I betänkandet behandlar utskottet regeringens
skrivelse med utvecklingsplan för förskola, skola
och vuxenutbildning jämte motioner. Samtliga
motionsyrkanden avstyrks. Utskottet föreslår att
skrivelsen läggs till handlingarna.
Motionerna rör en rad olika områden som regeringen
tar upp i skrivelsen, bl.a. allmän förskola, maxtaxa
inom förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen,
utveckling av skolan, värdegrundsfrågor, målen för
grundskolan, kärnämnena i gymnasieskolan,
lärarfrågor och den framtida vuxenutbildningen. Även
betygen i skolan och lärlingsutbildning finns med
bland sådant som behandlas i motionerna.
Moderata samlingspartiet,
Vänsterpartiet, Kristdemokraterna
och Folkpartiet har var för sig
avgivit reservationer såvitt avser
utvecklingsplanen i huvudsak.
Därutöver finns reservationer i
fråga om särskolan från
Vänsterpartiet respektive
Centerpartiet och från
Centerpartiet beträffande läs- och
skrivfärdigheter.
Skrivelsen
Regeringen har i skrivelse 1998/99:121
Utvecklingsplan för förskola, skola och
vuxenutbildning - samverkan, ansvar och utveckling
berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som
anförts i skrivelsen.
Motionerna
Motioner med anledning av skrivelsen
1998/99:Ub13 av Britt-Marie Danestig m.fl. (v) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ge Skolverket i
uppdrag att analysera ökningen av antalet elever i
särskolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att se till att alla
barn känner till FN:s barnkonvention och dess
innehåll,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ge Skolverket i
uppdrag att ur ett jämställdhetsperspektiv granska
de läromedel som används i skolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inte införa
graderade betyg på kortare etapper av gymnasiets
kärnämneskurser,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att införa historia
som kärnämne på gymnasiet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det i den
kommunala vuxenutbildningen även skall kunna ingå
ett längre, självständigt, specialarbete som kan
göras enskilt eller i mindre grupp,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utreda hur en
eftergymnasial lärlingsutbildning skulle kunna
utformas.
1998/99:Ub14 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den fortsatta
utvecklingen av barn- och ungdomsskolan samt
vuxenutbildningen.
1998/99:Ub15 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det aldrig får
råda någon tvekan om att skolans övergripande mål är
att förmedla kunskap och färdigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att undervisningen
bör bli mer individanpassad,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att grundskolan bör
vara tioårig och förskoleklassen utgöra det första
året,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den allmänna
förskolan skall erbjudas alla barn från tre års
ålder,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att införa en
sexgradig betygsskala,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett fristående
kvalitetsinstitut,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en nationell
handlingsplan om ungas drogmissbruk,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utveckla ett
system, där alla ungdomar/vuxna har en
utbildningsbank med rätt till gymnasieutbildning och
vissa kompletteringar, oavsett när utbildningen
genomförs,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det är angeläget
att ett jämställdhetsperspektiv används i skolan.
1998/99:Ub16 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införandet av allmän
förskola,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om föräldrarnas
rättighet att välja omsorgsform för sitt/sina barn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införande av maxtaxa
inom förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kommunen avgör
huruvida arbetslösa föräldrar skall ha samma rätt
till barnomsorg som föräldrar som förvärvsarbetar
eller ej,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om grundskolans ansvar
för elever som inte uppnår gymnasiebehörighet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om individuella
studieplaner och åtgärdsprogram,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att skolans
värdegrund skall vila på den tradition som förvaltas
av kristen etik och västerländsk humanism,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om gymnasieexamen och
högskolebehörighet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en modern
lärlingsutbildning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om värdet av olika
utbildningar,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
studiefinansiering för vuxenstudier skall förändras
till att bli rättvis och förutsägbar för enskilda,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att samma
rättigheter som gäller för vuxna att gå på
grundläggande vuxenutbildning skall gälla för dem
som har gått särskola till att delta i särvux,
14. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
av Skolverkets roll och därefter tar ställning till
huruvida det skall bli regeringens stabsorgan.
Motioner från allmänna motionstiden 1998/99
1998/99:Ub227 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av
kursplaner och läroplaner för att stärka läs- och
skrivfärdigheterna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om best practices,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en nationell kampanj
för ökat läsande,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om särskolorna,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om tidig
diagnostisering.
1998/99:Ub269 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
analys av orsakerna till ökningen av särskoleelever.
Utskottet
Inledning
I propositionen om ansvaret för skolan (prop.
1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76) angavs att underlag
och riktlinjer för utvecklingen på skolområdet skall
tas fram i samband med den fördjupade prövningen av
skolans verksamhet. Riktlinjerna borde presenteras i
form av en utvecklingsplan för skolområdet, som i
viktiga delar underställs riksdagen. I propositionen
angavs vidare att utvecklingsplanen framför allt
skall vara statsmakternas policydokument för
skolverksamheten. Som sådant kommer planen också
indirekt att vara av betydelse för planeringsarbetet
på kommunal nivå och för det lokala ut-
vecklingsarbetet. Den första utvecklingsplanen avsåg
perioden 1994/95-1996/97 (skr. 1993/94:183). Den
andra utvecklingsplanen omfattade perioden
1997/98-1998/99 (skr. 1996/97:112).
Regeringen redovisar i förevarande skrivelse, som
lades fram för riksdagen före sommaren vid förra
riksmötet, sin bild av utvecklingen och sina
prioriteringar under de närmaste två åren. Temat för
utvecklingsplanen är samverkan, ansvar och
utveckling.
I detta betänkande behandlar utskottet dels
motionsyrkanden som har väckts med anledning av
skrivelsen, dels sex motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden under förra riksmötet.
Utskottet redovisar först skrivelsens huvudsakliga
innehåll. Därefter behandlar utskottet under olika
avsnitt förskolan, grund- och gymnasieskolan,
vuxenutbildningen, Skolverket samt särskolan. Sist
behandlas under avsnittet Övrigt motionsyrkanden om
läs- och skrivfärdigheter m.m.
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
Regeringen framhåller att ett gemensamt
ansvarstagande från stat och kommun krävs för att
skolväsendet skall lyckas i sitt uppdrag. Den
målstyrda verksamheten kräver goda instrument på
alla nivåer för kontinuerlig uppföljning och
utvärdering för att en likvärdig kvalitet skall
kunna garanteras. Trots att resultaten i svensk
skola och vuxenutbildning i internationell
jämförelse är goda, finns det fortfarande brister.
Regeringen anser att det därför är viktigt att
stödja den positiva skolutveckling som pågår, att
uppmärksamma varje enskild elev som riskerar att
inte nå målen och att erbjuda erforderligt stöd.
Lärare och skolledare har nyckeln till förändring
och skolutveckling. Kompetensutveckling och
internationalisering är redskap för att öka
likvärdighet och kvalitet.
Några utvecklingsområden som särskilt behandlas i
skrivelsen är skolans värdegrund, språkutveckling,
matematik, naturvetenskap, teknik och miljö.
Regeringen framhåller bl.a. att förskolans,
fritidshemmets, skolans och vuxenutbildningens
uppgift att förmedla och förankra grundläggande
demokratiska värderingar och främja lärande går hand
i hand och kan inte särskiljas. Personlig utveckling
och lärande hör ihop. Värdegrunden handlar om det
demokratiska uppdraget - om ett förhållningssätt
till våra medmänniskor, alla människors lika värde,
jämställdhet, respekt och förståelse för olikheter,
ett sätt att se på rättigheter, skyldigheter och
ansvar.
Enligt regeringen bör kvaliteten och
tillgängligheten i förskolan öka. Initiativ kommer
att tas för att stödja en ökad måluppfyllelse i
skolan. Gymnasieskolans utbud av nationella program
kommer att revideras. Vuxenutbildningen kommer att
utvecklas och förändras under de närmaste åren.
Förskolan
Skrivelsen
Enligt regeringen kommer arbetet med att utveckla
förskolans pedagogiska roll och göra den till en del
av utbildningssystemet att fortsätta. Förslag kommer
att lämnas om införande av en allmän förskola för
alla fyra- och femåringar. Verksamheten kommer att
vara avgiftsfri och omfatta minst tre timmar om
dagen. Den allmänna förskolan införs stegvis med
start år 2001. I ett första steg införs allmän
förskola i socialt utsatta bostadsområden. Av-
giftstak - maxtaxa - införs i förskoleverksamheten
och skolbarnsomsorgen. En arbetsgrupp har tillsatts
inom Regeringskansliet för att utarbeta förslag om
införande av allmän förskola och maxtaxa.
(Arbetsgruppens förslag har redovisats tidigare i
höst.) Regeringen anser vidare att det är viktigt
att överväga om förskolan bör bli en egen skolform.
Denna fråga utreds inom ramen för skollagsöversynen
(dir. 1999:15).
Motionerna
Enligt Moderata samlingspartiet (motion 1998/99:Ub14
i motsvarande del) måste regeringens prioritering av
allmän förskoleverksamhet ses som ytterligare ett
led i socialiseringen av familjepolitiken. Utöver
minskad valfrihet och färre alternativ innebär
kraftigt ökade utgifter för barnomsorg och förskola
risk för besparingar i skolan. Moderaterna anser att
det finns goda skäl att skilja på den obligatoriska
skolan och verksamheter som är frivilliga för
familjerna att ta del av. Om förskoleklassens tid är
en integrerad del av dagen, försvåras möjligheterna
att välja alternativ barnomsorg. Förskolans
skolförberedande arbete skall hållas samman så att
föräldrar och elever ges en realistisk möjlighet att
välja barnomsorg, heter det i motionen.
Kristdemokraterna avvisar i motion 1998/99:Ub16
införandet av en allmän förskola (yrk. 1). Målet
måste vara att föräldrar ges möjlighet att avgöra
vilken omsorgsform man önskar för sitt barn, och att
detta så långt möjligt tillgodoses. Samhällets
uppgift bör vara att skapa förutsättningar så att
olika omsorgsalternativ, inklusive möjlighet att
själv sköta barnomsorgen, finns att tillgå. Detta
åstadkommer man genom att skapa likvärdiga villkor
mellan olika omsorgsformer (yrk. 2).
Kristdemokraterna avvisar att en statlig maxtaxa
införs. Det är anmärkningsvärt med en politik som
tydligt ger högin-komsttagare ett utökat stöd med
gemensamma skattemedel och att kommunernas
självstyre begränsas. Konsekvenserna för öppen
förskola och familjedaghem är oklara, heter det i
motionen (yrk. 3). Kristdemokraterna har inget att
erinra mot att barn till arbetslösa erbjuds tillgång
till samma omsorgsformer som andra barn. De anser
dock inte att generella regler bör införas. Det
enskilda barnets behov skall vara utgångspunkten när
beslut fattas (yrk. 4).
Folkpartiet är positivt till att en allmän förskola
införs för alla fyra- och femåringar. Folkpartiet
anser dock att den allmänna förskolan bör erbjudas
alla barn från tre års ålder (motion 1998/99:Ub15
yrk. 4).
Utskottets bedömning
Sedan Utbildningsdepartementet övertog ansvaret för
förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen från
Socialdepartementet den 1 juli 1996 har ett
omfattande reformarbete inletts.
Barnomsorgslagstiftningen överfördes den 1 januari
1998 från socialtjänstlagen till skollagen. Vid
samma tidpunkt övertog Skolverket tillsynsansvaret
från Socialstyrelsen. Förskoleklassen har införts
som en frivillig egen skolform. Förskollärare och
fritidspedagoger har fått möjlighet att undervisa i
skolan. Läroplanen för det obligatoriska
skolväsendet (Lpo 94) har anpassats till att också
omfatta förskoleklassen och fritidshemmet. Förskolan
fick sin första läroplan i augusti 1998 (Lpfö 98),
som till sin struktur är uppbyggd på i huvudsak
samma sätt som övriga läroplaner på skolans område.
Den skall även ligga till grund för bedömningen av
kvalitetskrav vid tillståndsprövning av enskilda
förskolor och vara vägledande för familjedaghemmens
verksamhet. Den nya läroplanen tydliggör förskolans
roll för utveckling och lärande. Förskolan har
därmed blivit det första steget i samhällets samlade
utbildningssystem för barn, ungdomar och vuxna och
det första steget i det livslånga lärandet.
Förskolans pedagogiska roll har således förstärkts
och tydliggjorts. Utskottet anser i likhet med
regeringen att det är angeläget med en fortsatt
utveckling av kvaliteten i förskolan med
utgångspunkt i läroplanen och att även övrig
förskoleverksamhet bör omfattas av denna utveckling.
Utskottet erinrar i sammanhanget om att Skolverket
har fått regeringens uppdrag att utifrån läroplanens
värdegrund utfärda Allmänna råd för familjedaghem,
öppen förskola och öppen fritidsverksamhet.
Regeringen har i 1999 års ekonomiska vårproposition
(prop. 1998/99:100) avsatt ett utrymme för att
fr.o.m. år 2001 stegvis införa en allmän förskola
och maxtaxa inom förskoleverksamheten och
skolbarnsomsorgen. I budgetpropositionen för 2000
(prop. 1999/2000:1, utg.omr. 16) har för ändamålet
beräknats 1,7 miljarder kronor för år 2001 och 3,4
miljarder kronor för år 2002.
Vidare har regeringen i samband med propositionen
Utveckling och rättvisa - en politik för storstaden
på 2000-talet (prop. 1997/98:165) beräknat medel för
treårsperioden 1 juli 1999-1 juli 2002 att fördelas
till ett antal kommuner för att bl.a. underlätta för
dessa att erbjuda förskola från tre års ålder till
barn i storstädernas utsatta bostadsområden.
Riksdagen har i samband med behandlingen av
budgetpropositionen för år 1999 beslutat anvisa
medlen (utg.omr. 16, anslag A5 Förstärkning av
utbildning i storstadsregionerna). I 1999 års
ekonomiska vårproposition avsattes även medel för
andra halvåret 2002 för detta ändamål. Av
budgetpropositionen för 2000 (prop. 1999/2000:1,
utg.omr. 16) framgår att Storstadsdelegationen inom
Regeringskansliet har till uppgift att förbereda
utvecklingsavtal mellan staten och sju
storstadskommuner om åtgärder i socialt utsatta
bostadsområden. I avtalen, som avses börja löpa
hösten 1999, kommer medel att fördelas bl.a. för en
utbyggd förskoleverksamhet. 150 miljoner kronor om
året har avsatts under en treårsperiod (1 juli
1999-1 juli 2002). Regeringen beräknar ytterligare
75 miljoner kronor för verksamheten hösten 2002. För
att kommunerna skall få del av dessa medel bör
enligt budgetpropositionen ambitionen vara att
tre-femåringarna i de berörda bostadsområdena
erbjuds avgiftsfri förskola under minst tre timmar
om dagen med en särskild inriktning på barns
språkutveckling. Utskottet kommer att senare i höst
behandla förslagen i budgetpropositionen.
En arbetsgrupp inom Regeringskansliet har, som
redan framgått, haft i uppdrag att utarbeta förslag
om införande av allmän förskola och maxtaxa.
Arbetsgruppen har nyligen lämnat sina förslag till
regeringen. Utskottet kan konstatera att frågan för
närvarande bereds inom Regeringskansliet och att
något konkret förslag ännu inte har lämnats till
riksdagen.
Utskottet vill dock i sammanhanget erinra om att
utskottet tidigare vid flera tillfällen behandlat
frågor om rätten att delta i förskoleverksamhet
(senast i bet. 1998/99:UbU10). Utskottet har ansett
det oroande att denna rätt på senare tid urholkats
genom att kommunerna successivt har skärpt reglerna
för rätten till barnomsorg. Det är inte rimligt att
arbetslöshet i familjen i nära hälften av landets
kommuner innebär att barnet mister platsen i barnom-
sorgen.
Med hänvisning till vad utskottet har anfört
avstyrks motionerna 1998/99:Ub14 (delvis),
1998/99:Ub15 yrkande 4 och 1998/99:Ub16 yrkandena
1-4.
Grundskolan och gymnasieskolan
Skrivelsen
Regeringen pekar på att resultaten i den svenska
skolan i ett internationellt perspektiv står sig
ganska väl. Liksom i andra länder varierar dock
resultaten i hög grad mellan olika skolor.
Regeringen betonar att resultaten noga måste
analyseras för att måluppfyllelsen ytterligare skall
öka. Drygt 91 % av eleverna i grundskolan var enligt
betygsstatistik våren 1998 behöriga att tas in på
ett nationellt program i gymnasieskolan. Skolverket
kommer att få ett uppdrag att utvärdera och stödja
grundskolornas arbete med målen "att sträva emot"
med särskild uppmärksamhet på avstämningen i årskurs
5. Regeringen anser att en femårig försöksverksamhet
utan centralt fastställd timplan i grundskolan bör
genomföras i ett antal kommuner med start fr.o.m.
höstterminen år 2000 (prop. 1998/99:110 Vissa
skolfrågor m.m.). En expertgrupp kommer att
tillsättas för att analysera behov av insatser för
att stärka den individuella planeringen och
måluppfyllelsen i grundskolan.
Andelen elever med slutbetyg i gymnasieskolan bör
enligt regeringen öka. I enlighet med riksdagens
beslut (prop. 1997/98:169, bet. 1998/99:UbU3) har
Skolverket fått i uppdrag att göra en översyn av
nuvarande kärnämnen i syfte att etappindela dem.
Regeringen betonar att alla elever i gymnasieskolan
måste få de grundläggande kunskaper som kärnämnena
avser att ge. Elevernas rätt till undervisning
behöver säkras. Regeringen avser därför att följa
hur bestämmelserna om undervisningstid tillämpas.
Rätten till stöd i gymnasieskolan kommer att
förtydligas. Krav på åtgärdsprogram för elever i
behov av särskilt stöd kommer att införas.
En utredning kommer att få i uppdrag att göra en
översyn av gymnasieskolans programutbud. Utredningen
avses också få i uppdrag att utvärdera effekterna
dels av gymnasieskolor i små kommuner, dels av det
ökade utbudet av lokala utbildningsinriktningar.
Vidare avser regeringen att tillsätta en utredare
med uppdrag att se över studie- och
yrkesvägledningens funktion och kvalitet. Regeringen
anser att det är rimligt att anpassa omfattningen av
arbetsplatsförlagd utbildning (APU) till de
möjligheter och behov som finns för varje program.
Regeringen betonar att inget program med yrkesämnen
bör få genomföras utan APU. En kommun som inte kan
erbjuda APU för ett visst program bör inte få
erbjuda utbildning på detta program. En ny
lärlingsutbildning införs den 1 juli 2000. Det
individuella programmet utvecklas enligt förslag i
propositionen Vissa skolfrågor m.m. (prop.
1998/99:110).
Skolverket kommer att få i uppdrag att kartlägga
och granska undervisningen i skolor med ett stort
antal elever med utländsk bakgrund. Särskilda medel
kommer att avsättas för kompetensutveckling av
lärare. Vidare kommer en arbetsgrupp att tillsättas
inom Regeringskansliet för att förbereda även andra
insatser inom det mångkulturella området.
En särskild arbetsgrupp med skolledare kommer att
inbjudas till Utbildningsdepartementet för att
diskutera frågor kring skolledarens roll. Initiativ
kommer att tas för att inbjuda företrädare för
Svenska Kommunförbundet samt lärarnas och
skolledarnas fackliga organisationer till gemensamma
diskussioner om kompetensutvecklingsfrågor och
regionala utvecklingscentrum.
Motionerna
Moderata samlingspartiet betonar att grundskolan
måste ges högsta prioritet i syfte att garantera
alla elever likvärdiga förutsättningar och
möjligheter (motion 1998/99:Ub14 i motsvarande del).
Grundskolans ansvar måste förtydligas. Elever med
otillräckliga kunskaper bör erbjudas ett extra år i
grundskolan. Moderaterna anser vidare att skolan
måste ha tydliga regler för sin verksamhet. De är
allvarligt oroade för bristande ordning, skolk,
mobbning m.m. i skolan. De finner det
anmärkningsvärt att regeringen inte tar den växande
lärarbristen på större allvar. En modernisering av
skolan som arbetsplats krävs för att rekrytera,
behålla och ge lärare utvecklingsmöjligheter.
Lärarrekryteringen bör breddas och lärarcertifikat
införas. Genom att överföra ansvaret för skolans
finansiering till staten och rikta anslagen direkt
till skolorna - en nationell skolpeng - garanteras
alla elever rätt att välja skola och skolorna
garanteras mer likvärdiga villkor. Avhoppen från
gymnasieskolan bland invandrarelever är alarmerande.
Moderaterna ifrågasätter beslutet att jämställa
svenska som andraspråk med svenska vid antagning
till gymnasieskolan och efterlyser en utvärdering av
beslutet. Det behövs ett fristående nationellt
kvalitetsinstitut för att granska, utvärdera och
redovisa skolornas resultat. De nationella proven
skall tillmätas större betydelse. Betyg skall ges
tidigare. Det behövs också en oberoende analys av
hur skolorna använder sina resurser. När det gäller
gymnasieskolan bör en tredelad kvalitetssatsning
genomföras, ett fritt skolval, en obligatorisk
gymnasieexamen och ett fristående kvalitetsinstitut.
Det behövs alternativa kärnämneskurser, färre
kärnämnen, fler betygssteg, möjlighet att tentera
upp betygen, avskaffande av timplanerna, fler
forskarutbildade lärare, utbildning i
entreprenörskap, en modern lärlingsutbildning i
samarbete med näringslivet, mer utbildning bör
läggas ut på entreprenad och fria självständiga
gymnasieskolor med olika profileringar bör inrättas.
Moderaterna vill också satsa på en utbyggnad av den
digitala infrastrukturen samt utbildningsprojekt för
att höja lärarnas IT-kompetens och
distansutbildning.
Kristdemokraterna framhåller i motion 1998/99:Ub16
grundskolans ansvar för elever som inte uppnår
gymnasiebehörighet. Alla elever skall ges möjlighet
att nå utbildningsmålen (yrk. 5). Vidare bör elever
i behov av särskilt stöd i gymnasieskolan få sina
behov bättre tillgodosedda. Elevens behov måste stå
i centrum. Åtgärdsprogram skall användas som
kvalificerade pedagogiska instrument för samarbetet
mellan elev, lärare och föräldrar (yrk. 6). De
betonar att skolans värdegrund skall vila på den
tradition som förvaltas av kristen etik och
västerländsk humanism. Det är viktigt att förtydliga
vilken värdegrund som avses och var den har sina
rötter, heter det i motionen (yrk. 7). Kravet på
livslångt lärande innebär att nya former för
återkommande utbildning måste skapas. Kravet på
högskolebehörighet måste inte omedelbart gälla för
alla elever. Det skall dock alltid finnas möjlighet
att komplettera utbildningen (yrk. 8). En modern
lärlingsutbildning bör inrättas. Skolan och
arbetslivet måste dela på ansvaret. Ett sätt är att
införa en fyraårig lärlingsutbildning, där skolan
och arbetslivet delar på ansvaret och där eleven kan
börja lärlingsdelen direkt från första året.
Utbildningen skall avslutas med gesällprov (yrk. 9).
Folkpartiet betonar i motion 1998/99:Ub15 att det
aldrig får råda någon tvekan om att skolans
övergripande mål är att förmedla kunskaper och
färdigheter. Skolans uppgift är att ge alla
människor kunskaper så att de kan förverkliga sina
livsmål (yrk. 1). Undervisningen bör bli mer
individanpassad. Den likformiga skolan, utformad för
genomsnittseleven, stjälper elever med särskilda
behov och kväver lusten att lära mer. Skolan skall
anpassas efter skolelevers olika behov - inte
tvärtom (yrk. 2). Grundskolan skall vara tioårig och
förskoleklassen skall utgöra det första året. Den
utökade tiden skall användas till att befästa de
baskunskaper som skolan i dag inte lyckas ge alla
elever. I en tioårig grundskola blir undervisningen
mer flexibel och skolan kan möta eleven på
hans/hennes nivå, heter det i motionen (yrk. 3).
Betygsskalan skall vara sexgradig för att ge en
rättvisare bild av elevens kunskapsnivå (yrk. 5).
Folkpartiet vill inrätta ett från Skolverket
fristående kvalitetsinstitut. Det skulle t.ex. kunna
bestå av företrädare för universitet och högskolor,
kommuner, ideella organisationer och näringsliv.
Institutet skall även ha rätt att kritisera brister
i den förda regeringspolitiken, något som en
kvalitetsinstans som Skolverket inte har rätt till
(yrk. 6). En nationell handlingsplan om ungas
drogmissbruk bör utarbetas. Skolan måste ställa
tydliga krav på alla som vistas i skolan, bl.a.
skall bruk av alkohol, narkotika och tobak inte
accepteras (yrk. 7). Det är angeläget att ett
jämställdhetsper- spektiv används i skolan.
Undervisningen måste planeras med medvetenheten om
att det finns stereotypa könsroller. Pedagogik och
metodik måste anpassas så att såväl flickor som
pojkar kan intressera sig och aktivt ta del av
undervisningen (yrk. 9).
Vänsterpartiet anser i motion 1998/99:Ub13 att
skolan måste se till att alla barn känner till FN:s
barnkonvention och dess innehåll (yrk. 2).
Skolverket bör ges i uppdrag att granska de
läromedel som används i skolan ur ett
jämställdhetsperspektiv. En sådan kritisk granskning
av läromedel borde vara ett naturligt inslag såväl
vid inköp av läromedel som i samtal med eleverna vid
användningen av läromedlen i undervisningen. Den
diskussionen skulle befrämjas av att Skolverket gör
en genomgripande granskning av läromedlen. Även
olika gratismaterial bör granskas ur
jämställdhetsperspektivet (yrk. 3). Vänsterpartiet
framhåller vidare vikten av att översynen i fråga om
etapp-
indelning av kärnämnena inte resulterar i förslag om
fasta uppdelningar i kortare kurser. Det bör inte
heller införas graderade betyg på kortare etapper av
kärnämneskurserna eftersom det ytterligare skulle
öka stressen och betygshetsen i skolan (yrk. 4).
Ämnet historia bör införas som kärnämne i
gymnasieskolan. Kunskap om och insikt i den egna
historien är en förutsättning för kritiskt tänkande
och ett demokratiskt förhållningssätt, heter det i
motionen (yrk. 5).
Utskottets bedömning
Utskottet kan inledningsvis konstatera att merparten
av de frågor som tas upp i motionsyrkandena har
behandlats av utskottet under våren vid förra
riksmötet eller tidigare denna höst (bet.
1998/99:UbU3, 1998/99:UbU6, 1998/99:UbU11 och yttr.
1999/2000:UbU1y). Utskottet avstyrkte de då aktuella
yrkandena och riksdagen har avslagit dem. Utskottet
kommer att i detta sammanhang endast kortfattat
behandla frågorna. Utskottet tar först upp frågor
med anknytning huvudsakligen till grundskolan,
därefter frågor med anknytning till gymnasieskolan
och sist yrkanden om bl.a. betyg, fristående
kvalitetsinstitut, jämställdhet i skolan och skolans
personal.
Frågor om skolstartsålder, grundskolans omfattning
m.m. har senast behandlats av utskottet i betänkande
1998/99:UbU11 (s. 14). Utskottet ansåg att det i
nuvarande reglering av skolstartsålder finns en
betydande flexibilitet. Alla elever har rätt att
delta i förskoleklassen. Det finns möjlighet att
börja grundskolan vid sex eller sju års ålder. Om
det finns särskilda skäl och ett barns
vårdnadshavare begär det kan skolstarten skjutas upp
till det år barnet fyller åtta år. Utskottet
betonade att alla elever skall ges förutsättningar
att lyckas i skolan och att skolhuvudmannen har ett
tydligt ansvar för att alla elever ges möjlighet att
uppnå grundskolans mål. Utskottet erinrade om att
det finns bestämmelser i skollagen (4 kap. 10 §) som
gör det möjligt för elever som har behov av längre
tid i grundskolan att fullfölja utbildningen efter
det att skolplikten upphört. Vidare finns det
möjlighet att inom det individuella programmet i
gymnasieskolan läsa kurser på grundskolenivå för att
senare gå över till ett nationellt eller ett
specialutformat program.
Utskottet vill än en gång betona vikten av att alla
elever ges möjlighet att nå målen för grundskolan.
Det är av stor vikt att varje kommun och skola noga
analyserar resultaten, värderar dem och anger
konkreta åtgärder för förbättringar. Utskottet delar
därvidlag motionärernas uppfattning. Det är också
viktigt att det finns möjlighet till varierande
lösningar för de elever som inte uppnår
kunskapsmålen i årskurs 9. Utskottet vill i
sammanhanget redovisa att utskottet tidigare denna
dag har tillstyrkt regeringens förslag i
propositionen Vissa skolfrågor m.m. (prop.
1998/99:110, bet. 1999/2000:
UbU5) om ett förtydligande m.m. av det individuella
programmet. Det bör också framhållas att ett flertal
åtgärder har vidtagits under senare år för att
stärka arbetet med att bedöma, värdera och utveckla
kvaliteten i skolan.
Utskottet vill något beröra frågan om en
individanpassning av undervisning i grundskolan.
Utskottet har också tidigare denna dag (bet.
1999/2000:UbU5) behandlat frågan om en
försöksverksamhet med undervisning i grundskolan
utan centralt fastställd timplan. Utskottet hade
inte något att erinra mot vad regeringen anfört.
Utskottet betonade bl.a. att målen i läroplan och
kursplaner måste vara det viktigaste
styrinstrumentet, inte vilken tid som används för
att nå dit. Vidare framhöll utskottet vikten av att
skolan - i enlighet med gällande förordningar -
arbetar på ett sådant sätt att varje elevs resultat
och skolsituation ständigt följs. I
försöksverksamheten med avskaffad timplan i
grundskolan blir frågan om individuell planering för
enskilda elever ännu mer betydelsefull. Utskottet
vill än en gång betona vikten av att tillräckliga
resurser avsätts i kommunerna för elever i behov av
särskilt stöd och att åtgärdsprogram upprättas för
dessa elever. Utskottet vill även peka på de av
regeringen planerade åtgärderna, bl.a. uppdrag till
Skolverket att utvärdera och stödja grundskolornas
arbete med målen "att sträva emot" och tillsättandet
av en expertgrupp för att analysera behov av
insatser för att stärka den individuella planeringen
och måluppfyllelsen i grundskolan.
Riksdagen har hösten 1996 beslutat om en sådan
ändring i skollagen (5 kap. 5 §) att godkänt betyg i
svenska som andraspråk skall vara alternativ till
godkänt betyg i svenska för behörighet till
gymnasieskolans nationella och specialutformade
program (prop. 1995/96:206, bet. 1996/97:
UbU5, rskr. 1996/97:15). Motionsförslag om ändring
av detta riksdagsbeslut har avslagits av riksdagen
våren 1997 (bet. 1996/97:UbU8) och våren 1998 (bet.
1997/98:UbU11). Utskottet står fast vid sin
bedömning att kunskaper motsvarande godkänt betyg i
svenska som andraspråk är en tillräcklig grund för
att kunna följa programmen i gymnasieskolan. Det
ingår i Skolverkets allmänna uppdrag att följa upp
och utvärdera skolans verksamhet. Utskottet är inte
berett att ta initiativ till en särskild utvärdering
av nämnda riksdagsbeslut. Utskottet vill dock i
sammanhanget peka på att regeringen avser att ge
Skolverket i uppdrag att kartlägga och granska
undervisningen i skolor med ett stort antal elever
med utländsk bakgrund. Särskilda medel kommer att
avsättas för kompetensutveckling av lärare i skolor
med elever med många olika nationaliteter och språk.
Vidare kommer enligt skrivelsen en arbetsgrupp att
tillsättas inom Regeringskansliet med uppdrag att
utforma förslag till konkreta insatser inom området.
Utskottet anser att de av regeringen redovisade
åtgärderna är angelägna.
Moderaternas förslag om införande av en nationell
skolpeng har behandlats av riksdagen ett flertal
gånger (jfr senast bet. 1998/99:UbU1 s. 37 och yttr.
1998/99:UbU3y s. 6). Riksdagen har varje gång
avslagit förslaget. Utskottet ser ingen anledning
att föreslå ändring av ställningstagandet.
Frågor med anknytning till skolans värdegrund,
mobbning m.m. i skolan har behandlats utförligt
senast i betänkande 1998/99:UbU11 (s. 21-26) och
frågor om undervisning om alkohol, narkotika och
tobak (ANT) i samma betänkande (s. 26-28). Utskottet
avstyrkte och riksdagen avslog yrkandena. Utskottet
har ingen annan uppfattning nu och hänvisar därför
till vad utskottet då anförde.
Utskottet övergår nu till att behandla
motionsyrkanden med anknytning till gymnasieskolan.
I likhet med regeringen anser utskottet att
resultaten i gymnasieskolan behöver förbättras och
att andelen elever med slutbetyg bör öka. Det pågår
en omfattande utveckling av gymnasieskolan.
Skolverket har på riksdagens initiativ fått i
uppdrag att göra en översyn av nuvarande kärnämnen i
syfte att etappindela dem. Skolverket har nyligen
redovisat uppdraget. Frågan bereds nu inom
Regeringskansliet. Det finns enligt utskottets
uppfattning inte anledning för riksdagen att
föregripa pågående beredningsarbete och nu uttala en
uppfattning huruvida betygsättning eller inte skall
ske på delar av kärn-
ämneskurser. Vidare har regeringen i propositionen
Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och
likvärdighet (prop. 1998/99:169) informerat om sin
avsikt att ytterligare bereda frågan om de små
kärnämnenas - religionskunskap, naturkunskap och
estetisk verksamhet - innehåll och struktur. Det
ankommer på riksdagen att besluta om kärnämnen i
gymnasieskolan. Enligt utskottets uppfattning bör
dock riksdagen inte heller i denna fråga föregripa
regeringens fortsatta beredning genom uttalande om
hur många och vilka ämnen som fortsättningsvis skall
ingå i kärnämnesutbudet.
Beträffande förslaget att införa ämnet historia som
kärnämne hänvisar utskottet till vad utskottet
tidigare anfört i denna fråga (bet. 1998/99:UbU3
s. 21). Utskottet betonade vikten av att eleverna
får kunskaper i historia. Detta har också uttryckts
i läroplanen (Lpf 94). Där anges bl.a. att
undervisningen skall ge ett historiskt perspektiv,
som bl.a. låter eleverna utveckla beredskapen inför
framtiden, förståelsen för kunskapers relativitet
och förmågan till dynamiskt tänkande. Utskottet
pekade också på att det i kursplanen för kärnämnet
samhällskunskap bl.a. anges att eleverna skall kunna
sätta in utvecklingen av det svenska samhället i ett
globalt perspektiv såväl i nutid som i historisk
belysning. Eleverna skall efter genomgången kurs
kunna lägga historiska perspektiv på den ekonomiska,
politiska och sociala utvecklingen. Utskottet
förutsatte att det historiska perspektivet i ämnet
inte försvagas i samband med revidering av
kursplanen i ämnet.
Utskottet hänvisar till samma betänkande (s. 21)
även när det gäller frågan om alternativa kärnämnen.
Utskottet ansåg att möjligheterna för en
etappindelning av kärnämnena och en ökad anpassning
av undervisningen till elevernas individuella
förutsättningar borde prövas. Detta gav riksdagen
som sin mening regeringen till känna (rskr.
1998/99:160). Utskottet vill än en gång betona att
den gymnasiala utbildningen även fortsättningsvis
måste ha en hög ambitionsnivå och att det är av
största vikt att frågan löses om hur en större andel
av eleverna kan nå målen i kärnämnena utan att
kraven sänks. Utskottet vill därutöver särskilt
framhålla vikten av att elever i behov av särskilt
stöd i gymnasieskolan ges detta. Utskottet hänvisar
till att regeringen i skrivelsen redovisat (s. 35)
sin avsikt att införa åtgärdsprogram i de skolformer
för barn och ungdom som inte omfattas av ett sådant
krav i dag. Utskottet delar regeringens uppfattning
att det är viktigt att åtgärdsprogram för elever i
behov av särskilt stöd införs i gymnasieskolan.
Regeringen har redovisat att den avser att se över
programutbudet. Utskottet anser att en sådan översyn
är angelägen.
Riksdagen har nyligen beslutat att införa en ny
lärlingsutbildning fr.o.m. den 1 juli 2000 (prop.
1997/98:169, bet. 1998/99:UbU3 s. 26-28). I samband
därmed behandlade utskottet motionsyrkanden med
förslag om andra former av sådan utbildning.
Utskottet hänvisar till riksdagens ställningstagande
beträffande lärlingsutbildning. Utskottet har också
nyligen behandlat mo-tionsyrkanden om utbildning i
entreprenörskap m.m. (bet. 1998/99:UbU3 s. 16, bet.
1998/99:UbU11 s. 35-36, yttr. 1999/2000:UbU1y s. 6)
och utbildning på entreprenad (bet. 1998/99:UbU3 s.
41). Utskottet avstyrkte yrkandena och riksdagen
avslog dem. Utskottet har ingen annan uppfattning nu
och hänvisar till vad utskottet då anförde.
Utskottet övergår nu till att behandla vissa för
skolformerna gemensamma frågor.
Motionsyrkanden rörande betygsfrågor har behandlats
av riksdagen senast i våras i två betänkanden (bet.
1998/99:UbU3 s. 31-33, bet. 1998/99:UbU11 s. 41-44).
Utskottet avstyrkte samtliga yrkanden om
förändringar av betygssystemen i grundskolan och
gymnasieskolan, bl.a. fler betygssteg och
betygskomplettering under gymnasietiden. Utskottet
har ingen annan uppfattning nu och hänvisar till
tidigare ställningstaganden.
Även motionsyrkanden om inrättande av ett från
Skolverket fristående kvalitetsinstitut har
behandlats och avslagits av riksdagen vid ett
flertal tillfällen, bl.a. under förra riksmötet
(bet. 1998/99:UbU1 och yttr. 1998/99:
UbU3y). Utskottet har också tidigare denna dag
avstyrkt (bet. 1999/2000:UbU5) ett motionsyrkande i
denna fråga med hänvisning bl.a. till att en
kvalitetsnämnd knuten till den ansvariga
sektorsmyndigheten enligt utskottets uppfattning är
att föredra framför ett fristående
kvalitetsinstitut.
Utskottet behandlade utförligt i våras
motionsyrkanden rörande jämställdhet i skolan (bet.
1998/99:UbU6) och även tidigare denna höst (yttr.
1999/2000:UbU1y s. 2). Utskottet hänvisar till vad
utskottet då anförde beträffande bl.a. skolans
ansvar för att aktivt och medvetet främja kvinnors
och mäns lika rätt och möjligheter och för att
motverka traditionella könsmönster samt vad
utskottet framhöll om att jämställdhet både är en
värdegrundsfråga och en pedagogisk fråga i skolan.
Utskottet avstyrkte vidare ett motionsyrkande om
granskning av läromedel ur ett könsperspektiv med
hänvisning till vad som anförts i frågan i
betänkandet Vi är alla olika (Ds 1994:98) av
arbetsgruppen Kvinnligt och manligt i skolan.
Arbetsgruppen skriver att det är skolans ansvar att
själv påverka, ställa krav på och fråga efter
läromedel som utgår från könsskillnader och
olikheter i flickors och pojkars utveckling,
intressen, behov och erfarenheter så att förlegade
och könsstereotypa läromedel uppdateras eller tas ur
produktion.
Utskottet vill - beträffande Vänsterpartiets
yrkande att skolan måste ha ansvar för att alla barn
känner till FN:s barnkonvention och dess innehåll -
framhålla att Sverige genom att ratificera
konventionen om barnets rättigheter förpliktigat sig
att alltid beakta barnets bästa i beslutsfattandet.
I proposition 1997/98:182 har regeringen redovisat
en strategi för hur barnkonventionen skall
förverkligas i Sverige, och riksdagen har godkänt
denna (yttr. 1998/99:UbU2y, bet. 1998/99:SoU6, rskr.
171). Utskottet har sitt i yttrande till
socialutskottet bl.a. erinrat om att det av
läroplanerna framgår att rektor har ett särskilt
ansvar för att skolpersonalen får kännedom om de
internationella överenskommelser som Sverige har
förbundit sig att beakta i utbildningen. Skolverket
har givit ut en bok, Överenskommet, som innehåller
fyra internationella överenskommelser, vilka bl.a.
ligger till grund för läroplanerna. Häri ingår bl.a.
FN:s konvention om barnets rättigheter. Boken har
skickats ut till alla lärare och rektorer för att
användas som studiematerial i undervisningen.
Utskottet utgick från att rektorer tar sitt ansvar i
berört hänseende och därmed gör det möjligt för barn
att tidigt lära känna sina rättigheter.
Satsningen på IT i skolan omfattar medel om totalt
1 490 miljoner kronor under tre år. För år 1999 har
340 miljoner kronor anvisats. För år 2000 beräknas
500 miljoner kronor och för år 2001 650 miljoner
kronor (prop. 1998/99:1, utg.omr. 16, anslag A4
Program för IT i skolan). I budgetpropositionen för
2000 redovisar regeringen bl.a. att samtliga
kommuner har anmält intresse av att delta i
kompetensutveckling av lärare och ansökt om
statsbidrag för infrastrukturinvesteringar. Inom
ramen för den särskilda satsningen på IT i skolan
inleds kompetensutveckling av lärare med ca 10 000
deltagare under hösten 1999.
Utskottet delar regeringens uppfattning att lärare
och skolledare har ett mycket stort ansvar för
utvecklingen i skolan. Utskottet anser också i
likhet med regeringen att det behövs insatser på
både lokal och statlig nivå för att tydligare
definiera rektors ansvar och befogenheter.
Överväganden och förslag från den parlamentariska
kommitté (dir. 1999:15) som har i uppdrag att se
över skollagen m.m. är därvid mycket betydelsefull.
För att skapa en lärarutbildning som bättre svarar
mot dagens och framtidens krav på läraryrket har en
parlamentarisk kommitté haft i uppdrag att bl.a. se
över lärarutbildningens innehåll, dimensionering och
utformning. Lärarutbildningskommittén överlämnade i
juni 1999 sina förslag till en reformering av
lärarutbildningen i betänkandet Att lära och leda -
En lärarutbildning för samverkan och utveckling (SOU
1999:63). Kommittén har också föreslagit en ny
skolledarutbildning. Kommitténs betänkande
remissbehandlas t.o.m. den 1 november 1999.
Utskottet bedömer i likhet med regeringen att
behovet av kompetensutveckling för lärare är stort.
Utskottet ser därför positivt på att regeringen
avser att ta ett samlat initiativ kring
kompetensutveckling av lärare i alla skolformer.
Regeringen avser att inbjuda företrädare för Svenska
Kommunförbundet och lärarnas och skolledarnas
fackliga organisationer till gemensamma diskussioner
bl.a. om ansvarsfördelning, resurser, uppföljning
och utvärdering, allt såvitt avser
kompetensutveckling. Utskottet vill också peka på
att regeringen i budgetpropositionen för 2000 (prop.
1999/2000:1, utg.omr. 16 s. 53) föreslår att
sammanlagt 500 miljoner kronor avsätts under en
treårsperiod för utvecklingsinsatser inom
skolväsendet. Bland annat kommer en omfattande
satsning att göras på kompetensutveckling av lärare
inom en rad strategiska områden. Utskottet kommer
att senare i höst ta ställning till dessa förslag.
Utskottet anser att det krävs en kombination av
åtgärder både på lokal och central nivå för att
främja läraryrkets utveckling och rekrytering.
Beträffande insatser inom området vill utskottet
peka på vad regeringen anför i frågan i
budgetpropositionen för 2000 (utg.omr. 16 s. 50 och
s. 107). I augusti 1998 undertecknade skolministern,
Svenska Kommunförbundet, Lärarförbundet, Lärarnas
Riksförbund och Skolledarna en "Avsiktsförklaring om
åtgärder för att främja läraryrkets utveckling och
rekrytering". En arbetsgrupp lämnade i mars 1999 en
rapport med en handlingsplan. I handlingsplanen
ingår bl.a. ett skolutvecklingsprojekt och ett antal
åtgärder för att öka rekryteringen till läraryrket,
i synnerhet med inriktning mot matematik och
naturvetenskap. Enligt handlingsplanen genomförs
under två år en försöksverksamhet för utveckling av
samarbetet mellan kommunala arbetsgivare och
högskolans lärarutbildning. I denna ingår en
särskild rekrytering och utbildning av lärare för
undervisning i matematik, naturvetenskap och teknik.
Särskilda medel har avsatts till tre universitet för
att fullgöra ett regeringsuppdrag som avser
utveckling av forskning och forskningsmöjligheter
för lärare. I handlingsplanen ingår också att
rekrytera officerare i samarbete med Försvarsmakten,
personer med utländsk bakgrund samt öka andelen män
i lärarutbildningen. Regeringen pekar också på att
Högskoleverket under tre år har haft särskilda medel
att fördela för forskningsanknytning av
lärarutbildningen och kompetensutveckling av
lärarutbildare. Medel har hittills fördelats till 16
av landets lärosäten. Flertalet högskolor med
lärarutbildning har etablerat regionala
utvecklingscentrum.
Utskottet vill avslutningsvis framhålla att
betydelsen av studie- och yrkesvägledning i såväl
grund- och gymnasieskolan som i vuxenutbildningen
har ökat mot bakgrund av arbetslivets komplexitet
och snabba förändringstakt. I likhet med regeringen
anser utskottet det angeläget att utreda frågor som
rör vägledningens funktion och kvalitet med
utgångspunkt i såväl individers som samhällets
förändrade krav.
Med hänvisning till vad utskottet har anfört bör
riksdagen avslå motionerna 1998/99:Ub13 yrkandena
2-5, 1998/99:Ub14 (delvis), 1998/99:Ub15 yrkandena
1-3, 5-7 och 9 samt 1998/99:Ub16 yrkandena 5-9.
Vuxenutbildning
Skrivelsen
Regeringen redovisar det pågående reformarbetet
inom vuxenutbildningsområdet. Kunskapslyftskommittén
skall under år 2000 lämna sina förslag. Kommittén
för kvalificerad yrkesutbildning skall lämna sitt
slutbetänkande i slutet av år 1999.
Regeringen anser att vuxenutbildning med statligt
stöd kan delas in i tre huvudområden, basutbildning
t.o.m. gymnasiekompetens, eftergymnasial
yrkesutbildning samt folkbildning och vissa
kompletterande skolor. Regeringen avser att ta
ställning till gemensamma mål för vuxenutbildningen
efter det att Kunskapslyftskommittén har lämnat sitt
slutbetänkande.
Det är, menar regeringen, angeläget att en satsning
på vuxenpedagogisk utbildning och
kompetensutveckling för lärare sker både i
kommunerna och på nationell nivå.
Det är viktigt att ta till vara den vuxnes
informella kompetens. En försöksverksamhet med
former för validering bör startas. Med validering
avses en strukturerad bedömning och ett erkännande
samt en värdering av färdigheter och kompetens som
uppnåtts både i och utanför det formella
utbildningsväsendet.
Regeringen anser att förutsättningarna att delta i
studierna måste stärkas för studerande med
funktionshinder och deltagare i behov av särskilt
stöd. Vidare hänvisar regeringen till att den
nyligen föreslagit att det estetiska ämnesområdet
och ämnet idrott och hälsa skall kunna förekomma i
den gymnasiala vuxenutbildningen inom komvux (prop.
1998/99:110). Skolverket kommer att få i uppdrag att
i samråd med Integrationsverket,
Arbetsmarknadsverket och Svenska Kommunförbundet
utreda om sfi organisatoriskt kan föras in i
kommunal vuxenutbildning och analysera
konsekvenserna av detta. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen under år 2000 med förslag
till åtgärder för att utveckla och förbättra särvux.
I skrivelsen aviserar regeringen sitt förslag om
ett reformerat studiestödssystem med början år 2001.
(Propositionen i fråga har sedermera framlagts.)
Medel för det särskilda utbildningsbidraget är
avsatta t.o.m. år 2002. När det gäller
Kunskapslyftet har regeringen för avsikt att under
år 2000 återkomma till riksdagen, efter det att
underlag lämnats av Kunskapslyftskommittén om
formerna för statens stöd och styrning beträffande
perioden efter år 2002.
För de eftergymnasiala yrkesutbildningarna, vid
sidan av högskolan, behövs på sikt enligt
regeringens bedömning ett samlat system som är
tydligt anpassat till arbetsmarknadens behov. Detta
system bör omfatta i första hand
påbyggnadsutbildningar, den kvalificerade
yrkesutbildningen och vissa
arbetsmarknadsutbildningar. Även vissa
kompletterande utbildningar och vissa
yrkesutbildningar inom folkbildningen kan behandlas
i detta sammanhang. Regeringen avser att under år
2000 lämna en proposition med förslag till
dimensionering och organisation av den
eftergymnasiala yrkesutbildningen.
Motionerna
Enligt Moderata samlingspartiet (motion 1998/99:Ub14
i motsvarande del) behövs det nya modeller för den
kvalificerade yrkesutbildningen. En särskild
struktur med flera flexibla och mobila
yrkeshögskolor bör införas. Det är viktigt med
varierande utbildningsformer och kunskaper om
arbetslivet i aktuell bransch. När det gäller de
teoretiska delarna bör det inte vara något hinder
för ett nära samarbete mellan den kvalificerade
yrkesutbildningen och högskolor och universitet.
Moderaterna anser dock att det behöver avsättas
betydligt mer resurser än vad regeringen hittills
visat sig villig att göra. Utvecklingen av
vuxenutbildningen är under stöpsleven de närmaste
åren. Det krävs ett nytänkande för att klara den
framtida kompetensförsörjningen. Välutbildade vuxna
kommer att efterfråga möjligheter att uppdatera
eller komplettera sina kunskaper. Det finns också
under överskådlig tid en stor del lågutbildad
arbetskraft. En viktig fråga är värdering och
validering av vuxenstuderandes kunskaper.
Moderaterna anser också att studerande med
funktionshinder och deltagare i behov av särskilt
stöd behöver uppmärksammas. För dessa studerande är
individualiserad undervisning av särskild vikt. De
anser vidare att det är allvarligt för alla
vuxenstuderande att regeringen ännu inte har lagt
något förslag om ett fungerande studiestöd.
Kristdemokraterna vill (motion 1998/99:Ub16) ha ett
vuxenutbildningssystem där individens lust att lära
tillgodoses av samhället genom flexibla lösningar i
form av utbildningsutbud. De vill särskilt
uppmärksamma folkbildningens roll när det gäller att
stödja vuxna som har svag social förankring (yrk.
10). Ett nytt sammantaget studiefinansieringssystem
måste snarast införas. Studiefinansieringen bör vara
rättvis och förutsägbar för den enskilde individen
(yrk. 12). Kristdemokraterna pekar på att de som har
gått i särskolan inte har några rättigheter att
erhålla vuxenutbildning på gymnasial nivå. Samma
rättigheter som gäller för vuxna att gå
grundläggande vuxenutbildning skall gälla för dem
som har gått i särskola att delta i särvux, heter
det i motionen (yrk. 13).
Folkpartiet betonar att det i dag inte finns en
långsiktig strategi för vuxenutbildningen. Det
behövs ett helt nytt system med kompetenskonton för
att människor skall kunna finansiera bl.a.
vidareutbildning. Ett system bör utvecklas där alla
ungdomar/vuxna har en utbildningsbank med rätt till
gymnasieutbildning och vissa kompletteringar oavsett
när utbildningen genomförs (motion 1998/99Ub15 yrk.
8).
Vänsterpartiet anser i motion 1998/99:Ub13 att det
i den kommunala vuxenutbildningen även skall kunna
ingå ett längre, självständigt specialarbete som kan
göras enskilt eller i mindre grupp (yrk. 6). En
utredning bör tillsättas med uppdrag att utreda hur
en eftergymnasial lärlingsutbildning skulle kunna
utformas. En möjlighet är en lärlingsutbildning
efter den tyska dual-modellen där företagen tar ett
stort ansvar, även ekonomiskt, och där riktig lön
betalas till lärlingen (yrk. 7).
Utskottets bedömning
Ett omfattande reformarbete pågår inom
vuxenutbildningsområdet. Regeringen avser att, efter
det att den parlamentariska Kunskapslyftskommittén
har lämnat sitt slutbetänkande i mars 2000,
återkomma till riksdagen med riktlinjer för den
framtida kommunala vuxenutbildningen. Regeringen
avser också att under år 2000 återkomma till
riksdagen med ett samlat förslag om den
eftergymnasiala yrkesutbildningens organisation och
dimensionering, grundat på den försöksverksamhet med
kvalificerad yrkesutbildning som har pågått sedan år
1996. Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning
skall överlämna sitt slutbetänkande i slutet av år
1999. Vidare kommer regeringen att återkomma till
riksdagen under år 2000 med förslag till åtgärder
för att utveckla och förbättra särvux.
När det gäller Kristdemokraternas yrkande om
införande av en rättighet för människor som har gått
i särskola att delta i särvux vill utskottet peka på
att kommunerna enligt 12 kap. 3 och 5 §§ skollagen
skall erbjuda särvux. De skall härvid sträva efter
att erbjuda utbildning som svarar mot behov och
efterfrågan. Varje kommun skall informera om
möjligheterna till särvux samt verka för att vuxna
utvecklingsstörda deltar i sådan utbildning. Detta
motsvarar den reglering som finns beträffande
kommunernas ansvar att erbjuda gymnasial
vuxenutbildning inom komvux (skollagen 11 kap. 17
och 18 §§). Det är endast i fråga om grundläggande
vuxenutbildning som det finns regler om rätt att
delta. I skollagen 11 kap. 10 § anges att varje
kommuninvånare har rätt att delta i grundläggande
vuxenutbildning fr.o.m. andra kalenderhalvåret det
år han fyller 20 år, om han saknar sådana
färdigheter som normalt uppnås i grundskolan och är
bosatt i landet.
Utskottet avstyrkte senast i våras (bet.
1998/99:UbU11 s. 59) ett yrkande om eftergymnasial
lärlingsutbildning. Utskottet hänvisade till att
resultatet av erfarenheterna från försöken med
kvalificerad yrkesutbildning och regeringens förslag
om hur den verksamheten skall permanentas bör
inväntas, innan riksdagen gör några ytterligare
ställningstaganden. Utskottet har samma uppfattning
nu.
Regeringen har nyligen lämnat en proposition till
riksdagen med förslag till ett reformerat
studiestödssystem (prop. 1999/2000:10). Utskottet
kommer att behandla förslaget jämte motioner med
anledning därav senare i höst, varför riksdagen bör
avslå de nu föreliggande motionsyrkandena rörande
studiestödsfrågorna.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det är
viktigt att ta till vara och värdera de kunskaper
som människor har skaffat sig i arbetslivet och
samhällslivet, den vuxnes informella kompetens. Den
av regeringen aviserade försöksverksamheten med
former för validering finner utskottet angelägen,
liksom den planerade satsningen på vuxenpedagogisk
utbildning och kompetensutveckling.
Med hänvisning till vad utskottet har anfört om
bl.a. pågående beredningsarbete inom
vuxenutbildningsområdet bör riksdagen avslå
motionerna 1998/99:Ub13 yrkandena 6 och 7,
1998/99:Ub14 (delvis), 1998/99:Ub15 yrkande 8,
1998/99:Ub16 yrkandena 10, 12 och 13.
Skolverket m.m.
Skrivelsen
Regeringen redovisar Skolverkets utveckling sedan
det bildades år 1991. Bland annat har Skolverket
fått sitt ansvarsområde kraftigt utvidgat genom att
verket blivit sektorsmyndighet för
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Verket har
även tagit över det nationella kunskapslyftet för
vuxna från Regeringskansliet samt fått i uppdrag att
genomföra nationella kvalitetsgranskningar. En
kvalitetsgranskningsnämnd har knutits till verket
fr.o.m. den 1 juli 1999. Skolverkets uppdrag har
successivt förtydligats. I 1997 års utvecklingsplan
underströk regeringen att ett decentraliserat mål-
och resultatstyrt skolsystem kräver en stark central
myndighet som aktivt följer upp och hävdar
utbildningens likvärdighet och kvalitet. Vidare
fanns enligt regeringen behov av att utveckla
verkets roll som regeringens stabsorgan. Regeringen
informerar i nu föreliggande skrivelse om att
Skolverket anlitas i ökad utsträckning för
utredningar och för att utarbeta underlag för
regeringsbeslut. Ett sådant närmare samarbete bedöms
även vara nödvändigt i EU-sammanhang.
Skolforskningen bör ha en inriktning mot långsiktig
kunskapsuppbyggnad och mot utveckling av begrepp och
begreppssystem som är användbara inom skolväsendets
olika delar. Regeringen anser att intresset bör
riktas mot forskning inom områden av särskild
betydelse för förskola, skola och vuxenutbildning.
Det livslånga lärandet bör sättas i fokus. Områden
där det i dag råder brist på forskning bör särskilt
beaktas. Skolverket har ett ansvar för att avgränsa
och identifiera områden där behov av forskning finns
och där det råder brist på forskning.
Motionen
Kristdemokraterna anser att en förändring av
Skolverkets tänkta roll till regeringens stabsorgan
är en stor förändring och att detta bör utredas
ytterligare innan man tar ställning i frågan (motion
1998/99:Ub16 yrk. 14).
Utskottets bedömning
Utskottet avstyrker yrkandet.
Det finns enligt utskottets uppfattning inte
anledning för riksdagen att ta initiativ till den av
motionärerna begärda utredningen. Utskottet anser
det naturligt att den ansvariga sektorsmyndigheten
används för olika regeringsuppdrag och att samverkan
mellan regeringen och Skolverket sker, inte minst i
EU-frågor. Utskottet vill i sammanhanget peka på att
regeringen redan i den förra utvecklingsplanen
redovisade att det fanns behov av att utveckla
Skolverkets roll som regeringens stabsorgan (skr.
1996/97:112). Utskottet hade ingen erinran (bet.
1996/97:UbU13).
Sammanfattning av utskottets
ställningstagande till motionerna såvitt
avser utvecklingsplanen i huvudsak
Med hänvisning till vad utskottet har anfört i det
föregående föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionerna 1998/99:Ub13 yrkandena 2-7, 1998/99:
Ub14, 1998/99:Ub15 yrkandena 1-9 och 1998/99:Ub16
yrkandena 1-10 och 12-14 samt lägger skrivelsen i
motsvarande delar till handlingarna.
Särskolan
Skrivelsen
Huvudmannaskapet för särskolan har överförts från
landstingen till kommunerna vilket, enligt
Skolverkets bedömning, till största delen har fått
positiva effekter. Skolverket redovisade i februari
1998 erfarenheter från bl.a. kommuner, föräldrar och
elever i rapporten Konsekvenser av det ändrade
huvudmannaskapet för särskolan och särvux. Enligt
rapporten kan ökningen av antalet elever i särskolan
bl.a. bero på att särskolan både har blivit mer
accepterad som skolform sedan den blev
kommunaliserad och kommit geografiskt närmare
eleverna. Andra orsaker kan vara att lätt
utvecklingsstörda kan ha svårt att nå grundskolans
mål enligt den nya läroplanen. Regeringen anser att
det inte är acceptabelt om elevökningen i särskolan
skulle bero på bristande resurser i grundskolan och
gymnasieskolan. Förändringar av andelen elever i
särskolan i förhållande till andelen elever i
grundskolan och gymnasieskolan måste därför noga
analyseras, heter det i skrivelsen.
En försöksverksamhet som innebär att skolpliktiga
barn inte tas emot i särskolan utan föräldrarnas
medgivande pågår t.o.m. den 30 juni 2000. I samband
med slutredovisningen av försöksverksamheten i
augusti 1999 kommer Skolverket att presentera en
bedömning av prioriterade och planerade insatser för
skolformen.
Motionerna
Vänsterpartiet begär i motionerna 1998/99:Ub13 (yrk.
1) och 1998/99:Ub269 (yrk. 10) att Skolverket ges i
uppdrag att analysera orsakerna till ökningen av
antalet elever i särskolan.
Centerpartiet framhåller i motion 1998/99:Ub227 att
det t.ex. har förekommit att barn som har blivit
feldiagnostiserade hänvisats till särskola och
därför gått miste om grundläggande
högskolebehörighet, som de skulle kunna uppnå med
adekvat stöd i den vanliga skolan (yrk. 20). Det är
viktigt att ge stöd tidigt så att så många barn som
möjligt kan ta del av den ordinarie skolans
undervisning. En tidig diagnostisering bör ske i
samverkan mellan landsting och skola, t.ex. i
samband med fyraårskontrollen (yrk. 21).
Utskottets bedömning
Utskottet avstyrker yrkandena.
Riksdagen beslutade i november 1995 en
tidsbegränsad lag angående försöksverksamhet med
ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda barns
skolgång (prop. 1994/95:212, bet. 1995/96:UbU1,
rskr. 1995/96:27). Lagen, som gäller under tiden 1
januari 1996-30 juni 2000, ger föräldrar rätt att
avgöra om deras barn skall tas emot i grundskolan
eller särskolan. Regeringen har redovisat att
Skolverket i samband med slutredovisningen av
försöksverksamheten kommer att presentera en
bedömning av prioriteringar och planerade insatser
för skolformen. Regeringen framhåller att det inte
är acceptabelt om elevökningen i särskolan skulle
bero på bristande resurser i grundskolan eller
gymnasieskolan. Utskottet delar regeringens
uppfattning att förändringar av andelen elever i
särskolan i förhållande till andelen elever i grund-
och gymnasieskolan måste analyseras noga. Utskottet
anser att resultatet av pågående beredningsarbete
bör avvaktas.
Övrigt
I Centerpartiets motion 1998/99:Ub227 begärs en
översyn av kursplaner och läroplaner i syfte att
stärka elevernas läs- och skrivfärdigheter.
Skrivningar rörande elevers förmåga att själv kunna
uttrycka sig och inhämta information måste finnas
med i kursplanerna för alla ämnen. Det är viktigt
att krav på språklig utveckling återfinns i alla
ämnen (yrk. 6). Oavsett vilken grund man anser att
läs- och skrivsvårigheterna har så finns i olika
skolor exempel på framgångsrik undervisning. Det
finns metoder som visat sig fungera för att förmedla
kunskaper, s.k. best practices eller beprövad
erfarenhet. Användningen av dessa metoder bör
stimuleras genom ett systematiskt arbete för att
samla in och bearbeta erfarenheterna, sprida kunskap
om dem och förmedla dem på ett lättillgängligt sätt.
En nationell erfarenhetsbas bör sammanställas av
Skolverket och göras tillgänglig på Internet (yrk.
7). Det finns ett klart samband mellan mycket
läsande och läsprestationer. Regeringen bör ta
initiativ till en nationell kampanj för ökat läsande
i samarbete med landets kommuner, skolor och
bibliotek (yrk. 9).
U t s k o t t e t vill med anledning av yrkandena
anföra följande.
Regeringen redovisar i skrivelsen att utveckling av
kompetens, arbetsformer och metoder särskilt kommer
att prioriteras inom vissa områden. Under
mandatperioden kommer regeringen att prioritera
språkutveckling och regeringen avser att återkomma
med förslag till insatser för att stödja kommunerna
och lärarna.
Utskottet anser i likhet med regeringen att
elevernas språkutveckling är ett av skolans absolut
viktigaste uppdrag. Den pedagogiska miljön från
förskolan och framåt har avgörande betydelse för att
utveckla elevernas läs- och skrivförmåga. Elever som
får svårigheter med sin utveckling i detta hänseende
måste få speciell uppmärksamhet och en individuell
studieplanering. Om en elev behöver särskilda
stödåtgärder, har rektor enligt bestämmelser i
grundskoleförordningen (5 kap. 1 §) skyldighet att
se till att ett årgärdsprogram utarbetas.
Området läs- och skrivprocessen som ett led i
undervisningen var ett av de områden som
kvalitetsgranskades av Skolverkets inspektörer under
år 1998. Av rapporten framgår att läs- och
skrivprocessen varierar i skolorna. Vissa av de
skolor som granskades visade sig ha en god läs- och
skrivmiljö för eleverna. Bland annat tog alla lärare
ansvar för språkutvecklingen i alla ämnen och det
förekom få inslag av isolerad färdighetsträning.
Alla skolor erbjöd dock inte en sådan positiv
språkmiljö. Inspektörerna har i sin rapport anvisat
en rad åtgärder, som kan förbättra situationen. De
föreslår bl.a. en översyn av kursplanerna,
förändringar i lärarutbildningen, en satsning på
biblioteksresurser och kompetensutveckling av
lärare.
Skolverket har bl.a. stött läs- och
skrivutvecklingen inom sitt projekt Skola för
utveckling (Att upptäcka språket, Skolverket 1999).
I rapporten redovisas 44 skolors arbete med läs- och
skrivutveckling. Olika metoder, modeller och
aktiviteter som förekommer i skolorna beskrivs.
Regeringen har i budgetpropositionen för 2000
(prop. 1999/2000:1, utg.omr. 16 s. 53) föreslagit
att sammanlagt 500 miljoner kronor avsätts för
utvecklingsinsatser inom skolväsendet under en
treårsperiod. Regeringen anser att medel bör
avsättas bl.a. för att stödja och stimulera arbetet
med att förbättra läs- och skrivmiljöerna i
skolorna. Utskottet kommer senare i höst att ta
ställning till detta förslag.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motion 1998/99:Ub227 yrkandena 6, 7 och 9.
Utvecklingsplanen i övrigt
Utskottet föreslår att riksdagen lägger
regeringens skrivelse med utvecklingsplan
för förskola, skola och vuxenutbildning, i
den mån den inte tidigare behandlats i
detta betänkande, till handlingarna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utvecklingsplanen i
huvudsak utom såvitt avser särskolan
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ub13 yrkandena 2-7,
1998/99:Ub14, 1998/99:Ub15 yrkandena 1-9 och
1998/99:Ub16 yrkandena 1-10 och 12-14 samt
lägger skrivelsen i motsvarande delar till
handlingarna,
res. 1(m)
res. 2 (v) - delvis
res. 3 (kd)
res. 4 (fp)
2. beträffande särskolan
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ub13 yrkande 1,
1998/99:
Ub227 yrkandena 20 och 21 samt 1998/99:Ub269
yrkande 10,
res. 2 (v) - delvis
res. 5 (c) - delvis
3. beträffande läs- och skrivfärdigheter
m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ub227 yrkandena 6, 7 och
9,
res. 5 (c) - delvis
4. beträffande utvecklingsplanen i
övrigt
att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna i den mån
den inte behandlats under momenten ovan.
Stockholm den 12 oktober 1999
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Britt-
Marie Danestig (v), Beatrice Ask (m), Yvonne
Andersson (kd), Lars Hjertén (m), Majléne Westerlund
Panke (s), Tomas Högström (m), Torgny Danielsson
(s), Tomas Eneroth (s), Erling Wälivaara (kd), Per
Bill (m), Gunnar Goude (mp), Sofia Jonsson (c), Ulf
Nilsson (fp), Nalin Pekgul (s), Nils-Erik Söderqvist
(s) och Kalle Larsson (v).
Reservationer
1. Utvecklingsplanen i huvudsak utom såvitt
avser särskolan (mom. 1) - m
Beatrice Ask (m), Lars Hjertén (m), Tomas Högström
(m) och Per Bill (m) anför:
De stora utmaningar som Sverige står inför gör en
medveten och kraftfull utbildningsstrategi helt
nödvändig. Kompetensförsörjningen är en viktig
förutsättning för ökad tillväxt. De viktiga
baskunskaperna och förmågan att kunna ta till sig
och använda kunskap skapas i grundskolan. En
medveten satsning på grundskolan är av avgörande
betydelse. Vi anser att grundskolan måste ges högsta
prioritet. Regeringen väljer dock att sätta ökat
fokus på barnomsorg och förskola.
Regeringens prioritering av allmän
förskoleverksamhet måste ses som ytterligare ett led
i socialiseringen av familjepolitiken. Utöver
minskad valfrihet och färre alternativ innebär
kraftigt ökade utgifter för barnomsorg och förskola
risk för besparingar i skolan. Om förskoleklassens
tid är en integrerad del av dagen, försvåras
möjligheterna att välja barnomsorg. Förskolans
skolförberedande arbete skall hållas samman så att
föräldrar ges en realistisk möjlighet att fritt
välja barnomsorg.
Skolan måste bli mycket bättre. Skolans
huvuduppgift är att stimulera och utveckla elevers
kunskapssökande och inlärningsarbete. Grundskolans
ansvar måste förtydligas. Elever med otillräckliga
kunskaper bör erbjudas ett extra år i grundskolan.
Vi är allvarligt oroade över de otaliga rapporter
som kommer om bristande ordning och skolk, mobbning
m.m. i skolan. Skolan måste ha tydliga regler för
verksamheten.
Det är anmärkningsvärt att regeringen inte tar den
växande lärarbristen på större allvar. Problemen är
omfattande och inga enkla lösningar finns att
tillgå, men desto större anledning är det att
prioritera uppgiften. Genom att överföra ansvaret
för skolans finansiering till staten och rikta
anslagen direkt till skolorna - en nationell
skolpeng - garanteras eleverna rätt att välja skola
och skolorna får mer likvärdiga förutsättningar.
Avhoppen från gymnasieskolan bland invandrarelever
är alarmerande. Enligt vår uppfattning är det
viktigt att elever med annat hemspråk än svenska ges
stöd för sin språkutveckling. Vi ifrågasätter
beslutet att jämställa svenska som andraspråk med
svenska vid antagning till gymnasieskolan och
efterlyser en utvärdering av beslutet.
Det behövs ett fristående nationellt
kvalitetsinstitut för att granska, utvärdera och
redovisa skolornas resultat. Vi anser att de
nationella proven skall tillmätas större betydelse.
Obligatoriska prov skall genomföras på alla skolor.
Betyg skall ges tidigare så att eventuella
stödinsatser kan få avsedd effekt. Vi anser också
att det behövs en grundlig och oberoende analys av
hur skolor och kommuner använder sina resurser. En
modernisering av skolan som arbetsplats krävs för
att rekrytera, behålla och ge lärare
utvecklingsmöjligheter. Lärarrekryteringen bör
breddas. Tidsberänsade lärarcertifikat bör införas.
Lärarutbildningen bör moderniseras. Enligt vår
uppfattning bör varje lärare ha en individuell
kompetens- och utvecklingsplan.
En tredelad kvalitetssatsning bör genomföras i
gymnasieskolan: ett fritt skolval, en obligatorisk
gymnasieexamen och ett fristående kvalitetsinstitut.
Det behövs flera reformer inom gymnasieskolan. Det
behövs alternativa kärnämnen, färre kärnämnen, fler
betygssteg, möjlighet att tentera upp betygen,
avskaffande av timplanen, fler forskarutbildade
lärare, utbildning i entreprenörskap, en modern
lärlingsutbildning i samarbete med näringslivet,
skärpning av kraven på APU, mer utbildning på
entreprenad och fria självständiga gymnasieskolor
med olika profileringar. Vi vill också satsa på den
digitala infrastrukturen, utbildningsprojekt för att
höja lärarnas IT-kompetens och distansutbildning.
Enligt vår uppfattning behövs det nya modeller för
den kvalificerade yrkesutbildningen. En ny struktur
med flera flexibla och mobila yrkeshögskolor bör
införas. Det behöver också avsättas betydligt mer
resurser än regeringen hittills visat sig villig att
göra. Det är beklagligt att regeringen först nu har
lämnat förslag till ett reformerat studiestöd. När
det gäller vuxenutbildningen krävs ett nytänkande
för att klara den framtida kompetensförsörjningen.
Välutbildade vuxna kommer att efterfråga möjligheter
att uppdatera eller komplettera sina kunskaper. Vi
har också under överskådlig tid många lågutbildade i
arbetskraften. En viktig fråga är värdering och
validering av vuxenstuderandes kunskaper. Studerande
med funktionshinder och deltagare i behov av
särskilt stöd behöver uppmärksammas. För dessa
studerande är individualiserad undervisning av
särskild vikt.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet
under moment 1 bort hemställa
1. beträffande utvecklingsplanen i
huvudsak utom såvitt avser särskolan
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub14 och med
avslag på motionerna 1998/99:Ub13 yrkandena 2-7,
1998/99:Ub15 yrkandena 1-9 och 1998/99:Ub16
yrkandena 1-10 och 12-14 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
2. Utvecklingsplanen i huvudsak utom såvitt
avser särskolan, m.m. (mom. 1 och 2) - v
Britt-Marie Danestig (v) och Kalle Larsson (v)
anför:
Regeringen nämner i avsnittet om värdegrunden i
utvecklingsplanen vikten av att skolan tillförsäkrar
barnet dess rättigheter enligt FN:s barnkonvention.
Vi menar att skolan därutöver bör göra en
betydelsefull insats genom att se till att alla barn
känner till FN:s barnkonvention och dess innehåll.
Vänsterpartiet vill också att regeringen i större
utsträckning än vad som sker i skrivelsen
uppmärksammar jämställdhetsfrågorna när det gäller
värdegrundsarbetet. Vidare borde en kritisk
granskning av läromedel ut jämställdhetsper- spektiv
vara ett naturligt inslag såväl vid inköp av
läromedel som i samtal med eleverna vid användningen
av läromedlen i undervisningen. En sådan diskussion
skulle befrämjas av att Skolverket gör en
genomgripande granskning av läromedlen. Även olika
gratisläromedel bör granskas ur
jämställdhetsperspektivet.
Skolverket har i uppdrag att undersöka
möjligheterna att etappindela de längre kurserna i
kärnämnena i gymnasieskolan. Vi vill framhålla
vikten av att denna översyn inte resulterar i
förslag om fasta uppdelningar i kortare kurser,
eftersom det låser fast undervisningen mer än i dag.
Vi vill inte heller att graderade betyg skall ges på
mindre delar av kärnämneskurserna, eftersom det
ytterligare skulle öka stressen och betygshetsen i
skolan. Vi vill också upprepa vårt tidigare krav på
att införa ämnet historia bland kärnämnena i
gymnasieskolan. Kunskap och insikt om den egna
historien är en förutsättning för kritiskt tänkande
och ett demokratiskt förhållningssätt.
Vuxenutbildningen måste vara flexibel vad gäller
organisation, innehåll, arbetsformer och arbetssätt.
Det är mycket betydelsefullt att det finns en
växelverkan mellan teori och praktik i
vuxenutbildningen. Enligt vår uppfattning skall det
i den kommunala vuxenutbildningen även kunna ingå
ett längre, självständigt specialarbete som kan
göras enskilt eller i mindre grupp.
Vi anser att en utredning bör tillsättas för att
undersöka hur en eftergymnasial lärlingsutbildning
skulle kunna utformas. En möjlighet är en
lärlingsutbildning efter den tyska dual-modellen där
företagen tar ett stort ansvar, även ekonomiskt, och
där riktig lön betalas ut till lärlingen.
Regeringen nämner i skrivelsen ökningen av antalet
elever i särskolan, och konstaterar att dessa
förändringar noga måste följas och analyseras, bl.a.
mot bakgrund av misstanken att ökningen skulle kunna
bero på bristande resurser i grundskolan och
gymnasieskolan. Vänsterpartiet anser att frågan är
så allvarlig att Skolverket bör ges ett uttryckligt
uppdrag att analysera ökningen av antalet elever i
särskolan.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet
under momenten 1 och 2 bort hemställa
1. beträffande utvecklingsplanen i
huvudsak utom såvitt avser särskolan
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub13 yrkandena
2-7 och med avslag på motionerna 1998/99:Ub14,
1998/99:Ub15 yrkandena 1-9 och 1998/99:Ub16
yrkandena 1-10 och 12-14 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
2. beträffande särskolan
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Ub13
yrkande 1 och 1998/99:Ub269 yrkande 10 och med
avslag på motion 1998/99:Ub227 yrkandena 20 och
21 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
Yvonne Andersson (kd) och Erling Wälivaara (kd)
anför:
Om vi kristdemokrater hade presenterat vår egen
utvecklingsplan hade den sett annorlunda ut än
regeringens, t.ex. hade vi ägnat större utrymme åt
barns och ungdomars hela livssituation.
Vi kristdemokrater avvisar införandet av en allmän
förskola. Målet måste vara att föräldrar ges
möjlighet att själva kunna avgöra vilken omsorgsform
man önskar för sitt barn, och att detta så långt
möjligt tillgodoses. Samhällets uppgift bör vara att
skapa förutsättningar så att olika
omsorgsalternativ, inklusive möjlighet att själv
sköta barnomsorgen, finns att tillgå. Detta
åstadkommer man genom att skapa likvärdiga villkor
mellan olika omsorgsformer. Vi känner stor oro över
att många kommuner valt att lägga ned öppen förskola
och familjedaghem i besparingssyfte. Denna
utveckling leder till att de olika verksamheterna
ställs mot varandra, att valfriheten kraftigt
begränsas. Regeringen aviserar att avgifterna inom
förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen avses bli
låga genom att en statligt fastställd maxtaxa
införs. Konsekvenserna för öppen förskola och
familjedaghem är oklara. Det är också
anmärkningsvärt med en politik som tydligt ger
höginkomsttagare ett utökat stöd med gemensamma
skattemedel och att kommunernas självstyrelse
begränsas. Mot denna bakgrund avvisar vi förslaget
om att införa en statlig maxtaxa. Vi har ingenting
emot att barn till arbetslösa erbjuds tillgång till
samma omsorgsformer som andra barn. Vi anser dock
inte att generella regler bör införas. Det enskilda
barnets behov skall vara utgångspunkten när beslut
fattas.
Vi vill särskilt betona grundskolans ansvar för att
alla elever ges möjlighet att nå utbildningsmålen,
så att eleverna får en god grund för fortsatt
lärande. Elevernas behov skall stå i centrum.
Åtgärdsprogram skall användas som kvalificerade
pedagogiska instrument för samarbetet mellan elev,
lärare och föräldrar. Elever i behov av särskilt
stöd i gymnasieskolan bör få sina behov bättre
tillgodosedda. Individuella studieplaner och
åtgärdsprogram skall användas.
I regeringens skrivelse talas allmänt om skolans
värdegrund. Man uppmärksammar de värden som följer
av en värdegrund med utgångspunkt i kristen
tradition men undviker att hänvisa till denna. För
oss kristdemokrater är det viktigt att också i en
nationell utvecklingsplan förtydliga vilken
värdegrund som avses och vari den har sina rötter.
Gymnasieskolan skall erbjuda ett rikt utbud av
utbildningsalternativ som svarar mot olika elevers
individuella behov. Kravet på ett livslångt lärande
innebär att nya former för återkommande utbildning
måste skapas. Vi kristdemokrater anser inte att
kravet på högskolebehörighet omedelbart måste gälla
alla gymnasieskolans elever. Däremot skall det
alltid finnas möjlighet att komplettera
utbildningen. I en modern, flexibel
lärlingsutbildning måste skola och arbetsliv dela på
ansvaret för utbildningen. Ett sätt är att införa en
fyraårig lärlingsutbildning, där skola och arbetsliv
delar på ansvaret, och där eleven kan börja med
lärlingsdelen direkt från första året. Utbildningen
skall avslutas med gesällprov.
Det är nödvändigt med ett hållbart och långsiktigt
vuxenutbildningssystem. Vi vill ha ett
vuxenutbildningssystem där individens lust att lära
möts av samhället genom flexibla lösningar i form av
utbildningsutbud. Vi anser att all vuxenutbildning
måste balanseras mellan individens behov och
samhällets behov. Det är viktigt att olika
utbildningsanordnare finns inom vuxenutbildningen.
Vi vill särskilt uppmärksamma folkbildningens roll
när det gäller att stödja vuxna som har svag social
förankring.
Vi anser att ett nytt sammantaget
studiefinansieringssystem snarast måste införas.
Studiefinansieringen bör vara rättvis och
förutsägbar för den enskilde individen.
Vi vill också ta upp frågan om rätt för de
människor som har gått särskola att få
vuxenutbildning i särvux. I dag finns inga sådana
rättigheter. Vi anser att samma rättigheter som
gäller för vuxna att gå på grundläggande
vuxenutbildning i komvux skall gälla för dem som har
gått i särskola att delta i särvux.
Skolverkets uppdrag har utvidgats alltmer, vilket
beskrevs i 1997 års utvecklingsplan. Skolverket
anlitas redan nu i ökad utsträckning för utredningar
och för att utarbeta underlag för regeringsbeslut.
Att förändra Skolverkets tänkta roll till
regeringens stabsorgan är en stor förändring och
måste enligt vår mening utredas ytterligare.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet
under moment 1 bort hemställa
1. beträffande utvecklingsplanen i
huvudsak utom såvitt avser särskolan
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub16 yrkandena
1-10 och 12-14 och med avslag på motionerna
1998/99:Ub13 yrkandena 2-7, 1998/99:Ub14 och
1998/99:Ub15 yrkandena 1-9 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
Enligt Folkpartiets uppfattning är skolan samhällets
kraftfullaste verktyg när det gäller att ge
människor jämlika livschanser. Skolans uppgift är
att ge alla människor kunskaper så att de kan
förverkliga sina livsmål. Kunskap behövs också för
att fullt ut kunna delta i det offentliga samtalet
och för att komma in på en arbetsmarknad som kräver
alltmer kvalificerad personal. Enligt vår
uppfattning får det aldrig råda någon tvekan om att
skolans övergripande mål är att förmedla kunskap och
färdighet.
Det är positivt att regeringen nu går i rätt
riktning och avser att införa en allmän förskola för
alla fyra- och femåringar. Folkpartiet anser att den
allmänna förskolan skall erbjudas alla barn från tre
års ålder. Att införa maxtaxa inom barnomsorgen i
dag, när resurserna behövs till
kvalitetsförbättringar i förskola och skola, är dock
en felaktig användning av resurser.
Skolan skall anpassas efter elevernas olika behov -
inte tvärtom. Undervisningen måste bli mer
individanpassad. Det är målen i skolans kursplaner
som skall vara styrande när det gäller antalet
timmar i varje ämne. Grundskolan skall var tioårig
och förskoleklassen skall utgöra det första året.
Den utökade tiden i grundskolan skall användas till
att befästa de baskunskaper som skolan i dag inte
lyckas ge alla elever. I en tioårig grundskola blir
undervisningen mer flexibel och skolan kan möta
eleven på hans/hennes nivå. Betygsskalan skall vara
sexgradig för att ge eleven en rättvisare bild av
elevens kunskapsnivå.
Skolan behöver en fristående instans som enbart
arbetar med kvalitetsfrågor. Ett kvalitetsinstitut,
fristående från Skolverket, skulle kunna bestå av
företrädare för universitet och högskolor, kommuner,
ideella organisationer och näringsliv. Ett
fristående kvalitetsinstitut bör även ha rätt att
kritisera brister i den förda regeringspolitiken,
något som Skolverket inte har rätt till.
Skolan måste ställa tydliga krav på alla som
vistas i skolan, bl.a. skall bruk av alkohol,
narkotika och tobak inte accepteras. En nationell
handlingsplan bör upprättas för hur kampen mot ungas
missbruk skall intensifieras.
Det är angeläget att ett jämställdhetsperspektiv
anläggs i skolans arbete. För att skolan skall kunna
bli jämställd måste undervisningen planeras med
medvetenhet om att det finns stereotypa könsroller.
Pedagogik och metodik måste anpassas så att såväl
flickor som pojkar kan intressera sig och aktivt ta
del av undervisningen.
I Sverige finns i dag ingen långsiktig strategi för
vuxenutbildningen. Enligt Folkpartiet bör ett system
utvecklas, där alla ungdomar och vuxna har en
utbildningsbank med rätt till gymnasieutbildning och
vissa kompletteringar, oavsett när utbildningen
genomförs. Det behövs också ett helt nytt system med
kompetenskonton för att människor skall kunna
finansiera bl.a. vidareutbildning.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet
under moment 1 bort hemställa
1. beträffande utvecklingsplanen i
huvudsak utom såvitt avser särskolan
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub15 yrkandena
1-9 och med avslag på motionerna 1998/99:Ub13
yrkandena 2-7, 1998/99:Ub14 och 1998/99:Ub16
yrkandena 1-10 och 12-14 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
5. Särskolan, m.m. (mom. 2 och 3) - c
Sofia Jonsson (c) anför:
Det har förekommit att barn som t.ex. har blivit
feldiagnostiserade har hänvisats till särskolan och
därför gått miste om grundläggande
högskolebehörighet, som de skulle ha kunnat uppnå
med adekvat stöd i den vanliga skolan. Jag anser att
det är viktigt att ge stöd tidigt, så att så många
barn som möjligt kan ta del av den ordinarie skolans
undervisning. En tidig diagnostisering bör ske i
samverkan mellan landsting och skola, t.ex. i
samband med fyraårskontrollen.
Det är viktigt att elevernas läs- och
skrivfärdigheter stärks. En översyn av kursplaner
och läroplan bör därför göras i detta syfte. Jag
anser att krav på förmåga att själv kunna uttrycka
sig och inhämta information måste finnas i
kursplanerna i alla ämnen. Det finns metoder som
visat sig fungera för att förmedla kunskaper, s.k.
best practices, eller beprövad erfarenhet. Grunden
för detta är lärares erfarenheter, professionella
kunskaper samt observations- och analysförmåga.
Användningen av dessa metoder bör stimuleras genom
ett systematiskt arbete för att samla in och
bearbeta erfarenheterna, sprida kunskap om dem och
förmedla dem på ett lättillgängligt sätt. En
nationell erfarenhetsbas bör sammanställas av
Skolverket och göras tillgänglig på Internet. Det
finns också ett klart samband mellan mycket läsande
och läsprestationer. Regeringen bör enligt min
uppfattning ta initiativ till en nationell kampanj
för ökat läsande i samarbete med kommuner, skolor
och bibliotek.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet
under momenten 2 och 3 bort hemställa
2. beträffande särskolan
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub227 yrkandena
20 och 21 och med avslag på motionerna
1998/99:Ub13 yrkande 1 och 1998/99:Ub269 yrkande
10 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
3. beträffande läs- och skrivfärdigheter
m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub227 yrkandena
6, 7 och 9 som sin mening ger regeringen till känna
vad som ovan anförts,