Utrikesutskottets betänkande
1999/2000:UU06

Ekonomisk utveckling och samarbete i Östersjö- regionen


Innehåll

1999/2000

UU6

Sammanfattning

Utskottet  behandlar  i detta betänkande regeringens
skrivelse  1999/2000:7  Ekonomisk   utveckling   och
samarbete  i  Östersjöregionen  samt motioner väckta
med anledning av skrivelsen. Därtill  behandlas  tre
motionsyrkanden     från    allmänna    motionstiden
1999/2000.
I   betänkandet   ställer   utskottet   sig   bakom
regeringens skrivelse, vilken föreslås bli lagd till
handlingarna.
Utskottet tar även  ställning  till de motioner som
väckts  i  anslutning  till  skrivelsen  samt  vissa
motionsyrkanden från allmänna motionstiden. Samtliga
motioner avstyrks eller anses besvarade.
Ett särskilt yttrande från Moderata
samlingspartiet är fogat till
betänkandet.

2 Skrivelsen

Regeringen yrkar i skrivelsen att
riksdagen tar del av skrivelse
1999/2000:7 Ekonomisk utveckling
och samarbete i Östersjöregionen.

Motionerna

Motioner med anledning av skrivelse
1999/2000:7

1999/2000:U4 av Elizabeth Nyström  och Maud Ekendahl
(m)  vari  yrkas  att riksdagen som sin  mening  ger
regeringen till känna  vad i motionen anförts om att
i  det  fortsatta samarbetet  inom  Östersjöregionen
särskilt  verka  för att gatubarnens svåra situation
förbättras.
1999/2000:U5 av Ewa  Thalén Finné (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad    i    motionen    anförts   om   regler    för
arbetstillstånd.

1999/2000:U6 av Roy Hansson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kulturellt samarbete
i Östersjöregionen där Gotlands  roll  och möjlighet
beaktas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om att internationella
evenemang  av  kulturell  och annan karaktär bör ges
uppmärksamhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts   om  de  regionala
tillväxtavtalen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  internationell
räddningstjänst och möjlighet att utveckla densamma,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  regionalt  EU-
samarbete.
1999/2000:U7  av  andre  vice  talman Eva Zetterberg
m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om  lika  villkor  för
alla berörda länder i EU:s östutvidgningsprocess,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts  om  att det svenska
engagemanget   för   en  demokratisk  utveckling   i
Vitryssland måste förstärkas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts  om  att  utveckla  de
ekologiskt    uthålliga   kommunikationssystemen   i
Östeuropa,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts  om  att  öka  och
effektivisera    Sveriges   sociala    insatser    i
samarbetsländerna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  att  kraftigt öka
stödet till svensk näringslivsverksamhet i Ryssland,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad  i  motionen  anförts  om  att  utveckla
ekologiskt uthålliga alternativ till kärnkraftverken
i Östeuropa.
1999/2000:U8 av Anne Ludvigsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts om en redovisning av
hur jämställdhetsperspektivet  hittills har beaktats
i de insatser som gjorts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om information om målen
i strategin för det fortsatta arbetet  med ekonomisk
utveckling och samarbete i Östersjöregionen  och  om
Östersjömiljard II.
1999/2000:U9 av Jan Erik Ågren m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om att Sverige bör
upprätta en strategi för hjälp till  den  uppväxande
generationen i våra grannländer i öst,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om att Sverige  bör
arbeta  för  att  en strategi  för  hjälp  till  den
uppväxande generationen  i  våra  grannländer  i öst
även anammas på EU-nivå,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om att Sverige bör  se
över reglerna för upphandling av biståndsprojekt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen anförts om att Sverige bör ge
PES ett utökat  mandat  för  att  på  så  vis främja
svenska företags engagemang i Östersjöregionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om att Sverige  aktivt
bör driva  frågan om ryskt närmande till WTO, både i
EU och i andra internationella sammanhang.
1999/2000:U10 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i  motionen  anförts  om  att  en  hållbar
ekologisk,   social  och  demokratisk  utveckling  i
Östersjöregionen  måste  gå  hand  i  hand  med  den
ekonomiska utvecklingen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen   anförts   om   aktuella
miljöproblem  i  Östersjön  och  om  att arbetet med
Östersjöns miljö måste prioriteras ytterligare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om att Sverige  aktivt
måste minska kväve- och fosforutsläppen till haven,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om samlade åtgärder för
att få stopp på oljeutsläppen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts  om  att Sverige bör
verka    för    att   mottagningsanläggningar    för
miljöfarligt maskinrumsavfall  kan  byggas  i länder
där de saknas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om att Sverige bör
verka    för    att   mottagningsanläggningar    för
miljöfarligt  maskinrumsavfall   kan   nyttjas  utan
kostnader i hela Östersjöområdet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige nu måste
initiera   krafttag  mot  förorenade  utsläpp   från
tätorter och industrier runt Östersjön,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige nu måste
verka för att minska den radioaktiva föroreningen av
Östersjön,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige måste ta
initiativ till rådgivning till länder runt Östersjön
för  att  skapa   ett   mer  långsiktigt  ekologiskt
hållbart jordbruk än det konventionella, som bedrivs
i väst,
10.  att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen
till känna  vad  i  motionen  anförts  om  att kräva
öppenhet  och  insyn  angående  radioaktiva utsläpp,
kärnbränsle m.m. i Barentsregionen,
11.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad  i  motionen anförts om de risker som
finns i Barentsregionen,
12. att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen
till  känna  vad  i motionen anförts om att övervaka
och åtgärda miljöhoten i Barentsregionen,
13. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till  känna  vad i motionen anförts om att  utveckla
samarbetet inom Barentsregionen,
14. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att föra upp de
globala   hot   som   finns  i  Barentsregionen   på
internationell nivå,
15. att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen
till känna vad i motionen anförts om olika  typer av
kulturella festivaler i Östersjön,
16.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anfört  om  att satsningar
bör göras på översättning och marknadsföring av alla
former av litteratur från Östersjöområdet,
17.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till   känna   vad   i  motionen  anförts   om   att
kulturturismen bör utvecklas i hela Östersjöområdet,
18. att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen
till   känna  vad  i  motionen  anförts  om  att  en
ekonomisk     omstrukturering    i    de    baltiska
ansökarländerna måste kombineras med förbättringar i
deras miljö- och sociallagstiftning.
1999/2000:U11 av  Monica  Green m.fl. (s) vari yrkas
att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen  till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  behovet av att
beakta    barnperspektivet    inom   det   fortsatta
Östersjösamarbetet.

Motioner från allmänna motionstiden
1999/2000

1999/2000:U402  av  Lennart Daléus  m.fl.  (c)  vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad  i  motionen   anförts   om   behov   av
miljöförbättrande insatser i Barentsregionen.
1999/2000:U802  av  andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts   om   en   svensk
kraftsamling när det gäller kompetensutveckling  med
avseende på Östersjöregionen.
1999/2000:U803  av  Göran  Lennmarker m.fl. (m) vari
yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts  om  den  gemensamma
valutans betydelse för handeln i Östersjöregionen.

4 Utskottet

4.1 Skrivelsen

Regeringen redogör  i  skrivelse 1999/2000:7 för hur
Sveriges samarbete med de nya demokratierna på östra
sidan Östersjön utvecklats  sedan  1989.  Skrivelsen
behandlar     inledningsvis     den     övergripande
utvecklingen i området. Regeringen redogör  därefter
för  det  mångfasetterade  samarbetet mellan Sverige
och     Estland,    Lettland,    Litauen,     Polen,
Kaliningradområdet  och nordvästra Ryssland samt för
Europeiska unionens samarbete med dessa länder.
Avslutningsvis presenterar  regeringen  en strategi
avseende  Sveriges agerande för ekonomisk utveckling
och samarbete i Östersjöregionen.

4.1.1 Bakgrund (skr. s. 4-17)

Regeringen  framhåller inledningsvis att Sverige har
ett starkt intresse  av att understödja en ekonomisk
och     miljömässigt    hållbar     utveckling     i
Östersjöregionen    och    att    främja    de   nya
demokratiernas   deltagande  i  Europeiska  unionens
samarbetsorgan. Sverige har även ett starkt intresse
av  att  ett  genuint   partnerskap   utvecklas  och
fördjupas mellan EU och Ryssland, menar regeringen.
Regeringen  anför  vidare  att av många skäl,  inte
minst geografiska, har Sverige  en naturlig roll som
en  av  de  ledande  aktörerna i Östersjösamarbetet.
Vidare  betonar  regeringen   i   skrivelsen  att  i
regeringsförklaringen,  som  avgavs i  riksdagen  14
september 1999, understryks att Sverige aktivt skall
bidra  till ett Europa i utveckling  och  jämlikhet.
Man framhåller  att  satsningen  under 1999 "Polen i
fokus" under år 2000 skall följas av "Baltikums år".
Nyckeln till att främja unionens första och främsta
uppgift  -  fred  i  Europa - är enligt  regeringens
uppfattning utvidgningen  av  EU  till  nya länder i
Central-,   Öst-,   och   Sydeuropa.   Därför  menar
regeringen  att beslut om att fler länder  skall  få
inleda  konkreta  förhandlingar  om  medlemskap  bör
fattas redan hösten 1999. Betonas också i skrivelsen
att  den  gemensamma   strategi   för  Ryssland  som
antagits av EU måste genomföras snabbt, och unionens
kapacitet   att   med  civila  och  militära   medel
förebygga och hantera kriser bör stärkas.
Regeringen   pekar   även    på    de    förändrade
förutsättningar  för  samarbete  i  området som  den
politiska  utvecklingen  under slutet av  åttiotalet
medförde.
Hela Östersjöområdet håller  på att integreras allt
snabbare   i   det   västeuropeiska  politiska   och
ekonomiska samarbetet. Om Östersjöområdet tidigare i
vissa avseenden sågs som  en europeisk utmark är det
i  dag på ett helt annat sätt  närmare  knutet  till
Centraleuropa,  noterar regeringen i skrivelsen. Det
ekonomiska samarbetet  kring  Östersjön  genomgår en
snabb   utveckling,   framhålls   det   vidare,  och
samverkan   med  Ryssland  är  en  högt  prioriterad
uppgift  inom   EU.   Regeringen   konstaterar   att
Östersjöområdet  betår  av  en unik kombination av å
ena sidan ekonomiskt utvecklade stater som samtidigt
är gamla demokratier och välfärdsstater, och å andra
sidan nya demokratier och marknadsekonomier stadda i
dynamisk förändring.
Regeringen betonar att ett viktigt  element  i  den
ekonomiska  utvecklingen  är den sociala dimensionen
och att en förutsättning för  hållbar tillväxt är en
rimlig fördelningspolitik och social fred.
I  skrivelsen pekar regeringen  även  på  den  höga
graden  av internationell institutionalisering genom
att  organisationer  som  Nordiska  rådet,  Nordiska
ministerrådet,       Barentsrådet,       EU      och
Östersjöstaternas råd alla är viktiga aktörer.
I  ett  historiskt  perspektiv betraktar regeringen
det säkerhetspolitiska  läge som nu råder i Sveriges
närområde som gott och konstaterar  att  de baltiska
länderna  till  betydande del har kunnat konsolidera
sin återvunna självständighet.
Regeringen   menar    att   de   säkerhetspolitiska
utsikterna  för  en fortsatt  positiv  utveckling  i
Östersjöområdet  är   goda   och   att   en   viktig
förutsättning  härför är fortsatt närvaro och aktivt
engagemang från  EU:s  och USA:s sida. Samtidigt kan
viss osäkerhet knytas till  utvecklingen i Ryssland.
Därför    menar   regeringen   att   en    ekonomisk
återhämtning  samt  en stabil ekonomisk och politisk
utveckling i Ryssland  samt  ett  nära samarbete med
landet  är  av  grundläggande  betydelse   för   den
fortsatta utvecklingen i Östersjöområdet.

4.1.2 Sverige i den nya Östersjöregionen (skr. s.
18-80)

Skrivelsen  innehåller  en tillbakablick över svensk
politik  under  perioden  1989-1999.  Presentationen
omfattar såväl det mellanstatliga samarbetet som har
byggts upp som Sveriges bredare  relationer  med  de
nya    demokratierna    i    regionen   innefattande
handelspolitiska frågor och vänortssamarbetet.
Mer   specifikt   behandlar   skrivelsen   följande
områden:
- handelspolitiken,
- utvecklingssamarbete,
- demokrati och utveckling,
- det säkerhetsfrämjande stödet
-    näringslivsinriktade    åtgärder     inklusive
Östersjömiljard I och II,
- utbildning och kultur,
- det mellanstatliga Östersjösamarbetet,
- internationella och nordiska finansieringsorgan i
Östersjöregionen,
- nordiskt-baltiskt samarbete,
-    handelsfrämjande,    exportfinansiering    och
investeringar,
-   vänortskontakter,   decentraliserat  samarbete,
Interreg,
- miljösamarbete,
- energisamarbete,
- transporter,
- kärnsäkerhet,
- Barentssamarbetet
- Polenåret
- turism
- svenskt näringsliv i Östersjöregionen.
Ett  avsnitt  behandlar  även   Europeiska  unionens
relationer och samarbete med de nya  demokratierna i
regionen.

4.1.3 Regeringens strategi för ekonomisk utveckling
och samarbete i Östersjöregionen samt Baltikum år
2000 (skr. s. 81-94)

Regeringen  presenterar  i  skrivelsen  en  strategi  avseende
Sveriges  agerande  för  ekonomisk  utveckling   och
samarbete   i   Östersjöregionen  samt  redogör  för
planerna  på  den särskilda  satsningen  på  de  tre
baltiska staterna under år 2000.
I skrivelsen redovisas  att målen i allmänna termer
för strategin är demokrati,  öppenhet, ekonomisk och
social utveckling, ökat välstånd samt jämställdhet.
Ytterligare mål för strategin  är  att  skapa bästa
möjliga  förutsättningar  för  svenska  företag  att
delta  i  den  ekonomiska  utvecklingen  i regionen,
bidra  till  ökad  export  och  ökade investeringar,
förstärka relationerna mellan Sverige  och  länderna
på   andra  sidan  Östersjön  och  öka  den  svenska
närvaron i dessa länder.
Regeringen  betonar  att  för  att  dessa mål skall
uppnås   är   det   väsentligt   att  makroekonomisk
stabilitet   uppnås   och  vidmakthålls,   att   den
ekonomiska utvecklingen  i omvärlden är gynnsam, att
den    sociala    situationen    förbättras,     att
marknadsekonomins   och  rättsstatens  institutioner
byggs    upp    och    konsolideras     samt     att
förutsättningarna  för  handel  och  investeringar i
regionen  är  desamma  som  gäller  mellan  unionens
medlemsländer.
Regeringen slår även fast att medlemskap  i  EU för
de  baltiska  länderna  och Polen är viktiga ur alla
dessa synvinklar. Regeringen  skulle välkomna om det
blev  möjligt att avsluta medlemskapsförhandlingarna
med  bl.a.  Estland  och  Polen  under  det  svenska
ordförandeskapet.   Regeringen  framhåller  att  den
fäster den största vikt vid att utvidgningsprocessen
drivs framåt så snabbt  som  möjligt  och i enlighet
med de inom unionen fattade besluten.
Vad   gäller  Ryssland  konstaterar  regeringen   i
skrivelsen   att   varje  inkommande  ordförandeskap
förutsätts, med utgångspunkt från den gemensamma EU-
strategin,  att  inom   ramen   för   sitt  allmänna
arbetsprogram  lägga  fram  en  arbetsplan  för  hur
strategin  skall  genomföras. Regeringen  menar  att
detta  ger  utrymme  för   Sverige  att  inför  sitt
ordförandeskap   lyfta   fram   de    aspekter    av
förbindelserna  mellan  EU  och  Ryssland  som  från
svensk  synpunkt  bedöms som angelägna. Ett särskilt
arbete   kommer  härvidlag   att   genomföras   inom
Regeringskansliet genom arbetsgruppen EU-Ryssland.
Den nordliga  dimensionen  bidrar till att skapa en
kollektiv medvetenhet inom unionen  om  förhållanden
och  utvecklingspotential  i  norra  Europa.  Därför
avser   regeringen  att  aktivt  ta  till  vara   de
möjligheter    till   ett   ökat   EU-engagemang   i
Östersjöområdet  som  fokuseringen  på  den nordliga
dimensionen skapar.
Det nu gällande programmet för utvecklingssamarbete
med   Central-  och  Östeuropa  löper  ut  år  2001.
Regeringen  avser att återkomma till riksdagen under
våren år 2001  med  förslag till eventuella insatser
därefter. Därvid har  regeringen  gjort  bedömningen
att vissa delar av samarbetet kommer att kunna fasas
ut  vid  den  nuvarande  samarbetsperiodens  utgång.
Regeringen   bedömer   att   detta  är  möjligt  för
huvuddelen    av    det    svenska    stödet    till
institutionsuppbyggnad  i  Polen och Estland,  medan
motsvarande  insatser  i Lettland  och  Litauen  kan
komma att fortgå ytterligare något år.
Regeringen välkomnar vidare  de  initiativ  som har
tagits  i  syfte  att förstärka dialogen mellan Sida
och  företrädare för  näringslivet  inom  ramen  för
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa.
Mot bakgrund  av  de  baltiska  staternas  positiva
utveckling  och  förändrade  behov  anför regeringen
angående det säkerhetsfrämjande stödet  att  detta i
framtiden  kommer  att  präglas av en högre grad  av
långsiktighet.  Med  hänsyn   till  EU-medlemskapets
säkerhetspolitiska  betydelse kommer  insatser  till
stöd  för  kandidatländernas   inträde   i   EU  att
fortsätta  spela  en  viktig  roll  för  samarbetet.
Sveriges aktiva engagemang i BALTSEA-samarbetet samt
stöd till BALTBAT, BALTRON och Baltdefcol kommer att
fortsätta.  Vidare  framhålls  i  skrivelsen att  en
utveckling av samarbetet med Ryssland,  i  synnerhet
Kaliningradområdet, och Polen är en prioriterad  del
av det säkerhetsfrämjande samarbetet.
Regeringen  anser att Sverige fullt ut bör utnyttja
de     möjligheter     som     det     multilaterala
Östersjösamarbetet  erbjuder  för att främja handel,
investeringar   och   tillväxt   i  Östersjöområdet.
Östersjöstaternas råd bör stärkas  menar  regeringen
och   avser   att  ägna  stor  uppmärksamhet  åt  de
ekonomiska     frågorna     inför     det     tredje
Östersjötoppmötet  som  skall  äga  rum under första
halvåret år 2000. Regeringen fäster också  stor vikt
vid  energisamarbetet i Östersjöregionen och  kommer
att   undersöka    möjligheterna    att   vitalisera
Östersjösamarbetet rörande andra ekonomiskt  viktiga
områden såsom transporter och arbetsmarknadspolitik.
Även  fortsättningsvis  kommer regeringen att verka
för    en    förstärkning   av   de    multilaterala
finansieringsorganens verksamhet i Östersjöregionen.
Detta skall ske  väsentligen  i  tre former. För det
första kommer Sverige aktivt att stödja en utbyggnad
av de multilaterala finansieringsorganens  ordinarie
aktiviteter  i  Östersjöregionen. För det andra  kan
Sverige genom riktat finansiellt eller tekniskt stöd
medverka till att  bygga  ut  eller  komplettera  de
multilaterala  organens  satsningar.  För det tredje
kan  Sverige  verka  för  en rimlig arbetsfördelning
mellan olika finansiärer så  att  deras  komparativa
fördelar utnyttjas på bästa sätt.
Vidare framhålls i skrivelsen att regeringen fäster
stor  vikt  vid  de  diskussioner  som äger rum  vid
nordisk-baltiska  ministermöten  och avser  överväga
ytterligare  initiativ för att stärka  det  nordisk-
baltiska samarbetet.
Regeringen välkomnar  det  engagemang  som  svenska
kommuner, län, enskilda organisationer, företag  och
enskilda  uppvisar  för  att  på  olika  sätt främja
kontakterna  och  samarbetet  med länderna på  andra
sidan  Östersjön. Regeringen aviserar  att  särskilt
stöd kommer att utgå till vänortskontakter under det
svenska ordförandeskapet i EU.
I skrivelsen  betonas  att  Sverige  har ett starkt
intresse   av  att  miljöförbättrande  investeringar
kommer  till   stånd   i  länderna  på  andra  sidan
Östersjön. Avsevärda insatser  har  från svensk sida
redan  gjorts  för att erhålla rent vatten  och  ren
luft i Östersjöområdet genom att på olika sätt bistå
de nya demokratierna  med att minska föroreningarna.
I skrivelsen betonas dock  att  ännu återstår mycket
att göra på miljöområdet. Regeringen  vill mot denna
bakgrund  ge  hög  prioritet  åt  det mellanstatliga
samarbetet  på  miljö-  och energiområdena  samt  åt
miljö-        och        energiinsatser         inom
utvecklingssamarbetet,   inom   det  klimatpolitiskt
motiverade stödet samt inom de särskilda  resurserna
för näringslivsutveckling i Östersjöregionen.
När  det gäller infrastruktur menar regeringen  att
det är  angeläget  att vidta åtgärder som förbättrar
framkomligheten och  effektiviserar  det  befintliga
transportsystemet.   Regeringen  finner  det  vidare
viktigt att IT- och telekommunikation  byggs  ut och
moderniseras  i  länderna  på andra sidan Östersjön.
Privatiseringar av statliga  televerk  och utländskt
deltagande  är  viktiga  ur  denna synvinkel,  menar
regeringen.  I  syfte  att  underlätta   handel  och
investeringar finns även ett svenskt intresse av att
infrastrukturen för tele- och datakommunikation över
Östersjön förstärks.
Vad  avser  kärnsäkerhet  framhåller  regeringen  i
skrivelsen att Sverige bör fortsätta sina bilaterala
insatser och samarbetet med andra bidragsgivare  för
att  höja  säkerheten  vid  kärnkraftsanläggningar i
Sveriges närområde. Fortsatt  uppmärksamhet bör även
riktas  mot  problemen  med använt  kärnbränsle  och
radioaktivt avfall från ryska  ubåtar och isbrytare.
Regeringen  betonar att svenska myndigheter,  svensk
industri    och     svenska    konsultföretag    via
internationellt samarbete  har  goda förutsättningar
att  bidra  till  en förbättring av  säkerheten  vid
kärntekniska  anläggningar  och  av  hanteringen  av
radioaktivt  avfall  och  utbränt  kärnbränsle  inom
Östersjöregionen.  Regeringen  avser  att ägna detta
frågekomplex särskild uppmärksamhet inför  och under
det  svenska ordförandeskapet i EU, i synnerhet  med
tanke på förhållandena i Litauen och Ryssland.
När det  gäller frågor rörande sociala förhållanden
och hälso- och sjukvård finns, menar regeringen, ett
starkt intresse  i  Sverige  för  arbete  med  dessa
frågor   i   Östersjöregionen,  både  från  enskilda
konsulter, företag,  institutioner  och myndigheter.
Regeringen  anser att det är viktigt att  stödja  en
god  social  utveckling   i   Östersjöområdet  genom
uppbyggnad   av  system  för  socialförsäkring   och
socialtjänst samt  att stödja en god hälsoutveckling
genom stärkt folkhälsa  och  förbättrade  hälso- och
sjukvårdssystem. Regeringen understryker även vikten
av   uppmärksamhet   vad   avser   utvecklingen   på
arbetslivs-  och  arbetsmiljöområdena  i länderna på
andra sidan Östersjön.
Regeringen framhåller vidare i skrivelsen  att  den
avser  att  fortsätta att vidareutveckla kultur- och
utbildningssamarbetet  med  de  nya  demokratierna i
Östersjöregionen,  bl.a. genom att ta fasta  på  det
stora intresse som finns  för  Sverige,  det svenska
samhället och det svenska språket.
Regeringen anför att Barentssamarbetet bör  stärkas
och  fördjupas samtidigt som det svenska deltagandet
bör baseras  mer  direkt  på  regionala  strukturer.
Regeringen   gör   även   bedömningen   att  direkta
företagskontakter bör underlättas.
Regeringen konstaterar att den särskilda satsningen
på   Polen   år   1999   varit  mycket  positiv  och
erfarenheterna  kommer  att   sammanställas   i   en
särskild rapport. Under år 2000 avser regeringen att
genomföra  en  särskild  satsning på de tre baltiska
länderna.
Avslutningsvis framhåller  regeringen  i  denna del
att   den   har   uppskattat   det   engagemang  för
utvecklingen  i  Östersjöområdet som uppvisats  från
ledande  håll  inom   näringslivet  och  de  viktiga
impulser och bidrag som  gjorts från detta håll inte
minst inför det första mötet  med  Östersjöstaternas
regeringschefer år 1996. Regeringen anser att det är
önskvärt  med  ett  intensifierat och effektiviserat
samråd mellan staten  och näringslivet för att följa
upp   och   vidareutveckla   Östersjöstrategin   och
Östersjöpolitiken.

4.2 Motionerna

4.2.1 Allmänna överväganden

I kommittémotion  U7  framhåller  Vänsterpartiet att
det    ser   regeringens   samlade   strategi    för
Östersjöregionen  som  ett  nödvändigt grepp för att
effektivt främja en gemensam  och positiv utveckling
i  denna  del  av  Europa.  Motionärerna  menar  att
skrivelsen ger en god överblick  och en stabil grund
för     det    fortsatta    svenska    arbetet     i
Östersjöregionen.  En god samordning mellan länderna
runt Östersjön kan skapa  en stark dynamik i handel,
ekonomi,       social       välfärd      och       i
miljöomställningsarbetet.
I       yrkande       1       konstateras       att
medlemskapsförhandlingarna fortskrider med de första
sex  kandidatländerna  och med övriga kandidatländer
pågår ett förberedelsearbete utifrån EG:s regelverk.
Motionärerna   konstaterar   att   kandidatländernas
ekonomier växer  och  har  så gjort under senare år.
Den sociala och ekonomiska standarden  ökar  i dessa
länder.   I   Ryssland  och  andra  nya  länder  som
Vitryssland  och   Ukraina   är   utvecklingen   den
motsatta. Motionärerna menar att EU:s utvidgning kan
innebära   att  denna  utveckling  accentueras,  att
välståndsklyftan  mellan dessa länder och ett större
EU ökar. Motionärerna  vill motverka detta genom att
parallellt med förhandlingarna  med kandidatländerna
fördjupa  partnerskaps- och samarbetsavtalet  mellan
EU och Ryssland.
Vänsterpartiet  anser att målet måste vara att alla
östländer och gamla  sovjetrepubliker  skall åtnjuta
samma  villkor när det gäller handel, samarbete  och
ekonomiska   villkor   och   begär   ett  riksdagens
tillkännagivande om detta.
I yrkande 2 i samma motion menar Vänsterpartiet att
situationen  i  Vitryssland  vad  gäller bristen  på
respekt  för  de  demokratiska  friheterna   och  de
mänskliga rättigheterna är så pass allvarlig att ett
flertal  åtgärder  måste  sättas  in.  Framför  allt
behövs  spridande  av  information och stöd till den
demokratiska  oppositionen  samt  ett  intensifierat
diplomatiskt arbete  gentemot regimen i Vitryssland.
Vänsterpartiet begär ett tillkännagivande om att det
svenska engagemanget för en demokratisk utveckling i
Vitryssland måste förstärkas.
Miljöpartiet menar i kommittémotion U10 (mp) yrkande
1  att  samarbetet  med  grannländerna   är  av  ett
speciellt  slag.  Grannsamarbetet  bör  omfatta   de
nordiska   länderna,   hela   Östersjöregionen   och
Nordkalotten.  De  samarbetsområden som särskilt kan
utvecklas  är  gemensamma   miljöprogram   för   att
åstadkomma  effektiva åtgärder i vårt närområde, ett
ökat säkerhetspolitiskt  samarbete,  ett  ekonomiskt
samarbete  samt  ett  kulturellt  samarbete. Förutom
miljöinsatser     bör     bl.a.    den    gemensamma
arbetsmarknaden  utvidgas  till   att   omfatta   de
baltiska länderna.
Miljöpartiet anser att en hållbar ekologisk, social
och  demokratisk utveckling i Östersjöregionen måste
gå hand i hand med den ekonomiska utvecklingen.
I yrkande  18 i samma motion menar Miljöpartiet att
en   ensidig   inriktning    på   att   uppnå   EU:s
stabilitetskriterier  och en tävlan  att  uppnå  den
inre marknadens villkor äventyrar den redan ömtåliga
sociala    sammanhållningen     i     de    baltiska
ansökarländerna och deras ekonomiska utveckling.  De
menar  därför  att en ekonomisk omstrukturering i de
baltiska  ansökarländerna   måste   kombineras   med
förbättringar i deras miljö- och sociallagstiftning.

4.2.2 Miljö och energi

I Vänsterpartiets motion U7 (v) yrkande 3 anförs att
det  är  av vikt att Östeuropa undviker omvägen över
en miljöförstörande  massbilism. Man betonar att den
omfattande vägtrafiken  i  Västeuropa  i  dag är den
transportstruktur  som  ensam bidrar till de  flesta
miljöproblemen  och  till  omfattande  personskador.
Därför  bör  man  inte  göra  om   samma  misstag  i
Östeuropa, menar motionärerna.
Det ekonomiska stöd som går till infrastruktur  bör
därför inte gå till motorvägar och bilindustri såsom
sker  i  dag.  I stället för på vägar bör satsningar
göras    på    moderna,     effektiva    spårsystem,
bioenergidrivna  bussar, modern  informationsteknik,
snabb-    och    högfartståg     och    miljövänliga
sjötransporter. Motionärerna yrkar att riksdagen bör
ge  regeringen  till  känna  att  i  Östeuropa   bör
ekologiskt uthålliga kommunikationssystem utvecklas.
I  yrkande 6 i samma motion konstateras att Sverige
tillsammans  med  andra  länder  arbetar för att öka
säkerheten  vid  befintliga  kärnkraftsreaktorer   i
Östeuropa,   företrädesvis  de  som  ligger  närmast
Sverige. Motionären  menar  emellertid  att  även om
förbättringar görs i befintliga reaktorer kommer  de
aldrig att nå samma säkerhetsnivå som i väst. Vidare
framhålls att en nedläggning av en kärnreaktor är en
stor  investering.  Med  nedläggningen av en reaktor
vid Barsebäcks kärnkraftverk  kommer  Sverige att få
en  unik internationell erfarenhet och kompetens  på
området.  Denna  kunskap  bör Sverige utnyttja i det
vidare östsamarbetet, menar  man. Vidare bör Sverige
agera    för    att   egna,   andra   länders    och
internationella organs  insatser  för  att bygga upp
ekologiskt     och     säkerhetsmässigt    uthålliga
energisystem i Östeuropa  ökar.  Tonvikten  får inte
ligga  på  att  upprätthålla  gamla  icke  uthålliga
system.
Miljöpartiet konstaterar i motion U10 (mp) yrkande 2
att  Östersjön  är  en  av  världens mest förorenade
innanhav.  I  motionen anförs att  miljöproblemen  i
Östersjön är långt ifrån lösta. De största hoten mot
Östersjön är övergödningen  av  havet, miljögifterna
som släpps ut och utsläppen från  odlingslandskapen,
menar   man.  I  motionen  yrkas  att  arbetet   med
Östersjöns miljö måste prioriteras ytterligare.
Vidare framhålls i motionen att pågående tillförsel
av närsalter  till  vatten,  framför  allt kväve och
fosfor,  rubbar  de naturliga förutsättningarna  för
ekosystemen och leder till förändrade vattenmiljöer.
Motionärerna menar att i Östersjön är det fosfor och
kväve i kombination  som  begränsar  tillväxten  och
yrkar  att  Sverige  aktivt  måste minska kväve- och
fosforutsläppen till haven (yrkande 3).
I  yrkande 4 konstateras att omkring  500  olagliga
oljeutsläpp   upptäcks  varje  år  i  Östersjön  och
motionärerna begär  att  samlade åtgärder vidtas för
att få stopp på dessa.
En  väg  för  att  råda  bot  på   detta   är   att
mottagningsanläggningar       för       miljöfarligt
maskinrumsavfall byggs i varje hamn runt  Östersjön.
Motionärerna  konstaterar  att sådana redan finns  i
viss utsträckning men begär  i yrkande 5 att Sverige
bör  verka  för  att motsvarande  anläggningar  även
byggs i de länder där de i dag saknas. Ett problem i
sammanhanget   är   att    utnyttjandet   av   dessa
anläggningar     kostar     pengar,      konstaterar
motionärerna,  och  begär  i  yrkande  6  att  dessa
anläggningar  skall  kunna utnyttjas utan kostnad  i
hela Östersjöområdet.
Vidare framhålls i motionen  att  i  vissa länder i
Östersjöområdet,  särskilt  i  östra  Tyskland   och
Polen, ökar utsläppen av miljögifter som en följd av
massbilism.   Vidare   framhålls   att   den   ryska
nedrustningen  ökar  risken för att PCB kommer ut  i
miljön   och   att   mängder    av   hushålls-   och
industriavlopp går ut i floder och  vattendrag  utan
rening.  I  yrkande  7  anförs därför att Sverige nu
måste initiera krafttag mot förorenande utsläpp från
tätorter och industrier runt Östersjön.
I yrkande 8 noteras att mätningar i Östersjön visar
att    detta    innanhav   kontinuerligt    tillförs
radioaktivitet.  Därför   menar   motionärerna   att
Sverige  måste  verka för att minska den radioaktiva
föroreningen av Östersjön.
I  motionen  uppmärksammas  vidare  jordbruket  och
miljöproblem  förknippade   med  denna  sektor.  Det
konstateras att jordbruket i Baltikum och i Polen är
småskaligt och till stora delar  kemikaliefritt. Det
finns anledning, menar motionärerna, att hysa oro de
närmaste  åren  när man i dessa länder  moderniserar
jordbrukssektorn   och   inför   en  högre  grad  av
användning av kemikalier i jordbruket.  Framför allt
i   Baltikum   är   jordarna   i  stor  utsträckning
genomsläppliga  och lätta, vilket  innebär  att  med
felaktiga    jordbruksmetoder     kan     Östersjöns
miljöproblem   öka.  Därför  menar  motionärerna   i
yrkande  9  att  Sverige  måste  ta  initiativ  till
rådgivning till länder  runt Östersjön för att skapa
ett mer långsiktigt ekologiskt  hållbart jordbruk än
det konventionella som bedrivs i Västeuropa.
Vidare behandlas Barentssamarbetet  i  motionen. De
miljöproblem som finns i Barentsområdet,  särskilt i
nordvästra  Ryssland, uppmärksammas även. I  yrkande
10 begärs ett  riksdagens  tillkännagivande  om  att
kräva   öppenhet   och  insyn  angående  radioaktiva
utsläpp, kärnbränsle m.m. i Barentsregionen.
I motionen framhålls  vidare att koncentrationen av
kärnvapen,   atomubåtar,   kärnavfall,   radioaktiva
utsläpp, dumpning av radioaktivt  avfall  till  havs
m.m.  på  Kolahalvön  är den största säkerhetsrisken
mot  Sverige,  ett  hot som  måste  åtgärdas,  menar
motionärerna.  De begär  därför  i  yrkande  11  att
regeringen ges till  känna vad i motionen anförts om
de risker som finns i Barentsregionen. Vidare begärs
i  yrkande  12  att  miljöhoten   i  Barentsregionen
övervakas  och  åtgärdas.  I yrkande 13  begärs  att
samarbetet inom Barentsregionen utvecklas vidare och
i  yrkande  14  att  de  globala  hot  som  finns  i
Barentsre-gionen diskuteras på internationell nivå.
I  partimotion  U402  (c) yrkande  1  från  allmänna
motionstiden konstateras att det nya samarbetsklimat
som  utvecklats  efter  murens   fall   har   skapat
förutsättningar  för  ett  blomstrande  subregionalt
samarbete  runt  Östersjön  och  i  Barentsregionen.
Utbyte   och   handel   har  mycket  gamla  anor   i
Barentsregionen.  Den  ryska  revolutionen  och  det
kalla kriget stängde gränsen mellan den nordiska och
den ryska delen av Nordkalotten.  Det  skulle  dröja
ända  till början av 1990-talet innan man åter kunde
tala om  en  fungerande region i området, framhåller
motionärerna.  Man  noterar  att handeln och utbytet
inom regionen nu åter växer och  att  transportvägar
upprättas och samarbetsformer utvecklas.
Samtidigt utgör den ryska delen av området en av de
mest   miljöförorenade   regionerna   i  Europa.   I
Barentsområdet  finns  också en av världens  största
koncentrationer av radioaktivt avfall samt ett stort
antal uttjänta kärnreaktorer. Motionärerna anser att
regeringen  bör  medverka   till   att   stärka   de
miljöförbättrande insatserna i Barentsregionen.

4.2.3 Insatser på det sociala området

I   kommittémotion   U7  (v)  yrkande  4  framhåller
motionärerna  att  de  sociala   villkoren   för  de
fattigaste    dramatiskt    har   försämrats   sedan
Berlinmurens fall, framför allt  i Ryssland och i de
före detta Sovjetrepublikerna. De  växande klyftorna
skapar  grogrund  för  extremism,  kriminalitet  och
antidemokratiska   krafter.   Enligt   motionärernas
mening  har  Sverige  i  praktiska  handlingar  inte
tillräckligt   prioriterat   sociala  insatser.   En
möjlighet   att   effektivisera   Sveriges   sociala
insatser   i   samarbetsländerna   är   att   stödja
frivilligorganisationer som ägnar sig åt  humanitära
insatser till utsatta grupper.

Ett   flertal   motioner   uppmärksammar  den  svåra
situation som gäller för många  barn  och ungdomar i
Central-    och    Östeuropa.   Det   gäller   bl.a.
Kristdemokraternas kommittémotion  U9  (kd)  där det
framhålls att den ekonomiska krisen har skapat stora
problem  för  de fattigaste familjerna och värst  av
alla drabbas barnen. Motionärerna menar att åtgärder
måste vidtas omgående  för att skapa förutsättningar
för en demokratisk och stabil  politisk utveckling i
dessa  länder och för en fungerande  marknadsekonomi
samt   förutsättningar    för    att    minska   den
gränsöverskridande brottsligheten.
Kristdemokraterna vill att ett ambitiösare  svenskt
program  genomförs  för att hjälpa barnen i Ryssland
och i Central- och Östeuropa. I yrkande 1 anförs att
Sverige bör upprätta en strategi för hjälp till barn
och ungdomar i Sveriges grannländer i öst. I yrkande
2 vill Kristdemokraterna  att  regeringen verkar för
att en sådan strategi även anammas på EU-nivå.
I motion U11 (s) konstateras att FN:s barnkonvention
innebär  en ny epok i arbetet med  barns  och  ungas
villkor. Det  är  första gången barns egna mänskliga
rättigheter   formuleras   i   ett   internationellt
bindande avtal.  Motionärerna  pekar  bl.a.  på  att
konventionen  utgår från att barndomen har ett värde
i sig och att barn  är  en  utsatt grupp i samhället
med särskilda behov av omvårdnad och skydd som också
innefattar ett rättsligt skydd.  Vidare  konstateras
att den sociala situationen för många barn  i Polen,
de  baltiska staterna och i övriga delar av det  som
tidigare  utgjorde  Sovjetunionen  på  många håll är
katastrofal.  Man  framhåller  att  många barn-  och
ungdomsorganisationer har slagit larm  om misshandel
och övergrepp som driver barnen från sina  hem  till
ett  liv  som  missbrukande och kriminella gatubarn.
Motionärerna menar  att det är viktigt att Sverige i
sitt fortsatta samarbete  inom  Östersjöregionen  på
ett   långsiktigt   och  målmedvetet  sätt  försöker
förbättra  den  sociala  situationen  för  barnen  i
området. De begär ett riksdagens tillkännagivande om
att  barnper-spektivet   beaktas   i  det  fortsatta
Östersjösamarbetet.

I   motion   U4   (m)  konstateras  att  regeringens
skrivelse inte uppmärksammar  de  tusentals  barn  i
Ryssland   och   i   övriga   länder   i  det  forna
Sovjetunionen som lever i fängelser, på  gator eller
i  s.k. internatskolor. Vidare menar man att  risken
med en prioritering av ekonomiska reformer är att de
bidrar  till  att  göra situationen än värre för dem
som  redan har det besvärligt  och  nämner  särskilt
gatubarn  och  de  gamla.  Man  konstaterar  att  de
statliga insatserna i olika länder inom detta område
är  bristfälliga  och  att  det  inte anstår moderna
välfärdsstater  att ta så illa hand  om  barnen.  De
begär därför i motionen  att Sverige i det fortsatta
samarbetet inom Östersjöregionen särskilt verkar för
att gatubarnens svåra situation förbättras.
Andra frågor som tas upp  i motionerna är frågan om
arbetstillstånd  i  Sverige  för   medborgare   från
samarbetsländerna  samt jämställdhetsperspektivet  i
samarbetet.
I  motion  U5  (m)  konstateras  att  deltagandet  i
unionens inre marknad  med  fri rörlighet för varor,
tjänster, personer och kapital  har  inneburit stora
fördelar för svenskt näringsliv och för tillväxt och
sysselsättning i Sverige. För att underlätta  för de
länder  runt  Östersjön  som  ligger  utanför EU bör
Sverige  gå  före övriga medlemsländer och  ensidigt
ändra  regelverket   vad   gäller   arbetstillstånd.
Således yrkas att kravet på arbetstillstånd tas bort
när  baltisk  och  polsk  arbetskraft anställda  vid
företag i Polen och Baltikum kommer till Sverige för
att utföra tjänster.

Motionärerna bakom motion U8  (s) noterar att man av
regeringens   redogörelse   för   Östersjösamarbetet
erhåller en bra information om alla  de insatser och
åtgärder  som vidtagits för en positiv  och  hållbar
utveckling  i  Östersjöregionen  men menar samtidigt
att det är svårt att av skrivelsen  utläsa  huruvida
jämställdhetsperspektivet har beaktats i de insatser
som  gjorts.  I  yrkande 1 menar därför motionärerna
att  regeringen bör  följa  upp  skrivelsen  med  en
redogörelse  om  hur  jämställdhetsperspektivet  har
beaktats i samarbetet.
Vidare anser motionärerna i yrkande 2 att det i det
framtida samarbetet i Östersjöregionen och i arbetet
med    Östersjömiljard    II    behövs   ytterligare
information  om målen till alla berörda  parter  som
kommuner,     landsting,      länsstyrelser      och
näringslivsorganisationer.

4.2.4 Näringslivets och handelns roll i samarbetet

I  motion  U7 (v) yrkande 5 betonar motionärerna att
svenska företag  är  underrepresenterade  i Ryssland
liksom   i   många  andra  länder  i  Östeuropa.  De
konstaterar att  det  i dag finns en rad metoder för
att stödja näringslivet,  alltifrån  utbildning till
kreditgivning. Motionärerna menar att regeringen bör
se över det statliga stödet till svenskt näringslivs
engagemang  i  Ryssland  med målet att kraftigt  öka
svenska företags verksamhet  i  Ryssland. Därvid bör
inte  minst småföretagens expansionsmöjligheter  ses
över, menar  motionärerna,  som begär ett riksdagens
tillkännagivande  om att kraftigt  öka  stödet  till
svensk näringslivsverksamhet i Ryssland.

I Vänsterpartiets kommittémotion  U802 (v) yrkande 1
från     allmänna    motionstiden    betonas     att
Östersjöområdet  utgör  en potentiell närmarknad för
Sverige. En förutsättning för att ta till vara denna
möjlighet  är  att  skapa  kontakter,   nätverk  och
samarbete  med  de  nya marknadsekonomierna  i  öst.
Motionärerna menar att  utbildning  och forskning är
viktiga delar i ett sådant perspektiv och efterlyser
en  tydligare  och  mer fokuserad strategi  för  att
Sverige skall kunna inta  en  ledande  position inom
utbildning och forskning i Östersjöregionen.
I   detta  arbete  bör  det  klargöras  inom  vilka
discipliner  och på vilket sätt Sverige skall agera.
Motionärerna  anser   att   Sverige   bör  satsa  på
framtidssektorer  och på områden där Sverige  i  dag
ligger   långt   framme;    tekniska    ämnen,   IT,
miljöteknik,  administration,  sociala  system   och
utbildningssy-stem.    De   begär   ett   riksdagens
tillkännagivande  om  att   en  svensk  kraftsamling
genomförs  när  det  gäller kompetensutveckling  med
avseende på Östersjöområdet.
I     kommittémotion     U9     (kd)      framhåller
Kristdemokraterna      i      yrkande      3     att
tjänsteexportförordningen  och  dess  regler är  ett
stort   hinder   för   många   företag   som  annars
framgångsrikt    skulle    kunna    konkurrera    om
upphandling.    Motionärerna    önskar   därför   en
avreglering på detta område.
I  yrkande 4 anförs att svenska företag  har  varit
svagt  representerade trots att många av dessa borde
ha goda  förutsättningar  att  konkurrera  på de nya
marknaderna  i  Central- och Östeuropa. Motionärerna
menar  att Projektexportsekretariatet  inom  UD  kan
spela en  större  roll i Östersjöområdet. Därför bör
regeringen utvidga  sekretariatets  mandat  till att
även  gälla  EU-bistånd  för  att  på  detta sätt ge
svenskt näringsliv ytterligare en inkörsport till de
östliga ekonomierna.
I yrkande 5 i samma motion anförs att Sverige, både
i  EU  och  i andra internationella sammanhang,  bör
vara pådrivande  i  arbetet  med  att  se  till  att
Ryssland blir medlem i WTO.
I   motion   U803   (m)   yrkande  5  från  allmänna
motionstiden     framhålls     att     handeln     i
Östersjöregionen har mångdubblats  de  senaste  åren
och har goda förutsättningar att växa ytterligare de
kommande  decennierna.  I  det  sammanhanget noterar
motionärerna att Finland och Tyskland  ingår  i  det
gemensamma  valutasamarbetet  samt  att  valutorna i
Polen  och  de  baltiska  staterna är knutna,  eller
kommer att knytas, till euron och så småningom fullt
ut kommer att delta i valutasamarbetet. Motionärerna
anför   att  den  gemensamma  valutan   kommer   att
förbättra  handelsmöjligheterna  i Östersjöregionen,
inte  minst för småföretagen, när handeln  förenklas
och  valutariskerna   minimeras.   Euron   blir   en
handelsvaluta  för  hela regionen. De menar även att
investeringar   förenklas    av    valutasamarbetet.
Motionärerna  begär  ett riksdagens tillkännagivande
om  vad som i motionen  anförts  om  den  gemensamma
valutans betydelse för handeln i Östersjöregionen.

4.2.5 Övriga frågor

I motion U10 (mp) vill Miljöpartiet betona vikten av
ett  utvecklat   samarbete   och   utbyte  inom  det
kulturella området. Kultur, menar motionärerna,  kan
ses  som  både  bärande  och  enande kitt vad gäller
Östersjösamarbetet. I yrkande 15  anförs  att  olika
typer  av  kulturella  festivaler  bör  arrangeras i
Östersjöregionen. Vidare menar motionärerna  att det
är väsentligt att kunna läsa varandras litteratur  i
större  omfattning  än vad som nu sker. I yrkande 16
begärs   därför   att  satsningar   bör   göras   på
översättning och marknadsföring  av  alla  former av
litteratur  från Östersjöområdet. Miljöpartiet  vill
vidare att kulturens roll kraftfullt uppvärderas och
menar att gemensamma kulturaktiviteter också kan ses
som ett fredsarbete.  Därför anförs i yrkande 17 att
kulturturismen bör utvecklas i hela Östersjöområdet.

Gotland har ett unikt läge  för  utbyte  mellan land
och  folk menar motionären bakom motion U6  (m).  Ön
har förutsättningar  för  att  bli  ett  centrum för
kulturmöten  för länderna runt Östersjön. Detta  bör
utnyttjas, menar  motionären  och  betonar  den allt
större betydelse som kultur och kulturyttringar  har
för   skilda   samhällssektorer,   inte   minst  för
näringslivet,  och därmed för en regions utveckling,
attraktionskraft     och     skapandet     av    nya
arbetstillfällen.   Därför   yrkas  i  motionen  att
Gotlands  roll och möjligheter  i  detta  sammanhang
beaktas  (yrkande   1).  Vidare  konstateras  att  i
strävan att etablera  Gotland  som mötesplats stöder
Gotlands   kommun   större  evenemang,   många   med
internationellt  deltagande.  Motionären  menar  att
Gotland    och   Visby    kan    erbjuda    utmärkta
förutsättningar   för  olika  slags  möten  med  ett
varierat utbud av såväl  möteslokaler,  restauranger
och  förstklassiga  hotellrum.  I  yrkande 2  anförs
därför  att internationella evenemang  av  kulturell
och annan karaktär på Gotland bör ges uppmärksamhet.
Motionären framhåller vidare att för Gotlands del är
det viktigt att det internationella samarbetet också
kan  bidra   till   att  övergripande  mål  om  fler
arbetstillfällen och  fler  invånare lättare uppnås.
Dessa  mål  ligger bakom arbetet  med  att  ta  fram
förslag till  regionala  till-växtavtal.  Ett  antal
samverkansområden tas upp i motionen och i yrkande 3
begärs  ett  riksdagens  tillkännagivande om vad som
anförs  i motionen om de regionala  tillväxtavtalen.
Vidare omnämns  i  motionen  att  en  internationell
snabbinsatsstyrka  inom räddningstjänsten  är  under
förberedande.  I motionen  hävdas  att  Gotland  har
särskilt hög kompetens på detta område och det yrkas
att  den  internationella   räddningstjänsten  skall
utvecklas  med  Gotland  som  bas   (yrkande 4).   I
yrkande 5    vill   motionären   fästa   regeringens
uppmärksamhet på samarbetet mellan regioner inom och
utom Sverige för  att  på  sikt utveckla ett nätverk
för  kunskapsöverföring  och  utveckling   av  vård,
omsorg, hälso- och sjukvård, främst inom psykiatrin.
Samarbetet skall finansieras med EU-medel.

4.3 Utskottets överväganden

Sveriges  kontakter  med  länder öster och söder  om
Östersjön   bygger  på  månghundraåriga   och   nära
kontakter   mellan    människor,    handelsmän   och
näringsidkare   från   länderna  i  området.   Dessa
kontakter avbröts till stor  del  i  anslutning till
den  politiska  utvecklingen  under och efter  andra
världskriget och under en lång period präglad av det
kalla kriget.
Vad vi nu upplever sedan järnridåns  fall  1989 och
Sovjetunionens  upplösning  1991  är att dessa gamla
kontaktvägar återupptas. Utskottet menar att vad som
skett    i   Östersjöområdet   under   den   senaste
tioårsperioden    snarast   är   en   normalisering.
Östersjön har med undantag  för  åren 1945 till 1989
varit  ett hav som bundit ihop länderna  kring  dess
stränder.  Återigen  har  Östersjön blivit en viktig
led   för   mänskliga  kontakter,   handelsmän   och
näringsidkare  och  därmed  en  motor  för tillväxt,
utveckling och ökad sysselsättning i området.
Utskottet  kan  konstatera  att  Sverige har  tagit
aktiv del i det samarbete som har växt  fram  mellan
länderna  kring  Östersjön.  Utskottet  finner detta
mycket  positivt och menar att Sverige, förutom  att
vara en av  de  ledande  nationerna  i  att utveckla
samarbetet  ytterligare,  även  bör  fortsätta   att
aktivt verka för de östliga grannländernas politiska
och   ekonomiska   integration   i   den  europeiska
familjen.   Utskottet   finner  det  därför   mycket
värdefullt att regeringen  i skrivelsen i denna anda
har lagt fram en bra och balanserad strategi för den
framtida Östersjöpolitiken.
Utskottet menar vidare att fortsatta ansträngningar
behövs för att säkra en demokratisk  utveckling  och
säkerhetspolitisk  stabilitet  i Sveriges närområde.
Fortsatta  ansträngningar  behövs   även   för   att
underlätta    handel   och   ekonomiskt   utbyte   i
Östersjöområdet.    Detta   är   enligt   utskottets
uppfattning även av betydelse  för  EU  och unionens
framtida   utveckling.  Utskottet  finner  att   den
strategi som  regeringen  presenterar  i  skrivelsen
ligger väl i linje med dessa utskottets ambitioner.
Regeringen framhåller i skrivelsen att Sverige  har
ett starkt intresse av att understödja en ekonomiskt
och     miljömässigt     hållbar     utveckling    i
Östersjöregionen    och    att    främja    de   nya
demokratiernas   deltagande  i  Europeiska  unionens
samarbetsorgan. Sverige har även ett starkt intresse
av  att  ett  genuint   partnerskap   utvecklas  och
fördjupas mellan EU och Ryssland, menar  regeringen.
Regeringen  betonar  även att ett viktigt element  i
den   ekonomiska   utvecklingen   är   den   sociala
dimensionen och att  en  förutsättning  för  hållbar
tillväxt  är en rimlig fördelningspolitik och social
fred.
Utskottet delar dessa bedömningar.
Samarbetet  med de nya demokratierna runt Östersjön
utgör en del av  Sveriges  samarbete  med länderna i
Central-   och  Östeuropa.  I  februari  1995   lade
regeringen fram  en  proposition (prop. 1994/95:160)
om Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa för
perioden 1995-1998. Denna behandlades av utskottet i
betänkande 1994/95:UU16.
De övergripande målen  för  Sveriges  samarbete med
Central-  och  Östeuropa  fastställdes  av riksdagen
våren 1995:
- att främja en säkerhetsgemenskap,
- att fördjupa demokratins kultur,
- att stödja en hållbar ekonomisk utveckling,
- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
I sitt betänkande framhöll utskottet att  samarbetet
med Central- och Östeuropa intar en central  plats i
svensk  utrikespolitik.  Det  är  ett  grundläggande
svenskt  intresse  att  verka för de fyra ovannämnda
målen,  innefattande även  effektivare  energisystem
och en ökad öppenhet gentemot omvärlden. De central-
och östeuropeiska  staternas  integration i Europa -
där ett framtida medlemskap i unionen  i  de  flesta
fall  utgör  en konkret målsättning - kan bidra till
ökad politisk  och  ekonomisk stabilitet på hela den
europeiska   kontinenten,   framhöll   utskottet   i
betänkandet.
I   juni   1996  beslutade   riksdagen   att   hela
utvecklingssamarbetet  dessutom skall präglas av ett
jämställdhetsperspektiv (bet. 1995/96:UU18).
Utskottet   behandlade   våren   1998   regeringens
proposition  1997/98:70 om samarbetet  med  Central-
och   Östeuropa   för   programperioden   1999-2001.
Utskottet  ställde  sig  i  betänkande  1997/98:UU12
bakom  vad  regeringen  i  propositionen  anfört  om
samarbetet  med  Central-  och  Östeuropa. Utskottet
framhöll i betänkandet att det alltjämt  är  viktigt
att  de  central-  och  östeuropeiska  länderna  får
internationellt  stöd  för  att fullfölja övergången
till demokrati och marknadsekonomi.  De insatser som
aktualiseras  under programperioden 1999-2001  måste
dock utgå ifrån delvis andra förutsättningar, menade
utskottet. Efter  den  första  fasen  av stöd till i
synnerhet de baltiska staternas frigörelse  och  den
andra   fasen   av   stöd   till  uppbyggnad  av  de
demokratiska          och         marknadsekonomiska
samhällsinstitutionerna  i  Central-  och  Östeuropa
vidtar  en  ny fas - EU-utvidgningen och den bredare
Europaintegrationen,     framhöll     utskottet    i
betänkandet.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att den nu
föreliggande    skrivelsen   genomsyras   av   dessa
utskottets bedömningar.
Utskottet menar  att  förebyggande  av  konflikter,
inte minst i närområdet, har varit och förblir en av
de  viktigaste  uppgifterna för svensk utrikes-  och
säkerhetspolitik.   Som   utskottet  har  framhållit
tidigare,  bl.a.  i  betänkande  1997/98:UU12  utgör
utvidgningen av EU en mycket betydelsefull komponent
i  byggandet av en genuin,  allomfattande  europeisk
säkerhetsordning.     Utskottet     underströk     i
sammanhanget  även  vikten av att de länder som inte
är aktuella för EU-medlemskap  så  långt som möjligt
engageras i ett omfattande och nära samarbete med EU
och unionens medlemsländer.
Utskottet     finner     det     därför    särskilt
tillfredsställande   att  regeringen  i   skrivelsen
redovisar som sin uppfattning att beslut om att fler
länder  skall få inleda  konkreta  förhandlingar  om
medlemskap  bör  fattas  redan  hösten 1999, att den
gemensamma  strategin för Ryssland  som  EU  antagit
snabbt måste genomföras samt att EU:s kapacitet att,
med civila och militära medel, förebygga och hantera
kriser bör stärkas.

4.3.1 Allmänna överväganden

I motion U7 (v)  yrkande  1  anförs att lika villkor
skall   gälla  för  alla  berörda  länder   i   EU:s
utvidgningsprocess.
Utskottet  kan inledningsvis konstatera att ett EU-
medlemskap  medför   fördelar  för  kandidatländerna
genom den möjlighet detta ger för landet att delta i
det europeiska samarbetet.  Även processen inför ett
medlemskap  ger  ett  viktigt  stöd   i   det  svåra
reformarbete   som   pågår   i   de   Central-   och
Östeuropeiska  länderna. Som motionärerna framhåller
har   den   ekonomiska   tillväxten   i   flera   av
kandidatländerna varit mycket god medan utvecklingen
i Ryssland och  andra tidigare Sovjetrepubliker inte
har varit så positiv  på det ekonomiska området. Att
den  ekonomiska utvecklingen  har  släpat  efter  är
enligt  utskottets  uppfattning  oroande. Det medför
att de samhälleliga resurserna inte  räcker till för
alla  de  behov  som  finns,  särskilt  vad   gäller
insatser av social karaktär.
Vid  sidan  av  utvidgningen  är det, som utskottet
framhållit ovan, av största vikt att också integrera
Ryssland  och  övriga  OSS-länder i  det  europeiska
samarbetet. Utskottet kan dock konstatera att mycket
har gjorts. Med Ryssland  har  ett partnerskaps- och
samarbetsavtal  upprättats (PSA)  vilket  utgör  ett
ramverk  för  förbindelserna   mellan   unionen  och
Ryssland.  Vidare  har  EU  under  1999  antagit  en
Rysslandsstrategi som på ett sammanhållet  sätt  har
formulerat   unionens   politik   på   ett   flertal
samarbetsområden.  Avtalet  täcker  ett  stort antal
frågor, från fördjupad politisk dialog till åtgärder
för   att   främja  handel  och  investeringar.  Det
centrala i strategin  är  ett  utökat  och fördjupat
samarbete  mellan  EU  och Ryssland. Utskottet  vill
även framhålla betydelsen av det bilaterala stöd som
Sverige och andra länder  utsträcker  till Ryssland.
Vidare   förtjänar   samarbetet  inom  den  nordliga
dimensionen  att lyftas  fram  i  detta  sammanhang.
Detta är av särskild  betydelse för att fokusera och
samordna samarbetet med Ryssland.
Det  stöd  som  kommer  Ryssland   till  del  genom
multilaterala och bilaterala kanaler är av betydelse
för att underlätta den samhälleliga utvecklingen och
bidrar  till att skapa en grund för en  socialt  och
ekologiskt hållbar utveckling i landet. Samtidigt är
det  enligt   utskottets   uppfattning   av  central
betydelse  att  Ryssland  förmår  driva en ekonomisk
politik som inger omvärlden förtroende  och  att man
honorerar sina åtaganden gentemot omvärlden.
Utskottet  finner att ansträngningar görs både  för
de länder som  sökt medlemskap och för de länder som
önskar att närma  sig  den  europeiska integrationen
genom ett utökat samarbete. Utskottet kan konstatera
att detta sker på ett flertal samarbetsområden.
Utskottet anser dock inte att  det är lämpligt, som
motionärerna förordar, att denna integrationsprocess
skall  vara  lika  för  alla länder i  Central-  och
Östeuropa.   Det   föreligger    enligt   utskottets
uppfattning en skillnad mellan en  process  som  har
till  syfte  att  leda  till medlemskap i Europeiska
unionen  och  en  process som  har  till  syfte  att
utveckla ett närmare  samarbete och ökad integration
med  EU.  Båda  processerna  har  emellertid,  menar
utskottet,  berättigande   i   Sveriges   och   EU:s
övergripande  strävan  att  skapa  ett  allt närmare
samarbete mellan Europas folk och länder.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet  motion
U7 (v) yrkande 1.

I  yrkande  2  i samma motion menar motionärerna att
det   svenska  engagemanget   för   en   demokratisk
utveckling i Vitryssland måste förstärkas.
Utskottet har i betänkande 1999/2000:UU1 framhållit
att dess bedömning är att den politiska utvecklingen
i Vitryssland  ger  anledning  till  oro och att vad
gäller respekten för de mänskliga rättigheterna  och
de demokratiska friheterna är situationen allt annat
än  tillfredsställande. Utskottet uttalade vidare en
förhoppning  om att situationen kommer att förändras
så  att  Vitryssland  kan  ta  plats  bland  Europas
demokratiska nationer.
Utskottet  kan  konstatera  att  regeringen vid ett
flertal tillfällen gjort markeringar  när det gäller
utvecklingen  i  Vitryssland, senast i oktober  1999
när   den   demokratiska    vitryska    oppositionen
genomförde  en  manifestation  i  Minsk  vilken  den
vitryska  regeringen  på  ett  våldsamt  sätt  sökte
förhindra    samt    fängslade   flera   framstående
företrädare för oppositionen. I uttalandet uppmanade
då den svenska regeringen  den  vitryska regimen att
inleda konkreta samtal med oppositionen,  omedelbart
frige   fängslade  oppositionella  och  intensifiera
efterforskningarna efter de försvunna politikerna.
Utskottet   noterar   vidare   att   EU  vid  flera
tillfällen gjort tydliga markeringar mot de vitryska
brotten  mot  de  mänskliga  rättigheterna   och  de
demokratiska  friheterna.  I  maj  1999  gjorde EU:s
ordförandeskap ett uttalande på hela EU:s vägnar som
betonar  vikten  av  att  det  vitryska  folket  ges
möjlighet att demokratiskt uttrycka sig i  politiska
och konstitutionella frågor. I juli 1999 gjordes ett
annat  uttalande  som bl.a. uttrycker EU:s stöd  för
den  vitryska  befolkningens  förhoppningar  om  att
skapa ett fritt,  öppet och demokratiskt samhälle. I
september     1999    uttryckte     medlemsländernas
utrikesministrar   djup   oro   över   den  vitryske
oppositionspolitikern Viktor Gontjars försvinnande.
Utskottet menar emellertid att uttalanden till stöd
för    den   demokratiska   oppositionen   inte   är
tillräckligt   och  att  det  även  är  möjligt  att
genomföra insatser  till  stöd  för  de demokratiska
krafterna,  för en demokratisk utveckling  i  landet
och för de krafter  som  verkar  för  respekt för de
mänskliga  rättigheterna.  Så  har även skett,  både
från  EU:s  och  från  svensk  sida.  Utskottet  har
inhämtat  att  i november 1997 anordnade  regeringen
tillsammans med Polen ett internationellt seminarium
vid Östersjöinstitutet  i  Karlskrona  med syfte att
markera stöd för det vitryska civila samhället.  Som
en  uppföljning  till  seminariet beslutade Sida-Öst
1998  om  ett projekt inom  ramen  för  det  svenska
utvecklingssamarbetet  med  Central-  och Östeuropa.
Projektet,  med  Forum  Syd som paraplyorganisation,
syftar till att främja kontakter  mellan svenska och
vitryska   enskilda   organisationer.   Vidare   har
utskottet erfarit att regeringen stöder projekt  med
anknytning   till   demokrati   och   mediefrihet  i
Vitryssland,  bl.a.  genom att närmare 200  vitryska
journalister fått tillfälle  att i Sverige gå igenom
kurser om bl.a. mediernas roll  i  ett  demokratiskt
samhälle. Därtill har regeringen inom ramen  för det
av  Svenska  institutet  administrerade "Partnerskap
för kultur" avsatt särskilda medel för insatser till
stöd  för de demokratiska krafterna  i  Vitryssland.
Svenska  institutet har även genom UNDP i Minsk gett
stöd till två vitryska projekt med direkt anknytning
till mänskliga  rättigheter. Sida-Öst delfinansierar
dessutom den vitryska  med-borgarrättsorganisationen
Charta 97:s Brysselkontor.
Även   EU  gör  ansträngningar   för   att   stödja
demokratin i Vitryssland. Ett konkret exempel är ett
Tacisprojekt  uppgående  till  5  miljoner euro till
stöd för det civila samhället i Vitryssland.
Utskottets  uppfattning  är att samarbete  med  den
vitryska regeringen inte är  möjligt  så  länge  som
förhållandena  vad gäller respekten för de mänskliga
och  demokratiska   rättigheterna  inte  förbättras.
Detta   får   dock   inte  utesluta   mellanfolkliga
kontakter    och    kontakter     mellan    enskilda
organisationer. Människorna i Vitryssland är i stort
behov   av   internationella  kontakter,   och   den
demokratiska oppositionen  bör uppmuntras. Utskottet
finner därför de insatser som  görs  av  Sverige och
EU,  genom  de  kanaler  som  står till buds, mycket
värdefulla och menar att dessa kommer att underlätta
en  övergång till en demokratisk  samhällsordning  i
landet.
Utskottet  utgår ifrån att regeringen även framgent
kommer att fortsätta ansträngningarna för att främja
respekten för  mänskliga  rättigheter i Vitryssland.
Vitryssland är ett land som  ligger nära Sverige och
en stabil och demokratisk utveckling i landet ligger
i  vårt  och  hela Europas intresse.  Utskottet  har
erfarit  att regeringen  avser  att  bjuda  in  alla
svenska frivilligorganisationer  som  är verksamma i
Vitryssland  till  ett  möte  för att diskutera  hur
arbetet  för  att  främja  respekten  för  mänskliga
rättigheter och för ett upprättande  av demokratin i
Vitryssland, kan bedrivas vidare.
Utskottet    kan   konstatera   att   det   svenska
engagemanget  för   en   demokratisk   utveckling  i
Vitryssland är omfattande och att mycket  redan görs
för  att  understödja  de  demokratiska krafterna  i
landet. Utskottet menar att  motionärernas  önskemål
därmed  torde  vara  tillgodosedda.  Utskottet menar
dock  att  i  den mån nya vägar kan finnas  för  att
stödja  de demokratiska  krafterna  i  landet  skall
dessa utnyttjas.
Med vad som  anförts  anser  utskottet att motion U7
(v) yrkande 2 är besvarad.

Miljöpartiet menar i motion U10  (mp)  yrkande 1 att
en   hållbar   ekologisk,   social  och  demokratisk
utveckling i Östersjöregionen  måste  gå hand i hand
med  den  ekonomiska  utvecklingen. I yrkande  18  i
samma motion anförs att en ekonomisk omstrukturering
i de baltiska ansökarländerna  måste  kombineras med
förbättringar i deras miljö- och sociallagstiftning.
Utskottet  kan  inledningsvis  konstatera   att  de
viktiga områden för samhällsutveckling som tas upp i
yrkande  1  har alla sin rättmätiga plats i Sveriges
samarbete med  länderna  på  andra  sidan Östersjön.
Utskottet menar att dessa områden är  väl täckta när
det   gäller   målsättningarna   för   det  konkreta
samarbete som har växt fram. Regeringens  skrivelse,
som   beskriver   samarbetet   i  alla  dess  delar,
behandlar utförligt även dessa samarbetsområden.  Av
skrivelsen     framgår    att    förbättringar    på
miljöområdet, ekonomisk och social utveckling liksom
demokratisk  utveckling  utgör  centrala  element  i
regeringens strategi för Östersjösamarbetet.
Utskottet menar  också  att  Sverige har ett starkt
intresse  av  att  miljöförbättrande   investeringar
kommer  till stånd i länderna runt Östersjön.  Dessa
investeringar   medverkar  till  renare  vatten  och
renare luft i Östersjöområdet. Det finns även, menar
utskottet, sociala,  ekonomiska  och allmänpolitiska
motiv  för  att  bistå  samarbetsländerna  på  detta
område.
Utskottet  vill  även  anföra  att  frågor  rörande
sociala förhållanden samt  hälso-  och  sjukvård  är
viktiga  i  de  central- och östeuropeiska ländernas
fortsatta utveckling.  Svenska insatser inriktade på
hälso- och sjukvårdssektorn kan bidra till att lägga
grunden för en fortsatt ekonomisk utveckling.
Vidare   kan   utskottet   konstatera    att    den
demokratiska  processen  i  Central-  och  Östeuropa
fortsätter   med   vissa   undantag   att  utvecklas
positivt.  Utskottet ser med tillfredsställelse  att
Sverige gör insatser för uppbyggnad och stärkande av
det civila samhället i samarbetsländerna.
Vidare   anser   utskottet   att   kulturellt   och
akademiskt  samarbete  med  länderna  i Central- och
Östeuropa     är     av     stor     betydelse     i
demokratiseringsprocessen.  Utskottet  menar  därför
att  det  är  av  vikt  att  Sverige  fortsätter att
vidareutveckla kultur- och utbildningssamarbetet med
de nya demokratierna i Östersjöregionen.
Med vad som ovan anförts menar utskottet  att motion
U10 (mp) yrkande 1 är besvarad.

När det gäller yrkande 18 har utskottet inhämtat att
insatser med målsättningen att bidra till en socialt
hållbar  ekonomisk omvandling har, under de  senaste
åren, fått  tydligare  betoning på den sociala delen
av  målsättningen.  Via Sida  lämnas  stöd  till  de
baltiska staterna för  bl.a. uppbyggande av hållbara
och       bättre      riktade      social-       och
pensionsförsäkringssystem.  Vad  avser förbättringar
av   miljölagstiftningen  är  Sveriges   stöd   till
kandidatländerna  inriktat på att bistå dessa länder
med att uppnå EU:s krav på anslutning. Detta stöd är
dels  institutionellt   genom  rådgivningsstöd  till
miljömyndigheter, dels juridiskt genom hjälp med EU-
anpassning av lagstiftning  och regelverk. Utskottet
har  erfarit  att svenska rådgivare  vid  nationella
miljömyndigheter  i  kandidatländerna  arbetar bl.a.
med EU-anpassning av kemikaliekontroll.

Det  är  utskottets mening att en förutsättning  för
att    den    ekonomiska     reformprocessen     och
samhällsutvecklingen  i stort skall bli framgångsrik
är att sociala reformer, åtgärder på miljösidan samt
demokratiutveckling  går   hand   i   hand  med  den
ekonomiska utvecklingen.

Därmed  anser utskottet att motion U10 (mp)  yrkande
18 är besvarad.

4.3.2 Miljö och energi

I motion  U7  (v)  yrkande  3  anförs att ekologiskt
uthålliga transportsystem bör utvecklas i Östeuropa.
Utskottet  vill inledningsvis framhålla  att  målen
för Sveriges  bilaterala  samarbete med Central- och
Östeuropa  fastställdes  av  riksdagen  i  maj  1995
(prop.   1994/95:160,   bet.   1994/95:UU16,   rskr.
1994/95:308). Samarbetet har även  behandlats i bet.
1997/98:UU12 (prop. 1997/98:70, rskr.  1997/98:244).
Två av de fyra i propositionen angivna målen  utgörs
av
-   att   stödja   en   socialt  hållbar  ekonomisk
omvandling,
- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
Vidare kan utskottet konstatera att en betydelsefull
del av samarbetet på transportområdet  i Europa sker
inom   EU:s   ram.   I   juni  1998  träffades  EU:s
regeringschefer   i   Cardiff   och   bestämde   att
strategier för integrering av miljöansvar skulle tas
fram     inom     flera     sektorer,      däribland
transportområdet.   Transportministrarna   träffades
senare och beslutade därvid om riktlinjerna  för det
fortsatta  arbetet. Detta välkomnades vid Europeiska
rådets möte  i  Wien  i  december  1998.  Det finska
ordförandeskapet  har  utarbetat  ett  förslag  till
strategi som antogs på transportministermötet  den 6
oktober  1999. Avsikten är att strategin skall kunna
antas på toppmötet  i  Helsingfors  i december 1999.
Den första uppföljningen av strategin kommer att ske
under  det svenska ordförandeskapet första  halvåret
2001.
Förslaget till strategi innehåller bl.a.
- analys  av  dagsläget,  med statistik om kommande
trafikökning och dess
relation till uthållighet,
-  sammanställning av hittills  beslutade  åtgärder
inom området,
-  identifiering   av   särskilda   åtgärder  såsom
minskning   av  koldioxidutsläppen  från  väg-   och
flygtrafiken  och minskning av skadliga utsläpp från
alla transportslag,
- analys av konsekvenserna  av  ökade  transporter,
bl.a. till följd av utvidgningen,
-   analys   av  effekter  av  buller  från  vägar,
godstransporter på järnväg och flyg.
Utskottet vill  även  framhålla  att det i strategin
betonas att fortsatt arbete också  bör läggas ned på
att  få till stånd åtgärdspaket, framtagna  av  alla
berörda parter, med långsiktiga och övergripande mål
som innebär  att  aspekter  på ekologisk uthållighet
jämställs  med  ekonomiska och  sociala  aspekter  i
framtida  transportpolitiska   program.  Kortsiktiga
uppföljningsmål, som berör medlemsstaterna  och  EG-
kommissionen,  avser  främst  direktiv, förordningar
och   vissa   undersökningar  som  håller   på   att
utarbetas.  Rådet  kommer  under  2000  -  2004  att
bearbeta  de operationella  delarna  och  med  jämna
mellanrum se  över  uppnådda  resultat.  Den  första
utvärderingen  kommer, som framgått ovan, att ske  i
juni 2001.
När det gäller  analysen av dagsläget kan utskottet
konstatera att utvidgningsprocessen  lyfts  fram som
en  av  de  största utmaningarna när det gäller  att
hantera den transportökning  utvidgningen kommer att
innebära.
I   strategin   pekas  på  vikten  av   att   hitta
möjligheter till att skapa kollektivtrafiksystem och
godstransportsystem  som  skapar förutsättningar för
tillväxt i kandidatländerna  på  ett  mera  hållbart
sätt. Detta skall enligt strategin ske främst  genom
Transeuropeiska     nät    (TEN)    och    Transport
Infrastructure Need Assessment (TINA).
I strategin lämnas en  öppning för kommissionen att
se   över   möjligheten   att   införa    strategisk
miljöbedömning av TEN och TINA.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att  motion
U7 (v) yrkande 3 är besvarad.

I  yrkande  6  i  motion U7 (v) yrkas att ekologiskt
hållbara alternativ till kärnkraften bör utvecklas i
Östeuropa.
Utskottet kan konstatera  att  en  utgångspunkt för
det   svenska   ekonomiska   biståndet  är  att   de
kärnkraftverk  som  inte  kan  uppnå  en  acceptabel
säkerhetsnivå  bör  stängas  så snart  som  möjligt.
Vidare  noterar  utskottet  att det  svenska  stödet
inledningsvis           koncentrerades            på
säkerhetsförbättringar  i  de  äldre sovjetiskbyggda
kärnkraftverken.    Särskilt   har   insatser    vid
Ignalinaverket i Litauen  prioriterats.  Stödet  har
också  omfattat  stärkande av säkerhetsmyndigheterna
och    förbättring    av    säkerhetskulturen    vid
kärnkraftverken.  Detta   samarbete  har  gett  gott
resultat,    enligt    vad    utskottet    inhämtat.
Investeringar i säkerhetsförbättringar med syfte att
förlänga drifttiden ryms dock inte  inom det svenska
kärnsäkerhetsstödet.
Sverige  kommer  att vinna värdefulla  erfarenheter
vad   gäller   avstängning   och   nedmontering   av
kärnkraftverk i  och med nedläggningen av en reaktor
vid Barsebäck. Som  motionärerna  framhåller bör den
kompetens och erfarenhet som uppnås  i  detta arbete
utnyttjas i Östsamarbetet.
Utskottet  har  vidare  inhämtat  att det finns  en
stark  strävan  från de nya självständiga  staterna,
inte  minst i Baltikum,  att  ändra  den  befintliga
infrastrukturen  på  energiområdet,  som byggdes upp
för  att passa Sovjetunionens energiförsörjning.  Nu
försöker  man  i  stället  finna kopplingar till det
övriga Europa. Ett regionalt  sammankopplat elnät är
enligt  utskottets uppfattning positivt  för  miljön
och    har    indirekt    positiva    effekter    på
klimatförändringar,      eftersom     de     samlade
produktionsresurserna kan utnyttjas jämnare.
Vidare  kan  framhållas  att   energisamarbetet   i
regionen   sker   på   många  plan.  Regerings-  och
myndighetssamarbetet  växer   sig   allt   starkare.
Energiföretagen    har    slutit    sig   samman   i
organisationer som Baltrel och Baltic Gas.
Energisamarbetet  kring  Östersjön fick  ett  stort
utrymme  i  1997 års energipolitiska  riksdagsbeslut
(prop.   1996/97:84,    bet.   1996/97:NU12,   rskr.
1996/97:272). Bland annat  sägs  att  Sverige aktivt
skall  verka  för  en  integrering  av de nationella
energisystemen  i  Norden och Östersjöregionen.  Det
framhålls att det är  av  stort svenskt intresse att
minska riskerna med kärnkraften i Baltikum och östra
Europa  och  att  utveckla  ett  energisystem  kring
Östersjön  som  är  säkert,  väl  dimensionerat  och
ekologiskt  uthålligt.  De tekniska  och  ekonomiska
möjligheterna  att utnyttja  förnybara  energikällor
skall tas till vara i största möjliga utsträckning.
Utskottet  noterar   vidare   att   den   egentliga
startsignalen   för   det   numera   mycket   aktiva
regeringssamarbetet       var       de      nordiska
statsministrarnas gemensamma deklaration  i Bergen i
juni  1997.  Statsministrarna  förklarade då att  de
hade  för  avsikt  att samarbeta för  att  genomföra
visionen   om   en  uthållig   energiförsörjning   i
Östersjöregionen.    Statsministrarna    gav    sina
energiministrar i uppdrag att utarbeta en rapport  i
detta ämne. Den rapporten, den s.k. Bergenrapporten,
lades  fram  i maj 1998. I rapporten lades stor vikt
vid behovet av samarbete mellan myndigheterna. Andra
frågor som behandlas  är klimatsamarbetet och vikten
av att arbeta för en harmonisering av rambetingelser
för energihandel, exempelvis  skatter och miljökrav.
Ungefär  samtidigt som det nordiska  "Bergenarbetet"
avslutades  tog  EG-kommissionen  initiativ till ett
s.k. Baltic Energy Task Force. Ett  av  huvudmotiven
var att identifiera angelägna investeringsbehov inom
energisektorn runt Östersjön.
Det   bör   enligt  utskottets  uppfattning  vidare
betonas att Östersjöregionens energiministrar möttes
första gången  i  Stavanger  i  december förra året.
Även  EG-kommissionen deltog som en  part  i  mötet.
Ministrarna  enades  om  en vision för det regionala
energisamarbetet.
I    kommunikén    från   Stavangermötet    betonar
ministrarna betydelsen  av  regionalt  samarbete  på
energiområdet,  samtidigt  som  de  konstaterar  att
utgångspunkterna   skiljer   sig   avsevärt   mellan
länderna  i regionen. Som önskvärda samarbetsområden
framhålls   bl.a.    harmonisering   av   regelverk,
främjande   av   gränsöverskridande   investeringar,
utveckling av el-  och  gasnäten  samt övergång till
mer   miljövänliga   energislag,  t.ex.   ett   ökat
utnyttjande av förnybar energi.
I det arbetsprogram som har utarbetats har samtliga
Östersjöländer       deltagit       genom       CBSS
(Östersjöstaternas  råd),   Nordiska  ministerrådet,
Baltiska    rådet    och    EG-kommissionen.    Fyra
arbetsgrupper har bildats med  ansvar  för  el, gas,
klimatpolitik respektive energieffektivisering.
Utöver  verksamheten  inom arbetsgrupperna har  ett
antal studier och projekt genomförts med huvudsaklig
finansiering  från  EG-kommissionen.   En  av  dessa
studier behandlar möjligheten till ökat  utnyttjande
av förnybara energislag. I rapporten konstateras att
användningen  av  förnybara  energislag skiljer  sig
avsevärt mellan länderna, från  1-2 % till mer än 15
% av den totala energitillförseln  (mer  än  60 % om
storskalig  vattenkraft  räknas  med).  Den tekniska
potentialen   för   förnybar   energi   bedöms  vara
åtminstone  40  % av den totala energitillförseln  i
regionen. Den relativa  kostnaden  måste dock minska
avsevärt om potentialen skall kunna realiseras.
Vid  ett  möte i Helsingfors enades ministrarna  om
att fortsätta  samarbetet  enligt  de riktlinjer som
dragits  upp  i  Stavanger. I det fortsatta  arbetet
kommer också energisektorns  del  att  integreras  i
arbetet  med  att  utveckla  en  regional  Agenda 21
(Baltic   21).   Samarbetet   kommer   att   ges  en
institutionell  ram.  En  arbetsgrupp med tjänstemän
från  berörda länder kommer  att  bildas  (Group  of
Senior Energy Officials).
Utskottet  menar  att  en  uthållig och miljöriktig
energiförsörjning är av avgörande  betydelse för den
ekonomiska     och     sociala    utvecklingen     i
Östersjöregionen. Utskottet  finner  att  åtskilliga
initiativ  har tagits inom detta område och  att  en
rad av åtgärder  är under genomförande med de syften
som motionärerna efterlyser.
Med vad som anförts  anser  utskottet  att motion U7
(v) yrkande 6 är besvarad.

Miljöpartiet  begär  i  motion U10 (mp) att  Sverige
måste  prioritera  arbetet   med   Östersjöns  miljö
ytterligare (yrkande 2) samt aktivt minska utsläppen
av  kväve  och  fosfor till haven (yrkande  3),  att
Sverige initierar  krafttag  för  att  få  stopp  på
oljeutsläppen  i  Östersjön (yrkande 4), att Sverige
verkar    för   att   mottagningsanläggningar    för
miljöfarligt  maskinrumsavfall byggs i de länder där
de i dag saknas  (yrkande 5), att dessa anläggningar
skall   kunna  utnyttjas   utan   kostnad   i   hela
Östersjöområdet   (yrkande  6),  att  Sverige  måste
initiera  krafttag  mot   förorenande  utsläpp  från
tätorter  och industrier (yrkande  7),  att  Sverige
måste  verka   för   att   minska   den  radioaktiva
föroreningen  av  Östersjön  (yrkande  8)  samt  att
Sverige  måste  ta  initiativ  till rådgivning  till
länder  runt  Östersjön  för  att  skapa   ett   mer
långsiktigt     ekologiskt     jordbruk    än    det
konventionella som bedrivs i Västeuropa (yrkande 9).
När   det   gäller  övergödningsproblematiken   och
utsläppen av kväve  och fosfor har utskottet erfarit
att   vid  ett  möte  inom   Helsingforskommissionen
(HELCOM)   i   september  1999  fattades  beslut  om
genomförande av  1988 års ministerdeklaration. Denna
innehåller beslut  om  en  minskning  med  50  %  av
långlivade   organiska   föreningar  (dioxiner,  PCB
etc.),   tungmetaller   och  närsalter   från   alla
utsläppskällor   jämfört   med    1985   års   nivå.
Minskningen skall vara genomförd senast  år 2005 med
en lägesrapport år 2003.
Vidare kan utskottet i denna del konstatera att för
svensk  del  arbetar den parlamentariska beredningen
om mål i miljöpolitiken,  Miljömålskommittén,  (dir.
1998:7) med att föreslå delmål och åtgärdsstrategier
bl.a. för att klara av Sveriges internationella  och
nationella      åtaganden     när     det     gäller
övergödningsproblemen.
Utskottet har inhämtat  att  från  svensk  sida  är
engagemanget  stort  för  att minska oljeutsläppen i
Östersjön  och  för att maskinrumsavfall  och  annat
avfall från fartyg  tas  om  hand på bästa sätt. Det
kan  framhållas att Sverige inom  HELCOM  har  varit
drivande  när  det gäller den s.k. Östersjöstrategin
som bl.a. anger att alla hamnar inom Östersjöområdet
skall    ha   mottagningsanläggningar    samt    att
användningen av dessa skall vara avgiftsfri.
Utskottet  har  vidare erfarit att för att påskynda
processen gav regeringen i juni 1999 i uppdrag åt en
utredare   att   söka    kartlägga   situationen   i
Östersjöområdet. Rapporten  visar att situationen är
förhållandevis god och att de  flesta stora hamnar i
området  har  mottagningsanläggningar.   Enligt  vad
utskottet  inhämtat  kommer  regeringen att se  över
utfallet  av  analysen för att se  vilka  eventuella
ytterligare  åtgärder   som   kan   vidtas  för  att
Östersjöstrategin  skall  kunna  vara genomförd  vid
halvårsskiftet 2000.
När det gäller radioaktiva föroreningar i Östersjön
har utskottet inhämtat att Sverige  aktivt  deltar i
en    arbetsgrupp    (Monitoring    of   Radioactive
Substances)  som  har  en  rådgivande funktion  till
HELCOM. Denna arbetsgrupp har till uppgift att samla
in och övervaka data om radioaktiva  föroreningar  i
Östersjön.   Vad   gäller   radioaktiva   ämnen  som
förorenar  Östersjön  via  Kattegatt  deltar Sverige
aktivt   i   Oslo-  och  Pariskonventionens  (OSPAR)
arbetsgrupp som  övervakar situationen. Vid ett möte
inom OSPAR sommaren  1998  uppmärksammades  parterna
bl.a.  på utsläppen från Sellafield. Mötet antog  en
strategi  för  att  motverka  utsläpp av radioaktiva
ämnen i haven.
Vidare  har  utskottet inhämtat  att  regeringen  i
regleringsbrevet    för   år   1999   till   Statens
strålskyddsinstitut (SSI) givit institutet i uppdrag
att  senast  den  30  december  1999  i  samråd  med
Naturvårdsverket  redovisa   till  regeringen  vilka
insatser som är nödvändiga för  att  tillfredsställa
behovet av en miljöövervakning av radioaktiva  ämnen
i  allmänhet avseende både miljöförändringar på land
och  i  vatten.  Regeringen har för avsikt att följa
upp förslagen i myndigheternas  rapporter  under  år
2000.
När  det gäller jordbruket kan utskottet konstatera
att unionens  jordbrukspolitik  kommer  att  genomgå
vissa förändringar under den närmaste sexårsperioden
till  följd av den uppgörelse om reformfrågorna  som
uppnåddes  i  medlemskretsen  första  halvåret 1999.
Ytterligare förändringar kan komma att  ske  som  en
följd av nästa runda av frihandelsförhandlingar inom
WTO,   vilka   bl.a.   förväntas  behandla  fortsatt
liberalisering  av handeln  med  jordbruksprodukter.
Ett  mandat  för  dessa   förhandlingar  kommer  att
diskuteras i slutet av 1999.
Utskottet   menar  dock  att  införandet   av   den
gemensamma  jordbrukspolitiken   och   efterföljande
strukturrationaliseringar inom jordbruket i vissa av
kandidatländerna kan komma att medföra ett  hot  mot
den  biologiska  mångfalden  i  dessa länder. Därför
menar  utskottet  att införandet av  den  gemensamma
jordbrukspolitiken     och    förberedelserna    för
medlemskapet  inom  detta   område   måste   ske   i
överensstämmelse med gällande internationella avtal,
inte minst konventionen om biologisk mångfald.
Utskottet    anser    vidare    att    de   svenska
erfarenheterna från ekologiskt lantbruk bör tas till
vara i detta arbete.
Utskottet  anser  att  därmed  är  motion  U10  (mp)
yrkandena 2-9 besvarad.

I  motion  U10 (mp) yrkande 10 begärs ett riksdagens
tillkännagivande  om  att  kräva  öppenhet och insyn
angående  radioaktiva  utsläpp, kärnbränsle  m.m.  i
Barentsregionen. I yrkande 11 begär motionärerna att
regeringen ges till känna  vad i motionen anförts om
de risker som finns i Barentsregionen.  Vidare yrkas
att  miljöhoten  i  Barentsregionen  övervakas   och
åtgärdas  (yrkande  12).  I  yrkande  13  begärs att
samarbetet inom Barentsregionen utvecklas vidare och
i  yrkande  14  att  de  globala  hot  som  finns  i
Barentsregionen diskuteras på internationell nivå.
I partimotion U402 (c) yrkande 1 anser motionärerna
att  regeringen  bör  medverka  till  att  stärka de
miljöförbättrande insatserna i Barentsregionen.
Utskottet  kan  liksom motionärerna konstatera  att
miljöproblemen i den  ryska delen av Barentsområdet,
särskilt   på  Kolahalvön,   är   av   mycket   stor
omfattning.  Problemen  är väl kända, och långvariga
insatser kommer att krävas  för  att förbättra läget
vad  gäller  miljön i området. Ett antal  nationella
och multilaterala  biståndsgivare är förutom Sverige
aktiva i området för  att  bistå  Ryssland  i  detta
arbete.
För  svenskt  vidkommande  vill utskottet framhålla
att Sverige sedan 1992 samarbetar  med  Ryssland  på
kärnsäkerhetsområdet.       Samarbetet      omfattar
reaktorsäkerhet, avfallsfrågor och strålskydd. Under
perioden  1992-1999  har  Sverige   anslagit  ca  42
miljoner  kronor  till  insatser på detta  område  i
Ryssland.    Det   svenska   stödet    utgår    till
säkerhetshöjande  åtgärder  vid  kärnkraftverken  på
Kolahalvön och i Leningrads län.
När  det  gäller  Kola  kärnkraftverk  har  Statens
kärnkraftinspektion  överenskommit  med Finland  och
Norge  om  ett  samarbete  i ett omfattande  projekt
rörande installation av ett  helt  oberoende  system
för nödförsörjning av matarvattnet till reaktorblock
3  och  4.  Systemet  avses  träda i kraft vid bl.a.
totalt bortfall av elförsörjning. Projektet beräknas
vara avslutat vid slutet av år 2000.
Sverige    är    vidare   medlem   i   det    under
Internationella atomenergiorganet  (IAEA) etablerade
Contact  Expert  Group  (CEG) (tillkom  på  nordiskt
initiativ    1995-96)    vilket     samordnar    det
internationella  samarbetet  rörande omhändertagande
av  radioaktivt  avfall i Ryssland.  Utskottet  vill
framhålla att ett  viktigt arbete som pågår inom CEG
är   att   identifiera   en    rysk   strategi   för
omhändertagande    av   utbränt   kärnbränsle    och
radioaktivt avfall.  Utskottet  noterar  vidare  att
Sverige deltar i ett internationellt projekt för att
utveckla    och   licensiera   en   transport-   och
förvaringsbehållare   för  använt  kärnbränsle  från
ryska atomubåtar. Projektet  kan  beskrivas  som  en
första   länk   i   en   kedja   av   åtgärder   för
omhändertagande av använt kärnbränsle.
Utskottet   har  inhämtat  att  avsaknaden  av  ett
fungerande juridiskt  ramverk  är  och har varit ett
stort  hinder  för  samarbetet med Ryssland  på  det
nukleära området. Vid  Barentsrådets  ministermöte i
Bodö,  Norge,  den  5  mars  1999 undertecknades  en
principdeklaration   "Declaration    of   principles
regarding   a   Multilateral  Nuclear  Environmental
Programme   in   the    Russian    Federation".   De
undertecknande   staterna,  däribland  Sverige   och
Ryssland, deklarerar där sin vilja att framförhandla
ett  legalt  ramverk  för  biståndsinsatser  på  det
nukleära området  i den ryska federationen. Avsikten
med avtalet är framför  allt  att  reglera frågor om
skatter, tullar, ansvarsfrågor och frågor  om status
för personal. Enligt vad utskottet erfarit pågår  nu
multilaterala förhandlingar om detta avtal.
Vad  avser frågan om illegal spridning av kärnämnen
har     utskottet      inhämtat      att     Statens
kärnkraftinspektion (SKI) sedan 1992 på  regeringens
uppdrag  bedriver  samarbete med länder i det  forna
Sovjetunionen  för  att   förhindra   spridning   av
kärnämnen  och  kärnvapen  utanför  de  definierande
kärnvapenstaterna.   SKI   bistår   berörda  länders
ministerier och myndigheter bl.a. i form av stöd med
införande av modern lagstiftning samt  etablering av
system   för   kontroll   av   användning,  lagring,
transport och handel med kärnämnen.
Vidare   noterar   utskottet   att   regeringen   i
skrivelsen   framhåller   att  svenska  myndigheter,
svensk industri och svenska konsultföretag i dag via
internationellt samarbete har  goda  förutsättningar
att  bidra  till  en  förbättring av säkerheten  vid
kärntekniska  anläggningar  och  av  hanteringen  av
radioaktivt  avfall  och  utbränt  kärnbränsle  inom
Östersjöregionen.  Regeringen  aviserar i skrivelsen
att den kommer att ägna detta frågekomplex  särskild
uppmärksamhet    inför   och   under   det   svenska
ordförandeskapet i  EU,  i  synnerhet  med  tanke på
förhållandena  i Ryssland och Litauen. Av skrivelsen
framgår   även  att   regeringen   prioriterar   det
säkerhetsfrämjande   området.   Det  poängteras  att
samarbetet  med  Ryssland  bl.a. skall  inriktas  på
ryska tull- och gränskontrollmyndigheter,  stöd till
upprättande   av  export-  och  importkontroll  samt
fysiskt skydd för bearbetning av kärnämnen.
Vidare noterar  utskottet att regeringen som en del
av  sin strategi för  Östersjösamarbetet  anser  att
Sverige  bör  fortsätta med sina bilaterala insatser
och sitt samarbete  med  andra bidragsgivare för att
höja   säkerheten   vid   kärnkraftsanläggningar   i
Sveriges närområde. Där ingår  bl.a. kärnkraftverken
på  Kolahalvön.  Regeringen  framhåller  vidare  att
fortsatt uppmärksamhet bör riktas  mot problemen med
använt  kärnbränsle  och  radioaktivt  avfall   från
skrotade   ryska   atomubåtar  och  atomisbrytare  i
nordvästra Ryssland.
Utskottet välkomnar  dessa  ställningstaganden från
regeringens  sida  och  kan  för  sin   del  således
konstatera att en mängd insatser inom de områden som
motionärerna   efterlyser   är  under  genomförande.
Utskottet ser med tillfredsställelse  på att Sverige
riktar   särskild   uppmärksamhet  mot  det  använda
kärnbränslet   och  det   radioaktiva   avfallet   i
nordvästra Ryssland  och  att  höja  säkerheten  vid
kärnkraftverken  på  Kolahalvön.  Utskottet  noterar
även  att  problemen är väl kända både av nationella
ryska myndigheter och internationella aktörer.
Utskottet menar  att  med  det anförda är motionerna
U10  (mp) yrkandena 10-14 och  U402  (c)  yrkande  1
besvarade.

4.3.3 Insatser på det sociala området

I  kommittémotion   U7   (v)   yrkande   4  uppmanar
Vänsterpartiet  regeringen att öka och effektivisera
Sveriges sociala insatser i samarbetsländerna.
Ett  flertal  motioner   uppmärksammar   den  svåra
situation  som gäller för många barn och ungdomar  i
Central-   och    Östeuropa.    Det   gäller   bl.a.
Kristdemokraternas kommittémotion  U9 (kd) där det i
yrkande  1  anförs  att  Sverige  bör  upprätta   en
strategi  för  hjälp till barn och ungdom i Sveriges
grannländer    i   öst.    I    yrkande    2    vill
Kristdemokraterna  att  regeringen verkar för att en
sådan strategi även anammas på EU-nivå. I motion U11
(s)     begär     motionärerna    ett     riksdagens
tillkännagivande om  att  barnperspektivet beaktas i
det fortsatta Östersjösamarbetet.  I  motion  U4 (m)
anför  motionärerna  att  Sverige  i  det  fortsatta
samarbetet inom Östersjöregionen särskilt verkar för
att gatubarnens svåra situation förbättras.
Utskottet   vill  inledningsvis  framhålla  att   i
proposition    1997/98:70     Att    utveckla    ett
grannlandssamarbete framhålls att  stödet  till  den
sociala  sektorn skall öka, främst för att bygga upp
hållbara och bättre riktade socialförsäkringssystem,
och att åtgärder för att förbättra barnens situation
och  folkhälsan   skall  genomföras.  Riksdagen  har
ställt sig bakom propositionen  (bet.  1997/98:UU12,
rskr. 1997/98:244).
Utskottet   har  erfarit  att  regeringen  är   väl
medveten  om  att  barnens  situation  försämrats  i
samarbetsländerna.   Därför  förutses  insatser  med
inriktning på barn och  ungdom  få  ökad betydelse i
framtiden  i samarbetet med Central- och  Östeuropa.
Särskilda åtgärder  återfinns  bl.a.  som  en  del i
insatser   generellt   inriktade  på  utveckling  av
socialtjänst och utbildning  i  socialt arbete. Sida
har  enligt vad utskottet erfarit  genomfört  sådana
insatser   i   Estland,  Lettland,  Vitryssland  och
Ryssland. Barn med  handikapp  stöds  genom insatser
för att utveckla alternativ till institutionsvård  i
Litauen och Ryssland.
Utskottet  vill framhålla att ett arbete som ligger
i linje med det  i  motion  U9  (kd)  anförda är att
regeringen  inlett  ett arbete för att utveckla  ett
systematiskt   barn-   och   barnrättsperspektiv   i
Sveriges    internationella    utvecklingssamarbete.
Utgångspunkten   är   att   barnets  rättigheter  är
mänskliga rättigheter.
Utskottet  har inhämtat att som  ett  led  i  detta
arbete påbörjades  1998  en  översyn av barnfrågor i
det   internationella   utvecklingssamarbetet.   Det
övergripande  ansvaret  för   uppdraget   ligger   i
Utrikesdepartementet som har samordningsansvaret för
barnfrågor        i        det       internationella
utvecklingssamarbetet och som  tillförts  medel  för
detta ändamål. Enligt vad som kommit till utskottets
kännedom  är  det  regeringens  ambition  att  denna
översyn   skall   leda   till  att  barnperspektivet
genomsyrar biståndsinsatserna.  Särskilda  medel har
anvisats   för   multilaterala   insatser   för  att
stimulera ett barnrättsperspektiv i FN:s fonder  och
program,  fackorgan  (och  därmed  UNICEF som ju har
verksamhet  i Central, och Östeuropa),  Världsbanken
m.fl. multilaterala aktörer.
Utskottet har  vidare  inhämtat  att strategier för
barnrättsperspektivet  inom  sex  olika  områden  är
under    utarbetande.   I   översynen   kommer    en
sammanställning  av  alla  relevanta organ och deras
aktiviteter  inom detta område  att  göras.  Ett  av
dessa organ är EU.
Utskottet noterar  även  att i landstrategierna för
Ryssland  och  Ukraina framhålls  insatser  för  att
stärka  familjen   och   utveckla   alternativ  till
institutionsplacering då det gäller att  ta  hand om
utsatta   barn  som  angelägna.  Dessutom  har  Sida
bidragit till  en  studie om gatubarnens situation i
Ryssland och Ukraina  som skall ligga till grund för
Världsbankens arbete på detta område.
Utskottet menar att inom  det  sociala  området kan
Sverige    bidra    med    kunskapsöverföring    och
institutionellt samarbete, och svenska institutioner
har   även   goda   kunskaper  och  erfarenheter  av
barnfrågor. Utskottet  kan  vidare konstatera att de
sociala  insatserna  i  våra  grannländer  har  ökat
gradvis   under   de   senaste   åren  och   trenden
fortsätter.
Genom  Sida-Öst  ges  stöd till en rad  insatser  -
främst då det gäller kunskapsöverföring  beträffande
barn  med  funktionshinder  och  socialt arbete  med
inriktning på barn. Socialhögskolan  i  Stockholm är
svensk part i flera av dessa insatser. Initiativ har
också   tagits   till  insatser  inriktade  på  unga
lagöverträdare.
Arbetet  för  förbättrad   hälso-  och  sjukvård  i
Sveriges samarbetsländer görs bl.a. genom Hälso- och
Sjukvårdens Östeuropakommitté.  Särskilt prioriterad
är  mödra- och barnhälsovård och insatser  genomförs
även  för  att bekämpa alkoholism. Insatserna går ut
på att bygga  upp  och  stärka institutionerna. Inom
det decentraliserade samarbetet  görs  insatser  för
barn,      exempelvis     inom     vänortssamarbetet
Stockholm-S:t Petersburg och Luleå-Murmansk.
Utskottet menar  att  förutom  att en ekonomisk och
social upprustning krävs för att  förbättra  barnens
situation  kan  ett  förändrat  arbetssätt med barn,
särskilt i fråga om synen på barn  på institutioner,
bidra  till  långsiktig  förbättring  för  barn.  En
konferens som lyfte fram problemen med  att barn tas
om  hand  på  institutioner i Central- och Östeuropa
anordnades  i  Stockholm   den  3-6  maj  1999  av
Stockholms     universitet    med    bidrag     från
Socialdepartementet och Utrikesdepartementet.
Utskottet  vill   vidare  betona  att  det  svenska
initiativet till att  samarbeta  kring  barnfrågor i
Östersjöstaternas    råd   har   utvecklats   mycket
konstruktivt. Det stora  intresset  har  medfört att
arbetet  vidgats  till  att  omfatta  utsatta  barn,
vilket  även inbegriper preventivt arbete. Utskottet
noterar  att  under  svensk-norsk  ledning  har  ett
arbete påbörjats  i  syfte  att bygga ett IT-nätverk
för  erfarenhetsutbyte  på  såväl   myndighets-  som
specialistnivå  om  utsatta barn i regionen.  Vidare
vill utskottet betona  att  den  sociala sektorn har
särskilt nämnts som intresseområde  inom  ramen  för
Europeiska unionens nordliga dimension vilket skapar
möjligheter till ytterligare samarbete på området.
Genom  ett  aktivt  svenskt  medlemskap  i  en  rad
internationella,   finansiella   institutioner   och
organisationer   kan   Sverige   verka  för  att  få
genomslag   för  svenska  prioriteringar   i   deras
verksamhet i  Östeuropa, menar utskottet. Regeringen
avser  fortsättningsvis   att   verka   för  att  få
genomslag    för   svenska   prioriteringar   i   de
multilaterala  organen.  Det gäller exempelvis ökade
satsningar   på   det   sociala   området   och   de
prioriteringar regeringen har på detta område.
Detta  gäller även EU:s program  där  Sverige  även
fortsättningsvis  skall  verka  bl.a. för att social
trygghet skall beaktas i alla relevanta sammanhang i
EU:s     östsamarbete,     särskilt     vad    avser
Tacisprogrammet. Phareprogrammets mandat är i första
hand att förbereda kandidatländerna för det framtida
EU-medlemskapet.  Dock  görs insatser för barn  även
inom Phareprogrammet.
Utskottet  vill  även  lyfta  fram  det  värdefulla
arbete på detta område som  görs  inom  det nordiska
samarbetet.    Nordiska   rådets   närområdesutskott
anordnade i december  1998  en konferens i Stockholm
under namnet Barnforum med inbjudna från de nordiska
länderna  och  samarbetsländerna   på   andra  sidan
Östersjön.  En  uppföljning planeras att äga  rum  i
Riga  under  år 2000.  Utskottet  noterar  även  att
Nordiska rådet  redan vid sin session i Oslo år 1998
antog rekommendationer vad gäller särskilda insatser
för barn och ungdom  i  samarbetsländerna i Central-
och Östeuropa. Nordiska ministerrådet har till följd
av detta tagit initiativ  inom området. Ett särskilt
handlingsprogram för barn och  ungdom  i  närområdet
har  antagits och en aktionsplan har utarbetats  för
år 1999  inriktad  på insatser för barn och ungdom i
samarbetsländerna.
Vidare vill utskottet  betona att många insatser på
det  sociala  området  har avgörande  betydelse  för
barnens situation utan att  vara  direkt riktade mot
barn.  Utveckling  av  socialförsäkringssystem   och
hälsovård,  förebyggande  åtgärder mot tbc och andra
smittsamma sjukdomar och insatser mot alkoholism och
drogmissbruk  är  exempel på  sådana  insatser.  Det
omfattande    vänortssamarbetet    och    frivilliga
organisationers  arbete  utgör också viktiga kanaler
för insatser för barn och  ungdomar.  Även  Sveriges
aktiva engagemang i multilaterala organisationer för
att få genomslag för svenska prioriteringar har stor
betydelse.
Att      barnens     situation     försämrats     i
samarbetsländerna  ger enligt utskottets uppfattning
anledning till oro. Utskottet menar att åtgärder för
att förbättra barnens situation därför bör höra till
de  högst prioriterade  insatserna  på  det  sociala
området  och  att  det är av yttersta vikt att bidra
till  skapandet  av trygga  uppväxtförhållanden  för
barnen   i   länderna   i   vårt   närområde.   FN:s
barnkonvention   bör   utgöra   norm  i  ett  sådant
sammanhang. Härvid kan det kunnande och de relevanta
erfarenheter av frågor som rör barnens situation som
finns i Sverige komma till användning.
Utskottet  vill  dock  betona  i  sammanhanget  att
internationellt   bistånd   ensamt   inte   är   ett
tillräckligt  medel. Det är även nödvändigt  att  de
enskilda länderna  och  regeringarna tar sitt ansvar
och bygger socialt hållbara  samhällen där barns och
ungdomars    behov    tas    om    hand    på    ett
tillfredsställande  sätt.  Detta  förutsätter enligt
utskottets  mening  vissa attitydförändringar  i  de
aktuella länderna och  en  ökande insikt om att även
de  sämst  ställda  i  samhället  måste  få  del  av
utvecklingen.
Utskottet menar att med  vad  som  ovan  anförts  är
motionerna U7 (v) yrkande 4, U9 (kd) yrkandena 1 och
2, U11 (s) samt U4 (m) besvarade.

I  motion  U5 (m) yrkas att arbetstillstånd ej skall
krävas när baltisk  och  polsk  arbetskraft anställd
vid företag i Polen och Baltikum kommer till Sverige
för att utföra tjänster.
Utskottet  har  inhämtat  att  arbetstillstånd  för
tredjelandsmedborgare  utfärdas  av  Invandrarverket
efter    arbetsmarknadsprövning    i   samråd    med
länsarbetsnämnden. Länsarbetsnämndens uppgift är att
lämna   en   bedömning   av  läget  på  den  svenska
arbetsmarknaden   för   den  arbetskraftsgrupp   som
berörs. Utskottet kan konstatera  att i huvudsak ges
tillstånd för två kategorier; tillfällig  brist  (av
en  viss arbetskraftsgrupp på den svenska marknaden)
samt   internationellt  utbyte  (forskning,  studier
etc.). Utfärdandet  av  arbetstillstånd  är  således
inte knutet till nationalitet.
Utskottet  konstaterar  att fram till dess att  ett
medlemskap träder i kraft  gäller  nationella regler
på   detta   område.   Detta  innebär  att  det   på
gemenskaps-nivå inte finns  regler som ger möjlighet
för arbetskraft från ett kandidatland  att följa med
sitt  företag  för ett projektarbete i ett  EU-land.
Regler som ger företag denna möjlighet finns däremot
mellan   medlemsländerna    genom    direktivet   om
utstationering av arbetskraft.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla  att det är
av hög utrikespolitisk prioritet för Sverige  att de
baltiska  länderna skall bli EU-medlemmar. Utskottet
kan även konstatera  att  Sverige aktivt arbetar för
att detta skall kunna ske så  snart som möjligt. Med
EU-medlemskapet    följer    fri    rörlighet    för
arbetstagare  på  den  inre  marknaden.  Frågan   om
arbetstillstånd  för  balter och polacker är således
av temporär karaktär och  kravet  på arbetstillstånd
kommer att upphöra när medlemskapet  i  EU för dessa
länder träder i kraft.
Med  vad  som anförts avstyrker utskottet motion  U5
(m).

Motionärerna  bakom  motion U8 (s) menar i yrkande 1
att  regeringen  bör följa  upp  skrivelsen  med  en
redogörelse  för hur  jämställdhetsperspektivet  har
beaktats i samarbetet.
Som framgått  tidigare i detta betänkande beslutade
riksdagen i juni 1996 att hela utvecklingssamarbetet
skall präglas av  ett  jämställdhetsperspektiv (bet.
1995/96:UU18). Utskottet  noterar  att  regeringen i
skrivelsen framhåller att ett av målen för strategin
för    ekonomisk    utveckling   och   samarbete   i
Östersjöregionen, som föreslås i skrivelsen, är ökad
jämställdhet inom alla länder i Östersjöregionen.
Utskottet   konstaterar    att   efter   riksdagens
övergripande beslut 1996 utarbetade Sida en strategi
och en handlingsplan för stöd till ökad jämställdhet
i Central- och Östeuropa år 1977.  I  strategin  har
klart  uttalats  hur  inriktningen  av  det  svenska
stödet     skall     främja     jämställdheten     i
utvecklingssamarbetet. Strategin gäller alltjämt.
Utskottet har inhämtat att under perioden 1997 till
1999  har  insatser  genomförts  på  de flesta av de
områden  som  utpekades  i handlingsplanen.  Viktiga
områden för insatser i flera länder i närområdet har
enligt   vad   utskottet  erfarit   varit   kvinnors
deltagande   i   lokal    politik,   utveckling   av
genderstatistik, stöd till  kvinnors  ledarskap  och
företagande    samt    till    sysselsättningen   på
landsbygden, insatser för sexualupplysning  och stöd
till kriscentrum.
Vidare    kan    utskottet    notera    att    inom
vänortssamarbetet  har  könsrollsfrågor  kommit  att
uppmärksammas alltmer.
Utskottet  har  vidare  inhämtat  att  av  anslaget
kunskapsöverföring inom Östsamarbetet avsattes under
år  1998  17  miljoner  kronor  till  insatser vilka
direkt   avsåg  jämställdhet  som  kriscentrum   för
kvinnor  och  insatser  för  kvinnors  deltagande  i
politiken.
Med vad som  ovan anförts anser utskottet att motion
U8 (s) yrkande 1 är besvarad.

I yrkande 2 i samma motion framhålls att ytterligare
information   behövs   till   kommuner,   landsting,
länsstyrelser och  näringslivsorganisationer  om det
framtida Östersjösamarbetet och Östersjömiljard II.
Utskottet  delar  uppfattningen att information  om
Östersjösamarbetet   och   Östersjömiljard   II   är
behövlig.  Utskottet  har  inhämtat  att  regeringen
lägger   vikt   vid   information   om   målen   och
instrumenten för det svenska  arbetet för utveckling
och        samarbete       i       Östersjöregionen.
Informationsverksamheten är en integrerad del av det
arbete som sker inom Regeringskansliet.
Täta  kontakter   med  näringsliv,  organisationer,
kommuner, landsting,  medier, andra intressenter och
allmänheten är viktiga inslag i detta arbete, enligt
vad utskottet erfarit. Vid UD finns även en särskild
funktion som har till syfte att informera och hjälpa
aktörerna  inom  ramen  för   det   decentraliserade
samarbetet   med  Östersjöregionen.  Utskottet   har
vidare inhämtat  att  ansträngningar  pågår  för att
förbättra  och  utöka  pågående  informationsarbete.
Både tryckt material och material  via  Internet  är
under utformning.
Med  vad  som  anförts anser utskottet att motion U8
(s) yrkande 2 är besvarad.

4.3.4 Näringslivets och handelns roll i samarbetet

Motionärerna bakom motion U7 (v) yrkande 5 menar att
stödet till svensk  näringslivsverksamhet i Ryssland
kraftigt behöver ökas.
Inledningsvis kan utskottet  konstatera i denna del
att  Sverige tillhör de 7-8 största  investerarna  i
Ryssland.  Bland företag som är aktuella märks bl.a.
ABB, Tetra Laval, Assi Domän, IKEA, Sandvik, PLM och
Ericsson. Även  mellanstora  företag som Cloetta och
Estrella och vissa småföretag  har  etablerat sig på
den  ryska  marknaden. De svenska företagen  som  är
aktiva  i regionen  har  oftast  valt  att  etablera
försäljnings-  eller representationskontor. Ännu har
mycket få företag valt att etablera lokal produktion
i  Ryssland. Utskottet  har  erfarit  att  krisen  i
Ryssland  gjorde  att många svenska företag kraftigt
skar ner i sin verksamhet  men få har valt att lämna
marknaden till följd av krisen.
Utskottet kan konstatera att  de  villkor som möter
utländska företag i Ryssland inte kan  betecknas som
gynnsamma.  Ofta  hänger  problemen  ihop  med   det
institutionella  ramverket  och den rättsliga miljön
men  även  med  att det ryska banksystemet  fungerar
undermåligt.  Utskottet  menar  emellertid  att  den
ryska marknadens  storlek, Rysslands naturtillgångar
och högt utbildade arbetskraft hör till faktorer som
på sikt ger stora möjligheter  för  svenska  företag
att   göra   lönsamma   investeringar   i  Ryssland,
förutsatt att nuvarande problem rättas till.
Utskottet  kan  vidare  konstatera  att  stöd  till
svenskt  näringsliv  vad  gäller Ryssland ryms  både
inom  det ordinarie utvecklingssamarbetet  och  inom
ramen för Östersjömiljard I och II.
Vad gäller  Östersjömiljarderna  har  Kommittén för
ekonomiskt  samarbete  i  Östersjöregionen   nyligen
avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1999:125). Förutom
att  ha  medverkat  i  utarbetandet av strategin för
ekonomisk   utveckling   och    samarbete,    vilken
presenteras  i  skrivelsen,  avlämnar  kommittén ett
antal förslag om hur näringslivets roll  ytterligare
kan förstärkas, bl.a. med avseende på Ryssland.
Svenskt  stöd  till  den ekonomiska omvandlingen  i
Ryssland har kanaliserats  dels  genom  direkt  stöd
till    näringslivet,    dels    genom   stöd   till
institutionsuppbyggnad  med  syfte  att  främja  den
ekonomiska  omvandlingen och därigenom  hjälpa  till
att höja levnadsstandarden för befolkningen vilket i
sin  tur  ger  ökade  möjligheter  till  handel  och
investeringar.
Utskottet noterar  att  direkt  stöd  till  svenska
företag  sker  bl.a.  genom riskkapitalinvesteringar
via Swedfund International  AB. Sida driver även det
näringslivsfrämjande   programmet    StartÖst    som
erbjuder  svenska små och medelstora företag lån för
utbildning  och som riktar sig till företag som vill
etablera sig i t.ex. Ryssland. Vidare kan framhållas
att Exportrådets  program,  Marknadsplats Östersjön,
är utformat för att bistå svenska  företag  i  deras
kontakter i Östersjöregionen.
Av  betydelse i sammanhanget är även att regeringen
år  1993  inrättade  en  särskild  garantiram  på  1
miljard  kronor  som  sedermera har fyllts på. Detta
gjordes i ett läge där  Exportkreditnämnden (EKN) på
grund av riskläget inte kunde  bevilja  garantier  i
sin  normala verksamhet. Genom upprättandet av ramen
möjliggjordes  för  EKN  att ta större risker än vad
man   kunde   göra   i   det   ordinarie   systemet.
Exportkreditnämndens                       särskilda
exportkreditgarantiram kan täcka risker för  affärer
med Ryssland. Garantigivning under ramen skall bidra
till  svensk  export  och  ett  varaktigt  samarbete
mellan   samarbetsländerna   och   svenska  företag.
Utskottet ser positivt på dessa initiativ och på det
bidrag  som  näringslivet  kan  ge  när  det  gäller
utvecklingen i Ryssland.
Vidare  vill  utskottet  lyfta  fram att stöd  till
institutionsuppbyggnad  ges  genom ett  stort  antal
projekt.  Det  svenska finansdepartementet  bedriver
sedan  1993  ett  samarbetsprojekt   med  sin  ryska
motsvarighet  där  svensk  expertis ställs  till  de
ryska  finans- och ekonomiministeriernas  förfogande
för frågor  rörande  främst  skatte-, revisions- och
budgetsystem samt statsskuld. Genom Sida finansieras
en   rad   program   som   främjar  den   ekonomiska
utvecklingen genom framför allt  stöd till utbyggnad
av  fungerande institutioner. Viktiga  insatser  har
även   gjorts   av   bl.a.  Riksrevisionsverket  och
Swedesurvey  (Lant-mäteriverket)  som  framgångsrikt
bidragit till  att  jord- och fastighetsregistrering
utvecklats  i Ryssland.  Detta  har  lett  till  ett
förbättrat  företagsklimat   och   underlättar   för
utländska direktinvesteringar.
Utskottet  kan  vidare  konstatera att en dialog på
ministernivå  i  bilaterala  ekonomiska  frågor  och
handelsfrågor förs regelbundet inom den svensk-ryska
styrkommittén för  handel  och ekonomiskt samarbete.
Inom ramen för dessa möten finns  också  möjligheter
för  svenska  företag och branschorganisationer  att
framföra sina synpunkter.
Avslutningsvis   vill   utskottet   framhålla   att
motionärernas  förslag  att  öka  stödet till svensk
näringslivsverksamhet i Ryssland ligger  i linje med
utskottets  uppfattning att det näringslivsfrämjande
stödet under  de  kommande åren bör utgöra en viktig
och växande del av samarbetet med Ryssland.
Med vad som ovan anförts  anser utskottet att motion
U7 (v) yrkande 5 är besvarad.

I  motion  U802  (v)  yrkande  1  begärs  en  svensk
kraftsamling  när  det gäller kompetensutveckling  i
Östersjöområdet.
Utskottet   vill   i  denna   del   framhålla   att
utvecklingssamarbetet  med  de baltiska länderna har
som  övergripande  mål  att  stödja   ländernas  EU-
integration och insatser som inriktas på  att stödja
ländernas  strävanden för ett framtida EU-medlemskap
är prioriterade.
Utskottet menar  att  en viktig strategisk fråga är
vad  Sverige  kan  göra bilateralt  och  inom  vilka
områden  vi  bör  arbeta   inom   ramen   för   EU:s
stödprogram.  Det  bör  noteras att landstrategierna
för Sveriges samarbetsländer  innehåller skrivningar
om att bilaterala insatser skall  genomföras  på  de
områden där Sverige har komparativa fördelar och där
finansiering  via  EU:s  stödprogram inte är möjlig.
Utskottet har inhämtat att  regeringen  bedömer  att
Sverige  har särskilda komparativa fördelar inom den
sociala  sektorn,   miljöteknik   och  energifrågor.
Svenskt  stöd  syftar till att bygga  upp  ländernas
kunskaper  och kompetens  genom  koncentrationen  på
institutionsuppbyggande.  Kunskapsöverföring  är ett
dominerande   inslag   i   de   svenska  insatserna.
Utskottet har inget att invända när det gäller dessa
prioriteringar och finner att de  ligger i linje med
vad som förordas av motionärerna.
Vidare har utskottet erfarit att ett  nära samråd i
syfte  att  koordinera  och effektivisera samarbetet
sker med andra större givare som EU/Phare, olika FN-
organ, Världsbanken och EBRD.
Utskottet anser att samarbetet på de kulturella och
akademiska  områdena  är viktigt  för  att  fördjupa
demokratins   kultur.  Utskottet   noterar   att   i
samarbetet är två  aspekter  av strategisk betydelse
för samarbetsländernas utveckling,  dels  etnisk och
språklig  integration,  dels  lokalt/regionalt   och
mellanstatligt  samarbete.  I  utbildningssamarbetet
ingår   dessutom   forskning   och   satsningar   på
utbildnings-   och   forskningsutbyte  via   Svenska
institutet.  I sammanhanget  bör  enligt  utskottets
uppfattning betonas  att  cirka  två  tredjedelar av
Svenska    institutets   verksamhet   inriktas    på
utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa.
Utskottet vill  framhålla  att  en viktig insats på
forsknings-      och      utbildningsområdet      är
Handelshögskolan i Riga vilken  Sverige  finansierar
med sammanlagt 120 miljoner kronor under 10  år fram
till och med år 2003. Skolans inriktning är ekonomi,
offentlig    förvaltning    och    företagande   och
studenterna kommer från alla tre baltiska  staterna.
Utskottet kunde vid ett besök vid Handelshögskolan i
Riga under 1998 konstatera vilken stark roll  skolan
spelar  i  att  bygga  upp  en  ny och i de baltiska
staterna starkt efterfrågad kompetens.
Utskottet  noterar  vidare att Sverige  finansierar
uppbyggnad och drift av  Juristhögskolan  i Riga med
cirka  40  miljoner  kronor  under  åren  1997-2005.
Skolan    skall   huvudsakligen   bedriva   juridisk
utbildning på mastersnivå, men även fortbildning och
vidareutbildning.        Handelshögskolan        och
Juristhögskolan   kan   anses   ingå   i   projektet
Eurofakulteten,  ett  gemensamt projekt med Sverige,
Norge, Danmark, Finland,  Tyskland  och  de baltiska
länderna   som   genomförs   inom   ramen  för  EU:s
Tempusprogram. Målet är att förbättra  utbildning  i
samhällsvetenskap och juridik i Baltikum.
När  det  gäller  Östersjömiljarden  kan  utskottet
konstatera  att 120 miljoner kronor har avsatts  för
Visbystipendierna.  Programmet  avser stipendier och
nätverk/forskningsutbyte   för   högre    akademiska
studier.  Ämnena  ekonomi,  teknik,  naturvetenskap,
juridik och samhällsvetenskap samt ämnen  som  leder
till   kunskapsuppbyggnad  i  EU-relaterade  frågor,
t.ex. Europarätt,  prioriteras. Östersjöstipendierna
som  finansieras  med   100  miljoner  kronor  avser
grundläggande akademiskt  utbyte  i Östersjöregionen
med      språkstudier      som      huvudinriktning.
Visbyprogrammet    och    Östersjöstipendierna    är
treåriga. De startade i juli  1997  och  avslutas 30
juni år 2000.
Utskottet  noterar  att  inom  ramen för dessa  två
program    har    ett    stort    antal    forskare,
administratörer,    lärare    och    studerande   på
vetenskaplig   nivå,   lägre   akademisk  nivå   och
vuxenutbildningsnivå beviljats stipendium  och/eller
projektstöd. Sedan Visbyprogrammets början har cirka
300 vetenskapliga samarbetsprojekt till en summa  av
närmare 90 miljoner kronor fått stöd och 16 miljoner
kronor har gått till individuella stipendier.
När  dessa  program avslutas kommer innehållet från
Visbyprogrammet  och  Östersjöstipendierna  att slås
samman   i   ett   nytt  stipendieprogram,  det  nya
Visbyprogrammet.
Det    nya   Visbyprogrammet    finansieras    från
Östersjömiljard I med 60 miljoner kronor från l juli
2000 t.o.m.  30  juni  2001.  Programmet  kommer att
omfatta    alla    utbildningsnivåer    från   högre
forskningsnivå till gymnasienivå.
Slutligen  vill  utskottet framhålla den uppbyggnad
av   mer   varaktiga   nätverk   som   stöds   genom
högskolesamarbetet  och som  är  av  stor  vikt  för
Sveriges fortsatta akademiska  förbindelser med våra
samarbetsländer.
Med vad som ovan anförts anser utskottet  att motion
U802 (v) yrkande 1 är besvarad.

Motionärerna  bakom motion U9 (kd) yrkande 3  önskar
en avreglering vad gäller tjänsteexportförordningen.
I   yrkande  4  vill   motionärerna   att   Projekt-
exportsekretariatets  mandat  utvidgas till att även
omfatta EU-bistånd för att på detta  sätt ge svenskt
näringsliv ytterligare en inkörsport till de östliga
ekonomierna.
Motsvarande yrkanden har utskottet behandlat i bet.
1999/2000:UU2 och har därvid anfört följande:
Utskottet har inhämtat att tjänsteexportförordningen
(1992:192)  inte tillämpas på privata företag,  utan
endast gäller  för statliga myndigheter som bedriver
tjänsteexport  i   enlighet   med   bemyndigande   i
avgiftsförordningen  (SFS 1992:191) eller beslut som
regeringen meddelat i  det  enskilda  fallet. Enligt
denna   förordning  skall  tjänsteexportverksamheten
bedrivas  utifrån  en  fastlagt marknadsstrategi och
med krav på lönsamhet.

Regeringen har tillkallat  en  särskild utredare med
uppdrag  att  kartlägga  och analysera  den  svenska
exporten  av  statligt förvaltningskunnande.  Enligt
direktiven skall  utredningen  bl.a.  analysera  hur
myndigheter   hanterar   bestämmelsen  att  statliga
myndigheters tjänsteexport  skall  bedrivas med krav
på   lönsamhet   och   vilka   konsekvenser    denna
bestämmelse  får på förvaltningsexportens omfattning
och riskexponering.  I en enkät som har gått ut till
myndigheter har därför  frågan  ställts  om  hur man
inom  myndigheten  tolkar tjänsteexportförordningens
krav på affärsmässighet.  Utredningen  har  också  i
uppdrag  att  på  basis  av denna kartläggning lämna
förslag till en strategi för  denna  typ  av  export
inom  staten.  Utredningsarbetet skall vara avslutat
senast den 31 mars 2000.

Utskottet   har   också    inhämtat    att   det   i
Regeringskansliets  Projektexportsekretariats  (PES)
uppdrag  ingår  att  verka   för   en   ökad  svensk
projektexport  och  upphandling av svenska  företag.
Särskild tonvikt lägger PES vid att öka leveranserna
från  svenska  företag   till   projekt   och  annan
upphandling     finansierad    av    internationella
organisationer eller med bilateralt bistånd.

En central fråga för svensk projektexport är hur väl
Sverige står sig  i den internationella konkurrensen
om upphandlingskontrakt.  PES,  och i synnerhet UD:s
projektexportfrämjare  som  är placerade  vid  vissa
utlandsmyndigheter  för  att bevaka  internationella
institutioner  (FN  i  New  York,  Världsbanken  och
Interamerikanska utvecklingsbanken  i Washington, EU
i    Bryssel,    EBRD   i   London   och   Asiatiska
utvecklingsbanken   i   Manila),   erhåller  löpande
statistik  från  de  institutioner  de bevakar.  Den
statistik   som   går   att   få   i   dag  från  de
internationella  institutionerna  är  emellertid,  i
varierande  grad,  otillräcklig.  På  vissa  områden
saknas statistik över upphandlande företag  och  den
statistik  som finns är ibland missvisande, eftersom
den endast inkluderar konsortieledare.

PES avser under  det  kommande  året  att  förbättra
sammanställandet     av     statistik     från    de
internationella  institutionerna.  PES  kommer   att
arbeta    på    att    utveckla   ett   system   för
sammanställande   av  statistik   om   multilaterala
organisationers upphandling  och  upphandlingspolicy
inom  för  svenskt näringsliv prioriterade  regioner
och  sektorer.   Detta   arbete  skall  ske  i  nära
samarbete med UD:s projektexportfrämjare  vid  vissa
utlandsmyndigheter och Exportrådet.
Utskottet  noterar  i  detta  sammanhang  att PES i
samarbete  med  den  projektexportfrämjare  som   är
placerad  vid  Sveriges representation i Bryssel har
till  uppgift att  bevaka  möjligheter  för  svenska
företag inom alla EU:s externa program, inklusive de
särskilda  programmen  Phare  och Tacis för Central-
och Östeuropa.
Utskottet avstyrker därmed motion  U9 (kd) yrkande 3
och anser att yrkande 4 är besvarad.

I yrkande 5 i motion U9 (kd) anförs  att Sverige bör
vara pådrivande i arbetet för att Ryssland skall bli
medlem  i WTO, både i EU och i andra internationella
sammanhang.
Utskottet    kan   inledningsvis   konstatera   att
förhandlingar om  Rysslands  anslutning till WTO har
pågått sedan 1995. För Rysslands  del handlar det om
en anpassning till WTO-regelverket  och  om åtgärder
för  att  tillgodose  andra  avtalsslutande  parters
intressen.  På  senare  tid har Ryssland presenterat
ett  tjänstehandelsbud, och  ett  reviderat  bud  på
tullområdet  förväntas  inom  en snar framtid. Vissa
framsteg görs således i anslutningsprocessen.
Utskottet kan vidare konstatera  att  både Sveriges
och  EU:s  inställning  till  frågan  om  rysk  WTO-
anslutning är grundläggande positiv.
En  WTO-anslutning skulle enligt utskottets  mening
utgöra en bekräftelse på att Ryssland kommit långt i
ett  nödvändigt   reformarbete   och   på  Rysslands
integration i internationellt ekonomiskt  samarbete.
En  snabb  rysk  WTO-anslutning är således önskvärd,
menar utskottet, men detta innebär inte att Ryssland
skall erhålla någon  form  av positiv särbehandling.
Det  är  enligt  utskottets  uppfattning  den  ryska
regeringen  som  genom  fortsatt   reformarbete  och
fortsatta  åtaganden  avgör hur snabbt  anslutningen
skall komma till stånd.
Utskottet menar att ett  långsiktigt mål för EU bör
vara  att  få  till  stånd ett  frihandelsavtal  med
Ryssland  som  en  del i  ett  större  paneuropeiskt
frihandelsområde. En  förutsättning för detta är ett
WTO-medlemskap. Ett närmande  mellan EU och Ryssland
på   detta  område  bör  även  ses  i   det   större
sammanhanget om ett närmande och en ökad integration
mellan   unionen   och   Ryssland.   Som   utskottet
framhållit  tidigare i detta betänkande är en  sådan
utveckling önskvärd  för att föra Europas länder och
folk närmare varandra.
Utskottet noterar vidare  att regeringen vill verka
för att EU ger hög prioritet  åt  åtgärder  för  att
förbättra  förutsättningarna  för  en WTO-anslutning
genom  stöd  till  reformprocessen,  genom  tekniskt
samarbete och teknisk rådgivning samt genom fortsatt
konstruktivt   arbete   i   den  av  WTO  upprättade
arbetsgruppen.    Utskottet   noterar    även    att
handelsminister  Leif   Pagrotsky  i  WTO-relaterade
frågor har initierat ett  bilateralt besöksutbyte på
expertnivå med Ryssland. Utskottet  ser  positivt på
regeringens  inställning  härvidlag  och  menar  att
regeringens  åtgärder  i detta sammanhang är  mycket
värdefulla.
I det kortare perspektivet  noterar  utskottet  att
regeringen  avser  att  verka  för att EU skall visa
stor    öppenhet    gentemot   Ryssland    på    det
handelspolitiska området  inom  sektorer  där  olika
former    av    begränsningar    föreligger   (stål,
antidumpningsåtgärder).  Utskottet  välkomnar  detta
men  menar  samtidigt  att  EU-sidan   måste  ställa
fortsatta  krav på rysk öppenhet och ryska  åtgärder
vad  gäller  regelstabilitet   och   bra  fungerande
lagstiftning.   Det   är  likaså  enligt  utskottets
uppfattning av central betydelse att Ryssland förmår
driva  en  ekonomisk politik  som  inger  omvärldens
förtroende och  att  man  honorerar  sina  åtaganden
gentemot  andra  länder,  banker  och  multilaterala
finansieringsinstitutioner.
Som   framgår  av  det  anförda  ligger  utskottets
uppfattning väl i linje med motionärernas begäran om
att  Sverige   aktivt,   både   i  EU  och  i  andra
internationella  sammanhang,  bör  driva  frågan  om
ryskt närmande till WTO.
Med vad som ovan anförts anser utskottet  att motion
U9 (kd) yrkande 5 är besvarad.

Motionärerna bakom motion U803 (m) yrkande  5  begär
ett   riksdagens   tillkännagivande  om  vad  som  i
motionen anförs om den gemensamma valutans betydelse
för handeln i Östersjöregionen.
Utskottet erinrar om  att öst-västhandeln fram till
början av 1990-talet var  mycket begränsad. Länderna
i  öst  importerade  industrivaror   från  väst  och
exporterade  främst  varor med lågt förädlingsvärde.
Sedan dess har bilden  drastiskt förändrats. Normala
relationer mellan länder  med  marknadsekonomier har
nu  etablerats.  Att  länder  med  samma  ekonomiska
system  tenderar  att handla med länder  som  ligger
nära geografiskt bekräftas av utvecklingen under det
senaste decenniet.  Bland  länderna  i  Central- och
Östeuropa    var   Polen   1998   Sveriges   största
handelspartner  både  på  import-  och  exportsidan,
medan  Ryssland  låg på andra plats som import-  och
exportland. Estland  låg på tredje plats som export-
och  importland.  Utskottet  konstaterar  att  denna
utveckling  har  ägt  rum  trots  avsaknaden  av  en
gemensam  valuta  eller  gemensam  valutapolitk.  En
sådan utgör således  inte  en  förutsättning för att
handeln skall utvecklas mellan näraliggande  stater,
konstaterar utskottet.
Av   länderna  i  Östersjöregionen  är  det  endast
Tyskland  och  Finland  som  införde  den gemensamma
valutan  då  den  tredje  fasen  i EMU inleddes  den
1 januari 1999. När Estland, Lettland,  Litauen  och
Polen  blir  medlemmar  av  den  Europeiska  unionen
kommer  på  sikt möjligheten att öppnas för dem  att
ansluta sig till  den  gemensamma valutan. Flertalet
av kandidatländerna har  signalerat att de avser att
ansluta sig så snart som möjligt.
Enligt utskottets mening kan den gemensamma valutan
ha  en  positiv  effekt  på handelsutvecklingen  när
olika  länder  ansluter  sig,  och  utskottet  delar
såtillvida  motionärernas  bedömning.  Det  är  dock
enligt utskottets uppfattning  dessa  länder  själva
som,  liksom  i  Sveriges  fall, avgör om och när de
vill  ansluta  sig.  Därtill  kommer  att  de  måste
uppfylla  de grundläggande krav  som  ställs  enligt
fördraget   för    deltagande   i   det   gemensamma
valutasamarbetet, de s.k. konvergenskriterierna.
För svenskt vidkommande har riksdagen fattat beslut
om att Sverige inte  borde  införa  EU:s  gemensamma
valuta  då den tredje etappen av den ekonomiska  och
monetära  unionen  inleddes  (prop. 1997/98:25, bet.
1997/98FiU:9, rskr. 1997/98:75).
Med vad som ovan anförts anser  utskottet att motion
U803 (m) yrkande 5 är besvarad.

4.3.5 Övriga frågor

I motion U10 (mp) vill Miljöpartiet betona vikten av
ett   utvecklat  samarbete  och  utbyte   inom   det
kulturella  området.  I  yrkande 15 anförs att olika
typer  av  kulturella festivaler  bör  arrangeras  i
Östersjöregionen. I yrkande 16 begärs att satsningar
bör göras på översättning och marknadsföring av alla
former av litteratur  från  Östersjöområdet.  Vidare
anförs i yrkande 17 att kulturturismen bör utvecklas
i hela Östersjöområdet.
Inledningsvis  vill utskottet i denna del framhålla
att fram till år 1989 och de genomgripande politiska
förändringarna   i   Östeuropa   var   kulturutbytet
outvecklat  och  i  huvudsak   begränsat   till   de
stipendieprogram   som   var   kärnan   i  de  olika
kulturprogrammen.     Samarbetet     har    därefter
intensifierats starkt. Utskottet har erfarit  att en
bidragande  orsak till den kraftiga utvecklingen  av
kulturkontakterna  mellan  Sverige och främst Polen,
Ryssland, Estland, Lettland och Litauen har varit de
särskilda  resurser  som  Sverige   satsat   på  att
utveckla      kontakterna     på     kultur-     och
utbildningsområdena.
Utskottet    kan    konstatera    att    samarbetet
huvudsakligen har  bestått  av kulturutbyte som stöd
till  ett varaktigt kultursamarbete  mellan  Sverige
och samarbetsländerna. Det finns i dag ett etablerat
kontaktnät  mellan  svenska  kulturinstitutioner och
deras  motsvarigheter  i Baltikum.  Omfattningen  av
kontakterna varierar, med  Estland som klart ledande
kontaktland.
Utskott   kan   vidare   konstatera   att   Svenska
institutet, SI, hanterar merparten  av projekten och
programmen inom kultur- och utbildningsområdena.  Av
54  miljoner kronor som anslogs till SI:s budget för
år  1998   avsåg   två  tredjedelar  verksamheten  i
Central- och Östeuropa.  SI:s  verksamhet innefattar
främst kultur, språk, expertutbyte,  stipendier  och
svenskundervisning.   Stora  kultur-evenemang  under
innevarande år är utställningen Svenskarna vid Nevas
stränder och stora utställningar  i  S:t  Petersburg
och Moskva.
Inom Svenska institutets ram bedrivs även projektet
Partnerskap   för   Kultur,   i   samarbete   mellan
Kulturdepartementet     och    Utrikesdepartementet.
Projektet syftar till att  bereda väg för dialog och
erfarenhetsutbyte om kulturen  och  kulturpolitikens
möjlighet  att  främja yttrandefrihet och  mångfald,
demokrati  och  gemensam   säkerhet.   Tanken  bakom
projektet som inleddes 1998 var ambitionen att bl.a.
skapa  en  mötesplats  för främst unga kulturutövare
och  intellektuella från  länderna  kring  Östersjön
samt Vitryssland och Ukraina.
Utskottet menar att vänortssamarbetet förtjänar att
uppmärksammas   även   i   detta   sammanhang.   Det
kännetecknas  av enskilda initiativ och är en del av
civilsamhället  på  båda  sidor  av  Östersjön. Inom
vänortssamarbetet diskuteras på vilket  sätt man kan
underlätta   kulturturismen   mellan   invånare    i
vänorter/vänregioner. Ett hinder för kulturturismens
utveckling  i  länder som t.ex. Lettland och Litauen
är    frånvaron    av    pålitliga    och    billiga
transportlösningar.
Stora regionala organisationer  som  Sydsam, Östsam
(med  Baltic  Network) och Mälardalsrådet  engagerar
sig  i östsamarbetet  och  deltar  i  kulturutbytet.
Baltic  Network som företräder regionala intressen i
Östergötland arbetar nära med Regeringskansliet.
Den  övergripande   organisationen  för  samarbetet
mellan  länderna kring  Östersjön  är  Östersjörådet
(Council  of the Baltic Sea States, CBSS). Utskottet
noterar  att   kultursamarbetet   intar  en  central
ställning  i  samarbetet.  Östersjörådets   hittills
främsta  insatser  på  kulturområdet och närliggande
områden  är  upprättandet   av   den  i  betänkandet
tidigare  nämnda Eurofakulteten (Euro  Faculty)  vid
universitetet  i  Riga  med  filialer  i  Tartu  och
Vilnius     (utbildning     för     studenter    och
universitetslärare  i  offentlig administration  och
affärsadministration,   juridik    och    ekonomiska
vetenskaper).  Universitet  och högskolor i Danmark,
Tyskland, Norge, Sverige och  Finland är involverade
i  projektet,  som  genomförs inom  ramen  för  EU:s
Tempusplan.
På svenskt initiativ  arbetar en expertgrupp med 15
representanter  från kulturmiljövård  och  museer  i
Östersjöländerna  på en strategisk handlingsplan för
kulturmiljövård i regionen.
Vidare  kan  utskottet   konstatera   att   Svenska
institutet,  SI,  hanterar merparten av projekt  och
program inom kultur-  och utbildningsområdena. Av 54
miljoner kronor som anslogs  till SI:s budget för år
1998 avsåg två tredjedelar verksamheten  i  Central-
och  Östeuropa.  SI:s  verksamhet  innefattar främst
kultur,   språk,   expertutbyte,   stipendier    och
svenskundervisning.   Under   1998   gjorde   SI  en
betydande  satsning  i  form av nyöversättningar och
nytryck av en rad tidigare  utgivna  titlar på flera
s.k. östspråk.
Utskottet   delar  motionärernas  uppfattning   att
satsningar inom  kulturområdet är mycket värdefulla.
Utskottet konstaterar  att  omfattande  insatser och
initiativ  finns  på  detta område, vilket utskottet
finner positivt.
Samtidigt kan konstateras  att det inte ankommer på
riksdagen  att  ange  hur  denna   verksamhet  skall
utformas eller vilken inriktning den  skall  ha. Det
är  en  uppgift som ankommer på de aktörer som redan
är etablerade.  Utskottet  ser därför inte behov för
någon åtgärd från riksdagens  sida  i  de frågor som
motionärerna tar upp.
Med vad som ovan anförts anser utskottet  att motion
U10 (mp) yrkandena 15-17 är besvarad.

Gotland  har  ett unikt läge för utbyte mellan  land
och folk, menar  motionären  bakom  motion  U6  (m).
Därför  yrkas  i  motionen  att  Gotlands  roll  och
möjligheter  i detta sammanhang beaktas (yrkande 1).
I yrkande 2 anförs  att internationella evenemang av
kulturkaraktär och annan karaktär på Gotland bör ges
uppmärksamhet.  Ett  antal   samverkansområden   tas
vidare  upp  i  motionen  och i yrkande 3 begärs ett
riksdagens tillkännagivande  om  vad  som  anförs  i
motionen om de regionala tillväxtavtalen. I motionen
hävdas  att  Gotland  har särskilt hög kompetens när
det gäller en internationell  snabbinsatsstyrka inom
räddningstjänst,    och    det   yrkas    att    den
internationella  räddningstjänsten  skall  utvecklas
med Gotland som bas  (yrkande  4).  I yrkande 5 vill
motionären   fästa   regeringens  uppmärksamhet   på
samarbetet mellan regioner inom och utom Sverige för
att    på    sikt   utveckla   ett    nätverk    för
kunskapsöverföring  och  utveckling av vård, omsorg,
hälso-  och  sjukvård  främst  inom  psykiatrin  som
enligt motionären bör finansieras med EU-medel.
Som  utskottet  har  framhållit  tidigare  i  detta
betänkande  utgör kulturutbytet  mellan  länderna  i
Östersjöregionen     en     viktig    komponent    i
Östersjösamarbetet  som  helhet.   Insatser  på  det
kulturella planet är betydelsefulla inte minst ur en
demokratifrämjande   aspekt,   och   utskottet   kan
konstatera att kulturinsatser har ökat markant under
nittiotalet.     Svenska     institutet    samordnar
majoriteten av de projekt som  görs inom kultur- och
utbildningsområdena. Mycket av arbetet  sker  i form
av regionalt samarbete som är ett prioriterat område
i Östersjöpolitiken.
Utskottet  noterar  att  Gotland som regional aktör
har  varit  mycket  aktiv  i detta  sammanhang.  Som
exempel   kan   nämnas   Gotlands    högskola   samt
Visbyprogrammet,  till  vilket  regeringen  avsätter
medel för genomförande av projekt.
Utskottet har vidare inhämtat att regeringen stöder
Gotlands   ambitioner   att   utvecklas    till   en
kontaktpunkt för regionalt samarbete i regionen. Som
exempel på aktiviteter, som på regeringens initiativ
förlagts  till  Gotland,  kan  nämnas  den regionala
konferensen  om  civil  säkerhet  som  ägde  rum   i
september   1998  samt  ett  seminarium  om  barn  i
riskzonen som ägde rum i september 1999.
Vad gäller motionens  yrkande  3  noterar utskottet
att initiativet att genom internationellt  samarbete
i  Östersjöregionen  gynna  näringslivet  och  skapa
ökade  arbetstillfällen  togs av regeringen redan  i
samband  med  den  första  Östersjömiljarden   1997.
Regeringen  följer  nu  upp  Östersjömiljard  I  med
ytterligare  en  miljard  kronor  till  projekt  med
tydlig  fokus  på  näringslivet  och  främjandet  av
detta.  Vad  avser  arbetet  med att ta fram förslag
till regionala tillväxtavtal runt  om  i landet sker
det  på  regeringens initiativ och involverar  såväl
offentliga  organ  som  näringslivet.  Utskottet har
erfarit att i arbetet med tillväxtavtalen  ingår att
de   avtalande   parterna  kan  lämna  förslag  till
regeringen om ändringar  i  regelverk  för tillväxt-
och  sysselsättningsfrämjande  åtgärder. Möjligheten
att   anslå   medel  ur  Östersjömiljard   II   till
näringslivsinriktade  samarbetsinitiativ  inom ramen
för  de regionala tillväxtavtalen skall, enligt  vad
som  kommit  till  utskottets  kännedom,  diskuteras
mellan  en förhandlingsgrupp i Regeringskansliet och
företrädare för länen.
I yrkande 4 tar motionären upp räddningssamarbete i
Östersjöregionen, både mellan svenska aktörer och på
ett internationellt  plan. Utskottet konstaterar att
regeringen, i enlighet  med  de  fastställda  målen,
lägger    mycket    stor   vikt   vid   insatser   i
Östersjöregionen på det  säkerhetsfrämjande  området
till  vilket  räddningssamarbete  hör. Den särskilda
kompetens som finns hos enskilda organisationer  och
kommuner  utgör i många fall en viktig grundsten för
att   projekten    skall    kunna   genomföras.   De
säkerhetsfrämjande  insatserna   till  Baltikum  och
andra  delar  av Central- och Östeuropa  finansieras
sedan  1995  genom   en   särskild  anslagspost  för
säkerhetsfrämjande samarbete,  som  för  1999 uppgår
till 85 miljoner kronor. Målet för samarbetet är att
främja en gemensam säkerhet i regionen där en viktig
aspekt är stöd för kandidatländernas inträde i EU.
I yrkande 5 framhåller motionären betydelsen av EU-
samarbete  i Östersjöregionen. Utskottet konstaterar
att Östersjösamarbetet  har en hög prioritet i syfte
att bibehålla fred och stabilitet samt för att uppnå
ökat välstånd i regionen.  Även det EU-samarbete som
pågår  i  Östersjöregionen  har  denna  målsättning.
Motionären   nämner   SWEBALTCOOP   (Sweden   Baltic
Cooperation) vilket utgör  ett program som lett till
goda  erfarenheter.  Utskottet   har   inhämtat  att
programmet kommer att fortgå också från år 2000.
Därutöver   vill   utskottet   särskilt  nämna   de
överläggningar   som  förs  inom  EU  om   det   nya
Interregprogrammet.  Detta  program kommer att få en
större inriktning på EU-utvidgning och således tjäna
som en förberedelse för medlemskap för de länder som
är kandidater till medlemskap.  Dessa  kan  delta  i
Interregprojekt    med    finansiering    ur    EU:s
Phareprogram.  Inom Phare-programmet finns också ett
särskilt   underprogram    för    gränsöverskridande
samarbete  i  Östersjöregionen.  Detta  har  funnits
sedan 1996 och kommer att fortsätta också under åren
2000-2006.
Med vad som ovan anförts anser utskottet  att  motion  U6  (m)
yrkandena 1-5 är besvarad.

Med  vad  som  anförts  i  detta betänkande föreslår
utskottet  att  regeringens  skrivelse   1999/2000:7
Ekonomisk     utveckling     och     samarbete     i
Östersjöregionen läggs till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer
1.    beträffande    villkor   för   icke-
medlemsländer i relationerna med EU
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U7 yrkande 1,
2. beträffande det  svenska  engagemanget
för en demokratisk utveckling i Vitryssland
att  riksdagen  förklarar  motion  1999/2000:U7   yrkande  2
besvarad med vad utskottet anfört,
3.      beträffande     utvecklingen     i
Östersjöregionen
att  riksdagen  förklarar  motion  1999/2000:U10  yrkande  1
besvarad med vad utskottet anfört,
4.  beträffande   ekonomisk,   social  och
miljömässig utveckling i kandidatländerna
att  riksdagen  förklarar  motion 1999/2000:U10  yrkande  18
besvarad med vad utskottet anfört,
5.    beträffande   ekologiskt    hållbara
transportsystem i Östeuropa
att  riksdagen   förklarar  motion  1999/2000:U7  yrkande  3
besvarad med vad utskottet anfört,
6.    beträffande   ekologiskt    hållbara
alternativ till kärnkraften i Östeuropa
att  riksdagen   förklarar  motion  1999/2000:U7  yrkande  6
besvarad med vad utskottet anfört,
7. beträffande åtgärder  för  att motverka
föroreningen av Östersjön
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U10  yrkandena  2-9
besvarad med vad utskottet anfört,
8.  beträffande  åtgärder för att motverka
miljöhoten i Barentsområdet
att riksdagen förklarar  motionerna  1999/2000:U10 yrkandena
10-14  samt  1999/2000:U402  yrkande 1 besvarade
med vad utskottet anfört,
9.   beträffande   barns   och   ungdomars
situation i Östeuropa
att riksdagen förklarar motionerna  1999/2000:U7  yrkande 4,
1999/2000:U9  yrkandena  1  och 2, 1999/2000:U11
samt  1999/2000:U4 besvarade med  vad  utskottet
anfört,
10.  beträffande kravet på arbetstillstånd
för medborgare från Polen och Baltikum
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U5,
11. beträffande  jämställdhetsperspektivet
i Östersjösamarbetet
att  riksdagen  förklarar   motion  1999/2000:U8  yrkande  1
besvarad med vad utskottet anfört,
12.     beträffande     information     om
Östersjösamarbetet
att  riksdagen  förklarar  motion   1999/2000:U8  yrkande  2
besvarad med vad utskottet anfört,
13.   beträffande  svenskt  näringsliv   i
Ryssland
att  riksdagen   förklarar  motion  1999/2000:U7  yrkande  5
besvarad med vad utskottet anfört,
14.    beträffande    kompetensutveckling    i
Östersjöområdet
att  riksdagen förklarar  motion  1999/2000:U802  yrkande  1
besvarad med vad utskottet anfört,
15.  beträffande tjänsteexportförordningen
och Projektexportsekretariatets mandat
att riksdagen  med  avslag  på motion 1999/2000:U9 yrkande 3
förklarar motion 1999/2000:U9 yrkande 4 besvarad
med vad utskottet anfört,
16. beträffande medlemskap  för Ryssland i
WTO
att  riksdagen  förklarar  motion  1999/2000:U9   yrkande  5
besvarad med vad utskottet anfört,
17.  beträffande  den  gemensamma valutans
betydelse för handeln i Östersjöregionen
att  riksdagen  förklarar motion  1999/2000:U803  yrkande  5
besvarad med vad utskottet anfört,
18.     beträffande     samarbete     inom
kulturområdet i Östersjöregionen
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U10 yrkandena 15-17
besvarad med vad utskottet anfört,
19. beträffande  Gotlands möjligheter inom
ramen för Östersjösamarbetet
att riksdagen förklarar  motion  1999/2000:U6  yrkandena 1-5
besvarad med vad utskottet anfört,
20. beträffande regeringens skrivelse
att   riksdagen   lägger   skrivelse  1999/2000:7  Ekonomisk
utveckling  och  samarbete  i Östersjöregionen  till
handlingarna.

Stockholm den 25 november 1999

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran
Lennmarker (m), Berndt Ekholm  (s),  Lars  Ohly (v),
Ingrid  Näslund  (kd), Bertil Persson (m), Liselotte
Wågö (m), Agneta Brendt  (s),  Murad  Artin (v), Jan
Erik Ågren (kd), Marianne Samuelsson (mp),  Marianne
Andersson  (c),  Karl-Göran Biörsmark (fp), Marianne
Jönsson (s), Karin  Enström  (m),  Birgitta Ahlqvist
(s) och Anders Berglöv (s).

Särskilt yttrande

Den gemensamma valutans betydelse för
handeln i Östersjöregionen (mom. 17)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och
Karin Enström (alla m) anför:

Handeln  i  Östersjöregionen  har  mångdubblats   de
senaste   åren  och  har  goda  förutsättningar  att
mångdubblas  ytterligare de kommande decennierna. De
skillnader som  finns  mellan  ländernas  ekonomiska
strukturer kommer att driva på handelns utveckling.
Ett införande av den gemensamma valutan kommer  att
förbättra  handelsmöjligheterna  i  Östersjöregionen
eftersom handeln därmed förenklas och valutariskerna
minimeras.  Detta  gäller inte minst för  de  mindre
företagen.
Statsministern har  nyligen  i  en tidningsintervju
anfört  att  det inte är frågan om huruvida  Sverige
skall  gå med i  valutasamarbetet  -  utan  huruvida
Sverige skall gå med i närtid eller senare. Tyskland
och Finland  har  varit med från början i samarbetet
med den gemensamma valutan. Valutorna i Polen och de
baltiska  staterna  är   knutna,  eller  kommer  att
knytas, till euron. Med tiden  kommer  dessa  länder
att    delta    fullt    ut    i    det   gemensamma
valutasamarbetet. Euron är därmed redan  på  väg att
bli handelsvalutan för hela regionen.
Om  Sverige  på  sikt  står utanför detta samarbete
kommer svenska företag och  svenskt  näringsliv  att
hamna  i  ett  sämre konkurrensläge i jämförelse med
företag från andra  länder i regionen. Handel mellan
Sverige  och  andra länder  i  regionen  kommer  att
försvåras. Från  Moderata  samlingspartiets sida ser
vi  med  oro på en sådan utveckling.  Vi  menar  att
Sverige  bl.a.  av  detta  skäl  bör  delta  snarast
möjligt i samarbetet med den gemensamma valutan.