Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
skrivelse 1999/2000:7 Ekonomisk utveckling och
samarbete i Östersjöregionen samt motioner väckta
med anledning av skrivelsen. Därtill behandlas tre
motionsyrkanden från allmänna motionstiden
1999/2000.
I betänkandet ställer utskottet sig bakom
regeringens skrivelse, vilken föreslås bli lagd till
handlingarna.
Utskottet tar även ställning till de motioner som
väckts i anslutning till skrivelsen samt vissa
motionsyrkanden från allmänna motionstiden. Samtliga
motioner avstyrks eller anses besvarade.
Ett särskilt yttrande från Moderata
samlingspartiet är fogat till
betänkandet.
2 Skrivelsen
Regeringen yrkar i skrivelsen att
riksdagen tar del av skrivelse
1999/2000:7 Ekonomisk utveckling
och samarbete i Östersjöregionen.
Motionerna
Motioner med anledning av skrivelse
1999/2000:7
1999/2000:U4 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
i det fortsatta samarbetet inom Östersjöregionen
särskilt verka för att gatubarnens svåra situation
förbättras.
1999/2000:U5 av Ewa Thalén Finné (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regler för
arbetstillstånd.
1999/2000:U6 av Roy Hansson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kulturellt samarbete
i Östersjöregionen där Gotlands roll och möjlighet
beaktas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att internationella
evenemang av kulturell och annan karaktär bör ges
uppmärksamhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om de regionala
tillväxtavtalen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om internationell
räddningstjänst och möjlighet att utveckla densamma,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om regionalt EU-
samarbete.
1999/2000:U7 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lika villkor för
alla berörda länder i EU:s östutvidgningsprocess,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det svenska
engagemanget för en demokratisk utveckling i
Vitryssland måste förstärkas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utveckla de
ekologiskt uthålliga kommunikationssystemen i
Östeuropa,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att öka och
effektivisera Sveriges sociala insatser i
samarbetsländerna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kraftigt öka
stödet till svensk näringslivsverksamhet i Ryssland,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utveckla
ekologiskt uthålliga alternativ till kärnkraftverken
i Östeuropa.
1999/2000:U8 av Anne Ludvigsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en redovisning av
hur jämställdhetsperspektivet hittills har beaktats
i de insatser som gjorts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om information om målen
i strategin för det fortsatta arbetet med ekonomisk
utveckling och samarbete i Östersjöregionen och om
Östersjömiljard II.
1999/2000:U9 av Jan Erik Ågren m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
upprätta en strategi för hjälp till den uppväxande
generationen i våra grannländer i öst,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
arbeta för att en strategi för hjälp till den
uppväxande generationen i våra grannländer i öst
även anammas på EU-nivå,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör se
över reglerna för upphandling av biståndsprojekt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ge
PES ett utökat mandat för att på så vis främja
svenska företags engagemang i Östersjöregionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige aktivt
bör driva frågan om ryskt närmande till WTO, både i
EU och i andra internationella sammanhang.
1999/2000:U10 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en hållbar
ekologisk, social och demokratisk utveckling i
Östersjöregionen måste gå hand i hand med den
ekonomiska utvecklingen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om aktuella
miljöproblem i Östersjön och om att arbetet med
Östersjöns miljö måste prioriteras ytterligare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige aktivt
måste minska kväve- och fosforutsläppen till haven,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om samlade åtgärder för
att få stopp på oljeutsläppen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
verka för att mottagningsanläggningar för
miljöfarligt maskinrumsavfall kan byggas i länder
där de saknas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
verka för att mottagningsanläggningar för
miljöfarligt maskinrumsavfall kan nyttjas utan
kostnader i hela Östersjöområdet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige nu måste
initiera krafttag mot förorenade utsläpp från
tätorter och industrier runt Östersjön,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige nu måste
verka för att minska den radioaktiva föroreningen av
Östersjön,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige måste ta
initiativ till rådgivning till länder runt Östersjön
för att skapa ett mer långsiktigt ekologiskt
hållbart jordbruk än det konventionella, som bedrivs
i väst,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att kräva
öppenhet och insyn angående radioaktiva utsläpp,
kärnbränsle m.m. i Barentsregionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om de risker som
finns i Barentsregionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att övervaka
och åtgärda miljöhoten i Barentsregionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att utveckla
samarbetet inom Barentsregionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att föra upp de
globala hot som finns i Barentsregionen på
internationell nivå,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om olika typer av
kulturella festivaler i Östersjön,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anfört om att satsningar
bör göras på översättning och marknadsföring av alla
former av litteratur från Östersjöområdet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
kulturturismen bör utvecklas i hela Östersjöområdet,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
ekonomisk omstrukturering i de baltiska
ansökarländerna måste kombineras med förbättringar i
deras miljö- och sociallagstiftning.
1999/2000:U11 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
beakta barnperspektivet inom det fortsatta
Östersjösamarbetet.
Motioner från allmänna motionstiden
1999/2000
1999/2000:U402 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behov av
miljöförbättrande insatser i Barentsregionen.
1999/2000:U802 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en svensk
kraftsamling när det gäller kompetensutveckling med
avseende på Östersjöregionen.
1999/2000:U803 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari
yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den gemensamma
valutans betydelse för handeln i Östersjöregionen.
4 Utskottet
4.1 Skrivelsen
Regeringen redogör i skrivelse 1999/2000:7 för hur
Sveriges samarbete med de nya demokratierna på östra
sidan Östersjön utvecklats sedan 1989. Skrivelsen
behandlar inledningsvis den övergripande
utvecklingen i området. Regeringen redogör därefter
för det mångfasetterade samarbetet mellan Sverige
och Estland, Lettland, Litauen, Polen,
Kaliningradområdet och nordvästra Ryssland samt för
Europeiska unionens samarbete med dessa länder.
Avslutningsvis presenterar regeringen en strategi
avseende Sveriges agerande för ekonomisk utveckling
och samarbete i Östersjöregionen.
4.1.1 Bakgrund (skr. s. 4-17)
Regeringen framhåller inledningsvis att Sverige har
ett starkt intresse av att understödja en ekonomisk
och miljömässigt hållbar utveckling i
Östersjöregionen och att främja de nya
demokratiernas deltagande i Europeiska unionens
samarbetsorgan. Sverige har även ett starkt intresse
av att ett genuint partnerskap utvecklas och
fördjupas mellan EU och Ryssland, menar regeringen.
Regeringen anför vidare att av många skäl, inte
minst geografiska, har Sverige en naturlig roll som
en av de ledande aktörerna i Östersjösamarbetet.
Vidare betonar regeringen i skrivelsen att i
regeringsförklaringen, som avgavs i riksdagen 14
september 1999, understryks att Sverige aktivt skall
bidra till ett Europa i utveckling och jämlikhet.
Man framhåller att satsningen under 1999 "Polen i
fokus" under år 2000 skall följas av "Baltikums år".
Nyckeln till att främja unionens första och främsta
uppgift - fred i Europa - är enligt regeringens
uppfattning utvidgningen av EU till nya länder i
Central-, Öst-, och Sydeuropa. Därför menar
regeringen att beslut om att fler länder skall få
inleda konkreta förhandlingar om medlemskap bör
fattas redan hösten 1999. Betonas också i skrivelsen
att den gemensamma strategi för Ryssland som
antagits av EU måste genomföras snabbt, och unionens
kapacitet att med civila och militära medel
förebygga och hantera kriser bör stärkas.
Regeringen pekar även på de förändrade
förutsättningar för samarbete i området som den
politiska utvecklingen under slutet av åttiotalet
medförde.
Hela Östersjöområdet håller på att integreras allt
snabbare i det västeuropeiska politiska och
ekonomiska samarbetet. Om Östersjöområdet tidigare i
vissa avseenden sågs som en europeisk utmark är det
i dag på ett helt annat sätt närmare knutet till
Centraleuropa, noterar regeringen i skrivelsen. Det
ekonomiska samarbetet kring Östersjön genomgår en
snabb utveckling, framhålls det vidare, och
samverkan med Ryssland är en högt prioriterad
uppgift inom EU. Regeringen konstaterar att
Östersjöområdet betår av en unik kombination av å
ena sidan ekonomiskt utvecklade stater som samtidigt
är gamla demokratier och välfärdsstater, och å andra
sidan nya demokratier och marknadsekonomier stadda i
dynamisk förändring.
Regeringen betonar att ett viktigt element i den
ekonomiska utvecklingen är den sociala dimensionen
och att en förutsättning för hållbar tillväxt är en
rimlig fördelningspolitik och social fred.
I skrivelsen pekar regeringen även på den höga
graden av internationell institutionalisering genom
att organisationer som Nordiska rådet, Nordiska
ministerrådet, Barentsrådet, EU och
Östersjöstaternas råd alla är viktiga aktörer.
I ett historiskt perspektiv betraktar regeringen
det säkerhetspolitiska läge som nu råder i Sveriges
närområde som gott och konstaterar att de baltiska
länderna till betydande del har kunnat konsolidera
sin återvunna självständighet.
Regeringen menar att de säkerhetspolitiska
utsikterna för en fortsatt positiv utveckling i
Östersjöområdet är goda och att en viktig
förutsättning härför är fortsatt närvaro och aktivt
engagemang från EU:s och USA:s sida. Samtidigt kan
viss osäkerhet knytas till utvecklingen i Ryssland.
Därför menar regeringen att en ekonomisk
återhämtning samt en stabil ekonomisk och politisk
utveckling i Ryssland samt ett nära samarbete med
landet är av grundläggande betydelse för den
fortsatta utvecklingen i Östersjöområdet.
4.1.2 Sverige i den nya Östersjöregionen (skr. s.
18-80)
Skrivelsen innehåller en tillbakablick över svensk
politik under perioden 1989-1999. Presentationen
omfattar såväl det mellanstatliga samarbetet som har
byggts upp som Sveriges bredare relationer med de
nya demokratierna i regionen innefattande
handelspolitiska frågor och vänortssamarbetet.
Mer specifikt behandlar skrivelsen följande
områden:
- handelspolitiken,
- utvecklingssamarbete,
- demokrati och utveckling,
- det säkerhetsfrämjande stödet
- näringslivsinriktade åtgärder inklusive
Östersjömiljard I och II,
- utbildning och kultur,
- det mellanstatliga Östersjösamarbetet,
- internationella och nordiska finansieringsorgan i
Östersjöregionen,
- nordiskt-baltiskt samarbete,
- handelsfrämjande, exportfinansiering och
investeringar,
Ett avsnitt behandlar även Europeiska unionens
relationer och samarbete med de nya demokratierna i
regionen.
4.1.3 Regeringens strategi för ekonomisk utveckling
och samarbete i Östersjöregionen samt Baltikum år
2000 (skr. s. 81-94)
Regeringen presenterar i skrivelsen en strategi avseende
Sveriges agerande för ekonomisk utveckling och
samarbete i Östersjöregionen samt redogör för
planerna på den särskilda satsningen på de tre
baltiska staterna under år 2000.
I skrivelsen redovisas att målen i allmänna termer
för strategin är demokrati, öppenhet, ekonomisk och
social utveckling, ökat välstånd samt jämställdhet.
Ytterligare mål för strategin är att skapa bästa
möjliga förutsättningar för svenska företag att
delta i den ekonomiska utvecklingen i regionen,
bidra till ökad export och ökade investeringar,
förstärka relationerna mellan Sverige och länderna
på andra sidan Östersjön och öka den svenska
närvaron i dessa länder.
Regeringen betonar att för att dessa mål skall
uppnås är det väsentligt att makroekonomisk
stabilitet uppnås och vidmakthålls, att den
ekonomiska utvecklingen i omvärlden är gynnsam, att
den sociala situationen förbättras, att
marknadsekonomins och rättsstatens institutioner
byggs upp och konsolideras samt att
förutsättningarna för handel och investeringar i
regionen är desamma som gäller mellan unionens
medlemsländer.
Regeringen slår även fast att medlemskap i EU för
de baltiska länderna och Polen är viktiga ur alla
dessa synvinklar. Regeringen skulle välkomna om det
blev möjligt att avsluta medlemskapsförhandlingarna
med bl.a. Estland och Polen under det svenska
ordförandeskapet. Regeringen framhåller att den
fäster den största vikt vid att utvidgningsprocessen
drivs framåt så snabbt som möjligt och i enlighet
med de inom unionen fattade besluten.
Vad gäller Ryssland konstaterar regeringen i
skrivelsen att varje inkommande ordförandeskap
förutsätts, med utgångspunkt från den gemensamma EU-
strategin, att inom ramen för sitt allmänna
arbetsprogram lägga fram en arbetsplan för hur
strategin skall genomföras. Regeringen menar att
detta ger utrymme för Sverige att inför sitt
ordförandeskap lyfta fram de aspekter av
förbindelserna mellan EU och Ryssland som från
svensk synpunkt bedöms som angelägna. Ett särskilt
arbete kommer härvidlag att genomföras inom
Regeringskansliet genom arbetsgruppen EU-Ryssland.
Den nordliga dimensionen bidrar till att skapa en
kollektiv medvetenhet inom unionen om förhållanden
och utvecklingspotential i norra Europa. Därför
avser regeringen att aktivt ta till vara de
möjligheter till ett ökat EU-engagemang i
Östersjöområdet som fokuseringen på den nordliga
dimensionen skapar.
Det nu gällande programmet för utvecklingssamarbete
med Central- och Östeuropa löper ut år 2001.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen under
våren år 2001 med förslag till eventuella insatser
därefter. Därvid har regeringen gjort bedömningen
att vissa delar av samarbetet kommer att kunna fasas
ut vid den nuvarande samarbetsperiodens utgång.
Regeringen bedömer att detta är möjligt för
huvuddelen av det svenska stödet till
institutionsuppbyggnad i Polen och Estland, medan
motsvarande insatser i Lettland och Litauen kan
komma att fortgå ytterligare något år.
Regeringen välkomnar vidare de initiativ som har
tagits i syfte att förstärka dialogen mellan Sida
och företrädare för näringslivet inom ramen för
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa.
Mot bakgrund av de baltiska staternas positiva
utveckling och förändrade behov anför regeringen
angående det säkerhetsfrämjande stödet att detta i
framtiden kommer att präglas av en högre grad av
långsiktighet. Med hänsyn till EU-medlemskapets
säkerhetspolitiska betydelse kommer insatser till
stöd för kandidatländernas inträde i EU att
fortsätta spela en viktig roll för samarbetet.
Sveriges aktiva engagemang i BALTSEA-samarbetet samt
stöd till BALTBAT, BALTRON och Baltdefcol kommer att
fortsätta. Vidare framhålls i skrivelsen att en
utveckling av samarbetet med Ryssland, i synnerhet
Kaliningradområdet, och Polen är en prioriterad del
av det säkerhetsfrämjande samarbetet.
Regeringen anser att Sverige fullt ut bör utnyttja
de möjligheter som det multilaterala
Östersjösamarbetet erbjuder för att främja handel,
investeringar och tillväxt i Östersjöområdet.
Östersjöstaternas råd bör stärkas menar regeringen
och avser att ägna stor uppmärksamhet åt de
ekonomiska frågorna inför det tredje
Östersjötoppmötet som skall äga rum under första
halvåret år 2000. Regeringen fäster också stor vikt
vid energisamarbetet i Östersjöregionen och kommer
att undersöka möjligheterna att vitalisera
Östersjösamarbetet rörande andra ekonomiskt viktiga
områden såsom transporter och arbetsmarknadspolitik.
Även fortsättningsvis kommer regeringen att verka
för en förstärkning av de multilaterala
finansieringsorganens verksamhet i Östersjöregionen.
Detta skall ske väsentligen i tre former. För det
första kommer Sverige aktivt att stödja en utbyggnad
av de multilaterala finansieringsorganens ordinarie
aktiviteter i Östersjöregionen. För det andra kan
Sverige genom riktat finansiellt eller tekniskt stöd
medverka till att bygga ut eller komplettera de
multilaterala organens satsningar. För det tredje
kan Sverige verka för en rimlig arbetsfördelning
mellan olika finansiärer så att deras komparativa
fördelar utnyttjas på bästa sätt.
Vidare framhålls i skrivelsen att regeringen fäster
stor vikt vid de diskussioner som äger rum vid
nordisk-baltiska ministermöten och avser överväga
ytterligare initiativ för att stärka det nordisk-
baltiska samarbetet.
Regeringen välkomnar det engagemang som svenska
kommuner, län, enskilda organisationer, företag och
enskilda uppvisar för att på olika sätt främja
kontakterna och samarbetet med länderna på andra
sidan Östersjön. Regeringen aviserar att särskilt
stöd kommer att utgå till vänortskontakter under det
svenska ordförandeskapet i EU.
I skrivelsen betonas att Sverige har ett starkt
intresse av att miljöförbättrande investeringar
kommer till stånd i länderna på andra sidan
Östersjön. Avsevärda insatser har från svensk sida
redan gjorts för att erhålla rent vatten och ren
luft i Östersjöområdet genom att på olika sätt bistå
de nya demokratierna med att minska föroreningarna.
I skrivelsen betonas dock att ännu återstår mycket
att göra på miljöområdet. Regeringen vill mot denna
bakgrund ge hög prioritet åt det mellanstatliga
samarbetet på miljö- och energiområdena samt åt
miljö- och energiinsatser inom
utvecklingssamarbetet, inom det klimatpolitiskt
motiverade stödet samt inom de särskilda resurserna
för näringslivsutveckling i Östersjöregionen.
När det gäller infrastruktur menar regeringen att
det är angeläget att vidta åtgärder som förbättrar
framkomligheten och effektiviserar det befintliga
transportsystemet. Regeringen finner det vidare
viktigt att IT- och telekommunikation byggs ut och
moderniseras i länderna på andra sidan Östersjön.
Privatiseringar av statliga televerk och utländskt
deltagande är viktiga ur denna synvinkel, menar
regeringen. I syfte att underlätta handel och
investeringar finns även ett svenskt intresse av att
infrastrukturen för tele- och datakommunikation över
Östersjön förstärks.
Vad avser kärnsäkerhet framhåller regeringen i
skrivelsen att Sverige bör fortsätta sina bilaterala
insatser och samarbetet med andra bidragsgivare för
att höja säkerheten vid kärnkraftsanläggningar i
Sveriges närområde. Fortsatt uppmärksamhet bör även
riktas mot problemen med använt kärnbränsle och
radioaktivt avfall från ryska ubåtar och isbrytare.
Regeringen betonar att svenska myndigheter, svensk
industri och svenska konsultföretag via
internationellt samarbete har goda förutsättningar
att bidra till en förbättring av säkerheten vid
kärntekniska anläggningar och av hanteringen av
radioaktivt avfall och utbränt kärnbränsle inom
Östersjöregionen. Regeringen avser att ägna detta
frågekomplex särskild uppmärksamhet inför och under
det svenska ordförandeskapet i EU, i synnerhet med
tanke på förhållandena i Litauen och Ryssland.
När det gäller frågor rörande sociala förhållanden
och hälso- och sjukvård finns, menar regeringen, ett
starkt intresse i Sverige för arbete med dessa
frågor i Östersjöregionen, både från enskilda
konsulter, företag, institutioner och myndigheter.
Regeringen anser att det är viktigt att stödja en
god social utveckling i Östersjöområdet genom
uppbyggnad av system för socialförsäkring och
socialtjänst samt att stödja en god hälsoutveckling
genom stärkt folkhälsa och förbättrade hälso- och
sjukvårdssystem. Regeringen understryker även vikten
av uppmärksamhet vad avser utvecklingen på
arbetslivs- och arbetsmiljöområdena i länderna på
andra sidan Östersjön.
Regeringen framhåller vidare i skrivelsen att den
avser att fortsätta att vidareutveckla kultur- och
utbildningssamarbetet med de nya demokratierna i
Östersjöregionen, bl.a. genom att ta fasta på det
stora intresse som finns för Sverige, det svenska
samhället och det svenska språket.
Regeringen anför att Barentssamarbetet bör stärkas
och fördjupas samtidigt som det svenska deltagandet
bör baseras mer direkt på regionala strukturer.
Regeringen gör även bedömningen att direkta
företagskontakter bör underlättas.
Regeringen konstaterar att den särskilda satsningen
på Polen år 1999 varit mycket positiv och
erfarenheterna kommer att sammanställas i en
särskild rapport. Under år 2000 avser regeringen att
genomföra en särskild satsning på de tre baltiska
länderna.
Avslutningsvis framhåller regeringen i denna del
att den har uppskattat det engagemang för
utvecklingen i Östersjöområdet som uppvisats från
ledande håll inom näringslivet och de viktiga
impulser och bidrag som gjorts från detta håll inte
minst inför det första mötet med Östersjöstaternas
regeringschefer år 1996. Regeringen anser att det är
önskvärt med ett intensifierat och effektiviserat
samråd mellan staten och näringslivet för att följa
upp och vidareutveckla Östersjöstrategin och
Östersjöpolitiken.
4.2 Motionerna
4.2.1 Allmänna överväganden
I kommittémotion U7 framhåller Vänsterpartiet att
det ser regeringens samlade strategi för
Östersjöregionen som ett nödvändigt grepp för att
effektivt främja en gemensam och positiv utveckling
i denna del av Europa. Motionärerna menar att
skrivelsen ger en god överblick och en stabil grund
för det fortsatta svenska arbetet i
Östersjöregionen. En god samordning mellan länderna
runt Östersjön kan skapa en stark dynamik i handel,
ekonomi, social välfärd och i
miljöomställningsarbetet.
I yrkande 1 konstateras att
medlemskapsförhandlingarna fortskrider med de första
sex kandidatländerna och med övriga kandidatländer
pågår ett förberedelsearbete utifrån EG:s regelverk.
Motionärerna konstaterar att kandidatländernas
ekonomier växer och har så gjort under senare år.
Den sociala och ekonomiska standarden ökar i dessa
länder. I Ryssland och andra nya länder som
Vitryssland och Ukraina är utvecklingen den
motsatta. Motionärerna menar att EU:s utvidgning kan
innebära att denna utveckling accentueras, att
välståndsklyftan mellan dessa länder och ett större
EU ökar. Motionärerna vill motverka detta genom att
parallellt med förhandlingarna med kandidatländerna
fördjupa partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan
EU och Ryssland.
Vänsterpartiet anser att målet måste vara att alla
östländer och gamla sovjetrepubliker skall åtnjuta
samma villkor när det gäller handel, samarbete och
ekonomiska villkor och begär ett riksdagens
tillkännagivande om detta.
I yrkande 2 i samma motion menar Vänsterpartiet att
situationen i Vitryssland vad gäller bristen på
respekt för de demokratiska friheterna och de
mänskliga rättigheterna är så pass allvarlig att ett
flertal åtgärder måste sättas in. Framför allt
behövs spridande av information och stöd till den
demokratiska oppositionen samt ett intensifierat
diplomatiskt arbete gentemot regimen i Vitryssland.
Vänsterpartiet begär ett tillkännagivande om att det
svenska engagemanget för en demokratisk utveckling i
Vitryssland måste förstärkas.
Miljöpartiet menar i kommittémotion U10 (mp) yrkande
1 att samarbetet med grannländerna är av ett
speciellt slag. Grannsamarbetet bör omfatta de
nordiska länderna, hela Östersjöregionen och
Nordkalotten. De samarbetsområden som särskilt kan
utvecklas är gemensamma miljöprogram för att
åstadkomma effektiva åtgärder i vårt närområde, ett
ökat säkerhetspolitiskt samarbete, ett ekonomiskt
samarbete samt ett kulturellt samarbete. Förutom
miljöinsatser bör bl.a. den gemensamma
arbetsmarknaden utvidgas till att omfatta de
baltiska länderna.
Miljöpartiet anser att en hållbar ekologisk, social
och demokratisk utveckling i Östersjöregionen måste
gå hand i hand med den ekonomiska utvecklingen.
I yrkande 18 i samma motion menar Miljöpartiet att
en ensidig inriktning på att uppnå EU:s
stabilitetskriterier och en tävlan att uppnå den
inre marknadens villkor äventyrar den redan ömtåliga
sociala sammanhållningen i de baltiska
ansökarländerna och deras ekonomiska utveckling. De
menar därför att en ekonomisk omstrukturering i de
baltiska ansökarländerna måste kombineras med
förbättringar i deras miljö- och sociallagstiftning.
4.2.2 Miljö och energi
I Vänsterpartiets motion U7 (v) yrkande 3 anförs att
det är av vikt att Östeuropa undviker omvägen över
en miljöförstörande massbilism. Man betonar att den
omfattande vägtrafiken i Västeuropa i dag är den
transportstruktur som ensam bidrar till de flesta
miljöproblemen och till omfattande personskador.
Därför bör man inte göra om samma misstag i
Östeuropa, menar motionärerna.
Det ekonomiska stöd som går till infrastruktur bör
därför inte gå till motorvägar och bilindustri såsom
sker i dag. I stället för på vägar bör satsningar
göras på moderna, effektiva spårsystem,
bioenergidrivna bussar, modern informationsteknik,
snabb- och högfartståg och miljövänliga
sjötransporter. Motionärerna yrkar att riksdagen bör
ge regeringen till känna att i Östeuropa bör
ekologiskt uthålliga kommunikationssystem utvecklas.
I yrkande 6 i samma motion konstateras att Sverige
tillsammans med andra länder arbetar för att öka
säkerheten vid befintliga kärnkraftsreaktorer i
Östeuropa, företrädesvis de som ligger närmast
Sverige. Motionären menar emellertid att även om
förbättringar görs i befintliga reaktorer kommer de
aldrig att nå samma säkerhetsnivå som i väst. Vidare
framhålls att en nedläggning av en kärnreaktor är en
stor investering. Med nedläggningen av en reaktor
vid Barsebäcks kärnkraftverk kommer Sverige att få
en unik internationell erfarenhet och kompetens på
området. Denna kunskap bör Sverige utnyttja i det
vidare östsamarbetet, menar man. Vidare bör Sverige
agera för att egna, andra länders och
internationella organs insatser för att bygga upp
ekologiskt och säkerhetsmässigt uthålliga
energisystem i Östeuropa ökar. Tonvikten får inte
ligga på att upprätthålla gamla icke uthålliga
system.
Miljöpartiet konstaterar i motion U10 (mp) yrkande 2
att Östersjön är en av världens mest förorenade
innanhav. I motionen anförs att miljöproblemen i
Östersjön är långt ifrån lösta. De största hoten mot
Östersjön är övergödningen av havet, miljögifterna
som släpps ut och utsläppen från odlingslandskapen,
menar man. I motionen yrkas att arbetet med
Östersjöns miljö måste prioriteras ytterligare.
Vidare framhålls i motionen att pågående tillförsel
av närsalter till vatten, framför allt kväve och
fosfor, rubbar de naturliga förutsättningarna för
ekosystemen och leder till förändrade vattenmiljöer.
Motionärerna menar att i Östersjön är det fosfor och
kväve i kombination som begränsar tillväxten och
yrkar att Sverige aktivt måste minska kväve- och
fosforutsläppen till haven (yrkande 3).
I yrkande 4 konstateras att omkring 500 olagliga
oljeutsläpp upptäcks varje år i Östersjön och
motionärerna begär att samlade åtgärder vidtas för
att få stopp på dessa.
En väg för att råda bot på detta är att
mottagningsanläggningar för miljöfarligt
maskinrumsavfall byggs i varje hamn runt Östersjön.
Motionärerna konstaterar att sådana redan finns i
viss utsträckning men begär i yrkande 5 att Sverige
bör verka för att motsvarande anläggningar även
byggs i de länder där de i dag saknas. Ett problem i
sammanhanget är att utnyttjandet av dessa
anläggningar kostar pengar, konstaterar
motionärerna, och begär i yrkande 6 att dessa
anläggningar skall kunna utnyttjas utan kostnad i
hela Östersjöområdet.
Vidare framhålls i motionen att i vissa länder i
Östersjöområdet, särskilt i östra Tyskland och
Polen, ökar utsläppen av miljögifter som en följd av
massbilism. Vidare framhålls att den ryska
nedrustningen ökar risken för att PCB kommer ut i
miljön och att mängder av hushålls- och
industriavlopp går ut i floder och vattendrag utan
rening. I yrkande 7 anförs därför att Sverige nu
måste initiera krafttag mot förorenande utsläpp från
tätorter och industrier runt Östersjön.
I yrkande 8 noteras att mätningar i Östersjön visar
att detta innanhav kontinuerligt tillförs
radioaktivitet. Därför menar motionärerna att
Sverige måste verka för att minska den radioaktiva
föroreningen av Östersjön.
I motionen uppmärksammas vidare jordbruket och
miljöproblem förknippade med denna sektor. Det
konstateras att jordbruket i Baltikum och i Polen är
småskaligt och till stora delar kemikaliefritt. Det
finns anledning, menar motionärerna, att hysa oro de
närmaste åren när man i dessa länder moderniserar
jordbrukssektorn och inför en högre grad av
användning av kemikalier i jordbruket. Framför allt
i Baltikum är jordarna i stor utsträckning
genomsläppliga och lätta, vilket innebär att med
felaktiga jordbruksmetoder kan Östersjöns
miljöproblem öka. Därför menar motionärerna i
yrkande 9 att Sverige måste ta initiativ till
rådgivning till länder runt Östersjön för att skapa
ett mer långsiktigt ekologiskt hållbart jordbruk än
det konventionella som bedrivs i Västeuropa.
Vidare behandlas Barentssamarbetet i motionen. De
miljöproblem som finns i Barentsområdet, särskilt i
nordvästra Ryssland, uppmärksammas även. I yrkande
10 begärs ett riksdagens tillkännagivande om att
kräva öppenhet och insyn angående radioaktiva
utsläpp, kärnbränsle m.m. i Barentsregionen.
I motionen framhålls vidare att koncentrationen av
kärnvapen, atomubåtar, kärnavfall, radioaktiva
utsläpp, dumpning av radioaktivt avfall till havs
m.m. på Kolahalvön är den största säkerhetsrisken
mot Sverige, ett hot som måste åtgärdas, menar
motionärerna. De begär därför i yrkande 11 att
regeringen ges till känna vad i motionen anförts om
de risker som finns i Barentsregionen. Vidare begärs
i yrkande 12 att miljöhoten i Barentsregionen
övervakas och åtgärdas. I yrkande 13 begärs att
samarbetet inom Barentsregionen utvecklas vidare och
i yrkande 14 att de globala hot som finns i
Barentsre-gionen diskuteras på internationell nivå.
I partimotion U402 (c) yrkande 1 från allmänna
motionstiden konstateras att det nya samarbetsklimat
som utvecklats efter murens fall har skapat
förutsättningar för ett blomstrande subregionalt
samarbete runt Östersjön och i Barentsregionen.
Utbyte och handel har mycket gamla anor i
Barentsregionen. Den ryska revolutionen och det
kalla kriget stängde gränsen mellan den nordiska och
den ryska delen av Nordkalotten. Det skulle dröja
ända till början av 1990-talet innan man åter kunde
tala om en fungerande region i området, framhåller
motionärerna. Man noterar att handeln och utbytet
inom regionen nu åter växer och att transportvägar
upprättas och samarbetsformer utvecklas.
Samtidigt utgör den ryska delen av området en av de
mest miljöförorenade regionerna i Europa. I
Barentsområdet finns också en av världens största
koncentrationer av radioaktivt avfall samt ett stort
antal uttjänta kärnreaktorer. Motionärerna anser att
regeringen bör medverka till att stärka de
miljöförbättrande insatserna i Barentsregionen.
4.2.3 Insatser på det sociala området
I kommittémotion U7 (v) yrkande 4 framhåller
motionärerna att de sociala villkoren för de
fattigaste dramatiskt har försämrats sedan
Berlinmurens fall, framför allt i Ryssland och i de
före detta Sovjetrepublikerna. De växande klyftorna
skapar grogrund för extremism, kriminalitet och
antidemokratiska krafter. Enligt motionärernas
mening har Sverige i praktiska handlingar inte
tillräckligt prioriterat sociala insatser. En
möjlighet att effektivisera Sveriges sociala
insatser i samarbetsländerna är att stödja
frivilligorganisationer som ägnar sig åt humanitära
insatser till utsatta grupper.
Ett flertal motioner uppmärksammar den svåra
situation som gäller för många barn och ungdomar i
Central- och Östeuropa. Det gäller bl.a.
Kristdemokraternas kommittémotion U9 (kd) där det
framhålls att den ekonomiska krisen har skapat stora
problem för de fattigaste familjerna och värst av
alla drabbas barnen. Motionärerna menar att åtgärder
måste vidtas omgående för att skapa förutsättningar
för en demokratisk och stabil politisk utveckling i
dessa länder och för en fungerande marknadsekonomi
samt förutsättningar för att minska den
gränsöverskridande brottsligheten.
Kristdemokraterna vill att ett ambitiösare svenskt
program genomförs för att hjälpa barnen i Ryssland
och i Central- och Östeuropa. I yrkande 1 anförs att
Sverige bör upprätta en strategi för hjälp till barn
och ungdomar i Sveriges grannländer i öst. I yrkande
2 vill Kristdemokraterna att regeringen verkar för
att en sådan strategi även anammas på EU-nivå.
I motion U11 (s) konstateras att FN:s barnkonvention
innebär en ny epok i arbetet med barns och ungas
villkor. Det är första gången barns egna mänskliga
rättigheter formuleras i ett internationellt
bindande avtal. Motionärerna pekar bl.a. på att
konventionen utgår från att barndomen har ett värde
i sig och att barn är en utsatt grupp i samhället
med särskilda behov av omvårdnad och skydd som också
innefattar ett rättsligt skydd. Vidare konstateras
att den sociala situationen för många barn i Polen,
de baltiska staterna och i övriga delar av det som
tidigare utgjorde Sovjetunionen på många håll är
katastrofal. Man framhåller att många barn- och
ungdomsorganisationer har slagit larm om misshandel
och övergrepp som driver barnen från sina hem till
ett liv som missbrukande och kriminella gatubarn.
Motionärerna menar att det är viktigt att Sverige i
sitt fortsatta samarbete inom Östersjöregionen på
ett långsiktigt och målmedvetet sätt försöker
förbättra den sociala situationen för barnen i
området. De begär ett riksdagens tillkännagivande om
att barnper-spektivet beaktas i det fortsatta
Östersjösamarbetet.
I motion U4 (m) konstateras att regeringens
skrivelse inte uppmärksammar de tusentals barn i
Ryssland och i övriga länder i det forna
Sovjetunionen som lever i fängelser, på gator eller
i s.k. internatskolor. Vidare menar man att risken
med en prioritering av ekonomiska reformer är att de
bidrar till att göra situationen än värre för dem
som redan har det besvärligt och nämner särskilt
gatubarn och de gamla. Man konstaterar att de
statliga insatserna i olika länder inom detta område
är bristfälliga och att det inte anstår moderna
välfärdsstater att ta så illa hand om barnen. De
begär därför i motionen att Sverige i det fortsatta
samarbetet inom Östersjöregionen särskilt verkar för
att gatubarnens svåra situation förbättras.
Andra frågor som tas upp i motionerna är frågan om
arbetstillstånd i Sverige för medborgare från
samarbetsländerna samt jämställdhetsperspektivet i
samarbetet.
I motion U5 (m) konstateras att deltagandet i
unionens inre marknad med fri rörlighet för varor,
tjänster, personer och kapital har inneburit stora
fördelar för svenskt näringsliv och för tillväxt och
sysselsättning i Sverige. För att underlätta för de
länder runt Östersjön som ligger utanför EU bör
Sverige gå före övriga medlemsländer och ensidigt
ändra regelverket vad gäller arbetstillstånd.
Således yrkas att kravet på arbetstillstånd tas bort
när baltisk och polsk arbetskraft anställda vid
företag i Polen och Baltikum kommer till Sverige för
att utföra tjänster.
Motionärerna bakom motion U8 (s) noterar att man av
regeringens redogörelse för Östersjösamarbetet
erhåller en bra information om alla de insatser och
åtgärder som vidtagits för en positiv och hållbar
utveckling i Östersjöregionen men menar samtidigt
att det är svårt att av skrivelsen utläsa huruvida
jämställdhetsperspektivet har beaktats i de insatser
som gjorts. I yrkande 1 menar därför motionärerna
att regeringen bör följa upp skrivelsen med en
redogörelse om hur jämställdhetsperspektivet har
beaktats i samarbetet.
Vidare anser motionärerna i yrkande 2 att det i det
framtida samarbetet i Östersjöregionen och i arbetet
med Östersjömiljard II behövs ytterligare
information om målen till alla berörda parter som
kommuner, landsting, länsstyrelser och
näringslivsorganisationer.
4.2.4 Näringslivets och handelns roll i samarbetet
I motion U7 (v) yrkande 5 betonar motionärerna att
svenska företag är underrepresenterade i Ryssland
liksom i många andra länder i Östeuropa. De
konstaterar att det i dag finns en rad metoder för
att stödja näringslivet, alltifrån utbildning till
kreditgivning. Motionärerna menar att regeringen bör
se över det statliga stödet till svenskt näringslivs
engagemang i Ryssland med målet att kraftigt öka
svenska företags verksamhet i Ryssland. Därvid bör
inte minst småföretagens expansionsmöjligheter ses
över, menar motionärerna, som begär ett riksdagens
tillkännagivande om att kraftigt öka stödet till
svensk näringslivsverksamhet i Ryssland.
I Vänsterpartiets kommittémotion U802 (v) yrkande 1
från allmänna motionstiden betonas att
Östersjöområdet utgör en potentiell närmarknad för
Sverige. En förutsättning för att ta till vara denna
möjlighet är att skapa kontakter, nätverk och
samarbete med de nya marknadsekonomierna i öst.
Motionärerna menar att utbildning och forskning är
viktiga delar i ett sådant perspektiv och efterlyser
en tydligare och mer fokuserad strategi för att
Sverige skall kunna inta en ledande position inom
utbildning och forskning i Östersjöregionen.
I detta arbete bör det klargöras inom vilka
discipliner och på vilket sätt Sverige skall agera.
Motionärerna anser att Sverige bör satsa på
framtidssektorer och på områden där Sverige i dag
ligger långt framme; tekniska ämnen, IT,
miljöteknik, administration, sociala system och
utbildningssy-stem. De begär ett riksdagens
tillkännagivande om att en svensk kraftsamling
genomförs när det gäller kompetensutveckling med
avseende på Östersjöområdet.
I kommittémotion U9 (kd) framhåller
Kristdemokraterna i yrkande 3 att
tjänsteexportförordningen och dess regler är ett
stort hinder för många företag som annars
framgångsrikt skulle kunna konkurrera om
upphandling. Motionärerna önskar därför en
avreglering på detta område.
I yrkande 4 anförs att svenska företag har varit
svagt representerade trots att många av dessa borde
ha goda förutsättningar att konkurrera på de nya
marknaderna i Central- och Östeuropa. Motionärerna
menar att Projektexportsekretariatet inom UD kan
spela en större roll i Östersjöområdet. Därför bör
regeringen utvidga sekretariatets mandat till att
även gälla EU-bistånd för att på detta sätt ge
svenskt näringsliv ytterligare en inkörsport till de
östliga ekonomierna.
I yrkande 5 i samma motion anförs att Sverige, både
i EU och i andra internationella sammanhang, bör
vara pådrivande i arbetet med att se till att
Ryssland blir medlem i WTO.
I motion U803 (m) yrkande 5 från allmänna
motionstiden framhålls att handeln i
Östersjöregionen har mångdubblats de senaste åren
och har goda förutsättningar att växa ytterligare de
kommande decennierna. I det sammanhanget noterar
motionärerna att Finland och Tyskland ingår i det
gemensamma valutasamarbetet samt att valutorna i
Polen och de baltiska staterna är knutna, eller
kommer att knytas, till euron och så småningom fullt
ut kommer att delta i valutasamarbetet. Motionärerna
anför att den gemensamma valutan kommer att
förbättra handelsmöjligheterna i Östersjöregionen,
inte minst för småföretagen, när handeln förenklas
och valutariskerna minimeras. Euron blir en
handelsvaluta för hela regionen. De menar även att
investeringar förenklas av valutasamarbetet.
Motionärerna begär ett riksdagens tillkännagivande
om vad som i motionen anförts om den gemensamma
valutans betydelse för handeln i Östersjöregionen.
4.2.5 Övriga frågor
I motion U10 (mp) vill Miljöpartiet betona vikten av
ett utvecklat samarbete och utbyte inom det
kulturella området. Kultur, menar motionärerna, kan
ses som både bärande och enande kitt vad gäller
Östersjösamarbetet. I yrkande 15 anförs att olika
typer av kulturella festivaler bör arrangeras i
Östersjöregionen. Vidare menar motionärerna att det
är väsentligt att kunna läsa varandras litteratur i
större omfattning än vad som nu sker. I yrkande 16
begärs därför att satsningar bör göras på
översättning och marknadsföring av alla former av
litteratur från Östersjöområdet. Miljöpartiet vill
vidare att kulturens roll kraftfullt uppvärderas och
menar att gemensamma kulturaktiviteter också kan ses
som ett fredsarbete. Därför anförs i yrkande 17 att
kulturturismen bör utvecklas i hela Östersjöområdet.
Gotland har ett unikt läge för utbyte mellan land
och folk menar motionären bakom motion U6 (m). Ön
har förutsättningar för att bli ett centrum för
kulturmöten för länderna runt Östersjön. Detta bör
utnyttjas, menar motionären och betonar den allt
större betydelse som kultur och kulturyttringar har
för skilda samhällssektorer, inte minst för
näringslivet, och därmed för en regions utveckling,
attraktionskraft och skapandet av nya
arbetstillfällen. Därför yrkas i motionen att
Gotlands roll och möjligheter i detta sammanhang
beaktas (yrkande 1). Vidare konstateras att i
strävan att etablera Gotland som mötesplats stöder
Gotlands kommun större evenemang, många med
internationellt deltagande. Motionären menar att
Gotland och Visby kan erbjuda utmärkta
förutsättningar för olika slags möten med ett
varierat utbud av såväl möteslokaler, restauranger
och förstklassiga hotellrum. I yrkande 2 anförs
därför att internationella evenemang av kulturell
och annan karaktär på Gotland bör ges uppmärksamhet.
Motionären framhåller vidare att för Gotlands del är
det viktigt att det internationella samarbetet också
kan bidra till att övergripande mål om fler
arbetstillfällen och fler invånare lättare uppnås.
Dessa mål ligger bakom arbetet med att ta fram
förslag till regionala till-växtavtal. Ett antal
samverkansområden tas upp i motionen och i yrkande 3
begärs ett riksdagens tillkännagivande om vad som
anförs i motionen om de regionala tillväxtavtalen.
Vidare omnämns i motionen att en internationell
snabbinsatsstyrka inom räddningstjänsten är under
förberedande. I motionen hävdas att Gotland har
särskilt hög kompetens på detta område och det yrkas
att den internationella räddningstjänsten skall
utvecklas med Gotland som bas (yrkande 4). I
yrkande 5 vill motionären fästa regeringens
uppmärksamhet på samarbetet mellan regioner inom och
utom Sverige för att på sikt utveckla ett nätverk
för kunskapsöverföring och utveckling av vård,
omsorg, hälso- och sjukvård, främst inom psykiatrin.
Samarbetet skall finansieras med EU-medel.
4.3 Utskottets överväganden
Sveriges kontakter med länder öster och söder om
Östersjön bygger på månghundraåriga och nära
kontakter mellan människor, handelsmän och
näringsidkare från länderna i området. Dessa
kontakter avbröts till stor del i anslutning till
den politiska utvecklingen under och efter andra
världskriget och under en lång period präglad av det
kalla kriget.
Vad vi nu upplever sedan järnridåns fall 1989 och
Sovjetunionens upplösning 1991 är att dessa gamla
kontaktvägar återupptas. Utskottet menar att vad som
skett i Östersjöområdet under den senaste
tioårsperioden snarast är en normalisering.
Östersjön har med undantag för åren 1945 till 1989
varit ett hav som bundit ihop länderna kring dess
stränder. Återigen har Östersjön blivit en viktig
led för mänskliga kontakter, handelsmän och
näringsidkare och därmed en motor för tillväxt,
utveckling och ökad sysselsättning i området.
Utskottet kan konstatera att Sverige har tagit
aktiv del i det samarbete som har växt fram mellan
länderna kring Östersjön. Utskottet finner detta
mycket positivt och menar att Sverige, förutom att
vara en av de ledande nationerna i att utveckla
samarbetet ytterligare, även bör fortsätta att
aktivt verka för de östliga grannländernas politiska
och ekonomiska integration i den europeiska
familjen. Utskottet finner det därför mycket
värdefullt att regeringen i skrivelsen i denna anda
har lagt fram en bra och balanserad strategi för den
framtida Östersjöpolitiken.
Utskottet menar vidare att fortsatta ansträngningar
behövs för att säkra en demokratisk utveckling och
säkerhetspolitisk stabilitet i Sveriges närområde.
Fortsatta ansträngningar behövs även för att
underlätta handel och ekonomiskt utbyte i
Östersjöområdet. Detta är enligt utskottets
uppfattning även av betydelse för EU och unionens
framtida utveckling. Utskottet finner att den
strategi som regeringen presenterar i skrivelsen
ligger väl i linje med dessa utskottets ambitioner.
Regeringen framhåller i skrivelsen att Sverige har
ett starkt intresse av att understödja en ekonomiskt
och miljömässigt hållbar utveckling i
Östersjöregionen och att främja de nya
demokratiernas deltagande i Europeiska unionens
samarbetsorgan. Sverige har även ett starkt intresse
av att ett genuint partnerskap utvecklas och
fördjupas mellan EU och Ryssland, menar regeringen.
Regeringen betonar även att ett viktigt element i
den ekonomiska utvecklingen är den sociala
dimensionen och att en förutsättning för hållbar
tillväxt är en rimlig fördelningspolitik och social
fred.
Utskottet delar dessa bedömningar.
Samarbetet med de nya demokratierna runt Östersjön
utgör en del av Sveriges samarbete med länderna i
Central- och Östeuropa. I februari 1995 lade
regeringen fram en proposition (prop. 1994/95:160)
om Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa för
perioden 1995-1998. Denna behandlades av utskottet i
betänkande 1994/95:UU16.
De övergripande målen för Sveriges samarbete med
Central- och Östeuropa fastställdes av riksdagen
våren 1995:
- att främja en säkerhetsgemenskap,
- att fördjupa demokratins kultur,
- att stödja en hållbar ekonomisk utveckling,
- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
I sitt betänkande framhöll utskottet att samarbetet
med Central- och Östeuropa intar en central plats i
svensk utrikespolitik. Det är ett grundläggande
svenskt intresse att verka för de fyra ovannämnda
målen, innefattande även effektivare energisystem
och en ökad öppenhet gentemot omvärlden. De central-
och östeuropeiska staternas integration i Europa -
där ett framtida medlemskap i unionen i de flesta
fall utgör en konkret målsättning - kan bidra till
ökad politisk och ekonomisk stabilitet på hela den
europeiska kontinenten, framhöll utskottet i
betänkandet.
I juni 1996 beslutade riksdagen att hela
utvecklingssamarbetet dessutom skall präglas av ett
jämställdhetsperspektiv (bet. 1995/96:UU18).
Utskottet behandlade våren 1998 regeringens
proposition 1997/98:70 om samarbetet med Central-
och Östeuropa för programperioden 1999-2001.
Utskottet ställde sig i betänkande 1997/98:UU12
bakom vad regeringen i propositionen anfört om
samarbetet med Central- och Östeuropa. Utskottet
framhöll i betänkandet att det alltjämt är viktigt
att de central- och östeuropeiska länderna får
internationellt stöd för att fullfölja övergången
till demokrati och marknadsekonomi. De insatser som
aktualiseras under programperioden 1999-2001 måste
dock utgå ifrån delvis andra förutsättningar, menade
utskottet. Efter den första fasen av stöd till i
synnerhet de baltiska staternas frigörelse och den
andra fasen av stöd till uppbyggnad av de
demokratiska och marknadsekonomiska
samhällsinstitutionerna i Central- och Östeuropa
vidtar en ny fas - EU-utvidgningen och den bredare
Europaintegrationen, framhöll utskottet i
betänkandet.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att den nu
föreliggande skrivelsen genomsyras av dessa
utskottets bedömningar.
Utskottet menar att förebyggande av konflikter,
inte minst i närområdet, har varit och förblir en av
de viktigaste uppgifterna för svensk utrikes- och
säkerhetspolitik. Som utskottet har framhållit
tidigare, bl.a. i betänkande 1997/98:UU12 utgör
utvidgningen av EU en mycket betydelsefull komponent
i byggandet av en genuin, allomfattande europeisk
säkerhetsordning. Utskottet underströk i
sammanhanget även vikten av att de länder som inte
är aktuella för EU-medlemskap så långt som möjligt
engageras i ett omfattande och nära samarbete med EU
och unionens medlemsländer.
Utskottet finner det därför särskilt
tillfredsställande att regeringen i skrivelsen
redovisar som sin uppfattning att beslut om att fler
länder skall få inleda konkreta förhandlingar om
medlemskap bör fattas redan hösten 1999, att den
gemensamma strategin för Ryssland som EU antagit
snabbt måste genomföras samt att EU:s kapacitet att,
med civila och militära medel, förebygga och hantera
kriser bör stärkas.
4.3.1 Allmänna överväganden
I motion U7 (v) yrkande 1 anförs att lika villkor
skall gälla för alla berörda länder i EU:s
utvidgningsprocess.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att ett EU-
medlemskap medför fördelar för kandidatländerna
genom den möjlighet detta ger för landet att delta i
det europeiska samarbetet. Även processen inför ett
medlemskap ger ett viktigt stöd i det svåra
reformarbete som pågår i de Central- och
Östeuropeiska länderna. Som motionärerna framhåller
har den ekonomiska tillväxten i flera av
kandidatländerna varit mycket god medan utvecklingen
i Ryssland och andra tidigare Sovjetrepubliker inte
har varit så positiv på det ekonomiska området. Att
den ekonomiska utvecklingen har släpat efter är
enligt utskottets uppfattning oroande. Det medför
att de samhälleliga resurserna inte räcker till för
alla de behov som finns, särskilt vad gäller
insatser av social karaktär.
Vid sidan av utvidgningen är det, som utskottet
framhållit ovan, av största vikt att också integrera
Ryssland och övriga OSS-länder i det europeiska
samarbetet. Utskottet kan dock konstatera att mycket
har gjorts. Med Ryssland har ett partnerskaps- och
samarbetsavtal upprättats (PSA) vilket utgör ett
ramverk för förbindelserna mellan unionen och
Ryssland. Vidare har EU under 1999 antagit en
Rysslandsstrategi som på ett sammanhållet sätt har
formulerat unionens politik på ett flertal
samarbetsområden. Avtalet täcker ett stort antal
frågor, från fördjupad politisk dialog till åtgärder
för att främja handel och investeringar. Det
centrala i strategin är ett utökat och fördjupat
samarbete mellan EU och Ryssland. Utskottet vill
även framhålla betydelsen av det bilaterala stöd som
Sverige och andra länder utsträcker till Ryssland.
Vidare förtjänar samarbetet inom den nordliga
dimensionen att lyftas fram i detta sammanhang.
Detta är av särskild betydelse för att fokusera och
samordna samarbetet med Ryssland.
Det stöd som kommer Ryssland till del genom
multilaterala och bilaterala kanaler är av betydelse
för att underlätta den samhälleliga utvecklingen och
bidrar till att skapa en grund för en socialt och
ekologiskt hållbar utveckling i landet. Samtidigt är
det enligt utskottets uppfattning av central
betydelse att Ryssland förmår driva en ekonomisk
politik som inger omvärlden förtroende och att man
honorerar sina åtaganden gentemot omvärlden.
Utskottet finner att ansträngningar görs både för
de länder som sökt medlemskap och för de länder som
önskar att närma sig den europeiska integrationen
genom ett utökat samarbete. Utskottet kan konstatera
att detta sker på ett flertal samarbetsområden.
Utskottet anser dock inte att det är lämpligt, som
motionärerna förordar, att denna integrationsprocess
skall vara lika för alla länder i Central- och
Östeuropa. Det föreligger enligt utskottets
uppfattning en skillnad mellan en process som har
till syfte att leda till medlemskap i Europeiska
unionen och en process som har till syfte att
utveckla ett närmare samarbete och ökad integration
med EU. Båda processerna har emellertid, menar
utskottet, berättigande i Sveriges och EU:s
övergripande strävan att skapa ett allt närmare
samarbete mellan Europas folk och länder.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion
U7 (v) yrkande 1.
I yrkande 2 i samma motion menar motionärerna att
det svenska engagemanget för en demokratisk
utveckling i Vitryssland måste förstärkas.
Utskottet har i betänkande 1999/2000:UU1 framhållit
att dess bedömning är att den politiska utvecklingen
i Vitryssland ger anledning till oro och att vad
gäller respekten för de mänskliga rättigheterna och
de demokratiska friheterna är situationen allt annat
än tillfredsställande. Utskottet uttalade vidare en
förhoppning om att situationen kommer att förändras
så att Vitryssland kan ta plats bland Europas
demokratiska nationer.
Utskottet kan konstatera att regeringen vid ett
flertal tillfällen gjort markeringar när det gäller
utvecklingen i Vitryssland, senast i oktober 1999
när den demokratiska vitryska oppositionen
genomförde en manifestation i Minsk vilken den
vitryska regeringen på ett våldsamt sätt sökte
förhindra samt fängslade flera framstående
företrädare för oppositionen. I uttalandet uppmanade
då den svenska regeringen den vitryska regimen att
inleda konkreta samtal med oppositionen, omedelbart
frige fängslade oppositionella och intensifiera
efterforskningarna efter de försvunna politikerna.
Utskottet noterar vidare att EU vid flera
tillfällen gjort tydliga markeringar mot de vitryska
brotten mot de mänskliga rättigheterna och de
demokratiska friheterna. I maj 1999 gjorde EU:s
ordförandeskap ett uttalande på hela EU:s vägnar som
betonar vikten av att det vitryska folket ges
möjlighet att demokratiskt uttrycka sig i politiska
och konstitutionella frågor. I juli 1999 gjordes ett
annat uttalande som bl.a. uttrycker EU:s stöd för
den vitryska befolkningens förhoppningar om att
skapa ett fritt, öppet och demokratiskt samhälle. I
september 1999 uttryckte medlemsländernas
utrikesministrar djup oro över den vitryske
oppositionspolitikern Viktor Gontjars försvinnande.
Utskottet menar emellertid att uttalanden till stöd
för den demokratiska oppositionen inte är
tillräckligt och att det även är möjligt att
genomföra insatser till stöd för de demokratiska
krafterna, för en demokratisk utveckling i landet
och för de krafter som verkar för respekt för de
mänskliga rättigheterna. Så har även skett, både
från EU:s och från svensk sida. Utskottet har
inhämtat att i november 1997 anordnade regeringen
tillsammans med Polen ett internationellt seminarium
vid Östersjöinstitutet i Karlskrona med syfte att
markera stöd för det vitryska civila samhället. Som
en uppföljning till seminariet beslutade Sida-Öst
1998 om ett projekt inom ramen för det svenska
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa.
Projektet, med Forum Syd som paraplyorganisation,
syftar till att främja kontakter mellan svenska och
vitryska enskilda organisationer. Vidare har
utskottet erfarit att regeringen stöder projekt med
anknytning till demokrati och mediefrihet i
Vitryssland, bl.a. genom att närmare 200 vitryska
journalister fått tillfälle att i Sverige gå igenom
kurser om bl.a. mediernas roll i ett demokratiskt
samhälle. Därtill har regeringen inom ramen för det
av Svenska institutet administrerade "Partnerskap
för kultur" avsatt särskilda medel för insatser till
stöd för de demokratiska krafterna i Vitryssland.
Svenska institutet har även genom UNDP i Minsk gett
stöd till två vitryska projekt med direkt anknytning
till mänskliga rättigheter. Sida-Öst delfinansierar
dessutom den vitryska med-borgarrättsorganisationen
Charta 97:s Brysselkontor.
Även EU gör ansträngningar för att stödja
demokratin i Vitryssland. Ett konkret exempel är ett
Tacisprojekt uppgående till 5 miljoner euro till
stöd för det civila samhället i Vitryssland.
Utskottets uppfattning är att samarbete med den
vitryska regeringen inte är möjligt så länge som
förhållandena vad gäller respekten för de mänskliga
och demokratiska rättigheterna inte förbättras.
Detta får dock inte utesluta mellanfolkliga
kontakter och kontakter mellan enskilda
organisationer. Människorna i Vitryssland är i stort
behov av internationella kontakter, och den
demokratiska oppositionen bör uppmuntras. Utskottet
finner därför de insatser som görs av Sverige och
EU, genom de kanaler som står till buds, mycket
värdefulla och menar att dessa kommer att underlätta
en övergång till en demokratisk samhällsordning i
landet.
Utskottet utgår ifrån att regeringen även framgent
kommer att fortsätta ansträngningarna för att främja
respekten för mänskliga rättigheter i Vitryssland.
Vitryssland är ett land som ligger nära Sverige och
en stabil och demokratisk utveckling i landet ligger
i vårt och hela Europas intresse. Utskottet har
erfarit att regeringen avser att bjuda in alla
svenska frivilligorganisationer som är verksamma i
Vitryssland till ett möte för att diskutera hur
arbetet för att främja respekten för mänskliga
rättigheter och för ett upprättande av demokratin i
Vitryssland, kan bedrivas vidare.
Utskottet kan konstatera att det svenska
engagemanget för en demokratisk utveckling i
Vitryssland är omfattande och att mycket redan görs
för att understödja de demokratiska krafterna i
landet. Utskottet menar att motionärernas önskemål
därmed torde vara tillgodosedda. Utskottet menar
dock att i den mån nya vägar kan finnas för att
stödja de demokratiska krafterna i landet skall
dessa utnyttjas.
Med vad som anförts anser utskottet att motion U7
(v) yrkande 2 är besvarad.
Miljöpartiet menar i motion U10 (mp) yrkande 1 att
en hållbar ekologisk, social och demokratisk
utveckling i Östersjöregionen måste gå hand i hand
med den ekonomiska utvecklingen. I yrkande 18 i
samma motion anförs att en ekonomisk omstrukturering
i de baltiska ansökarländerna måste kombineras med
förbättringar i deras miljö- och sociallagstiftning.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att de
viktiga områden för samhällsutveckling som tas upp i
yrkande 1 har alla sin rättmätiga plats i Sveriges
samarbete med länderna på andra sidan Östersjön.
Utskottet menar att dessa områden är väl täckta när
det gäller målsättningarna för det konkreta
samarbete som har växt fram. Regeringens skrivelse,
som beskriver samarbetet i alla dess delar,
behandlar utförligt även dessa samarbetsområden. Av
skrivelsen framgår att förbättringar på
miljöområdet, ekonomisk och social utveckling liksom
demokratisk utveckling utgör centrala element i
regeringens strategi för Östersjösamarbetet.
Utskottet menar också att Sverige har ett starkt
intresse av att miljöförbättrande investeringar
kommer till stånd i länderna runt Östersjön. Dessa
investeringar medverkar till renare vatten och
renare luft i Östersjöområdet. Det finns även, menar
utskottet, sociala, ekonomiska och allmänpolitiska
motiv för att bistå samarbetsländerna på detta
område.
Utskottet vill även anföra att frågor rörande
sociala förhållanden samt hälso- och sjukvård är
viktiga i de central- och östeuropeiska ländernas
fortsatta utveckling. Svenska insatser inriktade på
hälso- och sjukvårdssektorn kan bidra till att lägga
grunden för en fortsatt ekonomisk utveckling.
Vidare kan utskottet konstatera att den
demokratiska processen i Central- och Östeuropa
fortsätter med vissa undantag att utvecklas
positivt. Utskottet ser med tillfredsställelse att
Sverige gör insatser för uppbyggnad och stärkande av
det civila samhället i samarbetsländerna.
Vidare anser utskottet att kulturellt och
akademiskt samarbete med länderna i Central- och
Östeuropa är av stor betydelse i
demokratiseringsprocessen. Utskottet menar därför
att det är av vikt att Sverige fortsätter att
vidareutveckla kultur- och utbildningssamarbetet med
de nya demokratierna i Östersjöregionen.
Med vad som ovan anförts menar utskottet att motion
U10 (mp) yrkande 1 är besvarad.
När det gäller yrkande 18 har utskottet inhämtat att
insatser med målsättningen att bidra till en socialt
hållbar ekonomisk omvandling har, under de senaste
åren, fått tydligare betoning på den sociala delen
av målsättningen. Via Sida lämnas stöd till de
baltiska staterna för bl.a. uppbyggande av hållbara
och bättre riktade social- och
pensionsförsäkringssystem. Vad avser förbättringar
av miljölagstiftningen är Sveriges stöd till
kandidatländerna inriktat på att bistå dessa länder
med att uppnå EU:s krav på anslutning. Detta stöd är
dels institutionellt genom rådgivningsstöd till
miljömyndigheter, dels juridiskt genom hjälp med EU-
anpassning av lagstiftning och regelverk. Utskottet
har erfarit att svenska rådgivare vid nationella
miljömyndigheter i kandidatländerna arbetar bl.a.
med EU-anpassning av kemikaliekontroll.
Det är utskottets mening att en förutsättning för
att den ekonomiska reformprocessen och
samhällsutvecklingen i stort skall bli framgångsrik
är att sociala reformer, åtgärder på miljösidan samt
demokratiutveckling går hand i hand med den
ekonomiska utvecklingen.
Därmed anser utskottet att motion U10 (mp) yrkande
18 är besvarad.
4.3.2 Miljö och energi
I motion U7 (v) yrkande 3 anförs att ekologiskt
uthålliga transportsystem bör utvecklas i Östeuropa.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att målen
för Sveriges bilaterala samarbete med Central- och
Östeuropa fastställdes av riksdagen i maj 1995
(prop. 1994/95:160, bet. 1994/95:UU16, rskr.
1994/95:308). Samarbetet har även behandlats i bet.
1997/98:UU12 (prop. 1997/98:70, rskr. 1997/98:244).
Två av de fyra i propositionen angivna målen utgörs
av
- att stödja en socialt hållbar ekonomisk
omvandling,
- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
Vidare kan utskottet konstatera att en betydelsefull
del av samarbetet på transportområdet i Europa sker
inom EU:s ram. I juni 1998 träffades EU:s
regeringschefer i Cardiff och bestämde att
strategier för integrering av miljöansvar skulle tas
fram inom flera sektorer, däribland
transportområdet. Transportministrarna träffades
senare och beslutade därvid om riktlinjerna för det
fortsatta arbetet. Detta välkomnades vid Europeiska
rådets möte i Wien i december 1998. Det finska
ordförandeskapet har utarbetat ett förslag till
strategi som antogs på transportministermötet den 6
oktober 1999. Avsikten är att strategin skall kunna
antas på toppmötet i Helsingfors i december 1999.
Den första uppföljningen av strategin kommer att ske
under det svenska ordförandeskapet första halvåret
2001.
Förslaget till strategi innehåller bl.a.
- analys av dagsläget, med statistik om kommande
trafikökning och dess
relation till uthållighet,
- sammanställning av hittills beslutade åtgärder
inom området,
- identifiering av särskilda åtgärder såsom
minskning av koldioxidutsläppen från väg- och
flygtrafiken och minskning av skadliga utsläpp från
alla transportslag,
- analys av konsekvenserna av ökade transporter,
bl.a. till följd av utvidgningen,
- analys av effekter av buller från vägar,
godstransporter på järnväg och flyg.
Utskottet vill även framhålla att det i strategin
betonas att fortsatt arbete också bör läggas ned på
att få till stånd åtgärdspaket, framtagna av alla
berörda parter, med långsiktiga och övergripande mål
som innebär att aspekter på ekologisk uthållighet
jämställs med ekonomiska och sociala aspekter i
framtida transportpolitiska program. Kortsiktiga
uppföljningsmål, som berör medlemsstaterna och EG-
kommissionen, avser främst direktiv, förordningar
och vissa undersökningar som håller på att
utarbetas. Rådet kommer under 2000 - 2004 att
bearbeta de operationella delarna och med jämna
mellanrum se över uppnådda resultat. Den första
utvärderingen kommer, som framgått ovan, att ske i
juni 2001.
När det gäller analysen av dagsläget kan utskottet
konstatera att utvidgningsprocessen lyfts fram som
en av de största utmaningarna när det gäller att
hantera den transportökning utvidgningen kommer att
innebära.
I strategin pekas på vikten av att hitta
möjligheter till att skapa kollektivtrafiksystem och
godstransportsystem som skapar förutsättningar för
tillväxt i kandidatländerna på ett mera hållbart
sätt. Detta skall enligt strategin ske främst genom
Transeuropeiska nät (TEN) och Transport
Infrastructure Need Assessment (TINA).
I strategin lämnas en öppning för kommissionen att
se över möjligheten att införa strategisk
miljöbedömning av TEN och TINA.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U7 (v) yrkande 3 är besvarad.
I yrkande 6 i motion U7 (v) yrkas att ekologiskt
hållbara alternativ till kärnkraften bör utvecklas i
Östeuropa.
Utskottet kan konstatera att en utgångspunkt för
det svenska ekonomiska biståndet är att de
kärnkraftverk som inte kan uppnå en acceptabel
säkerhetsnivå bör stängas så snart som möjligt.
Vidare noterar utskottet att det svenska stödet
inledningsvis koncentrerades på
säkerhetsförbättringar i de äldre sovjetiskbyggda
kärnkraftverken. Särskilt har insatser vid
Ignalinaverket i Litauen prioriterats. Stödet har
också omfattat stärkande av säkerhetsmyndigheterna
och förbättring av säkerhetskulturen vid
kärnkraftverken. Detta samarbete har gett gott
resultat, enligt vad utskottet inhämtat.
Investeringar i säkerhetsförbättringar med syfte att
förlänga drifttiden ryms dock inte inom det svenska
kärnsäkerhetsstödet.
Sverige kommer att vinna värdefulla erfarenheter
vad gäller avstängning och nedmontering av
kärnkraftverk i och med nedläggningen av en reaktor
vid Barsebäck. Som motionärerna framhåller bör den
kompetens och erfarenhet som uppnås i detta arbete
utnyttjas i Östsamarbetet.
Utskottet har vidare inhämtat att det finns en
stark strävan från de nya självständiga staterna,
inte minst i Baltikum, att ändra den befintliga
infrastrukturen på energiområdet, som byggdes upp
för att passa Sovjetunionens energiförsörjning. Nu
försöker man i stället finna kopplingar till det
övriga Europa. Ett regionalt sammankopplat elnät är
enligt utskottets uppfattning positivt för miljön
och har indirekt positiva effekter på
klimatförändringar, eftersom de samlade
produktionsresurserna kan utnyttjas jämnare.
Vidare kan framhållas att energisamarbetet i
regionen sker på många plan. Regerings- och
myndighetssamarbetet växer sig allt starkare.
Energiföretagen har slutit sig samman i
organisationer som Baltrel och Baltic Gas.
Energisamarbetet kring Östersjön fick ett stort
utrymme i 1997 års energipolitiska riksdagsbeslut
(prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr.
1996/97:272). Bland annat sägs att Sverige aktivt
skall verka för en integrering av de nationella
energisystemen i Norden och Östersjöregionen. Det
framhålls att det är av stort svenskt intresse att
minska riskerna med kärnkraften i Baltikum och östra
Europa och att utveckla ett energisystem kring
Östersjön som är säkert, väl dimensionerat och
ekologiskt uthålligt. De tekniska och ekonomiska
möjligheterna att utnyttja förnybara energikällor
skall tas till vara i största möjliga utsträckning.
Utskottet noterar vidare att den egentliga
startsignalen för det numera mycket aktiva
regeringssamarbetet var de nordiska
statsministrarnas gemensamma deklaration i Bergen i
juni 1997. Statsministrarna förklarade då att de
hade för avsikt att samarbeta för att genomföra
visionen om en uthållig energiförsörjning i
Östersjöregionen. Statsministrarna gav sina
energiministrar i uppdrag att utarbeta en rapport i
detta ämne. Den rapporten, den s.k. Bergenrapporten,
lades fram i maj 1998. I rapporten lades stor vikt
vid behovet av samarbete mellan myndigheterna. Andra
frågor som behandlas är klimatsamarbetet och vikten
av att arbeta för en harmonisering av rambetingelser
för energihandel, exempelvis skatter och miljökrav.
Ungefär samtidigt som det nordiska "Bergenarbetet"
avslutades tog EG-kommissionen initiativ till ett
s.k. Baltic Energy Task Force. Ett av huvudmotiven
var att identifiera angelägna investeringsbehov inom
energisektorn runt Östersjön.
Det bör enligt utskottets uppfattning vidare
betonas att Östersjöregionens energiministrar möttes
första gången i Stavanger i december förra året.
Även EG-kommissionen deltog som en part i mötet.
Ministrarna enades om en vision för det regionala
energisamarbetet.
I kommunikén från Stavangermötet betonar
ministrarna betydelsen av regionalt samarbete på
energiområdet, samtidigt som de konstaterar att
utgångspunkterna skiljer sig avsevärt mellan
länderna i regionen. Som önskvärda samarbetsområden
framhålls bl.a. harmonisering av regelverk,
främjande av gränsöverskridande investeringar,
utveckling av el- och gasnäten samt övergång till
mer miljövänliga energislag, t.ex. ett ökat
utnyttjande av förnybar energi.
I det arbetsprogram som har utarbetats har samtliga
Östersjöländer deltagit genom CBSS
(Östersjöstaternas råd), Nordiska ministerrådet,
Baltiska rådet och EG-kommissionen. Fyra
arbetsgrupper har bildats med ansvar för el, gas,
klimatpolitik respektive energieffektivisering.
Utöver verksamheten inom arbetsgrupperna har ett
antal studier och projekt genomförts med huvudsaklig
finansiering från EG-kommissionen. En av dessa
studier behandlar möjligheten till ökat utnyttjande
av förnybara energislag. I rapporten konstateras att
användningen av förnybara energislag skiljer sig
avsevärt mellan länderna, från 1-2 % till mer än 15
% av den totala energitillförseln (mer än 60 % om
storskalig vattenkraft räknas med). Den tekniska
potentialen för förnybar energi bedöms vara
åtminstone 40 % av den totala energitillförseln i
regionen. Den relativa kostnaden måste dock minska
avsevärt om potentialen skall kunna realiseras.
Vid ett möte i Helsingfors enades ministrarna om
att fortsätta samarbetet enligt de riktlinjer som
dragits upp i Stavanger. I det fortsatta arbetet
kommer också energisektorns del att integreras i
arbetet med att utveckla en regional Agenda 21
(Baltic 21). Samarbetet kommer att ges en
institutionell ram. En arbetsgrupp med tjänstemän
från berörda länder kommer att bildas (Group of
Senior Energy Officials).
Utskottet menar att en uthållig och miljöriktig
energiförsörjning är av avgörande betydelse för den
ekonomiska och sociala utvecklingen i
Östersjöregionen. Utskottet finner att åtskilliga
initiativ har tagits inom detta område och att en
rad av åtgärder är under genomförande med de syften
som motionärerna efterlyser.
Med vad som anförts anser utskottet att motion U7
(v) yrkande 6 är besvarad.
Miljöpartiet begär i motion U10 (mp) att Sverige
måste prioritera arbetet med Östersjöns miljö
ytterligare (yrkande 2) samt aktivt minska utsläppen
av kväve och fosfor till haven (yrkande 3), att
Sverige initierar krafttag för att få stopp på
oljeutsläppen i Östersjön (yrkande 4), att Sverige
verkar för att mottagningsanläggningar för
miljöfarligt maskinrumsavfall byggs i de länder där
de i dag saknas (yrkande 5), att dessa anläggningar
skall kunna utnyttjas utan kostnad i hela
Östersjöområdet (yrkande 6), att Sverige måste
initiera krafttag mot förorenande utsläpp från
tätorter och industrier (yrkande 7), att Sverige
måste verka för att minska den radioaktiva
föroreningen av Östersjön (yrkande 8) samt att
Sverige måste ta initiativ till rådgivning till
länder runt Östersjön för att skapa ett mer
långsiktigt ekologiskt jordbruk än det
konventionella som bedrivs i Västeuropa (yrkande 9).
När det gäller övergödningsproblematiken och
utsläppen av kväve och fosfor har utskottet erfarit
att vid ett möte inom Helsingforskommissionen
(HELCOM) i september 1999 fattades beslut om
genomförande av 1988 års ministerdeklaration. Denna
innehåller beslut om en minskning med 50 % av
långlivade organiska föreningar (dioxiner, PCB
etc.), tungmetaller och närsalter från alla
utsläppskällor jämfört med 1985 års nivå.
Minskningen skall vara genomförd senast år 2005 med
en lägesrapport år 2003.
Vidare kan utskottet i denna del konstatera att för
svensk del arbetar den parlamentariska beredningen
om mål i miljöpolitiken, Miljömålskommittén, (dir.
1998:7) med att föreslå delmål och åtgärdsstrategier
bl.a. för att klara av Sveriges internationella och
nationella åtaganden när det gäller
övergödningsproblemen.
Utskottet har inhämtat att från svensk sida är
engagemanget stort för att minska oljeutsläppen i
Östersjön och för att maskinrumsavfall och annat
avfall från fartyg tas om hand på bästa sätt. Det
kan framhållas att Sverige inom HELCOM har varit
drivande när det gäller den s.k. Östersjöstrategin
som bl.a. anger att alla hamnar inom Östersjöområdet
skall ha mottagningsanläggningar samt att
användningen av dessa skall vara avgiftsfri.
Utskottet har vidare erfarit att för att påskynda
processen gav regeringen i juni 1999 i uppdrag åt en
utredare att söka kartlägga situationen i
Östersjöområdet. Rapporten visar att situationen är
förhållandevis god och att de flesta stora hamnar i
området har mottagningsanläggningar. Enligt vad
utskottet inhämtat kommer regeringen att se över
utfallet av analysen för att se vilka eventuella
ytterligare åtgärder som kan vidtas för att
Östersjöstrategin skall kunna vara genomförd vid
halvårsskiftet 2000.
När det gäller radioaktiva föroreningar i Östersjön
har utskottet inhämtat att Sverige aktivt deltar i
en arbetsgrupp (Monitoring of Radioactive
Substances) som har en rådgivande funktion till
HELCOM. Denna arbetsgrupp har till uppgift att samla
in och övervaka data om radioaktiva föroreningar i
Östersjön. Vad gäller radioaktiva ämnen som
förorenar Östersjön via Kattegatt deltar Sverige
aktivt i Oslo- och Pariskonventionens (OSPAR)
arbetsgrupp som övervakar situationen. Vid ett möte
inom OSPAR sommaren 1998 uppmärksammades parterna
bl.a. på utsläppen från Sellafield. Mötet antog en
strategi för att motverka utsläpp av radioaktiva
ämnen i haven.
Vidare har utskottet inhämtat att regeringen i
regleringsbrevet för år 1999 till Statens
strålskyddsinstitut (SSI) givit institutet i uppdrag
att senast den 30 december 1999 i samråd med
Naturvårdsverket redovisa till regeringen vilka
insatser som är nödvändiga för att tillfredsställa
behovet av en miljöövervakning av radioaktiva ämnen
i allmänhet avseende både miljöförändringar på land
och i vatten. Regeringen har för avsikt att följa
upp förslagen i myndigheternas rapporter under år
2000.
När det gäller jordbruket kan utskottet konstatera
att unionens jordbrukspolitik kommer att genomgå
vissa förändringar under den närmaste sexårsperioden
till följd av den uppgörelse om reformfrågorna som
uppnåddes i medlemskretsen första halvåret 1999.
Ytterligare förändringar kan komma att ske som en
följd av nästa runda av frihandelsförhandlingar inom
WTO, vilka bl.a. förväntas behandla fortsatt
liberalisering av handeln med jordbruksprodukter.
Ett mandat för dessa förhandlingar kommer att
diskuteras i slutet av 1999.
Utskottet menar dock att införandet av den
gemensamma jordbrukspolitiken och efterföljande
strukturrationaliseringar inom jordbruket i vissa av
kandidatländerna kan komma att medföra ett hot mot
den biologiska mångfalden i dessa länder. Därför
menar utskottet att införandet av den gemensamma
jordbrukspolitiken och förberedelserna för
medlemskapet inom detta område måste ske i
överensstämmelse med gällande internationella avtal,
inte minst konventionen om biologisk mångfald.
Utskottet anser vidare att de svenska
erfarenheterna från ekologiskt lantbruk bör tas till
vara i detta arbete.
Utskottet anser att därmed är motion U10 (mp)
yrkandena 2-9 besvarad.
I motion U10 (mp) yrkande 10 begärs ett riksdagens
tillkännagivande om att kräva öppenhet och insyn
angående radioaktiva utsläpp, kärnbränsle m.m. i
Barentsregionen. I yrkande 11 begär motionärerna att
regeringen ges till känna vad i motionen anförts om
de risker som finns i Barentsregionen. Vidare yrkas
att miljöhoten i Barentsregionen övervakas och
åtgärdas (yrkande 12). I yrkande 13 begärs att
samarbetet inom Barentsregionen utvecklas vidare och
i yrkande 14 att de globala hot som finns i
Barentsregionen diskuteras på internationell nivå.
I partimotion U402 (c) yrkande 1 anser motionärerna
att regeringen bör medverka till att stärka de
miljöförbättrande insatserna i Barentsregionen.
Utskottet kan liksom motionärerna konstatera att
miljöproblemen i den ryska delen av Barentsområdet,
särskilt på Kolahalvön, är av mycket stor
omfattning. Problemen är väl kända, och långvariga
insatser kommer att krävas för att förbättra läget
vad gäller miljön i området. Ett antal nationella
och multilaterala biståndsgivare är förutom Sverige
aktiva i området för att bistå Ryssland i detta
arbete.
För svenskt vidkommande vill utskottet framhålla
att Sverige sedan 1992 samarbetar med Ryssland på
kärnsäkerhetsområdet. Samarbetet omfattar
reaktorsäkerhet, avfallsfrågor och strålskydd. Under
perioden 1992-1999 har Sverige anslagit ca 42
miljoner kronor till insatser på detta område i
Ryssland. Det svenska stödet utgår till
säkerhetshöjande åtgärder vid kärnkraftverken på
Kolahalvön och i Leningrads län.
När det gäller Kola kärnkraftverk har Statens
kärnkraftinspektion överenskommit med Finland och
Norge om ett samarbete i ett omfattande projekt
rörande installation av ett helt oberoende system
för nödförsörjning av matarvattnet till reaktorblock
3 och 4. Systemet avses träda i kraft vid bl.a.
totalt bortfall av elförsörjning. Projektet beräknas
vara avslutat vid slutet av år 2000.
Sverige är vidare medlem i det under
Internationella atomenergiorganet (IAEA) etablerade
Contact Expert Group (CEG) (tillkom på nordiskt
initiativ 1995-96) vilket samordnar det
internationella samarbetet rörande omhändertagande
av radioaktivt avfall i Ryssland. Utskottet vill
framhålla att ett viktigt arbete som pågår inom CEG
är att identifiera en rysk strategi för
omhändertagande av utbränt kärnbränsle och
radioaktivt avfall. Utskottet noterar vidare att
Sverige deltar i ett internationellt projekt för att
utveckla och licensiera en transport- och
förvaringsbehållare för använt kärnbränsle från
ryska atomubåtar. Projektet kan beskrivas som en
första länk i en kedja av åtgärder för
omhändertagande av använt kärnbränsle.
Utskottet har inhämtat att avsaknaden av ett
fungerande juridiskt ramverk är och har varit ett
stort hinder för samarbetet med Ryssland på det
nukleära området. Vid Barentsrådets ministermöte i
Bodö, Norge, den 5 mars 1999 undertecknades en
principdeklaration "Declaration of principles
regarding a Multilateral Nuclear Environmental
Programme in the Russian Federation". De
undertecknande staterna, däribland Sverige och
Ryssland, deklarerar där sin vilja att framförhandla
ett legalt ramverk för biståndsinsatser på det
nukleära området i den ryska federationen. Avsikten
med avtalet är framför allt att reglera frågor om
skatter, tullar, ansvarsfrågor och frågor om status
för personal. Enligt vad utskottet erfarit pågår nu
multilaterala förhandlingar om detta avtal.
Vad avser frågan om illegal spridning av kärnämnen
har utskottet inhämtat att Statens
kärnkraftinspektion (SKI) sedan 1992 på regeringens
uppdrag bedriver samarbete med länder i det forna
Sovjetunionen för att förhindra spridning av
kärnämnen och kärnvapen utanför de definierande
kärnvapenstaterna. SKI bistår berörda länders
ministerier och myndigheter bl.a. i form av stöd med
införande av modern lagstiftning samt etablering av
system för kontroll av användning, lagring,
transport och handel med kärnämnen.
Vidare noterar utskottet att regeringen i
skrivelsen framhåller att svenska myndigheter,
svensk industri och svenska konsultföretag i dag via
internationellt samarbete har goda förutsättningar
att bidra till en förbättring av säkerheten vid
kärntekniska anläggningar och av hanteringen av
radioaktivt avfall och utbränt kärnbränsle inom
Östersjöregionen. Regeringen aviserar i skrivelsen
att den kommer att ägna detta frågekomplex särskild
uppmärksamhet inför och under det svenska
ordförandeskapet i EU, i synnerhet med tanke på
förhållandena i Ryssland och Litauen. Av skrivelsen
framgår även att regeringen prioriterar det
säkerhetsfrämjande området. Det poängteras att
samarbetet med Ryssland bl.a. skall inriktas på
ryska tull- och gränskontrollmyndigheter, stöd till
upprättande av export- och importkontroll samt
fysiskt skydd för bearbetning av kärnämnen.
Vidare noterar utskottet att regeringen som en del
av sin strategi för Östersjösamarbetet anser att
Sverige bör fortsätta med sina bilaterala insatser
och sitt samarbete med andra bidragsgivare för att
höja säkerheten vid kärnkraftsanläggningar i
Sveriges närområde. Där ingår bl.a. kärnkraftverken
på Kolahalvön. Regeringen framhåller vidare att
fortsatt uppmärksamhet bör riktas mot problemen med
använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från
skrotade ryska atomubåtar och atomisbrytare i
nordvästra Ryssland.
Utskottet välkomnar dessa ställningstaganden från
regeringens sida och kan för sin del således
konstatera att en mängd insatser inom de områden som
motionärerna efterlyser är under genomförande.
Utskottet ser med tillfredsställelse på att Sverige
riktar särskild uppmärksamhet mot det använda
kärnbränslet och det radioaktiva avfallet i
nordvästra Ryssland och att höja säkerheten vid
kärnkraftverken på Kolahalvön. Utskottet noterar
även att problemen är väl kända både av nationella
ryska myndigheter och internationella aktörer.
Utskottet menar att med det anförda är motionerna
U10 (mp) yrkandena 10-14 och U402 (c) yrkande 1
besvarade.
4.3.3 Insatser på det sociala området
I kommittémotion U7 (v) yrkande 4 uppmanar
Vänsterpartiet regeringen att öka och effektivisera
Sveriges sociala insatser i samarbetsländerna.
Ett flertal motioner uppmärksammar den svåra
situation som gäller för många barn och ungdomar i
Central- och Östeuropa. Det gäller bl.a.
Kristdemokraternas kommittémotion U9 (kd) där det i
yrkande 1 anförs att Sverige bör upprätta en
strategi för hjälp till barn och ungdom i Sveriges
grannländer i öst. I yrkande 2 vill
Kristdemokraterna att regeringen verkar för att en
sådan strategi även anammas på EU-nivå. I motion U11
(s) begär motionärerna ett riksdagens
tillkännagivande om att barnperspektivet beaktas i
det fortsatta Östersjösamarbetet. I motion U4 (m)
anför motionärerna att Sverige i det fortsatta
samarbetet inom Östersjöregionen särskilt verkar för
att gatubarnens svåra situation förbättras.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att i
proposition 1997/98:70 Att utveckla ett
grannlandssamarbete framhålls att stödet till den
sociala sektorn skall öka, främst för att bygga upp
hållbara och bättre riktade socialförsäkringssystem,
och att åtgärder för att förbättra barnens situation
och folkhälsan skall genomföras. Riksdagen har
ställt sig bakom propositionen (bet. 1997/98:UU12,
rskr. 1997/98:244).
Utskottet har erfarit att regeringen är väl
medveten om att barnens situation försämrats i
samarbetsländerna. Därför förutses insatser med
inriktning på barn och ungdom få ökad betydelse i
framtiden i samarbetet med Central- och Östeuropa.
Särskilda åtgärder återfinns bl.a. som en del i
insatser generellt inriktade på utveckling av
socialtjänst och utbildning i socialt arbete. Sida
har enligt vad utskottet erfarit genomfört sådana
insatser i Estland, Lettland, Vitryssland och
Ryssland. Barn med handikapp stöds genom insatser
för att utveckla alternativ till institutionsvård i
Litauen och Ryssland.
Utskottet vill framhålla att ett arbete som ligger
i linje med det i motion U9 (kd) anförda är att
regeringen inlett ett arbete för att utveckla ett
systematiskt barn- och barnrättsperspektiv i
Sveriges internationella utvecklingssamarbete.
Utgångspunkten är att barnets rättigheter är
mänskliga rättigheter.
Utskottet har inhämtat att som ett led i detta
arbete påbörjades 1998 en översyn av barnfrågor i
det internationella utvecklingssamarbetet. Det
övergripande ansvaret för uppdraget ligger i
Utrikesdepartementet som har samordningsansvaret för
barnfrågor i det internationella
utvecklingssamarbetet och som tillförts medel för
detta ändamål. Enligt vad som kommit till utskottets
kännedom är det regeringens ambition att denna
översyn skall leda till att barnperspektivet
genomsyrar biståndsinsatserna. Särskilda medel har
anvisats för multilaterala insatser för att
stimulera ett barnrättsperspektiv i FN:s fonder och
program, fackorgan (och därmed UNICEF som ju har
verksamhet i Central, och Östeuropa), Världsbanken
m.fl. multilaterala aktörer.
Utskottet har vidare inhämtat att strategier för
barnrättsperspektivet inom sex olika områden är
under utarbetande. I översynen kommer en
sammanställning av alla relevanta organ och deras
aktiviteter inom detta område att göras. Ett av
dessa organ är EU.
Utskottet noterar även att i landstrategierna för
Ryssland och Ukraina framhålls insatser för att
stärka familjen och utveckla alternativ till
institutionsplacering då det gäller att ta hand om
utsatta barn som angelägna. Dessutom har Sida
bidragit till en studie om gatubarnens situation i
Ryssland och Ukraina som skall ligga till grund för
Världsbankens arbete på detta område.
Utskottet menar att inom det sociala området kan
Sverige bidra med kunskapsöverföring och
institutionellt samarbete, och svenska institutioner
har även goda kunskaper och erfarenheter av
barnfrågor. Utskottet kan vidare konstatera att de
sociala insatserna i våra grannländer har ökat
gradvis under de senaste åren och trenden
fortsätter.
Genom Sida-Öst ges stöd till en rad insatser -
främst då det gäller kunskapsöverföring beträffande
barn med funktionshinder och socialt arbete med
inriktning på barn. Socialhögskolan i Stockholm är
svensk part i flera av dessa insatser. Initiativ har
också tagits till insatser inriktade på unga
lagöverträdare.
Arbetet för förbättrad hälso- och sjukvård i
Sveriges samarbetsländer görs bl.a. genom Hälso- och
Sjukvårdens Östeuropakommitté. Särskilt prioriterad
är mödra- och barnhälsovård och insatser genomförs
även för att bekämpa alkoholism. Insatserna går ut
på att bygga upp och stärka institutionerna. Inom
det decentraliserade samarbetet görs insatser för
barn, exempelvis inom vänortssamarbetet
Stockholm-S:t Petersburg och Luleå-Murmansk.
Utskottet menar att förutom att en ekonomisk och
social upprustning krävs för att förbättra barnens
situation kan ett förändrat arbetssätt med barn,
särskilt i fråga om synen på barn på institutioner,
bidra till långsiktig förbättring för barn. En
konferens som lyfte fram problemen med att barn tas
om hand på institutioner i Central- och Östeuropa
anordnades i Stockholm den 3-6 maj 1999 av
Stockholms universitet med bidrag från
Socialdepartementet och Utrikesdepartementet.
Utskottet vill vidare betona att det svenska
initiativet till att samarbeta kring barnfrågor i
Östersjöstaternas råd har utvecklats mycket
konstruktivt. Det stora intresset har medfört att
arbetet vidgats till att omfatta utsatta barn,
vilket även inbegriper preventivt arbete. Utskottet
noterar att under svensk-norsk ledning har ett
arbete påbörjats i syfte att bygga ett IT-nätverk
för erfarenhetsutbyte på såväl myndighets- som
specialistnivå om utsatta barn i regionen. Vidare
vill utskottet betona att den sociala sektorn har
särskilt nämnts som intresseområde inom ramen för
Europeiska unionens nordliga dimension vilket skapar
möjligheter till ytterligare samarbete på området.
Genom ett aktivt svenskt medlemskap i en rad
internationella, finansiella institutioner och
organisationer kan Sverige verka för att få
genomslag för svenska prioriteringar i deras
verksamhet i Östeuropa, menar utskottet. Regeringen
avser fortsättningsvis att verka för att få
genomslag för svenska prioriteringar i de
multilaterala organen. Det gäller exempelvis ökade
satsningar på det sociala området och de
prioriteringar regeringen har på detta område.
Detta gäller även EU:s program där Sverige även
fortsättningsvis skall verka bl.a. för att social
trygghet skall beaktas i alla relevanta sammanhang i
EU:s östsamarbete, särskilt vad avser
Tacisprogrammet. Phareprogrammets mandat är i första
hand att förbereda kandidatländerna för det framtida
EU-medlemskapet. Dock görs insatser för barn även
inom Phareprogrammet.
Utskottet vill även lyfta fram det värdefulla
arbete på detta område som görs inom det nordiska
samarbetet. Nordiska rådets närområdesutskott
anordnade i december 1998 en konferens i Stockholm
under namnet Barnforum med inbjudna från de nordiska
länderna och samarbetsländerna på andra sidan
Östersjön. En uppföljning planeras att äga rum i
Riga under år 2000. Utskottet noterar även att
Nordiska rådet redan vid sin session i Oslo år 1998
antog rekommendationer vad gäller särskilda insatser
för barn och ungdom i samarbetsländerna i Central-
och Östeuropa. Nordiska ministerrådet har till följd
av detta tagit initiativ inom området. Ett särskilt
handlingsprogram för barn och ungdom i närområdet
har antagits och en aktionsplan har utarbetats för
år 1999 inriktad på insatser för barn och ungdom i
samarbetsländerna.
Vidare vill utskottet betona att många insatser på
det sociala området har avgörande betydelse för
barnens situation utan att vara direkt riktade mot
barn. Utveckling av socialförsäkringssystem och
hälsovård, förebyggande åtgärder mot tbc och andra
smittsamma sjukdomar och insatser mot alkoholism och
drogmissbruk är exempel på sådana insatser. Det
omfattande vänortssamarbetet och frivilliga
organisationers arbete utgör också viktiga kanaler
för insatser för barn och ungdomar. Även Sveriges
aktiva engagemang i multilaterala organisationer för
att få genomslag för svenska prioriteringar har stor
betydelse.
Att barnens situation försämrats i
samarbetsländerna ger enligt utskottets uppfattning
anledning till oro. Utskottet menar att åtgärder för
att förbättra barnens situation därför bör höra till
de högst prioriterade insatserna på det sociala
området och att det är av yttersta vikt att bidra
till skapandet av trygga uppväxtförhållanden för
barnen i länderna i vårt närområde. FN:s
barnkonvention bör utgöra norm i ett sådant
sammanhang. Härvid kan det kunnande och de relevanta
erfarenheter av frågor som rör barnens situation som
finns i Sverige komma till användning.
Utskottet vill dock betona i sammanhanget att
internationellt bistånd ensamt inte är ett
tillräckligt medel. Det är även nödvändigt att de
enskilda länderna och regeringarna tar sitt ansvar
och bygger socialt hållbara samhällen där barns och
ungdomars behov tas om hand på ett
tillfredsställande sätt. Detta förutsätter enligt
utskottets mening vissa attitydförändringar i de
aktuella länderna och en ökande insikt om att även
de sämst ställda i samhället måste få del av
utvecklingen.
Utskottet menar att med vad som ovan anförts är
motionerna U7 (v) yrkande 4, U9 (kd) yrkandena 1 och
2, U11 (s) samt U4 (m) besvarade.
I motion U5 (m) yrkas att arbetstillstånd ej skall
krävas när baltisk och polsk arbetskraft anställd
vid företag i Polen och Baltikum kommer till Sverige
för att utföra tjänster.
Utskottet har inhämtat att arbetstillstånd för
tredjelandsmedborgare utfärdas av Invandrarverket
efter arbetsmarknadsprövning i samråd med
länsarbetsnämnden. Länsarbetsnämndens uppgift är att
lämna en bedömning av läget på den svenska
arbetsmarknaden för den arbetskraftsgrupp som
berörs. Utskottet kan konstatera att i huvudsak ges
tillstånd för två kategorier; tillfällig brist (av
en viss arbetskraftsgrupp på den svenska marknaden)
samt internationellt utbyte (forskning, studier
etc.). Utfärdandet av arbetstillstånd är således
inte knutet till nationalitet.
Utskottet konstaterar att fram till dess att ett
medlemskap träder i kraft gäller nationella regler
på detta område. Detta innebär att det på
gemenskaps-nivå inte finns regler som ger möjlighet
för arbetskraft från ett kandidatland att följa med
sitt företag för ett projektarbete i ett EU-land.
Regler som ger företag denna möjlighet finns däremot
mellan medlemsländerna genom direktivet om
utstationering av arbetskraft.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla att det är
av hög utrikespolitisk prioritet för Sverige att de
baltiska länderna skall bli EU-medlemmar. Utskottet
kan även konstatera att Sverige aktivt arbetar för
att detta skall kunna ske så snart som möjligt. Med
EU-medlemskapet följer fri rörlighet för
arbetstagare på den inre marknaden. Frågan om
arbetstillstånd för balter och polacker är således
av temporär karaktär och kravet på arbetstillstånd
kommer att upphöra när medlemskapet i EU för dessa
länder träder i kraft.
Med vad som anförts avstyrker utskottet motion U5
(m).
Motionärerna bakom motion U8 (s) menar i yrkande 1
att regeringen bör följa upp skrivelsen med en
redogörelse för hur jämställdhetsperspektivet har
beaktats i samarbetet.
Som framgått tidigare i detta betänkande beslutade
riksdagen i juni 1996 att hela utvecklingssamarbetet
skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv (bet.
1995/96:UU18). Utskottet noterar att regeringen i
skrivelsen framhåller att ett av målen för strategin
för ekonomisk utveckling och samarbete i
Östersjöregionen, som föreslås i skrivelsen, är ökad
jämställdhet inom alla länder i Östersjöregionen.
Utskottet konstaterar att efter riksdagens
övergripande beslut 1996 utarbetade Sida en strategi
och en handlingsplan för stöd till ökad jämställdhet
i Central- och Östeuropa år 1977. I strategin har
klart uttalats hur inriktningen av det svenska
stödet skall främja jämställdheten i
utvecklingssamarbetet. Strategin gäller alltjämt.
Utskottet har inhämtat att under perioden 1997 till
1999 har insatser genomförts på de flesta av de
områden som utpekades i handlingsplanen. Viktiga
områden för insatser i flera länder i närområdet har
enligt vad utskottet erfarit varit kvinnors
deltagande i lokal politik, utveckling av
genderstatistik, stöd till kvinnors ledarskap och
företagande samt till sysselsättningen på
landsbygden, insatser för sexualupplysning och stöd
till kriscentrum.
Vidare kan utskottet notera att inom
vänortssamarbetet har könsrollsfrågor kommit att
uppmärksammas alltmer.
Utskottet har vidare inhämtat att av anslaget
kunskapsöverföring inom Östsamarbetet avsattes under
år 1998 17 miljoner kronor till insatser vilka
direkt avsåg jämställdhet som kriscentrum för
kvinnor och insatser för kvinnors deltagande i
politiken.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U8 (s) yrkande 1 är besvarad.
I yrkande 2 i samma motion framhålls att ytterligare
information behövs till kommuner, landsting,
länsstyrelser och näringslivsorganisationer om det
framtida Östersjösamarbetet och Östersjömiljard II.
Utskottet delar uppfattningen att information om
Östersjösamarbetet och Östersjömiljard II är
behövlig. Utskottet har inhämtat att regeringen
lägger vikt vid information om målen och
instrumenten för det svenska arbetet för utveckling
och samarbete i Östersjöregionen.
Informationsverksamheten är en integrerad del av det
arbete som sker inom Regeringskansliet.
Täta kontakter med näringsliv, organisationer,
kommuner, landsting, medier, andra intressenter och
allmänheten är viktiga inslag i detta arbete, enligt
vad utskottet erfarit. Vid UD finns även en särskild
funktion som har till syfte att informera och hjälpa
aktörerna inom ramen för det decentraliserade
samarbetet med Östersjöregionen. Utskottet har
vidare inhämtat att ansträngningar pågår för att
förbättra och utöka pågående informationsarbete.
Både tryckt material och material via Internet är
under utformning.
Med vad som anförts anser utskottet att motion U8
(s) yrkande 2 är besvarad.
4.3.4 Näringslivets och handelns roll i samarbetet
Motionärerna bakom motion U7 (v) yrkande 5 menar att
stödet till svensk näringslivsverksamhet i Ryssland
kraftigt behöver ökas.
Inledningsvis kan utskottet konstatera i denna del
att Sverige tillhör de 7-8 största investerarna i
Ryssland. Bland företag som är aktuella märks bl.a.
ABB, Tetra Laval, Assi Domän, IKEA, Sandvik, PLM och
Ericsson. Även mellanstora företag som Cloetta och
Estrella och vissa småföretag har etablerat sig på
den ryska marknaden. De svenska företagen som är
aktiva i regionen har oftast valt att etablera
försäljnings- eller representationskontor. Ännu har
mycket få företag valt att etablera lokal produktion
i Ryssland. Utskottet har erfarit att krisen i
Ryssland gjorde att många svenska företag kraftigt
skar ner i sin verksamhet men få har valt att lämna
marknaden till följd av krisen.
Utskottet kan konstatera att de villkor som möter
utländska företag i Ryssland inte kan betecknas som
gynnsamma. Ofta hänger problemen ihop med det
institutionella ramverket och den rättsliga miljön
men även med att det ryska banksystemet fungerar
undermåligt. Utskottet menar emellertid att den
ryska marknadens storlek, Rysslands naturtillgångar
och högt utbildade arbetskraft hör till faktorer som
på sikt ger stora möjligheter för svenska företag
att göra lönsamma investeringar i Ryssland,
förutsatt att nuvarande problem rättas till.
Utskottet kan vidare konstatera att stöd till
svenskt näringsliv vad gäller Ryssland ryms både
inom det ordinarie utvecklingssamarbetet och inom
ramen för Östersjömiljard I och II.
Vad gäller Östersjömiljarderna har Kommittén för
ekonomiskt samarbete i Östersjöregionen nyligen
avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1999:125). Förutom
att ha medverkat i utarbetandet av strategin för
ekonomisk utveckling och samarbete, vilken
presenteras i skrivelsen, avlämnar kommittén ett
antal förslag om hur näringslivets roll ytterligare
kan förstärkas, bl.a. med avseende på Ryssland.
Svenskt stöd till den ekonomiska omvandlingen i
Ryssland har kanaliserats dels genom direkt stöd
till näringslivet, dels genom stöd till
institutionsuppbyggnad med syfte att främja den
ekonomiska omvandlingen och därigenom hjälpa till
att höja levnadsstandarden för befolkningen vilket i
sin tur ger ökade möjligheter till handel och
investeringar.
Utskottet noterar att direkt stöd till svenska
företag sker bl.a. genom riskkapitalinvesteringar
via Swedfund International AB. Sida driver även det
näringslivsfrämjande programmet StartÖst som
erbjuder svenska små och medelstora företag lån för
utbildning och som riktar sig till företag som vill
etablera sig i t.ex. Ryssland. Vidare kan framhållas
att Exportrådets program, Marknadsplats Östersjön,
är utformat för att bistå svenska företag i deras
kontakter i Östersjöregionen.
Av betydelse i sammanhanget är även att regeringen
år 1993 inrättade en särskild garantiram på 1
miljard kronor som sedermera har fyllts på. Detta
gjordes i ett läge där Exportkreditnämnden (EKN) på
grund av riskläget inte kunde bevilja garantier i
sin normala verksamhet. Genom upprättandet av ramen
möjliggjordes för EKN att ta större risker än vad
man kunde göra i det ordinarie systemet.
Exportkreditnämndens särskilda
exportkreditgarantiram kan täcka risker för affärer
med Ryssland. Garantigivning under ramen skall bidra
till svensk export och ett varaktigt samarbete
mellan samarbetsländerna och svenska företag.
Utskottet ser positivt på dessa initiativ och på det
bidrag som näringslivet kan ge när det gäller
utvecklingen i Ryssland.
Vidare vill utskottet lyfta fram att stöd till
institutionsuppbyggnad ges genom ett stort antal
projekt. Det svenska finansdepartementet bedriver
sedan 1993 ett samarbetsprojekt med sin ryska
motsvarighet där svensk expertis ställs till de
ryska finans- och ekonomiministeriernas förfogande
för frågor rörande främst skatte-, revisions- och
budgetsystem samt statsskuld. Genom Sida finansieras
en rad program som främjar den ekonomiska
utvecklingen genom framför allt stöd till utbyggnad
av fungerande institutioner. Viktiga insatser har
även gjorts av bl.a. Riksrevisionsverket och
Swedesurvey (Lant-mäteriverket) som framgångsrikt
bidragit till att jord- och fastighetsregistrering
utvecklats i Ryssland. Detta har lett till ett
förbättrat företagsklimat och underlättar för
utländska direktinvesteringar.
Utskottet kan vidare konstatera att en dialog på
ministernivå i bilaterala ekonomiska frågor och
handelsfrågor förs regelbundet inom den svensk-ryska
styrkommittén för handel och ekonomiskt samarbete.
Inom ramen för dessa möten finns också möjligheter
för svenska företag och branschorganisationer att
framföra sina synpunkter.
Avslutningsvis vill utskottet framhålla att
motionärernas förslag att öka stödet till svensk
näringslivsverksamhet i Ryssland ligger i linje med
utskottets uppfattning att det näringslivsfrämjande
stödet under de kommande åren bör utgöra en viktig
och växande del av samarbetet med Ryssland.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U7 (v) yrkande 5 är besvarad.
I motion U802 (v) yrkande 1 begärs en svensk
kraftsamling när det gäller kompetensutveckling i
Östersjöområdet.
Utskottet vill i denna del framhålla att
utvecklingssamarbetet med de baltiska länderna har
som övergripande mål att stödja ländernas EU-
integration och insatser som inriktas på att stödja
ländernas strävanden för ett framtida EU-medlemskap
är prioriterade.
Utskottet menar att en viktig strategisk fråga är
vad Sverige kan göra bilateralt och inom vilka
områden vi bör arbeta inom ramen för EU:s
stödprogram. Det bör noteras att landstrategierna
för Sveriges samarbetsländer innehåller skrivningar
om att bilaterala insatser skall genomföras på de
områden där Sverige har komparativa fördelar och där
finansiering via EU:s stödprogram inte är möjlig.
Utskottet har inhämtat att regeringen bedömer att
Sverige har särskilda komparativa fördelar inom den
sociala sektorn, miljöteknik och energifrågor.
Svenskt stöd syftar till att bygga upp ländernas
kunskaper och kompetens genom koncentrationen på
institutionsuppbyggande. Kunskapsöverföring är ett
dominerande inslag i de svenska insatserna.
Utskottet har inget att invända när det gäller dessa
prioriteringar och finner att de ligger i linje med
vad som förordas av motionärerna.
Vidare har utskottet erfarit att ett nära samråd i
syfte att koordinera och effektivisera samarbetet
sker med andra större givare som EU/Phare, olika FN-
organ, Världsbanken och EBRD.
Utskottet anser att samarbetet på de kulturella och
akademiska områdena är viktigt för att fördjupa
demokratins kultur. Utskottet noterar att i
samarbetet är två aspekter av strategisk betydelse
för samarbetsländernas utveckling, dels etnisk och
språklig integration, dels lokalt/regionalt och
mellanstatligt samarbete. I utbildningssamarbetet
ingår dessutom forskning och satsningar på
utbildnings- och forskningsutbyte via Svenska
institutet. I sammanhanget bör enligt utskottets
uppfattning betonas att cirka två tredjedelar av
Svenska institutets verksamhet inriktas på
utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa.
Utskottet vill framhålla att en viktig insats på
forsknings- och utbildningsområdet är
Handelshögskolan i Riga vilken Sverige finansierar
med sammanlagt 120 miljoner kronor under 10 år fram
till och med år 2003. Skolans inriktning är ekonomi,
offentlig förvaltning och företagande och
studenterna kommer från alla tre baltiska staterna.
Utskottet kunde vid ett besök vid Handelshögskolan i
Riga under 1998 konstatera vilken stark roll skolan
spelar i att bygga upp en ny och i de baltiska
staterna starkt efterfrågad kompetens.
Utskottet noterar vidare att Sverige finansierar
uppbyggnad och drift av Juristhögskolan i Riga med
cirka 40 miljoner kronor under åren 1997-2005.
Skolan skall huvudsakligen bedriva juridisk
utbildning på mastersnivå, men även fortbildning och
vidareutbildning. Handelshögskolan och
Juristhögskolan kan anses ingå i projektet
Eurofakulteten, ett gemensamt projekt med Sverige,
Norge, Danmark, Finland, Tyskland och de baltiska
länderna som genomförs inom ramen för EU:s
Tempusprogram. Målet är att förbättra utbildning i
samhällsvetenskap och juridik i Baltikum.
När det gäller Östersjömiljarden kan utskottet
konstatera att 120 miljoner kronor har avsatts för
Visbystipendierna. Programmet avser stipendier och
nätverk/forskningsutbyte för högre akademiska
studier. Ämnena ekonomi, teknik, naturvetenskap,
juridik och samhällsvetenskap samt ämnen som leder
till kunskapsuppbyggnad i EU-relaterade frågor,
t.ex. Europarätt, prioriteras. Östersjöstipendierna
som finansieras med 100 miljoner kronor avser
grundläggande akademiskt utbyte i Östersjöregionen
med språkstudier som huvudinriktning.
Visbyprogrammet och Östersjöstipendierna är
treåriga. De startade i juli 1997 och avslutas 30
juni år 2000.
Utskottet noterar att inom ramen för dessa två
program har ett stort antal forskare,
administratörer, lärare och studerande på
vetenskaplig nivå, lägre akademisk nivå och
vuxenutbildningsnivå beviljats stipendium och/eller
projektstöd. Sedan Visbyprogrammets början har cirka
300 vetenskapliga samarbetsprojekt till en summa av
närmare 90 miljoner kronor fått stöd och 16 miljoner
kronor har gått till individuella stipendier.
När dessa program avslutas kommer innehållet från
Visbyprogrammet och Östersjöstipendierna att slås
samman i ett nytt stipendieprogram, det nya
Visbyprogrammet.
Det nya Visbyprogrammet finansieras från
Östersjömiljard I med 60 miljoner kronor från l juli
2000 t.o.m. 30 juni 2001. Programmet kommer att
omfatta alla utbildningsnivåer från högre
forskningsnivå till gymnasienivå.
Slutligen vill utskottet framhålla den uppbyggnad
av mer varaktiga nätverk som stöds genom
högskolesamarbetet och som är av stor vikt för
Sveriges fortsatta akademiska förbindelser med våra
samarbetsländer.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U802 (v) yrkande 1 är besvarad.
Motionärerna bakom motion U9 (kd) yrkande 3 önskar
en avreglering vad gäller tjänsteexportförordningen.
I yrkande 4 vill motionärerna att Projekt-
exportsekretariatets mandat utvidgas till att även
omfatta EU-bistånd för att på detta sätt ge svenskt
näringsliv ytterligare en inkörsport till de östliga
ekonomierna.
Motsvarande yrkanden har utskottet behandlat i bet.
1999/2000:UU2 och har därvid anfört följande:
Utskottet har inhämtat att tjänsteexportförordningen
(1992:192) inte tillämpas på privata företag, utan
endast gäller för statliga myndigheter som bedriver
tjänsteexport i enlighet med bemyndigande i
avgiftsförordningen (SFS 1992:191) eller beslut som
regeringen meddelat i det enskilda fallet. Enligt
denna förordning skall tjänsteexportverksamheten
bedrivas utifrån en fastlagt marknadsstrategi och
med krav på lönsamhet.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare med
uppdrag att kartlägga och analysera den svenska
exporten av statligt förvaltningskunnande. Enligt
direktiven skall utredningen bl.a. analysera hur
myndigheter hanterar bestämmelsen att statliga
myndigheters tjänsteexport skall bedrivas med krav
på lönsamhet och vilka konsekvenser denna
bestämmelse får på förvaltningsexportens omfattning
och riskexponering. I en enkät som har gått ut till
myndigheter har därför frågan ställts om hur man
inom myndigheten tolkar tjänsteexportförordningens
krav på affärsmässighet. Utredningen har också i
uppdrag att på basis av denna kartläggning lämna
förslag till en strategi för denna typ av export
inom staten. Utredningsarbetet skall vara avslutat
senast den 31 mars 2000.
Utskottet har också inhämtat att det i
Regeringskansliets Projektexportsekretariats (PES)
uppdrag ingår att verka för en ökad svensk
projektexport och upphandling av svenska företag.
Särskild tonvikt lägger PES vid att öka leveranserna
från svenska företag till projekt och annan
upphandling finansierad av internationella
organisationer eller med bilateralt bistånd.
En central fråga för svensk projektexport är hur väl
Sverige står sig i den internationella konkurrensen
om upphandlingskontrakt. PES, och i synnerhet UD:s
projektexportfrämjare som är placerade vid vissa
utlandsmyndigheter för att bevaka internationella
institutioner (FN i New York, Världsbanken och
Interamerikanska utvecklingsbanken i Washington, EU
i Bryssel, EBRD i London och Asiatiska
utvecklingsbanken i Manila), erhåller löpande
statistik från de institutioner de bevakar. Den
statistik som går att få i dag från de
internationella institutionerna är emellertid, i
varierande grad, otillräcklig. På vissa områden
saknas statistik över upphandlande företag och den
statistik som finns är ibland missvisande, eftersom
den endast inkluderar konsortieledare.
PES avser under det kommande året att förbättra
sammanställandet av statistik från de
internationella institutionerna. PES kommer att
arbeta på att utveckla ett system för
sammanställande av statistik om multilaterala
organisationers upphandling och upphandlingspolicy
inom för svenskt näringsliv prioriterade regioner
och sektorer. Detta arbete skall ske i nära
samarbete med UD:s projektexportfrämjare vid vissa
utlandsmyndigheter och Exportrådet.
Utskottet noterar i detta sammanhang att PES i
samarbete med den projektexportfrämjare som är
placerad vid Sveriges representation i Bryssel har
till uppgift att bevaka möjligheter för svenska
företag inom alla EU:s externa program, inklusive de
särskilda programmen Phare och Tacis för Central-
och Östeuropa.
Utskottet avstyrker därmed motion U9 (kd) yrkande 3
och anser att yrkande 4 är besvarad.
I yrkande 5 i motion U9 (kd) anförs att Sverige bör
vara pådrivande i arbetet för att Ryssland skall bli
medlem i WTO, både i EU och i andra internationella
sammanhang.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att
förhandlingar om Rysslands anslutning till WTO har
pågått sedan 1995. För Rysslands del handlar det om
en anpassning till WTO-regelverket och om åtgärder
för att tillgodose andra avtalsslutande parters
intressen. På senare tid har Ryssland presenterat
ett tjänstehandelsbud, och ett reviderat bud på
tullområdet förväntas inom en snar framtid. Vissa
framsteg görs således i anslutningsprocessen.
Utskottet kan vidare konstatera att både Sveriges
och EU:s inställning till frågan om rysk WTO-
anslutning är grundläggande positiv.
En WTO-anslutning skulle enligt utskottets mening
utgöra en bekräftelse på att Ryssland kommit långt i
ett nödvändigt reformarbete och på Rysslands
integration i internationellt ekonomiskt samarbete.
En snabb rysk WTO-anslutning är således önskvärd,
menar utskottet, men detta innebär inte att Ryssland
skall erhålla någon form av positiv särbehandling.
Det är enligt utskottets uppfattning den ryska
regeringen som genom fortsatt reformarbete och
fortsatta åtaganden avgör hur snabbt anslutningen
skall komma till stånd.
Utskottet menar att ett långsiktigt mål för EU bör
vara att få till stånd ett frihandelsavtal med
Ryssland som en del i ett större paneuropeiskt
frihandelsområde. En förutsättning för detta är ett
WTO-medlemskap. Ett närmande mellan EU och Ryssland
på detta område bör även ses i det större
sammanhanget om ett närmande och en ökad integration
mellan unionen och Ryssland. Som utskottet
framhållit tidigare i detta betänkande är en sådan
utveckling önskvärd för att föra Europas länder och
folk närmare varandra.
Utskottet noterar vidare att regeringen vill verka
för att EU ger hög prioritet åt åtgärder för att
förbättra förutsättningarna för en WTO-anslutning
genom stöd till reformprocessen, genom tekniskt
samarbete och teknisk rådgivning samt genom fortsatt
konstruktivt arbete i den av WTO upprättade
arbetsgruppen. Utskottet noterar även att
handelsminister Leif Pagrotsky i WTO-relaterade
frågor har initierat ett bilateralt besöksutbyte på
expertnivå med Ryssland. Utskottet ser positivt på
regeringens inställning härvidlag och menar att
regeringens åtgärder i detta sammanhang är mycket
värdefulla.
I det kortare perspektivet noterar utskottet att
regeringen avser att verka för att EU skall visa
stor öppenhet gentemot Ryssland på det
handelspolitiska området inom sektorer där olika
former av begränsningar föreligger (stål,
antidumpningsåtgärder). Utskottet välkomnar detta
men menar samtidigt att EU-sidan måste ställa
fortsatta krav på rysk öppenhet och ryska åtgärder
vad gäller regelstabilitet och bra fungerande
lagstiftning. Det är likaså enligt utskottets
uppfattning av central betydelse att Ryssland förmår
driva en ekonomisk politik som inger omvärldens
förtroende och att man honorerar sina åtaganden
gentemot andra länder, banker och multilaterala
finansieringsinstitutioner.
Som framgår av det anförda ligger utskottets
uppfattning väl i linje med motionärernas begäran om
att Sverige aktivt, både i EU och i andra
internationella sammanhang, bör driva frågan om
ryskt närmande till WTO.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U9 (kd) yrkande 5 är besvarad.
Motionärerna bakom motion U803 (m) yrkande 5 begär
ett riksdagens tillkännagivande om vad som i
motionen anförs om den gemensamma valutans betydelse
för handeln i Östersjöregionen.
Utskottet erinrar om att öst-västhandeln fram till
början av 1990-talet var mycket begränsad. Länderna
i öst importerade industrivaror från väst och
exporterade främst varor med lågt förädlingsvärde.
Sedan dess har bilden drastiskt förändrats. Normala
relationer mellan länder med marknadsekonomier har
nu etablerats. Att länder med samma ekonomiska
system tenderar att handla med länder som ligger
nära geografiskt bekräftas av utvecklingen under det
senaste decenniet. Bland länderna i Central- och
Östeuropa var Polen 1998 Sveriges största
handelspartner både på import- och exportsidan,
medan Ryssland låg på andra plats som import- och
exportland. Estland låg på tredje plats som export-
och importland. Utskottet konstaterar att denna
utveckling har ägt rum trots avsaknaden av en
gemensam valuta eller gemensam valutapolitk. En
sådan utgör således inte en förutsättning för att
handeln skall utvecklas mellan näraliggande stater,
konstaterar utskottet.
Av länderna i Östersjöregionen är det endast
Tyskland och Finland som införde den gemensamma
valutan då den tredje fasen i EMU inleddes den
1 januari 1999. När Estland, Lettland, Litauen och
Polen blir medlemmar av den Europeiska unionen
kommer på sikt möjligheten att öppnas för dem att
ansluta sig till den gemensamma valutan. Flertalet
av kandidatländerna har signalerat att de avser att
ansluta sig så snart som möjligt.
Enligt utskottets mening kan den gemensamma valutan
ha en positiv effekt på handelsutvecklingen när
olika länder ansluter sig, och utskottet delar
såtillvida motionärernas bedömning. Det är dock
enligt utskottets uppfattning dessa länder själva
som, liksom i Sveriges fall, avgör om och när de
vill ansluta sig. Därtill kommer att de måste
uppfylla de grundläggande krav som ställs enligt
fördraget för deltagande i det gemensamma
valutasamarbetet, de s.k. konvergenskriterierna.
För svenskt vidkommande har riksdagen fattat beslut
om att Sverige inte borde införa EU:s gemensamma
valuta då den tredje etappen av den ekonomiska och
monetära unionen inleddes (prop. 1997/98:25, bet.
1997/98FiU:9, rskr. 1997/98:75).
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U803 (m) yrkande 5 är besvarad.
4.3.5 Övriga frågor
I motion U10 (mp) vill Miljöpartiet betona vikten av
ett utvecklat samarbete och utbyte inom det
kulturella området. I yrkande 15 anförs att olika
typer av kulturella festivaler bör arrangeras i
Östersjöregionen. I yrkande 16 begärs att satsningar
bör göras på översättning och marknadsföring av alla
former av litteratur från Östersjöområdet. Vidare
anförs i yrkande 17 att kulturturismen bör utvecklas
i hela Östersjöområdet.
Inledningsvis vill utskottet i denna del framhålla
att fram till år 1989 och de genomgripande politiska
förändringarna i Östeuropa var kulturutbytet
outvecklat och i huvudsak begränsat till de
stipendieprogram som var kärnan i de olika
kulturprogrammen. Samarbetet har därefter
intensifierats starkt. Utskottet har erfarit att en
bidragande orsak till den kraftiga utvecklingen av
kulturkontakterna mellan Sverige och främst Polen,
Ryssland, Estland, Lettland och Litauen har varit de
särskilda resurser som Sverige satsat på att
utveckla kontakterna på kultur- och
utbildningsområdena.
Utskottet kan konstatera att samarbetet
huvudsakligen har bestått av kulturutbyte som stöd
till ett varaktigt kultursamarbete mellan Sverige
och samarbetsländerna. Det finns i dag ett etablerat
kontaktnät mellan svenska kulturinstitutioner och
deras motsvarigheter i Baltikum. Omfattningen av
kontakterna varierar, med Estland som klart ledande
kontaktland.
Utskott kan vidare konstatera att Svenska
institutet, SI, hanterar merparten av projekten och
programmen inom kultur- och utbildningsområdena. Av
54 miljoner kronor som anslogs till SI:s budget för
år 1998 avsåg två tredjedelar verksamheten i
Central- och Östeuropa. SI:s verksamhet innefattar
främst kultur, språk, expertutbyte, stipendier och
svenskundervisning. Stora kultur-evenemang under
innevarande år är utställningen Svenskarna vid Nevas
stränder och stora utställningar i S:t Petersburg
och Moskva.
Inom Svenska institutets ram bedrivs även projektet
Partnerskap för Kultur, i samarbete mellan
Kulturdepartementet och Utrikesdepartementet.
Projektet syftar till att bereda väg för dialog och
erfarenhetsutbyte om kulturen och kulturpolitikens
möjlighet att främja yttrandefrihet och mångfald,
demokrati och gemensam säkerhet. Tanken bakom
projektet som inleddes 1998 var ambitionen att bl.a.
skapa en mötesplats för främst unga kulturutövare
och intellektuella från länderna kring Östersjön
samt Vitryssland och Ukraina.
Utskottet menar att vänortssamarbetet förtjänar att
uppmärksammas även i detta sammanhang. Det
kännetecknas av enskilda initiativ och är en del av
civilsamhället på båda sidor av Östersjön. Inom
vänortssamarbetet diskuteras på vilket sätt man kan
underlätta kulturturismen mellan invånare i
vänorter/vänregioner. Ett hinder för kulturturismens
utveckling i länder som t.ex. Lettland och Litauen
är frånvaron av pålitliga och billiga
transportlösningar.
Stora regionala organisationer som Sydsam, Östsam
(med Baltic Network) och Mälardalsrådet engagerar
sig i östsamarbetet och deltar i kulturutbytet.
Baltic Network som företräder regionala intressen i
Östergötland arbetar nära med Regeringskansliet.
Den övergripande organisationen för samarbetet
mellan länderna kring Östersjön är Östersjörådet
(Council of the Baltic Sea States, CBSS). Utskottet
noterar att kultursamarbetet intar en central
ställning i samarbetet. Östersjörådets hittills
främsta insatser på kulturområdet och närliggande
områden är upprättandet av den i betänkandet
tidigare nämnda Eurofakulteten (Euro Faculty) vid
universitetet i Riga med filialer i Tartu och
Vilnius (utbildning för studenter och
universitetslärare i offentlig administration och
affärsadministration, juridik och ekonomiska
vetenskaper). Universitet och högskolor i Danmark,
Tyskland, Norge, Sverige och Finland är involverade
i projektet, som genomförs inom ramen för EU:s
Tempusplan.
På svenskt initiativ arbetar en expertgrupp med 15
representanter från kulturmiljövård och museer i
Östersjöländerna på en strategisk handlingsplan för
kulturmiljövård i regionen.
Vidare kan utskottet konstatera att Svenska
institutet, SI, hanterar merparten av projekt och
program inom kultur- och utbildningsområdena. Av 54
miljoner kronor som anslogs till SI:s budget för år
1998 avsåg två tredjedelar verksamheten i Central-
och Östeuropa. SI:s verksamhet innefattar främst
kultur, språk, expertutbyte, stipendier och
svenskundervisning. Under 1998 gjorde SI en
betydande satsning i form av nyöversättningar och
nytryck av en rad tidigare utgivna titlar på flera
s.k. östspråk.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att
satsningar inom kulturområdet är mycket värdefulla.
Utskottet konstaterar att omfattande insatser och
initiativ finns på detta område, vilket utskottet
finner positivt.
Samtidigt kan konstateras att det inte ankommer på
riksdagen att ange hur denna verksamhet skall
utformas eller vilken inriktning den skall ha. Det
är en uppgift som ankommer på de aktörer som redan
är etablerade. Utskottet ser därför inte behov för
någon åtgärd från riksdagens sida i de frågor som
motionärerna tar upp.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U10 (mp) yrkandena 15-17 är besvarad.
Gotland har ett unikt läge för utbyte mellan land
och folk, menar motionären bakom motion U6 (m).
Därför yrkas i motionen att Gotlands roll och
möjligheter i detta sammanhang beaktas (yrkande 1).
I yrkande 2 anförs att internationella evenemang av
kulturkaraktär och annan karaktär på Gotland bör ges
uppmärksamhet. Ett antal samverkansområden tas
vidare upp i motionen och i yrkande 3 begärs ett
riksdagens tillkännagivande om vad som anförs i
motionen om de regionala tillväxtavtalen. I motionen
hävdas att Gotland har särskilt hög kompetens när
det gäller en internationell snabbinsatsstyrka inom
räddningstjänst, och det yrkas att den
internationella räddningstjänsten skall utvecklas
med Gotland som bas (yrkande 4). I yrkande 5 vill
motionären fästa regeringens uppmärksamhet på
samarbetet mellan regioner inom och utom Sverige för
att på sikt utveckla ett nätverk för
kunskapsöverföring och utveckling av vård, omsorg,
hälso- och sjukvård främst inom psykiatrin som
enligt motionären bör finansieras med EU-medel.
Som utskottet har framhållit tidigare i detta
betänkande utgör kulturutbytet mellan länderna i
Östersjöregionen en viktig komponent i
Östersjösamarbetet som helhet. Insatser på det
kulturella planet är betydelsefulla inte minst ur en
demokratifrämjande aspekt, och utskottet kan
konstatera att kulturinsatser har ökat markant under
nittiotalet. Svenska institutet samordnar
majoriteten av de projekt som görs inom kultur- och
utbildningsområdena. Mycket av arbetet sker i form
av regionalt samarbete som är ett prioriterat område
i Östersjöpolitiken.
Utskottet noterar att Gotland som regional aktör
har varit mycket aktiv i detta sammanhang. Som
exempel kan nämnas Gotlands högskola samt
Visbyprogrammet, till vilket regeringen avsätter
medel för genomförande av projekt.
Utskottet har vidare inhämtat att regeringen stöder
Gotlands ambitioner att utvecklas till en
kontaktpunkt för regionalt samarbete i regionen. Som
exempel på aktiviteter, som på regeringens initiativ
förlagts till Gotland, kan nämnas den regionala
konferensen om civil säkerhet som ägde rum i
september 1998 samt ett seminarium om barn i
riskzonen som ägde rum i september 1999.
Vad gäller motionens yrkande 3 noterar utskottet
att initiativet att genom internationellt samarbete
i Östersjöregionen gynna näringslivet och skapa
ökade arbetstillfällen togs av regeringen redan i
samband med den första Östersjömiljarden 1997.
Regeringen följer nu upp Östersjömiljard I med
ytterligare en miljard kronor till projekt med
tydlig fokus på näringslivet och främjandet av
detta. Vad avser arbetet med att ta fram förslag
till regionala tillväxtavtal runt om i landet sker
det på regeringens initiativ och involverar såväl
offentliga organ som näringslivet. Utskottet har
erfarit att i arbetet med tillväxtavtalen ingår att
de avtalande parterna kan lämna förslag till
regeringen om ändringar i regelverk för tillväxt-
och sysselsättningsfrämjande åtgärder. Möjligheten
att anslå medel ur Östersjömiljard II till
näringslivsinriktade samarbetsinitiativ inom ramen
för de regionala tillväxtavtalen skall, enligt vad
som kommit till utskottets kännedom, diskuteras
mellan en förhandlingsgrupp i Regeringskansliet och
företrädare för länen.
I yrkande 4 tar motionären upp räddningssamarbete i
Östersjöregionen, både mellan svenska aktörer och på
ett internationellt plan. Utskottet konstaterar att
regeringen, i enlighet med de fastställda målen,
lägger mycket stor vikt vid insatser i
Östersjöregionen på det säkerhetsfrämjande området
till vilket räddningssamarbete hör. Den särskilda
kompetens som finns hos enskilda organisationer och
kommuner utgör i många fall en viktig grundsten för
att projekten skall kunna genomföras. De
säkerhetsfrämjande insatserna till Baltikum och
andra delar av Central- och Östeuropa finansieras
sedan 1995 genom en särskild anslagspost för
säkerhetsfrämjande samarbete, som för 1999 uppgår
till 85 miljoner kronor. Målet för samarbetet är att
främja en gemensam säkerhet i regionen där en viktig
aspekt är stöd för kandidatländernas inträde i EU.
I yrkande 5 framhåller motionären betydelsen av EU-
samarbete i Östersjöregionen. Utskottet konstaterar
att Östersjösamarbetet har en hög prioritet i syfte
att bibehålla fred och stabilitet samt för att uppnå
ökat välstånd i regionen. Även det EU-samarbete som
pågår i Östersjöregionen har denna målsättning.
Motionären nämner SWEBALTCOOP (Sweden Baltic
Cooperation) vilket utgör ett program som lett till
goda erfarenheter. Utskottet har inhämtat att
programmet kommer att fortgå också från år 2000.
Därutöver vill utskottet särskilt nämna de
överläggningar som förs inom EU om det nya
Interregprogrammet. Detta program kommer att få en
större inriktning på EU-utvidgning och således tjäna
som en förberedelse för medlemskap för de länder som
är kandidater till medlemskap. Dessa kan delta i
Interregprojekt med finansiering ur EU:s
Phareprogram. Inom Phare-programmet finns också ett
särskilt underprogram för gränsöverskridande
samarbete i Östersjöregionen. Detta har funnits
sedan 1996 och kommer att fortsätta också under åren
2000-2006.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U6 (m)
yrkandena 1-5 är besvarad.
Med vad som anförts i detta betänkande föreslår
utskottet att regeringens skrivelse 1999/2000:7
Ekonomisk utveckling och samarbete i
Östersjöregionen läggs till handlingarna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande villkor för icke-
medlemsländer i relationerna med EU
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U7 yrkande 1,
2. beträffande det svenska engagemanget
för en demokratisk utveckling i Vitryssland
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U7 yrkande 2
besvarad med vad utskottet anfört,
3. beträffande utvecklingen i
Östersjöregionen
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U10 yrkande 1
besvarad med vad utskottet anfört,
4. beträffande ekonomisk, social och
miljömässig utveckling i kandidatländerna
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U10 yrkande 18
besvarad med vad utskottet anfört,
5. beträffande ekologiskt hållbara
transportsystem i Östeuropa
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U7 yrkande 3
besvarad med vad utskottet anfört,
6. beträffande ekologiskt hållbara
alternativ till kärnkraften i Östeuropa
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U7 yrkande 6
besvarad med vad utskottet anfört,
7. beträffande åtgärder för att motverka
föroreningen av Östersjön
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U10 yrkandena 2-9
besvarad med vad utskottet anfört,
8. beträffande åtgärder för att motverka
miljöhoten i Barentsområdet
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U10 yrkandena
10-14 samt 1999/2000:U402 yrkande 1 besvarade
med vad utskottet anfört,
9. beträffande barns och ungdomars
situation i Östeuropa
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U7 yrkande 4,
1999/2000:U9 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:U11
samt 1999/2000:U4 besvarade med vad utskottet
anfört,
10. beträffande kravet på arbetstillstånd
för medborgare från Polen och Baltikum
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U5,
11. beträffande jämställdhetsperspektivet
i Östersjösamarbetet
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U8 yrkande 1
besvarad med vad utskottet anfört,
12. beträffande information om
Östersjösamarbetet
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U8 yrkande 2
besvarad med vad utskottet anfört,
13. beträffande svenskt näringsliv i
Ryssland
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U7 yrkande 5
besvarad med vad utskottet anfört,
14. beträffande kompetensutveckling i
Östersjöområdet
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U802 yrkande 1
besvarad med vad utskottet anfört,
15. beträffande tjänsteexportförordningen
och Projektexportsekretariatets mandat
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:U9 yrkande 3
förklarar motion 1999/2000:U9 yrkande 4 besvarad
med vad utskottet anfört,
16. beträffande medlemskap för Ryssland i
WTO
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U9 yrkande 5
besvarad med vad utskottet anfört,
17. beträffande den gemensamma valutans
betydelse för handeln i Östersjöregionen
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U803 yrkande 5
besvarad med vad utskottet anfört,
18. beträffande samarbete inom
kulturområdet i Östersjöregionen
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U10 yrkandena 15-17
besvarad med vad utskottet anfört,
19. beträffande Gotlands möjligheter inom
ramen för Östersjösamarbetet
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U6 yrkandena 1-5
besvarad med vad utskottet anfört,
20. beträffande regeringens skrivelse
att riksdagen lägger skrivelse 1999/2000:7 Ekonomisk
utveckling och samarbete i Östersjöregionen till
handlingarna.
Stockholm den 25 november 1999
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran
Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Lars Ohly (v),
Ingrid Näslund (kd), Bertil Persson (m), Liselotte
Wågö (m), Agneta Brendt (s), Murad Artin (v), Jan
Erik Ågren (kd), Marianne Samuelsson (mp), Marianne
Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Marianne
Jönsson (s), Karin Enström (m), Birgitta Ahlqvist
(s) och Anders Berglöv (s).
Särskilt yttrande
Den gemensamma valutans betydelse för
handeln i Östersjöregionen (mom. 17)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och
Karin Enström (alla m) anför:
Handeln i Östersjöregionen har mångdubblats de
senaste åren och har goda förutsättningar att
mångdubblas ytterligare de kommande decennierna. De
skillnader som finns mellan ländernas ekonomiska
strukturer kommer att driva på handelns utveckling.
Ett införande av den gemensamma valutan kommer att
förbättra handelsmöjligheterna i Östersjöregionen
eftersom handeln därmed förenklas och valutariskerna
minimeras. Detta gäller inte minst för de mindre
företagen.
Statsministern har nyligen i en tidningsintervju
anfört att det inte är frågan om huruvida Sverige
skall gå med i valutasamarbetet - utan huruvida
Sverige skall gå med i närtid eller senare. Tyskland
och Finland har varit med från början i samarbetet
med den gemensamma valutan. Valutorna i Polen och de
baltiska staterna är knutna, eller kommer att
knytas, till euron. Med tiden kommer dessa länder
att delta fullt ut i det gemensamma
valutasamarbetet. Euron är därmed redan på väg att
bli handelsvalutan för hela regionen.
Om Sverige på sikt står utanför detta samarbete
kommer svenska företag och svenskt näringsliv att
hamna i ett sämre konkurrensläge i jämförelse med
företag från andra länder i regionen. Handel mellan
Sverige och andra länder i regionen kommer att
försvåras. Från Moderata samlingspartiets sida ser
vi med oro på en sådan utveckling. Vi menar att
Sverige bl.a. av detta skäl bör delta snarast
möjligt i samarbetet med den gemensamma valutan.