I detta betänkande behandlas regeringens budgetförslag avseende
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd samt motioner väckta under den
allmänna motionstiden 1999/2000, vilka hänför sig till biståndets nivå i
förhållande till BNI, fördelningen av anslag samt biståndets inriktning.
Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till nivå för
biståndsramen i relation till BNI för 2000. Utskottet uttalar också sitt
stöd för regeringens ambition att åter uppnå enprocentsmålet så snart de
stats- finansiella förutsättningarna för detta föreligger. Ett antal
motionsyrkanden rörande krav på en snabbare återgång till enprocentsmålet
och planer för att åter uppnå detta avstyrks med motiveringen att utskottet
inte finner anledning att lägga fast exakta belopp för biståndsramen för de
närmaste åren och att precisa planer för en återgång till enprocentsnivån
inte förefaller ändamålsenliga.
Propositionens förslag till fördelning mellan anslagen inom utgiftsområde 7
Internationellt bistånd tillstyrks av utskottet. Vidare tillstyrks
propositionens förslag till utfästelser och åtaganden inom det multi- och
bilaterala utvecklingssamarbetet. I betänkandet tillstyrker utskottet
vidare att regeringen bemyndigas att ikläda staten betalningsansvar i form
av statliga garantier till ett belopp av högst 12 miljarder kronor för
garantigivning inom det internationella utvecklingssamarbetet.
Propositionens yrkanden om bemyndiganden att ikläda staten
betalningsansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till länder i
Central- och Östeuropa och för exportkreditgarantigivning för vissa länder i
Central- och Östeuropa tillstyrks av utskottet. Även ett yrkande att göra
utfästelser inom anslaget Samarbete med Central- och Östeuropa som
innebär förpliktelse efter budgetåret 2000 tillstyrks av utskottet.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag. Samtliga
motionsyrkanden besvaras eller avstyrks.
Betänkandet behandlar även Riksdagens revisorers förslag till riksdagen
1998/99:RR9 "Utvecklingssamarbetet - styrning genomförande, samordning
och uppföljning av biståndet" samt motioner väckta med anledning av
revisorernas förslag.
Utifrån revisorernas förslag görs tre tillkännagivanden, som rör en översyn
av det nuvarande systemet med bemyndiganden inom biståndet, formerna för
att stärka utvärderingen av biståndet samt de enskilda organisationernas roll i
utvecklingssamarbetet. Övriga förslag från Riksdagens revisorer besvaras.
I ärendet finns 30 reservationer och 21 särskilda
yttranden.
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1999/2000, volym 4, utgiftsområde 7 att
riksdagen
1. fastställer biståndsramen för internationellt utvecklingssamarbete till
0,72 % av vid budgeteringstillfället beräknad bruttonationalinkomst (BNI)
för 2000,
2. bemyndigar regeringen att för verksamhet inom reservationsanslaget A 1
Biståndsverksamhet under år 2000 göra utfästelser och åtaganden som
inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter efter år 2000 om högst
37 407 000 000 kr (avsnitt 3.6 Anslag, A 1 Biståndsverksamhet, Bemyndi-
gande om ekonomiska förpliktelser),
3. bemyndigar regeringen att för verksamhet inom reservationsanslaget
A 1 Biståndsverksamhet under år 2000 ikläda staten betalningsansvar i form
av statliga garantier till ett belopp inklusive tidigare ställda garantier om
högst 12 000 000 000 kr (avsnitt 3.6 Anslag, A 1.2 Bilateralt utvecklings-
samarbete, Medelsfördelning och anslagsstruktur),
4. bemyndigar regeringen att för verksamhet inom reservationsanslaget
B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa under år 2000 göra utfästelser
och åtaganden som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter efter
år 2000 om högst 750 000 000 kr (avsnitt 4.6 Anslag, Bemyndiganderam),
5. bemyndigar regeringen att för verksamhet inom reservationsanslaget B 2
Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och
exportkreditgarantier under år 2000 ikläda staten betalningsansvar i form
av statliga garantier för finansiellt stöd till länder i Central- och
Östeuropa till ett belopp om högst 150 000 000 kr (avsnitt 4.6 anslag B 2),
6. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 7
Internationellt bistånd enligt följande uppställning:
Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
Anslagsbelopp
A 1
Biståndsverksamhet
reservationsanslag
12 060 304
A 2
Styrelsen för internationellt
utvecklingssamarbete (Sida)
ramanslag
415 844
A 3
Nordiska Afrikainstitutet
ramanslag
10 761
B 1
Samarbete med Central- och
Östeuropa
reservationsanslag
725 000
B 2
Avsättning för förlustrisker
vad avser garantier för finansi-
ellt stöd och exportkredit-
garantier
reservationsanslag
25 000
Summa
13 236 909
Riksdagens revisorers förslag 1998/99:RR9
angående Utvecklingssamarbetet - styrning,
genomförande, samordning och uppföljning av
biståndet
Riksdagens revisorer föreslår
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna i
avsnitt 2.1 anfört om styrning av utvecklingssamarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna i
avsnitt 2.2 anfört om anslagsfrågor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna i
avsnitt 2.3 anfört om utvärdering av biståndet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna i
avsnitt 2.4 anfört om biståndets genomförande,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna i
avsnitt 2.5 anfört om utvecklingssamarbetet genom enskilda organisationer,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad revisorerna i avsnitt 2.6 anfört om EU-
frågor.
Motioner väckta under allmänna motionstiden
1999/2000
1999/2000:U201 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skuldav-
skrivning som en del av biståndet.
1999/2000:U203 av Sonja Fransson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att insatser och metodutveckling som syftar till att stärka funk-
tionshindrade människors jämlikhet, delaktighet och mänskliga rättigheter
särskilt skall uppmärksammas inom ramen för svensk utveckling och ka-
tastrofinsatser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ta fram riktlinjer och arbetssätt för hur man skall integrera
funktionshindrade människors rättigheter och behov i det svenska utveck-
lingssamarbetet.
1999/2000:U204 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin meningen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att biståndet skall främja en snabb utrotning av fattigdomen som
övergripande mål,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att rättsstaten, respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och
marknadsekonomi är centrala målsättningar i samarbetet med biståndslän-
derna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bistånd skall vara kortvarigt och resultatinriktat,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av läkemedel för tropiska sjukdomar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avskaffa systemet med landramar till förmån för avtal, där
strikta villkor vad gäller korruption, effektivitet och demokratiutveckling
uppställs,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bistånd inte skall ges till länder som för anfallskrig,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skuldavskrivningar inte får ske så att misshushållning och
korruption främjas,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att frigjorda resurser från skuldavskrivningar i första hand skall
användas till grundläggande utbildning och hälsovård,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att frivilligorganisationerna bör få en utökad roll i biståndet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utformningen av biståndet bör ske i u-landsmiljö.
1999/2000:U205 av Henrik Landerholm (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare ett
mål för svensk biståndspolitik såväl bi- som multilateralt.
1999/2000:U206 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den utredning om de biståndspolitiska målen som regeringen
har aviserat bör tillsättas snarast,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att göra demokratimålet överordnat delmålen i det svenska bi-
ståndet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det s.k. oberoendemålet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att handelns betydelse som utvecklingsmotor måste betonas star-
kare,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett särskilt åtgärdsprogram för demokratibiståndet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i de fall bistånd skall bedrivas i diktaturstater,
totalitära stater eller stater som ej tillåter flerpartisystem skall det
ske via enskilda organisa- tioner,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att undvika bilaterala biståndsengagemang i länder vars regimer
inte strävar efter demokratisering,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att informationstekniken bör bli ett viktigt inslag i svenskt demo-
kratibistånd,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen varje år bör ta fram en särskild rapport för läget i
våra mottagarländer beträffande demokrati och mänskliga rättigheter,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige såväl bilateralt som multilateral bör intensifiera arbe-
tet med att försvara och förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rättsstatens betydelse för utveckling,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att mer kraftfullt stödja ekonomiska reformer i de nya demokrati-
erna,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bistånd skall ges i former som inte snedvrider mottagarländer-
nas ekonomier,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioriteringar av kunskapsöverföring och investeringar i "det
mänskliga kapitalet",
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljö och bistånd,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att satsningar på frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa bör
föras in i de bilaterala förhandlingarna,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hälsoproblem i u-länderna,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barnen måste ges särskild uppmärksamhet i biståndspolitiken,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett genusperspektiv och att arbetet inom biståndet med att öka
jämställdheten mellan kvinnor och män bör intensifieras,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av enskilda organisationers biståndsarbete,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samspelet mellan bistånds- och flyktingpolitiken,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU och u-länderna,
24. att riksdagen till A 1 Biståndsverksamhet för budgetåret 2000 anvisar
1 500 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 13 560
miljoner kronor,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den totala biståndsökningen till 0,80, 0,84 respektive 0,86 % av
BNI för åren 2000, 2001 och 2002,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återgång till enprocentsmålet inom en tioårsperiod,
27. att riksdagen med avslag på regeringens förslag, till riksdagsbeslut i
motsvarande delar, bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åta-
ganden som förordas ovan i motionen beträffande multi- och bilateralt ut-
vecklingssamarbete enligt tabellerna 1 och 2.
1999/2000:U207 av Murad Artin (v) och Marianne Andersson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-
förts om att den svenska regeringen i FN verkar för ett effektivt bistånd till
det kurdiska jordbruket.
1999/2000:U208 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikappaspekter i
allt bistånds- och utvecklingssamarbete.
1999/2000:U209 av Sonia Karlsson och Inge Carlsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av att arbeta fram mera konkreta riktlinjer för hur funktionshind-
rade människors rättigheter skall integreras i det svenska biståndet.
1999/2000:U210 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett starkare internationellt politiskt, ekonomiskt och
etiskt ramverk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återtagande av enprocentsmålet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en biståndspolitisk utredning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingssamarbetets övergripande inriktning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge en oberoende utvärderare i uppdrag att se över Sidas upp-
handlingsverksamhet och Sidas nyttjande av s.k. närkonsulter,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om den övergripande inriktningen på det bilaterala utvecklingssamar-
betet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om aktiva enskilda organisationers och folkrörelsers betydelse i bi-
ståndsarbetet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om livsmedelsförsörjning och jordbruk som en framträdande roll i
biståndsarbetet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om globala beslut om substantiella avskrivningar,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om demokrati och mänskliga rättigheter som villkor i biståndet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om restriktioner i biståndet till diktaturer och krigförande länder,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpt korruptionsbekämpning,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om FN:s kapacitet som multilateral biståndskoordinator för länder
och organisationer,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en på sikt ökad andel multilateralt bistånd,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det svenska deltagandet i utvecklingen av telekommunikationer,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om IT som försäkringseffekt i utvecklingsbiståndet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre livsmedelsförsörjning och mer ändamålsenlig jordbrukspo-
litik i Afrika,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd och diplomatisk närvaro i Guinea Bissau,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av framtida s.k. begränsningsbelopp,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att biståndsramen för år 2000 bör uppgå till 14 494 miljoner
kronor,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar inom anslaget A 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökning av och fördelning inom delposten Särskilda utvecklings-
program (anslaget A 1.2),
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökning av delposten Enskilda organisationer (anslaget A 1.2),
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökning av delposten Ekonomiska reformer (anslaget A 1.2).
1999/2000:U212 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
med följande ändring i förhållande till regeringens förslag för budgetåret
2000 anvisar anslagen under utgiftsområdet 7 Internationellt bistånd enligt
följande uppställning:
Anslag år 2000 (tkr)
Anslagsposter
Budget
Vår diff
A 1 Biståndsverksamhet
12 060 304
+195
Summa för utgiftsområdet
+195
1999/2000:U213 av Tomas Högström (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt kontroll
över hur bistånd används.
1999/2000:U214 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av
verkningsgraden av biståndsinsatserna avseende barn.
1999/2000:U215 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en snabbare återgång till enprocentsnivån,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgiftsbegränsningarna för biståndet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en informationskampanj i Sverige om biståndet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samråd med de enskilda organisationerna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fattigdomsbekämpningen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skuldavskrivningar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en strategi för samarbete vad gäller hälsoforskningen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en strategi för att öka IT-investeringarna i de fattigaste länderna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utforma omfattande länderstrategier präglade av ett hel-
hetstänkande,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndsinsatser för hållbar utveckling,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om etikcertifiering,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upprättandet av långsiktiga strategier och informationskampanjer
om barnens situation i Öst- och Centraleuropa,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre internationell katastrofberedskap,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöfrågor,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bättre utnyttja de svenska politiska partierna i demokratiupp-
byggnadsprocesser,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre relationer till näringslivet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att undanröja hinder i tjänsteexportförordningens regler som
försvårar för svenska företagare att konkurrera om upphandling av bi-
ståndsprojekt,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre statistik och information om upphandling av varor och
tjänster,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhetsarbetet,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att handikappfrågor lyfts fram i det internationella samarbetet,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fast form för samarbetet mellan UD och enskilda organisatio-
ner,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för uppföljning och kontroll i det bilaterala utvecklings-
samarbetet,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reformering av det europeiska biståndssamarbetet,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett oberoende gransknings- och kontrollinstitut för EU-biståndet,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en större koncentration av EU-biståndet till de fattigaste länderna,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU-biståndet som ett komplement till nationell biståndspolitik
och med en bättre samordning,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning och ett oberoende utvärderingsinstitut av det svenska
biståndet,
28. att riksdagen beslutar om underindelning av anslag A 1 Biståndsverk-
samhet i enlighet med vad som anförts i motionen (tabellerna 3, 4, 5, 6, 7 och
8),
29. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens för-
slag för år 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bi-
stånd enligt följande uppställning:
Anslag Utgiftsområde 7
(tusental kr)
Regeringen
Krist-
demokraterna
A 1 Biståndsverksamhet
12 060 304
+ 1 000 000
B 1 Samarbete med Central- och
Östeuropa
725 000
+ 100 000
Totalsumma för Utgiftsområde 7
13 236 909
+ 1 100 000
1999/2000:U216 av Elver Jonsson m.fl. (fp, c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att undanröja u-ländernas skuldbörda,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om orättfärdig oljehandel och om ett mer rättfärdigt utbyte för olje-
källornas ägarländer.
1999/2000:U217 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en översyn av skolböcker bör ske när det gäller biståndsfrågor
och internationell politik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att öka insatserna om biståndsfrågor när det gäller skolväsendet i
allmänhet samt i synnerhet när det gäller utbildningen av lärare, journalister
och i stödet till folkbildningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att man i samband med utbildning av lärare och journalister och
inom folkbildningen tar till vara de erfarenheter och kunskaper som akade-
miker från Afrika, Latinamerika och Asien besitter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny målformulering med ett brett angreppssätt, där globaliserad
handel, handelsvillkor och stopp för krigsmaterielexpert också ingår,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att partnerskapsidén och barnperspektivet i biståndet behandlas
genom att de biståndspolitiska målen på nytt formuleras,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anslaget till ekonomiska reformer, dvs. skuldlättnader, ur
effektivitetssynpunkt borde inordnas under landramen och knytas samman
med demokratiaspekten när det gäller att bevilja skuldlättnader till olika u-
länder,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av det svenska biståndet till demokratiutveckling,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att åtgärder till stöd för sexuell och reproduktiv hälsa blir en
viktig del av det svenska biståndet och en viktig fråga för Sverige att driva
hårdare i såväl EU som FN,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till kvinnlig företagsamhet som ett verksamhetsfält när det
gäller svenska biståndsinsatser för att stärka kvinnornas ställning i u-
länderna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör stödja tillkomsten av ett internationellt handikapp-
sekretariat,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör verka för att EU-biståndet fördelas på enskilda
länders biståndsorgan enligt den modell som föreslås i motionen.
1999/2000:U219 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av
internationellt bistånd.
1999/2000:U220 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om korruptionsbekämpning.
1999/2000:U221 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör ge frivilligorganisationer med kompetens på
området möjligheter till förebyggande och rehabiliterande insatser mot bru-
ket av tobak, alkohol och narkotika bland barn och ungdom,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen snarast bör lägga fram en redogörelse för vilka
olika biståndsinsatser som gjorts med inriktning mot barn i vårt närområde,
både bilaterala och multilaterala och de insatser som gjorts via svenska fri-
villigorganisationer, kommuner och vänorter,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige måste intensifiera sina biståndsinsatser med inriktning
på barn i vårt närområde,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att medel från Sidas informationsanslag används till att informera
om de stora behoven bland barnen i vårt närområde och till att stimulera
kommuner, vänorter, regioner och frivilliga organisationer att bli aktiva i
olika projekt med inriktning på barn och ungdom i vårt närområde.
1999/2000:U222 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avskaffa systemet med landramar i enlighet med
vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att under A 1 Biståndsverksamhet anslå
9 849 961 000 kr för år 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar avskaffa anslagen Ekonomiska reformer, Infor-
mation, Programutveckling samt Rekrytering och utbildning av fältpersonal
och multilaterala experter i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:U306 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett avvisande av Tobinskatt.
1999/2000:U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frihandelns betydelse för sysselsättning och minskad fattigdom i
världen.
1999/2000:U506 av Kent Härstedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall
arbeta för att EU:s målsättningar om att prioritera fattigdomsbekämpning
bättre återspeglas i fördelningen av biståndet.
1999/2000:U607 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning till riksdagen av läget
och utvecklingen beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i motta-
garländerna för svenskt bistånd i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att svenskt bistånd ej bör ges till regimer som grovt och systema-
tiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna,
6. att riksdagen beslutar att systemet med landramar avskaffas till förmån
för avtal, där strikta villkor vad avser korruption, effektivitet och demokrati-
utveckling uppställs i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:U609 av Murad Artin m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Ilisuprojektet inte skall erhålla några exportkrediter från den
svenska staten.
1999/2000:U618 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndet till Kuba.
1999/2000:U636 av Margareta Viklund m.fl. (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den materiella återuppbyggnaden av Kosovo,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kanalisera en större andel av bistånd via lokala civila organi-
sationer.
1999/2000:U644 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige och EU bör inleda ett omfattande bistånds- och åter-
uppbyggnadssamarbete i Östtimor,
1999/2000:U646 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till Montenegro i dess strävanden mot fortsatta politiska och
ekonomiska reformer och ökat europeiskt samarbete,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till långsiktig uppbyggnad av Albanien,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att särskilt uppmärksamma behovet av stöd till och samarbete
med Makedonien.
1999/2000:U649 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jämställdhetsfrågorna sätts i nivå med demokrati och mänskli-
ga rättigheter och ingår som en prioriterad del av biståndet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige arbetar för att det multi- och bilaterala biståndet sär-
skilt uppmärksammar flickornas situation i Indien och Kina,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att stödja organisationer som i olika biståndsländer
upplyser om farorna med könsstympning och initierar informationskampan-
jer.
1999/2000:U652 av Murad Artin m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i Filippinerna understödja de frivilligorganisationer som arbe-
tar med att hjälpa flyktingar och arbetar för att skapa en långsiktig fred,
1999/2000:U704 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mikrostöd i
Barentssamarbetet.
1999/2000:U801 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stödja uppbygg-
naden av ett civilt, demokratiskt samhälle i länderna ost och sydost om Ös-
tersjön.
1999/2000:U802 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en större del av de svenska anslagen till Östeuropa skall an-
vändas för sociala åtgärder för utsatta barn och ungdomar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att söka andra vägar för att öka stödet till de utsatta barnen och
ungdomarna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stödet till Ryssland,
1999/2000:U803 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om administrationen av stödet till Central- och Östeuropa,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen i övrigt av stödet till Central- och Östeuropa,.
1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
12. att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde
7 Internationellt bistånd enligt uppställningen i bilaga 2.
1999/2000:Fö331 av Margareta Andersson (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att göra minröjning/ammunitionsröjning och därtill hörande me-
dicinsk verksamhet till ett prioriterat område i svensk biståndsgivning.
1999/2000:So481 av Inger Davidson och Rosita Runegrund (kd) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en tydlig redovisning sker av hur de 60 miljoner kronor som
anslagits till "översyn av barnfrågorna inom det internationella utvecklings-
arbetet" inom Utrikesdepartementet kommer att användas.
1999/2000:Kr313 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anlägga ett ungdomsperspektiv på allt utvecklingssamarbete
inom biståndsverksamheten.
1999/2000:T705 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att informationsteknik bör bli ett viktigt inslag i svenskt demo-
kratibistånd.
1999/2000:N275 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vindkraft som u-landsbistånd.
1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begreppet mänskliga rättigheter när det gäller kvinnors situation i
u-länderna,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det svenska biståndet i förhållande till kvinnors centrala funktion
i familj och samhälle.
1998/99:A808 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställd fördelning av de bilaterala biståndsmedlen.
Motioner väckta med anledning av Riksdagens
revisorers förslag 1998/99:RR9 till riksdagen
1999/2000:U1 av Murad Artin m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en översyn genomförs, där man överväger huruvida utgiftsom-
råde 7 över huvud taget skall omfattas av ett utgiftstak och att anslaget får
karaktären av ramanslag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inrätta en fond, som skall utgöra en garanti för att regeringen
alltid har disponibla medel för akuta insatser vid större katastrofer.
1999/2000:U2 av Jan Erik Ågren m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om oberoende utvärderingsfunktioner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återföra resultatet av genomförda utvärderingar till riksdagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre informationsutbyte och samordning av EU:s och Sveriges
biståndsprogram,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett utvidgat mandat till PES,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om undanröjande av hinder i tjänsteförordningens regler.
1999/2000:U3 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättandet av ett självständigt och helt oberoende utvärderingsin-
stitut,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den föreslagna översynen av anslagsstrukturen skall utföras av
den biståndspolitiska utredningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sidas samarbete med enskilda organisationer skall bli föremål
för en översyn av den biståndspolitiska utredningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en snar samordning mellan det svenska utvecklingssamarbetet
och EU:s biståndsprogram,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den
biståndspolitiska utredning som regeringen har
utlovat bör tillsättas snarast.
Internationellt utvecklingssamarbete
Verksamhet under utgiftsområdet
Propositionen (avsnitten 2 och 3.1-3.5)
Utgiftsområdet Internationellt bistånd omfattar verksamhetsområdena A
Internationellt utvecklingssamarbete respektive B Samarbete med Central-
och Östeuropa. Förvaltningsmyndigheter inom utgiftsområdet är Styrelsen
för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) och Nordiska Afrikainstitutet
(NAI).
Inledningsvis erinras i propositionen om att det överordnade målet för Sve-
riges internationella utvecklingssamarbete är att höja de fattiga folkens lev-
nadsnivå. De sex av riksdagen fastlagda biståndspolitiska målen - att bidra
till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk
självständighet, demokratisk samhällsutveckling, en framsynt hushållning
med naturresurser och omsorg om miljön samt jämställdhet mellan kvinnor
och män - samverkar för att bidra till det övergripande målet.
För samarbetet med Central- och Östeuropa har riksdagen fastslagit att de
överordnade målen är att främja en säkerhetsgemenskap, fördjupa demokra-
tins kultur, stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling samt stödja en
miljömässigt hållbar utveckling. Ett jämställdhetsperspektiv skall prägla hela
samarbetet.
Genom biståndet bidrar Sverige till fred, rättvisa och utveckling i världen.
Solidaritet i vårt eget samhällsbyggande måste gå hand i hand med interna-
tionell solidaritet. I en värld av starka ömsesidiga beroenden måste trygghet
och välfärd främjas för alla om konflikter skall undvikas. U-ländernas integ-
ration i världsekonomin måste underlättas och stödjas.
Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentsmålet för bistånds-
ramen när de statsfinansiella förutsättningarna för detta föreligger. Bistånds-
ramen år 2000 beräknas till 14 299 miljoner kronor, vilket motsvarar 0,72 %
av prognostiserad bruttonationalinkomst (BNI). I förhållande till regeringens
ekonomiska vårproposition 1998/99:100 är ramen uppjusterad, dels på grund
av en förändrad definition av BNI, dels på grund av en reviderad prognos.
För år 2001 höjs ramen till 0,73 % och år 2002 till 0,74 % av BNI.
Inom det bilaterala utvecklingssamarbetet görs kontinuerligt analyser av
resultaten på olika nivåer - nationellt, sektoriellt och avseende enskilda
insatser, exempelvis i landstrategiprocessen. I Sveriges internationella ut-
vecklingssamarbete, Årsbok 1999, lämnas en utförlig redogörelse för verk-
samhet och resultat fördelat på mål, länder och verksamhetsgrenar. Riksda-
gen har i ett tillkännagivande till regeringen (bet. 1998/99:UU2, rskr.
1988/99:73) framhållit värdet av vetskapen om att den svenska regeringen
följer och värderar situationen och utvecklingen när det gäller mänskliga
rättigheter och demokrati i mottagarländerna för svenskt bistånd och i linje
med detta anfört vikten av årlig rapportering.
Regeringen överlämnade 1997 till riksdagen den s.k. fattigdomsskrivelsen
som visar på hur Sveriges utvecklingssamarbete kan stärkas för att bidra till
fattigdomsbekämpning. Skrivelsen tjänar som styrinstrument för hela det
svenska utvecklingssamarbetet. Sida antog i slutet av 1996 ett handlingspro-
gram för att stödja bärkraftig försörjning och bekämpa fattigdom. Under
1998 har Sida utarbetat riktlinjer för hur handlingsprogrammet skall tilläm-
pas för landstrategiprocessen. Ett arbete pågår med att integrera Sidas fyra
handlingsprogram (fattigdomsbekämpning, miljö, jämställdhet och demo-
krati) i styrinstrument och utbildning.
En utgångspunkt för utvecklingssamarbetet på 2000-talet är den strategi,
"Shaping the 21st Century: The Contribution of Development Cooperation",
som alla viktiga biståndsgivare antagit och som huvudsakligen bygger på
1990-talets stora FN-konferenser. Denna strategi har fattigdomsbekämpning
som övergripande mål.
Inom FN har Sverige verkat för att FN-organens planering skall få en star-
kare inriktning på fattigdomsbekämpning. Flera stora FN-organisationers
styrelser har nyligen, bl.a. genom svenskt agerande, fattat beslut om nya
strategier för fördelning av resurser som är mer fördelaktiga för de minst
utvecklade länderna. För att stärka genomslagsförmågan har Sverige priorite-
rat stöd till reformeringen av FN:s utvecklingssamarbete, i synnerhet de
reformförslag som lett till en ökad fokusering på operativ verksamhet på
landnivå liksom på att FN:s fonder och program utvecklar nya resultatbase-
rade budgetsystem som löper över flera år.
Den ekonomiska tillväxten i låginkomstländerna i tredje världen 1990-
1997 var som helhet högre än under 1980-talet. För vissa länder var
förbättringen betydande och de enda länder som hade en klart sämre
utveckling var de som drabbades av inre konflikter. Under 1998-1999 har
den ekonomiska krisen drabbat länder i Sydostasien och Latinamerika, med
kraftigt minskad tillväxt eller t.o.m. ekonomisk nedgång som effekt. Därtill
har vissa länder drabbats hårt av naturkatastrofer.
Regeringen ämnar under hösten 1999 tillkalla en parlamentarisk kommitté
för att göra en översyn av Sveriges internationella utvecklingssamarbete.
Syftet med översynen är att utifrån en solidarisk vision föreslå åtgärder för
att vidareutveckla utvecklingssamarbetet i en värld präglad av globalisering
och av allt starkare ömsesidiga beroenden.
För många av de fattigaste länderna är skuldbördan ett avgörande hinder
för utveckling och därför är det viktigt att förstärka länken mellan skuldlätt-
nader och fattigdomsbekämpning. Det är emellertid viktigt att skuldlättna-
der, eller annat bistånd, inte minskar transparensen i beslutsfattandet och
resursanvändningen. Detta kräver ökad inriktning på nya biståndsformer som
budgetstöd och sektorprogramstöd. Ett omfattande arbete med att utveckla
dessa biståndsformer pågår internationellt och Sverige deltar aktivt i detta.
Av det multilaterala samarbetet intar Europeiska gemenskapens (EG) ut-
vecklingssamarbete en särställning för Sverige. Av det svenska biståndet går
ca 5 % via EG. Genom ett effektivt och samstämmigt agerande i EU kan
Sverige föra ut svenskt biståndstänkande både till kommissionen och andra
medlemsländer. EU (gemenskapen och medlemsländerna) finansierar ge-
mensamt över hälften av världens samlade bistånd. Det finns emellertid stora
brister vad gäller kvalitet och effektivitet i kommissionens genomförande av
EG-biståndet.
Inriktningen mot ett rättighetsbaserat utvecklingssamarbete skall stärkas
med utgångspunkt i de internationella konventionerna om de mänskliga
rättigheterna, som Sverige och samarbetsländerna gemensamt ratificerat.
Frågor om barns rättigheter lyfts fram som en integrerad del av utvecklings-
samarbetet. Den pågående översynen av barnfrågorna kommer att redovisas i
en skrivelse till riksdagen år 2001.
Vidare kan konstateras att Sverige har varit pådrivande i FN, Världsbanken
och andra utvecklingsbanker, EU och OECD/DAC för att motverka diskri-
minering av kvinnor och deltar nu aktivt i arbetet inför uppföljningen av
FN:s kvinnokonferens i Peking. Det bilaterala samarbetet vägleds av ett
särskilt handlingsprogram för jämställdhet som bl.a. prioriterar insatser för
att minska kvinnors fattigdom, få in fler kvinnor i beslutande forum och
motverka våld mot kvinnor.
Sverige har alltsedan FN:s konferens om miljö och utveckling 1992 agerat
för att i olika sammanhang stärka u-ländernas möjligheter att kunna genom-
föra konferensens rekommendationer. Det gäller också de miljökonventioner
som tillkom i samband med konferensen.
Utrikesdepartementet och Sida kommer att prioritera arbetet med att stärka
biståndets möjligheter att förebygga och bidra till en stadigvarande lösning
av väpnade konflikter. Policyarbetet kommer i dialog med internationell
expertis och u-landsföreträdare att ägna ökad uppmärksamhet åt förutsätt-
ningarna för biståndet att få ett starkare genomslag på det konfliktförebyg-
gande området. Detta arbete kommer att bedrivas i nära anslutning till upp-
följningen av det svenska handlingsprogrammet, "Att förebygga väpnade
konflikter", (Ds 1999:24).
Regeringen och Sida har utarbetat en svensk strategi "Investing for Future
Generations" för det fortsatta arbetet med att bekämpa hiv/aids. Strategin
understryker Sveriges åtagande för att minska överföring av hiv och mildra
dess globala effekter samt anger riktningen för svenskt agerande i förhållan-
de till samarbetspartner i utvecklingssamarbetet.
Kunskap, kapacitet, institutioner och regelverk är nyckelfaktorer i ekono-
misk och social utveckling och förutsättningar för en demokratisk samhälls-
styrning. Rätt utformat har utvecklingssamarbetet här sin viktigaste roll och
effektiviteten kan vara mycket hög. Bl.a. har arbetet med att ta fram en
rapport om informations- och kommunikationsteknik i Sveriges utvecklings-
samarbete påbörjats. Denna rapport skall ligga till grund för en strategi för
Sidas arbete med ICT i samarbetsländerna i syfte att överbrygga den växande
informations- och kunskapsklyftan mellan utvecklingsländer och övriga
världen.
Utvecklingssamarbetet måste ses i en större helhet. Globaliseringen
innebär ett ökat ömsesidigt beroende mellan olika politikområden.
Sverige måste därför arbeta för ökad samstämmighet i sin politik
gentemot de fattiga länderna, så att inte utvecklingssamarbetet
motverkas av politiken på andra områden. Det gäller fred och säkerhet,
miljö, finansiella flöden, handel, investeringar och näringslivsfrågor
samt migration. Handelsfrågor har alltid haft nära beröring med
utvecklingssamarbetet och de senaste årens globaliseringsprocess har
gjort detta ännu tydligare. Bildandet av Världshandelsorganisationen,
WTO, har varit betydelsefull. Förberedelsearbetet för en ny
förhandlingsrunda inom WTO har påbörjats. Resultatet av dess
förhandlingar kommer att få stor betydelse eftersom WTO blivit en av
de viktigaste aktörerna i dagens globala styrelseskick. En översikt av
läget inför dessa förhandlingar, som planeras starta år 2000, har gjorts
av regeringen i skrivelsen "Öppen handel - rättvisa spelregler. Svensk
handelspolitik inför en ny WTO-runda" (skr. 1998/99:59). Sverige och
EU förespråkar att detta skall bli en bred och omfattande förhandling,
där speciell hänsyn tas till u-ländernas intressen.
Motionerna
Ofta ges bistånd med utgångspunkt från givarlandets perspektiv. Inte sällan
framstår själva givandet som det viktiga i stället för den utveckling som skall
bli resultatet. I kommittémotion 1999/2000:U204 (m) yrkande 13 menar
Moderaterna att det är svårt att ge bistånd som verkligen främjar utveckling-
en och att utformningen av biståndet bör ske i u-landsmiljö. Det är inte rim-
ligt att utvecklingsfunktionen på Sida är förlagd till Sverige. För att
verkligen
förstå utvecklingens villkor och problem bör man leva så nära dess problem
och möjligheter som låter sig göras. Därför bör utformningen av biståndet
ske i u-landsmiljö.
I partimotion 1999/2000:U206 (fp) yrkande 1 liksom i 1999/2000:U3 (fp)
yrkande 5 krävs att den utredning om en översyn, som regeringen aviserat,
av de svenska biståndspolitiska målen bör tillsättas snarast. Ett effektivt
bistånd förutsätter att det finns individer som tar initiativ, skapar och
föränd-
rar. Den förutsätter också att det finns institutioner och system som tillåter
människor att uträtta något. Att bygga upp sådana institutioner kräver insikt
och kunskap snarare än stora biståndsbelopp. Demokrati och respekt för
mänskliga rättigheter har ett egenvärde och är inte medel utan en del av
själva utvecklingsbegreppet. Det handlar om att skapa anständiga samhälls-
system utan förtryck. Sådana system är i längden utvecklingsfrämjande ock-
så i ekonomisk mening. Motionärerna kräver i yrkande 2 att demokratimålet
görs till ett överordnat mål över de övriga delmålen i svenskt bistånd. I yr-
kande 3 krävs att vid en förnyad prövning av de biståndspolitiska målen bör
det övervägas att stryka det s.k. oberoendemålet. I formell mening är det
självklart att u-länder liksom andra länder skall vara ekonomiskt och politiskt
självständiga, men detta mål kan inte nås med bistånd, utan genom att av
världssamfundet accepterade folkrättsliga regler upprätthålls. Ett huvudmål
för en liberal u-landspolitik är att de fattiga länderna integreras i en världs-
ekonomi, där frihandel och företagsinvesteringar är centrala drivkrafter för
utveckling. Handelns betydelse som utvecklingsmotor måste betonas långt
starkare än vad som hittills skett (yrkande 4).
I yrkande 6 krävs att om demokratibistånd skall bedrivas i diktaturstater,
totalitära stater eller stater som ej tillåter flerpartisystem skall det ske
genom
enskilda organisationer. Sverige bör undvika bilaterala biståndsengagemang i
länder vars regimer inte strävar efter demokratisering (yrkande 7). Budskapet
skall vara entydigt även till länder där Sverige har starka exportintressen.
Detta kan och skall ske både i de bilaterala och de multilaterala kontakterna
(yrkande 11). Enligt yrkande 22 bör bistånds- och flyktingpolitiken vara nära
sammankopplade. För att förebygga flyktbehov är en ökad satsning på de-
mokratifrämjande mest angelägen. Under senare år har en rad långvariga
massflyktsituationer kunnat upplösas genom att människor kunnat återvända
till sina hemländer. Såväl det fysiska repatrieringsarbetet som de enorma
insatser för återuppbyggnad som erfordras för att flyktingarna skall ha något
att återvända till kräver stora biståndsinsatser. Vid massflykt och repatriering
kämpar UNHCR och andra internationella hjälporgan ständigt med otillräck-
liga och framför allt sena resurser. Störst nytta kan ofta göras genom snabba
och flexibla insatser. Motionärerna föreslår en höjning av UNHCR:s anslag i
förhållande till regeringens förslag med 20 miljoner kronor.
I kommittémotion 1999/2000:U210 (c) yrkande 1 understryks att globalise-
ringen inrymmer stora möjligheter och kan ge förutsättningar för att nå fred,
demokrati och kulturella framsteg. Globaliseringen ställer oss också inför de
ödesfrågor som följer av växande inkomstklyftor, ökad belastning på miljön
och den potentiella risken för att länder eller regioner med etniska och natio-
nalistiska argument exploaterar vad som uppfattas som globaliseringens hot.
Centern kräver ett starkare internationellt, politiskt, ekonomiskt och etiskt
ramverk som prioriterar både ekonomisk och mänsklig utveckling i bistån-
det. I yrkande 3 efterlyser Centerpartiet den utlovade utredningen om bi-
ståndspolitiken. Det finns all anledning att se över politiken med utgångs-
punkt i de snabba omvärldsförändringarna. I yrkande 4 understryker Center-
partiet att utvecklingssamarbetet måste syfta till att stödja de fattiga länder-
nas egna ansträngningar att förändra sina samhällen. Biståndet måste i högre
grad bygga på ömsesidiga åtaganden och likvärdiga villkor. Stödet måste
innebära att människor och länder ges möjlighet att själva förändra sin situa-
tion. Centerpartiet kräver vidare i yrkande 6 att det bilaterala svenska bistån-
det i högre grad än hittills bör koncentreras på att ge människor på den lokala
nivån bättre möjlighet att tillgodose sina grundläggande behov. Detta kräver
en generell inriktning av biståndet på småskalighet och med tyngdpunkt på
landsbygdsutveckling, hållbar utveckling och miljö, anpassad teknik och
hjälp till självhjälp samt fortsatt stöd till utbildning och hälso- och
sjukvård.
Bistånd som särskilt kommer kvinnor till del bör prioriteras. Centerpartiet
menar också att stödet till utvecklingen av demokrati och mänskliga rättig-
heter bör markeras tydligare. Motionärerna anser i yrkande 11 att olika for-
mer av demokratibistånd till diktaturer endast bör kunna ges via enskilda
organisationer och att landramar till länder vars regimer inte eftersträvar
demokratisering inte bör upprättas eller förnyas.
Centerpartiet menar i motion 1999/2000:U210 (c) yrkande 19 att regeringens
hantering av de s.k. begränsningsbeloppen våren 1999 gav förtroendet för
Sveriges utvecklingssamarbete en allvarlig knäck. Utrikesutskottet reagerade
skarpt på den ryckighet i biståndet som detta orsakade och betonade särskilt
vikten av att ingångna avtal skulle hållas, särskilt vad gäller frivilligorgani-
sationerna och avtal med andra länder.
Kristdemokraterna menar i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 2 att ett
tecken på nedprioritering av biståndet är de utgiftstak som drabbade bistån-
det orimligt hårt under vårens budgetförhandlingar. Under året har 2,9 mil-
jarder utlovade medel hållits inne för att inte spränga utgiftstaken, vilket
motsvarar hela 30 % av den totala biståndsbudgeten. Utgiftsbegränsningarna
har fått svåra konsekvenser för biståndet där ett flertal projekt fått läggas på
is och där man tvingats dra ner på utlovade insatser. Kristdemokraterna avvi-
sar bestämt att biståndet används som ett dragspel för utgiftstaken.
Kristdemokraterna anser vidare i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 5
att det övergripande målet för svenskt utvecklingssamarbete är att höja de
fattiga folkens levnadsnivå. Fattigdomsbekämpningen måste intensifieras,
både i det multilaterala och i det bilaterala biståndet. Vidare kräver Kristde-
mokrater i yrkande 22 att för att bibehålla biståndets kvalitet är det nödvän-
digt med koncentration och fokusering på i första hand de allra fattigaste
länderna. De nya partnerskapsrelationer som eftersträvas innebär att nya krav
ställs på formerna för utvecklingssamarbetet. Detta ställer i sin tur krav på
att
utforma kriterier för samarbetet och att ett fungerande system för uppföljning
och kontroll utvecklas.
Vänsterpartiet kräver i partimotion 1999/2000:U217 (v) yrkande 4 en ny
utredning om de biståndspolitiska målen med ett brett angreppssätt som inte
begränsar sig till ny målformulering, utan också har ett brett angreppssätt,
där globaliserad handel, handelsvillkor och stopp för krigsmaterielexport
ingår. Motionärerna understryker också att partnerskapsidén och barn-
perspektivet i biståndet ingående måste belysas (yrkande 5).
Miljöpartiet menar i partimotion 1999/2000:U219 (mp) (delvis) att de sex av
riksdagen fastlagda biståndspolitiska målen blivit ett alltmer trubbigt instru-
ment. Att ange att fattigdomsbekämpningen är ett överordnat mål framstår
som missvisande då t.ex. miljöåtgärder och konflikthantering fått ökad bety-
delse. Motionärerna vill även att självtillit lyfts in som en viktig bit i bi-
ståndsmålen. Miljöpartiet anser att Sverige i framtiden måste investera mer i
akuta hjälpinsatser i ett globalt perspektiv och att biståndsmålet bör vara 2 %
av BNP, att delmålet 1 % måste uppfyllas snarast, dock senast inom en fem-
årsperiod.
Miljöproblemen varierar i olika delar av världen, beroende på ekonomiska
och ekologiska förutsättningar. Miljöpartiet anser att miljökonsekvensbe-
skrivningar skall ingå i all biståndsverksamhet. En ny syn på befolkning och
utveckling är på väg. Det är inte kontroll utan social och ekonomisk utveck-
ling som främst kan påverka befolkningsutvecklingen. En hållbar utveckling
handlar inte bara om hur stor befolkningen är utan också om att de rika län-
derna måste ändra ohållbara produktionsformer och konsumtionsmönster. I
många länder finns ett kvinnoförtryck och därför är det extra angeläget att
satsa på kvinnoprojekt. Det måste finnas ett jämställdhetsperspektiv i alla
projekt. Miljöpartiet anser att det är angeläget att bibehålla ett starkt stöd
till
FN-systemet. FN kan effektiviseras och förbättras i sina arbetsformer samti-
digt som FN:s roll bör förstärkas, särskilt vad gäller freds- och konfliktföre-
byggande arbete. Miljöpartiet anser att det skulle vara värdefullt att inrätta
ett
speciellt råd med deltagande från de politiska partierna och enskilda organi-
sationer för samråd angående det svenska agerandet i frågor som rör Världs-
banken och de övriga Bretton Woods-institutionerna.
I dag går nettoflödet av ekonomiska resurser från fattiga länder till rika. U-
länderna betalar mer i amorteringar och räntor på lånen från de rika länderna
än vad de får tillbaka i bistånd. Miljöpartiet anser att Sverige aktivt skall
föregå med gott exempel genom att skriva av de fattiga ländernas skulder. I
EU framhålls handel och ekonomisk tillväxt som en förutsättning för ett
framgångsrikt biståndsarbete. Miljöpartiet understryker vikten av att detta
alltid kombineras med en granskning av hur tillväxtens följder och konse-
kvenser drabbar miljö och människor, både i ett nära och i ett långsiktigt
perspektiv. Det behövs också en ekonomisk kraftsamling för att stödja Öst-
europa, speciellt då vad gäller att bygga upp rättsstater där.
Utvecklingssamarbetet förändras i riktning mot mer kunskapsintensiv och
mindre kapitalintensiv verksamhet. Institutionsuppbyggnad, kompetenshöj-
ning, demokrati, mänskliga rättigheter och forskningssamarbete blir allt
viktigare, menar motionärerna.
Moderata samlingspartiet avvisar i kommittémotion 1999/2000:U306 (m)
yrkande 3 en transaktionsskatt på internationella kapitalströmmar - s.k.
Tobinskatt - som ett sätt att finansiera Förenta nationernas verksamhet. En
sådan skatt skulle störa den mekanism som allokerar kapital mellan i stort
sett alla stater, något som inte minst skulle drabba tredje världens länder.
Folkpartiet anför i partimotion 1999/2000:U505 (fp) yrkande 14 att det är av
vikt att frihandeln fortsätter inom EU och på global nivå och att nya initiativ
måste tas för att främja frihandeln. Ökad frihandel gynnar sysselsättning och
minskar fattigdomen i världen.
I partimotion 1999/2000:Fi212 (fp) yrkande 12 kräver Folkpartiet att bistån-
det som andel av BNI återställs och kräver en höjning av biståndsramen med
1 500 000 kr. Folkpartiet motsätter sig ett eventuellt användande av begräns-
ningsbelopp för budgetåret 2000.
Utskottet
Utskottets överväganden
I ett antal yrkanden (motionerna U3 (fp) yrkande 5, U206 (fp) yrkande 1,
U210 (c) yrkande 3 och U217 (v) yrkande 4) krävs att den översyn som
aviserats av regeringen om de biståndspolitiska målen snarast måste tillsättas
med tydliga direktiv.
Utskottet har inhämtat att en parlamentariskt sammansatt kommitté kom-
mer att tillkallas under hösten 1999 med uppgift att utreda hur Sveriges in-
ternationella utvecklingssamarbete bör vidareutvecklas i en tid av allt starka-
re globala ömsesidiga beroenden. Kommittén kommer att lämna ett förslag
på det framtida utvecklingssamarbetet utifrån det övergripande målet om
fattigdomsbekämpning samt utifrån gjorda erfarenheter av biståndets roll och
effektivitet.
Med vad som ovan anförts anses motionerna U3 (fp) yrkande 5, U206 (fp)
yrkande 1, U210 (c) yrkande 3 och U217 (v) yrkande 4 besvarade.
De biståndspolitiska målen tas upp i motionerna U206 (fp) yrkandena 2 och
3, U217 (v) yrkande 5 och U219 (mp) (delvis).
Utskottet har tidigare, senast i betänkande 1998/99:UU2 Internationellt bi-
stånd, tagit ställning till liknande yrkanden med krav på att de biståndspoli-
tiska målen omformuleras eller utreds. Då konstaterades bl.a. att det sker en
kontinuerlig process av omprövning och precisering av de biståndspolitiska
målen.
Fattigdomsbekämpning är det övergripande målet för svenskt bistånd, till
vilket de öriga sex målen samverkar på ett flexibelt sätt. Utskottet konstatera
att biståndet i dag bedrivs under helt andra förutsättningar än när de första
målen formulerades. Partnerskapstanken, barnens situation, globaliseringens
effekter, kris- och krigssituationer, naturkatastrofer samt den ekonomiska
och sociala situationens betydelse för nationell säkerhet är exempel på
faktorer som fått genomslag i biståndet. Med anledning av den aviserade
utredningen och att frågan om de övergripande målen för det svenska ut-
vecklingssamarbetet kommer att behandlas av ovan nämnda utredning är
utskottet inte berett att föreslå några förändringar av biståndsmålen men
förutsätter att diskussionen i detta hänseende kommer att äga rum när
översynen genomförts.
Motionerna U206 (fp) yrkande 2 och U219 (mp) (delvis) avstyrks. Därmed
anses motionerna U206 (fp) yrkande 3 och U217 (v) yrkande 5 besvarade.
I motion U206 (fp) yrkandena 6 och 7 understryks att Sverige måste använda
sig av biståndsdialogen för att främja utvecklingen av demokrati och
mänskliga rättigheter och undvika bilaterala biståndskontakter med länder
som inte strävar efter demokratisering. Centerpartiet anser i motion U210 (c)
yrkande 11 att olika former av demokratibistånd till diktaturer endast bör
kunna ges via enskilda organisationer.
Utskottet konstaterar att stöd i olika former till framväxten av ett
demokratiskt samhälle länge har funnits med som biståndsmål. Under 1990-
talet har frågan lyfts fram som en av hörnpelarna i svensk biståndspolitik.
Genom biståndet främjar Sverige demokratisering i samarbetsländerna,
stöder demokratiska rörelser och bidrar till ökad respekt för de
konventionsbundna mänskliga rättigheterna. Utvecklingssamarbetet erbjuder
många medel och kanaler att agera genom men måste visa flexibilitet inför
de ofta komplicerade politiska processer Sverige vill påverka.
Det har länge varit en svensk ståndpunkt att om ett lands folk drabbas av
diktatur, våld och förtryck så skall Sverige inte omedelbart överge stöd till
landet. Att avbryta relationerna i ett bilateralt samarbete blir att avsäga sig
möjligheten att påverka. Fortsatt stöd kan gå till de demokratiska krafterna i
ett land vars ledning inte strävar efter demokratisering. Utan demokratisering
går det inte att få till stånd en hållbar fred och utan fred blir det ingen
utveckling.
Arbetet är med nödvändighet långsiktigt. Utskottet menar emellertid att det
finns ett behov av att vidareutveckla arbetsmetoder och arbetsformer i såväl
det direkta och indirekta demokratiarbetet som i dialogen med
samarbetsländerna. Enskilda organistationer har här en central roll att spela.
Motionerna U206 (fp) yrkande 6 och U210 (c) yrkande 11 avstyrks. Därmed
anses motion U206 (fp) yrkande 7 besvarad.
I kommittémotion U210 (c) yrkande 1 krävs ett starkare internationellt, poli-
tiskt, ekonomiskt och etiskt ramverk som prioriterar utveckling.
Utskottet delar motionärens syn att den pågående globaliseringen innehål-
ler stora möjligheter. Ökad integration och ekonomisk tillväxt ger möjlighe-
ter att skapa varaktig fred, demokrati och social utveckling. En integrerad
syn på ekonomisk och social utveckling är en förutsättning för att det inter-
nationella samfundet framgångsrikt skall kunna ta sig an de globala ödesfrå-
gorna som miljö, fattigdom och befolkning. Utskottet delar synen att politis-
ka, ekonomiska och etiska aspekter och värderingar måste vägas samman i
Sveriges utrikespolitiska agerande. Dessa värderingar är vägledande för det
utveck-lingssamarbete Sverige bedriver.
Motion U210 (c) yrkande 1 anses därmed besvarad.
I motion U206 (fp) yrkande 22 krävs en sammankoppling mellan bistånds-
och flyktingpolitiken.
Utskottet menar att samspelet mellan bistånd och migrationspolitik har
fastslagits genom riksdagens beslut om att anta förslagen i proposition
1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv.
Det kan konstateras att 1999 avsattes närmare 1,4 miljarder kronor för hu-
manitära insatser. Beloppet inkluderar 80 miljoner kronor för civila konflikt-
förebyggande insatser i nära anslutning till FN och det humanitära arbetet.
Regeringen har i årets budgetproposition beräknat en höjning av det huma-
nitära anslaget både vad avser medel som disponeras av Sida och medel till
de multilaterala humanitära organisationerna.
Sverige intar en mycket aktiv roll i UNHCR:s styrelsearbete och har ge-
nom sin finansiering till och samarbetsform med organisationen varit möns-
terbildande för andra givare. Utskottet konstaterar vidare att Sverige avsätter
betydande resurser även på utgiftsområde 8 Överföringen av kvotflyktingar,
samt att avräkningarna på biståndsramen avspeglar vissa av de kopplingar
som finns mellan berörda politikområden.
Med vad som ovan anförts anses motion U206 (fp) yrkande 22 besvarad.
I motion U206 (fp) yrkande 4 krävs att handelns betydelse som
utvecklingsmotor måste betonas starkare och i yrkande 11 understryks att
frågorna om demokrati och mänskliga rättigheter är viktiga att föra upp på
dagordningen med de länder där Sverige har viktiga exportintressen. Vidare
understryks i motion U505 (fp) yrkande 14 att nya initiativ måste tas för att
främja frihandeln.
Utskottet konstaterar att Sveriges utrikespolitik och utvecklingssamarbete
utgår från att demokratisering bygger på och bidrar till respekten för de
mänskliga rättigheterna och att motionärernas förslag ligger i linje med den
svenska inställningen om försvar och stärkt skydd för de mänskliga
rättigheterna. Utskottet menar att ett centralt element i utvecklingssamarbetet
är stöd till de fattiga ländernas integration i världsekonomin. Regeringen har
i skrivelsen Öppen handel - rättvisa spelregler (skr. 1998/99:59) tydligt
deklarerat sina ståndpunkter inför WTO-förhandlingarna. Det svenska
utvecklingssamarbetet kommer att inriktas mer på stöd till u-ländernas
handelsutveckling. Sida har nyligen utarbetat en strategi för detta ändamål.
och ämnar också avsätta medel för att expertis skall kunna ställas till u-
ländernas förfogande. Utskottet konstaterar att regeringen förklarat att den
även fortsättningsvis kommer att verka för ökad frihandel gentemot övriga
världen, i synnerhet inom ramen för EU.
Med vad som ovan anförts anses motionerna U206 (fp) yrkandena 4 och 11,
samt U505 (fp) yrkande 14 besvarade.
I motion U306 (m) yrkande 3 krävs ett avvisande av idén om en
transaktionsskatt, s.k. Tobinskatt, på internationella kapitalströmmar.
Förslag om regleringar av de internationella kapitalmarknaderna har bl.a.
förts fram i FN:s Commission for Global Governance 1995 (den s.k. Carls-
son-Ramphal-kommissionen). Ett av förslagen var att införa en internationell
skatt på kapitalrörelser över nationsgränserna. Syftet med förslaget var delvis
att ge FN större och tryggare inkomster, men också att motverka alltför
snabba internationella kapitalrörelser.
Utskottet har i betänkande 1998/1999:UU12 uttryckt uppfattningen att för-
slag om kompletterande finansieringskällor för FN, däribland internationell
transaktionsskatt och skatt på internationellt flyg, är väl värda att studera.
är emellertid inte säkert att en omsättningsskatt på kapitaltransaktioner skull
resultera i stabilare marknader. Vidare har ett flertal länder - däribland USA
- aviserat att de kraftfullt skulle motsätta sig ett förslag om internationell
kapitalbeskattning, varför det förefaller osannolikt att det kan bli verklighet
Finansutskottet (bet. 1997/98:FiU1) har vid flera tillfällen konstaterat att
svårigheterna med att nå effektiva internationella överenskommelser gör att
transaktionsskatter inte verkar vara en framkomlig väg.
Utskottet menar att behovet av att säkerställa finansieringen för FN:s
verksamhet kvarstår men under senare år har den internationella debatten på
området också pekat på andra alternativ.
Med vad som ovan anförts avstyrks motion U306 (m) yrkande 3.
I kommittémotion U210 (c) yrkande 19 kritiseras regeringens hantering av
de s.k. begränsningsbeloppen. Även i motionerna U215 (kd) yrkande 2 och
U219 (mp) (delvis) framförs åsikten att utgiftsbegränsningarna har fått svåra
konsekvenser för biståndet, och i partimotion Fi212 (fp) yrkande 12 (delvis)
motsätter sig Folkpartiet ett eventuellt användande av begränsningsbelopp
för budgetåret 2000.
Inledningsvis noterar utskottet med anledning härav att regeringen i årets
budgetproposition (prop. 1999/2000:1, volym 1; motsvarande framställning
finns också i volym 4 under utgiftsområde 7) anför följande:
Begränsningsbeloppet som gäller för det internationella utvecklingssamar-
betet år 1999 beräknas ha inneburit senareläggning av planerade projekt
m.m. på ca 2,9 miljarder kronor. Regeringen kommer att införa begräns-
ningsbelopp för det internationella biståndet även år 2000. Begränsningsbe-
loppet kommer att sättas på en sådan nivå att de projekt m.m. som senare-
lagts till följd av utgiftsbegränsningen år 1999 i stället kan genomföras år
2000. I den ekonomiska vårpropositionen nästa år kommer regeringen att
närmare informera om de vidtagna åtgärdernas innebörd och omfattning.
Utskottet har inhämtat att för år 2000 kommer utvecklingssamarbetet - i
och med att Sverige i dag har en annan statsfinansiell situation - att kunna
utnyttja 3,4 miljarder kronor mer än för 1999. Detta ger utrymme för bety-
dande ökningar på flera viktiga områden i enlighet med de prioriteringar som
regeringen föreslår i budgetpropositionen.
Modellen med ett utgiftstak för staten är enligt regeringens mening ett vik-
tigt instrument för budgetkontroll. För att detta instrument skall fungera är
det viktigt att de utgifter som ligger under regeringens kontroll omfattas -
vilket även gäller utvecklingssamarbetet.
Utskottet, som delar regeringens uppfattning i dessa avseenden, har i sitt
yttrande 1998/99:UU1y framlagt sin syn på utnyttjandet av s.k. begräns-
ningsbelopp och därvid även anfört synpunkter av principiell karaktär. När
det gäller den typ av anslagsstyrda utgifter det här är fråga om framhöll
utskottet att det av riksdagen anvisade beloppet får anses rymma en viljeytt-
ring om vilken omfattning insatsen bör ha på ett visst område. I sådana fall
måste regeringen ha goda sakliga skäl för att inte fullt ut använda de medel
som anvisats. I yttrandet betonade utskottet också att regeringen, om den
beslutar att medel på anvisade anslag inte skall användas, är förpliktigad att
se till att de åtaganden som staten har till följd av lag eller avtal fullföljs
Utskottet framhöll att de avtal som var aktuella i sammanhanget främst var
sådana som ingåtts med olika frivilligorganisationer och med främmande
makt. Utskottet uttryckte också synpunkter på konsekvenserna av en eventu-
ell fortsatt utgiftsbegränsning av större omfattning efter år 1999.
Utskottet anser att de i yttrande 1998/99:UU1y framlagda synpunkterna
alltjämt äger giltighet.
Utskottet kan nu konstatera att införandet av s.k. begränsningsbelopp för
budgetåret 1999 bidragit till att upprätthålla balansen i Sveriges statsfinanse
Starka statsfinanser är en förutsättning för biståndet. Åtgärder för att säkra
sådana ligger således i biståndets långsiktiga intresse. Utskottet anser sig
emellertid samtidigt kunna konstatera att utnyttjandet av begränsningsbelopp
för 1999 synes komma att få relativt stora konsekvenser för biståndet och
innebära begränsningar på kort sikt.
De starkare statsfinanserna innebär, vilket framgår av propositionen, att
stora reservationer från tidigare år kan tas i anspråk för år 2000 och fram-
över, vilket tillsammans med en höjd biståndsram innebär att biståndets
volym kommer att höjas väsentligt.
I vårpropositionen (prop. 1998/99:100 s. 142) förutskickade regeringen att
det under året (1999) kommer att göras en bedömning av de kort- och lång-
siktiga konsekvenserna av utgiftsbegränsningen för innevarande år avseende
utgiftsområde 7. Utskottet utgick, mot bakgrund härav, i sitt yttrande
1998/99:UU1y från att denna utvärdering i lämplig form och så snart som
möjligt skulle redovisas för riksdagen. Utskottet framhöll också att utvärde-
ringen borde innehålla en allsidig belysning av problematiken med använ-
dande av begränsningsbelopp inom biståndsområdet.
Här aktuella problem har till del belysts i utskottet vid föredragning på
statssekreterarnivå. Regeringen har också i budgetpropositionen lämnat vissa
upplysningar i frågan. Vidare har biståndsministern i en interpellationsdebatt
den 12 oktober 1999 om det svenska biståndet (interpellation 1999/2000:4)
gjort vissa klarlägganden. Utskottet utgår dock ifrån att en samlad redovis-
ning lämnas så snart detta kan ske.
Direkta uppgifter saknas i budgetpropositionen om storleken och den för-
utsedda innebörden av den tilltänkta utgiftsbegränsningen för budgetåret
2000. Mot bakgrund av detta och under beaktande av vad som hittills är känt
om effekterna av begränsningarna för innevarande budgetår anser utskottet
det befogat att uttrycka viss oro för de effekter som framgent kan uppkomma
genom användning av de i propositionen förutskickade beloppsbegränsning-
arna. Utskottet anser det därför vara av vikt att de synpunkter som ovan
framförts i frågan beaktas.
Med vad ovan anförts avstyrks motion Fi212 (fp) yrkande 12 (delvis). De i
motionerna U210 (c) yrkande 19, U215 (kd) yrkande 2 och U219 (mp) (del-
vis) framförda synpunkterna överensstämmer i väsentlig grad med utskottets
tidigare ställningstaganden, varför motionerna kan besvaras med vad som
ovan anförts.
I motion U215 (kd) yrkande 5 anförs att det övergripande målet för svenskt
utvecklingssamarbete är att höja de fattiga folkens levnadsnivå.
Utskottet konstaterar att regeringen och Sida arbetar med att på olika sätt
genomföra intentionerna i den s.k. fattigdomsskrivelsen De fattigas rätt -
vårt gemensamma ansvar (skr. 1996/97:169). Detta är ett långsiktigt arbete
för att skapa förutsättningar för att fattigdomsbekämpning skall genomsyra
allt utvecklingssamarbete. Under 1998 har Sida utarbetat tillämpningsråd till
sitt handlingsprogram för fattigdomsbekämpning, bl.a. operationella råd för
landstrategiprocessen. Ett arbete pågår med att integrera Sidas fyra hand-
lingsprogram (fattigdomsbekämpning, miljö, jämställdhet och demokrati) i
styrinstrument och utbildning.
UD och Sida samarbetar med Världsbanken bl.a. genom studier för att få
de fattigas egna synpunkter redovisade och deltar också aktivt i
OECD/DAC:s nätverk för fattigdomsfrågor, vilket syftar till att ta fram inter-
nationella riktlinjer och tillämpningsråd rörande fattigdomsbekämpning.
Inom FN har Sverige verkat för att FN-organens planering skall få en ökande
inriktning på fattigdomsbekämpning.
Utskottet konstaterar att fattigdomsbekämpning i utvecklingssamarbetet
kräver ökad samstämmighet, s.k. koherens, också med andra områden som
säkerhets-, jordbruks- och miljöpolitik. Sverige bör även fortsättningsvis
arbeta för en fördjupad kunskap om fattigdomsfrågor i de multilaterala orga-
nisationerna och verka för att fattigdomsorientering får ett starkare genom-
slag i FN:s utvecklingssamarbete, i strategierna för utvecklingsbankernas
långivning och i EU:s biståndspolitik.
Utskottet menar att det krävs en ökad grad av samordning mellan de en-
skilda EU-staternas bilaterala u-landssamarbete. Sverige bör aktivt verka för
att EU-biståndet i högre grad blir fokuserat på fattigdomsbekämpning, de-
mokrati och mänskliga rättigheter, ekonomisk och social utveckling, jäm-
ställdhet samt miljö. Sverige bör också verka för en samlad EU-ståndpunkt
när det gäller reformeringen av FN på det ekonomiska och sociala området.
Med vad som ovan anförts anses motion U215 (kd) yrkande 5 besvarad.
I motion U215 (kd) yrkande 22 krävs uppföljning och kontroll av det bilate-
ral biståndet.
Utskottet har inhämtat att det pågår ett arbete där UD i samarbete med Sida
under 1999 ser över resultatstyrningen av Sidas verksamhet, inklusive sam-
ordning mellan existerande styrinstrument. Arbetet syftar till att precisera
mål, prestationer och återrapportering i regleringsbrev och Sidas årsredovis-
ning. Arbetet beräknas slutföras under maj 2000.
Med detta anses motion U215 (kd) yrkande 22 besvarad.
Miljöpartiet menar bl.a. i partimotion U219 (mp) (delvis) att de fastlagda
biståndspolitiska målen blivit ett alltmer trubbigt instrument. Motionärerna
vill även att självtillit lyfts in som en viktig bit i biståndsmålen. Motionäre
menar att såväl politiska ledare som internationella organ och enskilda med-
borgare måste ta sitt ansvar för utvecklingen. I ett globalt miljö- och rättvis
perspektiv är det nödvändigt att den rika världen ökar takten mot kretslopps-
samhället. Det överordnade målet för Sveriges internationella utvecklings-
samarbete är att höja de fattiga folkens levnadsnivå. De sex av riksdagen
fastlagda biståndspolitiska målen samverkar för att bidra till det övergripande
målet. Behovet av bistånd ökar i världen samtidigt som klyftorna mellan rika
och fattiga också ökar.
Miljöproblemen varierar i olika delar av världen, beroende på ekonomiska
och ekologiska förutsättningar. En ny syn på befolkning och utveckling är på
väg. Det är inte kontroll utan social och ekonomisk utveckling som främst
kan påverka befolkningsutvecklingen. Miljöpartiet anser vidare att det är
angeläget att bibehålla ett starkt stöd till FN-systemet. FN kan effektiviseras
och förbättras i sina arbetsformer samtidigt som FN:s roll bör förstärkas,
särskilt vad gäller freds- och konfliktförebyggande arbete.
Utskottet menar vidare att begreppet självtillit är otydligt och delvis pro-
blematiskt. Det biståndspolitiska målet om ekonomisk och politisk självstän-
dighet kommer att behandlas i den förestående parlamentariska översynen av
utvecklingssamarbetet.
Utskottet instämmer i vad som i motionen sägs om angelägenheten att bi-
behålla ett starkt stöd till FN-systemet. FN kommer år 2001 att genomföra en
högnivåkonferens rörande utvecklingsfinansiering. Syftet är att nå samsyn
vad gäller utvecklingsfinansiering och försöka definiera kritiska faktorer för
u-ländernas ekonomiska utveckling. Sverige deltar aktivt i förberedelserna
inför konferensen. Konferensen kommer sannolikt att inträffa under det
svenska EU-ordförandeskapet.
Utskottet har inhämtat att det inom UD pågår ett analytiskt projekt som
förväntas pågå under 2000 och 2001 inom området utvecklingsfinansiering,
där man bl.a. tittar på hur FN-systemet kan få en mer förutsägbar finansie-
ring och på Världsbankens framtida finansieringssystem.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla att enskilda organisationer utgör
en viktig del av det civila samhället och bereder människor en möjlighet att
tillsammans med andra delta i beslut och påverka sin situation. Samtidigt
bidrar erfarenheterna från att verka tillsammans med andra i organiserad
form (i utrymmet mellan familjen, staten och marknaden) till att den demo-
kratiska kulturen stärks.
Med vad som ovan anförts besvaras motion U219 (mp) (delvis).
Motionärerna bakom U210 (c) yrkandena 4 och 6 menar att den övergripan-
de inriktningen av svenskt bistånd samt den bilaterala delen av detta i högre
grad bör präglas av småskalighet i syfte att stärka de enskilda människornas
möjligheter att förändra sin situation. Utskottet ställer sig i stora drag bako
motionärens integrerade syn på utveckling och prioritering av landsbygdsut-
veckling. Bistånd kan aldrig vara mer än ett komplement till de fattiga län-
dernas egna ansträngningar. Det svenska biståndet sätter fattigdomsbekämp-
ning i första rummet, och de sex biståndspolitiska målen är att betrakta som
integrerade delmål för att bekämpa fattigdomen. Dessa mål präglar såväl det
multilaterala som det bilaterala bistånd som Sverige bedriver.
Med vad utskottet ovan anfört anses motion U210 (c) yrkandena 4 och 6 vara
besvarad.
I kommittémotion U204 (m) yrkande 13 krävs att utformningen av biståndet
bör ske i u-landsmiljö.
Utskottet menar att biståndet bygger på partnerskap mellan Sverige och
samarbetslandet. Utformningen av de konkreta biståndsinsatserna liksom av
mer övergripande strategier sker sedan samråd skett mellan samarbetslandet,
respektive ambassad och Sida. Inom Sida har en decentralisering av arbetet
skett till ambassaderna, och en utökning har skett av antalet regionala hand-
läggare i fält. En stor del av utformningen av utvecklingssamarbetet äger
därigenom rum i u-landsmiljö. Däremot delar inte utskottet motionärernas
uppfattning att Sidas centrala utvecklings- och ledningsfunktion bör förläg-
gas till södra Afrika.
Därmed avstyrks motion U204 (m) yrkande 13.
Biståndsramen samt avräkningar från denna
Propositionen (avsnitt 3.4 s. 19)
Verksamhetsområde A Internationellt utvecklingssamarbete består av tre
anslag, Biståndsverksamhet och förvaltningsanslagen för Sida respektive
Nordiska Afrikainstitutet. Verksamhetsområdets resurser beräknas utifrån
biståndsramen. Från biståndsramen görs avräkningar för kostnader, vilka
klassificeras som bistånd, inom andra utgiftsområden.
I propositionens yrkande 1 begär regeringen att biståndsramen fastställs till
0,72 % av vid budgeteringstillfället beräknad BNI för 2000. Biståndsramen
för 2000 uppgår till 14 299 miljoner kronor, dvs. 0,72 % av beräknad brutto-
nationalinkomst (BNI).
Avräkningen från biståndsramen för kostnader för asylsökande från u-
länder har ökat dels i förhållande till 1998, dels i förhållande till regeringe
ekonomiska vårproposition 1998/99:100. Ökningen beror på att kostnader för
mottagande av flyktingar från Kosovo har tillkommit. För 2000 uppgår av-
räkningen till 763 miljoner kronor. Från biståndsramen avräknas vidare
kostnader för det svenska bidraget till den del av EU:s gemensamma bistånd
som finansieras över Europeiska kommissionens reguljära budget. För 2000
uppgår bidraget till 757 miljoner kronor, vilket beräknats som biståndets
andel av Sveriges bidrag till EU-budgeten. Då Sveriges medlemsavgift har
ökat har också avräkningsbeloppet för 2000 ökat jämfört med 1999. Avräk-
ningen för administrativa kostnader m.m. består främst av Utrikesdeparte-
mentets administration av utvecklingssamarbetet samt FN-bidrag, vilka
utbetalas från andra utgiftsområden och som klassificeras som bistånd. Av-
räkningsbeloppet har år 2000 ökat till 292 miljoner kronor, vilket förklaras
av ökade FN-bidrag.
Motionerna
Flera motioner rör enprocentsmålet för biståndet. Folkpartiet kräver i motion
1999/2000:U206 (fp) yrkande 26 en återgång till enprocentsmålet inom en
tioårsperiod. Motionärerna anser att utrymme bör reserveras för fortsatta
stegvisa höjningar under åren 2001 och 2002 och föreslår 2 200 respektive
2 600 miljoner kronor utöver regeringens förslag för dessa år. Med detta
förslag kommer biståndsramen att uppgå till 0,84 % respektive 0,86 % av
BNI för åren 2001 och 2002 (yrkande 25).
Centern konstaterar i motion 1999/2000:U210 (c) att det svenska biståndet
uppgår till ca 3 % av det samlade offentliga biståndet i världen. Enskilda
program, mottagarländer och FN-organ - där Sverige är en stor biståndsgiva-
re - är emellertid beroende av de svenska insatserna. Motionärerna anser
(yrkande 2) att det är en självklarhet att Sverige skall ta på sig sin del av
ansvaret för de globala problemens lösning, varför enprocentsmålet stegvis
bör återupprättas.
Kristdemokraterna anför i partimotionen 1999/2000:U215 (kd) yrkande 1 att
Sverige bör återgå till enprocentsmålet, och begär i det syftet att regeringen
presenterar en plan för en snabbare återgång till enprocentsmålet.
Miljöpartiet kräver i motion 1999/2000:U219 (mp) (delvis) en återgång till
enprocentsmålet inom fem år.
Utskottets överväganden
I motion U206 (fp) yrkandena 25 och 26 krävs höjningar av biståndsramen
för att kunna genomföra en återgång till enprocentsmålet inom en tioårsperi-
od. I motion U210 (c) yrkande 2 krävs att Sverige skall ta på sig sin del av
ansvaret för de globala problemens lösning och därför återta och uppfylla
enprocentsmålet för biståndet. Även i motion U215 (kd) yrkande 1 och U219
(mp) (delvis) kräver motionärerna att Sverige bör återgå till målet att det
samlade biståndet skall uppgå till 1 % av BNI.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag för budgetåret 2000 att fastställa
biståndsramen till 0,72 % av vid budgeteringstillfället beräknad BNI,
proposition 1999/2000:1 yrkande 1.
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare, senast i betänkande 1998/99:UU2,
framhållit att kunskapen om och stödet för enprocentsmålet är väl befäst i
riksdagen och i den allmänna opinionen. Samtidigt är återgången till
enprocentsnivån också en viktig symbolfråga varför utskottet, även av det
skälet, ansett att det bör prioriteras. Utskottet har vid flera tillfällen, bl.
ovan nämnda betänkande, välkomnat att en återgång nu inletts samt
framhållit med bestämdhet att en återgång till enprocentsnivån bör ske så
snart det statsfinansiella läget tillåter. Utskottet välkomnar därför också att
regeringen i propositionen förutskickar att biståndsnivån skall höjas till
0,73 % år 2001 och 0,74 % år 2002. Det finns däremot, enligt utskottets
mening, ingen anledning att därutöver lägga fast precisa beloppsgränser
beträffande biståndsramen för de närmaste åren. Anslagstilldelningen för
2001 och 2002 kommer att prövas inför respektive budgetberedning.
Utskottet har också tidigare tagit ställning till förslag om mer eller mindre
detaljerade planer för hur enprocentsmålet åter skall uppnås. Utskottet har
därvid uttalat att bestämda planer för en återgång till enprocentsnivån inte
förefaller ändamålsenliga. Utskottet noterar samtidigt att regeringen avser
undersöka olika alternativ för att successivt åter nå enprocentsmålet. Vad
gäller återgång till enprocentsmålet med bibehållen kvalitet konstaterar
utskottet att arbetet med kvalitet och effektivitet i biståndet är högt priorit
oberoende av nivån av biståndsramen.
I konsekvens med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna U206
(fp) yrkandena 25 och 26, U210 (c) yrkande 2, U215 (kd) yrkande 1 samt
U219 (mp) (delvis).
Fördelningen inom utgiftsområdet
Propositionen (avsnitt 1 s. 7-10)
För budgetåret 2000 föreslår regeringen i budgetpropositionens yrkande 6 att an
under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd fördelas enligt följande uppställ
Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
Anslagsbelopp
A 1
Biståndsverksamhet
reservationsanslag
12 060 304
A 2
Styrelsen för internationellt
utvecklingssamarbete (Sida)
ramanslag
415 844
A 3
Nordiska Afrikainstitutet
ramanslag
10 761
B 1
Samarbete med Central- och
Östeuropa
reservationsanslag
725 000
B 2
Avsättning för förlustrisker
vad avser garantier för finansi-
ellt stöd och exportkredit-
garantier
reservationsanslag
25 000
Summa
13 236 909
Motionerna
I nedanstående motioner yrkas ändrade anslag som leder till minskning eller
höjning av ramen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. I bilaga 1 (För-
slag till beslut om anslag inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för
budgetåret 2000) framgår partiernas förslag till ändrad anslagstilldelning.
Folkpartiet föreslår i motion 1999/2000:U206 (fp) att biståndet höjs med
1 500 miljoner kronor år 2000 (yrkande 24). Den totala biståndsramen kom-
mer därmed att uppgå till 0,80 % av BNI. Motionärerna anser att utrymme
bör reserveras för fortsatta stegvisa höjningar under åren 2001 och 2002.
I motion 1999/2000:U210 (c) yrkande 20 konstaterar Centerpartiet att med
nuvarande ökningstakt kommer det att ta ytterligare 28 år innan Sverige är
uppe i målet att biståndet omfattar 1 % av BNI. Centerpartiet föreslår därför
en ökning av biståndet med 195 miljoner kronor för år 2000 till 14 494 mil-
joner kronor. Centerpartiet hemställer i motion 1999/2000:U212 (c) att yt-
terligare 195 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag tillförs ansla-
get A 1 Biståndsverksamhet.
Kristdemokraterna anser i 1999/2000:U215 (kd) yrkande 29 att riksdagen bör
besluta om en underindelning av anslaget A 1 Biståndsverksamhet som inne-
bär att anslaget A 1 Biståndsverksamhet tillförs 1 000 miljoner kronor mer
än regeringens förslag, och anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeu-
ropa föreslås tillföras ytterligare 100 miljoner kronor.
I 1999/2000:U222 (m) yrkande 2 (delvis) föreslår Moderaterna att utgiftsom-
råde 7 Internationellt bistånd Anslag A 1 Biståndsverksamhet tillförs
9 849 961 000 kr för 2000.
I partimotion Fi212 (fp) yrkande 12 (delvis) kräver Folkpartiet en höjning av
biståndsramen med 1 500 000 kr, som ett steg mot att återställa enprocents-
målet.
Utskottets överväganden
Flera motioner - U206 (fp) yrkande 24, U210 (c) yrkande 20, U212 (c),
U215 (kd) yrkande 29, U222 (m) yrkande 2 (delvis) samt Fi212 (fp) yrkande
12 (delvis) - rör ändrade anslag för utgiftsområde 7. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen för 2000 en utgiftsram för utgiftsområde 7. Riksdagen
har sedermera fattat beslut med samma innebörd och fastställt utgiftsramen
(bet. 1999/2000:FiU1).
Utskottet vill inledningsvis framhålla det nära samband som råder mellan
biståndsramen och de medel som anvisas inom utgiftsområde 7. Den åter-
gång till enprocentsnivån som inletts och som utskottet välkomnat i det före-
gående förutsätter ökningar inom utgiftsområdet, främst av A 1-anslaget, på
sätt som föreslås i propositionen. Eftersom det i motion U222 (m) yrkande 2
(delvis) framförda förslaget skulle få en motsatt effekt, med innebörden att
det av FN rekommenderade 0,7-procentsmålet skulle underskridas, måste
motionen i konsekvens härmed avstyrkas. Vad gäller övriga här aktuella
motionsyrkanden förutsätter de en återgång till enprocentsnivån i en takt som
det statsfinansiella läget för närvarande inte tillåter.
Utskottet finner mot bakgrund av dessa överväganden att den av regeringen
föreslagna fördelningen mellan anslagen inom utgiftsområde 7 synes vara väl
avvägd, varför regeringens yrkande 6 tillstyrks.
Multilateralt utvecklingssamarbete omfattar FN:s ekonomiska och sociala verksam
tionella finansieringsinstitutioner och fonder, övrigt multilateralt samarbete
iska utvecklingsfonden.
Fördelningen under anslagsposten Multilateralt utvecklingssamarbete
Tusental kronor
Budget
1999
Beräknat
2000
1 FN:s ekonomiska och
sociala verksamhet
1 641 000
1 827 500
2 Internationella finansie-
ringsinstitutioner
1 206 000
1 260 000
3 Övrigt multilateralt sam-
arbete
218 000
171 500
4 Europeiska utvecklings-
fonden
297 000
118 000
Summa
3 362 000
3 377 000
Regeringens prioriteringar
I propositionen framhåller regeringen att aldrig förr har samsynen kring de
internationella målen för utvecklingssamarbetet varit så välutvecklad som i
dag - där bl.a. 1990-talets FN-konferenser och strategin Shaping the 21st
Century utgör en gemensam plattform. En viktig uppgift framöver är att
bevaka och stadfästa dessa mål och att främja att de efterlevs av samtliga
FN:s medlemsstater. Regeringen ser därför som en viktig uppgift att vid
uppföljningarna av FN-konferenserna ånyo fästa blicken på de mål som
ställdes för att stärka engagemanget kring utvecklingsfrågor i ett globalt
perspektiv.
Regeringen har under det gångna året fokuserat på att följa upp reformar-
betet inom FN och skapa mekanismer för att effektivisera FN:s sociala, eko-
nomiska och humanitära verksamhet i fält. FN uppmärksammar millennie-
skiftet bl.a. genom generalförsamlingsmötet år 2000, Millennieförsamlingen,
och genom ett särskilt högnivåmöte med deltagande av stats- och regerings-
chefer.
Under år 1998 inleddes inom Utrikesdepartementet ett projekt för att se
över och förbättra formerna för finansiering av såväl FN:s verksamhet som
några av de multilaterala utvecklingsbankernas långivning på mjuka villkor.
Detta arbete kommer att utgöra underlag för Sveriges agerande vid högnivå-
mötet om utvecklingsfinansiering inom FN:s ram år 2001. De senaste årens
internationella ekonomiska kris har i vissa fall medfört en drastisk ökning av
bankernas utlåning för att dämpa krisens effekter på mottagarländerna. Till-
sammans med IMF har de spelat en betydelsefull roll i krishanteringen.
Genom medlemskapet i EU har Sverige möjligheter att påverka en bety-
dande del av världens bistånd. Gemenskapen (EG) är världens femte största
finansiär av utvecklingssamarbete. Medlemskapet innebär också att Sverige
kan påverka det biståndspolitiska tänkandet i en grupp länder som tillsam-
mans svarar för mer än hälften av världens bistånd.
FN:s ekonomiska och sociala verksamhet
I de flesta FN-organisationer tillhör Sverige de största bidragsgivarna med
årsbidrag motsvarande 4-10 % av den totala frivilligfinansierade budgeten.
Därtill kommer medel som utbetalas via Sida till specifika projekt, s.k. mul-
tibistöd. Den svenska strävan är att målen för svenskt utvecklingssamarbete
så långt som möjligt skall genomsyra även FN-systemets verksamhet.
Som ett led i ansträngningarna att uppnå en mer långsiktig och förutsägbar
finansiering av UNDP har Sverige gjort utfästelser att det svenska bidraget
till UNDP under år 2000 och år 2001 inte kommer att understiga 1999 års
bidrag. Den svenska bidragsnivån, ca 8 % av den totala budgeten, placerar
Sverige på sjätte plats bland givarna. För att tillse att den nuvarande nedåtgå
ende bidragstrenden till UNDP bryts är det viktigt att Sverige verkar för ett
ökat gemensamt ansvarstagande bland organisationens medlemmar.
Sveriges bidrag till Unicef ökade med 6 % budgetåret 1999, vilket placerar
Sverige på en oförändrad andra plats bland givarna. Under kommande år
intensifieras Unicefs verksamhet vad gäller integrering av ett rättighetsper-
spektiv, uppföljning av barntoppmötet 1990 samt utveckling av en ny global
agenda för barn inför generalförsamlingens extra möte år 2001. För år 2000
beräknas en ökning av det svenska bidraget.
Basbudgetstöd till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet 1996-1999 samt
beräknat för 2000
8 000
8 000
8 000
13 000
Summa
1 574 000
1 580 500
1 580 000
1 654 000
1 827 500
1. T.o.m. 1999 finansierades bidragen till Unifem över delpost 3, Övriga multil
2. T.o.m. 1999 finansierades bidragen till Habitat över delpost 3, Övriga multi
3. 1994-1997 finansierades bidragen till Unido över anslaget B 9.
4. 100 mkr i stöd till UNHCR har i förhållande till 1999 flyttats från den
bilaterala anslagsposten till basbudgetstödet.
Internationella finansieringsinstitutionerna
Tabellen nedan visar budgetbehoven för 2000, dvs. förväntade dragningar i
de fall medel inte budgeterats tidigare, samt som en jämförelse budgetåret
1999.
Världsbanksgruppen består av Internationella återuppbyggnads- och utveck-
lingsbanken (IBRD), Internationella utvecklingsfonden (IDA), Internatio-
nella finansieringsbolaget (IFC), Multilaterala investeringsgarantiorganet
(MIGA) och Internationella centret för biläggande av investeringstvister
(ICSID). De bidrag till Världsbanksgruppen som under budgetåret 2000
finansieras från delposten rör IDA och MIGA.
Världsbanksgruppen är i dag den i särklass största enskilda källan för of-
fentligt utvecklingsbistånd och lån till utvecklings- och östländer. IBRD
lånade under år 1998 ut ca 20 miljarder US-dollar och IDA ca 7,5 miljarder
US-dollar. Sveriges ackumulerade bidragsandel i IDA är för närvarande
1,93 % och i MIGA 1,1 %.
För närvarande pågår en översyn av Världsbankens och Internationella Va-
lutafondens gemensamma skuldinitiativ (HIPC - Heavily Indebted Poor
Countries). Sverige stödjer detta och förordar att en del av Världsbankens
nettoinkomst om möjligt skall bidra till finansieringen av HIPC.
Afrikanska utvecklingsbanken
Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) har under 1999, efter mycket aktiv
svensk och nordisk medverkan, antagit ett visionsdokument för styrning av
bankens verksamhet. Visionen sätter bankens roll som utvecklingsinstitution
med fattigdomsminskning som främsta mål i fokus. Dokumentet betonar
AfDB:s roll som en afrikansk institution och lyfter fram frågor som jäm-
ställdhet, miljö och gott styrelseskick.
I januari 1999 nåddes en överenskommelse om den åttonde påfyllnaden av
Afrikanska utvecklingsfonden (ADF-8). Detta innebär att fonden under
treårsperioden 1999-2001 tillförs knappt 2,4 miljarder US-dollar i nya givar-
bidrag (Sveriges bidrag uppgår till 940 miljoner kronor).
Asiatiska utvecklingsbanken
Under 1998 och 1999 har Asiatiska utvecklingsbankens (AsDB) verksamhet
fortsatt att präglas av den finansiella krisen i sydöstra och östra Asien. Insa
serna med anledning av den finansiella krisen har tärt på bankens finansiella
resurser. Den internationella marknadens riskanalys av den asiatiska mark-
naden och AsDB:s involvering i de mest krisdrabbade länderna har kraftigt
fördyrat bankens upplåning på den internationella kapitalmarknaden. Upplå-
nings- och utlåningsutrymmena förutses vara uttömda före 2002. Nya påfyll-
nadsförhandlingar, de åttonde i ordningen, för Asiatiska utvecklingsfonden
(AsDF) har påbörjats i oktober 1999. En översyn har gjorts av utlåningsvill-
koren för det hårda kapitalet, vilket med största sannolikhet kommer att leda
till en tidigareläggning av bankens femte kapitalökning.
Interamerikanska utvecklingsbanken
Under 1990-talet har Interamerikanska utvecklingsbankens (IDB) fattig-
domsprofil ytterligare stärkts bl.a. genom en ökad utlåning till de fattigaste
länderna i regionen och en större andel socialt inriktade projekt. IDB:s prio-
ritering av fattigdomsminskning, social rättvisa, modernisering av staten, det
civila samhället och miljön ligger väl i linje med de frågor som Sverige
under många år drivit i nära samarbete med övriga nordiska länder. Sverige
har också aktivt drivit på bankens arbete med fattigdomsfrågor, god sam-
hällsstyrning och jämställdhet, där viktiga framsteg har gjorts under senare
år. Sverige avser att fortsatt betona vikten av att banken ökar personalens
kompetens på dessa områden och att verksamheten i ökad omfattning decent-
raliseras till fältkontoren. Den pågående diskussionen om IDB:s framtida roll
kommer även under 2000 att vara en för Sverige prioriterad fråga.
Sverige har, tillsammans med de andra nordiska länderna, varit drivande i
diskussionen som handlar om hur banken skall möta de snabba förändringar-
na i omvärlden såsom globalisering, ökande privata kapitalflöden och demo-
kratiseringsprocesser.
Övriga utvecklingsbanker och -fonder
Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) har ett tydligt fokus på
fattigdomsbekämpning genom sin inriktning på projekt för att förbättra lev-
nadsförhållandena för landsbygdsbefolkningen i de fattigaste länderna. Un-
der 1999 inleddes konsultationer om en påfyllnad av IFAD:s kapital, vilka
beräknas bli klara vid årsmötet i februari 2000. Sverige kommer även fort-
sättningsvis i IFAD:s styrelse, i nära samarbete med Norge, Danmark och
Finland, att verka för att ytterligare förankra prioriterade mål i fondens pro-
jektverksamhet.
Afrikanska fonden för kapacitetsutveckling (ACBF) arbetar huvudsakligen
med att stärka utvecklingsländers kapacitet att utarbeta och genomföra
makroekonomisk politik. Förhandlingar pågår som kommer att innebära att
ACBF:s verksamhet breddas genom att ytterligare ett kapacitetsuppbygg-
nadsinitiativ, som har utarbetats i Världsbankens regi, länkas till fonden.
Arbetet inom ACBF har fokus på kapacitetsuppbyggande inom den offentli-
ga sektorn.
Under 1999 innehar Sverige ordförandeskapet i Nordiska utvecklingsfon-
dens (NDF) styrelse. Fonden finansieras genom bidrag från de fem nordiska
länderna och har ett grundkapital på 515 miljoner SDR. Utlåningen (under-
tecknade och godkända projekt) uppgår till drygt 400 miljoner SDR. NDF
lämnar lån på mycket förmånliga villkor till projekt som främjar ekonomisk
och social utveckling i låg- och lägre medelinkomstländer. Under 1997 in-
gick NDF ett samarbetsavtal med NORSAD-fonden, som verkar för att
främja näringslivssamarbete mellan Norden och SADC (Southern African
Development Community). NORSAD bidrar främst med lån till s.k. joint
ventures.
Motionerna
Folkpartiets förslag till ändrad anslagstilldelning enligt motion 1999/2000:
U206 (fp) yrkande 27 (delvis) återfinns i tabellerna 2 och 4 i bilaga 1.
I samma bilaga framgår Kristdemokraternas förslag till ändringar i de multi-
laterala anslagsposterna enligt motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 28
(delvis).
Moderata samlingspartiet föreslår i motion 1999/2000:U222 (m) yrkande 2
(delvis) ändringar i anslagen för multilateralt samarbete. Även dessa framgår
i tabellerna 2 och 4.
Utskottets överväganden
Regeringens preliminära fördelning under anslagsnivå beträffande det mul-
tilaterala biståndet har presenterats i tabellform i budgetpropositionen och
framgår av bilaga till betänkandet (bilaga 1, tabellerna 2-4).
Utskottet har inget att invända mot den av regeringen föreslagna fördelning-
en. I konsekvens härmed och till följd av tidigare ställningstaganden rörande
utgiftsområde 7 och fördelningen på anslag inom utgiftsområdet avstyrks de
förslag till ändrad fördelning som framförs i motionerna U206 (fp) yrkande
27 (delvis), U215 (kd) yrkande 28 (delvis) samt U222 (m) yrkande 2 (del-
vis).
Övrigt multilateralt samarbete
Under delposten Övrigt multilateralt samarbete finansieras Multilaterala
miljöinsatser, Multilaterala konfliktförebyggande insatser, Särskilda multi-
laterala insatser för jämställdhet och barn och Övriga multilaterala insatser.
Propositionen (s. 29): Multilaterala miljöinsatser
I takt med att de globala miljöfrågornas roll växer avser regeringen att stödja
verksamhet i de multilaterala organen som syftar till att stärka efterlevnaden
av de globala miljökonventionerna. Det normativa multilaterala samarbetet
fortgår med att vidareutveckla riktlinjerna efter Riokonferensen. Sverige ger
särskild prioritet åt fattigdomsbekämpning och hållbara produktions- och
konsumtionsmönster i mötena med FN:s kommission för hållbar utveckling
(CSD).
Förra årets överenskommelse om den andra påfyllnaden av den globala
miljöfonden (GEF) innebar att givarna åtog sig att tillföra GEF sammanlagt
2,75 miljarder US-dollar. För svensk del uppgår åtagandet till 448 miljoner
kronor för fyraårsperioden 1998-2002. Sveriges bidrag kommer att utbetalas
i takt med de behov som GEF anger. För budgetåret budgeteras ett belopp
om ca 14 miljoner kronor.
Motionerna
Folkpartiet anser i motion 1999/2000:U206 (fp) att insatser för en ekologiskt
hållbar utveckling är en mycket angelägen del i biståndet. Gemensamt för
alla miljöhot är att de alltid beskär friheten och minskar framtida generatio-
ners livschanser. Eftersom vatten är en förutsättning för vår existens är det
viktigt att se till att det inte sinar, slösas bort eller förorenas. Förorenat
är ett mycket stort hälsoproblem. En fjärdedel av jordens befolkning har inte
tillgång till rent vatten, med följd att omkring 25 000 människor av dör varje
dag av vattenrelaterade sjukdomar. Kombinationen av fattigdom och överbe-
folkning ökar trycket på skogar, mark- och kustområden. Bistånd med ett
långsiktigt miljöperspektiv spelar en viktig roll för att förändra regelsystem
för investeringar i miljöskydd (yrkande 16).
Den fattiga världen måste få möjligheter att höja sitt ekonomiska välstånd
och för att detta skall kunna ske krävs det ett kraftfullt agerande för bi-
ståndsinsatser för en hållbar utveckling. Kristdemokraterna menar i motion
1999/2000:U215 (kd) yrkande 10 att biståndsverksamheten delvis bör ses
över så att den i högre utsträckning inriktas på miljövänliga alternativ för en
ökad tillväxt i utvecklingsländerna. Vidare framförs i yrkande 14 att ansvaret
för de växande miljöproblemen inte kan lämpas över på de resurssvaga fatti-
ga länderna, utan i större utsträckning måste utkrävas av de rika länderna.
Detta motiverar enligt kristdemokratisk mening ett utökat stöd från svensk
sida.
I kommittémotion 1999/2000:U609 (v) yrkande 4 beskriver Vänsterpartiet de
skador som det planerade dammbygget Ilisu i östra Turkiet kan komma att
åsamka miljö, kulturarv och människor i Turkiet och Irak. Motionärerna
menar att projektet inte bör erhålla några exportkrediter från den svenska
staten.
Utskottets överväganden
I motion U206 (fp) yrkande 16 krävs insatser för en ekologiskt hållbar ut-
veckling i biståndet i all synnerhet vad gäller vattenfrågor. Bistånd med ett
långsiktigt miljöperspektiv spelar en viktig roll för att förändra regelsystem
för investeringar i miljöskydd. I motion U215 (kd) yrkande 10 krävs att
biståndsverksamheten delvis bör ses över så att den i högre utsträckning
inriktas på miljövänliga alternativ för en ökad tillväxt i utvecklingsländerna
och i yrkande 14 framförs vidare att ansvaret för de växande miljöproblemen
inte kan lämpas över på de resurssvaga fattiga länderna.
Utskottet har tidigare konstaterat att ohållbara produktions- och konsum-
tionsmönster förekommer både i rika och fattiga samhällen. Inom FN:s
kommission för hållbar utveckling (CSD, Commission for Sustainable De-
velopment) verkar Sverige aktivt för att dessa obalanser belyses. Fattig-
domsbekämpning och arbete för hållbar utveckling är ofta två sidor av sam-
ma verksamhet. Sverige verkar också för implementering av de tre miljökon-
ventionerna från Rio avseende klimat, bekämpning av ökenspridning och
främjande av biologisk mångfald. Dessa måste även anhängiggöras i utveck-
lingssamarbetets vardag. Sverige har en av styrelseplatserna i Montrealpro-
tokollets multilaterala fond för utfasning av ozonfarliga ämnen och driver där
bl.a. frågan om institutionell förstärkning i u-länderna så att deras kapacitet
kompetens och ägarskap ökar.
Sida har ett omfattande biståndsprogram för främjande av hållbar utveck-
ling och utför miljökonsekvensbedömningar av alla insatser. Sidas bistånd är
också inriktat på miljövårdslagstiftning. Sverige verkar också för beslut om
att hela EU:s utvecklingssamarbete skall genomsyras av omsorg om hållbar
utveckling.
World Water Council anordnar sitt andra World Water Forum (WWF) i
Haag den 16-22 mars 2000. Sverige har som en av ett fåtal nyckelaktörer
inom vattenområdet inbjudits att delta i förberedelserna för WWF. I sakfrå-
gor har Sverige lyft fram behovet av att tydliggöra jordbrukets vattenan-
vändning, integrerad vattenförvaltning för avrinningsområden, "Ecosystem
Approaches", deltagande av allmänheten (Public Participation) samt betydel-
sen av kvinnors roll i detta sammanhang.
Med avstyrkande av motion U206 (fp) yrkande 16 anses motion U215 (kd)
yrkandena 10 samt 14 besvarad.
I motion U609 (v) yrkande 4 beskrivs skador som det planerade dammbygget
Ilisu i östra Turkiet kan komma att åsamka och att projektet därför inte bör
erhålla några exportkrediter från den svenska staten.
Utskottet har inhämtat att EKN har regeringens uppdrag att utforma en
miljöpolicy för garantigivningen och en plan för implementeringen av denna.
Policyn och implementeringsplanen skall redovisas till regeringen senast den
31 december 1999.
Regeringen räknar med att EKN:s miljöpolicy skall kunna införas senast i
början av år 2000. Utskottet konstaterar att EKN:s uppgift är att främja
svensk export genom att utfärda olika typer av garantier. Verksamheten
bedrivs enligt riktlinjer som har fastställts av riksdag och regering. Även
internationella överenskommelser styr verksamheten. Normalt fattar EKN
självständiga beslut inom de givna ramarna. EKN gör i enskilda ärenden en
bedömning vad gäller politiska och kommersiella risker. Den sammanvägda
bedömningen avgör om EKN kan lämna en garanti och vilka villkor som i så
fall skall gälla.
Det åligger inte EKN att göra bedömningar av ett projekts miljökon-
sekvenser annat än ur risksynpunkt, dvs. i vilken utsträckning miljökon-
sekvenser påverkar låntagarens återbetalningsförmåga. EKN har dock sedan
flera år känt ett ansvar för att miljöaspekter, inklusive omflyttning av perso-
ner, skall bli belysta i samband med beslut om garanti. Enligt planerna för
den miljöpolicy som EKN håller på att ta fram skall en miljökonsekvensbe-
skrivning och en fördjupad miljögranskning alltid göras för den typ av pro-
jekt som Ilisuprojektet tillhör.
Utskottet menar att det inte ankommer på riksdagen att ta ställning i frågor
rörande enskilda projekt. Med vad som ovan anförts anser utskottet motion
U609 (v) yrkande 4 besvarad.
Propositionen (s. 30): Multilaterala konfliktförebyggande insatser
Ett oroväckande antal väpnade konflikter har även under 1999 utgjort ett
direkt hot mot internationell fred och säkerhet och mot civilbefolkningens
säkerhet och överlevnad. Sverige spelar en aktiv roll när det gäller att vidare
utveckla tänkandet kring väpnade konflikter och förbättra beredskapen att
ställa upp med flexibla, internationella insatser till gagn för dem som drab-
bats av väpnade konflikter och för en varaktig konfliktlösning.
Multilaterala konfliktförebyggande insatser syftar till att stärka det multi-
laterala systemets, främst FN:s, förmåga att hantera humanitära kriser till
följd av väpnade konflikter och att åstadkomma varaktiga fredliga lösningar.
Samarbetet med FN:s särskilde representant för barn i väpnade konflikter
kommer att fortsätta. Uppdraget till den svenska ordföranden i FN:s arbets-
grupp för barn i väpnade konflikter, med inriktning på förbud mot rekryte-
ring och deltagande i väpnad konflikt av barn under 18 år, att genomföra
konsultationer i syfte att nå enighet om ett tilläggsprotokoll till barnkonven-
tionen kan komma att föranleda stöd till särskilda initiativ.
I samband med att Ottawakonventionen om totalförbud mot personminor
trätt i kraft, skärps kraven på FN:s samordningsfunktion och behov av stöd
till detta.
Propositionen (s. 30): Särskilda multilaterala insatser - jämställdhet
1998 upprättades en särskild post för insatser av pilotkaraktär för att stärka
jämställdhetssträvandena inom det multilaterala arbetet med jämställdhet.
Medel från posten har under åren 1998 och 1999 utbetalats för ett strategiskt
arbete bl.a. med att integrera ett jämställdhetsperspektiv i hela FN genom
FN:s kvinnoenhet (DAW). Särskilda bidrag har dessutom utgått till FN:s
ekonomiska kommission för Afrika, till FN:s MR-center och till UNFPA för
att särskilt uppmärksamma kvinnors rättigheter och för studier om kvinnors
och mäns olika syn på sexuella rättigheter. Medel har också disponerats för
studier och seminarier liksom för metodskrifter och andra publikationer.
Anvisade medel för jämställdhet har syftat till att under en begränsad tids-
period bistå organisationer bl.a. med att utveckla handlingsplaner för jäm-
ställdhet i utvecklingssamarbetet.
Motionerna
Folkpartiet menar i motion 1999/2000:U206 (fp) yrkande 20 att det svenska
biståndet bör främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och män dels för att
det är en mänsklig rättighet, dels för att kvinnors medverkan behövs för att
uppnå utveckling. Biståndet bör genomsyras av ett genusperspektiv. Alla
biståndsinsatser bör bygga på en förståelse av mäns och kvinnors olikartade
behov, tillgång till resurser och inflytande i varje specifik situation.
Kristdemokraterna menar att de grupper som främst drabbas av fattigdom,
sjukdom och tidig död är kvinnor och barn, och de kräver i motion
1999/2000:U215 (kd) yrkande 19 ytterligare svenskt stöd till det internatio-
nella jämställdhetsarbetet.
Vänsterpartiet menar i partimotion 1999/2000:U217 (v) yrkande 10 att det
finns goda exempel på bistånd där kvinnor kunnat öka sin ekonomiska själv-
ständighet och stärka sin ställning genom egen småföretagsamhet. Denna typ
av kvinnlig företagsamhet skulle kunna vara ett bra verksamhetsfält när det
gäller svenska biståndsinsatser för att stärka kvinnornas ställning i u-länder.
Den enskilda motionen 1999/2000:U649 (kd) ägnas åt kvinnans situation i
världen. Sverige har som föregångsland på jämställdhetsområdet ett särskilt
ansvar att driva kvinnans rättigheter i internationella sammanhang. Jäm-
ställdhetsfrågorna bör därför sättas i nivå med demokrati och mänskliga
rättigheter och ingå som en prioriterad del i biståndet, anförs det i yrkande 1
Motionärerna pekar vidare på den diskriminering mot kvinnor och flickor
som förekommer i Indien och Kina, och då i synnerhet aborter av flickfoster.
I yrkande 2 krävs att regeringen arbetar för att det multi- och bilaterala bi-
ståndet särskilt skall uppmärksamma flickornas situation i Indien och Kina.
Kvinnlig könsstympning är en grov form av övergrepp som främst före-
kommer i östra Afrika. Många kvinnoorganisationer i de länder där köns-
stympning förekommer talar dock öppet om problemet. Det är angeläget att
det multi- och bilaterala biståndet stöder dessa organisationers arbete för
information och upplysning, anförs det i yrkande 4.
Kristdemokraterna framhåller i kommittémotion 1999/2000:A804 (kd) yr-
kande 31 kvinnans rättigheter som en väsentlig del av de mänskliga rättig-
heterna. I utvecklingsländer diskrimineras ofta kvinnor. Att främja jäm-
ställdhet och förbättra kvinnors villkor är både mål och medel för att stärka
demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna. I yrkande 32 lyfts
kvinnans centrala funktion i familj och samhälle fram. Diskriminering av
kvinnor försvårar arbetet med fattigdomsbekämpning. FN:s kvinnofond
Unifem fyller en viktig funktion i jämställdhetsarbetet. Jämställdhetsarbetet
är en viktig del av biståndet, menar motionärerna.
I partimotion 1998/99:A808 (c) yrkande 2 framhålls bistånd riktat till kvin-
nor som särskilt effektivt och viktigt. Exempelvis har utbildningsinsatser för
kvinnor effekten att befolkningstillväxten sjunker. Sverige bör på försök
fördela en del av de bilaterala biståndsmedlen lika mellan kvinnor och män,
anser motionärerna.
Utskottets överväganden
I partimotion A808 (c) yrkande 2 framhålls bistånd riktat till kvinnor som
särskilt effektivt och viktigt. Folkpartiet menar i motion U206 (fp) yrkande
20 att det svenska biståndet bör främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och
män. Vänsterpartiet menar i partimotion U217 (v) yrkande 10 att det finns
goda exempel på bistånd där kvinnor kunnat öka sin ekonomiska självstän-
dighet och stärka sin ställning genom egen småföretagsamhet. I motionerna
1999/2000:U215 (kd) yrkande 19 och U649 (kd) yrkande 1 menar motionä-
rerna att Sverige på jämställdhetsområdet har ett särskilt ansvar att driva
kvinnans rättigheter i internationella sammanhang. Jämställdhetsfrågorna bör
därför sättas i nivå med demokrati och mänskliga rättigheter och ingå som en
prioriterad del i biståndet. Även motion A804 (kd) yrkande 31 uppmärk-
sammar kvinnans rättigheter som en väsentlig del av de mänskliga rättighe-
terna. Att främja jämställdhet och förbättra kvinnors villkor är både mål och
medel för att stärka demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna.
Utskottet konstaterar att efter riksdagens beslut 1996 om att jämställdhet
skall vara ett särskilt mål för utvecklingssamarbetet och efter antagandet i
Peking 1995 av FN:s handlingsplan för jämställdhet har ett intensivt arbete
bedrivits, både i Sverige och internationellt, för att utveckla metoder så att
allt utvecklingssamarbete skall utformas så att det inriktas både på kvinnors
och mäns behov. Detta innebär att regeringen på sikt räknar med att uppnå
det syfte motionärerna föreslår - en fördelning av utvecklingssamarbetet som
på lika villkor gynnar kvinnor och män.
Både Utrikesdepartementet och Sida har utarbetat handlingsplaner och
handböcker för att uppmärksamma kvinnors och mäns olika behov och vill-
kor i satsningar som gäller fattigdomsbekämpning, demokrati, mänskliga
rättigheter, hållbar utveckling m.m. Samma ambition återspeglas bl.a. i rege-
ringens skrivelser till riksdagen om de fattigas rätt, om partnerskap med
Afrika och om mänskliga rättigheter och demokrati.
Sverige deltar också aktivt i arbetet på internationell nivå med att på lika
villkor uppmärksamma kvinnors och mäns behov, bl.a. i dialog med FN, EU,
Världsbanken och andra utvecklingsbanker samt med OECD/DAC.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U206 (fp) yrkande 20,
U215 (kd) yrkande 19, U217 (v) yrkande 10, U649 (kd) yrkande 1, A804
(kd) yrkande 31 samt A808 (c) yrkande 2 besvarade.
I motion U649 (kd) yrkande 2 pekas på den diskriminering mot kvinnor och
flickor som förekommer i Indien och Kina. Kvinnlig könsstympning är en
grov form av övergrepp som främst förekommer i östra Afrika. Många kvin-
noorganisationer i de länder där könsstympning förekommer talar dock öppet
om problemet. Det är angeläget att det multi- och bilaterala biståndet stöder
dessa organisationers arbete för information och upplysning, anförs det i
yrkande 4. I motion A804 (kd) yrkande 32 lyfts kvinnans centrala funktion i
familj och samhälle fram. Motionärerna understryker att diskriminering av
kvinnor försvårar arbetet med fattigdomsbekämpning.
Utskottet menar att jämställdhet bör ses inte bara som ett mål utan också
som ett medel för att stärka demokratin och öka respekten för de mänskliga
rättigheterna. Sverige har systematiskt integrerat jämställdhetsaspekter
(mainstreaming) i olika strategier och policydokument, bl.a. skrivelserna till
riksdagen om demokrati och mänskliga rättigheter i utvecklingssamarbetet
samt om mänskliga rättigheter i utrikespolitiken. Internationellt fyller FN:s
kvinnofond Unifem en viktig funktion i jämställdhetsarbetet.
Sverige arbetar aktivt med att främja jämställdhet och kvinnors mänskliga
rättigheter, både bilateralt, med våra samarbetsländer, och multilateralt,
genom bl.a. EU, FN, OECD/DAC och utvecklingsbankerna. Sverige verkade
aktivt för att få in starka skrivningar mot kvinnlig könsstympning under
Kairokonferensen om befolkningsfrågor 1994 samt under uppföljningen av
konferensen i år (ICPD +5). Detta är en viktig fråga som ryms under begrep-
pet våld mot kvinnor. Även i multilaterala forum, såsom i kvinnokommissio-
nen, MR-kommissionen och generalförsamlingen, arbetar Sverige aktivt i det
resolutionsarbete som behandlar denna typ av traditionella skadliga sedvän-
jor.
Med detta anser utskottet motionerna U649 (kd) yrkandena 2 och 4 samt
A804 (kd) yrkande 32 besvarade.
Propositionen (s. 31): Särskilda multilaterala insatser - barn
Med stöd främst av barnkonventionen har Sverige inlett ett arbete för att
utveckla ett systematiskt barn- och barnrättsperspektiv i det internationella
utvecklingssamarbetet. Utgångspunkten är att barnets rättigheter är mänskli-
ga rättigheter.
År 2001 äger ett extra möte rum i FN:s generalförsamling kring uppfölj-
ningen av målen från barntoppmötet 1990. Sverige, som en av de ursprungli-
ga sex initiativtagarländerna till barntoppmötet, har för avsikt att på nytt
spela en pådrivande roll. Barntoppmötets mål överensstämmer i hög grad
med slutsatserna från FN-konferenserna. I linje med detta skall stöd utgå till
strategiska insatser i arbetet med en ny global agenda för barn.
Motionerna
I den enskilda motionen 1999/2000:U214 (s) konstateras att endast en liten
del av det svenska biståndet i dag går direkt till världens barn. Det behövs
därför en målmedveten biståndsprioritering till förmån för barnen. Motionä-
rerna menar att i allmänhet går biståndet till mycket små barn och ungdomar;
på grund av kulturella faktorer är det ofta pojkar som gynnas mest. I framti-
den måste det bli enklare att kontrollera och följa upp hur det bistånd som
kommit barnen till del har fördelats och använts.
Kristdemokraterna menar i motion U215 (kd) yrkande 11 att det är önskvärt
med en "etikcertifiering" av de företag där minderåriga barn ej arbetar under
otillbörliga förhållanden och där de får rimlig betalning. En speciell märk-
ning av godkända företag skulle indirekt peka ut dem som bryter mot barn-
konventionen. Barn som arbetar får inte vara hindrade att ta del av skolgång
eller möjligheter för att utvecklas.
Den svenska handlingsplanen mot kommersiell sexuell exploatering av barn
lyfts fram i den enskilda motionen 1999/2000:So481 (kd) yrkande 7. Motio-
närerna anser att regeringen varit otydlig rörande de svenska insatserna på
området, och efterlyser en redovisning av hur de 60 miljoner kronor som
anslagits till Utrikesdepartementet för planering och översyn av barnfrågorna
inom det internationella utvecklingsarbetet använts.
I kommittémotion 1999/2000:Kr313 (kd) yrkande 37 understryker Kristde-
mokraterna att ungdomar utgör en stor andel av tredje världens befolkning.
Ungdomsfrågorna borde prioriteras i det internationella utvecklingsarbetet,
menar motionärerna, och svenska ungdomar skulle kunna medverka i ett
givande utbyte. Sida bör därför få i uppdrag att anlägga ett ungdomsperspek-
tiv på allt utvecklingssamarbete, och i det sammanhanget se över ung-
domsorganisationernas möjligheter att delta.
Frågor om barn och ungdom kommenteras även under avsnittet om Östeuro-
pa.
Utskottets överväganden
I motion U214 (s) konstateras att endast en liten del av det svenska biståndet
i dag går direkt till världens barn. Det behövs därför en målmedveten bi-
ståndsprioritering till förmån för barnen. I kommittémotion Kr313 (kd) yr-
kande 37 understryker Kristdemokraterna att ungdomar utgör en stor andel
av tredje världens befolkning. Ungdomsfrågorna borde prioriteras i det inter-
nationella utvecklingsarbetet, menar motionärerna, och svenska ungdomar
skulle kunna medverka i ett givande utbyte.
Utskottet har inhämtat att det 1998 inom Utrikesdepartementet påbörjades
en översyn av barnfrågor i det internationella utvecklingssamarbetet med
målet att utforma en sammanhållen policy för barnfrågor och att utveckla ett
systematiskt barn- och barnrättsperspektiv i det internationella utvecklings-
samarbetet. Arbetet bedrivs utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter,
FN-konferenserna och de biståndspolitiska målen.
Den pågående översynen av barnfrågorna kommer att redovisas i en skri-
velse till riksdagen år 2001.
Inom Sida pågår ett arbete för att integrera ett barnrättsperspektiv i ut-
vecklingssamarbetet. Sedan 1996 finns ett barnnätverk inom Sida bestående
av handläggare på de olika enheterna. Under 1999 har Sida utarbetat ett
positionspapper, "Barnets rättigheter i bilateralt utvecklingssamarbete", som
anger riktlinjerna för barnrättsarbetet och beskriver konsekvenserna av ett
barnrättsperspektiv för Sidas policy, landanalyser, landstrategier, projektbe-
dömning och konsekvenserna av ett rättighetsperspektiv i Sidas olika sekto-
rer.
Ungdomens engagemang i utvecklingsfrågorna bemöts på ett flertal sätt.
Olika typer av informationskampanjer för att belysa utvecklingsfrågorna och
det svenska utvecklingssamarbetet är en del av informationsverksamheten,
där ungdomar utgör en av målgrupperna.
Genom stödet till enskilda organisationer nås också ungdomsorganisatio-
ner, t.ex. Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer, som bl.a. har ett
utbytesprogram. Dessutom finns stipendieprogram, möjligheter att bedriva
studier (Minor Field Studies) och JPO-programmet (Junior Professional
Officers) genom FN-systemet samt det bilaterala biträdande expertprogram-
met för att utomlands arbeta med utvecklingsfrågor.
Det svenska stödet till Unicef och Rädda Barnen når ungdomar i utveck-
lingssamarbetet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U214 (s) samt Kr313
(kd) yrkande 37 besvarade.
Kristdemokraterna menar i motion U215 (kd) yrkande 11 att det är önskvärt
med en "etikcertifiering" av de företag där minderåriga barn ej arbetar under
otillbörliga förhållanden och där de får rimlig betalning. Den svenska hand-
lingsplanen mot kommersiell sexuell exploatering av barn lyfts fram i den
enskilda motionen So481 (kd) yrkande 7. Motionärerna anser att regeringen
varit otydlig rörande de svenska insatserna på området, och efterlyser en
redovisning av hur de 60 miljoner kronor som anslagits till Utrikesdeparte-
mentet för planering och översyn av barnfrågorna inom det internationella
utvecklingsarbetet använts.
Utskottet konstaterar att Sverige aktivt deltog i den internationella konfe-
rens om barnarbete som hölls i Oslo 1997. Konferensens mål omfattade ett
omedelbart avskaffande av de värsta formerna av barnarbete samt främjande
av fysisk och psykisk rehabilitering av de barn som utsatts för utnyttjande.
De svenska positionerna inför Oslokonferensen kan sammanfattas enligt
följande:
- Fattigdomsbekämpning. Barnens familjer måste få en möjlighet till för-
sörjning och social trygghet på annat sätt än genom barnarbete.
- Rätten till utbildning. Skolan skall göras tillgänglig för alla barn. Sverige
skall därför utveckla ett effektivt stöd till mottagarländernas utbildningssys-
tem.
- Sverige skall stödja internationell lagstiftning och frivilliga system för s.
social märkning av varor.
- Barnkonventionens principer skall genomsyra vårt internationella handlan-
de och utvecklingssamarbetet.
1998 påbörjades en översyn av barnfrågor i det internationella utvecklings-
samarbetet. I översynen skall vissa grupper av utsatta barn särskilt uppmärk-
sammas. Strategier skall utarbetas inom sex delområden, däribland barnar-
bete.
Särskilda medel har anvisats för multilaterala insatser för utsatta barn i fat-
tiga länder. Beslut om stöd för att bekämpa sexuell exploatering av barn har
bl.a. gått till följande organisationer:
- 1998 beviljade ECPAT Sverige medel för att på ECPAT Internationals
vägnar mobilisera enskilda organisationer i Öst- och Centraleuropa i arbetet
mot kommersiell sexuell exploatering av barn.
- 1999 beviljade ECPAT Sverige projektmedel inom området kamp mot
turism där barn utnyttjas sexuellt.
Utskottet menar att de översyner som ovan nämnts väl kommer att illustrera
problemen kring barnarbete och även att bidra till den debatt som utvecklats
kring möjligheterna att uppnå de uppställda målen; förbättrade levnadsför-
hållanden för barn. Utskottet anser att det förtjänar att återigen understrykas
att barnkonventionens principer skall genomsyra Sveriges internationella
handlande och utvecklingssamarbetet.
Utskottet välkomnar insatser som på olika sätt kan förhindra barnarbete.
Mycket görs inom detta område och Sverige är en av de mest pådrivande
aktörerna. Den av motionärerna föreslagna etikcertifieringen anser emellertid
utskottet inte vara ett genomförbart och verksamt medel i den u-landsmiljö
den föreslås bli införd.
Med avstyrkande av motion U215 (kd) yrkande 11 anses därmed motion
So481 (kd) yrkande 7 besvarad.
Propositionen (s. 31): Övriga multilaterala insatser
Årsbidrag till organisationer inom och utom FN-systemet finansieras från
delposten Övriga multilaterala insatser. Därtill kommer fördjupningsstudier
med extern expertis, analyser, seminarier och andra aktiviteter som främjar
internationell samverkan och utveckling, t.ex. insatser till stöd för uppfölj-
ning av FN-konferenser.
FN:s kontor för samordning av humanitärt bistånd (OCHA) bildades år
1998 som en del av generalsekreterarens reformpaket ur FN-sekretariatets
avdelning för humanitära frågor (DHA). OCHA:s verksamhet syftar till att
driva och vidareutveckla humanitära policyfrågor samt till att stärka samord-
ningen av FN:s humanitära verksamhet, såväl mellan olika humanitära aktö-
rer som mellan det humanitära och det politiska arbetet. Sveriges stöd till
OCHA beräknas under konsolideringsfasen öka något och även fortsätt-
ningsvis avse den tvåårsperiod som FN:s egen budgetprocess tillämpar.
International IDEA (Internationella institutet för demokrati och fria val) är
en mellanstatlig organisation som bildades på svenskt initiativ i Stockholm år
1995. IDEA är en internationell mötesplats för medlemmarna, som för närva-
rande är 18 länder och fem internationella enskilda organisationer. Gemen-
samt arbetar dessa för att stödja en demokratisk utveckling - i bred bemär-
kelse - och fria val. IDEA:s verksamhet är inriktad på såväl normativt arbete
som kapacitetsutveckling och tillämpad forskning.
Från delposten finansieras vidare bl.a. reguljära bidrag till Internationella
rödakorskommittén (ICRC) och till Internationella migrationsorganisationen
(IOM). ICRC genomgår för närvarande en reformering av såväl ledningen av
organisationen som av budget och arbetsprogram. ICRC är med sitt unika
internationella mandat en nyckelorganisation för att värna, vidareutveckla
och sprida kunskap om den internationella humanitära rätten och verka för
dess efterlevnad i praktiken. Bidraget till IOM utgår enligt en i förväg fast-
ställd skala. Det svenska bidraget förutses ligga på oförändrad nivå för år
2000.
Under samlingsrubriken FN-reform finansierar Sverige från denna delpost
vissa aktiviteter som främjar av FN beslutade reformer på t.ex. landnivå,
seminarier där samordning av FN:s insatser diskuteras, genomförande av nya
reforminsatser inom FN:s program och fonder som bl.a. införande av resul-
tatbaserade budgetar samt det s.k. finansieringsprojektet. Under år 2000
kommer arbetet inom ramen för finansieringsprojektet att intensifieras. Här-
utöver förutses stöd för vissa av Sverige prioriterade verksamheter inom
FN:s fackorgan, t.ex. WHO, ILO och Unesco. Regeringen anslog 1998 25
miljoner kronor som ett särskilt bidrag för att stödja den reformprocess i
WHO som den nya generaldirektören Gro Harlem Brundtland inlett. Medlen
används bl.a. för malariabekämpning, anti-tobaksprogrammet, genderinsatser
och reformåtgärder.
Motionerna
Även om det multilaterala biståndet måste fördelas mellan många medlems-
länder är det angeläget att FN förmår göra kraftsamlingar för att hantera
specifika problem, som ökenutbredning och erosion eller naturkatastrofer.
Förutom som givare av multilateralt bistånd kan FN-organen spela stor roll
som samordnare av bilaterala insatser och för att koordinera många länders
och organisationers insatser. Centerpartiet menar i motion 1999/2000:U210
(c) yrkande 13 att FN:s kapacitet att fungera i rollen som koordinator för
länder och organisationer bör vara ett prioriterat mål i utvecklingen av det
multilaterala biståndet. Centerpartiet anser att det är angeläget att Sverige i
internationella forum aktivt verkar för att stärka samarbetet för fred, jämlik-
het och en ekologiskt hållbar värld. Motionärerna anser att en större andel av
det totala svenska biståndet på sikt skall vara multilateralt. En förutsättning
för ett ökat multilateralt bistånd är dock att institutionerna som hanterar det
kan utföra sina uppdrag (yrkande 14).
Utskottets överväganden
Centerpartiet menar i motion U210 (c) yrkande 13 att FN:s kapacitet att
fungera i rollen som koordinator för länder och organisationer bör vara ett
prioriterat mål i utvecklingen av det multilaterala biståndet. En förutsättning
för ett ökat multilateralt bistånd är dock att institutionerna hanterar detta
effektivt (yrkande 14).
Utskottet delar många av motionens argument för att multilateralt bistånd
är viktigt som ett sätt att ta ett gemensamt ansvar och att internationell sam-
ordning stärker förutsättningarna för ett effektivt och framgångsrikt bistånd.
Vidare kan ökad samordning förhindra överlappning och att biståndet splitt-
ras. Utskottet delar också den höga uppskattningen av det multilaterala sys-
temets värde för FN:s medlemmar som motionärerna ger uttryck för.
Utskottet konstaterar att regeringen arbetar nordiskt och genom EU för att
stärka och reformera FN:s sociala och ekonomiska verksamhet. Det sker bl.a.
genom att kräva fastare former för fleråriga åtaganden till FN:s fonder och
program. Vidare stöder Sverige aktivt införandet av FN-systemets planering
och genomförande av utvecklingssamarbetet på landnivån. Detta berör också
de bilaterala programmen på landnivå.
Biståndet genom Sida innehåller stora delar som planläggs och utförs till-
sammans med FN och fackorganen. Det har beräknats att närmare 2 miljar-
der kronor på så vis årligen används av Sida för samarbete med FN-systemet
i de former som kallas multibi eller "funds-in-trust". Samarbetet gäller pro-
gram- och metodutveckling, forskning och insatser inom bilaterala landpro-
gram.
Med vad ovan anförts anses motion U210 (c) yrkandena 13 och 14 besvara-
de.
EU:s gemensamma utvecklingssamarbete
Propositionen (avsnitt 3.6 s. 32-35)
I propositionen ges en beskrivning av Europeiska unionens (EU) gemen-
samma utvecklingssamarbete. EU:s medlemsstater svarar tillsammans för ca
60 % av OECD-ländernas samlade utvecklingssamarbete. Cirka 17 % av
medlemsstaternas bistånd kanaliseras genom den europeiska gemenskapens
(EG) olika biståndsprogram, vilka främst administreras av Europeiska kom-
missionen men också av Europeiska investeringsbanken (EIB). Drygt 5 % av
det svenska biståndet går via EG.
De övergripande målen för EG:s utvecklingssamarbete stämmer väl över-
ens med svenska målsättningar. Under de år Sverige varit medlem i EU har
policyn utvecklats i god överensstämmelse med internationell biståndspolicy.
Stora brister finns emellertid i genomförandet och Sverige har därför länge
verkat för effektivisering och ökad kvalitet i gemenskapsbiståndet. År 1995
beslutade biståndsministrarna om en utvärdering av EG:s biståndsverksam-
het. Utvärderingen slutfördes under våren 1999 under ledning av utvärde-
ringsexperter från medlemsländerna. Kritiken är omfattande och riktar sig
mot att gemenskapsbiståndet är splittrat, dåligt samordnat och ineffektivt.
Vid Utvecklingsrådet i maj 1999 krävde biståndsministrarna genomgripande
förändringar. Utvärderingen kan ses som en början på ett långsiktigt föränd-
ringsarbete, som skall drivas av kommissionen tillsammans med medlems-
länderna och Europaparlamentet. En svensk strategi har formulerats för att
tydliggöra de svenska prioriteringarna. Sverige kommer att bidra med sin
erfarenhet och ställa svensk expertis till kommissionens förfogande i arbetet
med att förbättra gemenskapens bistånd. Under det svenska ordförandeskapet
våren 2001 avser Sverige att prioritera frågor som rör effektivitet och kvalite
i genomförandet av biståndet.
Lomékonventionen reglerar handels- och utvecklingssamarbetet mellan
gemenskapen och de 71 s.k. AVS-staterna i Afrika, Västindien och Stilla
havet. Den nu gällande Lomékonventionen löper ut i februari år 2000 och
förhandlingarna om det framtida samarbetet går under hösten 1999 in i ett
intensivt skede. Både kommissionen och rådet vill åstadkomma en omfattan-
de förnyelse av det samarbete som Lomékonventionen inneburit under de
senaste 25 åren. Sverige anser att de pågående Loméförhandlingarna utgör en
unik möjlighet att reformera samarbetet. Det förhandlingsmandat som EU
enats om ligger väl i linje med svenska synpunkter.
EU:s budgetfinansierade samarbete omfattar biståndet till ickemedlems-
länder i Medelhavsområdet, Asien och Latinamerika samt livsmedels- och
miljöbistånd, humanitärt bistånd och stöd genom enskilda organisationer
m.m. Åtagandebemyndigandena för år 1999 uppgick till knappt 4 miljarder
euro. Den del av Sveriges bidrag till EG-budgeten som avräknas biståndsra-
men uppgår till 757 miljoner kronor år 2000.
År 1992 inrättades EU-kommissionens humanitära kontor ECHO. EU:s
humanitära bistånd har expanderat snabbt, och ECHO är i dag en av världens
största givare av humanitärt bistånd. Medlen kanaliseras genom enskilda
organisationer och FN-organ. ECHO samarbetar i dag med över 170 olika
aktörer och har sedan sin start förmedlat nödhjälp och återuppbyggnadsbi-
stånd till ett 60-tal länder.
Motionerna
Som ett av de rikaste områdena på jorden har Europa ett ansvar för att mins-
ka klyftorna mellan rika och fattiga. EU bör fördjupa sitt samarbete med
länder i Asien, Afrika och Latinamerika för att främja en demokratisk, eko-
nomisk och social utveckling. Den viktigaste utvecklingshjälpen är frihandel.
Europa bör gå i spetsen i kampen för global frihandel.
Genom inträde i EU har Sverige fått en god möjlighet att påverka en av de
allra största biståndsgivarna i världen. EU-samarbetet erbjuder stora möjlig-
heter att tillsammans med de andra länderna åstadkomma konkreta resultat
vad gäller globalt utvecklingssamarbete. Huvuddelen av biståndssamarbetet
bör dock även i framtiden omfattas av närhetsprincipen och beslutas och
administreras av de enskilda medlemsländerna själva. Folkpartiet anser i
motionen 1999/2000:U206 (fp) yrkande 23 att Sverige inom EU, som i alla
andra internationella sammanhang, bör verka för att medlemsländerna i sina
nationella budgetar fullföljer FN:s rekommendation om att minst 0,7 % av
BNI skall avsättas till bistånd. Folkpartiet anser även att kontoret som hante-
rar EU:s katastrofbistånd, ECHO, bör läggas i Sverige.
Det europeiska biståndssamarbetet har en central plats bland de svenska
multilaterala insatserna. Genom detta samarbete kanaliseras ungefär 17 % av
medlemsländernas totala bistånd. Kristdemokraterna anser i motion
1999/2000:U215 (kd) yrkande 23 att samarbetet bör utvidgas betydligt för en
större samordning och effektivisering av ländernas insatser. Dock måste
detta göras på grundval av en reformerad europeisk biståndspolitik. En orga-
nisatorisk fråga av största betydelse gäller kontrollen av EG-biståndets imp-
lementering. Kristdemokraterna anser i yrkande 24 att ett starkt och oberoen-
de gransknings- och kontrollinstitut behövs. Rapporter från OECD visar att
en betydligt mindre del av EG-biståndet går till de allra fattigaste länderna
jämfört med för tio år sedan. Bara drygt hälften av EG:s bistånd går till det
fattiga södra Afrika och till Asien. Motionärerna anser i yrkande 25 att Sve-
rige i framtiden måste verka för en koncentration av gemenskapsbiståndet till
bekämpning av den extrema fattigdomen och vidare (yrkande 26) att det
generellt sett måste bli en bättre samordning mellan FN, EU och det bilate-
rala biståndet och en större fokusering på de gemensamma EG-insatserna,
vilka bör begränsas till färre sektorer för ökad effektivitet och specialiserin
För år 1999 omfattade EG:s biståndsbudget 4,5 miljarder euro, dvs. cirka 47
miljarder kronor. Det svenska bidraget, som utgör cirka 5 % av vår bistånds-
budget, uppgår år 2000 till 757 miljoner kronor jämfört med 741 miljoner
kronor för år 1999. Vänsterpartiet kräver i partimotion 1999/2000:U217 (v)
yrkande 13 att Sverige bör verka för att EG-biståndet omorienteras från
livsmedelsbistånd till utvecklingshjälp samt inriktas på de fattigaste länderna
i Afrika.
I den enskilda motionen 1999/2000:U506 (s) framhålls att det gemensamma
biståndet inte ökade när Sverige, Finland och Österrike trädde in i unionen
1995. Vidare har andelen av det gemensamma biståndet som uppfyller
DAC:s kriterier minskat till en tredjedel av kommissionens biståndsbudget.
Motionären menar att regeringen bör arbeta för att EU:s målsättning om att
prioritera fattigdomsbekämpning bättre skall återspeglas i det gemensamma
biståndet.
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare (senast i bet. 1998/99:UU2) framhållit det positiva
värde som ligger i att Sverige genom medlemskapet i EU fått tillgång till en
viktig samarbetsform i biståndet. Utskottet har också tidigare ställt sig bakom
regeringens arbete för att påverka inriktningen av EU:s gemensamma bi-
stånd. Prioriterade områden är partnerskap, fattigdomsbekämpning, miljö
och hållbar utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter samt jämställd-
het. Dessutom skall stor vikt läggas vid humanitärt bistånd, livsmedelssäker-
het och stöd till enskilda organisationer.
Sverige deltog aktivt i förhandlingarna om EU-kommissionens mandat in-
för de pågående förhandlingarna om det avtal med AVS-länderna som skall
ersätta Lomé IV. Många av de svenska ståndpunkterna återfinns i det för-
handlingsmandat som godkändes av ministerrådet 1998. Inte minst viktigt är
att det övergripande målet för förhandlingarna är fattigdomsbekämpning i
AVS-länderna.
Utskottet ställer sig bakom regeringens redovisade agerande och strävan-
den vad avser de framtida relationerna mellan EU och AVS-länderna. Som
regeringen framhåller i propositionen finns det ett behov av att förnya sam-
arbetet med AVS-länderna, både vad gäller handels- och utvecklingssamar-
betet. De pågående förhandlingarna med AVS-länderna utgör en unik möj-
lighet att reformera samarbetet.
Utskottet delar vidare regeringens syn att EG-biståndet är i behov av om-
fattande förändring och effektivisering. Under det senaste året har en rad
brister och missförhållanden i EG-biståndets inriktning och förvaltning
tydliggjorts. Att det i samband med den s.k. ECHO-skandalen uppenbarades
rena bedrägerier är oerhört allvarligt. Även om förändringsarbetet måste bli
genomgripande och bedrivas långsiktigt är det av största vikt att kommissio-
nen snabbt kommer till rätta med missförhållandena. Utskottet noterar med
tillfredsställelse att Sverige har agerat aktivt i frågan, och utskottet delar
regeringens höga förväntningar på den nytillträdande kommissionen.
När det gäller frihandel och utvecklingsländerna har utskottet i olika sam-
manhang (bl.a. i bet. 1998/99:UU2 Internationellt bistånd och i bet. 1998/99:
UU12 Utrikeshandel och internationella investeringar) understrukit betydel-
sen av att de fattiga länderna ges möjlighet att finna avsättning för sina ex-
portprodukter. I sammanhanget är det viktigt att Sverige fortsätter att verka
för att reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) skall
omfatta ytterligare marknadstillträde för jordbruksprodukter från utveck-
lingsländerna.
Utskottet noterar vidare i regeringens redovisning att EU under senare år
anlagt ett bredare synsätt på konflikt- och säkerhetsfrågor, med ett ökat fokus
på insatser för att förebygga konflikter och etablera varaktig fred. Detta
ligger väl i linje med svensk syn på konflikthantering och vikten av förebyg-
gande åtgärder.
I motion U206 (fp) yrkande 23 framhålls att biståndet bör omfattas av EU:s
närhetsprincip och att huvuddelen av medlemsländernas bistånd även fram-
deles bör administreras på nationell nivå. Sverige bör verka för att också
övriga EU-länder uppfyller FN:s mål om att i-länder skall utbetala 0,7 % av
sin BNI till internationellt utvecklingssamarbete. Folkpartiet anser vidare att
kontoret som hanterar EG:s katastrofbistånd, ECHO, bör lokaliseras till
Sverige. Motionärerna bakom U215 (kd) yrkande 23 anser att EG:s bistånd
bör utvidgas betydligt för att uppnå en större samordning och effektivisering
av medlemsländernas insatser, dock på grundval av ett reformerat EG-
bistånd. I yrkande 25 anförs att Sverige bör verka för en ökad betoning av
fattigdomsbekämpning och i yrkande 26 betonas att samordningen mellan
FN, EU och det bilaterala biståndet bör förbättras.
Utskottet konstaterar därvidlag att gemenskapens bistånd enligt EU-
fördraget utgör ett komplement till det nationella bistånd som medlemslän-
derna bedriver. I enlighet med EU:s närhetsprincip är syftet med EG-
biståndet inte att ersätta ländernas nationella bistånd, vilket sammantaget är
långt större än det gemensamma biståndet. Genom EG-biståndet uppnår
gemenskapen en värdefull samverkan mellan bistånds- och handelspolitik
samt den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). Även andra
politikområden av gemensamt intresse, såsom miljöpolitik, främjas genom
det gemensamma biståndet.
Utskottet har vidare konstaterat vid en rad tillfällen att målen för EG:s ut-
vecklingssamarbete ligger väl i linje med svenska målsättningar. Det är dock
tydligt att det föreligger en diskrepans mellan policy och genomförande när
det gäller EG-biståndet. Händelserna under det senaste året - inte minst de
missförhållanden inom ECHO som framkommit - har understrukit behovet
av en reformering av EG:s utvecklingssamarbete. En sådan har inletts, och
utskottet ställer sig bakom den aktiva roll som regeringen tagit i denna fråga.
Frågan om lokalisering av ECHO:s kontor är för närvarande underställd den
genomgripande översyn av EU-kommissionens bistånd som pågår. Utskottet
har dock tidigare uttryckt sig positivt när det gäller möjligheten att ett av
EU:s biståndsorgan förläggs till Sverige, och förutsätter att regeringen verkar
för detta om sådana omlokaliseringar skulle aktualiseras.
Även när det gäller en eventuell ökning av det gemensamma biståndet
konstaterar utskottet att EG-biståndet för närvarande är föremål för översyn
och reformering. Givet de effektivitetsproblem som EG-biståndet uppvisat är
det dock inte självklart att det gemensamma biståndet bör öka. Samordning
mellan medlemsländernas nationella bistånd och EG-biståndet är dock alltid
eftersträvansvärt. Särskilt när det gäller biståndet till kandidatländerna i
Central- och Östeuropa har samordningsvinster kunnat göras. I likhet med
motionärerna bakom U215 (kd) yrkande 24 och med vad regeringen anför i
budgetpropositionen vill utskottet understryka betydelsen av uppföljning,
kontroll och revision av det gemensamma biståndet.
Mot bakgrund av det senaste årets avslöjande om missförhållanden inom
kommissionen är frågan om uppföljning och utvärdering särskilt viktig.
Utskottet noterar att regeringen har utarbetat en strategi för att driva frågan
om ökad kvalitet och effektivitet i EG:s utvecklingssamarbete och enligt
denna verka för att det inrättas en stark och oberoende utvärderingsenhet för
EG-biståndet. Om det skall inrättas ett från kommissionen oberoende utvär-
deringsinstitut är dock endast en av många frågeställningar i den genomgri-
pande översyn som EG-biståndet för närvarande är föremål för. Ett ställ-
ningstagande i denna fråga bör därför anstå.
Liksom vid tidigare tillfällen (senast i bet. 1998/99:UU2 Internationellt bi-
stånd) välkomnar utskottet att Sverige inom EU verkar för att medlemslän-
derna skall följa FN:s rekommendation om att minst 0,7 % av BNI skall
utbetalas till bistånd. Utskottet noterar även den vikt regeringen fäster vid a
försöka nå en större samstämmighet i EU:s relationer med utvecklingsländer.
Motionerna U206 (fp) yrkandena 23 samt U215 (kd) yrkandena 23-26 anses
därmed besvarade med vad utskottet anfört ovan.
I motion U217 (v) yrkande 13 krävs att Sverige verkar för att EG-biståndet
omorienteras från livsmedelsbistånd samt att det inriktas på de fattigaste
länderna i Afrika. Motionären bakom U506 (s) framhåller att det gemen-
samma biståndet inte ökade när Sverige, Finland och Österrike trädde in i
unionen 1995 samt att andelen av det gemensamma biståndet som uppfyller
DAC:s kriterier har minskat.
Utskottet konstaterar att EG:s bistånd är föremål för en omfattande refor-
mering. När det gäller biståndet till Afrika bedrivs detta till största delen
inom Lomékonventionen. Sverige verkade pådrivande för att kommissionens
mandat för de pågående förhandlingarna om en fortsättning till Lomé IV
sätter fattigdomsbekämpning som det övergripande målet. Att andelen av det
gemensamma biståndet som uppfyller DAC:s kriterier har sjunkit beror på
det utökade biståndet till Central- och Östeuropa. Detta bistånd är av stor
betydelse, bl.a. för att underlätta kandidatländernas anpassning till EU. Även
om fattigdom är ett allvarligt problem i några av länderna i Central- och
Östeuropa, som räknas som utvecklingsländer enligt DAC, kan situationen
och förutsättningarna inte jämföras med de som råder i de minst utvecklade
länderna. Det är därför viktigt att regeringen fortsätter att verka för en ökad
betoning på fattigdomsbekämpning i EG:s bistånd.
Motionerna U217 (v) yrkande 13 och U506 (s) anses därmed besvarade.
Bilateralt utvecklingssamarbete
Propositionen (s. 35-37)
Regeringen konstaterar att det bilaterala utvecklingssamarbetet genom Sida
omfattar cirka två tredjedelar av det svenska biståndet till ett hundratal länd
genom ett stort antal kanaler. För länder med vilka Sverige har mer omfat-
tande eller komplext samarbete styrs detta genom landstrategier som utarbe-
tas gemensamt av Utrikesdepartementet och Sida.
Det bilaterala utvecklingssamarbetet sker främst med de fattigaste länder-
na, och ca 34 % av resursöverföringarna går direkt till Afrika. Ämnesmässigt
är sociala sektorer, infrastruktur och näringsliv samt humanitärt bistånd de
största områdena. Bilateralt utvecklingssamarbete bedrivs i olika former och
med olika instrument.
Det bilaterala utvecklingssamarbetet utvärderas inom Sida dels av Sekreta-
riatet för utvärdering och intern revision, som är direkt underställt Sidas
styrelse, dels av olika avdelningar och av de integrerade ambassaderna. Ut-
värderingsverksamheten har huvudsakligen tre syften: kontroll, lärande och
kunskapsutveckling.
Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet ökar år 2000 med
1 260 miljoner kronor till 8 605 miljoner kronor. Vid fördelningen av medel
har reservationer på respektive delpost beaktats.
Bilateralt utvecklingssamarbete fördelat på världsdelar och verksamhetsgrenar
Tusental kronor
Budget
1999
Beräknat
2000
1 Afrika
1 670 000
1 850 000
2 Asien
900 000
1 000 000
3 Latinamerika
385 000
620 000
4 Europa
295 000
450 000
5 Särskilda utvecklings-
program
1 070 000
1 070 000
6 Krediter för utveckling
400 000
450 000
7 Forskningssamarbete
470 000
570 000
8 Enskilda organisationer
850 000
880 000
9 Humanitärt bistånd och
konfliktförebyggande åt-
gärder
790 000
1 000 000
10 Ekonomiska reformer
470 000
665 000
11 Information
45 000
50 000
Summa
7 345 000
8 605 000
Anslagsstrukturen för 2000 är oförändrad jämfört med innevarande år. För-
delningen framgår av tabellen ovan. Sida, som disponerar merparten av
anvisade medel under anslagsposten, har rätt att omfördela mellan delposter
under förutsättning att enskild delpost förändras med högst 10 %.
Delposten 1 Afrika omfattar dels landramar för programländer, dels medel
för regionalt samarbete och övriga insatser. Delposten beräknas öka till 1 850
miljoner kronor främst genom ökad medelstilldelning till Moçambique,
Tanzania, Uganda samt för regionalt/övrigt.
Delposten 2 Asien omfattar dels landramar för programländer, dels medel
för regionalt samarbete och övriga insatser. Delposten beräknas öka till 1 000
miljoner kronor främst genom ökad medelstilldelning för Bangladesh, Kam-
bodja, Sri Lanka och Vietnam samt för regionalt/övrigt.
Delposten 3 Latinamerika omfattar landramen för Nicaragua och samar-
betet med Central- och Sydamerika inklusive Bolivia. Delposten beräknas
öka till 620 miljoner kronor främst med anledning av planerade insatser efter
orkanen Mitch.
Delposten 4 Europa omfattar insatser på västra Balkan, inklusive valöver-
vakningsinsatser i regionen, och stöd till vissa länder i Kaukasien och Cen-
tralasien. Delposten beräknas öka till 450 miljoner kronor främst med anled-
ning av behovet av återuppbyggnadsinsatser i Kosovo.
Delposten 5 Särskilda utvecklingsprogram omfattar ett flertal verksam-
heter. Sänkningarna för särskilda miljöinsatser respektive särskilda insatser
för demokrati och mänskliga rättigheter innebär inte en sänkning av ambi-
tionsnivån inom dessa områden.
Delposten 6 Krediter för utveckling omfattar subventioner av u-krediter
och biståndskrediter. En höjning till 450 miljoner kronor beräknas.
Delposten 7 Forskningssamarbete är en fortsatt prioriterad verksamhet
inom ramen för satsningen på kunskaps- och institutionsutveckling. För 2000
beräknas en ökning av delposten till 570 miljoner kronor.
Delposten 8 Enskilda organisationer utgör stöd till bistånd som genomförs
av svenska folkrörelser och enskilda organisationer. En ökning till 880 mil-
joner kronor beräknas.
Delposten 9 Humanitärt bistånd och konfliktförebyggande används för att
lindra följderna av väpnade konflikter för civilbefolkningen, stöd till tidig
återuppbyggnad och konfliktförebyggande samt insatser för offer för natur-
katastrofer. Delposten beräknas öka till 1 000 miljoner kronor.
Delposten 10 Ekonomiska reformer används för betalningsbalansstöd och
skuldlättnad. För 2000 beräknas en ökning av delposten till 665 miljoner
kronor.
Delposten 11 Information beräknas öka till 50 miljoner kronor för att ge
utrymme för en ökad satsning på information om och opinionsbildning kring
utvecklingssamarbetet.
Särskilda utvecklingsprogram
Tusental kronor
Budget
1999
Beräknat
2000
Näringslivsutveckling
Kontraktsfinansierat tek-
niskt bistånd
Internationella kurser
400 000
440 000
Demokrati och mänskliga
rättigheter
130 000
110 000
Särskilda miljöprogram
205 000
180 000
Programutveckling
220 000
210 000
Rekrytering och utbildning
av fältpersonal och multi-
laterala experter
115 000
130 000
Summa
1 070 000
1 070 000
Gällande landramar för 1999 och planerade för 2000
Medelstilldelning, prioriteringar och anslagsstruktur
I nedanstående motioner yrkas ändrade anslag som leder till minskning eller
höjning av ramen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Av tabell-
bilagorna framgår partiernas förslag till ändrade anslag.
I motion 1999/2000:U206 (fp) yrkande 27 (delvis) begär Folkpartiet ändring-
ar av regeringens förslag till fördelning inom anslagsposterna A 1.2 Bilateralt
utvecklingssamarbete enligt tabell 5 i bilaga 1.
I motion 1999/2000:U210 (c) krävs följande förändring under anslagsposten
A l.2 i förhållande till budgetpropositionen (yrkande 21):
Afrika, en ökning med 20 miljoner till 1 870 miljoner fördelat på följande sät
Landramen till Etiopien föreslås minskad med 30 miljoner
Landramen till Guinea Bissau ökas med 20 miljoner
Landramen till Moçambique ökas med 30 miljoner
Vidare bör posten Särskilda utvecklingsprogram ökas med 30 miljoner för-
delat med 20 miljoner till Demokrati och mänskliga rättigheter och 10 miljo-
ner till Särskilda miljöprogram (yrkande 22). Anslaget Enskilda organisatio-
ner föreslås ökas med 50 miljoner (yrkande 23) och anslaget Ekonomiska
reformer ökas med 95 miljoner (yrkande 24).
Kristdemokraterna anser i 1999/2000:U215 (kd) yrkande 28 (delvis) att
riksdagen bör besluta om en underindelning av anslag A 1 Biståndsverksam-
het i enlighet med vad som framgår av bilaga 1, tabell 5.
Moderata samlingspartiet anser i 1999/2000:U204 (m) yrkande 8 att systemet
med landramar bör avskaffas till förmån för avtal, där strikta villkor uppställ
vad gäller korruption, effektivitet och demokratiutveckling. Samma krav förs
även fram i motion 1999/2000:U607 (m) yrkande 6. I kommittémotion
1999/2000:U222 (m) yrkande 1 föreslår Moderaterna att systemet med land-
ramar avskaffas, för att ersättas av ett allmänt anslag fördelat i enlighet med
tabell 5 i bilaga 1.
I 1999/2000:U222 (m) yrkande 2 (delvis) föreslår Moderaterna en förändrad
fördelning inom anslaget A 1 och att anslagsposterna Ekonomiska reformer,
Information, Programutveckling samt Rekrytering och utbildning av fältper-
sonal och multilaterala experter avskaffas och att kostnaderna i stället bärs a
respektive verksamhet (yrkande 3).
Utskottets överväganden
I motionerna U206 (fp) yrkande 27 (delvis), U210 (c) yrkandena 21 - 24 och
U215 (kd) yrkande 28 (delvis) föreslås från budgetpropositionen avvikande
medelsfördelning vad avser anslagen, anslagsposterna och landramarna för
det bilaterala utvecklingssamarbetet. Motionärernas alternativa förslag
framgår av tabellerna 3 och 4. I motion U222 (m) yrkande 2 (delvis) krävs
ändringar av beloppen inom anslaget A 1 och i yrkande 3 krävs att ett antal
anlag avskaffas och att kostnaderna bärs av respektive verksamhet.
Utskottet anser att regeringens förslag till fördelning mellan olika delposter
inom det bilaterala utvecklingssamarbetet för budgetåret 2000 är väl avvägt.
Utskottet vill också hävda att den valda anslagsstrukturen, inom anslaget för
det bilaterala utvecklingssamarbetet, är ändamålsenlig.
I konsekvens med detta ställningstagande och till följd av tidigare
ställningstaganden rörande utgiftsramen och fördelningen inom
utgiftsområdet avstyrks de förslag om en alternativ fördelning och
anslagsstruktur inom det bilaterala utvecklingssamarbetet som framförs i
motionerna U206 (fp) yrkande 27 (delvis), U210 (c) yrkandena 21-24, U215
(kd) yrkande 28 (delvis) och U222 (m) yrkandena 2 (delvis) och 3.
Flera motioner, bl.a. U204 (m) yrkande 8, U607 (m) yrkande 6 och U222 (m)
yrkande 1, gäller specifika förslag till ändringar av hur det svenska biståndet
struktureras (enligt bilaga 2). Bland förslagen återfinns även krav på att
systemet med landramar avskaffas och att fleråriga samarbetsavtal slopas.
Beträffande förslagen att avskaffa systemet med landramar respektive
fleråriga samarbetsavtal har utskottet i betänkande 1997/98:UU2
Internationellt bistånd bl.a. anfört att det numera i samarbetsavtalen alltid
finns klausuler med krav på uppföljning, redovisning och korruptions-
hämmande kontroll. Dessa frågor är viktiga, och höga krav bör ställas på att
länderna uppfyller de specificerade villkoren. Bistånd kan alltid avbrytas om
förutsättningarna för ett bra bistånd eller relationen med landet radikalt
försämras - det av Sverige uppsagda samarbetsavtalet med Indien efter
provsprängningarna av kärnvapen är ett exempel härpå. Samtidigt finns det
ett värde i att biståndet är långsiktigt och förutsebart för mottagarländerna.
Den partnerskapsrelation som eftersträvas med de viktigare mottagarländerna
bygger på långsiktighet och ömsesidigt ansvarstagande. De landstrategier
som fastställs för samtliga programländer, andra viktiga samarbetsländer
samt för vissa regioner har normalt ett femårsperspektiv med revidering efter
tre år om inte regeringen bedömer att arbetet med en ny landstrategi kan
skjutas framåt i tiden. Strategierna kopplas oftast till treåriga, i några fall
tvååriga, samarbetsavtal med programländerna. Landramen är det årliga
utfästa beloppet i samarbetsavtalet. Systemet är, enligt utskottets uppfattning
lämpligt och funktionellt för att garantera effektiviteten och flexibiliteten i
det svenska utvecklingssamarbetet. Utskottet anser regeringens förslag vara
väl avvägt och finner inte anledning att förorda någon avveckling av
systemet med landramar eller av systemet med fleråriga samarbetsavtal.
Utskottet avstyrker i konsekvens med detta motionerna U204 (m) yrkande 8,
U222 (m) yrkande 1 samt U607 (m) yrkande 6.
I propositionen 1999/2000 yrkande 3 förelås att riksdagen bemyndigar
regeringen att ikläda staten betalningsansvar till ett belopp om 12 miljarder
för garantigivning.
Propositionen (s. 37) - Demokrati och mänskliga rättigheter
Stöd till demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och gott styrelse-
skick utgör ett prioriterat område inom det svenska utvecklingssamarbetet.
Verksamhetsgrenen har under 1998 vuxit och demokrati- och rättighets-
frågor integreras efterhand i andra insatser. Barns rättigheter har lyfts fram.
På Sida pågår ett arbete med att producera en handbok för metoder att låta ett
barnrättsperspektiv genomsyra Sidas olika handlingsprogram och sektorer.
Som ett led i Sveriges policyutveckling på området överlämnade regering-
en under våren 1998 skrivelsen Demokrati och mänskliga rättigheter i Sveri-
ges utvecklingssamarbete (skr. 1997/98:76) till riksdagen. Samtidigt över-
lämnades skrivelsen Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik (skr.
1997/98:89). Tillsammans är dessa vägledande för det svenska utvecklings-
samarbetet i syfte att främja demokrati och respekt för de mänskliga rättig-
heterna. Demokrati ser olika ut på olika håll i världen och är något som inte
kan tvingas fram av krafter utifrån. Utvecklingssamarbete kan stärka refor-
mansträngningarna i en demokratisk riktning.
Motionerna
I den enskilda motionen 1999/2000:U205 (m) framhåller motionären att
demokrati inte är ett tillräckligt mål för svensk biståndspolitik. Arbete för a
skapa institutioner och ändamålsenlig lagstiftning räcker inte heller till. För
att skapa förutsättningar för investeringar i nya företag och för nya jobb
krävs fasta spelregler och förutsägbara villkor. Tillämpningen av lagstift-
ningen och de reella möjligheterna att bl.a. genom skatteuppbörd och indriv-
ning se till att ingångna avtal följs är helt avgörande. Korruption och ett
oförutsägbart rättsväsende tillhör de främsta infrastrukturella hindren för en
positiv utveckling i många av de länder där Sverige bedriver utvecklings-
samarbete. Med en kraftfull svensk politik skulle förutsättningarna kunna
förbättras avsevärt.
Folkpartiet anser i motion 1999/2000:U206 (fp) yrkande 5 att det krävs en
djupare analys av skillnaden mellan demokrati och frågor som rör mänskliga
rättigheter i största allmänhet och att det därför krävs en klarare definition
demokratibiståndet och att ett åtgärdsprogram tas fram. I yrkande 9 krävs att
regeringen varje år tar fram en särskild rapport om läget i mottagarländerna
vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Vidare anser motionärerna
att till utvecklingens infrastruktur hör även rättsstaten. Ingen långsiktig och
verklig utveckling är möjlig utan respekt för demokrati och mänskliga rättig-
heter. En viktig komponent är också en fri handel och en fungerande mark-
nadsekonomi, som skapar de resurser som är nödvändiga för utveckling
(yrkande 12).
Centerpartiet anser i motion 1999/2000:U210 (c) yrkande 10 att inslaget av
villkor bör öka i det bilaterala biståndet. Det gäller särskilt avseende demo-
krati, respekt för mänskliga rättigheter och rättvis fördelning. Resultaten av
Sveriges insatser för att främja demokrati, mänskliga rättigheter och social
utveckling måste kontinuerligt utvärderas. Sverige bör avhålla sig från att ge
omfattande bistånd till länder och via regimer som inte eftersträvar demo-
kratisering. Det gäller särskilt det bistånd som går till att bygga ut in-
frastruktur, näringsliv och statsförvaltning.
Biståndets effektivitet är direkt avhängig av den demokratiska utvecklingen i
mottagarländerna. Det är en nödvändighet att en del av biståndet ges som ett
riktat demokratistöd i syfte att utveckla och stärka demokratin. De svenska
riksdagspartierna har under en treårig försöksverksamhet haft möjlighet att
kanalisera biståndsmedel till systerpartier i de fattiga länderna i avsikt att
främja och stärka demokratin. Detta bistånd har i liten skala med gott resultat
bidragit till demokratiutvecklingen i mottagarländerna. Kristdemokraterna
menar i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 15 att Sida i sina demokrati-
projekt i större utsträckning borde utnyttja den kompetens som många svens-
ka politiker och politiska partier besitter.
Vänsterpartiet kräver i partimotion 1999/2000:U217 (v) yrkande 8 att det
svenska biståndet till demokratiutveckling bör öka. Medel till svenska poli-
tiska partier att bistå demokratiska organisationer i länder som försöker byg-
ga sig ett demokratiskt politiskt system är en viktig kanal när det gäller att
stärka arbete för demokrati.
Moderaterna menar i partimotion 1999/2000:U220 (m) yrkande 8 att korrup-
tion utgör ett avsevärt hinder för såväl det internationella som det inhemska
handelsutbytet. En korrumperad och inkompetent statsmakt utgör ofta det
mest påtagliga hindret för ett lands välståndsutveckling. Det är därför ange-
läget att, bl.a. inom ramen för WTO, anta etiska regler för att bekämpa kor-
ruption. Frågan om korruption berör också det mer traditionella biståndet. I
de länder där regeringen utgör det största hindret för det egna folkets utveck-
ling och där en genuin vilja att genomföra reformer saknas, bör i möjligaste
mån biståndet i stället kanaliseras genom ideella organisationer.
I kommittémotion 1999/2000:U607 (m) yrkande 4 menar Moderata sam-
lingspartiet att Sverige har ett särskilt ansvar för respekten för mänskliga
rättigheter i de länder som mottar betydande svenskt bistånd. För att Sverige
på ett tydligare sätt skall ställa krav och driva på utvecklingen i mottagarlän
derna har moderaterna krävt att regeringen årligen, i god tid före eller senast
i samband med budgetförslaget, skall ge riksdagen en utförlig rapport om
situationen och utvecklingen när det gäller respekten för mänskliga rättighe-
ter och demokrati i mottagarländerna. Trots att riksdagen den 10 december
1998 gjorde ett tillkännagivande om önskvärdheten av en årlig MR-rapport
om mottagarländerna, har regeringen inte presenterat någon sådan. Modera-
terna finner detta anmärkningsvärt och vill därför rikta allvarlig kritik mot
regeringens sätt att hantera riksdagens beställning. I yrkande 5 anför motio-
närerna att svenskt bistånd inte bör ges till regimer som grovt och systema-
tiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna.
Utskottets överväganden
Ett antal motioner, U205 (m), U206 (fp) yrkandena 5 och 12, U210 (c)
yrkande 10, U215 (kd) yrkande 15 och U217 (v) yrkande 8 och U220 (m)
yrkande 8, behandlar olika förslag om hur biståndet för främjandet av
demokrati och mänskliga rättigheter bör vara utformat. Motionärerna anser
att svenskt bistånd inte bör utgå till regimer som inte eftersträvar ett
demokratiskt styrelsesätt. I motionerna förespråkas bl.a rättsstatens
betydelse, att demokratiaspekterna skall betonas i svenska biståndsavtal och
att biståndet skall kanaliseras genom enskilda organisationer.
Utskottet anser att det är positivt att stödet till demokratisering och respekt
för de mänskliga rättigheterna utgör ett alltmer prioriterat område inom
Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Som framgår även på andra
håll i detta betänkande görs inom ramen för det svenska
utvecklingssamarbetet en stor mängd insatser för utvecklandet av demokrati.
Här kan t.ex. nämnas stödet till uppbyggandet av de demokratibärande
strukturerna i samarbetsländerna, stödet till bekämpandet av korruption samt
det omfattande svenska stödet genom enskilda organisationer, ett stöd som är
väl känt och utgör en grundpelare i vårt stöd till demokrati och respekt för
mänskliga rättigheter. Riksdagspartierna har de senaste åren givits möjlighet
att kanalisera mindre belopp biståndsmedel till systerpartier i mottagar-
länderna. Utskottet menar i likhet med motionärerna att denna
försöksverksamhet, som har bedrivits inom demokratibiståndet, har givit
goda resultat och bör få fortsätta.
Vad som framförs motionsledes om en ökad betoning på den betydelse
som rättsstaten har för utvecklingen ligger, enligt utskottets mening, i allt
väsentligt i linje med svensk politik på området. En ökad uppmärksamhet
riktas i det svenska utvecklingssamarbetet mot stärkandet av rättsväsendet
och andra demokratibärande strukturer, såsom ett livskraftigt civilt samhälle.
Motionsyrkandena om rättsväsendets betydelse kan därför anses vara
tillgodosedda genom det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet.
Med vad ovan anförts anses motionerna U205 (m), U206 (fp) yrkandena 5
och 12, U210 (c) yrkande 10, U215 (kd) yrkande 15 och U217 (v) yrkande 8
besvarade med vad utskottet anfört.
I regeringens skrivelse till riksdagen (skr. 1997/98:76), Demokrati och
mänskliga rättigheter i Sveriges utvecklingssamarbete, betonas att rättsstaten,
respekt för mänskliga rättigheter och demokrati är centrala målsättningar för
utvecklingssamarbetet. Frågan om korruption är en viktig del av dialogen
med samarbetsländerna. Sverige uppmärksammar denna fråga i alla samar-
beten och driver den genom olika kanaler. Utskottet konstaterar att korrup-
tion måste angripas gemensamt, av båda givare och mottagare och av alla
givare tillsammans och att det är viktigt att stärka samarbetsländernas förmå-
ga att bekämpa korruption.
Förutom för svenska myndigheter gällande allmänna regelverk finns an-
visningar avseende Sidas uppdrag att verka för god administration och att
motverka korruption i utvecklingssamarbetet
Med vad ovan anförts anses motion U220 (m) yrkande 8 besvarad med vad
utskottet anfört.
Vidare begärs i motionerna U206 (fp) yrkande 9 och U607 (m) yrkande 4 att
regeringen årligen skall lämna en redovisning till riksdagen över tillståndet
beträffande demokratin och de mänskliga rättigheterna i de länder som
mottar svenskt bistånd.
Utskottet har tidigare konstaterat att vetskapen om att den svenska riksda-
gen följer och värderar utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati
är en viktig signal till mottagarländerna. Riksdagen har i ett tillkännagivande
till regeringen (bet. 1998/99:UU2, rskr. 1988/99:73) framhållit värdet av
vetskapen om att den svenska riksdagen följer och värderar situationen och
utvecklingen när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati i samar-
betsländerna för svenskt bistånd och i linje med detta anfört vikten av årlig
rapportering. Denna rapportering kommer att ingå i Sveriges internationella
utvecklingssamarbete, Årsbok 1999 som dels en fylligare landrapportering,
dels ett avsnitt bestående av en redogörelse för utvecklingen i de viktigaste
samarbetsländerna.
Utvecklingen vad gäller mänskliga rättigheter och demokrati måste redovi-
sas inom ramen för den politiska, ekonomiska och sociala situationen i re-
spektive land. Mänskliga rättigheter handlar om grundläggande behov såsom
rätten till en rimlig levnadsstandard, hälsovård och utbildning. De rättighe-
terna spelar också en väsentlig roll för människors möjligheter att ta del av
politiken. Genom att redovisa situationen för mänskliga rättigheter och de-
mokrati kopplad till t.ex. uppgifter om utbildning och hälsovård ges en bättre
helhetssyn.
Utskottet har under beredningen av detta ärende tagit del av en förhandsut-
gåva av den ovan nämnda rapporten, bl.a. de delar som rör frågor om
mänskliga rättigheter och demokrati.
Med vad ovan anförts anses motionerna U206 (fp) yrkande 9 och U607 (m)
yrkande 4 besvarade.
I motion U607 (m) yrkande 5 anför motionärerna att svenskt bistånd inte bör
ges till regimer som grovt och systematiskt bryter mot de mänskliga rättig-
heterna.
Utskottet konstaterar att Sveriges utrikespolitik och utvecklingssamarbete
utgår ifrån att demokratisering bygger på och bidrar till respekten för de
mänskliga rättigheterna. Sverige kan inte överge de människor som drabbas
av diktatur, våld och förtryck. Utvecklingssamarbetet bör bestå av en kombi-
nation av politisk dialog, insatser direkt inriktade på demokrati och mänskli-
ga rättigheter och demokrati- eller rättighetsfrämjande inslag i övriga bi-
ståndsinsatser. Utifrån analys av ett land kan helheten i ett biståndsprogram
bidra till demokratisering. Så kan till exempel betalningsbalansstöd, häl-
soprogram och infrastruktursatsningar alla vara demokratifrämjande. Att
avbryta eller suspendera bistånd kan visa sig vara nödvändigt när förutsätt-
ningarna för samarbete inte längre föreligger. Som ett sätt att påverka ett
annat lands utveckling är det emellertid ett trubbigt instrument. Det väsentli-
ga är att alla insatser i ett land ses i ett sammanhang och förstärker varandra
så att helheten blir mer än summan av delarna. Samarbete med enskilda
organisationer i samarbetsländerna eller i länder i förändring är självklara
inslag i dessa strävanden.
Frågan om korruption är en viktig del av dialogen med samarbetsländerna.
Utskottet har inhämtat att det finns anvisningar avseende Sidas uppdrag att
verka för god administration och att motverka korruption i utvecklings-
samarbetet. Promemorian Korruption - svenska positioner från mars 1998
håller för närvarande på att uppdateras. Detta är ett led i förverkligandet av
regeringens intentioner om ett aktivare och effektivare svenskt agerande mot
korruption. En rad olika departement och departementsenheter är engagerade
i detta arbete genom en informell arbetsgrupp. Den leds av Utrikesdeparte-
mentets enhet för internationell handelspolitik.
Med vad ovan anförts avstyrks motion U607 (m) yrkande 5.
Propositionen (s. 39) - Sociala sektorer
Under 1998 har utvecklingssamarbetet bibehållit ett fokus på reformproces-
ser och stöd till fattiga och utsatta grupper. Dessutom har ett aktivt policy-
och metodarbete genomförts i samarbete med andra givare och samar-
betsländer, vilket resulterat i en ökad samsyn.
Målet för utvecklingssamarbetet inom hälso- och utbildningssektorn är att
stödja reformprocesser med inriktning på utbildning och hälsovård av god
kvalitet och tillgängliga för alla. Syftet är att skapa förutsättningar för soc
utveckling, dvs. förbättrade levnadsvillkor för majoriteten av befolkningen
och för fattiga grupper i synnerhet. Samarbetet skall även bidra till att ge
människor med funktionshinder möjligheter att delta i samhällslivet på lika
villkor.
Undervisningsbiståndet inriktas på att stödja reformprocesser som syftar
till att ge grundläggande utbildning för alla, att höja utbildningens kvalitet
samt att nå eftersatta och diskriminerade grupper, såsom kvinnor, flickor i
fattiga familjer och handikappade. I Afrika gäller det att fortsätta stödet til
ökad bredd och kvalitet i ländernas utbildningssystem med tonvikt på pri-
märskolan. Regeringen konstaterar att undervisningsbiståndet över en tre-
till femårsperiod bör omvandlas till sektorsprogramstöd, dvs. budgetstöd till
mottagarstyrda, nationella program, där Sverige och andra givare för en
dialog om sektorns och sektorsprogrammens utveckling. I denna dialog skall
fattigdomsbekämpning utgöra plattformen.
Även hälsobiståndet bör omformas till sektorsprogramstöd. Hiv/aids-
epidemin ställer höga krav på hälsosektorn och på behovet av sociala
skyddsnät, bl.a. för att ta hand om föräldralösa barn. Ökad tonvikt bör därför
läggas på hiv/aids-bekämpning, inte minst i Södra Afrika.
Motionerna
Över hela världen finns organisationer av funktionshindrade. En viktig förut-
sättning för en långsiktig utveckling på handikappområdet är att dessa orga-
nisationer får stöd för utveckling i syfte att kunna tillvarata och driva funk-
tionshindrades rättigheter i det egna samhället. Dessa medlemsorganisationer
spelar en viktig roll för organisationsutvecklingen i utvecklingsländerna och
deras kompetens bör tas till vara både inom det egna funktionshinderområdet
som vad avser erfarenhet och kunnande om att utveckla och stärka demokra-
tiska organisationer i utvecklingssamarbetet i allmänhet.
I den enskilda motionen 1999/2000:U203 (s) krävs i yrkande 1 en satsning
på insatser och metodutveckling som syftar till att stärka funktionshindrade
människors jämlikhet och att dessa frågor särskilt uppmärksammas inom
ramen för svenskt utvecklingsarbete och katastrofinsatser. I yrkande 2 krävs
att Sida får i uppdrag att ta fram riktlinjer och arbetssätt för hur man skall
integrera funktionshindrade människors rättigheter och behov i det svenska
utvecklingssamarbetet.
Befolkningsfrågor handlar även om den enskildes möjlighet och rättighet att
styra över sitt liv. Framför allt måste kvinnors rätt till makt och kontroll öv
sina liv respekteras. Kraven att kvinnan själv bestämmer över sin egen hälsa
och bedömer sina egna förutsättningar för att ta ansvar för sina barn är i dag
långt ifrån självklara. Åtskilliga kvinnor hindras dagligen från att bidra till
den sociala och ekonomiska utvecklingen eftersom de förnekas tillgång till
utbildning och hälsovård. Motionärerna föreslår i 1999/2000:U206 (fp) yr-
kande 17 att ytterligare 20 miljoner kronor satsas på särskilda jämställdhets-
insatser. Motionärerna anser att arbetet med att förebygga ohälsa och bekäm-
pa sjukdomar är en viktig uppgift för biståndet. Barnens hälsa måste ges en
särskild uppmärksamhet i biståndspolitiken (yrkande 19). Motionärerna
anser också att hiv/aids utgör ett särskilt problem och att det är viktigt med
förebyggande insatser, som omfattar information om spridningssätt och
rekommendation om kondomanvändning. Folkpartiet anslår ytterligare 35
miljoner kronor till UNAIDS. WHO, Unicef och UNFPA har vädjat till alla
länder och deras ledare att stödja ansträngningarna att eliminera kvinnlig
omskärelse. Sverige bör i sitt biståndsarbete göra kraftfulla insatser dels för
att förebygga att kvinnor och flickor utsätts för dessa ingrepp, dels för att
skapa vård- och rehabiliteringsresurser. Folkpartiet anslår ytterligare 20, 30
och 40 miljoner kronor till respektive FN-organ (yrkande 18).
I den enskilda motionen 1999/2000:U208 (s) konstateras att uppskattningsvis
10 % av världens befolkning har ett funktionshinder. Den diskriminering
som människor med funktionshinder möter har flera orsaker. Negativa attity-
der och felaktiga föreställningar om funktionshinder är en orsak. Bristande
politisk vilja att ta till vara funktionshindrade människors möjligheter är en
annan. Människor med funktionshinder ställs utanför samhällsutvecklingen
vilket många gånger också innebär ett socialt utanförskap.
I den enskilda motionen 1999/2000:U209 (s) krävs konkreta riktlinjer för hur
funktionshindrade människors rättigheter skall integreras i det svenska bi-
ståndet.
Personer med olika former av funktionshinder utgör ytterligare en utsatt och
marginaliserad grupp i utvecklingsländerna, och Kristdemokraterna kräver
därför i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 20 att handikappfrågorna lyfts
fram i det internationella samarbetet.
Vänsterpartiet kräver i partimotion 1999/2000:U217 (v) yrkande 1 en över-
syn av innehållet i skolböcker när det gäller biståndsfrågor och internationell
politik. Inom ramen för lärar- och journalistutbildningarna och i stödet till
folkbildningen krävs ökade möjligheter att bearbeta de internationella frå-
gorna bättre (yrkande 2) och inom detta område vore det lämpligt att använ-
da sig av de akademiker i Sverige som själva har sitt ursprung i Afrika, La-
tinamerika och Asien (yrkande 3). Åtgärder för sexuell och reproduktiv hälsa
är en del av Sveriges och EU:s bistånd som ofta kommer i skymundan.
Vänsterpartiet menar i yrkande 9 att detta borde utgöra en viktig del av det
svenska biståndet och det är en betydelsefull fråga för Sverige att driva hår-
dare i såväl EU som FN. I yrkande 11 begärs att Sverige stöder tillkomsten
av ett internationellt handikappsekretariat som får till uppgift att följa upp
och samordna insatser, internationellt och nationellt.
I den enskilda motionen 1999/2000:Fö331 (c) yrkande 2 framhålls betydel-
sen och behoven av internationell minröjning, kompletterad med medicinska
förebyggande och behandlande insatser. Motionären menar att området bör
vara prioriterat i svensk biståndsverksamhet.
Utskottets överväganden
I den enskilda motionen U203 (s) krävs i yrkande 1 en satsning på insatser
och metodutveckling som syftar till att stärka funktionshindrade människors
jämlikhet och i yrkande 2 krävs vidare att Sida får i uppdrag att ta fram rikt-
linjer och arbetssätt för hur man skall integrera funktionshindrade männi-
skors rättigheter och behov i det svenska utvecklingssamarbetet. Även i den
enskilda motionen U208 (s) konstateras att uppskattningsvis 10 % av värl-
dens befolkning har ett funktionshinder och att dessa människor inte sällan
ställs utanför samhällsutvecklingen, något som många gånger också innebär
ett socialt utanförskap. I motionen U209 (s) krävs konkreta riktlinjer för hur
funktionshindrade människors rättigheter skall integreras i det svenska bi-
ståndet och i motion U215 (kd) yrkande 20 krävs att handikappfrågorna lyfts
fram i det internationella samarbetet.
Utskottet menar att rätten till delaktighet, inflytande och jämlika villkor för
personer med funktionshinder sedan länge är en viktig fråga i det svenska
utvecklingssamarbetet. Sverige initierade och deltog mycket aktivt i utarbe-
tandet av FN:s standardregler på handikappområdet, regler som i dag utgör
ett praktiskt verktyg för genomförandet av FN:s och medlemsstaternas han-
dikapprogram. Inom FN har en särskild rapportör för handikappfrågor ut-
setts, vars uppgift är att övervaka genomförandet av standardreglerna i det
internationella utvecklingssamarbetet. Stärkandet av ett rättighetsperspektiv
på handikappfrågorna i såväl det multilaterala som bilaterala utvecklings-
samarbetet ges särskild prioritet.
Barn med funktionshinder är särskilt utsatta, varför Sverige ägnar dessa
extra uppmärksamhet. Arbete pågår med en svensk strategi för barn med
funktionshinder i utvecklingssamarbetet. Strategin kommer bl.a. att belysa
vilka specifika åtgärder som görs och kan göras för att konkret förbättra
situationen för barn med funktionshinder.
Sverige verkar bl.a. för att handikappfrågan skall uppmärksammas i de in-
ternationella förberedelserna inför uppföljningen av Världstoppmötet om
social utveckling (Köpenhamn 1995) vid ett extramöte i FN:s generalför-
samling i juni 2000.
Arbetet med att lyfta fram handikappfrågorna pågår inom ramen för de
nordiska ländernas utvecklingsbistånd. Vid det nordiska biståndsminister-
mötet i Stockholm den 10 juni 1998 uttrycktes stöd för en förbättrad
integrering av bistånd till personer med funktionshinder i utvecklingssamar-
betet. Ett gemensamt erfarenhetsutbyte förordades mellan berörda organisa-
tioner och ansvariga departement i form av en nordisk konferens på temat
metoder för integrering av personer med funktionshinder i det bi- och multi-
laterala utvecklingssamarbetet. Nordisk Kontaktutvalg (NKU), ett nätverk av
nordiska handikapporganisationer, gavs i uppdrag att, i nära samarbete med
tjänstemän inom de nordiska departementen och myndigheterna, svara för
anordnandet av konferensen. Konferensen kommer att äga rum i Köpenhamn
under år 2000. Till underlag för konferensen förbereder Sverige en förstudie
kring temat barn med funktionshinder samt genderperspektivet och funk-
tionshinder. Ett seminarium kommer vidare att äga rum under hösten 1999 i
syfte att färdigställa studien. Regeringen har beslutat om ett bidrag som
uppgår till 213 000 kr till stöd för de svenska förberedelserna inför den nor-
diska konferensen.
Genom Sida pågår många viktiga aktiviteter för att förbättra livsvillkor och
delaktighet för personer med funktionshinder. Sida har som övergripande
mål att handikappaspekter skall beaktas och integreras i relevant biståndspla-
nering och att utvecklingssamarbetet därmed skall bidra till att förverkliga de
rättigheter som bl.a. fastställs i FN:s standardregler och i konventionen om
barnets rättigheter.
Med vad som ovan anförts anses motionerna U203 (s) yrkandena 1 och 2,
U208 (s), U209 (s) och U215 (kd) yrkande 20 besvarade.
I motion U217 (v) yrkande 11 begärs att Sverige stöder tillkomsten av ett
internationellt handikappsekretariat, som får till uppgift att följa upp och
samordna insatser internationellt och nationellt.
Utskottet konstaterar att Sida har under våren 1999 antagit en policy för
barn och vuxna med funktionshinder i utvecklingssamarbetet. Syftet med
policyn är dels att summera erfarenheterna av Sidas arbete för att integrera
handikappfrågor i biståndet, dels skapa underlag för Sidas fortsatta arbete på
området. En focal point för handikappfrågor har under 1999 inrättats på Sida.
Stöd ges via Sida till en lång rad insatser internationellt. Sålunda stöder Sid
bl.a. WHO:s rehabiliteringsenhet i syfte att utveckla förbättrade metoder på
området. Stöd ges vidare till UNDP:s Interregional Programme for Disabled
för uppföljning av Världsaktionsprogrammet för handikappade samt me-
todutveckling bl.a. för planering och utvärdering av handikappinsatser, in-
klusive rådgivning och stöd till länder i samband med policyutveckling och
planering. Stöd ges också till Unesco för metodutveckling och spridning av
information och erfarenheter som rör undervisning av barn med särskilda
behov. Utskottet anser också att det är av vikt att de olika sekretariat som
skapats för att tillvarata speciella social-medicinska intressen, försöker sam-
ordna sina biståndsaktiviteter på ett sätt som skapar positiva effekter för den
totala verksamheten.
Med vad ovan anförts anseäs motion U217 (v) yrkande 11 besvarad.
Folkpartiet föreslår i motion U206 (fp) yrkande 17 ökade satsningar på sär-
skilda jämställdhetsinsatser med fokus på sexuell och reproduktiv hälsa.
Vänsterpartiet anser i motion U217 (v) yrkande 9 att åtgrder för sexuell och
reproduktiv hälsa är en del av Sveriges och EU:s bistånd som ofta kommer i
skymundan. Vänsterpartiet menar att detta borde utgöra en viktig del av det
svenska biståndet och att det är en betydelsefull fråga för Sverige att driva
hårdare i såväl EU som FN.
Utskottet menar att sexuell och reproduktiv hälsa är en viktig del av det
bilaterala hälsobiståndet. Huvudprincipen är att individer och familjer fritt
skall kunna fatta beslut om antal barn och tiden mellan födslarna. Utveck-
lingssamarbetet skall bidra till att skapa de sociokulturella och ekonomiska
förutsättningarna för sådana beslut. Sexuell och reproduktiv hälsa är en na-
turlig del av dialogen med samarbetsländerna. Sverige satsar, inom EU och
FN, betydande belopp på frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa. Sve-
rige är vidare en av de största givarna genom ett stort multilateralt stöd via
UNFPA (FN:s befolkningsprogram) och IPPF (Internationella föräldrafede-
rationen).
1998 uppgick Sveriges bidrag till UNFPA till 125 miljoner kronor, vilket
placerade oss på åttonde plats bland UNFPA:s givarländer. 1999 ökades det
svenska bidraget med 12 % till 140 miljoner kronor. Kairokonferensen inne-
bar bl.a. att befolkningsfrågan kom att ses ur ett bredare perspektiv där man
innefattar alla faktorer som påverkar befolkningsutveckling, såsom ekono-
misk och social utveckling, kvinnans ställning, utbildning m.m. Det är ange-
läget att givarländerna lever upp till åtaganden vid Kairo 1994 och att börde-
fördelningen mellan givarländerna förbättras.
Sverige var drivande i arbetet med uppföljningskonferensen till Kairo 1994
(ICPD+5), som ägde rum i somras. Inom ramen för förberedelsearbetet bi-
drog Sverige bl.a. till ett seminarium i Zambia rörande mansrollen.
Med det ovan anförda anser utskottet motionerna U206 (fp) yrkande 17 och
U217 (v) yrkande 9 besvarade med vad som ovan anförts.
Motionärerna menar i motion U206 (fp) yrkande 19 att barns hälsa måste ges
en särskild uppmärksamhet i biståndspolitiken.
Utskottet anser att arbetet med att stärka barns rättigheter och förbättra de-
ras livsvillkor länge varit utmärkande för svenskt utvecklingssamarbete.
1998 påbörjades inom Utrikesdepartementet en översyn av barnfrågor i det
internationella utvecklingssamarbetet med målet att utforma en sammanhål-
len policy för barnfrågor och att utveckla ett systematiskt barn- och barnrätts
perspektiv i det internationella utvecklingssamarbetet. Arbetet bedrivs utifrån
FN:s konvention om barnets rättigheter, FN-konferenserna och de bistånds-
politiska målen.
I översynen skall vissa grupper av utsatta barn särskilt uppmärksammas.
Strategier skall utarbetas inom följande områden: barnarbete, sexuell explo-
atering av barn, barn med funktionshinder, barn i väpnade konflikter, barn på
institution samt barn och hiv/aids.
Särskilda medel har anvisats för multilaterala insatser för att stimulera ett
barnrättsperspektiv i FN:s fonder och program, i fackorgan och i Världsban-
ken m.fl. multilaterala aktörer. Beslut om stöd har fattats rörande bl.a. bar-
narbete, sexuell exploatering av barn och barn på institutioner. Vidare har
stöd lämnats till olika studier, bl.a. rörande barn med funktionshinder, och
en omfattande kartläggning har genomförts av barnets livsvillkor och rättig-
heter i det globala utvecklingssamarbetet.
Den pågående översynen av barnfrågorna kommer att redovisas i en skri-
velse till riksdagen år 2001.
Med vad ovan anförts anses motion U206 (fp) yrkande 19 besvarad.
Folkpartiet framför i motion U206 (fp) yrkande 18 vikten av att Sverige
inom biståndet tillräckligt uppmärksammar hälsoproblemen i u-länderna.
Utskottet konstaterar att i budgetpropositionen 1999/2000 beskriver rege-
ringen sambandet mellan fattigdom och hälsa. En god hälsa och tillgång till
adekvat hälsovård är både en grundläggande mänsklig rättighet och en förut-
sättning för social och ekonomisk utveckling.
Regeringen har med tillfredsställelse hälsat den revitalisering som Världs-
hälsoorganisationen genomgår under sin nya ledning. Under 1998 gav rege-
ringen ett särskilt bidrag om 25 miljoner kronor till prioritetsområden som
malaria och tobaksbekämpning. För perioden 2000-2001 bereds inom Sida
ett avtal med WHO som jämfört med innevarande period 1998-1999 inne-
bär en höjning med 20-30 miljoner kronor per år. Därtill beräknar UD dis-
ponera 10 miljoner kronor för särskilda insatser med WHO.
Utskottet konstaterar att motionärernas yrkanden ligger i linje med regering-
ens intentioner, både vad gäller volym och inriktning och anser därmed mo-
tion U206 (fp) yrkande 18 besvarad.
Vänsterpartiet kräver i partimotion U217 (v) en översyn av skolböcker avse-
ende biståndsfrågor och internationell politik (yrkande 1). Partiet kräver
också en ökning av insatserna i biståndsfrågor när det gäller skolväsendet i
allmänhet och utbildningen av lärare och journalister och stödet till folkbild-
ningen i synnerhet (yrkande 2). Vänsterpartiet anser att man i samband med
utbildning av lärare och journalister och inom folkbildningen bör ta till vara
erfarenheter och kunskaper som akademiker från Afrika, Latinamerika och
Asien besitter (yrkande 3).
Utskottet har inhämtat att en översyn av svenskt skolmaterial nu görs av
Nordiska Afrikainstitutet. En liknade översyn gjordes för tio år sedan varför
den pågående studien också har uppföljningskaraktär.
Målet för Sidas informationsverksamhet är att i Sverige främja kunskap
om och intresse för utvecklingssamarbete och utvecklingsfrågor. Mer än
hälften av Sidas informationsbudget läggs på skolväsendet. Sida arbetar
kontinuerligt med fortbildning i utvecklingsfrågor för grundskolelärare,
gymnasielärare och högskolelärare. För ändamålet finansieras tolv lärare på
halvtidstjänster. Sida arbetar också för att öka inslaget av undervisning i
globala frågor i lärarutbildningen. Ett forum, Biståndsinfoakademin, har
etablerats för diskussion om informationsfrågor med deltagande av Sida,
enskilda organisationer, högskola och näringsliv.
Sida bidrar till Stiftelsen Kunskapsforum, som består av akademiker från
Afrika, Asien och Latinamerika med intresse för utvecklingsfrågor. Genom
Exportrådets konsultregister kan akademiker från dessa världsdelar identifie-
ras och konsulteras.
Med vad ovan anförts anses motion U217 (v) yrkandena 1-3 besvarad.
I den enskilda motionen Fö331 (c) yrkande 2 framhålls betydelsen och beho-
ven av internationell minröjning, kompletterad med medicinska förebyggan-
de och behandlande insatser. Motionären menar att området bör vara priori-
terat i svensk biståndsverksamhet.
Utskottet konstaterar att svenska insatser inom minområdet görs i allt vä-
sentligt inom ramen för det humanitära biståndet. Sidas kriterier för beslut
om stöd inom minområdet kan sammanfattas enligt följande:
- Stöd utgår i första hand till de mest drabbade länderna och främst till de
länder som saknar egen ekonomisk kapacitet att angripa problemen.
- Vid beredningen av stöd tas särskild hänsyn till behovet av att stödja myn-
digheterna i landet med att själva skapa administrativ uppbyggnad och kom-
petensuppbyggnad (National Capacity Building).
- Stödet bör samordnas med andra humanitära insatser samt ses i ljuset av
det allmänna utvecklingsarbete som sker i landet i fråga. Som en följd av
detta kanaliseras merparten av det svenska stödet via multilaterala organisa-
tioner.
Endast i ett fåtal fall har svenska biståndsmedel kanaliserats till projekt vil
kas huvudsakliga syfte är att ge medicinsk vård och att rehabilitera minornas
offer. Svenska biståndsmedel kommer dock också sådan verksamhet till
gagn, t.ex. genom att en del av det icke öronmärkta årsbidraget till Interna-
tionella rödakorskommittén om 212 miljoner kronor för 1999 går till speci-
alkliniker för minoffer.
Det internationella samarbetet inom minområdet har intensifierats under
senare tid. Ett genombrott i detta arbete har varit ikraftträdandet av den inte
nationella konvention (Ottawakonventionen) om förbud mot användning,
lagring, produktion och överföring av antipersonella minor samt om deras
förstöring. Konventionen trädde för svensk del i kraft den första maj i år.
Konventionen ålägger parterna att lämna detaljerade redovisningar av hur
många minor man förfogar över, var dessa finns och i vilken takt dessa mi-
nor förstörs. Kravet på förstöring innebär att parterna har förbundit sig att
förstöra sina minlager inom fyra år efter det att konventionen trätt i kraft fö
parten i fråga. Sverige har dock ensidigt utlovat att de svenska lagren skall
vara förstörda inom en tvåårsperiod. Mellan de årliga partsmöten som kon-
ventionen föreskriver pågår ett intensivt arbete i form av permanenta expert-
kommittéer, i vilka Sverige deltar aktivt.
Med vad ovan anförts anses motion Fö331 (c) yrkande 2 besvarad.
Propositionen (s. 40) - Infrastruktur, näringsliv och urban utveckling
Målet för stödet till infrastruktur är att bidra till uppbyggnaden av en miljö-
mässigt och ekonomiskt bärkraftig infrastruktur med speciell tyngdpunkt på
transporter, kommunikationer, energi och urban infrastruktur.
Förutsättningarna för och utformningen av stödet har under senare år starkt
påverkats av avregleringar och en ökad ägarspridning i många av samar-
betsländerna. En del av biståndet har därför inriktats på att underlätta för
länderna att genomföra denna process på ett transparent och ansvarsfullt sätt.
Sida blir alltmer en dialogpartner i policyfrågor och finansiär av kompetens-
och institutionsutveckling från att tidigare ha varit projektfinansiär.
Verksamheten inom näringslivsutveckling syftar till att stärka förutsätt-
ningarna för ett konkurrenskraftigt näringsliv i samarbetsländerna. Det eko-
nomiska samarbetet mellan Sverige och u-länderna utgör en utveckling från
renodlad biståndsverksamhet till ekonomiskt samarbete av ömsesidigt intres-
se, vilket bl.a. är ett av målen för den förnyade Afrikapolitiken.
Motionerna
Kristdemokraterna menar i motion 1999/2000:U2 (kd) yrkande 4 att de länge
drivit och motionerat om att ge Projektexportsekretariatet (PES) ett vidgat
mandat och större resurser. Förutom PES har även Exportrådet och Sveriges
representation i EU en viktig, främjande roll. Kristdemokraterna kräver
också (yrkande 5) att regeringen undanröjer tjänsteförordningens regler som
försvårar för svenska företagare att konkurrera om upphandlingen av bi-
ståndsprojekt.
I motion 1999/2000:U206 (fp) yrkande 8 krävs att det måste klargöras för
mottagarländerna att biståndets omfattning och inriktning kan påverkas av
hur demokratifrågan hanteras. Sveriges lojaliteter måste finnas hos de fattiga
människorna - inte hos deras regeringar. Enligt motionärerna kan informa-
tionstekniken bli ett viktigt inslag i svenskt demokratibistånd.
Rationalisering och automatisering av enkla moment i arbetet har inneburit
att arbetskraftens andel av den totala kostnaden för varor drastiskt sjunkit
inom många områden, som konfektion, TV- och radioproduktion m.m. Sam-
tidigt innebär den höga ingångskostnaden, kraven på infrastruktur och kun-
skap att u-länderna stängs ute från möjligheten att automatisera i motsvaran-
de grad. Centerpartiet välkomnar i motion 1999/2000:U210 (c) yrkande 15
det svenska deltagandet i att utveckla telekommunikationer men menar att
satsningarna även bör belysa hur informationsteknik kan användas för att
förstärka effekterna i biståndet och hur svenskt bistånd avseende informa-
tionsteknik kan användas för att minska klyftorna mellan världens fattiga och
rika (yrkande 16).
Utvecklingsländerna upplever sig i dag orättvist behandlade genom den rika
världens politik för internationell handel. Kristdemokraterna vill därför i
motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 9 verka för fortsatta frihandelssträ-
vanden, men med stor lyhördhet för utvecklingsländernas önskemål och
behov. Sverige bör utforma omfattande landstrategier, präglade av ett hel-
hetstänkande, för sina relationer med utvecklingsländerna.
Kristdemokraterna anser att biståndsgivarna varit förvånansvärt långsamma
med att anta de möjligheter som IT-revolutionen skapar för de fattigaste
länderna. Få har utarbetat omfattande strategier för IT och dess utvecklings-
möjligheter. Motionärerna menar i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 8
att regeringen bör ingå partnerskap med privata företag om att utarbeta en
strategi för att öka IT-investeringarna i de fattigaste länderna. Ett IT-
utvecklingsperspektiv borde genomsyra alla de nuvarande utvecklingspro-
grammen. En av de positiva konsekvenserna av det svenska biståndet är
återflödet i form av kapital till svenskt näringsliv genom order och uppdrag.
Detta återflöde är till stor del beroende av den internationella konkurrens-
förmågan som svenska företag kan visa upp. Kristdemokraterna anser i yr-
kande 16 att svenskt näringsliv måste få samma möjligheter och villkor som
andra länder när det gäller att konkurrera om såväl bilaterala som multilate-
rala projekt. I yrkande 17 anförs att svenska företags brist på framgång i
upphandling bl.a. beror på restriktioner betingade av svenska tjänsteexport-
förordningens regler avseende kostnadstäckning och dess beräkning. Motio-
närerna kräver att regeringen undanröjer hindren i tjänsteexportförordningens
regler som försvårar för svenska företagare att konkurrera om upphandling
av biståndsprojekt. Vidare krävs att regeringen arbetar för att ta fram statist
om hur mycket upphandling som sker, inom vilka sektorer och hur stora
andelar svenska företag har på de internationella upphandlingsmarknaderna
(yrkande 18).
I flerpartimotionen 1999/2000:U216 (fp, c) yrkande 3 krävs att det interna-
tionella samfundet stöder u-länderna avseende en mer rättfärdig fördelning
mellan oljebolagen och de oljeproducerande länderna av inkomsterna från
oljeutvinningen.
Miljöpartiet de gröna framhåller i partimotion 1999/2000:N275 (mp) yrkande
11 vindkraftens lämplighet som en del av biståndet. Vindkraften är lättskött,
den kan användas lokalt, och den förutsätter inte ett högteknologiskt sam-
hälle. Likaså kan vindkraften ersätta miljöförstörande energikällor i Östeuro-
pa, menar motionärerna.
I kommittémotion 1999/2000:T705 (fp) yrkande 1 menar Folkpartiet libera-
lerna att Internet och modern informationsteknik utgör ett nytt vapen mot
diktaturer. Möjligheterna att fritt kommunicera över gränser har redan spelat
en viktig roll i Europas befrielse från kommunismen och den försiktiga upp-
luckringen av förtrycket i Kina. Informationsteknik kan i högre grad använ-
das för att sprida information om demokratiska rättigheter, vilket bör bli ett
viktigt inslag i svenskt demokratibistånd.
Utskottets överväganden
I motion U206 (fp) yrkande 8 understryks vikten av att göra informations-
tekniken till ett viktigt inslag i det svenska demokratibiståndet. Centerpartie
välkomnar i motion U210 (c) yrkande 15 det svenska deltagandet i att ut-
veckla telekommunikationer men menar att satsningarna även bör belysa hur
informationsteknik kan användas för att förstärka effekterna i biståndet och
hur svenskt bistånd avseende informationsteknik kan användas för att minska
klyftorna mellan världens fattiga och rika (yrkande 16). Kristdemokraterna
menar i motion U215 (kd) yrkande 8 att regeringen bör ingå partnerskap med
privata företag om att utarbeta en strategi för att öka IT-investeringarna i de
fattigaste länderna. Även Folkpartiet menar i motion T705 (fp) yrkande 1 att
Internet och modern informationsteknik utgör ett nytt vapen mot diktaturer.
Utskottet anser att informations- och kommunikationstekniken (ICT) är en
viktig resurs och ett instrument för ökad effektivitet som Sverige i samarbete
med våra nordiska grannländer och andra internationella aktörer kommer att
ge ökat utrymme i utvecklingens tjänst. Genom en särskild satsning ska ICT
utnyttjas framför allt för att bidra till att minska de ekonomiska och demo-
kratiska klyftorna, både mellan och inom länder.
I juli 1998 tillsattes en arbetsgrupp med deltagare från UD och Sida i syfte
att undersöka vad som bör och kan göras från svensk sida på IT-området i
utvecklingssamarbetet. Sida har redan sedan tidigare aktiviteter som syftar
till att höja IT-kompetensen och kapaciteten i utvecklingsländer. Dessa har
främst varit inom utbildningsområdet.
UD/Sida:s arbetsgrupp har sökt svara upp mot flera behov bl.a. att:
? bygga upp den interna IT-kunskapen i den svenska biståndsförvaltning-
en,
?
? bidra med ett ökat stöd för IT-satsningar i mottagarländer, både som
separata projekt och som en del i andra typer av insatser,
?
? bygga upp en beredskap för en förväntad ökning av efterfrågan på IT-
stöd i Sveriges samarbetsländer,
?
? öka samarbetet med de nordiska länderna och med andra länder som
påbörjat liknande satsningar, men även med andra aktörer som UNDP,
Bellanet, Infodev, etc.
?
Inom ramen för det för Utrikesdepartementet och Sida gemensamma arbetet
har följande gjorts:
? kartläggning av vad svenska och internationella aktörer gör inom IT-
området,
?
? redovisning av dokumenterade erfarenheter från insatser, förslag till
redan pågående projekt i vilka Sverige kan gå in med ekonomiskt stöd
för att bygga upp en egen kunskapsbas,
?
? redovisning av specialområden där Sverige besitter särskild kunskap och
kan spela en ledande roll inom det internationella utvecklingssamarbetet
med huvudsyfte att motverka informations- och kommunikationsgap
mellan och inom biståndsländerna med en snabb integration av IT.
?
Med vad ovan anförts anses motionerna U210 (c) yrkandena 15 och 16,
U215 (kd) yrkande 8 och T705 (fp) yrkande 1 besvarade.
UD/Sida har tagit fram en rapport som penetrerar ovan nämnda ICT-insats
vilken väntas i tryck i oktober/november 1999. Sida har också utarbetat en
egen uppföljning av denna rapport vilken kommer att ligga till grund för
Sidas IT-strategi inom utvecklingsbiståndet kommande år. Utskottet konsta-
terar att den svenska politiken ligger i linje med motionärernas förslag. In-
formations- och kommunikationstekniken (ICT) är en viktig resurs och ett
instrument för att bidra till att minska de ekonomiska och demokratiska
klyftorna både mellan och inom länder.
Med vad som ovan anförts anses motion U206 (fp) yrkande 8 besvarad.
I motion U215 (kd) yrkande 16 krävs att svenskt näringsliv måste få samma
möjligheter och villkor som andra länder när det gäller att konkurrera om
såväl bilaterala som multilaterala projekt. I motion U2 (kd) yrkande 4 anses
att Projektexportsekretariatet (PES) bör ges ett vidgat mandat. I motion U215
(kd) yrkande 17 samt i motion U2 (kd) yrkande 5 krävs att regeringen undan-
röjer hindren i tjänsteexportförordningens regler som försvårar för svenska
företagare att konkurrera om upphandling av biståndsprojekt. Vidare krävs i
motion U215 (kd) yrkande 18 att regeringen arbetar för att ta fram statistik
om hur mycket upphandling som sker på de internationella upphandlings-
marknaderna.
Utskottet har inhämtat att Tjänsteexportförordningen (1992:192) inte till-
lämpas på privata företag, utan endast gäller för statliga myndigheter som
bedriver tjänsteexport i enlighet med bemyndigande i avgiftsförordningen
(SFS 1992:191) eller beslut som regeringen meddelat i det enskilda fallet.
Enligt denna förordning skall tjänsteexportverksamheten bedrivas utifrån en
fastlagd marknadsstrategi och med krav på lönsamhet.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare med uppdrag att kartlägga
och analysera den svenska exporten av statligt förvaltningskunnande. Enligt
direktiven skall utredningen bl.a. analysera hur myndigheter hanterar be-
stämmelsen att statliga myndigheters tjänsteexport skall bedrivas med krav
på lönsamhet och vilka konsekvenser denna bestämmelse får för förvalt-
ningsexportens omfattning och riskexponering. I en enkät som har gått ut till
myndigheter har därför frågan om hur man inom myndigheten tolkar tjänste-
exportförordningens krav på affärsmässighet ställts. Utredningen har också i
uppdrag att på basis av denna kartläggning lämna förslag till en strategi för
denna typ av export inom staten. Utredningsarbetet skall vara avslutat senast
den 31 mars 2000.
Utskottet har också inhämtat att det i Regeringskansliets Projektexportsek-
retariats (PES) uppdrag ingår att verka för en ökad svensk projektexport och
upphandling av svenska företag. Särskild tonvikt lägger PES vid att öka
leveranserna från svenska företag till projekt och annan upphandling finansi-
erad av internationella organisationer eller med bilateralt bistånd.
En central fråga för svensk projektexport är hur väl Sverige står sig i den
internationella konkurrensen om upphandlingskontrakt. PES och i synnerhet
UD:s projektexportfrämjare, som är placerade vid vissa utlandsmyndigheter
för att bevaka internationella institutioner (FN i New York, Världsbanken
och Interamerikanska Utvecklingsbanken i Washington, EU i Bryssel, EBRD
i London och Asiatiska Utvecklingsbanken i Manila), erhåller löpande sta-
tistik från de institutioner de bevakar. Den statistik som går att få i dag frå
de internationella institutionerna är emellertid, i varierande grad, otillräckl
På vissa områden saknas statistik över upphandlande företag, och den statis-
tik som finns är ibland missvisande, eftersom den endast inkluderar konsorti-
eledare.
PES avser att under det kommande året förbättra sammanställandet av sta-
ti-stik från de internationella institutionerna. PES kommer att arbeta på att
utveckla ett system för sammanställande av statistik om multilaterala organi-
sationers upphandling och upphandlingspolicy inom för svenskt näringsliv
prioriterade regioner och sektorer. Detta arbete skall ske i nära samarbete
med UD:s projektexportfrämjare vid vissa utlandsmyndigheter och Exportrå-
det.
Med avstyrkande av motion U2 (kd) yrkande 5 och U215 (kd) yrkande 17
anses motionerna U2 yrkande 4 samt U215 (kd) yrkandena 16 och 18 besva-
rade.
Utvecklingsländerna upplever sig i dag orättvist behandlade genom den rika
världens politik för internationell handel. Kristdemokraterna vill därför i
motion U215 (kd) yrkande 9 verka för fortsatta frihandelssträvanden, men
med stor lyhördhet för utvecklingsländernas önskemål och behov.
Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om behovet av samstäm-
mighet i Sveriges politik gentemot de fattiga länderna. När det gäller han-
delsfrågor är detta, som framgår av regeringens skrivelse Öppen handel -
rättvisa spelregler (skr. 1998/99:59), en fråga som drivs starkt av Sverige
inför kommande förhandlingar inom WTO. Det svenska utvecklingssamar-
betet kommer också att inriktas mer på stöd till u-ländernas handelsutveck-
ling; bl.a. har Sida nyligen antagit en strategi för detta. De enskilda landstr
tegierna för utvecklingssamarbetet kommer också i framtiden att breddas och
täcka in även handelsfrågor.
Med vad ovan anförts anses motion U215 (kd) yrkande 9 besvarad.
I flerpartimotionen U216 (fp, c) yrkande 3 krävs att det internationella sam-
fundet stöder u-länderna avseende en mer rättfärdig fördelning mellan olje-
bolagen och de oljeproducerande länderna av inkomsterna från oljeutvin-
ningen.
Inbördeskriget i Republiken Kongo är till stor del finansierat av oljein-
komster. Problemställningen är likartad i andra delar i Afrika. I fallet Repub-
liken Kongo begränsas omvärldens möjligheter att agera av det faktum att
ingen av de krigförande parterna visat någon vilja till förhandlingar. Under
nuvarande omständigheter finns det inga förutsättningar för att bedriva bila-
teralt bistånd eller att verka för att landets oljeinkomster skall komma be-
folkningen till del. Svenska missionsförbundet är sedan många år aktivt i
Republiken Kongo och bedriver ett begränsat och småskaligt bistånd som
finansieras av Sida.
Utskottet ser med djup oro på utvecklingen i Republiken Kongo och menar
att det internationella samfundet och enskilda länder med goda kontakter i
området måste agera kraftfullt för att den nuvarande utvecklingen skall bry-
tas och en fredlig och demokratisk återuppbyggnad bli möjlig.
Med vad ovan anförts anses motion U216 (fp, c) yrkande 3 besvarad.
Miljöpartiet de gröna framhåller i partimotion N275 (mp) yrkande 11 vind-
kraftens lämplighet som en del av biståndet.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att vindkraften är lättskött och
kan användas helt lokalt. Vindkraften förutsätter inte ett högteknologiskt
samhälle varför den på många håll blivit en naturlig del av u-landsbiståndet.
På samma sätt bör vindkraften bli en del av samarbetsprojekten för ener-
gifrågorna för östra Europa, där den kan ersätta många miljöförstörande
energislag.
Utskottet konstaterar att satsningar på förnybar energi i samband med stöd
till utvecklingsländer är en prioriterad del av svenskt bistånd. Aktuella pro-
jekt är bl.a. en studie av vindkraftspotentialen i Eritrea samt ett pilotprojek
beträffande solceller i Zambia med fokus på uthållig drift och effektivt un-
derhåll av systemen.
Med vad ovan anförts anses motion N275 (mp) yrkande 11 besvarad.
Propositionen (s. 40) - Naturbruk
Vägledande för Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete, inom området som
har hållbar utveckling som mål, är det handlingsprogram som Sida antog år
1996 och som tillstyrkts av regeringen och riksdagen (skr. 1996/97:2).
Huvudinriktningen är att integrera de sociala, ekonomiska och miljömässi-
ga aspekterna i utvecklingssamarbetet. Det viktigaste instrumentet för att
säkra att detta sker på ett långsiktigt och konsekvent sätt är landstrategierna
Särskilt angeläget är att stärka samarbetsländernas institutionella kapacitet
och strategier för att främja arbetet med hållbar utveckling. Sverige fäster
stor uppmärksamhet vid denna problematik, särskilt inför nästa års möte med
FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) som behandlar jordbruks-
och markfrågorna som särskilt tema. Det är också angeläget att fortsätta att
stödja kapacitetsuppbyggnad och nätverksbyggande genom stöd till Global
Water Partnership (GWP), vars kansli är knutet till Sida.
Arbetet att förverkliga de internationella miljökonventionerna kräver nya
former och metoder för såväl det multilaterala som det bilaterala utveck-
lingssamarbetet. Metoderna bör leda till ett ökat samarbete med mottagarna i
syfte att bredda kunskapen om de krav som konventionerna ställer och utreda
förutsättningarna för att bygga upp kompetens inom respektive område.
Inom kemikalieområdet är det särskilt viktigt att förbättra underlaget inför de
internationella miljöförhandlingarna.
Motionerna
Att utvecklingsländerna själva klarar livsmedelsförsörjningen för sina med-
borgare är helt avgörande för den globala fattigdomsbekämpningen. Ett
omfattande livsmedelsbistånd från exempelvis EU försvårar denna strävan.
Den ojämna fördelningen av jordbruksmarken är på många håll i Afrika det
största strukturella hindret för att klara livsmedelsförsörjningen. Bruknings-
rätt kan inte ersätta den trygghet och långsiktighet som kännetecknar ägande-
formen. Stöd till jordreformer bör sålunda spela en framträdande roll i det
svenska biståndet till landsbygdsutveckling. Centerpartiet anser därför i
motion 1999/2000:U210 (c) yrkande 8 att än större vikt måste läggas vid att
biståndet inriktas på stöd till ett miljömässigt hållbart jordbruk som kan
garantera den nationella livsmedelsförsörjningen. I yrkande 17 anser Center-
partiet att Sverige i utvecklingssamarbetet med de afrikanska samarbetslän-
derna bör lyfta fram nödvändigheten av en mer ändamålsenlig jordbrukspo-
litik. Erfarenheterna från framgångsrika länder understryker behoven av
satsningar på jordbruket. En fungerande livsmedelsförsörjning, ökad handel
och ökade exportmöjligheter ger upphov till varaktiga inkomstkällor som ger
underlag för fortsatt utveckling.
Utskottets överväganden
Centerpartiet anser i motion U210 (c) yrkande 8 att än större vikt måste
läggas vid att biståndet inriktas på stöd till ett miljömässigt hållbart jordbr
Utskottet konstaterar att vägledande för Sveriges bilaterala utvecklings-
samarbete, syftande till hållbar utveckling, är det handlingsprogram som Sida
antog år 1996 och som tillstyrkts av regeringen och riksdagen (skr.
1996/97:2). Huvudinriktningen är att integrera de sociala, ekonomiska och
miljömässiga aspekterna i utvecklingssamarbetet.
Arbetet att förverkliga de internationella miljökonventionerna kräver nya
former och metoder för såväl det multilaterala som det bilaterala utveck-
lingssamarbetet. Metoderna bör leda till ett ökat samarbete med mottagarna i
syfte att bredda kunskapen om de krav som konventionerna ställer.
Utskottet konstaterar att genom Sida ges stöd till en mängd olika insatser
som syftar till miljömässigt hållbart jordbruk. Stöd ges också t.ex. till jord-
bruksforskning genom det multilaterala systemet (de s.k. CGIAR-instituten)
och genom nationella jordbruksforskningsinstitutioner.
Utskottet konstaterar att EU:s livsmedelsbistånd dels är inriktat på huma-
nitär hjälp till flyktingar, krigsdrabbade länder och till människor som drab-
bas av naturkatastrofer och beslutas av ECHO-kommittén, dels på aktiviteter
som beslutas av Livsmedelsbiståndskommittén och följer en förordning från
1995 för livsmedelsbistånd.
Ett av målen för biståndet är att främja livsmedelssäkerhet. Det övergri-
pande målet för svensk strategi inom området är att stödja fattiga länder i att
utforma långsiktiga strategier för livsmedelssäkerhet och ge dem stöd för att
öka jordbruksproduktionen. Sverige har i olika forum understrukit vikten av
livsmedelssäkerhet. Inom WTO-förhandlingarna har Sverige bl.a. verkat för
att u-ländernas livsmedelssäkerhet lyfts fram.
Med vad ovan anförts anses motion U210 (c) yrkande 8 besvarad.
I motion U210 (c) yrkande 17 lyfts nödvändigheten av en mer ändamålsenlig
jordbrukspolitik i Afrika fram.
Utskottet konstaterar att många afrikanska länder har naturliga förutsätt-
ningar för att både försörja sina befolkningar och exportera livsmedel.
Många gånger har omfattande livsmedelsbistånd försämrat inhemska livsme-
delsproducenters förutsättningar. Också det faktum att i-världen till stor del
hållit sina marknader stängda har bidragit till denna situation. Frågan har
koppling till internationell handelspolitik och kommer att behandlas i den
kommande WTO-rundan. Inom EU har Sverige verkat för en liberalisering
av unionens politik vad gäller livsmedelsimport. Utskottet kan också kon-
statera att de ekonomiska reformprogram som många afrikanska länder har
genomfört har förbättrat förutsättningarna för jordbruket, något som har gett
positiva resultat i ett flertal länder. I Sidas landprogrammerade bistånd ges
landsbygdsutveckling en framträdande plats, och biståndet utformas efter
förhållandena i varje land. Ett generellt drag är att stöd till kvinnors roll i
livsmedelsproduktionen har haft positiva resultat.
Med vad ovan anförts anses motion U210 (c) yrkande 17 besvarad.
Propositionen (s. 70) - Ekonomiska reformer
Ekonomiska reformer är en förutsättning för långsiktig ekonomisk och social
utveckling och en effektiv fattigdomsbekämpning. Många av de länder som
erhåller svenskt stöd har genomfört reformprogram i mer än ett årtionde.
Resultaten är överlag positiva vad gäller makroekonomisk stabilitet och
tillväxt.
För att uppnå hållbara förbättringar krävs att reformprocesserna fördjupas
och mer inriktas på strukturella och institutionella reformer. Flertalet länder
som erhållit svenskt stöd har emellertid en tung skuldbörda som måste angri-
pas för att nå en stabil ekonomisk utveckling. Bidraget till ekonomiska re-
former koncentreras till fattiga länder med svår skuldsituation, som genom-
för ekonomiska reformprogram. Stödet ges främst till länder med vilka Sve-
rige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete och ges i samordning med
IMF, Världsbanken och andra givare.
Förändrade former för beredningen av stödet till ekonomiska reformer in-
nebär snabbare beslut som kan underlätta den ekonomiska reformprocessen
och möjligheterna för mottagarlandet att fullgöra sina förpliktelser gentemot
de multilaterala institutionerna. De riktlinjer som skall gälla för det svenska
betalningsbalansstödet är under utarbetande.
Sverige har under en lång tid prioriterat och internationellt verkat för en
långsiktig lösning på skuldbördan för de fattigaste och mest skuldsatta län-
derna.
1996 lanserade Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken ett
initiativ för skuldlättnader för de mest skuldtyngda länderna (det s.k. HIPC-
initiativet). Initiativet, som bygger på att skuldländerna för en sund ekono-
misk politik, omfattar alla typer av fordringsägare och syftar till att ge län-
derna en hållbar skuldsituation. För många av de fattigaste länderna är
skuldbördan ett avgörande hinder för utveckling. Vid G7-mötet i Köln i juni
1999 enades medlemmarna om ett förslag till utvidgning av det s.k. HIPC-
initiativet för skuldlättnader för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna.
Motionerna
I den enskilda motionen 1999/2000:U201 (m) uppmärksammas behovet av
skuldavskrivningar i biståndet och det faktum att de kristna kyrkorna i Sveri-
ge och omvärlden har tagit ett initiativ för de fattigaste länderna inom kam-
panjen Jubel 2000. De skulder som man nu föreslår skall avskaffas är de som
tynger många fattiga länder i tredje världen. Moderata samlingspartiet har
markerat frågans betydelse genom att avsätta drygt 800 miljoner kronor i sitt
budgetförslag för skuldavskrivningar.
Att skriva av de skulder som Afrika har är i allt väsentligt inte en fråga om
resurser. Europa bör enligt, motionärerna i 1999/2000:U204 (m) yrkande 10,
kunna ta ett särskilt ansvar för att finansiera en skuldavskrivning i Afrika i
samverkan med övriga i-länder. Det viktiga med skuldavskrivningarna är att
de sker på ett sådant sätt att de faktiskt främjar utvecklingen och inte gynnar
korruption och vanstyre. I yrkande 11 krävs att de belopp som skuldavskriv-
ningar frigör skulle kunna villkoras med att motsvarande satsningar görs från
statsmakten på grundläggande hälsovård och utbildning. Skuldavskrivningen
kunde därmed bli ett instrument att förverkliga den satsning på fundamentala
utvecklingsfaktorer som är nödvändig för att möjliggöra en snabb och ut-
hållig tillväxt.
Folkpartiet understryker i motion 1999/2000:U206 (fp) yrkande 13 vikten av
att mer kraftfullt stödja ekonomiska reformer i de nya demokratierna och
understryker vikten av att förhindra att biståndet ges i former som snedvrider
mottagarländernas ekonomier (yrkande 14) och vikten av att bidra med insat-
ser för att länderna själva ska utveckla mer kapacitet och kompetens om
skuldfrågor och ekonomiska reformer (yrkande 15).
Centerpartiet välkomnar Världsbankens och IMF:s gemensamma initiativ
(HIPC) som syftar till att lätta skuldbördan för de fattigaste och mest skuld-
tyngda länderna. Motionärerna menar dock att HIPC-initiativet är otillräck-
ligt. Ökade svenska resurser krävs för att få till stånd de globala beslut om
substantiella avskrivningar av de fattiga ländernas skulder som bl.a. kam-
panjen Jubel 2000 driver. Centerpartiet kräver i motion 1999/2000:U210 (c)
yrkande 9 ökade resurser för skuldavskrivningar som tillsammans med in-
stitutionella reformer i länderna och samordning av biståndsanslagen kan
leda till verkliga förändringar. Vidare krävs i yrkande 12 att Sverige som
biståndsgivare bör ställa högre krav på mottagarländernas regeringar vad
gäller bra regeringsstyre (good governance) och rationell ledning av bistån-
det och kräva att det tillsätts oberoende antikorruptionsenheter samt införs
tydliga och klara regler för redovisning och öppenhet i biståndsprogram.
Kristdemokraterna konstaterar i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 6 att
för många utvecklingsländer utgör skuldbördan ett enormt problem som
kraftigt begränsar och ibland omöjliggör dessa länders möjlighet att utveck-
las. Sverige måste ta ett större ansvar att hjälpa de värst skuldsatta länderna
att föra en konsekvent ekonomisk politik som kan främja utveckling och
tillväxt för att ta sig ur skuldkrisen.
I flerpartimotionen 1999/2000:U216 (fp, c) yrkande 1 krävs att Sverige en-
gagerar sig för att lätta på den skuldbörda som lamslår utvecklingen i stora
delar av tredje världen.
Vänsterpartiet kräver i partimotion 1999/2000:U217 (v) yrkande 7 att ansla-
get till ekonomiska reformer, d.v.s. skuldlättnader, från effektivitetssynpunkt
borde inordnas under landramen och knytas samman med demokratiaspekten
när det gäller att bevilja skuldlättnader till olika u-länder.
Utskottets överväganden
Motionerna U201 (m), U204 (m) yrkandena 10 och 11, U206 (fp) yrkandena
13-15, U210 (c) yrkandena 9 och 12, U215 (kd) yrkande 6 samt U216 (fp, c)
yrkande 1 tar upp frågan om skuldavskrivningar till länder i tredje världen.
Utskottet delar många av de synpunkter som motionärerna framför. Skuld-
bördan utgör i många av de fattigaste länderna ett avgörande utvecklingshin-
der. Det är därför positivt att Sverige under lång tid har tillhört de mest akt
va aktörerna på "skuldområdet", både genom att medverka till en rad inter-
nationella skuldlättnadsprogram för de fattigaste länderna och genom att
lämna betydande finansiella bidrag för dessa insatser. Sverige har också givit
omfattande bilateralt stöd till skuldtyngda länder genom nedskrivning eller
avskrivning av svenska fordringar samt genom stöd till ländernas skuld-
tjänstbetalningar till andra långivare. Utskottet ställer sig bakom denna poli-
tik och noterar med tillfredsställelse att regeringen i budgetpropositionen ger
fortsatt hög prioritet åt frågan genom en ökning av anslaget för skuldavskriv-
ningar för år 2000.
Samtidigt är skuldlättnader endast en del av lösningen på de fattigaste län-
dernas problem. För att insatser skall bidra till en hållbar ekonomisk utveck-
ling krävs att länderna i fråga för en ansvarsfull ekonomisk politik. Svensk
skuldpolitik bedrivs därför i samma sammanhang som stöd till fattigdomsbe-
kämpning, ekonomiska reformer och institutionsbyggande i samarbetslän-
derna. Denna integrerade syn på skuldlättnader har fått ökad acceptans inter-
nationellt; bl.a. är det värt att notera den ökade vikt som Världsbanken och
Internationella valutafonden börjat lägga vid att stödja länken mellan fattig-
domsbekämpning och skuldlättnader.
Det av Världsbanken och IMF igångsatta s.k. HIPC-initiativet (Heavily
Indebted Poor Countries) är det hittills mest långtgående internationella
programmet för skuldlättnad. Utskottet stöder detta initiativ och anser, i
likhet med regeringen, att HIPC-initiativet bör utgöra ramen för de flesta
svenska skuldlättnadsåtgärder, antingen genom direkt stöd till programmet
eller genom kompletterade åtgärder.
Skuldlättnadsprogram formuleras i allmänhet i internationella samman-
hang, och att mottagarländer för en ansvarsfull ekonomisk politik tillhör de
krav givarna ställer. Som bilateral givare fäster Sverige vidare stor vikt vid
demokratisk utveckling och respekt för de mänskliga rättigheterna. I detta
sammanhang har Sverige och andra givare alltmer uppmärksammat korrup-
tion som ett utvecklingshinder.
Insatser för skuldavskrivningar är i många hårt skuldsatta länder ett verk-
tyg att frigöra resurser för ländernas nödvändiga satsningar i bl.a. hälsovård
och utbildning. Det är av yttersta vikt att sådana satsningar verkligen sker.
Likaså är det nödvändigt att minimera risken för att biståndsmedel försvinner
i korruption. Reformprogrammen inom HIPC-initiativet har blivit alltmer
inriktade på det mottagande landets ansvarstagande, öppenhet och bekämp-
ning av korruption. Utskottet har vidare noterat att vissa mottagarländer i
samband med skuldavskrivningar gjort åtaganden att göra motsvarande ök-
ningar i utgifter för hälsovård och utbildning.
Enskilda organisationer i både nord och syd har visat ett konstruktivt en-
gagemang för opinionsbildning när det gäller de fattigaste ländernas skuld-
sättning. Arbetet har bl.a. resulterat i kampanjen Jubel 2000, som bedrivs i
ett dussintal industriländer och ett trettiotal utvecklingsländer. Enskilda
organisationer kommer att ha en fortsatt viktig roll för att öka det folkliga
deltagandet i de fattiga länderna vid formulering av program för ekonomiska
reformer och fattigdomsbekämpning.
Motionerna U201 (m), U204 (m) yrkandena 10 och 11, U206 (fp) yrkandena
13-15, U210 (c) yrkandena 9 och 12 samt U216 (fp, c) yrkande 1 anses med
vad utskottet ovan anfört besvarade. Motionerna U215 (kd) yrkande 6 av-
styrks.
I motion U217 (v) yrkande 7 föreslås att anslaget för skuldlättnader inordnas
i landramarna. Utskottet delar motionärens syn att skuldlättnadsåtgärder bör
präglas av långsiktighet och kompletteras med stöd för fattigdomsbekämp-
ning och institutionsuppbyggnad. Att anslag för ekonomiska reformer - i
praktiken medlen för skuldlättnader - inte hör till det landprogrammerade
biståndet beror på att utbetalningarna är stora och sker vid enstaka tillfällen
vanligtvis efter särskilda beslut och efter bredare internationella överens-
kommelser. Behovet av att ha beredskap för snabba utryckningar liksom ett
fortsatt stöd till HIPC-processen talar för att särskilda medel för skuldlättna
der behöver anvisas även framöver. Det är dock utskottets mening att kom-
pletterande insatser bör bedrivas inom det landprogrammerade samarbetet.
Vidare är frågan om skuldlättnader en viktig del i den fortgående bilaterala
dialog som Sverige för med sina samarbetspartner.
Med vad ovan anförts avstyrks motion U217 (v) yrkande 7.
Propositionen (s. 42) - Forskningssamarbete
Målet för forskningssamarbetet är att stärka utvecklingsländernas forsk-
ningskapacitet och främja utvecklingsinriktad forskning genom stöd till
forskningssamarbete med och mellan utvecklingsländer, stöd till internatio-
nell forskning med inriktning på utvecklingsländer och u-landsrelaterade
problem samt stöd till u-landsforskning i Sverige.
Sida/SAREC presenterade under 1998 två dokument, "Riktlinjer för forsk-
ningssamarbete" samt "Forskningssamarbetet år 2001 - en skiss". Dessa
dokument ligger till grund för utvecklingen av olika delar av verksamheten,
inklusive den expansion av forskningssamarbetet som påbörjats. Utveck-
lingsinriktad forskning tillgodoses till stor del genom olika ämnesinriktade
program. Verksamheten har inriktats mot insatser inom en rad tematiska
områden.
Stödet till svensk u-landsforskning har ökat och bl.a. inriktats på basstöd
till forskningsmiljöer. Olika avdelningar inom Sida har vidare getts möjlighet
att utnyttja programmet för en utveckling av respektive resursbas.
Motionerna
Moderaterna menar i 1999/2000:U204 (m) yrkande 6 att sjukdom och ohälsa
är ett dominerande problem som både är en orsak till och ett resultat av un-
derutvecklingen. Motionärerna menar bl.a. att erfarenheterna från andra
länder pekar på hur väsentliga satsningar på hälso- och sjukvård är för ut-
vecklingen. De pekar på att det inte finns en marknad för läkemedel och
vacciner och därför inte finns tillräckliga ekonomiska incitament att tillverka
och sälja vacciner. Det behövs stöd till forskning eller fondkapital som kan
öka köpkraften.
Ett av de större problemen är att få fram effektiva och billiga mediciner
mot tropiska sjukdomar.
Kristdemokraterna menar att miljontals liv kan räddas om internationell
hälsoforskning inriktas mot de fattiga ländernas sjukdomar. Mycket tyder på
att problemet inte är begränsningar inom vetenskapen utan företagens ovilja
att rikta forskningen mot dessa problem och rika länders oförmåga att inves-
tera i sådana forskningsprogram. Internationella organisationer som WHO
och FAO får inte tillräckligt med bidrag för att själva bedriva forskningen.
Kristdemokraterna anser i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 7 att en
strategi måste utarbetas för samarbete mellan den rika och den fattiga världen
vad gäller hälsoforskningen. Sverige och andra givarländer måste tillsam-
mans med de internationella organisationerna garantera att det finns markna-
der för vaccin mot t ex malaria, tuberkulos och aids.
Utskottets överväganden
Moderaterna menar i U204 (m) yrkande 6 att sjukdom och ohälsa är ett do-
minerande problem som både är en orsak till och ett resultat av underutveck-
lingen. Motionärerna menar bl.a. att erfarenheterna från andra länder pekar
på hur väsentliga satsningar på hälso- och sjukvård är för utvecklingen i sin
helhet. Kristdemokraterna anser i motion U215 (kd) yrkande 7 att en strategi
måste utarbetas för samarbete mellan den rika och den fattiga världen vad
gäller hälsoforskningen.
Allmänt kan konstateras att andelen av världens forskning som läggs ned
på utveckling av läkemedel för tropiska sjukdomar är mycket liten. Anled-
ningen till detta, anser vissa forskare, är att det inte finns en tillräckligt
marknad för sådana läkemedel, på grund av den fattiga befolkningens dåliga
köpkraft. Det har lanserats förslag som innebär att FN-organen måste spela
en mycket större roll och att de internationella patentsystemen, som ofta
förhindrar att forskningsresultaten kan komma fattiga människor till godo,
bör ses över. Det har även väckts förslag om en fond som garanterar en
framtida marknad för vaccin mot tropiska sjukdomar - främst malaria, aids
och tuberkulos.
Utskottet har inhämtat att Sverige bedriver omfattande bilateralt samarbete
med bl.a. Vietnam, Etiopien, Tanzania, Mozambique och Nicaragua. Hu-
vudmålet är att bygga upp en forskningskapacitet i länderna. Liknande stöd
till Uganda är under beredning.
Regionalt i östra och södra Afrika stöds ett nätverk för forskning och re-
produktiv hälsa. Ett forskningscenter för ändamålet kommer att etableras i
Zimbabwe. I Centralamerika stöds ett forskarutbildningsprogram på master-
nivå där bl.a. Karolinska institutet medverkar. Ett antal internationella forsk
ningsprogram stöds genom WHO avseende tropikmedicin och reproduktiv
hälsa. I Bangladesh stöds ett internationellt forskningsinstitut med fokus på
diarrésjukdomar.
Med vad ovan anförts anses motionerna U204 (m) yrkande 6 och U215 (kd)
yrkande 7 besvarade.
Propositionen (s. 43) - Humanitärt bistånd och konfliktförebyggande
aktiviteter
Det samlade svenska humanitära biståndet kommer fortsättningsvis att ligga
på en jämfört med andra länder förhållandevis hög nivå. Utbetalningar för
humanitära insatser uppgick 1998 till drygt 900 miljoner kronor och beräk-
nas 1999 överstiga en miljard kronor. Ett huvudtema vid ECOSOC:s möte år
1999 var behovet av en effektivare samordning mellan olika biståndsformer i
återuppbyggnadsskedet efter en konflikt eller naturkatastrof.
Det humanitära biståndet omfattar förutom akuta insatser också grundläg-
gande samhällelig återuppbyggnad. I första hand är det fråga om hälsovård,
vatten och sanitet, jordbruks- och boskapsnäring samt skolundervisning. För
det humanitära biståndet i samband med väpnade konflikter redovisar Sida
under 1998 att nära hälften av förbrukade medel avsåg återuppbyggnad.
Många erfarenheter visar på skolans betydelse när det gäller förebyggande av
konflikter. Utan tillgång till undervisning dras barn och ungdom till en va-
penburen verksamhet som uppfattas ge både trygghet och försörjning.
Det nära sambandet mellan humanitära katastrofer och väpnade konflikter
gör det angeläget att skapa god förståelse för konflikters skeenden, deras
olika aktörer och biståndets roll i förhållande till konfliktförloppet. På upp-
drag av regeringen har Sida utarbetat en strategi för konfliktförebyggande
och konflikthantering inom det humanitära biståndet.
Sida har genomfört kapacitetsbedömningar av svenska och internationella
enskilda organisationer som mottar omfattande svenskt stöd. Det har bland
annat gällt insatser på minröjningsområdet. Under våren 2000 kommer Sida
att rapportera om arbetet med utformningen av svensk policy vad gäller
humanitär minröjning.
Motionen
Kristdemokraterna menar i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 13 att
katastroferna i Turkiet, men också flyktingkrisen i Kosovo visar med stor
tydlighet på behovet av en väsentligt stärkt internationell katastrofberedskap
för stora humanitära kriser. Motionärerna menar att av de planerade svenska
anslagen är en stor del redan intecknade och att det finns en mycket liten
beredskap och reserv för nya katastrofer. Därför krävs att Sverige ger hög
prioritet åt och stöd till en bättre internationell katastrofberedskap och att
anslaget för denna verksamhet ökas med 135 miljoner kronor för budgetåret
2000.
Utskottets överväganden
Kristdemokraterna menar i 1999/2000:U215 (kd) yrkande 13 att det krävs en
väsentligt stärkt internationell katastrofberedskap.
Utskottet understryker att vid flyktingkatastrofen på grund av konflikten i
Kosovo var Sverige en av de första bidragsgivarna till UNHCR:s insatser
genom det utrymme för extraordinära insatser som ryms i det svenska sam-
arbetsavtalet med UNHCR.
Vidare har Sverige i uppföljningen av det internationella årtiondet för åt-
gärder i samband med naturkatastrofer (International decade for Natural
Disas-ter reduction IDNDR) verkat för såväl analys av erfarenheter, koppling
till utvecklingsinsatser för att minska effekten av naturkatastrofer på särskil
sårbara områden och människor som för att stärka samarbete mellan FN och
forskarvärlden. Sverige har varit ett av de mer pådrivande länderna när det
gäller samordning av internationella insatser i akuta situationer. Det gäller
såväl avseende principer för internationellt agerande i politiskt känsliga
situationer som beträffande mer operationell samordning.
Utskottet konstaterar att det humanitära biståndet för år 2000 har ökat av-
sevärt såväl avseende det multilaterala biståndet som det bilaterala. Trots
denna höjning kommer emellertid utrymmet för nya insatser att vara begrän-
sat på grund av gällande utgiftsbegränsningar inom biståndet och den höga
inteckningsgraden under 1999. Det gäller inte minst översvämningskatastro-
fen Mitch i Centralamerika, där Sverige spelat en pådrivande roll i att få fram
ett mer långsiktigt bistånd.
Utskottet vill understryka vikten av att Sverige lever upp till sina höga am-
bitioner vad gäller förmedling av katastrofbistånd och att, när katastrofsitua-
tioner och katastrofbehovet så kräver, medel tas i anspråk från andra poster
inom anslaget där nyttjandegraden inte varit den beräknade. Utskottet menar
också att möjligheter till omfördelningar och utnyttjande av reservationer bör
tas till vara för att täcka behovet av katastrofmedel.
Med vad ovan anförts anses motion U215 (kd) yrkande 13 besvarad.
Propositionen (s. 43) - Stöd till enskilda organisationers
utvecklingssamarbete
Ett starkt civilt samhälle är fundamentalt i ett lands utveckling. De organisa-
tioner som utgör en del av det civila samhället bereder människor en möjlig-
het att tillsammans med andra delta i beslut och påverka sin situation.
Svenskt bistånd skall medverka till att stärka det civila samhället, genom
bidrag till de enskilda organisationernas samarbete med lokala organisationer
i samarbetsländerna. Alltfler organisationer riktar sin uppmärksamhet mot
kapacitetsuppbyggnad och långsiktig samverkan med samarbetspartner i
mottagarländerna. Sida har strävat efter samordning och samverkan mellan
organisationerna både nationellt och internationellt.
Motionerna
Moderaterna understryker i motion 1999/2000:U204 (m) yrkande 12 att en
del av problemen med bistånd till korrupta eller misskötta länder kan avhjäl-
pas genom att kanalisera biståndet till andra parter. En ökad andel av bistån-
det bör därför gå till frivilligorganisationer.
I partimotion 1999/2000:U206 (fp) yrkande 21 understryks att enskilda män-
niskor och enskilda organisationer utgör själva basen för biståndsviljan.
Utredningar som gjorts rörande biståndet visar också att internationellt soli-
daritetsarbete genom enskilda organisationer är effektivt och baserat på unika
erfarenheter. Folkpartiet föreslår ett ökat anslag till posten enskilda organi-
sationer med ytterligare 215 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
De enskilda organisationernas ofta mycket konkreta verksamhet stärker det
svenska biståndets förankring i samhället. Enskilda organisationer har ofta
väl så goda förutsättningar som statliga organ att nå ut med ett lokalt inrikta
bistånd. Genom att samarbeta med organisationer i mottagarländerna främjas
en pluralistisk utveckling. Kombinationen av egen ansträngning och kom-
plettering med Sidamedel skapar goda incitament för aktiva enskilda organi-
sationer. Modellen är därför viktig att bevara. Centerpartiet menar i motion
1999/2000:U210 (c) yrkande 7 att Sida och andra myndigheter bör dra nytta
av de enskilda organisationernas erfarenheter, möjligheter och vilja att bidra
till biståndets utformning.
De enskilda organisationerna, ramorganisationerna, utgör enligt Kristdemo-
kraterna en ytterst viktig del av det bilaterala biståndsarbetet. Enligt Krist-
demokraterna kan de enskilda organisationernas kunskaper, erfarenheter och
kompetens med fördel användas i planeringen och genomförandet av såväl
nationella som internationella biståndsinsatser. Kristdemokraterna anser i
motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 4 att samråd med de enskilda organi-
sationerna bör ske kontinuerligt i biståndsplaneringen, framför allt i samband
med landstrategiarbetet.
I motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 21 krävs att samarbetet mellan UD
och enskilda organisationer åter får en fast form genom att återupprätta
NGO-sekretariatet och utse en NGO-ambassadör.
Utskottets överväganden
Moderaterna understryker i motion U204 (m) yrkande 12 att en del av pro-
blemen med bistånd till korrupta eller misskötta länder kan avhjälpas genom
att kanalisera biståndet till andra parter. En ökad andel av biståndet bör där-
för gå till frivilligorganisationer.
Utskottet konstaterar att en internationellt sett mycket stor andel av det
svenska biståndet går genom folkrörelser och enskilda organisationer. Det
handlar inte bara om den särskilda delposten, utan också om en stor andel av
den humanitära biståndet (f.d. katastrofbiståndet) och en stor andel av med-
len som går till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter. Cirka 30 % av
det bilaterala biståndet går till svenska, lokala och internationella enskilda
organisationer.
Utskottet menar att de enskilda organisationerna är viktiga både som aktö-
rer och som dialogpartner för regeringar och lokala eller regionala myndig-
heter. Utvärderingar och studier av de svenska enskilda organisationernas
arbete har visat att de största effekterna uppnås då det finns en fungerande
dialog mellan myndigheterna och det civila samhället.
De enskilda organisationerna kan emellertid inte ersätta staten utan de fun-
gerar som ett komplement.
Med vad ovan anförts avstyrks motion U204 (m) yrkande 12.
I partimotion U206 (fp) yrkande 21 understryks att enskilda människor och
enskilda organisationer utgör själva basen för biståndsviljan. Modellen är
därför viktig att bevara. Folkpartiet föreslår ett ökat anslag till posten ensk
da organisationer med ytterligare 215 miljoner kronor utöver regeringens
förslag.
Utskottet delar motionärernas syn att de enskilda organisationernas ofta
mycket konkreta verksamhet stärker det svenska biståndets förankring i
samhället. Enskilda organisationer har ofta väl så goda förutsättningar som
statliga organ att nå ut med ett lokalt inriktat bistånd. Genom att samarbeta
med organisationer i mottagarländerna främjas en pluralistisk utveckling.
Kombinationen av egen ansträngning och komplettering med Sidamedel
skapar goda incitament för aktiva enskilda organisationer. Modellen är därför
viktig att bevara. Utskottet menar emellertid, vilket framgår av ställningsta-
gandet ovan beträffande medelsfördelningen, att den fördelning regeringen
föreslagit är rimlig.
Med vad ovan anförts avstyrks motion U206 (fp) yrkande 21.
Centerpartiet menar i motion U210 (c) yrkande 7 att Sida och andra myndig-
heter bör dra nytta av de enskilda organisationernas erfarenheter vad gäller
biståndets utformning. Även enligt Kristdemokraterna kan de enskilda orga-
nisationernas kunskaper, erfarenheter och kompetens med fördel användas i
planeringen och genomförandet av såväl nationella som internationella bi-
ståndsinsatser. Motionärerna menar i motion U215 (kd) yrkande 4 att samråd
med de enskilda organisationerna bör ske kontinuerligt i biståndsplaneringen,
framför allt i samband med landstrategiarbetet.
Utskottet har inhämtat att en ny gemensam landstrategihandbok för Si-
da/UD är under utarbetande, där metodfrågan om samråd med såväl svenska
enskilda organisationer som representanter för det civila samhället i samar-
betsländerna beaktas.
Utskottet delar mycket av vad motionärerna framför. Enskilda organisatio-
ners förankring i samhället och i den svenska folkbildningstraditionen har
haft och kan även i framtiden ha stor betydelse för utformningen av svenskt
utvecklingssamarbete. Motionärernas åsikter ligger i linje med regeringens
politik.
Utskottet konstaterar vidare att inom Utrikesdepartementet är kontakter
med enskilda organisationer, såväl i Sverige som internationellt, en integre-
rad del av den dagliga verksamheten. Dessutom finns en rad samrådsgrupper
mellan UD och enskilda organisationer:
? Folkrörelserådet är ett forum för policydialog mellan regeringen och
enskilda organisationer. Rådet sammankallas 2-3 gånger per år.
?
? Informationsmöten inför utvecklingsrådet äger rum två gånger per år
med Liaison Committee Sveriges medlemmar.
?
? Enskilda organisationer kallas till orientering/samråd inför möten i FN:s
kommission för mänskliga rättigheter.
?
? Rådet för freds- och säkerhetsfrämjande insatser sammankallas 3-4
gånger per år för dialog med UD, där enskilda organisationer och före-
trädare för den akademiska världen möts för att diskutera olika policy-
frågor.
?
Samarbetet med enskilda organisationer är mest utvecklat på området inter-
nationellt utvecklingssamarbete, men inom det handelspolitiska området har
under de senaste ett och ett halvt åren ansträngningar gjorts för att öka sam-
råd med intresseorganisationer, nu senast inom ramen för förberedelserna
inför den nya WTO-rundan.
Med vad ovan anförts anses motionerna U210 (c) yrkande 7 och U215 (kd)
yrkande 4 besvarade.
Vidare krävs i U215 (kd) yrkande 21 att samarbetet mellan UD och enskilda
organisationer åter får en fast form genom att återupprätta NGO-sekretariatet
och utse en NGO-ambassadör.
Det ankommer inte på utskottet att föreskriva i vilka former samarbetet
mellan UD och enskilda organisationer skall bedrivas. Utskottet har emeller-
tid inhämtat att en handläggare för frågor kring enskilda organisationer och
det civila samhället har tillsatts inom policygruppen i enheten för internatio-
nellt utvecklingssamarbete. Med det ovan anförda anser utskottet att det inte
finns samma behov som tidigare av en särskild NGO-enhet.
Med vad ovan anförts avstyrks motion U215 (kd) yrkande 21.
Propositionen (s. 45) - Information, rekrytering och resursbasutveckling
Under 1998 har Sida satsat på en bred informationskampanj riktad mot all-
mänheten med fokus på demokrati och mänskliga rättigheter.
Sett över en längre tid har allmänhetens stöd för utvecklingssamarbete
minskat även om de två senaste mätningarna visar ett ökat stöd för bistånd.
För att stärka opinionen planerar Sida bl.a. att öka masskommunikationen
och skapa mer debatt, ett arbete som inletts under 1998.
Under 1998 har en kraftig ökning av programmet för multilaterala biträ-
dande experter (JPO) inletts. Rekryteringen inom demokrati- och MR-
området har ökat liksom för Minor Field Studies (MFS)-programmet. Ett
utvecklingsarbete har inletts avseende vissa utbytes- och stipendieprogram.
Högskoleverket och universiteten kommer att hantera programmen med Sida
som delfinansiär. Rekryteringar av valexperter och observatörer är fortsatt
prioriterat och förväntas också fortsättningsvis ha hög volym.
Motionerna
Kristdemokraterna anser i partimotionen 1999/2000:U215 (kd) yrkande 3 att
det krävs en bred och omfattande informationskampanj i Sverige om bistån-
det och dess möjlighet att förändra livsvillkoren till det bättre för de fatti-
gaste i världen. Kristdemokraterna önskar avsätta 50 miljoner kronor utöver
regeringens anslag till information under anslagsposten A 1.2 Bilateralt
utvecklingssamarbete. Av dessa medel bör även en betydande del användas
för information om barnens situation i vårt närområde i Öst- och Centraleu-
ropa.
Utskottets överväganden
Kristdemokraterna hävdar i motion U215 (kd) yrkande 3 att det krävs en
bred och omfattande informationskampanj i Sverige om biståndet.
Utskottet konstaterar att målet för informationsverksamheten är att öka
stödet hos allmänheten för långsiktigt utvecklingssamarbete, öka kunskapen
om och intresset för utvecklingsfrågor samt att främja debatt om dessa frå-
gor. Sidas informationsstrategi är att:
- skapa bättre effekt av de samlade medel som kanaliseras till utvecklingsin-
formation,
- förmå utvecklingssamarbetets genomförare att aktivera sitt eget informa-
tionsarbete,
- utveckla Sidas egen informationsverksamhet.
Utskottet har inhämtat att planer finns på Sida att på ett effektivt och koordi
nerat sätt involvera olika aktörer (enskilda organisationer, skolor, näringsliv
fackföreningsrörelsen och andra delar av det civila samhället) till ett samlat
informationsarbete för att öka genomslagskraften i detsamma.
Sida kommer under nyåret att genomföra en stor informationssatsning på
temat miljö för hållbar utveckling. Dessutom finns tankar att lyfta fram fat-
tigdomsfrågor, jämställdhet och barnfrågor på ett tydligare sätt inom ramen
för övrig informationsverksamhet.
Med vad ovan anförts avstyrks motion U215 (kd) yrkande 3.
Samarbete med länder och regioner
Propositionen (avsnitt 3.6 s. 46-54)
Afrika
De mörka inslagen i Afrikabilden bör inte skymma de framsteg som görs.
Demokratiska val äger rum, t.ex. har den långvariga militärregimen i Nige-
ria, Afrikas folkrikaste land med stor regional betydelse, ersatts av civilt
styre. I många länder har det civila samhället stärkts, vilket gjort det möjli
för olika samhällsgrupper att uttrycka sina åsikter och intressen klarare. En
omläggning av den ekonomiska politiken mot ökad marknadsorientering har
lett till att en tidigare nedåtgående trend vänts under 1990-talet. För att den
utbredda fattigdomen skall kunna minskas krävs emellertid en betydligt
högre tillväxttakt än vad som för närvarande är fallet, parad med större be-
slutsamhet att möta de fattigaste gruppernas behov.
Utvecklingen i Afrika ställer stora krav på den konfliktförebyggande och
konfliktlösande kapaciteten i regionen. Sverige stöder därför regionala och
subregionala strävanden för en lösning av konflikterna samtidigt som vi
verkar för en tydlig anknytning till FN och betonar världsorganisationens
ansvar. Det svenska utvecklingssamarbetet är fattigdomsinriktat och långsik-
tig vilket ger en grundval för dialog inte minst med samarbetsländer i kris
eller krig. Biståndet bör upprätthållas så länge omständigheterna inte omin-
tetgör ett rimligt resultat. Biståndet kan också i sig vara ett verksamt instru
ment för att främja en fredlig utveckling.
Det svenska utvecklingssamarbetet skall även i fortsättningen inriktas på
att stödja ekonomiska reformprocesser och bidra till att minska fattigdomen.
Fortsatt stöd till en demokratisk samhällsutveckling och främjandet av
mänskliga rättigheter spelar en central roll. Svenskt stöd går i ökad utsträck-
ning till konfliktförebyggande åtgärder, konfliktlösning och återuppbygg-
nad.
Alla dessa aspekter är väsentliga inslag i den skrivelse om en förnyad Af-
rikapolitik som regeringen i mars 1998 överlämnade till riksdagen (skr.
1997/98:122). Genomförandet av den förnyade Afrikapolitiken sker i stor
utsträckning inom ramen för arbetet med att utarbeta landstrategier för stödet
till de afrikanska samarbetsländerna, i vilket också det civila samhället spela
en betydelsefull roll.
Det bredare och mer långsiktiga samarbetet mellan Sverige och Afrika
kommer att främjas genom närmare kontakter med näringslivet, med enskil-
da organisationer och med andra institutioner i Sverige. Satsningen på Sydaf-
rika är ett praktiskt exempel på detta. Ett treårigt samarbetsavtal med Sydaf-
rika undertecknades i början av 1999. Stödet syftar framför allt till att med-
verka till stärkandet av det nya Sydafrika och dess demokratiska institutioner
samt till att bredda samarbetet mellan Sverige och Sydafrika.
Regeringen har våren 1999 antagit riktlinjer för ett ökat samarbete med
Västafrika. Ett led i strävan att öka detta samarbete är öppnandet av en am-
bassad i Dakar i Senegal nästa år. Ett planeringsarbete för biståndsinsatser i
regionen har påbörjats. Dessa insatser i Västafrika kan finansieras genom
medel som avsatts för regionala insatser.
Sveriges utvecklingssamarbete med Etiopien och Eritrea har fortsatt trots
konflikten länderna emellan. Det svenska biståndet till de båda länderna är
långsiktigt och fattigdomsinriktat. Konflikten har emellertid medfört att
utbetalningstakten har minskat och att genomförandet av vissa projekt har
försenats. Särskilt för Eritrea är reservationerna mycket stora.
Beredskap bör finnas för ökat stöd till främst MR- och demokratiinsatser i
Kenya i enlighet med den landstrategi som antagits. Den politiska och eko-
nomiska utvecklingen i Moçambique är fortsatt positiv och en ökad medels-
tilldelning för utvecklingssamarbetet är motiverad. På grund av kriget och
ekonomisk instabilitet har inget nytt samarbetsavtal ingåtts med Angola. Den
humanitära situationen försämras kontinuerligt och landet är på gränsen till
en humanitär katastrof. Det svenska biståndet såväl inom som utom landra-
men har koncentrerats till insatser av humanitär karaktär.
Den demokratiska utvecklingen i Zambia har de senaste åren stagnerat vil-
ket påverkat utformningen och inriktningen av det svenska utvecklings-
samarbetet. Zimbabwe har den senaste tiden präglats av politisk och ekono-
misk instabilitet. Under 1999 pågår en översyn av det svenska utvecklings-
samarbetet med Zimbabwe. Ett särskilt rättighetsperspektiv kommer att
anläggas och en ny landstrategi skall börja gälla från och med år 2000.
Även om en avmattning skett under det senaste året är Uganda ett av de
länder i Afrika som haft den mest positiva ekonomiska utvecklingen. Även i
Tanzania är den ekonomiska utvecklingen god och partnerskapsförhållandet
är väl utvecklat.
Motionerna
I kommittémotion 1999/2000:U204 (m) konstateras att situationen i de afri-
kanska länderna söder om Sahara i stor utsträckning präglas av krig, fattig-
dom och svält. I yrkande 1 krävs att det övergripande målet för biståndet till
Afrika är att främja en snabb utrotning av fattigdomen. I yrkande 2 anförs att
de centrala målsättningarna för Sveriges samarbete med biståndsländerna i
Afrika måste vila på respekt för rättsstaten, mänskliga rättigheter, demokrati
och marknadsekonomi. Vidare understryks i yrkande 5 att det är länderna
själva som i allt väsentligt måste skapa sin egen utveckling. Motionärerna
menar att biståndssamarbetet med de afrikanska länderna skall utformas så
att det blir kortvarigt och resultatinriktat. Vidare konstateras att ett första
för att skapa förutsättningar för välstånd i Afrika måste vara att få stopp på
krigen, och motionärerna anser att bistånd inte skall ges till länder som för
anfallskrig (yrkande 9).
Centerpartiet anser i motion 1999/2000:U210 (c) yrkande 18 att Sveriges
långvariga utvecklingssamarbete med Guinea-Bissau inte varit särskilt ef-
fektivt men att det är olyckligt att dra ner biståndsramen så kraftigt som
regeringen nu föreslår. Motionärerna menar att det också är olyckligt att
Sverige beslutat att lägga ner ambassaden i Guinea-Bissau och anser att
Sverige under en övergångstid även fortsättningsvis bör ha diplomatisk när-
varo i Guinea-Bissau.
Utskottets överväganden
Afrika
I partimotion U204 (m) yrkande 1 anser Moderaterna att biståndet till Afrika
bör främja en uthållig och snabb tillväxt med utrotning av fattigdomen som
övergripande mål och i yrkande 2 att biståndssamarbetet i Afrika måste vila
på respekt för rättsstaten, mänskliga rättigheter, demokrati och marknads-
ekonomi. Vidare konstateras i yrkande 9 att en förutsättning för att skapa
välstånd i Afrika är att få stopp på de krig som pågår där. Svenskt bistånd bör
därför inte ges till länder som bedriver anfallskrig. Motionärerna menar
vidare i yrkande 5 att det i första hand är länderna själva som avgör sin egen
utveckling.
Utskottet konstaterar att flera av de synpunkter som motionärerna för fram
ligger i linje med den politik som Sverige bedriver i biståndssamarbetet i
Afrika och som regeringen redovisar i budgetpropositionen. Riksdagen har
flera gånger behandlat riktlinjerna för Sveriges biståndspolitik, bl.a. i bet.
1997/98:UU14 En förnyad svensk Afrikapolitik inför 2000-talet. Att höja de
fattiga folkens levnadsnivå är det övergripande målet för hela det svenska
biståndet. Det är därför naturligt att fattigdomsbekämpning har den högsta
prioriteten i Afrika, där fattigdomen är särskilt svår. Utskottet lägger likaså
stor vikt vid stöd av uppbyggnaden av rättsstaten och respekt för de mänskli-
ga rättigheterna i Afrika, vilket väl avspeglas i gällande riktlinjer för det
svenska samarbetet och i de löpande redovisningar av biståndets inriktning
som regeringen lämnat riksdagen. Sida och UD har under senare år skärpt
kontrollen av hur de länder Sverige samarbetar med lever upp till sina åta-
ganden vad gäller de mänskliga rättigheterna. Även om det svenska biståndet
är långsiktigt till sin karaktär så kan biståndet komma att omprövas och
eventuellt avslutas om ett speciellt land inte lever upp till sina internatione
åtaganden vad gäller de mänskliga rättigheterna.
Utskottet har tidigare konstaterat att regeringen redogjort för sin syn på
fattigdomsbekämpning i svenskt utvecklingssamarbete i skrivelsen De fatti-
gas rätt - vårt gemensamma ansvar (skr. 1996/97:169). I denna skrivelse
betonas bl.a. den centrala roll som konfliktförebyggande åtgärder spelar.
Särskilt svåra kränkningar av de mänskliga rättigheterna har begåtts och
begås fortfarande i samband med de krig som drabbat så många länder i
Afrika. Fred är i de krigsdrabbade länderna den viktigaste förutsättningen för
att få till stånd en hållbar utveckling och för att upprätta demokrati. Svensk
biståndspolitik och Sveriges agerande i EU ger högsta prioritet till att där så
är möjligt bidra till fred och försoning. Samtidigt kan Sverige inte överge de
människor som drabbas av diktatur, våld och förtryck. I många fall är det
motiverat att stödja demokratiska krafter i länder vars regeringar inte strävar
efter demokratisering. Det kan likaså finnas stora behov av bistånd i länder
vars befolkningar drabbats av krig. Att bedöma om biståndet till ett visst land
bör avbrytas är, enligt utskottets mening, en mångfasetterad och komplex
fråga som måste avgöras från fall till fall.
Både när det gäller att uppnå fred och en ekonomisk utveckling som mins-
kar fattigdomen kan biståndet aldrig ersätta ländernas egna ansträngningar.
Denna syn på mottagarländernas roll och ansvar avspeglas i partnerskapsbe-
greppet som präglar hela det svenska biståndssamarbetet. Utskottet konstate-
rar att regeringen även understryker vikten av att utveckla marknadsekono-
min i samarbetsländerna.
Med avstyrkande av motion U204 (m) yrkande 9 anser utskottet att motion
U204 (m) yrkandena 1, 2 och 5 är besvarad.
I motion U210 (c) yrkande 18 framförs krav på att regeringen bör öka enga-
gemanget i Guinea-Bissau och att Sverige även fortsättningsvis bör ha di-
plomatisk representation i landet.
Utskottet menar att regeringen som ett led i Sveriges förnyade Afrikastra-
tegi beslutat om en ökad satsning på Västafrika. I samband med detta avser
regeringen söka utveckla nya former för samarbetet med Guinea-Bissau.
Biståndet kommer fortsättningsvis att koncentreras till fredsfrämjande insat-
ser, återuppbyggnad samt MR och demokrati. Sverige har också gett omfat-
tande humanitärt stöd under inbördeskriget. Såsom motionärerna påpekar har
stora delar av det bilaterala biståndet till Guinea-Bissau inte uppfyllt kraven
på effektivitet. Minskningen av biståndsramen för Guinea-Bissau skall ses
mot bakgrund av de stora reservationer som finns från tidigare år samt att re-
gionanslaget för Afrika erbjuder möjligheter till behovsprövad finansiering
utanför landramen. Inom ramen för de höjda ambitionerna i Västafrika öpp-
nas vid årsskiftet en svensk ambassad i Dakar, Senegal, med ansvar för även
Guinea-Bissau. Ambassaden i Bissau kommer då att omvandlas till ett sek-
tionskontor för utvecklingssamarbete, vilket kommer att upprätthålla den
bilaterala dialogen med Guinea-Bissau och följa utvecklingen i landet. Ut-
skottet gör bedömningen att denna diplomatiska närvaro är tillfyllest.
Därmed anses motion U210 (c) yrkande 18 vara besvarad.
Asien
Fram till 1997 uppvisade en rad länder i Öst- och Sydöstasien en snabb eko-
nomisk tillväxt, men den s.k. Asienkrisen har blottlagt stora befolknings-
gruppers sårbarhet. I synnerhet i Indonesien har många människor som nyli-
gen lyckats ta sig ur fattigdomen åter hamnat under fattigdomsstrecket. Den
ekonomiska återhämtning som tagit fart vilar på en relativt svag grund. De
öst- och sydöstasiatiska ekonomierna har tagit de första stegen mot grund-
läggande reformer men mycket återstår att göra.
Regeringen lade i mars 1999 fram en skrivelse till riksdagen - Framtid
med Asien. En svensk Asienstrategi inför 2000-talet. Skrivelsens huvudsyfte
är att ange en inriktning för hur relationerna med länderna i Asien kan bred-
das och fördjupas. Asienstrategin slår fast att utvecklingssamarbetet utgör en
betydelsefull dimension av Sveriges relationer med Asien och bör så göra
också i framtiden. Motiven är att huvuddelen av världens fattiga finns i Asi-
en, möjligheterna att nå resultat i utvecklingssamarbetet är goda och att
Sverige har ett långsiktigt intresse av fördjupade relationer.
De stora skillnaderna mellan de asiatiska länder som Sverige samarbetar
med gör att det svenska biståndet utformas på olika sätt i olika länder inom
ramen för landstrategier som utgår från varje lands situation och behov. I
samarbetet med Sydasien ligger tonvikten på fattigdomsbekämpning och
jämställdhet.
Stöd till demokrati och skydd av de mänskliga rättigheterna har som regel
alltid en framträdande roll, t.ex. i de nya landstrategierna för Vietnam, Laos
och Kambodja. Barnens och kvinnornas rättigheter uppmärksammas därvid
särskilt. En följd av krisen i regionen har varit ökat fokus på de sociala sekt
rerna, främst i Indonesien.
Andelen av det bilaterala biståndet som går till Asien har minskat under de
senaste decennierna. Utvecklingssamarbetet i Asien har samtidigt i flertalet
länder uppvisat ett högt resursutnyttjande och goda resultat. Förutsättningar-
na för att uppfylla utvecklingssamarbetets övergripande mål har visat sig
bättre i många länder i Asien än i andra delar av världen.
Sverige är en framträdande givare av humanitärt bistånd till Asien. Viktiga
mottagare under det senaste året har varit nödlidande i Afghanistan och
Nordkorea. I riksdagens beslut om Asienstrategin finns ett tillkännagivande
till regeringen om religionsperspektivets betydelse i det framtida Asien-
samarbetet. I enlighet med riksdagens önskemål avser regeringen att kom-
plettera arbetet med att utveckla Asienstrategin med förstärkt kunskapsin-
hämtning om religionens betydelse och roll och hur detta kan förbättra Sve-
riges partnerskap med Asien.
Mellanöstern och Nordafrika
Regeringen har tagit initiativ till utarbetandet av en integrerad strategi för
framtida samarbetet med Mellanöstern, inklusive Gulfstaterna och Nordafri-
ka. Strategin skall presenteras under hösten och kommer bl.a. att innehålla
rekommendationer för det svenska utvecklingssamarbetet med Mellanöstern
och Nordafrika. Detta har, Västbanken/Gaza undantaget, liten omfattning,
främst på grund av att länderna ligger på en relativt sett högre inkomstnivå
än flertalet programländer. Huvuddelen av detta bistånd utgörs av u-krediter,
bidrag till enskilda organisationer, tekniskt samarbete samt finansiering av
internationella kurser. Samarbetet omfattar Algeriet, Egypten, Iran, Jordani-
en, Libanon, Marocko, Syrien, Jemen och Tunisien. Det humanitära bistån-
det till befolkningen i Irak är omfattande.
De övergripande målen för svenskt utvecklingssamarbete med Västban-
ken/Gaza är att främja fredlig utveckling, att stärka fredsprocessen bl.a.
genom stöd för social och ekonomisk utveckling samt att bidra till förutsätt-
ningarna för att bygga upp en demokratisk palestinsk stat. Dessa grundvalar
präglar också det internationella stödet till den palestinsk-israeliska fredspr
cessen.
Latinamerika
Den politiska utvecklingen har i de flesta sydamerikanska länder varit positiv
det senaste årtiondet. På flera håll är dock demokratin bräcklig och utsatt för
betydande påfrestningar till följd av bl.a. ökad illegal narkotikahandel, ökat
våld samt en kraftig ekonomisk recession.
Det ekonomiska stödet kanaliseras främst genom multilaterala organ och
genom enskilda organisationer. Endast en mindre del av det svenska utveck-
lingssamarbetet med Latinamerika lämnas bilateralt. Däremot ökar det
svenska stödet till offentliga statliga demokratiska institutioner såsom justi-
tieombudsmannaämbeten och till reformering av rättsväsendet.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Centralamerika (utom Nicaragua)
styrs sedan januari 1997 av en femårig regionstrategi. De övergripande må-
len är att stödja fred och försoning, demokrati, mänskliga rättigheter, refor-
mering av staten samt ekonomisk och social utveckling med inriktning på
fattigdomsbekämpning. Regeringsbeslut rörande regionstrategin för det
svenska utvecklingssamarbetet med Sydamerika togs i mars 1998 och anger
inriktningen på samarbetet fram till december 2002.
I regionstrategin betonas vikten av att utveckla nya former för ett bredare
samarbete till ömsesidig nytta. Vidare föreslås att man genom användande av
olika instrument och samarbetsformer skall uppnå synergieffekter av samar-
betet i regionen. Den kapacitet och kunskapsuppbyggnad som med svenskt
stöd byggts upp i ett land bör kunna utnyttjas i samarbete med ett tredje land
om intresse finns.
Efter orkanen Mitch i Centralamerika har Sverige gjort utfästelser på totalt
1,4 miljarder kronor fram till år 2001 för insatser i samband med återupp-
byggnaden. I maj 1999 hölls ett internationellt givarmöte i Stockholm för
länderna i Centralamerika, och ett långsiktigt stöd för regionens återupp-
byggnad, hållbar utveckling och fördjupad demokrati utlovades av det inter-
nationella samfundet.
Europa
En demokratisk och socialt och ekonomiskt stabil utveckling i sydöstra Eu-
ropa förutsätter ett mycket stort och långvarigt engagemang från omvärldens
sida. Det viktigaste uttrycket härför är det fortsatta arbetet inom den s.k.
stabilitetspakten för sydöstra Europa som nyligen inletts. Det internationella
samfundets insatser i västra Balkan har hittills främst fokuserats på Bosnien-
Hercegovina. Inom ramen för ett övergripande regionalt synsätt har samtidigt
insatser av en långsiktig karaktär gjorts även i de övriga länderna i regionen.
EU har härvid varit största enskilda bidragsgivare.
Utvecklingen i FRJ/Kosovo har ställt hela det internationella givarsamfun-
det inför mycket stora utmaningar. Inte bara behovet av stöd och bistånd till
Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Albanien och Makedonien utan också stödet
till länder i närområdet såsom Bulgarien och Rumänien måste bli föremål för
översyn.
Motionerna
Länder och regioner:
Östtimor
Folkpartiet anför i kommittémotion 1999/2000:U644 (fp) yrkande 5 att Sve-
rige bör stödja det nya självständiga Östtimor. Efter folkomröstningen den 30
augusti i år, i vilken en överväldigande majoritet röstade för självständighet,
krävs ett fast agerande av omvärlden för att Indonesien skall godkänna re-
sultatet. Sverige och EU bör också inleda ett omfattande bistånds- och åter-
uppbyggnadsarbete till det självständiga Östtimor.
Filippinerna
I kommittémotion 1999/2000:U652 (v) yrkande 2 lyfter Vänsterpartiet fram
situationen på den filippinska ön Mindanao som plågas av strider mellan
gerilla och regeringstrupper. Motionärerna menar att regeringen i Manila inte
tar ansvar för de tiotusentals flyktingarna. I stället för att stödja UNDP:s
projekt menar motionärerna att det svenska stödet bör gå till de frivilligorga-
nisationer som arbetar med att hjälpa flyktingarna.
Cuba
Folkpartiet liberalerna anför i kommittémotion 1999/2000:U618 (fp) yrkande
4 att bilateralt samarbete med den kubanska regimen ger fel signaler och
anser därför att det inte skall förekomma. Bistånd till de demokratiskt sinna-
de krafterna i Cuba bör förmedlas via enskilda organisationer.
Kurdistan
Sedan Gulfkriget har den kurdiska befolkningen i norra Irak/irakiska Kur-
distan erhållit ett omfattande stöd av FN. I flerpartimotionen 1999/2000:
U207 (v och c) krävs att den svenska regeringen i FN skall verka för att
FAO:s livsmedelsbistånd omvandlas till ett effektivt bistånd som leder till att
det kurdiska jordbruket återuppbyggs, blir starkt och konkurrenskraftig.
Balkan
I kommittémotion 1999/2000:U646 (fp) förutser Folkpartiet att såväl EU
som Nato under lång tid framöver kommer att vara engagerade politiskt och
resursmässigt i Balkan. Det är viktigt att insatserna fullföljs med den uthål-
lighet som krävs för att medverka till en varaktig utveckling mot fred och
demokrati på hela Balkan. Motionärerna lyfter i yrkande 12 fram den svåra
ekonomiska situationen i Albanien. Det är nu viktigt att omvärlden genom
långsiktigt stöd även till Albanien uttrycker uppskattning över den beredvil-
lighet som stora delar av det albanska folket visade när de, trots begränsade
resurser, tog emot hundratusentals flyktingar från Kosovo. Likaså drabbades
Makedonien hårt av flyktingvågen från Kosovo. Flyktingmassornas närvaro
skapade spänningar mellan olika befolkningsgrupper i det etniskt mer hete-
rogena Makedonien. Vidare inskränkte FN-sanktionerna mot Jugoslavien
landets utrikeshandel. Sverige bör därför inom EU verka för att Makedonien
inte kommer i skymundan i det internationella bistånds- och stabilitetssamar-
betet på Balkan, anför motionärerna i yrkande 13.
I kommittémotion 1999/2000:U636 (kd) yrkande 2 lyfter Kristdemokraterna
fram den stora materiella förstörelsen i Kosovo. 80 % av bebyggelsen beräk-
nas vara obeboelig. Motionärerna menar att återuppbyggnadsprocessen bör
drivas på och hemställer att regeringen agerar för att påskynda EU:s utlovade
insatser i Kosovo. I yrkande 6 pekar motionärerna på att det i Kosovo finns
ett stort antal lokala frivilligorganisationer som kan spela en viktig roll för
upprättandet av ett fungerande civilt samhälle och en fungerande demokrati.
Sverige bör, både inom ramen för EU:s hjälpinsatser och genom det bilate-
rala biståndet, verka för att en större andel av biståndsmedlen kanaliseras via
lokala civila organisationer i Kosovo, menar motionärerna.
I 1999/2000:U646 (fp) yrkande 8 framhålls att delstatsregeringen i Monte-
negro genomfört vissa politiska och ekonomiska reformer, vilka fått till följd
att motsättningarna till regimen i Belgrad skärpts. Sverige och EU bör inten-
sifiera samarbetet med Montenegro för att stödja fortsatta politiska och eko-
nomiska reformer, anser motionärerna.
Utskottets överväganden
Östtimor
Utskottet konstaterar att utvecklingen för att stödja Östtimors väg mot själv-
ständigheten gick in i en ny fas i och med folkomröstningen i augusti. En
övergångsperiod om några år har nu inletts under FN:s beskydd. Våldet före
och efter valet har åsamkat Östtimor stor materiell förstörelse och kostat
många människoliv. Östtimor behöver nu omvärldens stöd i olika former -
humanitärt och återuppbyggnadsbistånd samt även för att bygga upp civila
strukturer och förvaltning. Sverige har vid flera tillfällen förklarat sig bere
att stödja Östtimors självständighet och har även verkat för att EU skall
engagera sig med ett substantiellt bistånd till Östtimor.
Efter folkomröstningen har regeringen gett ett humanitärt bistånd uppgå-
ende till drygt 13 miljoner kronor, beslutat att ställa svenska civilpoliser ti
FN:s förfogande i Östtimor samt inlett beredning av stöd genom FN-
systemet och frivilliga organisationer. Regeringen har också beredskap för
mer långsiktigt stöd till det östtimoresiska nationsbygget. FN kommer att
leda det arbetet när situationen har stabiliserats. Det är ett omfattande arbet
som förestår - både humanitärt arbete och återuppbyggnadsbistånd. Stöd
kommer också att behövas för att bygga upp civila strukturer som möjliggör
inrättandet av en östtimoresisk stat. En författning skall skapas, en civil
förvaltning byggas upp och försvar och rättsväsende skall utformas.
Utskottet ställer sig bakom regeringens aktiva engagemang för ett självstän-
digt Östtimor och anser att motion U644 (fp) yrkande 5 är besvarad med vad
utskottet anfört.
Filippinerna
Den fredsprocess som inleddes i Mindanao genom en överenskommelse
1996 mellan regeringen och den största muslimska gruppen MNLF har inte
framskridit som förutsett. En utvärdering som UNDP nyligen gjort om FN:s
roll har pekat på en rad problem, men man har även framhållit att UNDP
genom sitt Mindanao-projekt - som stötts av Sverige - också spelat en viktig
roll genom sina förtroendeskapande åtgärder. UNDP har genom sitt arbete
försökt att bidra till att skapa långsiktiga förutsättningar för en hållbar fre
genom återintegrering av f.d. MNLF-milis i det civila samhället. Läget i de
konfliktdrabbade delarna av Mindanao påverkas också av att regeringen ännu
inte träffat ett fredsavtal med den mindre och mer militanta muslimska grup-
pen MILF. Bristen på snabba framsteg i fredsprocessen har stundom lett till
skärmyttslingar som skapat tillfälliga internflyktingproblem. Eftersom FN är
en av de få organisationer som kan upprätthålla relationer med samtliga
parter i konflikten har UNDP en viktig roll att spela.
Sverige ger stöd till UNDP:s arbete och till svenska frivilligorganisationer
verksamma i Filippinerna, vilka har uppmuntrats att utöka sin verksamhet
bl.a. inom MR-området. Det bör understrykas att utskottet är väl medvetet
om de svårigheter och problem som arbetet med förtroendeskapande åtgärder
innebär, inte minst i den situation som i dag existerar på Mindanao.
Utskottet finner att det finns skäl att fortsätta stödja UNDP:s verksamhet på
Mindanao, vilket inte utesluter stöd i andra former. Med vad ovan anförts
avstyrks motion U652 (v) yrkande 2.
Cuba
Utskottet har i tidigare betänkanden, senast i bet. 1998/99:UU2 Internatio-
nellt bistånd, tagit ställning till frågan om svenskt bistånd till Cuba. Utskot
ställde sig då bakom regeringens inriktning av det begränsade biståndet till
Cuba, vilket syftar till större öppenhet, respekt för de mänskliga rättighetern
och förståelse för demokratiska värderingar. Biståndet administreras av Sida,
som bl.a. finansierar kurs- och stipendieverksamhet och svenska enskilda
organisationers aktiviteter i Cuba. Det kubanska samhällets struktur, med
bl.a. få enskilda organisationer och en stark myndighetssfär, innebär att
utbildning och erfarenhetsutbyte bör omfatta även kubaner verksamma inom
myndigheter och statliga företag.
Utskottet anser att Sverige, genom sitt agerande i EU och inom ramen för
unionens gemensamma ståndpunkt gentemot Cuba som antogs 1996, arbetar
för att stödja Cuba i landets utvecklingsansträngningar. En demokratisk
utveckling i Cuba främjas inte genom isolering. Program som ger stöd till
ökad kontakt och kunskapsutbyte med demokratiska länder som Sverige är
ett sätt att långsiktigt stödja en demokratisering i Cuba.
Enligt ett regeringsbeslut från oktober 1995 bör det finnas möjligheter för
Sverige att bidra till att skapa förutsättningar för ekonomisk och politisk
systemöppning som främjar demokratiska reformer och mänskliga rättigheter
i Cuba. Utöver det samarbete som äger rum till följd av ovanstående rege-
ringsbeslut har också humanitärt bistånd lämnats via FN. Sverige bidrar även
via EU:s humanitära organ ECHO till ett omfattande humanitärt program i
Cuba.
Med det anförda avstyrks motion U618 (fp) yrkande 4.
Kurdistan
Det internationella stödet till norra Irak har två komponenter - dels gäller de
den av FN-organisationer administrerade andelen av det humanitära undan-
taget från ekonomiska sanktioner mot Irak, den s.k. oil for food-mekanismen,
dels ges humanitärt bistånd till norra Irak av enskilda organisationer och FN-
organisationer. I norra Irak administreras "oil for food" av FN. Flera FN-
organ finns på plats; bl.a. har WFP hand om livsmedelsdistributionen och
FAO ansvarar för jordbruksinsatser.
Norra Irak har goda förutsättningar för jordbruk. Utskottet konstaterar att
det är riktigt att de livsmedelsinsatser som görs inom ramen för "oil for food"
delvis har gjort det inhemska jordbruket olönsamt. Dessa problem beror dock
också på den generellt låga köpkraften. Det vore därför önskvärt att "oil for
food" innehöll en del som kan användas för lokala uppköp av livsmedel.
Sverige har verkat i denna riktning och fortsätter dessa och andra ansträng-
ningar att förbättra rådande humanitära undantag av sanktionerna mot Irak.
Med vad ovan anförts anses motion U207 (v och c) vara besvarad.
Balkan
Motion U646 (fp) yrkandena 12 och 13 ägnas åt Albanien och Makedonien,
som bägge bar stora kostnader i samband med Kosovokrisen. Albanien till-
hör Europas fattigaste länder och gjorde stora uppoffringar för att ta emot de
kosovoalbanska flyktingarna. I dag är landet i stort behov av långsiktigt
bistånd. Regeringen redovisar i budgetpropositionen ett regionalt synsätt för
de svenska biståndsinsatserna på västra Balkan. De svenska insatserna i
västra Balkan har under 1999 breddats väsentligt till att i högre grad omfatta
andra länder i regionen än Bosnien-Hercegovina. Utvecklingsbiståndet till
Albanien, som har ökat markant under det senaste året, har hittills inriktats
på institutionsuppbyggnad. Nya insatser planeras inom hälsosektorn och
lokal självförvaltning, och beredskap finns för ytterligare utvidgning av
biståndet till Albanien.
Även Makedonien betalade ett högt pris under Kosovokrisen. Breddningen
av det svenska biståndet till västra Balkan omfattar också Makedonien. I dag
består det svenska biståndet huvudsakligen av stöd för demokrati, mänskliga
rättigheter och oberoende media. Nya insatser planeras för att stärka statsför-
valtningen och främja relationerna mellan olika etniska grupper. Både Ma-
kedonien och Albanien har sedan Kosovokrisens utbrott mottagit omfattande
humanitärt bistånd från bl.a. EU.
Motion U646 (fp) yrkandena 12 och 13 är därmed besvarad.
Motion U636 (kd) yrkandena 2 och 6 ägnas åt Kosovo. Utskottet kan där-
vidlag konstatera att behoven av stöd för återuppbyggnad är utomordentligt
stora. Det internationella samfundet har gjort omfattande utfästelser för åter-
uppbyggnaden, och EU svara ensamt för 148 miljoner euro under 1999 och
ytterligare 500 miljoner euro är avsatta för nästa år. Det stora antalet bistån
aktörer i Kosovo har dock skapat vissa samordningsproblem, vilket försvårat
och försenat återuppbyggnadsarbetet inför vintern. Över 250 enskilda organi-
sationer finns på plats. Samtidigt som enskilda organisationer har en viktig
roll att spela för att stärka uppbyggnaden av det civila samhället, förefaller
det i nuvarande situation inte lämpligt att kraftigt höja stödet via enskilda
organisationer. Sverige har inom EU agerat för att påskynda återuppbygg-
nadsarbetet i Kosovo och även bidragit till att underlätta situationen, bl.a.
genom att Räddningsverket tillhandahåller transportkapacitet till andra giva-
re.
Med avstyrkande av motion U636 (kd) yrkande 6 anses motion U636 (kd)
yrkande 2 besvarad.
Utskottet instämmer med motionärerna bakom U646 (fp) yrkande 8 att led-
ningen i Montenegro är värd stöd i sitt politiska och ekonomiska reformar-
bete. Inom EU har Sverige stött förslag om utökade och formella kontakter
med Montenegro, och särskilda möten med den montenegrinska ledningen
har hållits. Där så har varit möjligt har EU sökt undanta Montenegro från
sanktionerna mot Förbundsrepubliken Jugoslavien. Sverige har inom EU
verkat för att oljesanktionerna och flygembargot mot Jugoslavien skall hävas
när det gäller Montenegro.
Utskottet ställer sig bakom den politik som regeringen redovisat rörande
Montenegro och anser motion U646 (fp) yrkande 8 var besvarad med vad
utskottet anfört.
Övrigt
Från anslagsposten A 1.3 Övrigt finansieras gäststipendie- och utbytesverk-
samhet genom Svenska institutet, stöd till vissa organisationer, utrednings-
verksamhet, Svenska institutet i Alexandria samt kapitaltillskott till Swed-
fund International AB.
Fördelning under anslagsposten Övrigt
Tusental kronor
Budget
1999
Beräknat
2000
1 Gäststipendie- och ut-
bytesverksamhet genom
Svenska institutet
11 000
11 000
2 Utredningar m.m.
0
18 000
3 Övriga insatser
3 461
39 304
4 Svenska institutet i
Alexandria
10 000
10 000
Summa
24 461
78 304
Svenska institutet
Verksamheten omfattar gäststipendieprogram för långtidsstipendier och
person- och erfarenhetsutbyte för sökande från vissa utvecklingsländer samt
personal- och administrationskostnader i samband med mottagande av FN-
stipendiater i Sverige.
Utredningar
Från delposten finansieras utredningar, seminarier, konferenser, information
m.m. Under delposten finansieras också den expertgrupp för studier i ut-
vecklingsfrågor (EGDI) som regeringen tillsatte i september 1995. EGDI:s
uppgift är att analysera prioriterade frågeställningar inom det internationella
utvecklingssamarbetet. Kostnaderna för rapporten om en svensk Asienstrate-
gi har belastat delposten liksom kostnaderna för den av regeringen aviserade
utredningen av utvecklingssamarbete inför 2000-talet.
Svenska institutet i Alexandria
Beslut om att inrätta ett svenskt institut i Alexandria fattades 1998. Institut
skall, inom ramen för målen för internationellt utvecklingssamarbete, utgöra
en mötesplats för att främja ökande kontakter mellan å ena sidan Sverige och
övriga länder i Europa och å andra sidan länder i Mellanöstern och Nordafri-
ka genom aktiviteter som konferenser, seminarier, föreläsningar och publi-
kationer samt stöd till forskning och stipendier.
Swedfund
Swedfund International AB bidrar till utveckling av bärkraftiga företag i u-
länder och länder i Central- och Östeuropa genom riskkapitalsatsningar i
form av aktier eller lån, främst i samverkan med svenskt näringsliv i s.k.
joint ventures. Under senare år har Swedfund också i växande grad gått in i
riskkapital- och investeringsfonder, särskilt i Afrika söder om Sahara. Verk-
samheten 1998 uppvisade ett positivt rörelseresultat. Projektintäkternas andel
av projektkostnaderna ökade från 79 till 114 % i moderbolaget men minska-
de från 116 till 76 % för koncernen som helhet.
Övriga insatser
Det svenska bidraget till den nordiska samfinansierade verksamheten vid
Nordiska Afrikainstitutet finansieras från delposten liksom bidrag till Stiftel
sen Dag Hammarskjölds Minnesfond.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
För budgetåret 2000 föreslår regeringen (yrkande 2) att för verksamhet inom
reservationsanslaget A 1 Biståndsverksamhet under år 2000 göra utfästelser
och åtaganden som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter efter
år 2000 om högst 37 407 000 000 kr (avsnitt 3.6 Anslag A 1 Biståndsverk-
samhet, Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser).
Inom anslaget A1 Biståndsverksamhet finns två olika beräkningsgrunder
för bemyndiganderamen, dels för det multilaterala utvecklingssamarbetet,
dels för det bilaterala. Inom det multilaterala utvecklingssamarbetet föreslås
regeringen få ikläda staten förpliktelser som tillsammans med tidigare gjor-
da, utestående utfästelser uppgår till högst 8 386 miljoner kr för år 2000 i
enlighet med följande tabell:
Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser inom det multilaterala utveck-
lingssamarbetet
Inom det bilaterala utvecklingssamarbetet har riksdagen bemyndigat rege-
ringen att ikläda staten förpliktelser som tillsammans med tidigare gjorda,
utestående utfästelser motsvarar högst fem gånger landramen på årsbasis för
det landramsfinansierade samarbetet med programländer för vilka regeringen
fastställt landstrategier eller motsvarande. För övriga landprogram och andra
verksamheter får utfästelseramen uppgå till högst tre gånger medels-
tilldelning för år 2000. I enlighet med ovanstående beräkningsregler föreslås
bemyndiganderamen för det bilaterala utvecklingssamarbetet fastställas till
29 021 miljoner kronor för år 2000 enligt följande tabell:
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser inom det bilateral utvecklings-
samarbetet
Sammanlagt för anslaget A 1 Biståndsverksamhet, multi- och bilateralt ut-
vecklingssamarbete, uppgår således den föreslagna bemyndiganderamen till
37 407 miljoner kronor.
Utskottets överväganden
Regeringen begär i yrkande 2 bemyndigande att göra utfästelser och åtagan-
den under anslag A 1 Biståndsverksamhet uppgående till 37 407 miljoner
kronor, inklusive redan ingångna förpliktelser.
För det multilaterala utvecklingssamarbetet begärs bemyndigande att få
ikläda staten förpliktelser som tillsammans med tidigare gjorda utfästelser
uppgår till 8 386 miljoner kronor.
Vidare föreslås vad gäller det bilaterala utvecklingssamarbetet bemyndi-
gande för regeringen att göra utfästelser och åtaganden motsvarande högst
29 021 miljoner kronor. Beräkningsgrunden är att förpliktelserna till-
sammans med tidigare gjorda får uppgå till högst fem gånger landramen för
det landfinansierade samarbetet med länder för vilka regeringen fastställt
landstrategier eller motsvarande. För övriga landprogram och andra verk-
samheter får utfästelseramen uppgå till högst tre gånger medelstilldelningen
för år 2000.
Utskottet noterar att en redovisning av bemyndiganderamen för ekonomis-
ka förpliktelser görs i propositionen. Sammanställningen ger en överblick
över förpliktelser och begärda bemyndiganden. Ett bemyndigande kan bety-
da att anslag så småningom måste anvisas. Utskottet vill framhålla att beslut
om omfattningen av och ändamålet med ett bemyndigande således bör prö-
vas lika noga som anslagsbeslut. Inför ställningstagande om bemyndiganden
inom biståndet har därför utskottet i princip samma behov av information om
beräkningsgrunderna som det har vid ställningstagande till regeringens an-
slagsförslag.
Utskottet anser att riksdagen bör bemyndiga de utfästelser och åtaganden
som förordas av regeringen. Propositionens yrkande 2 tillstyrks därmed.
Slutsatser och konsekvenser för anslag
Regeringen föreslår att anslaget A 1 Biståndsverksamhet för år 2000 ökar
med 1 328 miljoner kronor till totalt 12 060 miljoner kronor. I den beräknade
medelsfördelningen har hänsyn tagits till reservationer och tidigare ingångna
avtal.
Det multilaterala utvecklingssamarbetet inom anslaget beräknas år 2000
öka med 15 miljoner kronor till 3 377 miljoner kronor. Att höjningen inte
beräknas bli större beror på att medelsbehovet för Europeiska utvecklings-
fonden (EUF) år 2000 är betydligt lägre än 1999.
Det bilaterala utvecklingssamarbetet 2000 beräknas öka med 1 260 miljo-
ner kronor till 8 605 miljoner kronor. I det följande beskrivs endast de större
ökningar som föreslås. Afrikaposten beräknas öka som ett led i regeringens
satsning på regionen. För Latinamerikaposten föreslås en höjning främst med
anledning av insatser i Centralamerika efter orkanen Mitch. Europaposten
beräknas höjas framför allt för att möjliggöra ökat stöd till återuppbygg-
nadsinsatser i Kosovo. Delposten för Humanitärt bistånd och konfliktföre-
byggande har haft ett mycket högt medelsutnyttjande under 1999 vilket
beräknas fortsätta och en höjning föreslås därför. Även för Ekonomiska
reformer beräknas en höjning då behovet av stöd är omfattande, inte minst
inom ramen för det s.k. utökade HIPC-initiativet.
För Övrigt beräknas en ökning med 54 miljoner kronor till 78 miljoner
kronor då reservationerna - som tidigare motiverat en låg medelstilldelning -
beräknas minska.
Riksrevisionsverket (RRV) har i sin årliga rapport angivit att
regeringen bör tydliggöra Sidas bemyndigande avseende
investeringar i aktiekapital. Regeringen avser att återkomma till
Sida i frågan.
Biståndsförvaltning
Beräkning av anslagen för år 2000
Tusental kronor
Anslag 1999
418 143
Pris- och löneomräkning
2 113
Justering av premier
18 349
Överfört till A 1 Biståndsverksamhet
från Sidas andel
-12 000
Förslag 2000
426 605
varav:
A 2 Styrelsen för internationellt ut-
vecklingssamarbete (Sida)
415 844
A 3 Nordiska Afrikainstitutet
10 761
A 2 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)
Anslaget A 2 Biståndsförvaltning består t.o.m. budgetåret 1999 av två an-
slagsposter: Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) och
Nordiska Afrikainstitutet (NAI). Från budgetåret 2000 kommer anslagspos-
terna att omvandlas till separata anslag.
I Sidas budgetunderlag för 2000, liksom i förra årets budgetunderlag,
framhåller myndigheten att nya former för utvecklingssamarbetet, med bl.a.
partnerskapstanken och behov av fördjupat samarbete och dialog med sam-
arbetsländerna, också medför att innehållet i biståndet förändras. Myndighe-
tens egen personal, framför allt i fält, blir alltmer en del av utvecklings-
samarbetet vilket bl.a. ställer krav på en mer flexibel fältrepresentation och
kostnadsneutralitet mellan Sidas personal och andra genomförare av bistånd.
Sida har därför föreslagit att den personal i fält som handhar direkt hand-
läggning av program och projekt skall finansieras av sakanslag. Regeringen
instämmer i Sidas bedömning att den personal i fält som handhar direkt
handläggning av program och projekt skall finansieras av sakanslag.
A 3 Nordiska Afrikainstitutet (NAI)
De riktlinjer för Nordiska Afrikainstitutets verksamhet som regeringen redo-
visade i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100, bil. 4, bet.
1992/93:UU15, rskr. 1992/93:297) gäller alltjämt. Institutet skall befästa sin
ställning som katalysator för den nordiska Afrikaforskningen. En viss del av
verksamheten skall även framgent vara efterfrågestyrd och finansierad ge-
nom uppdrag bl.a. från de nordiska biståndsmyndigheterna.
Utöver NAI:s anslag ovan finansieras institutets forsknings- och forsk-
ningsstödjande verksamhet gemensamt av de nordiska länderna. Den svenska
andelen finansieras från anslagsposten A 1.3 Övrigt.
Riksdagens revisorers förslag 1998/99:RR9
angående Utvecklingssamarbetet - styrning,
genomförande, samordning och uppföljning av
biståndet
Revisorernas granskning
Riksdagens revisorer har på eget initiativ genomfört en granskning av det
svenska utvecklingssamarbetet. Granskningen har i huvudsak omfattat det
bilaterala utvecklingssamarbetet och inriktats på frågor om hur biståndet
styrs, genomförs, samordnas och följs upp. Särskilt har anslagsformerna och
medelstilldelningen, Sidas förvaltningsbistånd, utvecklingssamarbetet genom
enskilda organisationer samt samarbetet med EU granskats.
Det bilaterala utvecklingssamarbetet har allmänna främjande- och inrikt-
ningsmål. I rapporten har revisorerna konstaterat att det utifrån dessa mål är
svårt att följa upp, mäta effekter och utvärdera verksamheten. Regeringen
styr verksamheten dels genom den ordinarie ettåriga budgetprocessen, dels
genom den s.k. landstrategiprocessen. Styrningen skiljer sig åt bl.a. vad
gäller formerna för återrapportering. I den ordinarie budgetprocessen har inte
nedbrutna och kvantifierbara mål angivits.
Revisorerna konstaterar att UD och Sida i 1999 års regleringsbrev givits i
uppdrag att gemensamt se över resultatstyrningen av Sidas verksamhet,
inklusive samordningen mellan existerande styrinstrument. I 1998/99:RR9
yrkande 1 (delvis) begärs att regeringen återkommer till riksdagen med in-
formation om resultatet av detta översynsarbete.
Revisorerna har uppmärksammat att regeringens efterfrågan på resultatin-
formation från Sida är omfattande. Enligt deras uppfattning bör återrapporte-
ringskraven i regleringsbrev begränsas till sådan information som kan för-
väntas besvara grundläggande frågor om hur väl myndigheten utför sina
uppgifter, till sådan information som är viktig för att styra myndigheten och
till sådan information som behövs för resultatredovisning till riksdagen.
Revisorerna föreslår (1998/99:RR9 yrkande 1 delvis) mot denna bakgrund att
regeringen utarbetar en strategi för inhämtande av resultatinformation inom
biståndsområdet.
Riksdagens revisorer föreslår i yrkande 2 att en total översyn bör genomföras
av anslagsstrukturen inom utvecklingssamarbetet samt att regeringen bör
utarbeta riktlinjer för när kostnader inom utvecklingssamarbetet bör belasta
sak- respektive förvaltningsanslag.
Vid den föreslagna översynen bör, enligt revisorerna, prövas om utveck-
lingssamarbetet fortsatt skall belasta reservationsanslag eller om biståndet
skall finansieras genom ramanslag. Frågan om antalet anslag bör också bli
föremål för en prövning. Vidare bör konsekvenserna av utgiftsbegränsning-
arna inom biståndet samt ändamålsenligheten i utformningen av nuvarande
bemyndigandesystem behandlas i översynen.
Bakgrunden till kravet på riktlinjer för när kostnader bör belasta sak- re-
spektive förvaltningsanslag är att Sida beretts möjlighet att via anslaget för
biståndsverksamhet finansiera vissa administrativa kostnader i fält och att
svårigheter att dra entydiga gränser mellan förvaltning och sakverksamhet
därvid kunnat konstateras.
Revisorerna menar vidare i yrkande 3 att det finns ett behov av ytterligare en
utvärderingsnivå för att, med hjälp av ett från biståndsorganisationen obero-
ende beslutsunderlag, bedöma och redovisa resultatet av utvecklingssamar-
betet. Utvecklingssamarbetet innebär stora offentliga utgifter, vilket utgör
ytterligare ett skäl att kräva oberoende analyser av uppnådda effekter av
gjorda insatser. Om valet blir att behålla nuvarande organisation anser revi-
sorerna att Expertgruppen för utvecklingsfrågor (EGDI) bör få en klart utta-
lad utvärderande roll.
Revisorerna föreslår också att regeringen i ökad omfattning utnyttjar de
organ som har till uppgift att granska och utvärdera effektiviteten i statliga
insatser, t.ex. Statskontoret.
Revisorerna understryker behovet av att regeringen återför resultatet från
genomförda utvärderingar till riksdagen genom att exempelvis redovisa vilka
utvärderingar som initierats och genomförts samt resultatet av dessa. Detta
bör göras oberoende av vilken organisatorisk lösning som väljs för den ut-
värderande verksamheten.
I sitt förslag tar revisorerna också upp frågor rörande projektdokumenta-
tion och konsultupphandling. Enligt revisorerna är god projektdokumentation
en förutsättning såväl för en fungerande intern styrning inom Sida som för
bra informationsunderlag till regering och riksdag. Riksdagens revisorer
välkomnar att regeringen avser att följa revisorernas rekommendation att
uppmana Sida att förbättra projektdokumentationen.
Sida har hänvisat till att formerna för att avsluta projekt finns framtagna
genom Sidas metodhandbok "Så arbetar Sida". Revisorerna anser dock att de
erfarenheter som finns inom myndigheten från avslutade projekt i högre grad
bör tas till vara genom dokumentation och spridning av erfarenheter inom
Sida.
Granskningen i den del som rör konsulter föranleder revisorerna att i yrkan-
de 4 föreslå att regeringen ger en oberoende utvärderare i uppdrag att se över
Sidas upphandling av konsulter. Frågan om tillämpningen av lagen om of-
fentlig upphandling (LOU) på biståndsområdet bör därvid närmare studeras.
Även Sidas interna upphandlingsförfarande, den relativt begränsade tillgång-
en på svenska konsulter och utnyttjandet av s.k. närkonsulter bör belysas.
Revisorerna noterar att de enskilda organisationer som ingick i gransk-
ningen bedömdes ha ändamålsenliga rutiner och god intern kontroll. Samar-
betet med dagens ramorganisationer har dock inte varit föremål för en förut-
sättningslös bedömning eller omprövning. Revisorerna betonar vikten av att
göra en bedömning av huruvida organisationerna har utbyggda system för
målstyrning samt av tillförlitligheten i den dokumentation som utgör ett av
underlagen för Sidas beslut om tilldelning av medel.
I yrkande 5 föreslås att en utvärdering av Sidas samarbete med enskilda
organisationer genomförs. Utvärderingen bör bl.a. innehålla principer för
urval och fördelning av medel mellan organisationer samt kopplingen mellan
enskilda organisationers benägenhet att söka EU-bidrag och Sidas årliga
anslag.
Riksdagens revisorer konstaterar i yrkande 6 att Sida inte har något system
för att löpande hålla sig informerad om vad EU gör på fältet och inte heller
några rutiner för att systematiskt informera EU om svenska insatser. Däremot
finns av Sida utformade riktlinjer för ökad samordning med EU. Samord-
ningen med EU:s utvecklingssamarbete är, enligt revisorerna, av principiell
vikt men också av betydelse med tanke på omfattningen av Sveriges bidrag
till EU:s bistånd. Mot denna bakgrund föreslår revisorerna dels att regeringen
närmare bör utreda och analysera samordningen mellan det svenska utveck-
lingssamarbetet och EU:s biståndsprogram, dels att regeringen regelbundet
bör återkomma till riksdagen med en redogörelse för hur svenska företag och
institutioner jämfört med andra medlemsländer är representerade i EU:s
upphandlingar.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1999/2000
Centerpartiet konstaterar i motion 1999/2000:U210 (c) att Riksdagens revi-
sorer har granskat Sidas upphandlingsverksamhet och nyttjande av närkon-
sulter. Centerpartiet kräver i yrkande 5 att en oberoende utvärderare får i
uppdrag att se över denna verksamhet.
I den enskilda motionen 1999/2000:U213 (m) framhålls att det ofta ifråga-
satts vad resultatet av svenskt bistånd inneburit. Motionären anser att Sverige
skall stödja och hjälpa behövande länder via olika former av bistånd men för
att detta skall vara möjligt och även i fortsättningen ha ett brett folkligt st
krävs resultat av de satsningar som görs och löpande kontroll av hur pengar-
na används. Ett fristående revisionsorgan bör därför bildas med uppgift att
löpande utvärdera de biståndssatsningar som görs och redovisa resultaten för
riksdag och regering.
Kristdemokraterna anser i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 27 att det
krävs mer oberoende analys av det svenska utvecklingssamarbetet och be-
klagar att det oberoende sekretariatet för analys och utvärdering lagts ned.
Ett speciellt viktigt område som kräver en utvärdering är Sidas upphandling
av konsulter.
Motioner väckta med anledning av revisorernas förslag
1998/99:RR9 till riksdagen
Vänsterpartiet konstaterar att det är en svår uppgift att bedöma effekterna av
det svenska utvecklingssamarbetet där målet är att höja de fattiga folkens
levnadsnivå. Likafullt är det en viktig uppgift att även på detta område se til
att svenska skattemedel används så effektivt som möjligt. Den så kallade
biståndsviljan är beroende av att det svenska folket kan se konkreta exempel
på hur Sverige bl.a. bidragit till att barn får gå i skolan, till kvinnors möjl
het till krediter eller till att funktionshindrade ges möjligheter att kunna kl
sig själva, utan att en stor del av pengarna gått till korruption eller dyra ko
sultarvoden. Därför ser Vänsterpartiet positivt på att revisorerna gjort en
gedigen genomgång av området.
Motionärerna kräver i motion 1999/2000:U1 (v) yrkande 1 att en översyn
genomförs, där man överväger huruvida utgiftsområdet som gäller interna-
tionellt bistånd över huvud taget skall ha av ett utgiftstak och att anslaget f
karaktären av ramanslag. Vidare anser motionärerna i yrkande 2 att det bör
inrättas en fond, som skall utgöra en garanti för att regeringen alltid har
disponibla medel till sitt förfogande för akuta insatser vid större katastrofer
I motion 1999/2000:U2 (kd) konstaterar Kristdemokraterna att solidariteten
med omvärlden är en av grundprinciperna i vårt politiska budskap. Männi-
skovärdet är universellt och kan därför inte relativiseras av geografiska grän-
ser, vare sig man lever i Sverige eller i övriga världen. Oberoende av faktorer
som ras, kön, ålder och religion har varje människa ett och samma värde. Det
måste vara allas ansvar och plikt att verka för att respekten för människovär-
det ökar i alla delar av världen. Kristdemokraterna konstaterar det beklagliga
i att det oberoende sekretariatet för analys och utvärdering av det svenska
utvecklingsbiståndet (SAU) som instiftades under fyrpartiregeringen lades
ned av den efterföljande socialdemokratiska regeringen. Detta har fått till
följd att Sida återigen utvärderar sin egen verksamhet.
Kristdemokraterna menar i yrkande 1 att det finns behov av ytterligare en
utvärderingsnivå för att, med hjälp av ett oberoende beslutsunderlag, bedöma
och redovisa resultaten av utvecklingssamarbetet. Dessutom bör oberoende
utvärderare ges i uppdrag att se över Sidas upphandling av konsulter. I mo-
tionen understryks behovet av att regeringen återför resultatet av genomförda
utvärderingar till riksdagen (yrkande 2).
Kristdemokraterna, som konstaterat att Sida inte har något system för att
löpande hålla sig informerat om vad EU gör på fältet och inte heller har
några rutiner för att systematiskt informera EU om svenska insatser, kräver i
yrkande 3 ett bättre informationsutbyte och bättre samordning och koordine-
ring av EU:s och Sveriges bistånd.
I motion 1999/2000:U3 (fp) konstaterar Folkpartiet att revisorerna i huvud-
sak har granskat det bilaterala utvecklingssamarbetet och inriktat sig på
frågor om hur biståndet styrs, genomförs, samordnas och följs upp. Reviso-
rernas förslag innehåller flera synpunkter som Folkpartiet delar och som
partiet tidigare framfört i motioner.
Motionärerna instämmer med revisorernas förslag om att ge regeringen i
uppdrag att se över formerna för att stärka en utvärderingsfunktion som är
mer oberoende av biståndsorganisationen än vad fallet är i dag. En sådan
utvärderingsfunktion bör vara helt fristående från Sida och UD och dess syfte
bör vara att granska, utvärdera och följa upp det svenska biståndet. En sådan
granskning bör gälla såväl små enskilda projekt som större insatser (yrkan-
de 1).
Motionärerna föreslår vidare i yrkande 2 att en total översyn av anslags-
strukturen för utvecklingssamarbetet genomförs snarast. Översynen bör
innehålla en förutsättningslös prövning av möjligheten att låta kostnader för
såväl förvaltning som sakverksamhet inom utvecklingssamarbetet belasta
ramanslag. Folkpartiet menar att en sådan översyn bör kunna göras av den
biståndspolitiska utredning som skall tillsättas. Även de enskilda organisa-
tionernas samarbete med Sida bör kunna bli föremål för en översyn inom
ramen för den biståndspolitiska utredningen (yrkande 3).
Motionärerna menar att EU-samarbetet erbjuder stora möjligheter att till-
sammans med de andra länderna åstadkomma konkreta resultat vad gäller
globalt utvecklingssamarbete. Folkpartiet konstaterar att Sida inte har något
system för att löpande hålla sig informerat om vad EU gör på fältet. Det finns
heller inte några rutiner för att systematiskt informera EU om svenska insat-
ser. Det är enligt Folkpartiets uppfattning mycket angeläget att dessa brister
samordningen snarast ses över och åtgärdas. Folkpartiet anser i yrkande 4 att
regeringen närmare bör utreda och analysera samordningen mellan det
svenska utvecklingssamarbetet och EU:s biståndsprogram.
Utskottets överväganden
Enligt utskottets uppfattning är styrinstrumentens utformning av stor bety-
delse för att uppnå effektivast möjliga svenska bistånd. Frågor rörande detta
tas upp i revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 1.
På övergripande nivå styrs utvecklingssamarbetet av allmänna främjande-
och inriktningsmål. Utifrån dessa mål är det, som revisorerna påpekar, svårt
att följa upp och utvärdera verksamheten.
Utöver den styrning som ligger i målen (de av riksdagen beslutade bi-
ståndspolitiska målen och, dessutom, mål för verksamhetsgrenar sådana de
formulerats i regleringsbrevet) styrs verksamheten operativt dels genom den
ordinarie ettåriga budgetprocessen, dels genom den s.k. landstrategiproces-
sen. Dessa styrmekanismer är inte samordnade samt har delvis olika syften
och tidsperspektiv. I den ordinarie budgetprocessen anges inte nedbrutna och
kvantifierbara mål. Detta medför att regeringens resultatbedömning i budget-
propositionen av såväl det totala biståndet som av olika verksamhetsgrenar
hittills tenderat att bli generell och oprecis. Mot bakgrund härav välkomnar
utskottet regeringens initiativ att uppdra åt UD och Sida att se över resultat-
styrningen av Sidas verksamhet.
Revisorerna, som uppmärksammat att regeringens efterfrågan på resulta-
tinformation från Sida är omfattande, menar att återrapporteringskraven i
regleringsbrev bör begränsas till sådan information som kan förväntas besva-
ra grundläggande frågor om hur väl myndigheten utför sina uppgifter, till
sådan information som är viktig för att styra myndigheten och till sådan
information som behövs för resultatredovisning till riksdagen. Revisorerna
föreslår mot denna bakgrund att regeringen utarbetar en strategi för inhäm-
tande av resultatinformation inom biståndsområdet.
Utskottet vill med anledning härav inledningsvis framhålla att rapportering
av här aktuellt slag tenderar att ta jämförelsevis stora resurser i anspråk,
varför den redovisning som krävs bör vara anpassad till föreliggande behov.
Detta synsätt avspeglas också i gällande riktlinjer för Regeringskansliet.
I den rapport som ligger till grund för revisorernas förslag sägs att rege-
ringens efterfrågan på resultatinformation från Sida är stor. Enligt rapporten
råder oklarhet om hur denna omfattande resultatinformation kommer till
användning. En försvårande faktor i resultatredovisningen av det bilaterala
utvecklingssamarbetet är kravet på redovisning av prestationer utifrån verk-
samhetsgrenar. Varken målen eller anslagen för verksamheten följer verk-
samhetsgrenarnas indelningsgrund.
Genom revisorernas granskning har framkommit att det synes föreligga ett
behov av en översyn av resultatrapporteringen. De synpunkter som i reviso-
rernas förslag framförs beträffande en resultatrapporteringsstrategi är beak-
tansvärda. Utskottet vill i anledning av förslaget särskilt framhålla att en
resultatrapporteringsstrategi måste tillgodose såväl riksdagens behov av
underlag för beslut och kontroll som den verkställande maktens behov för att
kunna genomföra riksdagens beslut.
Utskottet noterar att mål- och resultatstyrning av Sidas verksamhet har va-
rit föremål för diskussioner och överväganden under de senaste åren inom
ramen för projektarbete och uppdrag, vilka involverat Sida, UD, Finansde-
partementet och RRV. Detta har redan resulterat i vissa förändringar i Sidas
redovisning, som fått en något minskad omfattning. Enligt vad utskottet
erfarit har det uppdrag till UD och Sida som revisorerna nämner och som
gavs i regleringsbrevet för 1999 fått utökad omfattning, och det kommer
därför inte att redovisas förrän under senvåren 2000.
Syftet med den pågående översynen är att utarbeta en modell för regering-
ens styrning och uppföljning av Sidas verksamhet, en modell som
- tillgodoser regeringens behov av att styra och bedöma verksamheten;
- tillgodoser regeringens behov av uppföljning och information för rapporte-
ring till riksdagen;
- innebär största möjliga samordning av samtliga styrinstrument;
- bidrar till att åstadkomma en tydligare koppling mellan mål, resultat och
resurstilldelning samt
- säkerställer att verksamhetsmål och krav på återrapportering koncentreras
till det som är väsentligt för regeringens styrning.
Av uppdragsställningen framgår mera specifikt bl.a. att förslag skall lämnas
om hur Sida skall redovisa gentemot effektmålen, om hur bättre samstäm-
mighet skall uppnås i styrning, uppföljbarhet och redovisning samt om mått
för bedömning av myndighetens effektivitet som grundval för redovisning av
måluppfyllelse.
Ett genomförande av uppdraget på avsett sätt skulle enligt utskottets pre-
liminära bedömning innebära att revisorernas synpunkter på inhämtande av
resultatinformation inom biståndsområdet skulle bli tillgodosedda.
Utskottet utgår från att regeringen på lämpligt sätt kommer att informera
riksdagen om vad som framkommit genom översynen av resultatstyrningen
av Sidas verksamhet och om vilka åtgärder som den företagna översynen
eventuellt kan föranleda. Något tillkännagivande härom synes ej behövligt.
Enligt utskottets uppfattning kan revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande
1 besvaras med vad som ovan anförts.
I motion 1999/2000:U2 (kd) yrkande 2 understryks behovet av att regeringen
återför resultatet av genomförda utvärderingar till riksdagen. Utskottet menar
att motionärernas synpunkter faller inom ramen för vad som ovan anförts,
varför motion 1999/2000:U2 (kd) yrkande 2 därmed kan anses besvarad.
Riksdagens revisorer föreslår i 1998/99:RR9 yrkande 2 bl.a. att en total
översyn bör genomföras av anslagsstrukturen inom utvecklingssamarbetet
samt att regeringen bör utarbeta riktlinjer för när kostnader inom utveck-
lingssamarbetet bör belasta sak- respektive förvaltningsanslag. Också i mo-
tion 1999/2000:U3 (fp) yrkande 2 krävs att en total översyn av anslagsstruk-
turen för biståndet genomförs. Motionärerna bakom motion 1999/2000:U1
(v) yrkande 1 kräver en översyn av biståndets utgiftstak och att anslaget görs
till ramanslag. I motionens yrkande 2 begärs en fond för katastrofmedel.
Utskottet vill inledningsvis anföra att revisorernas förslag och den rapport
som ligger till grund för förslagen på ett instruktivt sätt pekar på de problem
som är förknippade med den nuvarande anslagsstrukturen på biståndsområ-
det. Utskottet vill därutöver framhålla följande.
Biståndet är ett av de viktigaste instrumenten för Sveriges kontakter med
ett stort antal stater och därmed också för riksdagens överväganden när det
gäller politiska relationer med omvärlden. Engagemangen är i många fall
omfattande, och när det gäller vissa stater i storleksordningen en kvarts mil-
jard kronor per år. Med nuvarande anslagsstruktur sker medelsanvisningar,
även när det gäller så stora belopp, på anslagspostnivå. Eftersom statens
redovisningssystem inte har denna upplösningsgrad saknar riksdagen i nor-
malfallet en resultatredovisning som kan jämföras med de landramsbelopp
som presenteras i budgetpropositionen. Beträffande exempelvis Moçambique
(planerad landram 300 miljoner) sägs i budgetpropositionen enbart följande:
"Den politiska och ekonomiska utvecklingen i Moçambique är fortsatt posi-
tiv och en ökad medelstilldelning för utvecklingssamarbetet är motiverad."
Riksdagen har i annat sammanhang bl.a. begärt redovisning av MR-läget
hos mottagarna av svenskt bistånd på landnivå. Analogt härmed får det anses
önskvärt att MR-rapportering och andra politiska bedömningar som riksda-
gen erhåller motsvaras av ekonomisk redovisning, i någon form, på samma
aggregationsnivå.
Utskottet anser att revisorernas förslag om en total översyn av anslags-
strukturen inom utvecklingssamarbetet är väl motiverat och underbyggt och
att ett tillstyrkande därmed borde övervägas. Samtidigt noterar utskottet att
viss översyn av anslagsfrågorna redan pågår. Detta gäller dels det s.k. VES-
TA-projektet, som för närvarande ser över den finansiella styrningen i staten
och även studerar möjligheten av att anslagen, som de i dag är utformade,
avskaffas, dels det ovan nämnda projektet om resultatstyrning av Sidas verk-
samhet, som också har till uppgift att analysera anslagsstrukturen (inklusive
en eventuell övergång till ramanslag) och komma med ett förslag om en
modell som står i bättre överensstämmelse med övriga styrmekanismer. Båda
projekten skall avslutas under innevarande riksmöte.
Av betydelse i sammanhanget är att den biståndspolitiska utredning som
snart tillsätts kommer att ha en översyn av de biståndspolitiska målen som
huvuduppgift. Beaktande det nära sambandet mellan mål och anslagsstruktur
är även detta ett argument mot ett tillkännagivande med föreslagen innebörd.
Utskottet anser mot den beskrivna bakgrunden att revisorernas förslag i
denna del, samt motsvarande motionsyrkanden, nu inte bör göras till föremål
för ett tillkännagivande.
Med det anförda anser utskottet revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 2
(delvis) samt motionerna 1999/2000:U1 (v) yrkande 1 (delvis) och
1999/2000:U3 (fp) yrkande 2 besvarade.
Då en begäran om en allmän översyn således inte är aktuell har utskottet att
ta ställning till yrkanden om en rad mera speciella frågor rörande bemyndi-
ganden, fördelningen mellan sak- och förvaltningsanslag, inrättande av en
garantifond samt utgiftstak.
Utskottet har upprepade gånger anfört att ett bemyndigande är liktydigt
med att anslag så småningom måste anvisas och att beslut om omfattningen
av och ändamålet med ett bemyndigande således bör prövas lika noga som
anslagsbeslut. Inför ställningstagande om bemyndiganden har därför utskot-
tet i princip samma behov av information om beräkningsgrunderna som det
har vid ställningstaganden till regeringens anslagsförslag.
I sin diskussion av anslagsfrågorna tar revisorerna upp detta perspektiv. I
rapporten framhålls också kopplingen mellan bemyndiganden och prognoser.
I sitt yrkande 2 (delvis) begär revisorerna en prövning av ändamålsenligheten
i nuvarande utformning av bemyndigandena.
Utskottet, som i huvudsak delar revisorernas uppfattning om en prövning av
det nuvarande systemet för bemyndiganden, är av uppfattningen att det nuva-
rande systemet, där bl.a. utfästelsernas storlek i vissa fall mekaniskt framräk
nas med hjälp av multiplikatorer, lämnar utrymme för förfinade metoder och
prognosinstrument. Utskottet menar därför att en översyn av det nuvarande
systemet med bemyndiganden inom biståndet bör göras. I översynen bör
också formerna för förbättrad information till riksdagen om dessa frågor
studeras. Detta bör med anledning av revisorernas förslag 1998/99:RR9
yrkande 2 (delvis) ges regeringen till känna.
Sedan revisorerna framlagt sitt förslag har regeringen i budgetpropositio-
nen på ett klarare sätt angivit hur kostnadsfördelningen mellan sak- och
förvaltningsanslag skall göras. Innan ytterligare erfarenhet vunnits anser
utskottet att det inte är motiverat att göra något tillkännagivande på denna
punkt.
Utskottet anser därmed att revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 2
(delvis) kan besvaras med vad som ovan anförts.
Motionärerna bakom motion 1999/2000:U1 (v) yrkande 2 anser att det bör
inrättas en fond, som skall utgöra en garanti för att regeringen alltid har
disponibla medel till sitt förfogande för akuta insatser vid större katastrofer
Inledningsvis vill utskottet framhålla att de slutsatser som kommer att dras
i samband med de ovan nämnda översynerna av anslagsstrukturen torde
komma att bli av relevans också för det problem som motionärerna tar upp.
Redan med nuvarande anslagsstruktur finns det emellertid olika möjligheter
att säkra medel för insatser vid akuta kriser utan att en fond behöver inrättas
Reservationerna i storleksordningen 1-2 miljarder tillgodoser behoven för att
möta oförutsedda utgifter. Ytterligare en möjlighet är att inrätta en anslags-
kredit för akuta insatser, vilket kan komma att bli aktuellt när reservationern
minskat till lägre nivåer. Utskottet menar därför att något behov av en fond
inte föreligger. Därmed avstyrks motion 1999/2000:U1 (v) yrkande 2.
Utskottet menar, vilket också tidigare framförts, att modellen med ett ut-
giftstak för staten är ett viktigt instrument för budgetkontroll. För att detta
skall fungera är det viktigt att de medel som regeringen disponerar omfattas
av denna kontrollmekanism. Detta principiella synsätt hindrar dock inte att
utnyttjandet av begränsningsbelopp i vissa avseenden har visat sig proble-
matiskt. Då dessa frågor kan förväntas bli behandlade inom ramen för Riks-
dagskommitténs arbete menar utskottet att riksdagen inte bör gå motionärer-
na till mötes.
Med vad ovan anförts avstyrks motion 1999/2000:U1 (v) yrkande 1 (delvis).
I revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 3 behandlas frågor om utvärde-
ring av biståndet. Revisorerna föreslår att regeringen får i uppdrag att se öve
formerna för att stärka en utvärderingsfunktion, som är mer oberoende från
biståndsorganisationen, samt att regeringen i ökad omfattning nyttjar de
organ som har till uppgift att granska och utvärdera effektiviteten av statlig
verksamhet för att utvärdera insatser på biståndsområdet.
Enligt utskottets uppfattning bör frågan om utvärdering ses i det bredare
perspektivet av mål- och resultatstyrning inom staten. I inledningen till bud-
getlagen stadgas: "I statens verksamhet skall hög effektivitet eftersträvas och
god hushållning iakttas. ... (1 §) och "regeringen skall för riksdagen redovisa
de mål som åsyftas och de resultat som uppnåtts på olika verksamhetsområ-
den" (2 §).
Mål- och resultatstyrning innebär att styrningen skall ske på basis av in-
formation om tidigare uppnådda resultat och om förutsättningarna för att i
framtiden kunna uppnå resultat. En grundläggande tanke är att information
om uppnådda resultat skall kunna utgöra grund för en eventuell omprövning
av statens åtaganden. Sett i detta perspektiv är det naturligt att frågan om
utvärdering tillmäts stor betydelse.
I den rapport som ligger till grund för revisorernas förslag beskrivs hur ut-
värderingen av biståndet sker på olika nivåer ner till program och projekt och
den roll Sidas region- och ämnesavdelningar har i detta sammanhang. Vissa
av revisorernas observationer härvidlag är, för de fall de skulle vara repre-
sentativa, ägnade att inge betänkligheter. Detta gäller fall då kostnadseffekti
vitet inte omfattas av utvärderingen och fall då utvärderingar i viss mån
betraktas som "rituella" dvs. de genomförs för att de "skall göras"
(1998/99:RR9 s. 48). Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att stats-
makternas syn på utvärdering som ett väsentligt element i mål- och resultat-
styrningen genomsyrar förvaltningen.
I och med bildandet av det nya Sida förstärktes utvärderingskapaciteten
genom tillskapandet av ett sekretariat för utvärdering och intern revision
(UTV). Detta sekretariat har en självständig ställning och är direkt underställ
Sidas styrelse. Utskottet menar att UTV är väsentligt inte minst som ett in-
strument för styrelsen i dess ledning av verksamheten men också för att förse
utomstående intressenter, främst regeringen, med information. Den kritik
mot att "Sida utvärderar sig själv", som motionsvis framförs, tenderar att
bortse från det behov som varje ledning för ett ämbetsverk har av att bedöma
den verksamhet den är satt att leda. Enligt utskottets bedömning är det vä-
sentligt att Sida besitter egen kvalificerad utvärderingskapacitet. Utskottet
noterar i sammanhanget att större delen av den utvärdering som bedrivs inom
Sida genomförs av externa, fristående utvärderare.
Utöver de utvärderingsresurser som nämnts ovan finns en rad statliga organ
med utvärderande uppgifter. I 1998/99:RR9 nämns kommittéväsendet och
Statskontoret som exempel. Revisorerna föreslår i yrkande 3 (delvis) att
regeringen i ökad omfattning nyttjar de organ som har till uppgift att granska
och utvärdera effektiviteten av statlig verksamhet för att utvärdera insatser p
biståndsområdet.
Med anledning av detta förslag konstaterar utskottet inledningsvis att RRV
återkommande granskar verksamhet också på biståndsområdet. Generellt
gäller att revisionen bedrivs genom obligatorisk årlig revision och effektivi-
tetsrevision. Den årliga revisionen uttalar sig i revisionsberättelser om bl.a.
myndigheters års- och koncernredovisning samt om ledningens förvaltning.
Under verksamhetsåret 1997 har revisionen granskat och lämnat revisionsbe-
rättelse för ca 520 myndigheter, stiftelser och bolag. Från och med budget-
året 1995/96 granskar RRV myndigheternas delårsrapporter. Effektivitetsre-
visionen granskar effektiviteten i statliga åtaganden och statlig verksamhet.
Verket har centrala uppgifter när det gäller ekonomi- och resultatstyrning,
bl.a. genom att ge regeringen beslutsunderlag om den statliga ekonomin. I
rapporten från Riksdagens revisorer (1998/99:2) nämns exempel på insatser
av RRV på biståndsområdet, bl.a. granskningarna av biståndsambassaderna i
Moçambique och Tanzania. En genomgång utskottet därutöver gjort av
RRV:s årliga rapport till regeringen avseende fyra år under 1990-talet visar
att RRV under samtliga dessa år genomfört granskningar på biståndsområ-
det, vilka föranlett påpekanden till regeringen. Även kommittéväsendet och
Statskontoret har, låt vara betydligt mindre frekvent, haft uppdrag som berört
biståndsområdet. Enligt vad utskottet erfarit har Statskontoret nyligen fått i
uppdrag att utvärdera Sveriges deltagande i vissa internationella organisatio-
ner, varav några med verksamhet inom utvecklingssamarbetet.
Mot bakgrund av ovan redovisade genomgång, som inte gör något anspråk
på fullständighet, kan konstateras att regeringen i stor omfattning redan
nyttjar de organ som har till uppgift att granska och utvärdera effektiviteten
av insatserna på biståndsområdet.
Utskottet ser positivt på att organ av här aktuell typ utnyttjas för att utvär-
dera insatser på biståndsområdet. Samtidigt vill utskottet emellertid fram-
hålla att dessa organ lyder under regeringen och primärt har som funktion att
utgöra instrument för regeringens kontroll och styrning av hela förvaltning-
en. De insatser som begärs när det gäller de begränsade utvärderings- och
revisionsresurser det är fråga om måste därför vägas mot behoven inom
andra samhällssektorer.
Utskottet anser att revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 3 (delvis) kan
besvaras med vad som ovan anförts.
Revisorerna föreslår vidare (1998/99:RR9 yrkande 3 (delvis)) att regeringen
får i uppdrag att se över formerna för att stärka en utvärderingsfunktion som
är mer oberoende av biståndsorganisationen. I motionerna U2 (kd) yrkande 1
(delvis), U3 (fp) yrkande 1, U213 (m) samt U215 (kd) yrkande 27 (delvis)
krävs inrättande av ett oberoende analys- och revisionsorgan på biståndets
område.
Utskottet konstaterar först att, förutom Riksdagens revisorer, spelar även
RRV, Statskontoret och andra sammantaget en betydande roll som fristående
och oberoende utvärderare på biståndsområdet.
I de överväganden som ligger till grund för förslaget anför Riksdagens re-
visorer att det finns ett behov av att, med hjälp av ett från biståndsorganisa-
tionen oberoende beslutsunderlag, bedöma och redovisa resultatet av utveck-
lingssamarbetet. Revisorerna framhåller också att utvecklingssamarbetet
innebär stora offentliga utgifter, vilket utgör ytterligare skäl att kräva ober
ende analyser av uppnådda effekter av gjorda insatser.
Utskottet noterar med anledning härav att det faktum att en verksamhet
medför stora offentliga utgifter normalt sett inte innebär att statsmakterna
säkerställer att oberoende och kontinuerliga utvärderingar kan genomföras.
Skälen för att sådan arrangemang bör övervägas beträffande biståndet torde
snarare vara att verksamheten i huvudsak bedrivs utomlands och i miljöer
som definitionsmässigt har en annan utvecklingsnivå än Sverige. Bistånds-
samarbetet genomförs dessutom tillsammans med partner vilka inte omfattas
av den insyn och inte kan utsättas för samma typ av uppföljning och utvärde-
ring som gäller för myndigheter inom riket. Eftersom det ofta rör sig om
samarbete med främmande makt tillkommer i samarbetet en politisk dimen-
sion som är mindre vanligt förekommande inom andra delar av svensk för-
valtning.
Revisorerna understryker också behovet av att regeringen återför resultaten
från genomförda utvärderingar till riksdagen genom att exempelvis redovisa
vilka utvärderingar som initierats och genomförts samt resultaten av dessa.
Utskottet delar revisorernas bedömning att riksdagen har särskilda behov i
detta avseende. Skälen till detta är flerfaldiga men hänger närmast samman
med riksdagens utövande av finansmakten. Bland annat kan nämnas att
biståndsområdet (utgiftsområde 7, verksamhetsområde A) skiljer sig från
flertalet andra delar av budgeten genom en annorlunda målstruktur: dels är
de biståndspolitiska målen, i motsats till vad som gäller inom de flesta andra
utgiftsområden, inte direkt operationella, dels tillkommer ett mål som kan
sägas utgöra en andra dimension, det s.k. procentmålet. En försvårande fak-
tor i resultatredovisningen inom biståndsförvaltningen, och därmed också för
riksdagens utvärderingsmöjligheter, är kravet på redovisning av prestationer
utifrån verksamhetsgrenar när varken målen eller anslagen för verksamheten
följer verksamhetsgrenarnas indelningsgrund. Speciellt för utgiftsområde 7
är också den begränsade grad av påverkan som finns över verksamhetens
genomförande och som bl.a. tar sig uttryck i reservationernas, utfästelsernas
och garantiernas stora betydelse. Utskottet vill i sammanhanget understryka
att det anförda rör behov utöver sådana som täcks av den i nuläget genom-
förda utvärderingsverksamheten, vilken också den är av stor betydelse som
beslutsunderlag för riksdagen, både när den bedrivs av utvärderingsorgan
inom biståndsförvaltningen och av oberoende organ såsom Riksdagens revi-
sorer och RRV.
Revisorerna pekar i sitt förslag på möjligheten att ge Expertgruppen för
utvecklingsfrågor (EGDI) en klarare utvärderande roll. EGDI, som har till
uppgift att ta fram oberoende studier med hög akademisk standard av ut-
vecklings- och biståndsfrågor, är ett organ inom Regeringskansliet och har
sin sekretariatsfunktion placerad inom UD. Expertgruppen ingår i kommit-
téväsendet (UD 1995:E) och tillkallades enligt regeringens bemyndigande
den 7 september 1995 i syfte att bidra till en ökad förståelse för utvecklings-
frågor i ett globalt sammanhang och att öka förutsättningarna för att effekter-
na av utvecklingssamarbetet skall få önskat genomslag. Verksamheten leds
inte av regeringen utan av en styrelse, vilken till inemot hälften består av
utländska experter samt i övrigt av representanter för UD och Sida. Syftet
med verksamheten är att resultaten skall kunna användas för att effektivisera
det svenska utvecklingssamarbetet. EGDI har en policyskapande uppgift och
tar initiativ till studier om utvecklingssamarbetet i stort.
Oberoende utvärderingar görs också kontinuerligt av olika internationella
organisationer. Exempel på dessa är DAC (landexaminationer och s.k. best
practices) samt Världsbanken. Nästa DAC-granskning av svenskt bistånd
kommer att genomföras våren 2000.
Vid en bedömning av revisorernas förslag om en översyn av formerna för
en stärkt utvärderingsfunktion menar utskottet att såväl ekonomiska som
organisatoriska överväganden måste göras. Utskottet finner därvid att alter-
nativet med att låta EGDI också få en klart utvärderande roll, vilket reviso-
rerna nämner som en möjlighet, kan förmodas vara mer kostnadseffektivt än
att bygga upp en helt ny organisation. När det gäller organisatorisk inplace-
ring får utskottet inledningsvis konstatera att den förebild som motionsvis
nämns, nämligen sekretariatet för analys och utvärdering av det svenska
utvecklingsbiståndet (SAU), inte fått internationell efterföljd utan att andra
modeller valts för biståndsutvärdering. Ett skäl till detta kan vara att små
enheter utanför de normala strukturerna riskerar att få bristande genomslag
och gehör. EGDI har redan i dag ett antal fördelar som förtjänar att beaktas.
Härvid kan bl.a. nämnas att modellen med en självständig styrelse som upp-
dragsgivare ger en fristående och oberoende ställning samtidigt som place-
ringen av EGDI:s sekretariat i Utrikesdepartementet ger närhet till linjeorga-
nisationen på tjänstemannanivå och motverkar en möjlig marginalisering.
Det stora inslaget i styrelsen av internationella forskare förstärker EGDI:s
integritet samt borgar för stora kontaktytor och öppenhet för internationella
impulser.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att regeringen bör ges i uppdrag
att se över formerna för hur den utvärderingsverksamhet som finns utanför
biståndsförvaltningen kan stärkas och som bl.a. också kan beakta de intres-
sen som finns utanför myndigheterna. Översynen bör fokuseras på möjlig-
heten att stärka EGDI:s utvärderande funktion. Detta bör med anledning av
revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 3 (delvis) ges regeringen till
känna.
Därmed avstyrks motionerna U2 (kd) yrkande 1 (delvis), U3 (fp) yrkande 1,
U213 (m) samt U215 (kd) yrkande 27 (delvis).
I 1998/99:RR9 yrkande 4 föreslås att regeringen ger en oberoende utvärdera-
re i uppdrag att se över Sidas upphandling av konsulter. Också i motionerna
U2 (kd) yrkande 1 (delvis), U210 (c) yrkande 5 och U215 (kd) yrkande 27
(delvis) krävs en granskning av Sidas konsultupphandling.
Utskottet noterar att revisorerna i sin granskning funnit exempel på vissa
brister i Sidas konsultupphandling och att Sida i praktiken inte alltid har
tillämpat den upphandlingspolicy myndigheten själv utarbetat.
Utskottet konstaterar att grundläggande regelverk finns för de områden
inom vilka revisorerna funnit brister. I flertalet fall synes också för Sida
interna riktlinjer finnas, vilka dock inte alltid följts. Utskottet konstaterar
vidare att riksdagen och regeringen tidigare har uttalat att Sida inte bör upp-
handla konsulter för genomförande av arbetsuppgifter av myndighetskarak-
tär.
Eftersom de förhållanden som föranlett anmärkningar från revisorerna tor-
de gå att åtgärda genom vissa klargöranden i riktlinjerna och en striktare
tillämpning av dessa synes en oberoende översyn av Sidas konsultupphand-
ling ej vara behövlig. Utskottet utgår från att erforderliga åtgärder vidtas.
Utskottet anser att revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 4 och motio-
nerna U2 (kd) yrkande 1 (delvis), U210 (c) yrkande 5 och U215 (kd) yrkande
27 (delvis) kan besvaras med vad som ovan anförts.
I 1998/99:RR9 yrkande 5 föreslås att en utvärdering av Sidas samarbete med
enskilda organisationer genomförs. Utvärderingen bör bl.a. innehålla prin-
ciper för urval och fördelning av medel mellan organisationer samt kopp-
lingen mellan enskilda organisationers benägenhet att söka EU-bidrag och
Sidas årliga anslag.
Också i motion 1999/2000:U3 (fp) yrkande 3 begärs att enskilda organisatio-
ner samarbete med Sida skall bli föremål får översyn. Detta bör enligt motio-
närerna ske inom ramen för den biståndspolitiska utredningen.
Utskottet menar att de enskilda organisationerna länge har spelat en betydel-
sefull roll i utvecklingssamarbetet, bl.a. genom att ge uttryck för det breda
biståndsengagemanget inom samhället men också på grund av sina kompa-
rativa fördelar inte minst vid insatser i odemokratiska stater. Bistånd genom
enskilda organisationer är en förutsättning för det framgångsrika svenska
utvecklingssamarbetet.
Urvalet av ramorganisationer har historiska förklaringar och har skett un-
der en relativt lång tidsperiod. Stödet till dessa handläggs av Sida och sker
utifrån Sidas anvisningar som styrs av regeringens regleringsbrev. Frågan om
att vidga kretsen av ramorganisationer aktualiseras med jämna mellanrum,
men eftersom kriterier saknas finns ingen vägledning för sådana beslut.
Sidas arbete med enskilda organisationer (EO) har varit föremål för om-
fattande utvärderingar och studier:
En genomgripande och inte helt igenom positiv utvärdering av de enskilda
organisationernas verksamhet ("Development by Proxy") gjordes under
ledning av det engelska ODI 1994/95.
Sida gjorde 1997 en utvärdering av organisationernas volontärverksamhet.
Under 1998/99 gjorde Sidas utvärderingsenhet en effektstudie av ODI-
rapportens effekter på Sidas och de enskilda organisationernas arbete.
Sida har vidare genomfört studier i Baltikum och Indien om EO-biståndets
koppling till målen i delposten organisationsuppbyggnad och stärkandet av
det civila samhället. Flera nya studier planeras.
Med anledning av revisorernas yrkande 5 bedömer utskottet att det finns
behov av att utveckla kriterier för hur många och med vilka typer av ramor-
ganisationer Sida skall samarbeta. Detta arbete har, enligt vad utskottet in-
hämtat, helt nyligen inletts av Sida och under medverkan av svenska enskilda
organisationer samt UD.
Revisorerna tar också upp frågan om fördelningen av anslagen mellan
ramorganisationerna.
Utskottet har erfarit att styrinstrumentet för denna bidragsgivning hittills
varit Sidas anvisningar, vilka utfärdades i april 1998. Dessa anvisningar, som
har en tonvikt på mål och kvalitativa kriterier, lyfter fram de enskilda organi
sationernas kvalitetssäkrande ansvar. Enligt anvisningarna skall ramorgani-
sationerna bl.a. ha god förmåga att planera och prioritera utifrån uppsatta
mål, bedöma insatser, följa upp dessa och rapportera resultat samt säkerställa
god medelsförvaltning och intern kontroll.
Den valda inriktningen, att i ökad utsträckning låta bidragsgivningen styras
av en bedömning av ramorganisationernas effektivitet och resultat, ligger,
enligt utskottets uppfattning, väl i linje med de intentioner statsmakterna har
med mål- och resultatstyrning. Detta utesluter inte att det kan finnas skäl för
att ytterligare belysa frågan om ändamålsenligheten i den nuvarande fördel-
ningsmodellen.
Utskottet delar också revisorernas bedömning att det finns behov av att
belysa de enskilda organisationernas benägenhet att söka EU-bidrag. Ut-
skottet menar i sammanhanget att det dock vore olyckligt om det uppstod
någon form av motsättning mellan EU-finansiering respektive Sida-
finansiering.
Enligt utskottets uppfattning måste samarbetet med de enskilda organisa-
tionerna präglas av långsiktighet och en väl genomtänkt strategi. Samtidigt
måste detta samarbete kunna möta nya uttryck för folkligt engagemang i
biståndsfrågor och förändringar till följd av utvecklingen i omvärlden. Ut-
över vad revisorerna anför reser detta övergripande frågor om organisatorisk
uppbyggnad, representativitet och legitimitet men också mera praktiska
frågor om bl.a. kvalitativa krav samt system för styrning och kontroll.
Utskottet menar således att, utöver den redan inledda delstudien på områ-
det, en mera övergripande översyn över de enskilda organisationernas roll i
utvecklingssamarbetet bör göras och att denna, som revisorerna föreslår, bör
innehålla en utvärdering av Sidas samarbete med enskilda organisationer.
Utskottet anser att en sådan översyn bör ske i former som regeringen bedö-
mer vara lämpliga.
Med anledning av revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 5 samt med
besvarande av motion 1999/2000:U3 (fp) yrkande 3 bör detta ges regeringen
till känna.
Riksdagens revisorer föreslår i yrkande 6 dels att regeringen närmare bör
utreda och analysera samordningen mellan det svenska utvecklingssamarbe-
tet och EU:s biståndsprogram, dels att regeringen regelbundet bör återkom-
ma till riksdagen med en redogörelse för hur svenska företag och institutio-
ner jämfört med andra medlemsländer är representerade i EU:s upphandling-
ar.
Motionärerna bakom 1999/2000:U2 (kd) yrkande 3 kräver bättre informa-
tion om EU:s bistånd och bättre koordinering av EU:s och Sveriges bistånd.
Även motion 1999/2000:U3 (fp) yrkande 4 kräver en analys och samordning
av EU:s och Sveriges biståndsprogram.
Utskottet kan konstatera att Sverige, tillsammans med en rad andra med-
lemsländer, har drivit på för att få till stånd en förbättrad samordning av EU:
och medlemsstaternas utvecklingssamarbete. Insatserna för att förbättra EU-
samordningen sker på olika nivåer, dels genom att i rådet utarbeta övergri-
pande riktlinjer för samordning i form av resolutioner och slutsatser, dels
genom att i verkställighetskommittéerna och i fält verka för en operativ
samordning.
I de slutsatser som rådet i maj 1999 antog med anledning av utvärderingen
av EU-biståndet föreslås ett antal åtgärder som kan bidra till en bättre givar-
samordning och ökad komplementaritet, bl.a. att :
? formulera en övergripande policy för EU:s bistånd,
?
? utarbeta land- och sektorstrategier som skall ligga till grund för gi-
varsamordning och ökad komplementaritet,
?
? tillämpa fullt ut de riktlinjer om samordning som antogs av rådet i
mars 1998 och med medlemsstaterna kontinuerligt utbyta information
om utvecklingssamarbetet,
?
? effektivisera och förenkla kommissionens organisation på bistånds-
området inklusive att delegera mer beslutsfattande till EU:s delega-
tioner i fält,
?
? effektivisera och förenkla administrativa procedurer och regelverk,
?
? upprätta en handlingsplan över de åtgärder man avser vidta med
anledning av rekommendationerna.
?
Nya riktlinjer om samordning i fält antogs av rådet i mars 1998. Detta beslut
skall följas upp vid utvecklingsrådets möte i november 1999, då man skall ta
ställning till en rapport över vilka åtgärder som vidtagits och vilka framsteg
som gjorts vad gäller dessa frågor.
Utskottet kan också konstaterar att rådet i maj 1999 antog en resolution om
komplementaritet. Grundsynen är att komplementaritet huvudsakligen måste
utformas i fält och växa fram ur en fungerande biståndssamordning som leds
av samarbetslandet. Landstrategiernas betydelse som instrument för ökad
komplementaritet och samordning betonas. Kommissionen har uppmanats att
i samarbete med experter från medlemsländerna utarbeta en standardmodell
och en standardprocedur för landstrategier. Målet är att beslut om en enhetlig
landstrategiprocess skall kunna fattas vid utvecklingsrådet i maj 2000.
Inför mötena i verkställighetskommittéerna har Sverige haft omfattande
kontakter både med andra medlemsländer och med kommissionen. UD och
Sida har i september 1999 fattat beslut om riktlinjer till ambassader vad
gäller samordning med EU-biståndet i fält. I dessa framgår att Sida skall
verka för tidig och rutinmässig information om projekt under beredning och
påverka EU-representationen i riktning mot en effektivare samordning av
biståndet.
Enligt utskottets uppfattning pågår således ett omfattande arbete för att
skapa praktiska förutsättningar för den samordning mellan det svenska ut-
vecklingssamarbetet och EU:s biståndsprogram som revisorerna efterlyser.
Utskottet kan samtidigt konstatera att EU:s egna omfattande brister gör att
man på sakernas nuvarande ståndpunkt svårligen kan komma längre genom
att från svensk sida utreda frågan.
Utskottet anser att revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 6 (delvis) samt
motionerna 1999/2000:U2 (kd) yrkande 3 och 1999/2000:U3 (fp) yrkande 4
kan besvaras med vad som ovan anförts.
Frågan om svenska företags och institutioners representation i bl.a. EU:s
upphandling har av utskottet behandlats på annan plats i detta betänkande.
Utskottet vill dock i detta sammanhang framföra, att det utgår ifrån att rege-
ringen på lämpligt sätt håller riksdagen underrättad om utvecklingen beträf-
fande svenska företags och institutioners andel i EU:s upphandling.
Utskottet menar att revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 6 (delvis)
därmed kan anses besvarat.
Samarbetet med Central- och Östeuropa
Samarbetets inriktning, samarbetsländer m.m.
Propositionen (avsnitt 4.1- 4.5, s. 61-69)
Verksamhetsområde B Samarbete med Central- och Östeuropa består av två
anslag, B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa, samt B 2 Avsättning för
förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantie
De av riksdagen fastlagda målen för utvecklingssamarbetet med Central-
och Östeuropa åren 1999-2001 är att främja en säkerhetsgemenskap, fördju-
pa demokratins kultur, stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling samt
stödja en miljömässigt hållbar utveckling. Härtill skall allt utvecklingsarbete
präglas av ett jämställdhetsperspektiv (prop. 1997/98:70, bet. 1997/98:UU12,
rskr. 1997/98:244).
Regeringen framhåller i årets budgetproposition att den avser att priorite-
ra:
- insatser för att främja medlemskap i EU för Estland, Lettland, Litauen
och Polen,
- integreringen av Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer,
- ett utökat samarbete på det sociala området,
- ett utökat samarbete inom miljöområdet vad avser kärnsäkerhet samt
fortsatta miljöinsatser inom ramen för åtgärdsprogrammet för Östersjön och
Agenda 21 för Östersjöområdet. Ett fördjupat samarbete på rättsområdet
framhålls också som en angelägen uppgift.
Prioriterade samarbetsländer är Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland
och Ukraina. I Ryssland skall de nordvästra delarna och Kaliningrad priorite-
ras.
Samarbetet med Central- och Östeuropa har varit föremål för fortlöpande
resultatbedömningar. Vidare utförs utvärderingar i samband med de land-
strategier som fastställs vart tredje år. Sammantaget visar analyserna att
relevansen av insatserna varit god eller mycket god i förhållande till de över-
gripande målen. Ytterligare insatser kan dock göras vad gäller jämställdhet
och sociala frågor.
Regeringen framhåller att ytterligare en miljard kronor har anslagits för
femårsperioden 1999-2003 för att utveckla Östersjöregionens betydelse för
tillväxt och sysselsättning i Sverige (den s.k. Östersjömiljarden). Sverige
bidrar också genom avgifter till EU:s stöd till länderna i Central- och Östeu-
ropa genom Phare- och Tacis-programmen. Regeringen avser vidare att ha
beredskap för insatser i Vitryssland när politiska och ekonomiska förutsätt-
ningar föreligger. Samarbetet med Moldavien, länderna i Kaukasus och på
västra Balkan kommer att utvecklas. Medel för samarbete med dessa länder
finansieras från utgiftsområde 7 verksamhetsområde A Internationellt ut-
vecklingssamarbete.
Under 1999 har regeringen fastställt treåriga landstrategier för utvecklings-
samarbetet med Estland, Lettland och Litauen. För Polen, Ryssland och
Ukraina avser regeringen besluta om landstrategier under hösten 1999. Ett
huvudmål för det svenska samarbetet med Estland, Lettland, Litauen och
Polen är att stödja dessa länders medlemskap i EU. Rysslands och Ukrainas
vidare integration i europeiska samarbetsstrukturer är ett prioriterat mål i
samarbetet med dessa länder.
Motionerna
I den enskilda motionen 1999/2000:U704 (c) anförs att stöd till det civila
samhället behövs såväl i norr som i söder. I Barentssamarbetet och i EU:s
nordliga dimension är det en särskild utmaning att stärka uppbyggnaden av
det civila samhället i nordvästra Ryssland. Frivilligorganisationer kan spela
en viktig roll, men ofta har dessa för små resurser för att söka projektbidrag.
Motionären föreslår därför att det inom Barentssamarbetet inrättas ett system
för mikrostöd till mindre organisationer, upp till t.ex. 25 000 kr.
Moderata samlingspartiet anför i kommittémotion 1999/2000:U803 (m)
yrkande 7 att stödet till Central- och Östeuropa är av en annan karaktär än
det stöd till utvecklingsländer som Sida i övrigt hanterar. Sida har i första
hand kompetens för andra typer av program, varför stödet till Central- och
Östeuropa bör överföras till Utrikesdepartementet. Motionärerna framhåller
vidare i yrkande 8 att stödet till Central- och Östeuropa i första hand bör ske
genom EU och andra multilaterala organ. I kandidatländerna bör de svenska
insatserna fungera som ett komplement till främst EU-ländernas stöd till
demokratins, rättsstatens och marknadsekonomins utveckling. Vidare bör
tyngdpunkten i det svenska stödet gradvis förflyttas österut, i första hand til
nordvästra Ryssland och Kaliningrad.
Anslag B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa
Propositionen (avsnitt 4.6 B1 s. 69-72)
Beräknad anslagsöversikt för Samarbetet med Central- och Östeuropa
Tusental kronor
Anvisat
1999
Beräknat
2000
B 1
Samarbete med Central-
och Östeuropa
B 1.1
Samarbete med Central-
och Östeuropa genom Sida
526 000
529 000
B 1.2
Samarbete med Central-
och Östeuropa genom
Svenska institutet
54 000
54 000
B 1.3
Bidrag till Stiftelsen Öst-
ekonomiska institutet
4 636
4 636
B 1.4
Övriga bidrag till samar-
betet med Central- och
Östeuropa
1. Säkerhetsfrämjande
insatser
2. Till regeringens disposi-
tion
37 000
122 364
37 000
100 364
Summa anslag B 1
744 000
725 000
B 2
Avsättning för förlustrisker
vad avser garantier för finan-
siellt stöd och exportkredit-
garantier
6 000
25 000
Summa anslag B
750 000
750 000
Regeringen yrkar vidare att riksdagen bemyndigar regeringen att göra utfäs-
telser under budgetåret 2000 som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför
utgifter efter år 2000 om högst 750 000 000 kr.
Samarbete med Central- och Östeuropa genom Sida
Sida är den centrala förvaltningsmyndigheten för Sveriges bilaterala utveck-
lingssamarbete med länder i Central- och Östeuropa. Regeringen beräknar att
anslå 529 miljoner kronor till Sida för år 2000.
Regeringen beräknar att anslå 285 miljoner kronor till delposten Kun-
skapsöverföring och ekonomiskt samarbete. I denna delpost ingår medel för
administrativa kostnader hos Sida. Insatser för att stödja en demokratisk
samhällsutveckling och stärka skyddet av de mänskliga rättigheterna avses
fortsätta. Samarbete bedrivs också för att främja näringslivets utveckling,
bl.a. genom insatser på de rättsliga och institutionella områdena. Hög priori-
tet ges åt att underlätta kandidatländernas integrationsprocess i EU.
Till delposten Miljö inklusive strålskydd beräknar regeringen att anslå 118
miljoner kronor. Insatser inom ramen för Åtgärdsprogrammet för Östersjön
och den av Östersjöländerna antagna Agenda 21 prioriteras särskilt. Även på
detta område fästs särskild vikt vid institutionsuppbyggnad, lagstiftning och
insatser av betydelse för EU-anpassningen.
För Samarbetet med enskilda organisationer önskar regeringen anslå 78
miljoner kronor, vilket skulle innebära en ökning med 3 miljoner kronor.
Samarbetet, som syftar till uppbyggandet av demokratiska organisationer i
samarbetsländerna, kanaliseras genom elva organisationer med vilka Sida
slutit ramavtal.
Regeringen avser anslå 48 miljoner kronor till delposten Säkerhetsfräm-
jande insatser. Stödet inriktas på att stärka förmågan att bekämpa internatio-
nell och organiserad brottslighet. Insatser görs också för att höja kompeten-
sen inom asyl- och migrationspolitik samt för att höja beredskapen mot
olyckor och katastrofer.
Samarbete med Central- och Östeuropa genom Svenska institutet
Regeringen framhåller att Svenska institutet (SI) fyller en viktig funktion
genom att fördjupa demokratin på de kulturella och akademiska områdena.
Stipendieprogram främjar det vetenskapliga och kulturella utbytet mellan
Sverige och samarbetsländerna. Språk- och integrationsstödet lämnas för att
stödja integration av de ryskspråkiga befolkningarna i Estland och Lettland.
Genom det långsiktiga projektet "Partnerskap för kultur" finansieras erfaren-
hetsutbyte om kulturens möjligheter att främja demokrati och gemensam
säkerhet.
Bidrag till stiftelsen Östekonomiska institutet
Stiftelsen Östekonomiska institutet bildades 1989 gemensamt av staten och
näringslivet, med syfte att främja kunnandet i Sverige om de ekonomiska
förhållandena i Östeuropa. Genom avtal åtar sig staten att lämna årliga bi-
drag till institutet. Inför nytt avtalstecknande har en utvärdering av Östeko-
nomiska institutets verksamhet utförts. Utredarna drar slutsatsen att verk-
samheten har ett långsiktigt värde för Sverige och för olika aktörer på den
svenska marknaden, samtidigt som ansträngningar bör göras för att göra
institutet mer synligt. Regeringen beräknar oförändrat 4,6 miljoner kronor för
budgetåret 2000.
Övriga bidrag till samarbetet med Central- och Östeuropa
Med utgångspunkt i proposition 1997/98:70 Att utveckla ett grannlands-
samarbete samt en utvärdering har regeringen genomfört vissa förändringar
av stödet inom delposten Säkerhetsfrämjande insatser. Vissa projekt på
myndighetsnivå har överförts till Sida. Inom Regeringskansliet bereds insat-
serna av en beredningsgrupp som även fungerar som samråds- och policyor-
gan. De insatser som beslutas av regeringen avser stöd till säkerhetspolitisk
kompetens, fredsfrämjande insatser, demokratiskt totalförsvar, gränsbevak-
ning samt bekämpning av internationell och organiserad brottslighet. Rege-
ringen beräknar att anslå 37 miljoner kronor till säkerhetsfrämjande insatser
för budgetåret 2000.
I delposten Till regeringens disposition ingår medel för samarbete och stöd
på det kärntekniska området samt för multilaterala stöd. Det är av vikt att
kunna stödja samarbete genom internationella organisationer eftersom man
kan uppnå synergieffekter genom samfinansiering mellan bilaterala och
multilaterala program och projekt. Handelshögskolan och juristhögskolan i
Riga mottar finansiering från denna delpost. Vidare täcks även administrati-
va kostnader i utrikesförvaltningen. Regeringen beräknar att anslå 137,4
miljoner kronor till regeringens disposition för budgetåret.
Anslag B 2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för
finansiellt stöd och exportkreditgarantier
Länderna i Central- och Östeuropa har behov av finansiellt stöd för att på-
skynda reformprocessen. Detta kan bl.a. avse betalningsbalansstöd eller
exportkreditgarantier, för vilket medel avsätts för att täcka eventuella skade-
förluster.
Sverige har under perioden 1991/92-1994/95 utfäst betalningsbalansstöd
till elva länder, av vilka fyra återbetalat sina lån. Den totala utestående sku
den till Sverige uppgår till 1 120 miljoner kronor. För eventuella skadeför-
luster avsätts 10 %, i något fall 15 %, av den utestående skulden. I och med
det svenska medlemskapet i EU har det bilaterala betalningsbalansstödet
ersatts av deltagande i EU:s gemensamma utlåning. Regeringen menar dock
att det bör finnas beredskap för bilateralt betalningsbalansstöd för vissa fall
där gemensamt EU-stöd inte kan komma i fråga. Regeringen föreslår därför
att riksdagen godkänner ett statligt garantiåtagande för betalningsbalansstöd
om 150 miljoner kronor för år 2000.
Budgetåret 1999 godkände riksdagen en höjning av ramen för exportkre-
ditgarantin för Central- och Östeuropa från 2,0 till 2,5 miljarder kronor.
Höjningen skedde mot bakgrund av den utvärdering som genomfördes under
1998. På grund av den ekonomiska krisen i Ryssland har dock dessa medel
tills vidare inte ställts till EKN:s förfogande. Efterfrågan på kreditgivning f
de baltiska länderna har avtagit under senare tid.
Med anledning av höjningen av ramen på 500 miljoner kronor skall en av-
sättning för skadeförluster ske med 100 miljoner kronor. För budgetåret 1999
avsattes 6 miljoner kronor. På anslaget finns för närvarande avsatt dels 6
miljoner kronor, dels 19 miljoner kronor som tidigare avsatts för finansiellt
stöd. Regeringen föreslår att 25 miljoner kronor avsätts för budgetåret 2000.
Den hittillsvarande avsättningen av beräknade 100 miljoner kronor uppgår då
till 50 miljoner kronor. Av de hittills gjorda avsättningarna på 406 miljoner
kronor har 37 miljoner kronor utbetalats för skadeförluster.
Regeringen föreslår att den bemyndigas ikläda staten betalningsansvar i
form av statsgarantier i form av statsgarantier för exportkreditgarantigivning
för vissa länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 150 000
000 kr.
Motionerna
Kristdemokraterna kräver i motion 1999/2000:U215 (kd) yrkande 12 att
Sverige verkar för upprättandet av långsiktiga strategier och informa-
tionskampanjer om barnens situation i Öst- och Centraleuropa. Arbetet före-
slås genomföras i samarbete med länderna inom EU och med UNICEF.
Kristdemokraterna understryker att det ökande alkohol- och drogmissbruket
hos barn och unga är ett direkt hot mot deras hälsa. Motionärerna kräver i
partimotion 1999/2000:U221 (kd) yrkande 5 att regeringen ger frivilligorga-
nisationer med kompetens på området möjligheter till förebyggande och
rehabiliterande insatser när det gäller det ökade bruket av tobak, alkohol och
narkotika i Central- och Östeuropa.
Motionärerna begär också en redogörelse för vilka olika biståndsinsatser
som gjorts med inriktning mot barn i vårt närområde, såväl vad gäller bilate-
rala och multilaterala insatser som de insatser som gjorts via svenska frivilli
gorganisationer, kommuner och vänorter (yrkande 13). Vidare krävs att
Sverige intensifierar sina biståndsinsatser med inriktning på barn i vårt
närområde (yrkande 14) och att medel från Sidas informationsanslag an-
vänds till att informera om de stora behoven bland barnen i vårt närområde
och till att stimulera kommuner, vänorter, regioner och frivilliga organisatio-
ner att bli aktiva i olika projekt med inriktning på barn och ungdom i vårt
närområde (yrkande 18).
I den enskilda motionen 1999/2000:U801 (m) betonas vikten av att stödja
uppbyggnaden av ett civilt och demokratiskt samhälle i länderna öster och
sydost om Östersjön. En helhetssyn behövs för att förbättra den fysiska in-
frastrukturen. Behoven av kvalificerad utbildning är också stora. Motionären
framhåller även värdet av att ha kontakt med de demokratiska krafterna i
Vitryssland.
I kommittémotion 1999/2000:U802 (v) framhålls att den svåra sociala situa-
tionen som råder i vissa länder i Central- och Östeuropa drabbar barn och
ungdomar. Särskilt svår är situationen i Ryssland, där alkohol- och narkoti-
kamissbruk brett ut sig. Motionärerna anför i yrkande 2 att en större andel av
det svenska stödet bör gå till sociala åtgärder för utsatta barn och ungdomar.
I yrkande 3 föreslås att regeringen ges i uppdrag att utröna alternativa möj-
ligheter att öka insatserna för de utsatta barnen, t.ex. genom en förändring av
EU:s program för Östeuropa. Motionärerna anför vidare att situationen i
Ryssland och Vitryssland kontrasterar mot den positiva ekonomiska utveck-
ling som de baltiska länderna och Polen åtnjutit under de senaste åren. I
Ryssland har reformerna avstannat och den sociala situationen har förvärrats.
Ryssland, med sina 150 miljoner invånare och stora naturtillgångar, är dock
en intressant framtida marknad. Sveriges stöd bör därför i högre grad kon-
centreras till Ryssland, anförs det i yrkande 4.
Utskottets överväganden
Inriktning och administration av stödet
I motion 1999/2000:U803 (m) yrkande 7 anförs att stödet till Central- och
Östeuropa är av en annan karaktär en stödet till utvecklingsländerna, varför
administrationen av stödet bör överföras från Sida till Utrikesdepartementet.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att på grundval av proposition
1994/95:160 beslutades att Utrikesdepartementet skulle ha en samordnande
roll för östsamarbetet, och att medlen för samarbetet skulle ligga under Utri-
kesdepartementet inom utgiftsområde 7. Utrikesdepartementet bär därmed
huvudansvaret för utvecklingssamarbetet med Öst- och Centraleuropa och
har till uppgift att bereda regeringens beslut om medelsfördelningen mellan
olika myndigheter och mellan olika multilaterala kanaler. Detta torde ligga i
linje med vad motionärerna eftersträvar.
Motionärerna är kritiska till Sidas roll inom östsamarbetet. Utskottet vill i
detta sammanhang framhålla att i svensk förvaltningstradition görs en åt-
skillnad mellan regeringens och de verkställande organens arbetsuppgifter.
Framtagande av policyunderlag och budgetberedning utförs i Regerings-
kansliet och beslutas av riksdagen, medan de verkställande funktionerna
ligger på självständiga myndigheter. Utskottet finner att den nuvarande orga-
nisationen är i linje med denna tradition. Det är av vikt att ansvaret för ge-
nomförande av insatserna vilar på de myndigheter som har uppgifter inom
östsamarbetet.
Utskottet vill i sammanhanget också framhålla att den genomgripande om-
organisation som genomfördes inom Utrikesdepartementet 1996 bl.a. syftade
till en integrering av utrikes-, handels- och biståndspolitiska aspekter på
Sveriges relationer med andra länder. Sålunda ligger nu ansvaret för hand-
läggning av dessa samarbetsområden med de central- och östeuropeiska
länderna inom en enhet och under en ledning, vilket innebär att möjligheter-
na till effektiv styrning och samordning avsevärt förbättrats. Detta är av
särskild vikt, menar utskottet, när östsamarbetet i allt högre utsträckning
skall inriktas på att vara ett instrument i kandidatländernas vidare integratio
med EU.
Därmed avstyrker utskottet motion 1999/2000:U803 (m) yrkande 7.
Motionärerna bakom 1999/2000:U803 (m) yrkande 8 anser att stödet till
kandidatländerna till EU i Central- och Östeuropa i allt väsentligt bör inrikta
på att stödja anpassningen inför medlemskapet, och i första hand ske genom
EU. Tyngdpunkten i det svenska bilaterala stödet bör förskjutas österut, i
första hand till nordvästra Ryssland och Kaliningrad, där biståndsbehoven är
större.
I den enskilda motionen 1999/2000:U801 (m) betonas vikten av att Sverige
stöder uppbyggnaden av ett civilt, demokratiskt samhälle i länderna öster och
sydost om Östersjön. Även de demokratiska krafterna i Vitryssland behöver
stöd.
Riksdagen har vid flera tillfällen bekräftat fyra övergripande mål för sam-
arbetet med Central- och Östeuropa (bl.a. bet. 1998/99:UU2, bet.
1997/98:UU12, rskr. 1997/98:244):
- att främja en säkerhetsgemenskap,
- att fördjupa demokratins kultur,
- att stödja en socialt hållbar utveckling samt
- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
I budgetförslaget för år 2000 framgår att regeringen prioriterar Estland,
Lettland, Litauen, Polen och Ryssland i samarbetet. När det gäller Ryssland
läggs särskild vikt vid de nordvästra delarna och Kaliningrad. På grund av
den politiska situationen i Vitryssland har EU-länderna överenskommit att
utvecklingssamarbetet tills vidare skall begränsas till regionala och humani-
tära projekt samt insatser som direkt stöder demokratiseringsprocessen.
Sverige bedriver för närvarande vissa bilaterala demokratistödjande insatser i
Vitryssland, samtidigt som det finns beredskap för ett utökat samarbete om
de politiska och ekonomiska förutsättningarna skulle förändras. När det
gäller det svenska bilaterala stödet har under de senaste åren en ökad tonvikt
lagts vid nordvästra Ryssland, Ukraina och Vitryssland, även om stödet till
de baltiska länderna och Polen till volymen är större. De flesta av kandidat-
länderna till EU har under de senaste åren åtnjutit en positiv ekonomisk
utveckling, samtidigt som Ryssland, Ukraina och Vitryssland fortsatt befin-
ner sig i en djup ekonomisk kris. Mycket talar därför för ett ökat svenskt
biståndsengagemang i dessa länder.
Med vad ovan anförts anses motionerna 1999/2000:U801 (m) och
1999/2000:U803 (m) yrkande 8 vara besvarade.
Motion 1999/2000:U802 (v) yrkande 4 föreslår att det svenska stödet till
Central- och Östeuropa i högre grad bör koncentreras till Ryssland. Utskottet
konstaterar därvidlag att samarbetet med Ryssland har fördjupats och utökats
under de senaste åren och att regeringen har redovisat att den förutser att
utvecklingen kommer att fortsätta. Regeringen antog i oktober 1999 en ny
landstrategi för samarbetet med Ryssland. I denna betonas bl.a. att samarbe-
tet med Ryssland skall främja ett så brett deltagande som möjligt från olika
delar av det svenska samhället. Det totala värdet av svenska insatser i Ryss-
land under 1998 uppskattas till 260 miljoner kronor. Det är också av största
vikt att hela EU känner ett engagemang för Ryssland. Utskottet noterar att
rapporten "Ryssland - en del av Europa", som regeringen presenterade i april
1999, fått ett positivt mottagande i EU. Inte minst inför det svenska ordför-
andeskapet i EU 2001 är det viktigt att Sverige fortsätter att prioritera EU:s
relationer med Ryssland.
Med vad ovan anförts anses motion 1999/2000:U802 (v) yrkande 4 vara
besvarad.
Ett starkt civilt samhälle är en viktig faktor för att nå demokrati och en håll
bar utveckling. Enskilda organisationer spelar därför en viktig roll i allt sam
arbete i Central- och Östeuropa, och inte minst i Barentssamarbetet. Bland
annat har organisationernas direkta kontakter med motparter och enskilda i
nordvästra Ryssland betytt mycket för framväxten av ett nätverk på lokal
nivå. Ett flertal olika stödformer via bl.a. Sida, Svenska institutet och vissa
länsstyrelser bidrar till att finansiera enskilda organisationers aktiviteter.
Motionären bakom 1999/2000:U704 (c) menar dock att små enskilda organi-
sationer i vissa fall har för små resurser för att söka projektbidrag, varför e
särskilt system med mikrostöd på högst 25 000 kr borde inrättas inom Ba-
rentssamarbetet. Utskottet konstaterar därvidlag att ett flertal mindre enskild
organisationer utför ett värdefullt arbete inom Barentssamarbetet. Även om
ansökningsförfarandet i vissa fall kan kräva förhållandevis mycket arbete vid
mindre projektstöd, är det dock nödvändigt att de bidragsgivande instanserna
uppfyller de krav som ställs på prövningsförfarande och uppföljning. Att
automatiskt bevilja ansökningar om medel kan inte komma i fråga. Däremot
bör naturligtvis de instanser som tar emot och behandlar ansökningar från
små organisationer anstränga sig för att så långt som möjligt förenkla sina
rutiner för att underlätta mindre enskilda organisationers deltagande i pro-
grammen. I syfte att möjliggöra sådant stöd har beslutsrätten över vissa me-
del decentraliserats till bl.a. större enskilda organisationer.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion 1999/2000:U704 (c).
Utskottet finner det viktigt att exportkreditgarantier kan lämnas till vissa
länder i Central- och Östeuropa samt även att det är värdefullt att visst finan
siellt stöd kan ges till länder som söker internationell finansiering av projek
Regeringens yrkanden 5 tillstyrks därmed.
Utskottet har tidigare i detta betänkande tillstyrkt regeringens förslag till
anslag för samarbetet med Central- och Östeuropa (propositionens yrkande 6
delvis) om 750 000 000 kr för 2000. I yrkande 4 i propositionen begär rege-
ringen bemyndigande att under budgetåret 2000 göra utfästelser för insatser i
Central- och Östeuropa som inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär
utgifter efter budgetåret 1999 om högst 750 000 000.
Utskottet anser detta vara lämpligt varför regeringens yrkande 4 tillstyrks.
Den sociala situationen
Flera motionärer uppmärksammar den svåra sociala situation som råder i
flera länder i Central- och Östeuropa, och särskilt barnens situation. Det
utbredda alkohol- och drogmissbruket lyfts fram som ett problem som drab-
bar barnen hårt. Kristdemokraterna vill i motion 1999/2000:U215 (kd) yr-
kande 12 att Sverige verkar för att upprätta långsiktiga strategier och infor-
mationskampanjer om barns situation i Central- och Östeuropa i samarbete
med bl.a. övriga EU-kretsen och Unicef. I motion 1999/2000:U221 (kd)
yrkande 5 föreslås att frivilligorganisationer ges möjlighet att bedriva före-
byggande och rehabiliterande insatser mot bruk av tobak, alkohol och narko-
tika bland barn och ungdom. I yrkande 13 begärs en redogörelse från rege-
ringen för vilka olika biståndsinsatser som görs i vårt närområde med inrikt-
ning på barn, och i yrkande 14 föreslås att Sverige skall intensifiera sådana
biståndsinsatser. Via Sidas informationsanslag bör informationskampanjer på
området kunna finansieras, anförs i yrkande 18. Även i motion
1999/2000:U802 (v) yrkande 2 framhålls att en större andel av biståndet till
Central- och Östeuropa bör ges till insatser för att förbättra barns och ung-
domars situation, och i yrkande 3 föreslås att regeringen skall utröna alterna-
tiva möjligheter att öka insatserna för de utsatta barnen.
Utskottet har inhämtat att regeringen avser att intensifiera samarbetet på det
sociala område i Öst- och Centraleuropa. Att barnens situation försämrats i
samarbetsländerna har uppmärksammats av regeringen. Åtgärder för att
förbättra barnens situation hör därför till de högst prioriterade insatserna på
det sociala området. Regeringen anser det vara av yttersta vikt att bidra till
skapandet av trygga uppväxtförhållanden för barnen i vårt närområde. Sveri-
ge har kunnande och relevant erfarenhet av frågor som rör barnens situation,
och stödet kommer i första hand att inriktas på övergripande system- och
organisationsutveckling.
Genom ett aktivt svenskt medlemskap i en rad internationella finansiella
institutioner och organisationer kan Sverige verka för att få genomslag för
svenska prioriteringar i den verksamhet dessa bedriver i Central- och Östeu-
ropa. Regeringen avser fortsatt att verka för att få genomslag för svenska
prioriteringar i de multilaterala organen. Detta gäller t.ex. ökade satsningar
på det sociala området. Detta gäller även EU:s program där Sverige också
fortsatt skall verka bl.a. för att social trygghet skall beaktas i alla relevan
sammanhang i EU:s östsamarbete. Detta gäller framför allt Tacisprogram-
met. Phareprogrammets mandat är i första hand att förbereda kandidatlän-
derna för det framtida EU-medlemskapet, men även inom detta program
genomförs insatser för barn.
Utskottet delar motionärernas syn att insatser krävs för att förbättra barns
sociala och ekonomiska situation i de nya demokratierna i Central- och Öst-
europa. I den svåra situation som råder har alkohol- och drogmissbruk brett
ut sig. Att stödja en socialt hållbar utveckling hör till de övergripande målen
för det svenska samarbetet med Central- och Östeuropa, och åtgärder för att
stödja barnens situation hör till de högst prioriterade insatserna inom detta
område. Sida genomför en rad insatser i närområdet för att stödja utsatta
barns utveckling. En del av dessa har en generell inriktning syftande till att
stödja uppbyggnaden av socialtjänst, medan andra riktas direkt mot utsatta
grupper såsom t.ex. handikappade barn. Såväl förebyggande som rehabilite-
rande insatser mot alkoholism och drogmissbruk finansieras också.
Det omfattande vänortssamarbetet genom svenska kommuner samt frivilli-
ga organisationers arbete utgör också viktiga kanaler för insatser för barn och
ungdomar. Svenska enskilda organisationer verkar på detta område i sam-
verkan med systerorganisationer i bl.a. de baltiska länderna och Ryssland.
Sida ger ut information om bl.a. barnens rättigheter och insatser som görs
för att förbättra barns situation i såväl tredje världen som Öst- och Centraleu
ropa. Vidare utgår informationsbidrag till ett antal enskilda organisationer
som är aktiva på området.
I ett längre perspektiv krävs stabil ekonomisk tillväxt samt en aktiv fördel-
nings- och socialpolitik i de central- och östeuropeiska länderna för att barns
och ungdomars situation generellt skall kunna förbättras. Institutionsstödjan-
de samarbete kan därför bidra till detta syfte. Samtidigt måste särskild upp-
märksamhet även fortsättningsvis ges åt det stora antal barn och ungdomar
som på olika sätt är utsatta.
Att regeringen fäster stor vikt vid stödet till den sociala sektorn i Central-
och Östeuropa framgår av proposition 1997/98:40 Att utveckla ett grann-
landssamarbete. De sociala insatserna i våra grannländer har gradvis ökat
under de senaste åren. Utskottet noterar också att Sverige i juni 1999 stod
som värd för Europarådets 26:e familjekonferens, vars tema var "För ett
barnvänligare samhälle". Sverige har vidare varit aktivt i uppföljningen av
Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn, och på
svenskt initiativ har frågan förts in i samarbetet i Östersjöstaternas råd. Ino
Nordiska rådet bildades 1997 en parlamentarisk arbetsgrupp med uppgift att
sprida information om barnens situation i de nordiska ländernas närområde.
Inom ramen för Nordiska rådets arbete anordnades Barnforum i Stockholm i
december 1998.
För närvarande bedrivs det inom Regeringskansliet en översyn av barnfrå-
gorna i det internationella utvecklingssamarbetet, med utgångspunkt i vad
riksdagen anförde i betänkande 1996/97:UU15 och som en del av förberedel-
serna inför FN:s uppföljning år 2001 av barntoppmötet. Översynen syftar till
att utveckla ett systematiskt barnperspektiv i utvecklingssamarbetet. Till de
prioriterade frågorna hör barn med funktionshinder, barnarbete, barn på
institutioner och sexuell exploatering av barn. Regeringen avser att lämna en
redovisning till riksdagen samma år.
Utskottet konstaterar att huvudmålet för ministerrådets kultursamarbete
inom barn- och ungdomsområdet är att stärka den nordiska identiteten ge-
nom att öka barns och ungdomars deltagande i, kunskap om och intresse för
kultur i Norden. Även frågan om barns och ungas situation i Nordens närom-
råden har lyfts fram .
Mot bakgrund av ovanstående finner utskottet att insatser för barn och
ungdomar har lyfts fram av regeringen i utvecklingssamarbetet med Central-
och Östeuropa, och att ambitionerna successivt har höjts. Sverige har också
varit pådrivande för att lyfta fram dessa frågor internationellt, i bl.a. Nordi
ka rådet, Östersjöstaternas råd, Europarådet och EU. Utskottet delar motionä-
rernas syn på vikten av att prioritera barn och ungdomar, men finner samti-
digt att regeringens arbete har denna inriktning.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna 1999/2000:U215 (kd)
yrkande 12, 1999/2000:U221 (kd) yrkandena 5, 13, 14 och 18 samt
1999/2000:U802 (v) yrkandena 2 och 3 är besvarade.
Hemställan
Utskottet hemställer
Verksamheten
1. beträffande en översyn av de biståndspolitiska målen
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U3 yrkande 5,
1999/2000:U206 yrkande 1, 1999/2000:U210 yrkande 3 samt
1999/2000:U217 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,
2. beträffande de biståndspolitiska målen
att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:U206 yrkande 2
och 1999/2000:U219 i berörd del förklarar motionerna 1999/2000:
U206 yrkande 3 samt 1999/2000:U217 yrkande 5 besvarade med vad
utskottet anfört,
res. 1 (fp)
3. beträffande demokratifrågor i biståndsdialogen
att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:U206 yrkande 6
och 1999/2000:U210 yrkande 11 förklarar motion 1999/2000:U206
yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört,
res. 2 (c)
res. 3 (fp)
4. beträffande ett starkare internationellt ramverk
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U210 yrkande 1 besvarad
med vad utskottet anfört,
5. beträffande bistånds- och flyktingpolitiken
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U206 yrkande 22 besva-
rad med vad utskottet anfört,
6. beträffande handelsfrämjande åtgärder
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U206 yrkandena 4
och 11 samt 1999/2000:U505 yrkande 14 besvarade med vad utskottet
anfört,
7. beträffande transaktionsskatt på internationella kapital-
strömmar
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U306 yrkade 3,
res. 4 (m)
8. beträffande begränsningsbeloppens inverkan på biståndet
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:Fi212 yrkande 12 i
berörd del förklarar motionerna 1999/2000:U210 yrkande 19,
1999/2000:U215 yrkande 2 samt 1999/2000:U219 i berörd del besva-
rade med vad utskottet anfört,
res. 5 (kd, c, fp)
9. beträffande fattigdomsbekämpning i biståndet
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U215 yrkande 5 besvarad
med vad utskottet anfört,
10. beträffande uppföljning och kontroll av det bilaterala bi-
ståndet
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U215 yrkande 22 besva-
rad med vad utskottet anfört,
11. beträffande vikten av internationellt bistånd
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U219 i berörd del besva-
rad med vad utskottet anfört,
12. beträffande den övergripande inriktningen av svenskt bi-
stånd
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U210 yrkandena 4 och 6
besvarad med vad utskottet anfört,
13. beträffande decentraliserad planering av biståndet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U204 yrkande 13,
res. 6 (m)
14. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i proposition 1999/2000:1,
volym 4, utgiftsområde 7, avslår motionerna 1999/2000:U206 yrkan-
dena 25 och 26, 1999/2000:U210 yrkande 2, 1999/2000:U215 yrkande
1 samt 1999/2000:U219 i berörd del,
res. 7 (kd)
res. 8 (c)
res. 9 (fp)
Anslag och utfästelser
15. beträffande anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd för budgetåret 2000
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:1, volym 4, ut-
giftsområde 7, yrkande 6 och med avslag på motionerna
1999/2000:U206 yrkandena 24 och 27 i berörd del, 1999/2000:U210
yrkandena 20-24, 1999/2000:U212, 1999/2000:U215 yrkande 28 i be-
rörd del och 29, 1999/2000:U222 yrkande 2 i berörd del samt
1999/2000:Fi212 yrkande 12 i berörd del för budgetåret 2000 under
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd anvisar anslag, med de an-
slagsvillkor som framgår av detta betänkande, enligt utskottets förslag
i bilaga 1 till betänkandet,
16. beträffande ekologiskt hållbar utveckling
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:U206 yrkande 16
förklarar motion 1999/2000:U215 yrkandena 10 och 14 besvarad med
vad utskottet anfört,
17. beträffande dammprojekt i Turkiet
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U609 yrkande 4 besvarad
med vad utskottet anfört,
18. beträffande jämställdhet mellan kvinnor och män
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U206 yrkande 20,
1999/2000:U215 yrkande 19, 1999/2000:U217 yrkande 10,
1999/2000:U649 yrkande 1, 1999/2000:A804 yrkande 31 samt
1999/2000:A808 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,
19. beträffande diskriminering av kvinnor
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U649 yrkandena 2
och 4 samt 1999/2000:A804 yrkande 32 besvarade med vad utskottet
anfört,
20. beträffande ett barnrättsperspektiv i biståndet
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U214 samt
1999/2000: Kr313 yrkande 37 besvarade med vad utskottet anfört,
21. beträffande etikcertifiering
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:U215 yrkande 11
förklarar motion 1999/2000:So481 yrkande 7 besvarad med vad ut-
skottet anfört,
res. 10 (kd)
22. beträffande FN:s roll som koordinator av multilateralt bi-
stånd
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U210 yrkandena 13 och
14 besvarad med vad utskottet anfört,
23. beträffande organisationen av EU:s bistånd m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U206 yrkande 23
samt 1999/2000:U215 yrkandena 23-26 besvarade med vad utskottet
anfört,
24. beträffande inriktningen på EU:s gemensamma bistånd
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U217 yrkande 13 samt
1999/2000:U506 besvarade med vad utskottet anfört,
Bilateralt utvecklingssamarbete
25. beträffande medelstilldelning och prioriteringar
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U206 yrkande 27 i be-
rörd del, 1999/2000:U215 yrkande 28 i berörd del samt
1999/2000:U222 yrkandena 2 i berörd del och 3,
res. 11 (m)
26. beträffande anslagsstruktur, landramar och fleråriga sam-
arbetsavtal
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U204 yrkande 8,
1999/2000:U222 yrkande 1 samt 1999/2000:U607 yrkande 6,
res. 12 (m)
27. beträffande krediter och garantier
att riksdagen bifaller yrkande 3 i proposition 1999/2000:1, volym 4,
utgiftsområde 7,
28. beträffande demokrati och mänskliga rättigheter i utveck-
lingssamarbetet
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U205,
1999/2000:U206 yrkandena 5 och 12, 1999/2000:U210 yrkande 10,
1999/2000:U215 yrkande 15 samt 1999/2000:U217 yrkande 8 besva-
rade med vad utskottet anfört,
res. 13 (kd, c)
29. beträffande korruption i mottagarländerna
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U220 yrkande 8 besvarad
med vad utskottet anfört,
res. 14 (m)
30. beträffande redogörelse för de mänskliga rättigheterna i motta-
garländerna
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U206 yrkande 9 samt
1999/2000:U607 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 15 (fp)
31. beträffande bistånd till länder som bryter mot de mänskliga
rättigheterna
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U607 yrkande 5,
32. beträffande stöd till människor med funktionshinder
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U203 yrkandena 1
och 2, 1999/2000:U208, 1999/2000:U209 samt 1999/2000:U215 yr-
kande 20 besvarade med vad utskottet anfört,
33. beträffande tillkomsten av ett internationellt handikappsek-
retariat
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U217 yrkande 11 besva-
rad med vad utskottet anfört,
34. beträffande reproduktiv och sexuell hälsa
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U206 yrkande 17 och
1999/2000:U217 yrkande 9 besvarade med vad utskottet anfört,
35. beträffande barns hälsa
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U206 yrkande 19 besva-
rad med vad utskottet anfört,
36. beträffande hälsoproblemen i u-länderna
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U206 yrkande 18 besva-
rad med vad utskottet anfört,
37. beträffande stöd till skola och utbildning i u-länder
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U217 yrkandena 1-3 be-
svarad med vad utskottet anfört,
38. beträffande minröjning och medicinska insatser
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:Fö331 yrkande 2 besvarad
med vad utskottet anfört,
39. beträffande informationsteknikens roll i biståndet
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U206 yrkande 8,
1999/2000:U210 yrkandena 15 och 16, 1999/2000:U215 yrkande 8
samt 1999/2000:T705 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,
40. beträffande exportfrämjande åtgärder
att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:U2 yrkande 5
och 1999/2000:U215 yrkande 17 förklarar motionerna 1999/2000:U2
yrkande 4 samt 1999/2000:U215 yrkandena 16 och 18 besvarade med
vad utskottet anfört,
41. beträffande stöd till u-ländernas handelsutveckling
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U215 yrkande 9 besvarad
med vad utskottet anfört,
42. beträffande fördelningen av oljeinkomsterna i de oljepro-
ducerande länderna
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U216 yrkande 3 besvarad
med vad utskottet anfört,
43. beträffande vindkraft som bistånd
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:N275 yrkande 11 besva-
rad med vad utskottet anfört,
44. beträffande miljömässigt hållbart jordbruk
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U210 yrkande 8 besvarad
med vad utskottet anfört,
45. beträffande behovet av en ändamålsenlig jordbrukspolitik i
Afrika
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U210 yrkande 17 besva-
rad med vad utskottet anfört,
46. beträffande skuldlättnader
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:U215 yrkande 6 för-
klarar motionerna 1999/2000:U201, 1999/2000:U204 yrkandena 10
och 11, 1999/2000:U206 yrkandena 13-15, 1999/2000:U210 yrkan-
dena 9 och 12 samt 1999/2000:U216 yrkande 1 besvarade med vad ut-
skottet anfört,
res. 16 (m)
res. 17 (kd, c)
47. beträffande skuldlättnadsprogram som del av landramar-
na
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U217 yrkande 7,
48. beträffande hälsoforskning
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U204 yrkande 6 samt
1999/2000:U215 yrkande 7 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 18 (m, kd)
49. beträffande internationell katastrofberedskap
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U215 yrkande 13 besva-
rad med vad utskottet anfört,
50. beträffande ökat stöd till enskilda organisationers utveck-
lingssamarbete
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U204 yrkande 12,
res. 19 (m)
51. beträffande enskilda organisationer
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U206 yrkande 21,
res. 20 (fp)
52. beträffande enskilda organisationers roll i biståndsplane-
ringen
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U210 yrkande 7 och
1999/2000:U215 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 21 (c)
53. beträffande upprättandet av ett NGO-sekretariat
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U215 yrkande 21,
res. 22 (kd)
54. beträffande informationskampanj om biståndet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U215 yrkande 3,
Afrika
55. beträffande samarbetet med Afrika; respekten för de
mänskliga rättigheterna och länder i krig
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:U204 yrkande 9 för-
klarar motion 1999/2000:U204 yrkandena 1, 2 och 5 besvarad med
vad utskottet anfört,
res. 23 (m)
56. beträffande bistånd till Guinea-Bissau
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U210 yrkande 18 besva-
rad med vad utskottet anfört,
res. 24 (c)
Övriga länder och regioner
57. beträffande bistånd till Östtimor
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U644 yrkande 5 besvarad
med vad utskottet anfört,
58. beträffande stöd till frivilligorganisationer i Filippinerna
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U652 yrkande 2,
59. beträffande bistånd till Cuba
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U618 yrkande 4,
res. 25 (m, kd, fp)
60. beträffande bistånd till Kurdistan
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U207 besvarad med vad
utskottet anfört,
61. beträffande bistånd till Balkan
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U646 yrkandena 12 och
13 besvarad med vad utskottet anfört,
62. beträffande bistånd till Kosovo
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:U636 yrkande 6 för-
klarar motion 1999/2000:U636 yrkande 2 besvarad med vad utskottet
anfört,
63. beträffande bistånd till Montenegro
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U646 yrkande 8 besvarad med
vad utskottet anfört,
Utfästelser inom anslaget A 1
64. beträffande utfästelser under budgetåret 2000
att riksdagen bifaller yrkande 2 i proposition 1999/2000:1, volym 4, ut-
giftsområde 7,
Revisorernas förslag
65. beträffande biståndets styrning
att riksdagen förklarar Riksdagens revisorers förslag 1998/99:RR9
yrkande 1 besvarat med vad utskottet anfört,
res. 26 (m) - delvis
66. beträffande återföring av utvärderingsresultat
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U2 yrkande 2 besvarad
med vad utskottet anfört,
67. beträffande översyn av anslagsstrukturen
att riksdagen förklarar Riksdagens revisorers förslag 1998/99:RR9
yrkande 2 i berörd del samt motionerna 1999/2000:U1 yrkande 1 i be-
rörd del och 1999/2000:U3 yrkande 2 besvarade med vad utskottet an-
fört,
res. 26 (m) - delvis
68. beträffande utformningen av bemyndiganden
att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag
1998/99:RR9 yrkande 2 i berörd del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
res. 26 (m) - delvis
69. beträffande kostnadsfördelningen mellan sak- och förvalt-
ningsanslag
att riksdagen förklarar Riksdagens revisorers förslag 1998/99:RR9
yrkande 2 i berörd del besvarat med vad utskottet anfört,
res. 26 (m) - delvis
70. beträffande en fond för akuta insatser vid större katastro-
fer
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U1 yrkande 2,
71. beträffande begränsningsbelopp
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U1 yrkande 1 i berörd del,
72. beträffande utvärdering av biståndet
att riksdagen förklarar Riksdagens revisorers förslag 1998/99:RR9
yrkande 3 i berörd del besvarat med vad utskottet anfört,
res. 26 (m) - delvis
73. beträffande formerna för en utvärderingsfunktion
att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:U2 yrkande 1 i
berörd del, 1999/2000:U3 yrkande 1, 1999/2000:U213 samt
1999/2000: U215 yrkande 27 i berörd del och med anledning av Riks-
dagens revisorers förslag 1998/99:RR9 yrkande 3 i berörd del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 26 (m) - delvis
res. 27 (kd, c, fp)
74. beträffande riktlinjer för konsultupphandling
att riksdagen förklarar Riksdagen revisorers förslag 1998/99:RR9
yrkande 4 samt motionerna 1999/2000:U2 yrkande 1 i berörd del,
1999/2000:U210 yrkande 5 och 1999/2000:U215 yrkande 27 i berörd
del besvarade med vad utskottet anfört,
res. 26 (m) - delvis
75. beträffande enskilda organisationers samarbete med Si-
da
att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag
1998/99:RR9 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt förklarar motion 1999/2000:U3 yrkande 3 besva-
rad med vad utskottet anfört,
76. beträffande koordinering mellan svenskt bistånd och EU:s bi-
stånd
att riksdagen förklarar Riksdagen revisorers förslag 1998/99:RR9
yrkande 6 i berörd del samt motionerna 1999/2000:U2 yrkande 3 och
1999/2000:U3 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 26 (m) - delvis
77. beträffande svenska företag och EU:s upphandling
att riksdagen förklarar Riksdagen revisorers förslag 1998/99:RR9
yrkande 6 i berörd del besvarat med vad utskottet anfört,
res. 26 (m) - delvis
Central- och Östeuropa
78. beträffande administrationen av stödet till Central- och
Östeuropa
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U803 yrkande 7,
res. 28 (m)
79. beträffande utfästelser under budgetåret 2000 för Central-
och Östeuropa
att riksdagen bifaller yrkande 4 i proposition 1999/2000:1, volym 4,
utgiftsområde 7,
80. beträffande inriktningen av stödet till Central- och Östeu-
ropa
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U801 samt
1999/2000:U803 yrkande 8 besvarade med vad utskottet anfört,
81. beträffande inriktningen av biståndssamarbetet med Ryss-
land
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U802 yrkande 4 besvarad
med vad utskottet anfört,
82. beträffande de enskilda organisationernas roll
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U704,
res. 29 (c)
83. beträffande avsättningar för förlustrisker och exportgaran-
tier
att riksdagen bifaller yrkande 5 i proposition 1999/2000:1, volym 4,
utgiftsområde 7,
84. beträffande den sociala situationen
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U215 yrkande 12,
1999/2000:U221 yrkandena 5, 13, 14 och 18 samt 1999/2000:U802
yrkandena 2 och 3 besvarade med vad utskottet anfört.
res. 30 (kd)
Stockholm den 16 november 1999
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran
Lennmarker (m), Sören Lekberg (s), Berndt Ekholm
(s), Lars Ohly (v), Ingrid Näslund (kd), Bertil
Persson (m), Liselotte Wågö (m), Carina Hägg (s),
Agneta Brendt (s), Marianne Samuelsson (mp),
Marianne Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark
(fp), Marianne Jönsson (s), Karin Enström (m),
Fanny Rizell (kd) och Eva Zetterberg (v).
Reservationer
1. De biståndspolitiska målen (mom. 2)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet har
tidigare" och på s. 22 slutar med "217 (v) yrkande 5 besvarade" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att de biståndspolitiska målen blivit alltmer trubbiga in-
strument allteftersom deras antal ökat. Utskottet anser att man bör överväga
att stryka det s.k. oberoendemålet, dvs. målet om "ekonomisk och politisk
självständighet". I formell mening är det självklart att u-länder liksom andra
länder skall vara ekonomiskt och politiskt självständiga, men detta mål kan
inte nås med bistånd utan genom att av världssamfundet accepterade folk-
rättsliga regler upprätthålls.
Som medlem i EU skall Sverige driva på för en liberal europeisk teko- och
jordbrukspolitik. Nästa steg i arbetet med att liberalisera världshandeln bör
tas snarast möjligt, och då måste hänsynen till u-länderna väga tyngre än
hittills. I detta perspektiv anser utskottet att det svenska biståndets oberoen
demål inte längre är en tillgång utan riskerar att utgöra ett hinder för fortsa
utveckling. Oberoendemålet, som har sin bakgrund i den s.k. beroendesko-
lans målsättningar att avskärma u-länderna från världsekonomin, riskerar i
dag att skapa oklarhet kring synen på u-ländernas roll i den globala ekono-
min. Mot denna bakgrund anser utskottet att oberoendemålet bör granskas i
samband med den aviserade biståndspolitiska utredningen. Det bör då över-
vägas om detta mål helt kan strykas.
Utskottet anser att huvudmålet för utvecklingssamarbetet är att de fattiga
länderna skall integreras i en världsekonomi där frihandel och företagsin-
vesteringar är centrala drivkrafter för utveckling. Protektionism i alla dess
former bör bekämpas. Handelns betydelse som utvecklingsmotor måste
betonas långt starkare än vad som traditionellt skett i svensk debatt. Erfaren-
heten visar också att de u-länder som fört en utåtvänd politik har klarat sig
klart bättre än de som fört en inåtvänd politik.
Utskottet vill vidare framhålla följande. Länge utgjorde biståndets demo-
kratimål en dekoration snarare än ett mål med substans. Demokratimålets
långsiktiga karaktär betonades till den grad att några krav på praktiska resul-
tat i form av ökad pluralism knappast ställdes. Enpartisystem ursäktades. Det
antyddes att politisk frihet inte hade någon vidare relevans för fattiga länder
utveckling. Regleringar och centralstyrning ansågs näst intill nödvändiga för
den resursmobilisering som skulle lyfta u-länderna ur deras armod.
Världen står i dag inför en historisk chans. Land efter land söker sig mot
demokrati. Då är det Sveriges skyldighet att bistå. Utskottet anser att detta
bäst sker genom att hjälpa dem som står för mänskliga rättigheter och demo-
krati, inte genom en värderingsfri förståelse för den utvecklingsväg länderna
väljer. Demokrati är den enda styrelseform som garanterar att flertalet med-
borgares intressen tas till vara och att politiska ledare kan avsättas genom
öppna och fria val. Utskottet vill vidare framhålla att om det svenska bistån-
det mot fattigdom, ökad rättvisa och mot krigshot skall få bestående effekter
krävs det att det ges i en demokratisk omgivning. Av dessa skäl bör demo-
kratimålet bli överordnat delmålen inom biståndspolitiken.
Detta bör ges regeringen till känna.
Motion U206 (fp) yrkandena 2 och 3 tillstyrks därmed. Motionerna U217
(v) yrkande 5 och U219 (mp) i berörd del anses besvarade med vad utskottet
anfört.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande de biståndspolitiska målen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U206 yrkandena 2 och
3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt
förklarar motionerna 1999/2000:U217 yrkande 5 och 1999/2000:U219
i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
2. Demokratifrågor i biståndsdialogen (mom. 3)
Marianne Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Det har
länge" och slutar med "U206 (fp) yrkande 7 besvarad" bort ha följande ly-
delse:
Resultaten av Sveriges insatser för att främja demokrati, mänskliga rättig-
heter och social utveckling måste utvärderas kontinuerligt. Sverige bör av-
hålla sig från att ge omfattande bistånd till länder och via regimer som inte
eftersträvar demokratisering. Det gäller särskilt det bistånd som går till att
bygga ut infrastruktur, näringsliv och statsförvaltning. Utskottet anser vidare
att olika former av demokratibistånd till diktaturer endast bör kunna ges via
enskilda organisationer. Landramar till länder vilkas regimer inte eftersträvar
demokratisering bör inte upprättas eller förnyas. Katastrofbistånd bör dock
kunna ges i sådana fall.
Sverige får som biståndsgivare aldrig stå neutral i en konflikt mellan de-
mokrati och diktatur. Utskottet menar att ett mer decentraliserat bistånd, som
riktar sig direkt till medborgarna, skulle minska risken för att svenskt bistån
blir ett stöd till diktaturer. Sverige bör vidare klargöra att bistånd inte kan
till länder som startar krig mot sina grannar.
Vad som ovan sagts om biståndet till diktaturer och krigförande länder bör
ges regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker därmed motion U210 (c) yrkande 11. Motion U206
(fp) yrkandena 6 och 7 anses vara besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande demokratifrågor i biståndsdialogen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U210 yrkande 11 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förkla-
rar motion 1999/2000:U206 yrkandena 6 och 7 besvarad med vad ut-
skottet anfört,
3. Demokratifrågor i biståndsdialogen (mom. 3)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Det har
länge" och slutar med ""U206 (fp) yrkande 7 besvarad." bort ha följande
lydelse:
Biståndsdialogen med mottagarländerna måste utgöra ett kraftfullt instru-
ment för att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Budskapet skall
vara entydigt även till länder där Sverige har starka exportintressen, såsom
Kina. Inslaget av villkor i biståndsgivningen bör i denna mening öka.
Demokrati och mänskliga rättigheter kan aldrig vara ett mål bland andra
för svensk biståndspolitik utan måste vara det centrala målet. Det handlar då
både om människors grundläggande värdighet och om att demokrati och
mänskliga rättigheter i sista hand är förutsättningen för att alla andra mål fö
biståndet skall kunna förverkligas.
Stöd till uppbyggande av demokratiska strukturer, såsom lokal självstyrel-
se, parlament och politiska regelsystem bör ha hög prioritet.
Kampen för människors frihet blir aldrig inaktuell. Sverige får inte tveka
att reagera när de mänskliga rättigheterna hotas i andra länder. Att medvetet
tigande se på hur människor torteras, avrättas, försvinner etc. är att ge sitt
samtycke. Sverige bör på alla nivåer i alla sammanhang ihärdigt ta upp frå-
gorna om de mänskliga rättigheterna i samtal med de stater som bryter mot
dessa grundläggande rättigheter. Då demokratibistånd skall bedrivas i dikta-
turstater skall det ske genom enskilda organisationer.
Vad utskottet ovan anfört om demokratibistånd bör ges regeringen till
känna.
Motion U206 (fp) yrkandena 6 och 7 tillstyrks därmed. Motion U210 (c)
yrkande 11 anses besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande demokratifrågor i biståndsdialogen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U206 yrkandena 6 och
7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt
förklarar motion 1999/2000:U210 yrkande 11 besvarad med vad ut-
skottet anfört,
4. Transaktionsskatt på internationella kapitalströmmar
(mom. 7)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Utskottet har
i" och slutar med "U306 (m) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Att införa en transaktionsskatt på kapitalströmmar - s.k. Tobinskatt - för
att finansiera FN:s verksamhet vore direkt kontraproduktivt. U-länderna är i
stort behov av tillflöde av kapital för att kunna utvecklas på ett gynnsamt
sätt. Tobinskatten skulle riskera att strypa detta viktiga tillflöde. Som ett
exempel kan nämnas att den Tobinskatt som skulle behöva betalas för det
flöde av kapital och investeringar som sker till Vietnam uppgår till en summa
lika stor som det samlade svenska Vietnambiståndet.
Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion U306 (m) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande transaktionsskatt på internationella kapitalströmmar
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U306 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Begränsningsbeloppens inverkan på biståndet (mom. 8)
Ingrid Näslund, Fanny Rizell (båda kd), Marianne Andersson (c) och Karl-
Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Inledningsvis
kan konstateras" och på s. 26 slutar med "som ovan anförts" bort ha följande
lydelse:
De utgiftsbegränsningar som drabbat biståndet under 1999 är ytterligare
tecken på den nedprioritering av biståndet som regeringen gjort med Väns-
terpartiets och Miljöpartiets goda minne. Under året har 2,9 miljarder utlova-
de medel hållits inne, vilket motsvarar hela 30 % av den totala biståndsbud-
geten. Utgiftsbegränsningarna har fått svåra konsekvenser för biståndet där
ett flertal projekt fått läggas på is och där man tvingats dra ned på utlovade
insatser. Den blygsamma höjning av biståndsramen som hade utlovats för
budgetåret 1999 blev i stället en sänkning - med följd att Sverige troligtvis
hamnade under skammens gräns 0,7 % av BNI till bistånd. Det är oerhört
allvarligt att utlovad hjälp till t.ex. Bangladesh, där tusentals människor fåt
lida av vattenöversvämningar, har uteblivit. Ett flertal svenska biståndsorga-
nisationer har i skarpa ordalag protesterat mot regeringens biståndspolitik
och det ödesdigra utgiftstaket. Utskottet avvisar regeringens sätt att använda
biståndet som en buffert i statsbudgeten, då biståndet har ett särskilt behov a
långsiktig planering och kontinuitet. Även nästkommande budgetår har rege-
ringen pekat ut biståndet som särskilt lämpat för utgiftsbegränsningar. Ut-
skottet vänder sig emot att utgiftsbegränsningarna skall drabba biståndet.
Motion U215 (kd) yrkande 2 tillstyrks därmed. Vidare bör regeringen med
anledning av motionerna U210 (c) yrkande 19 och Fi212 (fp) yrkande 12
delvis ges till känna vad utskottet anfört. Motion U219 (mp) delvis anses
besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande begränsningsbeloppens inverkan på biståndet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U215 yrkande 2 och
med anledning av motionerna 1999/2000:U210 yrkande 19 och
1999/2000:Fi212 yrkande 12 i berörd del som sin mening ger rege-
ringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motion
1999/2000:U219 i berörd del besvarad med vad utskottet anfört,
6. Decentraliserad planering av biståndet (mom. 13)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Utskottet
menar att" och slutar med "U204 (m) yrkande 13" bort ha följande lydelse:
För att möjliggöra en kraftfull satsning på fattigdomsutrotningen i Afrika
bör den centrala utvecklingsfunktionen för biståndet förläggas till Afrika,
medan Sidas centrala administration även fortsättningsvis bör vara förlagd
till Sverige.
Därmed tillstyrker utskottet motion U204 (m) yrkande 13.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande decentraliserad planering av biståndet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U204 yrkande 13 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 14)
Ingrid Näslund och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Utskottet har
vid" och på s. 30 slutar med "U219 (mp) delvis." bort ha följande lydelse:
Det svenska biståndet har sedan början av 1960-talet präglats av en gene-
rös inställning. Enprocentsmålet har, sedan en enig riksdag beslutade om det
1968, varit en grundbult i biståndet. Beslutet om 1 % av BNI till biståndet
var tänkt att garantera långsiktighet och undvika att biståndet gjordes bero-
ende av tillfälliga fluktuationer i statens finanser. Under goda år höjdes bi-
ståndet i pengar räknat, för att minska när det gick sämre för Sverige. Detta
kunde ske oberoende av växlingar vid regeringsmakten.
Det förtjänar att påpekas att biståndet endast vid två tillfällen nått upp till
1 % av BNI, nämligen 1982 samt 1992, då Alf Svensson var biståndsminis-
ter. Att notera är att Sverige vid bägge dessa tillfällen leddes av borgerliga
regeringar.
Sedan regeringsskiftet 1994 har regeringen med stöd av Moderata sam-
lingspartiet och Centerpartiet kraftigt skurit ned biståndet från 0,9 % till en
nivå runt 0,7 %. För åren 2000-2002 föreslår regeringen med hjälp av
Vänsterpartiet och Miljöpartiet mycket blygsamma successiva höjningar till
0,74 % år 2002. Med denna takt skulle det ta 30 år för att åter nå enprocents-
nivån. Detta ger enligt utskottets mening inte trovärdighet till den uttalade
ambitionen att återupprätta enprocentsmålet. Regeringen föreslår denna låga
biståndsnivå i en tid då den ena katastrofen avlöst den andra i olika delar av
världen - orkaner, översvämningar, jordbävningar och förödande krig har
gjort stora biståndsinsatser nödvändiga. Samtidigt finns stora behov av lång-
siktigt stöd för utveckling av demokrati och mänskliga rättigheter. Behovet
av skuldavskrivningar är akut, samtidigt som regeringen låter de fattigaste
vara med och betala saneringen av Sveriges statsskuld. Utskottet vänder sig
mot denna politik.
Utskottet anser att den alltför låga biståndsnivån 0,7 % aldrig borde ha ac-
cepterats. Ambitionen att åter nå upp till 1 % av BNI måste nu ges trovärdig-
het, något som regeringens förslag inte gör. Motionsledes har Kristdemokra-
terna under flera år föreslagit en plan för att nå enprocentsmålet i början av
det nya millenniet. Utskottet anser att en sådan plan nu bör upprättas.
Vad som ovan anförts om biståndsramen och enprocentsmålet bör ges re-
geringen till känna.
Därmed tillstyrks motion U215 (kd) yrkande 1. Motionerna U206 (fp) yr-
kandena 25 och 26, U210 (c) yrkande 2 samt U219 (mp) (delvis) anses be-
svarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U215 yrkande 1 och
med anledning av yrkande 1 i proposition 1999/2000:1, volym 4, ut-
giftsområde 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt förklarar motionerna 1999/2000:U206 yrkandena 25 och
26, 1999/2000:U210 yrkande 2 samt 1999/2000:U219 i berörd del be-
svarade med vad utskottet anfört,
8. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 14)
Marianne Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Utskottet har
vid" och på s. 30 slutar med "U219 (mp) delvis." bort ha följande lydelse:
Biståndet från världens rika länder till världens fattiga är ett uttryck för so
lidaritet och rättvisa och för det gemensamma ansvaret att, efter förmåga,
medverka till att lösa globala problem. Behovet av internationellt bistånd är
oändligt mycket större än vad som kan tillfredsställas över den svenska stats-
budgeten. Att dimensionera biståndet efter behoven är därför orealistiskt. I
stället tvingas Sverige besluta politiskt om hur mycket av våra samlade re-
surser vi är beredda att avsätta som bidrag till att lösa de stora globala pro-
blemen.
Det svenska biståndet uppgår till ca 3 % av det samlade offentliga bistån-
det i världen. Enskilda program, länder, FN-organ där Sverige är en stor
biståndsgivare är emellertid beroende av svenska insatser. Utskottet anser att
det är angeläget att biståndsmålet på 1 % av BNI stegvis återupprättas. Sve-
rige är i jämförelse med de flesta andra länder ett oerhört rikt och välmående
land. Det internationella utvecklingssamarbetet hör till vårt lands viktigaste
och mest konkreta utrikespolitiska verksamheter. Det är en självklarhet att
Sverige skall ta på sig sin del av ansvaret också för de globala problemens
lösning. Att uppfylla enprocentsmålet i biståndet handlar i hög grad om
Sveriges anseende i det internationella samfundet.
Vad som ovan sagts om att återupprätta biståndsmålet på 1 % av BNI bör
ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion U210 (c) yrkande 2. Motionerna U206 (fp) yr-
kandena 25 och 26, U215 (kd) yrkande 1 samt U219 (mp) delvis anses besva-
rade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U210 yrkande 2 och
med anledning av yrkande 1 i proposition 1999/2000:1, volym 4, ut-
giftsområde 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt förklarar motionerna 1999/2000:U206 yrkandena 25 och
26, 1999/2000:U215 yrkande 1 samt 1999/2000:U219 i berörd del be-
svarade med vad utskottet anfört,
9. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 14)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Utskottet har
vid" och på s. 30 slutar med "U219 (mp) delvis." bort ha följande lydelse:
Under 1990-talet har det svenska biståndet sänkts från nivån 1 % till 0,7 %
av bruttonationalinkomsten. Utskottet motsätter sig denna nedprioritering av
biståndet. I budgetpropositionen föreslår regeringen att biståndsramen skall
ligga på den för Sveriges del biståndshistoriskt låga nivån på 0,72 % av BNI
för år 2000. Under de två påföljande åren föreslår regeringen att biståndet
skall uppgå till 0,73 % respektive 0,74 % av BNI. Det är enligt utskottets
mening svårt att tolka detta som tecken på en allvarligt menad ambition att
inom rimlig tid åter nå upp till enprocentsmålet. Enligt regeringens förslag
kommer det att dröja 30 år innan Sverige åter når upp till enprocentsmålet.
Sedan regeringsskiftet 1994 har regeringen med stöd av Moderata sam-
lingspartiet och Centerpartiet kraftigt skurit ned biståndsnivån från fyrparti-
regeringens nivå på 0,9 % till dagens nivå på drygt 0,705 %. Den blygsamma
ökning av biståndet med 0,015 % som regeringen, Vänsterpartiet och Miljö-
partiet föreslår för 2000 visar inte på någon trovärdig viljeinriktning för
återgång till enprocentsmålet. Denna låga biståndsnivå föreslår regeringen i
en tid då den internationella solidariteten är satt under hård press.
Regeringen har i olika omgångar, tillsammans med Moderata samlings-
partiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna, fjärmat sig
från det moraliskt bindande enprocentsmålet, som en enig riksdag en gång
ställt sig bakom. I en situation med enorma behov av katastrofhjälp och
omfattande behov av långsiktigt bistånd till stöd för spridande av demokrati
och respekt för mänskliga rättigheter samt ekonomiska reformprocesser är
det fel att låta världens fattiga vara med att betala saneringen av Sveriges
ekonomi. Biståndsanslaget var aldrig tänkt att fungera som budgetregulator,
med åtföljande ryckighet i biståndsplaneringen. Beslutet om enprocentsmålet
var tvärtom tänkt som en garanti för att så ej skulle bli fallet.
Utskottet anser att den alltför låga biståndsnivån på 0,7 % borde ha avvi-
sats från början. Biståndsnivån måste framöver höjas i en helt annan takt än
den regeringen föreslår. Vägen som leder mot enprocentsmålet måste vara
trovärdig. Det är inte fallet med regeringens förslag. Motionsledes har Folk-
partiet presenterat en plan för en återgång till enprocentsmålet inom 10 år
innebärande en allokeringar på 0,8 %, 0,84 % och 0,86 % av BNI för åren
2000, 2001 och 2002, vilket motsvarar en ökning av biståndet med 1 500,
2 200 respektive 2 600 miljoner kronor utöver regeringens förslag för re-
spektive år. Utskottet ställer sig bakom en plan med en sådan inriktning.
Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion U206 (fp) yrkandena 25 och 26. Mo-
tionerna U210 (c) yrkande 2, U215 (kd) yrkande 1 och U219 (mp) delvis
anses besvarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U206 yrkandena 25 och
26 och med anledning av yrkande 1 i proposition 1999/2000:1, volym
4, utgiftsområde 7 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-
skottet anfört samt förklarar motionerna 1999/2000:U210 yrkande 2,
1999/2000:U215 yrkande 1 och 1999/2000:U219 i berörd del besva-
rade med vad utskottet anfört,
10. Etikcertifiering (mom. 21)
Ingrid Näslund och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med "Utskottet
menar att" och slutar med "yrkande 7 besvarad." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i sammanhanget understryka att problemen kring barnarbete
är komplexa. Verkligheten är att över 250 miljoner barn i världen i dag ar-
betar. Enligt Rädda Barnen är det angeläget att hålla i minnet att barnarbete
utgör en avgörande inkomstkälla för miljoner barn och deras familjer i ut-
vecklingsländerna. Ett totalt förbud mot barnarbete skulle vara förödande för
många. Troligtvis skulle barnarbete då i stället ske i hemlighet, på svarta
marknader och med ännu sämre kontrollmöjligheter. Det är därför nödvän-
digt att få internationell uppslutning kring regler, som leder till att oaccep-
tabla former av barnarbete, vilka finns specificerade i ILO-konventionen 182
mot barnarbete, försvinner. Det är också viktigt att skadligt barnarbete för-
döms i det internationella samarbetet.
I vissa fall kan man genom bistånd ge ekonomiska incitament för att mot-
verka skadligt barnarbete samt få barn och deras föräldrar att välja skolgång
före arbete. Även om det inte går att totalt förbjuda barnarbete, är det viktig
att skilja ut och brännmärka skadligt barnarbete och därvid vägledas av arti-
kel 32 i barnkonventionen som säger att "barnet har rätt att skyddas mot
ekonomiskt utnyttjande samt mot hårt arbete som skadar eller hindrar barnets
skolgång och äventyrar barnets hälsa." Barnkonventionen är tydlig och rea-
listisk på denna punkt. Sverige har genom att ratificera barnkonventionen
förbundit sig att följa den och verka i dess anda för att så många som möjligt
skall sluta upp kring barnets rättigheter.
Ett instrument för att fördöma det skadliga barnarbetet inom bl.a. multina-
tionella och inhemska företag är att införa en speciell märkning av godkända
företag. En sådan etikcertifiering skulle indirekt peka ut de företag som bry-
ter mot barnkonventionen. Utan att lösa alla problem i samband med barnar-
bete skulle detta ändå utgöra ett viktigt instrument i det omfattande arbetet
mot skadligt barnarbete.
Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed bifalls motion U215(kd) yrkande 11. Motion So481 (kd) yrkande 7
anses besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande etikcertifiering
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U215 yrkande 11 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar
motion 1999/2000:So481 yrkande 7 besvarad med vad utskottet an-
fört,
11. Medelstilldelning och prioriteringar (mom. 25)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med "Utskottet
anser att" och slutar med "U222 (m) yrkandena 2 delvis och 3" bort ha föl-
jande lydelse:
Utskottet anser att följande anslagsposter bör avskaffas eller ersättas under
anslaget A 1 Biståndsverksamhet:
Ekonomiska reformer bör ersättas av en ny anslagspost Skuldavskrivning-
ar för högt skuldsatta låginkomstländer.
Information bör avskaffas som enskild anslagspost och i stället utgöra en
integrerad del av respektive anslag.
De särskilda anslagsposterna Programutveckling samt Rekrytering och ut-
bildning av fältpersonal och multilaterala experter bör likaså avskaffas då de
är faktorkostnader som bör bäras av respektive verksamhet.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande medelstilldelning och prioriteringar
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U222 yrkande 3 samt
med avslag på motionerna 1999/2000:U206 yrkande 27 i berörd del,
1999/2000:215 yrkande 28 i berörd del och 1999/2000:U222 yrkande
2 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
12. Anslagsstruktur, landramar och fleråriga samarbetsavtal
(mom. 26)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med "Beträffande
förslagen att" och på s. 58 slutar med "U607 (m) yrkande 6" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att det nuvarande systemet med landramar bör avskaffas
till förmån för ett avtalsbundet samarbete. I avtalen bör strikta villkor vad
gäller korruption, redovisning och effektivitet tas in. Det får inte förekomma
att bistånd i praktiken gynnar korruption. Biståndet måste vidare vara effek-
tivt. S.k. utgiftsmål - där måluppfyllelsen består i att anslagna medel utbeta-
lats - leder sällan till detta. Det gäller nu att i stället skapa effektivitets
minskat antal fattiga, antal flickor som fått grundläggande utbildning, antal
hushåll som fått rent vatten etc.
Utskottet tillstyrker därmed motionerna U204 (m) yrkande 8, U222 yrkan-
de 1 och U607 (m) yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande anslagsstruktur, landramar och fleråriga samar-
betsavtal
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:U204 yrkande
8, 1999/2000:U222 yrkande 1 och 1999/2000:U607 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Demokrati och mänskliga rättigheter i
utvecklingssamarbetet (mom. 28)
Ingrid Näslund, Fanny Rizell (båda kd) och Marianne Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med "Utskottet
anser att det" och slutar med "vad utskottet anfört" bort ha följande lydelse:
1990-talet har inneburit att antalet demokratier och marknadsekonomier i
världen vuxit avsevärt. Antalet länder har ökat som en följd av Sovjetunion-
ens uppsplittring och som ett resultat av delningar av länder, fredligt eller
genom krig. I Asien, Afrika och Sydamerika har ett stort antal länder kastat
av sig diktaturens ok och formats till fungerande demokratier. Antalet länder
på väg mot demokrati har också ökat, framför allt i Afrika. Demokratin har
sin svagaste ställning i Asien, Mellanöstern och Nordafrika.
Utan en fri debatt, ett fungerande flerpartisystem och reella möjligheter för
oppositionen att arbeta är det svårt att förhindra ineffektivitet, korruption o
nepotism i samhällsstrukturen samt brott mot de mänskliga rättigheterna. Ett
levande civilt samhälle är en förutsättning för en demokratisk utveckling.
Utskottet anser att inslaget av villkor bör öka i det bilaterala biståndet. Det
gäller särskilt avseende demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och
rättvis fördelning. Länder som erhåller svenskt bistånd måste sträva efter en
rättvis fördelning och solidaritet i det egna landet. Skattesystemen måste vara
så utbyggda att de medger en omfördelning mellan rika och fattiga också i
mottagarlandet.
Vad som ovan anförts om demokrati och mänskliga rättigheter som villkor
för biståndet bör ges regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker därmed motion U210 (c) yrkande 10. Motionerna
U205 (m), U206 (fp) yrkandena 5 och 12, U215 (kd) yrkande 15 samt U217
(v) yrkande 8 anses besvarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande demokrati och mänskliga rättigheter i utvecklings-
samarbetet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U210 yrkande 10 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar
motionerna 1999/2000:U205, 1999/2000:U206 yrkandena 5 och 12,
1999/2000:U215 yrkande 15 samt 1999/2000:U217 yrkande 8 besva-
rade med vad utskottet anfört,
14. Korruption i mottagarländerna (mom. 29)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med "I regeringens
skrivelse" och på s. 61 slutar med "vad utskottet anfört" bort ha följande
lydelse:
Bistånd får inte utbetalas till statsmakter som grovt och systematiskt krän-
ker mänskliga rättigheter och utövar förtryck mot sina medborgare. Allvarlig
korruption skall också utesluta bistånd.
Utskottet anser att systemet med landramar bör avvecklas till förmån för
avtalsbundet samarbete. I avtalen bör strikta villkor vad gäller korruption,
redovisning och effektivitet tas in. Det får inte inträffa att bistånd i prakti
gynnar korruption genom släpphänt hanterande. Det finns alarmerande rap-
porter om just detta, inte minst vad avser det s.k. importstödet.
Bistånd skall vara effektivt. Så kallade utgiftsmål - där måluppfyllelsen
består i att anslagna medel utbetalats - leder sällan till detta. Det gäller nu
i stället skapa effektivitetsmål - minskat antal fattiga, antal flickor som int
fått grundläggande utbildning, minskat antal hushåll som inte fått rent vatten
etc. Man skall kunna mäta vad man gör.
Utskottet ställer sig vidare bakom motionsledes framförda förslag på ett
från Sida oberoende utvärderingsinstitut. Biståndet skall - med en FN-
formulering - "vara oljan i motorn, inte bensinen i tanken". Kraven på ef-
fektivitet i biståndet innebär inte ett minskat ansvarstagande, utan tvärtom en
snabbare måluppfyllelse för fattigdomens avskaffande, demokratiutveckling
och respekt för mänskliga rättigheter i våra samarbetsländer.
Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion U220 (m) yrkande 8.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande korruption i mottagarländerna
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U220 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Redogörelse för de mänskliga rättigheterna i
mottagarländerna (mom. 30)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med "Utskottet har
tidigare" och slutar med "yrkande 4 besvarade." bort ha följande lydelse:
Utskottet begärde i ett tillkännagivande i betänkande 1998/99:UU2 att re-
geringen i en särskild rapport varje år i samband med att budgetpropositionen
presenteras för riksdagen redovisar läget beträffande demokrati och mänskli-
ga rättigheter i våra mottagarländer. Med tanke på demokratimålets betydelse
är det rimligt att denna information regelbundet och på ett lättillgängligt sät
ställs till riksdagens förfogande och därmed också kan bli föremål för diskus-
sion.
Trots riksdagens tillkännagivande lämnade regeringen inte någon sådan
rapport om förhållandena beträffande demokrati och de mänskliga rättighe-
terna i mottagarländerna inför riksdagens behandling av biståndsbudgeten för
år 2000. Att regeringen överlämnat en redovisning omedelbart innan utskot-
tet justerade årets biståndsbetänkande kan ej anses svara mot riksdagens
begäran. Såsom riksdagen tidigare fastslagit skall redovisningen lämnas
samtidigt som budgetpropositionen presenteras för att redovisningen skall
kunna utgöra en del av riksdagens beslutsunderlag.
Detta bör ges regeringen till känna.
Med vad ovan anförts tillstyrks motion U206 (fp) yrkande 9. Motion U607
(m) yrkande 4 anses besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande redogörelse för de mänskliga rättigheterna i motta-
garländerna
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U206 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar
motion 1999/2000:U607 yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört,
16. Skuldlättnader (mom. 46)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med "Motion U201
(m)" och slutar med "U215 (kd) yrkande 6 avstyrks" bort ha följande lydel-
se:
Utskottet anser det särskilt angeläget att afrikanska länders skulder skall
avskrivas. Det är positivt att skuldavskrivning nu vunnit brett genomslag som
instrument i biståndspolitiken. Utskottet anser dock att avskrivningarna
måste villkoras. Dels skall krav på ett gott styre finnas, dels måste satsninga
på grundläggande hälsovård och utbildning göras för att skapa nödvändiga
förutsättningar för en långsiktigt god utveckling.
Motion U204 (m) yrkande 10 tillstyrks därmed. Motionerna U201 (m),
U204 (m) yrkande 11, U206 (fp) yrkandena 13-15, U210 (c) yrkandena 9
och 12 samt U216 (fp, c) yrkande 1 anses besvarade med vad utskottet an-
fört. Motion U215 (kd) yrkande 6 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande skuldlättnader
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U204 yrkande 10 och
med avslag på motion 1999/2000:U215 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motionerna
1999/2000:U201, 1999/2000:U204 yrkande 11, 1999/2000:U206 yr-
kandena 13-15, 1999/2000:U210 yrkandena 9 och 12 samt
1999/2000:U216 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,
17. Skuldlättnader (mom. 46)
Ingrid Näslund, Fanny Rizell (båda kd) och Marianne Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78 börjar med "Utskottet
delar många" och på s. 79 slutar med "U215 (kd) yrkande 6 avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Utskottet har under en följd av år tagit upp frågan om skuldavskrivningar
för de fattigaste länderna. Det är utskottets uppfattning att sådana är nödvän-
diga för att de fattigaste länderna skall ha en rimlig möjlighet till ekonomisk
tillväxt. För många av dessa länder överskrider i dag räntekostnaderna ex-
portintäkterna. Naturligtvis måste länderna själva vara villiga att avvisa
korruption och satsa på en konsekvent ekonomisk politik med tillräcklig
satsning på grundläggande utbildning och hälsovård. För att lyckas måste de
också stödjas i sina ansträngningar genom skuldlättnader.
Det är mot den bakgrunden glädjande att Världsbanken nu börjat acceptera
vissa avskrivningar. Vid G 8-mötet i Köln i somras beslutades om radikala
avskrivningar av de fattigaste ländernas skulder, vilket även Sverige förklarat
sig ha för avsikt att stödja. Utskottet noterar dock att något sådant stöd ännu
inte kommit i gång, vilket enligt utskottets mening inte överensstämmer med
regeringens uttalade ambitioner om skuldlättnader och med riksdagens upp-
slutning kring detta anslag.
För år 2000 har regeringen föreslagit ett anslag på 665 miljoner kronor till
Ekonomiska reformer, där skuldavskrivningar ingår. Med regeringens nuva-
rande politik och aviserade utgiftsbegränsningar på biståndet finns tyvärr
inga garantier för att dessa medel kommer att utbetalas. Det är enligt utskot-
tets mening viktigt att riksdagen kan lita på att åtminstone de anslag man
beslutat om betalas ut.
Detta bör ges regeringen till känna.
Motion U215 (kd) yrkande 6 tillstyrks därmed. Motionerna U201 (m),
U204 (m) yrkandena 10 och 11, U206 (fp) yrkandena 13-15, U210 (c) yr-
kande 9 och 12 samt U216 (fp, c) yrkande 1 anses besvarade med vad ut-
skottet ovan anfört.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande skuldlättnader
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U215 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar
motionerna 1999/2000:U201, 1999/2000:U204 yrkandena 10 och 11,
1999/2000:U206 yrkandena 13-15, 1999/2000:U210 yrkandena 9 och
12 samt 1999/2000:U216 yrkande 1 besvarade med vad utskottet an-
fört,
18. Hälsoforskning (mom. 48)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö, Karin Enström (alla m),
Ingrid Näslund och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81 börjar med "Utskottet har
inhämtat" och slutar med "U215 (kd) yrkande 7 besvarad" bort ha följande
lydelse:
Att Sverige bedriver ett bilateralt samarbete med flera länder är utmärkt
men enligt utskottets mening otillräckligt för att möta de aktuella problemen
inom hälsoforskningens område. Mer än 700 miljoner människor lever i
extrem fattigdom i högt skuldsatta länder, en siffra som väntas stiga till 1,5
miljarder inom trettio år om det internationella samhället inte hjälps åt att t
itu med problemen på ett adekvat sätt. Utskottet anser att något radikalt nu
måste göras för att förverkliga de goda förslag som finns. Mer pengar måste
avsättas för hälsoforskning inriktad på de fattigas behov. Detta gäller särskil
sjukdomar som malaria, aids och tuberkulos. Malaria dödar nästan 2,5 miljo-
ner människor och tuberkulos mer än 2 miljoner. Två tredjedelar av världens
30 miljoner hivsmittade bor i de fattigaste länderna.
Miljontals liv skulle räddas om hälsoforskningen även inriktades på de
fattiga ländernas sjukdomar. Internationella organisationer som WHO och
FAO får inte tillräckligt med bidrag för att själva kunna bedriva denna forsk-
ning. Utskottet menar att tiden nu är mogen för att utarbeta en strategi för
samarbete mellan den rika och fattiga världen vad gäller hälsoforskningen.
Sverige och andra länder måste tillsammans med de internationella organisa-
tionerna garantera att det finns marknader för vaccin mot t.ex. malaria, tu-
berkulos och aids.
Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion U215 (kd) yrkande 7. Motion U204 (m) yrkande
6 anses besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande hälsoforskning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U215 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar
motion 1999/2000:U204 yrkande 6 besvarad med vad utskottet anfört,
19. Ökat stöd till enskilda organisationers utvecklingssamarbete
(mom. 50)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med "Utskottet
konstaterar att" och slutar med "U204 (m) yrkande 12" bort ha följande
lydelse:
Fria och frivilliga organisationer gör goda insatser, särskilt vad gäller kun-
skapsöverföring. Sådant bistånd har, genom personligt engagemang, egna
arbetsinsatser och lokal erfarenhet, ett betydligt större värde än den nomi-
nella ekonomiska volymen. Enligt utskottets mening kompletterar biståndet
genom frivilliga organisationer det bilaterala utvecklingssamarbetet på ett
angeläget och framgångsrikt sätt. Via dessa organisationer når svenska insat-
ser direkt ut till de behövande befolkningarna utan omvägar via statsappara-
ten. Vidare fyller bistånd genom enskilda organisationer den viktiga uppgif-
ten att genom kunskapsöverföring stödja utvecklingen av enskilda organisa-
tioner i samarbetsländerna och stärka det civila samhällets institutioner.
Utskottet menar samtidigt att det är viktigt att de fria organisationerna be-
håller sin karaktär. Varsamhet med offentliga biståndsmedel till frivilliga
organisationer och krav på egeninsatser bör därför iakttas. Därigenom slår
man vakt om fördelarna med denna biståndsform.
I enlighet med vad som anförs i motion U204 (m) yrkande 12 anser ut-
skottet att fria och frivilliga organisationer bör ges en utökad roll i bistånd
samtidigt som krav på egeninsatser upprätthålls. Detta bör ges regeringen till
känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion U204 (m) yrkande 12.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande ökat stöd till enskilda organisationers utvecklings-
samarbete
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U204 yrkande 12 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Enskilda organisationer (mom. 51)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med "Utskottet
delar motionärernas" och slutar med "U206 (fp) yrkande 21" bort ha följande
lydelse:
Enskilda människor och enskilda organisationer utgör själva basen för bi-
ståndsviljan. Utredningar som gjorts rörande biståndet visar också att inter-
nationellt solidaritetsarbete genom enskilda organisationer är effektivt och
vilar på stor erfarenhet. Korta beslutsvägar och obyråkratiskt sätt att arbeta
gör att hjälpen genom frivilligorganisationer är kostnadseffektiv och når
fram. Arbetet sker ofta i små lokalt förankrade projekt, med en mycket nära
kontakt mellan de engagerade människorna i Sverige och deras samar-
betspartner i syd eller öst. Andra delar av folkrörelsebiståndet sker i större
skala, speciellt inom de områden där organisationerna har extra stor kompe-
tens, som exempelvis demokratifrågor och speciella humanitära insatser.
Återuppbyggnadsarbetet efter orkanen Mitchs förödelse i Centralamerika
förra året är ett tydligt exempel på förmågan hos enskilda organisationer att
snabbt nå fram med hjälp och påvisar nödvändigheten av att ta det civila
samhället till hjälp under en sådan process. Flertalet svenska organisationer
som arbetar i Centralamerika anpassade på ett flexibelt sätt sin verksamhet
efter katastrofen för att stödja återuppbyggnadsarbetet. Att det kunde ske
snabbt var tack vare organisationernas nära förbindelser med centralameri-
kanska enskilda organisationer. Genom den NGO-konferens som ägde rum i
anslutning till regeringskonferensen om Centralamerikabiståndet i Stock-
holm i våras fick också det civila samhället en viktig roll i det fortsatta åte
uppbyggnadsarbetet.
Den solida biståndsvilja som finns bland de människor som arbetar inom
olika enskilda organisationer måste tas till vara och på olika sätt stödjas och
uppmuntras. Utan den långa biståndserfarenhet som finns bland alla dessa
enskilda organisationer såsom kyrkor och samfund av olika slag, solidari-
tetsgrupper, fackföreningar, idrottsföreningar, politiska partier etc. skulle d
svenska biståndet inte vara så effektivt och så väl förankrat i det svenska
samhället som det är i dag. Folkrörelserna har en central roll när det gäller a
mobilisera folkligt stöd för utvecklingsarbete. Informationsarbetet hos en-
skilda organisationer i Sverige utgör en allt större del av deras verksamhet.
Genom seminarier, debatter, utbyte mellan utvecklingsländerna och Sverige
väcker man intresse för och ökar medvetenheten om globala frågor, inte
minst hos den yngre generationen. I dagens kommunikationsvärld är det
oerhört viktigt att de fattiga länderna inte isoleras. Folkrörelserna har en
viktig roll i det arbetet inte minst som aktör i diktaturländer där enskilda
organisationer ofta utgör det enda andningshålet för en förtryckt opposition.
Vidare bör demokratibistånd i diktaturstater enbart ske genom enskilda orga-
nisationer.
De budgetnedskärningar som gjorts under senare år av den socialdemokra-
tiska regeringen har drabbat många enskilda organisationer hårt. Att låta
utgiftstaket till så stor del drabba biståndet skapar också en ryckighet i arbe
tet som går ut över kvaliteten och förstör organisationernas relationer med
sina samarbetspartner i utvecklingsländerna.
Motion U206 (fp) yrkande 21 tillstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande enskilda organisationer
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U206 yrkande 21 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Enskilda organisationers roll i biståndsplaneringen
(mom. 52)
Marianne Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85 börjar med "Utskottet
delar mycket" och på s. 86 slutar med "U215 (kd) yrkande 4 besvarade" bort
ha följande lydelse:
Samtidigt som Sverige skall ställa krav på mottagarländerna beträffande
demokrati och mänskliga rättigheter är det enligt utskottets uppfattning vik-
tigt att stimulera och stödja uppbyggandet av det civila samhället. Utan ett
starkt civilt samhälle kan inte en långsiktig stabil demokratisk utveckling
uppnås. Folkrörelserna och de enskilda organisationerna fyller en viktig
funktion i en sådan utveckling.
Många utvecklingsländer befinner sig i en liknande situation som Sverige
gjorde vid tiden för bildandet av de svenska folkrörelserna. Folkrörelser och
enskilda organisationer kan därför tjäna som förebilder i uppbyggandet av
det civila samhället.
Det är vidare viktigt att uppmuntra ungdomsorganisationerna i biståndsar-
betet. Svenska ungdomsorganisationers engagemang och kunskaper om det
internationella utvecklingssamarbetet måste tas till vara och stimuleras.
Deras åsikter måste ges utrymme och tillåtas påverka den långsiktiga plane-
ringen av hur det svenska internationella utvecklingssamarbetet skall ut-
vecklas. Att idéer och projekt som ungdomsorganisationerna driver eller vill
starta ges finansiellt och annat stöd är en viktig del i detta.
De enskilda organisationernas ofta mycket konkreta verksamhet, bl.a. i
form av biståndsinsamlingar, stärker biståndets förankring i det svenska
samhället. Enskilda organisationer har ofta väl så goda förutsättningar som
statliga organ att nå ut med ett lokalt inriktat bistånd. Genom att samarbeta
med organisationer i mottagarländerna främjar de en pluralistisk utveckling.
Insamlings- och informationsverksamheten i Sverige bidrar till att öka kun-
skapen och medvetenheten om internationella utvecklingsproblem. Folkbild-
ningens roll i biståndet bör uppmärksammas.
Kombinationen av egen ansträngning och komplettering med finansiering
genom Sida skapar goda incitament för aktiva enskilda organisationer. Mo-
dellen är därför viktig att bevara. Sverige bör dra nytta av de enskilda organi
sationernas möjligheter och vilja till insatser så långt detta är möjligt.
Vad utskottet ovan anfört om de enskilda organisationerna och folkrörel-
serna bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion U210 (c) yrkande 7. Motion U215 (kd) yrkande
4 anses besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande enskilda organisationers roll i biståndsplaneringen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U210 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar
motion 1999/2000:U215 yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört,
22. Upprättandet av ett NGO-sekretariat (mom. 53)
Ingrid Näslund och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85 börjar med "Det ankom-
mer inte" och slutar med "U215 (kd) yrkande 21" bort ha följande lydelse:
Under många år har Utrikesdepartementet haft ett s.k. NGO-sekretariat
med ansvar för kontakten mellan UD och nationella samt internationella
enskilda biståndsorganisationer. Sekretariatet har varit mycket uppskattat och
utnyttjats flitigt av de enskilda organisationerna för diskussioner, remissvar,
synpunkter och frågor. Det nätverk som byggts upp under många år har nu
delvis förstörts i och med att enheten lagts ned. I stället har dessa kontakter
integrerats med den övriga verksamheten inom utrikesförvaltningen, vilket
innebär att enskilda organisationer får vända sig till olika avdelningar bero-
ende på sakfrågorna. Detta har av organisationerna uppfattats som negativt
då kontakterna har försämrats.
Utskottet finner det önskvärt att samarbetet mellan UD och enskilda orga-
nisationer åter får en fast form så fort som möjligt. Utskottet anser att detta
bäst och snabbast uppnås genom att återupprätta NGO-sekretariatet, inklusi-
ve NGO-ambassadör.
Detta bör ges regeringen till känna.
Motion U215 (kd) yrkande 21 tillstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande upprättandet av ett NGO-sekretariat
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U215 yrkande 21 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Samarbetet med Afrika; respekten för de mänskliga
rättigheterna och länder i krig (mom. 55)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med "Särskilt svåra
kränkningar" och slutar med "1, 2 och 5 är besvarad" bort ha följande lydel-
se:
En tredjedel av Afrikas länder befinner sig nu i krigstillstånd som berör
närmare 40 % av befolkningen på kontinenten. Krigen och oroligheterna
föröder mänskligt liv och försvårar eller omöjliggör normal utveckling. En
stor del av de krigförande staternas resurser ägnas åt krigsansträngningar.
Ett första steg för att skapa förutsättningar för ett ökat välstånd i regionen
måste därför vara att få stopp på de pågående krigen. FN måste omedelbart
prioritera fredsfrämjande insatser i Afrika. Det är obegripligt att säkerhetsrå
det, med sitt ansvar för internationell fred och säkerhet, under flera år förhå
lit sig så passivt i de afrikanska krigen. Redan FN:s skandalösa uppträdande i
samband med folkmordet i Rwanda har fått Afrikas folk att misströsta om
FN. Organisationens fortsatta passivitet i Afrika är uppseendeväckande.
Det internationella bistånd som går till Afrika bör naturligtvis främst in-
riktas på att undanröja det mest fundamentala hindret mot utveckling på hela
kontinenten, nämligen krigen.
Att få stopp på krigen och möjliggöra samtal mellan de krigförande parter-
na är första prioritet, men det räcker inte med detta. Det måste också byggas
en organisation för att förebygga framtida konflikter. Sverige bör inom EU
och i FN ta initiativ till en afrikansk freds- och säkerhetsordning.
Utskottet anser vidare att Sverige bör avsluta allt bilateralt bistånd till
statsmakter som är involverade i anfallskrig. Svenska biståndsresurser får
inte - direkt eller indirekt - kunna användas för krigföring. Ett sådant villko
för bistånd skulle också utgöra en viktig signal till krigförande regimer och
höja kostnaden för att föra krig.
Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion U204 (m) yrkande 9. Motion U204 (m) yrkande-
na 1, 2 och 5 anses besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande samarbetet med Afrika; respekten för de mänskliga
rättigheterna och länder i krig
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U204 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar
motion 1999/2000:U204 yrkandena 1, 2 och 5 besvarad med vad ut-
skottet anfört,
24. Bistånd till Guinea-Bissau (mom. 56)
Marianne Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med "Utskottet
menar att" och på s. 91 slutar med "U210 (c) yrkande 18 vara besvarad" bort
ha följande lydelse:
Sveriges långvariga utvecklingssamarbete med det lilla landet Guinea-
Bissau - ett av världens fattigaste och mest skuldtyngda länder - må histo-
riskt sett inte varit särskilt effektivt. Utskottet anser dock att det är olyck
att dra ner biståndsramen så kraftigt som regeringen nu för andra året i följd
föreslår. Detta sker när landet befinner sig i ett känsligt men ändå förhopp-
ningsfullt läge. I skrivande stund förefaller det som om det förestående pre-
sidentvalet skall kunna hållas under ordnade former, något som till stor del är
resultatet av ett svenskt skickligt diplomatiskt arbete. Därför är det också
olyckligt att Sverige beslutat lägga ned sin ambassad för att i stället sköta
diplomatin från Dakar. Utskottet anser därför att Sverige under en över-
gångstid och till dess att läget stabiliserats bör behålla en diplomatisk närva
i Guinea-Bissau.
Detta bör ges regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker därmed motion U210 (c) yrkande 18.
dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:
56. beträffande bistånd till Guinea-Bissau
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U210 yrkande 18 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Bistånd till Cuba (mom. 59)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö, Karin Enström (alla m),
Ingrid Näslund, Fanny Rizell (båda kd) och Karl-Göran Biörsmark (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 95 börjar med "Utskottet har
i" och slutar med "U618 (fp) yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Enligt Amnesty Internationals årsrapport 1999 satt förra året 350 politiska
personer fängslade i Cuba. Förhållandet för dessa personer i fängelset inne-
bär grym, omänsklig och förnedrande behandling. Åtskilliga medlemmar av
förbjudna grupper som arbetar för medborgerliga och politiska rättigheter,
oberoende journalister, läkare och advokater samt människorättsaktivister
berövas, om än tillfälligt, friheten. Många utsätts för andra former av hot och
trakasserier. Vidare vägras oliktänkande ofta att återvända till Cuba om de
lämnar landet.
Regeringen har öppnat för bistånd till Cuba för att på så vis försöka på-
skynda ekonomiska och politiska reformer samt för att främja respekten för
mänskliga rättigheter.
Även om små steg kan skönjas vad gäller vissa mycket begränsade eko-
nomiska reformer i Cuba finns inga motsvarande tecken på framsteg på det
politiska planet eller vad gäller respekt för de mänskliga rättigheterna. Bi-
stånd till de demokratiskt sinnade krafterna i Cuba - som befinner sig i oppo-
sition mot det nuvarande förtrycket - bör förmedlas, och Sverige bör göra
vad det kan för att stödja dessa.
En förutsättning för att bistånd till Cuba skall komma i fråga är dock att
sådant bistånd inte förmedlas via statliga organ utan genom enskilda organi-
sationer. Utskottet motsätter sig bestämt alla former av bilateralt samarbete
med Cuba. Den utfasning av det statliga biståndet till Cuba som den borger-
liga regeringen påbörjade borde ha fullföljts. Det ger felaktiga signaler när
nu regeringen ger bilateralt stöd till Cuba, med kubanska myndigheter som
motpart. Utskottet anser vidare att det strider mot hela intentionen med bi-
ståndet att, som i dag sker, förmedla stöd till Cuba vars syfte är att stödja
Castros regim.
Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion U618 (fp) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:
59. beträffande bistånd till Cuba
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U618 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Biståndets styrning, Översyn av anslagsstrukturen,
Utformningen av bemyndiganden, Kostnadsfördelningen
mellan sak- och förvaltningsanslag, Utvärdering av biståndet
Formerna för en utvärderingsfunktion, Riktlinjer för
konsultupphandling, Koordinering mellan svenskt bistånd och
EU:s bistånd, Svenska företag och EU:s upphandling (mom.
65, 67, 68, 69, 72, 73, 74, 76, 77)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla
m) anser
dels att utskottet bort anföra följande med anledning av Riksdagens reviso-
rers förslag yrkandena 1-4 och 6:
Riksdagens revisorer har på eget initiativ genomfört en granskning av ut-
vecklingssamarbetet. Granskningen har i huvudsak omfattat det bilaterala
utvecklingssamarbetet och inriktats på frågor om hur biståndet styrs, genom-
förs, samordnas och följs upp. Särskilt har anslagsformerna och medelstill-
delningen, Sidas förvaltningsbistånd, utvecklingssamarbetet genom enskilda
organisationer samt samarbetet med EU granskats.
Vi anser att de av revisorerna framförda förslagen är väl motiverade och
grundade på ett gediget utredningsmaterial. I likhet med övriga ledamöter i
utskottet tillstyrker vi revisorernas yrkande 5.
Enligt vår uppfattning, som på dessa punkter avviker från utskottsmajori-
tetens, bör även revisorernas yrkande 1, 2, 4 och 6 tillstyrkas.
I revisorernas förslag 1998/99:RR9 yrkande 3 behandlas frågor om utvär-
dering av biståndet. Revisorerna föreslår att regeringen får i uppdrag att se
över formerna för att stärka en utvärderingsfunktion som är mer oberoende
från biståndsorganisationen, samt att regeringen i ökad omfattning nyttjar de
organ som har till uppgift att granska och utvärdera effektiviteten av statlig
verksamhet för att utvärdera insatser på biståndsområdet.
Majoriteten i utskottet har tillstyrkt detta yrkande i del, främst med inne-
börden att EGDI:s utvärderande funktion bör stärkas. Vi har ingen invänd-
ning mot detta men anser att yrkandet även i sin andra del bort tillstyrkas.
Enligt vår uppfattning utgör EGDI, vars styrelse i huvudsak består av före-
trädare för biståndsadministrationen och vars sekretariat är placerat i Utri-
kesdepartementet, inte en oberoende organisation. Vi föreslår därför med
anledning av revisorernas yrkande 3 delvis och motionerna U2 (kd) yrkande
1 delvis, U3 (fp) yrkande 1, U213 (m) samt U215 (kd) yrkande 27 (delvis) att
regeringen får i uppdrag att utarbeta ett förslag till en från biståndsorganisa
tionen helt oberoende utvärderingsfunktion.
dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:
65. beträffande biståndets styrning
att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag 1998/99:
RR9 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:
67. beträffande översyn av anslagsstrukturen
att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag 1998/99:
RR9 yrkande 2 i berörd del och med anledning av motion
1999/2000:U3 yrkande 2 samt med avslag på motion 1999/2000:U1
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet an-
fört,
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:
68. beträffande utformningen av bemyndiganden
att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag
1998/99:RR9 yrkande 2 i berörd del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande kostnadsfördelningen mellan sak- och förvaltnings-
anslag
att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag
1998/99:RR9 yrkande 2 i berörd del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 72 bort ha följande lydelse:
72. beträffande utvärdering av biståndet
att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag 1998/99:
RR9 yrkande 3 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:
73. beträffande formerna för en utvärderingsfunktion
att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag
1998/99:RR9 yrkande 3 i berörd del samt med anledning av motioner-
na 1999/2000:U2 yrkande 1 i berörd del, 1999/2000:U3 yrkande 1,
1999/2000:U213 och 1999/2000:U215 yrkande 27 i berörd del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 74 bort ha följande lydelse:
74. beträffande riktlinjer för konsultupphandling
att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag 1998/99:
RR9 yrkande 4 samt med anledning av motionerna 1999/2000:U2 yr-
kande 1 i berörd del, 1999/2000:U210 yrkande 5 och 1999/2000:U215
yrkande 27 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse:
76. beträffande koordinering mellan svenskt bistånd och EU:s bi-
stånd
att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag 1998/99:
RR9 yrkande 6 i berörd del samt med anledning av motionerna
1999/2000:U2 yrkande 3 och 1999/2000:U3 yrkande 4 som sin me-
ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande svenska företag och EU:s upphandling
att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag 1998/99:
RR9 yrkande 6 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
27. Formerna för en utvärderingsfunktion (mom. 73)
Ingrid Näslund, Fanny Rizell (båda kd), Marianne Andersson (c) och Karl-
Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 112 börjar med "Utskottet
konstaterar först" och på s. 114 slutar med "U215 (kd) yrkande 27 delvis."
bort ha följande lydelse:
Även om Sidas utvärderingsenhet har stärkts och Expertgruppen för ut-
vecklingsfrågor, EGDI, tillsatts, kan detta enligt utskottets mening inte er-
sätta ett självständigt och oberoende utvärderingsinstitut liknande Sekreta-
riatet för analys och utvärdering av det svenska utvecklingsbiståndet (SAU).
Utskottet anser det beklagligt att det oberoende Sekretariatet för analys och
utvärdering av det svenska biståndet, som inrättades under fyrpartiregering-
en, lades ned. Detta innebär att Sida åter utvärderar denna del av sin egen
verksamhet.
Att Sida löpande genomför utvärderingar av projekt och program är en
normal del av verksamheten. Detta ersätter dock inte behovet av en oberoen-
de analys och utvärdering av Sidas verksamhet. Riksdagens revisorer pekar i
förslag 1998/99:RR9 på behovet av att stärka utvärderingsfunktionen i det
svenska biståndet. Revisorerna understryker vidare behovet av att regeringen
återför resultatet från genomförda utvärderingar till riksdagen.
Enligt utskottets mening är en extern oberoende analys och utvärdering av
det svenska biståndet angelägen för att det skall vara ställt utom allt tvivel
biståndsresurserna hanteras på ett effektivt och oklanderligt sätt och för att
man skall kunna försäkra sig om att det svenska biståndet svarar mot högt
ställda kvalitetskrav.
Vad utskottet anfört ovan bör ges regeringen till känna.
Motionerna U2 (kd) yrkande 1 (delvis) och U215 (kd) yrkande 27 (delvis)
tillstyrks därmed. Motionerna U3 (fp) yrkande 1, U213 (m) samt revisorernas
förslag 1998/99:RR9 yrkande 3 i berörd del anses besvarade med vad ut-
skottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:
73. beträffande formerna för en utvärderingsfunktion
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:U2 yrkande 1 i be-
rörd del och 1999/2000:U215 yrkande 27 i berörd del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motioner-
na 1999/2000:U3 yrkande 1, 1999/2000:U213 och Riksdagens reviso-
rers förslag 1998/99:RR9 yrkande 3 i berörd del besvarade med vad
utskottet anfört,
28. Administrationen av stödet till Central- och Östeuropa
(mom. 78)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 123 börjar med "Utskottet
kan inledningsvis" och på s. 124 slutar med "U803 (m) yrkande 7" bort ha
följande lydelse:
Stödet till Central- och Östeuropa går i dag via Sida. Detta stöd är dock av
väsentligt annan karaktär än det stöd till de utvecklingsländer som Sida an-
nars hanterar.
Länderna i Central- och Östeuropa är inte underutvecklade, utan felut-
vecklade, med stor potential för framtiden. Det är därför olämpligt att stödet
fortsätter att gå via Sida, som i första hand har kompetens för andra typer av
program. Stödet till Öst- och Centraleuropa bör naturligen överföras till
Utrikesdepartementet.
Därmed tillstyrks motion U803 (m) yrkande 7.
dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:
78. beträffande administrationen av stödet till Central- och Östeu-
ropa
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U803 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. De enskilda organisationernas roll (mom. 82)
Marianne Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 126 börjar med "Utskottet
konstaterar därvidlag" och slutar med "1999/2000:U704 (c)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet konstaterar därvidlag att föreningslivet och olika frivilliggrupper
har en viktig uppgift att fylla i samarbetet med Central- och Östeuropa. I
Barentssamarbetet finns en stor potential för småskaligt samarbete mellan
svenska enskilda organisationer och systerorgansationer i Ryssland. De stora
avstånden medför dock kostnader för att mötas både från svensk och rysk
sida. Små organisationer, som kan göra en stor insats, har oftast inte resurser
att söka större projektbidrag. Utskottet skulle därför välkomna ett system för
mikrostöd, genom vilket mindre organisationer på ett enkelt och obyråkra-
tiskt sätt kunde få bidrag upp till en viss gräns, t.ex. 25 000 kr. Detta skull
kunna ske inom ramen för befintligt Barentssamarbete.
Detta bör ges regeringen till känna.
Med det ovan anfört tillstyrker utskottet motion U704 (c).
dels att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse:
82. beträffande de enskilda organisationernas roll
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U704 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Den sociala situationen (mom. 84)
Ingrid Näslund och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 126 börjar med "Utskottet
har inhämtat" och på s. 128 slutar med "1999/2000:U802 (v) yrkandena 2
och 3 är besvarade" bort ha följande lydelse:
Även om insatser för barn har lyfts fram av regeringen i utvecklingssamar-
betet med Central- och Östeuropa, anser utskottet att ambitionsnivån varit
alltför låg beträffande konkreta insatser för att förbättra barnens situation,
synnerhet i relation till de grova missförhållanden som råder bland många
barn i närområdet.
En stor del av befolkningen i många av forna Sovjetunionens länder har
hamnat i extrem fattigdom, något som i hög grad drabbar barnen. Hälsotill-
ståndet har försämrats på grund av miljöförstöring, kärnavfall, luft- och
vattenföroreningar, stor ökning av alkohol, tobak och drogmissbruk, dålig
näringstillförsel, spridning av smittsamma sjukdomar samt en sviktande
hälso- och sjukvård. En dramatisk uppgång av antalet barn på institutioner
liksom det faktum att gatubarnens antal antagit förfärande proportioner ger
anledning till stor oro. I Estland ökade antalet barn på institutioner i åldern
noll till tre år med hela 75 % under de fem första åren av 1990-talet. I både
Moskva och S:t Petersburg finns det enligt uppgift 60 000 gatubarn. Den
rapporterade brottsligheten har i Vitryssland, Ungern, Lettland, Litauen,
Polen, Ryssland och Ukraina ökat med 60-95 % under övergångsfasen. Brott
där ungdomar är inblandade växer snabbast och det gäller våldsbrott som
kidnappning, våldtäkt, misshandel och mord. I Ryssland går 5 % av barnen
inte i grundskolan, vilket innebär 100 000 barn per årskurs. I Lettland och
Litauen talas det om 5-10 % som inte går i skolan.
Sverige har under några år bedrivit samarbete med en del länder i Central-
och Östeuropa, särskilt på områdena förvaltnings- och kunskapsuppbyggnad
samt miljösamarbete. Ett av huvudmålen har varit att utveckla demokratin.
Det föreligger dock enligt utskottets mening en stor risk för att själva demo-
kratin och respekten för människovärdet undergrävs om inte stora insatser
omedelbart görs för att komma dessa barn, som far så illa, till hjälp. De för-
summade barnen kan lätt bli förlorade barn, som får mycket svårt att bidra
till en positiv samhällsutveckling.
Trots den svåra sociala situationen i Central- och Östeuropa har de svenska
insatserna under senare år inte ökat. Utskottet menar mot denna bakgrund att
regeringen bör lämna riksdagen en redogörelse för vad som gjorts med in-
riktning på barn i vårt närområde, såväl vad gäller bilaterala och multilateral
insatser som de insatser som gjorts via svenska frivilliga organisationer,
kommuner och vänorter. Riksdagen skulle på så sätt kunna ta ställning till
om de svenska insatserna står i rimlig proportion till problemens vidd.
Utskottet anser vidare att regeringen bör driva frågan om långsiktiga stra-
tegier och informationskampanjer om barnens situation i Öst- och Centraleu-
ropa i samarbete med EU och Unicef. Problemen är så omfattande att frågan
endast kan få en lösning genom ett genomtänkt internationellt samarbete.
Enligt utskottets mening är det hög tid att EU antar en gemensam strategi.
Varje medlemsland bör också ta ett särskilt ansvar för närliggande länders
barn i barnkonventionens anda. Vidare bör Sida ta ett större ansvar för en
bredare information om de stora behoven bland barnen i vårt närområde och
för att stimulera allmänhet, kommuner, vänorter, regioner och enskilda orga-
nisationer till att engagera sig mer i projekt med inriktning på barn i vårt
närområde. Detta skulle enligt utskottets mening kunna öka kunskapen och
därmed intresset och viljan att göra de stora insatser som behövs.
Med tanke på den utomordentligt allvarliga situation många barn i vårt nä-
rområde upplever, anser utskottet att insatserna, avsedda att ge barnen en
dräglig livssituation, måste ligga på en helt annan nivå än vad som är fallet i
dag.
Detta bör ges regeringen till känna.
Med vad ovan anförts tillstyrker utskottet motion U215 (kd) yrkande 12.
Motionerna U221 (kd) yrkandena 5, 13, 14 och 18 samt U802 (v) yrkandena
2 och 3 anses besvarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 84 bort ha följande lydelse:
84. beträffande den sociala situationen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U215
yrkande 12 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört samt förklarar
motionerna 1999/2000:U221 yrkandena 5, 13, 14
och 18 samt 1999/2000:U802 yrkandena 2 och 3
besvarade med vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. En översyn av de biståndspolitiska målen (mom. 1)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla
m) samt Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Enigheten kring de svenska biståndsmålen rörande resurstillväxt, ekonomisk
och social utveckling, ekonomisk och politisk självständighet, demokratisk
samhällsutveckling, miljömålet samt jämställdhetsmålet har varit stor. Ris-
ken är att denna enighet har uppnåtts på tydlighetens bekostnad. Efter mer än
35 års offentligt utvecklingssamarbete är det dags att de biståndspolitiska
målen prövas mot gjorda erfarenheter. En studie från utvärderingssekretaria-
tet SAU om den svenska biståndspolitikens rationalitet varnade för att en
stark strävan efter konsensus kan ha bidragit till att göra biståndet otydligar
och därmed sämre än det annars kunde ha blivit.
Mot denna bakgrund har inte minst Folkpartiet under en rad år förespråkat
att en bred u-landspolitisk utredning tillsätts för att på nytt pröva de bi-
ståndspolitiska målen. Regeringen förklarade under riksmötet 1998/99 att en
sådan utredning skulle tillsättas inom kort, vilket vi välkomnade. Ännu nio
månader efter det att dåvarande biståndsministern utlovat en snar tillsättning
av utredningen har ingen sådan tillsatts. Nu har regeringen på nytt deklarerat
att en parlamentariskt sammansatt utredningskommitté skall tillsättas under
hösten 1999 med uppgift att utreda hur Sveriges internationella utvecklings-
samarbete bör vidareutvecklas.
Folkpartiet och Moderaterna förutsätter att kommittén får till uppgift att ta
ett brett grepp om det samlade biståndet, genomlysa de biståndspolitiska
målens relevans i dagens bistånd samt att den behandlar Sveriges samlade
relationer med u-länderna inklusive de enskilda organisationernas roll.
2. De biståndspolitiska målen (mom. 2)
Marianne Samuelsson (mp) anför:
Klimatförändringar i kombination med växande fattigdom kommer att öka
behovet av hjälpinsatser världen över. Fjolårets naturkatastrofer, var de mest
förödande i historisk tid - sammanlagt inträffade över 700 naturkatastrofer -
och den beräknade kostnaden var 700 miljarder kronor. Mycket talar för att
denna typ av händelser kommer att bli både mer omfattande och mer för-
ödande i framtiden. Mot denna bakgrund anser Miljöpartiet de gröna att
enprocentsmålet för biståndet inte är tillräckligt, utan att biståndet bör uppg
till 2 % av BNI. Vi ser därför ökningen av biståndet till 1 % som ett delmål
som vi anser bör uppfyllas inom en femårsperiod.
Miljöpartiet de gröna ser också att det finns ett stort behov av ökad flexi-
bilitet för biståndet utifrån katastrofer och politiska förändringar och anser
därför att systemet med ettårsbudget bör ses över för att öka möjligheten till
ett mer aktivt och relevant bistånd. Vi förutsätter att den aviserade bistånds-
politiska utredningen ges möjlighet att se över detta. De stora hotbilderna i
en global värld är i dag inte krig, utan de bakomliggande faktorer som utlöser
krig. I sammanhanget har kampen om naturresurserna, såsom rent vatten och
odlingsbar jord, stor betydelse. Miljöpartiets uppfattning är att via ökat bi-
stånd kan katastrofer och konflikter undvikas, något som på sikt innebär
stora besparingar både ekonomiskt och i människoliv. Som en följd av detta
bör också försvarskostnaderna, både i Sverige och i andra länder, kunna
minskas och en större andel användas till att förebygga katastrofer och krig
via ökade biståndsinsatser.
3. Ett starkare internationellt ramverk (mom. 4)
Marianne Andersson (c) anför:
Globaliseringen inrymmer stora möjligheter - integration, ekonomisk tillväxt
och social utveckling - och ger förutsättningar för att nå fred, demokrati och
kulturella framsteg. Globaliseringen ställer oss också inför de ödesfrågor
som följer av växande inkomstklyftor, ökad belastning på miljön och den
potentiella risken för att länder eller regioner med etniska och nationalistisk
argument exploaterar vad som uppfattas som globaliseringens hot. Därför
krävs ett starkare internationellt, politiskt, ekonomiskt och etiskt ramverk
som prioriterar både ekonomisk och mänsklig utveckling.
Globaliseringen skapar ett omvandlingstryck som påverkar rika såväl som
fattiga, länder och regioner såväl som byar och kommuner. Globaliseringen
ökar insikten om att verksamheten i en del av världen får konsekvenser för
resten; insikten om vårt ömsesidiga globala beroende växer.
Globaliseringen gynnar de rika länderna. Världens rikaste femtedel har i
dag 74 gånger så hög inkomst som världens fattigaste femtedel, jämfört med
30 gånger så hög 1960. Varje sekund tjänar ägaren till dataföretaget Micro-
soft, Bill Gates, 11 000 kr. Samtidigt lever mer än 1,3 miljarder människor
på mindre än en dollar per dag.
Det är de rika länderna som har makten i de stora ekonomiska organisatio-
nerna, som WTO, Internationella valutafonden etc. Det är de rika länderna
som har tillgång till den växande informationstekniken och som tar patent på
den biologiska mångfalden i utvecklingsländerna, för att använda den i me-
dicinsk forskning. I dag finns ca 80 % av Internetanvändarna i de industriali-
serade länderna, där 15 % av världens invånare bor. I Sydasien, med 20 % av
världens befolkning, har mindre än 1 % tillgång till Internet. En amerikan
behöver spara en genomsnittlig månadslön för att köpa en dator, medan en
medelinkomsttagare från Bangladesh måste spara åtta årslöner. Allt detta
sagt samtidigt som 2 miljarder människor fortfarande lever utan elektricitet.
Den ekonomiska krisen i Asien fick följder långt bortom ländernas egna
gränser. Troligen blir världens samlade produktion reducerad med över
17 000 miljarder kronor mellan 1998 och 2000 på grund av Asienkrisen.
Men trots att de fattigaste länderna drabbades hårdast av krisen har de myck-
et litet inflytande i de ekonomiska organisationer som avgör deras framtid.
Befolkningen i G 7-länderna (Kanada, Frankrike, Tyskland, Italien, Japan,
Storbritannien och USA) representerar tillsammans bara 11,8 % av världens
befolkning, men ändå fattar G 7 avgörande beslut för jordens resterande
88,2 %. Den ekonomiska och politiska makten, liksom andra resurser, är
ojämnt fördelade.
Världsekonomin är fortfarande organiserad på ett sätt som gör att en stor
del av befolkningen ställs utan möjligheter att göra en rimligt produktiv
arbetsinsats. Detta är ett oerhört slöseri med mänskliga resurser, förutom att
det medför att de drabbade inte heller får anständiga livsvillkor.
En värld, som kännetecknas av växande klyftor mellan rika och fattiga, där
förödelsen av livsmiljöer accelererar parallellt med befolkningsökningen, är
inte heller långsiktigt hållbar och därför instabil. Stora spänningar inom elle
mellan samhällen ökar osäkerheten. Därför måste en politik för ökad säker-
het alltid sträva efter hållbar utveckling och rättvis fördelning. Det gäller
inom samhällen och mellan länder, regionalt och globalt, men också över
tiden, mellan generationer. Hållbar säkerhet handlar om att bekämpa fattig-
dom och orättvisor, om att skapa demokratiska, jämställda och miljömässigt
livskraftiga samhällen, om att väva samman människor, kulturer och natio-
ner.
4. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 14)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla
m) anför:
De svenska procentmålen tyder på en grundläggande felsyn inom bistånds-
politiken. Först kan konstateras att de aviserade procentmålen inte uppfylls
på grund av utbetalningsstopp. Det finns liten anledning att sätta på papperet
ambitiösa mål om inte måluppfyllelsen är bättre. Den svenska biståndspoliti-
ken inriktas också snarare på en evig bekämpning av fattigdomen än på
krafttag för att verkligen utrota den. En ambition att utrota fattigdomen krä-
ver att effektivitetsmål upprättas. Även delområden skall ha hög mätbarhet,
exempelvis antal hushåll som verkligen har fått rent vatten, hur stor andel av
flickorna som verkligen får nödvändig undervisning etc. Om inte detta införs
kan inte tillräckligt god utvärdering och effektivitet uppnås. För att utrota
fattigdomen krävs också att sådana villkor ställs på mottagarländerna att
själva grunden för fattigdomen undanröjs. Krav skall ställas på "good gover-
nance", som skall innefatta utveckling av 1. mänskliga rättigheter, 2. rätts-
samhälle, 3. demokrati och 4. marknadsekonomi. Att alla dessa krav inte kan
uppfyllas omedelbart är en självklarhet, men riktningen måste vara klar. Steg
på vägen kan exempelvis vara en ökad korruptionsbekämpning. Ett absolut
krav för att erhålla bistånd är att regimen inte för anfallskrig.
5. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 14)
Lars Ohly och Eva Zetterberg (båda v) anför:
Fattigdomen i världen är möjlig att utrota. Den ojämlika och orättvisa fördel-
ningen av livsmedel, teknik och kunskap och den bristande kontrollen över
råvaror i stora delar av världen leder till enorm rikedom hos stora företag och
privatpersoner samtidigt som miljarder människor lever i extrem fattigdom
och svält.
Den rika världens livsstil som inbegriper handel, investeringar, konsum-
tionsmönster samt koloniala och imperialistiska maktanspråk förorsakar
torka, skogsskövling, grundvattenbrist, miljökatastrofer, snabb urbanisering,
maktlöshet, etniska konflikter, socialt sönderfall och leder i slutändan till
krig och brott mot mänskliga rättigheter.
Därför måste en solidarisk politik utformas på alla områden. Gemensam
säkerhet kräver gemensam utveckling som kan leda till gemensam rättvisa.
Att Sverige lever upp till sina internationella åtaganden för miljö och handel
är avgörande för våra insatser för att bekämpa fattigdomen.
I denna helhetssyn har ett stort och kvalitativt bistånd sin givna del. För att
biståndsmålen skall kunna uppnås krävs att biståndsnivån höjs. Vänsterparti-
et ser skrivningarna i betänkandet som en förpliktelse att snabbt återgå till
målet om 1 % av bruttonationalinkomsten till bistånd. Med Vänsterpartiets
medverkan har statens finanser förbättrats så att en liten förbättring av bi-
ståndet nu kan göras. Denna förbättrade statsfinansiella situation gör också
en planerad återgång till enprocentsmålet möjlig inom en relativt snar fram-
tid.
6. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för
budgetåret 2000 (mom. 15)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Folkpartiet liberalerna har i motioner föreslagit en alternativ budget för 2000
Vårt budgetförslag innebär i sina huvuddrag sänkta skatter för fler jobb ge-
nom ökat företagande och höjd tillväxt med utgiftsökningar framför allt när
det gäller vård och omsorg men även för utbildning, bistånd, miljö och rätts-
säkerhet (för en utförligare redovisning se reservation nr 24 bet.
1999/2000:FiU1). För utgiftsområde 7 föreslog vi 1 500 miljoner kronor
utöver Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag. Vårt
förslag till utgiftsram har emellertid avslagits av riksdagen i budgetproces-
sens första steg, och vi är nu förhindrade att fullfölja våra anslagsyrkanden.
Folkpartiet liberalerna avvisar utskottsmajoritetens förslag att nivån på det
svenska biståndet endast skall uppgå till 0,72 % av BNI, vilket Socialdemo-
kraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ställt sig bakom. I varje sparpaket
som den socialdemokratiska regeringen lagt fram har besparingar gjorts på
biståndet till utvecklingsländerna. Vidare drabbades biståndet hårt av de
utgiftsbegränsningar som regeringen tillgrep under budgetåret 1999. Folk-
partiet liberalerna håller fast vid att enprocentsmålet för det totala svenska
landsbiståndet skall vara något mer än bara vackra ord. För oss är det ett
moraliskt grundat åtagande mot de fattiga länderna som åter bör uppfyllas
snarast möjligt. I en situation med enorma behov av katastrofhjälp och om-
fattande behov av bistånd till stöd för ekonomiska reformprocesser är det inte
svårt att se angelägna ändamål för u-hjälp. Enligt Folkpartiet liberalerna bör
vägen mot enprocentsmålet anträdas omedelbart. Folkpartiet liberalerna
anslår därför i sitt budgetalternativ ytterligare 1 500 miljoner kronor till
anslaget A 1 Biståndsverksamhet utöver regeringens och utskottsmajoritetens
förslag.
De ytterligare 1 500 miljoner kronor som Folkpartiet liberalerna tillför bi-
ståndet fördelas enligt följande.
1. Multilateralt utvecklingssamarbete +480 miljoner kronor
De internationella biståndsorganisationerna befinner sig i omvandling och
brottas med stora ekonomiska bekymmer. Utvecklingen i världen gör att nya
hot har uppstått och många nya problem skall hanteras. Speciellt konflikt-
hantering har under de senaste åren varit ett område där det fordras ett radi-
kalt omtänkande. Att de flesta väpnade konflikter nu är interna ställer ökade
krav på ett effektivt konfliktförebyggande bistånd. Om de spirande nya de-
mokratierna skall ha en chans måste skuldlättnader ske.
UNDP +40 miljoner kronor
FN:s utvecklingsprogram UNDP spelar en central roll inom FN:s utveck-
lingsverksamhet. Det är viktigt att organisationen stärks när den nu genom-
går en genomgripande omorganisation under ny ledning. Vi föreslår att för
UNDP anslås ytterligare 40 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Unicef +30 miljoner kronor
Folkpartiet liberalerna sade nej till den neddragning av anslaget till Unicef
som utskottsmajoriteten ställde sig bakom för budgetåret 1998. Det av rege-
ringen föreslagna bidraget kommer inte att nå upp till nivån för 1987. Med
tanke på den angelägna verksamhet för barnen i u-länder som organisationen
bedriver föreslår vi ett anslag på 310 miljoner kronor, vilket är 30 miljoner
kronor utöver regeringens förslag.
UNHCR +25 miljoner kronor
Katastroferna och flyktingsituationen i världen innebär en kraftig ökning av
UNHCR:s arbetsuppgifter. Folkpartiet liberalerna föreslår därför att ytterli-
gare 25 miljoner kronor utöver regeringens förslag tillförs UNHCR. Total-
beloppet för UNHCR för budgetåret 2000 blir då 395 miljoner kronor.
UNFPA +40 miljoner kronor
Folkpartiet liberalerna har under lång tid pläderat för att befolkningsfrågan
skall få en mer framskjuten plats inom det svenska biståndet. Sverige tog
aktiv del i FN:s befolkningskonferens i Kairo 1994. Nu gäller det att gå från
ord till handling. Mot den bakgrunden föreslår Folkpartiet liberalerna att
FN:s befolkningsfond UNFPA får ett högre bidrag än det utskottsmajoriteten
beslutat, nämligen ett påslag på 40 miljoner kronor. Totalbeloppet för UN-
FPA under budgetåret 2000 skulle då bli 185 miljoner kronor.
UNAIDS +35 miljoner kronor, WHO + 20 miljoner kronor
Att förebygga ohälsa och bekämpa sjukdomar är vidare en av biståndets
huvuduppgifter. Bland de största hälsoproblemen märks infektionssjukdo-
marna, hiv/aids utgör ett särskilt problem, främst för utvecklingsländerna.
Det är viktigt att förebygga hiv/aids genom information om spridningssätt
och rekommendation om kondomanvändning. Folkpartiet föreslår att ytterli-
gare 35 miljoner kronor anslås till UNAIDS. Bidraget till WHO föreslås bli
20 miljoner kronor högre än regeringens förslag.
IDEA +20 miljoner kronor
Internationella IDEA är ett nyinrättat institut med säte i Stockholm. Institu-
tets syfte är bl.a. att befästa demokratin i världen, underlätta genomförandet
av fria och rättvisa val, vara idé- och resursbank för svaga demokratier etc.
Folkpartiet liberalerna anser att den verksamhet som bedrivs vid Internatio-
nella IDEA är mycket angelägen. IDEA har under sina första år brottats med
bristande inbetalningar från stiftarländerna. En garantifond skulle lösa dessa
initialproblem. Den skulle kunna användas för att överbrygga sena inbetal-
ningar från andra länder och därmed eventuella underskott. Folkpartiet libe-
ralerna föreslår därför en insats inom anslaget Övrigt multilateralt samarbete
med 20 miljoner kronor som öronmärks för att Internationella IDEA skall
kunna inrätta en garantifond. Detta belopp skall vara utöver det grundbelopp
som institutet förväntas få.
Konfliktförebyggande insatser +50 miljoner kronor
Skall världen lyckas hantera sina konflikter bättre i framtiden måste det ske
på internationell bas. Folkpartiet liberalerna föreslår därför att delposten
Konfliktförebyggande insatser ökas med 50 miljoner kronor.
Miljöinsatser +100 miljoner kronor
Den globala miljön är en överlevnadsfråga för mänskligheten. Sverige bör
spela en pådrivande roll i det internationella miljöarbetet. Även på detta
område säger Folkpartiet liberalerna nej till vidare neddragningar och före-
slår att multilaterala miljöinsatser får ytterligare 100 miljoner kronor.
Utsatta barn i fattiga länder +25 miljoner kronor
Folkpartiet liberalernas övriga påslag utöver utskottsmajoritetens förslag
inom det multilaterala biståndet framgår av tabellerna, vilka fogats som
bilaga till detta betänkande.
2. Bilateralt utvecklingssamarbete +1 020 miljoner kronor
Särskilda insatser +400 miljoner kronor
Folkpartiet liberalerna anser att demokrati, miljö och kvinnors situation skall
genomsyra hela det bilaterala biståndet. Under delposten Särskilda program,
som just finansierar demokrati, miljö och kvinnoprogram samt näringslivsut-
veckling och mänskliga rättigheter, föreslår Folkpartiet liberalerna en ökning
med 400 miljoner kronor. Totalbeloppet blir då 1 470 miljoner kronor för
budgetåret 2000.
Ekonomiska reformer och skuldlättnader +300 miljoner kronor
Folkpartiet vill än en gång framhålla att partiet har en i grunden kritisk håll
ning till bundet bistånd. Vi utgår därför ifrån att det i detta sammanhang är
fråga om krediter utan bindning till upphandling i Sverige. Stor återhållsam-
het bör råda vad gäller kreditgivning till de allra fattigaste länderna. Sverig
bör normalt inte medverka till att ytterligare öka på deras skuldbörda. I såda-
na länder bör gåvobistånd vara den dominerande biståndsformen.
Enskilda organisationer +215 miljoner kronor
Det bistånd som förmedlas via enskilda organisationer har stor betydelse
bl.a. för att stärka det civila samhället i mottagarländerna. Olika undersök-
ningar visar dessutom att utvecklingsbistånd förmedlat via enskilda organi-
sationer är effektivt både organisatoriskt och ekonomiskt. Enskilda organisa-
tioner har vidare en särskild roll att spela som den enda lämpliga bistånds-
formen när det gäller bistånd till diktaturer. Folkpartiet har reserverat sig m
att bistånd till diktaturer skall ges bilateralt samt mot den anslagsnivå som
regeringen föreslår till enskilda organisationer. Folkpartiet föreslår att an-
slagsposten för bistånd genom enskilda organisationer tillförs ytterligare 215
miljoner kronor. Totalsumman blir då 1 095 miljoner kronor.
Landramar +105 miljoner kronor
Vad gäller landramar förespråkar Folkpartiet liberalerna vissa omfördelning-
ar mellan de bilaterala landramarna för Afrika jämfört med det utskottsmajo-
riteten förordar. Folkpartiet liberalerna föreslår ett påslag på 105 miljoner
kronor för de bilaterala landramarna. Fördelningen på länder framgår av
tabellen Landramar, planerade 2000 (som fogats som bilaga till detta betän-
kande).
Folkpartiet liberalerna föreslår att anslaget Latinamerika ökas med 130
miljoner kronor till 750 miljoner kronor. Återuppbyggnadsarbetet efter orga-
nen Mitchs härjningar i Centralamerika bör ges högsta prioritet.
Mot bakgrund av Folkpartiets kritiska uppfattning om bristen på demokra-
tisträvanden i Vietnam och Laos finner Folkpartiet liberalerna det påkallat att
sänka biståndet till dessa båda länder. Pengarna kan bättre användas exem-
pelvis i Moçambique där den demokratiska processen behöver ett omfattande
stöd. Folkpartiet liberalerna föreslår mot den bakgrunden en neddragning av
biståndet till Vietnam med 60 miljoner kronor och till Laos med 25 miljoner
kronor.
De utomordentligt allvarliga skuldproblem som flera av våra fattigaste
mottagarländer brottas med utgör starka skäl för att stora belopp skall finnas
tillgängliga för bl.a. skuldlättnadsinsatser. För att säkerställa denna av Folk
partiet liberalerna prioriterade biståndsform föreslår vi att ytterligare 300
miljoner kronor tillförs stödet för ekonomiska reformer. Den totala nivån blir
då 965 miljoner kronor.
Vad gäller övriga ramar framgår de av sammanställningen av tabellerna
som bifogas detta betänkande. Programländernas landramar bör kunna an-
vändas med stor flexibilitet för att på så vis uppnå största möjliga effektivit
De reservationer som finns för vissa länder är ett tecken på att detta är en go
idé.
Demokrati och mänskliga rättigheter +400
Världen står i dag inför en historisk chans. Då land efter land söker sig mot
demokrati är det Sveriges skyldighet att bistå. Demokrati är den enda styres-
form som garanterar att de flesta medborgares intressen tas till vara. Om det
svenska biståndet mot fattigdom, för ökad rättvisa och mot krigshot skall få
bestående effekter krävs att det sker i en demokratisk atmosfär. Av dessa skäl
bör demokratimålet bli överordnat inom biståndspolitiken.
Biståndsdialogen med mottagarländerna måste vara ett kraftfullt instru-
ment för att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Budskapet skall
vara entydigt även till länder där vi har starka exportintressen, såsom Kina.
Inslaget av villkor i biståndsgivningen bör i denna mening öka. Då demokra-
tibistånd skall bedrivas i diktaturer skall det ske genom enskilda organisatio-
ner. Stöd till uppbyggande av demokratiska institutioner, såsom lokal själv-
styrelse, parlament och politiska regelsystem, bör ha hög prioritet.
Kampen för människors frihet blir aldrig inaktuell. Sverige får inte tveka
att reagera när de mänskliga rättigheterna hotas i andra länder. Att medvetet
tigande se på hur människor torteras, avrättas, försvinner etc. är att ge sitt
samtycke. Sverige bör på alla nivåer i alla sammanhang ihärdigt ta upp frå-
gorna om de mänskliga rättigheterna i samtal med de stater som bryter mot
dessa grundläggande rättigheter.
Demokrati och mänskliga rättigheter kan aldrig vara ett mål bland andra
för svensk biståndspolitik, utan måste vara det centrala målet. Det handlar då
både om människors grundläggande värdighet och om att demokrati och
mänskliga rättigheter i sista hand är förutsättningen för att alla andra mål fö
biståndet skall kunna förverkligas.
7. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för
budgetåret 2000 (mom. 15)
Marianne Andersson (c) anför:
Det är glädjande att Sveriges ökade tillväxt nu leder till att biståndsanslagen
ökar även om vi kan uttrycka en besvikelse över den långsamma takten. Med
regeringens och dess stödpartiers takt kommer det att ta ytterligare 28 år
innan vi är uppe i målet 1% av BNI. Centerpartiet föreslår för år 2000 en
biståndsram på 14 494 miljoner kronor, alltså en ökning med 195 miljoner
kronor.
Centerpartiet föreslår följande förändringar i förhållande till budgetpropo-
sitionen.
Under anslagsposten A l.2 Afrika, en ökning med 20 miljoner kronor till
1 870 miljoner fördelade på följande sätt:
Landramen till Etiopien föreslås minskad med 30 miljoner kronor.
Landramen till Guinea-Bissau ökas med 20 miljoner kronor.
Landramen till Moçambique ökas med 30 miljoner kronor.
Särskilda utvecklingsprogram ökas med 30 miljoner kronor fördelade med
20 miljoner kronor till Demokrati och mänskliga rättigheter och 10 miljoner
kronor till Särskilda miljöprogram.
Anslaget till enskilda organisationer ökas med 50 miljoner kronor och an-
slaget till ekonomiska reformer ökas med 95 miljonor kronor.
8. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för
budgetåret 2000 (mom. 15)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla
m) anför:
I riksdagen finns en majoritet bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpar-
tiet och Miljöpartiet för förslagen i budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1)
beträffande ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena samt beräkning-
en av statens inkomster avseende 2000 i den statliga budgeten.
Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en
annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Moderata
samlingspartiet vill verka för ett snabbt utrotande av fattigdomen i världen
genom effektivare svenska insatser, särskilt i södra Afrika. Då riksdagens
majoritet har en annan inriktning av politiken deltar vi inte i det nu aktuella
beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde 7.
För budgetåret 2000 förordar vi vad som föreslagits i våra parti- och kom-
mittémotioner. Ändringarna jämfört med regeringens förslag framgår av
tabellerna i bilaga 1.
9. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för
budgetåret 2000 (mom. 15)
Ingrid Näslund och Fanny Rizell (båda kd) anför:
Kristdemokraterna föreslår en ram på 1,1 miljarder kronor högre än rege-
ringens för internationellt bistånd för år 2000. Vår ökningstakt är även högre
än regeringens då vi ökar med 1,355 miljarder kronor år 2001 och med 1,8
miljarder kronor år 2002.
I tabellerna 2-4 visas hur anslaget inom Multilateralt utvecklingssamarbete
A 1.1 fördelas. Då bidragen till de internationella finansiella institutionerna
som Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna, är fastställda ge-
nom förhandlingar, föreslås inga förändringar gentemot regeringen. Däremot
ökar vi på de andra posterna.
Barn i fattiga länder anges av regeringen som en av de mest prioriterade
målgrupperna. Ändå har anslaget till Unicef sänkts kraftigt. Sedan 1994 har
anslaget minskat med en tredjedel. I år höjs anslaget något, men det är fortfa-
rande långt under tidigare anslagsnivåer. Det är särskilt anmärkningsvärt då
Unicef brukar anges som ett gott exempel på effektivitet och goda resultat.
Kristdemokraterna föreslår därför en höjning av 2000 års anslag till Unicef.
Det är oerhört beklagligt att regeringen i årets budgetproposition inte bara
fortsätter att dra ner på anslagen till Övrigt multilateralt samarbete utan des
utom minskar anslagen till 0 kr på vissa nyckelposter som miljöinsatser,
särskilda insatser för barn i fattiga länder samt jämställdhetsinsatser. Från
1998 har posten minskat från 339 miljoner kronor till för år 2000 anslagna
171 miljoner kronor. Kristdemokraterna anser denna kraftiga nedskärning
som mycket olycklig. Vi anslår därför ytterligare 80 miljoner kronor eller
totalt 251 miljoner kronor till Övrigt multilateralt samarbete.
I det bilaterala utvecklingssamarbetet har Kristdemokraterna valt att anslå
kraftigt ökade medel gentemot regeringen på vissa avgörande poster. Fram-
för allt är det anslagen till ekonomiska reformer, där skuldavskrivningar
ingår. Här vi vill tillskjuta ytterligare 465 miljoner kronor för att Sverige
skall föregå med ett gott exempel och leda den internationella opinionen.
Utöver denna post är det ökade anslag till humanitärt bistånd och enskilda
organisationer som prioriteras. Det senaste året har ett flertal katastrofer i
omvärld påvisat betydelsen av att vi förbättrar våra förberedelser för det
humanitära biståndet. De enskilda organisationernas betydelse i biståndsar-
betet kan heller inte nog betonas. Det finns mycket som talar för att det är
dessa organisationer som drar det tyngsta lasset och spelar en nyckelroll för
ett effektivt bistånd.
Inom de särskilda utvecklingsprogrammen (tabell 5) anslår vi mer än rege-
ringen på program för demokrati och mänskliga rättigheter. Dessutom lägger
vi 50 miljoner kronor på informationsinsatser för internationellt bistånd.
Vad gäller landramarna för länder i Afrika, Asien, Latinamerika och Euro-
pa föreslår vi inga ändringar gentemot regeringen.
Inom denna verksamhet anslår Kristdemokraterna ökade resurser motsva-
rande 100 miljoner kronor. Dessa anslag vill vi öronmärka för insatser rikta-
de mot barnens situation i Öst- och Centraleuropa, där vi anser att regeringen
har satsat alltför lite. En hel generation är i fara om inte de internationella
insatserna ökas kraftigt inom detta område.
Samarbetet med Öst- och Centraleuropa genomförs i treårsprogram och ett
nytt program inleds år 2002. Det finns i dag tecken på att insatserna mot
vissa länder i Öst- och Centraleuropa kommer att minska. Kristdemokraterna
följer utvecklingen noga för att se till att insatserna riktade mot barnen, där
behoven är många för en lång tid framöver, ökar.
10. FN:s roll som koordinator av multilateralt bistånd (mom.
22)
Marianne Andersson (c) anför:
Även om det multilaterala biståndet måste fördelas mellan många medlems-
länder är det angeläget att FN gör kraftsamlingar för att hantera specifika
problem, som ökenutbredning och erosion eller naturkatastrofer. Förutom
som givare av multilateralt bistånd kan FN-organen spela stor roll som sam-
ordnare av bilaterala insatser och för att koordinera många länders och orga-
nisationers insatser. Centerpartiet anser därför att FN:s kapacitet att fungera
rollen som koordinator för länder och organisationer bör vara ett prioriterat
mål i utvecklingen av det multilaterala biståndet.
Centerpartiet anser vidare att det är angeläget att Sverige aktivt använder
sitt medlemskap i olika internationella forum (t.ex. EU, FN) för att stärka
samarbetet i syfte att skapa fred, jämlikhet och en ekologiskt hållbar värld.
Det multilaterala biståndet är viktigt som ett sätt att kraftsamla inför ett ge
mensamt ansvar. När flera aktörer kan samordna sina insatser stärks förut-
sättningarna för ett effektivt och framgångsrikt bistånd. Många projekt (t. ex.
infrastruktursatsningar) är kostsamma och kan inte finansieras och ledas av
enskilda givare. En ökad samordning är också väsentlig för att undvika
överlappning mellan biståndsprojekt och biståndsgivare.
Centerpartiet anser att en större andel av det totala svenska biståndet på
sikt skall vara multilateralt. En förutsättning för ett ökat multilateralt bist
är dock att institutionerna som hanterar detta effektiviseras. Effektivitet,
insyn och transparens måste garanteras i dessa organs (t.ex. ECHO och FN-
organen) verksamhet.
11. Demokrati och mänskliga rättigheter i utvecklings-
samarbetet (mom. 28)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Till utvecklingens infrastruktur hör även rättsstaten. Utveckling kan sägas
bygga på tre pelare - först respekten för demokrati och mänskliga rättigheter.
Ingen långsiktig och verklig utveckling är möjlig utan någon grad av befint-
lig demokrati och respekt för människors rättigheter. Vidare bör utveckling
bygga på frihandel och marknadsekonomi. En fri handel och en fungerande
marknadsekonomi är det som bäst skapar de resurser som är nödvändiga för
utveckling.
Utveckling handlar också om institutionsbyggande. Statens uppgift är att
förse människorna med ekonomiska och social resurser så att de kan agera på
en marknad. Men staten skall också skapa ett rättsligt ramverk. Det är nöd-
vändigt att marknadens olika aktörer kan lita på att ingångna avtal hålls, att
det finns lagar som reglerar den finansiella marknaden och valutapolitiken,
att fackliga rättigheter har ett lagligt skydd. Det måste finnas av makten
oberoende juridiska instanser dit medborgarna kan vända sig för att få sin sak
prövad. Detta är grundläggande både för demokratin, de mänskliga rättighe-
terna och för en fungerande marknadsekonomi. En social miljö som gör det
möjligt för människor att agera med viss förutsägbarhet främjar den ekono-
miska tillväxten. Allt detta förutsätter ett institutionellt legalt ramverk. Hi
riskt sett har det varit en av förutsättningarna för att västerlandet har haft
kraftig ekonomisk och social utveckling. I detta perspektiv blir betoningen av
yttrande- och organisationsfrihet samt kampen mot tortyr och dödsstraff
grundläggande för vår biståndspolitik. Vårt motstånd mot enpartisystem och
förord för flerpartisystem skall vara entydigt.
Vidare bör bistånd som främjar fria massmedier, inte minst tidningar och
radiostationer, utvecklas. Journalistutbildning är ett av flera exempel. Insat-
ser för uppbyggnad av ett oberoende rättsväsende och stöd till organisationer
på detta område är av strategisk betydelse - både för att främja demokrati
och för att åstadkomma det som numera går under benämningen "good go-
vernance". Effektiva förvaltningar, verkande under rättssäkerhet, styrs av
regler och präglas av öppenhet i stället för av traditionella lojaliteter och
egenintressen.
Utveckling av ekonomisk revision, offentlighet och andra opartiska kon-
trollrutiner är områden där bistånd bör kunna göra god nytta. På detta sätt
kan framväxten av mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstat och en mark-
nadsekonomi främjas.
12. Demokrati och mänskliga rättigheter i utvecklings-
samarbetet (mom. 28)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla
m) anför:
För att angripa de verkliga problemen i de fattiga länderna måste demokrati-
målet kombineras med ännu ett övergripande mål för biståndspolitiken.
Arbetet för institutionella förändringar och implementering av dessa kräver
att de nuvarande målen för biståndspolitiken kompletteras med ett korrup-
tions- och rättsstatsmål.
Att svenska biståndsmedel inte - direkt eller indirekt - skall försnillas av
korrupta regimer är ett självklart mål för den nuvarande politiken. Likväl
måste mer av biståndsinsatserna fokuseras på den direkta kampen mot kor-
ruption på alla nivåer i de biståndsprojekt som Sverige och EU stöder. Upp-
byggnaden av rättsstatens institutioner och tillämpningen av lagar och regler
som gör investeringar och näringsverksamhet meningsfulla och någorlunda
förutsägbara måste stå i centrum för svensk politik.
13. Reproduktiv och sexuell hälsa (mom. 34)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Det svenska biståndet bör främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och män,
dels eftersom det är en mänsklig rättighet, dels eftersom kvinnors medverkan
behövs för att uppnå utveckling. Biståndet bör genomsyras av ett genusper-
spektiv. Alla biståndsinsatser bör bygga på en förståelse för mäns och kvin-
nors olikartade behov, tillgång till resurser och inflytande i varje specifik
situation.
Bistånd kan främja jämställdhet genom att undanröja vissa av de praktiska
hindren för kvinnors jämlika deltagande i samhällslivet. I första hand handlar
det om att ge flickor och kvinnor möjlighet till utbildning, men det kan även
handla om exempelvis installation av brunnar samt uppbyggnad av häl-
socentraler.
Det pågående arbetet med att inom biståndet verka för ökad jämställdhet
mellan kvinnor och män bör intensifieras. Det kan ske genom direkta insatser
riktade mot kvinnor i programländerna samt genom ökat kvinnligt deltagan-
de i planering, genomförande och utvärdering av enskilda biståndsinsatser.
Inom EU bör vi i enlighet med Amsterdamfördraget verka för att de beslut
som tagits om jämställdhet, framför allt genom EU:s jämställdhetsprogram,
verkligen genomförs inom alla verksamhetsområden, och även återspeglas i
den nya Lomékonventionen.
14. Behovet av en ändamålsenlig jordbrukspolitik i Afrika
(mom. 45)
Marianne Andersson (c) anför:
Att utvecklingsländerna själva klarar livsmedelsförsörjningen för sina med-
borgare är helt avgörande för den globala fattigdomsbekämpningen och
möjligheten till utveckling. Att själv klara sin försörjning har även betydelse
för självkänslan och identiteten hos länderna och deras befolkningar. Center-
partiet anser därför att än större vikt måste läggas vid att biståndet inriktas
stöd till ett miljömässigt hållbart jordbruk som kan garantera den nationella
livsmedelsförsörjningen. Bönderna måste kunna få en rimlig avsättning för
sina produkter.
Ett omfattande livsmedelsbistånd från exempelvis EU försvårar denna
strävan. Centerpartiet anser därför att livsmedelsbistånd enbart bör utgå som
en del av ett katastrofbistånd eller som humanitärt bistånd i svältsituationer.
Den ojämna fördelningen av jordbruksmarken utgör på många håll i Afrika
det största strukturella hindret. Brukningsrätt kan inte ersätta den trygghet
och långsiktighet som kännetecknar ägandeformen. Stöd till jordreformer bör
sålunda spela en framträdande roll i det svenska biståndet till landsbygdsut-
veckling.
Afrika är den världsdel som anses ha det sämsta utgångsläget vad beträffar
tillväxt, fattigdomsbekämpning, fred och säkerhet, levnadsvillkor, folkhälsa
m.m. Förhållandena borde emellertid inte vara så mot bakgrund av ländernas
naturtillgångar och andra produktionsförutsättningar. Centerpartiet anser att
Sverige skall göra allt för att vända utvecklingen i Afrika. Vi anser att det
med rätt strategi också är fullt möjligt.
Flera av Afrikas länder sjunker ner i allt djupare fattigdom till följd av då-
liga regeringar (poor governance), kortsiktig politik och korruption. Återbe-
talningarna av utlandsskulderna leder till att man tvingas försumma medbor-
garnas grundläggande behov. I stället för att ständigt ta emot bistånd, måste
nu ländernas egen kapacitet utvecklas.
Det är angeläget att den ekonomiska politiken ges en tillväxtfrämjande ut-
formning och att det finns en tillgång till investeringskapital. I de fattigast
länderna i Afrika är det jordbrukspolitiken som är den viktigaste delen av
den ekonomiska politiken. Det medför även problem, eftersom jordbruket
ofta är den enda beskattningsbasen. Jordbrukarna är därmed en grupp som
får svara för en orimligt stor del av landets finansiering genom skatter. Detta
tillsammans med en ogynnsam prispolitik - i vissa länder har bönderna fått
mindre än halva världsmarknadspriset för sina grödor - och oklara ägarför-
hållanden minskar incitamenten för en framgångsrik livsmedelsförsörjning.
Centerpartiet anser att Sverige i utvecklingssamarbetet med de afrikanska
samarbetsländerna bör lyfta fram nödvändigheten av en mer ändamålsenlig
jordbrukspolitik. Erfarenheterna från framgångsrika länder understryker
behoven av satsningar på jordbruket. En fungerande livsmedelsförsörjning,
ökad handel och ökade exportmöjligheter ger upphov till varaktiga inkomst-
källor som ger underlag för fortsatt utveckling.
15. Skuldlättnader (mom. 46)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
En rad olyckliga omständigheter har medfört att världens u-länder dras med
stora skulder. Deras befolkningar har över lag blivit allt fattigare. Den eko-
nomiska tillväxt som tidigare skedde, och där också de enskilda per capita-
inkomsterna steg, har brutits under 1980- och 1990-talen. I dag är situationen
att merparten av det internationella biståndet går åt till att amortera och i e
del fall enbart till att betala ränta för skulder som - inte minst genom de
orättfärdiga handelsvillkoren - nu drabbat fattiga u-länder.
G 7-konferensen i Köln i juni detta år tog upp frågan om u-ländernas
skuldbörda. Man kom till ett delbeslut om att börja lätta på den, och vad som
nu behövs är att man samlat lyfter av den skuld som lamslår stora delar av
tredje världen.
Sverige bör engagera sig i en sådan samlad aktion som gör det möjligt för
tredje världens länder att få en utveckling som stärker både länder och indi-
vider.
16. Hälsoforskning (mom. 48)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla
m) anför:
Sjukdom och ohälsa är ett dominerande problem som både är en orsak till
och ett resultat av underutvecklingen. I vissa länder minskar medellivsläng-
den och understiger på sina håll t.o.m. 50 år. Aids, malaria, hakmask, snäck-
feber, sömnsjuka och många andra sjukdomar förkortar liv och gör livet svårt
i stora delar av kontinenten. Aidskatastrofen i Afrika har ännu inte gått att
bromsa. Av totalt 33 miljoner hivsmittade människor i världen finns 22 mil-
joner i Afrika söder om Sahara. Medellivslängden i de värst drabbade län-
derna har redan sjunkit med nästan tio år. Hela familjer drabbas hårt när de
arbetsföra blir sjuka och barnen tvingas stanna hemma från skolan och arbeta
på åkrarna. I södra Afrika har ca 2,2 miljoner barn blivit föräldralösa på
grund av aids.
Förutom det direkta lidande och den skada som sjukdomarna orsakar för-
svårar de också utvecklingsansträngningarna i ett större perspektiv. Männi-
skor som lider av sjukdomar och ohälsa får svårare att ha den energi och den
utvecklingskraft som behövs för att få ett samhälle att blomstra.
Med en snabb ekonomisk utveckling skulle sjukdomarna inte få de för-
ödande konsekvenser som de nu har. Den grundläggande hälsovård som
länderna borde ha utvecklat för länge sedan skulle väsentligt kunna reducera
problemen med sjukdom och ohälsa. Problemet har inte varit brist på resur-
ser. Endast en mindre del av biståndsflödet hade krävts för att bygga upp en
grundläggande hälsovård, som i sin tur kraftfullt hade främjat både social
och ekonomisk utveckling. Erfarenheter från alla länder som utvecklats
snabbt pekar på hur väsentliga satsningar på hälso- och sjukvård är för ut-
vecklingen i sin helhet.
Ett stort problem är att få fram effektiva och billiga mediciner mot tropiska
sjukdomar. Det förekommer försök med olika typer av aidsmedicin på be-
folkningsgrupper i Afrika men när medicinen väl är färdigutvecklad är den
alldeles för dyr för att kunna användas där. Mönstret går igen när det gäller
vacciner och mediciner mot tropiska sjukdomar. Det är inte ekonomiskt
lönsamt att satsa forsknings- och utvecklingspengar på sjukdomar som näs-
tan bara förekommer i världens fattigaste länder.
En lösning på detta problem kan vara en modell som den amerikanske
Harvardprofessorn Jeffrey Sachs presenterat. Den innebär att de rika länder-
na garanterar en marknad för ett visst vaccin eller en viss medicin. Exempel-
vis skulle EU kunna lova att köpa ett effektivt malariavaccin till Afrikas 25
miljoner nyfödda varje år om ett effektivt sådant vaccin utvecklas. Vidare
kan också ett minimipris per dos garanteras.
De mottagande länderna kan tillfrågas om att ta en del av kostnaden, men
poängen är att inget land eller organisation ger några pengar förrän ett effek-
tivt vaccin verkligen existerar. Läkemedelsindustrin står för forskning och
utveckling och för risken av misslyckade projekt.
17. Enskilda organisationers roll i biståndsplaneringen
(mom. 52)
Ingrid Näslund och Fanny Rizell (båda kd) anför:
De enskilda organisationerna, ramorganisationerna, utgör enligt Kristdemo-
kraterna en ytterst viktig del av det bilaterala biståndsarbetet. Deras arbete
lokalnivå ger dem en unik position som måste utnyttjas på ett bättre sätt i det
svenska utvecklingssamarbetet. Det rör såväl samråd kring landstrategier
som möjligheterna att bygga upp starka civila samhällen. Dessutom är
ramorganisationernas folkliga förankring stor och deras effektivitet känd,
vilket gör att folk litar på att pengarna kommer fram.
De enskilda organisationernas kunskaper, erfarenheter och kompetens kan
med fördel användas i planeringen och genomförandet av nationella såväl
som internationella biståndsinsatser. Det är också känt att biståndsinsatser på
lokalnivå ofta kan vara betydligt effektivare än de som görs på riksnivå,
framför allt beroende på att förutsättningarna för projekt och andra insatser ä
tydligare på lokalnivå. Samråd med de enskilda organisationerna bör därför
ske kontinuerligt i biståndsplaneringen, framför allt i samband med land-
strategiarbetet, vilket skedde på fyrpartiregeringens tid.
Det är därför beklagligt att ramorganisationerna tillhör dem som drabbats
hårdast av utgiftstaken. Många planerade och utlovade projekt har fått ställas
in. Även om regeringen nu nominellt ökar budgetramarna med ca 30 miljo-
ner kronor för de enskilda organisationerna under anslagsposten A 1.2, utgör
det inga reella höjningar under år 2000 då de disponibla medlen inte ökar.
Detta beror bl.a. på den överbudgetering som alltid görs inom biståndet och
att ramorganisationerna har blivit bättre på att använda sina anslagna pengar.
Kristdemokraterna anser att ramarna måste ökas kraftigt och anslår sam-
manlagt 1 030 miljoner kronor för ramorganisationerna nästa år, vilket är
150 miljoner kronor mer än regeringen anslår.
18. Samarbetet med Afrika; respekten för de mänskliga
rättigheterna och länder i krig (mom. 55)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla
m) anför:
En ambition att utrota fattigdomen kräver att effektivitetsmål upprättas. Även
delområden skall ha hög mätbarhet, exempelvis antal hushåll som verkligen
har fått rent vatten, hur stor andel av flickorna som verkligen får nödvändig
undervisning etc. Om inte detta införs kan inte tillräckligt god utvärdering
och effektivitet uppnås. För att utrota fattigdomen krävs också att sådana
villkor ställs på mottagarländerna att själva grunden för fattigdomen undan-
röjs. Krav skall ställas på "good governance", som skall innefatta utveckling
av 1. mänskliga rättigheter, 2. rättssamhälle, 3. demokrati och 4. marknadse-
konomi. Att alla dessa krav inte kan uppfyllas omedelbart är en självklarhet,
men riktningen måste vara klar. Steg på vägen kan exempelvis vara en ökad
korruptionsbekämpning. Ett absolut krav för att erhålla bistånd är att regimen
inte för anfallskrig.
19. Bistånd till Guinea-Bissau (mom. 56)
Lars Ohly och Eva Zetterberg (båda v) anför:
Vänsterpartiet vill understryka det motsägelsefulla i att det svenska biståndet
minskat och den diplomatiska representationen dragits in när situationen i
Guinea-Bissau försämrats. Inbördeskrig har pågått med åtföljande förödelse.
Det finns ett stort behov av hjälp till återuppbyggnad. Sveriges långvariga
engagemang i Guinea-Bissau alltsedan frigörelsen från den portugisiska
kolonialmakten medför också en rad förpliktelser. Det är betydelsefullt att
den svenska regeringen beaktar det stora behovet av diplomatiska kontakter
och bistånd i en nära framtid när det gäller Guinea-Bissau.
20. Bistånd till Kurdistan (mom. 60)
Lars Ohly och Eva Zetterberg (båda v) samt Marianne Andersson (c) anför:
Alltsedan Gulfkriget har den kurdiska befolkningen i norra Irak/irakiska
Kurdistan erhållit ett omfattande stöd av FN. Till en början hade detta stöd
till följd av den prekära situationen formen av katastrofhjälp, inriktat på att
en akut krissituation rädda befolkningen undan svält. Det har nu gått snart
nio år sedan Gulfkriget avslutades. De militära stridigheterna har övergått i
en ekonomisk krigföring kompletterad med regelbundet återkommande
bombningar av Irak. Den akuta krissituationen i norra Irak/irakiska Kurdistan
har därvid förvandlats till något som skulle kunna beskrivas som ett långva-
rigt interimistiskt tillstånd i vilket FN understöder den kurdiska befolkning-
en, medan USA och Storbritannien (utan FN:s medgivande) angriper Sad-
dam Husseins militära styrkor och hindrar hans trupper från att gå in i de
kurdiska delarna av landet. I denna situation av ett permanent krisläge bör
omvärlden se över det bistånd den ger.
Sedan länge har FAO givit den kurdiska befolkningen omfattande livsme-
delshjälp. Man har samtidigt avstått från att stödja återuppbyggnaden av det
kurdiska jordbruket. Stor tillgång på billiga importerade livsmedel har lett ti
att kurdiska jordbruksprodukter inte längre efterfrågas. Det kurdiska jordbru-
ket har därmed till stora delar lagts i träda.
Den kurdiska regionala regeringen har påtalat allt detta och riktat kritik
mot FAO när det gäller denna livsmedelshjälp. Åren har dock gått och situa-
tionen för det kurdiska jordbruket har blivit att det förslummats alltmer.
Goda möjligheter att stärka det kurdiska jordbruket har försuttits. Som bi-
ståndspolitik är FAO:s hantering av livsmedelshjälpen till Kurdistan ett
utmärkt exempel på hur bistånd inte skall gå till. Biståndet har övergått till
att bli en form av dumpning.
Mot denna bakgrund bör den svenska regeringen verka för att FAO:s livs-
medelsbistånd omvandlas till ett effektivt bistånd som leder till att det kur-
diska jordbruket återuppbyggs, blir starkt och konkurrenskraftigt.
21. Inriktningen av stödet till Central- och Östeuropa
(mom. 80)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla
m) anför:
Stödet till Central- och Östeuropa bör i första hand ske genom EU och andra
multilaterala organ. Det svenska stödet måste fungera som ett komplement
till det EU-länderna gör gemensamt. Det svenska stödet bör dock särskilt
inriktas på att stödja de områden där EU är lite eller inte alls aktivt, som
suveränitetsuppbyggnad och miljöförbättrande åtgärder.
Geografiskt bör stödet främst gå till de baltiska staterna, Polen och de åtta
regionerna i nordvästra Ryssland, bl.a. S:t Petersburg och Kaliningrad.
På lite sikt finns nämligen all anledning att tro att de baltiska staterna, lik
som de andra nyligen fria länderna kring Östersjön, bör betraktas på samma
sätt som våra övriga grannländer. Inom några få år kommer de - om allt går
som vi hoppas - att vara EU-medlemmar, precis som Sverige, och kanske
också medlemmar i Nato. Länderna kommer förmodligen att på någon gene-
ration nå västeuropeisk levnadsstandard.
Bistånd är inte det långsiktigt naturliga tillståndet. Handel, investeringar,
politisk samverkan och utbyten på alla områden är det långsiktigt naturliga,
precis som med våra västliga grannländer.
Fokus i det svenska stödet bör därför bildligt och bokstavligt talat efterhand
gradvis flytta österut, från Östersjöns östra strandstater. Det nära Ryssland
bör vara av särskilt intresse.
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 7
Internationellt bistånd budgetåret 2000
1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsför-
delning. Företrädare för (m), (kd), (c) och (fp) har avgivit särskilda yttran-
den.
Verksamhetsområde
Utskottets
Anslag
förslag
A
Internationellt utvecklingssamarbete
1
Biståndsverksamhet (res.)
12 060 304
2
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) (ram.)
415 844
3
Nordiska Afrikainstitutet (ram.)
10 761
B
Samarbete med Central- och Östeuropa
1
Samarbete med Central- och Östeuropa (res.)
725 000
2
Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finan-
siellt stöd och exportkreditgarantier (res.)
25 000
Summa för utgiftsområdet.
13 236 909
Tabell 1. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslagsfördelning
Internationellt bistånd
Nedan presenteras regeringens budgetförslag samt övriga riksdagspartiers budget
nödvändigtvis motsvaras av specifika motionsyrkanden.
Belopp i tusental kronor
Anslag
Anslags-
typ
Regeringens
förslag
(m)
(kd)
(c)
(fp)
1 Delar av anslagsposten Särskilda utvecklingsprogram föreslås bli uppdelad och
fördelad i enlighet med kolumn (m).
Tabell 6: Landramar, planerade 2000
(motsvarar tabell på s. 37 i budgetpropositionen)
Proposition
1999/2000:1
(m)
(kd)
(fp)
(c)
Afrika
Angola
80 000
Eritrea
20 000
+ 30 000
Etiopien
130 000
- 30 000
Guinea-Bissau
5 000
+ 20 000
Kenya
65 000
- 35 000
Moçambique
300 000
+ 40 000
+ 30 000
Namibia
65 000
Sydafrika
200 000
+ 20 000
Tanzania
260 000
Uganda
150 000
Zambia
100 000
Zimbabwe
110 000
Regionalt/Övrigt
365 000
Summa
1 850 000
- 730 0001
- 55 000
+ 20 000
Asien
Bangladesh
140 000
Indien
0
Kambodja
100 000
Laos
100 000
- 25 000
Sri Lanka
60 000
Vietnam
200 000
- 60 000
Västbanken/Gaza
120 000
+ 40 000
Regionalt/Övrigt
280 000
Summa
1 000 000
- 715 000
- 45 000
Latinamerika
Nicaragua
85 000
Centralamerika
415000
Sydamerika
120 000
Summa
620 000
- 120 000
+ 130 000
Tabell 7: Biståndsramen, avräkningar och biståndsanslag
(motsvarar tabell på s. 20 i budgetpropositionen)
Proposition
1999/2000:1
(m)
(kd)
(fp)
(c)
Biståndsram
14 299
+ 1 100
+ 1 500
+195
Avräkningar
1 812
+ 1 0471
Varav:
Flyktingkostnader
763
EU-bistånd
757
Adm. m.m.
292
A Internationellt utveck-
lingssamarbete
12 247
- 2 210
+1 100
+ 1 500
+195
Beloppen anges i miljoner kronor.
Förkortningslista
Svenska
Engelska
ACBF
Fonden för afrikanskt
kapacitetsbyggande
African Capacity Building
Foundation
ACWL
Advisory Centre on WTO Law
ADBI
Asian Development Bank
Institute
AfDB
Afrikanska utveck-
lingsbanken
African Development Bank
ALA
Samarbetet mellan Asien och
Latinamerika
ASEAN
Association of South East
Asian Nations
ASEM
Asia-Europe Meeting
AsDB
Asiatiska utvecklingsbanken
Asian Development Bank
AsDF
Asiatiska utvecklingsfonden
Asian Development Fund
AVS
Länder i Afrika, Västindien
och Stilla havsområdet inom
Lomésamarbetet
African, Caribbean and Pacific
Countries (ACP)
BNI
Bruttonationalinkomst
CDF
Comprehensive Development
Framework
CEG
Contact Expert Group
CGIAR
Konsortiet för stöd till inter-
nationell jordbruksforskning
Consultative Group on Inter-
national Agricultural Research
CSD
Kommissionen för hållbar
utveckling
Commission for Sustainable
Development
DAC
OECD:s biståndskommitté
Development Assistance
Committee
DAW
FN:s kvinnoenhet
Division for the Advancement
of Women
DHA
FN-sekretariatets avdelning
för humanitära frågor
Division for Humanitarian
Affairs
EBRD
European Band for Recon-
struction and Development
ECHO
Europeiska byrån för hu-
manitärt bistånd
European Community Hu-
manitarian Office
ECDPM
European Centre for Develop-
ment Policy Management
ECOSOC
FN:s ekonomiska och sociala
råd
UN Economic and Social
Council
EG/EU
Europeiska gemenskaperna
European Union
EGDI
Expertgruppen för utveck-
lingsfrågor
Expert Group for Development
Issues
EIB
Europeiska invester-
ingsbanken
European Investment Bank
EKN
Exportkreditnämnden
EO
Enskilda organisationer
ESAF
Enhanced Structural Adjust-
ment Facility
FOA
Försvarets forskningsanstalt
GEF
Globala miljöfonden
Global Environment Facility
GWP
Global Water Partnership
HABITAT
UN Conference on Human
Settlements
HAC
Humanitära biståndskom-
mittén
Humanitarian Assistance
Committee
HELCOM
Helsingforskommissionen
The Baltic Marine Environ-
ment Protection Commission
Inter Agency Standing Com-
mittee
IAEA
Internationella atomenergior-
ganet
International Atomic Energy
Agency
IBRD
Internationella återuppbygg-
nads- och utvecklingsbanken
International Band for Recon-
struction and Development
ICG
International Crisis Group
ICRC
Internationella Rödakor-
skommittén
International Committee of the
Red Cross
ICSID
Internationella centret för
biläggande av invester-
ingstvister
International Centre for Set-
tlement of Investment Disputes
ICT
Information och kommuni-
kationsteknologi
IDA
Internationella utveck-
lingsfonden
International Development
Association
IDB
Interamerikanska utveck-
lingsbanken
Inter-American Development
Bank
IDNDR
International decade for Natu-
ral Disaster reduction
IFAD
Internationella jordbruksut-
vecklingsfonden
International Fund for Agri-
cultural Development
IFC
Internationella finansier-
ingsbolaget
International Finance Corpora-
tion
IGAD
Intergovernmental Authority
on Development
IHEA
International Health
Economics Association
ILO
International Labour Organi-
zation
IMF
Internationella valutafonden
International Monetary Fund
International
IDEA
Internationella Institutet för
demokrati och fria val
International Institute for De-
mocracy and Electoral Assis-
tance
IOM
Internationella migrationsor-
ganisationen
International Organization for
Migration
IPA
International Peace Academy
IPU
Interparlamentariska unionen
Inter-Parliamentary Union
IPTF
International Police Task Force
ITC
International Trade Centre
JPO
Program för multilaterala
biträdande experter
Junior Professional Officers
KVM
Svensk civil medverkan i
fredsfrämjande insatser
Kosovo
MEDA
EU-stöd till tolv länder runt
Medelhavet
(Algeriet, Cypern, Egypten,
Israel, Jordanien, Libanon,
Malta, Marocko, Syrien,
Tunisien, Turkiet, samt Väst-
banken/Gaza)
MIGA
Världsbankens garantiorgan
Multilateral Investment Guar-
antee Agency
MINUGUA
Svensk civil medverkan i
fredsfrämjande insatser
Guatemala
MINURSO
Svensk civil medverkan i
fredsfrämjande insatser Väst-
sahara
MFS
Minor Field Studies
MONUA
Svensk civil medverkan i
fredsfrämjande insatser An-
gola
MR/HR
Mänskliga rättigheter
Human Rights
NAI
Nordiska Afrikainstitutet
The Nordic Africa Institute
NDF
Nordiska utvecklingsfonden
Nordic Development Fund
NGO
Icke-statlig enskild organisa-
tion
Non-Governmental Organiza-
tion
NIB
NORSAD
OAU
Organization for African Unity
OCHA
FN:s kontor för samordning
av humanitärt bistånd
OECD
Organisationen för ekono-
miskt samarbete och utveck-
ling
Organization for Economic
Co-operation and Development
OHR
OSS
Oberoende staternas sam-
välde
OSSE
Organisationen för säkerhet
och samarbete i Europa (f.d.
ESK)
PHARE
EU:s program för samarbete
med Centraleuropa och de
baltiska staterna
Poland and Hungary: Eco-
nomic Reconstruction Aid
PMG
Svensk civil medverkan i
fredsfrämjande insatser
Kroatien
PSA
Programme on Substance
Abuse
RGSL
Riga Graduate School of Law
RRV
Riksrevisionsverket
SADC
Gemenskapen för utveckling
i södra Afrika
Southern African Development
Community
SAPARD
Stöd till jordbruk och lands-
bygdsutveckling
SDB
SFOR
Natoledda styrkan i Bosnien
Stabilization Force
SI
Svenska Institutet
Swedish Institute
Sida
Styrelsen för internationellt
utvecklingssamarbete
Swedish International Devel-
opment Co-operation Agency
SKI
Statens kärnkraftsinspektion
Swedish Nuclear-Power In-
spectorate
TIPH
Tillfälliga internationella
närvaron i Hebron
UNAIDS
FN:s aidsprogram
UN Aids Programme
UNCDF
FN:s kapitalutvecklingsfond
UN Capital Development Fund
UNCED
FN:s konferens om miljö och
utveckling
UN Conference on Environ-
ment and Development
UNCTAD
FN:s konferens för handel
och utveckling
UN Conference on Trade and
Development
UNDCP
FN:s narkotikaprogram
UN Drug Control Programme
UNDAF
UN Development Assistance
Framework
UNDG
UN Development Group
UNDP
FN:s utvecklingsprogram
UN Development Programme
UNEP
UNESCO
FN:s organisation för utbild-
ning, forskning och kultur
UN Educational, Scientific and
Cultural Organization
UNFPA
FN:s befolkningsfond
UN Fund for Population Ac-
tivities
UNGCI
FN:s vaktstyrka för skydd av
humanitärt bistånd i norra
Irak
UNHCR
FN:s flyktingkommissarie
UN High Commissioner for
Refugees
UNICEF
FN:s barnfond
UN Children's Emergency
Fund
UNIDO
FN:s organisation för indus-
triell utveckling
UN Industrial Development
Organization
UNIFEM
FN:s utvecklingsfond för
kvinnor
UN Development fund for
Women
UNMIK
FN:s interimsadministration i
Kosovo
UNRWA
FN:s hjälporganisation för
Palestinaflyktingar i Mel-
lanöstern
UN Relief and Works Agency
for Palestine Refugees in the
Near East
UWC
Nordiska United World Col-
lege
WFP
Världslivsmedelsprogrammet
World Food Programme
WHO
Världshälsoorganisationen
World Health Organization
WTO
Världshandelsorganisationen
World Trade Organization
Innehållsförteckning
Elanders Gotab, Stockholm 1999
Elanders Gotab, Stockholm 1999
1Anslagen A 2 Fredsfrämjande truppinsatser inom utgiftsområde 6 och B 4 Fredsfr
Fredsfrämjande verksamhet inom utgiftsområde 7.
1 Landramarna föreslås slopas och ersättas med ett allmänt anslag 5 Afrika övri
1 Inklusive nytt föreslaget anslag C Fredsfrämjande verksamhet.