I betänkandet behandlas proposition 1999/2000:28
Studentinflytande och kvalitetsutveckling i
högskolan och motioner i anslutning till denna.
Dessutom behandlas tre motionsyrkanden från allmänna
motionstiden 1999 om studenternas rättssäkerhet.
Utskottet tillstyrker enhälligt regeringens förslag
till ändringar i högskolelagen. Ändringarna markerar
att kvalitetsarbetet är en gemensam angelägenhet för
högskolornas personal och studenterna, att
studenterna skall ha rätt att utöva inflytande över
utbildningen samt att högskolorna skall verka för
att studenterna tar en aktiv del i arbetet med att
vidareutveckla utbildningen.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks. Motionerna tar
bl.a. upp förslag om inrättande av ett fristående
kvalitetsinstitut, kostnaderna för den av regeringen
planerade höjda ambitionsnivån i kvalitetsarbetet,
periodiciteten för Högskoleverkets nationella
utvärderingar, studentrepresentation i nationella
högskolemyndigheter, antalet studentrepresentanter i
lokala högskoleorgan och studenternas situation vid
indragning av examensrätt. Motioner om studenternas
rättssäkerhet, bl.a. en om möjlighet att överklaga
betyg, avstyrks med hänvisning till att regeringen
nyligen givit Högskoleverket ett utredningsuppdrag
som gäller studenternas rättsliga ställning i
högskolan.
Reservationer på olika punkter finns från
Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1999/2000:28
Studentinflytande och kvalitetsutveckling i
högskolan föreslagit att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i högskolelagen
(1992:1434).
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1999/2000:Ub12 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av en
konsekvensanalys av den högre utbildningens
expansion,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett fristående
kvalitetsinstitut för högskolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att angivande av
kriterier för den vetenskapliga och professionella
utvärderingen av högskolan inte är en uppgift för
politiska organ,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om periodiciteten i
ämnes- och programutvärderingar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ranking som verktyg
för kvalitetsutvärdering,
6. att riksdagen hos regeringen begär att ett
system utformas som gör att antalet studieplatser på
olika utbildningar i större utsträckning geografiskt
relateras till antalet sökande till olika orter.
1999/2000:Ub13 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att
genom tillägg i högskoleförordningen ge
studentkårerna rätt att framföra synpunkter i
anslutning till högskolornas årsredovisning i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
förändring av fördelningen av resurser till
universitet och högskolor så att studenternas val
får ökad betydelse i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om värdet av att
utvärdering av lärosätenas kvalitet präglas av
mångfald och variation,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sambandet mellan
antagningssystemet och möjligheterna till
kvalitetsutveckling i högskolan,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
förändring gällande sättet att granska och utvärdera
den högre utbildningen i enlighet med vad som
anförts i motionen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
införande av ett fristående kvalitetsinstitut i
enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att tydliggöra
universitetens och högskolornas informationsansvar
visavi blivande studenter,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
förtydligande av hur val skall ske av representanter
till de organ och beredningar där studenterna skall
representeras.
1999/2000:Ub14 av Sofia Jonsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att tydliga
varningssystem bör finnas samt att studenternas
rättssäkerhet beaktas vid eventuella
examensindragningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att de resurser som
skall tillföras Högskoleverket i samband med
utvärderingsarbetet inte får tas från
grundutbildning eller forskning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det i
högskolelagen skall införas en bestämmelse om att
universitet och högskolor har en skyldighet att ha
tydliga arbetsordningar för beredande och beslutande
organ,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
studentrepresentationen i högskolans beslutande och
beredande organ.
1999/2000:Ub15 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sambandet mellan
dimensionering och kvalitetsutveckling av
utbildningsplatser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om högskolelärarnas
pedagogiska och didaktiska kunskaper,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
jämställdhetsperspektivet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om angelägenheten i att
få till stånd en ökad studentaktivitet och därmed en
rättvisande representation,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om studenternas
formella rätt till representation på nationell nivå,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kursutvärderingar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om helhetsperspektiv
vid lärosätesbedömningar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ämnes- och
programutvärderingar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kvalitetssäkringen
inom lärosätena.
Motioner från allmänna motionstiden 1999
1999/2000:Ub411 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att införa en
generell överklagandemöjlighet också för svenska
studenter vid universitet och högskolor.
1999/2000:Ub421 av Erling Wälivaara m.fl. (kd) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kartläggning av
vilka konsekvenser högskoleexpansionen medfört,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om studenternas
rättssäkerhet.
1999/2000:Ub499 av Sofia Jonsson m.fl. (c) vari
yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att högskolor
och universitet bör ta ett större ansvar för
utvärdering,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
studentrepresentationen i högskolans beslutande och
beredande organ,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att högskolorna
dokumenterar sin praxis.
1999/2000:Ub814 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari yrkas
2. att rikdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av en
konsekvensanalys av den högre utbildningens
expansion.
Utskottet
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens
proposition 1999/2000:28 Studentinflytande och
kvalitetsutveckling i högskolan och motioner i
anslutning till denna. Dessutom behandlas tre
motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1999
rörande studenternas rättssäkerhet.
Propositionen har föregåtts av en utredning, som
genomförts av en av utbildningsministern tillkallad
arbetsgrupp. Dess rapport Studentinflytande inom
högskolan publicerades i augusti 1998 (Ds 1998:51).
Utskottet går först in på kvalitetsutveckling,
därefter på studentinflytande och slutligen på
rättssäkerhetsfrågorna.
Kvalitetsutveckling i högskolan
Propositionen i korthet
I propositionen (avsnitt 5) ges en kort översikt
över kvalitetssystem i olika länder. Därefter ges i
avsnitt 6 en redogörelse för det nuvarande systemet
för kvalitetssäkring i den svenska högskolan. Detta
system bygger på lärosätenas självständiga ansvar
för att säkra och utveckla kvaliteten i sina
utbildningar och på Högskoleverkets utvärderingar
och tillsyn. Verket genomför granskningar av
kvalitetsarbetet vid lärosätena och nationella
utvärderingar av olika program eller ämnen samt
prövar ansökningar om examensrätt.
Högskoleverket har under perioden 1995-1998
genomfört granskning av kvalitetsarbetet vid
samtliga statliga universitet och högskolor och har
beslutat om en andra granskningsomgång under
perioden 1999-2002. Dessa granskningar avser
kvalitetsarbetet vid lärosätena, inte utbildningens
kvalitet i sig. Regeringen anser att utbildningens
kvalitet och kvalitetsarbetets resultat nu behöver
komma i fokus för utvärderingarna. Förutom
återkommande granskningar av lärosätenas
kvalitetssäkring bör Högskoleverket enligt
regeringen fr.o.m. år 2001 få till uppgift att
genomföra ämnes- och programutvärderingar av
samtliga utbildningar för generella examina och
yrkesexamina, inklusive forskarutbildningen.
Utvärderingarna bör omfatta prövningar av
examenstillstånd och skall enligt regeringen
genomföras med en periodicitet på sex år. Om frågan
om att dra in examenstillstånd för forskarutbildning
blir aktuell, skall Högskoleverket överlämna ärendet
till regeringen för avgörande. Varje nationell
ämnes- och programutvärdering skall redovisas i en
samlad rapport, som skall innehålla en beskrivning
av utbildningens kvalitet på varje berörd
högskoleort.
Den således kraftigt höjda ambitionsnivån när det
gäller Högskoleverkets kvalitetsarbete kommer att
medföra ökade kostnader för verket. Regeringen avser
att återkomma i denna fråga i budgetpropositionen.
I högskolelagens första kapitel anges i 9 § målen
för den högre utbildningen. Regeringen konstaterar i
propositionen att arbetslivet har förändrats så att
kommunikationsfärdigheter i vidaste mening fått allt
större betydelse, liksom förändringsberedskap.
Möjligheterna att följa kunskapsutvecklingen -
något som ingår i de allmänna målen enligt
högskolelagens 1 kap. 9 § - har förändrats genom
informationstekniken. Regeringen avser att se över
målen för utbildningarna i högskoleförfattningarna
och att ge Högskoleverket i uppdrag att utarbeta
kriterier för bedömning av utbildningens kvalitet i
förhållande till de allmänna målen för utbildningen.
Lärosätenas interna kvalitetssäkring är enligt
regeringen grundläggande för kvaliteten. Det är
enligt regeringens mening viktigt att öka såväl de
enskilda studenternas som studentorganisationernas
medverkan i kvalitetsarbetet. Regeringen pekar i
detta sammanhang på betydelsen av kursvärderingar,
som bör göras obligatoriska. Uppföljningar av
studenter som avbrutit sin utbildning och av
studenter som slutfört utbildningen och lämnat
lärosätet framhålls också som värdefulla inslag i
kvalitetssäkringen.
Lagregleringen av kvalitetsarbetet
Lagregleringen av kvalitetsarbetet vid universitet
och högskolor sker i 1 kap. 4 § högskolelagen
(1992:1434). Där sägs i andra stycket att det är en
gemensam angelägenhet för högskolans personal och
studenter att de tillgängliga resurserna utnyttjas
effektivt för att hålla en hög kvalitet i
verksamheten. Regeringen föreslår en ändring som
innebär att kravet på effektivt resursutnyttjande
för att hålla en hög kvalitet i verksamheten ställs
i andra stycket, medan det i ett nytt tredje stycke
sägs att kvalitetsarbetet är en gemensam
angelägenhet för högskolornas personal och
studenterna. Lagförslaget återfinns i bilagan till
detta betänkande.
U t s k o t t e t tillstyrker regeringens förslag.
Nationella utvärderingar
Moderata samlingspartiet anser enligt motion
1999/2000:Ub13 att nationella utvärderingar bör
präglas av mångfald och variation och därför bör
genomföras av flera, oberoende organ (yrk. 3).
Kunskapen om olika lärosätens för- och nackdelar
måste enligt motionärerna göras offentlig. De vill
att ett från den statliga myndighetsstrukturen
fristående kvalitetsinstitut skall inrättas och att
riksdagen hos regeringen skall begära förslag om ett
sådant (yrk. 5 och 6). Prövningen av om en
utbildning uppfyller uppställda minimikrav bör ske
ofta och göras av flera olika organ, men
myndighetsfunktionen att pröva examensrätt skall
enligt motionärerna ligga kvar hos Högskoleverket.
Även Folkpartiet förespråkar i motion
1999/2000:Ub12 ett fristående kvalitetsinstitut för
högskolan (yrk. 2). Folkpartiet anser att
Högskoleverket bör behålla sin stödjande och
rådgivande roll och sina utvecklingsuppgifter, men
att det bör tillskapas en ny myndighet för att
kraftigt stärka statens utvärdering och uppföljning
av högskolans resultat.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena.
Som framgått i det föregående är det regeringens
avsikt att stärka Högskoleverkets roll i utvärdering
och uppföljning av högskolans resultat. I sina
utvärderingar använder sig Högskoleverket i stor
omfattning av experter hämtade utanför verket och
utanför de lärosäten som granskas. Resultaten av
utvärderingarna publiceras. Utskottet anser inte att
motionärerna har påvisat några vinster med att klyva
Högskoleverket och lägga utvärderingsuppgifterna på
en särskild myndighet eller ett annat särskilt
organ. När utskottet hösten 1997 behandlade ett
liknande yrkande från Moderata samlingspartiet som
det nu aktuella, erinrade utskottet om det
resonemang som fördes vid riksdagens beslut våren
1995 om att inrätta Högskoleverket (bet.
1997/98:UbU1). Vid det sistnämnda beslutet gjorde
utskottet bedömningen att det var viktigt att
undanröja splittringen i dåvarande organisation (med
ett separat kanslersämbete för utvärdering). Det
ansågs vara en nackdel att det centrala stödet till
kvalitetsutveckling och pedagogisk utveckling inte
kunde utformas i anslutning till arbetet med
uppföljning och utvärdering (prop. 1994/95:165, bet.
UbU17, rskr. 386). Sannolikt kommer liksom hittills
även andra organ att genomföra utvärderingar av
högskolans verksamhet i vissa avseenden.
I propositionen (s. 17) ges ett antal exempel på
aspekter som kan sättas i fokus för Högskoleverkets
lärosätesbedömningar. Kristdemokraterna saknar i
denna uppräkning handikapperspektivet och anser att
betydelsen av kunskapsutveckling och
kunskapsaktualitet i förhållande till samhället
också borde tydliggöras. De föreslår ett
tillkännagivande om vikten av helhetsperspektiv i
lärosätesbedömningar (mot. 1999/2000:Ub15 yrk. 7).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet om tillkännagivande.
Om utvärderingarna av lärosätenas kvalitetsarbete,
så som förutskickas i propositionen, i
fortsättningen skall kunna förenklas, kan knappast
alla tänkbara relevanta aspekter bedömas vid varje
tillfälle. Självfallet är handikappperspektivet ett
relevant perspektiv. Liksom regeringen anser
utskottet att det bör ankomma på Högskoleverket att
besluta om den närmare inriktningen av
lärosätesbedömningarna.
Folkpartiet anser enligt motion 1999/2000:Ub12 att
ämnes- och programutvärderingar bör göras med tätare
intervall än vart sjätte år, som regeringen planerar
(yrk. 4). Partiet anser också att ranking skulle
kunna bli ett verktyg för kvalitetsutvärdering (yrk.
5). Kriterier för den vetenskapliga och
professionella utvärderingen av högskolan är enligt
motionärerna inte en uppgift för politiska organ
(yrk. 3).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena om tillkännagivande.
Det program för utvärdering av samtliga
utbildningsprogram för generella examina och
yrkesexamina vid samtliga lärosäten, som regeringen
planerar att ge Högskoleverket i uppdrag att
genomföra med en periodicitet på sex år, innebär en
mycket kraftig ambitionshöjning. Innan det finns
erfarenhet av att genomföra detta uppdrag bör
riksdagen inte uttala sig för en ännu tätare
periodicitet.
När det gäller ranking konstaterar utskottet att
regeringen uttalat sig för ett fortsatt
utvecklingsarbete inom Högskoleverket för att ge
studenterna tillgång till jämförande uppgifter om
utbildningens kvalitet, tillgänglighet och
genomströmning m.m. (prop. s. 19). Det finns i
propositionen inget förslag om att regeringen eller
riksdagen skulle ange kriterier för den
vetenskapliga och professionella utvärderingen av
högskolan. Högskoleverket, som skall få i uppdrag
att utarbeta kriterier för utvärdering av de
allmänna målen för högskoleutbildningen, är inte ett
politiskt organ utan en expertmyndighet. De
tillkännagivanden som föreslås i yrkandena 3 och 5 i
motionen är således inte behövliga.
Kostnaderna för kvalitetsutvecklingen
Kristdemokraterna och Centerpartiet uttrycker i sina
motioner oro för att kostnaderna för den höjda
ambitionen i kvalitetsarbetet skall gå ut över
undervisning och forskning. I motion 1999/2000:Ub15
(kd) sägs att regeringen måste ha ekonomisk
beredskap för detta, så att lärosätenas arbete med
kvalitetsutvecklingen inte tar resurser från
undervisningen (yrk. 9). Centerpartiet uppmärksammar
i motion 1999/2000:Ub14 regeringens bedömning att
Högskoleverket kommer att behöva ökade resurser för
sin förstärkta roll i kvalitetssäkringen. Dessa
resurser får inte tas från grundutbildning och
forskning, framhåller motionärerna (yrk. 2).
U t s k o t t e t avstyrker yrkandena om
tillkännagivande.
Regeringen lovar i propositionen att den skall
återkomma till frågan om ökade resurser till
Högskoleverket i kommande budgetproposition.
Utskottet utgår från att ersättningsbeloppen till
högskolorna inte skall minskas med anledning av
detta. Hur ett lärosäte skall disponera sina
resurser för att ge sina studenter en undervisning
av högsta möjliga kvalitet kan inte avgöras på
nationell nivå.
Övriga frågor om kvalitetsutveckling
Kristdemokraterna och Folkpartiet tar i sina
motioner upp frågan om samband mellan dimensionering
av utbildningsplatser och kvalitet. Enligt motion
1999/2000:Ub15 (kd) är fler universitetsutbildade en
god målsättning, men expansionen kan inte ske på
bekostnad av kvaliteten och kvalitetsarbetet (yrk.
1). Om undervisningsgrupperna blir så stora att
studenter och lärare sällan möts, rycks
förutsättningarna för inflytandet och
kvalitetsarbetet bort, heter det i motionen. I
motion 1999/2000:Ub421 begär Kristdemokraterna en
kartläggning av vilka konsekvenser expansionen har
medfört (yrk. 2).
Även Folkpartiet understryker i motion
1999/2000:Ub12 vikten av en konsekvensanalys av den
högre utbildningens expansion (yrk. 1). Den snabba
utbyggnaden får inte urholka kvaliteten på
undervisning och forskning. Högskolans tillväxt
måste utvärderas med avseende på bostäder,
lärartillgång och tillgång till läsplatser, större
undervisningsgrupper och brist på lokaler. Samma
yrkande finns i Folkpartiets motion 1999/2000:Ub814
(yrk. 2).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena om tillkännagivande.
Med samma resonemang som i den nu aktuella motionen
har Kristdemokraterna i sina budgetförslag de
senaste åren föreslagit en långsammare expansion av
den grundläggande högskoleutbildningen än den som
regeringen föreslagit och som riksdagen ställt sig
bakom (senast i bet. 1999/2000:UbU1, rskr. 94).
Behovet av fler lärare för undervisningen av det
ökade antalet studenter i grundutbildningen är ett
av de viktigaste motiven bakom den satsning på
forskarutbildningen som har gjorts de senare åren.
Satsningen har tagit sig uttryck dels i
resurstillskott, dels i höjda examensmål för
forskarutbildningen och ändrade regler för antagning
till och genomförande av denna utbildning i syfte
att öka examinationen. Ytterligare resurstillskott
har aviserats för åren 2001 och 2002 (prop.
1998/99:100 s. 150).
Expansionen av den grundläggande
högskoleutbildningen har skett för att möta
efterfrågan från utbildningssökande och behov i
samhället av utbildade. Utskottet utgår från att
resursstandarden i olika avseenden - som t.ex.
tillgången till bostäder, lärare och
undervisningslokaler - kommer att tas upp i de
lärosätesbedömningar som Högskoleverket enligt
propositionen även i fortsättningen skall göra, och
i de utökade ämnes- och programutvärderingarna som
verket skall genomföra.
Moderata samlingspartiet föreslår i motion
1999/2000:Ub13 ett tillkännagivande om att det finns
ett samband mellan antagningssystemet och
kvalitetsutvecklingen i högskolan (yrk. 4). Kraven
för grundläggande behörighet bör enligt Moderaterna
höjas. De vill avskaffa de centralstyrda
antagningsreglerna, som har medfört att utvecklingen
av antagningsprov och försöken att skapa alternativa
urvalsgrunder har avstannat. Att lyckas locka
studenterna till sitt lärosäte måste bli en
prioriterad uppgift för varje universitet och
högskola, heter det i motionen.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet.
Regeringen har nyligen aviserat att en proposition
om rekryteringen till högskolan planeras till slutet
av detta år. Samtidigt avser regeringen att lägga
fram sitt förslag om gymnasieexamen. Riksdagen bör
inte föregripa regeringens beredning av frågan om
villkoren för grundläggande behörighet. En nationell
reglering av urvalet av sökande till grundläggande
högskoleutbildning återinfördes av den
socialdemokratiska regeringen genom förslag i
proposition 1995/96:184 (bet. UbU11, rskr. 264).
Motivet var att ungdomarna i gymnasieskolan, och
även vuxna utbildningssökande, bättre än vad som
hade varit fallet de närmast föregående åren skulle
kunna överblicka sina möjligheter att komma in på
högre utbildning. Utskottet anser fortfarande att
detta är mycket angeläget, inte minst med hänsyn
till dem som kommer från mindre studievana miljöer.
De bestämmelser som, enligt bemyndigande i
högskolelagen, nu finns i högskoleförordningen
utesluter inte användningen av antagningsprov, men
begränsar den till konstnärliga utbildningar och
utbildningar för yrkesområden som ställer krav på
vissa personliga egenskaper eller särskild
kompetens. Högskoleverket beslutar efter ansökan
från lärosätet om tillstånd att använda annat
särskilt prov än högskoleprovet för utbildningar som
tillhör den senare gruppen. För närvarande finns det
48 gällande sådana tillstånd. Utskottet delar inte
motionärernas uppfattning att ett system där varje
lärosäte själv bestämmer över urvalsreglerna skulle
vara väsentligt för universitetens och högskolornas
möjligheter att utveckla kvaliteten i sin
verksamhet. Snarare finns det en risk att
lärosätena, om de fick tillfälle till det, skulle
ägna mindre intresse åt att utveckla sin
undervisning och mer åt att tävla med varandra om
att dra till sig de mest kvalificerade sökandena.
Det skulle enligt utskottets mening inte vara ägnat
att höja kvaliteten i verksamheten i
högskolesystemet som helhet.
Kristdemokraterna är tveksamma till att göra
utvärderingar av varje enskild kurs obligatoriska.
Riksdagen borde i första skedet i stället besluta om
obligatoriska utvärderingar för program och
utbildningar, skriver de i motion 1999/2000:Ub15
(yrk. 6).
Centerpartiet pläderar i motion 1999/2000:Ub499,
som lades fram före propositionen, för att högskolan
skall åläggas ett större ansvar för att utvärdering
av varje kurs sker och kommer till användning (yrk.
10).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena om tillkännagivanden.
Högskoleutbildningen är uppbyggd på kurser. Många
studenter bedriver sina studier på fristående
kurser, avslutar studierna med en generell examen
och deltar alltså inte i något utbildningsprogram.
Det framgår av propositionen att kursvärderingar i
slutet av kursen är etablerade i svensk högskola. Av
många rapporter från Högskoleverkets utvärderingar
av lärosätenas kvalitetsarbete har det framgått att
kursvärderingarnas resultat ofta inte utnyttjas
eller ens delges berörda lärare och studenter. Detta
är otillfredsställande. Utskottet delar regeringens
uppfattning att utvärdering på kursnivå är ett
nödvändigt inslag i uppbyggnaden av ett systematiskt
kvalitetsarbete och att det är viktigt att
erfarenheterna från kursvärderingarna verkligen tas
till vara och vid behov leder till förändringar.
Detta är också vad Centerpartiets yrkande går ut på.
Regeringen har inte föreslagit att riksdagen skall
fatta något beslut om obligatoriska kursvärderingar,
utan har för avsikt att reglera detta i
högskoleförordningen och förordningen om Sveriges
lantbruksuniversitet. Liksom regeringen anser
utskottet att kursvärderingar kan genomföras på
olika sätt.
Utvärderingar av program och utbildningar kommer
enligt vad regeringen beskriver i propositionen att
bli ett viktigt inslag i Högskoleverkets arbete.
Arbetsgruppen om studentinflytande inom högskolan
tog upp högskolelärarnas pedagogiska och didaktiska
kunskaper i sin rapport (Ds 1998:51) och föreslog
att det skulle inrättas ett sekretariat för
högskolepedagogik. Kristdemokraterna saknar i
propositionen en diskussion om detta (mot.
1999/2000:Ub15 yrk. 2). Om regeringen valt bort
arbetsgruppens alternativ borde den ha diskuterat
andra lösningar för att främja en levande
högskolediskussion när det gäller hur ämneskunskaper
och analytiskt tänkande förmedlas till studenterna,
heter det i motionen.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet om tillkännagivande.
I propositionen (s. 21 f.) meddelar regeringen att
den avser att återkomma till riksdagen i fråga om
det pedagogiska utvecklingsarbetets betydelse för
att säkra kvaliteten i utbildningen. Det föreslagna
tillkännagivandet är därför onödigt.
Studentinflytande
Åtminstone sedan mitten av 1950-talet har
studenterna haft ett författningsreglerat inflytande
på utbildningen, först genom att de var företrädda i
fakulteternas respektive sektionernas
undervisningsnämnder (fr.o.m. 1964
utbildningsnämnder). Dessa var obligatoriska
beredningsorgan för utbildningsfrågor inför
fakulteterna/sektionerna, som hade beslutanderätten.
I fakulteter och sektioner ingick inte
studentrepresentanter. En försöksverksamhet med nya
samarbetsformer inleddes i anslutning till
studentrevolten i Europa år 1968.
Försöksverksamheten ledde till att
utbildningsnämnderna blev beslutande i sina frågor
och att studenternas representanter kunde bli
röstberättigade ledamöter även i lärosätenas
styrelser (konsistorier). År 1975 infördes
tjänsteförslagsnämnder med uppgift att bereda
förslag till innehavare av ordinarie professurer och
universitetslektorat. I tjänsteförslagsnämnderna
fick studenterna en röstberättigad ledamot. Med
högskolelagen, som antogs av riksdagen våren 1977,
permanentades studenternas rätt att som fullvärdiga
ledamöter delta i beslutsfattandet på samtliga
nivåer inom ett lärosäte.
Riksdagen gjorde hösten 1997 på förslag av
utskottet ett tillkännagivande till regeringen om
studenternas inflytande. Utskottet ansåg att
studenternas representation i högskolestyrelserna
borde ökas från minst två till minst tre ledamöter.
Vidare skrev utskottet följande (bet. 1997/98:UbU3,
rskr. 12).
- - - Det formella inflytandet genom högskoleorganen
är dock inte det viktigaste. Studenternas intresse
och kompetens bör tas till vara i högskolans
vardagsarbete, inte minst när det gäller
kvalitetssäkring och utvärdering av utbildningen.
Utskottet anser att det bör göras en översyn av
studentinflytandet på alla nivåer inom högskolan, i
detta vidare perspektiv.
Den utredning som riksdagen således begärde
genomfördes av en av utbildningsministern tillkallad
arbetsgrupp, som hösten 1998 lämnade rapporten
Studentinflytande inom högskolan (Ds 1998:51).
I den nu aktuella propositionen framför regeringen
förslag för att förstärka studentinflytandet i
högskolan. Regeringen anser att deltagande och
engagemang från studenternas och studentkårernas
sida är en förutsättning för ett verkligt
studentinflytande, och att detta bör komma till
uttryck i en förändring av lagregleringen av
studenternas inflytande.
Studenternas rätt att vara representerade i
högskolestyrelse respektive i fakultetsnämnd
regleras i högskolelagens 2 kap. 4 respektive 6 §§.
Nu föreslås en ny paragraf, 4 a §, i högskolelagens
första kapitel, där det sägs (första stycket) att
studenterna skall ha rätt att utöva inflytande över
utbildningen vid högskolorna och (andra stycket) att
högskolorna skall verka för att studenterna tar en
aktiv del i arbetet med att vidareutveckla
utbildningen. Lagförslaget återges i bilagan till
detta betänkande.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag.
Detta förslag ligger väl i linje med vad utskottet
anförde i sitt nyss nämnda betänkande. Liksom
regeringen anser utskottet att inflytande varken kan
eller bör utövas endast genom representanter i olika
organ och att alla studenter har ett medansvar att
påverka utbildningen genom förslag och konstruktiv
kritik. Utskottet vill också liksom regeringen
framhålla att studenterna måste ges sådana faktiska
möjligheter till inflytande att engagemang och
intresse för att påverka och ta del i beslut om
verksamheten stimuleras. Det nedlåtande
förhållningssätt från högskolornas sida till
studenterna, som den nyss nämnda arbetsgruppen har
påtalat som ett stort problem är oförenligt med
detta.
Regeringen meddelar i propositionen sin avsikt att
göra ändringar i högskoleförordningen och i
förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet när
det gäller studentrepresentationen i lärosätenas
beslutande organ. Enligt regeringen skall
studenterna ha rätt att ingå i alla beslutande organ
inom högskolan vars verksamhet har betydelse för
utbildningen och studenternas situation. Vilka organ
som studenterna skall vara representerade i bör
högskolan och studentkåren tillsammans komma överens
om. Personalansvarsnämnden skall dock inte komma i
fråga, eftersom dess sammansättning är särskilt
reglerad för hela den statliga verksamheten. En
förutsättning för ett reellt studentinflytande är
enligt regeringen att studenterna kommer in i
frågorna på ett tidigt stadium. Regeringen anser
därför att studenterna bör vara representerade också
i beredande organ av stadigvarande natur och
särskilt i organ av större betydelse för
studenterna, som t.ex. ledningsgrupper,
översynsgrupper och utredningar.
Moderaterna framhåller i motion 1999/2000:Ub13 att
det behövs förtydligande av hur val skall ske av
representanter till de organ där studenterna skall
representeras (yrk. 8).
Kristdemokraterna föreslår i motion 1999/2000:Ub15
ett tillkännagivande om att det är angeläget att få
till stånd en ökad studentaktivitet och därmed en
rättvisande representation (yrk. 4).
Centerpartiet anser enligt motion 1999/2000:Ub14
att andelen studenter i högskolestyrelse och
fakultetsnämnd bör vara minst en tredjedel och att i
organ på lägre beslutsnivåer studenternas andel
skall vara 50 % av ledamöterna utöver ordföranden
(yrk. 4). Samma förslag framförs av Centerpartiet i
motion 1999/2000:Ub499 (yrk. 35).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
motionsyrkandena.
Studentrepresentanterna i högskolans
författningsreglerade organ utses i dag (och sedan
lång tid) av respektive studentkår. Detta regleras i
16 § förordningen om studerandekårer, nationer och
studentföreningar vid universitet och högskolor
(1983:18, ändr. 1998:1691). Utskottet anser inte att
det finns anledning för riksdagen att begära
ytterligare bestämmelser på denna punkt.
Kristdemokraternas uppfattning överensstämmer väl
med det som regeringen skriver i propositionen. Det
föreslagna tillkännagivandet är därför obehövligt.
Högskolestyrelse består av ordförande, rektor samt
högst tretton andra ledamöter. Studenterna har rätt
till tre representanter i styrelsen. Antalet
ledamöter i fakultetsnämnd eller i särskilt organ
för grundutbildningen är numera inte reglerat i
författning. Dock sägs i högskoleförordningen att
studenterna har rätt till minst tre ledamöter i
sådana organ. Utskottet anser inte att riksdagen bör
ta initiativ till en ytterligare reglering av
sammansättningen.
Frågan om rätt till studentrepresentation i
nationella högskolemyndigheter tas upp av
Kristdemokraterna i motion 1999/2000:Ub15 (yrk. 5).
Enligt motionärerna borde studentrepresentationen i
myndigheter som Centrala studiestödsnämnden (CSN),
Högskoleverket (HSV) och Verket för högskoleservice
(VHS) ha diskuterats i propositionen. Ett problem i
sammanhanget är till vilken organisation en sådan
rätt skall ges; det finns nämligen inte någon
nationell organisation som omfattar alla studenter,
påpekas det i motionen.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
motionsyrkandet.
De tre nämnda centrala myndigheterna är statliga
förvaltningsmyndigheter under regeringen. I centrala
förvaltningsmyndigheter som leds av en styrelse
utser regeringen samtliga ledamöter i styrelsen. De
nuvarande styrelserna i HSV, CSN och VHS innehåller
bl.a. ledamöter som utsetts av regeringen efter
förslag från Sveriges förenade studentkårer.
Utskottet anser inte att riksdagen bör uttala sig om
hur regeringen skall gå till väga för att bereda
beslut om ledamöter i dessa eller andra styrelser.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet förespråkar
i motionerna 1999/2000:Ub13 respektive
1999/2000:Ub12 en resursfördelning som styrs av
studenternas val. En förutsättning för att få i gång
goda kvalitetsprocesser är att institutionerna
lägger ned energi på att tillgodose studenternas
önskemål, heter det i moderatmotionen (yrk. 2).
Regeringen kritiseras för att den fördelat resurser
till ytterligare studieplatser vid ett antal
högskolor, trots att dessa inte kan fylla platserna,
samtidigt som t.ex. Stockholms universitet och
Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm fått mycket
begränsade tillskott. Folkpartiet skriver att
riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att utforma
ett system som gör att antalet platser på olika
utbildningar i större utsträckning relateras till
antalet sökande till olika orter (yrk. 6).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena.
En särskild utredare arbetar nu med högskolans
styrning (dir. 1999:70). En utgångspunkt är att det
nuvarande mål- och resultatstyrda
resurstilldelnings- och styrsystemet i sina
grunddrag skall ligga fast. Detta system infördes på
förslag av den borgerliga regeringen år 1993.
Utredaren skall analysera möjligheterna för en
vidareutveckling av nuvarande system och föreslå
förbättringar av systemet. Uppdraget skall redovisas
senast den 31 maj 2000. Riksdagen bör avvakta
utredningens resultat och regeringens beredning av
ärendet.
I motion 1999/2000:Ub14 framför Centerpartiet
förslag om att det i högskolelagen skall införas en
bestämmelse om att universitet och högskolor skall
ha tydliga arbetsordningar för sina beredande och
beslutande organ (yrk. 3). För att studenterna skall
ha praktiska möjligheter att utnyttja sitt
inflytande behöver de kunskap om hur de olika
organen fungerar, heter det i motionen.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet om tillkännagivande.
Det är en självklarhet att studenterna - liksom
t.ex. de anställda - inom ett universitet eller en
högskola behöver kunskap om hur de styrorgan som de
deltar i fungerar. Enligt den föreslagna nya 4 a § i
1 kap. högskolelagen - som utskottet i det
föregående har tillstyrkt - skall högskolorna verka
för att studenterna tar en aktiv del i arbetet med
att vidareutveckla utbildningen. Utskottet anser
inte att det behövs en särskild lagbestämmelse om
arbetsordningar.
Moderata samlingspartiet har invändningar mot
regeringens avsikt att genom en bestämmelse i
högskoleförordningen ge studentkårerna rätt att
framföra synpunkter i anslutning till högskolornas
årsredovisningar. I motion 1999/2000:Ub13 föreslår
partiet att riksdagen skall avslå detta förslag från
regeringen (yrk. 1). Studenterna har redan genom sin
formella ställning i högskolestyrelsen möjlighet att
påverka innehållet i årsredovisningen, skriver
motionärerna.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
motionsyrkandet.
Den ordning som regeringen avser att införa har
föreslagits av arbetsgruppen om studentinflytande
och har tillstyrkts av flertalet remissinstanser.
Det kan finnas ett värde i att studentkårens samlade
syn på högskolans utveckling och resultat i de
avseenden som är relevanta med avseende på
årsredovisningen blir kända för regeringen.
Regeringen skriver i propositionen (s. 27) att
lärosätena i årsredovisningen bör beskriva de
åtgärder som vidtagits för att utveckla
studentinflytandet och hur studentinflytandet
fördelas ur ett jämställdhetsperspektiv.
Kristdemokraterna ser enligt motion 1999/2000:Ub15
en risk för att detta endast blir ett kvantitativt
mått på jämställdhet. Motionärerna menar att man
måste lyfta fram det kvalitativa arbetet med att
undanröja både formella och informella hinder för
att kvinnor och män skall få verka på lika villkor
(yrk. 3).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet om tillkännagivande.
I de årliga regleringsbreven brukar regeringen ange
vilka uppgifter lärosätena skall lämna i
årsredovisningarna. Det handlar ofta om redovisning
av vilka åtgärder som lärosätet vidtagit i olika
syften, bl.a. jämställdhetssyfte. Enligt utskottets
mening finns det inte anledning att befara att
regeringen skulle komma att övergå till att enbart
efterfråga statistikuppgifter. Dock är självfallet
könsuppdelade statistiska uppgifter om bl.a.
studentrepresentationen värdefulla och bör insamlas.
Studenternas rättssäkerhet
De ämnes- och programutvärderingar som enligt
propositionen skall genomföras av Högskoleverket
med en periodicitet på sex år skall bl.a. innefatta
prövning av examensrätt. Om en viss utbildning vid
ett lärosäte uppvisar bristfällig kvalitet skall
examensrätten kunna dras in.
Kristdemokraterna och Centerpartiet tar i
motionerna 1999/2000:Ub15 respektive 1999/2000:Ub14
upp frågor om studenternas rättssäkerhet vid
indragning av examensrätt. Kristdemokraterna anser
att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag
till en rättssäkerhetsgaranti för studenterna i
sådana situationer (yrk. 8). Centerpartiet
framhåller att tydliga varningssystem bör finnas och
att studenternas rättssäkerhet måste beaktas (yrk.
1).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena om tillkännagivanden, eftersom regeringen
i propositionen meddelar sin avsikt att återkomma
till riksdagen för att tydliggöra hur omprövning av
examensrätt kan gå till.
Högskoleverket beslutade i januari 2000 att per den
1 juli 2000 dra in examensrätten för sex olika
lärosäten för vissa utbildningar till
barnmorskeexamen, sjuksköterskeexamen, social
omsorgsexamen och tandhygienistexamen. Beslutet har
föregåtts av en utvärdering under 1995/96 av
samtliga s.k. medellånga vårdutbildningar inom
högskolan (redovisad i rapporten Vårdutbildningar i
högskolan - en utvärdering, Högskoleverkets
rapportserie 1996:7 R). Denna utvärdering
resulterade i bedömningen att nära 40 % av
utbildningarna inte var högskolemässiga.
Högskoleverket beslutade att utbildningarnas
högskolemässighet återigen skulle värderas inom en
treårsperiod, till grund för en förnyad prövning av
examensrätterna. Den nya utvärderingen startade
hösten 1998 och slutfördes året därpå. De lärosäten
som nu fått sin examensrätt för vissa utbildningar
indragen är de som även vid den senare utvärderingen
bedömts ge en icke högskolemässig utbildning till
dessa examina. I Högskoleverkets beslut framhålls
att lärosätena har ett ansvar för de studenter som
genomgår utbildning för de aktuella examina men som
inte har möjlighet att slutföra utbildningen före
den 30 juni 2000. Dessa studenter skall enligt
Högskoleverket beredas möjlighet att, t.ex. genom
avtal med andra lärosäten, slutföra sin utbildning
och få examen.
De studenter som inte hinner slutföra en påbörjad
utbildning vid någon av de högskolor som den 1 juli
2000 får examensrätten indragen kommer att bli
hänvisade till att få sin examen enligt de
fordringar som gäller vid en annan högskola. Enligt
högskoleförordningen har en student som har godkänts
i en kurs vid en högskola inom landet rätt att
tillgodoräkna sig denna för motsvarande utbildning
vid en annan högskola. Olika högskolor bygger upp
utbildningen till samma examen på olika sätt. Kurser
inom samma område kan tillmätas olika poängtal vid
olika lärosäten. Det mottagande lärosätets beslut om
tillgodoräknande av kurs kan överklagas till
Överklagandenämnden för högskolan.
Det ligger i de studerandes intresse att examina
åtnjuter respekt i omvärlden och särskilt bland dem
som är verksamma eller ansvariga inom det
yrkesområde som är aktuellt i det enskilda fallet.
Att examensrätter kan dras in när utbildningen inte
håller godtagbar kvalitet är från den synpunkten
värdefullt. Samtidigt är det givetvis en olägenhet
för studenten om hon eller han tvingas byta lärosäte
under studietiden och dessutom eventuellt måste läsa
fler eller längre kurser än dem som ingick i det
utbildningsprogram som studenten började på vid det
lärosäte som sedermera mist examensrätten för det
programmet. När en högskola antar studenter till ett
utbildningsprogram som skall leda till viss examen,
innebär det ett åtagande gentemot dessa studenter.
Utskottet ser fram emot att regeringen återkommer
till riksdagen i denna fråga.
Andra frågor om studenternas rättssäkerhet tas upp i
tre motioner.
Kristdemokraterna vill enligt motion
1999/2000:Ub421 ha en översyn för att stärka
rättssäkerheten när det gäller t.ex.
antagningsfrågor, examinationsfrågor, rätten att
tentera och förekomsten av olika avgifter (yrk. 20).
Ju större den lokala friheten är, desto viktigare är
det att studenterna har möjlighet att få sin sak
prövad, anser motionärerna.
Centerpartiet föreslår i motion 1999/2000:Ub499 ett
tillkännagivande om att högskolorna skall åläggas
att dokumentera sin praxis (yrk. 37).
I motion 1999/2000:Ub411 (s) föreslår motionärerna
att studenterna skall kunna överklaga brister och
felaktigheter som uppkommit vid examination.
Motionärerna hänvisar till att studenterna i Danmark
i många år har haft möjlighet att få sin sak prövad
i en "överklagningsnämnd" och att även Norge och
Finland har motsvarande bestämmelser.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår de
tre yrkandena om tillkännagivanden.
Yrkandet i Kristdemokraternas motion är identiskt
med ett yrkande som behandlats vid de två senaste
riksmötena (bet. 1997/98:UbU12 och 1998/99: UbU7).
De områden som nämns av motionärerna togs upp i
rapporten från arbetsgruppen om studentinflytande.
Arbetsgruppen, som när yrkandet väcktes första
gången ännu inte hade tillsatts, lämnade inte några
förslag om ytterligare utredning. Även
Centerpartiets yrkande har behandlats av riksdagen
vid förra riksmötet och avslagits (bet.
1998/99:UbU7). Högskoleverket har inom ramen för sin
tillsynsverksamhet granskat utformningen av
regelsystem och delegeringssystem inom högskolan ur
rättssäkerhetssynpunkt. Verket publicerade i mars
1999 rapporten Högskolornas regler och
delegeringssystem (Högskoleverkets rapportserie
1999:5 R). Där meddelas att verket kommer att följa
upp rapporten under år 2000. Högskoleverket har i
samma serie också publicerat andra tillsynsrapporter
om frågor som berörs i Kristdemokraternas motion
(Avgiftsfri utbildning, 1996:3 R, Tillgodoräknande
av kurs, 1998:32 R, Rättssäker examination, 1998:39
R).
Vad gäller frågan om rätt att överklaga betyg vill
utskottet redovisa följande. I
högskoleförfattningarna under 1960- och 1970-talen
fanns för vissa fakulteter ett uttryckligt förbud
mot att överklaga betyg. Ett sådant förbud fanns
också i 1977 års högskoleförordning (1977:263), som
gällde all högskoleutbildning. Både läraren och
studenten hade fram till 1977 rätt att begära att
muntlig tentamen skulle ske inför öppna dörrar, s.k.
offentlig tentamen. Detta institut ersattes
sedermera av en rätt för en student som två gånger
underkänts i samma prov att begära att få en annan
lärare förordnad att examinera henne eller honom. I
den nu gällande högskoleförordningen (1993:100)
finns ingen motsvarande bestämmelse.
Högskoleverket har nyligen till regeringen fört
fram förslag om att det i förordningen skall föras
in en bestämmelse om rätt för studenten att få byta
examinator efter två underkännanden i samma prov. Om
högskolan har beslutat begränsa antalet tillfällen
som en student får genomgå prov på kurs eller del av
kurs, skall enligt Högskoleverkets förslag antalet
tillfällen vara minst fem. Verket har också
föreslagit en bestämmelse om att den som godkänts i
ett prov inte får genomföra provet på nytt för att
få högre betyg. Förslagen bereds nu i
Utbildningsdepartementet.
Utskottet har erfarit att det inom
Utbildningsdepartementet nu förbereds ett uppdrag
till Högskoleverket att göra en analys av
högskoleförordningens regler som gäller studenternas
rättsliga ställning i högskolan och rätten att
överklaga beslut. Bland annat skall frågan om rätt
att överklaga betyg analyseras.
Övrigt
Ändringarna i högskolelagen skall enligt regeringens
förslag träda i kraft den 1 juli 2000.
U t s k o t t e t tillstyrker regeringens förslag.
Moderata samlingspartiet föreslår i motion
1999/2000:Ub13 ett tillkännagivande om högskolornas
informationsansvar visavi blivande studenter (yrk.
7). Enligt motionärerna innehåller Högskoleverkets
studenthandbok inga uppgifter om utbildningens
kvalitet och resultat. De anser att lärosätena i
större utsträckning själva bör ta ansvar för
informationsflödena, såväl till som från
studenterna. Som framgått i det föregående anser
Moderaterna att varje lärosäte självt skall bestämma
om regler för antagning och urval m.m. De anser att
det skall åligga respektive lärosäte att i särskild
ordning lämna information om dessa regler till
studenterna.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet.
Det framgår av propositionen (s. 19) att regeringen
avser att ge Högskoleverket i uppdrag att redovisa
och följa upp ämnes- och programutvärderingarna, och
att det till redovisningsuppdraget hör att finna
lämpliga former för att föra informationen om
kvalitetsbedömningarna vidare till de blivande
studenterna. En samlad redovisning av detta skulle
enligt utskottets bedömning underlätta studenternas
val av utbildning och studieort mer än information
som de olika lärosätena var för sig tillställer
presumtiva studenter.
Hemställan
Utskottet hemställer
Kvalitetsutveckling i högskolan
1. beträffande lagregleringen av
kvalitetsarbetet inom universitet och
högskolor
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 1 kap.
4 §,
2. beträffande oberoende nationella
utvärderingar
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub12 yrkande 2 och
1999/2000:Ub13 yrkandena 3, 5 och 6,
res. 1 (m) - delvis
res. 2 (fp)
3. beträffande helhetsperspektiv vid
lärosätesbedömningar
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub15 yrkande 7,
res. 3 (kd) - delvis
4. beträffande ämnes- och
programutvärderingar
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub12 yrkandena 3, 4
och 5,
res. 4 (m, fp) - delvis
5. beträffande kostnaderna för en höjd
ambitionsnivå i kvalitetsarbetet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub14 yrkande 2 och
1999/2000:Ub15 yrkande 9,
res. 5 (kd, c, fp)
6. beträffande frågan om samband mellan
dimensionering av utbildningsplatser och
kvalitet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub12 yrkande 1,
1999/2000:Ub15 yrkande 1, 1999/2000:Ub421
yrkande 2 och 1999/2000:Ub814 yrkande 2,
res. 6 (kd, fp)
7. beträffande frågan om samband mellan
antagningssystemet och kvalitetsutvecklingen i
högskolan
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub13 yrkande 4,
res. 1 (m) - delvis
8. beträffande obligatorisk utvärdering av
varje enskild kurs
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub15 yrkande 6 och
1999/2000:Ub499 yrkande 10,
res. 3 (kd) - delvis
res. 7 (c) - delvis
9. beträffande högskolelärarnas
pedagogiska och didaktiska kunskaper
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub15 yrkande 2,
res. 3 (kd) - delvis
Studentinflytande
10. beträffande lagregleringen av
studenternas inflytande
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i högskolelagen såvitt avser 1 kap. 4 a §,
11. beträffande studentrepresentationen i
lärosätenas beslutande och beredande organ
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub13 yrkande 8,
1999/2000:Ub14 yrkande 4, 1999/2000:Ub15 yrkande
4 och 1999/2000:Ub499 yrkande 35,
res. 1 (m) - delvis
res. 3 (kd) - delvis
res. 7 (c) - delvis
12. beträffande studentrepresentation i
nationella högskolemyndigheter
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub15 yrkande 5,
res. 3 (kd) - delvis
13. beträffande en resursfördelning som
styrs av studenternas val
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub12 yrkande 6 och
1999/2000:Ub13 yrkande 2,
res. 4 (m, fp) - delvis
14. beträffande arbetsordningar för
högskoleorganen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub14 yrkande 3,
res. 7 (c) - delvis
15. beträffande studentkårernas rätt att
framföra synpunkter i anslutning till
lärosätenas årsredovisningar
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub13 yrkande 1,
res. 1 (m) - delvis
16. beträffande redovisningen av
studentinflytandet ur ett
jämställdhetsperspektiv
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub15 yrkande 3,
res. 3 (kd) - delvis
Studenternas rättssäkerhet
17. beträffande studenternas rättssäkerhet
vid indragning av examensrätt
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub14 yrkande 1 och
1999/2000:Ub15 yrkande 8,
res. 8 (kd, c)
18. beträffande studenternas rättssäkerhet
i övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub411,
1999/2000:Ub421 yrkande 20 och 1999/2000:Ub499
yrkande 37,
res. 3 (kd) - delvis
res. 7 (c) - delvis
Övrigt
19. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i högskolelagen (1992:1434) i den mån det inte
omfattas av vad utskottet i det föregående har
hemställt,
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub13 yrkande 7.
res. 1 (m) - delvis
Stockholm den 23 mars 2000
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
I beslutet har deltagit: Jan
Björkman (s), Britt-Marie Danestig
(v), Beatrice Ask (m), Eva
Johansson (s), Inger Lundberg (s),
Yvonne Andersson (kd), Lars Hjertén
(m), Majléne Westerlund Panke (s),
Torgny Danielsson (s), Tomas
Eneroth (s), Erling Wälivaara (kd),
Per Bill (m), Gunnar Goude (mp),
Sofia Jonsson (c), Ulf Nilsson
(fp), Anders Sjölund (m) och Kalle
Larsson (v).
Reservationer
1. Oberoende nationella utvärderingar, m.m.
(mom. 2, 7, 11, 15 och 20) - m
Beatrice Ask (m), Lars Hjertén (m), Per Bill (m) och
Anders Sjölund (m) anför:
Vi anser att Sverige behöver oberoende nationella
utvärderingar av verksamheten vid universitet och
högskolor. Processen att utvärdera lärosätenas
kvalitet och resultat skall präglas av mångfald och
variation. Nationella, övergripande utvärderingar
bör därför utföras av flera, oberoende organ,
institutioner, akademier, tidskrifter och
organisationer som anlitas vid behov. Ett från den
statliga myndighetsstrukturen fristående
kvalitetsinstitut bör inrättas, som genom
upphandling skaffar sig nödvändig kompetens för att
fullgöra sitt uppdrag. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om ett sådant institut. Vad vi
här har anfört bör riksdagen med bifall till motion
1999/2000:Ub13 yrkandena 3, 5 och 6 som sin mening
ge regeringen till känna.
En av de viktigaste åtgärderna för att sätta fokus
på den högre utbildningens kvalitet är att avskaffa
de centralstyrda antagningsreglerna. De har ett
samband med kvalitetsutvecklingen därigenom att de
hämmar mångfald och flexibilitet. Nationella regler
om grunder för urval och antagning skall enligt vår
mening begränsas till ett minimum och lärosätena
själva fatta lokala beslut om urval. Grunden skall
vara den sökandes kunskaper, erfarenheter och
särskilda kunnande för det sökta programmet eller
kursen. Intervjuer och arbetsprover skall kunna ingå
som del i ett urvalsförfarande och viktning av betyg
skall kunna förekomma. Vad vi här har anfört bör
riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub13
yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
Det behövs tydligare bestämmelser i
högskoleförordningen om hur valet av
studentrepresentanter i lärosätenas beslutande och
beredande organ skall gå till. Detta bör riksdagen
med bifall till motion 1999/2000:Ub13 yrkande 8 som
sin mening ge regeringen till känna.
Det finns enligt vår mening ingen anledning att ge
studentkårerna rätt att framföra synpunkter i
anslutning till lärosätenas årsredovisningar.
Studenterna är representerade i styrelserna med
fullvärdiga ledamöter som har möjlighet att påverka
innehållet i årsredovisningen. Vad vi här har anfört
bör riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ub13
yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
Högskoleverkets studenthandbok ger visserligen
grundläggande information om utbildningsutbudet vid
respektive lärosäte, men innehåller inga uppgifter
om utbildningens kvalitet och resultat. Vi anser att
högskolorna själva i större utsträckning skall ta
ansvar för informationsflödena, såväl till som från
studenterna. De exempel på studentbarometrar som
redovisades i utredningen om studentinflytande är
goda förebilder. Det är förvånande att man överlag
tycks vara ointresserad av att skaffa information om
hur det går för studenterna i deras yrkesverksamhet
och dra lärdom av detta. Vad vi här har anfört bör
riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub13
yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet
under momenten 2, 7, 11, 15 och 20 bort hemställa
2. beträffande oberoende nationella
utvärderingar
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub13
yrkandena 3, 5 och 6 och med anledning av motion
1999/2000:Ub12 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
7. beträffande frågan om samband mellan
antagningssystemet och kvalitetsutvecklingen i
högskolan
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub13 yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
11. beträffande studentrepresentationen i
lärosätenas beslutande och beredande organ
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub13 yrkande
8 och med avslag på motionerna 1999/2000:Ub14
yrkande 4, 1999/2000: Ub15 yrkande 4 och
1999/2000:Ub499 yrkande 35 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
15. beträffande studentkårernas rätt att
framföra synpunkter i anslutning till
lärosätenas årsredovisningar
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub13 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
Det är bra att regeringen i propositionen framhåller
Högskoleverkets självständiga roll att genomföra
oberoende nationella utvärderingar. Det är en mycket
svår uppgift att samtidigt vara stödjande och
rådgivande mot den som man kritiskt skall granska
och kontrollera. Därför anser vi att regeringen bör
gå längre och låta utreda inrättande av en från
Högskoleverket fristående myndighet med uppgift att
kontrollera kvaliteten och följa upp och utvärdera
verksamheten inom högskolan. Den nya myndigheten bör
vara liten med få tjänstemän, som liksom
huvudsekreterarna i forskningsråden anställs på viss
tid, exempelvis 4-5 år. Vad jag här har anfört bör
riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub12
yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet
under moment 2 bort hemställa
2. beträffande oberoende nationella
utvärderingar
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub12 yrkande
2, med anledning av motion 1999/2000:Ub13
yrkandena 5 och 6 och med avslag på motion
1999/2000:Ub13 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
3. Helhetsperspektiv vid
lärosätesbedömningar, m.m. (mom. 3, 8, 9,
11, 12, 16 och 18) - kd
Yvonne Andersson (kd) och Erling Wälivaara (kd)
anför:
Regeringen nämner ett antal exempel på aspekter som
vid lärosätesbedömningarna skall stå i fokus för
granskningen. Vi saknar i den uppräkningen
handikapperspektivet. Betydelsen av
kunskapsutveckling och kunskapsaktualitet i
förhållande till samhället borde också tydliggöras.
Vad vi här har anfört om helhetsperspektiv vid
lärosätesbedömningar bör riksdagen med bifall till
motion 1999/2000:Ub15 yrkande 7 som sin mening ge
regeringen till känna.
Vi anser att varje kurs bör följas upp, men enligt
vår mening är det inte i första hand utvärderingar
av varje enskild kurs som bör göras obligatoriska,
utan utvärderingar för program och utbildningar.
Detta bör riksdagen med bifall till motion
1999/2000:Ub15 yrkande 6 som sin mening ge
regeringen till känna.
I propositionen saknar vi en diskussion om
högskolelärarnas pedagogiska och didaktiska
kunskaper. Liksom arbetsgruppen om studentinflytande
anser vi att detta är en viktig fråga för
utbildningens kvalitet. Regeringen bör överväga vad
som kan göras på denna punkt. Det kan handla om
sådant som att höja statusen på och premiera
lärarnas insatser inom grundutbildningen, anordna
obligatorisk pedagogisk utbildning för
högskolelärare eller främja en levande
högskolediskussion när det gäller hur ämneskunskaper
och analytiskt tänkande förmedlas till studenterna.
Vad vi här har anfört bör riksdagen med anledning av
motion 1999/2000:Ub15 yrkande 2 som sin mening ge
regeringen till känna.
Kontaktytorna mellan den enskilde studenten och
studentorganisationerna behöver ökas. En mycket stor
andel av studenterna är varken engagerade i
studentkår, nation eller studentförening. Att få
till stånd en ökad studentaktivitet och därmed en
rättvisande studentrepresentation i lärosätenas
beslutande och beredande organ är därför mycket
angeläget. Högskolorna och studentkårerna bör se
detta som en gemensam utmaning. Vad vi här har
anfört bör riksdagen med bifall till motion
1999/2000:Ub15 yrkande 4 som sin mening ge
regeringen till känna.
Studenterna bör enligt vår mening ha rätt till
representation även i nationella högskolemyndigheter
som Högskoleverket, Centrala studiestödsnämnden och
Verket för högskoleservice. Ett särskilt problem i
detta sammanhang är till vilken organisation en
sådan rätt bör ges, eftersom det inte finns en
allomfattande centralorganisation för studenterna.
Vad vi här har anfört bör riksdagen med anledning av
motion 1999/2000:Ub15 yrkande 5 som sin mening ge
regeringen till känna.
Det är inte tillfredsställande om redovisningen av
studentinflytandet ur ett jämställdhetsperspektiv
begränsas till kvantitativa uppgifter. Vi menar att
det är det kvalitativa arbetet med att undanröja
såväl formella som informella hinder för att kvinnor
och män skall få verka på lika villkor som måste
lyftas fram. Detta bör riksdagen med bifall till
motion 1999/2000:Ub15 yrkande 3 som sin mening ge
regeringen till känna.
Ju större den lokala friheten är, desto viktigare
är det att studenten har möjlighet att få sin sak
prövad. Vi anser att studenternas rättssäkerhet
behöver stärkas inom flera områden, t.ex. när det
gäller antagning, examination, rätten att tentera
och förekomsten av olika avgifter. En översyn av
detta bör snarast genomföras. Vad vi här har anfört
bör riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub421
yrkande 20 som sin mening ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda anser vi att
utskottet under momenten 3, 8, 9, 11, 12, 16 och 18
bort hemställa
3. beträffande helhetsperspektiv vid
lärosätesbedömningar
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub15 yrkande
7 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
8. beträffande obligatorisk utvärdering av
varje enskild kurs
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub15 yrkande
6 och med avslag på motion 1999/2000:Ub499
yrkande 10 som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts,
9. beträffande högskolelärarnas
pedagogiska och didaktiska kunskaper
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ub15 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
11. beträffande studentrepresentationen i
lärosätenas beslutande och beredande organ
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub15 yrkande
4 och med avslag på motionerna 1999/2000:Ub13
yrkande 8, 1999/2000: Ub14 yrkande 4 och
1999/2000:Ub499 yrkande 35 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
12. beträffande studentrepresentation i
nationella högskolemyndigheter
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub15 yrkande
5 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
16. beträffande redovisningen av
studentinflytandet ur ett
jämställdhetsperspektiv
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub15 yrkande
3 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
18. beträffande studenternas rättssäkerhet
i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub421 yrkande
20, med anledning av motion 1999/2000:Ub411 och
med avslag på motion 1999/2000:Ub499 yrkande 37
som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
4. Ämnes- och programutvärderingar, m.m.
(mom. 4 och 13) - m, fp
Beatrice Ask (m), Lars Hjertén (m), Per Bill (m),
Ulf Nilsson (fp) och Anders Sjölund (m) anför:
Vi anser att regeringens ambitionsnivå när det
gäller ämnes- och programutvärderingar är alltför
låg. Sex år är ett för långt intervall inom ett
dynamiskt område som högskolan. Regeringen bör
därför återkomma med förslag om en tätare
periodicitet. Ranking i någon form skulle mycket väl
kunna bli ett verktyg för att bedöma kvaliteten på
såväl utbildningar som lärosäten. Vi anser också att
det är orimligt att de politiska organen, regering
och riksdag, skall ange kriterier för den
vetenskapliga och professionella utvärderingen av
högskolan. Vad vi här har anfört bör riksdagen med
bifall till motion 1999/2000:Ub12 yrkandena 3, 4 och
5 som sin mening ge regeringen till känna.
Utbyggnaden av högskolan och därmed
resursfördelningen bör i större utsträckning än
hittills styras av studenternas val. Regeringen bör
utforma ett system som gör att antalet platser på
olika utbildningar i större utsträckning relateras
till antalet sökande till olika orter. Detta blir
även en viktig form av kvalitetsuppföljning. Vad vi
här har anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna 1999/2000:Ub12 yrkande 6 och
1999/2000:Ub13 yrkande 2 som sin mening ge
regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet
under momenten 4 och 13 bort hemställa
4. beträffande ämnes- och
programutvärderingar
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub12
yrkandena 3, 4 och 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
13. beträffande en resursfördelning som
styrs av studenternas val
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ub12
yrkande 6 och 1999/2000:Ub13 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts,
5. Kostnaderna för en höjd ambitionsnivå i
kvalitetsarbetet (mom. 5) - kd, c, fp
Yvonne Andersson (kd), Erling Wälivaara (kd), Sofia
Jonsson (c) och Ulf Nilsson (fp) anför:
Kostnaderna för den höjda ambitionsnivån i
kvalitetsarbetet får inte gå ut över undervisning
och forskning. De ökade resurser som skall tillföras
Högskoleverket för dess utökade uppgifter får alltså
inte tas från anslagen till lärosätena. Vi ser också
en risk för att man inom lärosätena, särskilt i
introduktionsfasen, viker resurser avsedda för
undervisning och forskning till kvalitetsarbetet.
Vad vi här har anfört bör riksdagen med bifall till
motionerna 1999/2000:Ub14 yrkande 2 och
1999/2000:Ub15 yrkande 9 som sin mening ge
regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet
under moment 5 bort hemställa
5. beträffande kostnaderna för en höjd
ambitionsnivå i kvalitetsarbetet
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub14
yrkande 2 och 1999/2000:Ub15 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts,
6. Frågan om samband mellan dimensionering
av utbildnings- platser och kvalitet (mom.
6) - kd, fp
Den snabba utbyggnaden av högskolan får inte urholka
kvaliteten på undervisning och forskning. Det finns
ett ofrånkomligt samband mellan dimensionering av
utbildningsplatser och kvalitet. Om
undervisningsgrupperna blir så stora att studenter
och lärare sällan möts, rycks förutsättningarna för
inflytandet och kvalitetsarbetet bort. Högskolans
tillväxt måste utvärderas med avseende på
undervisningsgruppernas storlek och tillgången på
lärare, lokaler, läsplatser och bostäder för
studenterna. Vad vi här har anfört bör riksdagen med
anledning av motionerna 1999/2000:Ub12 yrkande 1,
1999/2000:
Ub15 yrkande 1, 1999/2000:Ub421 yrkande 2 och
1999/2000:Ub814 yrkande 2 som sin mening ge
regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet
under moment 6 bort hemställa
6. beträffande frågan om samband mellan
dimensionering av utbildningsplatser och
kvalitet
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ub12
yrkande 1, 1999/2000:Ub15 yrkande 1,
1999/2000:Ub421 yrkande 2 och 1999/2000:Ub814
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts,
7. Obligatorisk utvärdering av varje
enskild kurs, m.m. (mom. 8, 11, 14 och 18)
- c
Sofia Jonsson (c) anför:
I samband med att utvärderingar av varje enskild
kurs görs obligatoriska är det viktigt att de också
kommer till användning för att förbättra
utbildningen. Kurser bör inte bara utvärderas en
gång i slutet av kursen, utan kontinuerligt under
kursens gång så att studenternas åsikter direkt kan
påverka kursens uppläggning och undervisning. Vad
jag här har anfört bör riksdagen med bifall till
motion 1999/2000:Ub499 yrkande 10 som sin mening ge
regeringen till känna.
Studenternas representation i högskolans beslutande
och beredande organ bör utökas mer än vad regeringen
har förutskickat. Jag anser att andelen studenter i
högskolestyrelse, fakultetsnämnd och motsvarande
organ för grundutbildningen bör vara minst en
tredjedel utöver ordföranden, och på lägre
beslutsnivåer minst hälften av ledamöterna utöver
ordföranden. Detta bör riksdagen med bifall till
motionerna 1999/2000:Ub14 yrkande 4 och
1999/2000:Ub499 yrkande 35 som sin mening ge
regeringen till känna.
För att studenterna skall ha praktisk möjlighet att
utnyttja sitt inflytande behöver de kunskap om hur
de olika organen fungerar. Tydliga arbetsordningar
bör därför finnas för varje beredande och beslutande
grupp. Detta bör skrivas in i högskolelagen. Vad jag
här har anfört bör riksdagen med bifall till motion
1999/2000:Ub14 yrkande 3 som sin mening ge
regeringen till känna.
Studenternas rättssäkerhet påverkas starkt av hur
högskolorna sköter det lokala beslutsfattandet. Det
förekommer stora skillnader i praxis mellan olika
högskolor och även mellan olika delar av samma
högskola, vilket kan vara svåröverskådligt för den
enskilda studenten. Det bör skrivas in i
högskoleförordningen att högskolorna är skyldiga att
dokumentera sin praxis och också att motivera alla
beslut skriftligt. Detta bör riksdagen med bifall
till motion 1999/2000:Ub499 yrkande 37 som sin
mening ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet
under momenten 8, 11, 14 och 18 bort hemställa
8. beträffande obligatorisk utvärdering av
varje enskild kurs
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub499 yrkande
10 och med avslag på motion 1999/2000:Ub15
yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts,
11. beträffande studentrepresentationen i
lärosätenas beslutande och beredande organ
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub14
yrkande 4 och 1999/2000:Ub499 yrkande 35 och med
avslag på motionerna 1999/2000:Ub13 yrkande 8
och 1999/2000:Ub15 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
14. beträffande arbetsordningar för
högskoleorganen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub14 yrkande
3 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
18. beträffande studenternas rättssäkerhet
i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub499 yrkande
37 och med avslag på motionerna 1999/2000:Ub411
och 1999/2000:Ub421 yrkande 20 som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
8. Studenternas rättssäkerhet vid
indragning av examensrätt (mom. 17) - kd, c
Yvonne Andersson (kd), Erling Wälivaara (kd) och
Sofia Jonsson (c) anför:
När indragning av examensrätt blir aktuell är det
viktigt att det finns ett tydligt varningssystem och
att studenternas rättssäkerhet beaktas. Regeringen
bör skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag
om en rättssäkerhetsgaranti för studenterna. Vad vi
här har anfört bör riksdagen med bifall till
motionerna 1999/2000:Ub14 yrkande 1 och
1999/2000:Ub15 yrkande 8 som sin mening ge
regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet
under moment 17 bort hemställa
17. beträffande studenternas rättssäkerhet
vid indragning av examensrätt
att riksdagen med bifall till motionerna
1999/2000:Ub14 yrkande 1 och
1999/2000:Ub15 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna
vad som ovan anförts,
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i högskolelagen
(1992:1434)
Härigenom föreskrivs i fråga om högskolelagen
(1992:1434)
dels att 1 kap. 4 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf,
1 kap. 4 a §, av följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
1 kap.
4 §
-----------------------------------------------------
Verksamheten skall avpassas så att en hög kvalitet
nås, såväl i utbildningen som i forskningen och det
konstnärliga utvecklingsarbetet.
-----------------------------------------------------
Det är en gemensam De tillgängliga
angelägenhet för resurserna skall
högskolornas personal och utnyttjas effektivt för
studenterna vid att hålla en hög kvalitet
högskolorna att de i verksamheten.
tillgängliga resurserna
utnyttjas effektivt för
att hålla en hög kvalitet
i verksamheten.
Kvalitetsarbetet är en
gemensam angelägenhet för
högskolornas personal och
studenterna.
4 a §
Studenterna skall ha
rätt att utöva inflytande
över utbildningen vid
högskolorna.
Högskolorna skall verka
för att studenterna tar
en aktiv del i arbetet
med att vidareutveckla
utbildningen.
-----------------------------------------------------