Utskottet behandlar i detta betänkande dels
regeringens skrivelse 1997/98:67 Nordiskt samarbete
1998, med huvudsaklig inriktning på verksamheten
inom ramen för Nordiska ministerrådet, dels
redogörelse till riksdagen 1998/99:NR1 Nordiska
rådets svenska delegations berättelse angående
verksamheten under 1998. Utskottet behandlar även de
motioner som väckts med anledning av dessa samt
vissa motioner från allmänna motionstiden 1998/99
och 1999/2000. Samtliga motioner avstyrks eller
besvaras av utskottet. Utskottet föreslår att
skrivelsen och redogörelsen läggs till handlingarna.
I ärendet finns en reservation och ett särskilt
yttrande.
Skrivelsen
Regeringen yrkar i skrivelse 1997/98:67 Nordiskt
samarbete 1998 att riksdagen tar del av skrivelsen.
Redogörelsen
Nordiska Rådets svenska delegation överlämnar
redogörelse 1998/99:NR1 angående verksamheten under
1998, för riksdagens kännedom.
Motionerna
Motion väckt med anledning av redogörelse
1998/1999:NR1
1998/1999:U10 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nominering av
ledamöter i Europaparlamentet till Nordiska rådet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om riksdagsutskottens
roll i det nordiska samarbetet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om samarbete med
parlamentariker från Estland, Lettland och Litauen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av fortsatt
reformering av Nordiska rådet.
Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1998/1999
1998/1999:U701 av Anita Johansson m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att
möjligheterna undersöks för att etablera ett
nordiskt centrum.
1998/99:U702 av Jarl Lander och Torgny Danielsson
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
den bör verka för att ett skjutfält i Gravberget ej
kommer till stånd.
1998/99:U703 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om initiativ för att
aktivera och föra vidare den nordiska debatten om
välfärden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att i Nordiska rådet
verka för WHO-målet och i Parismötets anda när det
gäller bruk och missbruk av alkohol och andra
droger,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förutsättningar
ges för de samiska organen så att de kan
vidareutveckla sitt politiska arbete.
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om uppföljning av
gränsgångares problem i avsikt att främja ökad
rörlighet och smidigt "vardagsumgänge" över
landgränserna,
5. att riksdagen uppdrar åt regeringen att
åstadkomma de förändringar inom TV-samarbetet som
erfordras för att nordiska länders public service-
kanaler skall kunna ses i andra nordiska länder,
1998/1999:U704 av Charlotta L Bjälkebring (v) vari
yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nätverk för
mänskliga rättigheter,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att verka för
samernas medlemskap i Nordiska rådet,
1998/1999:U901 av Sten Andersson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krav på stängning av
Köpenhamns kolkraftverk.
Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1999/2000
1999/2000:U603 av Sten Andersson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krav på stängning av
Köpenhamns kolkraftverk.
1999/2000:U701 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nominering av
ledamöter i Europaparlamentet till Nordiska rådet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om riksdagsutskottens
roll i det nordiska samarbetet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om samarbete med
parlamentariker från Estland, Lettland och Litauen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen i övrigt anförts om behovet av
fortsatt reformering av Nordiska rådet.
1999/2000:U702 av Tomas Högström (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nedläggning av Nordiska
rådet.
1999/2000:U703 av Åke Gustavsson och Anita Johansson
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av att skapa ett gränslöst Norden.
1999/2000:K273 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Nordiska rådets
årliga session liksom tidigare bör avhållas under
perioden februari/mars.
Utskottet
Regeringen skrivelse 1998/1999:67
Arbetsåret 1998 präglades starkt av att Sverige
ansvarade för ordförandeskapet i det nordiska
regeringssamarbetet. Som i andra internationella
sammanslutningar har ordförandelandet i det nordiska
samarbetet ett begränsat utrymme att sätta sin egen
prägel på arbetet. Till stora delar är uppgiften
ofrånkomligen att förvalta det föregående
ordförandeskapets initiativ och att föra redan
igångsatta processer till beslut och genomförande.
Ordförandeåret har dock satt spår i nordisk
verksamhet på flera områden.
Sveriges ambition var att koncentrera
ordförandeskapet till några profilfrågor: samverkan
för ökad sysselsättning och uppgiften att göra
Norden och dess närområden till en ekologiskt
hållbar region. Arbetet under året har starkt
präglats av dessa två initiativ.
Sysselsättningsfrågornas behandling på det
europeiska planet var under arbetsåret 1998 också en
central samnordisk angelägenhet. De riktlinjer som
utformades under år 1998 för
sysselsättningspolitiken inom Europeiska unionen
(EU) bygger i stor utsträckning på värderingar som
är bärande i de nordiska ländernas politik för
tillväxt och sysselsättning, såsom betydelsen av
aktiva insatser för att stärka individens ställning
på arbetsmarknaden och av en god balans mellan
flexibilitet och trygghet, liksom värdet av att
främja företagsamhet och att öka jämställdheten
mellan kvinnor och män.
Samverkan på det nordiska planet kring
utvecklingen av ett ekologiskt hållbart samhälle
fick en politisk injektion genom den särskilda
deklaration som de nordiska statsministrarna och
deras kollegor i de självstyrande områdena antog i
november 1998 under Nordiska rådets session i Oslo.
Norden deltar i formandet av det nya Europa, genom
att basera det nordiska agerandet på den samsyn som
finns i centrala samhällsfrågor. Den grundläggande
ambitionen att systematiskt utnyttja nordiska
samarbetsstrukturer för avstämning och, när
förutsättningar finns, samstämt agerande i aktuella
EU- och EES-frågor, liksom i det bredare
Europasamarbetet, har varit en ledstjärna. Ett
mycket påtagligt resultat av nordisk samsyn och
samverkan var självfallet att det under hösten 1998
kunde nås enighet om ett samarbetsavtal mellan
Europeiska unionens råd och Island och Norge som gör
det möjligt att införliva Schengenregelverket med EU
med bibehållen passfrihet inom Norden.
Nordiskt närområdessamarbete lämnar ett bidrag till
säkerhet, demokrati och gynnsam ekonomisk och social
utveckling i vår del av Europa. Norden har mycket
att vinna på att utveckla handel och folkligt utbyte
mellan de nordiska länderna och länderna kring
Östersjön.
Det nordiska samarbetet utvecklas genom kontakterna
med de baltiska länderna. Statsministrarna i Norden
och de tre baltiska länderna enades under sitt
gemensamma möte i Helsingfors i februari 1999 om att
undersöka hur denna inbördes samverkan skall kunna
göras än mer givande än hittills.
Under arbetsåret har det varit en ambition att
tydligt markera det nordiska samarbetets betydelse i
internationell politik. Denna samverkan har under
svenskt ordförandeskap kunnat stärkas.
Samarbetet inom Norden
Arbetet med 1995 års reformarbete har gått vidare i
syfte att förnya och effektivisera samarbetet och
att säkra en inriktning på frågor som har betydelse
för enskilda och företag i vardagen, inte minst
arbetet mot gränshinder.
Sverige har under år 1998 tagit initiativ till att
utreda möjligheterna att öppna ett s.k.
informationsfönster i de nordiska huvudstäderna.
Bakgrunden är bl.a. avsaknaden och behovet av en
centralt belägen informationspunkt i Stockholm.
Sverige har fortsatt att verka för att
effektivisera den verksamhet som finansieras över
Nordiska ministerrådets budget. Efter behandling i
Nordiska rådets organ fastställde ministerrådet i
november 1998 budgeten för år 1999. Den uppgår efter
prisomräkning till 732 miljoner danska kronor. Det
är en realt sett oförändrad budgetram. Det största
området är kultur-, utbildnings- och
forskningssamarbetet. Jämfört med budgeten för 1997
minskar den svenska andelen av budgeten med 1,5 %
till 34,1 %. Fördelningsnyckeln beräknas på basis av
respektive lands andel av den samlade nordiska
bruttonationalinkomsten.
Samverkan med frivilligorganisationerna, där
Föreningen Norden intar en särställning, är ett
viktigt inslag i det nordiska samarbetet. På det
nationella planet har regeringen utvecklat
kontakterna med Föreningen Norden, både genom
samarbete i projektform och genom att lämna ett
särskilt ekonomiskt bidrag till verksamheten vid
informationsbutiken Arena Norden i Stockholm.
I juni avlämnades en rapport från Arbetsgruppen om
en nordisk samekonvention till regeringarna i
Sverige, Finland och Norge samt de tre ländernas
sameting. Arbetsgruppen har, på sameministrarnas
uppdrag, utrett behov av och förutsättningar för en
nordisk samekonvention. Rapporten utmynnade bl.a. i
förslag om en samepolitisk samverkan som innebär att
sameministrarna skall mötas ca en gång per år
tillsammans med sametingspresidenterna. Det skall
även tillskapas ett beredningsorgan, där sametingen
skall ingå, på tjänstemannanivå med uppgift att
bl.a. förbereda det politiska mötet.
Norden och Europa samt Schengensamarbetet
Europafrågorna är ett av huvudområdena för det
nordiska samarbetet och de har spelat en
framträdande roll också under verksamhetsåret 1998.
Genom att tre nordiska länder är medlemmar av EU och
Island och Norge är parter i EES-avtalet har alla
nordiska länder en mycket nära anknytning till det
europeiska samarbetet.
Ambitionen att använda sig av det nordiska
samarbetet som en plattform för nordiskt samråd i
aktuella EU- och EES-frågor har inneburit att dessa
frågor blivit en stående punkt på dagordningen vid
nordiska ministermöten, och vid möten inom Nordiska
ministerrådets formella ram.
Den nordiska passfriheten är en av hörnstenarna i
det nordiska samarbetet. Den har fungerat under
fyrtio år och betraktas som en självklarhet av
flertalet medborgare i de nordiska länderna. Inom EU
är, på samma sätt som i Norden, den fria rörligheten
för personer ett av kärnområdena inom den inre
marknaden. För att påskynda avvecklingen av
gränskontroller inom EU ingick några av EU:s
medlemsländer år 1985 det s.k. Schengenavtalet. Det
operativa samarbetet inleddes i mars 1995. I
december 1996 slöt Norge och Island ett
samarbetsavtal med Schengenstaterna med samma
materiella innehåll som anslutningsavtalen.
Schengenprotokollet innehåller också bestämmelser
som, tillsammans med ett särskilt protokoll om
Danmarks ställning, gör det möjligt att säkerställa
att den nordiska passfriheten kan bibehållas inom
ramen för det bredare europeiska samarbetet. I
slutet av år 1998 färdigförhandlades ett avtal som
gör det möjligt för Norge och Island att delta i
Schengensamarbetet även när detta införlivats i EU-
strukturen.
Norden och dess närområden
Samarbetet med närområdet - de tre baltiska
länderna, nordvästra Ryssland, Barentsområdet och
Arktis - är prioriterat inom det nordiska
samarbetet.
Huvudmålsättningen med Nordiska ministerrådets
närområdessamarbete är att bidra till stabil och
demokratisk utveckling och att främja utvecklingen
av en fungerande marknadsekonomi. Avsikten är också
att satsningarna skall koncentreras till de områden
där det nordiska samarbetet ger ett mervärde och
bidrar till en bättre samordning med andra insatser.
I ministerrådets budget för år 1998 uppgick det
särskilda närområdesprogrammet till 52 miljoner
danska kronor. En stor del av dessa resurser
satsades på projekt som skall främja
demokratiutvecklingen. De olika formerna av
stipendie- och utbytesordningar är också ett viktigt
inslag i närområdesprogrammet.
Vid sidan av de insatser som görs över
ministerrådets budget har de nordiska
finansministrarna beslutat om ett program för att
främja investeringar i små och medelstora företag i
de baltiska länderna (Baltiska investeringspro-
grammet). Programmet löper till år 2000 och omfattar
totalt ca 180 miljoner ecu.
Under år 1997 inrättades dessutom en särskild
ordning inom Nordiska Investeringsbanken för lån på
särskilt förmånliga villkor till finansiering av
miljöprojekt i Nordens närområden. Låneramen uppgår
till 100 miljoner ecu. Härutöver finns från år 1996
möjligheter att via Nordiska
miljöfinansieringsbolaget (NEFCO) få lån för
miljöinsatser i närområdena.
Nordiskt samarbete på sektorsnivå
Kultur och medier
Nordiska ministerrådet stimulerar kultursamarbetet i
Norden genom insatser på särskilda områden, genom
nätverksbildning och satsningar på projekt med stark
nordisk profil.
Tyngdpunkten i kultursamarbetet ligger på
samarbetet inom Norden och bygger på den
värdegemenskap som finns mellan de nordiska länderna
och som manifesteras i den kulturella och språkliga
gemenskapen. I det svenska ordförandeprogrammet på
kulturområdet framhölls områdena barn och unga,
språket, åtgärder för att minska
främlingsfientligheten och gagna ett mångkulturellt
samhälle, medier, Nordens närområde, kulturarvet och
konstnärlig verksamhet.
Satsningen på barn och unga har fortsatt med
utgångspunkt i den särskilda handlingsplanen.
Huvudmålet för ministerrådets kultursamarbete inom
barn- och ungdomsområdet är att stärka den nordiska
identiteten genom att öka barns och ungdomars
deltagande i, kunskap om och intresse för kultur i
Norden.
Språket är en förutsättning för att kunna ta del av
det gemensamma kulturarvet därför har en
språkpolitisk strategi tagits fram. Målet är att de
skandinaviska språken fortsatt skall utgöra den
gemensamma ramen i det nordiska samarbetet och att
den internordiska språkförståelsen och
kulturkompetensen skall vidareutvecklas samt att
stärka nordbors färdigheter att förstå varandra.
Kultursektorn har ett särskilt ansvar att bekämpa
främlingsfientlighet och rasism. I den strategi som
lades fram vid Nordiska rådets session i Oslo
framhölls att de nordiska länderna genom respekt för
kulturell mångfald skall motarbeta rasism och främja
positiva multikulturella värden. Målet skall vara
att ge ungdomar ett historiskt perspektiv på rasism
och främlingsfientlighet och att få dem att själva
analysera sitt förhållningssätt till nynazism,
diskriminering av flyktingar, invandrare och andra
minoriteter.
Satsningarna på medierna har fortsatt. Med
styrningsgruppen för nordiskt kultur- och
massmediesamarbete (KM-gruppen) som initiativtagare
anordnade Nordiska ministerrådet i samarbete med
Rundradion i Finland konferensen "Public service
broadcasting i den digitala framtiden". Public
service-verksamhetens betydelse vid införandet av
den nya digitala tekniken fick ett starkt stöd av
deltagarna.
Det nordiska samarbetet på medieområdet är viktigt
i förhållande till det arbete som bedrivs inom EU.
Mediesamarbete i EU utgår från vissa gemensamma
direktiv och stödprogram. Under året har frågorna
främst rört införandet av TV-direktivet, grönboken
om konvergens samt arbetet med de upphovsrättsliga
frågorna kring återanvändning av arkivmaterial.
Ministerrådet vill fortsatt föra en aktiv politik
för att tillvarata nordiska intressen på
medieområdet.
Nordiska kulturfonden är det viktigaste nordiska
stödorganet för kulturaktiviteter på fältet.
Verksamhetsområdet är brett och omfattar alltifrån
allmän kultur till utbildning och forskning. Under
år 1998 har projekt för ett sammanlagt belopp om 23
miljoner danska kronor beviljats. Totalt behandlade
fonden under året 995 ansökningar. Kulturfonden har
genom sin breda verksamhet och satsning på mindre
projekt möjliggjort att ett stort antal idéer från
kulturlivet har kunnat förverkligas.
Utbildning och forskning
Utbildnings- och forskningssektorn är det
resursmässigt sett största nordiska
samarbetsområdet. Den övervägande delen av medlen
går till generella stöd-ordningar,
nätverksaktiviteter, tidsbegränsade projekt och
nordiska institutioner.
Det svenska ordförandeskapets egna prioriteringar
har främst fokuserat på insatser inom följande
områden: kvalitet i skolan, utbildningens roll i
sysselsättningspolitiken, vuxenutbildning samt
förnyelse av den högre utbildningen.
Språksamarbetet hör till de högprioriterade
nordiska samarbetsområdena och berör i princip
samtliga ministerrådssektorer. Ministerrådet
tillsatte i december 1997 en arbetsgrupp med uppgift
att dels utarbeta förslag till övergripande
policy/riktlinjer för det framtida nordiska
språksamarbetet, dels kartlägga och komma med
förslag till en struktur för detta samarbete. Ett
ministerrådsförslag om nordisk språkpolitik
överlämnades till Nordiska rådet inför rådets
session i Oslo. Nordiska rådet mottog förslaget
mycket positivt.
Ministerrådets IT-policygrupp har haft uppdrag att
utarbeta ett nytt verksamhetsprogram rörande IT och
data i undervisningen (IDUN II) för tiden 1999-2001.
Programmet kommer att vara koncentrerat till tre
områden -innovativa skolmiljöer, IT i
lärarutbildningen samt vuxenutbildning och flexibelt
lärande.
NORDUnet (det gemensamma datanät som förbinder de
nationella universitetsdatanäten i de nordiska
länderna) är exempel på framgångsrik nordisk
samverkan inom ett resurskrävande område.
Under 1990-talet har de nordiska länderna i stort
sett samtidigt genomfört reformer inom skolan. En
grund har därmed lagts för nordiskt samarbete inom
ett flertal områden. Under det svenska
ordförandeskapet har ledningsgruppen för nordiskt
skolsamarbete dels vidarefört en rad projekt som
finns upptagna i den för nordiskt skolsamarbete för
perioden 1997-2000 fastställda handlingsplanen, dels
påbörjat ett antal nya projekt.
Det arbete om en ny nordisk sektorsövergripande
forskningspolitiks strategi, som inleddes under det
finska ordförandeskapet och fortsatte under det
norska, resulterade under det svenska
ordförandeskapet i ett ministerrådsförslag till
Nordiska rådet inför rådets session i Oslo.
Strategin ger möjlighet till en forskningspolitisk
helhetssyn.
Ministerrådet fastställde under året en reviderad
stipendieordning för Baltikum och nordvästra
Ryssland för tiden 1999-2000. En nyhet är att
stipendieordningen nu även skall kunna användas för
att stödja uppbyggnaden av nätverk och samarbete
mellan ideella organisationer i Norden och
närområdet. Ministerrådet har också under året
fattat beslut om att från år 1999 initiera två nya
samarbetsprojekt med Baltikum, nämligen "Children
with special needs" och "Pre-service training of
teachers". Projekten, som båda är tänkta att vara
treåriga, bygger på de baltiska ministeriernas
gemensamma prioritering.
Ministerrådet har beslutat att utarbeta förslag
till en samlad strategi för all verksamhet inom
sektorn för utbildning och forskning för
femårsperioden 2000-2004. Strategin skall bygga på
ministerrådsförslagen för språksamarbete respektive
forskningspolitisk strategi, samt redan fastställda
nya eller kommande handlingsplaner för skola,
folkbildning och vuxenundervisning samt högre
utbildning. Strategin skall även innefatta tänkta
insatser i närområdena liksom i relation till
Europasamarbetet. Den samlade strategin avses bli
överlämnad som ett ministerrådsförslag till Nordiska
rådet inför rådets kommande session i Stockholm i
november 1999.
Miljö
Det nordiska samarbetet inom miljösektorn har som
utgångspunkt målsättningarna i den nordiska
miljöstrategin under perioden 1996-2000. Det innebär
att den inom Norden högsta tillämpade ambitionsnivån
skall vara riktmärket för både det nationella och
det vidare internationella miljöarbetet och då
särskilt i förhållande till arbetet inom EU.
Miljöministrarna har beslutat att strategin skall
gälla t.o.m. år 2000 och att en utvärdering skall
göras under år 1999. På grundval av denna och den
tvärsektoriella strategi som statsministrarna
beställt skall en ny miljöstrategi utarbetas för
perioden efter år 2000.
Inom ramen för ordförandeprogrammet för
miljösektorn har Sverige tagit initiativ till ett
nordiskt projekt om ökad resurseffektivitet och
hållbara produktions- och konsumtionsmönster genom
att ställa en expert från Naturvårdsverket till
ministerrådssekretariatets förfogande.
Samarbetet mellan miljö- och fiskesektorerna har
fördjupats under det svenska ordförandeskapet genom
en ny strategi för perioden 1999-2002. Man kommer
att lägga ökad vikt vid att vidta åtgärder i syfte
att främja ett hållbart fiske. Också samarbetet
mellan miljö- och energisektorerna har utvecklats
väl.
Beslut har tagits om att inrätta ett nordiskt
nätverk för miljökonsekvensbedömningar.
Huvudansvaret för att administrera detta har lagts
på ministerrådets institut för regional utveckling,
Nordregio, som till sitt stöd skall ha en rådgivande
grupp. En utvärdering av verksamheten skall ske
under år 2000.
Arbetet med att integrera hanteringar av
kulturvärden i landskapet i det samlade miljöarbetet
har fortsatt att utvecklas. Insatser har gjorts
bl.a. vad gäller den nordiska konstkulturen,
miljökonsekvensbeskrivningar samt på
byggnadsutbildningar för personer verksamma inom
sektorn.
Ekonomi och näring
Skapandet av ett ekologiskt hållbart samhälle i
Norden och dess närområde har varit ett övergripande
tema för det nordiska samarbetet under det svenska
ordförandeskapet. Utvecklingen av energisystemet
runt Östersjön är av avgörande betydelse för den
ekonomiska och sociala utvecklingen inom regionen.
På energiområdet har det svenska
ordförandeprogrammet varit inriktat på fyra områden:
- utvecklingen av en bärkraftig energiförsörjning
omkring Östersjön,
- det nordiska energiforskningsprogrammet,
- klimat- och miljöfrågor,
- EU- och EES-frågor.
Aktuella energifrågor inom EU- och EES utgör numera
en stående punkt på dagordningen vid nordiska möten
på minister- och ämbetsmannanivå. Det gäller förutom
frågor om energimarknaderna och energipolitik även
frågor om den inre marknaden och miljöfrågor som är
betydelsefulla för energiområdet.
Det övergripande målet för det nordiska samarbetet
på näringsområdet är att bidra till att främja
näringslivets konkurrenskraft och därigenom skapa
goda villkor för tillväxt och sysselsättning.
Samarbetet koncentreras till aktuella
näringspolitiska problemställningar i de nordiska
länderna, främst på områden där ett samarbete kan ge
nordisk nytta utöver vad enskilda nationella
insatser kan ge.
Verksamheten inom området jord- och skogsbruk
bedrivs inom ramen för det handlingsprogram för åren
1996-2000, som antogs år 1995. Huvudinriktningen av
det nordiska samarbetet inom jord- och
skogsbrukssektorn omfattar samarbete kring frågor av
centralt intresse för Norden, samarbete inom Nordens
närområden och samarbete för att stödja de nordiska
ländernas deltagande i internationella organ.
I handlingsprogrammet lyfts fyra insatsområden
fram, vilka huvudsakligen hänför sig till de två
första av de nämnda riktlinjerna. Insatsområdena är
kvalitetsproduktion i jordbruket med speciell
inriktning på miljö, förvaltning av genetiska
resurser, utveckling av jord- och skogsbruksberoende
regioner samt uthålligt skogsbruk.
Samarbetet kring genetiska resurser har bedrivits
inom ramen för Nordiska Genbankens verksamhet.
Genbankens arbete i närområdet har bidragit till att
dessa länder har kunnat ta sitt ansvar att följa
biodiversitetskonventionen i en svår ekonomisk
situation.
Ekonomi och finanspolitik
Samarbetet har under år 1998 inbegripit nordiska
finansministermöten, Nordiska ämbetsmannakommittén
för ekonomi och finanspolitik, Nordiska
finansutskottet, Nordisk-baltiska
investeringskommittén, Nordiska konjunkturgruppen,
Nordiska budgetchefsmöten och den nordiska
ämbetsmannagruppen för skattefrågor.
Under året inleddes arbetet med Studien om de
offentliga finansernas konjunkturkänslighet i de
nordiska länderna. Ekonomer från
forskningsinstitutioner har i sammanhanget anlitats
av Ekonomiska rådet och Konjunkturinstitutet. Under
året inleddes också en studie om möjligheterna till
utökat börssamarbete mellan de nordiska länderna.
Det nordiska samarbetet i närområdet kanaliseras i
huvudsak genom Nordiska Investeringsbanken (NIB) i
Helsingfors. I augusti 1996 beslöts att upprätta en
nordisk miljöinvesteringslåneordning (MIL) på 100
miljoner ecu vid NIB. Polen och Estland är redan
inkluderade i NIB:s internationella utlåning, men
genom upprättandet av MIL kan NIB medverka i
miljöutlåning till samtliga länder i närområdet.
Det baltiska investeringsprogrammet (BIP) är ett
samnordiskt projekt som administreras av Europeiska
banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), NIB
och NOPEF (Nordiska projektexportfonden). Syftet är
att kanalisera dels tekniskt bistånd, dels kapital
till små och medelstora företag i de baltiska
länderna och därigenom skapa förutsättningar för
ekonomisk tillväxt.
IT-frågor
I enlighet med de svenska prioriteringarna under
ordförandeskapet och som en uppföljning av ett
initiativ under Norges ordförandeskap, genomfördes i
mars 1998 ett nordiskt IT-ministermöte i Stockholm.
IT-ministrarna enades om ett fördjupat samarbete på
IT-området. Ett nordiskt IT-nätverk etableras mellan
de departement som har samordningsansvar för IT-
frågor. Även om det redan nu finns ett väl utvecklat
IT-samarbete i Norden finns det behov av att stärka
samarbetet för att bättre kunna hantera frågor som
är sektorsövergripande.
IT-samarbetet skall bygga på de tre grundpelarna
Norden, Europa och närområdet. Samarbetet inriktas
bl.a. på användning av IT för att stärka demokratin,
trygga att alla får samma möjligheter i
informationssamhället, stärka de nordiska språken
och den nordiska kulturen, bereda väg för
elektronisk handel samt stimulera nätverksbyggande
bland små och medelstora företag.
Den nya informationstekniken berör lagstiftningen
på det civilrättsliga området liksom på de
offentligrättsliga och straffrättsliga områdena. De
nordiska länderna har beslutat att samarbeta med att
inventera problemen vad gäller lagstiftningen som
berör IT-området samt att utnyttja varandras
kunskaper och i samråd ta ställning till i vilken
utsträckning lagarna behöver moderniseras.
Medborgarpolitik
Arbetsmiljöfrågorna har främst varit inriktade på
samordning av EU-frågor av gemensamt nordiskt
intresse och på löpande information om
tillsynsverksamheten på arbetsmiljöområdet i Norden.
Östersjösamarbetet är ett prioriterat område i det
nordiska samarbetet på arbetsmarknads- och
arbetsmiljöområdet. De nordiska satsningarna i
närområdet gäller bl.a. insatser för att få en väl
fungerande arbetsförmedlingsservice och utveckla
modeller för arbetsmarknadsutbildning. Insatser på
arbetsmiljöområdet har blivit alltmer efterfrågade.
Till grund för regeringssamarbetet på social- och
hälsovårdsområdet finns dels ett samarbetsprogram
som löper till år 2000, dels ordförandeskapets
prioriteringar.
Märkning av livsmedel har fått en framskjuten plats
på den nordiska dagordningen genom att fem sektorer
- konsument, livsmedel, jord- och skogsbruk, fiskeri
och miljö - gått samman om ett stort projekt. Målet
är att ta fram nödvändiga kunskaper och underlag för
att kunna bedöma möjligheterna att utveckla en
generell policy för livsmedelsmärkning.
Ett nytt offensivt handlingsprogram för
konsumentområdet t.o.m. år 2004 utarbetades under år
1998. Det slutgiltiga beslutet om handlingsplanen
togs i januari 1999. Programmet omfattar det
nordiska samarbetets tre pelare. De frågor som
särskilt prioriteras under perioden är
konsumentaspekter på livsmedel, finansiella
tjänster, konsumtion och miljö,
nödvändighetstjänster, IT och konsumentforskning.
I takt med att arbetet inom EU har fått en större
betydelse har också det nordiska samarbetet fått en
tydligare politisk inriktning. Detta gäller t.ex.
för livsmedelspolitiken som blivit mer inriktad på
konsumentskydd, både nationellt och internationellt,
men det gäller också för välfärdspolitiken och
miljöpolitiken.
Amsterdamfördraget har gett konsumentpolitiken en
starkare ställning inom EU. Detta innebär en bättre
plattform för konsumentpolitiska åtgärder samt att
konsumentfrågor kan beaktas inom andra
politikområden. De nordiska länderna samverkade
mycket i arbetet för att uppnå detta och har under
år 1998 fortsatt arbeta tillsammans för att stärka
konsumentpolitiken i EU.
Utöver de särskilt prioriterade områdena för
1998/99 samarbetar de nordiska ländernas
justitieministrar inom en rad områden. Det gäller
bl.a. straffrätt och straffprocessrätt, inklusive
bekämpande av mc-kriminalitet, ekonomisk
brottslighet, civilprocessrätt, förvaltningsrätt,
aktiebolagsrätt och sjörätt.
Danmark har under år 1998 varit ordförande i de
nordiska regeringarnas samrådsgrupp för
flyktingfrågor (NSHF). Under år 1999 ansvarar Norge
för ordförandeskapet i samrådsgruppen. Inom ramen
för särskilda arbetsgrupper har man utbytt
information och diskuterat frågeställningar kring
återvandring och då främst till Bosnien-Hercegovina.
Det nordiska samarbetet inom ungdomsforskningen är
en prioriterad fråga. Ett utkast till nytt nordiskt
femårigt ungdomsforskningsprogram presenterades
under år 1998.
Arbetsmarknadsfrågor för ungdomar har hittills inte
varit ett prioriterat område inom Nordiska
ungdomskommittén, men är ett område som utifrån ett
ungdomspolitiskt sektorsövergripande synsätt har
haft hög prioritet för det svenska ordförandeskapet.
Jämställdhet mellan kvinnor och män
Till grund för samarbetet inom jämställdhetsområdet ligger ett
program för det nordiska jämställdhetssamarbetet för
perioden 1995-2000. Programmet kompletteras med en
årlig handlingsplan. Samarbetet ligger väl i linje
med den svenska jämställdhetspolitiken. Arbetet
koncentreras till verksamhet som främjar kvinnors
och mäns lika tillgång till de politiska och
ekonomiska beslutsprocesserna, kvinnors och mäns
lika ekonomiska ställning och inflytande, inte minst
i fråga om lön, samt ett jämställt arbetsliv. Vidare
prioriteras verksamhet som dels förbättrar
möjligheterna för såväl kvinnor som män att förena
föräldraskap och förvärvsarbete, dels påverkar den
europeiska och övriga internationella utvecklingen
på jämställdhetsområdet.
Försvarsrelaterat samarbete
Sedan år 1997 diskuteras säkerhetspolitiska frågor
inom ramen för Nordiska rådet. Det tar sig bl.a.
uttryck i att säkerhetspolitiken numera är en
naturlig del av utrikesministrarnas löpande dialog
och årliga utrikespolitiska redogörelse samt att de
nordiska försvarsministrarna deltar i Nordiska
rådets årliga session och att de vid detta tillfälle
lämnar en gemensam nordisk försvarspolitisk
redogörelse.
Under år 1998 har både det multilaterala och det
bilaterala försvarsrelaterade samarbetet utökats och
fördjupats mellan de nordiska länderna.
Kärnan i det nordiska försvarsrelaterade samarbetet
utgörs främst av verksamhet inom det fredsfrämjande
området. För att underlätta samarbete, koordinering
och effektivisering av nordiska resurser skapades
NordSamFN i slutet av 1960-talet. Det ersattes av en
ny samarbetsstruktur benämnd Nordcaps ("Nordic
Coordinated Arrangement for Military Peace Support")
år 1997. Nordcaps kan ses som ett verktyg för att
förbättra de nordiska ländernas förmåga att agera
gemensamt inför beslut om och vid deltagande i
fredsfrämjande insatser. Nordcaps bidrar även till
ett intensifierat informationsutbyte och ett
fördjupat utbildnings- och materielsamarbete mellan
de nordiska länderna. Den nordisk-polska brigaden i
Bosnien och den nordiska bataljonen i Makedonien är
exempel på framgångsrikt nordiskt samarbete.
För att förbättra ländernas förmåga att samarbeta
vid fredsfrämjande insatser genomförs olika
gemensamma övningar. Partnerskap för fred (PFF)
utgör härvidlag en värdefull ram. Sedan några år
tillbaka arrangeras den årliga övningen "Nordic
Peace". Det är en nordisk övning som genomförs i
PFF:s anda. Den första "Nordic Peace"-övningen
genomfördes år 1997 i Norge. Till 1998 års övning,
som genomfördes i Sverige, var även de baltiska
länderna inbjudna att delta. Finland har påbörjat
förberedelserna för 1999 års "Nordic Peace"-övning
och Danmark kommer att stå som värd för övningen år
2000.
Sverige utsågs under hösten 1996 av de nordiska
försvarsministrarna till nordisk "ledande nation"
inom minröjningsområdet. För att förbättra
samordningen inom minröjningsområdet har samtliga
nordiska länder utsett varsin nationell
minröjningskoordinator.
Sedan december 1994 finns ett ramavtal om nordiskt
försvarsmaterielsamarbete. Ambitionen är bl.a. att
få till stånd gemensam upphandling för att nå
ekonomiska, tekniska och industriella fördelar. Ett
utökat samarbete på materielsidan främjar ett mer
effektivt utnyttjande av de nordiska resurserna samt
främjar ett ökat samarbete mellan de nordiska
ländernas försvarsindustrier. För närvarande är
drygt tjugo arbetsgrupper verksamma.
De nordiska länderna stödjer på olika sätt
uppbyggnaden av ett nationellt totalförsvar i de
baltiska länderna och samarbetar med andra länder i
fråga om bl.a. uppbyggandet av en gemensam baltisk
bataljon, Baltbat, för fredsfrämjande verksamhet.
Som ett resultat av nordisk och internationell
samverkan upprättas i februari 1999 en gemensam
baltisk försvarshögskola i Tartu i Estland.
Redogörelse 1998/1999:NR1
Nordiska rådet har under 1990-talet anpassat sin
organisation till den europeiska integrationens
krav. Utrikes- och säkerhetspolitiken intar numera
en framträdande plats på den nordiska dagordningen.
Individens fria rörlighet och trygghet vid flyttning
inom Norden, det nordiska kultursamarbetet,
samverkan om forskning och utbildning utgör fortsatt
tyngdpunkter i samverkan mellan de fem nordiska
länderna och de tre självstyrande områdena.
Sverige innehade ordförandeskapet i Nordiska
ministerrådet under 1998. Profilfrågorna var
sysselsättning och miljö. Till dem har senare också
lagts individens fria rörlighet i Norden. Vid Oslo-
sessionen övertog Island ordförandeskapet och i
deras ordförandeskapsprogram prioriteras de arktiska
områdena, naturens resurser och havets utnyttjande.
Vid Nordiska rådets 50:e session i november i Oslo
stod utrikes- och säkerhetspolitiken i fokus. För
första gången i rådets historia hölls ett möte
mellan rådets presidium och de nordiska
utrikesministrarna.
Vid sessionen lämnades en försvarspolitisk
redogörelse. Nordiskt försvarssamarbete inkluderar i
dag fredsbefrämjande insatser vid europeiska
krishärdar, gemensamma fredsövningar, stöd till de
tre baltiska staternas uppbyggnad av försvar,
gränsbevakning och militär högskoleutbildning,
gemensamma nordiska inköp av försvarsmateriel och
samverkan på försvarsmiljöområdet.
Utskotten och kontrollkommittén
Utskotten motsvarar de tre hörnstenarna i det
nordiska samarbetet som definieras i rapporten
"Nordiskt samarbete i en ny tid".
Frivilligorganisationer och kultursamarbetet, film
och medier och den nordiska välfärden har varit högt
prioriterade frågor för Nordenutskottet under 1998.
En särskild arbetsgrupp med uppgift att undersöka
barn och ungas situation i Norden tillsattes 1998
och fortsätter sitt arbete även under 1999.
Viktiga frågor för Närområdesutskottet har under
1998 varit barn och ungas situation i Nordens
närområden, brottsbekämpning i Nordens närområden
samt miljö och energi. Utskottet kommer fortsatt att
fokusera på miljö, kriminalitet, barnens situation,
situationen i Murmansk och de baltiska staternas
önskan om EU-medlemskap. Utskottet fortsätter sitt
samarbete med Baltiska församlingen och de lokala
parlamenten i nordvästra Ryssland, deltar i
Östersjösamarbetet och följer utvecklingen i
närområdet inklusive Arktis.
Under 1998 har två arbetsgrupper, tillsatta av
Europautskottet, avlagt rapport om nordisk
konsumentpolitik respektive Nordiska Industrifonden.
En konferens om EU:s utvidgning har arrangerats
under året. Utskottet kommer fortsättningsvis att
högt prioritera sysselsättningsfrågor,
livsmedelssäkerhet och konsumentpolitik och följa
upp de rekommendationer som antogs under sessionen
1998.
Frågan om en bättre samordning av stödet till
Baltikum har aktualiserats av rådets
kontrollkommitté. Kommittén har undersökt
samordningen av de multilaterala och bilaterala
nordiska insatserna inom sektorn hälsa och miljö i
Lettland.
Andra viktiga frågor är mänskliga rättigheter. För
en varaktig fred i världen är demokratins
utveckling, respekt för mänskliga rättigheter och
respekt för minoriteters rättigheter en
förutsättning. Norden med sina gemensamma
värderingar bör kunna påverka demokratiutvecklingen
och respekten för såväl mänskliga som minoriteters
rättigheter i vårt närområde. Det utvidgade
säkerhetsbegreppet har också fortsatt hög prioritet.
Agenda 1999
En av presidiet högt prioriterad fråga är den nordliga
dimensionen. En viktig uppgift för Nordiska rådet är
att få till stånd en bättre samverkan inom Norden
inför viktiga avgöranden inom EU. Under de närmaste
fyra och ett halvt åren kommer minst ett nordiskt
land att antingen vara ordförandeland i EU eller
ingå i trojkan. Det ger de nordiska länderna en unik
möjlighet att påverka sina speciella profilfrågor
som arbetslösheten, miljön och närområdena. Den
nordliga dimensionen är central inte minst ur den
aspekten att Ryssland deltar i samarbetet. Det är
viktigt att de nordiska länderna kan fungera som
brobryggare mellan EU och Ryssland.
Sammanfattning av motionerna
Motion väckt med anledning av redogörelse
1998/1999:NR1
I kommittémotion 1998/1999:U10 (m) framhåller
Moderata samlingspartiet att det krävs förändringar
av Nordiska rådets arbetsformer för att göra rådet
till en dynamisk och kraftfull församling med fokus
på aktuella frågor med nordisk anknytning.
Motionärerna menar att en förutsättning för att det
nordiska samarbetet skall lyckas är att det
förankras bättre i de nationella parlamenten och att
intresset för de nordiska frågorna delas av en
större krets parlamentariker än de 87 som ingår i
Nordiska rådet.
Motionärerna anser att deltagarkretsen för
nominering till Nordiska rådets session skall kunna
utökas till att även omfatta ledamöter från
Europaparlamentet (yrkande 1). Vidare anser
motionärerna att det är väsentligt att främja ett
kontinuerligt samarbete mellan de nationella
parlamenten vad gäller nordiska frågor. Det kan ske
genom att respektive riksdagsutskott samarbetar mer
med varandra (yrkande 2). Vidare bör parlamentariker
från de baltiska länderna regelbundet inbjudas dels
till Nordiska rådets session, dels till relevanta
utskottsmöten för att stärka samarbetet mellan
Norden och de baltiska staterna (yrkande 3).
Slutligen menar motionärerna att det finns behov av
en fortsatt reformering av Nordiska rådet bl.a. vad
gäller administrativ effektivitet, initiativrätt och
ärendens behandling (yrkande 4).
Motioner från allmänna motionstiden 1998/1999
I den enskilda motionen 1998/1999:U701 (s)
understryker motionärerna att det nordiska
samarbetet - särskilt inom ramen för Nordiska rådet
- har breddats och fördjupats under senare år.
Samarbetet har en särskild dimension genom sitt
folkliga stöd och engagemang och detta bör
utnyttjas. Motionärerna pekar på att Sverige saknar
en utåtriktad nordisk kontakt- och mötesplats och
yrkar på att regeringen undersöker möjligheterna av
att etablera ett nordiskt centrum som kan fungera
som en aktiv utåtriktad samlingsplats för bl. a.
nordisk kultur, forskning och folkbildningsarbete.
I den enskilda motionen 1998/1999:U702 (s)
uppmärksammas att norska försvaret har undersökt
möjligheterna av att etablerar ett skjutfält på
Östlandet. Ett alternativ som diskuterats är
Gravberget som ligger mycket nära gränsen till
Torsby kommun i norra Värmland. Motionärerna menar
att skjutfält i detta område skulle innebära en
kraftigt negativ påverkan på svenskt område och
kräver att regeringen verkar för att ett skjutfält i
Gravberget inte kommer till stånd.
Den enskilda motionen 1998/1999:U703 (fp) har som
utgångspunkt att det nordiska samarbetet bygger på
genuin värdegemenskap mellan fem länder och tre
självstyrande områden i Norden. Det ger samarbetet
både en djup folklig förankring och en unik
legitimitet.
I motionen framhålls att till den nordiska
värdegemenskapen hör att välfärden ses som
politikens mål. Samtidigt är den nordiska
välfärdsmodellen, med omfattande behov
tillfredsställda genom skattefinansiering eller
obligatoriska avgifter, ställd under debatt.
Nordenutskottet har tillsatt en arbetsgrupp för att
närmare granska framtiden för den nordiska
välfärdsmodellen. Motionären menar att det är
viktigt att betona att välfärdsdebatten är en
fortgående process på olika nivåer och inom olika
områden. Därför är det av intresse att en aktiv
debatt i dessa frågor äger rum, och motionären menar
att Nordenutskottet i Nordiska rådet bör låta
utarbeta underlag för en eventuell temakonferens i
dessa frågor under 1999 (yrkande 1).
I yrkande 2 betonas vikten av ett helhetsgrepp på
folkhälsan. En fråga som är gränsöverskridande är
alkohol- och drogmissbruk och motionären begär ett
nordiskt program för att uppfylla WHO:s mål att
bekämpa droger och för att begränsa den höga
alkoholkonsumtionen.
Samerna har vid upprepade tillfällen sökt uppnå
medlemskap i Nordiska rådet och varje gång fått
avslag. I maj framlades ett medlemsförslag med
hänvisning till att det i både Finland, Norge och
Sverige finns folkvalda sameting. I yrkande 3 kräver
motionären att regeringen skall ställa tillräckliga
resurser till de samiska organens förfogande så att
de kan vidareutveckla sitt politiska arbete.
I yrkande 4 tar motionären upp frågan om
rörligheten över gränserna i Norden. Väl fungerande
gränsrutiner och en smidigt fungerande gränstrafik
underlättar enskilda människors vardag och stärker
mellanfolkligt samarbete i gränsregionerna.
Motionären kräver bl.a. en lösning på de utestående
problemen som försvårar för nordbor att bosätta sig
och arbeta i annat nordiskt land.
Vidare framhåller motionären att helt avgörande
för det nordiska samarbetet är förmågan att förstå
varandra språkligt och att TV kan spela en viktig
roll. I motionen framförs därför förslaget att
regeringen måste agera för att öka möjligheterna för
svenska hushåll att ta del av ett nordiskt TV-utbud
och därmed medverka till att stärka den nordiska
språkförståelsen. Motionären yrkar (yrkande 5) att
riksdagen hos regeringen begär att de förändringar
görs som erfordras för att de nordiska ländernas
public service-kanaler skall kunna ses i andra
nordiska länder.
I kommittémotion 1998/1999:U704 (v) yrkande 6
framhålls att förslaget att skapa ett nordiskt
nätverk för mänskliga rättigheter är positivt men
att detta nätverk bör utvidgas att omfatta även
andra europeiska länder. I yrkande 9 konstateras att
rådet har avslagit samernas ansökan om fullvärdigt
medlemskap med hänvisning till deras juridiska och
folkrättsliga status. Motionärerna menar att det är
dags att ompröva detta beslut och att Sverige bör
verka för att samernas medlemskap i Nordiska rådet
kommer till stånd.
I den enskilda motionen 1998/1999:U901(m)
konstateras att beslutet att i förtid avveckla en
reaktor vid kärnkraftverket i Barsebäck kommer
ytterligare att belasta Skåne miljömässigt. Redan i
dag är Malmö utsatt för luftföroreningar från
Danmark. Läggs Barsebäcksverket ned kommer den
elproduktionen att ersättas med ökad förbränning av
fossila bränslen i Danmark, vilket negativt påverkar
miljön i Malmö. Motionären menar att Sverige därför
bör kräva en stängning av Köpenhamns kolkraftverk.
Motioner från allmänna motionstiden 1999/2000
Kommittémotion 1999/2000:U701 (m) omfattar samma
yrkanden som ovan nämnda kommittémotion
1998/1999:U10 (m). Den enskilda motionen
1999/2000:U603 (m) omfattar samma yrkande som motion
1998/1999:U901 (m).
I den enskilda motionen 1999/2000:U702 (m) krävs att
diskussionerna från Nordiska rådets sessioner
flyttas till de nordiska parlamenten och att
Nordiska rådet läggs ned.
I den enskilda motionen 1999/2000:U703 (s)
understryks att den nordiska välfärdsmodellen är
något att vara stolt över och att EU har åtskilligt
att lära av de nordiska länderna i arbetet med att
skapa ökat samarbete och ökad gemenskap.
Motionärerna anser också att det finns en rad
exempel på konkreta och enkla insatser som kan
genomföras för att minska hindren för ökat nordiskt
samarbete och för att underlätta för nordiska
medborgare att bosätta sig i ett annat nordiskt land
och att skapa ett gränslöst Norden.
I motion 1999/2000:K273 (fp) yrkande 2 anförs att på
grund av den stora arbetsbördan under höstarna finns
det anledning att återgå till att ha Nordiska rådets
årliga session under perioden februari/mars.
Utskottets överväganden
Motionärerna bakom motion 1998/1999:U10 (m) och
1999/2000:U701 (m) kräver i yrkande 1 att
deltagarkretsen vid Nordiska rådets session skall
kunna utökas med ledamöter från Europaparlamentet. I
yrkande 2 efterlyses mer samarbete mellan utskotten
i respektive parlament. Ett förslag att
parlamentariker från Baltikum bör inbjudas till
Nordiska rådets möten framförs i yrkande 3, och i
yrkande 4 krävs en fortsatt reformering av Nordiska
rådet.
Utskottet konstaterar att i Nordiska rådets nya organisation
har närområdesutskottet till huvudsaklig uppgift att
på olika sätt stärka och utveckla kontakterna med
Nordens närområden. Med anledning av det här
aktuella motionsyrkandet vill utskottet särskilt
framhålla närområdesutskottets deltagande i det
första gemensamma mötet mellan Nordiska rådet och
Baltiska parlamentariska församlingen. Vid det
tillfället fattades beslut om en översyn av 1992 års
samarbetsavtal mellan Nordiska rådet och Baltiska
församlingen.
Utskottet delar motionärernas bedömning av vikten av
ett utvecklat samarbete med de baltiska staterna.
Närområdesutskottets arbete torde också skapa goda
förutsättningar att ytterligare bredda och fördjupa
detta. Det förefaller utskottet rimligt att baltiska
parlamentariker i någon form ges möjlighet att delta
i aktiviteter inom ramen för Nordiska rådets
verksamhet. Hur Nordiska rådet närmare utformar sina
sessioner och sammankomster ankommer det dock inte
på riksdagen att avgöra.
Utskottet vill vidare framhålla att under 1997
genomfördes en parlamentarisk konferens om
Östersjösamarbetet med deltagare bl.a. från de
baltiska länderna. Ett avtal om parlamentariskt
samarbete mellan den Baltiska församlingen och
Nordiska rådet upprättades också. Vidare har
utskottet erfarit att representanter för Baltiska
församlingen alltid inbjuds att närvara vid Nordiska
rådets sessioner och temakonferenser. Utskottet har
även inhämtat att ett nytt gemensamt möte mellan
Baltiska församlingen och Nordiska rådet ägde rum i
februari 1999.
Med det anförda anser utskottet att motion
1998/1999:U10 (m) yrkande 3 och 1999/2000:U701 (m)
yrkande 3 kan besvaras.
Utskottet vill understryka att arbetet i Nordiska
rådet under de senaste åren starkt präglats av
reformer som inneburit en ny inriktning på
verksamheten, nya arbetsformer och ny organisation.
Denna utveckling beskrivs också i redogörelsen. Den
nya rådsorganisationen har öppnat för nya
mötesformer, s.k. temamöten, där andra än
rådsmedlemmar och regeringsrepresentanter kan delta
i debatten.
Nordiska rådets nya konstitution och organisation är
beslutad och genomförd sedan den 1 januari 1996.
Erfarenheterna av den nya organisationen utvärderas
kontinuerligt det är ännu för tidigt att diskutera
några mer genomgripande förändringar av rådets
verksamhet.
Utskottet konstaterar vidare att ett av Nordiska
rådets utskott, Europautskottet, har till uppgift
att samverka i frågor av betydelse för arbetet inom
EU/EES, där de nordiska länderna kan agera utifrån
en grundläggande värdegemenskap och sammanfallande
intressen. Europafrågorna har enligt utskottets
uppfattning en självklar plats i Nordiska rådets
verksamhet. Den nya organisationen återspeglar också
detta synsätt. Utskottet vill dock inte förorda att
nationella EU-parlamentariker nomineras som
delegater till Nordiska rådet.
Med det anförda anser utskottet att motion
1998/1999:U10 (m) yrkandena 2 och 4 och
1999/2000:U701 (m) yrkandena 2 och 4 kan besvaras.
Utskottet avstyrker motionens 1998/1999:U10 (m )
yrkande 1 och 1999/2000:U701 (m) yrkande 1.
I motion 1998/1999:U701 (s) krävs att möjligheterna undersöks
om att etablera en utåtriktad nordisk kontakt- och
mötesplats i Stockholm.
Utskottet konstaterar att det finns flera nordiska
mötesplatser i Sverige, t.ex. Föreningen Nordens
informationsverksamhet vid Arena Norden i Stockholm,
Föreningen Nordens lokala informationskontor ute i
landet, den nordiska folkhögskolan på Biskops-Arnö
och de nordiska huvudstädernas centrum för
kulturutbyte på Hässelby slott.
Utskottet konstaterar vidare att den verksamhet som
sedan några år drivits av Föreningen Norden vid
Arena Norden är mycket värdefull och att regeringen
gett betydande ekonomiska bidrag för att stödja
verksamheten både under 1998 och 1999. Inom Nordiska
ministerrådet finns en förståelse för behovet av att
öppna ett nordiskt "informationsfönster" i
Stockholm. Nordiska ministerrådets budget för år
2000 fastställs först sedan Nordiska rådet lämnat
sina synpunkter vid sessionen i november i år. I
budgetförslaget finns medel reserverade för
eventuella insatser avseende informationsverksamhet
i huvudstäderna. Regeringen har i två beslut under
1999 beviljat bidrag på sammanlagt 1 miljon kronor
till Arena Norden. Arena Norden har ansökt om
ytterligare ett bidrag för att finansiera
verksamheten under övergångsfasen. Behovet av
eventuellt ytterligare stöd till Arena Norden får
bedömas när frågan om ett nordiskt
informationsfönster är färdigbehandlad.
Utskottet anser därmed att motion 1998/1999:U701 (s)
kan besvaras med vad som ovan anförts.
I motion 1998/1999:702 (s) krävs att regeringen bör
verka för att ett skjutfält i Gravberget i norra
Värmland ej kommer till stånd.
Utskottet konstaterar att detta ärende är avgjort i
och med att det norska Stortinget beslutat att
skjutfältet skall lokaliseras till Gråfjell och att
detta inte påverkar svenska intressen. Motion
1998/1999:U702 (s) har därmed besvarats.
I motion 1998/1999:U703 (fp) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om initiativ för att aktivera och föra
vidare den nordiska debatten om välfärden (yrkande
1) och att regeringen i Nordiska rådet skall verka
för att WHO-målet och Parismötets anda när det
gäller bruk och missbruk av alkohol och andra droger
uppfylls (yrkande 2).
Utskottet konstaterar att välfärdsfrågorna under
flera år har varit viktiga debattämnen i det
nordiska samarbetet. I Nordiska ministerrådet har
Ämbetsmannakommittén för välfärdssektorn diskuterat
olika temata för välfärdsforskningsprogrammet.
Åtgärder för att förhindra utslagning är ett
centralt tema i dessa diskussioner. På
arbetsmarknadsområdet har tre delprojekt påbörjats
om barn och ungas situation i Norden. Även en
utredning om "Gränsbarriärer i Norden" har
påbörjats. Den skall vara färdig i slutet av 1999
och kommer även att omfatta en genomgång av
pensionsförhållanden i Norden. Andra utredningar som
ministerrådet för närvarande genomför omfattar
social- och hälsosektorn.
Sverige har i olika sammanhang arbetat aktivt för
att WHO:s mål och handlingsprogram skall få
genomslag både nationellt och i det europeiska
samarbetet. Sverige har också föreslagit en
uppföljning av 1995 år Europadeklaration. En
ministerkonferens om unga människor och alkohol
kommer att hållas i Stockholm i december 2000.
Sverige kommer att verka för att det nordiska
samarbetet sker i den anda som präglar WHO:s nya
handlingsplan för 2000-2005.
Utskottet anser därmed motion 1998/1999:U703 (fp)
yrkandena 1 och 2 besvarad.
I motion 1998/1999:U703 (fp) yrkande 5 begärs att de
förändringar genomförs som erfordras för att de
nordiska ländernas public service-kanaler skall
kunna ses i andra nordiska länder.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att
samarbete inom kulturområdet utgör en väsentlig del
i det nordiska samarbetet och konstaterar att
verksamhet pågår sedan många år inom detta område.
Detta samarbete beskrivs även utförligt i
regeringens skrivelse och behandlas i utredningen om
gränsbarriärer.
Vad gäller nordiskt samarbete mellan public service-
kanaler kan utskottet konstatera att den digitala
sändningstekniken möjliggör att den nordiska
visionen om grannlands-TV kan bli verklighet.
Utskottet har inhämtat att de nordiska TV-bolagen är
i färd att starta digitala sändningar via satellit.
Inom en nära framtid kommer merparten av Norden att
täckas på så sätt av grannländernas TV- sändningar.
Utskottet menar att det är viktigt att ge de
nordiska public service-bolagen förutsättningar att
utvecklas in i den digitala framtiden. Enligt vad
utskottet erfarit har Sveriges Television inlett
digitala satellitsändningar med huvudsakligt syfte
att förbättra möjligheten för de nordiska
grannländerna och övriga Europa att kunna ta emot
sändningarna. Vidare har TV-företagen i Norden
tillsammans med de stora distributörerna av TV via
marknät, satellit och kabel-/telenät enats om
gemensam teknisk specifikation för distribution av
digital TV inom Norden. Syftet med arbetet är att
göra övergången till digital distribution så enkel
som möjligt för TV-tittarna och att försäkra sig om
att det inte föreligger tekniska hinder för att
tittarna skall kunna välja av utbudet. De nordiska
public service-företagen har planer på en gemensam
nordisk TV-kanal (Nordik).
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
1998/1999:U703 (fp) yrkande 5 kan besvaras.
I yrkande 4 krävs att gränsgångares problem löses,
bl.a. för att främja ökad rörlighet och smidigt
"vardagsumgänge" över landgränserna.
Arbetet med att främja gränsgångares problem är en
viktig fråga för det nordiska samarbetet. På flera
plan har Sverige under året gjort frågorna om
onödiga, irrationella och otidsenliga gränshinder
för boende, pendling, arbete och företagande över
och runt gränserna i Norden till ett centralt
samarbetstema.
Arbetet följer nu i princip tre huvudspår. Det
första huvudspåret är det nordiska samarbete som
äger rum kring förverkligandet av den inre
marknaden. Det är en nordisk ambition att försöka gå
före resten av de andra länderna inom det Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) när det gäller att
införa och tillämpa det gemensamma regelverk som
styr det fria flödet av varor, tjänster, kapital och
personer. Ett andra huvudspår är att Danmark och
Sverige under året har påbörjat ett bilateralt
arbete för att underlätta integrationen i
Öresundsregionen. Regeringarnas särskilda
kontaktgrupp för Öresundsfrågor har som sitt primära
uppdrag haft att identifiera lagstiftningsmässiga
och andra institutionella hinder för rörlighet,
integration och dynamisk utveckling, och att söka
lösningar på sådana problem som regionala aktörer
inte omedelbart kan förfoga över. Det tredje
huvudspåret utgörs av de initiativ som tagits inom
Nordiska ministerrådets ram. En bred översyn av
aktuella gränshinder har i princip beslutats, men
man avvaktar för närvarande resultatet av de nyss
nämnda projekten, för att undvika dubbelarbete och
dra lärdom av det som redan pågår.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
1998/1999:U703 (fp) yrkande 4 kan besvaras.
I motion 1998/1999:U704 (v) yrkande 6 krävs att
arbetet med att skapa ett nordiskt nätverk för
mänskliga rättigheter skall utökas till att omfatta
ett europeiskt nätverk.
Utskottet konstaterar att ett förslag lagts i
Nordiska rådet om en utvidgning av nätverket för
mänskliga rättigheter och att utskottet avvaktar
resultatet av den debatt som kommer att äga rum.
Därmed anser utskottet motion 1998/1999:U704 (v)
yrkande 6 besvarad.
I motion 1998/1999:U901 (m) och motion
1999/2000:U603 (m) krävs en stängning av Köpenhamns
kolkraftverk.
De problem motionären tar upp är relaterade till
gränsöverskridande luftföroreningar. Inom Europa
pågår flera aktiviteter med att komma till rätta med
detta problem, bl.a. pågår arbete med att ta fram
ett protokoll för att motverka försurning. Inom
Europeiska unionen pågår parallellt motsvarande
arbete med rådets direktiv om fastställande av
maximinivåer för nationella utsläpp av vissa
atmosfäriska föroreningar och rådets direktiv om
ozon i luften.
En eventuell stängning av Köpenhamns kolkraftverk är
en fråga som avgörs av danska myndigheter och därmed
inte en fråga för riksdagen.
Med detta avstyrker utskottet motion 1998/1999:U901
(m) och motion 1999/2000:U603 (m).
Frågor rörande samerna behandlas i några motioner.
Som bakgrund för behandlingen av dessa har utskottet
inhämtat följande.
Norrland blev isfritt jämförelsevis sent, omkring
7400-6500 f. Kr. Redan 8000 f. Kr. är däremot hela
norska västkusten, nordligaste Norge och östligaste
Finland isfria områden. De hittills tidigaste spåren
efter mänskliga boplatser i inlandet (Garaselet vid
Byske älv) är från 6 000 f. Kr. Flera
invandringsvägar till Norrland har bedömts vara
sannolika - från Atlantkusten, från söder och från
de isfria delarna av Nordfinland och Karelen samt
längs kusten via Gästrikland. Över hela det dåtida
Norrland har hittats föremål av sydskandinaviskt
ursprung, vilka bekräftar invandring från väster och
söder. Man har emellertid inte kunnat finna att de
tidiga norrländska fynden följer den fortsatta
sydskandinaviska utvecklingen, och mycket talar för
att Norrland behöll karaktären av isolat under
närmare tvåtusen år (6000-4000 f. Kr.). Från senare
delen av yngre stenålder till senmedeltiden var
landområdena mellan det nordligaste Sverige och
Finland, anses det, den främsta förbindelsen mellan
Norrland och kontinenten i öster och sydöst. Ända in
i järnåldern kan man i arkeologiskt material
konstatera en gräns mellan norra Norrland och
mellersta Norrland och hypotesen har framförts att
denna gräns från omkring 800 f. Kr. och framåt var
en etnisk gräns mellan "tidig samisk" och "tidig
nordgermansk" befolkning. Frågan om det finns någon
överensstämmelse mellan "arkeologiska kulturer" och
det etniska begreppet folk har emellertid varit
föremål för en omfattande diskussion.
Man känner numera till ganska många boplatser i
norra Norrland från perioden från Kristi födelse och
framåt. Alla har använts av fångstfolk som med stor
sannolikhet varit av samisk etnicitet. Från och med
1300-talet kommer allt fler skriftliga källor som
talar om en samisk inlandbefolkning. Under 1300-
talet fullbordas också den ekonomiska och politiska
utveckling som gav den svenska centralmakten
överhand i Bottenviken. Därmed bröts den
tretusenåriga öst-västliga kontakten mellan norra
Norrlands inland och de ryska områdena.
Frågan om vem som var "först på plats" får dock i
detta sammanhang anses vara av mindre intresse. Vad
som är väsentligt är att det är klart att samer
funnits inom det aktuella området samt där bedrivit
sin näring och utvecklat sin kultur under så lång
tid att de är att betrakta som ursprungsfolk.[1]
Det tidiga fångstsamhällets sociala nätverk var
uppbyggt kring små familjegrupper som bodde och
levde tillsammans. Med tiden utvecklades nya behov
och det ställdes större krav på inre organisation
och fördelning av resurser i form av jakt- och
fiskevatten. Utvecklingen av siidan, föregångare
till dagens "sameby", har sitt ursprung bl.a. i
sådana behov av samordning. Inom siidans ram sköttes
gemensamma frågor. Det kunde gälla allt från
fördelning av jaktmarker och fiskevatten till
lösande av interna tvistemål och motsättningar. En
sammanhållande faktor var religionen, där nåjden var
centralgestalten. Han var den som höll kontakten med
gudarnas värld och därigenom tryggade samhällets
fortlevnad.
År 1050 e. Kr. predikade Stenfi, Norrlands apostel,
kristendomen för samerna. Det kom dock att dröja ett
par hundra år innan något mera allvarligt gjordes
för att kristna samerna. Kyrkor byggdes bl.a. i
Frösö, Sunne och Tynset. I mitten av 1200-talet
byggdes kyrkan i Tromsö. I ett påvebrev år 1308
kallades byggnaden för den "heliga Marias kyrka nära
hedningar". År 1346 döpte ärkebiskopen i Uppsala
tjugo samer och karelare i Torneå. På 1300-talet
uppmanade drottning Margareta samerna att lämna sin
avgudadyrkan och söka sig till kyrkans lära.
När nationalstaterna från 1500-talet fick ett ökat
intresse för samerna ledde detta till att den
svenska byråkratin fick ökat genomslag och siidans
ställning kom att försvagas. Karl IX bestämde år
1603 att samerna skulle infinna sig på bestämda
marknadsplatser varje vinter. Där skulle de erlägga
skatt till kronan samt delta i kyrkans gudstjänster
och i ting. För att samerna skulle komma till de nya
marknadsplatserna förbjöds handelsmännen att som
förut bedriva handel med samerna på de gamla
vinterboplatserna. Inte heller skulle den gamla
siidanstämman få tjänstgöra som domstol. Trots det
fortsatte samerna att ta upp egna angelägenheter i
siidan, men i längden miste de gamla
vinterboplatserna sin ställning som centralplats
till förmån för de nya marknadsplatserna. Det
betydde också att den samiska samhällsordningen med
självbestämmande undan för undan försvagades.
Skriftliga källor tyder på att samerna tidigt hållit
renar, men jakten och fisket tycks ha varit
avgörande fram till slutet av 1500-talet eller på
1600-talet, då rennomadismen tar överhand. Den
utvecklade rennomadismen, med allt större
tamrenhjordar, konkurrerade med jägarsamhället om
samma resurser. Jägarsamhället upplöstes och många
samer blev bofasta sjösamer och kustsamer med fiske
som huvudsaklig försörjning, i kombination med
gårdsbruk och ett mindre antal tamrenar. På 1600-
talet hittades silvermalm vid norrbottniska
Nasafjäll. För malmtransporterna tvångsrekryterades
samer och dragrenar.
Kungamakten började så småningom verka för att
Norrland befolkades i större utsträckning. Bl.a.
genom att öka den odlade jorden kunde kronan få in
mera skatt. I syfte att uppmuntra och kontrollera
kolonisationen av Norrlands inland gjorde kronan
anspråk på all ohävdad mark. Gustav Vasa menade, att
"sådana ägor, som obyggda ligga, höre Gud, Oss och
Sveriges krona till, och ingen annan". För Lapplands
del kom kungamaktens strävan och anspråk på
äganderätt till uttryck under slutet av 1600-talet.
Kolonisationen av Lappland tog på allvar fart efter
år 1749, då Kungl. Maj:t utfärdade ett särskilt
lappmarksreglemente, som reglerade formerna för
kolonisationen. Nya hemman kom till stånd sedan
kronan anvisat mark. För varje hemman skulle betalas
viss skatt, men nybyggarna erbjöds skattefrihet
under de första 15 åren. De fick också viss rätt
till jakt och fiske på kronans marker. För att
undvika konflikter mellan nybyggare och samer blev
det så småningom nödvändigt att begränsa
kolonisationen. En åtgärd blev att dra upp en
"odlingsgräns" i nordsydlig riktning genom Norrland.
En provisorisk sådan gräns kom till 1867.
Över århundradena uppstod också ett behov av att
skapa klarhet i hur långt byarnas och nybyggarnas
skogsmarker sträckte sig och var kronans marker tog
vid. Till detta bidrog bl.a. att den framväxande
bruksnäringen gjorde de norrländska markerna alltmer
värdefulla. Detta var bakgrunden till de
"avvittringsförrättningar" som genomfördes i
Norrland från slutet av 1600-talet till början av
1900-talet och som innebar att de enskilda byarnas
och hemmanens områden avgränsades från kronans
marker.
Siidorna, eller lappbyarna som staten kallade dem,
var i sin tur indelade i skatteland, ägda av
enskilda samer. Denna ordning bestod fram till 1886,
då den individuella rätten till land och vatten
lagstiftades bort. Istället omvandlades rätten till
lappbyns mark till en gemensam bruksrätt för
lappbyns medlemmar. I och med 1971 års rennäringslag
ändrades namnet lappby till sameby. Samebyn
omvandlades då även till en slags ekonomisk
förening, där medlemmarna kollektivt ansvarar för
renskötseln.
I dag finns det samer i fyra stater: Sverige, Norge,
Finland och Ryssland. Det innebär att den samiska
kulturen går tvärs över riksgränserna. Ofta har
släkter medlemmar på båda sidorna om en riksgräns.
En omfattande gränsreglering mellan Sverige-Finland
och Danmark-Norge skedde 1751. I samband därmed
bestämdes att ingen fick ha skatteland både i Norge
och Sverige. Till gränstrakten fogades ett tillägg,
den s.k. "Lappkodicillen", där det fastslogs att
samerna skulle ha rätt att fortsätta flytta med sina
renhjordar över gränsen. Det var mycket viktigt för
de samer som hamnade på svensk sida och som hade
sommarbetesmarker vid norska kusten.
I Norge uppkom kring sekelskiftet starka
nationalistiska strömningar, som ifrågasatte de
svenska samernas närvaro. Bönderna i Nordnorge
menade att renarna orsakade skador på marken och
sjukdomar på boskapen och ville ha bort renarna från
området. Konflikten ledde till förhandlingar mellan
Norge och Sverige och år 1919 tillkom en gemensam
renbeteskonvention. En ny uppgörelse träffades
mellan Sverige och Norge genom 1972 års
renbeteskonvention, som gäller fram till år 2002.
Konventionen reglerar samernas rätt till bete i
Norge och utnyttjandet av vissa betesområden i
Sverige för norska samer. För närvarande pågår
förberedelser inför de nya förhandlingarna mellan
Sverige och Norge om en ny renbeteskonvention som
skall gälla från år 2002.
Det är inte klarlagt om samerna har eller har haft
inte bara dispositionsrätt utan även äganderätt till
en del marker inom det svenska renskötselområdet.
Frågan har prövats rättsligt bara vid några få
tillfällen. En sådan rättsprocess var det s.k.
skattefjällsmålet (NJA 1981 s. 1), som gällde några
områden i Jämtland. I målet avgjorde Högsta
domstolen att samerna inte kunde anses ha äganderätt
utan bara bruksrätt till de berörda områdena.
Domstolen förklarade dock att det inte kunde
uteslutas att samerna kunde ha haft en starkare och
på urminnes hävd grundad rätt till sina skatteland
längre norrut, men denna fråga prövades inte i
målet, som endast gällde vissa markområden i
Jämtland.
Nomadskolans utveckling byggde på ideologin att
samerna borde ha en särställning i förhållande till
det övriga samhället. Med 1913 års skolreform tänkte
man sig kåtaskolorna som huvudform för samernas
skolor. En skolform som skulle följa de renskötande
familjerna på deras flyttningar. I kyrkbyarna fanns
fasta nomadskolor för de äldre barnen. Denna
skolreform fick utstå hård kritik vid samernas
landsmöte 1918.
I början av 1960-talet kom beslutet om en nioårig
grundskola som också omfattade samernas barn.
Skolplikten utökades till nio obligatoriska år.
Grundskolans läroplan skulle tillämpas, men inslag
av samiska ämnen skulle förekomma. Framväxten av den
moderna grundskolan kom också samerna till del. I
och med att grundskolan genomfördes blev också det
samiska språket en del i nomadskolornas
undervisning. I den gamla nomadskolan skulle barnen
från första början lära sig att både tala och skriva
på svenska.
I slutet av 1970-talet började sameskolan i Sverige
att ta form. Sedan 1981 är det samerna själva som
har ansvaret för sameskolorna. En sameskolstyrelse
inrättades där samer utsedda av de samiska
organisationerna är i majoritet.
På sex orter finns sameskolor: Karesuando,
Lannavaara, Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Tärnaby.
Där ges undervisning för årskurserna 1-6.
Sameskolorna följer samma läroplan som den svenska
grundskolan men har samisk inriktning i ett flertal
ämnen. Samebarnen och deras föräldrar väljer själva
om barnen ska gå i sameskola eller i den kommunala
grundskolan. På flera platser där det inte finns
sameskola finns istället skolor med samisk
integrering. Där går samebarnen i den kommunala
grundskolan, men får undervisning i vissa samiska
ämnen som samiskt språk, slöjd och
samhällsorientering.
I Jokkmokk erbjuder Samernas folkhögskola och
kommunens gymnasieskola gymnasieutbildningar med
samisk inriktning. Samernas folkhögskola startade
1942 och har sedan dess erbjudit ungdomar och vuxna
möjlighet att studera både allmänna ämnen och ämnen
med inriktning på samisk kultur och liv.
Ett nordiskt samiskt institut upprättades 1973 i
Guovdageaidnu/Kautokeino i Norge. Institutet
finansieras av Nordiska ministerrådet. Institutet är
ett tvärvetenskapligt forsknings- och
utredningsinstitut specialiserat på samiska språk,
kultur och samhällsliv. Institutet har en budget på
ca 10 miljoner kronor.
Vid Umeå universitet finns möjlighet att studera
samiska eller samisk kultur och historia vid den
samiska institutionen. Här bedrivs också forskning i
samiska ämnen.
I motion 1998/1999:U704 (v) yrkande 9 krävs att
Sverige skall verka för samernas fullvärdiga
medlemskap i Nordiska rådet, och i motion
1998/1999:U703 (fp) yrkande 3 begärs med liknande
utgångspunkt att de samiska organen ges sådana
förutsättningar att de kan vidareutveckla sitt
politiska arbete.
Utskottet konstaterar att samerna, enligt beslut vid
Nordiska rådets session år 1994, har ställning som
observatörer med yttranderätt i generaldebatten.
Detta beslut tillkom med utgångspunkt i att
verksamheten i Nordiska rådet är ett samarbete
mellan staterna och de tre självstyrande områdena i
Norden och endast kan utövas av valda ledamöter i
respektive lands parlament eller självstyrelseorgan.
Det finns således ingen möjlighet att inom gällande
överenskommelser om samarbetet foga in företrädare
för den samiska befolkningen på föreslaget sätt.
Utskottet vill emellertid i detta sammanhang
framhålla nödvändigheten av att i frågor som rör den
samiska befolkningen ha fortlöpande och konstruktiva
kontakter med företrädare för denna. Det är
självklart att Nordiska rådets olika organ tar
sådana kontakter, vilket är möjligt inom ramen för
gällande bestämmelser.
Utskottet ser det också som väsentligt att samiska
intressen även beaktas på såväl nationell som
mellanstatlig nivå. Som exempel på pågående
verksamhet med denna inriktning kan nämnas den
pågående Rennäringspolitiska utredningen, vars
mandat kommer att förlängas till våren 2001, och den
svenska renbeteskommissionen (och en norsk
motsvarighet) vars arbete i förlängningen syftar
till att reglera förhållandena då den svensk-norska
renbeteskonventionen löper ut 2002. Av stor
betydelse är också frågan om eventuell svensk
anslutning till ILO-konventionen nr 169 om
ursprungsfolkens rättigheter, som nyligen utretts
och varit föremål för ett omfattande
remissförfarande. Utskottet vill i sammanhanget
också peka på att statsministern i december 1998 som
svar på fråga 1998/99:115 instämde i viss kritik av
hur organisationen av de samiska frågornas
handläggning i Regeringskansliet varit organiserad
och utlovade att den skulle förändras. Mot bakgrund
härav har under 1999 bl.a. frågor som rör
Sametingets arbete återförts till
Jordbruksdepartementet, vilket ger en mera
sammanhållen handläggningsordning för frågor av
direkt relevans för samerna.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 1998/1999:U703 (fp) yrkande 3 och
1998/1999:U704 (v) yrkande 9 kan besvaras.
I den enskilda motionen 1999/2000:U702 (m) krävs att
diskussionerna från Nordiska rådets sessioner
flyttas till de nordiska parlamenten och att
Nordiska rådet läggs ned.
Utskottet anser att Nordiska rådet har en
betydelsefull roll att fylla och att någon
nedläggning därför ej bör komma i fråga. Utskottet
avstyrker därmed motion 1999/2000:U702 (m).
I den enskilda motionen 1999/2000:U703 (s) understryks att den
nordiska välfärdsmodellen är något att vara stolt
över och att EU har åtskilligt att lära av de
nordiska länderna i arbetet med att skapa ökat
samarbete och ökad gemenskap.
Utskottet delar många av motionärernas synpunkter på
att t.ex. EU kan lära av erfarenheterna från
samarbetet inom Norden. Utskottet förutsätter att
denna kunskap kontinuerligt överförs via relevanta
regeringskanaler och i andra samarbetsfora.
Utskottet anser därmed motion 1999/2000:U703 (fp)
besvarad.
I motion 1999/2000:K273 (fp) yrkande 2 anförs att på
grund av den stora arbetsbördan under höstarna finns
det anledning att återgå till att ha Nordiska rådets
årliga session under perioden februari/mars.
Utskottet konstaterar att det är Nordiska rådet som
självt beslutar om när den årliga sessionen skall
äga rum och att frågan är föremål för diskussion.
Utskottet anser därmed motion 1999/2000:K273 (fp)
yrkande 2 besvarad.
Med det anförda föreslår utrikesutskottet att
riksdagen lägger regeringens skrivelse 1998/1999:67
Nordiskt samarbete 1998 och Redogörelsen till
riksdagen 1998/1999:NR1 Nordiska rådets svenska
delegations berättelse angående verksamheten under
1998 till handlingarna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande deltagande vid Nordiska
rådets session, utskottens roll m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1998/1999:U10 yrkande 1
och motion 1999/2000:U701 yrkande 1 förklarar
motion 1998/1999:U10 yrkandena 2-4 och motion
1999/2000:U701 yrkandena 2-4 besvarade med vad
utskottet anfört,
res.1 (m, fp)
2. beträffande etablering av ett nordiskt
centrum
att riksdagen förklarar motion 1998/1999:U701 besvarad med
vad utskottet anfört,
3. beträffande skjutfält i Gravberget
att riksdagen förklarar motion 1998/1999:U702 besvarad med
vad utskottet anfört,
4. beträffande den nordiska välfärden,
WHO:s handlingsprogram m.m.
att riksdagen förklarar motion 1998/1999:U703 yrkandena 1
och 2 besvarad med vad utskottet anfört,
5. beträffande nordiska public service
kanaler
att riksdagen förklarar motion
1998/1999:U703 yrkande 5 besvarad med vad
utskottet anfört,
6. beträffande ett gränslöst Norden
att riksdagen förklarar motion
1998/1999:U703 yrkande 4 besvarad med vad
utskottet anfört,
7. beträffande nätverk för mänskliga
rättigheter
att riksdagen förklarar motion
1998/1999:U704 yrkade 6 besvarad med vad
utskottet anfört,
8. beträffande stängning av Köpenhamns
kolkraftverk
att riksdagen avslår motionerna 1998/1999:U901 och
1999/2000:
U603,
9. beträffande samernas medlemskap i
Nordiska rådet och samisk politisk
representation
att riksdagen förklarar motionerna
1998/1999:U703 yrkande 3 och 1998/1999U704
yrkande 9 besvarade med vad utskottet anfört,
10. beträffande nedläggning av Nordiska
rådet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U702,
11. beträffande den nordiska
välfärdsmodellen
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U703 besvarad med
vad utskottet anfört,
12. beträffande tidpunkten för Nordiska
rådets årliga session
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:K273 yrkande 2
besvarad med vad utskottet anfört,
13. beträffande regeringens skrivelse och
Nordiska rådets svenska delegations berättelse
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1998/1999:67
Nordiskt samarbete 1998 och redogörelsen till
riksdagen 1998/1999:NR1 Nordiska rådets svenska
delegations berättelse angående verksamheten
under 1998 till handlingarna.
Stockholm den 19 oktober 1999
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola
Furubjelke (s), Berndt Ekholm (s),
Lars Ohly (v), Bertil Persson (m),
Liselotte Wågö (m), Carina Hägg
(s), Agneta Brendt (s), Jan Erik
Ågren (kd), Sten Tolgfors (m),
Marianne Samuelsson (mp), Marianne
Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark
(fp), Marianne Jönsson (s), Karin
Enström (m), Fanny Rizell (kd),
Ronny Olander (s) och Eva
Zetterberg (v).
Reservation
1. Deltagande vid Nordiska rådets session,
utskottens roll m.m. (mom.1)
Bertil Persson, Liselott Wågö, Sten Tolgfors, Karin
Enström (alla m) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Utskottet konstaterar vidare" och på s.
18 slutar med "1999/2000:U701 (m) yrkande 1." bort
ha följande lydelse:
Utskottet menar att många Europafrågor har en
nordisk dimension och många nordiska frågor har en
europeisk dimension. Till det Nordens politiska torg
som Nordiska rådets session bör vara skall därför
både nordiska parlamentariker och de nordiska
ländernas Europaparlamentariker vara valbara. Det
bör därför göras möjligt för de nationella nordiska
parlamenten att nominera ledamöter till Nordiska
rådet partipolitiskt proportionellt, bland såväl
nordiska parlamentsledamöter som nordiska
Europaparlamentariker.
Utskottet tillstyrker därmed motionerna 1998/99:U10
(m) yrkande 1 och 1999/2000:U701 (m) yrkande 1.
Utskottet anser att motionerna 1998/99:U10 (m)
yrkandena 2 och 4 samt 1999/2000:U701 yrkandena 2
och 4 är besvarade med vad som anförts.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort
ha följande lydelse:
1. beträffande deltagande vid Nordiska
rådets session, utskottens roll m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna
1998/99:U10 yrkande 1 och
1999/2000:U701 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört samt förklarar
motionerna 1998/99:U10 yrkandena
2-4 samt 1999/2000:U701 yrkandena
2-4 besvarade med vad utskottet
anfört,
Särskilt yttrande
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och
Karin Enström (alla m) anför:
Det nordiska samarbetet bör involvera fler av de
nationella parlamentens ledamöter i ett
kontinuerligt nordiskt samarbete, t.ex. genom att
respektive fackutskott i de nordiska ländernas
parlament samarbetar med varandra. Ordförandelandets
utskott ansvarar för den politiska agendan och
sammankallar till gemensamma möten samt hanterar
administrationen. Initiativ bör kunna tas i de
nationella utskotten och beredas gemensamt. Beslut
fattas i Nordiska rådet. Parlamentsledamöter från
Estland, Lettland och Litauen bör löpande inbjudas
både till Nordiska rådets session och till relevanta
utskottsmöten. Utskotten själva avgör om närvaro av
baltiska parlamentariker är lämplig vid visst möte.
Vid behov kan också en särskild baltisk
samarbetssession anordnas.
Innehållsförteckning
Elanders Gotab, Stockholm 1999
**FOOTNOTES**
[1]: Ursprungsfolk definieras i ILO:s konvention
169, artikel 1 b), som folk som härstammar från
folkgrupper som bodde i landet, eller det
geografiska område som landet tillhörde, vid
tiden för erövring eller kolonisation eller
fastställande av nuvarande statsgränser.
Ytterligare en förutsättning är att de helt eller
delvis har behållit sina sociala, ekonomiska,
kulturella och politiska institutioner. Ett
grundläggande kriterium är också att de folk som
berörs själva identifierar sig som ursprungsfolk.
Avgörande är inte att dessa folkgrupper
historiskt sett bott i ett visst område längre
tid än andra.