas  -  religionskunskap,  naturkunskap  och
estetisk  verksamhet  -  innehåll  och struktur. Det
ankommer  på  riksdagen att besluta om  kärnämnen  i
gymnasieskolan.  Enligt  utskottets  uppfattning bör
dock  riksdagen inte heller i denna fråga  föregripa
regeringens  fortsatta  beredning genom uttalande om
hur många och vilka ämnen som fortsättningsvis skall
ingå i kärnämnesutbudet.


Beträffande förslaget att införa ämnet historia som
kärnämne  hänvisar  utskottet   till  vad  utskottet
tidigare  anfört  i  denna fråga (bet.  1998/99:UbU3
s. 21). Utskottet betonade  vikten  av  att eleverna
får kunskaper i historia. Detta har också  uttryckts
i   läroplanen   (Lpf   94).  Där  anges  bl.a.  att
undervisningen skall ge ett  historiskt  perspektiv,
som bl.a. låter eleverna utveckla beredskapen  inför
framtiden,  förståelsen  för  kunskapers relativitet
och  förmågan  till  dynamiskt  tänkande.  Utskottet
pekade också på att det i kursplanen  för  kärnämnet
samhällskunskap bl.a. anges att eleverna skall kunna
sätta in utvecklingen av det svenska samhället i ett
globalt  perspektiv  såväl  i  nutid som i historisk
belysning.  Eleverna  skall efter  genomgången  kurs
kunna lägga historiska perspektiv på den ekonomiska,
politiska   och   sociala  utvecklingen.   Utskottet
förutsatte att det  historiska  perspektivet i ämnet
inte   försvagas   i   samband  med  revidering   av
kursplanen i ämnet.


Utskottet hänvisar till  samma  betänkande  (s. 21)
även när det gäller frågan om alternativa kärnämnen.
Utskottet    ansåg    att   möjligheterna   för   en
etappindelning av kärnämnena  och en ökad anpassning
av   undervisningen   till  elevernas   individuella
förutsättningar borde prövas.  Detta  gav  riksdagen
som   sin   mening   regeringen  till  känna  (rskr.
1998/99:160). Utskottet  vill  än en gång betona att
den  gymnasiala  utbildningen även  fortsättningsvis
måste ha en hög ambitionsnivå  och  att  det  är  av
största vikt att frågan löses om hur en större andel
av  eleverna  kan  nå  målen  i  kärnämnena utan att
kraven  sänks.  Utskottet  vill  därutöver  särskilt
framhålla vikten av att elever i behov  av  särskilt
stöd  i gymnasieskolan ges detta. Utskottet hänvisar
till att  regeringen  i skrivelsen redovisat (s. 35)
sin avsikt att införa åtgärdsprogram i de skolformer
för barn och ungdom som  inte omfattas av ett sådant
krav i dag. Utskottet delar  regeringens uppfattning
att det är viktigt att åtgärdsprogram  för  elever i
behov av särskilt stöd införs i gymnasieskolan.


Regeringen har redovisat att den avser att se  över
programutbudet. Utskottet anser att en sådan översyn
är angelägen.


Riksdagen  har  nyligen  beslutat  att införa en ny
lärlingsutbildning  fr.o.m. den 1 juli  2000  (prop.
1997/98:169, bet. 1998/99:UbU3  s. 26-28). I samband
därmed  behandlade  utskottet  motionsyrkanden   med
förslag   om   andra  former  av  sådan  utbildning.
Utskottet hänvisar till riksdagens ställningstagande
beträffande lärlingsutbildning.  Utskottet har också
nyligen behandlat mo-tionsyrkanden  om  utbildning i
entreprenörskap m.m. (bet. 1998/99:UbU3 s.  16, bet.
1998/99:UbU11 s. 35-36, yttr. 1999/2000:UbU1y  s. 6)
och utbildning på entreprenad (bet. 1998/99:UbU3  s.
41).  Utskottet  avstyrkte  yrkandena  och riksdagen
avslog dem. Utskottet har ingen annan uppfattning nu
och hänvisar till vad utskottet då anförde.


Utskottet  övergår nu till att behandla  vissa  för
skolformerna gemensamma frågor.


Motionsyrkanden rörande betygsfrågor har behandlats
av riksdagen  senast i våras i två betänkanden (bet.
1998/99:UbU3 s. 31-33, bet. 1998/99:UbU11 s. 41-44).
Utskottet    avstyrkte    samtliga    yrkanden    om
förändringar av  betygssystemen  i  grundskolan  och
gymnasieskolan,    bl.a.    fler    betygssteg   och
betygskomplettering  under gymnasietiden.  Utskottet
har ingen annan uppfattning  nu  och  hänvisar  till
tidigare ställningstaganden.


Även  motionsyrkanden  om  inrättande  av  ett från
Skolverket    fristående    kvalitetsinstitut    har
behandlats   och  avslagits  av  riksdagen  vid  ett
flertal  tillfällen,  bl.a.  under  förra  riksmötet
(bet. 1998/99:UbU1 och yttr. 1998/99:
UbU3y).  Utskottet  har  också  tidigare  denna  dag
avstyrkt (bet.  1999/2000:UbU5) ett motionsyrkande i
denna  fråga  med  hänvisning   bl.a.  till  att  en
kvalitetsnämnd    knuten    till    den    ansvariga
sektorsmyndigheten enligt utskottets uppfattning  är
att      föredra      framför     ett     fristående
kvalitetsinstitut.


Utskottet    behandlade    utförligt     i    våras
motionsyrkanden rörande jämställdhet i skolan  (bet.
1998/99:UbU6)  och  även  tidigare denna höst (yttr.
1999/2000:UbU1y s. 2). Utskottet  hänvisar  till vad
utskottet   då  anförde  beträffande  bl.a.  skolans
ansvar för att  aktivt  och medvetet främja kvinnors
och  mäns  lika  rätt och möjligheter  och  för  att
motverka   traditionella    könsmönster   samt   vad
utskottet framhöll om att jämställdhet  både  är  en
värdegrundsfråga  och  en pedagogisk fråga i skolan.
Utskottet  avstyrkte vidare  ett  motionsyrkande  om
granskning av  läromedel  ur  ett könsperspektiv med
hänvisning  till  vad  som  anförts   i   frågan   i
betänkandet   Vi  är  alla  olika  (Ds  1994:98)  av
arbetsgruppen  Kvinnligt   och   manligt  i  skolan.
Arbetsgruppen skriver att det är skolans  ansvar att
själv  påverka,  ställa  krav  på  och  fråga  efter
läromedel   som   utgår   från   könsskillnader  och
olikheter   i   flickors   och  pojkars  utveckling,
intressen, behov och erfarenheter  så  att förlegade
och könsstereotypa läromedel uppdateras eller tas ur
produktion.


Utskottet   vill   -   beträffande  Vänsterpartiets
yrkande att skolan måste ha ansvar för att alla barn
känner till FN:s barnkonvention  och dess innehåll -
framhålla   att   Sverige   genom   att   ratificera
konventionen om barnets rättigheter förpliktigat sig
att  alltid beakta barnets bästa i beslutsfattandet.
I proposition  1997/98:182  har regeringen redovisat
en   strategi   för   hur   barnkonventionen   skall
förverkligas  i Sverige, och riksdagen  har  godkänt
denna (yttr. 1998/99:UbU2y, bet. 1998/99:SoU6, rskr.
171).   Utskottet   har   sitt   i   yttrande   till
socialutskottet   bl.a.   erinrat   om  att  det  av
läroplanerna  framgår  att  rektor har ett  särskilt
ansvar för att skolpersonalen  får  kännedom  om  de
internationella  överenskommelser  som  Sverige  har
förbundit  sig att beakta i utbildningen. Skolverket
har givit ut  en  bok, Överenskommet, som innehåller
fyra internationella  överenskommelser,  vilka bl.a.
ligger till grund för läroplanerna. Häri ingår bl.a.
FN:s  konvention  om barnets rättigheter. Boken  har
skickats ut till alla  lärare  och  rektorer för att
användas   som   studiematerial   i  undervisningen.
Utskottet utgick från att rektorer tar sitt ansvar i
berört hänseende och därmed gör det möjligt för barn
att tidigt lära känna sina rättigheter.


Satsningen på IT i skolan omfattar  medel om totalt
1 490 miljoner kronor under tre år. För  år 1999 har
340  miljoner kronor anvisats. För år 2000  beräknas
500 miljoner  kronor  och  för  år 2001 650 miljoner
kronor  (prop.  1998/99:1, utg.omr.  16,  anslag  A4
Program för IT i  skolan). I budgetpropositionen för
2000  redovisar  regeringen   bl.a.   att   samtliga
kommuner   har   anmält  intresse  av  att  delta  i
kompetensutveckling   av   lärare   och   ansökt  om
statsbidrag  för  infrastrukturinvesteringar.   Inom
ramen  för  den  särskilda satsningen på IT i skolan
inleds kompetensutveckling  av  lärare med ca 10 000
deltagare under hösten 1999.


Utskottet delar regeringens uppfattning  att lärare
och  skolledare  har  ett  mycket  stort ansvar  för
utvecklingen  i  skolan.  Utskottet  anser  också  i
likhet  med  regeringen  att det behövs insatser  på
både  lokal  och  statlig  nivå  för  att  tydligare
definiera    rektors   ansvar   och    befogenheter.
Överväganden och  förslag  från  den parlamentariska
kommitté  (dir. 1999:15) som har i  uppdrag  att  se
över skollagen m.m. är därvid mycket betydelsefull.


För att skapa  en lärarutbildning som bättre svarar
mot dagens och framtidens  krav på läraryrket har en
parlamentarisk kommitté haft  i uppdrag att bl.a. se
över lärarutbildningens innehåll, dimensionering och
utformning. Lärarutbildningskommittén  överlämnade i
juni  1999  sina  förslag  till  en  reformering  av
lärarutbildningen i betänkandet Att lära  och leda -
En lärarutbildning för samverkan och utveckling (SOU
1999:63).  Kommittén  har  också  föreslagit  en  ny
skolledarutbildning.      Kommitténs      betänkande
remissbehandlas t.o.m. den 1 november 1999.


Utskottet  bedömer  i  likhet  med  regeringen  att
behovet av kompetensutveckling för lärare  är stort.
Utskottet  ser  därför  positivt  på  att regeringen
avser    att   ta   ett   samlat   initiativ   kring
kompetensutveckling  av  lärare  i  alla skolformer.
Regeringen avser att inbjuda företrädare för Svenska
Kommunförbundet   och   lärarnas   och  skolledarnas
fackliga organisationer till gemensamma diskussioner
bl.a.  om  ansvarsfördelning, resurser,  uppföljning
och     utvärdering,      allt      såvitt     avser
kompetensutveckling.  Utskottet vill också  peka  på
att regeringen i budgetpropositionen för 2000 (prop.
1999/2000:1,  utg.omr.  16   s.   53)  föreslår  att
sammanlagt  500  miljoner  kronor avsätts  under  en
treårsperiod     för    utvecklingsinsatser     inom
skolväsendet.   Bland  annat  kommer  en  omfattande
satsning att göras  på kompetensutveckling av lärare
inom en rad strategiska  områden.  Utskottet  kommer
att senare i höst ta ställning till dessa förslag.


Utskottet  anser  att  det  krävs en kombination av
åtgärder  både  på lokal och central  nivå  för  att
främja  läraryrkets   utveckling   och  rekrytering.
Beträffande  insatser  inom  området vill  utskottet
peka   på   vad   regeringen   anför  i   frågan   i
budgetpropositionen för 2000 (utg.omr.  16 s. 50 och
s. 107). I augusti 1998 undertecknade skolministern,
Svenska  Kommunförbundet,  Lärarförbundet,  Lärarnas
Riksförbund och Skolledarna en "Avsiktsförklaring om
åtgärder för att främja läraryrkets  utveckling  och
rekrytering".  En arbetsgrupp lämnade i mars 1999 en
rapport  med  en  handlingsplan.  I  handlingsplanen
ingår bl.a. ett skolutvecklingsprojekt och ett antal
åtgärder för att öka  rekryteringen till läraryrket,
i  synnerhet  med  inriktning   mot   matematik  och
naturvetenskap.  Enligt  handlingsplanen   genomförs
under två år en försöksverksamhet för utveckling  av
samarbetet   mellan   kommunala   arbetsgivare   och
högskolans   lärarutbildning.   I   denna  ingår  en
särskild  rekrytering och utbildning av  lärare  för
undervisning i matematik, naturvetenskap och teknik.
Särskilda medel har avsatts till tre universitet för
att  fullgöra   ett   regeringsuppdrag   som   avser
utveckling  av  forskning  och forskningsmöjligheter
för  lärare.  I  handlingsplanen   ingår  också  att
rekrytera officerare i samarbete med Försvarsmakten,
personer med utländsk bakgrund samt  öka andelen män
i lärarutbildningen. Regeringen pekar  också  på att
Högskoleverket under tre år har haft särskilda medel
att     fördela    för    forskningsanknytning    av
lärarutbildningen    och    kompetensutveckling   av
lärarutbildare. Medel har hittills fördelats till 16
av  landets  lärosäten.  Flertalet   högskolor   med
lärarutbildning      har     etablerat     regionala
utvecklingscentrum.


Utskottet   vill  avslutningsvis    framhålla   att
betydelsen av  studie-  och  yrkesvägledning i såväl
grund-  och gymnasieskolan som  i  vuxenutbildningen
har ökat  mot  bakgrund  av arbetslivets komplexitet
och snabba förändringstakt.  I likhet med regeringen
anser utskottet det angeläget  att utreda frågor som
rör   vägledningens   funktion   och  kvalitet   med
utgångspunkt  i  såväl  individers  som   samhällets
förändrade krav.


Med  hänvisning  till vad utskottet har anfört  bör
riksdagen  avslå motionerna  1998/99:Ub13  yrkandena
2-5, 1998/99:Ub14  (delvis),  1998/99:Ub15 yrkandena
1-3, 5-7 och 9 samt 1998/99:Ub16 yrkandena 5-9.




Vuxenutbildning




Skrivelsen




Regeringen   redovisar  det  pågående  reformarbetet
inom vuxenutbildningsområdet. Kunskapslyftskommittén
skall  under år 2000 lämna sina  förslag.  Kommittén
för kvalificerad  yrkesutbildning  skall  lämna sitt
slutbetänkande i slutet av år 1999.


Regeringen  anser  att vuxenutbildning med statligt
stöd kan delas in i tre  huvudområden, basutbildning
t.o.m.       gymnasiekompetens,       eftergymnasial
yrkesutbildning    samt   folkbildning   och   vissa
kompletterande  skolor.   Regeringen  avser  att  ta
ställning till gemensamma mål  för vuxenutbildningen
efter det att Kunskapslyftskommittén har lämnat sitt
slutbetänkande.


Det är, menar regeringen, angeläget att en satsning
på        vuxenpedagogisk       utbildning       och
kompetensutveckling   för   lärare   sker   både   i
kommunerna och på nationell nivå.


Det   är  viktigt  att  ta  till  vara  den  vuxnes
informella   kompetens.   En  försöksverksamhet  med
former  för validering bör startas.  Med  validering
avses en  strukturerad  bedömning och ett erkännande
samt en värdering av färdigheter  och  kompetens som
uppnåtts   både   i   och   utanför   det   formella
utbildningsväsendet.


Regeringen anser att förutsättningarna att delta  i
studierna   måste   stärkas   för   studerande   med
funktionshinder  och  deltagare  i behov av särskilt
stöd.  Vidare  hänvisar  regeringen  till   att  den
nyligen  föreslagit  att  det estetiska ämnesområdet
och ämnet idrott och hälsa  skall  kunna förekomma i
den gymnasiala vuxenutbildningen inom  komvux (prop.
1998/99:110). Skolverket kommer att få i uppdrag att
i        samråd        med       Integrationsverket,
Arbetsmarknadsverket  och   Svenska  Kommunförbundet
utreda  om  sfi  organisatoriskt   kan  föras  in  i
kommunal      vuxenutbildning      och     analysera
konsekvenserna  av  detta.  Regeringen   avser   att
återkomma  till  riksdagen under år 2000 med förslag
till åtgärder för att utveckla och förbättra särvux.


I skrivelsen aviserar  regeringen  sitt  förslag om
ett reformerat studiestödssystem med början år 2001.
(Propositionen  i  fråga  har  sedermera framlagts.)
Medel  för  det  särskilda  utbildningsbidraget   är
avsatta    t.o.m.    år   2002.   När   det   gäller
Kunskapslyftet har regeringen  för  avsikt att under
år  2000  återkomma  till riksdagen, efter  det  att
underlag   lämnats   av  Kunskapslyftskommittén   om
formerna för statens stöd  och  styrning beträffande
perioden efter år 2002.


För  de  eftergymnasiala  yrkesutbildningarna,  vid
sidan   av   högskolan,   behövs  på   sikt   enligt
regeringens  bedömning  ett  samlat  system  som  är
tydligt anpassat till arbetsmarknadens  behov. Detta
system     bör     omfatta     i     första     hand
påbyggnadsutbildningar,       den      kvalificerade
yrkesutbildningen              och             vissa
arbetsmarknadsutbildningar.        Även        vissa
kompletterande      utbildningar      och      vissa
yrkesutbildningar  inom folkbildningen kan behandlas
i detta sammanhang.  Regeringen  avser  att under år
2000   lämna   en   proposition   med  förslag  till
dimensionering     och    organisation    av     den
eftergymnasiala yrkesutbildningen.




Motionerna




Enligt Moderata samlingspartiet (motion 1998/99:Ub14
i motsvarande del) behövs  det  nya modeller för den
kvalificerade   yrkesutbildningen.    En    särskild
struktur    med    flera    flexibla    och   mobila
yrkeshögskolor  bör  införas.  Det  är  viktigt  med
varierande   utbildningsformer   och  kunskaper   om
arbetslivet  i aktuell bransch. När  det  gäller  de
teoretiska delarna  bör  det  inte vara något hinder
för  ett  nära  samarbete  mellan den  kvalificerade
yrkesutbildningen  och  högskolor  och  universitet.
Moderaterna  anser  dock att  det  behöver  avsättas
betydligt mer resurser  än  vad  regeringen hittills
visat   sig   villig   att  göra.  Utvecklingen   av
vuxenutbildningen är under  stöpsleven  de  närmaste
åren.  Det  krävs  ett nytänkande för att klara  den
framtida kompetensförsörjningen.  Välutbildade vuxna
kommer  att  efterfråga  möjligheter  att  uppdatera
eller  komplettera  sina kunskaper. Det finns  också
under  överskådlig  tid   en  stor  del  lågutbildad
arbetskraft.  En  viktig  fråga   är  värdering  och
validering     av     vuxenstuderandes    kunskaper.
Moderaterna   anser   också   att   studerande   med
funktionshinder och deltagare  i  behov  av särskilt
stöd behöver uppmärksammas. För dessa studerande  är
individualiserad  undervisning  av särskild vikt. De
anser  vidare  att  det  är  allvarligt   för   alla
vuxenstuderande   att  regeringen ännu inte har lagt
något förslag om ett fungerande studiestöd.


Kristdemokraterna vill (motion 1998/99:Ub16) ha ett
vuxenutbildningssystem där  individens lust att lära
tillgodoses av samhället genom  flexibla lösningar i
form   av   utbildningsutbud.   De   vill   särskilt
uppmärksamma folkbildningens roll när det gäller att
stödja  vuxna  som har svag social förankring  (yrk.
10). Ett nytt sammantaget  studiefinansieringssystem
måste snarast införas. Studiefinansieringen bör vara
rättvis och förutsägbar för  den  enskilde individen
(yrk. 12). Kristdemokraterna pekar på att de som har
gått  i  särskolan  inte  har några rättigheter  att
erhålla  vuxenutbildning på  gymnasial  nivå.  Samma
rättigheter    som   gäller   för   vuxna   att   gå
grundläggande vuxenutbildning  skall  gälla  för dem
som  har  gått  i särskola att delta i särvux, heter
det i motionen (yrk. 13).


Folkpartiet betonar  att  det  i  dag inte finns en
långsiktig   strategi  för  vuxenutbildningen.   Det
behövs ett helt  nytt system med kompetenskonton för
att   människor   skall   kunna   finansiera   bl.a.
vidareutbildning. Ett  system bör utvecklas där alla
ungdomar/vuxna har en utbildningsbank  med rätt till
gymnasieutbildning och vissa kompletteringar oavsett
när utbildningen genomförs  (motion 1998/99Ub15 yrk.
8).


Vänsterpartiet anser i motion 1998/99:Ub13  att det
i  den  kommunala vuxenutbildningen även skall kunna
ingå ett längre, självständigt specialarbete som kan
göras enskilt  eller  i  mindre  grupp  (yrk. 6). En
utredning bör tillsättas med uppdrag att  utreda hur
en  eftergymnasial  lärlingsutbildning skulle  kunna
utformas.  En  möjlighet  är  en  lärlingsutbildning
efter den tyska  dual-modellen där företagen tar ett
stort ansvar, även  ekonomiskt,  och  där riktig lön
betalas till lärlingen (yrk. 7).




Utskottets bedömning




Ett     omfattande     reformarbete    pågår    inom
vuxenutbildningsområdet. Regeringen avser att, efter
det  att den parlamentariska  Kunskapslyftskommittén
har  lämnat   sitt   slutbetänkande   i  mars  2000,
återkomma  till  riksdagen  med riktlinjer  för  den
framtida  kommunala  vuxenutbildningen.   Regeringen
avser   också  att  under  år  2000  återkomma  till
riksdagen    med   ett   samlat   förslag   om   den
eftergymnasiala  yrkesutbildningens organisation och
dimensionering, grundat på den försöksverksamhet med
kvalificerad yrkesutbildning som har pågått sedan år
1996.  Kommittén  för  kvalificerad  yrkesutbildning
skall överlämna sitt  slutbetänkande  i slutet av år
1999.  Vidare  kommer regeringen att återkomma  till
riksdagen under  år  2000  med förslag till åtgärder
för att utveckla och förbättra särvux.


När  det  gäller  Kristdemokraternas   yrkande   om
införande av en rättighet för människor som har gått
i särskola att delta i särvux vill utskottet peka på
att  kommunerna  enligt 12 kap. 3 och 5 §§ skollagen
skall erbjuda särvux.  De  skall härvid sträva efter
att  erbjuda  utbildning som svarar  mot  behov  och
efterfrågan.  Varje   kommun   skall   informera  om
möjligheterna till särvux samt verka för  att  vuxna
utvecklingsstörda  deltar  i sådan utbildning. Detta
motsvarar  den  reglering  som   finns   beträffande
kommunernas    ansvar    att    erbjuda    gymnasial
vuxenutbildning  inom  komvux (skollagen 11 kap.  17
och 18 §§). Det är endast  i  fråga om grundläggande
vuxenutbildning  som det finns regler  om  rätt  att
delta. I skollagen  11  kap.  10  §  anges att varje
kommuninvånare  har  rätt  att delta i grundläggande
vuxenutbildning fr.o.m. andra  kalenderhalvåret  det
år   han   fyller   20  år,  om  han  saknar  sådana
färdigheter som normalt  uppnås i grundskolan och är
bosatt i landet.


Utskottet   avstyrkte   senast    i   våras   (bet.
1998/99:UbU11  s. 59) ett yrkande om  eftergymnasial
lärlingsutbildning.  Utskottet  hänvisade  till  att
resultatet   av  erfarenheterna  från  försöken  med
kvalificerad yrkesutbildning och regeringens förslag
om  hur  den  verksamheten   skall  permanentas  bör
inväntas,  innan  riksdagen  gör  några  ytterligare
ställningstaganden. Utskottet  har samma uppfattning
nu.


Regeringen har nyligen lämnat en  proposition  till
riksdagen    med   förslag   till   ett   reformerat
studiestödssystem  (prop.  1999/2000:10).  Utskottet
kommer  att  behandla  förslaget jämte motioner  med
anledning därav senare i  höst, varför riksdagen bör
avslå  de  nu föreliggande motionsyrkandena  rörande
studiestödsfrågorna.


Utskottet anser  i likhet med regeringen att det är
viktigt att ta till  vara  och  värdera de kunskaper
som  människor  har  skaffat  sig i arbetslivet  och
samhällslivet, den vuxnes informella  kompetens. Den
av  regeringen  aviserade  försöksverksamheten   med
former  för  validering  finner utskottet angelägen,
liksom den planerade satsningen  på  vuxenpedagogisk
utbildning och kompetensutveckling.


Med  hänvisning  till vad utskottet har  anfört  om
bl.a.      pågående      beredningsarbete       inom
vuxenutbildningsområdet    bör    riksdagen    avslå
motionerna   1998/99:Ub13   yrkandena   6   och   7,
1998/99:Ub14   (delvis),   1998/99:Ub15  yrkande  8,
1998/99:Ub16 yrkandena 10, 12 och 13.




Skolverket m.m.




Skrivelsen




Regeringen  redovisar Skolverkets  utveckling  sedan
det bildades  år  1991.  Bland  annat har Skolverket
fått sitt ansvarsområde kraftigt  utvidgat genom att
verket       blivit       sektorsmyndighet       för
förskoleverksamhet  och  skolbarnsomsorg. Verket har
även  tagit över det nationella  kunskapslyftet  för
vuxna från Regeringskansliet samt fått i uppdrag att
genomföra   nationella   kvalitetsgranskningar.   En
kvalitetsgranskningsnämnd  har  knutits  till verket
fr.o.m.  den  1  juli 1999. Skolverkets uppdrag  har
successivt förtydligats.  I 1997 års utvecklingsplan
underströk regeringen att ett  decentraliserat  mål-
och resultatstyrt skolsystem kräver en stark central
myndighet   som   aktivt   följer   upp  och  hävdar
utbildningens  likvärdighet  och  kvalitet.   Vidare
fanns   enligt  regeringen  behov  av  att  utveckla
verkets roll  som regeringens stabsorgan. Regeringen
informerar  i  nu   föreliggande  skrivelse  om  att
Skolverket   anlitas   i   ökad   utsträckning   för
utredningar  och  för  att   utarbeta  underlag  för
regeringsbeslut. Ett sådant närmare samarbete bedöms
även vara nödvändigt i EU-sammanhang.


Skolforskningen bör ha en inriktning mot långsiktig
kunskapsuppbyggnad och mot utveckling av begrepp och
begreppssystem som är användbara  inom skolväsendets
olika  delar.  Regeringen  anser  att intresset  bör
riktas  mot  forskning  inom  områden  av   särskild
betydelse  för  förskola, skola och vuxenutbildning.
Det livslånga lärandet  bör  sättas i fokus. Områden
där det i dag råder brist på forskning  bör särskilt
beaktas. Skolverket har ett ansvar för att  avgränsa
och identifiera områden där behov av forskning finns
och där det råder brist på forskning.




Motionen




Kristdemokraterna   anser    att  en  förändring  av
Skolverkets tänkta roll till regeringens  stabsorgan
är  en  stor  förändring  och  att detta bör utredas
ytterligare innan man tar ställning i frågan (motion
1998/99:Ub16 yrk. 14).




Utskottets bedömning




Utskottet avstyrker yrkandet.


Det   finns  enligt  utskottets  uppfattning   inte
anledning för riksdagen att ta initiativ till den av
motionärerna  begärda  utredningen.  Utskottet anser
det  naturligt  att den ansvariga sektorsmyndigheten
används för olika regeringsuppdrag och att samverkan
mellan regeringen  och Skolverket sker, inte minst i
EU-frågor. Utskottet vill i sammanhanget peka på att
regeringen  redan  i  den   förra  utvecklingsplanen
redovisade  att  det  fanns behov  av  att  utveckla
Skolverkets  roll som regeringens  stabsorgan  (skr.
1996/97:112).  Utskottet  hade  ingen  erinran (bet.
1996/97:UbU13).




Sammanfattning av utskottets
ställningstagande till motionerna såvitt
avser utvecklingsplanen i huvudsak




Med hänvisning till vad utskottet har anfört  i  det
föregående  föreslår  utskottet att riksdagen avslår
motionerna 1998/99:Ub13 yrkandena 2-7, 1998/99:
Ub14, 1998/99:Ub15 yrkandena  1-9  och  1998/99:Ub16
yrkandena  1-10  och 12-14 samt lägger skrivelsen  i
motsvarande delar till handlingarna.




Särskolan




Skrivelsen




Huvudmannaskapet för  särskolan  har  överförts från
landstingen    till    kommunerna   vilket,   enligt
Skolverkets bedömning, till  största  delen har fått
positiva effekter. Skolverket redovisade  i februari
1998 erfarenheter från bl.a. kommuner, föräldrar och
elever  i  rapporten  Konsekvenser  av  det  ändrade
huvudmannaskapet  för  särskolan  och särvux. Enligt
rapporten kan ökningen av antalet elever i särskolan
bl.a.  bero  på  att särskolan både har  blivit  mer
accepterad    som   skolform    sedan    den    blev
kommunaliserad   och   kommit   geografiskt  närmare
eleverna.   Andra   orsaker   kan  vara   att   lätt
utvecklingsstörda kan ha svårt  att  nå grundskolans
mål enligt den nya läroplanen. Regeringen  anser att
det  inte är acceptabelt om elevökningen i särskolan
skulle  bero på bristande resurser i grundskolan och
gymnasieskolan.  Förändringar  av  andelen  elever i
särskolan   i  förhållande  till  andelen  elever  i
grundskolan och  gymnasieskolan  måste  därför  noga
analyseras, heter det i skrivelsen.


En  försöksverksamhet  som innebär att skolpliktiga
barn  inte  tas emot i särskolan  utan  föräldrarnas
medgivande pågår  t.o.m. den 30 juni 2000. I samband
med  slutredovisningen   av   försöksverksamheten  i
augusti  1999 kommer Skolverket  att  presentera  en
bedömning av prioriterade och planerade insatser för
skolformen.




Motionerna




Vänsterpartiet begär i motionerna 1998/99:Ub13 (yrk.
1) och 1998/99:Ub269  (yrk. 10) att Skolverket ges i
uppdrag  att analysera orsakerna  till  ökningen  av
antalet elever i särskolan.


Centerpartiet framhåller i motion 1998/99:Ub227 att
det t.ex.  har  förekommit  att  barn som har blivit
feldiagnostiserade  hänvisats  till   särskola   och
därför      gått      miste     om     grundläggande
högskolebehörighet, som  de  skulle  kunna uppnå med
adekvat stöd i den vanliga skolan (yrk.  20). Det är
viktigt att ge stöd tidigt så att så många  barn som
möjligt   kan   ta  del  av  den  ordinarie  skolans
undervisning. En  tidig  diagnostisering  bör  ske i
samverkan   mellan  landsting  och  skola,  t.ex.  i
samband med fyraårskontrollen (yrk. 21).




Utskottets bedömning




Utskottet avstyrker yrkandena.


Riksdagen   beslutade    i    november    1995   en
tidsbegränsad  lag  angående  försöksverksamhet  med
ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda barns
skolgång  (prop.  1994/95:212,  bet.   1995/96:UbU1,
rskr. 1995/96:27). Lagen, som gäller under  tiden  1
januari  1996-30  juni  2000, ger föräldrar rätt att
avgöra om deras barn skall  tas  emot  i grundskolan
eller   särskolan.  Regeringen  har  redovisat   att
Skolverket   i   samband  med  slutredovisningen  av
försöksverksamheten   kommer   att   presentera   en
bedömning  av  prioriteringar och planerade insatser
för skolformen.  Regeringen  framhåller att det inte
är acceptabelt om elevökningen  i  särskolan  skulle
bero  på  bristande  resurser  i  grundskolan  eller
gymnasieskolan.    Utskottet    delar    regeringens
uppfattning  att  förändringar  av andelen elever  i
särskolan i förhållande till andelen elever i grund-
och gymnasieskolan måste analyseras  noga. Utskottet
anser  att  resultatet  av pågående beredningsarbete
bör avvaktas.




Övrigt




I  Centerpartiets  motion  1998/99:Ub227  begärs  en
översyn  av kursplaner och läroplaner  i  syfte  att
stärka   elevernas    läs-   och   skrivfärdigheter.
Skrivningar rörande elevers  förmåga att själv kunna
uttrycka  sig och inhämta information  måste  finnas
med i kursplanerna  för  alla  ämnen. Det är viktigt
att  krav på språklig utveckling  återfinns  i  alla
ämnen  (yrk.  6). Oavsett vilken grund man anser att
läs- och skrivsvårigheterna  har  så  finns  i olika
skolor  exempel  på  framgångsrik  undervisning. Det
finns metoder som visat sig fungera för att förmedla
kunskaper,   s.k.  best  practices  eller   beprövad
erfarenhet.  Användningen   av   dessa  metoder  bör
stimuleras  genom ett systematiskt  arbete  för  att
samla in och bearbeta erfarenheterna, sprida kunskap
om dem och förmedla dem på ett lättillgängligt sätt.
En nationell  erfarenhetsbas  bör  sammanställas  av
Skolverket  och  göras tillgänglig på Internet (yrk.
7).  Det  finns  ett  klart  samband  mellan  mycket
läsande  och  läsprestationer.   Regeringen  bör  ta
initiativ till en nationell kampanj för ökat läsande
i  samarbete  med  landets  kommuner,   skolor   och
bibliotek (yrk. 9).


U  t  s k o t t e t vill med anledning av yrkandena
anföra följande.


Regeringen redovisar i skrivelsen att utveckling av
kompetens,  arbetsformer och metoder särskilt kommer
att   prioriteras    inom   vissa   områden.   Under
mandatperioden  kommer   regeringen  att  prioritera
språkutveckling och regeringen  avser  att återkomma
med förslag till insatser för att stödja  kommunerna
och lärarna.


Utskottet   anser   i  likhet  med  regeringen  att
elevernas språkutveckling  är ett av skolans absolut
viktigaste  uppdrag.  Den  pedagogiska  miljön  från
förskolan och framåt har avgörande betydelse för att
utveckla elevernas läs- och skrivförmåga. Elever som
får svårigheter med sin utveckling i detta hänseende
måste få speciell uppmärksamhet  och  en individuell
studieplanering.   Om   en  elev  behöver  särskilda
stödåtgärder,  har  rektor   enligt  bestämmelser  i
grundskoleförordningen (5 kap.  1  §) skyldighet att
se till att ett årgärdsprogram utarbetas.


Området  läs-  och  skrivprocessen som  ett  led  i
undervisningen   var   ett   av   de   områden   som
kvalitetsgranskades av Skolverkets inspektörer under
år  1998.  Av  rapporten  framgår   att   läs-   och
skrivprocessen  varierar  i  skolorna.  Vissa  av de
skolor som granskades visade sig ha en god läs-  och
skrivmiljö för eleverna. Bland annat tog alla lärare
ansvar  för  språkutvecklingen  i alla ämnen och det
förekom  få  inslag  av  isolerad färdighetsträning.
Alla  skolor  erbjöd  dock  inte  en  sådan  positiv
språkmiljö. Inspektörerna har  i sin rapport anvisat
en rad åtgärder, som kan förbättra  situationen.  De
föreslår   bl.a.   en   översyn   av   kursplanerna,
förändringar  i  lärarutbildningen,  en satsning  på
biblioteksresurser   och   kompetensutveckling    av
lärare.


Skolverket     har    bl.a.    stött    läs-    och
skrivutvecklingen   inom   sitt  projekt  Skola  för
utveckling (Att upptäcka språket,  Skolverket 1999).
I rapporten redovisas 44 skolors arbete med läs- och
skrivutveckling.   Olika   metoder,   modeller   och
aktiviteter som förekommer i skolorna beskrivs.


Regeringen  har  i  budgetpropositionen  för   2000
(prop.  1999/2000:1,  utg.omr.  16 s. 53) föreslagit
att  sammanlagt  500  miljoner  kronor  avsätts  för
utvecklingsinsatser  inom  skolväsendet   under   en
treårsperiod.   Regeringen   anser   att  medel  bör
avsättas bl.a. för att stödja och stimulera  arbetet
med   att   förbättra   läs-  och  skrivmiljöerna  i
skolorna. Utskottet kommer  senare  i  höst  att  ta
ställning till detta förslag.


Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motion 1998/99:Ub227 yrkandena 6, 7 och 9.




Utvecklingsplanen i övrigt






Utskottet föreslår att riksdagen lägger
regeringens skrivelse med utvecklingsplan
för förskola, skola och vuxenutbildning, i
den mån den inte tidigare behandlats i
detta betänkande, till handlingarna.


Hemställan
Utskottet hemställer


1.    beträffande    utvecklingsplanen   i
huvudsak utom såvitt avser särskolan


att riksdagen avslår motionerna  1998/99:Ub13 yrkandena 2-7,
1998/99:Ub14,  1998/99:Ub15  yrkandena  1-9  och
1998/99:Ub16  yrkandena  1-10  och   12-14  samt
lägger  skrivelsen  i  motsvarande  delar   till
handlingarna,


res. 1(m)


res. 2 (v) - delvis


res. 3 (kd)


res. 4 (fp)


2. beträffande särskolan


att  riksdagen  avslår  motionerna 1998/99:Ub13  yrkande  1,
1998/99:
Ub227  yrkandena  20  och 21 samt  1998/99:Ub269
yrkande 10,


res. 2 (v) - delvis


res. 5 (c) - delvis


3. beträffande läs-  och  skrivfärdigheter
m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ub227 yrkandena 6, 7 och
9,


res. 5 (c) - delvis


4.    beträffande   utvecklingsplanen    i
övrigt


att riksdagen  lägger skrivelsen till handlingarna i den mån
den inte behandlats under momenten ovan.


Stockholm den 12 oktober 1999




På utbildningsutskottets vägnar




Jan Björkman






I beslutet har deltagit:  Jan  Björkman  (s), Britt-
Marie   Danestig   (v),  Beatrice  Ask  (m),  Yvonne
Andersson (kd), Lars Hjertén (m), Majléne Westerlund
Panke  (s), Tomas Högström  (m),  Torgny  Danielsson
(s), Tomas  Eneroth  (s), Erling Wälivaara (kd), Per
Bill (m), Gunnar Goude  (mp), Sofia Jonsson (c), Ulf
Nilsson (fp), Nalin Pekgul (s), Nils-Erik Söderqvist
(s) och Kalle Larsson (v).


Reservationer
1. Utvecklingsplanen i huvudsak utom såvitt
avser särskolan (mom. 1) - m




Beatrice Ask (m), Lars Hjertén  (m),  Tomas Högström
(m) och Per Bill (m) anför:




De  stora utmaningar som Sverige står inför  gör  en
medveten   och  kraftfull  utbildningsstrategi  helt
nödvändig.  Kompetensförsörjningen   är   en  viktig
förutsättning   för   ökad   tillväxt.   De  viktiga
baskunskaperna  och  förmågan att kunna ta till  sig
och  använda  kunskap  skapas   i   grundskolan.  En
medveten  satsning  på  grundskolan är av  avgörande
betydelse. Vi anser att grundskolan måste ges högsta
prioritet. Regeringen väljer  dock  att  sätta  ökat
fokus på barnomsorg och förskola.


Regeringens       prioritering       av      allmän
förskoleverksamhet måste ses som ytterligare ett led
i   socialiseringen   av  familjepolitiken.   Utöver
minskad  valfrihet  och  färre   alternativ  innebär
kraftigt ökade utgifter för barnomsorg  och förskola
risk  för  besparingar i skolan. Om förskoleklassens
tid  är  en  integrerad   del  av  dagen,  försvåras
möjligheterna   att  välja  barnomsorg.   Förskolans
skolförberedande  arbete  skall hållas samman så att
föräldrar  ges  en realistisk  möjlighet  att  fritt
välja barnomsorg.


Skolan   måste   bli    mycket    bättre.   Skolans
huvuduppgift  är att stimulera och utveckla  elevers
kunskapssökande  och  inlärningsarbete. Grundskolans
ansvar måste förtydligas.  Elever  med otillräckliga
kunskaper bör erbjudas ett extra år  i  grundskolan.
Vi  är  allvarligt  oroade över de otaliga rapporter
som kommer om bristande  ordning och skolk, mobbning
m.m. i skolan. Skolan måste  ha  tydliga  regler för
verksamheten.


Det är anmärkningsvärt att regeringen inte  tar den
växande lärarbristen på större allvar. Problemen  är
omfattande   och  inga  enkla  lösningar  finns  att
tillgå,  men  desto  större  anledning  är  det  att
prioritera uppgiften.  Genom  att  överföra ansvaret
för  skolans  finansiering  till  staten  och  rikta
anslagen   direkt  till  skolorna  -  en   nationell
skolpeng - garanteras  eleverna rätt att välja skola
och skolorna får mer likvärdiga förutsättningar.


Avhoppen från gymnasieskolan  bland invandrarelever
är  alarmerande.  Enligt  vår  uppfattning   är  det
viktigt att elever med annat hemspråk än svenska ges
stöd   för   sin  språkutveckling.  Vi  ifrågasätter
beslutet att jämställa  svenska  som  andraspråk med
svenska   vid  antagning  till  gymnasieskolan   och
efterlyser en utvärdering av beslutet.


Det    behövs     ett     fristående     nationellt
kvalitetsinstitut  för  att  granska, utvärdera  och
redovisa  skolornas  resultat.  Vi   anser   att  de
nationella  proven skall tillmätas större betydelse.
Obligatoriska  prov skall genomföras på alla skolor.
Betyg  skall  ges   tidigare   så   att   eventuella
stödinsatser  kan  få avsedd effekt. Vi anser  också
att det behövs en grundlig  och  oberoende analys av
hur skolor och kommuner använder sina  resurser.  En
modernisering  av  skolan  som arbetsplats krävs för
att    rekrytera,    behålla    och    ge     lärare
utvecklingsmöjligheter.    Lärarrekryteringen    bör
breddas.  Tidsberänsade lärarcertifikat bör införas.
Lärarutbildningen   bör   moderniseras.  Enligt  vår
uppfattning  bör  varje  lärare  ha  en  individuell
kompetens- och utvecklingsplan.


En  tredelad  kvalitetssatsning  bör  genomföras  i
gymnasieskolan:  ett  fritt skolval, en obligatorisk
gymnasieexamen och ett fristående kvalitetsinstitut.
Det behövs flera reformer  inom  gymnasieskolan. Det
behövs alternativa kärnämnen, färre  kärnämnen, fler
betygssteg,  möjlighet  att  tentera  upp   betygen,
avskaffande   av  timplanen,  fler  forskarutbildade
lärare,  utbildning  i  entreprenörskap,  en  modern
lärlingsutbildning  i  samarbete  med  näringslivet,
skärpning  av  kraven  på  APU,  mer  utbildning  på
entreprenad  och   fria självständiga gymnasieskolor
med olika profileringar.  Vi vill också satsa på den
digitala infrastrukturen, utbildningsprojekt för att
höja lärarnas IT-kompetens och distansutbildning.


Enligt vår uppfattning behövs  det nya modeller för
den kvalificerade yrkesutbildningen.  En ny struktur
med  flera  flexibla  och mobila yrkeshögskolor  bör
införas. Det behöver också  avsättas  betydligt  mer
resurser än regeringen hittills visat sig villig att
göra.  Det är beklagligt att regeringen först nu har
lämnat förslag  till  ett reformerat studiestöd. När
det gäller vuxenutbildningen  krävs  ett  nytänkande
för  att  klara den framtida kompetensförsörjningen.
Välutbildade vuxna kommer att efterfråga möjligheter
att uppdatera  eller  komplettera sina kunskaper. Vi
har också under överskådlig tid många lågutbildade i
arbetskraften.  En viktig  fråga  är  värdering  och
validering av vuxenstuderandes kunskaper. Studerande
med  funktionshinder   och   deltagare  i  behov  av
särskilt  stöd  behöver  uppmärksammas.   För  dessa
studerande   är  individualiserad  undervisning   av
särskild vikt.


Mot bakgrund av  det  anförda anser vi att utskottet
under moment 1 bort hemställa


1.   beträffande    utvecklingsplanen    i
huvudsak utom såvitt avser särskolan


att  riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub14  och  med
avslag på motionerna 1998/99:Ub13 yrkandena 2-7,
1998/99:Ub15   yrkandena  1-9  och  1998/99:Ub16
yrkandena 1-10 och  12-14  som  sin  mening  ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,




2. Utvecklingsplanen i huvudsak utom såvitt
avser särskolan, m.m. (mom. 1 och 2) - v




Britt-Marie  Danestig  (v)  och  Kalle  Larsson  (v)
anför:




Regeringen  nämner  i  avsnittet  om  värdegrunden i
utvecklingsplanen vikten av att skolan tillförsäkrar
barnet  dess rättigheter enligt FN:s barnkonvention.
Vi  menar   att   skolan   därutöver   bör  göra  en
betydelsefull insats genom att se till att alla barn
känner  till FN:s barnkonvention och dess  innehåll.
Vänsterpartiet  vill  också  att regeringen i större
utsträckning   än   vad   som   sker  i   skrivelsen
uppmärksammar jämställdhetsfrågorna  när  det gäller
värdegrundsarbetet.    Vidare   borde   en   kritisk
granskning av läromedel ut jämställdhetsper- spektiv
vara  ett  naturligt  inslag   såväl  vid  inköp  av
läromedel som i samtal med eleverna vid användningen
av läromedlen i undervisningen.  En sådan diskussion
skulle   befrämjas   av   att  Skolverket   gör   en
genomgripande granskning av  läromedlen.  Även olika
gratisläromedel        bör        granskas        ur
jämställdhetsperspektivet.


Skolverket    har    i    uppdrag   att   undersöka
möjligheterna att etappindela  de  längre kurserna i
kärnämnena  i  gymnasieskolan.  Vi  vill   framhålla
vikten  av  att  denna  översyn  inte  resulterar  i
förslag  om  fasta  uppdelningar  i kortare  kurser,
eftersom det låser fast undervisningen mer än i dag.
Vi vill inte heller att graderade betyg skall ges på
mindre  delar  av  kärnämneskurserna,  eftersom  det
ytterligare skulle öka  stressen  och betygshetsen i
skolan. Vi vill också upprepa vårt  tidigare krav på
att   införa  ämnet  historia  bland  kärnämnena   i
gymnasieskolan.  Kunskap  och  insikt  om  den  egna
historien  är en förutsättning för kritiskt tänkande
och ett demokratiskt förhållningssätt.


Vuxenutbildningen  måste  vara  flexibel vad gäller
organisation, innehåll, arbetsformer och arbetssätt.
Det  är  mycket  betydelsefullt  att  det  finns  en
växelverkan    mellan    teori    och    praktik   i
vuxenutbildningen. Enligt vår uppfattning  skall det
i  den  kommunala vuxenutbildningen även kunna  ingå
ett  längre,  självständigt  specialarbete  som  kan
göras enskilt eller i mindre grupp.


Vi anser  att  en  utredning bör tillsättas för att
undersöka  hur en eftergymnasial  lärlingsutbildning
skulle  kunna   utformas.   En   möjlighet   är   en
lärlingsutbildning efter den tyska dual-modellen där
företagen tar ett stort ansvar, även ekonomiskt, och
där riktig lön betalas ut till lärlingen.


Regeringen  nämner i skrivelsen ökningen av antalet
elever  i  särskolan,   och  konstaterar  att  dessa
förändringar noga måste följas och analyseras, bl.a.
mot bakgrund av misstanken att ökningen skulle kunna
bero  på  bristande  resurser   i   grundskolan  och
gymnasieskolan. Vänsterpartiet anser  att  frågan är
så  allvarlig att Skolverket bör ges ett uttryckligt
uppdrag  att  analysera ökningen av antalet elever i
särskolan.


Mot bakgrund av  det  anförda anser vi att utskottet
under momenten 1 och 2 bort hemställa


1.   beträffande    utvecklingsplanen    i
huvudsak utom såvitt avser särskolan


att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub13  yrkandena
2-7  och  med avslag på motionerna 1998/99:Ub14,
1998/99:Ub15   yrkandena  1-9  och  1998/99:Ub16
yrkandena 1-10 och  12-14  som  sin  mening  ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,


2. beträffande särskolan


att   riksdagen  med  bifall  till  motionerna  1998/99:Ub13
yrkande 1  och  1998/99:Ub269 yrkande 10 och med
avslag på motion  1998/99:Ub227 yrkandena 20 och
21 som sin mening ger  regeringen till känna vad
som ovan anförts,




3. Utvecklingsplanen i huvudsak utom såvitt
avser särskolan (mom. 1) - kd




Yvonne  Andersson  (kd)  och Erling  Wälivaara  (kd)
anför:




Om  vi  kristdemokrater hade  presenterat  vår  egen
utvecklingsplan  hade  den  sett  annorlunda  ut  än
regeringens,  t.ex.  hade vi ägnat större utrymme åt
barns och ungdomars hela livssituation.


Vi kristdemokrater avvisar  införandet av en allmän
förskola.  Målet  måste  vara  att   föräldrar   ges
möjlighet att själva kunna avgöra vilken omsorgsform
man  önskar  för  sitt  barn, och att detta så långt
möjligt tillgodoses. Samhällets uppgift bör vara att
skapa     förutsättningar     så      att      olika
omsorgsalternativ,  inklusive  möjlighet  att  själv
sköta   barnomsorgen,   finns   att   tillgå.  Detta
åstadkommer  man genom att skapa likvärdiga  villkor
mellan olika omsorgsformer.  Vi känner stor oro över
att många kommuner valt att lägga ned öppen förskola
och    familjedaghem   i   besparingssyfte.    Denna
utveckling  leder  till  att de olika verksamheterna
ställs   mot  varandra,  att  valfriheten   kraftigt
begränsas.  Regeringen  aviserar att avgifterna inom
förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen avses bli
låga  genom  att  en  statligt   fastställd  maxtaxa
införs.   Konsekvenserna  för  öppen  förskola   och
familjedaghem    är    oklara.    Det    är    också
anmärkningsvärt  med  en  politik  som  tydligt  ger
höginkomsttagare  ett  utökat  stöd  med  gemensamma
skattemedel   och   att   kommunernas  självstyrelse
begränsas. Mot denna bakgrund  avvisar  vi förslaget
om  att införa en statlig maxtaxa. Vi har  ingenting
emot  att barn till arbetslösa erbjuds tillgång till
samma omsorgsformer  som  andra  barn. Vi anser dock
inte att generella regler bör införas.  Det enskilda
barnets  behov skall vara utgångspunkten när  beslut
fattas.


Vi vill särskilt betona grundskolans ansvar för att
alla elever  ges  möjlighet att nå utbildningsmålen,
så  att  eleverna får  en  god  grund  för  fortsatt
lärande.  Elevernas   behov  skall  stå  i  centrum.
Åtgärdsprogram  skall  användas   som  kvalificerade
pedagogiska instrument för samarbetet  mellan  elev,
lärare  och  föräldrar.  Elever  i behov av särskilt
stöd  i  gymnasieskolan  bör  få sina  behov  bättre
tillgodosedda.    Individuella   studieplaner    och
åtgärdsprogram skall användas.


I regeringens skrivelse  talas  allmänt  om skolans
värdegrund.  Man uppmärksammar de värden som  följer
av  en  värdegrund   med   utgångspunkt   i  kristen
tradition  men undviker att hänvisa till denna.  För
oss kristdemokrater  är  det  viktigt att också i en
nationell    utvecklingsplan    förtydliga    vilken
värdegrund som avses och vari den har sina rötter.


Gymnasieskolan  skall  erbjuda ett  rikt  utbud  av
utbildningsalternativ som  svarar  mot olika elevers
individuella behov. Kravet på ett livslångt  lärande
innebär  att  nya former för återkommande utbildning
måste  skapas. Vi  kristdemokrater  anser  inte  att
kravet på  högskolebehörighet omedelbart måste gälla
alla  gymnasieskolans   elever.  Däremot  skall  det
alltid    finnas    möjlighet    att     komplettera
utbildningen.      I     en     modern,     flexibel
lärlingsutbildning måste skola och arbetsliv dela på
ansvaret för utbildningen. Ett sätt är att införa en
fyraårig lärlingsutbildning, där skola och arbetsliv
delar på ansvaret, och  där  eleven  kan  börja  med
lärlingsdelen  direkt från första året. Utbildningen
skall avslutas med gesällprov.


Det är nödvändigt  med ett hållbart och långsiktigt
vuxenutbildningssystem.     Vi     vill    ha    ett
vuxenutbildningssystem där individens  lust att lära
möts av samhället genom flexibla lösningar i form av
utbildningsutbud.  Vi  anser att all vuxenutbildning
måste  balanseras  mellan   individens   behov   och
samhällets   behov.   Det   är   viktigt  att  olika
utbildningsanordnare  finns  inom vuxenutbildningen.
Vi vill särskilt uppmärksamma  folkbildningens  roll
när  det gäller att stödja vuxna som har svag social
förankring.


Vi    anser     att     ett     nytt    sammantaget
studiefinansieringssystem  snarast   måste  införas.
Studiefinansieringen    bör    vara   rättvis    och
förutsägbar för den enskilde individen.


Vi  vill  också  ta  upp  frågan  om  rätt  för  de
människor    som   har   gått   särskola   att    få
vuxenutbildning  i  särvux.  I dag finns inga sådana
rättigheter.  Vi  anser  att samma  rättigheter  som
gäller   för   vuxna   att   gå   på   grundläggande
vuxenutbildning i komvux skall gälla för dem som har
gått i särskola att delta i särvux.


Skolverkets uppdrag har utvidgats  alltmer,  vilket
beskrevs  i  1997  års  utvecklingsplan.  Skolverket
anlitas redan nu i ökad utsträckning för utredningar
och  för  att utarbeta underlag för regeringsbeslut.
Att   förändra    Skolverkets   tänkta   roll   till
regeringens stabsorgan  är  en  stor  förändring och
måste enligt vår mening utredas ytterligare.


Mot  bakgrund av det anförda anser vi att  utskottet
under moment 1 bort hemställa


1.    beträffande    utvecklingsplanen   i
huvudsak utom såvitt avser särskolan


att riksdagen med bifall  till motion 1998/99:Ub16 yrkandena
1-10  och  12-14  och med avslag  på  motionerna
1998/99:Ub13  yrkandena  2-7,  1998/99:Ub14  och
1998/99:Ub15 yrkandena  1-9  som  sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,




4. Utvecklingsplanen i huvudsak utom såvitt
avser särskolan (mom. 1) - fp




Ulf Nilsson (fp) anför:




Enligt Folkpartiets uppfattning är skolan samhällets
kraftfullaste   verktyg   när  det  gäller  att   ge
människor jämlika livschanser.  Skolans  uppgift  är
att  ge  alla  människor  kunskaper  så  att  de kan
förverkliga  sina livsmål. Kunskap behövs också  för
att fullt ut kunna  delta  i det offentliga samtalet
och för att komma in på en arbetsmarknad  som kräver
alltmer    kvalificerad    personal.    Enligt   vår
uppfattning får det aldrig råda någon tvekan  om att
skolans övergripande mål är att förmedla kunskap och
färdighet.


Det  är  positivt  att  regeringen  nu  går  i rätt
riktning och avser att införa en allmän förskola för
alla fyra- och femåringar. Folkpartiet anser att den
allmänna förskolan skall erbjudas alla barn från tre
års  ålder.  Att införa maxtaxa inom barnomsorgen  i
dag,      när      resurserna       behövs      till
kvalitetsförbättringar i förskola och skola, är dock
en felaktig användning av resurser.


Skolan skall anpassas efter elevernas olika behov -
inte   tvärtom.   Undervisningen   måste   bli   mer
individanpassad.  Det  är målen i skolans kursplaner
som  skall  vara styrande  när  det  gäller  antalet
timmar i varje  ämne.  Grundskolan skall var tioårig
och förskoleklassen skall  utgöra  det  första året.
Den utökade tiden i grundskolan skall användas  till
att  befästa  de  baskunskaper som skolan i dag inte
lyckas ge alla elever.  I en tioårig grundskola blir
undervisningen  mer flexibel  och  skolan  kan  möta
eleven på hans/hennes  nivå. Betygsskalan skall vara
sexgradig för att ge eleven  en  rättvisare  bild av
elevens kunskapsnivå.


Skolan  behöver  en  fristående  instans som enbart
arbetar  med kvalitetsfrågor. Ett kvalitetsinstitut,
fristående  från  Skolverket,  skulle kunna bestå av
företrädare för universitet och högskolor, kommuner,
ideella    organisationer   och   näringsliv.    Ett
fristående kvalitetsinstitut  bör  även  ha rätt att
kritisera  brister  i  den förda regeringspolitiken,
något som Skolverket inte har rätt till.


Skolan  måste  ställa  tydliga  krav  på  alla  som
vistas  i  skolan,  bl.a.  skall  bruk  av  alkohol,
narkotika  och tobak inte accepteras.  En  nationell
handlingsplan bör upprättas för hur kampen mot ungas
missbruk skall intensifieras.


Det är angeläget  att  ett  jämställdhetsperspektiv
anläggs i skolans arbete. För att skolan skall kunna
bli  jämställd  måste  undervisningen  planeras  med
medvetenhet om att det finns  stereotypa könsroller.
Pedagogik och metodik måste anpassas  så  att  såväl
flickor som pojkar kan intressera sig och aktivt  ta
del av undervisningen.


I Sverige finns i dag ingen långsiktig strategi för
vuxenutbildningen. Enligt Folkpartiet bör ett system
utvecklas,  där  alla  ungdomar  och  vuxna  har  en
utbildningsbank med rätt till gymnasieutbildning och
vissa   kompletteringar,  oavsett  när  utbildningen
genomförs. Det behövs också ett helt nytt system med
kompetenskonton   för   att  människor  skall  kunna
finansiera bl.a. vidareutbildning.


Mot bakgrund av det anförda  anser jag att utskottet
under moment 1 bort hemställa


1.    beträffande   utvecklingsplanen    i
huvudsak utom såvitt avser särskolan


att riksdagen  med bifall till motion 1998/99:Ub15 yrkandena
1-9 och med avslag  på  motionerna  1998/99:Ub13
yrkandena  2-7,  1998/99:Ub14  och  1998/99:Ub16
yrkandena  1-10  och  12-14  som sin mening  ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,




5. Särskolan, m.m. (mom. 2 och 3) - c




Sofia Jonsson (c) anför:




Det  har  förekommit att barn som t.ex.  har  blivit
feldiagnostiserade  har hänvisats till särskolan och
därför      gått     miste     om      grundläggande
högskolebehörighet,  som  de  skulle ha kunnat uppnå
med adekvat stöd i den vanliga skolan. Jag anser att
det är viktigt att ge stöd tidigt,  så  att så många
barn som möjligt kan ta del av den ordinarie skolans
undervisning.  En  tidig diagnostisering bör  ske  i
samverkan  mellan  landsting   och  skola,  t.ex.  i
samband med fyraårskontrollen.


Det    är   viktigt   att   elevernas   läs-    och
skrivfärdigheter  stärks.  En  översyn av kursplaner
och läroplan  bör därför göras i  detta  syfte.  Jag
anser  att  krav på förmåga att själv kunna uttrycka
sig  och  inhämta   information   måste   finnas   i
kursplanerna  i  alla  ämnen.  Det finns metoder som
visat sig fungera för att förmedla  kunskaper,  s.k.
best  practices,  eller beprövad erfarenhet. Grunden
för  detta är lärares  erfarenheter,  professionella
kunskaper   samt  observations-  och  analysförmåga.
Användningen  av  dessa metoder bör stimuleras genom
ett  systematiskt  arbete   för  att  samla  in  och
bearbeta erfarenheterna, sprida  kunskap  om dem och
förmedla   dem   på  ett  lättillgängligt  sätt.  En
nationell  erfarenhetsbas   bör   sammanställas   av
Skolverket  och  göras  tillgänglig på Internet. Det
finns också ett klart samband  mellan mycket läsande
och  läsprestationer.  Regeringen   bör  enligt  min
uppfattning  ta initiativ till en nationell  kampanj
för ökat läsande  i  samarbete  med kommuner, skolor
och bibliotek.


Mot bakgrund av det anförda anser  jag att utskottet
under momenten 2 och 3 bort hemställa


2. beträffande särskolan


att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub227 yrkandena
20   och   21   och  med  avslag  på  motionerna
1998/99:Ub13 yrkande 1 och 1998/99:Ub269 yrkande
10 som sin mening  ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,


3. beträffande läs-  och  skrivfärdigheter
m.m.


att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub227 yrkandena
6, 7 och 9 som sin mening ger regeringen  till känna
vad som ovan anförts,