Utbildningsutskottets betänkande
1999/2000:UBU04

Elever med funktionshinder

Innehåll

1999/2000


UbU4


Sammanfattning
I   betänkandet   behandlar   utskottet  regeringens
förslag i fråga om ansvaret för  utbildning och stöd
till  elever  med  funktionshinder samt  ett  60-tal
motions-yrkanden.


Utskottet  ställer  sig   bakom  principen  om  att
funktionshindrade  elever  så  långt  möjligt  skall
erbjudas en anpassad utbildning  i sin hemkommun och
därmed,  i likhet med andra elever,  ha  rätten  att
kunna bo hemma  med  sina föräldrar. Utskottet anser
att  bestämmelserna  i  skollagen  om  den  statliga
specialskolans målgrupp skall  ändras i enlighet med
vad regeringen föreslår. Synskadade  och  talskadade
elever skall alltså inte längre tillhöra målgruppen.
För  dem  skall  kommunerna  ha  det fulla ansvaret.
Staten skall dock även i fortsättningen ha ett stort
ansvar för att stödja kommunerna,  bl.a. genom en ny
samordnad organisation för stöd i specialpedagogiska
frågor,   en   utökad  resurscenterverksamhet   samt
satsningar   på   kompetensutveckling   av   skolans
personal och på forskning.


Till följd av att specialskolan upphör som skolform
för synskadade och  talskadade  elever  avvecklas de
fasta   skoldelarna  vid  Ekeskolan  i  Örebro   och
Hällsboskolan  i Sigtuna successivt. Detta avses ske
genom intagningsstopp,  fr.o.m.  den 1 juli 2001 vid
Ekeskolan  respektive fr.o.m. den 1  juli  2002  vid
Hällsboskolan.  Samtidigt byggs riksresurscentren ut
vid de båda nämnda  skolorna  och tillförs en mindre
skoldel för visstidsplacering.


Beträffande   Ekeskolans   resurscenter    planerar
regeringen  en  sammanslagning  med Tomtebodaskolans
resurscenter  till  ett  gemensamt resurscenter  för
synskadade elever med på sikt  en  lokalisering till
Storstockholmsområdet. Utskottet föreslår emellertid
att riksdagen gör ett uttalande till  regeringen  om
att  den  slutliga lokaliseringen och organisationen
skall avgöras  av den framtida styrelsen för den nya
stödorganisationen.


För döva, dövblinda  och hörselskadade elever är en
teckenspråkig skolmiljö  nödvändig.  Utskottet delar
regeringens  uppfattning  att  specialskolan   skall
behållas  som  skolform  för dessa elever. Utskottet
anser att riksdagen bör anta  ändringar  i skollagen
som  innebär att de kvarvarande specialskolorna  för
döva och  hörselskadade  elever samt Åsbackaskolan i
Gnesta ställs under en gemensam styrelse.


Utskottet    tillstyrker   vidare    förslagen    i
propositionen   som    rör    den   riksrekryterande
gymnasieutbildningen   för   svårt   rörelsehindrade
elever, bl.a. att specialutformade  program skall få
anordnas.


Avslag på regeringens förslag om en  förändring  av
specialskolans  målgrupp  och  om  avveckling  av de
fasta  skoldelarna  vid  Ekeskolan och Hällsboskolan
begärs     i     reservationer     från     Moderata
samlingspartiet,        Kristdemokraterna        och
Centerpartiet.    I    egna    reservationer   anför
Folkpartiet  att  en  statlig  handikappeng   är  en
förutsättning   för  att  Folkpartiet  skall  stödja
förslagen om förändring av målgruppen och avveckling
av  skoldelarna. I  övrigt  finns  reservationer  på
skilda punkter.


Propositionen
Regeringen  har i proposition 1998/99:105 Elever med
funktionshinder  -ansvar  för  utbildning  och  stöd
föreslagit  att  riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i skollagen (1985:1100).


Lagförslaget  återfinns  som  bilaga  1  till  detta
betänkande.


Motionerna
Motioner med anledning av propositionen




1998/99:Ub17 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas


1. att riksdagen  avvisar propositionens förslag om
att avveckla Ekeskolans fasta skoldel,


2. att riksdagen avvisar  propositionens förslag om
att avveckla Hällsboskolans fasta skoldel,


3. att riksdagen avvisar propositionens  förslag om
att  synskadade  och  talskadade barn skall utgå  ur
specialskolans målgrupp,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts  om  utvecklingen  och
lokaliseringen av Ekeskolans resurscenter,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad   i   motionen   anförts  om  att  utreda
förutsättningarna för ett riksgymnasium  för  blinda
och   synskadade   barn   med   multihandikapp   vid
Ekeskolan,


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  utvärdering av
tidigare kommunaliseringar av specialskolor,


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i  motionen  anförts  om  behovet   av
förstärkning av den kommunala kompetensen vad gäller
undervisning av barn med funktionshinder,


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i  motionen   anförts   om   särskilda
förutsättningar  för  språkutveckling för synskadade
barn med multifunktionshinder,


9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om rätten för barn och
ungdomar med funktionshinder att välja skola,


10.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad  i  motionen  anförts  om kommunernas
information  till funktionshindrade barns  föräldrar
om hjälp, stöd och möjlighet att söka specialskolor.


1998/99:Ub18 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas


1.  att riksdagen  avslår  regeringens  förslag  om
förändring av specialskolans målgrupp,


2. att  riksdagen  avslår  regeringens  förslag  om
avveckling  av  Ekeskolans respektive Hällsboskolans
fasta skolverksamhet,


3. att riksdagen  avslår regeringens förslag om att
ärenden gällande godkännande  av  fristående  skolor
som  motsvarar  specialskolorna  skall prövas av den
föreslagna styrelsen för specialskolorna,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  utveckling  av
specialskolornas verksamhet,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om rättigheter  och
valmöjligheter för elever i behov av särskilt stöd,


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts  om  godkännande  av
fristående skolor som motsvarar specialskolorna,


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  sammanslagning av
Skolverket och SIH.


1998/99:Ub19  av Kerstin Heinemann m.fl.  (fp)  vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen  anförts  om  att  införa  en
handikappeng för elever med funktionsnedsättning,


2. att riksdagen  hos regeringen begär en utredning
av hur folkhögskolornas  roll  i  undervisningen för
elever med funktionshinder kan förbättras,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om att  återinföra
rätten  till  personlig  assistans  för  vistelse  i
daglig kommunal verksamhet,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Skolverket skall
godkänna friskolor som motsvarar specialskolor,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna    vad    i    motionen    anförts    om   att
brukarorganisationerna     bör    finnas    med    i
stödorganisationens styrelse.


1998/99:Ub20  av Erling Wälivaara  m.fl.  (kd)  vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  en värdegrund som
utgår från kristen etik och västerländsk humanism,


2.  att  riksdagen avslår regeringens  förslag  att
avveckla  de   fasta   delarna   vid  Ekeskolan  och
Hällsboskolan,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten  av  att utgå
från   den   funktionshindrades   och  de  anhörigas
perspektiv,


4. att riksdagen avslår regeringens  förslag  om en
ny och gemensam myndighet för specialskolorna,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Statens skolverk
skall  bevilja  tillstånd  för fristående skolor för
elever med funktionshinder,


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts  om  innehållet  i  en
förändrad stödorganisation,


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den Rh-anpassade
gymnasieutbildningen  erbjuder  elever  individuellt
program.


1998/99:Ub21  av  Hans  Karlsson  m.fl. (s, v)  vari
yrkas  att riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna  vad  i  motionen  anförts om Ekeskolan i
Örebro.




1998/99:Ub22 av Sofia Jonsson m.fl.  (c)  vari yrkas
att  riksdagen,  med  avslag  på regeringens förslag
avseende specialskolorna för blinda  och språkstörda
elever, som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om desamma.




1998/99:Ub23  av Marianne Andersson (c)  vari  yrkas
att riksdagen avslår förslaget om statligt stöd till
kommunal undervisning av döva elever på teckenspråk.




1998/99:Ub24 av  Sonja  Fransson  (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad  i  motionen anförts om ytterligare överväganden
om individuella program inom RH-gymnasierna.




Motioner från allmänna motionstiden 1998




1998/99:Ub208  av  Marianne Andersson m.fl. (c) vari
yrkas att riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om Vänersborg som
lokaliseringsort för västra regionens teckenspråkiga
grundskola.




1998/99:Ub212  av  Cristina  Husmark  Pehrsson   och
Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening  ger  regeringen  till  känna  vad i motionen
anförts  om  rätten  till extra stöd för elever  med
läs- och skrivsvårigheter.




1998/99:Ub216 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den fasta skolan
vid Ekeskolan i Örebro skall bibehållas,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad  i  motionen  anförts   om   alternativa
finansieringsformer    för    en    utveckling    av
resurscentret vid Ekeskolan,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om rätten för barn och
ungdomar med funktionshinder att välja skola,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad   i   motionen   anförts   om   den  s.k.
rättighetslagen  om  gymnasieskolgången för ungdomar
med rörelsehinder,


5. att riksdagen hos  regeringen begär en utredning
av  förutsättningarna  för   ett  riksgymnasium  för
blinda  och synskadade barn med  multihandikapp  vid
Ekeskolan,


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i motionen anförts om FUNKIS-utredningens
syn på "en skola för alla",


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i   motionen   anförts   om  kommunernas
information  till funktionshindrade barns  föräldrar
om hjälp, stöd och möjlighet att söka specialskolor.


1998/99:Ub221  av  Christina  Nenes  m.fl.  (s) vari
yrkas  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts  om  framtida
lokaliseringsort      för      västra      regionens
specialskola/teckenspråkiga grundskola.




1998/99:Ub227 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om  diagnostiska  prov
för att tidigt upptäcka läs- och skrivsvårigheter,


19. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till    känna    vad    i   motionen   anförts    om
specialskolorna.


1998/99:Ub231  av  Anne Ludvigsson  m.fl.  (s)  vari
yrkas att riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om alla barns rätt
till likvärdig utbildning.




1998/99:Ub246 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om  åtgärder  för  att
hjälpa elever med dyslexi.


1998/99:Ub255  av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om utbildning  och
skolmiljö för barn och ungdomar med funktionshinder.




1998/99:Ub257   av  Ingvar  Eriksson  och   Cristina
Husmark Pehrsson (m) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts   om   hjälp  till
stammande.


1998/99:Ub263 av Sofia Jonsson och Johan Pehrson (c,
fp) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om specialskolor,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om nedläggning  av
Ekeskolan.


1998/99:Ub268 av Barbro Westerholm  m.fl.  (fp) vari
yrkas


16.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vikten av hjälp
till elever med särskilda behov.


1998/99:Ub801  av  Birger Schlaug  m.fl.  (mp)  vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  skolans  allmänna
målsättning och prioritering av resurser för  elever
med behov av särskilt stöd,


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om utbildning i frågor
rörande   specifika   läs-  och  skrivsvårigheter  i
förskollärarutbildningen,


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  minimikrav  på
tillgång till speciallärare  för elever med behov av
särskilt stöd i grundskolan, t.ex. speciallärare med
särskild kompetens inom området dyslexi,


9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om  behovet  av  att
kvalificerad  undervisning   om   dyslexi  och  dess
behandling ges till alla lärare i grundskolan så att
nödvändig  kompetens för omhändertagande  av  elever
med  specifika   läs-   och   skrivsvårigheter   kan
garanteras inom en snar framtid.


1998/99:So212 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad  i  motionen  anförts  om  insatser  för
hörselskadade barn.


1998/99:So376  av  Chatrine  Pålsson m.fl. (kd) vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om  att  Skolverket bör
göra en analys av hur kommunernas schablonsystem har
påverkat  handikappade barns möjligheter  att  välja
skola,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i  motionen  anförts om teckenspråkskunnig
personal i specialskolorna för döva.


1998/99:So455 av Kenneth  Johansson  m.fl.  (c) vari
yrkas


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om likvärdig utbildning
för alla elever.


1998/99:So464  av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)  vari
yrkas


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  att upprätta fler
dyslexicentrum,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad  i  motionen  anförts  om  att   berörda
personalgrupper   får   en   adekvat  utbildning  om
dyslexi.


Utskottet
1 Inledning




Till grund för den nu aktuella  propositionen ligger
förslag från FUNKIS - en kommitté  tillkallad  efter
bemyndigande  av  regeringen i november 1995 för att
utreda    hur    ansvaret    för    utbildning    av
funktionshindrade   elever  och  deras  omvårdnad  i
anslutning till utbildningen  skall  fördelas mellan
stat,  kommun  och  landsting  (dir.  1995:134).   I
uppdraget  ingick  också  att  utreda  vem som skall
finansiera   verksamheten.   FUNKIS  överlämnade   i
november  1996 ett delbetänkande  Gymnasieutbildning
för   vissa  ungdomar   med   funktionshinder   (SOU
1996:167).  I maj 1998 överlämnades huvudbetänkandet
FUNKIS  - funktionshindrade  elever  i  skolan  (SOU
1998:66). Betänkandena har remissbehandlats.


Utredningen  tillsattes  bl.a.  mot bakgrund av att
omfattande förändringar genomförts på skolans område
utan att det samtidigt hade gjorts  någon översyn av
ansvarsfördelningen mellan olika huvudmän för elever
med funktionshinder. Som ytterligare  ett  motiv för
utredning   angavs  att  statens  insatser  hittills
främst inriktats  på  att  bekosta  enskilda elevers
utbildning i specialskolan m.m., medan  den absoluta
majoriteten av elever med svåra funktionshinder  får
sin skolgång i den kommunala skolan.


I   propositionen   aviseras  en  förstärkning  och
utveckling  av  statens   stöd   till  kommunerna  i
specialpedagogiska frågor,  bl.a. genom en samordnad
stödorganisation,  en  utökad resurscenterverksamhet
samt  vissa  satsningar på  kompetensutveckling  och
forskning. Förslag  läggs  fram bl.a. om ändringar i
skollagens bestämmelser om specialskolans  målgrupp.
Förslagen  innebär  att  specialskolan  som skolform
behålls  för  döva  och  hörselskadade  elever.  För
synskadade respektive talskadade elever skall  denna
skolform  inte  längre finnas kvar. Till följd härav
avvecklas,  enligt  regeringens  förslag,  de  fasta
skoldelarna vid Ekeskolan i Örebro och Hällsboskolan
i    Sigtuna   till    förmån    för    en    utökad
resurscenterverksamhet.  En  mindre skoldel inrättas
på    båda    ställena    för   visstidsplaceringar.
Propositionen  innehåller  också   förslag  som  rör
utvecklingen   av  specialskolorna  för   döva   och
hörselskadade  elever   samt   den  riksrekryterande
gymnasieutbildningen   för   svårt   rörelsehindrade
respektive döva och hörselskadade elever.


Utskottet   återger   till   en   början  kortfattat
regeringens principiella utgångspunkter  i  fråga om
ansvarsfördelningen    mellan   stat,   kommun   och
landsting    för    elever   med    funktionshinder.
Socialutskottet har på eget initiativ i yttrande den
7 september 1999 till  utbildningsutskottet framfört
sina  synpunkter  på  förslagen  i  propositionen  i
huvuddrag  (yttr.  1998/99:SoU9y).   Yttrandet,  som
också kort refereras i nästa avsnitt,  återfinns som
bilaga 2 till detta betänkande.


Därefter  behandlar utskottet de olika delförslagen
i propositionen och motionerna.




2 Principiella utgångspunkter för
regeringens förslag




Skolan skall  även  i  fortsättningen ha som mål att
vara  en  skola  för  alla.   Detta   lyfts  fram  i
propositionen.   Regeringen   hänvisar   till   FN:s
standardregler  för  att tillförsäkra människor  med
funktionsnedsättning delaktighet  och  jämlikhet. De
antogs   enhälligt   av  FN:s  generalförsamling   i
december 1993 och har  som en av sina huvudprinciper
att  utbildningen  för  elever  med  funktionshinder
skall    vara   integrerad   med    den    ordinarie
utbildningen.  Standardreglerna  tillkom  på svenskt
initiativ.


Principen om att barn med funktionshinder  så långt
möjligt skall erbjudas en anpassad utbildning  i sin
hemkommun  och  därmed, i likhet med övriga barn och
ungdomar, ha rätten  att  kunna  bo  hemma  med sina
föräldrar är enligt regeringen en hörnsten i  svensk
handikappolitik.   Lagen   (1993:387)  om  stöd  och
service till vissa funktionshindrade  (LSS)  tillkom
för   att   undanröja   svårigheter  i  den  dagliga
livsföringen  för  personer   med   omfattande   och
varaktiga funktionshinder. I lagens förarbeten anges
bl.a. att personlig assistans alltid skall övervägas
som  ett  alternativ för att barn och ungdomar skall
kunna  bo  hemma.   Regeringen   anmärker   att   en
utbildning  av  elever  med funktionshinder inom det
ordinarie skolsystemet kan  betecknas  som en "båda-
vinner-strategi", eftersom den skola som  inkluderar
alla barn generellt sett får en bättre kompetens att
möta skilda behov, något som i sin tur har  fördelar
också   för   barn   utan   eller   med   begränsade
funktionsnedsättningar.


Den   nuvarande  ansvarsfördelningen  mellan  stat,
kommun och  landsting  bör  så  långt  möjligt gälla
också   för   elever   med   funktionshinder,  anför
regeringen.  Det  innebär en ansvarsfördelning,  där
kommunerna ansvarar  för  att alla barn och ungdomar
erbjuds utbildning, landstingen  ansvarar för hälso-
och sjukvård, t.ex. habilitering,  och staten svarar
för lagstiftning, tillsyn, uppföljning,  utvärdering
och  vissa  utvecklingsinsatser samt har ansvar  för
lärarutbildning     och     bidrar     till     viss
kompetensutveckling.


Regeringen  framhåller  att  undantag som görs från
denna  grundläggande  ansvarsfördelning   bör   vara
tydliga  och  väl  motiverade.  Statlig finansiering
eller  statlig  drift inom ramen för  det  kommunala
åtagandet bör endast  komma  i  fråga  om elever med
funktionshinder inte kan ges en likvärdig utbildning
med  stöd av statens i övrigt förekommande  styrning
av  skolan.   Här   nämns   som   exempel  döva  och
hörselskadade barn som har behov av  undervisning på
teckenspråk.


Enligt vad som redovisas i propositionen  går i dag
70-80  %  av de specialdestinerade statliga anslagen
för elever  med  funktionshinder till att finansiera
enskilda  elevers  utbildning   -   framför  allt  i
specialskolorna - samt i vissa fall till  boende och
habilitering i anslutning till boendet. Mot bakgrund
av  principen  att elever med funktionshinder  skall
kunna bo hemma och  erbjudas  en skolgång i närheten
av hemmet anser regeringen att  en  större  andel av
dessa  medel bör användas till att stödja kommunerna
för att  öka  deras  förutsättningar  att tillgodose
behoven  av  anpassad  utbildning  för  elever   med
funktionshinder.


Samtidigt  som  en  tydlig  ansvarsfördelning måste
eftersträvas  är det specialpedagogiska  stödet  för
elever med ovanliga  eller  komplexa funktionshinder
ett område där staten och kommunerna  har  ett delat
ansvar, påpekar regeringen. Det är inte rimligt  att
kommunerna  skall klara av att bygga upp den kunskap
som krävs för att tillgodose så speciella behov utan
stöd från staten. Regeringen ser det som viktigt att
klargöra att  staten  även  i fortsättningen har ett
stort ansvar för att stödja kommunerna.


Regeringen anför att de förslag och bedömningar som
redovisas i propositionen skall  ses som ytterligare
ett  steg  i  målsättningen  om  en skola  för  alla
elever.




Socialutskottets yttrande




Som nämnts inledningsvis har socialutskottet avgivit
yttrande  till  utbildningsutskottet.   I  yttrandet
behandlar   socialutskottet  enbart  huvuddragen   i
regeringens  förslag,   som   rör  ansvaret  för  de
funktionshindrade, och går inte  närmare  in  på  de
olika  delförslagen eller på de motioner som finns i
ärendet.


Socialutskottet  ställer sig bakom principen om att
barn  och  ungdomar  med  funktionshinder  så  långt
möjligt skall erbjudas  en anpassad utbildning i sin
hemkommun och i likhet med  övriga barn och ungdomar
ha  möjlighet  att  bo  hemma  med  sina  föräldrar.
Samtidigt betonar utskottet att  den  förändring som
föreslås  i  propositionen måste genomföras  på  ett
sådant sätt att  kommunerna klarar att möta de behov
som barn och ungdomar med svåra funktionshinder har.
För att dessa elever  skall  kunna  bli  delaktiga i
samhällslivet  och jämlika krävs att kommunerna  tar
sitt  ansvar.  Enligt   socialutskottets  mening  är
tillgången till stöd och  service  för  den enskilde
funktionshindrade och personalens förmåga  att  möta
olika  behov  avgörande  för  om integrationen skall
lyckas.


Socialutskottet delar regeringens bedömning att det
krävs en helhetssyn och en samverkan  mellan  alla i
elevens närhet liksom med det omgivande samhället  i
form  av  bl.a.  kultur,  fritid  och möjlighet till
socialt umgänge för att integreringen  skall lyckas.
Kontakten     med     föräldrar/vårdnadshavare    är
betydelsefull och är också  nyckeln  till  samverkan
med  andra  berörda som kan vara viktiga för eleven,
t.ex.  med  barn-   och  ungdomshabiliteringen,  den
pedagogiska    hörselvården    eller    barn-    och
ungdomspsykiatrin.


Slutligen  pekar  socialutskottet  på  att  det  är
viktigt att det  finns  resurscenter av hög kvalitet
för  att  stödja såväl eleverna  som  föräldrar  och
skola. Det  är  angeläget att dessa resurscenter tar
till vara den kunskap  som finns vid specialskolorna
och att det finns resurser  för  eleverna att vistas
där  under  perioder  för  att stödja  eleverna  och
genomföra kompletterande utredningar  som  stöd  för
eleven, skolan och personalen i hemkommunen.


I  avvikande meningar har företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet
bl.a.   redovisat  uppfattningen  att  specialskolan
skall finnas  kvar  som  skolform för synskadade och
talskadade  elever.  Folkpartiet   vill   införa  en
statlig  handikappeng.  Att  rätten  till  personlig
assistans  i  skolan  för  funktionshindrade  elever
skall återinföras förordas av m, kd och fp.




3 Bestämmelsen i skollagens portalparagraf
angående elevers behov av stöd




Enligt  gällande lydelse av 1 kap. 2 § andra stycket
skollagen  (1985:1100)  skall  i utbildningen hänsyn
tas  till  elever  med  särskilda behov.  Regeringen
föreslår nu att lagtexten  formuleras om till elever
i behov av särskilt stöd för  att  markera att fokus
riktas från eleven mot skolan och skolans  åtgärder.
I  stället  för  att se eleven som bärare av problem
handlar  det  om att  se  elevens  möjligheter  till
utveckling  och  att  anpassa  verksamheten  utifrån
varje elevs förutsättningar.


U t s k o t  t  e  t   anser att riksdagen bör anta
regeringens förslag till  ändrad lydelse av 1 kap. 2
§ andra stycket skollagen.  Målsättningen för skolan
att den skall vara en skola för  alla inbegriper att
undervisningen  skall  anpassas  till   varje  elevs
förutsättningar och behov, något som också   tydligt
framgår   av   läroplanen   för   det  obligatoriska
skolväsendet m.m. (Lpo 94). Det är,  som  regeringen
framhåller,   skolans   uppgift   att  möta  elevens
svårigheter  med  pedagogiska insatser,  åtgärder  i
organisation och miljö, etc.




4 Kunskap och kompetens hos skolans
personal i fråga om olika behov av stöd,
m.m.




Propositionen




Regeringen konstaterar  i  propositionen att kunskap
och  kompetens  hos skolans personal  har  avgörande
betydelse för att  elever  med funktionshinder skall
kunna ges en, jämfört med övriga  elever,  likvärdig
utbildning  med  hög  kvalitet.  Det är viktigt  att
behoven av specialpedagogisk kompetens uppmärksammas
och att specialpedagogernas roll vidareutvecklas.  I
sammanhanget     erinrar     regeringen    om    att
Lärarutbildningskommittén  (dir.   1997:54)   har  i
uppdrag    att    bl.a.    analysera    behovet   av
specialpedagogisk kompetens hos lärarna.


Förskoleverksamhet,   skola   och   skolbarnsomsorg
behöver enligt regeringen ha beredskap  för  att  ta
emot  och  ge  alla  barn  och elever möjlighet till
utveckling,  delaktighet och  lärande.  Det  innebär
inte att varje  lärare  skall  ha  kunskap  om varje
enskilt funktionshinder. Däremot är det viktigt  med
en  grund  att  utgå  från, en förförståelse som det
heter i propositionen.  Många  elever  har  läs- och
skrivsvårigheter/dyslexi                       eller
koncentrationssvårigheter.   Regeringen   anför  att
målet  bör  vara  att  varje  lärare skall vara  väl
förtrogen  med  denna  typ  av  problematik  och  ha
beredskap  att  möta  eleverna  i  den   pedagogiska
situationen.


I propositionen hänvisar regeringen till  att man i
1999    års    ekonomiska    vårproposition   (prop.
1998/99:100)  har beräknat särskilda  medel  för  en
treårig satsning  på  kompetensutveckling, bl.a. för
att stärka kompetensutvecklingen inom området elever
i  behov  av  särskilt stöd,  däribland  elever  med
funktionshinder.  Regeringen  anger  sin  avsikt att
återkomma  om den närmare preciseringen av medlen  i
budgetpropositionen för år 2000.


Regeringen aviserar också en satsning på pedagogisk
forskning inom  området  elever med funktionshinder.
Skolverket bör enligt regeringen  få  i  uppdrag att
vidta   åtgärder  för  att  initiera  att  forskning
etableras  på  detta  område.  Sammanlagt 6 miljoner
kronor bör avsättas för detta under en treårsperiod.


Vidare anges i propositionen att  regeringen lägger
stor vikt vid att alla elever i behov  av  stöd  ges
samma   möjligheter  till  stödinsatser.  Regeringen
avser   därför    att    införa    bestämmelser   om
åtgärdsprogram  även  i  de  skolformer   inom   det
offentliga skolväsendet för barn och ungdom som inte
omfattas   av   ett   sådant  krav  i  dag,  samt  i
motsvarande  fristående   skolor.   Bestämmelser  om
åtgärdsprogram  finns  nu för elever i  grundskolan,
specialskolan    och   sameskolan    i    respektive
skolformsförordning.  Av  dessa  framgår  att rektor
skall se till att ett åtgärdsprogram utarbetas om en
elev   behöver  särskilda  stödåtgärder.  Regeringen
anser  att   elever   och   vårdnadshavare  bör  ges
möjlighet  att  ta  initiativ till  utarbetandet  av
åtgärdsprogram   för  att   stärka   elevernas   och
vårdnadshavarnas ställning.




Motionerna




Frågor kring kompetensen inom skolan, när det gäller
att tillgodose elevers  behov  av särskilt stöd, har
tagits  upp  i  ett flertal motioner.  Så  gott  som
samtliga av dessa  motioner  har  väckts  under  den
allmänna  motionstiden  vid  föregående riksmöte och
således  innan den nu aktuella  propositionen  lades
fram.


Enligt Folkpartiet  i  motion 1998/99:Ub268 yrkande
16  visar rapporter att just  elever  med  behov  av
särskilt  stöd har drabbats hårt av de senaste årens
besparingar  i  kommunerna.  Skolan räcker inte till
för dessa elever. Motionärerna  betonar  att  det är
oerhört   viktigt   att   samtliga   pedagoger  inom
grundskolan   och  förskolan  jämte  personal   inom
skolhälsovården har kunskaper och utbildning för att
uppmärksamma och ge tidig hjälp till elever med läs-
och skrivsvårigheter  samt  barn  med hyperaktivitet
(ADHD  och  DAMP).  Även stamning hos  barn  är  ett
problem som kan fordra kvalificerad behandling.


Också i Miljöpartiets  motion 1998/99:Ub801 yrkande
1  hävdas att stora nedskärningar  inom  skolan  har
medfört  att lärartätheten minskat och att det finns
för få psykologer, speciallärare och skolkuratorer i
skolorna. De som i första hand drabbas är elever med
behov  av särskilt  stöd,  framhåller  motionärerna.
Dessa elevers  rätt  till utbildning av god kvalitet
måste i dagsläget ges högsta prioritet.


I motion 1998/99:Ub231  (s) om alla barns rätt till
likvärdig   utbildning   understryker   motionärerna
vikten   av  tillgång  till  specialpedagoger   inom
förskolan  och  skolan. Skolan skall ge lika chanser
till   alla.  En  kunskapsrätt   borde   komplettera
begreppet skolplikt i skollag och läroplan.


Enligt  motion  1998/99:Ub17  (m) är det av största
vikt  att  den  kommunala  kompetensen   vad  gäller
undervisning  av barn med funktionshinder dramatiskt
förbättras,  eftersom  de  flesta  funktionshindrade
barn går i kommunala skolor (yrk. 7).


Inom skolan måste  det finnas kompetens att ge stöd
till  stammande  elever.  Detta  framförs  i  motion
1998/99:Ub257 (m)  yrkande  1. Motionärerna anmärker
att lärarna saknar utbildning om stamning, trots att
läraren är nyckelperson när det  gäller att skapa en
vänlig talmiljö i skolan.


Insatser  för  hörselskadade  barn  i  den  vanliga
skolan  efterfrågas  i  motion  1998/99:So212   (fp)
yrkande 1. Motionären menar att man måste ta reda på
vilket  stöd  dessa  barn  behöver, innan de sätts i
vanlig    skola.    Det    behövs    således     ett
handlingsprogram  och  ett  konkret  genomförande av
programmet.


I    motion   1998/99:So455   yrkande   7   påpekar
Centerpartiet   att   det   är  viktigt  att  det  i
kommunernas skolplaner anges  tydliga  mål  för  hur
elever  med  funktionshinder kan ges en, jämfört med
övriga elever,  likvärdig  skolgång.  En  budget bör
utarbetas för de särskilda åtgärderna. Om inte detta
sker,  blir  det nödvändigt att "öronmärka" resurser
för barn med särskilda  behov  och skärpa skollagen,
anser motionärerna.


Flera motionsyrkanden fokuserar  på  behovet av stöd
till elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.


Åtgärder   för   att   hjälpa  elever  med  dyslexi
efterfrågas    av   Kristdemokraterna    i    motion
1998/99:Ub246 yrkande 5. De betonar att all personal
i skolan, men främst lärarna, måste vinnlägga sig om
att förhindra den  kunskapssegregering  som beror på
att  alltför  många  elever brister i sin läsförmåga
och språkliga utveckling.


Liknande synpunkter uttrycks i motion 1998/99:Ub212
(m),   nämligen   att   elever    med    läs-    och
skrivsvårigheter  måste  tillerkännas  rätten att få
all  den hjälp som krävs. Att lära elever  läsa  och
skriva  tillhör skolans primära uppgifter - om detta
får det aldrig råda något tvivel.


Centerpartiet  anser i motion 1998/99:Ub227 yrkande
8 att diagnostiska  prov  bör genomföras redan under
de första skolåren för att  tidigt upptäcka läs- och
skrivsvårigheter.


I  motion  1998/99:Ub801 lyfter  Miljöpartiet  fram
behovet av utbildning  om  dyslexi.  Enligt motionen
bör  det  ingå  i  förskollärarutbildningen  att  ha
kunskaper om förberedande  språkträning, i syfte att
minska    problemet   med   specifika    läs-    och
skrivsvårigheter   i   grundskolan   (yrk.  7).  Ett
minimikrav   är   att   det   finns   tillgång  till
speciallärare för elever med behov av särskilt  stöd
i  grundskolan,  såsom  speciallärare  med  särskild
kompetens inom området dyslexi (yrk. 8). Alla lärare
i  grundskolan  bör få kvalificerad undervisning  om
dyslexi och dess behandling, så att det inom en snar
framtid finns nödvändig kompetens för att ta hand om
elever med läs- och skrivsvårigheter (yrk. 9).


Det är enligt motion 1998/99:So464 (fp) viktigt att
hjälpen  mot  läs-  och  skrivsvårigheter  sätts  in
tidigt,   helst   redan   på   förskolenivå.   Detta
förutsätter att förskole-  och  specialpedagoger har
fått    en    gedigen    utbildning    om   dyslexi,
habiliteringsmetoder  och åtgärdsprogram  (yrk.  5).
Motionärerna anser vidare att det bör upprättas fler
dyslexicentrum så att alla  de barn som har läs- och
skrivsvårigheter kan få hjälp med sina problem (yrk.
4).




Utskottets bedömning




Utskottet instämmer med motionärerna i att det är av
största vikt att kommunerna ser  till  att  det inom
skolan  finns  kompetens  och resurser för elever  i
behov av särskilt stöd. Detta  har  utskottet  också
tidigare  gett  tydligt uttryck för vid behandlingen
av motsvarande motionsyrkanden.


Enligt    läroplanen    för    det    obligatoriska
skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo
94), som alla  skolor  skall  följa,  har skolan ett
särskilt   ansvar   för   de  elever  som  av  olika
anledningar  har  svårigheter   att   nå  målen  för
utbildningen. Det föreskrivs i läroplanen  att  alla
som  arbetar  i skolan skall uppmärksamma och hjälpa
elever i behov av särskilt stöd.


I    en    nationell     kvalitetsgranskning     av
undervisningen  av  elever  i behov av särskilt stöd
som   Skolverket   genomförde  under   hösten   1998
konstaterade verket  bl.a.  att även om många lärare
gör helhjärtade insatser i arbetet  med  elever  som
behöver  särskilda  stödinsatser,  finns det brister
när  det  gäller genomtänkta pedagogiska  strategier
samt medveten  styrning,  ledning,  uppföljning  och
utvärdering   av  de  pedagogiska  strategierna  och
aktiviteterna.


Ett   annat  område   där   Skolverket   genomförde
kvalitetsgranskning   under   1998   var   läs-  och
skrivprocessen  som ett led i undervisningen.  Också
här påvisades behov  av  åtgärder  för att förbättra
skolans läs- och skrivmiljö. Utskottet  ställer  sig
bakom regeringens kommentar till denna granskning  i
utvecklingsplanen    för    förskola,    skola   och
vuxenutbildning (skr. 1998/99:
121), nämligen att elevernas språkutveckling  är ett
av   skolans  viktigaste  uppdrag.  Elever  som  får
svårigheter  i  läs-  och  skrivprocessen  måste  få
speciell    uppmärksamhet    och    en   individuell
studieplanering.  Kommunernas  ansvar  för   skolans
resultat innebär bl.a. att elevernas språkutveckling
noga måste följas upp och utvärderas.


Det  är enligt utskottet betydelsefullt att lärarna
har insikter  i  specialpedagogik och att skolan har
tillgång till lärare  med fördjupad sådan kompetens.
Regeringen   hänvisar  i  propositionen   till   att
Lärarutbildningskommittén   (dir.   1997:54)  har  i
uppdrag    att    bl.a.    analysera    behovet   av
specialpedagogisk kompetens hos lärarna.


Lärarutbildningskommittén  har  sedermera,  den  15
juni 1999, avlämnat sitt slutbetänkande Att lära och
leda   -   en  lärarutbildning  för  samverkan   och
utveckling (SOU  1999:63).  Kommittén vill förstärka
skolans samlade specialpedagogiska  kompetens  genom
att föreslå att lärarutbildningen får i uppdrag  att
utveckla specialpedagogisk kompetens på fyra nivåer.
En    första    nivå    ligger    i   det   allmänna
utbildningsområdet  med  generella  och   för   alla
lärare,      oavsett     skolform,     grundläggande
specialpedagogiska  kunskaper. Den fjärde och högsta
nivån  leder  till  specialpedagogexamen.  Kommittén
menar att en av specialpedagogikens  mest  angelägna
uppgifter är att bidra till att all personal i skola
och  förskola kan möta den naturliga variationen  av
elevers olikheter. - Betänkandet remissbehandlas för
närvarande. Remisstiden går ut den 1 november 1999.


Kommunerna  har  enligt 2 kap. 7 § skollagen ansvar
för att fortbildning  anordnas  för den personal som
har hand om utbildningen. Staten  kan  dock på olika
sätt  stödja  kompetensutveckling,  dels  genom  att
påverka  utbudet av kompetensutveckling, dels  genom
att ge bidrag  till  särskilda satsningar. Utskottet
vill i detta sammanhang  erinra  om  det uppdrag som
delegationen  för  IT  i  skolan har att stödja  och
påskynda utvecklingen av läromedier samt pedagogiska
metoder för elever med funktionshinder.


Utskottet anser att det finns  betydande  behov  av
kompetensutveckling  för lärare och annan personal i
frågor som rör elever  i  behov  av  särskilt  stöd,
däribland  elever  med  funktionshinder. Bemötandet,
förståelsen och attityderna hos skolans personal har
stort värde för dessa elevers möjligheter att lyckas
i skolan.


Det  är därför enligt utskottet  tillfredsställande
att regeringen  avser  att  ta  ett samlat initiativ
kring   kompetensutveckling   av   lärare   i   alla
skolformer.    Regeringen    har    återkommit     i
budgetpropositionen  för år 2000 (prop. 1999/2000:1,
utg.omr. 16) med förslag  om att 500 miljoner kronor
skall    avsättas   under   en   treårsperiod    för
utvecklingsinsatser  inom skolväsendet, varav en del
avser kompetensutveckling.  Medlen  fördelar sig med
30  miljoner kronor år 2000, 80 miljoner  kronor  år
2001  och 390 miljoner kronor år 2002. Under år 2000
avses  omfattande   kompetensutveckling   inom   det
specialpedagogiska  området  riktas  mot lärare inom
förskoleklassen och det obligatoriska  skolväsendet.
Det kan, enligt budgetpropositionen, handla  om  att
skapa   en   generell   förståelse   för   vad   ett
funktionshinder  kan  innebära,  eller  om  att  öka
kunskaperna  om mer vanligt förekommande problem som
läs-     och     skrivsvårigheter/dyslexi      eller
koncentrationssvårigheter. - Skolverket planeras  få
i uppdrag att fördela medlen efter ansökan av kommun
eller skola.


Behovet  av forskning och utveckling när det gäller
elever    med    funktionshinder    understryks    i
budgetpropositionen.    Skolverket    föreslås    få
disponera  sammanlagt 6 miljoner kronor under tre år
för att stödja  och  stimulera  pedagogisk forskning
inom detta område.


Utskottet kommer att behandla budgetpropositionen i
sitt betänkande 1999/2000:UbU1.


I   likhet  med  regeringen  anser  utskottet   att
kommunerna  bör  stå för specialpedagogisk kompetens
vad  gäller  mer vanligt  förekommande  svårigheter,
t.ex.      till     följd      av      läs-      och
skrivsvårigheter/dyslexi,  koncentrationssvårigheter
(ADHD, DAMP) m.m. Det är även  rimligt att det finns
särskild specialpedagogisk kompetens  i kommunen för
exempelvis elever med hörselskada, stamning och grav
språkstörning.   De   kommunala   specialpedagogerna
behöver  emellertid i sin tur stöd och  fortbildning
för att kunna  fullgöra  sina  uppgifter.  Detta bör
enligt regeringen erbjudas av en regionalt förankrad
statlig  organisation  för stöd i specialpedagogiska
frågor. Utskottet återkommer i det följande till den
av regeringen aviserade  stödorganisationen och dess
uppgifter.


Utskottet ser det som ett  viktigt  steg att elever
och  deras  vårdnadshavare  ges  möjlighet   att  ta
initiativ  till  utarbetande  av  åtgärdsprogram för
eleven. Detta innebär inte minst ett ökat inflytande
för    elever   med   funktionshinder   och    deras
vårdnadshavare.  Det  är också positivt att personal
med specialkompetens från  andra  verksamheter skall
kunna engageras i arbetet med programmet.


Slutligen kan nämnas att såväl Elevvårdsutredningen
(dir.   1998:59)   som  kommittén  för  översyn   av
skollagen m.m. (dir.  1999:15) har uppdrag som berör
elever i behov av särskilt  stöd.  I  uppdraget till
skollagskommittén ingår att utreda och  föreslå  hur
en  ökad rättssäkerhet för eleverna kan åstadkommas,
bl.a.  mot  bakgrund  av  att  Handikappombudsmannen
påpekat att rättssäkerheten för  elever  i  behov av
särskilt stöd i skolan är för svag. Kommittén  skall
bl.a. analysera hur termerna "elevs rätt" respektive
"kommuns  skyldighet"  används  i skollagen samt vid
behov föreslå de förändringar som  krävs för en ökad
tydlighet vad gäller termernas innebörd.


Mot bakgrund av vad utskottet anfört och redovisat,
föreslår utskottet att riksdagen avslår samtliga här
aktuella motionsyrkanden.




5 Organisation för stöd i
specialpedagogiska frågor, m.m.




Propositionen




Som nämnts i det föregående bedömer  regeringen  att
en  organisationskommitté  bör  ges  i  uppdrag  att
skyndsamt  utveckla  och  lägga  fram förslag om den
konkreta     utformningen     av     en    förändrad
specialpedagogisk  stödorganisation  som  kan  bidra
till   ökad   samverkan  mellan  stat,  kommun   och
landsting.


Kommunerna har  ansvaret  för att alla elever skall
erbjudas en skolsituation som är anpassad till deras
förutsättningar,  framhåller  regeringen.  Samtidigt
finns    det    behov    av     spetskompetens     i
specialpedagogiska  frågor,  en  kompetens  som inte
varje kommun kan bygga upp och hålla aktuell på egen
hand.


Regeringen anför att det inom myndigheter, kommuner
och   landsting   finns   omfattande   resurser  som
sammantaget    innefattar    en    både   bred   och
specialiserad kompetens. För att bättre nyttja denna
samlade resurs bör statens insatser  för  stöd  till
skolhuvudmännen   i  specialpedagogiska  frågor  för
elever med funktionshinder samordnas i en myndighet,
där kommunerna bör göras mer delaktiga.


Avsikten är att i  den nya stödorganisationen bl.a.
samordna resurserna för  konsulentorganisationen vid
Statens institut för handikappfrågor  i skolan (SIH)
samt   de   statliga   bidragen   till  landstingens
hörselvårdskonsulenter, kunskapscentren för döva och
hörselskadade, rörelsehindrade m.fl., resurs-centren
vid   dagens   riksrekryterande  specialskolor   och
Tomtebodaskolans   resurscenter  samt  de  regionala
dataresurscentren, de s.k. REDAH-centren.


Verksamheten  bör enligt  regeringen  ledas  av  en
styrelse  bestående   av   företrädare  för  staten,
kommunerna och landstingen.  Den  bör  indelas i fem
geografiska  regioner  med  ansvar  för övergripande
rådgivning,           regional           samordning,
kompetensutveckling,          utvecklingsverksamhet,
information  och  samverkan  med andra  aktörer  som
kommunerna,       specialskolorna,      landstingets
habilitering,  den specialpedagogiska  utbildningen,
handikapporganisationerna  m.fl. Verksamheten bör få
vissa  nationella  uppdrag,  t.ex.   att  svara  för
resurscentren samt för internationell  samverkan och
utvecklingsfrågor inom området specialpedagogik.


Regeringen aviserar också en särskild utredning  om
statens  engagemang  för produktion av läromedel och
studiematerial  för barn,  ungdomar  och  vuxna  med
funktionshinder    i     förskola,     skola     och
vuxenutbildning.




Motionerna




Moderata    samlingspartiet    pläderar   i   motion
1998/99:Ub18 för en sammanslagning av Skolverket och
SIH  i stället för en ändrad stödorganisation  (yrk.
7).    Moderaterna     anser    att    den    dubbla
myndighetsstrukturen inom skolväsendet skapar risker
för  att  viktiga  frågor som  rör  eleverna  hamnar
mellan  stolarna,  samtidigt   som  den  ytterligare
komplicerar det samarbete mellan  olika  myndigheter
och  nivåer  som  krävs  för  många av eleverna  med
handikapp.


I  Kristdemokraternas  motion  1998/99:Ub20   utgår
motionärerna  från  att  ett individperspektiv finns
med när stödorganisationen  utformas  (yrk.  6). Ett
sätt   att   säkerställa   detta   är   att  erbjuda
brukarorganisationerna    inflytande   i   den   nya
stödorganisationen,  framhåller  de.  Det  är  också
viktigt att kommunerna  får  det  stöd  de behöver i
uppbyggandet av sin specialpedagogiska kompetens.


Folkpartiet   anser   i  motion  1998/99:Ub19   att
brukarorganisationerna    bör     finnas    med    i
stödorganisationens styrelse (yrk.  5).  I  motionen
understryks  det  också  som  angeläget,  att sådana
grupper   av   barn   som   i   dag   saknar  starka
organisationer   och   stöd,  som  t.ex.  barn   med
DAMP/ADHD, kommer att kunna  erhålla  kompetens  och
kunskap från stödorganisationen.




Utskottets bedömning




Utskottet  anser  att  det  krävs  många  olika  och
samverkande    insatser    för    att   elever   med
funktionshinder  skall  ges förutsättningar  för  en
likvärdig  utbildning,  byggd   på  delaktighet  och
gemenskap,  inom  den  ordinarie  skolan.  Samverkan
behövs  såväl mellan pedagoger och elevvårdspersonal
som mellan  skola  och exempelvis landstingets barn-
och  ungdomshabilitering,   pedagogiska   hörselvård
eller  barn- och ungdomspsykiatri. Statligt  stöd  i
specialpedagogiska   frågor  ges  i  dag  främst  av
Statens institut för handikappfrågor  i skolan (SIH)
och dess konsulenter. Staten erbjuder även  via sina
riksresurs-center individuellt riktade insatser  för
vissa elever med komplicerade funktionshinder.


Enligt  utskottets  mening  är  en  samordning i en
myndighet av de olika statliga resurserna för stöd i
specialpedagogiska  frågor  angelägen.  Enligt   vad
regeringen    redovisat   om   uppdraget   till   en
organisationskommitté    bör    kommittén   särskilt
prioritera    tillgängligheten    för    kommunerna.
Vägledande för kommitténs arbete bör också  vara att
öka  den  samlade organisationens anpassningsförmåga
och  stimulera   samverkan   genom   att   de  olika
intressenterna görs delaktiga, på såväl central  som
regional nivå.


Utskottet  ser  positivt på regeringens intentioner
och avstyrker därmed  motion 1998/99:Ub18 yrkande 7.
Likaså avstyrks motionerna  1998/99:Ub20  yrkande  6
och 1998/99:Ub19 yrkande 5. Utskottet utgår från att
organisationskommittén,  vid  fullgörandet  av  sitt
uppdrag,  kommer  att beakta brukarorganisationernas
inflytande i den förändrade stödorganisationen.




6 Förändring av specialskolans målgrupp




Propositionen




Enligt  1  kap.  6  §  och  3  kap.  3  §  skollagen
(1985:1100) skall barn som inte kan gå i grundskolan
eller särskolan därför att  de  är synskadade, döva,
hörselskadade   eller   talskadade   tas    emot   i
specialskolan.  Av 7 kap. 1 § samma lag framgår  att
utbildningen i specialskolan skall syfta till att ge
de barn och ungdomar  som  är  inskrivna där en till
varje elevs förutsättningar anpassad  utbildning som
så långt det är möjligt motsvarar den utbildning som
ges  i  grundskolan.  För  eleverna  i specialskolan
upphör skolplikten vid 17 års ålder, vilket  innebär
att specialskolan är tioårig.


Staten är huvudman för specialskolan som består  av
fem  regionskolor  för döva och hörselskadade elever
samt  tre  riksskolor.   De   tre   riksskolorna  är
Ekeskolan,    Hällsboskolan    och    Åsbackaskolan.
Ekeskolan tar emot synskadade elever och  elever som
dessutom     är     döva,     hörselskadade    eller
utvecklingsstörda.  Hällsboskolan   tar   emot  dels
talskadade  elever,  dels  döva  eller hörselskadade
elever som inte kan gå i en regional specialskola på
grund av beteendestörningar eller av andra speciella
skäl    än   synskada   eller   utvecklingsstörning.
Åsbackaskolan   i   Gnesta   tar   emot  döva  eller
hörselskadade elever med utvecklingsstörning.  - Vid
varje   riksskola   finns   ett   specialpedagogiskt
resurscenter.   För   synskadade   finns    dessutom
Tomtebodaskolans   resurscenter.  Vid  de  regionala
specialskolorna finns  kunskapscenter  för  döva och
hörselskadade.


I  propositionen  redovisas att det läsåret 1998/99
fanns 602 elever vid  de  regionala  specialskolorna
och 207 vid de riksrekryterande.


Regeringen  föreslår nu att skollagens  bestämmelser
om specialskolans  målgrupp ändras så att målgruppen
inte   längre   omfattar    synskadade    respektive
talskadade  elever.  I linje med huvudprincipen  att
barn med funktionshinder så långt möjligt bör bo med
sina föräldrar och gå  i  en  skola  i  närheten  av
hemmet är det enligt regeringen ett kommunalt ansvar
att  tillgodose  dessa elevers skolgång och behov av
stödinsatser.


Majoriteten av elever  med synskada respektive grav
språkstörning/talskada får  i dag sin undervisning i
hemkommunens grundskola eller  särskola.  Regeringen
bedömer   att   det   finns  goda  möjligheter  till
fungerande  lösningar för  de  enskilda  barnen  och
deras  familjer  i  hemkommunen  genom  undervisning
förlagd  till en grundsärskola eller träningsskola i
kombination med de insatser som görs enligt lagen om
stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).


De fasta  skoldelarna vid specialskolorna Ekeskolan
och Hällsboskolan  bör  till  följd härav successivt
avvecklas,  anför regeringen. Avvecklingen  föreslås
genomföras genom  ett  intagningsstopp fr.o.m. den 1
juli 2001 vid Ekeskolan  respektive  fr.o.m.  den  1
juli   2002   vid  Hällsboskolan.  Omställningen  av
verksamheten bör  ges tid så att de elever som i dag
får  sin  undervisning   på  re-spektive  skola  ges
möjlighet att slutföra den  utbildning  de  påbörjat
och också inrättat sig efter. I samband med att  den
fasta skoldelen vid Ekeskolan avvecklas bör ansvaret
för  det  fåtal  dövblindfödda barn som har behov av
undervisning   i  specialskola   föras   över   till
Åsbackaskolan.   Inom    ramen    för    en   utökad
resurscenterverksamhet   vid   Ekeskolan  respektive
Hällsboskolan finns det enligt regeringen  skäl  att
behålla     en     mindre     skoldel    för    s.k.
visstidsplaceringar.       (Resurscenterverksamheten
behandlas av utskottet närmare i det följande.)


Specialskolan   som   statlig  skolform   bibehålls
däremot   för  döva  och  hörselskadade   barn   med
motiveringen att elevgruppen kräver en teckenspråkig
skolmiljö.   (Regeringens   förslag  som  rör  dessa
specialskolor tas upp av utskottet  i  det  följande
under  avsnittet  Teckenspråkig miljö - ett statligt
åtagande.)


Den nuvarande möjligheten  för  ungdomar  att efter
fullgjord  skolplikt  få genomgå annan utbildning  i
specialskolan intill utgången  av vårterminen det år
de fyller 21 år bör enligt regeringen  tas  bort.  I
dag  erbjuder Ekeskolan dessa ungdomar en utbildning
som liknar  gymnasiesärskolans. Regeringen anser att
det saknas skäl  för  att  elever  i  gymnasieåldern
skall tillhöra specialskolans målgrupp.


Förslagen  i  propositionen föranleder ändringar  i
skollagen, såvitt  avser  1  kap. 6 §, 3 kap. 3 §, 6
kap. 7 § samt 7 kap. 1, 6 och  8 §§. Avvecklingen av
de   fasta  skoldelarna  vid  Ekeskolan   respektive
Hällsboskolan        föreslås       regleras       i
övergångsbestämmelser, punkterna 2, 3 och 8.




Motionerna




Förslaget om förändring  av  specialskolans målgrupp
och successiv avveckling av de fasta skoldelarna vid
specialskolorna  Ekeskolan  och   Hällsboskolan  har
föranlett ett tjugotal motionsyrkanden.


Avslag begärs i motion 1998/99:Ub18  från  Moderata
samlingspartiet  på  regeringens  förslag att endast
döva  och hörselskadade barn fortsättningsvis  skall
tillhöra    specialskolans    målgrupp   (yrk.   1).
Moderaterna anser att de elever  som  i  dag ingår i
målgruppen  behöver  en  särställning,  vilket  inte
betyder   att   de   inte   skall   kunna   erbjudas
undervisning  i  andra  skolformer än specialskolan.
Moderaterna menar att elevernas  rättigheter behöver
definieras   tydligare   för   att   möjliggöra   en
kvalitativ  utveckling  av  alternativa utbildnings-
och stödformer (yrk. 5). Ställningstagandet  innebär
att Moderaterna också motsätter sig en avveckling av
den  fasta skolverksamheten vid Ekeskolan respektive
Hällsboskolan  (yrk.  2). Skolverksamheten vid dessa
specialskolor skall finnas  om  elever och föräldrar
väljer  den. De ekonomiska förutsättningarna  visavi
kommunerna   bör   regleras   i   särskild  ordning.
Moderaterna lyfter fram att det finns klara fördelar
för resurscenterverksamhet och visstidsvistelse,  om
den   fasta   skoldelen   vid  Ekeskolan  respektive
Hällsboskolan finns kvar som  bas  och stimulans för
den pedagogiska utvecklingen (yrk. 4).


Även Kristdemokraterna i motion 1998/99:Ub20  yrkar
avslag  på regeringens förslag att avveckla de fasta
skoldelarna  vid  Ekeskolan  och Hällsboskolan (yrk.
2). De anser att även om vissa  kommuner  kommer att
leva upp till intentionerna bakom förslagen,  kommer
troligtvis  andra  inte  att  göra det. Ett statligt
alternativ måste därför finnas.  Ett annat skäl till
att behålla de statliga specialskolorna för syn- och
talskadade barn är föräldrarnas och barnens önskemål
som måste väga tungt (yrk. 3). Det  är  viktigt  att
eleverna  erbjuds  trygga  miljöer  där de kan känna
tillit till omgivningen och stärkas i sin identitet.


Liknande uppfattning har Centerpartiet i motionerna
1998/99:Ub22 och 1998/99:Ub227 yrkande  19, nämligen
att  riksdagen  bör  avslå  regeringens  förslag  om
avveckling   av   specialskolorna   för  blinda  och
språkstörda  elever.  I  den  förstnämnda   motionen
anförs  att normaliseringsprincipen självfallet  bör
gälla som  huvudregel, men att ett individualistiskt
synsätt innebär  att man måste se till varje enskilt
barns behov och önskemål.  Specialskolan  har  bl.a.
till  uppgift  att  med  personalens  kompetens  som
resurs ge eleverna den trygghet och det innanförskap
som  de  saknar  i  den  ordinarie  skolan.  En ökad
valfrihet  för familjer med barn i behov av särskilt
stöd  måste  innefatta   ett  förtydligat  kommunalt
ansvar, men också innebära  att möjligheten, för dem
som   så   önskar,   att   utnyttja  specialskolorna
Ekeskolan och Hällsboskolan skall finnas kvar.


Folkpartiet föreslår i motion  1998/99:Ub19 yrkande
1  att  det införs en handikappeng  för  elever  med
funktionsnedsättning.       Motionärerna      stöder
inriktningen i propositionen  mot  en integrering av
elever  med funktionshinder i den ordinarie  skolan.
Dock anser  de att det föreligger en risk för att en
avveckling av  den fasta skoldelen vid Hällsboskolan
respektive Ekeskolan  kan  få negativa konsekvenser,
bl.a  genom  att  friheten  för   elever  och  deras
föräldrar att välja skolform begränsas.  I  motionen
föreslås att staten skall ha ansvaret för den  lilla
gruppen av funktionshindrade elever som förslagen  i
propositionen  berör.  Genom  att  införa en statlig
peng  för dessa elever garanteras de  ett  stöd  som
inte behöver  variera  mellan kommunerna beroende på
kommunernas engagemang i frågan.


Avslag på förslaget att  synskadade  och talskadade
barn  skall  utgå ur specialskolans målgrupp  begärs
också  i  motion   1998/99:Ub17   (m)   yrkande   3.
Motionären  påpekar  att förslaget innebär att varje
berörd kommun måste bygga  upp erforderlig kompetens
och anpassa lokaler och utrustning  för  elever  med
mycket  speciella  behov.  Förmodligen  är  det inte
möjligt  att  garantera en likabehandling över  hela
landet  av  dessa  elever.  Regeringens  förslag  om
avveckling  av   den   fasta   skolverksamheten  vid
Ekeskolan  respektive  Hällsboskolan   bör   således
avslås  (yrk.  1  och  2).  I  motionen argumenteras
särskilt för ett bibehållande av Ekeskolan. Om denna
avvecklas i sin nuvarande form kommer det att bli en
betydande försämring för de barn  som  skulle behöva
gå  på  Ekeskolan läsårsvis med klasskamrater  i  en
stabil miljö  och  med  möjlighet  att  planera  sin
utbildning.   Motionären  hävdar  att  i  en  vidare
bemärkelse  är  döva   knappast  de  enda  barn  med
funktionshinder som har  ett  eget  språk och därmed
behov  av  en  egen  skolmiljö (yrk. 8).  För  svårt
synskadade barn med allvarliga  multifunktionshinder
finns en miljö som ger bästa möjliga förutsättningar
för språkutveckling, nämligen Ekeskolan.  Motionären
anser  att  det  bör  införas en statligt garanterad
rätt att välja skola som  omfattar  alla  barn och i
synnerhet  dem  som söker specialskola (yrk.  9).  -
Liknande synpunkter  i  fråga om det felaktiga i att
avveckla Ekeskolan och om  valfriheten  återfinns  i
motion   1998/99:Ub216  (m)  som  väcktes  av  samme
motionär innan  den  nu aktuella propositionen lades
fram  (yrk.  1-3).  I  motionen  anmärks  också  att
segregation, dvs. skolgång  i specialskola i stället
för  i  ordinarie  skola, faktiskt  kan  vara  något
positivt - när den är självvald (yrk. 6).


I  motion  1998/99:Ub263   (c,   fp)   understryker
motionärerna  att  specialskolorna bör få vara  kvar
som egen skolform i  nuvarande  omfattning (yrk. 1).
Särskilt  betonas  att Ekeskolan inneburit  en  stor
trygghet  för  elevgruppen   gravt   synskadade  med
flerfunktionshinder och för deras vårdnadshavare. Om
några   förändringar  skall  genomföras  måste   ett
minimikrav  vara  att  det görs en genomgripande och
opartisk  analys  av elevernas  situation  samt  att
föräldrarna får ta del i den processen (yrk. 2).


Det påpekas i motion  1998/99:Ub21  (s,  v) i denna
del  om  Ekeskolan,  att många barn har kommit  till
denna skola på grund av  att de har haft behov av en
mycket  speciell personell  kompetens.  Motionärerna
ifrågasätter  om denna kompetens ens i framtiden går
att säkra vid varje tidpunkt och i varje kommun.


När det gäller  gruppen barn och ungdomar med svåra
funktionshinder är  det, enligt motion 1998/99:Ub255
(s),  viktigt  att se till  varje  enskild  individs
möjligheter till  utveckling och kunskapsinhämtande.
Den speciella pedagogik  som  behövs  för  att klara
denna    uppgift   måste   vårdas   och   utvecklas.
Huvudparten  av kostnaden för elever som i dag går i
statens specialskolor  måste  även  fortsättningsvis
betalas av staten, anser motionärerna.




Utskottets bedömning




Utskottet vill till en början klargöra att utskottet
- liksom socialutskottet i yttrandet  -  ställer sig
bakom  den  viktiga handikappolitiska principen  att
barn  med funktionshinder  så  långt  möjligt  skall
erbjudas  en anpassad utbildning i sin hemkommun och
därmed ha rätt  och  möjlighet att bo hemma med sina
föräldrar.


Utskottet anser att förslaget  om  en förändring av
specialskolans målgrupp till att inte längre omfatta
synskadade och talskadade barn är ett  viktigt  steg
mot  en integrering av elever med funktionshinder  i
den ordinarie skolan.


För döva,  dövblinda  och  hörselskadade  elever är
möjligheterna   till   en   teckenspråkig  miljö  en
nödvändig   förutsättning   för   delaktighet    och
gemenskap,  vilket  får  till följd att undervisning
behöver  bedrivas  i  särskilda   skolor   eller   i
särskilda   undervisningsgrupper.  Denna  ståndpunkt
återfinns  även   i   FN:s  standardregler  för  att
tillförsäkra  människor   med   funktionsnedsättning
delaktighet  och  jämlikhet, som ett  undantag  från
huvudprincipen  att   utbildning   för   elever  med
funktionshinder  skall  erbjudas  inom den ordinarie
skolorganisationen. Det är enligt utskottets  mening
riktigt  att behålla specialskolan som skolform  för
dessa elevgrupper.


Avvecklingen  av de fasta skoldelarna vid Ekeskolan
och Hällsboskolan  blir,  som  utskottet ser det, en
naturlig  följd  av att specialskolan  som  skolform
upphör för synskadade och talskadade elever.


När det särskilt  gäller  förslaget om en förändrad
inriktning  av  verksamheten vid  Ekeskolan  noterar
utskottet att majoriteten  av  barn  med  synskada i
kombination  med ytterligare funktionsnedsättningar,
däribland  utvecklingsstörning,   i   dag   får  sin
skolgång  i  särskolan.  Genom en omprioritering  av
Ekeskolans  resurser till förmån  för  en  förstärkt
resurscenterverksamhet ökar förutsättningarna att nå
barn och ungdomar  med  synskada  i  kombination med
tilläggshandikapp som i dag och i framtiden  får sin
utbildning inom den kommunala skolan. Inom ramen för
resurscenterverksamheten     skall     det    enligt
regeringens  förslag  finnas  en mindre skoldel  för
visstidsplaceringar för att kunna  möta  behoven hos
barn  och ungdomar som av olika skäl kan behöva  mer
intensifierade   specialpedagogiska  insatser  under
viss tid. Dessa placeringar  vid  resurscentret  kan
efter   överenskommelse  och  utifrån  den  enskilda
elevens  specialpedagogiska  behov  pågå  en  längre
eller kortare  tid  och  ibland vara av återkommande
karaktär.  De kan därmed ingå  som  ett  led  i  det
åtgärdsprogram  som hemkommunens skola upprättar för
den enskilde eleven.


Motsvarande  synpunkter  kan  anföras  i  fråga  om
Hällsboskolan för elevgruppen talskadade elever.


Sammantaget delar  utskottet  regeringens bedömning
att  det  finns  goda  möjligheter  att   finna  väl
fungerande  lösningar  för  de  enskilda barnen  och
deras familjer genom att samordna  råd, stödinsatser
och   personlig   assistans  med  grundskola   eller
särskola.


Utskottet är inte berett att stödja motionsyrkandet
om införandet av en statlig handikappeng.


Utskottet föreslår alltså, beträffande förändringen
av specialskolans målgrupp,  m.m., att riksdagen med
avslag på motionerna 1998/99:Ub17 yrkandena 3 och 9,
1998/99:Ub18 yrkandena 1 och 5, 1998/99:Ub19 yrkande
1  (delvis), 1998/99:Ub20 yrkande  3,  1998/99:Ub22,
1998/99:Ub216   yrkandena  3  och  6,  1998/99:Ub227
yrkande 19, 1998/99:Ub255 samt 1998/99:Ub263 yrkande
1 antar regeringens  förslag  till  lag om ändring i
skollagen, såvitt avser 1 kap. 6 §, 3  kap.  3 §,  6
kap.  7  §, 7 kap. 1, 6 och 8 §§ samt punkterna 2, 3
och 8 i övergångsbestämmelserna.


Detta  ställningstagande   innebär   att  de  fasta
skoldelarna  vid  Ekeskolan  och  Hällsboskolan  bör
successivt   avvecklas   på   det   sätt  regeringen
föreslagit.  Därmed  bör riksdagen avslå  motionerna
1998/99:Ub17 yrkandena  1,  2  och  8,  1998/99:Ub18
yrkandena 2 och 4, 1998/99:Ub19 yrkande 1  (delvis),
1998/99:Ub20   yrkande   2,  1998/99:Ub21  (delvis),
1998/99:Ub216 yrkandena 1  och  2 samt 1998/99:Ub263
yrkande 2.




7 Utbyggd resurscenterverksamhet




Propositionen




I samband med avvecklingen av Ekeskolans  respektive
Hällsboskolans   fasta   skoldelar   frigörs  medel,
påpekar regeringen, som kan användas för  att stärka
verksamheterna  vid  resurscentren  i  syfte att  ge
utökat   stöd   vid   utbildning   av   elever   med
funktionshinder i deras hemkommuner.


När  det först gäller Ekeskolans resurscenter anser
regeringen,  som tidigare nämnts, att det finns skäl
att   behålla   en    mindre    skoldel   för   s.k.
visstidsplaceringar vid resurscentret.  Det kan vara
fråga  om  elever  som  av  olika  skäl behöver  ett
intensifierat  specialpedagogiskt  expertstöd   från
resurscentrets  sida. En placering vid resurscentret
avses ingå som ett  led  i  det  åtgärdsprogram  som
hemkommunens  skola  upprättat,  och  bygger  på att
resurscentret,    kommunen,    eleven   och   dennes
vårdnadshavare är överens om syftet  med  vistelsen.
Regeringen  anser  att det är av stor betydelse  att
resurscentret riktar  sina  insatser  mot  barn  och
ungdomar  t.o.m.  gymnasieåldern.  Det  innebär  att
gymnasiesärskolan  bör  få stöd för att möta behoven
hos dessa äldre elever.


Regeringen  redovisar  att   behovet  av  samverkan
mellan  Tomtebodaskolans  resurscenter   (TRC)   och
Ekeskolans  resurscenter  (ERC)  har understrukits i
olika sammanhang. Enligt regeringen finns det starka
verksamhetsmässiga  skäl  för  en sammanslagning  av
centren   till   ett   gemensamt  resurscenter   för
synskadade barn och ungdomar.  I  ett första steg är
det  angeläget  att  sammanföra  TRC och  ERC  i  en
gemensam organisation under en och  samma  styrelse.
På   sikt   bör   också   en   samlokalisering  till
Storstockholmsområdet övervägas, menar regeringen.


Också   Hällsboskolans   resurscenter   för   gravt
språkstörda elever bör utökas.  Regeringen gör samma
bedömningar när det gäller Hällsboskolan som i fråga
om  Ekeskolan  och  föreslår alltså  att  en  mindre
skoldel behålls  i anslutning till resurscentret för
s.k.  visstidsplaceringar.   Med   hänsyn  till  att
kunskapen   om   behoven   hos   elever   med   grav
språkstörning  är  bristfällig i många kommuner  och
till att elevgruppen  är  förhållandevis stor, finns
det starka skäl att öka stödet  till  kommunerna för
denna  grupp,  betonar  regeringen.  Det  föreslagna
intagningsstoppet  till  den fasta skoldelen  den  1
juli  2002  bör  föregås av en  riktad  satsning  på
kompetensutveckling  under tre år med början år 2000
till personal i kommunerna  som  arbetar  med elever
med    grava   språkstörningar.   Inom   ramen   för
specialskolans  nuvarande anslag bör särskilda medel
avsättas till Hällsboskolan som bör få i uppdrag att
genomföra denna satsning  i  samarbete  med lämpliga
specialpedagogiska institutioner.


Enligt   regeringens   bedömning  bör  vidare   ett
resurscenter  för dövblindfödda  barn  och  ungdomar
inrättas i anslutning till det resurscenter för döva
barn med utvecklingsstörning  som  redan  finns  vid
Åsbackaskolan.  Mot  bakgrund  av  att dövblindfödda
barn   och   ungdomar,  med  få  undantag,   går   i
hemkommunens  skola   är   det   nödvändigt,   anser
regeringen,  att  det finns en samlad riksresurs för
utredningar och specialpedagogiskt stöd.


Verksamheten vid resurscentren  ingår  inte  i  det
offentliga  skolväsendet.  Det  finns  därför enligt
regeringen  behov  av  en reglering av innebörd  att
barn som är synskadade eller  gravt  språkstörda får
fullgöra  sin  skolplikt  i  särskilda resurscenter,
samt  att hemkommunen skall betala  viss  ersättning
till staten för detta. Sådana regler föreslås tas in
i  10  kap.   skollagen   som   omfattar   särskilda
utbildningsformer, i en ny paragraf 3 a §, jämte ett
bemyndigande  för  regeringen  att  meddela  närmare
föreskrifter.




Motionerna




I  motion  1998/99:Ub17  (m)  yrkande  4, hävdas att
Ekeskolans  resurscenter  är  avhängigt av  att  det
bedrivs löpande undervisning på Ekeskolan för att ny
praktisk     kunskap    skall    kunna    utvecklas.
Resurscentret bör också i fortsättningen vara knutet
till Ekeskolans  fasta skoldel och inte flyttas till
Stockholm eller annorstädes, framhåller motionären.


Liknande synpunkter  framförs i motion 1998/99:Ub21
(s,  v)  i denna del, nämligen  att  ett  beslut  om
samordning  av resurscentren vid Tomtebodaskolan och
Ekeskolan  med   inriktning   på  sammanläggning  av
verksamheterna till Storstockholmsområdet  äventyrar
verksamheten vid skolenheten. Vidare finns det  skäl
att    analysera    förslaget    om   att   förlägga
riksresurscentret     för     dövblindfödda     till
Åsbackaskolan  och därmed flytta  verksamheten  från
Örebro som enligt  regeringens  förslag blir centrum
för verksamheten för döva ungdomar.




Utskottets bedömning




Utskottet  har  i  det föregående ställt  sig  bakom
regeringens   förslag    att   avveckla   de   fasta
skoldelarna  vid Ekeskolan  och  Hällsboskolan  till
förmån för en  utbyggd resurscenterverksamhet med en
mindre skoldel för visstidsplaceringar vid centren.


I fråga om den  i  propositionen  aviserade riktade
satsningen på kompetensutveckling av  lärare  i  den
kommunala  skolan  som  arbetar  med elever med grav
språkstörning,      återkommer     regeringen      i
budgetpropositionen för  år 2000. Regeringen anmäler
där att man avser att ge Hällsboskolan i uppdrag att
skyndsamt      börja      planera     för      sådan
kompetensutveckling.  För  detta   ändamål  beräknas
Hällsboskolan, under en treårsperiod  med  början år
2000,  få disponera sammanlagt 6 miljoner kronor.  -
Utskottet    kommer   att   behandla   förslagen   i
budgetpropositionen      i      sitt      betänkande
1999/2000:UbU1.


Som  regeringen  föreslår behöver regler införas  i
skollagen om att barn  som är synskadade eller gravt
språkstörda får fullgöra  sin  skolplikt i särskilda
resurscenter.     Regler     behövs     också     om
ersättningsskyldighet för hemkommunen. Riksdagen bör
därför  enligt  utskottets  mening  anta regeringens
förslag till 10 kap. 3 a § skollagen.


Utskottet anser i likhet med regeringen  att  det är
angeläget  med  en samlad riksresurs för utredningar
och specialpedagogiskt  stöd  till den lilla gruppen
dövblindfödda   barn   och   ungdomar.   Regeringens
bedömning  att  Åsbacka-skolan  erbjuder   de  bästa
förutsättningarna    för    ett   resurscenter   för
dövblindfödda  barn  finner utskottet  vara  riktig.
Miljöns fokus på kommunikation  är en viktig faktor.
Gruppen dövblinda elever omnämns  också, tillsammans
med döva elever, i FN:s standardregler  som en grupp
som har speciella behov av kommunikation.


Regeringens  intentioner  om  en  sammanföring   av
Tomtebodaskolans  re-surscenter  och Ekeskolans i en
gemensam organisation möter heller inga invändningar
från  utskottets sida. Utskottet anser  däremot  att
frågan om de båda resurscentren skall samlokaliseras
till Storstockholmsområdet bör lämnas öppen. Det bör
enligt  utskottets  mening  ankomma  på den framtida
styrelsen för stödorganisationen att bestämma om den
slutliga lokaliseringen och organisationen så att de
båda   enheternas   erfarenheter,   kunskaper    och
kompetenser  tas  till  vara  på  bästa sätt, allt i
syfte  att  vara  en effektiv resurs för  synskadade
elever i hela landet.


Vad   utskottet   nu   anfört   om   den   slutliga
lokaliseringen  och organisationen  av  resurscenter
för synskadade barn  och  ungdomar bör riksdagen med
anledning av motionerna 1998/99:Ub17  yrkande  4 och
1998/99:Ub21  (delvis)  som sin mening ge regeringen
till känna.




8 Rätt till personlig assistans i skolan




Frågan om rätten till personlig  assistans  tas  upp
till  behandling  i Folkpartiets motion 1998/99:Ub19
yrkande  3.  Om  regeringens   förslag   inte  skall
innebära    en    försämring    för    elever    med
funktionsnedsättning   när   de   integreras  i  den
ordinarie   skolan,   krävs  det  att  rätten   till
personlig assistans vid vistelse i skola eller annan
daglig    verksamhet    i    kommunen    återinförs,
understryker       motionärerna.       Med        en
rättighetslagstiftning,  som  den  ursprungligen var
utformad,  bör de funktionshindrade elevernas  behov
kunna tillgodoses även lokalt i hemkommunens skola.


U  t  s k o t  t  e  t   hänvisar  till  riksdagens
behandling   av   denna   fråga  våren  1996  (prop.
1995/96:146, bet. SoU15, rskr.  262).  Efter förslag
från  regeringen  infördes  i  lagen  (1993:389)  om
assistansersättning  (LASS)  en bestämmelse  om  att
sådan  ersättning  inte  lämnas  för   tid   då  den
funktionshindrade    vistas   i   eller   deltar   i
barnomsorg,  skola  eller  daglig  verksamhet  (4  §
första stycket). Ersättning kan emellertid lämnas om
särskilda  skäl  föreligger  (4  §  andra  stycket).
Socialutskottet framhöll  i  betänkandet att det bör
vara  huvudmannens  uppgift  att   se  till  att  de
resurser    som    krävs   med   hänsyn   till   den
funktionshindrades  behov   tillförs   verksamheten,
t.ex.  genom höjd personaltäthet, specialpedagogiskt
stöd eller  elevassistans.  Dock ansåg utskottet att
statlig assistansersättning för  personlig assistans
bör  utgå  för  den  tid  då  den  funktionshindrade
personen  vistas  i barnomsorg, skola  eller  daglig
verksamhet,  om  funktionshindret  är  sådant  eller
kombinationen  av  funktionshinder   sådan  att  den
funktionshindrade behöver tillgång till någon person
med  ingående  kunskap om den funktionshindrade  och
dennes hälsotillstånd.


Socialutskottet    har    vid    behandlingen    av
motionsyrkanden  i  frågan under föregående riksmöte
vidhållit  sin uppfattning  från  våren  1996  (bet.
1998/99:SoU1   s.   48).    I   sitt  yttrande  till
utbildningsutskottet    över    den   nu    aktuella
propositionen  har  socialutskottet   inte  särskilt
tagit upp frågan om rätten till personlig assistans.


Utbildningsutskottet  finner  inte  skäl  att  göra
någon  annan  bedömning  än  socialutskottet,   utan
föreslår  att  riksdagen  avslår motion 1998/99:Ub19
yrkande 3.




9 Teckenspråkig miljö - ett statligt
åtagande




Propositionen




Den föreslagna ändringen av  reglerna i skollagen om
specialskolans   målgrupp,  som  utskottet   i   det
föregående   ställt    sig    bakom,   innebär   att
specialskolan   endast   skall  omfatta   döva   och
hörselskadade elever.


Regeringen anser att staten  även  fortsättningsvis
bör   vara   huvudman   för  specialskolan.   Enligt
regeringens bedömning finns det heller inte skäl att
ändra  nuvarande regionindelning  för  specialskolan
för döva och hörselskadade elever. Särskilda enheter
för   specialskolan    bör    alltså    finnas   vid
Birgittaskolan i Örebro, Kristinaskolan i Härnösand,
Manillaskolan i Stockholm, Vänerskolan i  Vänersborg
och Östervångsskolan i Lund.


Åsbackaskolan bör, som hittills, vara en skola  med
riksintag  för  döva  och  hörselskadade  elever som
också  är  utvecklingsstörda. I samband med att  den
fasta  skoldelen  vid  Ekeskolan  avvecklas  bedömer
regeringen  att ansvaret för det fåtal dövblindfödda
barn som har  behov  av  undervisning i specialskola
bör  föras över till Åsbackaskolan,  vilket  innebär
att skolans  uppdrag  vidgas  till  att även omfatta
dövblinda elever.


I  propositionen  föreslår regeringen att  nuvarande
styrelser  för  de  regionala  specialskolorna  samt
Åsbackaskolan avvecklas  och  att  skolorna framöver
organiseras  i  en  ny och gemensam myndighet  under
ledning av en styrelse.  Det  främsta  motivet  till
förslaget  anges  vara att förstärka den kvalitativa
utvecklingen av verksamheten  genom bl.a. samordnade
utvecklingsinsatser  och  för  skolorna   gemensamma
satsningar  för  att  förbättra  den  teckenspråkiga
miljön. Den föreslagna styrelsen för specialskolorna
bör disponera särskilda medel för dessa åtgärder.


Enligt   regeringen  bör  en  organisationskommitté
tillsättas   med  uppgift  att  lämna  förslag  till
instruktion för  myndigheten  m.m.  Regeringen anser
att  den nya gemensamma myndigheten bör  placeras  i
Örebro,  där  det  bl.a.  genom den riksrekryterande
gymnasieutbildningen finns  en  samlad kompetens när
det  gäller utbildning för hörselskadade  samt  döva
barn och ungdomar.


Förslaget    om    en    gemensam    styrelse   för
specialskolorna föranleder en ändring i  7  kap. 5 §
första stycket skollagen.


Regeringen föreslår också att bestämmelsen i  7 kap.
5   §   andra   stycket  skollagen  -  som  reglerar
möjligheten att anordna utbildning i specialskolan i
särskilda klasser  (externa klasser) som är förlagda
till  grundskolan,  men  leds  av  en  styrelse  för
specialskolan  - skall  tas  bort.  Det  finns  inte
längre skäl att ha kvar denna möjlighet. De relativt
små elevgrupperna  i  externa  klasser  bildar  inte
underlag   för   en   tillräckligt   stor  krets  av
teckenspråkiga elever.




Enligt  regeringens  bedömning  bör  den avgift  som
kommunerna betalar för en elev i specialskolan höjas
fr.o.m. hösten år 2001 till 175 000 kr  per elev och
läsår,  dvs. motsvarande knappt halva kostnaden  för
en  elev  i  de  regionala  skolorna.  Avgiften  bör
justeras årligen.  Den  föreslagna  avgiftsnivån  är
tänkt   att   gälla   för   eleverna   vid   de  sex
specialskolorna  för döva och hörselskadade och  för
de elever som under  en  övergångsperiod  kommer att
finnas    kvar    som    specialskoleelever    efter
intagningsstoppen vid Ekeskolan och Hällsboskolan.




Motionerna




I  två motioner från den allmänna motionstiden under
föregående  riksmöte, nämligen 1998/99:Ub208 (c) och
1998/99:Ub221   (s),  pläderas  för  att  Vänersborg
fortsatt  skall  vara  lokaliseringsort  för  västra
regionens teckenspråkiga skola.


Statligt  stöd  bör   inte   utgå   till   kommunal
undervisning  av  döva elever på teckenspråk, enligt
motion  1998/99:Ub23  (c).  Motionären  åsyftar  att
Göteborgs    stad    erhåller   bidrag   för   sådan
undervisning.


Kristdemokraterna  yrkar   i   motion  1998/99:Ub20
avslag på regeringens förslag om  en ny och gemensam
myndighet för specialskolorna (yrk. 4). Motionärerna
menar   att   regeringens   förslag   strider    mot
subsidiaritetsprincipen.    De    hävdar    att   de
verksamhetsnära  myndigheter som finns i dag är  väl
rustade för att ta  emot  elever med funktionshinder
utifrån deras specifika förutsättningar.


Enligt  motion  1998/99:So376  (kd)  yrkande  3  om
teckenspråkskunnig  personal  i  specialskolorna för
döva och hörselskadade elever räcker  det  inte  med
att  lärarna kan teckenspråket. Eleverna behöver för
sin utveckling  även  ha  språklig kontakt med annan
personal.  Målet  bör  vara  att  all  personal  som
arbetar på dessa skolor skall kunna teckenspråket.




Utskottets bedömning




Utskottet   noterar   att  FUNKIS-utredningen   hade
förordat  att lokaliseringen  av  en,  enligt  deras
förslag,   "teckenspråkig   grundskola"   i   västra
regionen    skulle    närmare    utredas    av    en
organisationskommitté.     I    propositionen    har
regeringen gått ifrån utredningens  förslag  i denna
del. Vänerskolan som ligger i Vänersborg skall  även
fortsättningsvis  utgöra  specialskola  för döva och
hörselskadade elever inom västra regionen. Yrkandena
i  motionerna  1998/99:Ub208  och  1998/99:Ub221  är
alltså tillgodosedda genom vad regeringen  anfört  i
propositionen och bör avslås.


När  det  gäller  statligt  stöd till viss kommunal
undervisning  av  döva  elever  på  teckenspråk  har
regeringen  i propositionen anmält  sin  avsikt  att
fortsätta  att   ge  Göteborgs  stad  ett  begränsat
ekonomiskt bidrag  för  sådan undervisning med medel
från anslaget Särskilda insatser på skolområdet, det
s.k. SIS-anslaget. Regeringen  är  positiv  till  en
samverkan  mellan  specialskolorna och den kommunala
verksamheten i Göteborg om t.ex. kompetensutveckling
och  olika  former  av  gemensamma  aktiviteter  för
eleverna. Utskottet finner  inte skäl att göra någon
annan   bedömning  än  regeringen.   Motionsyrkandet
avstyrks.


Enligt vad  som redovisas i propositionen har såväl
Skolverket som  SIH  kunnat  konstatera att eleverna
vid  de  regionala  specialskolorna  har  omfattande
svårigheter att nå upp  till  målen  i  läroplan och
kursplaner.  Utskottet delar regeringens uppfattning
att problemen  med  bristande  måluppfyllelse  måste
mötas  med  förstärkta insatser. Utskottet anser att
en    gemensam   myndighet    för    de    regionala
specialskolorna   och  Åsbackaskolan  kan  ge  ökade
förutsättningar för  bl.a.  samordning  av resurser,
planering    och    uppföljning   samt   stöd   till
kvalitetsutveckling.    Utskottet    föreslår    att
riksdagen  med avslag på motion 1998/99:Ub20 yrkande
4 antar den  ändring  i  7  kap.  5 § första stycket
skollagen som erfordras med anledning av en gemensam
styrelse.


Riksdagen bör enligt utskottets mening  också  anta
förslaget  att  upphäva  bestämmelsen  i  7 kap. 5 §
andra    stycket    skollagen,   om   utbildning   i
specialskoleklasser förlagda till grundskolan, av de
skäl som regeringen redovisat.


Utskottet avstyrker  motionsyrkandet  om behovet av
teckenspråkskunnig  personal  i specialskolorna  med
hänvisning  till att styrelsen för  specialskolorna,
enligt vad som  anges  i  propositionen,  kommer att
disponera    medel    för   kompetensutveckling   av
personalen  i syfte att  stärka  den  teckenspråkiga
miljön.




10 Godkännande av fristående skolor som
motsvarar specialskolan




Enligt 9 kap.  1  §  tredje  stycket skollagen skall
ärenden  om  godkännande  av fristående  skolor  som
motsvarar specialskolan prövas  av styrelsen för den
specialskola  som ansvarar för utbildning  av  samma
handikappgrupp   där   skolan  är  belägen.  Som  en
konsekvens av förslaget om en gemensam myndighet för
specialskolorna     föreslår      regeringen     att
lagbestämmelsen   ändras  till  att  styrelsen   för
specialskolan prövar sådana ärenden.


Avslag på förslaget  till  lagändring  i  denna del
begärs i Moderaternas motion 1998/99:Ub18 yrkande 3.
Moderaterna   förordar   att   Skolverket  skall  ge
tillstånd att driva fristående skolor  som motsvarar
specialskolan, i likhet med vad som gäller  inom det
övriga skolväsendet (yrk. 6).


Liknande    uppfattning    förs   fram   i   motion
1998/99:Ub19   (fp)   yrkande   4,    nämligen   att
Skolverket,  efter  hörande av fackkunskapen,  skall
godkänna    fristående    skolor    som    motsvarar
specialskolan.


Kristdemokraterna - som yrkat  avslag  på förslaget
om  en  gemensam  myndighet för specialskolorna  för
döva  och hörselskadade  -  anser  likaså  i  motion
1998/99:Ub20  yrkande 5 att Skolverket skall bevilja
tillstånd  för  fristående  skolor  för  elever  med
funktionshinder.


U t s k o t t e  t   avstyrker motionsyrkandena och
föreslår att riksdagen  antar förslaget till ändring
av 9 kap. 1 §  tredje stycket skollagen.


Utskottet hänvisar därvid  till  att  regeringen  i
propositionen   anmält   att   det  finns  skäl  att
analysera huruvida lagbestämmelserna  för  de  olika
skolformerna  skall  harmoniseras, så att Skolverket
ansvarar  för  godkännande  även  för  den  aktuella
gruppen elever.  Regeringen avser att återkomma till
riksdagen efter beredning av frågan.




11 Gymnasieutbildning för vissa ungdomar
med funktionshinder




Skolhuvudmännen,  dvs.   kommuner,  landsting  eller
fristående   gymnasieskolor,    har   ansvaret   för
genomförandet   av  utbildning  på  gymnasial   nivå
utifrån  de  nationella  mål  som  finns  angivna  i
skollag, läroplan och kursplaner.


För vissa elever  med  funktionshinder  har  staten
tagit  på  sig  ett  utökat  ansvar genom att stödja
riksrekryterande  gymnasieutbildning  för  döva  och
hörselskadade     i    Örebro     (RGD/RGH)     samt
riksrekryterande  gymnasieutbildning   med  särskilt
anpassad   utbildning   för   svårt  rörelsehindrade
ungdomar, s.k. Rh-anpassad utbildning,  i  Göteborg,
Kristianstad,  Stockholm  och  Umeå. På tre orter  i
landet,  Nyköping,  Sala och Örebro,  bedrivs  också
riksrekryterande verksamhet  med  statligt  stöd för
vissa elever med utvecklingsstörning. Antalet elever
vid   RGD/RGH   och  den  Rh-anpassade  utbildningen
utgjorde läsåret 1998/99 0,2 % av det totala antalet
elever i gymnasieskolan.


Regeringen   redogör    i   propositionen   för   de
bedömningar som görs i fråga om den riksrekryterande
gymnasieutbildningen   i   Örebro   för   döva   och
hörselskadade ungdomar.


Det   bör  enligt  regeringen  klart   framgå   att
utbildningen   riktar   sig   dels   till  döva  och
hörselskadade  ungdomar  som  är  beroende   av   en
teckenspråkig   miljö,   dels   till   ungdomar  med
hörselskador  som  trots  användningen  av  tekniska
hjälpmedel  och  övriga  stödinsatser inte kan följa
undervisningen  i  en  gymnasieskola  i  hemkommunen
eller   inom  dess  samverkansområde.   Utbildningen
riktar   sig    också    till    vissa    dövblinda.
Bestämmelserna  i  9  kap.  1 § gymnasieförordningen
(1992:394) bör förtydligas i enlighet härmed.


Skolverket  avses  få  i  uppdrag   att   se   över
gymnasieutbildningen  för  dövblinda,  bl.a. när det
gäller målgrupp och utbildningens inriktning.


Elever med grav språkstörning bör tills  vidare tas
emot   vid   gymnasieutbildningen   för   döva   och
hörselskadade i Örebro. Styrelsen för utbildningen i
Örebro   kommun   bör   även  fortsatt  ansvara  för
intagningen      till      den      riksrekryterande
gymnasieutbildningen  för  döva  och  hörselskadade.
Nuvarande principer för finansiering av  utbildning,
boende och elevresor bör inte ändras.


Som  redan  framgått  finns  i  dag riksrekryterande
gymnasieutbildning    för    svårt   rörelsehindrade
ungdomar,  s.k.  Rh-anpassad  utbildning,   i   fyra
kommuner.


Regeringen anför i propositionen att det är viktigt
att  den  Rh-anpassade utbildningen förbehålls svårt
rörelsehindrade elever som har mycket stora behov av
anpassning   och   habilitering  i  anslutning  till
utbildningen och som kan tillgodogöra sig utbildning
på nationellt och -  vilket  nu  föreslås  införas -
specialutformat progam. Bestämmelsen i 5 kap.  27  §
skollagen    om    personkretsen   för   Rh-anpassad
utbildning  behöver  enligt  regeringen  förtydligas
till att avse elever som har ett svårt rörelsehinder
som   ensamt   eller   i   kombination   med   annat
funktionshinder   medför   behov    av   Rh-anpassad
gymnasieutbildning.


Som nämnts föreslår regeringen att specialutformade
program    skall   få   anordnas   vid   Rh-anpassad
gymnasieutbildning. De behörighetsvillkor som gäller
för intagning i gymnasieskolan skall i princip gälla
även  för  den   Rh-anpassade  gymnasieutbildningen.
Regeringen skall dock  enligt  förslaget  få meddela
föreskrifter     om     avvikelser     från    dessa
behörighetsvillkor.


Regeringen  föreslår  också  att  en ny bestämmelse
skall   införas   i  skollagen  om  skyldighet   för
hemkommuner och hemlandsting  att erlägga ersättning
för boende och omvårdnad i boende samt habilitering.


Förslagen  i  detta  avsnitt  innebär  ändringar  i
skollagen i 5 kap. 27-28 §§, 30  § och 31-33 §§ samt
införandet av en ny paragraf, 5 kap. 31 a §.


Enligt motion 1998/99:Ub216 (m), som  väcktes  innan
denna    proposition   lades   fram,   bör   FUNKIS-
utredningens   förslag   att   ta   bort   den  s.k.
rättighetslagen  för  Rh-anpassad gymnasieutbildning
inte genomföras (yrk. 4).




U t s k o t t e t  noterar  att regeringen inte fört
fram FUNKIS-utredningens förslag i denna del. Rätten
till  Rh-anpassad  utbildning enligt  5  kap.  28  §
skollagen     behålls     enligt      propositionen.
Motionsyrkandet är därmed tillgodosett.


Utskottet  som  inte  har något att erinra  mot  de
föreslagna lagändringarna föreslår att riksdagen med
avslag  på  motion  1998/99:Ub216  yrkande  4  antar
desamma.


I  två  motioner, nämligen  motionerna  1998/99:Ub20
(kd) yrkande  7  och  1998/99:Ub24  (s),  begärs att
riksdagen  uttalar  sig  för att eleverna i den  Rh-
anpassade gymnasieutbildningen  också skall erbjudas
individuella program. I båda motionerna  understryks
att  eleverna  självfallet bör ges samma möjligheter
som andra elever  att  studera  på  ett individuellt
anpassat program.


U t s k o t t e t hänvisar till vad  som  anförts i
det  föregående  om  personkretsen  för  Rh-anpassad
utbildning,  nämligen  att  eleverna vid inträdet  i
gymnasieskolan   måste  ha  de  kunskaper   som   är
nödvändiga för att kunna följa undervisningen på ett
nationellt eller specialutformat program. Om den Rh-
anpassade utbildningen  ges  möjlighet  att  anordna
individuella  program  finns  det  risk  för att det
ursprungliga   syftet   med  utbildningen  förfelas.
Utskottet  har  därvidlag  samma   uppfattning   som
regeringen.  Utskottet  vill  peka  på att det i dag
finns  stora  möjligheter  inom  de  nationella  och
specialutformade  programmen att hjälpa  elever  som
riskerar  att  inte  klara   utbildningen.   Förutom
stödundervisning,  utökad  studietid eller reducerat
program finns också specialinriktad kursplan.


Med     det     anförda     avstyrker     utskottet
motionsyrkandena.


Förutsättningarna    för   ett   riksgymnasium   vid
Ekeskolan     för    synskadade     ungdomar     med
flerfunktionshinder  bör  utredas. Det föreslås i de
likalydande motionerna 1998/99:Ub17  (m)  yrkande  5
och  1998/99:Ub216  (m)  yrkande  5  samt  i  motion
1998/99:Ub21   (s,   v)  i  denna  del.  Enligt  den
sistnämnda motionen skulle en sådan gymnasiesärskola
kunna  byggas  upp i en  form  som  knyter  an  till
organisationen  för  riksgymnasierna  för  döva  och
hörselskadade och ta till vara de boenderesurser som
finns vid Ekeskolan.


I motion 1998/99:Ub19  (fp)  yrkande 2 föreslås att
riksdagen hos regeringen begär  en  utredning om hur
folkhögskolornas  roll i undervisningen  för  elever
med funktionshinder kan förbättras.


U t s k o t t e t  har förståelse för de synpunkter
som  framförs  i  motionerna   om   behovet  av  att
underlätta   för   funktionshindrade   elever    att
fortsätta   sina  studier  efter  den  obligatoriska
skolan.


Frågan om en  riksgymnasieverksamhet för synskadade
elever    med    flerfunktionshinder     berörs    i
propositionen.  Regeringen  anför  att  det inte  är
aktuellt   att   bygga   upp   en   sådan   särskild
gymnasiesärskoleverksamhet.       Det      naturliga
alternativet  för  dessa  elever  är  den  reguljära
gymnasiesärskolan    på    hemorten    eller    inom
samverkansområdet.  Enligt regeringen är det av stor
betydelse  att resurscentret  vid  Ekeskolan  riktar
sina  insatser   mot   barn   och   ungdomar  t.o.m.
gymnasieåldern.  Det  innebär  att gymnasiesärskolan
bör  stödjas  för att kunna möta behoven  hos  äldre
synskadade elever med flerfunktionshinder.


Utskottet ser  det  som positivt att den förändrade
verksamheten  vid  Ekeskolan,   med  möjlighet  till
visstidsplacering,   avses  komma  även   de   äldre
eleverna till del och att resurscenterverksamheten i
större  utsträckning än  i dag  kommer  att  ha  ett
ansvar för  att  analysera  behoven  av  och erbjuda
specialpedagogiskt stöd till gymnasiesärskolan.


I  sammanhanget  vill  utskottet  påminna  om   att
regeringen har gett Kunskapslyftskommittén i uppdrag
att    utreda   situationen   för   studerande   med
funktionshinder inom alla former av vuxenutbildning.
Ansvarsfördelningen  mellan  stat, kommun, landsting
och   den   enskilde  skall  också  kartläggas   och
analyseras. Uppdraget  skall  redovisas  slutligt  i
mars  år  2000.  Kommittén  har i sitt delbetänkande
Vuxenutbildning   för   alla?   Andra    året    med
kunskapslyftet  (SOU 1999:39) bl.a. visat på behoven
av läromedel och specialpedagogiskt stöd. Regeringen
anmärker  i  budgetpropositionen  för  år  2000  att
förutsättningarna för studerande med funktionshinder
och deltagare  med  behov  av  särskilt  stöd  måste
stärkas.  Regeringen avser att återkomma med förslag
till åtgärder  efter  det att Kunskapslyftskommittén
lämnat sitt slutbetänkande våren 2000.


Riksdagen bör, mot bakgrund  av  vad  utskottet  nu
anfört,  avslå  motionerna  1998/99:Ub17  yrkande 5,
1998/99:Ub19  yrkande  2, 1998/99:Ub21 (delvis)  och
1998/99:Ub216 yrkande 5.




12 Lagförslaget i övrigt




U  t  s k o t t e t  föreslår  att  riksdagen  antar
regeringens  förslag till lag om ändring i skollagen
i övrigt, dvs.  en  ny  bestämmelse i 15 kap. 7 § om
Socialstyrelsens respektive länsstyrelsernas tillsyn
över elevhemsboende m.m.  samt övergångsbestämmelser
till skollagsändringarna.




13 Övriga frågor




Kristdemokraterna  betonar  i   motion  1998/99:Ub20
vikten av en värdegrund som utgår  från kristen etik
och västerländsk humanism (yrk. 1).  Den innebär att
varje  människa  är unik och har ett absolut  värde.
Hon besitter därtill  en  förmåga  att  utvecklas  i
gemenskap med andra människor.


U t s k o t t e t  påminner om att det i läroplanen
för  det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen
och fritidshemmet  (Lpo 94) hänvisas, när det gäller
skolans värdegrund,  till "den etik som förvaltas av
kristen tradition och västerländsk humanism".


Inom Utbildningsdepartementet  har under våren 1999
tillsatts en projektgrupp med uppgift  att  utveckla
värdegrundsarbetet  i  skolorna. Gruppen skall,  med
utgångspunkt   i  läroplanernas   formuleringar   om
värdegrunden, stödja  det  lokala  arbetet  med  att
tillämpa   värdegrunden.   I   februari  2000  skall
projektgruppen   presentera   sina  slutsatser   och
förslag. Också inom Skolverket  pågår ett omfattande
arbete med värdegrundsfrågorna.


Utskottet    kan   inte   finna   annat   än    att
motionsyrkandet  är  tillgodosett  med  vad  som  nu
anförts. Yrkandet bör alltså avslås.


Kommunernas     information     om     stöd     till
funktionshindrade  elever tas upp till behandling  i
motionerna   1998/99:Ub17   (m)   yrkande   10   och
1998/99:Ub216 (m) yrkande 7. Motionären anmärker att
många barn med  funktionshinder  i  dag  hindras att
välja  skola  på  grund  av  bristande  information,
alltför    få    alternativ   och   rena   kommunala
avslagsbeslut.


U t s k o t t e t  avstyrker motionsyrkandena.


Utskottet   utgår   från    att    den    planerade
organisationen för stöd i specialpedagogiska  frågor
med  sin regionala och lokala förankring kommer  att
kunna svara för både information och rådgivning.


I motion  1998/99:So376  (kd)  begärs att Skolverket
får   i   uppdrag  att  analysera  hur   kommunernas
schablonersättning   till   skolorna   har  påverkat
möjligheterna  för funktionshindrade elever  att  på
samma villkor som andra kunna välja skola (yrk. 1).


U t s k o t t e  t   vill  fästa uppmärksamheten på
att  Skolverket  under 1998 genomfört  en  nationell
kvalitetsgranskning  av  undervisningen  av elever i
behov  av  särskilt  stöd. Bland annat har granskats
enligt vilka prioriterings-principer  de  medel  som
finns  tillgängliga  fördelas,  både i den kommunala
resurshanteringen  och  i  skolans  interna  budget.
Därvid  konstaterades  att  det  är  nödvändigt  att
skolans   huvudman   tar   ett  större  ansvar   för
uppföljningen  och  utvärderingen  av  hur  resurser
används.  Detta gäller  också  principerna  för  hur
resurser fördelas.


Motionsyrkandet avstyrks med det anförda.


En utvärdering efterfrågas i motion 1998/99:Ub17 (m)
angående erfarenheterna  av förändrat huvudmannaskap
för tidigare specialskolor (yrk. 6).


U t s k o t t e t  anser  att  riksdagen  bör avslå
motionsyrkandet.


Enligt  vad utskottet erfarit har det inte tidigare
skett  någon   förändring  av  huvudmannaskapet  för
specialskolan.   Utskottet   vill   i   likhet   med
regeringen betona  vikten  av att en uppföljning och
utvärdering  av  de  förändringar   som  föreslås  i
propositionen kontinuerligt genomförs. Detta bör ske
såväl  utifrån ett elevperspektiv - för  att  tillse
att alla  de  barn  som har funktionshinder får sina
behov tillgodosedda på  ett  betryggande  sätt - som
utifrån   ett   organisatoriskt,  verksamhetsmässigt
respektive ekonomiskt perspektiv.


Hemställan
Utskottet hemställer


1. beträffande  lagregel  om elevers behov
av stöd


att riksdagen antar regeringens  förslag till lag om ändring
i skollagen (1985:1100), såvitt avser 1 kap. 2 §
andra stycket,


2.  beträffande kunskap och kompetens  hos
skolans personal i fråga om olika behov av stöd,
m.m.
att riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:Ub17  yrkande  7,
1998/99:
Ub212,  1998/99:Ub227  yrkande 8, 1998/99:Ub231,
1998/99:Ub246 yrkande 5,  1998/99:Ub257  yrkande
1,   1998/99:Ub268   yrkande  16,  1998/99:Ub801
yrkandena 1, 7, 8 och  9,  1998/99:So212 yrkande
1,  1998/99:So455  yrkande 7 samt  1998/99:So464
yrkandena 4 och 5,


3.  beträffande organisation  för  stöd  i
specialpedagogiska frågor, m.m.


att riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:Ub18  yrkande  7,
1998/99:
Ub19 yrkande 5 och 1998/99:Ub20 yrkande 6,


res. 1 (m) - delvis


res. 2 (kd, fp)


4.      beträffande      förändring     av
specialskolans målgrupp, m.m.


att   riksdagen  med  avslag  på   motionerna   1998/99:Ub17
yrkandena  3 och 9, 1998/99:Ub18 yrkandena 1 och
5, 1998/99:Ub19 yrkande 1 (delvis), 1998/99:Ub20
yrkande 3, 1998/99:Ub22, 1998/99:Ub216 yrkandena
3 och 6, 1998/99:Ub227 yrkande 19, 1998/99:Ub255
samt 1998/99:Ub263  yrkande  1 antar regeringens
förslag till lag om ändring i  skollagen, såvitt
avser 1 kap. 6 §, 3 kap. 3 §, 6 kap. 7 §, 7 kap.
1,  6  och  8 §§ samt punkterna 2,  3  och  8  i
övergångsbestämmelserna,


res. 3 (m, kd, c) - delvis


res. 4 (fp) - delvis


5.  beträffande  avveckling  av  de  fasta
skoldelarna vid Ekeskolan och Hällsboskolan


att riksdagen  avslår motionerna 1998/99:Ub17 yrkandena 1, 2
och  8,  1998/99:Ub18   yrkandena   2   och   4,
1998/99:Ub19  yrkande  1  (delvis), 1998/99:Ub20
yrkande 2, 1998/99:Ub21 (delvis),  1998/99:Ub216
yrkandena 1 och 2 samt 1998/99:Ub263 yrkande 2,


res.  3  (m,  kd,   c)  -
delvis


res. 4 (fp) - delvis


6.  beträffande  fullgörande  av skolplikt
vid resurscenter, m.m.


att riksdagen antar regeringens förslag  till lag om ändring
i skollagen, såvitt avser 10 kap. 3 a §,


7.     beträffande     lokalisering    och
organisation av resurscenter för synskadade barn
och ungdomar, m.m.


att  riksdagen  med  anledning  av  motionerna  1998/99:Ub17
yrkande  4  och 1998/99:Ub21  (delvis)  som  sin
mening ger regeringen  till  känna vad utskottet
anfört,


8.   beträffande   rätt   till   personlig
assistans i skolan


att riksdagen avslår motion 1998/99:Ub19 yrkande 3,


res.4 (fp) - delvis


9. beträffande lokaliseringsort för västra
regionens     specialskola    för    döva    och
hörselskadade elever


att   riksdagen    avslår   motionerna   1998/99:Ub208   och
1998/99:Ub221,


10. beträffande statligt  stöd  till  viss
kommunal   undervisning   av   döva   elever  på
teckenspråk


att riksdagen avslår motion 1998/99:Ub23,


11.  beträffande  en ny gemensam myndighet
för specialskolorna


att riksdagen med avslag  på  motion  1998/99:Ub20 yrkande 4
antar regeringens förslag till lag om ändring  i
skollagen,   såvitt  avser  7  kap.  5 §  första
stycket,


res. 5 (kd) - delvis


12.     beträffande      utbildning      i
specialskoleklasser förlagda till grundskolan


att riksdagen antar regeringens förslag till lag  om ändring
i  skollagen,  såvitt avser att 7 kap. 5 § andra
stycket skall utgå,


13.     beträffande     teckenspråkskunnig
personal i specialskolorna


att riksdagen avslår motion 1998/99:So376 yrkande 3,


res. 5 (kd) - delvis


14. beträffande  godkännande av fristående
skolor som motsvarar specialskolan


att  riksdagen  med  avslag   på   motionerna   1998/99:Ub18
yrkandena  3  och  6, 1998/99:Ub19 yrkande 4 och
1998/99:Ub20 yrkande 5 antar regeringens förslag
till lag om ändring  i skollagen, såvitt avser 9
kap. 1 § tredje stycket,


res. 6 (m, kd, fp)


15.      beträffande      riksrekryterande
gymnasieutbildning   för  svårt  rörelsehindrade
ungdomar


att riksdagen med avslag  på  motion 1998/99:Ub216 yrkande 4
antar regeringens förslag till lag  om ändring i
skollagen, såvitt avser 5 kap. 27, 28,  30,  31,
31 a, 32 och 33 §§,


16.  beträffande individuella program inom
den Rh-anpassade gymnasieutbildningen


att riksdagen  avslår  motionerna 1998/99:Ub20 yrkande 7 och
1998/99:
Ub24,


res. 5 (kd) - delvis


17. beträffande utredning om riksgymnasium
för synskadade ungdomar, m.m.


att  riksdagen  avslår motionerna  1998/99:Ub17  yrkande  5,
1998/99:
Ub19  yrkande  2,  1998/99:Ub21   (delvis)   och
1998/99:Ub216 yrkande 5,


18. beträffande lagförslaget i övrigt


att riksdagen antar regeringens förslag till  lag om ändring
i  skollagen  i  den mån det inte har behandlats
under föregående moment,


19. beträffande  en  värdegrund  som utgår
från kristen etik och västerländsk humanism


att riksdagen avslår motion 1998/99:Ub20 yrkande 1,


res. 5 (kd) - delvis


20. beträffande kommunernas information om
stöd till funktionshindrade elever


att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ub17  yrkande 10 och
1998/99:Ub216 yrkande 7,


res. 1 (m) - delvis


21.  beträffande funktionshindrade elevers
möjlighet att välja skola


att riksdagen avslår motion 1998/99:So376 yrkande 1,


res. 5 (kd) - delvis


22.  beträffande   viss   utvärdering   av
förändrat huvudmannaskap


att riksdagen avslår motion 1998/99:Ub17 yrkande 6.


Stockholm den 14 oktober 1999




På utbildningsutskottets vägnar




Jan Björkman






I  beslutet  har  deltagit: Jan Björkman (s), Britt-
Marie  Danestig  (v),   Beatrice   Ask  (m),  Yvonne
Andersson (kd), Lars Hjertén (m), Majléne Westerlund
Panke (s), Torgny Danielsson (s), Tomas Eneroth (s),
Lennart  Gustavsson  (v),  Erling  Wälivaara   (kd),
Gunnar  Goude  (mp),  Sofia Jonsson (c), Ulf Nilsson
(fp), Nalin Pekgul (s),  Anders  Sjölund (m), Agneta
Lundberg (s) och Sten Tolgfors (m).


Reservationer
1. Organisation för stöd i
specialpedagogiska frågor, m.m. (mom. 3 och
20) - m




Beatrice Ask (m), Lars Hjertén (m),  Anders  Sjölund
(m) och Sten Tolgfors (m) anför:




Vi förordar att Skolverket och Statens institut  för
handikappfrågor   i   skolan   (SIH)   slås  samman.
Propositionens  förslag  om  en ny organisation  för
samordning av stöd i specialpedagogiska frågor går i
denna riktning, och gör såvitt  vi  kan  bedöma  två
myndigheter    än    mer    onödiga.    Den   dubbla
myndighetsstrukturen inom skolväsendet skapar enligt
vår  mening  risker för att viktiga frågor  som  rör
eleverna hamnar  mellan  stolarna, samtidigt som den
ytterligare komplicerar det  samarbete  mellan olika
myndigheter  och  nivåer  som  krävs  för  många  av
eleverna med funktionshinder. Fältorganisationen vid
en  sådan sammanslagen myndighet bör givetvis  också
beakta skolornas behov av stöd till elever med olika
funktionshinder.  Vad vi nu anfört om sammanslagning
av Skolverket och SIH  bör riksdagen med bifall till
motion 1998/99:Ub18 yrkande  7  som  sin  mening  ge
regeringen till känna.


Det   är   enligt  vår  mening  betydelsefullt  att
funktionshindrade  elever  och  deras  föräldrar får
nödvändig   information   från   kommunen  om  vilka
möjligheter som finns när det gäller hjälp, stöd och
val  av skola för olika funktionshinder.  Detta  bör
riksdagen  med  bifall  till motionerna 1998/99:Ub17
yrkande  10  och 1998/99:Ub216  yrkande  7  som  sin
mening ge regeringen till känna.


Mot bakgrund av  det  anförda anser vi att utskottet
under momenten 3 och 20 bort hemställa


3. beträffande  organisation  för  stöd  i
specialpedagogiska frågor, m.m.


att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub18  yrkande 7
samt   med  avslag  på  motionerna  1998/99:Ub19
yrkande  5  och  1998/99:Ub20  yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna  vad  som  ovan
anförts,


20. beträffande kommunernas information om
stöd till funktionshindrade elever


att   riksdagen  med  bifall  till  motionerna  1998/99:Ub17
yrkande 10  och  1998/99:Ub216 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen  till  känna  vad som ovan
anförts,




2. Organisation för stöd i
specialpedagogiska frågor, m.m. (mom. 3) -
kd, fp




Yvonne Andersson (kd), Erling Wälivaara (kd) och Ulf
Nilsson (fp) anför:




Vid utformningen av den nya organisationen  för stöd
i specialpedagogiska frågor är det enligt vår mening
viktigt  att  ett  individperspektiv finns med.  Ett
sätt   att  säkerställa   detta   är   att   erbjuda
brukarorganisationerna          inflytande         i
stödorganisationen.  Olika  handikappgrupper   måste
kunna  komma  till  tals. Det är också angeläget att
organisationen ger kommunerna  det  stöd  de behöver
när  det  gäller  att  bygga  upp  specialpedagogisk
kompetens.   Vi   ställer   oss   bakom   motionerna
1998/99:Ub19  yrkande  5 och 1998/99:Ub20 yrkande  6
och anser att utskottet borde ha tillstyrkt desamma.




Mot bakgrund av det anförda  anser  vi att utskottet
under moment 3 bort hemställa


3.  beträffande organisation  för  stöd  i
specialpedagogiska frågor, m.m.


att  riksdagen   med  bifall  till  motionerna  1998/99:Ub19
yrkande 5 och 1998/99:Ub20  yrkande  6  samt med
avslag på motion 1998/99:Ub18 yrkande 7 som  sin
mening  ger  regeringen  till känna vad som ovan
anförts,




3. Förändring av specialskolans målgrupp,
m.m. (mom. 4 och 5) - m, kd, c




Beatrice  Ask  (m),  Yvonne  Andersson   (kd),  Lars
Hjertén (m), Erling
Wälivaara  (kd),  Sofia Jonsson (c), Anders  Sjölund
(m) och Sten Tolgfors (m) anför:




Riksdagen bör enligt  vår bestämda uppfattning avslå
regeringens förslag om att synskadade och talskadade
elever  inte  längre skall  tillhöra  specialskolans
målgrupp. De elever  som  i  dag  ingår i målgruppen
behöver nämligen en särställning, något som inte får
tolkas   så   att   de  inte  skall  kunna  erbjudas
undervisning i andra  skolformer  än  specialskolan.
Specialskolan   har  bl.a.  till  uppgift  att   med
personalens kompetens  som  resurs  ge  eleverna den
trygghet  och det innanförskap som de saknar  i  den
ordinarie   skolan.    En    ökad    valfrihet   för
funktionshindrade  elever och deras föräldrar  måste
innefatta  ett  förtydligat  kommunalt  ansvar,  men
också  innebära att  möjligheten,  för  dem  som  så
önskar,  att  utnyttja  specialskolan  skall  finnas
kvar.  Vi  föreslår  alltså att riksdagen med bifall
till   våra   motionsyrkanden   i   ärendet   avslår
regeringens förslag  till ändringar i skollagen i nu
berörd del och som sin  mening  ger  regeringen till
känna vad vi nu anfört.


Vi   anser   att   specialskolorna  Ekeskolan   och
Hällsboskolan  behövs  och  avvisar  en  avveckling.
Föräldrarnas och  barnens önskemål måste väga tungt.
Vi vill lyfta fram  att det finns klara fördelar med
att behålla de fasta  skoldelarna  vid Ekeskolan och
Hällsboskolan som bas och stimulans  för  pedagogisk
utveckling vid den resurscenterverksamhet som  avses
byggas  ut  vid  skolorna.  Detta  bör riksdagen med
bifall  till våra motionsyrkanden i frågan  som  sin
mening ge regeringen till känna.


Mot bakgrund  av  det anförda anser vi att utskottet
under moment 4 och 5 bort hemställa


4.     beträffande      förändring      av
specialskolans målgrupp, m.m.


att   riksdagen  med  bifall  till  motionerna  1998/99:Ub17
yrkande  3,  1998/99:Ub18  yrkandena  1  och  5,
1998/99:Ub20     yrkande     3,    1998/99:Ub22,
1998/99:Ub216  yrkande 6, 1998/99:Ub227  yrkande
19  och  1998/99:Ub263   yrkande   1   samt  med
anledning av motionerna 1998/99:Ub17 yrkande  9,
1998/99:Ub19  yrkande  1 (delvis), 1998/99:Ub216
yrkande   3   och  1998/99:Ub255   dels   avslår
regeringens  förslag   till  lag  om  ändring  i
skollagen, såvitt avser  1 kap. 6 §, 3 kap. 3 §,
6 kap. 7 §, 7 kap. 1, 6 och  8 §§ samt punkterna
2, 3 och 8 i övergångsbestämmelserna,  dels  som
sin  mening  ger  regeringen  till känna vad som
ovan anförts,


5.  beträffande  avveckling  av  de  fasta
skoldelarna vid Ekeskolan och Hällsboskolan


att  riksdagen  med  bifall   till  motionerna  1998/99:Ub17
yrkandena 1, 2 och 8, 1998/99:Ub18  yrkandena  2
och  4,  1998/99:Ub20  yrkande  2, 1998/99:Ub216
yrkandena  1 och 2 och 1998/99:Ub263  yrkande  2
samt med anledning  av  motionerna  1998/99:Ub19
yrkande 1 (delvis) och 1998/99:Ub21 (delvis) som
sin  mening  ger regeringen till känna  vad  som
ovan anförts,




4. Förändring av specialskolans målgrupp,
m.m. (mom. 4, 5 och 8) - fp




Ulf Nilsson (fp) anför:




Jag anser att regeringens  förslag  om en förändring
av  specialskolans  målgrupp  är  ett  steg  i  rätt
riktning   mot   en   integrering   av   elever  med
funktionshinder   i   den   ordinarie   skolan.  Det
föreligger emellertid en risk för att en  avveckling
av  den  fasta  skoldelen  vid  Ekeskolan respektive
Hällsboskolan  kan få en del negativa  konsekvenser,
bl.a.  genom  att  friheten  för  elever  och  deras
föräldrar att välja  skolform  begränsas. Enligt min
mening skall staten därför ha ansvaret för den lilla
gruppen av funktionshindrade elever  som förslagen i
propositionen  berör.  En  statlig handikappeng  bör
införas   för   elever   med   funktionsnedsättning.
Därigenom garanteras de ett stöd  som  inte  behöver
variera  mellan  kommunerna  beroende på kommunernas
engagemang i frågan. En statlig  handikappeng  är en
förutsättning   för  att  Folkpartiet  skall  stödja
förslaget om förändring  av specialskolans målgrupp.
Detta   bör   riksdagen  med  bifall   till   motion
1998/99:Ub19 yrkande 1 i denna del som sin mening ge
regeringen till känna.


Införandet av  en  statlig handikappeng, i enlighet
med motion 1998/99:
Ub19  yrkande  1,  är  också  ett  villkor  för  att
Folkpartiet  skall acceptera  en  avveckling  av  de
fasta skoldelarna vid Ekeskolan och Hällsboskolan.


Om  regeringens  förslag  inte  skall  innebära  en
försämring  för  elever med funktionsnedsättning när
de  integreras i den  ordinarie  skolan,  krävs  det
enligt   min   mening   att  rätten  till  personlig
assistans vid vistelse i  skola  eller  annan daglig
verksamhet    i    kommunen   återinförs.   Med   en
rättighetslagstiftning,  som  den  ursprungligen var
utformad,  bör de funktionshindrade elevernas  behov
kunna tillgodoses  även lokalt i hemkommunens skola.
Riksdagen bör bifalla motion 1998/99:Ub19 yrkande 3.


Mot bakgrund av det  anförda anser jag att utskottet
under momenten 4, 5 och 8 bort hemställa


4.     beträffande      förändring      av
specialskolans målgrupp, m.m.


att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub19  yrkande 1
(delvis)   samt   med  anledning  av  motionerna
1998/99:Ub17 yrkandena  3  och  9,  1998/99:Ub18
yrkandena  1  och  5,  1998/99:Ub20  yrkande  3,
1998/99:Ub22, 1998/99:Ub216 yrkandena  3  och 6,
1998/99:Ub227   yrkande  19,  1998/99:Ub255  och
1998/99:Ub263 yrkande  1  dels antar regeringens
förslag till lag om ändring  i skollagen, såvitt
avser 1 kap. 6 §, 3 kap. 3 §,  6  kap.  7  § , 7
kap.  1, 6 och 8 §§ samt punkterna 2, 3 och 8  i
övergångsbestämmelserna, dels som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,


5.  beträffande  avveckling  av  de  fasta
skoldelarna vid Ekeskolan och Hällsboskolan


att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub19  yrkande 1
(delvis)   samt   med  anledning  av  motionerna
1998/99:Ub17 yrkandena  1, 2 och 8, 1998/99:Ub18
yrkandena  2  och  4,  1998/99:Ub20  yrkande  2,
1998/99:Ub21 (delvis), 1998/99:Ub216 yrkandena 1
och 2 och 1998/99:Ub263 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts,


8.   beträffande   rätt   till   personlig
assistans i skolan




att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub19
yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad som ovan anförts,






5. En ny gemensam myndighet för
specialskolorna, m.m. (mom. 11, 13, 16, 19
och 21) - kd




Yvonne  Andersson  (kd)  och Erling  Wälivaara  (kd)
anför:




Vi  motsätter  oss att nuvarande  styrelser  för  de
regionala    specialskolorna    och    Åsbackaskolan
avvecklas och att skolorna framöver organiseras i en
ny och gemensam  myndighet. Detta strider enligt vår
mening      mot     subsidiaritetsprincipen.      De
verksamhetsnära  myndigheter  som finns i dag är väl
rustade för att ta emot elever  med funktionshinder,
utifrån dessas specifika förutsättningar.  Riksdagen
bör  alltså  med  bifall  till  motion  1998/99:Ub20
yrkande 4 avslå regeringens förslag till ändring i 7
kap. 5 § första stycket skollagen.


Som anförs i motion 1998/99:So376 yrkande  3 räcker
det inte med att lärarna i specialskolorna för  döva
och  hörselskadade  elever  är teckenspråks-kunniga.
Eleverna behöver för sin utveckling även ha språklig
kontakt med annan personal. Målet  bör  vara att all
personal som arbetar på dessa skolor skall  behärska
teckenspråket.       Riksdagen      bör      bifalla
motionsyrkandet.


Inom  den  Rh-anpassade   gymnasieutbildningen  bör
eleverna,  utöver  nationella  och  specialutformade
program,  även  erbjudas  individuella  program.  Vi
anser att de funktionshindrade  eleverna självfallet
bör  ges  samma  möjligheter som övriga  elever  att
studera  på  ett  individuellt  program.  Detta  bör
riksdagen  med  bifall   till   motion  1998/99:Ub20
yrkande  7 och med anledning av motion  1998/99:Ub24
som sin mening ge regeringen till känna.


Den  kristdemokratiska  grundsynen  utgår  från  en
värdegrund   förenlig   med  kristen  tradition  och
västerländsk  humanism.  Den   innebär   att   varje
människa  är  unik  och  har  ett absolut värde. Hon
besitter därill en förmåga att utvecklas i gemenskap
med  andra människor. Vi ställer  oss  bakom  motion
1998/99:
Ub20 yrkande 1 om vikten av att de värden man väljer
som  grund   för   politiken   måste   kunna  ge  en
helhetsbild    av    människan   -   hennes   värde,
förutsättningar, behov och uppgift.


Vi anser att Skolverket  i  sitt utvärderingsarbete
bör   följa   upp   skolans   förhållningssätt   och
verksamhet för att motverka diskriminering av elever
med  funktionsnedsättning. I utvärderingen  bör  det
ingå en  analys  av hur kommunernas resursfördelning
till skolorna har påverkat funktionshindrade elevers
möjligheter att på  samma  villkor  som andra elever
välja  skola.  Vad  vi  nu anfört bör riksdagen  med
bifall till motion 1998/99:So376  yrkande  1 som sin
mening ge regeringen till känna.


Mot  bakgrund  av det anförda anser vi att utskottet
under momenten 11, 13, 16, 19 och 21 bort hemställa


11. beträffande  en  ny gemensam myndighet
för specialskolorna


att riksdagen med bifall till  motion 1998/99:Ub20 yrkande 4
avslår regeringens förslag till lag om ändring i
skollagen,  såvitt  avser  7  kap.  5 §   första
stycket,


13.     beträffande     teckenspråkskunnig
personal i specialskolorna


att riksdagen med bifall till motion 1998/99:So376 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,


16. beträffande individuella  program inom
den Rh-anpassade gymnasieutbildningen


att riksdagen med bifall till motion  1998/99:Ub20 yrkande 7
och med anledning av motion 1998/99:Ub24 som sin
mening  ger  regeringen till känna vad som  ovan
anförts,


19. beträffande  en  värdegrund  som utgår
från kristen etik och västerländsk humanism


att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ub20  yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,


21.   beträffande   funktionshindrade  elevers
möjlighet att välja skola


att riksdagen med bifall till motion 1998/99:So376 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,




6. Godkännande av fristående skolor som
motsvarar specialskolan (mom. 14) - m, kd,
fp




Beatrice  Ask  (m),  Yvonne   Andersson  (kd),  Lars
Hjertén  (m),  Erling  Wälivaara (kd),  Ulf  Nilsson
(fp),  Anders  Sjölund (m)  och  Sten  Tolgfors  (m)
anför:




Enligt vår mening  skall  Skolverket  - och inte den
föreslagna     nya    gemensamma    styrelsen    för
specialskolorna  -  pröva  ärenden om godkännande av
fristående  skolor  som motsvarar  specialskolan,  i
likhet   med  vad  som  gäller   inom   det   övriga
skolväsendet.  Vi  vill  därför  att  riksdagen  med
bifall  till våra motionsyrkanden samt med avslag på
regeringens  förslag  beslutar att 9 kap. 1 § tredje
stycket skollagen skall  ha  en  lydelse  med  denna
innebörd.




Mot  bakgrund  av det anförda anser vi att utskottet
under moment 14 bort hemställa


14. beträffande  godkännande av fristående
skolor som motsvarar specialskolan


att  riksdagen  med  bifall   till  motionerna  1998/99:Ub18
yrkandena  3  och  6,  1998/99:Ub19  yrkande  4  och
1998/99:Ub20   yrkande   5   samt   med  avslag   på
regeringens förslag i motsvarande del beslutar att 9
kap. 1 § tredje stycket skollagen skall  ha följande
lydelse:




Ärenden  om  godkännande  av  fristående skolor  som
motsvarar specialskolan prövas av Statens skolverk.




Regeringens lagförslag




Förslag till lag om ändring i skollagen
(1985:1100)




Socialutskottets yttrande
1998/99:SoU9y




Elever med funktionshinder




Till utbildningsutskottet




Socialutskottet  har  beslutat  avge  yttrande  till
utbildningsutskottet  med anledning  av  proposition
1998/99:105 Elever med  funktionshinder - ansvar för
utbildning och stöd.




Utskottet




Propositionen




I  propositionen  föreslår   regeringen   ett  antal
ändringar  i  skollagen (1985:1100). Vidare aviseras
uppdrag   och   inriktning    för    den    framtida
organisationen för stöd i specialpedagogiska  frågor
samt  vissa  satsningar på bl.a. kompetensutveckling
och forskning  gällande  elever  i behov av särskilt
stöd, däribland elever med funktionshinder.




FN:s  standardregler, som antogs enhälligt  av  FN:s
generalförsamling  i  december  1993,  har som en av
sina huvudprinciper att utbildningen för  elever med
funktionshinder   skall   vara  integrerad  med  den
ordinarie utbildningen. Standardreglerna  tillkom på
svenskt  initiativ.  I  propositionen anförs nu  att
rätt till stöd, likvärdiga villkor och en utbildning
av   god   kvalitet   för  barn   och   ungdom   med
funktionshinder   måste   stödjas   och   utvecklas.
Utgångspunkten är att skolan  även  i fortsättningen
skall  ha  som  mål  att  vara  en  skola för  alla.
Principen  om  att alla barn med funktionshinder  så
långt möjligt skall  erbjudas en anpassad utbildning
i sin hemkommun och därmed, i likhet med övriga barn
och  ungdomar,  ha  rätt   att  bo  hemma  med  sina
föräldrar  är en hörnsten i svensk  handikappolitik,
anförs det.  Lagen  (1993:387)  om  stöd och service
till vissa funktionshindrade (LSS) tillkom  för  att
undanröja svårigheter i den dagliga livsföringen för
personer     med     omfattande     och    varaktiga
funktionshinder. I lagens förarbeten anges bl.a. att
personlig assistans alltid skall övervägas  som  ett
alternativ  för att barn och ungdomar skall kunna bo
hemma.


I propositionen  anförs att en utbildning av elever
med funktionshinder  inom det ordinarie skolsystemet
kan   betecknas   som   en   "båda-vinner-strategi",
eftersom   den  skola  som  inkluderar   alla   barn
generellt sett  får  en  bättre  kompetens  att möta
skilda behov, något som i sin tur har fördelar också
för     barn     utan     eller    med    begränsade
funktionsnedsättningar. Med få undantag bor barn och
ungdomar med funktionshinder  i  dag tillsammans med
sina föräldrar och får i allmänhet sin skolgång i en
skola  i  närheten  av hemmet. Det  går  dock  inte,
enligt  regeringen,  att   bortse  från  de  oroande
tendenser som antyder att utvecklingen  i skolan går
i riktning mot mer segregerade lösningar,  något som
i   sin   tur   kan   leda   till   en  sänkning  av
ambitionsnivån och en stigmatisering av eleverna.


Alla  barn har lika värde men olika uppväxtvillkor.
Förskolan  och  skolan  har  unika  möjligheter  att
arbeta  för att utjämna dessa olikheter, anförs det.
En god generell  kvalitet  i  förskola och skola när
det gäller såväl undervisning och  omsorg som fysisk
och   psykisk   miljö,  bidrar  till  att  ge   goda
förutsättningar för elever att nå målen. I synnerhet
gäller detta barn  och  ungdomar  som har större och
annorlunda behov än andra. Läroplanerna  stödjer ett
helhetsperspektiv   på  eleverna  i  syfte  att   ta
tillvara  såväl intellektuell  förmåga  som  fysisk,
praktisk, emotionell,  skapande  och  social förmåga
hos eleverna. En helhetssyn på eleven förutsätter en
samverkan   mellan   alla  i  elevens  närhet.   Det
omgivande  samhället  bestående   av  bl.a.  kultur,
fritid och möjlighet till socialt umgänge  är mycket
viktiga  faktorer  för  att skolan skall lyckas  med
sitt uppdrag. Kontakten med  elevens  vårdnadshavare
är särskilt betydelsefull när det gäller en elev med
funktionshinder, anförs det.


I   propositionen   föreslås   nu   att  skollagens
inledande bestämmelse ändras så att begreppet elever
med särskilda behov byts ut mot elever  i  behov  av
särskilt  stöd.  Ändringen  innebär att fokus riktas
från  eleven  till  skolan och skolans  åtgärder.  I
stället för att se eleven  som problembärare handlar
det  om att se elevens möjligheter  till  utveckling
och att  anpassa  verksamheten  utifrån  varje elevs
förutsättningar, anförs det. Det är skolans  uppgift
att   möta   elevens   svårigheter  med  pedagogiska
insatser, åtgärder i organisation  och  miljö,  etc.
Alla barn behöver stöd i sin utveckling, medan några
behöver  särskilt stöd och åter andra behöver sådant
stöd  under   hela   förskole-  och  skoltiden.  Den
föreslagna förändringen skall, enligt propositionen,
ses som en betydelsefull förändring.


Den  gällande  ansvarsfördelningen   mellan   stat,
kommun  och landsting bör så långt som möjligt gälla
också  för   elever   med   funktionshinder,   anför
regeringen.  Det  innebär  en  ansvarsfördelning där
kommunerna ansvarar för att alla  barn  och ungdomar
erbjuds utbildning, landstingen ansvarar  för hälso-
och sjukvård, t.ex. habilitering, och staten  svarar
för  lagstiftning, tillsyn, uppföljning, utvärdering
och vissa  utvecklingsinsatser  samt  har ansvar för
lärarutbildning     och     bidrar     till     viss
kompetensutveckling.


I  propositionen  anförs  att  de undantag som görs
från denna grundläggande ansvarsfördelning  bör vara
tydliga  och  väl  motiverade.  Statlig finansiering
eller  statlig  drift inom ramen för  det  kommunala
åtagandet bör endast  komma  i  fråga  om elever med
funktionshinder inte kan ges en likvärdig utbildning
med  stöd av statens i övrigt förekommande  styrning
av  skolan,  exempelvis  när  det  gäller  döva  och
hörselskadade  barn som har behov av undervisning på
teckenspråk. Därmed  föreslås  att specialskolan som
skolform  behålls för döva och hörselskadade  elever
men avvecklas  för  synskadade respektive talskadade
elever.  De  fasta  skoldelarna  vid  Ekeskolan  och
Hällsboskolan föreslås  avvecklas till förmån för en
utökad  resursverksamhet  samtidigt  som  en  mindre
skoldel  för  visstidsplaceringar  inrättas.  Enligt
propositionen  bör   Ekeskolans  resurscenter  föras
samman   med   Tomtebodaskolans    resurscenter.   I
propositionen   aviseras   dessutom   uppdrag    och
inriktning  för den framtida organisationen för stöd
i specialpedagogiska frågor samt vissa satsningar på
bl.a.  kompetensutveckling  och  forskning  gällande
elever i  behov  av  särskilt stöd, däribland elever
med funktionshinder.


I    propositionen    redovisas     att    av    de
specialdestinerade statliga anslagen för  elever med
funktionshinder   går   i   dag  70-80  %  till  att
finansiera enskilda elevers utbildning  samt i vissa
fall till boende och habilitering i anslutning  till
boendet.  Mot  bakgrund  av principen att elever med
funktionshinder, i likhet  med  övriga elever, skall
kunna bo hemma och erbjudas skolgång  i  närheten av
hemmet anser regeringen att en större andel av dessa
medel  i  framtiden  bör  användas  till  att stödja
kommunerna  för  att  öka deras förutsättningar  att
tillgodose behoven av anpassad utbildning för elever
med  funktionshinder. Ambitionen  är  att  förslagen
skall  medföra  att  en större andel elever, jämfört
med i dag, skall nås av  insatser  från  den utökade
resursverksamheten.  Den framtida specialpedagogiska
stödorganisationen bör  vidare  vara  betydligt  mer
flexibel,  bl.a.  genom  att  organisationen  formas
utifrån  en  samverkan mellan staten och kommunerna.
Den    bör   dessutom    kopplas    närmare    andra
utvecklingsfrågor som rör skolan i stort.


Slutligen   framhålls   i   propositionen   att  de
förändringar  som  föreslås  skall  följas  upp  och
utvärderas, såväl utifrån elevperspektiv som utifrån
organisatoriska,  verksamhetsmässiga  och ekonomiska
konsekvenser.




Socialutskottets bedömning




Socialutskottet  anser  det viktigt att utvecklingen
fortsätter och att nya steg tas i arbetet med att ge
människor med funktionshinder  samma förutsättningar
som andra människor. Integrering  och  normalisering
innebär att människor med funktionshinder får större
möjlighet  till  full  delaktighet  i samhällslivet.
Enligt  FN:s  standardregler är en huvudprincip  att
utbildning för elever med funktionshinder skall vara
integrerad med den ordinarie utbildningen.


Alla barn behöver  stöd  i  sin  utveckling. Barn i
behov  av  särskilt  stöd varken är eller  bör  vara
någon   enhetlig   eller  klart   avgränsad   grupp.
Stödbehoven kan vara  tillfälliga  eller övergående,
men  också varaktiga. Ett handikapp som  kan  uppstå
till följd  av  ett  funktionshinder  bör  minimeras
genom  åtgärder  i  den  omgivande  miljön och genom
åtgärder i övrigt.


Socialutskottet ställer sig bakom principen  om att
barn  och  ungdomar  med  funktionshinder  så  långt
möjligt skall erbjudas en anpassad utbildning i  sin
hemkommun  och i likhet med övriga barn och ungdomar
ha möjlighet  att  bo  hemma med sina föräldrar, men
vill  samtidigt  betona  att   den   förändring  som
föreslås  i  propositionen måste genomföras  på  ett
sådant sätt att  kommunerna klarar att möta de behov
som barn och ungdomar med svåra funktionshinder har.
För att dessa elever  skall  kunna  bli  delaktiga i
samhällslivet  och jämlika krävs att kommunerna  tar
sitt  ansvar.  Enligt   socialutskottets  mening  är
tillgången till stöd och  service  för  den enskilde
funktionshindrade och personalens förmåga  att  möta
olika  behov  avgörande  för  om integrationen skall
lyckas.


Socialutskottet delar bedömningen  att det krävs en
helhetssyn  och en samverkan mellan alla  i  elevens
närhet liksom  det  omgivande  samhället  i  form av
bl.a.  kultur,  fritid  och  möjlighet  till socialt
umgänge   för   att   integreringen   skall  lyckas.
Kontakten     med    föräldrar/vårdnadshavare     är
betydelsefull och  är  också  nyckeln till samverkan
med andra berörda som kan vara  viktiga  för eleven,
t.ex.  med  barn-  och  ungdomshabiliteringen,   den
pedagogiska    hörselvården    eller    barn-    och
ungdomspsykiatrin.


För  att  stödja  såväl  eleverna som föräldrar och
skola är det viktigt att det  finns  resurscentra av
hög   kvalitet.   Det   är   angeläget   att   dessa
resurscentra tar till vara den kunskap som finns vid
specialskolorna  och  att  det  finns  resurser  för
eleverna  att  vistas  där  under  perioder, för att
stödja   eleverna   och   genomföra   kompletterande
utredningar   som   stöd  för  eleven,  skolan   och
personalen i hemkommunen.


Stockholm den 7 september 1999




På socialutskottets vägnar




Ingrid Burman






I beslutet har deltagit:  Ingrid  Burman  (v), Chris
Heister  (m),  Margareta  Israelsson  (s),  Chatrine
Pålsson  (kd), Leif Carlson (m), Hans Karlsson  (s),
Hans  Hjortzberg-Nordlund   (m),  Conny  Öhman  (s),
Elisebeht  Markström  (s),  Rolf  Olsson  (v),  Lars
Gustafsson   (kd),   Thomas  Julin   (mp),   Kenneth
Johansson   (c),  Kerstin   Heinemann   (fp),   Lars
Elinderson  (m),  Tullia  von  Sydow  (s)  och  Kent
Härstedt (s).






Avvikande mening




Chris Heister (m),  Chatrine  Pålsson  (kd), Leif Carlson (m),
Hans  Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson  (kd)
och Lars Elindersson (m) anför:




Alla elever  oavsett  förutsättningar  och  intresse
skall    ha    rätt   till   individuellt   anpassad
undervisning i syfte  att  nå  alltmer kvalificerade
kunskaper.  Barn med funktionshinder  har  rätt  att
integreras i vanliga skolor, för att därigenom kunna
växa  upp  i  sin  normala  miljö,  tillsammans  med
föräldrar, syskon  och  kamrater  på  sin hemort. Vi
anser att rätten till personlig assistans  i  skolan
skall  återinföras. Detta är särskilt angeläget  för
att möjliggöra  för  barn  med  svåra eller multipla
funktionshinder  att  kunna integreras  i  skolan  i
hemkommunen om de så önskar.


Men  det  kan inte vara  en  skyldighet  för  svårt
funktionshindrade  barn  att  integreras mot sin och
sina  föräldrars vilja. Integrering  innebär  mycket
mer än  att  vistas  i samma lokaler som andra barn.
För svårt funktionshindrade barn, som inte kan delta
i   lekar,   socialt   liv,    undervisning    eller
fritidsaktiviteter tillsammans med andra barn, måste
därför andra alternativ stå öppna.


Att kunna välja skola är viktigt för alla barn. Men
möjligheten  att  välja  är alldeles särskilt viktig
för   barn   och   ungdomar   med   funktionshinder.
Specialskolorna måste därför enligt  vår uppfattning
finnas kvar. De kan erbjuda eleverna trygga  miljöer
där de kan känna tillit till omgivningen och stärkas
i   sin   identitet.  Det  måste  vara  barnens  och
föräldrarnas bedömning om vad som är bäst för barnet
som  avgör  om   barnet  skall  delta  i  integrerad
utbildning i hemkommunen eller i specialskola. Detta
skall inte avgöras  av  riksdagen för alla barn utan
bör göras i varje enskilt fall utifrån elevens behov
och önskemål.


Specialskolorna   utgör   redan    i   dag   viktiga
resurscentra som kommunerna kan ha hjälp  och  nytta
av    i    sina    arbeten    för    att   förbättra
förutsättningarna  för  funktionshindrade  barn  och
ungdomar. Det är av största  vikt  att den kommunala
kompetensen  vad  gäller undervisning  av  barn  med
funktionshinder   förbättras.    Resurscentra    vid
specialskolorna  kan  aktivt  bidra  till  detta. Vi
anser  det  viktigt  att denna verksamhet stöds  och
utvecklas samtidigt som  den  fasta  skoldelen  blir
kvar.




Kenneth Johansson (c) anför:




Jag  anser  det  vara  av  stor vikt att kommunernas
ansvar    för    utbildningen   för    elever    med
funktionshinder och  ansvaret  för  att stödja deras
integration i samhället förtydligas.  Samtidigt vill
jag  betona  att  olika  barn  har olika behov,  och
samhällets stöd och insatser måste  utgå  från detta
faktum. Normalisering måste vara huvudprincipen, men
respekten  för  olikheter  innebär också att vi  bör
respektera  det  faktum att vissa  elevers  skolgång
bäst tillgodoses inom  ramen för specialskolorna. En
specialskola  har  bl.a.  till   uppgift   att   med
personalens  kompetens  som  resurs  ge  eleven  den
trygghet  och  det innanförskap som den saknar i den
ordinarie  skolan.  Syftet  måste  vara  att  stärka
barnens självkänsla,  ge  dem en större trygghet och
större förståelse för sitt funktionshinder så att de
kan gå ut i livet som starkare  individer.  En  ökad
valfrihet  för familjer med barn i behov av särskilt
stöd  måste  således   innefatta   ett   förtydligat
kommunalt  ansvar,  men  det bör också innebära  att
möjligheten,  för dem som så  önskar,  att  utnyttja
specialskolorna  skall  finnas kvar. Jag ställer mig
således inte bakom regeringens  förslag att avveckla
skolorna för blinda och språkstörda elever.




Kerstin Heinemann (fp) anför:




Propositionen  är  ett  steg  i  rätt  riktning  mot
tilltagande     integration     av    elever     med
funktionshinder  i  den  ordinarie skolan.  För  att
funktionshindrade  skall  nå  full  delaktighet  och
jämlikhet  i samhället är naturligtvis  utformningen
av skolan och  skolsituationen  av  stor  betydelse.
Svårigheter  kan  emellertid  uppstå när elever  och
deras  föräldrars  valfrihet begränsas  i  valet  av
skolform.  Jag anser  därför  att  staten  skall  ha
ansvaret för  den  lilla  grupp av funktionshindrade
elever som propositionens förslag  berör.  Genom att
införa  en  statlig peng för dessa elever garanteras
de  ett  stöd  som   inte   behöver  variera  mellan
kommunerna  beroende  på  kommunernas  engagemang  i
frågan.


Om  regeringens  förslag  inte  skall  innebära  en
försämring  för elever med funktionsnedsättning  när
de integreras  i  den  ordinarie  skolan  krävs  det
enligt   min   mening   att  rätten  till  personlig
assistans i daglig kommunal verksamhet återinförs så
som  den  ursprungligen  var   utformad.  Med  denna
rättighetslagstiftning i ryggen  bör  dessa  elevers
behov   kunna   tillgodoses   även   lokalt  när  de
integreras i den ordinarie skolan.