I detta betänkande behandlar utskottet regeringens skrivelse 1998/99:128
Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1998 och skrivelse
1999/2000:110 Redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken och
exporten av krigsmaterial år 1999, vilka föreslås bli lagda till handlingarna.
Utskottet behandlar också de motioner som har väckts med anledning av
skrivelserna samt ett antal andra motioner, huvudsakligen från den allmänna
motionstiden 1999/2000. Motionerna rör främst redovisningsfrågor, lagstift-
ningen rörande krigsmaterielexport, arbetet syftande till en europeisk uppfö-
randekod för sådan export, följdleveransbegreppets tolkning samt svensk
krigsmaterielexport till enskilda stater och områden.
Samtliga motionsyrkanden besvaras eller avstyrks.
I ärendet finns 8 reservationer och 4 särskilda yttranden.
Skrivelserna
Regeringen yrkar i skrivelse 1998/99:128 Redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten år 1998 att riksdagen tar del av skrivelsen.
Regeringen yrkar i skrivelse 1999/2000:110 Redogörelse för den svenska
exportkontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel år 1999 att riksdagen
tar del av skrivelsen.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse
1998/99:128
1998/99:U14 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samma riktlinjer skall gälla för Övrig krigsmateriel som för
Krigsmateriel för strid,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett demokratikriterium införs när det gäller restriktionerna för
den svenska krigsmaterielexporten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen i sitt fortsatta arbete med EU:s uppförandekod för
krigsmaterielexporten verkar för att denna blir mer restriktiv och bindande,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen verkar för att svenska regler skall gälla vid samar-
bete mellan svenska företag och företag i andra EU-länder när det gäller
export av krigsmateriel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen i det europeiska samarbetet när det gäller krigsma-
terielproduktion verkar för en övergång från produktion av krigsmateriel till
civil produktion,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att någon åtskillnad i riktlinjer mellan nya leveranser av krigs-
materiel och följdleveranser inte bör göras,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det i riktlinjer för svensk krigsmaterielexport skall införas en
särskild paragraf eller formulering som anger att det inte finns någon given
rätt för en köpare av svensk krigsmateriel att erhålla följdleveranser,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige, ifall föregående yrkande avslås av riksdagen, återgår
till den ursprungliga definitionen av begreppet följdleveranser, vilken inte
medger så vida tolkningsmöjligheter som den nuvarande definitionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vapenexport till Natoländer skall upphöra så länge kriget i
Jugoslavien pågår,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexport till Indonesien,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Indien och Pakistan,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Brasilien,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Malaysia,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Thailand,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Venezuela,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Singapore,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Bahrein,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Chile.
1998/99:U15 av Lars Ångström (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riktlinjerna för krigsmaterielexport måste skärpas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övrig krigsmateriel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att exportvillkoren måste införas i lag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att krigsmaterielbegreppet bör breddas så att åtminstone sådan
materiel som de största exportföretagen själva anser vara "försvarsmateriel"
täcks in,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av slutanvändarintyg för all svensk krigsmaterielexport
m.m.,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att hela krigsmaterielsystem aldrig får betraktas och exporteras
som "följdleveranser",
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp av all export, också ammunition och reservdelar, till stater
som kommer i krig eller som av andra orsaker inte uppfyller riktlinjernas
exportvillkor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att export av JAS 39 Gripen till länder där militären inte är under
full civil kontroll och till länder som Sverige samtidigt ger bistånd för demo-
kratisering och fattigdomsbekämpning står i strid med Sveriges målsättning
för svensk krigsmaterielexport som riksdagen ställt sig bakom.
Motion väckt med anledning av regeringens skrivelse
1999/2000:110
1999/2000:U20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en successiv omvandling av den svenska krigsmaterielindu-
strin i riktning mot en avveckling av krigsmaterielexporten, inkluderande ett
utarbetande av omställningsprogram för industrin, snarast bör inledas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samma riktlinjer skall gälla för Övrig krigsmateriel som för
Krigsmateriel för strid,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett demokratikriterium införs när det gäller restriktionerna för
den svenska krigsmaterielexporten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen i sitt fortsatta arbete med EU:s uppförandekod för
krigsmaterielexporten verkar för att denna blir mer restriktiv och bindande,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen verkar för att svenska regler skall gälla vid samar-
bete mellan svenska företag och företag i andra EU-länder när det gäller
export av krigsmateriel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen i EU-samarbetet när det gäller krigsmaterielpro-
duktion verkar för en övergång från produktion av krigsmateriel till civil
produktion,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att någon åtskillnad i riktlinjer mellan nya leveranser av krigs-
materiel och följdleveranser inte görs,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det i riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport skall införas
en särskild paragraf eller formulering som anger att det inte finns någon
given rätt för en köpare av svensk krigsmateriel att erhålla följdleveranser,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige, ifall föregående yrkande avslås av riksdagen, återgår
till den ursprungliga definitionen av begreppet följdleveranser, vilken inte
medger så vida tolkningsmöjligheter som den nuvarande definitionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Indonesien,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Indien och Pakistan,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Brasilien,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Malaysia,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Thailand,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Mexico,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Singapore,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Bahrein,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Venezuela,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Oman.
Övriga motioner
1999/2000:U401 av Ola Karlsson och Björn Leivik (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att underlätta för export av försvarsmateriel så att en harmonise-
ring med våra grannländers regelverk blir möjlig,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att export av försvarsmateriel ges ett starkt politiskt stöd.
1999/2000:U407 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en process för att formulera utredningdirektiv,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en konsekvensanalysutredning rörande export av JAS 39 Gripen
till Sydafrika.
1999/2000:U408 av Berit Jóhannesson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en samlad redovisning om de totala årliga svenska minröjningsre-
surserna,
2. att riksdagen begär att regeringen arbetar för att ett minröjningscenter
med samordningsfunktioner och tillräckliga ekonomiska resurser utvecklas i
FN.
1999/2000:U413 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU-gemensamma regler för krigsmaterielexport,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en gemensam EU-myndighet.
1999/2000:U414 av Marianne Ytterberg och Barbro Hietala Nordlund (s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella avtal som reglerar och ökar insynen i den interna-
tionella vapenhandeln,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en restriktivare europeisk kod för vapenexport,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpta regler för följdleveranser.
1999/2000:Fö20 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gemensamma EU-regler för export av försvarsmateriel.
1999/2000:Fö24 av Jeppe Johnsson (m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den svenska försvarsindustrin och dess möjlighet att exportera.
1999/2000:Fö205 av Berit Jóhannesson m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ett viktigt
villkor för ett svenskt deltagande i ett utvidgat
europeiskt försvarsindustrisamarbete är att den
svenska hållningen avseende krigsmaterielexport
kan upprätthållas.
Utskottet
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelser om den svens-
ka krigsmaterielexporten för 1998 och om den svenska exportkontrollpoliti-
ken och exporten av krigsmateriel för 1999. Den senare skrivelsen innehåller
bl.a. en utökad redovisning av kontroll av produkter med dubbla använd-
ningsområden och ges därför jämförelsevis mer utrymme i utskottets redo-
visning nedan. En del jämförande uppgifter som redovisas i båda skrivelser-
na behandlas enbart under skrivelsen för 1999.
Den ökande internationalisering som präglar många samhällsområden åter-
finns också på krigsmaterielområdet. En rationalisering av den europeiska
försvarsindustrin har påbörjats, som för med sig ett väsentligt mycket större
mått av gränsöverskridande försvarsindustriell samverkan än vad som tradi-
tionellt varit fallet. Bakgrunden står bl.a. att finna i det kalla krigets slut
medfört en förändrad hotbild och minskade ekonomiska ramar för för-
svarsmaterielanskaffning i de flesta länder. Krympande resurser och kraftigt
stigande utvecklingskostnader för varje ny generation materiel har medfört
en insikt i de flesta europeiska länder med en försvarsindustri av någon bety-
denhet att renodlat nationella försvarsindustrier av ekonomiska skäl inte
längre går att upprätthålla.
Utvecklingen går överallt mot nedskärningar och omstruktureringar av na-
tionella försvarsindustrier. Den amerikanska industrin kan generellt sett
sägas ligga före sina europeiska motsvarigheter i denna utveckling. Olika
initiativ har därför tagits av såväl EU-kommissionen som enskilda regeringar
i ett försök att påskynda och underlätta en omstruktureringsprocess i Europa.
Krigsmaterielexporten 1998
Regeringen har varje år sedan 1985 lämnat riksdagen en skrivelse med redo-
görelse för den svenska krigsmaterielexporten. Härigenom förses riksdagen
med en samlad information om krigsmaterielexporten, samtidigt som under-
lag ges för en bredare allmän debatt.
Uppgifterna i den årliga skrivelsen baseras på lagstadgad rapportering från
de krigsmaterieltillverkande företagen. Inspektionen för strategiska produkter
(ISP) har sammanställt denna och inkommit med underlag till en redogörelse
för krigsmaterielexporten år 1998.
Värdet av den totala fakturerade försäljningen av krigsmateriel under år
1998 uppgick till 13 484 miljoner kronor, motsvarande en ökning med
14,6 % jämfört med år 1997. Ökningen beror på fullföljandet av tidigare
kontrakterade leveranser till det svenska försvaret. Värdet av exportleveran-
serna av krigsmateriel under år 1998 var 3 514 miljoner kronor. Exporten
svarade således för knappt 26,1 % av försvarsindustrins totala fakturerade
försäljning av krigsmateriel under året. Exportleveranserna ökade år 1998
med 13,3 % i förhållande till år 1997. Detta kan jämföras med 14,6 % ökning
för den totala fakturerade försäljningen av krigsmateriel och 6,4 % ökning av
den totala varuexporten från Sverige.
Exportleveranserna av krigsmateriel motsvarade 0,52 % av den totala
svenska varuexporten år 1998 jämfört med 0,49 % år 1997.
Krigsmateriel uppdelas i två kategorier: förstörelsebringande materiel som
betecknas som krigsmateriel för strid (KS) och ickeförstörelsebringande som
kallas övrig krigsmateriel (ÖK). Exporten av krigsmateriel för strid ökade
med 77,0 % eller från 939 miljoner kronor år 1997 till 1 662 miljoner kronor
år 1998. För övrig krigsmateriel noterades en nedgång i exporten med
14,3 % motsvarande en minskning från 2 162 miljoner kronor år 1997 till
1 852 miljoner kronor år 1998.
Ett övergripande syfte med riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport är
att ge en stabil och generell grund för tillståndsprövningen. ISP beviljar
tillstånd enligt lagen om krigsmateriel. Varje utförselärende prövas emellertid
individuellt.
Enligt riktlinjerna bör tillstånd till utförsel av krigsmateriel endast medges
om detta:
- bedöms erforderligt för att tillgodose det svenska försvarets behov av mate-
riel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, samt
- inte står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.
Riktlinjerna framhåller särskilt den vikt som vid den utrikespolitiska bedöm-
ningen av varje utförselärende skall fästas vid respekten för mänskliga rät-
tigheter i mottagarlandet. Situationen i mottagarlandet vad gäller mänskliga
rättigheter skall alltid vägas in även i de fall då det är fråga om utförsel av
materiel som i sig inte kan användas för att kränka mänskliga rättigheter.
Breddningen av krigsmaterielbegreppet år 1993 åtföljdes, som ovan
nämnts, i en indelning av krigsmateriel i två kategorier för vilka uppställts
delvis olika riktlinjer för utförsel. För kategorin krigsmateriel för strid gäl
att tillstånd till export inte bör ges till en stat som befinner sig i väpnad k
flikt med annan stat, en stat som är invecklad i internationell konflikt som
kan befaras leda till väpnad konflikt, en stat som har inre väpnade oroligheter
eller en stat där det förekommer omfattande och grova kränkningar av
mänskliga rättigheter. Detta är samma krav som tillämpades redan tidigare,
med den skillnaden att förekomsten av kränkningar av de mänskliga rättig-
heterna tidigare endast behövde beaktas om materielen i sig kunde användas
för att kränka de mänskliga rättigheterna. I detta avseende skiljer sig Sverige
från vissa andra EU-länder.
För utförsel av övrig krigsmateriel, som i stor utsträckning omfattar pro-
dukter som före år 1993 inte betraktades som krigsmateriel, gäller att utför-
seltillstånd bör beviljas till länder som inte befinner sig i väpnad konflikt
med någon annan stat, som inte har inre väpnade oroligheter eller där det inte
förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter.
De skilda riktlinjerna för krigsmateriel för strid respektive övrig krigsmate-
riel innebär att en större länderkrets kan komma i fråga som mottagare av
övrig krigsmateriel, dvs. icke förstörelsebringande materiel, än för krigsma-
teriel för strid. Genom utvidgningen av krigsmaterielbegreppet synliggörs
och redovisas export som tidigare var oreglerad. Denna export blir nu också
föremål för en politisk prövning.
När det gäller följdleveranser anger riktlinjerna att "tillstånd bör ges till
utförsel av reservdelar till tidigare, med vederbörligt tillstånd exporterad
krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder möter. Detsamma bör gälla andra
leveranser, t.ex. av ammunition, som har samband med tidigare utförsel eller
där det annars vore oskäligt att inte ge tillstånd".
Regeringens redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken och expor-
ten av krigsmateriel år 1999 (skr. 1999/2000:110) innehåller en utökad redo-
visning av den kontroll av produkter med dubbla användningsområden som
utövas med stöd av lagen (1998:397) om strategiska produkter.
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för den svenska exporten av
krigsmateriel under år 1999. I korthet redovisas även viktigare skeenden på
exportkontrollområdet. Årets skrivelse innehåller en utökad redovisning av
den kontroll av produkter med dubbla användningsområden som utövas med
stöd av lagen (1998:397) om strategiska produkter. Skrivelsen konstaterar att
krigsmaterielexportkontrollen är en angelägenhet som grundas på nationellt
fastställda regler, även om inslaget av internationell dialog ökat under senare
år framför allt inom ramen för EU-samarbetet.
På krigsmaterielområdet präglas skeendet alltjämt av den europeiska för-
svarsindustrins rationalisering. De senaste åren har en rad gränsöverskridan-
de sammanslagningar och samarbeten ägt rum som minskat försvarsindust-
rins karaktär av intern nationell angelägenhet. Denna utveckling förväntas
fortsätta.
Svensk försvarsindustri har uppmanats att gå ut och söka stärkt internatio-
nellt samarbete. Även om en inhemsk försvarsindustri inte längre kan upp-
rätthållas på samma sätt som tidigare är det av vikt för Sverige att säkerställ
en betryggande materielförsörjning. Sverige deltar aktivt i det internationella
samarbetet i ett flertal internationella forum för att främja en ansvarsfull
exportpolitik, effektiva exportkontrollprocedurer och ökad öppenhet på om-
rådet.
Krigsmaterielexporten år 1999
I skrivelsen konstateras att exporten av krigsmateriel från Sverige är begrän-
sad. Enstaka försäljningar av större system kan orsaka kraftiga svängningar
uppåt eller nedåt i årstotalerna som inte kan förknippas med någon långsiktig
trend.
Värdet av den totala fakturerade försäljningen av krigsmateriel under år
1999 uppgick till 11 196,6 miljoner kronor, motsvarande en minskning med
ca 17 % jämfört med år 1998. Värdet av exportleveranserna av krigsmateriel
under år 1999 var 3 654 miljoner kronor, en ökning med 4 % jämfört med
föregående år räknat i löpande priser. Exporten svarade således för knappt
33 % av försvarsindustrins totala fakturerade försäljning av krigsmateriel
under året. Även Sveriges totala varuexport har ökat varför krigsmaterielex-
portens andel, 0,52 %, av den totala varuexporten är oförändrad jämfört med
år 1998.
Värdet av de utförseltillstånd som beviljats har ökat med 120 % från före-
gående års 3 273 miljoner kronor till 7 153 miljoner kronor för 1999. Denna
ökning har uteslutande skett avseende materiel som klassas som övrig krigs-
materiel (ÖK). Beviljade utförseltillstånd avseende krigsmateriel för strid
(KS) har samtidigt minskat med 25 % från 1 449 miljoner kronor år 1998 till
1 082 miljoner kronor 1999.
Lagen om krigsmateriel
Tillverkning och utförsel av krigsmateriel regleras genom lagen (1992:1300)
om krigsmateriel (ändrad senast 1998:771) och förordningen (1992:1303)
om krigsmateriel (ändrad senast 2000:64). Båda författningarna trädde i kraft
den 1 januari 1993 och ersatte lagen (1983:1034) om kontroll över tillverk-
ningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558) om förbud mot utförsel
av krigsmateriel, m.m. med tillhörande förordningar.
Den nuvarande lagen bygger i allt väsentligt på den tidigare lagstiftningen
liksom på tidigare praxis. Den innehåller dock en vidgning av krigsmateriel-
begreppet samt förenklingar, förtydliganden och moderniseringar av de
bestämmelser som gäller för kontrollen över tillverkning och utlandssamver-
kan avseende krigsmateriel.
Krigsmateriellagen föreskriver att krigsmateriel inte får tillverkas utan till-
stånd. Även all försvarsindustriell utlandssamverkan förutsätter tillstånd.
Med utlandssamverkan förstås exportförsäljning eller annat tillhandahållande
(bl.a. överlåtelse eller förmedling) av krigsmateriel.
Riktlinjerna för krigsmaterielexport
Riktlinjerna för krigsmaterielexport uttrycker principer för exporten som
fastlagts med brett parlamentariskt stöd och som är vägledande vid pröv-
ningen i ärenden om tillstånd till krigsmaterielexport enligt lagen och förord-
ningen om krigsmateriel (jfr prop. 1995/96:31 s. 22). Riktlinjerna tillämpas
på alla former av utlandssamverkan som regleras i lagen om krigsmateriel.
De behandlades i prop. 1991/92:174 Lag om krigsmateriel och bet.
1992/93:UU1 Krigsmaterielexport.
Ett övergripande syfte med riktlinjerna är att ge en stabil och generell
grund för tillståndsprövningen. ISP beviljar tillstånd enligt lagen om krigs-
materiel. Varje utförselärende prövas emellertid individuellt.
Inspektionen för strategiska produkter (ISP)
Inspektionen för strategiska produkter (ISP) inrättades den 1 februari 1996,
med ansvar för den kontroll som föreskrivs i lagen (1992:1300) om krigs-
materiel och lagen (1998:397) om strategiska produkter med tillhörande
förordningar. Inspektionen övertog därmed ansvaret för merparten av den
arbetsvolym som tidigare handlades av Krigsmaterielinspektionen (KMI) och
den enhet inom Utrikesdepartementet som svarade för strategisk exportkon-
troll. Sedermera har ISP även utsetts att vara nationell myndighet inom ra-
men för FN:s konvention om förbud mot kemiska vapen (CWC).
ISP ansvarar således för tillstånds- och utförselfrågor avseende såväl krigs-
materiel som andra strategiskt känsliga produkter med både civil och militär
användning (produkter med dubbla användningsområden eller "dual-use"
varor).
Exportkontrollrådet (EKR)
Enligt 10 kap. 6 § regeringsformen skall regeringen i utrikesärenden av stör-
re vikt om möjligt överlägga med Utrikesnämnden före avgörandet. Vissa
utförselärenden som rör krigsmateriel är av sådan art att överläggning med
nämnden är påkallad. Det har emellertid bedömts önskvärt att ge även andra
enskilda utförselärenden av principiell vikt en bredare politisk förankring.
Riksdagen beslutade därför år 1984 på grundval av prop. 1984/85:82 om
ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport, att en rådgivan-
de nämnd i krigsmaterielfrågor skulle inrättas. Nämnden ombildades den 1
februari 1996 till Exportkontrollrådet i samband med tillskapandet av myn-
digheten ISP. Samtidigt breddades dess sammansättning för att återspegla
den bredare sammansättning som Utrikesnämnden i dag har. I Exportkon-
trollrådet är därför samtliga riksdagspartier representerade. Rådet har tio
ledamöter. En aktuell lista på rådets ledamöter finns på ISP:s webbplats
http://www.isp.se.
Informationsverksamhet avseende exportkontroll
Sverige verkar internationellt för en ökad öppenhet kring handeln med
krigsmateriel. Även nationellt görs ansträngningar för att sprida kunskap
inom detta område. Regeringens offentligt redovisade årliga skrivelse om
den svenska exporten är ett led i regeringens ansträngningar för ökad öppen-
het. Den årliga skrivelsen publiceras på svenska och engelska och finns
tillgänglig på webbplatserna http://www.ud.se, http://www.regeringen.se
samt i Rixlex (http://www.riksdagen.se). För att främja informationstillgång-
en på detta område har Sverige bidragit ekonomiskt till upprättande och
utveckling av SIPRI:s Internetdatabas som innehåller information om natio-
nella och internationella exportkontrollsystem samt viss statistik över inne-
hav och export.
Internationellt samarbete
Förenta nationernas generalförsamling antog i december 1991 en resolution
som anmodar medlemsländerna att årligen till ett register över konventio-
nella vapen redovisa såväl sin import som sin export av tyngre konventio-
nella vapen. Handeln med följande sju vapenkategorier rapporteras: strids-
vagnar, pansrade stridsfordon, grovt artilleri, stridsflygplan, attackhelikopt-
rar, stridsfartyg och robotar/robotlavetter.
I samråd med försvarets myndigheter och ISP sammanställer Utrikesde-
partementet aktuella uppgifter som i enlighet med den ovannämnda resolu-
tionen överlämnas till FN.
Krigsmaterielområdet har identifierats som ett lämpligt område för samar-
bete inom ramen för EU:s andra pelare. I rådsarbetsgruppen COARM (Co-
uncil Working Group on Conventional Arms Exports) diskuterar de femton
medlemsstaterna regelbundet olika frågor med anknytning till handeln med
krigsmateriel. Utöver denna arbetsgrupp finns även ad hoc-gruppen PO-
LARM (ad hoc Working Party on a European Armaments Policy), som är
inriktad på frågan om vilka behov av förändringar i nationella regelverk och
EU-regler som omstruktureringen av europeisk försvarsindustri ger upphov
till.
I juni 1998 antog EU:s ministerråd en gemensam uppförandekod för va-
penexport. Varje medlemsstat skall varje vår upprätta en rapport över sin
export av krigsmateriel och tillämpning av koden. Rapporterna sammanställs
av ordförandeskapet under hösten och diskuteras vid ett årligt möte inom
ramen för GUSP (den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken). I sam-
band med detta möte utvärderas uppförandekodens effekter och eventuella
förbättringar av koden diskuteras. Efter mötet sammanställs en rapport som
skall godkännas av ministerrådet. Den första årliga rapporten i enlighet med
uppförandekoden antogs av rådet hösten 1999. I linje med svenska målsätt-
ningar blev rapporten offentlig.
EU:s medlemsstater iakttar fullt ut FN:s säkerhetsråds bindande beslut om
vapenembargon. Säkerhetsrådets rekommendationer om restriktivitet på
samma område har inte samma bindande karaktär och övervägs från fall till
fall. Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken be-
slutas med enhällighet vissa vapenembargon som går utöver vad FN:s säker-
hetsråd föreskrivit genom beslut. Dessa får ses som ett utslag av medlems-
staternas vilja att reagera gemensamt i olika säkerhetspolitiska frågeställ-
ningar.
Sverige verkar inom EU och internationellt för att varje land skall inrätta
och implementera en ansvarsfull exportpolitik, heltäckande lagar och regler,
effektiva kontrollsystem och en väl fungerande administration som kontrolle-
rar tillverkare, köpare och säljare, agenter och mellanhänder.
För att svensk försvarsindustri skall kunna hävda sig internationellt i den
omstruktureringsprocess som pågår fordras att företagen besitter kvalificerad
teknisk kompetens som kan attrahera beställningar på materielområdet. I
1996 års försvarsbeslut konstaterades att krigsmaterielexporten var av fort-
satt försvarspolitisk vikt och att det därför var önskvärt att regeringen och
svenska myndigheter på ett mer aktivt och strukturerat sätt stöttade för-
svarsindustrins exportansträngningar i större materielprojekt, under förutsätt-
ning att exportansträngningarna stod i överensstämmelse med riktlinjerna för
krigsmaterielexport.
Enligt uppgifter från SIPRI minskade världshandeln med tyngre konven-
tionella vapen med 19,96 % i fasta priser mellan år 1997 och år 1998. Han-
deln med tyngre konventionella vapen under år 1998, 21,9 miljarder USD i
1990 års priser, låg endast omkring 9 % över motsvarande tal för år 1994,
som var det år då man registrerade den lägsta handeln sedan år 1970.
Enligt SIPRI svarade Sverige för 0,62 % av världsexporten av s.k. tyngre
konventionella vapen (flygplan, krigsfartyg, artilleri, pansarfordon, missiler
samt målsöknings- och radarsystem) år 1998 jämfört med 0,19 % år 1997.
Sverige kom därmed på 14:e plats bland världens exportländer under år 1998
jämfört med en 21:a plats år 1997.
Exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden -
internationellt samarbete
I syfte att underlätta det internationella samarbetet för icke-spridning av
massförstörelsevapen har ett trettiotal länder slutit sig samman i ett antal
multilaterala exportkontrollregimer: Zanggerkommittén (ZC), Nuclear
Suppliers' Group (NSG), Australiengruppen (AG), Missilteknologikontroll-
regimen (MTCR) samt Wassenaar-arrangemanget (WA). Syftet med regi-
merna är att mellan medlemmarna främja informationsutbyte angående
spridningsrisker samt att identifiera produkter och materiel som kan använ-
das för framställning av massförstörelsevapen och vars utförsel således bör
kontrolleras på ett samordnat sätt. Rent allmänt kan sägas att en betydande
del av arbetet inom dessa regimer syftar till att hålla produktlistorna aktuell
i ljuset av den teknologiska utvecklingen. Exportkontrollregimerna skiljer sig
dock från de ovannämnda konventionerna i det att de inte är baserade på
några folkrättsligt bindande avtal. Grunden för samarbetet i de multilaterala
regimerna står snarare att finna i nationell lagstiftning som möjliggör export-
kontroll över de varor och teknologier som har identifierats såsom strategiska
produkter. Ett deltagande i dessa exportkontrollregimer kan således ses som
en åtgärd som underlättar uppfyllandet av de folkrättsliga förpliktelserna
enligt ovan angivna konventioner om att inte direkt eller indirekt bistå en
annan stat när det gäller anskaffning av massförstörelsevapen.
EU:s rådsförordning om produkter med dubbla användningsområden
EU har antagit en förordning, (EG) nr 3381/94, om upprättandet av en ge-
menskapsordning för kontroll av export av produkter med dubbla använd-
ningsområden, vilken trädde i kraft den 1 juli 1995. Till skillnad från ovan-
stående exportkontrollregimer är denna förordning juridiskt bindande för
Sverige. Förordningen syftar till att förlika medlemsstaternas åtaganden inom
ramen för de multilaterala exportkontrollregimerna med friast möjliga handel
inom den inre marknaden. Utvecklingen inom exportkontrollregimerna NSG,
MTCR, AG och WA beaktas genom kontinuerliga ändringar och uppdate-
ringar av varulistorna till förordningen.
Det har varit en svensk ambition att de rutiner som tillämpas i exportkon-
trollen skall vara rationella och effektiva, för att förenkla för industrin. Et
framgångsrikt arbete i detta avseende kan medföra att industrin också erhål-
ler en fördel i förhållande till konkurrenter från länder där proceduren tar
längre tid. Initiativ som syftar till att uppfylla denna målsättning tas löpand
av såväl regeringen som ISP.
Svensk krigsmaterielexport år 1999
Inspektionen för strategiska produkter (ISP) följer kontinuerligt marknadsfö-
ringen och exporten av krigsmateriel från Sverige. De företag (jämte s.k.
handladdare) som har tillstånd att bedriva verksamhet på krigsmaterielområ-
det - för närvarande omkring 200, varav ca 40 är aktiva som exportörer - är
skyldiga att lämna redovisningar i olika hänseenden till ISP. I propositionen
1984/85:82 om ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport
uttalade regeringen sin avsikt att varje år lämna riksdagen en redogörelse för
den svenska krigsmaterielexporten. Föreliggande redogörelse avser den
svenska krigsmaterielexporten år 1999.
Beviljade utförseltillstånd
Från och med 1993 redovisas värdet av beviljade utförseltillstånd uppdelat
på de två underkategorierna krigsmateriel för strid (KS) och övrig krigsmate-
riel (ÖK), som då infördes. Den senare kategorin omfattar i huvudsak mate-
riel som tidigare inte stod under kontroll alls. En konsekvens av denna
breddning av krigsmaterielbegreppet är att statistiken därefter även omfattar
materiel som tidigare inte kontrollerades, och även viss utförsel för civil ell
delvis civil materiel. Värdet av beviljade utförseltillstånd för exportförsälj-
ning ökade 1999 med knappt 120 % i förhållande till föregående år. Ökning-
en 1999 avsåg uteslutande övrig krigsmateriel. Värdet av beviljade utförsel-
tillstånd för krigsmateriel för strid minskade med 25,3 %. Utförseltillstånden
för exportförsäljning avser å ena sidan många små transaktioner avseende
exempelvis reservdelar och ammunition, å andra sidan ett begränsat antal
mycket omfattande transaktioner av stora vapensystem som levereras över
flera år. Sådana stora affärer, som inte nödvändigtvis uppträder varje år, kan
påverka ett enskilt års resultat påtagligt. Statistiken över beviljade utförsel
tillstånd visar avsevärda skillnader från år till år. Dessa variationer har doc
en begränsad inverkan på omfattningen av den faktiska exporten av svensk
krigsmateriel eftersom den faktiska utförsel som sammanhänger med ett stort
utförseltillstånd normalt sprids ut över flera år.
Tabell 1. Beviljade utförseltillstånd för försäljning under åren 1991-
1999 i löpande priser
År
Värde i
löpande
priser
mkr
Förändring i
% jämfört
med föregå-
ende år
Totalt
KS
ÖK
Totalt
KS
ÖK
1991
2 487
- 13,3
1992
2 992
+ 20,3
1993
6 106
1 942
4 164
+ 104,1
1994
4 268
1 991
2 277
- 30,1
+ 2,5
- 45,3
1995
6 543
2 011
4 532
+ 53,3
+ 1,0
+ 99,0
1996
2 859
662
2 197
- 56,3
- 67,1
- 51,5
1997
5 061
2 481
2 580
+ 77,0
+ 274,8
+ 17,4
1998
3 273
1 449
1 824
- 35,3
- 41,6
- 29,3
1999
7 153
1 082
6 071
+ 118,5
- 25,3
+ 232,8
Faktiska leveranser
ISP:s utförselstatistik grundar sig på uppgifter om fakturerat värde av levere-
rad materiel som redovisas av exportföretagen. Den svenska exporten av
krigsmateriel har ökat något i förhållande till föregående år räknat i löpande
priser (se tabell 2 nedan). Ökningen hänförs till utförsel av krigsmateriel för
strid medan exporten av övrig krigsmateriel har minskat. De största motta-
garna av krigsmateriel för strid var under året Norge och Schweiz, följda av
Brasilien, Venezuela, USA och Frankrike. Även Sveriges totala varuexport
har ökat varför krigsmaterielexportens andel av den totala varuexporten är
oförändrad. Den svenska vapenexporten redovisas även i den allmänna utri-
keshandelsstatistiken, som grundas på tullmyndigheternas uppgifter till Sta-
tistiska centralbyrån (SCB). I SCB:s statistik ingår dock även vissa civila
produkter som inte omfattas av lagen om krigsmateriel. Dessa siffror är inte
jämförbara med ISP:s statistik och redovisas inte i denna skrivelse.
Förändringar från ett år till ett annat i den statistik som redovisas i denna
skrivelse ger i sig inte underlag för en mer långsiktig bedömning av utveck-
lingstendenser. En enstaka större leverans ett år kan medföra kraftiga utslag i
statistiken. Utvecklingen på exportmarknaderna under 1990-talet har präglats
av det kalla krigets slut, som medfört att många försvarsmakter skurit ned
sina försvarsmaterielanslag.
Tabell 2. Värdet av svensk krigsmaterielexport under åren 1989-1999 i
löpande priser
SUMMA KS
1 662
1 953
* Exporten av KS6 avser komponenter till tårgasprodukter till länder i Väst-
europa
Övrig krigsmateriel (ÖK)
1998
1999
ÖK21
Finkalibriga, eldrörsvapen,
delar m.m.
3
6
ÖK22
Kanoner, pansarvärns-
vapen, delar m.m.
92
112
ÖK23
Övningsammunition m.m.
320
316
ÖK24
Övningsraketer, röjningsut-
rustning m.m.
100
34
ÖK25
Spanings- och mätutrust-
ningar m.m.
229
384
ÖK26
Skyddsmateriel m.m.
17
30
ÖK27
Krut- och sprängämnes-
komponenter
0
5
ÖK28
Fartyg för bevakning m.m.
579
1
ÖK29
Flygplan utformade för
militärt bruk m.m.
84
75
ÖK30
Fordon utformade för mi-
litärt bruk m.m.
78
275
ÖK31
Riktade energivapen
0
0
ÖK32
Fortifikationer
0
0
ÖK33
Elektronisk utrustning för
militärt bruk
33
40
ÖK34
Fotografisk och elektroop-
tisk utrustning
15
3
ÖK35
Övningsmateriel
274
397
ÖK36
Tillverkningsutrustning
9
14
ÖK37
Programvara
18
9
SUMMA ÖK
1 852
1 700
En jämförelse av tabellerna 1 och 2 ovan visar att det sammanlagda värdet av
beviljade utförseltillstånd under ett år kan skilja sig avsevärt från värdet av
faktiska leveranser under samma år. Detta beror på att givna utförseltillstånd
ofta avser utförsel som sträcker sig över flera kalenderår, liksom på att till-
stånd i några fall inte utnyttjas helt. Den kraftiga ökningen av beviljade ut-
förseltillstånd under år 1997 och 1999 återspeglas inte alls i den faktiska
utförseln detta år. Det är omöjligt att förutsäga hur ökningen kommer att
avspeglas i faktisk utförsel kommande år, bl.a. eftersom den låga nivån på
beviljade utförseltillstånd år 1996 och 1998 kommer att ha en fortsatt däm-
pande effekt.
Geografisk fördelning
Totalt mottog 49 länder leveranser av svensk krigsmateriel under år 1999
mot 51 år 1998 och 49 år 1997. Den regionala fördelningen av exporten i
tabell 4 uppvisar det normala mönstret, som är att den största delen av svensk
krigsmaterielexport går till Norden, övriga Västeuropa och Nordamerika.
Under år 1998 gick ca 62 % av den totala utförseln till dessa destinationer.
Mönstret har blivit ännu tydligare 1999 då motsvarande andel utgjorde 75 %
av den totala exporten. Utanför denna krets noteras särskilt en kraftig ned-
gång av exporten till Asien, främst som följd av den ekonomiska krisen där,
samtidigt som Latinamerikas andel har ökat från 12 % till 18 %.
Tabell 4. Krigsmaterielexportens fördelning på regioner i procent av
värdet under åren 1997-1999
1997
1998
1999
KS
ÖK
Tot
KS
ÖK
Tot
KS
ÖK
Tot
Norden
11
31
17
11
44
27
39
26
33
Övriga
Västeuropa
Största enskilda mottagarland av svensk krigsmateriel 1999 var liksom när-
mast föregående år Norge (1 032 mkr) följt av Brasilien (362 mkr), Tyskland
(343,2 mkr), USA (304 mkr) och Schweiz (298 mkr). Dessa fem destinatio-
ner svarar för sammanlagt ca 60 % av den totala svenska exporten av krigs-
materiel.
Under år 1999 har sex tillstånd lämnats för upplåtelse av tillverkningsrätt
utom riket. Tillstånden har avsett Frankrike, Malaysia, Norge, Polen, Sydaf-
rika och USA.
Nio samarbetsavtal har granskats och godkänts avseende gemensam utveck-
ling eller produktion med följande länder: Finland (två tillstånd), Frankrike,
Grekland, Malaysia, Singapore, Storbritannien, Sydafrika och USA.
För år 1999 gäller att 14 företag redovisat sammanlagt 143 gällande licens-
och samarbetsavtal i 25 länder. Av dessa hade 12 företag 74 licensavtal i 19
länder och 10 företag 69 samarbetsavtal i 21 länder.
Sammanfattning av motionerna
Sammanfattning av motionerna med anledning av regeringens
skrivelser 1998/99:128 och 1999/2000:110
Vänsterpartiet verkar för att all svensk krigsmaterielexport skall upphöra. I
motion 1999/2000:U20 (v) yrkande 1 förespråkas att Sverige inleder en
omvandling av sin krigsmaterielindustri, inkluderande särskilda omställ-
ningsbidrag, för att stödja övergången till civil produktion. Partiet understry
ker i motionerna 1998/99:U14 (v) yrkande 1 och 1999/2000:U20 (v) yrkande
2 att även om krigsmaterielexport förekommer så är grundtanken i den
svenska lagstiftningen ett generellt förbud. Motionärerna menar att man
måste vara mycket restriktiv med att göra undantag vad gäller krigsmaterie-
lexport och menar att samma riktlinjer skall gälla för Övrig krigsmateriel
som för Krigsmateriel för strid.
I 1998/99:U14 (v) yrkande 2 och 1999/2000:U20 (v) yrkande 3 vill Väns-
terpartiet att ett demokratikriterium införs vad gäller restriktioner för den
svenska krigsmaterielexporten. I 1998/99:U14 (v) yrkande 3 och
1999/2000:U20 (v) yrkande 4 krävs att regeringen i EU-sammanhang måste
verka för att den uppförandekod som antagits av EU-länderna blir restriktiv
och bindande. Motionärerna anser vidare att svenska regler bör gälla vid
samarbete mellan svenska företag och företag i andra EU-länder när det
gäller export av krigsmateriel [1998/99:U14 (v) yrkande 4 och
1999/2000:U20 (v) yrkande 5].
Motionärerna kräver i 1998/99:U14 (v) yrkande 5 och 1999/2000:U20 (v)
yrkande 6 att Sverige i det europeiska samarbetet när det gäller krigsmateri-
elproduktion verkar för en övergång till civil produktion. Vidare anser mo-
tionärerna att samma bestämmelser bör gälla för följdleveranser som för
andra leveranser av krigsmateriel [1998/99:U14 (v) yrkande 6 och
1999/2000:U20 (v) yrkande 7] och att det i riktlinjerna för svensk krigsmate-
rielexport skall införas en särskild formulering som anger att det inte finns
någon given rätt för köpare av svensk krigsmateriel att erhålla följdleveran-
ser [1998/99:U14 (v) yrkande 7 och 1999/2000:U20 (v) yrkande 8]. Om
dessa yrkanden avslås vill Vänsterpartiet, i 1998/99:U14 (v) yrkande 8 och
1999/2000:U20 (v) yrkande 9, att Sverige återgår till den ursprungliga defi-
nitionen av begreppet följdleveranser, som inte medger så vida tolknings-
möjligheter som den nuvarande definitionen av begreppet.
Motionärerna kräver vidare att Sveriges vapenexport till Natoländer skall
upphöra så länge kriget i Jugoslavien pågår [1998/99: U14 (v) yrkande 9].
I 1998/99:U14 yrkandena 10-18 och 1999/2000:U20 (v) yrkandena 10-19
vill Vänsterpartiet att all export till Brasilien, Bahrein, Chile, Indien, Indo
sien, Malaysia, Mexiko, Oman, Pakistan, Singapore, Thailand och Venezuela
stoppas.
Miljöpartiet konstaterar att trots existensen av ett regelverk för olika katego
rier av krigsmateriel hamnar svensk krigsmateriel i länder där den inte borde
finnas. I motion 1998/99:U15 (mp) menar partiet att riktlinjerna för svensk
krigsmaterielexport måste skärpas (yrkande 1) och att export av Övrig
krigsmateriel förbjuds till stater som kan befaras hamna i krig (yrkande 2).
Motionärerna menar i yrkande 3 att om exportvillkoren regleras i lag skulle
det bli betydligt svårare att godkänna export av krigsmateriel till diktaturer
och länder där de mänskliga rättigheterna kränks. I yrkande 4 krävs att som
krigsmateriel i regelverkets mening också bör anses all materiel som i dag av
exportföretagen benämns försvarsmateriel. Vidare krävs i yrkande 5 att slu-
tanvändarintyg bör användas för all svensk krigsmaterielexport. Motionärer-
na menar vidare i yrkande 6 att hela krigsmaterielsystem aldrig får betraktas
och exporteras som följdleveranser och kräver stopp av all export av ammu-
nition och reservdelar till stater som kommer i krig eller som av andra orsa-
ker inte uppfyller riktlinjerna för svenska exportvillkor (yrkande 7).
I yrkande 8 menar Miljöpartiet att export av JAS 39 Gripen till länder där
militären inte är under full civil kontroll och till länder som Sverige samtidi
ger bistånd till för demokratisering och fattigdomsbekämpning, står i strid
med Sveriges målsättning för svensk krigsmaterielexport som riksdagen
ställt sig bakom.
Sammanfattning av motionerna från allmänna motionstiden 1999/2000
m.m.
I motion 1999/2000:U401 (m) yrkande 1 framhåller motionärerna vikten av
att bibehålla en stark och tekniskt avancerad svensk försvarsindustri och
vikten av att underlätta för export av försvarsmateriel så att en harmonisering
med våra grannländers regelverk blir möjlig. Motionärerna menar vidare i
yrkande 2 att om svensk export och samverkan skall vara framgångsrik i
framtiden så krävs ett starkt stöd från högsta politiska nivå.
Vänsterpartiet menar i motion 1999/2000:U407 (v) att Sverige tidigare gått i
täten i arbetet med att etablera en ansvarsfull policy vad gäller handeln med
krigsmateriel. Motionärerna föreslår i yrkande 1 att exportgodkännanden av
stora order av svenskt krigsmateriel bör föregås av offentliga, helst bilateral
konsekvensanalysutredningar och att utredningsdirektiven preciseras så att
alla parter känner till vilka frågor som skall belysas. Vidare konstaterar mo-
tionärerna, i yrkande 2, att den överenskomna exporten av JAS 39 Gripen till
Sydafrika visar på behovet av grundligare konsekvensanalysutredning och
bättre beslutsunderlag och föreslår att detta är en lämplig fallstudie för att
belysa de effekter som vapenhandel kan få i länder där fattigdomsbekämp-
ning är en central fråga.
Vänsterpartiet konstaterar i motion 1999/2000:U408 (v) att minröjning i flera
länder är en förutsättning för ländernas utveckling. De svenska minröj-
ningsinsatserna och minröjningsresurserna finns inom olika budgetområden.
En samlad redovisning från regeringen till riksdagen (yrkande 1) om de
totala svenska minröjningsresurserna skulle ge en möjlighet till helhetssyn
och bättre uppföljning och prioritering inom området. Motionärerna vill, i
yrkande 2, att det skapas ett minröjningscenter med tillräckliga ekonomiska
resurser, där FN kan vidareutveckla sin roll som internationell samordnare i
denna fråga. Vidare krävs (yrkande 3) att Sverige, inom FN, verkar för inter-
nationellt samförstånd om en minfri värld inom tio år.
Moderata samlingspartiet konstaterar i motion 1999/2000:U413 (m) att den
svenska vapenexporten styrs av lagen om krigsmateriel och förordningen om
krigsmateriel. Motionärerna menar (yrkande 1) att det bör införas EU-
gemensamma regler för krigsmaterielexport, vilket skulle medföra att för-
svarsindustrin inom hela EU kunde rationaliseras. Arbetet med att utforma
gemensamma exportregler för krigsmateriel bör inledas snarast. För över-
vakningen av reglerna bör en gemensam myndighet skapas inom EU för
kontroll och tillsyn av export av krigsmateriel och strategiska produkter
(yrkande 2).
I motion 1999/2000:U414 (s) konstateras att tillgång till vapen kan upprätt-
hålla och förstärka konflikter. Produktion och köp av vapen konsumerar
också fortfarande stora tekniska och ekonomiska resurser som med fördel
kunde användas i mer produktiva sektorer. Motionärerna anser i yrkande 1
att regeringen bör intensifiera arbetet för att upprätta internationella avtal
som reglerar och ökar insynen i den internationella vapenhandeln. Den euro-
peiska koden för vapenexport bör göras mer restriktiv (yrkande 2) och de
svenska reglerna för följdleveranser bör skärpas (yrkande 3).
Vänsterpartiet menar i motion 1999/2000:Fö205 (v) yrkande 5 att ett viktigt
villkor för ett svenskt deltagande i ett utvidgat europeiskt försvarsindustri-
samarbete är att den svenska hållningen avseende krigsmaterielexport kan
upprätthållas.
I motion 1999/2000:Fö20 (m) framförs att försvarsindustrin anpassas till
omvärldsförutsättningarna och att en översyn av tillämpningen av dagens
exportregler kombineras med en aktiv integration av svensk kompetens med
andra länder. I yrkande 11 krävs att Sverige arbetar för införandet av gemen-
samma EU-regler för export av försvarsmateriel.
I motion 1999/2000:Fö24 (m) yrkande 4 framförs vikten av att få gemen-
samma EU-regler för export av försvarsmateriel. Sverige bör driva på de
samarbetsinitiativ som pågår och som leder till gemensamma regler för ex-
port av krigsmateriel och strategiska produkter.
Utskottets överväganden
Redovisningsfrågor
Ett antal motionsyrkanden, 1998/1999:U14 (v) yrkande 5 och
1999/2000:U20 (v) yrkandena 1 och 6, behandlar formerna för och omfatt-
ningen av regeringens redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten.
Utskottet har i tidigare betänkanden haft tillfälle att ta ställning till yrkan
den rörande en utvidgad redovisningsskyldighet, senast i betänkande
1998/99: UU13. Vid det tillfället konstaterade utskottet att regeringens årliga
redogörelse uppfyller rimliga krav på konkretion och ger en god samlad bild
av den svenska krigsmaterielexporten. Utskottet uttryckte som sin uppfatt-
ning att regeringen bör efterkomma önskemål om att ta med alla uppgifter
som det inte finns skäl att hemlighålla. Sekretess för affärshemligheter, lik-
som utrikessekretessen, framhölls av utskottet som begränsande faktorer i
detta sammanhang
Utskottet menar att det finns en bred politisk enighet om att Sverige skall
ha en egen produktion av krigsmateriel och att en viss export behövs av
svenska säkerhets- och försvarspolitiska skäl. Denna sedan länge rådande
ståndpunkt har sin grund i Sveriges behov som militärt alliansfritt land att
bibehålla kvalificerad teknisk kompetens på området och att säkerställa en
betryggande materielförsörjning och försvarsmaktens förmåga till återtagan-
de. Samtidigt kan emellertid många exempel också ges på hur försvarsindust-
rin med utgångspunkt i sin traditionella kompetens utvecklat civila produkter
och tjänster. I den omstrukturering av försvarsindustrin som nu pågår kom-
mer sådana inslag av förändrad inriktning sannolikt att få ökad betydelse.
Utskottet avstyrker därmed motionerna 1998/1999:U14 (v) yrkande 5 och
1999/2000:U20 (v) yrkandena 1 och 6.
Lagstiftning och regelverk
Den svenska lagstiftningen och regelverket behandlas i motion
1998/1999:U15 (mp) yrkandena 1 och 3.
Varje ärende avseende export av krigsmateriel skall prövas individuellt av
Inspektionen för strategiska produkter (ISP) i enlighet med det svenska re-
gelverket och de sedan länge tillämpade och av riksdagen fastlagda riktlin-
jerna för krigsmaterielexport. Principiellt viktiga ärenden behandlas också i
Exportkontrollrådet där samtliga riksdagspartier är representerade.
Beslut som rör export av krigsmateriel innebär utrikes- och säkerhetspoli-
tiska avvägningar som kan vara svåra att reglera genom lagstiftning. Rikt-
linjerna är därför inte lämpade för en juridiskt bindande form, bland annat då
en meningsfull domstolsprövning av enskilda beslut med utgångspunkt i
sådan vägledande text inte har bedömts vara möjlig. Det kan vidare ifråga-
sättas om företagen skall ha möjlighet att överklaga beslut om utförseltill-
stånd som i grunden är utrikes- och säkerhetspolitiska till sin karaktär. Med
lagfästa riktlinjer kan det vidare finnas en risk för att situationer uppkommer
då man tvingas medge export trots att det föreligger skäl att vara restriktiv,
enkom för att dessa skäl inte förutsetts i lagstiftningen. Utskottet menar att
det nuvarande systemet tillgodoser behovet av den ram som är nödvändig för
att en restriktiv politik skall kunna föras i balansen mellan behovet av export
och ett totalt förbud.
Av stor betydelse i detta sammanhang är det samarbete kring exportkon-
troll som pågår inom EU och internationellt, där den svenska regeringen
verkar för att varje stat skall föra en restriktiv och ansvarsfull exportpoliti
Utskottet avstyrker därmed motion 1998/1999:U15 (mp) yrkandena 1 och 3.
Utskottet konstaterar att Försvarsindustriföreningen (FIF) definierar be-
greppet försvarsmateriel operativt som de produkter som medlemsföretagen
säljer till militära köpare. Detta innebär att begreppet, förutom materiel som
klassas som krigsmateriel i det svenska regelverket, även omfattar civila
produkter som produceras av företagen. Det har i nuvarande regelverk be-
dömts angeläget att inte överlåta definition av begreppet krigsmateriel till de
exporterande företagen. Begreppet har i stället definierats med utgångspunkt
i om en produkt kan anses särskilt utformad för militärt bruk, dvs. om den
primärt utvecklats eller konstruerats utgående från en militär specifikation
eller målsättning, även om den också har en civil användning. Den svenska
krigsmaterielförteckningen är föremål för en kontinuerlig översyn som tar
hänsyn till den tekniska utvecklingen på området. Utskottet har inhämtat att
regeringen, inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik
(GUSP), verkar för att åstadkomma en gemensam lista på materiel som skall
kontrolleras av samtliga medlemsstater.
Utskottet avstyrker därmed motion 1998/1999:U15 (mp) yrkande 4.
Export av övrig krigsmateriel
Motionerna 1998/1999:U14 (v) yrkande 1, 1998/1999:U15 (mp) yrkande 2
och 1999/2000:U20 (v) yrkande 2 behandlar frågan om export av Övrig
krigsmateriel.
Utskottet konstaterar att en stor del av den materiel som i dag klassas som
övrig krigsmateriel (ÖK) betraktades inte som krigsmateriel i Sverige innan
den nuvarande lagen om krigsmateriel trädde i kraft 1992 och omfattades
således inte av exportkontroll. Begreppet övrig krigsmateriel omfattar mate-
riel som minröjningsutrustning, radar, spaningsutrustning, skyddsmateriel,
bärgningsfordon och programvara. Inom kategorin krigsmateriel för strid
(KS) faller vapen med förstörelsebringande verkan, bl.a. automatkarbiner
och kulsprutor, haubitsar och granatkastare, missiler, stridsfordon m.m.
Breddningen av begreppet var så omfattande att krigsmaterielbegreppet i
exportvärdetermer fördubblades. För att undvika en alltför kraftig påverkan
på tidigare civil handel omfattas ÖK-kategorin, som även har civila använd-
ningsområden, av något mindre restriktiva regler jämfört med "traditionell"
krigsmateriel. Breddningen innebar att tidigare civil handel stoppades i inte
oväsentlig omfattning, t.ex. till länder som inte uppfyllde riktlinjernas MR-
krav.
Enligt de svenska riktlinjerna skall en helhetsbedömning av alla för ären-
det betydelsefulla omständigheter ske i varje enskilt fall. Stora skillnader i
materielens karaktär kan ha en inverkan på hur olika exportärenden till en
och samma destination bör bedömas. Regelverkets uppdelningen på materiel
i två olika kategorier med hänsyn till förstörelsebringande verkan, och pröv-
ningen från fall till fall, tydliggör denna skillnad.
Utskottet avstyrker därmed motionerna 1998/1999:U14 (v) yrkande 1,
1998/1999:U15 (mp) yrkande 2 och 1999/2000:U20 (v) yrkande 2.
Demokratikriteriet
Vänsterpartiet kräver i motionerna 1998/1999:U14 yrkande 2 och
1999/2000:U20 yrkande 3 att ett demokratikriterium för svensk krigsmateri-
elexport införs.
Utskottet konstaterar att huvudregeln vad gäller riktlinjerna för svensk
krigsmaterielexport är att en helhetsbedömning skall göras som omfattar alla
relevanta faktorer. I underlaget för denna helhetsbedömning ingår alltid en
redovisning av den politiska situationen i exportdestinationen, bl.a. styrelse-
skick men också pressfrihet, yttrandefrihet, oppositionens ställning och andra
faktorer.
Utskottet utgår från att ISP och Exportkontrollrådet i sin samlade bedöm-
ning väger in demokratiperspektivet i tillämpliga delar. Utskottet anser frå-
gan om huruvida ett demokratikriterium bör införas vad avser riktlinjerna för
krigsmaterielexport bör behandlas vid en framtida utvärdering av regelverket
för svensk krigsmaterielexport.
Utskottet avstyrker därmed motionerna 1998/1999:U14 (v) yrkande 2 och
1999/2000:U20 (v) yrkande 3.
EU:s uppförandekod och internationellt samarbete inom försvarsindustrin
Ett antal motioner, 1998/1999:U14 (v) yrkandena 3 och 4, 1999/2000:U20
(v) yrkandena 4 och 5, 1999/2000:U413 (m) yrkande 1 och 2,
1999/2000:U414 (s) yrkande 2, 1999/2000:Fö205 (v) yrkande 5,
1999/2000:Fö20 (m) yrkande 11 samt 1999/2000:Fö24 (m) yrkande 4, be-
handlar EU:s uppförandekod och internationellt samarbete.
Utskottet konstaterar att det för närvarande pågår en omstrukturering av
europeisk försvarsindustri. De senaste åren har en rad gränsöverskridande
sammanslagningar och samarbeten ägt rum. Denna utveckling förväntas
fortsätta. Det kalla krigets slut har medfört en förändrad hotbild och minska-
de ekonomiska ramar för försvarsmaterielanskaffning i de flesta länder.
Krympande resurser och kraftigt stigande utvecklingskostnader för varje ny
generation materiel har medfört en insikt om att renodlat nationella för-
svarsindustrier av ekonomiska skäl i längden är svåra att upprätthålla.
Den svenska synen på utvecklingen tydliggjordes i 1996 års försvarsbeslut
(jfr prop. 1995/96:12 och 1996/97:4) och i propositionen Det nya försvaret
(prop. 1999/2000:30). Svensk försvarsindustri har i dessa uppmanats att söka
stärka det internationella samarbetet. Även om en inhemsk försvarsindustri
inte längre kan upprätthållas på samma sätt som tidigare är det av vikt för
Sverige som militärt alliansfritt land att bibehålla kvalificerad teknisk kom-
petens på området och att säkerställa en betryggande materielförsörjning
Utskottet konstaterar att en utgångspunkt för regeringens arbete på detta
område är att det ökade internationella samarbetet kan rymmas inom ramen
för gällande svenska riktlinjer. Utskottet konstaterar vidare att regeringen
fäster stor vikt vid att en gemensam europeisk samsyn avseende exportpoliti-
ken gradvis växer fram i Europa.
Sverige deltar i det s.k. Letter of Intent (LOI), initiativet som undertecknade
av försvarsministrarna i Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige
och Tyskland i juli 1998. Detta arbete syftar till att identifiera och vidta
åtgärder för att underlätta försvarsindustriellt samarbete över gränserna.
Bland de områden som diskuteras återfinns exportkontrollprocedurer. Sveri-
ge kommer vidare att på längre sikt aktivt verka för ökad samordning på
detta område inom EU genom arbetsgruppen POLARM. Målsättningen är att
åstadkomma förenklade regler för handeln med försvarsmateriel och för-
svarsindustriellt samarbete med bibehållande av en ansvarsfull, restriktiv och
effektiv exportkontroll.
Sverige verkade aktivt för tillskapandet av den gemensamma uppförande-
kod för vapenexport som Europeiska unionen antog den 8 juni 1998. Koden
kan komma att leda till ett gradvis närmande mellan EU-ländernas politik på
exportkontrollområdet och en ökad grad av restriktivitet och ansvarstagande i
Europa som helhet.
Förutsättningar för att införa ett för EU:s medlemsstater juridiskt bindande
gemensamt regelverk bedöms ännu inte föreligga på detta område. EU:s
uppförandekod är utformad för att ge medlemsstaterna vägledning i svåra
utrikes- och säkerhetspolitiska avvägningsfrågor i samband med prövningen
av exportärenden. Det är ur svensk synvinkel angeläget att bibehålla ett
nationellt inflytande över besluten, med möjlighet att genom en dialog kring
uttolkningen av uppförandekodens element vid behov söka påverka andra
medlemsstaters beslut i riktning mot en högre grad av restriktivitet.
Den ovan beskrivna utvecklingen innebär således för svensk del bibehållet
beslutsfattande enligt gällande regelverk och medför inte att Sverige frånträ-
der sin nuvarande restriktiva politik beträffande krigsmaterielexporten.
Utskottet avstyrker därmed motionerna 1998/1999:U14 (v) yrkandena 3 och
4, 1999/2000:U20 (v) yrkandena 4 och 5 och 1999/2000:U413 (m) yrkande
2. Motionerna 1999/2000:U413 (m) yrkande 1, 1999/2000:U414 (s) yrkande
2, 1999/2000:Fö205 (v) yrkande 5, 1999/2000:Fö20 (m) yrkande 11 samt
1999/2000:Fö24 (m) yrkande 4 anses besvarade med vad utskottet anfört.
Följdleveranser
Frågan om följdleveranser väcks i motionerna 1998/1999:U14 (v) yrkandena
6-8, 1998/1999:U15 (mp) yrkandena 6 och 7, 1999/2000:U20 (v) yrkandena
7-9 och 1999/2000:U414 (s) yrkande 3.
Beslut om utförseltillstånd fattas alltid i enlighet med en strikt tillämpning
av de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport. Enligt dessa riktlinjer bör
dock tillstånd ges till utförsel av materiel som har samband med tidigare
exportaffärer, s.k. följdleveranser. Reglerna om följdleveranser har sin grund
i att Sverige, för att export överhuvudtaget skall vara möjlig, måste värna om
sin trovärdighet som leverantör.
Utskottet menar att det är av stor vikt att den politik som bedrivs avseende
krigsmaterielexport präglas av långsiktighet. Reglerna om följdleveranser är
en naturlig del i denna politik. Det innebär att en särskilt noggrann prövning
sker av export till destinationer dit export av svensk krigsmateriel tidigare
inte har ägt rum, men att en stat som har köpt ett större system av en svensk
leverantör måste kunna lita på att det kommer att vara möjligt att i framtiden
erhålla erforderliga följdleveranser. Detta krav ställer även den svenska
försvarsmakten vid import av utländsk krigsmateriel. Det framgår dock klart
av riktlinjerna att ingen export skall ske, inte heller följdleveranser, då ett
ovillkorligt hinder har inträtt. Ett sådant hinder är beslut i FN:s säkerhetsrå
om vapenembargo.
Endast materiel som har samband med tidigare leveranser faller under de
särskilda reglerna om följdleveranser. Detta samband prövas omsorgsfullt
från fall till fall. Hela system kan betraktas som följdleveranser om det kan
visas att särskilda omständigheter föreligger som medför att kraven på lång-
siktighet får anses väga särskilt tungt. Bedömningen görs dock i en restriktiv
anda.
En utredning om följdleveransbegreppet redovisades i mars 1999. De slut-
satser som utredningen dragit är bl.a. att begreppet följdleveranser inte täcke
en tydligt avgränsad kategori ärenden och att en absolut avgränsning av
följdleveransbegreppet heller inte är möjlig. Det har således inte bedömts
vara möjligt att beskriva och på förhand reglera behandlingen av alla följdle-
veranssituationer. Utredningen föreslog vissa förtydliganden av avsnittet
samt att beslut om exportförbud av EU:s ministerråd införs som ett ovillkor-
ligt hinder och att den s.k. neutralitetsregeln i riktlinjerna utgår då denna
regel inte har tillämpats under de senaste 50 åren. Efter bearbetningen av
inkomna remissyttranden kommer regeringen att ta ställning till eventuella
åtgärder.
Utskottet avstyrker därmed motionerna 1998/1999:U14 (v) yrkandena 6-8,
1998/1999:U15 (mp) yrkandena 6 och 7, 1999/2000:U20 (v) yrkandena 7-9
och 1999/2000:U414 (s) yrkande 3.
Harmonisering av krigsmaterielexport
Harmonisering av krigsmaterielexporten behandlas i motion 1999/2000:
U401 (m) yrkandena 1 och 2.
Utskottet har i tidigare betänkanden välkomnat regeringens redovisade
ambition att aktivt verka för en mer restriktiv syn inom EU på krigsmaterie-
lexporten. Vad gäller en eventuell harmonisering av exportreglerna har ut-
skottet, senast i betänkande 1998/99:UU13, slagit fast att restriktiv exportpo-
litik måste tas som utgångspunkt för en sådan harmonisering. Detta utskottets
ställningstagande äger fortfarande giltighet.
Sverige arbetar sedan lång tid tillbaka internationellt för en ökad restrikti-
vitet och för en större öppenhet vad gäller dessa frågor. Utskottet delar rege-
ringens principiella synsätt, som detta kommer till uttryck i skrivelsen.
Med det anförda anser utskottet motion 1999/2000:U401 (m) yrkandena 1
och 2 besvarad.
Export till Natoländer
Motion 1998/1999:U14 (v) yrkande 9 behandlar svensk export till Nato-
länder.
Utskottet konstaterar att lagen (1992:1300) om krigsmateriel anger att till-
stånd till export får lämnas endast om det finns säkerhets- eller försvarspoli-
tiska skäl för det och att beslutet inte strider mot Sveriges utrikespolitik. D
svenska regeringens bedömning av Kosovokonflikten medförde inte att
fortsatt export till medlemsstater i Nato ansågs stå i strid med denna be-
stämmelse eller de svenska riktlinjerna för export av krigsmateriel. Den
svenska exporten av krigsmateriel till ovan nämnda länder avbröts därför
inte. Då Natoländernas flyginsatser har upphört saknar frågan i nuläget aktu-
alitet.
Med det anförda anser utskottet motion 1998/1999:U14 (v) yrkande 9 besva-
rad.
Krigsmaterielexport till enskilda stater och områden och export av speciella
produkter
Krigsmaterielexport till enskilda stater och export av speciella produkter
behandlas i motionerna 1998/99:U14 (v) yrkandena 10-18 och 1999/2000:
U20 (v) yrkandena 10-19. Motionerna innefattar yrkanden av innebörd att all
svensk krigsmaterielexport, i förekommande fall även avseende följdleveran-
ser till vissa namngivna länder, skall avbrytas med hänvisning till den bris-
tande respekten för de mänskliga rättigheterna i dessa länder. Utskottet gör
med anledning av dessa motionsyrkanden följande bedömning.
Det gällande regelsystemet avseende utlandssamverkan på krigsmateri-
elområdet syftar till att så långt möjligt uppnå politiskt samförstånd i dessa,
många gånger svåra, avvägningsfrågor. Alla principiellt viktiga ärenden
föreläggs Exportkontrollrådet och kan också bli föremål för diskussion i
Utrikesnämnden. Enligt gällande lag och riktlinjer är det i sista hand rege-
ringen som har att ta ställning till frågor rörande tillstånd för export av
krigsmateriel. Regeringen har också det politiska ansvaret för tillämpningen
av riktlinjerna.
För prövning av ansökningar om utförseltillstånd tillämpas det restriktiva
svenska regelverket på området. Den senaste lagen om krigsmateriel trädde i
kraft den 1 januari 1993 (1992:1300 och senaste omtryck i SFS 1997:689
med nu gällande lagtext efter organisationsförändringar) efter beslut av riks-
dagen hösten 1992 och bildar, tillsammans med de riktlinjer som finns på
området, ramen för regelverket. Varje ansökan prövas individuellt. En utta-
lad preferens för tillstånd finns för leveranser till övriga Norden och neutral
länder i Europa. Någon formell uppdelning i tillåtna eller förbjudna länder
finns inte. Förbud mot utförsel gäller däremot när ovillkorliga hinder, i först
hand i form av FN-sanktioner eller EU-embargon, föreligger. Utskottet me-
nar att en internationellt samordnad restriktivitet vad gäller vapenexport är e
effektiv fredsfrämjande åtgärd och konstaterar att regeringen sedan lång tid
arbetar inom EU och andra internationella forum för att åstadkomma en ökad
restriktivitet vad gäller krigsmaterielexport.
Mottagarländernas respekt för de mänskliga rättigheterna är ett viktigt rek-
visit vid bedömningen av tillståndsgivningen för svensk krigsmaterielexport.
Utförseltillstånd för nya leveranser av krigsmateriel bör enligt riktlinjerna
inte lämnas avseende stater där omfattande och grova kränkningar av
mänskliga rättigheter förekommer. Utskottet har tidigare uttalat, senast i
betänkande 1998/99:UU13, att regeringen vid en utvärdering och översyn av
krigsmateriellagstiftningen och riktlinjerna samt tillämpningen av desamma
skall fästa särskilt stor vikt vid MR-frågorna. Utskottet vidhåller denna upp-
fattning. Utskottet har i tidigare betänkanden ansett att riksdagen inte bör
fatta beslut i förvaltningsangelägenheter som enligt författning ankommer på
regeringen, domstolar eller andra myndigheter.
Utskottet har, i betänkande 1998/99:UU13, kommit till slutsatsen att riks-
dagen inte bör göra något särskilt tillkännagivande beträffande ett vapenem-
bargo gentemot enskilda länder. Denna utskottets bedömning kvarstår. Ut-
skottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av utskottets årligen åter-
kommande betänkanden med landspecifika bedömningar rörande respekten
för de mänskliga rättigheterna. Utskottet utgår från att regeringen vid sina
ställningstaganden rörande utförseltillstånd och annan tillståndspliktig ut-
landssamverkan noga beaktar vad utskottet därvid anför.
Varje ärende avseende export av krigsmateriel skall prövas individuellt av
Inspektionen för strategiska produkter i enlighet med det svenska regelverket
och de sedan länge tillämpade och av riksdagen fastlagda riktlinjerna för
krigsmaterielexport. Principiellt viktiga ärenden behandlas också i Export-
kontrollrådet där samtliga riksdagspartier är representerade. Den parlamenta-
riska insynen i arbetet är därmed väl tillgodosedd. Det svenska regelsystemet
syftar också till att så långt möjligt uppnå politiskt samförstånd när det gäll
exportärenden.
Förbud mot utförsel gäller när så kallade ovillkorliga hinder föreligger,
exempelvis ett beslut om vapenembargo i FN. I det svenska regelverket finns
inte utrymme för någon annan formell uppdelning i tillåtna eller förbjudna
länder.
Med det anförda anser utskottet motionerna 1998/99:U14 (v) yrkandena 10-
18 och 1999/2000:U20 (v) yrkandena 10-19 besvarade.
Den internationella vapenhandeln
Motion 1999/2000:U414 (s) yrkande 1 behandlar den internationella vapen-
handeln.
Utskottet konstaterar att det samarbete som pågår inom EU på sikt bidrar
till ökad öppenhet och insyn i den internationella vapenhandeln. Sverige
verkade aktivt för tillskapandet av EU:s uppförandekod för vapenexport som
antogs 1998 och som innebär en väsentligt ökad öppenhet mellan medlems-
staterna. Den svenska regeringen har också drivit frågan om offentlighet
avseende den årliga rapport som medlemsstaterna skall upprätta i enlighet
med uppförandekoden. Den första årliga rapporten som antogs 1999 offent-
liggjordes i enlighet med dessa nya regler. Sverige har även i andra interna-
tionella forum arbetat för ökad öppenhet. Viktiga i dessa sammanhang är de
register över export, import, innehav och egen produktion som redan existe-
rar inom FN, OSSE och Wassenaar-arrangemanget. Sverige verkar aktivt för
att alla berörda länder skall lämna fullständiga rapporter till dessa register.
Den svenska regeringens årliga skrivelse till riksdagen om den svenska va-
penexporten som Sverige sprider inom ovan nämnda organisationer är ett
exempel som får efterföljare i andra länder. Vissa begränsningar i öppenhe-
ten inom detta område är dock nödvändiga enligt sekretesslagens bestämmel-
ser.
Med det anförda anser utskottet motion 1999/2000:U414 (s) yrkande 1 be-
svarad.
Slutanvändarintyg
Motion 1998/1999:U15 (mp) yrkande 5 behandlar införandet av slutanvända-
rintyg.
Utskottet menar att Sverige har ett mycket väl utvecklat system när det
gäller krav på slutanvändarintyg. Regeringen verkar även internationellt för
att öka användningen av detta och andra instrument som ger en bättre kon-
troll över krigsmaterielexporten. Inspektionen för strategiska produkter gör i
varje enskilt ärende en bedömning av vilken typ av slutanvändarintyg som är
lämplig att använda i det enskilda fallet.
Att införa ett generellt krav på att ett "fullständigt" slutanvändarintyg skall
användas i varje enskilt fall skulle i praktiken vara liktydigt med exportens
upphörande. Ett militärt system består ofta av tiotusentals komponenter.
Krav på ett "fullständigt" slutanvändarintyg för var och en av dessa kompo-
nenter skulle vara omöjliga att hantera. En komponent i ett system är för
övrigt inte detsamma som "svensk krigsmateriel". Det svenska regelverket
drar i dag gränsen vid begreppet "svensk identitet", vilket får betraktas som
en rimlig kompromiss.
Utskottet avstyrker därmed motion 1998/1999:U15 (mp) yrkande 5.
Export av JAS 39 Gripen och bedömningen av större exportprojekt
Motionerna 1998/1999:U15 (mp) yrkande 8 och 1999/2000:U407 (v) yrkan-
de 1 behandlar exporten av JAS 39 Gripen och andra större exportprojekt.
Varje ärende avseende export av krigsmateriel skall prövas individuellt av
Inspektionen för strategiska produkter i enlighet med de sedan länge tilläm-
pade och av riksdagen fastlagda riktlinjerna för krigsmaterielexport. Rege-
ringen bedömer att Sveriges gällande regelverk tillgodoser utrikespolitiska
hänsyn och att även utvecklingspolitiska hänsyn omfattas av den helhetsbe-
dömning som skall göras i varje enskilt fall. Principiellt viktiga ärenden
behandlas i Exportkontrollrådet där samtliga riksdagspartier är representera-
de. Den parlamentariska insynen i arbetet är unik i ett internationellt per-
spektiv. Vissa begränsningar i öppenheten inom detta område är dock nöd-
vändiga enligt sekretesslagens bestämmelser och i ljuset av de krav på konfi-
dentialitet som normalt ställs från köparlandets sida. Det svenska regelsy-
stemet syftar också till att så långt möjligt uppnå politiskt samförstånd när
det gäller exportärenden.
Regeringen menar att ett ställningstagande till en eventuell förfrågan om
köp av svensk krigsmateriel måste baseras på de sedan länge tillämpade och
av riksdagen fastlagda riktlinjerna. En huvudlinje i riktlinjerna är att en hel
hetsbedömning som omfattar alla relevanta faktorer skall göras. Resurser för
social och ekonomisk utveckling är alltid centrala dimensioner i alla sam-
hällen, men en stat måste i slutändan själv ha möjlighet att göra bedömning-
en av hur resursfördelningen mellan olika behov i landet skall hanteras. För
de länder som i dag är aktuella för export av JAS 39 Gripen har prövningen
givetvis även omfattat frågan om försvarsmakten står under adekvat civil
kontroll. Hänsyn tas vidare till kriterierna i EU:s uppförandekod för vape-
nexport. Ett av dessa kriterier hänvisar till vapenexportens förenlighet med
mottagarlandets tekniska och ekonomiska förmåga och beaktandet av huru-
vida den tilltänkta exporten allvarligt skulle hindra den hållbara utvecklingen
i mottagarlandet.
I samtliga fall där enskilda länder beslutar om anskaffande av försvarsma-
teriel är detta ytterst ett beslut för det landets parlament och regering. I de
sydafrikanska fallet fattades detta beslut i demokratisk ordning av det sydaf-
rikanska parlamentet efter en försvarspolitisk översyn och omfattande bered-
ningsprocess.
Att införa en ny form av prövning genom offentliga och bilaterala kon-
sekvensanalysutredningar skulle innebära ett avsteg från den syn på förhål-
landet mellan suveräna stater som varit vägledande för svensk utrikespolitik
under mycket lång tid. Förslaget skulle också innebära en grundläggande
förändring av det svenska exportkontrollsystemet.
Utskottet avstyrker därmed motion 1998/1999:U15 (mp) yrkande 8 samt
anser motion 1999/2000:U407 (v) yrkandena 1 och 2 besvarad med vad
utskottet anfört.
Minfrågor
Minfrågor behandlas i motion 1999/2000:U408 (m) yrkandena 1 och 2.
Utskottet konstaterar att minfrågorna omfattar uppföljning och utveckling
av det internationella förbudet, förstöring av lagrade minor, bistånd till röj-
ning, stöd till vård och rehabilitering av minornas offer samt medvetande-
kampanjer för att söka förhindra att människor skadas.
Frågan om hur svenska resurser bäst kommer till användning är således en
del i ett vidare sammanhang med flera skilda utmaningar, både humanitär-
politiska och nedrustningspolitiska. Utskottet konstaterar vidare att regering-
en i regleringsbrevet för år 2000 givit Sida i uppdrag att utvärdera sina insat
ser och att föreslå en samlad strategi för inriktningen av svenskt stöd till
humanitär minröjning. Denna redovisning skall presenteras senast den 1 juli
2000.
Inom FN-systemet samordnas arbetet kring antipersonella minor i United
Nations Mine Action Service (UNMAS), som sedan sin tillkomst har haft att
kämpa med, i förhållande till uppgiften, små resurser. Samtidigt har det varit
angeläget att de resurser medlemsländerna kunnat anvisa så långt möjligt
används för operativt arbete med minröjning. Det var därför välkommet när
Geneva International Center for Humanitarian Demining (GIHCD) inrättades
1998, uttryckligen som ett stöd för UNMAS. GIHCD har också påtagit sig en
mycket viktig uppgift som resurs för arbetet under Ottawakonventionen.
Arbetet spänner över hela "minområdet" och det svenska deltagandet är
aktivt inom alla existerande fem expertgrupper. Arbetet inom ramen för
GIHCD, i vilket Sverige har en plats i styrelsen, sker i syfte att uppnå en
förbättrad internationell samordning.
Sverige ratificerade Ottawakonventionen som förbjuder användning, lag-
ring, produktion och överföring av antipersonella minor den 30 november
1998 och den trädde i kraft för Sverige den 1 maj 1999. Som part till Otta-
wakonventionen står Sverige bakom konventionens mål att skapa en minfri
värld. En oberoende organisation inom området, The International Campaign
to Ban Landmines (ICBL), redovisar i sin rapport Landmine Monitor, Sveri-
ge på tredje plats bland givarländerna. Sverige har under 1990-talet med
biståndsmedel stött minröjningsaktioner med ca 500 miljoner kronor.
Med det anförda anser utskottet motion 1999/2000:U408 (m) yrkandena 1
och 2 besvarad.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande regeringens skrivelser
att riksdagen lägger regeringens skrivelser 1998/99:128 Redogörel-
se för den svenska krigsmaterielexporten år 1998 respektive
1999/2000:110 Redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken
och exporten av krigsmateriel år 1999 till handlingarna,
2. beträffande redovisningsfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U14 yrkande 5 och
1999/2000:U20 yrkandena 1 och 6,
res. 1 (v)
3. beträffande lagstiftning och regelverk
att riksdagen avslår motion 1998/99:U15 yrkandena 1 och 3,
res. 2 (v, mp)
4. beträffande krigsmaterielbegreppet
att riksdagen avslår motion 1998/99:U15 yrkande 4,
res. 3 (mp)
5. beträffande export av övrig krigsmateriel
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U14 yrkande 1,
1998/99:U15 yrkande 2 och 1999/2000:U20 yrkande 2,
res. 4 (v, mp)
6. beträffande demokratikriteriet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U14 yrkande 2 och
1999/2000:U20 yrkande 3,
7. beträffande EU:s uppförandekod och internationellt samar-
bete
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:U14 yrkandena 3
och 4, 1999/2000:U20 yrkandena 4 och 5, 1999/2000:U413 yrkande 2
förklarar motionerna 1999/2000:U413 yrkande 1, 1999/2000:U414
yrkande 2, 1999/2000:Fö205 yrkande 5, 1999/2000:Fö20 yrkande 11
samt 1999/2000:Fö24 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 5 (m)
res. 6 (v)
8. beträffande följdleveranser
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U14 yrkandena 6-8,
1998/99:U15 yrkandena 6 och 7, 1999/2000:U20 yrkandena 7-9 och
1999/2000:U414 yrkande 3,
res. 7 (v, mp)
9. beträffande harmonisering av krigsmaterielexporten
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U401 yrkandena 1 och 2
besvarad med vad utskottet anfört,
10. beträffande export till Natoländer
att riksdagen förklarar motion 1998/99:U14 yrkande 9 besvarad
med vad utskottet anfört,
11. beträffande krigsmaterielexport till enskilda stater och om-
råden
att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U14 yrkandena 10-18
och 1999/2000:U20 yrkandena 10-19 besvarade med vad utskottet an-
fört,
12. beträffande den internationella vapenhandeln
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U414 yrkande 1 besvarad
med vad utskottet anfört,
13. beträffande slutanvändarintyg
att riksdagen avslår motion1998/99:U15 yrkande 5,
14. beträffande export av JAS 39 Gripen och större exportpro-
jekt
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:U15 yrkande 8 förkla-
rar motion 1999/2000:U407 yrkandena 1 och 2 besvarad med vad ut-
skottet anfört,
res. 8 (mp)
15. beträffande minfrågor
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U408 yrkandena 1 och 2 be-
svarad med vad utskottet anfört.
Stockholm den 11 maj 2000
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran
Lennmarker (m), Sören Lekberg (s), Berndt Ekholm
(s), Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m), Carina
Hägg (s), Marianne Jönsson (s), Murad Artin (v),
Jan Erik Ågren (kd), Marianne Samuelsson (mp),
Marianne Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark
(fp), Birgitta Ahlqvist (s), Karin Enström (m), Eva
Zetterberg (v) och Rosita Runegrund (kd).
Reservationer
1. Redovisningsfrågor (mom. 2)
Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet
menar att" och slutar med "få ökad betydelse" bort ha följande lydelse:
Det påstås inte sällan att det finns exempel på att krigsmaterielindustrin
givit upphov till goda civila produkter. Denna typ av resonemang är ohållbar.
Man måste inte gå omvägen över krigsmaterielproduktion för att få fram bra
civila produkter. Krigsmaterielproduktion kan inte vara en förutsättning för
civil produktion. Följaktligen bör svensk krigsmaterielproduktion planmäs-
sigt och på sikt omvandlas till civil produktion.
En allt större del av krigsmaterielproduktionen i Europa sker i samarbete
mellan företag i olika europeiska länder. En allt mindre del av krigsmateriel-
produktionen i Sverige är rent svensk. Liksom vi under tidigare år ansett att
svensk krigsmaterielproduktion planmässigt borde omvandlas till civil pro-
duktion anser vi också att sådana strävanden borde ingå som en del i det
europeiska samarbetet när det gäller krigsmaterielproduktion.
Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 1998/99:U14 yrkande 5
och 1999/2000:U20 yrkandena 1 och 6.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande redovisningsfrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:U14 yrkande 5
och 1999/2000:U20 yrkandena 1 och 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
2. Lagstiftning och regelverk (mom. 3)
Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Av stor bety-
delse" och slutar med "och ansvarsfull exportpolitik." bort ha följande lydel-
se:
Utskottet konstaterar att trots existensen av ett regelverk för olika katego-
rier av krigsmateriel hamnar svensk krigsmateriel i länder där den inte borde
finnas, och därför måste riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport skärpas.
Utskottet menar att om exportvillkoren regleras i lag skulle det bli betyd-
ligt svårare att godkänna export av krigsmateriel till diktaturer och länder dä
de mänskliga rättigheterna kränks.
Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 1998/99:U15 yrkande 1
och 3.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande lagstiftning och regelverk
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:U15 yrkandena
1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
3. Krigsmaterielbegreppet (mom. 4)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Utskottet har
inhämtat" och slutar med "av samtliga medlemsstater." bort ha följande
lydelse:
Utskottet menar att som krigsmateriel i regelverkets mening också bör an-
ses all materiel som i dag av exportföretagen benämns försvarsmateriel.
Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 1998/99:U15 yrkande 4 .
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande krigsmaterielbegreppet
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:U15 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Export av övrig krigsmateriel (mom. 5)
Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Enligt de
svenska" och slutar med "tydliggör denna skillnad." bort ha följande lydelse:
Utskottet menar att även om krigsmaterielexport förekommer så är grund-
tanken i den svenska lagstiftningen ett generellt förbud. Utskottet anser att
man måste vara mycket restriktiv med att göra undantag vad gäller krigsma-
terielexport och menar att samma riktlinjer skall gälla för Övrig krigsmateriel
som för Krigsmateriel för strid och att export av Övrig krigsmateriel förbjuds
till stater som kan befaras hamna i krig.
Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 1998/99:U14 yrkande 1
och 1999/2000:U15 yrkandena 2 samt 1999/2000 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande export av övrig krigsmateriel
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:U14 yrkande 1,
1998/99:U15 yrkande 2 samt 1999/2000:U20 yrkande 2 som sin me-
ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. EU:s uppförandekod och internationellt samarbete (mom. 7)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Karin Enström (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med
"Förutsättningar för att" och slutar med "på detta område" bort ha följande
lydelse:
Utskottet menar att Sveriges strävan inom EU är att införa gemensamma
regler för export av krigsmateriel. Denna process kommer att ta åtskilliga år.
Utskottet anser att arbetet redan nu måste inledas för att etablera en gemen-
sam myndighet för tillsyn och export av krigsmateriel och strategiska pro-
dukter.
Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 1999/2000:U413 yrkande
2. Utskottet anser motionerna 1998/99:U14 yrkandena 3 och 4,
1999/2000:U20 yrkandena 4 och 5, 1999/2000:U413 yrkande 1,
1999/2000:U414 yrkande 2, 1999/2000:Fö205 yrkande 5, 1999/2000:Fö20
yrkande 11 samt 1999/2000:Fö24 yrkande 4 besvarade med vad utskottet
anfört
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande EU:s uppförandekod och internationellt samarbete
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U413
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört och förklarar motionerna 1998/99:U14
yrkandena 3 och 4, 1999/2000:U20 yrkandena 4 och 5,
1999/2000:U413 yrkande 1, 1999/2000:U414 yrkande 2,
1999/2000:Fö205 yrkande 5, 1999/2000:Fö20 yrkande 11 samt
1999/2000:Fö24 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,
6. EU:s uppförandekod och internationellt samarbete (mom. 7)
Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Koden kan
komma" och slutar med "Europa som helhet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att denna uppförandekod är ett framsteg. Den är dock inte
bindande utan har karaktären av rekommendation. Ett land som bryter mot
uppförandekoden drabbas inte heller av några repressalier. Följaktligen anser
utskottet att den uppförandekod som gäller för EU-länderna inte bör stanna
vid en rekommendation. Arbetet med uppförandekoden måste fortsätta så att
den blir mer restriktiv och bindande.
Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 1998/99:U14 yrkande 3,
och 1999/2000:U20 yrkande 4. Utskottet anser motionerna 1998/99:U14
yrkandena 4, 1999/2000:U20 yrkandena 5, 1999/2000:U413 yrkandena 1 och
2, 1999/2000:U414 yrkande 2, 1999/2000:Fö205 yrkande 5, 1999/2000:Fö20
yrkande 11 samt 1999/2000:Fö24 yrkande 4 besvarade med vad utskottet
anfört
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande EU:s uppförandekod och internationellt samarbete
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:U14 yrkande 3,
och 1999/2000:U20 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört och förklarar motionerna 1998/99:U14 yr-
kandena 4, 1999/2000:U20 yrkandena 5, 1999/2000:U413 yrkandena
1 och 2, 1999/2000:U414 yrkande 2, 1999/2000:Fö205 yrkande 5,
1999/2000:Fö20 yrkande 11 samt 1999/2000:Fö24 yrkande 4 besva-
rade med vad utskottet anfört,
7. Följdleveranser (mom. 8)
Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Endast mate-
riel som" och slutar med "i en restriktiv anda" bort ha följande lydelse:
Utskottet menar att hela krigsmaterielsystem aldrig får betraktas och ex-
porteras som följdleveranser och kräver stopp av all export av ammunition
och reservdelar, till stater som kommer i krig eller som av andra orsaker inte
uppfyller riktlinjerna för svenska exportvillkor.
Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 1998/99:U14 yrkandena
6-8, 1998/99:U15 yrkandena 6 och 7, 1999/2000:U20 yrkandena 7-9 samt
1999/2000:U414 yrkande 3
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande följdleveranser
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:U14 yrkandena 6-8,
1998/99:U15 yrkandena 6 och 7, 19992000:U20 yrkandena 7-9 samt
1999/2000:U414 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
8. Export av JAS 39 Gripen och större exportprojekt (mom. 14)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Att införa en"
och slutar med "det svenska exportkontrollsystemet" bort ha följande lydel-
se:
Utskottet menar att export av JAS 39 Gripen till länder där militären inte är
under full civil kontroll och till länder som Sverige samtidigt ger bistånd til
för demokratisering och fattigdomsbekämpning, står i strid med Sveriges
målsättning för svensk krigsmaterielexport, som riksdagen ställt sig bakom.
Utskottet tillstyrker med det anförda 1998/99:U15 yrkande 8 och anser
motion 1999/2000:U407 yrkandena 1 och 2 besvarad med vad utskottet
anfört.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande export av JAS 39 Gripen och större exportprojekt
att riksdagen med anledning av motion
1998/99:U15 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört och
förklarar motion 1999/2000:U407 yrkandena 1 och
2 besvarad med vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Demokratikriteriet (mom. 6)
Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) och Marianne Samuelsson (mp)
anför:
Utskottsmajoriteten säger sig inte kunna ta ställning till förhållandena i en-
skilda länder utan lastar helt och hållet över denna uppgift på ISP och Ex-
portkontrollrådet, som båda utför viktigt och omfattande granskningsarbete.
Men riksdagen har även rätt till insyn och kontroll när det gäller dessa frågor
rätt att få veta hur det regelverk man antagit i praktiken fungerar. Detta i al
synnerhet som ett demokratikriterium skall ingå i bedömningen av till vilka
länder Sverige skall kunna exportera krigsmateriel. Sådana bedömningar
torde vara tämligen grannlaga. Om dessa bedömningar skall ha något värde
måste de vara klara och konkreta. Att endast hänvisa till
"helhetsbedömningar" torde vara en alltför lättjefull attityd till svåra politi
överväganden.
2. EU:s uppförandekod och internationellt samarbete (mom. 7)
Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och Marianne Samuelsson (mp) anför:
Utskottet konstaterar att det internationella samarbetet inom försvarsindustrin
ökar. Sverige deltar t.ex. i det så kallade "Letter of Intent" (LOI), vilket ä
ett samarbete inom försvarsindustrin mellan sex av EU:s länder. En sådan
ökad samordning på försvarsindustrins område innebär att de svenska kraven
gällande export riskerar att urholkas. Faran finns att materiel som tillverkas
flera av länderna köps via det land som har lägst krav på exportrestriktioner.
Jag anser att det därigenom finns en påtaglig risk att vapen med svenskt
ursprung i än högre grad än i dag på detta sätt hamnar i krigförande länder.
Utskottet konstaterar att de nuvarande reglerna skall behållas när det gäller
helsvensk produktion. Samverkan bygger dock på att tillverkningen i större
utsträckning skall vara gemensam. Svåra gränsdragningsproblem kommer
därför att uppstå, och regeringen borde satt upp krav på gemensamma re-
striktiva exportregler innan samverkan inleddes.
Dessutom finns det en risk att alliansfriheten skadas till följd av samarbe-
tet. Utskottsmajoriteten hävdar också att slutanvändarintyg inte kan krävas
då detta skulle få negativa effekter på möjligheten att ha gemensam för-
svarsindustri. Detta bekräftar ytterligare att frågan om försvarsindustriell
samverkan inte vägts mot vare sig nuvarande exportregler eller en urholk-
ning av alliansfriheten.
Mot denna bakgrund borde inte ett samarbete ha inletts med
mindre än att man var överens om exportregler och gemensam
uppförandekod.
3. Export till Natoländer (mom. 10)
Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anför:
Det fanns ingen resolution i FN som gav stöd för Natos bombningar i Jugo-
slavien och det fanns inget folkrättsligt stöd för Natos bombningar. Följaktli-
gen var bombningar inte något annat än regelrätta krigshandlingar. Nato-
bombningarna var ett folkrättsbrott. Som skäl för bombningarna anförde
Nato att man genom dessa avsåg att försvara kosovoalbanernas mänskliga
rättigheter. Bombningarna innebar dock att kosovoalbanernas mänskliga
rättigheter kränktes i än större omfattning än tidigare. De, vars rättigheter
skulle skyddas, offrades, på det att Nato kunde demonstrera sin krigsmaskin i
Europa. Att i dag tala om att Natobombningarna saknar aktualitet som ut-
skottsmajoriteten gör, visar att den inte inser det principiellt viktiga i ett
konkret ställningstagande till dem. Vi menar inte bara att Sverige självkri-
tiskt borde uttala sig när det gällde Natobombningarna, utan också vara så
konkret i sitt ställningstagande att man faktiskt erkände det felaktiga i de
handlingar man utförde eller de underlåtenhetssynder man begick genom att
erkänna att man borde ha avbrutit krigsmaterielexporten till de krigförande
Nato-länderna så länge kriget pågick.
4. Exporten av JAS 39 Gripen och större exportprojekt
(mom. 14)
Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anför:
Vi finner utskottsmajoritetens resonemang kring exporten av JAS 39 Gripen
egendomligt. Ena stunden skriver man att "offentliga och bilaterala kon-
sekvensanalysutredningar skulle innebära ett avsteg från synen på förhållan-
det mellan suveräna stater". I nästa ögonblick förklarar man med hänsyn till
EU:s uppförandekod för vapenexport att denna skall vara förenlig med
"mottagarlandets tekniska och ekonomiska förmåga" och att man måste ta
hänsyn till "huruvida den tilltänkta exporten allvarligt skulle hindra den
hållbara utvecklingen i mottagarlandet".
Detta är inkonsekvent. Enligt det resonemang som utskottsmajoriteten för
måste Sverige, betraktat som enskilt land, följa en princip som "varit vägle-
dande för svensk utrikespolitik under mycket lång tid", medan man i egen-
skap av EU-land skall följa en motsatt princip.
Tillämpandet av denna dubbla attityd av att ibland uppträda som enskild och
i allt suverän stat och ibland som EU-medlem, underkastad EU:s regelverk,
ger utrymme för godtycke.
I fallet med JAS-exporten till Sydafrika hänvisar utskottsmajoriteten till att
Sverige skall respektera Sydafrikas suveränitet. Kritiken mot JAS-exporten
till detta land grundade sig på att den skulle hota en "hållbar utveckling" i
landet. Som EU-land borde dock Sverige i enlighet med den antagna uppfö-
randekoden tagit hänsyn till Sydafrikas svåra ekonomiska och sociala pro-
blem. Kritiken menade att den sydafrikanska befolkningen var mer i behov
av rent vatten och anständiga bostäder än stridsflygplan.