I detta betänkande behandlas en rad motioner som rör
mänskliga rättigheter och andra förhållanden som rör
enskilda länder, områden och folk. Såväl
principiella och övergripande frågor som situationen
i en rad enskilda länder behandlas.
Utskottet ställer sig bakom den av regeringen förda
politiken på MR-området i de fall som aktualiseras
av motionerna. Arbetet för att främja respekten för
de mänskliga rättigheterna bör enligt utskottet
utgöra en integrerad del i all utrikespolitik. Det
är ett gemensamt ansvar för det internationella
samfundet att påtala brott mot de mänskliga
rättigheterna där sådana begås. Sverige måste
framföra öppen och tydlig kritik när så är befogat.
Utskottet besvarar eller avstyrker samtliga
motionsyrkanden.
I ärendet finns 5 reservationer och 8 särskilda
yttranden.
Bilagt finns en förteckning över MR-konventioner och
ratifikationsstatus per den 25 februari 2000.
Utskottets överväganden disponeras enligt följande:
1. Ryssland
- Fallet Alexander Nikitin i Ryssland
- Asylsökande judar
2. Vitryssland
3. Västra Balkan
4. Turkiet
- Kurderna
- Ilisu-projektet
- Armenierna
5. Assyriernas/syrianernas situation
6. Irak
7. Iran
8. Afghanistan
9. Palestina och Israel
10. Fallet Mordechai Vanunu
11. Algeriet
12. Västsahara
13. Etiopien och Eritrea
14. Republiken Kongo (Kongo-Brazzaville)
15. Burma
16. Indonesien m.m.
17. Östtimor
18. Filippinerna
19. Kina
- MR-situationen
- Tibet
- Hongkong
- Taiwan
20. Mexiko
21. Cuba
22. Colombia.
Motionerna
1999/2000:U301 av Inger René m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i FN bör
verka för inlemmandet av Taiwans deltagande i det
internationella samarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
bereda Taiwans representationskontor i Stockholm
villkor som är likvärdiga dem som kommer andra
utländska beskickningar till del,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att lösa
frågan om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och
Taiwan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Sveriges aktiva
medverkan i EU när det gäller att slutföra
förhandlingar om Taiwans medlemskapsansökan i WTO.
1999/2000:U601 av Lennart Fridén (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en i vissa avseenden
förändrad attityd i Kinapolitiken och en generösare
behandling av republiken Taiwans representation i
Sverige.
1999/2000:U602 av Lennart Fridén (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om svenska initiativ i
EU och FN att ge det iranska folket frihet, trygghet
och demokrati.
1999/2000:U605 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att agera på
internationell nivå för att fallet Nikitin skall
komma till en snar lösning i överensstämmelse med
åtaganden om de mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna, inklusive en rättvis och
oberoende rättegång, som Ryssland förbundit sig att
respektera enligt sin författning, som part i FN:s
konventioner i ämnet samt som medlem i Europarådet
och OSSE.
1999/2000:U608 av Lars Ohly m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i
internationella sammanhang verkar för att
uppmärksamma brott mot mänskliga rättigheter i
Mexiko,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige till den
mexikanska regeringen framför vikten av att
fredsförhandlingarna återupptas, att ingångna avtal
respekteras samt att alla politiska fångar släpps.
1999/2000:U609 av Murad Artin m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen i internationella forum skall kräva att
en noggrann konsekvensutredning genomförs gällande
vilka effekter dammbygget i Hasankeyf får,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att denna
konsekvensutredning blir offentlig,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen i EU
och i andra internationella sammanhang verkar för
att ett alternativ till Ilisu-projektet undersöks.
1999/2000:U610 av Murad Artin m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen i FN
verkar för att livsmedels- och medicinsanktionerna
mot Irak helt upphävs,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen i FN
verkar för att USA:s och Storbritanniens egenmäktiga
bombande av Irak upphör,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen i FN
verkar för att Unscoms vapeninspektörer skall ges
möjlighet att komma tillbaka till Irak.
1999/2000:U611 av Lars Ohly m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
agera för att få ett slut på USA:s blockad mot Kuba,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige aktivt
skall arbeta för att underlätta och utöka
kontakterna mellan olika delar av det kubanska
samhällslivet och Sverige.
1999/2000:U612 av Lars Ohly m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall agera
internationellt för att öka uppmärksamheten kring
brott mot kvinnors rättigheter i Afghanistan.
1999/2000:U613 av Murad Artin m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen efter kriget mellan den turkiska staten
och PKK i internationella forum verkar för
förtroendeskapande åtgärder mellan turkar och
kurder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en del av dessa
förtroendeskapande åtgärder bör vara att garantera
kurdernas nationella och kulturella rättigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en del av dessa
förtroendeskapande åtgärder bör vara att de kurder
som fått sina hem och annan egendom förstörd under
kriget ges någon form av ersättning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en del av dessa
förtroendeskapande åtgärder bör vara att ge amnesti
till tidigare PKK-soldater och frige politiska
fångar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en del av dessa
förtroendeskapande åtgärder bör vara att vidta
åtgärder så att tidigare PKK-soldater integreras i
det turkiska samhället,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en del av dessa
förtroendeskapande åtgärder bör vara att ge kurdiska
politiska organisationer möjlighet att verka fritt i
det turkiska samhället.
1999/2000:U614 av Annika Nilsson och Morgan
Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att Sverige arbetar aktivt för
att de mänskliga rättigheterna i Tibet skall
respekteras.
1999/2000:U616 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om agerande för de 13 i Iran
spionanklagade iranska judarna.
1999/2000:U617 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att
Sverige i sina kontakter med Israel kräver
efterlevnad av konventionen om de mänskliga
rättigheterna i fallet Mordechai Vanunu,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen,
ifall inte situationen för Vanunu klart förbättras,
bör föra upp frågan på FN:s agenda om brott mot de
mänskliga rättigheterna.
1999/2000:U618 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att i högre grad
uppmärksamma de politiska fångarna i Kuba och den
bristande respekten för de mänskliga rättigheterna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den bör uttrycka
sin oro för det tilltagande användandet av
dödsstraffet samt vädja till den kubanska regimen
att den omgående inför ett moratorium för
verkställandet av det,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att uppmärksamma
demokratirörelsen i Kuba,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om EU:s Kubapolitik.
1999/2000:U619 av Johan Pehrson och Karin Pilsäter
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Taiwan,
2. att riksdagen beslutar att Taiwans
representationskontor vad avser mervärdesskatt och
punktskatter skall betraktas som "utländsk
beskickning",
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om studentutbyte mellan
Sverige och Taiwan.
1999/2000:U620 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, s, m, kd, fp, c, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen i den kritiska dialogen med den iranska
regimen lägger tyngdpunkten på brotten mot mänskliga
rättigheter - särskilt när det gäller kvinnornas
rättigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om politiska,
diplomatiska och ekonomiska punktåtgärder som en del
av den kritiska dialogen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen bör
verka för att alla politiska fångar i Iran friges,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen bör verka för att ett FN-kontor upprättas
i Iran,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen bör verka för att Maurice Capithorne,
FN:s speciella sändebud när det gäller mänskliga
rättigheter i Iran, måste få möjlighet att besöka
landet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen i
sina direkta relationer med den iranska regeringen
och i EU- och FN-sammanhang måste verka för att alla
författare och journalister ges möjlighet att fritt
ge ut sina verk, tidskrifter och tidningar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen i olika internationella organ skall verka
för att omständigheterna kring flera författares
samt en rad politiskt och religiöst oliktänkande
människors död närmare granskas av en opartisk
humanitär organisation.
1999/2000:U621 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, kd, c, fp, mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i FN, EU
och andra internationella forum skall verka för att
en delegation ges möjlighet att besöka och undersöka
våldet i Algeriet och andra länder där brott mot
mänskliga rättigheter i stor omfattning begås,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i FN, EU
och andra i internationella forum skall verka för
att de paramilitära grupperna i Colombia upplöses,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att straffriheten
för brott mot mänskliga rättigheter i Colombia
upphör,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i
samband med EU:s dialog med Kina skall verka för en
kritisk och vaksam hållning när det gäller de
mänskliga rättigheterna och därvid särskilt granska
de kinesiska myndigheternas uppträdande i Tibet.
1999/2000:U622 av Murad Artin m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen i
sina kontakter med PLO och de palestinska
myndigheterna är vaksam när det gäller brott mot
mänskliga rättigheter i de palestinska områdena,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen, för att stödja palestiniernas rätt till
självbestämmande och understödja fredssträvandena,
bör påtala och fördöma de övergrepp som fortfarande
begås av israeliska trupper i de ockuperade
områdena.
1999/2000:U623 av Murad Artin m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen i FN och i samröre med andra
internationella organisationer bör understödja
kampen för fred mellan Etiopien och Eritrea,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om hur den svenska
regeringen bör agera när det gäller de etiopiska
deportationerna av eritreaner.
1999/2000:U624 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, s, m, kd, c, fp, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i FN
verkar för att förstärka FN:s insatser under den
svåra och känsliga repatrieringsperioden,
folkomröstningen och demilitariseringen av
Västsahara,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om valobservatörer till
Västsahara,
3. att riksdagen sim sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stöd till
uppbyggnaden av ett fritt och demokratiskt
Västsahara.
1999/2000:U625 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, s, m, kd, c, fp, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fortsatt svenskt
engagemang för mänskliga rättigheter och för att få
till stånd en fredsprocess i Colombia,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
Sverige i EU tar initiativ till att en handlingsplan
utarbetas till stöd för fredsförhandlingar i
Colombia,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att uppmuntra till
kulturutbyte mellan Colombia och Sverige,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
Sverige arbetar för att FN:s säkerhetsråd på sin
dagordning tar upp frågan om en fredsplan för
Colombia,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stöd till de
enskilda organisationer, fackföreningar och kyrkor
som i Colombia arbetar för att återupprätta
respekten för mänskliga rättigheter, stävja våldet
och stödja våldets offer.
1999/2000:U626 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
uppmärksamma situationen vad gäller de mänskliga
rättigheterna i Vitryssland i olika forum,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
arbeta för en högre aktivitetsnivå i FN:s kommission
för mänskliga rättigheter i fråga om de mänskliga
rättigheterna i Vitryssland,
3. att riksdagen beslutar inbjuda talman Semjon
Sjaretskij till riksdagen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om internationella
sanktioner mot Vitryssland,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en generös attityd
till mottagande av ej regimtrogna vitryska
medborgare,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att situationen i
Vitryssland bör uppmärksammas i alla kontakter med
Ryssland.
1999/2000:U628 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att genom FN och EU
aktivt verka för vapenstillestånd och dialog mellan
de stridande parterna för att uppnå en varaktig fred
i Kongo-Brazzaville,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige skall
erbjuda sig att vara "facilitator" genom att erbjuda
en mötesplats och organisera ramarna kring ett
fredsmöte mellan de stridande parterna i Kongo-
Brazzaville.
1999/2000:U631 av Per Lager (mp) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen i FN verkar för att
meningsfulla förhandlingar mellan Dalai lama
tillsammans med den tibetanska exilregeringen och
den kinesiska ledningen kommer till stånd under FN:s
överinseende.
1999/2000:U632 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp, s,
m, v, kd, c, fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att östtimorianska
flyktingar skall få återvända till sina hemtrakter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det timorianska
folkets säkerhet skall garanteras i Östtimor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att resultatet av
folkomröstningen för ett självständigt Östtimor
måste erkännas av den indonesiska staten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att verka för att
den indonesiska militären skall samarbeta med
Interfet genom att miliserna avväpnas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige skall
verka för att Östtimor måste få allt internationellt
stöd för att bygga upp ett demokratiskt, fredligt
och självständigt samhälle,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att vapenembargot
mot Indonesien bör förlängas.
1999/2000:U633 av Margareta Viklund och Catharina
Elmsäter-Svärd (kd, m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
assyriernas/syrianernas situation måste föras upp på
EU:s och FN:s dagordningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att vid direkta
samtal med den turkiska regeringen verka för att
assyriska/syrianska egendomar tillerkänns sina
rättmätiga ägare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det
assyriska/syrianska folket ges erkännande som ett
folk.
1999/2000:U636 av Margareta Viklund m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den etniska
rensningen och att skapa förutsättningar för ett
multietniskt Kosovo i framtiden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det snarast bör
hållas allmänna demokratiska val i Kosovo,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ställa
krigsförbrytare inför rätta,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att de stora
politiska partierna får göra sin röst hörd i
återuppbyggnadsarbetet och finns representerade i
FN:s råd i Kosovo.
1999/2000:U639 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen i EU
och i FN driver frågan om att den kinesiska
regeringen bör redogöra för händelserna på Himmelska
fridens torg, släppa fångarna fria och utbetala
kompensation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen bör efterforska de sju namngivna
kinesiska kyrkoledarnas öde hos den kinesiska
regeringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen bör driva att EU gemensamt skall kräva
att Kina lever upp till de konventioner om mänskliga
rättigheter som man undertecknat,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU och
i det internationella samfundet verkar för skarpa
protester mot förtrycket i Iran och för att
dödsdomarna mot ungdomarna som demonstrerat inte
skall verkställas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen
noggrant bör undersöka situationen när det gäller
antisemitism i Ryssland och sedan vidta adekvata
åtgärder för att de asylsökande judarna inte skall
utsättas för otillbörliga risker,
1999/2000:U640 av Ulla Wester m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen i
internationella forum samt i bilaterala kontakter
uppmärksamt följer utvecklingen i Iran.
1999/2000:U641 av Karin Wegestål och Bengt
Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur FN:s säkerhetsråds resolution 1244
efterlevs.
1999/2000:U643 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp)
vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om situationen i Tibet
och i Xinjiang,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den fortsatta
utvecklingen i Hongkong,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en återförening av
folken i Kina och Taiwan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inom ramen för
EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik verka
för att frågan om Taiwans representation i FN utreds
inom FN,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Taiwans
representation i FN:s underorgan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skattefrihet för
Taiwans representationskontor i Stockholm,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förstärka den
svenska representationen i Taipei,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att verka för
att EU upprättar ett informationskontor i Taipei,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om besöksvisering
för taiwanesiska medborgare till Sverige,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en konsekvent,
sammanhållen och uthållig strategi för stöd till
demokratisk utveckling och respekt för mänskliga
rättigheter i Folkrepubliken Kina.
1999/2000:U644 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en demokratisk
utveckling i Indonesien,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Papua Nya Guineas
framtid,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förmå Indonesien
att erkänna resultatet av folkomröstningen i
Östtimor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige och EU
bör erkänna Östtimors självständighet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att i FN-regi inleda
en undersökning om ansvaret för övergreppen i
Östtimor så att de ansvariga kan ställas inför
rätta.
1999/2000:U645 av Johan Pehrson och Karin Pilsäter
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Taiwan,
2. att riksdagen beslutar att Taiwans
representationskontor vad avser mervärdesskatt och
punktskatter skall betraktas som "utländsk
beskickning",
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om studentutbyte mellan
Sverige och Taiwan.
1999/2000:U646 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp)
vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att uppmärksamma
romernas utsatta ställning på Balkan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att alla som bodde i
Kosovo före kriget skall ges möjlighet att fortsätta
att leva i Kosovo i fred och säkerhet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förutsättningarna
för en demokratisk utveckling i Serbien,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förutsättningarna
för demokrati och fredlig samlevnad i Bosnien,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om rätten för alla
som tvingas fly under krigen på Balkan att oavsett
etnisk tillhörighet kunna återvända hem,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utvecklingen i
Kroatien.
1999/2000:U647 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige inom
ramen för EU verkar för att det internationella
samfundet fortsätter att utöva starkast möjliga
påtryckningar på regimen i Burma,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i olika
sammanhang, både bilateralt och multilateralt,
verkar för att flyktingarna oavsett status ges ett
tillfredsställande skydd där de vistas t.ex. mot
repatriering som ej sker av fri vilja,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige som stor
bidragsgivare till FN-systemet följer verksamheten
och noga utvärderar effekterna av de villkor under
vilka FN-organen verkar i Burma,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att stödja den
burmesiska oppositionen och främja de krafter som
verkar för en demokratisk utveckling, inte minst
genom svenska frivilligorganisationer.
1999/2000:U648 av Cinnika Beiming och Yilmaz Kerimo
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
assyriernas/syrianernas situation i Mellanöstern.
1999/2000:U649 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige på olika
sätt lyfter fram situationen för flickan/kvinnan i
Afghanistan,
1999/2000:U651 av Murad Artin m.fl. (v, m, kd, c,
fp, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Sverige i FN och EU verkar för att Turkiet erkänner
folkmordet på armenierna.
1999/2000:U652 av Murad Artin m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen verkar för att i internationell
delegation med företrädare för olika oberoende
organisationer besöka Filippinerna och undersöka
förhållandena när det gäller mänskliga rättigheter i
landet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen bör
kartlägga hur utbredd handeln med filippinska
kvinnor är i Sverige.
1999/2000:U803 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om demokratin i
Vitryssland.
1998/1999:U625 av Murad Altin m.fl.
(v) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
regeringen i FN:s säkerhetsråd
verkar för att livsmedels- och
medicinsanktionerna mot Irak
upphävs.
Utskottet
Mänskliga rättigheter m.m. - länder,
områden och enskilda folk
Detta betänkande behandlar huvudsakligen
motionsyrkanden som rör frågor om mänskliga
rättigheter i enskilda länder, områden eller folk.
Betänkandet behandlar även andra frågor - t.ex.
speciella miljöfrågor - i ett MR-perspektiv.
Regeringen har tidigare i skrivelser (Mänskliga
rättigheter i svensk utrikespolitik - skr.
1997/78:89 och Demokrati och mänskliga rättigheter i
Sveriges utvecklingssamarbete - skr. 1997/98:76)
konstaterat att demokrati och mänskliga rättigheter
är både mål och medel i utvecklingsprocessen.
Demokrati som biståndsmål har funnits sedan många
år, men först efter det kalla krigets slut har ett
metodarbete på allvar utvecklats inom
utvecklingssamarbetet i syfte att främja
demokratisering. Samtidigt har de mänskliga
rättigheterna, såsom de formuleras i de
internationella konventionerna, kommit alltmer i
fokus. De utgör en värdegrund för världens stater
och folk. En viktig uppgift för såväl FN:s
generalförsamling som MR-kommissionen är att
uppmärksamma och granska missförhållanden i enskilda
länder vad avser respekten för de mänskliga
rättigheterna. Det kan konstateras att MR-
kommissionens arbete under senare år alltmer kommit
att förskjutas från normbildande till övervakande
verksamhet. Utskottet noterar att Europaparlamentets
utrikesutskott i sitt senaste betänkande krävt att
EU överger dagens fragmenterade MR-politik och
ersätter den med ett gemensamt heltäckande program
för mänskliga rättigheter som omfattar alla
politikområden.
I de svenska samarbetsländerna i Afrika, Asien och
Latinamerika har demokratin i vissa länder vunnit
ett allt starkare fäste, även om institutionerna
alltjämt är relativt svaga. Många av ledarna i dessa
länder är folkvalda men det folkliga förtroendet för
demokratiska institutioner är i flera fall dåligt.
Den extrema fattigdomen som råder på många håll i
världen är det främsta hindret för varaktig fred och
för konsolidering av demokratin.
Många av de svenska biståndsländerna har genom sin
anslutning till konventionerna om de mänskliga
rättigheterna åtagit sig att uppfylla de ekonomiska
och sociala rättigheterna.
I Europeiska unionens årsrapport (1998/99) om de
mänskliga rättigheterna konstateras:
På Förenta nationernas världskonferens om de
mänskliga rättigheterna i Wien i juni 1993 gav det
internationella samfundet åter uttryck för sin
övertygelse att alla mänskliga rättigheter är
allmängiltiga, odelbara, ömsesidigt beroende och med
ett inbördes sammanhang. Unionen stöder helt denna
princip. Den uppdrar till alla regeringar att genom
skyddande och främjande åtgärder på alla politiska
områden tillse att alla mänskliga rättigheter blir
verklighet för alla. Världskonferensen bekräftade
också åter att skydd till och främjande av de
mänskliga rättigheterna är en legitim angelägenhet
för det internationella samfundet. Unionen å sin
sida främjar de mänskliga rättigheterna i sina
bilaterala förbindelser med tredje land och tar upp
brott mot de mänskliga rättigheterna var de än äger
rum. Unionen är, medan så sker, också medveten om
att en politik för de mänskliga rättigheterna börjar
hemma.
1. Ryssland
I motion 1999/2000:U605 (mp) anförs att allvarliga
brott mot de mänskliga rättigheterna begås i
Ryssland. Motionärerna tar upp det enskilda fallet
Alexander Nikitin, som den 7 februari 1996
arresterades i S:t Petersburg och anklagades för
spionage och förräderi. Enligt den federala
säkerhetstjänsten skulle Nikitin ha röjt hemliga
militära uppgifter bl.a. till den norska
miljöorganisationen Bellonas.
Mot bakgrund av bristen på respekt för de mänskliga
rättigheterna i Ryssland begär motionärerna att
regeringen agerar internationellt för att fallet
Nikitin skall komma till en snar lösning i enlighet
med de åtaganden som Ryssland gjort vid
undertecknandet av FN:s MR-konventioner samt som
medlem i Europarådet och OSSE.
I motion 1999/2000:U639 (kd) framhålls att de
mänskliga rättigheterna kränks varje dag runt om i
världen trots att FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna funnits i 50 år. Utan de
människorättsorganisationer och enskilda människor
som med fara för egen säkerhet fört kampen för de
mänskliga rättigheterna vidare skulle långt mindre
ha uppnåtts än vad som är fallet i dag.
Motionärerna menar att Ryssland av många betraktare
ses som ett samhälle i upplösning, där kriminella
krafterna alltmer tar över. Många medborgare lever i
misär. I den pressade situation som råder letar
många efter syndabockar. Antisemitismen har aldrig
varit utrotad i Ryssland och på senare tid har olika
antisemitiska strömningar och organisationer fått
allt starkare fotfäste.
Mot allt detta har vissa medlemmar i Europarådets
parlamentariska församling reagerat i ett skriftligt
uttalande och manat den ryska regeringen och Duman
att stärka sin lagstiftning mot rasism, antisemitism
och främlingsfientlighet. De uppmanar också till
strängare tillämpning av de lagar som finns, när det
gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna.
Under de senaste tio åren har 1 miljon judar
utvandrat till Israel från det forna Sovjet.
Tidigare var skälen för utvandringen varierande. Man
har önskat bättre ekonomiska förutsättningar, bättre
framtidsutsikter och ett bättre liv. I en del fall
har det funnits antisemitisk förföljelse som ett
skäl. Numera är det genomgående antisemitism och
rädsla för barnens säkerhet som anges som skäl.
Åtminstone ett tjugotal judiska familjer har sökt
asyl i Sverige och fått avvisningsbeslut. Man menar
från den svenska invandrarmyndighetens sida att
regeringen i Ryssland inte stöder den uppblossande
antisemitismen.
Motionärerna anser i yrkande 5 att Sverige måste ta
ett samlat grepp och se över den situation som de
asylsökande befinner sig i och att en bedömning bör
göra beträffande judarnas situation i Ryssland innan
avvisning sker.
Utskottets överväganden
Sedan 1993 har i Ryssland hållits flera allmänna och
fria val till såväl federationsförsamlingen som till
den ryska presidentposten. Samtliga regionala ledare
innehar sina ämbeten i kraft av mandat erhållna i
regionala val. Inget fall av systematiskt och
organiserat valfusk i större skala har rapporterats.
Enligt den ryska konstitutionen finnas det en
kommissionär för mänskliga rättigheter, som sorterar
under Duman. Kommissionärens möjligheter att bidra
till att ge enskilda rätt mot ryska myndigheter är
ännu svår att bedöma. Utöver Dumans kommissionär
finns inom presidentadministrationen en särskild MR-
kommission.
Den omfattande samhällsomvandlingen i Ryssland
innebär stora ekonomiska och sociala påfrestningar
för folkflertalet. Genom den finansiella och
ekonomiska krisen 1998 blev problemen akuta. Mycket
återstår att åtgärda för att lösa problemen i den
ryska ekonomin. Enligt ILO uppgick arbetslösheten
1999 till drygt 12 %. På sikt finns dock stora
potentiella oljeinkomster liksom betydande mänskliga
resurser att tillgå. Det kan också konstateras att
det finns stora skillnader i ekonomisk potential i
de olika delarna av federationen. Situationen på
området politiska mänskliga rättigheter har dock
inte påverkats nämnvärt av den politiska och
ekonomiska kris som Ryssland genomgått.
Kapitalflykt har blivit ett av de tydligaste
tecknen på den ryska oförmågan att skapa en
fungerande marknadsekonomi. Makroekonomisk
instabilitet och institutionella svagheter, bl.a.
bristen på förtroende för det inhemska banksystemet,
har fått individer och bolag att flytta sina
tillgångar utomlands. De ökande sociala klyftorna i
spåren av en försvagad ekonomi upplevs av många som
det största problemet för Ryssland i dag.
Den institutionella krisen i Ryssland uttrycker sig
också i ett stigande missnöje bland de regionala
ryska makthavarna mot de federala politikernas
oförmåga att främja en positiv ekonomisk utveckling.
Som en följd av detta har i praktiken en
decentralisering av den politiska makten i Ryssland
ägt rum.
Utskottet menar att konflikten i Tjetjenien ger
anledning till stor oro. Den humanitära situationen
i Tjetjenien har betecknats som en kris i en kris.
Redan innan kriget inleddes fungerade elementära
funktioner såsom sjukvård, utbildning och
vattenförsörjning, mycket bristfälligt. Kriget har
förvärrat situationen ytterligare.
Från den ryska ledningens sida framhålls att
Rysslands militära agerande i Tjetjenien motiveras
av att krigsherrar agerat med bombdåd och
kidnappningar och skapat en situation av allmän
laglöshet.
Utländska journalister liksom representanter för
Human Rights Watch har rapporterat om plundring och
summariska avrättningar som ägt rum under det ryska
intåget i Groznyj.
Utskottet menar att den ryska ledningen borde sökt
lösa situationen i Tjetjenien i samverkan med det
internationella samfundet i stället för att hävda
att konflikten är en inre rysk angelägenhet.
Bombräderna och artilleribeskjutningen mot
tjetjenska byar och städer är i sig själva brott mot
bland annat Genèvekonventionen. Ryssland bör också
uppmanas att fullfölja de åtaganden landet gjort om
skydd för mänskliga rättigheter vid väpnade
konflikter, t.ex. den alleuropeiska
säkerhetsorganisationen OSSE:s uppförandekod och de
förpliktelser om respekt för de mänskliga
rättigheterna som medlemskapet i Europarådet
innebär.
Ryssland har ratificerat barnkonventionen men har
inte tillräckliga resurser för dess implementering.
Situationen på landets barnhem är besvärlig och
ungdomsbrottsligheten har ökat oroväckande under
senare år. Även situationen i fängelser och
interneringsläger är allvarlig, vilket bl.a.
resulterat i en alltmer ökad spridning av TBC.
Yttrande- och mediefrihet respekteras i stort sett
i Ryska federationen. Öppenhet och pluralism råder
även om många tidningar, främst på landsorten,
fortfarande är beroende av statsbidrag och stöd från
regionala politiska och finansiella intressen. Under
senare år har mäktiga finansiella/politiska
grupperingar skaffat sig kontroll över landets
ledande medier. Bedömningen har gjorts att mycket få
tidningar och ännu färre TV-kanaler försöker att
bedriva en opartisk nyhetsjournalistik.
Det finns ett stort antal MR-organisationer i
Ryssland och det förekommer inga uppgifter om att
statsmakten systematiskt söker hindra deras
verksamhet
Bland de mer framträdande organisationerna som ägnar
sig åt MR-frågor finns "Memorial", Moscow Center for
Human Rights, Moscow Center for Prison Reform samt
Rysslands soldatmödrar.
Fallet Alexander Nikitin
Alexander Nikitin åtalades för landsförräderi och
spioneri efter att 1995 ha publicerat en rapport om
miljösituationen inom marinen.
Utskottet, som tidigare behandlat fallet Nikitin,
välkomnar med tillfredsställelse att Alexander
Nikitin frikändes i december 1999. Den ryska
federala säkerhetstjänsten som drivit åtalet har
överklagat domen men där är osäkert om målet kommer
att tas upp i högre instans.
Motion 1999/2000:U605 (mp) anses därmed besvarad.
Asylsökande judar
Utskottet menar att antisemitiska stämningar har
viss utbredning i Ryssland och även i andra av de
f.d. sovjetrepublikerna. Det finns exempel på hur
rättsvårdande organ i Ryssland eftersatt sin plikt
att ingripa mot diskriminering, vilket ofta kan
förklaras med att rättssystemet alltjämt överlag är
svagt utvecklat. En huvudambition vid Sveriges
samarbete med bl.a. Ryssland är att stärka
uppbyggnaden av rättsväsendet och de demokratiska
institutionerna så att de uppfyller de krav som
ställs av Europarådet och OSSE.
Utskottet menar vidare att det är principiellt
viktigt att den svenska flyktingpolitiken sätter
skyddsbehovet i centrum. Asylrätten upprätthålls
genom en noggrann individuell prövning av varje
asylansökan, där åberopade asylskäl är avgörande.
Politiken på detta område måste vara och kriterierna
för uppehållstillstånd skall vara lika för alla. I
de enskilda fall där omständigheterna är sådana att
skyddsbehov föreligger skall uppehållstillstånd
beviljas.
Utskottet har inhämtat att under 1999 beviljades
ett 25-tal ryska medborgare uppehållstillstånd i
Sverige, varav nio bedömdes vara
konventionsflyktingar och därför beviljades asyl.
Tre personer beviljades tillstånd som i övrigt
skyddsbehövande. De svenska myndigheterna
registrerar inte asylsökande efter etnisk
tillhörighet. Erfarenhetsmässigt gäller dock att en
majoritet av bifallsbeslutet avser ryska judar.
Med vad ovan anförts anses motion 1999/2000:U639
(kd) yrkande 5 besvarad.
2. Vitryssland
I motion 1999/2000:U626 (c) konstateras att genom
medlemskapet i EU har Sverige givits reella
möjligheter att påverka unionens agerande i
internationella forum samt hela unionens utrikes-
och säkerhetspolitik. Detta medför visserligen en
något begränsad handlingsfrihet, men får inte leda
till att vi passivt avvaktar vad andra länder gör,
inom EU, OSSE och Europarådet.
Enligt motionärernas yrkande 1 bör Sverige aktivt
arbeta för att de omfattande kränkningarna av de
mänskliga rättigheterna i Vitryssland uppmärksammas
i internationella forum. Särskilt bör Sverige arbeta
för att FN:s kommission för mänskliga rättigheter
inleder en granskning och dokumentation av övergrepp
mot mänskliga rättigheter i Vitryssland. Inför nästa
session med FN:s kommission för mänskliga
rättigheter bör Sverige verka för ett tydligare
ställningstagande från kommissionens sida vad gäller
Vitryssland (yrkande 2).
Enligt Vitrysslands konstitution skall parlamentets
talman interimistiskt ta över som statschef då
presidentens mandat löper ut. Sedan den 21 juli 1999
är alltså, med detta synsätt, talman Semjon
Sjaretskij landets laglige statschef men har
tvingats lämna landet och tagit sin tillflykt till
Litauen. Ett viktigt steg för att stärka de
demokratiska krafterna i Vitryssland är att inleda
kontakter med det enda lagliga parlament som finns,
och med dess talman. För att inleda parlamentariska
kontakter, bör därför Semjon Sjaretskij inbjudas
till Sverige (yrkande 3).
Vidare föreslår motionärerna att Sverige, främst
inom EU och FN, bör verka för vidgade
internationella sanktioner mot det vitryska
ledarskapet (yrkande 4). Sanktioner och skärpta
restriktioner på regimens resande får dock inte leda
till att det vitryska folket isoleras. Mot den
bakgrunden bör Sverige, främst i EU, verka för en
generös attityd till mottagande av ej regimtrogna
vitryska medborgare och stöd till de grannar till
Vitryssland som tar emot dem (yrkande 5).
Enligt yrkande 6 har Ryssland genom det ekonomiska
och politiska samarbetet samt unionsförberedelserna
större möjligheter än de flesta länder att påverka
utvecklingen i Vitryssland. Det är angeläget att det
internationella samfundet utnyttjar kontakterna med
Ryssland för att påverka skeendet i Vitryssland.
Även i motion 1999/2000:U803 (m) konstateras att
situationen i Vitryssland är utomordentligt
allvarlig. Landet är odemokratiskt. President
Alexander Lukasjenko har diktatorisk makt.
Presidentdekret kan gälla som lag. Presidenten drev
igenom 1996 års konstitution på ett
konstitutionsvidrigt sätt. Den lagstiftande
församlingen har inte utsetts genom val och
domarkåren är inte oberoende. Mänskliga rättigheter
respekteras inte och yttrandefriheten är begränsad.
Personer som är aktiva i oppositionen försvinner
eller skräms till tystnad. Motionärerna menar att
det behövs långtgående stödinsatser för att stärka
den demokratiska processen (yrkande 1).
Utskottets överväganden
Utskottet har i olika sammanhang uttryckt oro över
det försämrade läget för demokrati och mänskliga
rättigheter i Vitryssland. Situationen har gradvis
försämrats under de senaste åren och stora brister
förekommer vad gäller rättssäkerhet, press- och
yttrandefrihet. Sverige har både bilateralt och
genom EU gjort flera tydliga markeringar mot de
vitryska brotten mot de mänskliga rättigheterna.
Utrikesministern har bl.a. uppmanat den vitryska
regimen att inleda en dialog med oppositionen,
omedelbart frige fängslade oppositionella och inleda
efterforskningar kring försvunna
oppositionspolitiker. Från svensk sida finns
fortfarande en beredskap att utveckla samarbetet med
Vitryssland, när de ekonomiska och politiska
förutsättningarna föreligger.
Utskottet vill understryka vikten av att Sverige
tillsammans med internationella organisationer
försöker påverka regimen i Minsk för att förbättra
situationen vad gäller de mänskliga rättigheterna.
Sverige har i EU gjort flera tydliga markeringar om
den demokratiska situationen i Vitryssland och
kommer fortsättningsvis att verka för att de
vitryska MR-överträdelserna tas upp i FN och FN:s
kommission för mänskliga rättigheter.
Svenska institutet stöder, genom UNDP i Minsk, två
projekt med direkt anknytning till mänskliga
rättigheter. Vidare ger Sverige stöd till OSSE:s
närvaro i Minsk genom dess s.k. rådgivnings- och
övervakningsgrupp. Vitryssland uppfyller inte de
krav på demokrati och respekt för mänskliga
rättigheter som ställs för medlemskap i Europarådet.
Sverige stöder dock Europarådets samarbete med
enskilda organisationer och företrädare för medier i
Vitryssland. Utskottet vill också understryka att
senast i betänkande 1999/2000:UU1 konstaterades att
den svenska diplomatiska bevakningen av Vitryssland
sker genom sidoackreditering från Moskva. En direkt
svensk representation i Vitryssland vore att föredra
och en sådan borde inrättas, ansåg utskottet, när
omständigheterna så medger. Utskottet menar att
upprättandet av ett honorärkonsulat i Minsk är ett
steg i riktning mot mer fullödig diplomatisk
representation, bl.a. som stöd till de svenska
frivilligorganisationer som bedriver arbete i
Vitryssland.
Med vad ovan anförts anses motion 1999/2000:U626 (c)
yrkandena 1 och 2 besvarad.
Utskottet konstaterar att EU och Sverige anser att
upplösningen av den 13:e högsta sovjeten i
Vitryssland skett på ett icke-konstitutionellt sätt
och att detta var ett viktigt skäl till att EU:s
relationer till Vitryssland försämrats sedan mitten
av 1990-talet. Formellt är detta parlament det enda
lagliga vitryska parlamentet.
En dialog mellan regering och opposition har
inletts med stöd av OSSE och målet är att hitta en
kompromiss som leder Vitryssland ut ur det nuvarande
konstitutionella dödläget. Sverige stöder OSSE:s
ansträngningar att föra denna dialog framåt.
Utskottet menar att ett ökat besöksutbyte är viktigt
och att en isolering inte främjar utvecklingen i
Vitryssland.
Med vad ovan anförts anses motion 1999/2000:U626 (c)
yrkande 3 besvarad.
EU:s utrikesministrar har under det senaste året gjort flera
gemensamma uttalanden om situationen i Vitryssland,
bl.a. har man betonat vikten av att det vitryska
folket får en möjlighet att uttrycka sig i politiska
och konstitutionella frågor. EU:s policy är för
närvarande att alla bilaterala kontakter mellan EU
och Vitryssland på ministernivå skall ske genom EU:s
ordförandeskap.
Utskottet menar att det är viktigt att tydliggöra
de brott mot de mänskliga rättigheter som äger rum i
Vitryssland och att ett utökat samarbete med de
demokratiska organisationerna och oppositionen är
det bästa sättet att komma framåt. Sanktioner bör
användas med stor försiktighet. Fortlöpande
kontakter på tjänstemannanivå är viktiga för att
undvika en isolering av Vitryssland. Den roll som
länder i Vitrysslands omedelbara närhet - främst
Polen och Litauen - kan spela bör utrönas. Beroende
på den fortsatta utvecklingen kan det inte uteslutas
att vissa andra åtgärder kan bli aktuella gentemot
den vitryska regimen. I samband med Vitrysslands
agerande i den s.k. residenskrisen 1998 (ett antal
länders ambassadresidens i Minsk beordrades med kort
varsel att evakueras) gällde under en period
visumrestriktioner för högre vitryska tjänstemän.
Med vad ovan anförts anses motion 1999/2000:U626 (c)
yrkande 4 besvarad.
Utskottet har inhämtat att Sverige, inom ramen för
utvecklingssamarbetet med Vitryssland, skapat flera
möjligheter för oppositionella vitryssar att besöka
Sverige. Sverige stöder t.ex. genom Forum Syd
kontakter mellan svenska och vitryska enskilda
organisationer. Intresset från svensk sida har varit
mycket gott och många kontakter på gräsrotsnivå har
knutits. En fortsättning på projektet kommer att
övervägas. Hittills har över 200 vitryska
journalister med Sida-öst eller Tacisfinansiering
genomgått kurser vid högskolan i Kalmar. Planer
finns även på att bjuda in företrädare för den
organiserade vitryska oppositionen till Sverige.
Sverige stöder också andra bilaterala projekt med
anknytning till demokrati och mediefrihet i
Vitryssland, och det finns en beredskap för ett
utökat samarbete om de politiska och ekonomiska
förutsättningarna ändras. Sida-finansierade kurser
har genomförts i Sverige för vitryska journalister
och Sida genomför även projekt inom områdena lokalt
självstyre och lantmäteri i Vitryssland. Därtill
delfinansierar Sida den vitryska
medborgarrättsrörelsen Charta 97:s Brysselkontor.
Utrikesministern har mött svenska
frivilligorganisationer för att diskutera hur man
gemensamt kan agera för att främja respekten för
mänskliga rättigheter och återinförande av demokrati
i Vitryssland. Vitryska oppositionspolitiker har
nyligen besökt Sverige på inbjudan av Svenska
institutet.
Svenska institutet administrerar projektet
Partnerskap för kultur med särskilda medel avsatta
för stöd till demokratiska krafter i Vitryssland.
Vidare har institutet genom UNDP gett stöd till två
projekt med direkt anknytning till MR. Ett projekt
har gällt utgivning av skolböcker om de mänskliga
rättigheterna för spridning i vitryska skolor, ett
annat tryckning och spridning av grundläggande
dokument om MR från FN, OSSE och Europarådet.
Regeringen ger sitt fulla stöd till OSSE:s närvaro
i Minsk, vars mandat bl.a. omfattar främjande av
demokratiska institutioner och övervakning av
Vitrysslands åtaganden inom OSSE. En central uppgift
under år 2000 blir att verka för genomförande av
fria och rättvisa parlamentsval i slutet av året.
Motionerna 1999/2000:U626 (c) yrkande 5 och
1999/2000:U803 (m) yrkande 1 får därmed anses
besvarade.
Utskottet konstaterar att Sverige upprepade gånger
till Ryssland framfört oro över MR-situationen i
Vitryssland. Det är fortfarande oklart vilken typ av
statsförbund som kommer att bli resultatet av det
nya unionsfördraget mellan Ryssland och Vitryssland.
För närvarande verkar det mesta tala för att
staternas verkställande maktstrukturer förblir
separata och att Vitryssland och Ryssland förblir
suveräna stater. Utskottet menar att åtgärder som
innebär uppgivande av någotdera landets suveränitet
måste ha en demokratisk förankring.
Motion 1999/2000:U626 (c) yrkande 6 får därmed anses
besvarad.
3. Västra Balkan
Motion 1999/2000:U636 (kd) tar upp situationen i
Kosovo. Trots att ett fredsavtal mellan Nato, den
jugoslaviska regeringen och den kosovoalbanska
befolkningen föreligger beskrivs situationen som
kritisk. Motionärerna framhåller i yrkande 1 vikten
av att albaner, serber och andra etniska grupper nu
ges möjlighet att återvända till sina hem och åter
kunna leva sida vid sida. Sverige och det
internationella samfundet måste verka för att
återupprätta ett multietniskt Kosovo.
Kosovo behöver även omvärldens stöd för att bygga
upp ett demokratiskt system, och regeringen bör i FN
och EU verka för att det så snart som möjligt hålls
allmänna val (yrkande 3). Vidare är det en
förutsättning för att skapa en varaktig fred att de
ansvariga för folkmorden straffas. I yrkande 4 krävs
att Sverige verkar för att krigsförbrytare ställs
inför rätta och för att politiska fångar släpps
fria. I den FN-ledda administrationen för
återuppbyggnadsarbetet sker samråd mellan FN:s
representant och företrädare för befolkningen i ett
särskilt råd. Motionärerna menar i yrkande 5 att
rådets sammansättning inte är representativ, varför
regeringen bör verka för att samtliga de större
politiska partierna ges möjlighet att göra sin röst
hörd i återuppbyggnadsprocessen.
Motionärerna bakom 1999/2000:U641 (s) anför att FN:s
säkerhetsråds resolution 1244, som bl.a. slår fast
Federala Republiken Jugoslaviens suveränitet och
territoriella integritet, inte efterlevs av KFOR och
den FN-ledda administrationen UNMIK i Kosovo. Bl.a.
har gränsposteringar satts upp mot Serbien och
allmän och statlig egendom tagits över utan att
någon överenskommelse ingåtts med den jugoslaviska
regeringen. Vikten av att resolution 1244
respekteras av FN och det internationella samfundet
bör ges regeringen till känna, menar motionärerna.
I motion 1999/2000:U646 (fp) yrkande 5 lyfter
motionärerna fram romernas situation i Kosovo. Under
krigets 1990-tal på Balkan har romerna varit mer
utsatta än någon annan folkgrupp. Det långa
förtrycket och den fördrivning som kosovoalbanerna
drabbades av kan på intet sätt försvara de övergrepp
som kvarvarande serber och romer utsattes för efter
krigets slut. Sverige bör i EU verka för att
romernas svåra situation på Balkan uppmärksammas.
Vidare menar motionärerna i yrkande 6 att omvärlden
måste kräva av UCK-gerillans militära och politiska
ledning att de bidrar till att samtliga de
befolkningsgrupper som levde i Kosovo före kriget
skall kunna göra det i fred och säkerhet i
framtiden.
Folkpartiet pekar i yrkande 7 på situationen i
Jugoslavien, som i dag är en ekonomiskt utblottad
och internationellt isolerad nation. För att landet
skall kunna påbörja en ekonomisk och politisk
återuppbyggnad måste Milosevic-regimen avsättas och
en demokratisering påbörjas. EU bör ha beredskap att
bistå det svårt sargade Jugoslavien, under
förutsättningen att befolkningen väljer en väg mot
fred och demokrati utan Milosevic. I yrkande 9
framhålls att de allmänna val som hållits i Bosnien-
Hercegovina sedan 1996 har byggt på den faktiska
etniska uppdelning som Daytonavtalet slog fast. De
viktigaste förutsättningarna för en varaktig fred
återstår i allt väsentligt att genomföra. Ingenstans
på Balkan kan förutsättningar för fredlig samlevnad
skapas om inte alla som tvingats på flykt ges
möjligheter att återvända till sina hem (yrkande
10). I yrkande 11 understryker motionärerna vikten
av att de ansvariga för krigsförbrytelser i Kroatien
ställs inför rätta. EU och Europarådet bör verka mer
kraftfullt för att stödja en demokratisk utveckling
i Kroatien.
Utskottets överväganden
Västra Balkan präglas fortfarande av etniska
motsättningar. 1999 går till historien som det år
den allt värre konflikten mellan serber och albaner
i Kosovo resulterade i efterkrigstidens mest
omfattande militära insats av Nato.
Kroatien är det land som snabbast har genomfört
ekonomiska reformer, vilket attraherat utländska
investerare. Målsättningen är att närma sig EU.
Under den senaste tiden har också demokratiska
parlaments- och presidentval hållits, vilka
resulterat i ett maktskifte. Det inger hopp att
Kroatien utvecklats i demokratisk riktning samt,
inte minst, att den nya regeringen och den nya
presidenten uttalat avsikten att fullt ut samarbeta
med den internationella krigsförbrytartribunalen i
Haag och ge icke-kroatiska flyktingar möjlighet att
återvända till sina hemtrakter.
I Bosnien-Hercegovina går fredsprocessen långsamt
framåt. Den fortsatta normaliseringen har inneburit
att SFOR under 1999 gradvis kommer att minska sin
militära närvaro i landet från mer än 30 000
soldater till 19 500. Återbördandet av flyktingar
till deras hem går dock alltjämt långsamt.
Situationen i Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ)
förvärrades markant under 1998-1999. Konflikten i
Kosovo eskalerade ytterligare under hösten 1998,
vilket ledde till stora flyktingströmmar, främst
bland kosovoalbanerna. Under samma tid gjordes
förgäves en rad försök att lösa konflikten
förhandlingsvägen. Nato såg sig i slutet av februari
föranlett att ingripa militärt mot FRJ genom
bombningar riktade mot militära mål samt mot landets
infrastruktur. Strax därefter åtalades också FRJ:s
president Slobodan Milosevic av Haagtribunalen.
Flyktingströmmarna tilltog ytterligare och som mest
befann sig 800 000 människor på flykt utanför
Kosovos gränser. Efter drygt två månader lyckades
man inom FN:s ram nå en politisk överenskommelse
innebärande att Jugoslaviens territoriella
integritet fortsatt garanteras, men att FN övertar
administrationen av Kosovo. Under sommaren 1999
började en ny våldsspiral, denna gång utlöst som en
albansk hämndaktion mot icke-albanska
befolkningsgrupper i Kosovo. Ett antal misstänkta
krigsförbrytare har tagit sin tillflykt till
Serbien. Ca 200 000 icke-albaner beräknas ha flytt
från Kosovo till främst Serbien och Montenegro.
Att den internationella KFOR-styrkan står inför en
svår uppgift har tydliggjorts under början av år
2000. Motsättningarna har lett till flera
våldsutbrott mellan serber och kosovoalbaner, Den
internationella närvaron kommer att vara nödvändig
under lång tid.
Makedonien har drabbats hårt av Kosovokrisen, dels
genom att de stora flyktingströmmarna ökat de
etniska spänningarna mellan Makedoniens slaviska och
albanska befolkningsgrupper, dels genom de
ekonomiska följdverkningarna av sanktioner och
bombningar av FRJ. Den FN-styrka (Unpredep) som
tidigare var stationerad i Makedonien fick på grund
av kinesiskt veto i säkerhetsrådet inte förnyat
mandat, utan måste åka hem i början av 1999.
Också Albanien drabbades av Kosovokrisens temporära
flyktingeffekt, men då landet i princip är etniskt
homogent kan man hävda att konsekvenserna varit
mindre där än i Makedonien. Huvudproblemet i
Albanien är alltjämt den anarki och laglöshet som
råder i stora delar av landet, som är Europas
fattigaste land.
I motion 1999/2000:U636 (kd) yrkandena 1 och 3-5
betonas vikten av att återupprätta ett multietniskt
Kosovo och att stärka demokratin. För att åstadkomma
fred och försoning krävs också att de ansvariga för
krigsförbrytelser straffas. Den FN-ledda
administrationen för återuppbyggnad måste vidare på
ett demokratiskt sätt samråda med alla delar av
befolkningen.
Utskottet delar motionärens syn på betydelsen av
att återskapa ett Kosovo där olika
befolkningsgrupper kan leva sida vid sida. De
övergrepp som skett efter det att de kosovoalbanska
flyktingarna återvänt måste fördömas, och det är
viktigt att även de kosovoalbanska ledarna bekämpar
den etniska förföljelsen i ord och handling. Den
albanska befolkningsmajoriteten i Kosovo måste se
att vägen mot en gemenskap i Europa bara kan
anträdas genom tolerans och respekt för andra
folkgrupper. Det internationella samfundet måste
agera på ett kraftfullt och tydligt sätt så att det
kosovoalbanska ledarskapet tar sitt ansvar och
påverkar den egna gruppen i denna riktning.
En stor del av det återuppbyggnadsstöd som
omvärlden ger till Kosovo - och där EU är den
största givaren - syftar till att upprätta
demokratiska institutioner. Det är av största
betydelse att fria och rättvisa val hålls så snart
det är politiskt och tekniskt möjligt. Sannolikt
kommer lokala val att hållas under hösten 2000. Det
är viktigt att valen är väl förberedda och att de
invånare som för närvarande befinner sig på flykt
från Kosovo också bereds möjlighet att delta.
En förutsättning för försoning och stabilitet i
Kosovo är att de individer som gjort sig skyldiga
till krigsförbrytelser och brott mot de mänskliga
rättigheterna ställs inför rätta och döms. Sverige
har bl.a. genom att tillhandahålla särskild expertis
bidragit till att den Internationella tribunalen för
f.d. Jugoslavien ges möjlighet att utreda de
övergrepp som begåtts.
Utskottet fäster också stor vikt vid att
befolkningen i Kosovo känner sig delaktig i
återuppbyggnadsarbetet. En huvuduppgift för FN:s
interimsadministration (UNMIK) är att utveckla
demokratiska och självstyrande institutioner i
Kosovo. I december 1999 lanserades en ny
administrativ struktur, vars syfte är att skapa ökat
medinflytande för lokala representanter, bl.a. genom
att transitionsrådet utvidgas till att omfatta fler
politiska partier.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
1999/2000:U636 (kd) yrkandena 1 och 3-5 kan
besvaras.
I den enskilda motion 1999/2000:U641 (s) understryks
vikten av att FN:s säkerhetsråds resolution 1244
efterlevs, och särskilt att omvärlden respekterar
det forna Jugoslaviens suveränitet.
Utskottet konstaterar i sammanhanget att orsaken
till det internationella samfundets närvaro i Kosovo
var Milosevic-regimens grova övergrepp och etniska
rensning av den albanska befolkningsmajoriteten.
Säkerhetsrådets resolution 1244, som etablerar den
internationella militära och civila närvaron i
Kosovo, bygger på de principer som Federala
Republiken Jugoslavien (FRJ) gav sitt samtycke till
i samband med Belgradregimens trupptillbakadragande
från Kosovo i juni 1999. Resolutionen bekräftar
bl.a. FRJ:s suveränitet och territoriella
integritet. Samtidigt slår resolutionen fast behovet
av att upprätta ett betydande självstyre och en
fungerade självadministration i Kosovo. FN:s mission
i Kosovo (UNMIK) upprätthåller formella kontakter
med FRJ i form av regelbundna möten med dess lokala
samarbetskommitté för Kosovo, men det måste tyvärr
konstateras att Belgradregimen inte har samarbetat
på ett konstruktivt sätt. Utskottet menar att
situationen i första hand visar på behovet av en
demokratisk utveckling i Jugoslavien. Så länge
landet leds av president Milosevic - efterlyst av
den Internationella tribunalen i Haag för
krigsförbrytelser - kommer det inte att vara möjligt
för omvärlden att etablera ett fungerande samarbete
med f.d. Jugoslavien.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
1999/2000:U641 (s) kan anses besvarad.
Motion 1999/2000:U646 (fp) yrkandena 5-7 och 9-11
berör bl.a. romernas situation, nödvändigheten av
att alla befolkningsgrupper skall kunna återvända
till sina hem på Balkan och behovet av en
demokratisk utveckling i alla delar av västra
Balkan.
Utskottet delar motionärernas oro för romernas
svåra situation på Balkan. Denna befolkningsgrupp
utsattes bl.a. för svåra övergrepp efter kriget i
Kosovo och många har tvingats från sina hem. I hela
regionen - och även i andra delar av Europa -
utsätts romerna för en omfattande diskriminering.
Deras situation har tidigare inte uppmärksammats i
vederbörlig grad. I sammanhanget har utskottet med
tillfredsställelse noterat att Sverige inom ramen
för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik
(GUSP) nyligen föreslagit att romernas situation på
Balkan särskilt uppmärksammas.
Utskottet har även samma syn som motionären när de
gäller betydelsen av att återskapa ett multietniskt
Kosovo. Säkerhetsrådets resolution 1244 om Kosovo
framhåller alla flyktingars och internflyktingars
rätt att i säkerhet återvända till sina hem. För att
detta mål skall kunna uppnås måste en säker miljö
tryggas i provinsen, och den internationella
närvaron med militär och polis syftar till just
detta. Erfarenheten från Bosnien-Hercegovina visar
att det internationella samfundet måste ställa
tydliga krav på inblandade parter för att flyktingar
skall kunna återvända till sina hem. Full respekt
för andra befolkningsgruppers rätt att leva i fred
och säkerhet i Kosovo är ett grundläggande krav som
måste ställas på de kosovoalbanska politiska och
militära företrädarna. Den situation som råder i
februari 2000 inger stor oro. Trots omfattande
militära, civila och humanitära insatser från det
internationella samfundet är våldet fortfarande
utbrett, och ett stort antal serber, romer och andra
icke-albanska befolkningsgrupper har sett sig
föranlåtna att fly till andra delar av FRJ och
utomlands. UNHCR bedömer att det för närvarande inte
är möjligt att främja dessa flyktingars
återvändande. Säkerligen kommer det att krävas
uthållighet från det internationella samfundets sida
i detta arbete. Utskottet lägger stor vikt vid att
Sverige fortsätter att vara pådrivande i denna
ytterst viktiga fråga.
Som tidigare konstaterats är den politiska och
ekonomiska utvecklingen i Serbien en orsak till
fortsatt instabilitet på Balkan. Målet att vända
utvecklingen i Serbien står i fokus på EU:s agenda
för västra Balkan. Stora ansträngningar görs för att
verka för en demokratisk utveckling. Sverige stöder
fullt ut det trilaterala samarbete som har
etablerats mellan EU, USA och den serbiska
oppositionen. På uppmaning av den serbiska
oppositionen hävde EU i februari 2000 flygembargot
mot FRJ, samtidigt som sanktioner riktade mot
regimen skärptes.
På liknande sätt samarbetar både EU och USA med
Montenegros regering. Sverige stöder också flera
enskilda organisationer som arbetar för ett civilt
öppet samhälle i Montenegro. Ett stabilt Montenegro
kan utgöra ett positivt bidrag till utvecklingen i
Serbien.
Utskottet delar också motionärens oro för att den
etniska uppdelningen i Bosnien-Hercegovina till
stora delar ännu består. Fredsavtalet som slöts i
Dayton i november 1995 var den bästa kompromiss som
det då kunde nås enighet om. Ett stort problem är
att avtalet ännu inte fullt ut genomförts. I
synnerhet måste de bosniska myndigheterna ta sitt
gemensamma ansvar att ge alla flyktingar som så
önskar möjlighet att under säkra förhållanden
återvända till sina hem samt medverka till att
personer som åtalats av krigsförbrytartribunalen
grips.
Den demokratiska utvecklingen i Kroatien har
stärkts genom de parlaments- och presidentval som
nyligen genomförts. Oppositionens klara valseger i
bägge valen visar att det kroatiska folket vill
bryta med det senaste decenniets auktoritära och
nationalistiska styre. Den nya regeringens signaler
om ökat samarbete med omvärlden och uppfyllande av
internationella åtaganden är goda tecken.
Förhoppningsvis kommer landets nya politiska ledning
i handling att uppfylla de klart formulerade villkor
som EU ställt för ett närmare samarbete:
demokratiska och ekonomiska reformer, genomförande
av Daytonavtalet, fullt samarbete med den
internationella krigsförbrytartribunalen och respekt
för de mänskliga rättigheterna.
Med vad utskottet ovan anfört anses motion
1999/2000:U646 (fp) yrkandena 5-7 och 9-11 vara
besvarad.
4. Turkiet
Kurderna
I motion 1999/2000:U613 (v) anförs att det kurdiska
folket har funnits i sydöstra Turkiet i över 4 000
år. Det finns i dag 24-27 miljoner kurder. Kurdistan
är lika stort som Frankrike, uppdelat på fyra olika
stater - Turkiet, Irak, Iran, Syrien - med små
enklaver i de före detta sovjetiska republikerna i
Kaukasus. I Turkiet bor i dag 15 miljoner kurder, i
Irak 5 miljoner, i Iran mellan 8 och 10 miljoner och
i Syrien omkring 1,5 miljoner. I Europa finns i dag
ungefär 1 miljon kurdiska flyktingar.
Sedan 1984 har den kurdiska befrielserörelsen PKK
fört ett gerillakrig mot den turkiska staten. Den
turkiska staten har svarat med omfattande militära
operationer i den kurdiska delen av Turkiet och även
i grannlandet Irak. Såväl PKK som turkisk militär
har opererat på irakiskt territorium.
Militären i Turkiet har stort politiskt inflytande
samtidigt som Turkiet i dag formellt vill betrakta
sig som en demokrati. Av den statliga budgeten går i
dag ca 60 % till polis och militär. Den statliga
politiken för att utveckla Turkiet har alltid varit
att stödja den västra, turkiska, delen av landet,
vilket medfört att de kurdiska områdena förblivit
underutvecklade. Dessa områden har en svag
infrastruktur, stor arbetslöshet och kännetecknas av
en svag ekonomisk utveckling. En av de viktigaste
anledningarna till att turkiska staten vill
kontrollera de kurdiska områdena är att det finns
stora naturresurser i området, framför allt olja och
vatten.
Mycket av den ekonomiska kris som Turkiet befinner
sig i är orsakad av förtrycket av folkminoriteterna.
Det handlar inte enbart om kurder, utan även om
syrianer, assyrier, armenier och araber. Genom att
systematiskt underlåta att satsa på de kurdiska
områdena i sydöstra Turkiet stimuleras inte
ekonomin.
Motionärerna menar att den turkiska staten måste
bli betydligt försonligare i sin hållning gentemot
den kurdiska befolkningen i landet. De kurdiska
politiska partiernas rätt till att bedriva politiskt
arbete måste erkännas och förverkligas. I motionens
yrkande 1 betonas vikten av att Sverige efter kriget
mellan den turkiska staten och PKK i internationella
forum verkar för förtroendeskapande åtgärder mellan
turkar och kurder.
Det kurdiska folkets rätt till sin kultur måste
också erkännas och omsättas i praktiken. Genom
förtroendeskapande åtgärder måste kurdernas
nationella och kulturella rättigheter garanteras
(yrkande 2). I motionens yrkande 3 krävs att de
kurder som fått sina hem nedbrända under kriget
mellan PKK och den turkiska staten måste få
återvända och få ersättning för förstörd egendom.
Motionärerna menar vidare att alla politiska fångar
måste friges och de som varit soldater i PKK:s armé
ges amnesti (yrkande 4). Vidare bör de
förtroendeskapande åtgärderna resultera i att den
turkiska konstitutionen skrivs om så att den
garanterar kurdernas nationella och kulturella
rättigheter (yrkande 5). Åtgärder bör också syfta
till att ge kurdiska politiska organisationer
möjlighet att verka fritt i det turkiska samhället
(yrkande 6).
Utskottets överväganden
MR-läget i Turkiet kännetecknas fortfarande av
motstridiga tendenser. Till de positiva inslagen hör
de offentliga institutionernas ansträngningar att
komma till rätta med den bristande efterlevnaden av
mänskliga rättigheter. Medierna och icke-statliga
organisationers insatser för att fästa allmänhetens
och regeringens uppmärksamhet på systemets brister
fortsätter. Negativa inslag är de fortsatt
omfattande MR-kränkningarna - ett flertal fall
mycket flagranta och internationellt uppmärksammade.
Trots vittgående löften från den turkiska regeringen
om reformer har de förbättringar som hittills
genomförts varit små. Ett femtiotal personer har
under senare tid gripits på grund av påstått samröre
med PKK. Bland dessa finns tre borgmästare och andra
framträdande oppositionspolitiker. Några av dessa
deltog i samtalen med den svenska delegation, ledd
av utrikesministern, som nyligen besökte Turkiet.
Senare har några frisläppts.
Utskottet konstaterar att Sverige bidrar aktivt,
såväl bilateralt som genom EU, Europarådet, OSSE och
FN, för att påverka den turkiska regeringen så att
situationen för de mänskliga rättigheterna i Turkiet
förbättras. Även i samband med OSSE-toppmötet,
sammanträffade Sveriges utrikesminister med turkiska
människorättsorganisationer, och MR-situationen har
även tagits upp av utskottet i samtal med den
turkiske utrikesministern. Sverige stöder även det
arbete som görs av FN:s flyktingkommissariat, UNHCR,
med att bistå asylsökande och flyktingar som söker
skydd i Turkiet, främst de iranska och irakiska
medborgare, som inte kan få någon varaktig fristad i
Turkiet utan måste evakueras inom ramarna för den
internationella flyktingkvoten.
I syfte att stödja debatt och dialog i Turkiet,
bl.a. om kurdernas och assyrierna/syrianernas
situation, kommer Sverige även fortsättningsvis att
ha kontakter med både turkiska regeringen och olika
människorättsorganisationer. Utskottet menar att
frågan om den kurdiska minoritetens rättigheter i
Turkiet måste lösas på fredlig väg med politiska
medel.
Motion 1999/2000:U613 (v) yrkande 1 får därmed anses
besvarad.
Inom ramen för den kritiska dialogen med den
turkiska regeringen understryks från svensk sida
betydelsen av en fredlig utveckling i sydöstra
Turkiet och hävandet av undantagstillståndet. När
situationen i området förbättras ges möjligheter för
den turkiska regeringen att, delvis med stöd från
EU, satsa på ekonomisk och social utveckling av
regionen och då kommer sannolikt även frågan om
kompensation för förstörd egendom att uppkomma.
Sverige bör verka för att de grundläggande
rättigheter som kurderna liksom
assyrierna/syrianerna har i egenskap av minoriteter,
inklusive deras egendomsrätt och kulturarv, skall
skyddas i enlighet med internationella åtaganden.
Motion 1999/2000:U613 (v) yrkandena 2 och 3 får
därmed anses besvarad.
Sverige stöder en fredlig utveckling i sydöstra
Turkiet och en lösning av kurdfrågan. Frågor som rör
avväpning, demobilisering och reintegrering är
viktiga för en lösning av denna konflikt. Särskilt
angeläget är att ta hänsyn till de barn och ungdomar
som deltagit i politiska och militära aktiviteter,
och därför är satsningar på undervisning och TV- och
radiosändningar på kurdiska särskilt viktiga.
Amnesti, frigivning av fångar och deras
reintegrering i det turkiska samhället måste ske
under beaktande av det straffansvar som kan finnas
men utan att ge avkall på respekten för de mänskliga
rättigheterna.
Med vad ovan anförts anses motion 1999/2000:U613 (v)
yrkandena 4 och 5 besvarad.
Åtgärder som förbättrar yttrandefriheten i Turkiet
är angelägna. Sverige bör fortsatt uppmuntra den
turkiska regeringen till reformer på detta område.
EU kommer genom sitt partnerskap att kunna stimulera
Turkiet att bättre respektera de mänskliga
rättigheterna. Turkiet måste uppfylla
Köpenhamnskriterierna och ge kurdiska, liksom
assyriska/syrianska, politiska organisationer
möjlighet att verka fritt i det turkiska samhället.
Med vad ovan anförts anses motion 1999/2000:U613 (v)
yrkande 6 besvarad.
Ilisuprojektet
I motion 1999/2000:U609 (v) anförs att den kurdiska
staden Hasankeyf är i fara att utplånas genom damm-
och bevattningsprojektet Ilisu. I synnerhet den
kurdiska befolkningen ser beslutet att genomföra
projektet som ett angrepp på sin kultur.
Motionärerna menar att det dammbygge som planeras i
Hasankeyf är ett socialt destruktivt, miljöpolitiskt
skadligt och kulturfientligt projekt. Det hotar ett
kulturarv som inte bara är en angelägenhet för
Turkiet. Projektet har resulterat i omfattande
internationella protester och är en källa till
osämja mellan Turkiet och dess grannar.
I yrkande 1 krävs att Sverige i internationella
forum skall kräva att en noggrann
konsekvensutredning genomförs gällande effekterna av
dammbygget i Hasankeyf och (yrkande 2) verka för att
konsekvensutredningen blir offentlig. Sverige bör
också i EU och andra internationella sammanhang
verka för att ett alternativ till Ilisuprojektet
undersöks (yrkande 3).
Utskottets överväganden
Byggandet av dammar kan ha stor betydelse för
bevattning, kraftproduktion, förhindrande av
översvämningar och annat som hänger samman med ett
lands utveckling, men projekt som Ilisuprojektet
måste noga vägas mot bl.a. kultur- och miljöhänsyn.
Utskottet konstaterar emellertid att det saknas
internationella forum där frågor som
miljökonsekvensutredningar kan drivas, och inom FN-
systemet är möjligheterna små att uppnå samsyn om
regler för konsekvensutredningar.
FN:s generalförsamling antog 1997 resolution 51229,
som avser en internationell vattenkonvention.
Konventionen syftar till att förhindra
internationella vattenkonflikter orsakade av
enskilda länders åtgärder och antogs av 103
nationer. Turkiet, Kina och Burundi var de enda
länder som röstade emot konventionen.
Ilisudammen skall byggas i floden Tigris, nära
Iraks och Syriens gränser. Projektet kommer att göra
det möjligt för Turkiet att stoppa Tigris
vattenflöde i flera månader. Bara att denna
möjlighet finns, menar flera experter, kommer att
leda till ökade spänningar i en redan orolig region.
Dammen kommer att dränka ett sextiotal byar och små
städer.
Uppskattningsvis kommer dammbygget att tvinga 15
000 personer, främst kurder, att flytta. Situationen
försvåras av att det pågår ett krig i området.
Dammens reservoar kommer också att minska Tigris
självrenande förmåga, vilket kan få stora
konsekvenser och bl.a. leda till ökade problem med
malaria.
För svenskt vidkommande har EKN fastställt en
miljöpolicy för sin garantigivning och en plan för
genomförandet. Enligt policyn skall en
miljögranskning göras beträffande den typ/kategori
av projekt som tas upp i yrkandet. För närvarande
håller EKN på att färdigställa riktlinjer för
miljögranskningen. Policyn och riktlinjerna skall
tillämpas fr.o.m. april 2000.
Sverige kommer, inom EU, att verka för att det från
turkisk sida sker en anpassning av lagstiftning på
miljöområdet till EU:s regelverk. Utskottet stöder
till fullo att regeringen, bilateralt och inom EU,
till Turkiet framför sin oro över att Ilisuprojektet
kan komma att resultera i förstörelsen av ett
viktigt kulturarv och understryker vikten av att
alternativa planer tas fram.
Med vad ovan anförts anses motion 1999/2000:U609 (v)
yrkandena 1-3 besvarad.
Armenierna
I flerpartimotion 1999/2000:U651 (v, m, c, fp, mp,
kd) konstateras att armenierna i början av 1900-
talet utgjorde en kristen minoritet i det
sönderfallande ottomanska riket, som under första
världskriget var lierat med Tyskland. Det var i
skuggan av första världskriget som de stora
massakrerna på armenier genomfördes. Den stora
massakern genomfördes 1915. Det finns ingen exakt
statistik när det gäller denna tragedi. Vanligen
brukar man räkna med att mellan 1 och 1,5 miljoner
armenier mördades, direkt eller genom svåra
förhållanden under de deportationer som genomfördes.
250 000 lyckades fly till Ryssland, 200 000
tvingades att bli muslimer och 400 000 flydde till
Syrien. När Kaukasus invaderades av Turkiet 1918
dödades ytterligare 50 000-100 000 armenier.
Motionärerna menar att det är uppenbart att dagens
turkiska regering och politiska system inte kan
lastas för vad som skedde under den tid då
folkmordet på armenierna ägde rum, men anser att
skadestånd till efterlevande rimligen borde betalas
ut av den turkiska staten.
Motionärerna kräver att Sverige i FN och EU verkar
för att dagens Turkiet erkänner folkmordet på
armenierna.
Utskottets överväganden
Utskottet menar att det är angeläget och nödvändigt
med en officiell redovisning och erkännande av
folkmordet på armenierna. 1985 fastslogs i FN och i
Europaparlamentet att det ottomanska riket begått
folkmord på det armeniska folket i början av detta
sekel.
Utskottet anser att ju större öppenhet Turkiet
visar beträffande sitt förflutna desto mer bidrar
det till att stärka Turkiets demokratiska identitet.
Det är därför viktigt att det genomförs
förutsättningslös oberoende internationell forskning
om det folkmord som drabbat den armeniska
befolkningen.
Det vore av stor vikt om det kan utvecklas en ökad
öppenhet och historisk förståelse för händelserna
1915 och därefter. En förbättring härvidlag torde
även få betydelse för stabiliteten och utvecklingen
i Kaukasusregionen i sin helhet.
Med vad ovan anförts anses motion 1999/2000:U651 (v,
m, kd, c, fp, mp) besvarad.
5. Assyriernas/syrianernas situation
I motion 1999/2000:U633 (kd, m) behandlas
assyrierna/syrianernas situation.
Assyrierna/syrianerna är en gammal kristen folkgrupp
i en annars muslimsk omgivning i Mellanöstern. Den
har historiskt men även i nutid upplevt
förföljelser, tortyr, våldshandlingar och etnisk
rensning som tvingat många att fly från sina
hemländer.
Sedan 1960-talet har ca 60 000 assyrier/syrianer
flytt till Sverige från Turkiet, Irak, Iran, Libanon
och Syrien. I dessa länder utgör de i dag en
befolkning på ca 3 miljoner. Totalt räknar man med
att det finns ca 5 miljoner assyrier/syrianer. I dag
erkänns inte assyrierna/syrianerna som etnisk
minoritet i Turkiet. De saknar därmed rätten att
fritt utöva sin religion, sitt språk och sin kultur.
Motionärerna kräver i yrkande 1 att Sverige verkar
för att assyriernas/syrianernas situation förs upp
på EU:s och FN:s dagordningar. I yrkande 2 framhålls
att Sverige inom FN, EU och i direkta kontakter med
den turkiska regeringen bör verka för att
assyrisk/syrianska egendomar tillerkänns sina
rättmätiga ägare. Vidare framhålls i yrkande 3 att
Sverige bör verka för att det assyrisk/syrianska
folket ges erkännande som ett folk.
I motion 1999/2000:U648 (s) konstateras att det är
viktigt att demokratiska stater som Sverige med
kraft och tydlighet reagerar mot de länder som
systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna.
Motionärerna anser att Sverige i internationella
sammanhang, inom EU och FN, bör arbeta för ett
internationellt erkännande av assyrier/syrianerna
som en etnisk folkgrupp samt för deras självklara
rätt att bo kvar i sina hemländer, samt att utöva
sin religion och kultur.
Utskottets överväganden
Sverige verkar bilateralt och inom EU och FN för att
Turkiet och de andra berörda länderna i regionen
vidtar åtgärder för att uppfylla
Köpenhamnskriterierna, som bl.a. rör skydd och
respekt för minoriteter.
I två motioner 1999/2000:U633 (kd) och
1999/2000:U648 (s) behandlas assyrierna/syrianernas
levnadsvillkor i sina hemländer.
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare
beskrivit frågan om assyriernas/syrianernas ursprung
och historia (en bakgrundsteckning vad gäller de
historiska förhållandena ges i utskottets betänkande
1992/93:UU3).
Ett stort antal assyrier/syrianer har fördrivits
från sina hem till följd av stridigheter mellan
islamska fundamentalister och andra grupper liksom
strider mellan turkiska säkerhetsstyrkor och
kurdiska grupper. Den turkiska regeringen har inte
givit grundläggande skydd åt den assyrisk/syrianska
minoriteten. Utskottet har deklarerat att
situationen i Turkiet för assyrier/syrianer är sådan
att den borde ges ökad uppmärksamhet i de forum där
frågor om de mänskliga rättigheterna behandlas.
Utskottet konstaterar att Sverige länge verkat för
att de assyrisk/syrianska kristna - och andra
minoriteter - skall ha möjlighet att utöva sina
grundläggande rättigheter, som bl.a. tillerkänns dem
i FN:s konvention om medborgerliga och politiska
rättigheter och som ratificerats av alla de berörda
staterna (Turkiet, Irak, Syrien, Iran och Libanon).
Sverige ger också stöd till verksamheter som är
inriktade på samarbete och dialog mellan olika
grupper. Detta sker både genom biståndet och genom
multilaterala insatser inom EU och FN.
Utskottet konstaterar att regeringen, senast i
interpellationssvar och påföljande debatt den 28
januari 1999, bekräftat dessa ståndpunkter i frågan.
Med detta avstyrker utskottet motion 1999/2000:U633
(kd) yrkande 2.
Utskottet konstaterar att de assyriskt kristna och
de syrisk-ortodoxa inte erkänns som minoriteter i
Turkiet. Dessa grupper kommer ofta i kläm vid
stridigheter mellan islamska fundamentalister,
turkiska säkerhetsstyrkor och kurdiska grupper.
Sverige bör försöka påverka den turkiska regeringen
att respektera denna grupps rättigheter och verka
för att de grundläggande rättigheter som
assyrierna/syrianerna har i egenskap av en
minoritet, inklusive deras egendomsrätt och
kulturarv, skall skyddas i enlighet med
internationella åtaganden.
Utskottet utgår ifrån att det finns skäl att tro
att beslutet vid Europeiska rådets möte i
Helsingfors att ge Turkiet status som kandidatland
kan leda till konkreta förbättringar för alla i
Turkiet, även de assyriskt kristna och de syrisk-
ortodoxa. Som kandidatland måste Turkiet uppfylla
Köpenhamnskriterierna, bl.a. demokratikravet.
Utskottet har vidare inhämtat att regeringen i detta
sammanhang avser att verka för att EU, i de nya
instrument som beslutades i Helsingfors, ställer
konkreta krav på åtgärder som förbättrar
minoriteternas ställning.
Med detta anses motionerna 1999/2000:U633 (kd)
yrkandena 1 och 3 samt 1999/2000:U648 (s) besvarade.
6. Irak
Sedan Gulfkrigets slut har FN beslutat om ekonomiska
sanktioner mot Irak för att försöka tvinga den
irakiska ledningen att tillåta vapeninspektion för
avveckling av massförstörelsevapen.
I motion 1999/2000:U610 (v) konstateras att de
sanktioner som Irak utsatts för i högre utsträckning
drabbar den vanlige irakiern och mindre Saddam
Hussein och hans regim. Motionärerna menar att när
det gäller livsmedelssanktionerna och
medicinsanktionerna så har FN:s politik framför allt
medfört att fattiga, sjuka och barn fått betala ett
högt pris. Svält och undernäring har blivit en
vardagsföreteelse i Irak, och människor lider av
sjukdomar som skulle kunna botas med tämligen enkel
medicinering.
Även om tillgängligheten på livsmedel ökat efter de
s.k. Olja för mat-överenskommelserna med FN så har
den långvariga bristen på näringsriktig mat och det
allmänt dåliga hälsoläget fått förödande
konsekvenser för en hel generation.
Massarbetslöshet (uppskattningsvis 80 % av
befolkningen) i kombination med skenande inflation
har gjort att miljoner irakiska föräldrar inte kan
ge sina barn ett människovärdigt liv.
Motionärerna menar i 1999/2000:U610 (v) yrkande 1
att för att skapa ett folkligt stöd mot Saddam
Husseins regim och för att skydda de fattigaste
människorna i Irak bör den svenska regeringen verka
för ett fullständigt upphävande av livsmedels- och
medicinsanktionerna. Liknande krav framförs i
flerpartimotion 1998/1999:U625 (v). Vidare krävs i
motion 1999/2000:U610 (v) yrkande 2 att Sverige i FN
verkar för att USA:s och Storbritanniens egenmäktiga
bombande av Irak upphör, samt att regeringen i FN
uppmanas verka för att Unscoms vapeninspektörer ges
möjlighet att komma tillbaka till Irak (yrkande 3).
Utskottets överväganden
Den humanitära situationen i Irak är alltjämt svår
och läget torde bestå så länge regimen inte
uppfyller villkoren för hävandet av sanktionerna.
Infrastrukturen är i mycket dåligt skick. Ett allt
sämre hälsotillstånd bland civilbefolkningen och
brist på mediciner, teknologi, information och
undervisningsmaterial gör att utsatta grupper har
drabbats extra hårt av den sittande regimens vägran
att samarbeta med FN. Bristande samarbetsvilja från
irakiska myndigheter med hjälporganisationer på
plats, inklusive FN, har ytterligare bidragit till
att göra situationen svår för befolkningen. FN:s
humanitäre samordnare bedömer att situationen
ytterligare kommer att förvärras så länge
sanktionerna är i kraft.
Utskottet konstaterar att säkerhetsrådet i december
1999 antog resolution 1284, som bl.a. handlar om
sanktionerna mot Irak. Resolutionen öppnar för
betydande humanitära förbättringar samt innehåller
skrivningar om att häva sanktionerna, förutsatt att
Irak samarbetar. Genom resolution 1284 beslutas
bland annat att taket på irakisk oljeproduktion
slopas och att åtgärder för att möjliggöra ökad
oljeexport skall vidtas. En stor mängd varor för
humanitärt bruk undantas från kravet på godkännande
av sanktionskommittén. Sanktionerna innebär att Irak
var sjätte månad får sälja olja för 5,2 miljarder
dollar och använda dessa pengar för att under
övervakning köpa bl. a. livsmedel och mediciner. Mat
och mediciner har aldrig omfattats av
sanktionsregimen, vilket klargörs i säkerhetsrådets
resolution 661 från 1990.
Resolutionen syftar också till att möjliggöra
utökad export av mat, mediciner och medicinsk
utrustning till Irak. Exporten till Irak skall även
fortsättningsvis ske under övervakning av FN för att
förhindra att varor används för produktion av
massförstörelsevapen. Trots de förbättringar för
Irak som den nya resolutionen innebär har FN:s
sanktioner betytt att livsnödvändiga förnödenheter
inte kan importeras i tillräcklig mängd. Kritiken
mot hur sanktionerna tolkats och implementerats -
främst av USA och Storbritannien - har varit
omfattande och har bl.a. lett till att FN:s egen
samordnare av den humanitära hjälpen i Irak har
avgått. Hans beslut motiverades av att han inte
kunde acceptera sanktionernas förödande effekter på
civilbefolkningen.
Utskottet menar att sanktionerna, som de är
utformade, inte har haft åsyftad effekt bl.a. för
att det inte finns en tillåten politisk opposition i
Irak. Sanktionerna har snarare använts av regimen
att ena befolkningen mot den yttre fienden.
Enligt statistik som tagits fram av FN:s barnfond
Unicef har dödstalet bland Iraks barn mer än
fördubblats. Under 1999 dog 131 irakiska barn under
fem års ålder per tusen, jämfört med 56 barn under
fem år per tusen innan de ekonomiska sanktionerna
infördes.
FN:s säkerhetsråd har hittills vägrat tillåta Irak
att importera reservdelar till sin oljeindustri, men
FN:s generalsekreterare har nyligen uttryckt åsikten
att Irak bör få köpa reservdelar till ett värde av
flera miljoner dollar för att reparera sina
anläggningar och därmed säkra industrins framtid.
Med detta anses motionerna 1999/2000:U610 (v) yrkande 1 och
1998/1999:U625 (v) besvarade.
Genom beslut av USA, Storbritannien och Frankrike
infördes i juni 1991 en "air exclusion zone" för
irakiskt flyg norr om den 36:e breddgraden, och
senare lades därtill ett motsvarande förbud rörande
flygningar söder om den 33:e breddgraden. Syftet är
att skydda civilbefolkningen i norra och södra Irak
mot Saddam Husseins grova övergrepp mot de mänskliga
rättigheterna. För att upprätthålla
flygförbudszonerna har USA och Storbritannien
genomfört aktioner (bombningar) mot militära
installationer i Irak, också mellan dessa zoner.
Utskottet konstaterar att bombningarna fortsätter
och att USA anser att Irak, ännu kränker
flygförbudszonerna.
Det finns inga säkerhetsrådsresolutioner som stöder
dessa flygförbud. Flygförbudszonerna har motiverats
bl.a. med hänvisning till säkerhetsrådets resolution
678, i vilken den amerikanskt ledda koalitionen gavs
ett mandat att använda "alla tillgängliga medel
för att återställa internationell fred och säkerhet
i området". Hänvisningar har också gjorts till
resolutionerna 687 (eldupphör med villkor) och 688
(förtryck av civila, särskilt kurder). Utskottet
menar att dessa resolutioner inte utgör folkrättslig
grund för bombningarna. Utskottet anser det därför
orimligt att bombningarna under dessa
förutsättningar fortsätter.
Sverige har tagit upp detta folkrättsproblem inom
ramen för den allmänna diskussionen i säkerhetsrådet
om situationen i Irak. Under Sveriges period i
säkerhetsrådet dominerades diskussionen av andra och
mer akuta folkrättsliga och politiska problem i
Irak.
Med detta anses motion 1999/2000:U610 (v) yrkande 2
besvarad.
Genom resolution 1284 upprättas ett nytt organ för
vapeninspektion i Irak, United Nations Monitoring,
Verification and Inspection Commission (UNMOVIC).
UNMOVIC ersätter UNSCOM och ges mandat att verifiera
Iraks uppfyllande av resolution 687 vad avser
kemiska och biologiska vapen samt kärnvapen. UNMOVIC
ges samma obegränsade tillträde och tillgång till
information som UNSCOM. Svensken Hans Blix har
utnämnts till ordförande för UNMOVIC. Den svenska
regeringen har meddelat att den kommer att ge Hans
Blix och UNMOVIC sitt fulla stöd i det viktiga
arbetet att eliminera Iraks massförstörelsevapen.
Motion 1999/2000:U610 (v) yrkande 3 anses därmed
besvarad.
7. Iran
I motion 1999/2000:U602 (m) framhålls att sedan den
nuvarande regimen tillträdde i Iran har miljoner
iranier tagit till flykten. Tiotusentals
regimkritiker har avrättats. Stympning, stening och
offentlig prygel förekommer ofta och fortsätter
ännu, trots illusionerna i väst om att regimen
skulle humaniseras.
Motionären anser att Sverige måste ta ett starkt
initiativ i såväl EU som FN för att pressen på
regimen i Teheran skall öka och leda till att
iranierna får den frihet, demokrati och trygghet som
bör vara en självklarhet.
I motion 1999/2000:U616 (kd) uppmärksammas att 13
iranska judar skall ställas inför rätta i Iran för
spioneri för Israels och USA:s räkning. De 13
iranska judarna hålls sedan flera månader i fängelse
och har enligt uppgift utsatts för tortyr. Varken
representanter för Röda korset eller iranska
anhöriga har tillåtits träffa männen som är judiska
lärare och rabbiner.
Motionärerna menar att det finns anledning att
påpeka att det i FN:s allmänna deklaration om de
mänskliga rättigheterna stadgas om religionsfrihet
och om alla människors rätt att "lämna varje land,
inbegripet sitt eget". Det måste gälla även om
resmålet är Israel. En företrädare för Irans
rättsväsende har hävdat att några av de 13 iranska
judar som hotas av dödsstraff för spioneri har
erkänt sina brott.
Enligt iranska uppgifter skall de anklagade inom
kort ställas inför rätta. Det är viktigt att Sverige
kraftfullt agerar för de anklagade iranska judarnas
snara frigivning och fördömer den behandling som de
utsatts för. Krav bör även ställas på att de skall
ha tillgång till advokater och att internationella
observatörer bereds tillfälle att följa rättegången.
I flerpartimotion 1999/2000:U620 (v, s, m, kd, fp,
c, mp) framhålls att för något mer än två år sedan
genomfördes i Iran ett presidentval, vars utgång
väckte stor uppmärksamhet och förhoppningar om
positiva förändringar i landet inklusive större
respekt för mänskliga rättigheter och ett mer
demokratiskt samhällssystem.
I och med valet av Khatami till president stod det
klart att det fanns olika tendenser inom regimen. En
som representerades av presidenten och hans regering
och en annan som företräddes av Khamenei och
ledningarna för säkerhetstjänsten, polisen,
militären och domstolarna. Efter valet av Khatami
blev det därför viktigt att skilja på regeringen och
regimen. Brotten mot de mänskliga rättigheterna har
fortsatt, trots att president Khatami givit sken av
att situationen varit på väg att förbättras.
Presidenten har talat varmt om att stärka kvinnornas
ställning, samtidigt som Khameneis anhängare bl.a.
fortsatt att stena kvinnor för påstådda
äktenskapsbrott och andra förseelser.
Motionärerna menar i yrkande 1 att det är viktigt
att Sverige i dialogen med Iran lägger tyngdpunkt på
brotten mot mänskliga rättigheter särskilt när det
gäller kvinnornas rättigheter. Vidare måste andra
politiska, diplomatiska och ekonomiska punktåtgärder
också vidtas (yrkande 2).
Regimens brist på politisk öppenhet och dess
ekonomiska konservatism har emellertid medfört
ekonomisk stagnation, en omfattande arbetslöshet,
social misär och växande kritik och opposition.
Politiskt och religiöst oliktänkande personer har
drabbats av omfattande förföljelser. I yrkande 3
krävs att Sverige måste verka för att alla politiska
fångar i Iran friges.
När det gäller bevakningen av hur den iranska
regimen respekterar de mänskliga rättigheterna bör
den svenska regeringen verka för att ett FN-kontor
upprättas i Iran (yrkande 4) och Sverige bör med
kraft kräva att FN:s särskilda sändebud för
mänskliga rättigheter i Iran ges möjlighet att
besöka Iran (yrkande 5).
De krafter inom det iranska näringslivet som vill
se en mer dynamisk ekonomisk ordning har hittills
befunnit sig i underläge när det gällt makt och
inflytande. De har ställt sig bakom kraven på större
yttrande- och pressfrihet. Sverige bör i sina
direkta relationer med den iranska regeringen och i
EU- och FN-sammanhang verka för att alla författare
och journalister ges möjlighet att fritt ge ut sina
verk, tidskrifter och tidningar (yrkande 6).
Fyra studenter som utpekats som ledare för
studentdemonstrationerna i somras har dömts till
döden. Rättsprocesserna mot studenterna förlöpte med
anmärkningsvärd snabbhet. Det är tydligt att domarna
mot de fyra studenterna är ett uttryck för det
maktspel som under senare år pågått inom den
islamiska regimen. Sverige bör i olika
internationella organ verka för att omständigheterna
kring flera författares samt en rad politiskt och
religiöst oliktänkande människors död närmare
granskas av en opartisk humanitär organisation
(yrkande 7).
Även i motion 1999/2000:U639 (kd) konstateras att
situationen i Iran sedan Khomeinis maktövertagande
har präglats av förtryck och förföljelse av
oliktänkande och oppositionella. Motionärerna kräver
i yrkande 4 att Sverige i EU och i det
internationella samfundet verkar för skarpa
protester mot förtrycket i Iran och för att
dödsdomarna mot ungdomarna som demonstrerat inte
skall verkställas.
Motion 1999/2000:U640 (s) konstaterar att FN:s
generalförsamling i olika resolutioner har fördömt
den iranska regimen för dess kränkningar av
mänskliga rättigheter särskilt vad gäller förtrycket
av kvinnor, religiöst oliktänkande och minoriteter.
Motionären kräver att Sverige fortsättningsvis i
internationella forum samt i bilaterala kontakter
uppmärksamt följer utvecklingen i Iran och försöker
påverka Iran att leva upp till intentionerna i FN:s
deklaration om mänskliga rättigheter.
Utskottets överväganden
Parlamentsval genomfördes i Iran den 18 februari
2000. Mandaten till den Islamiska Konsultativa
Församlingen ökar från 270 till 290, detta för att
återspegla befolkningsökningen. Vid detta val är det
första gången politiska partier officiellt har
registrerats. Strikt juridiskt är partier emellertid
fortfarande olagliga. Rösträttsåldern har höjts i
samband med valet från 15 år till 16 år. Trots denna
förändring är Irans valmanskår den yngsta i världen.
Utskottet menar att det stora valdeltagandet vid
parlamentsvalet den 18 februari visar på det iranska
folkets önskan om demokrati och reformer.
Valdeltagandet var det högst någonsin, 87%, och
flera kvinnor fanns bland de kandidater som fått
flest röster. Den sittande presidenten Khatamis
liberala falang, den försiktigt reformsinnade
Islamiska deltagarfronten, har i valet fått en klar
majoritet.
Även om det är långt kvar till full demokrati
välkomnar utskottet att valet kunde hållas under
förhållandevis fria och lugna former, och det väcker
förhoppningar om att Iran nu kan fortsätta på den
inslagna vägen mot politiska och sociala reformer
och ett rättssamhälle som respekterar de mänskliga
rättigheterna.
Situationen i Iran behandlas sedan 1982 i FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna.
Kommissionen har också utsett en rapportör för
landet, och det behandlas även i en återkommande
resolution i FN:s generalförsamling. EU har under
flera år varit initiativtagare till en resolution i
MR-kommissionen om MR-läget i Iran. Denna baseras på
information och rekommendationer som MR-rapportören
gjort. Trots att vissa framsteg kan noteras
framhålls det dock i resolutionen att de mänskliga
rättigheterna fortsatt kränks i Iran. Det förekommer
ett stort antal avrättningar i strid med
internationella normer, fall av tortyr och grymma
former av straff, inkluderande offentlig amputering,
stening och avrättning. Diskrimineringen av
religiösa minoriteter fortsätter också. Förföljelse
av vissa journalister, författare och religiöst
oliktänkande som försöker nyttja sin yttrandefrihet
har inte heller upphört.
De inbyggda institutionella svårigheterna och det
politiska motståndet till trots, finns det tecken på
att Iran, mycket sakta, genomgår förändringar som på
sikt också bör kunna medföra förändringar på MR-
området.
I motion 1999/2000:U602 (m) krävs att Sverige visar
fasthet i agerandet mot Iran och verkar för att Iran
följer FN:s stadgar om mänskliga rättigheter. I
motion U620 (v, s, m, kd, c, fp, mp) anförs i
yrkande 1 att regeringen bör verka för att EU i den
kritiska dialogen med Iran lägger tyngdpunkten på
frågan om brott mot de mänskliga rättigheterna, i
synnerhet vad gäller kvinnornas situation, och i
yrkande 2 anförs att regeringen bör överväga
politiska, ekonomiska och diplomatiska punktåtgärder
som del av den kritiska dialogen.
Utskottet konstaterar att Iran har tillträtt
centrala konventioner på området för de mänskliga
rättigheterna och att landet självfallet därför är
förpliktat att följa sina åtaganden beträffande
dessa.
Utskottet delar regeringens åsikt att frågor som
rör MR, demokrati, yttrandefrihet samt kvinnors,
barns och minoriteters rättigheter skall utgöra
centrala frågor i de samtal som Sverige för med
företrädare för den iranska regeringen. Utskottet
konstaterar också att dessa frågor ingår i den
politiska dialog som EU har återupptagit. Det
instabila politiska läget och det ökande antalet
avrättningar betyder att Iran fortfarande är en
riskfylld plats för politiskt oppositionella,
religiöst oliktänkande och kvinnor som flytt undan
anklagelse för äktenskapsbrott. Utskottet
konstaterar vidare att Sverige stöder den
återupptagna och fördjupade dialogen mellan EU och
den iranska regeringen i syfte att få till stånd
större respekt för de mänskliga rättigheterna och
ökad demokrati samt utgår från att förutsättningarna
för denna kritiska dialog fortlöpande prövas av
regeringen. Utskottet har erfarit att Sverige
tillsammans med övriga EU-stater avser att ge stöd
till en positiv utveckling. Sverige är
medförslagsställare till de resolutioner som EU
lägger fram om situationen i Iran i FN:s
generalförsamling i samband med MR-kommissionens
möte. Utskottet menar att politiska, ekonomiska och
diplomatiska punktåtgärder enbart skall vidtas vid
exceptionella tillfällen. En generell utgångspunkt
bör vara att dialog är att föredra framför
isolering.
Med detta anser utskottet motionerna 1999/2000:U602
(m) och 1999/2000:U620 ( v, s, m, kd, c, fp, mp)
yrkandena 1 och 2 besvarade.
Utskottet konstaterar att frågan om de
spionanklagade judarna vid ett flertal tillfällen
berörts med iranska företrädare. Senast skedde det i
januari 2000 under ett samtal mellan representanter
för Utrikesdepartementet och den iranske
ambassadören.
Sverige och övriga EU-länder har till Iran mycket
starkt uttryckt sin oro över de iranska medborgare,
såväl judar som andra, som anklagats och fängslats
för spioneri. Det är av största vikt att de
anklagade tillförsäkras en rättvis och öppen
rättegång.
Utskottet har inhämtat att Sverige undersöker
möjligheterna att vara representerat under
rättegången och förutsätter att regeringen även
fortsättningsvis kommer att bevaka
händelseutvecklingen.
Med detta anses motion 1999/2000:U616 (kd) besvarad.
Utskottet kan konstatera att regeringen verkar för
att samtliga politiska fångar som utövat fredlig
verksamhet skall släppas och att övriga ska dömas
efter rättegångar som uppfyller de krav som finns i
MR-instrumenten. Sverige bör driva linjen att
rättegångarna skall vara öppna och rättvisa, att de
skall genomföras med respekt för mänskliga
rättigheter och att straffen måste stå i proportion
till de brott som de anklagade befinns vara skyldiga
till.
Med detta anses motion 1999/2000:U620 (v, s, m, kd,
c, fp, mp) yrkande 3 besvarad.
Utskottet har inhämtat att FN-kontor inrättas i
samförstånd med landet i fråga. Med hänsyn till
detta torde det vara mycket svårt att upprätta ett
särskilt FN-kontor för mänskliga rättigheter i Iran.
Generellt sett är vi i Sverige tveksamma till
inrättandet av särskilda MR-kontor eftersom det i de
flesta fall ur många synpunkter är att föredra att
MR-arbetet integreras i övrig FN-verksamhet i
landet. I Iran finns i dag ett stort antal FN-
organisationer representerade.
I de diskussioner om mänskliga rättigheter som
Sverige kontinuerligt för med iranska företrädare
har frågan om FN:s MR-sändebuds (Copithorne)
möjlighet att resa till Iran tagits upp vid
upprepade tillfällen. Sverige är medförslagsställare
till de resolutioner som EU lägger fram om
situationen i Iran i FN:s generalförsamling och i
samband med MR-kommissionens möten. Ett självklart
krav i dessa är att FN:s sändebud skall beredas
tillfälle att besöka Iran.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U620 (v,
s, m, kd, c, fp, mp) yrkandena 4 och 5 besvarad.
Utskottet har inhämtat att i de diplomatiska och
officiella kontakter som Sverige och Iran har tas
frågan om fängslade författare kontinuerligt upp.
Frågan berörs också i FN:s MR-resolution om Iran och
i samband med MR-kommissionens möten.
Vidare konstaterar utskottet att utrikesministern
fördömt morden på ett antal iranska författare så
snart dessa dåd blivit kända. Trots att vissa
gripanden skett under vintern 1999 har det förblivit
oklart vem eller vilka som ligger bakom morden. UD
följer frågan noga.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U620 (v,
s, m, kd, c, fp, mp) yrkandena 6 och 7 besvarad.
EU var förslagsställare till den resolution rörande
Irans kränkningar av de mänskliga rättigheterna som
antogs av FN:s generalförsamling den 18 november
1999 och som bygger på resolutionen från
kommissionen för de mänskliga rättigheterna som
antogs i april 1999. Sverige har varit pådrivande i
detta arbete. Utskottet utgår från att Sverige även
i fortsättningen kommer att arbeta bilateralt, samt
genom EU och FN, för att försöka förmå den iranska
regeringen att förbättra sin inställning till
respekten för de mänskliga rättigheterna.
Utskottet ser mycket allvarligt på den information
som tyder på att två personer som greps i samband
med sommarens studentoroligheter skall ha dömts till
döden. Det har inte varit möjligt att få en
officiell bekräftelse på dessa uppgifter. Utskottet
menar att det är oacceptabelt att människor som
demonstrerar för reformer och förändring grips och
riskerar att dömas till döden. Arbetet mot
dödsstraffet har länge varit en prioriterad fråga
för Sverige. Som en integrerad del i sin policy
verkar EU-länderna mot dödsstraffets tillämpning
samt agerar gemensamt för dödsstraffets universella
avskaffande. Skulle det visa sig att informationen i
iransk press om fastställda dödsdomar mot de
personer som greps i samband med sommarens
studentoroligheter är korrekt kommer Sverige att
verka för att dödsstraffen inte verkställs.
Utskottet anser att det är viktigt att Sverige
bilateralt, genom EU och i andra internationella
organisationer upprätthåller kontakten med den
politiska ledningen i Iran.
Med detta anser utskottet motionerna 1999/2000:U639
(kd) yrkande 4 och 1999/2000:U640 (s) besvarade.
8. Afghanistan
I motion 1999/2000:U612 (v) konstateras att den
extrema fundamentalism som genomsyrar det afghanska
samhället går väsentligt längre än i andra
islamitiska stater.
Motionärerna menar att det är alla demokraters
uppgift att protestera mot förtrycket, orättvisorna
och de fasansfulla straffen mot kvinnor i
Afghanistan. Sverige bör, genom sitt arbete i FN, EU
och andra internationella forum, särskilt
uppmärksamma brott mot kvinnors rättigheter i
Afghanistan.
Även i motion 1999/2000:U649 (kd) konstateras att
Afghanistan alltmer isolerats från omvärlden och att
den för flickor/kvinnor tidigare dåliga situationen
har blivit ännu sämre.
Motionären menar att den negativa utvecklingen i
Afghanistan i synnerhet kommit att påverka kvinnans
situation och kräver i yrkande 3 att Sverige på
olika sätt lyfter fram situationen för
flickor/kvinnor i Afghanistan.
Utskottets överväganden
MR-läget i Afghanistan inger fortsatt stor oro.
Omvärlden har tvingats bevittna hur respekten för de
mänskliga rättigheterna och internationell humanitär
rätt åsidosatts av de stridande parterna. Kriget har
medfört att yttrande-, tryck-, församlings- och
föreningsfrihet saknas. Kvinnor hindras från att
arbeta utanför hemmet och flickor från att gå i
skolan. Anklagelser om massavrättningar har
förekommit i samband med talibanernas inmarsch i
Mazar-i-Sharif under sommaren 1998.
Utskottet menar att Sverige bör ta kraftigt avstånd
från och fördöma kränkningar av kvinnor och flickor
var de än förekommer. Sverige agerar internationellt
för att öka uppmärksamheten kring brott mot kvinnors
rättigheter i Afghanistan, framför allt i och genom
FN, EU och Afghanistan Support Group, samt genom
stöd till frivilligorganisationer som Svenska
Afghanistankommittén. Sverige har agerat såväl i
FN:s kvinnokommission som i FN:s kommission för
mänskliga rättigheter för att hänvisningarna till
kränkningarna av flickors och kvinnors rättigheter
skall bli så tydliga som möjligt i de olika
dokumenten.
EU:s gemensamma ståndpunkt avseende Afghanistan
uppmärksammar särskilt kvinnors rättigheter och
fördömer även den fortsatta könsdiskrimineringen i
Afghanistan. I ståndpunkten slås även fast att
unionen skall uppmana de afghanska fraktionerna "att
erkänna, skydda och främja mäns och kvinnors lika
rättigheter och värdighet, inbegripet tillgång till
utbildning och hälsoinrättningar, sysselsättning,
personlig säkerhet och frånvaro av övergrepp och
trakasserier samt framhålla vilka negativa följder
diskriminerande politik får för en verksam
tillförsel av bistånd".
Svenska Afghanistankommittén har alltsedan den
sovjetiska ockupationen, med betydande stöd från
Sida, på ett förtjänstfullt sätt förmedlat
humanitärt bistånd till den afghanska befolkningen
och verkat för att flickor och kvinnor skall få
tillgång till utbildning och hälsovård.
Ett av de stora problemen vad gäller Afghanistan är
att landet har befunnit sig i krig under de senaste
20 åren och under största delen av den tiden saknat
en legitim regering. Få personer från vår del av
världen har besökt Afghanistan under de senaste
åren, och framför allt talibanregimen har medvetet
isolerat den afghanska befolkningen från påverkan
och intryck utifrån. Därmed har möjligheterna varit
begränsade att utifrån påverka situationen vad
gäller kvinnans ställning i samhället. Det finns
emellertid indikationer på att läget i de av
talibanregimen kontrollerade delarna av Afghanistan
stabiliserats något.
Med detta anser utskottet motionerna 1999/2000:U612 (v) och
1999/2000:U649 (kd) yrkande 3 besvarade.
9. Palestina och Israel
I motion 1999/2000:U622 (v) konstateras att den
bosättningspolitik som Israel inledde efter
sexdagarskriget 1967 har blivit alltmer politiskt
explosiv. Det finns i dag unga israeler som är födda
och uppvuxna i bosättningar på ockuperat område.
Motionärerna menar att hos palestinierna har
bosättningspolitiken skapat stor bitterhet. Löften
till dem har genom åren givits och svikits och både
gerillakampen och intifadan har skördat offer. I de
palestinska områdena förekommer att myndigheter
tillgriper tortyr och dömer människor till döden.
Motionärerna kräver i yrkande 1 att Sverige i sina
kontakter med PLO och de palestinska myndigheterna
är vaksamt vad gäller brott mot mänskliga
rättigheter i de palestinska områdena.
Vidare konstateras att Israels nuvarande
justitieminister har deklarerat att han är en
bestämd motståndare till administrativa
frihetsberövanden (dvs. utan rättegång), vilket
varit en metod i förtrycket av palestinierna.
Fortfarande har dock den israeliska militären stora
möjligheter att terrorisera palestinierna. Den
historiska erfarenheten visar att freden liksom
demokratin måste erövras varje dag. När situationen
är labil och en regering som Baraks innehåller
motstridiga element krävs att de krafter som kämpar
för fred, försoning och demokrati får stöd utifrån.
Sverige bör, för att stödja palestiniernas rätt till
självbestämmande och fredssträvandena, påtala och
fördöma de övergrepp som fortfarande begås av
israeliska trupper i de ockuperade områdena (yrkande
2).
Utskottets överväganden
Grundläggande mänskliga rättigheter respekteras inte
av den israeliska statsmaktens organ på de
ockuperade områdena. Tortyr förekommer. Palestinier
blir i samband med gripanden regelbundet föremål för
brutala förhörs-metoder. Godtyckliga
frihetsberövanden förekommer i icke ringa
omfattning. Instrumentet administrativt häkte
utnyttjas av israeliska myndigheter för att utan
anklagelser eller åtal fängsla personer. Antalet
incidenter med konfrontation mellan israeler och
palestinier har emellertid minskat.
Den palestinska myndigheten har å sin sida
åsidosatt rättssäkerheten och kringskurit
yttrandefriheten. Journalister har arresterats.
Godtyckliga frihetsberövanden förekommer och ett
stort antal personer befinner sig i häkte utan åtal.
"The Basic Law", som stadfäster demokratiska
grundprinciper och respekten för de mänskliga
rättigheterna, har ännu inte ratificerats. EU:s MR-
utbildning för polisen börjar dock ge positivt
resultat.
Utskottet konstaterar att Sverige kritiserar
kränkningar av de mänskliga rättigheterna som
israeliska myndigheter begått och begår mot
palestinier. Detta har t.ex. gällt olika former av
tortyr. Även den israeliska bosättningspolitiken har
kritiserats då den strider mot folkrätten. Den
fjärde Genèvekonventionen tillåter inte en
ockupationsmakt att flytta över delar av sin
civilbefolkning till ockuperat område. I dag finns
ca 170 000 judiska bosättare på Västbanken,
inklusive östra Jerusalem och i Gaza.
I ett tal inför det palestinska lagstiftande rådet
den 27 januari 1998 underströk dåvarande svenske
biståndsministern att Sverige förväntar sig att
palestinierna förhindrar sådana överträdelser av de
mänskliga rättigheterna som ägt rum på de
palestinska självstyrande områdena. Kränkningarna
omfattade bl.a. administrativt frihetsberövande utan
rättslig prövning och tortyr i palestinska
fängelser. Han tillade att rättssystemet behöver
förbättras.
Vad gäller den palestinska myndighetens brott mot
mänskliga rättigheter har Sverige genom sitt
medlemskap i EU medverkat till att demarcher gjorts
i olika ärenden. EU-länderna gjorde exempelvis en
gemensam demarche med anledning av fängslandet i
december 1999 av en grupp personer som skrivit under
'upprop 20' eller "A cry for the homeland", i vilken
anklagelser framfördes mot palestinska myndigheten
för korruption och brott mot mänskliga rättigheter.
Samtliga fängslade frigavs senare. Andra EU-
demarcher har gällt genomförande av dödsdomar och
att dödsstraff över huvud taget förekommer i
straffskalan.
Utskottet menar att det är viktigt att Sverige även
fortsättningsvis påtalar brott mot de mänskliga
rättigheterna vare sig de begås av Israel eller den
palestinska myndigheten. Vilket tillvägagångssätt
som bör utnyttjas beror på ärendets karaktär.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U622 (v)
yrkandena 1 och 2 besvarade.
10. Fallet Mordechai Vanunu
I motion 1999/2000:U617 (mp) behandlas situationen
för kärnteknikern Mordechai Vanunu, som för 13 år
sedan kidnappades och dömdes för att han avslöjat
Israels hemliga förberedelser för
kärnvapentillverkning i kärnanläggningen Dimona.
Praxis inom israelisk fångvård är att fångar
frisläpps efter att ha avtjänat två tredjedelar av
ådömd strafftid. I Mordechai Vanunus fall har denna
praxis ännu inte tillämpats.
Motionärerna menar i yrkande 1 att Sverige i sina
kontakter med Israel måste kräva efterlevnad av
konventionen om de mänskliga rättigheterna i fallet
Mordechai Vanunu och i yrkande 2 att Sverige, om
situationen för Vanunu inte klart förbättras, bör
föra upp frågan på FN:s agenda om brott mot de
mänskliga rättigheterna.
Utskottets överväganden
Utskottet har inhämtat att strängare villkor gäller
för Vanunus fångenskap än för andra fångar.
Företrädare för den israeliska fängelsemyndigheten
förnekar emellertid att Mordechai Vanunu på något
sätt skulle särbehandlas.
Sveriges ambassad i Tel Aviv håller sig
kontinuerligt underrättad om Mordechai Vanunus
situation, och statsminister Göran Persson berörde
också Vanunu under sina samtal i samband med sitt
besök i Israel.
Utskottet delar motionärernas oro och konstaterar
att utrymmet för omvärldens agerande är begränsat i
nationella angelägenheter men menar att det är
betydelsefullt att Sverige noga följer fallet
Vanunu. Det är viktigt att säkerställa att Vanunu
behandlas i enlighet med de grundläggande
internationella MR-konventionerna som Israel har
ratificerat. De mekanismer som finns inom FN är
inriktade på teman eller landinsatser och inte på
enskilda fall, vilket gör det svårt för Sverige att
ta upp Vanunus fall i FN.
Israel har inte anslutit sig till det fakultativa
protokollet till FN:s konvention om medborgerliga
eller politiska rättigheter som ger möjlighet till
ett individuellt klagomålsförfarande.
Därmed anser utskottet motion 1999/2000:U617 (mp)
yrkandena 1 och 2 besvarad.
11. Algeriet
I flerpartimotion 1999/2000:U621 (v, kd, c, fp, mp)
konstateras att i många länder fortsätter brotten
mot de mänskliga rättigheterna utan omvärldens
insyn. Våldet i Algeriet har pågått i åtta år utan
att omvärlden reagerat, konflikten har inte ens
kommit upp på dagordningen i FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna. De åtgärder som president
Bouteflika vidtagit har bl.a. omfattat amnestier,
men inte fört med sig ett slut på konflikten.
Motionärerna menar att det internationella
samfundet aktivt måste stödja de fredskrafter som
finns i Algeriet. Folkomröstningen i september 1999
och ansträngningarna att få med militanta muslimer i
demokratiseringsarbetet är lovvärda initiativ och
förhoppningsvis början till en positiv utveckling. I
yrkande 4 krävs att Sverige i FN, EU och andra
internationella forum verkar för att en delegation
ges möjlighet att besöka och undersöka våldet i
Algeriet och andra länder där brott mot mänskliga
rättigheter begås.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att FN:s generalsekreterare
har tagit initiativ till att tillsätta en grupp av
"eminent persons" med uppdrag att besöka Algeriet
för att sammanställa en rapport om MR-situationen i
landet. Ett första besök genomfördes under juli
1998. Gruppen mötte en rad företrädare för den
algeriska regeringen, representanter för medier och
olika religiösa organisationer. Generalsekreteraren
bedömde besöket som en framgång och ett steg i rätt
riktning. Sverige stöder aktivt gruppens fortsatta
arbete.
Sverige har också i säkerhetsrådet och inom ramen
för MR-kommissionens arbete i Genève uppmärksammat
MR-situationen i Algeriet. Det är utskottets mening
att det är viktigt att i det internationella
samfundet visa en öppenhet i dialogen med alla
parter i Algeriet. Samtidigt borde det vara ett
algeriskt egenintresse att visa öppenhet mot
omvärlden.
Utskottet har inhämtat att EU och Sverige enskilt,
liksom många andra länder inom EU-kretsen,
uppmärksamt följer utvecklingen i Algeriet. För
närvarande sonderas vilka möjligheter det finns att
förmå Algeriet att mer villigt samarbeta med det
internationella samfundet om att nå ett slut på det
politiska våldet. Sverige har också tagit initiativ
till att stödja direkta kontakter mellan de civila
samhällena i de bägge länderna; bl.a. besökte
utskottets ordförande Algeriet under 1998. Algeriska
parlamentariker har på liknande sätt uttryckt
intresse av att besöka Sverige.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motion
1999/2000:U621 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 4
besvarad.
12. Västsahara
I flerpartimotion 1999/2000:U624 (v, s, m, kd, c,
fp, mp) konstateras att i och med Kofi Annans
tillträde som FN:s generalsekreterare nåddes i
Houston en överenskommelse mellan Polisario och
Marocko om hur en folkomröstning skall gå till.
Registreringen av röstberättigade planerades vara
klar i juni 1998. Denna procedur är emellertid ännu
inte slutförd på grund av marockansk
obstruktionspolitik.
Enligt den uppgörelse som gjordes i Houston 1998
skulle en internationell truppstyrka också röja de
minfält som finns i Västsahara. Till största delen
skulle den bestå av pakistanska och svenska
minröjare. Även detta arbete förhalades av den
marockanska regeringen. Den svenska minröjarstyrkans
arbete försenades genom att de marockanska
myndigheterna förhindrade att den svenska truppen
fick sin utrustning i tid.
Identifieringsprocessen har försenats men inleddes
på nytt i juni 1999. En månad senare
offentliggjordes den första provisoriska vallängden.
Överklagningsärenden skall vara behandlade till
februari år 2000. I mars 2000 inleds den s.k.
övergångsperioden med att den slutgiltiga
röstlängden offentligörs och repatrieringen av
flyktingar och deras närmaste släktingar påbörjas.
Repatrieringen av flyktingar beräknas vara avslutad
den 10 juli, varefter folkomröstningskampanjen
börjar. Ett referendum planeras äga rum den 31 juli
år 2000.
I och med att övergångsperioden och repatrieringen
inleds ändras FN-styrkornas mandat. Styrkan kommer
att utökas från 200 till 1 850 personer. Även de
polisiära insatserna planeras att utökas i samband
med att repatrieringen inleds. Man kommer inte bara
att övervaka vapenvilan utan även stödja
demobilisering och tillbakadragande. Motionärerna
menar i yrkande 1 att Sverige i FN bör verka för att
förstärka FN:s insatser under den svåra och känsliga
repatrieringsperioden, folkomröstningen och
demilitariseringen av Västsahara.
Erfarenheter visar att de folkomröstningar som
varit mest framgångsrika har varit de som föregåtts
av lång valövervakning. Det bästa exemplet är
Sydafrika där valövervakare från Sverige och andra
länder fanns på plats redan fyra månader före valet.
Motionärerna menar att det i riksdagen finns ett
starkt och brett stöd för ett demokratiskt
Västsahara. Sverige bör göra allt för att
folkomröstningen genomförs på ett korrekt sätt och
att Västsahara går en trygg och demokratisk framtid
till mötes. Sverige bör genom sitt agerande i FN och
andra internationella organisationer verka för att
få fram så många och erfarna valobservatörer som
möjligt från dessa organisationer ( yrkande 2).
Det är viktigt att Sverige agerar för ett fortsatt
internationellt stöd för demilitarisering och för
uppbyggnad av ett demokratiskt Västsahara. Stödet
till Västsahara handlar inte bara om valövervakning.
Motionärerna menar i yrkande 3 att Sverige även bör
ge stöd till den befolkning som skall förflyttas
från Algeriet och andra länder för att anpassa sig
till ett normalt liv i hemlandet. Det kommer bl.a.
att behövas stöd till skolor och sjukhus och till
uppbyggnaden av ett civilt samhälle.
Utskottets överväganden
Det görs från svensk sida betydande insatser på det
humanitära området i Västsahara. Ett antal
frivilligorganisationer är verksamma för att
underlätta för de många flyktingar som sedan lång
tid vistas i läger. Det sammanlagda biståndet från
Sverige till västsahariska flyktingar uppgick 1998
till i storleksordningen 50 miljoner kronor. Det
svenska stödet har kanaliserats via internationella
och enskilda organisationer
I motion 1999/2000:U624 (v, s, m, kd, c, fp, mp)
noteras att den försenings- och förhalningspolitik
som den marockanska regeringen hittills bedrivit
inte bådar gott inför den kommande folkomröstningen.
FN har på senaste tiden konstaterat att
folkomröstningen i Västsahara är längre från ett
genomförande än tidigare. Sverige bör på alla sätt,
inte minst inom FN, verka för att folkomröstningen
äger rum under år 2000.
Utskottet konstaterar att regeringen har förklarat
sig positiv till att sända valobservatörer när
folkomröstningen om Västsaharas framtid äger rum.
Behovet av valobservatörer kommer att bli stort.
Sverige bör verka för att valövervakningen planeras
och påbörjas i god tid före valet och i FN och EU
verka för att många och erfarna valobservatörer
bereds tillfälle att delta. Sverige har givit
kontinuerligt stöd åt FN:s ansträngningar att
implementera fredsplanen och den s. k.
Houstonöverenskommelsen samt åt strävandena att se
till att en folkomröstning i Västsaharafrågan äger
rum i enlighet med planen. Detta stöd har tagit sig
praktiskt uttryck i svenskt deltagande i Minurso
genom civilpolis- och minröjningsinsatser.
Utskottet har också understrukit vikten av att
UNHCR ges möjligheter att gå vidare i
förberedelserna för flyktingåtervändande, vilket är
speciellt viktigt då det gäller registrering av
röstberättigade. På svenskt initiativ har därför EU
uttalat sin oro över att den tidtabell som lagts in
i fredsplanen inte kommer att hållas och att en
lösning av Västsaharafrågan därmed sätts i fara.
Utskottet förutsätter att regeringen även
fortsättningsvis tydligt agerar för att
folkomröstningen skall kunna genomföras enligt
tidigare fastställd tidsram.
Motion 1999/2000:U624 (v, s, m, kd, c, fp, mp)
yrkande 2 anses därmed besvarad.
Utskottet har inhämtat att FN har förlängt Minursos
mandat och att Sverige - när folkomröstningen till
slut kan genomföras - har planerat för deltagande i
valövervakning strax innan och efter själva
valdagen. Annan övervakning, såsom skedde i fallet
Sydafrika, kan lämpligast ske med hjälp av
frivilligorganisationer. Forum Syd har t.ex.
presenterat ett konkret projektförslag och anhållit
om medel för att utföra sådan övervakning under
förutsättning att den godkänns av FN.
Sida har haft en preliminär diskussion om stöd till
Västsahara efter folkomröstningen. Då det inte går
att förutse hur området kommer att styras i
framtiden - full självständighet eller autonomi inom
Marocko - kan ingen noggrannare planering göras i
dagsläget.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U624 (v,
s, m, kd, c, fp, mp) yrkandena 1 och 3 besvarad.
13. Etiopien och Eritrea
I motion 1999/2000:U623 (v) konstateras att kriget
mellan Eritrea och Etiopien är destabiliserande för
regionen. Efter ett långt krig för Eritrea och en
lång period av interna oroligheter var
förhoppningarna stora att de båda länderna skulle
kunna leva fredligt och med ömsesidigt utbyte. Det
nya kriget har emellertid kostat tusentals
människoliv och stora ekonomiska tillgångar har gått
förlorade på båda sidor. Vissa bedömare menar att
kriget har medfört att den etiopiske presidenten
genom kriget har lyckats ena det tidigare splittrade
Etiopien. Samtidigt finns det organisationer och
rörelser som befinner sig i stark opposition mot den
etiopiska regeringen, bl.a. OLF, oromofolkets
befrielseorganisation.
Motionärerna menar i yrkande 1 att Sverige i FN och
i andra internationella organisationer bör arbeta
för att ge stöd till kampen för fred mellan Etiopien
och Eritrea och medverka till att de båda länderna
skall kunna gå vidare på en väg av gemensam
kulturell och ekonomisk utveckling.
I yrkande 2 krävs att Sverige i sina kontakter med
den etiopiska regeringen skall verka för att
Etiopien upphör med sin deportationspolitik av
eritreaner och i stället skapar möjligheter för de
förvisade eritreanerna att återvända och verka som
tidigare i Etiopien.
Utskottets överväganden
Konflikten Etiopien-Eritrea
Utskottet konstaterar att den humanitära situationen
i både Etiopien och Eritrea är mycket allvarlig och
att häftiga strider, med stora lidande för
civilbefolkningen, återigen blossat upp mellan de
båda länderna. Konflikten har medfört uppkomsten av
ungefär en halv miljon internflyktingar i de bägge
länderna. Därutöver har Etiopien genomfört
omfattande deporteringar av i landet bosatta
eritreaner. I ett svar på en riksdagsfråga om kriget
mellan Etiopien och Eritrea i november 1999 noterade
utrikesministern att deporteringarna alltjämt pågår.
Sverige har vid flera tillfällen tagit upp
deporteringarna i samtal med etiopiska
regeringsföreträdare. Även EU har i uttalanden och
demarcher behandlat frågan och betonat att båda
parter måste följa internationell humanitär rätt och
reglerna om mänskliga rättigheter. Utskottet menar
att Sverige i sin roll som en betydande bi- och
multilateral biståndsgivare måste utöva det
inflytande detta kan ge.
Utskottet konstaterar att den afrikanska
enhetsorganistationens (OAU) ansträngningar att
finna en fredlig lösning på konflikten mellan
Etiopien och Eritrea resulterat i en fredsplan som
består av tre olika dokument: ramavtalet,
modaliteterna för ramavtalets genomförande och de
tekniska arrangemangen. Eritrea har förklarat sig
kunna acceptera alla tre dokumenten. Etiopien
accepterar endast ramavtalet och modaliteterna.
Medlingsprocessen under OAU:s ledning fortsätter för
att finna en för bägge parter acceptabel lösning på
konflikten. Utskottet menar att arbetet med en
demarkering av gränsen mellan de båda länderna bör
ges hög prioritet.
FN:s säkerhetsråd, EU och Sverige stödjer alla
OAU:s medlingsförsök. Det råder enighet om att OAU
även framgent bör ha ledningen i fredsprocessen och
att inga nya parallella förhandlingsspår för
närvarande bör igångsättas som kan försvåra OAU:s
fortsatta medlingsansträngningar.
Sverige har, bilateralt och genom FN, sedan
konflikten haft en kontinuerlig kontakt med
regeringsrepresentanter från båda länderna. Vid
samtalen och biståndsförhandlingarna med de bägge
länderna har Sverige betonat betydelsen av en
fredlig lösning av konflikten.
Etiopien
Alltjämt finns stora brister vad gäller respekten
för de mänskliga rättigheterna i Etiopien.
Arresteringar av journalister och oliktänkande
förekommer. Oppositionen, som har svårigheter att
verka och som alltmer har kommit att marginaliseras,
har i hög grad bojkottat hittills genomförda val.
Ingen substantiell dialog förekommer för närvarande
mellan regering och opposition. Domstolarna är svaga
och överbelastade. Ett stort antal f.d.
regeringstjänstemän sitter fängslade sedan
maktskiftet 1991 utan att ha fått sin sak prövad
inför domstol. Under konflikten med Eritrea har
Etiopien deporterat ett stort antal eritreaner på
ett sätt som inte står i överensstämmelse med
internationell rätt. Etiopien har ratificerat de
viktigaste internationella MR-konventionerna, bl.a.
den om ekonomiska och sociala rättigheter samt den
om medborgerliga och politiska rättigheter.
Det finns ett växande intresse hos myndigheterna
för att tillvarata barnens rättigheter. Etiopien
lever upp till barnkonventionens rapporteringskrav
och ambitionen är att se över existerande lagar för
att anpassa dessa till de krav barnkonventionen
ställer.
Det finns ett stort behov av en oberoende instans
för granskning av myndigheternas agerade.
Inrättandet av en MR-ombudsman och en MR-kommission
har diskuterats ingående under de senaste åren.
Utkast till lagstiftning föreligger och de
föreslagna lagtexterna tyder på att ämbetena
åtminstone formellt kommer att ges betydande
självständighet.
Eritrea
Någon egentlig demokratisering har ännu inte ägt rum
i Eritrea sedan självständigheten 1992.
Regeringspartiet är alltjämt det enda existerande
politiska partiet. Konstitutionen föreskriver att
fria val skall genomföras men president- och
parlamentsval har emellertid ännu inte hållits. En
nationell valkommission har tillsatts med uppgift
att utarbeta en vallag som anger regler för
representation och politiskt deltagande.
Den i maj 1997 antagna konstitutionen garanterar
grundläggande medborgerliga och politiska
rättigheter. Konstitutionen föreskriver vidare
rätten att bilda politiska partier, dock inte på
etnisk eller religiös grund. För närvarande saknas
en fri press och fria politiska partier samt
oberoende organisationer för mänskliga rättigheter.
Rättsväsendet är outvecklat och det råder brist på
välutbildad domstolspersonal. Ett antal personer
hålls arresterade utan åtal eller rättegång.
För fristående organisationer är utrymmet att verka
mycket begränsat. Under 1998 uppmanades de flesta
internationella frivilligorganisationer att lämna
landet men gavs ett år senare tillåtelse att
återuppta sin verksamhet. Konflikten med Etiopien
har gjort behovet av stöd från internationella
frivilligorganisationer stort. Ramarna för deras
verksamhet är emellertid snävt angivna.
Utskottet har inhämtat att Eritrea, som enda
afrikanska land, inte skrivit på den afrikanska
stadgan om mänskliga rättigheter och folkens
rättigheter. Inte heller har Eritrea undertecknat
protokollet till stadgan om inrättandet av en
afrikansk MR-domstol.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U623 (v)
yrkandena 1 och 2 besvarade.
14. Republiken Kongo (Kongo-Brazzaville)
I motion 1999/2000:U628 (kd) konstateras att ex-
president Dénis Sassou Nguessou tog makten med våld
under 1997, strax före det andra demokratiska
presidentvalet i Republiken Kongo. Sedan dess har
stridigheter rasat och de mänskliga rättigheterna
har kränkts. Oberoende bedömare pekar som skyldiga
ut såväl den senast demokratiskt valde presidenten,
Pascal Lissouba, som den nu av några få stater
erkände Sassou Nguesso och Bernhard Kolelas,
Brazzavilles förre borgmästare. Dessa tre och deras
privatarméer har under två år skövlat Republiken
Kongo. I dag förstörs landet av rivaliserande
rövarband och småarméer och hundratusentals
människor är på flykt i sitt eget land.
I augusti 1999 fördes en dialog mellan olika
politiska aktörer, främst genom franska kontakter,
och en fredsplan presenterades för parterna.
Förhoppningarna om en fredlig utveckling har dock
grusats.
Motionärerna menar att Sverige har stått oberoende
i förhållande till de stridande parterna i
konflikten och att Sverige genom EU och FN aktivt
bör verka för vapenstillestånd och dialog mellan de
stridande parterna för att uppnå en varaktig fred i
Kongo-Brazzaville (yrkande 1). Sveriges förslag att
sända FN-trupper stoppades i säkerhetsrådet av bl.a.
Frankrike. Det tycks som att även detta hinder nu
undanröjts och att Frankrike skulle välkomna ett
svenskt initiativ. Motionärerna menar i yrkande 2
att Sverige bör kunna erbjuda en mötesplats och
organisera ramarna kring ett fredsmöte mellan de
stridande parterna i Republiken Kongo.
Utskottets överväganden
Sedan i juni 1997 har ett inbördeskrig pågått i
Republiken Kongo. Regeringen har ännu inte kontroll
över hela landets territorium. Respekten för de
mänskliga rättigheterna är mycket bristfällig och
övergrepp har begåtts från alla sidor. Situationen
föranledde förra året Amnesty International att
fördöma de kränkningar av de mänskliga rättigheterna
som regeringsstyrkorna och de väpnade
oppositionsgrupperna gjort sig skyldiga till.
Utskottet har inhämtat att den politiska
situationen i Republiken Kongo förändrats under de
senaste månaderna. Det viktigaste är att två
eldupphör-avtal mellan regeringstrupperna och de
stridande milisgrupperna undertecknats i Pointe-
Noire och Brazzaville den 16 november respektive 29
december 1999. Dessa två avtal har hittills
respekterats av parterna. Avtalen har fått till
följd att säkerhetssituationen i de krigsdrabbade
områdena förbättrats och att den humanitära hjälpen
fått ökade möjligheter att nå fram till det stora
antalet flyktingar som nu återvänder till sina
hemorter. Trots att avtalen kritiserats av ledande
oppositionella synes förutsättningarna för politisk
dialog ha ökat. Detta understryks av tillkomsten av
en uppföljningskommitté, som har stöd av medlaren i
konflikten, Gabons president.
Sverige initierade under december 1999 en
diskussion inom EU om situationen i Republiken
Kongo. Den 25 januari 2000 välkomnade EU i en
deklaration de två avtal som undertecknats. Vidare
uppmanas alla parter i konflikten att avstå från
våldsanvändande och att engagera sig i en
allomfattande nationell dialog i syfte att
återupprätta demokrati och respekten för de
mänskliga rättigheterna i Republiken Kongo. Om
verkliga framsteg görs i denna riktning kan EU
överväga stöd för återuppbyggnaden av landet.
Utskottet ser positivt på möjligheten till en
utveckling i landet.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U628 (kd)
yrkande 1 besvarad.
Diskussioner har förts mellan svenska företrädare
och EU:s representant i Stora Sjöregionen, Aldo
Ajello, om läget i regionen, med särskild tonvikt på
konflikten i Demokratiska Republiken Kongo.
Diskussioner har förts om hur den akuta konflikten
kan lösas och vilka åtgärder som måste vidtas för
att på lång sikt främja fred, stabilitet, demokrati
och ekonomisk utveckling i hela regionen.
Sverige stöder det medlingsarbete som genomförs av
afrikanska ledare, särskilt Gabons president.
Därutöver stöder regeringen och Sida det fredsarbete
som bedrivs av SMF och Broderskapsrörelsen. Inom
ramen för detta arbete har ett antal konferenser och
möten ägt rum under senare år. Ett antal av
utskottets ledamöter har nyligen haft tillfälle att
besöka Kongo-Brazzaville och Demokratiska Republiken
Kongo (Kinshasa) för att på plats skapa sig en
uppfattning om situationen. Utskottet har inhämtat
att UD under innevarande år ämnar placera en
ambassadör i Kongo-Kinshasa. Detta förstärker
möjligheterna att vidga Sveriges insatser även i
Kongo-Brazzaville, vilket utskottet välkomnar.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U628 (kd)
yrkande 2 besvarad.
15. Burma
I motion 1999/2000:U647 (fp) framhålls att Burma
styrs av en militärjunta som är en av Asiens mest
brutala diktaturer. Av landets ca 50 miljoner
invånare utgör burmeserna ungefär två tredjedelar
medan de övriga utgörs av ett antal regionala
minoritetsgrupper. Militärjuntan i Rangoon har i
upprepade omgångar varit invecklad i militära
aktioner mot olika minoritetsfolk, vilket lett till
omfattande flyktingströmmar inom Burma liksom över
landets gränser till grannländerna, främst Thailand,
Bangladesh och Indien.
I maj 1997 blev Burma medlem av Asean tillsammans
med Laos och Kampuchea. Därmed omfattar Asean
samtliga Sydostasiatiska stater. Både USA och EU
uttryckte kraftiga invändningar mot Burmas
medlemskap. Asean:s beslut styrdes dock i hög grad
av Aseanländernas önskan att reducera Burmas
beroende av Kina. Den finansiella krisen i
Sydostasien hösten 1997 kom att drabba den redan
tidigare svaga burmesiska ekonomin mycket hårt.
Motionärerna menar att Sverige inom ramen för EU
bör verka för att det internationella samfundet
fortsätter att utöva starka påtryckningar på regimen
i Burma för att erkänna resultatet från det fria
parlamentsvalet 1990 (yrkande 1) och att Sverige i
olika sammanhang, både bilateralt och multilateralt,
verkar för att flyktingarna, oavsett status, ges ett
tillfredsställande skydd där de vistas (yrkande 2).
Flera FN-organ, liksom olika internationella
frivilligorganisationer, verkar helt öppet inne i
Burma. Det sker på juntans villkor vilket, enligt
vissa kritiker, utgör en internationell legitimering
av juntan. Motionärerna menar i yrkande 3 att det är
angeläget att Sverige som stor bidragsgivare till
FN-systemet följer verksamheten och noga utvärderar
effekterna av de villkor under vilka FN-organen
verkar i Burma.
Sverige bör söka kanaler för att stödja den
burmesiska oppositionen och främja de krafter som
verkar för en demokratisk utveckling. Inte minst kan
svenska frivilligorganisationer göra värdefulla
insatser inom detta område (yrkande 4).
Utskottets överväganden
Omfattande och allvarliga kränkningar av de
mänskliga rättigheterna förekommer i Burma.
Politiska arresteringar, tvångsarbete och
tvångsförflyttningar är exempel på de övergrepp som
äger rum. Mellan centralmakten i Rangoon och landets
etniska minoriteter föreligger en djup konflikt.
Till följd av politiskt förtryck och den svåra
humanitära situationen finns ett stort antal
burmesiska flyktingar. Omkring 120 000 flyktingar
uppehåller sig i läger längs den thailändska
gränsen. Därtill kommer ca 500 000 burmeser som
uppehåller sig illegalt i Thailand. Ungefär 20 000
flyktingar har sökt sig till Bangladesh. Enligt
uppgift kan antalet internflyktingar uppgå till
nästan en miljon.
Sverige har tillsammans med EU intagit en mycket
kritisk hållning till Burma. I en s.k. gemensam
ståndpunkt har EU beslutat om vapenembargo,
utvisning av burmesisk militär personal, avbrytande
av allt bistånd med undantag för humanitärt bistånd,
visumförbud för militärregeringens medlemmar och
personer som står regimen nära samt ett stopp för
besöksutbyte på politisk nivå. Samtidigt görs
ansträngningar för att få till stånd en dialog med
regimen i syfte att definiera en väg tillbaka till
ett demokratiskt styre.
EU:s politik gentemot Burma styrs av en gemensam
ståndpunkt som förlängs varje halvår. För närvarande
innehåller den gemensamma ståndpunkten vapenembargo,
utvisning av burmesisk militär personal, stopp för
bistånd med undantag av humanitärt bistånd,
viseringsförbud för företrädare för regeringen samt
moratorium för besöksutbyte på politisk nivå.
Beredskap finns att vidta ytterligare åtgärder om
sådana bedöms som verkningsfulla. EU för sedan 1999
även en politisk dialog med regeringen och
företrädare för oppositionen i Rangoon. Syftet är
att klargöra EU-ländernas syn, men även att bidra
till en positiv förändring i Burma.
Sverige för regelbundet samtal med oppositionen
både inne i Burma och i exil. Den har hittills
uttalat sitt stöd för den kombination av sanktioner
och dialog som EU:s politik består av.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U647 (fp)
yrkande 1 besvarad.
Sverige är en av de största bidragsgivarna till FN:s
högkommissariat för flyktingfrågor, UNHCR, som har
program för flyktingarna i Thailand, repatriering av
flyktingar från Bangladesh samt program för
återvändande flyktingar i Burma. Sverige verkar för
att UNHCR:s ställning och mandat i Thailand skall
stärkas och att organisationen skall få fullt
tillträde till de burmesiska flyktingarna. En annan
viktig fråga som UNHCR:s driver är att de flyktingar
som återvänder från Bangladesh skall garanteras
fullvärdiga medborgerliga fri- och rättigheter i
Burma.
Svenska representanter gör regelbundna besök i
flyktinglägren i Thailand för att informera sig om
situationen. Sverige har också tillsammans med
företrädare för den thailändska regeringen markerat
vikten av att repatriering inte sker mot de
burmesiska flyktingarnas vilja och att deras
mänskliga rättigheter respekteras.
Sverige ger dessutom humanitärt stöd till
flyktingarna, främst genom Diakonia som via Burma
Border Consortium (BBC) förser flyktingarna med
bostäder och förnödenheter. Sverige är en av de
största givarna till BBC.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U647 (fp)
yrkande 2 besvarad.
Sverige följer noga den verksamhet som FN-organen
bedriver i Burma. Vissa av FN:s program har
kritiserats av oppositionen för att de involverat
regeringen på ett sätt som skulle kunna ge
legitimitet åt den. UNDP driver sedan 1994 ett
utvecklingsprogram "Human Development Initiative"
vilket hålls under särskild uppsikt av UNDP:s
styrelse på grund av den politiskt känsliga
situationen i landet. Vid det senaste
styrelsebeslutet (1998) om programmet underströks
kravet på att insatserna skulle göras på
gräsrotsnivå och med stark fattigdomsinriktning. Vid
UNDP:s årsmöte 1999 presenterades en oberoende
utvärdering av programmet. Det konstaterades då att
insatserna var i full överensstämmelse med
styrelsens beslut.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U647 (fp)
yrkande 3 besvarad.
Utskottet ser positivt på att Sverige ger stöd till
de krafter som verkar för en demokratisk utveckling
i Burma, bl.a. genom bidrag till enskilda
organisationer, t.ex. Olof Palmes Internationella
Centrum. Som exempel kan nämnas det
forskarseminarium om demokratirörelsen i Burma som
ägde rum i Stockholm i september 1999. Den regionala
organisationen FORUM-ASIA, som bedriver kampanjer
riktade mot bl.a. regimen i Burma, tar emot svenskt
stöd för sin verksamhet. Även den internationella
organisationen World View och svenska Diakonia
arbetar för att hitta alternativa möjligheter att ge
stöd till den burmesiska demokratirörelsen.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U647 (fp)
yrkande 4 besvarad.
16. Indonesien m.m.
I motion 1999/2000:U644 (fp) konstateras att
Indonesien med sina 210 miljoner invånare är
världens fjärde folkrikaste stat. Mer än 400 olika
etniska grupper är bosatta i den mer än 18 000 öar
omfattande sydostasiatiska övärlden.
Den sydostasiatiska ekonomiska krisen hösten 1997
slog kanske hårdare mot Indonesien än mot något
annat land i Sydostasien. Efter att ha kämpat sig
upp till en mellannivå av länder som uppnått en viss
ekonomisk utveckling rasade Indonesien på kort tid
tillbaka till gruppen minst utvecklade länder.
Religiösa, regionala och etniska motsättningar
ligger latenta och har flera gånger lett till
okontrollerade utbrott med stora mänskliga och
ekonomiska förluster.
Motionärerna menar i yrkande 1 att en utveckling
mot demokrati i Indonesien skulle vara av avgörande
betydelse för utvecklingen i Sydostasien, där
Indonesien varit den ledande kraften bland
Aseanländerna. I yrkande 2 krävs att Indonesien
förmås lösa frågan om Papua Nya Guineas framtid
under folkrättsligt acceptabla former. Fortsatta
militära övergrepp i t.ex. Aceh kan komma att
ytterligare underminera hela Indonesiens
sammanhållning och därmed destabilisera hela
regionen.
Utskottets överväganden
Utskottet menar att den utveckling mot demokrati i
Indonesien som ägt rum under det senaste året varit
mycket positiv. Ur MR-synpunkt var dock 1999 ett
ogynnsamt år samtidigt som det väckte förhoppningar.
Vid sammandrabbningar våren 1998 förekom en rad
överträdelser av de mänskliga rättigheterna, bl.a.
bortföranden och mord på politiskt oppositionella
samt organiserade våldtäkter på främst kvinnor av
kinesiskt ursprung i samband med oroligheter i
Jakarta.
Efter maktskiftet i maj 1998 har betydande
förbättringar skett. Viljan att utveckla det
politiska systemet i demokratisk riktning har varit
tydlig och valet till parlamentet i juni var ett
viktigt steg i den riktningen. Pressen är numera
fri, flertalet av landets ca 200 politiska fångar
har frisläppts och fackföreningar är tillåtna.
Presidenten och militären har erkänt övergrepp i
bl.a. Acehprovinsen.
Indonesien har undertecknat alla centrala MR-
konventioner, och regeringen har skapat en nationell
handlingsplan för MR som signalerar genomgripande
åtgärder för förbättrandet av MR-situationen
Utskottet menar att när Abudrrahman Wahid blev den
förste demokratiskt valde presidenten på över fyra
decennier så togs ett viktigt steg på vägen mot
införandet av ett demokratiskt styre i landet.
Indonesien har nu ett folkvalt parlament, valt i
fria val, och en demokratisk, legitim regering.
Wahid har efter sitt tillträde bildat en nationell
samlingsregering i vilken företrädare för ett brett
spektrum av det indonesiska samhället finns
företrädda. Den nya regeringen har deklarerat att
den ser som sina huvuduppgifter att stärka
demokratin, värna om de mänskliga rättigheterna och
att lösa landets regionala konflikter med fredliga
medel.
Den nya regeringen betonar också den indonesiska
statens sammanhållning som en av sina viktigaste
uppgifter. Arbetet fortsätter med att decentralisera
landet och ge regionerna ökat inflytande. Denna
reformprocess är på väg att bryta upp den hårda
centralstyrning från Jakarta som tidigare präglat
Indonesien.
President Wahid besökte i början av år 2000 Papua
Nya Guinea, där han bl.a. erkände tidigare
maktövergrepp från regeringens sida och bad om
ursäkt för dessa. Han deklarerade att det är
regeringens vilja att genom försoning finna vägar
att få ett slut på existerande konflikter som den i
Acehprovinsen mellan den indonesiska staten och
lokala grupper.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U644 (fp)
yrkandena 1 och 2 besvarad.
17. Östtimor
I flerpartimotion 1999/2000:U632 (mp, s, m, v, kd,
c, fp) konstateras att det den 30 augusti 1999 hölls
en folkomröstning under FN:s överinseende och att
78,5 % röstade för ett självständigt Östtimor.
Samtidigt inledde den pro-indonesiska milisen sina
härjningar. Enligt brittiska människorättsaktivister
kan över 20 000 människor ha dödats i konflikten.
Personer som arbetade med att försvara de mänskliga
rättigheterna, journalister och även FN-personal
tvingades ut ur landet.
Motionärerna menar i yrkande 1 att Sverige på alla
sätt måste agera för att de östtimorianska
flyktingarna skall få återvända till sina hemtrakter
och att deras säkerhet skall kunna garanteras i
Östtimor ( yrkande 2).
Sverige bör också på alla möjliga sätt sätta press
på den indonesiska regeringen för att resultatet av
folkomröstningen för ett självständigt Östtimor
skall erkännas fullt ut av den indonesiska regimen
(yrkande 3) och att dess militär skall samarbeta med
Interfet genom att avväpna milisen och att hindra
dem från att angripa Interfet (yrkande 4). Sverige
bör vidare, enligt yrkande 5, verka för att Östtimor
får internationellt stöd för att bygga upp ett
demokratiskt, fredligt och självständigt samhälle.
Sverige bör även verka för att vapenembargot mot
Indonesien förlängs (yrkande 7).
I motion 1999/2000:U644 (fp) konstateras att den
rådgivande folkförsamlingen i Indonesien enligt
överenskommelsen skall godkänna resultatet av
folkomröstningen. Motionärerna menar att Sverige
måste använda sitt inflytande för att så skall bli
fallet (yrkande 3) och att Sverige i EU och FN på
alla sätt verkar för att Indonesien gör slut på den
24 år långa ockupationsperioden och godkänner
Östtimors självständighet (yrkande 4). Vidare krävs
i yrkande 6 att Sverige verkar för att i FN-regi
inleda en undersökning om övergreppen i Östtimor så
att de ansvariga kan ställas inför rätta.
Utskottets överväganden
Under 1999 bar FN:s ansträngningar att nå en lösning
på konflikten om Östtimor frukt. Indonesien
accepterade i september internationella
påtryckningar och en internationell fredsstyrka i
Östtimor och FN:s säkerhetsråd antog en resolution
som gav mandat för en intervention med en
internationell fredsstyrka på 7 000 man.
Säkerhetsrådet hänvisade till kapitel 7 i FN-stadgan
som reglerar rätten att använda våld mot ett enskilt
medlemsland.
I oktober 1999 upphävde det nyvalda indonesiska
parlamentet det beslut som fattats 1976 varigenom
Östtimor införlivades med Indonesien. När all
indonesisk civil och militär personal lämnade
Östtimor övergick ansvaret för områdets förvaltning
och utveckling till FN. Man uppskattar att det
kommer att ta ett till två år innan Östtimor uppnår
formell självständighet.
Den internationella, av Australien ledda,
Interfetstyrkan kan "använda alla nödvändiga medel"
för att återupprätta fred och säkerhet och för att
se till att humanitär hjälp når fram. Interfet har
placerat ett tusental soldater längs gränsen mellan
Östtimor och västra Timor i syfte att skapa
säkerhet. I slutet av februari 2000 övertogs
administrationen av Östtimor av FN:s civila
fredsbevarande förvaltning, Unataet.
Utskottet har inhämtat att Sverige genom personella
och ekonomiska insatser stött FN:s, främst UNHCR:s,
ansträngningar att återbörda alla östtimoreser som
så önskar till Östtimor. Från svensk sida har detta
stöd också uttryckts genom direkta besök i
flyktingläger i västra Timor av företrädare för UD
och av Sveriges ambassad i Jakarta.
Sverige har tillsammans med övriga EU-stater till
Indonesien framfört betydelsen av en snabb
repatriering av flyktingarna i västra Timor och
uttryckt kritik över att milisen tillåts fortsätta
hota flyktingarna. Från svensk sida har stöd utgått
till Interfet och till Unataet. Två svenska
stabsofficerare arbetar i dag i FN:s militära
komponent. FN har genom militära insatser, liksom de
som görs av FN:s civilpoliser där tio svenska
poliser medverkar, bidragit till att återställa
säkerheten i Östtimor.
Indonesisk militär finns kvar i den indonesiska
delen av ön Timor. Den samarbetar formellt med
Interfet och med FN men skärmytslingar har
förekommit mellan FN-soldater och milis som tränger
in i Östtimor, av allt att döma utan att bli
hindrade av myndigheterna i västra Timor.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U632 (mp,
s, m, v, kd, c, fp) yrkandena 1, 2 och 4 besvarad.
Såväl president Wahid som den östtimoresiske ledaren
och ordföranden i CRNT (nationella
motståndsrådet/National Council of Timorese
Resistance), Xanana Gusmão, har betonat sin vilja
till försoning och normalisering av förbindelserna.
Gusmão har besökt Indonesien som presidentens gäst.
Han har, senast i samband med ett internationellt
givarmöte om Östtimor i Tokyo den 15 december,
bekräftat sin egen och president Wahids önskan om
nära relationer i framtiden.
Med detta anser utskottet motionerna 1999/2000:U632
(mp, s, m, v, kd, c, fp) yrkande 3 samt
1999/2000:U644 ( fp) yrkande 3 besvarade.
Utskottet konstaterar att Sverige, mot bakgrund av
de senaste månadernas utveckling och det våld som
präglar flera regioner i Indonesien, i EU föreslagit
att vapenembargots slutdatum borde senareläggas.
Detta förslag röstades ned av EU:s ordförandeskap.
Sedan vapenembargot hävdes har emellertid EU:s
medlemsstater sagt sig strikt vilja följa EU:s s.k.
uppförandekod för vapenexport.
Samtidigt kan utskottet konstatera att det också
varit en positiv utveckling i Indonesien sedan
septemberembargots införande. Östtimor är inte
längre en del av Indonesien och området är på väg
mot sin fulla självständighet. Indonesien har fått
sin första demokratiskt legitima regering på över
fyra årtionden, och den nya regeringen har markerat
sin vilja att befästa demokratin och lösa landets
konflikter med fredliga medel. Militärens agerande
präglas emellertid av våldsamhet, och detta ger
anledning till oro och motiverar fortsatt
restriktivitet på vapenexportområdet.
I enlighet med de riktlinjer som i dag gäller för
svensk krigsmaterielexport görs inga nya åtaganden
avseende svensk export av krigsmateriel till
Indonesien.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U632 (mp,
s, v, kd, c, fp) yrkande 7 besvarad.
På grund av att Östtimor i stort sett förlorat den
begränsade infrastruktur som behövs för oberoende
(författning, parlament, civil administration,
lagstiftning m.m.) är det osäkert när den reella
självständigheten kan uppnås. Då Indonesien lämnade
Östtimor övergick ansvaret för områdets förvaltning
till FN, som har satt upp en egen förvaltning,
Unataet. Sverige och övriga EU-länder ger stöd till
Unataets verksamhet. Under hösten 1999 bidrog
Sverige med bortåt 32 miljoner kronor till
humanitära aktioner, samt med personal till bl.a.
FN:s civilpolisstyrka, till FN:s katastroforgan OCHA
och till Unataets militära stab.
Sverige bidrar också på östtimoresisk begäran genom
institutionen för freds- och konfliktforskning vid
Uppsala universitet till det försoningsarbete som
inletts.
Med detta anser utskottet motionerna 1999/2000:632
(mp, s, m, v, kd, c, fp) yrkande 5 och
1999/2000:U644 (fp) yrkande 4 besvarade.
Utskottet har inhämtat att Sverige genom FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna givit stöd
till en internationell kommission för att utreda
övergreppen mot östtimoreserna efter
folkomröstningen.
Från svensk sida ses det som positivt att den
indonesiska regeringen också tillsatt en egen
utredning, som till en del arbetar ihop med den
internationella undersökningen. Också från högsta
indonesiska sida har det framhållits att de
ansvariga skall ställas inför rätta. Ännu har inte
någon av utredningarna kommit så långt i sitt arbete
att man kan se vilka de juridiska konsekvenserna kan
bli. Från svensk sida finns det anledning att följa
utvecklingen.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U644 (fp)
yrkande 6 besvarad.
18. Filippinerna
I motion 1999/2000:U652 (v) konstateras att
Filippinerna är ett höglöneland om man jämför med
länder i Sydostasien som Vietnam, Kina och
Indonesien. Även om Filippinerna efter diktatorn
Marcos fall på mycket formella grunder betraktas som
en demokrati är demokratiska och fackliga
rättigheter ytterst begränsade.
Brotten mot mänskliga rättigheter i Filippinerna är
både grova och omfattande. Rättssäkerheten i landet
är dålig. Motionärerna kräver att en delegation med
företrädare för olika oberoende organisationer
besöker Filippinerna och undersöker förhållandena
vad gäller de mänskliga rättigheter i landet
(yrkande 1).
Det är välkänt att filippinska kvinnor ofta
utnyttjas som billig arbetskraft i andra länder. Det
förekommer även en utbredd handel med filippinska
kvinnor till bl.a. Sverige. Det finns ett system med
s.k. mail-order brides som går ut på att män
beställer kvinnor för giftermål. Inte sällan hamnar
dessa kvinnor i dåliga äktenskap som slutar med
misshandel och andra övergrepp, och det är därför av
vikt att kartlägga hur utbredd handeln med
filippinska kvinnor är (yrkande 3).
Utskottets överväganden
De senaste decenniernas demokratiutveckling i Asien
har beskrivits som långsammare än i resten av
världen. Störst utbredning har demokratin i Sydasien
samtidigt som situationen för jämställdhet och
förverkligande av sociala och ekonomiska rättigheter
är svagast där. Från och med mitten av 1980-talet
har demokratin gjort framsteg och respekten för de
mänskliga rättigheterna påtagligt förbättrats bl.a.
i Filippinerna. Den ekonomiska krisen har påskyndat
ekonomiska och politiska reformer med effekter på
demokratin. MR-organisationer tillåts verka fritt i
landet. Detta till trots är läget långt ifrån
tillfredsställande på flera områden. År 1999 började
dödsstraffet åter tillämpas. De MR-problem som för
närvarande uppmärksammas mest är konflikter om
markanvändning, vilka beror på en kraftig ökning av
antalet människor som tvingas flytta för att bereda
väg för utbyggnad av infrastruktur och kommersiella
aktiviteter. Regeringen söker lösa dessa konflikter
genom s.k. relokaliseringsprogram, som dock utsatts
för kritik. Det svaga rättsväsendet förblir ett
kroniskt problem.
Utskottet kan konstatera att det i dag förekommer
ett brett utbyte mellan svenska och filippinska
frivilligorganisationer på en rad områden. 1998
erhöll ett tjugotal svenska organisationer stöd
uppgående till närmare 7,8 miljoner kronor för
samarbete med filippinska motparter. Bland svenska
organisationer med aktiviteter i Filippinerna finns
bl.a. företrädare för kyrkan och
fackföreningsrörelsen. Från officiell filippinsk
sida finns en öppenhet gentemot dessa
frivilligorganisationer, och inga restriktioner
finns för utländska eller inhemska
frivilligorganisationer att verka i Filippinerna.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U652 (v)
yrkande 1 besvarad.
Utskottet konstaterar att Sverige sedan länge är
aktivt i arbetet på att motverka alla former av
människohandel. Regeringens proposition om
uppehållstillstånd på grund av anknytning (prop.
1999/2000:43), syftar bl.a. till att förhindra
människohandel och att stärka utländska kvinnors
skydd mot kränkningar, genom grundligare utredningar
inför beslut om uppehållstillstånd.
Rikspolisstyrelsen gavs 1997 i uppdrag att vara
s.k. nationell rapportör till EU om frågor rörande
handel med kvinnor, s.k. trafficking. I detta arbete
samarbetar RPS med berörda frivilligorganisationer.
I RPS rapport (juni 1999) förekommer inga uppgifter
som tyder på att handel med kvinnor från
Filippinerna förekommer i någon större omfattning.
Rapporten berör dock inte den mer svårkontrollerade
förekomsten av s.k. mail-order-brides.
Handeln i vid mening med filippinska kvinnor till
andra länder är ett problem som uppmärksammas såväl
av Filippinerna som av EU-länderna. Från filippinsk
sida görs ansträngningar för att motverka
kvinnohandel (trafficking). Landet har en lag mot
"mail-order-brides", och det filippinska parlamentet
behandlar för närvarande ett lagförslag som syftar
till att täppa till tidigare luckor i lagstiftningen
om kvinnohandel. EU-parlamentets kvinnoutskott
genomförde nyligen en hearing om kvinnohandel och
kommer under våren att lägga fram ett betänkande i
frågan.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U652 (v)
yrkande 3 besvarad.
19. Kina
MR-situationen
I motion 1999/2000:U639 (kd) konstaterar
motionärerna att det är djupt beklagligt att de
flesta länder inte kunnat enas om att fördöma Kina
trots att övertrampen mot de mänskliga rättigheterna
varit flagranta årtionde efter årtionde. MR-
situationen i Kina är fortfarande allvarlig.
Positivt är att Kina har undertecknat de två
konventionerna om mänskliga rättigheter och inlett
en dialog med omvärlden på området. Samtidigt döms
ett stort antal personer till döden varje år och
förtrycket i Tibet fortsätter.
Människorättsaktivister och demokratiförkämpar i
Kina förföljs och döms alltjämt till långvariga och
nedbrytande frihetsberövanden. Ett stöd till
demokratisk utveckling i Folkrepubliken Kina
inklusive Hongkong måste därför utformas inom ramen
för en konsekvent, sammanhållen och uthållig
strategi.
Kristdemokraterna menar i yrkande 1 att världens
regeringar inte borde ge sig till tåls med mindre än
att den kinesiska regeringen ger en full redogörelse
för vad som hände, släpper alla som fortfarande
sitter i fängelse och ger kompensation till familjer
där familjemedlemmar fick sätta livet till.
Motionärerna kräver att den svenska regeringen
driver denna fråga i EU och i FN-sammanhang. Vidare
begärs, i yrkande 2, att den svenska regeringen
aktivt stödjer efterforskning av sju namngivna
kinesiska kyrkoledare och i yrkande 3 att Sverige
och EU gemensamt skall kräva att Kina lever upp till
de konventioner om mänskliga rättigheter som landet
har undertecknat.
Motionärerna bakom motion 1999/2000:U643 (fp) menar
att det är viktigt för Folkrepubliken Kina och för
resten av världssamfundet att Kina blir medlem i
WTO. Kina måste emellertid uppfylla de grundläggande
medlemsvillkoren på samma sätt som gäller för andra
medlemmar, och ökat samarbete inom handelsområdet
måste knytas till ovillkorliga krav på demokratisk
utveckling och respekt för mänskliga rättigheter
samt folkrättsliga regler för fredlig samlevnad.
Enligt yrkande 13 bör Sverige inom ramen för EU:s
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik verka för
en samlad och effektiv politik för att främja
demokrati och mänskliga rättigheter i Folkrepubliken
Kina. Det bör ske i samarbete med USA och andra
ledande demokratiska stater.
Utskottets överväganden
Bristerna i fråga om mänskliga rättigheter i Kina är
betydande och kommer inte att kunna avhjälpas så
länge Kina förblir en enpartistat som inte tolererar
politisk opposition och en fri press. Utskottet
konstaterar att trots att Kina undertecknade viktiga
MR-konventioner 1997 och 1998 så skärptes
situationen för olika religiösa grupper under 1999
och myndigheterna genomförde bl.a. omfattande
arresteringar av anhängare till Falun gong-rörelsen.
Amnesty Internationals rapport från 1999
konstaterar: "Även under 1998 hölls mer än 200.000
människor fängslade enligt administrativt beslut
utan rättslig prövning i arbetsläger för omskolning
genom arbete."
Användningen av dödsstraffet är högst i världen och
rättssäkerheten har stora brister. För individen har
dock reformpolitiken och den avideologisering som
skett inneburit ett vidgat personligt
handlingsutrymme när partiet inte längre styr den
dagliga tillvaron. Hög prioritet ges åt lagstiftning
och administrativa reformer, och stora insatser har
gjorts för att reformera och modernisera
rättsväsendet. De internationella kommersiella och
politiska kontakterna samt samarbetet med FN:s MR-
mekanismer har påskyndat denna process. Enligt
Amnesty International har antalet bekräftade
avrättningar under de senaste två åren legat på en
konstant nivå av ca 1 800 personer om året.
Amnesty och andra människorättsorganisationer anser
att det finns många personer som ännu avtjänar långa
straff efter händelserna på Himmelska fridens torg.
Utskottet menar att Sverige, under de tio år som
gått sedan massakern ägde rum vid Himmelska fridens
torg, vid upprepade tillfällen protesterat mot
övergreppen och krävt frigivning av de personer som
fängslats på grund av sitt deltagande i
demonstrationerna och de som i andra sammanhang
fängslats för sina åsikters skull.
Samtidigt uppvisar utvecklingen under de senaste
åren även vissa positiva tecken. Till dessa hör att
Kina 1998 undertecknade FN:s konvention om politiska
och medborgerliga rättigheter. Året innan
undertecknade Kina konventionen om ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter. Vidare har vissa
juridiska reformer som stärkt den enskildes
rättsliga ställning genomförts. IT-revolutionen
medför en oundviklig uppluckring av censuren, trots
att detta motarbetas av de kinesiska myndigheterna.
Den svenska regeringen fortsätter att bevaka
situationen vad gäller de mänskliga rättigheterna i
Kina och att i olika sammanhang föra en kritisk
dialog med den kinesiska regeringen i dessa frågor.
Den svenska inställningen söker kombinera en
kraftfull kritik mot övergreppen med påverkan genom
dialog, expertutbyten och biståndssamarbete, som
t.ex. Raoul Wallenberginstitutets kurs- och
utbildningsverksamhet.
Inom EU förs regelbundet en dialog med Kina om
mänskliga rättigheter och efterlevnaden av de
internationella konventionerna. Inom ramen för den
dialog som från svensk sida och i EU förs med Kina
överlämnas även aktuella listor med namn på de
personer som fängslats för sin övertygelses skull.
Med detta anser utskottet motionerna 1999/2000:U639
(kd) yrkandena 1-3 och 1999/2000:U643 (fp) yrkande
13 besvarade.
Tibet
I motion 1999/2000:U614 (s) konstateras att Tibet är
ett land som sedan 1950 är ockuperat av Kina. 1 216
politiska fångar fanns dokumenterade i januari 1998,
siffran har med mycket stor sannolikhet ökat sedan
dess. Över åren har 1,2 miljoner tibetaner direkt
eller indirekt avlidit på grund av ockupationen.
Tibets naturresurser är plundrade och mycket hårda
regler för barnbegränsning har införts trots den
låga nativiteten i Tibet. Tvångssteriliseringar och
tvångsaborter förekommer.
Motionärerna menar att Sverige aktivt bör arbeta
för att de mänskliga rättigheterna i Tibet skall
respekteras. Sverige bör ge stöd till de
fredsinitiativ som har presenterats och som innebär
att man skall verka för att Tibet blir ett
demilitariserat land. Krav ställs också på att Kina
överger den befolkningspolitik som i realiteten
hotar det tibetanska folkets existens och att
regeringen verkar för att Tibets miljö skyddas.
Vidare krävs att Kina upphör med produktion av
kärnvapen och dumpning av kärnavfall i Tibet samt
att regeringen verkar för att seriösa förhandlingar
inleds om Tibets framtida status och de tibetanska
och kinesiska folkens inbördes relationer.
I flerpartimotion 1999/2000:U621 (v, kd, c, fp, mp)
konstateras att det på många håll i världen
förekommer ett uppenbart missbruk av nationell
säkerhetslagstiftning för att tysta oliktänkande och
politiska motståndare. Kina undertecknade i oktober
1998 FN:s konvention om medborgerliga och mänskliga
rättigheter. Trots detta fortsätter brotten mot de
mänskliga rättigheterna i landet.
Övergreppen måste påtalas i dialogen med Kina. MR-
brotten mot befolkningen i Tibet måste ingå som en
viktig del av denna dialog. Allt annat än ett
kraftfullt agerande från världens regeringar är ett
tyst medgivande att de kinesiska ledarna kan
fortsätta att bryta sina löften och vägra att
respektera de mänskliga rättigheterna. Motionärerna
menar i yrkande 7 att Sverige i samband med EU:s
dialog med Kina skall verka för en kritisk och
vaksam hållning när det gäller de mänskliga
rättigheterna och därvid särskilt granska de
kinesiska myndigheternas uppträdande i Tibet.
I motion 1999/2000:U631 (mp) konstateras att Kina
1950 invaderade och ockuperade Tibet utan förvarning
i syfte att införliva landet i Folkrepubliken Kina
och "befria" det från då rådande samhällssystem.
1959 tvingades Dalai lama att fly till Indien, där
en exilregering upprättades.
Motionärerna menar att det är viktigt att Sverige
genom FN verkar för att få till stånd villkorslösa
förhandlingar mellan Dalai lama och den kinesiska
ledningen. FN bör utse en särskild representant för
att hjälpa till med att få i gång en fredsprocess.
I motion 1999/2000:U643 (fp) konstateras att
ursprungsbefolkningen i Tibet och Xinjiang i västra
Kina ställer allt större krav på självbestämmande.
Problemet för regionernas ursprungsbefolkning är att
det kinesiska inslaget hela tiden ökar, och därmed
försämras långsamt förutsättningarna för
självständighet. Under det senaste året har de
kinesiska myndigheterna vid upprepade tillfällen
slagit till mot oppositionella i Xinjiang.
Motionärerna kräver i yrkande 3 att Beijing bör
uppmuntras att ge regionerna långtgående
självbestämmande, upprätthålla respekt för mänskliga
rättigheter samt skapa förutsättningar för att vårda
och utveckla kulturella särdrag utan att riskera hot
eller förföljelser.
Utskottets överväganden
Utskottet menar att situationen beträffande de
mänskliga rättigheterna i Kina fortfarande är mycket
otillfredsställande. Det kommunistiska partiet
behåller sitt monopol över den politiska och
administrativa makten och ett stort antal
dissidenter hålls sedan ett flertal år i fängelse
utan rättegång. I regioner med etniska minoriteter,
såsom Tibet och Xingjiang, är det politiska
förtrycket särskilt hårt och övergrepp från
myndigheterna vanligt förekommande.
Utskottet menar att det är viktigt att Sverige
verkar för att få till stånd villkorslösa
förhandlingar mellan den tibetanska exilregeringen
och den kinesiska ledningen.
Med detta anser utskottet motionerna 1999/2000:U614
(s) och 1999/2000:U631 (mp) besvarade.
I motion 1999/2000:U621 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 7
anförs att Sverige när det gäller EU:s dialog måste
vara kritiskt och vaksamt vad gäller MR-situationen
i Kina och de kinesiska myndigheternas uppträdande i
Tibet.
Utskottet konstaterar att regeringen både
bilateralt med Kina och inom EU tagit upp frågan om
respekt för de mänskliga rättigheterna. Därvidlag
har Sverige och EU betonat betydelsen av att hålla
en levande dialog, inte minst för att främja Kinas
närmande till det internationella regelverket för
mänskliga rättigheter och dess
uppföljningsmekanismer. Inom ramen för dialogen
besökte under det gångna året EU:s trojka Kina,
inklusive Tibet, för att undersöka och diskutera MR-
situationen. Kina har också, med undertecknandet av
FN:s två grundläggande konventioner och genom att
bjuda in FN:s högkommissarie för mänskliga
rättigheter, tagit viktiga steg framåt. Fortfarande
har dock ingen ratificering skett av konventionerna.
Det är också viktigt att högkommissarien Robinsons
besök kan följas upp av FN:s specialrapportörer. Det
bör samtidigt framhållas att Sverige i dialogen med
Kina framför kritik när sådan är påkallad.
Situationen beträffande de mänskliga rättigheterna
måste vidare ligga till grund för EU:s agerande i
förhållande till Kina i FN:s MR-kommission, och
utskottet konstaterar att svenska ansträngningar har
gjorts för att få upp situationen i Kina på
dagordningen både i EU och i MR-kommissionen.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U621 (v,
kd, c, fp, mp) yrkande 7 besvarad.
Provinserna Tibet och Xingjiang har bägge ställning
som autonoma regioner i Folkrepubliken Kina.
Utskottet konstaterar att regeringen i såväl
bilaterala som multilaterala sammanhang har
understrukit den vikt Sverige fäster vid att den
formella autonomin ges ett reellt innehåll, som ger
folken i dessa områden inflytande över sina egna
angelägenheter. I den kontinuerliga dialogen med
Kina har också kränkningar av den tibetanska
befolkningens mänskliga rättigheter påtalats.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U643 (fp)
yrkande 3 besvarad.
Hongkong
I motion 1999/2000:U643 (fp) konstateras att stor
osäkerhet råder om hur Folkrepubliken Kina framöver
kommer att behandla Hongkong och dess innevånare.
I en dom i Hongkongs högsta domstol i slutet av 1998
fastställdes rätten för barn till fastlandskineser
som har bosättning i Hongkong att få invandra dit. I
början av 1999 upphävdes domen genom ett beslut i
den kinesiska Folkkongressen. Beslutet innebär ett
allvarligt ingrepp i Hongkongs självständiga
jurisdiktion. Det kan komma att få effekter också på
omvärldens fortsatta investeringsbenägenhet i
Hongkong, när man inte längre kan lita på det
rättsliga systemets hållfasthet och oberoende.
Motionärerna menar i yrkande 4 att det
internationella stödet till den demokratiska
oppositionen i Hongkong måste vara uthålligt.
Utskottets överväganden
Den folkrättsliga grunden för Hongkongs nuvarande
politiska, juridiska och ekonomiska system är
överenskommelsen mellan Kina och Storbritannien från
1984 - den s.k. Joint Declaration. Kinas nationella
folkkongress antog 1991 även den s.k. Basic Law, som
reglerar Hongkongs ställning. Utskottet förutsätter
att Kina infriar löftet "ett land, två system", dvs.
Hongkong ges en fortsatt ekonomisk särställning och
en betydande grad av självbestämmande. Däremot
invände den kinesiska regeringen starkt mot de
demokratiska reformer som genomfördes i Hongkong
efter 1984, och dessa har också avskaffats efter
övergången till kinesiskt styre. Utskottet har vid
flera tidigare tillfällen, senast i betänkande
1997/98:UU17, konstaterat att det finns anledning
att noga följa utvecklingen i Hongkong. Utskottet
noterar vidare att Sverige enskilt och inom EU vid
upprepade tillfällen betonat vikten av att Hongkong
tillåts fortleva som rättssamhälle med garantier för
medborgarnas fri- och rättigheter samt betydelsen av
att Hongkong åtnjuter den höga grad av autonomi som
fastslagits i den internationella överenskommelsen
mellan Kina och Storbritannien och i den kinesiska
Basic Law. Utskottet utgår från att regeringen även
fortsättningsvis noga bevakar utvecklingen vad
gäller demokrati samt de medborgerliga fri- och
rättigheterna i Hongkong.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U643 (fp)
yrkande 4 besvarad.
Taiwan
Motion 1999/2000:U301 (m) betecknar Taiwans
ställning i världen som unik. Landet, som har ca 22
miljoner invånare, är de facto en stat med full
kontroll över sitt territorium sedan åtminstone år
1949 (och daterar sig självt från år 1912). Taiwan
har erkänts diplomatiskt av ett trettiotal stater,
medan flertalet länder föredragit att ge sitt
erkännande åt den kommunistiska Folkrepubliken Kina.
Motionärerna menar att det är orimligt att Taiwan -
en av världens främsta ekonomiska aktörer, ett
folkrikt land och en av Asiens främsta demokratier -
står utanför FN. I yrkande 1 framhålls att Sverige i
FN bör verka för inlemmandet av Taiwan i det
internationella samarbetet.
Även om formella diplomatiska relationer inte finns
mellan Taiwan och Sverige har det inte minst av
praktiska skäl varit nödvändigt att ha permanenta
kontakter mellan våra två länder. Exportrådets
kontor i Taipei har en status på hög nivå med
skattefrihet och viseringsrätt likvärdig den som ges
diplomatiska representationer. Motsvarande uppgifter
fullgörs i Sverige av Taiwans representationskontor
i Stockholm. Med tanke på de omfattande
förbindelserna mellan Sverige och Taiwan anför
motionärerna i yrkande 2 att Taiwans kontor i
Stockholm bör ges samma behandling som andra
utländska beskickningar.
Motionärerna anser i yrkande 3 att det behövs ett
dubbelbeskattningsavtal med Taiwan, inte minst för
att underlätta för de svenska företag som är
verksamma där och för de taiwanesiska företag som är
intresserade av att investera i Sverige. Vidare
anförs i yrkande 4 att Sverige i EU aktivt bör verka
för att förhandlingarna om Taiwans medlemskap i WTO
snarast slutförs.
I motion 1999/2000:U601 (m) konstateras att Taiwan i
många avseenden har varit en stabiliserande faktor i
Asien och att Taiwan är en stat med flerpartisystem
och en fullt utvecklad demokrati.
Motionärerna menar att det måste finnas en
beredskap att göra nya markeringar vad gäller
Sveriges Kinapolitik och att detta bör omfatta en
generösare behandling av Taiwans representation i
Sverige.
I motion 1999/2000:U619 (fp) liksom i motion
1999/2000:U645 (fp) framhålls att Taiwan är en av
Asiens starkaste demokratier. Sedan demokratin
successivt infördes 1986 och framåt, har landet
visat att det är ett bra exempel på hur en
demokratisering kan ske i praktiken. I mars nästa år
hålls det andra presidentvalet. Den ekonomiska
utvecklingen har varit mycket stark och Taiwan är
numer en av världens rikare länder. Motionärerna
menar att alltsedan FN och världens demokratier
böjde sig för Kina 1971 och uteslöt Taiwan ur FN-
gemenskapen, har landet systematiskt trakasserats av
sin stora granne.
Taiwan har det högsta antalet företag per invånare
i världen, cirka ett företag på arton medborgare. 40
% av Taiwans näringsliv består av högteknologiska
företag, som gör stora investeringar utomlands. När
de söker investeringstillfällen söker de sig till
länder som Sverige som en naturlig ingång till den
nordiska marknaden. Svenska företag gör också stora
investeringar i Taiwan. Många företag som vill in på
Kinamarknaden väljer med fördel Taiwan som bas.
Motionärerna menar i 1999/2000:U619 (fp) yrkande 1
liksom i motion 1999/2000:U645 (fp) yrkande 1 att
för att öka möjligheterna till ett större
handelsutbyte mellan Sverige och Taiwan är det
viktigt att ett dubbelbeskattningsavtal mellan
länderna kommer till.
Även om de formella diplomatiska relationerna inte
finns mellan Taiwan och Sverige har det varit
nödvändigt att ha permanenta kontakter mellan de två
länderna. Exportrådets kontor i Taipei har många av
en ambassads funktioner och har skattefrihet
likvärdig diplomatiska representationers.
Motsvarande uppgifter fullgörs i Sverige av Taiwans
representationskontor i Stockholm. Det finns ingen
anledning till att Sverige skall behandla Taiwans
representationskontor och dess personal annorlunda
än vad andra länder i EU gör, därför bör Taiwans
representationskontor i Stockholm, vad avser
mervärdesskatt och punktskatter, jämställas med
"utländsk beskickning" (1999/2000:U619 (fp) och
1999/2000:U645 (fp) yrkande 2).
I motion 1999/2000:U643 (fp) yrkande 5 framförs att
det är medborgarna i Taiwan som själva måste få
avgöra om de vill bli en del av Folkrepubliken eller
om de föredrar fortsatt självständighet. Under de
senaste årtiondena har demokratin i Taiwan befästs,
och de fria val som hållits sedan 1996 gör Taiwan
till exempel för Asiens många diktaturer.
Motionärerna menar i yrkande 6 att Sverige inom EU:s
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik bör verka
för att frågan om Taiwans representation i FN
utreds. En sådan utredning bör också avse frågan om
Taiwans representation i FN:s underorgan (yrkande
7).
Folkpartiet menar att Sverige bör utveckla sina
bilaterala förbindelser med Taiwan. I yrkande 8
krävs därför att Taiwans representationskontor i
Stockholm ges diplomatisk skattefrihet. Vidare
föreslås i yrkande 9 att den svenska
representationen i Taipei förstärks och i yrkande 10
att Sverige bör verka för att EU öppnar ett
informationskontor i Taipei. Motionärerna menar
vidare i yrkande 11 att det inte finns någon
anledning att neka medborgare från Taiwan inresa i
Sverige.
På området utbildning och forskning har det skett en
tillväxt i utbytet mellan Taiwan och Sverige.
Företrädare för Taiwans utbildningsväsende har varit
positiva till att ta emot fler svenska studenter.
Att öka utbytet mellan studenter från Sverige och
Taiwan måste därför bli en viktigt del i en
genomtänkt svensk Asienstrategi anser motionärerna
bakom motion 1999/2000:U619 (fp) yrkande 3 liksom i
motion 1999/2000:U645 (fp) yrkande 3.
Utskottets överväganden
Det har skett en genomgripande förändring i
demokratisk riktning i Taiwan under de senaste åren.
Alla politiska ledare i Taiwan är numera utsedda i
fria demokratiska val. Sverige har ett omfattande
utbyte med Taiwan på många områden. Handeln är
betydande och många svenska företag har gjort
investeringar i Taiwan. Det finns också mycket som
tyder på att fler taiwanesiska företag kan komma att
etablera sig i Sverige.
Utskottet ser positivt på denna utveckling och har
vid flera tillfällen uttryckt sitt stöd för den
demokratiska utvecklingen på Taiwan. Även om det
finns restriktioner i det officiella umgänget med
Taiwan, förekommer breda kontakter och utbyte i både
riktningarna. Ett väl utbyggt kontaktnät med Taiwan
stärker förutsättningarna att stå som ett
demokratiskt föredöme i hela regionen, särskilt i
förhållande till Folkrepubliken Kina.
Det kinesiska Inre kabinettet (State Council) har i
den senaste s.k. vitboken om Taiwan deklarerat att
om Taiwans myndigheter vägrar gå med på
förhandlingar om återförening tvingas den kinesiska
ledningen vidta alla tänkbara åtgärder inklusive
bruk av maktmedel.
Utskottet tar generellt avstånd från militära hot
som påtryckningsmedel, och i detta sammanhang
militära hot mellan Folkrepubliken Kina och Taiwan,
på samma sätt som utskottet generellt tar avstånd
från våld. Utskottet har tidigare uttryckt sitt stöd
för den demokratiska utvecklingen på Taiwan och
konstaterar att Sverige reagerat kraftigt mot att
Folkrepubliken Kina använder militära hot som
påtryckningsmedel i konflikten med Taiwan. Taiwans
framtida status är en fråga som måste lösas på
fredlig och demokratisk väg, dvs. med beaktande av
folkviljan.
Med detta anser utskottet motion 1999/2000:U643 (fp)
yrkande 5 besvarad.
Utskottet har tidigare behandlat yrkanden om Taiwans
medlemskap i FN, senast i betänkande 1997/98:UU17
varvid anfördes:
Medlemskap i FN behandlas av Sverige enligt
universalitetsprincipen; suveräna stater som Sverige
erkänner anses ha rätt att ansluta sig till FN och
dess organ. I enlighet med FN:s stadgar upptas nya
medlemmar i FN genom beslut i generalförsamlingen
efter beredning i och på rekommendation av
säkerhetsrådet. Ett flertal stater satte sig emot
ett förslag att föra upp frågan om Taiwans ställning
på generalförsamlingens dagordning hösten 1993.
Sedan 1993 har ytterligare försök att föra upp
frågan om Taiwans ställning på generalförsamlingens
dagordning misslyckats. Ett gemensamt initiativ togs
1995 av tjugotalet länder som då erkände Taiwan och
hade diplomatiska förbindelser med landet. Dessa var
ett antal länder huvudsakligen i Centralamerika,
Karibien och Afrika; bl.a. Guatemala, Nicaragua,
Panama, Dominikanska republiken, Centralafrikanska
republiken och Swaziland.
Utskottet konstaterar att Sverige inte erkänner
Taiwan som en suverän stat. Den svenska ett-Kina-
politiken är klar och tydlig. Sedan 1971 är
Folkrepubliken Kina innehavare av den Kina
tillhöriga platsen i FN.
Utskottet anser att det är positivt att Taiwan har
utvecklade kontakter med olika länder, inklusive med
Folkrepubliken Kina. Utskottet ser också, som
nämnts, positivt på den demokratiska utveckling som
skett i Taiwan. Med hänvisning till vad ovan anförts
samt till tidigare uttalanden av utskottet framstår
det som klart att det inte är motiverat att agera
för Taiwans medlemskap i FN.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker
därmed motion 1999/2000:U643 (fp) yrkande 6 samt
anser motionerna 1999/2000:U301 (m) yrkande 1 och
1999/2000:U643 (fp) yrkande 7 besvarade.
I enlighet med Wienkonventionen om diplomatiska
förbindelser beviljar Sverige med stöd av bl.a.
lagen om immunitet och privilegier i vissa fall
utländska diplomatiska beskickningar i Sverige
immunitet och privilegier. Sverige och Taiwan har
inte upprättat diplomatiska förbindelser, och Taiwan
kan således inte ha en diplomatisk beskickning i
Sverige. Med nuvarande lagstiftning är det därför
omöjligt att tillmötesgå kravet på skattebefrielse
för Taiwans handelskontor i Stockholm. I motionen
hänvisas till att personalen vid det svenska
Exportrådskontoret i Taipei åtnjuter
skattebefrielse. Sverige tillämpar dock inte
reciprocitetsprincipen för behandlingen av utländsk
representation. Det är således inte heller möjligt
att av reciprocitetsskäl bevilja Taiwankontoret
skattebefrielse.
Utskottet avstyrker motion 1999/2000:U643 (fp)
yrkande 8 samt anser motionerna 1999/2000:U301 (m)
yrkande 2 och 1999/2000:U601 (m) samt 1999/2000:U619
(fp) yrkande 2 och 1999/2000:U645 (fp) yrkande 2
besvarade med vad utskottet anfört.
Utskottet konstaterar att eftersom Sverige inte har
mellanstatliga förbindelser med Taiwan kan inte
något dubbelbeskattningsavtal ingås. Ett
dubbelbeskattningsavtal har nyligen förnyats mellan
Kina och Sverige. Det avtalet gäller inte Taiwan då
det förutsätter att staten i fråga (i detta fall
Kina) har fullständig kontroll över territoriet där
beskattningen skall äga rum.
Det finns stater, t.ex. Australien och Nya Zeeland,
som utan att ingå folkrättsligt bindande avtal har
uppnått arrangemang med taiwanesiska motparter för
att undvika dubbelbeskattning. Hittills har dock
inget EU-land gjort detta. Regeringen arbetar med
frågan att finna en praktisk och tekniskt
tillfredsställande lösning på de problem som
dubbelbeskattning och kapitalflykt innebär och
följer noga utvecklingen. Diskussioner förs av
Sverige (och EU-länderna) med Taiwan om ett
dubbelbeskattningsavtal som, när det kommer till
stånd, sluts med "ekonomin" eller "tullområdet"
Taiwan.
Med detta anser utskottet motionerna 1999/2000:U301
(m) yrkande 3 samt 1999/2000:U619 (fp) yrkande 1 och
1999/2000:U645 (fp) yrkande 1 besvarade.
Utskottet har inhämtat att det för närvarande inte
är aktuellt att förstärka bemanningen på
Exportrådskontoret i Taipei. Inom EU har
upprättandet av ett representationskontor i Taipei
diskuterats men något beslut att öppna ett sådant
kontor har inte fattats. Utskottet konstaterar också
att Sverige, liksom de andra medlemsländerna i EU,
stöder det särskilda tullområdet Taiwans
medlemsansökan till WTO.
För medborgare från Taiwan gäller samma
viseringsregler som för andra viseringspliktiga.
Med avstyrkande av motion 1999/2000:U643 (fp)
yrkandena 9-11 besvaras motion 1999/2000:U301 (m)
yrkande 4 med vad utskottet anfört.
Utskottet menar att ett ökat utbyte mellan svenska
och taiwanesiska högskolor och universitet är
positivt och bör uppmuntras. Denna syn har även
framförts i den svenska Asienstrategi som
fastställdes 1999.
Med detta anser utskottet motionerna 1999/2000:U619
(fp) yrkande 3 samt 1999/2000:U645 (fp) yrkande 3
besvarade.
20. Mexiko
I motion 1999/2000:U608 (v) pekar Vänsterpartiet på
Amnestys senaste årsrapport om Mexiko, enligt vilken
en rad kränkningar av mänskliga rättigheter
förekommer. Vidare finns inskränkningar av de
demokratiska fri- och rättigheterna. Amnesty
beskriver också två enskilda fall av godtyckliga
gripanden och tortyr. I yrkande 1 krävs att Sverige
agerar i internationella sammanhang för att
uppmärksamma brott mot mänskliga rättigheter i
Mexiko. Vänsterpartiet tar också upp situationen i
Chiapas, där fredsförhandlingarna mellan regeringen
och befrielserörelsen EZLN gått i stå. Motionärerna
anser i yrkande 2 att Sverige för den mexikanska
regeringen bör understryka vikten av att
förhandlingarna med EZLN återupptas.
Utskottets överväganden
Mexikos lagar ger ett gott skydd åt de mänskliga
fri- och rättigheterna, vilka också respekteras i
stort. Övergrepp rapporteras dock i många enskilda
fall, särskilt från delstaterna Guerrero, Oaxaca och
Chiapas där regeringen konfronteras med väpnade
gerillagrupper. Vidare förekommer att polis och
militär begår olaga frihetsberövanden, misshandel
och tortyr, vilket sällan bestraffas. Korruption
inom rättssystemet är ett annat problem.
I motion 1999/2000:U608 (v) yrkandena 1 och 2
framförs krav på att Sverige i internationella
sammanhang skall uppmärksamma MR-brott som begås i
Mexiko, och att regeringen skall betona för Mexikos
regering vikten av att fredsförhandlingarna med
EZLN-gerillan i Chiapas återupptas.
Under den resa till Nordamerika som utskottet
gjorde i september 1999 fick en del av utskottet
tillfälle att närmare studera situationen i Chiapas,
dels genom samtal i Mexiko City, dels genom ett
besök i delstaten. Även situationen generellt i
Mexiko diskuterades med representanter för Mexikos
regering och parlament, som visade öppenhet och en
tydlig vilja att föra ett samtal både om MR-
situationen och konflikten i Chiapas. Vid de samtal
som utskottet höll framkom tydligt vilken stor
betydelse Mexiko fäster vid relationen med EU, och
att man betraktar mänskliga rättigheter som en
viktig del i den fortgående dialogen.
Mexiko samarbetar med FN:s institutioner för
mänskliga rättigheter och ingick nyligen en
överenskommelse om tekniskt samarbete.
Utskottet instämmer i motionärens oro över de MR-
kränkningar som fortsätter att begås i Mexiko. Inte
minst under förra årets besök har utskottet kunnat
konstatera att Sverige av mexikanska företrädare
uppfattas som pådrivande i EU och FN när det gäller
mänskliga rättigheter. Utskottet hoppas genom sitt
besök och samtal i Mexiko ha bidragit till den
fortgående MR-dialogen med Mexiko. Det är av stor
vikt att Sverige fortsätter detta arbete i andra
sammanhang.
Utskottets besök i Chiapas gav den viktiga insikten
att Chiapaskonflikten har fler bottnar än vad som
vanligen framkommer i medierna. Konflikten är
begränsad till en del av delstaten, och gerillan
EZLN har inte stöd hos majoriteten av
ursprungsbefolkningen. Delstaten Chiapas har länge
varit eftersatt av den centrala makten, och
ursprungsbefolkningen har varit - och är fortfarande
- utsatt för diskriminering. Utbrottet av det
väpnade upproret 1994, och det genomslag det fick i
internationella medier, har dock föranlett den
mexikanska regeringen att satsa stora resurser på
att utveckla den potentiellt rika regionen. Efter de
inledande tio dagarnas militära strider har
regeringen i Mexiko City också gjort stora
ansträngningar för att nå en förhandlingslösning.
Genom det s.k. San Andrés-avtalet nåddes en
övergripande överenskommelse. Tvisten har gällt hur
avtalet skall omsättas i mexikansk lag. I dagsläget
är det gerillan EZLN som inte inställer sig vid
förhandlingsbordet. Utskottet tog vid sitt besök
tillfället i akt att framföra nödvändigheten av att
konflikter löses med fredliga medel. Utskottet
förutsätter att regeringen fortsätter att framföra
detta budskap, både i den bilaterala relationen och
i internationella sammanhang.
Med vad som ovan anförts anses motion 1999/2000:U608
(v) yrkandena 1 och 2 vara besvarad.
21. Kuba
Vänsterpartiet anser i motion 1999/2000:U611 (v)
yrkande 1 att den ekonomiska blockad som USA under
de senaste decennierna utsatt Kuba för har fått
svåra konsekvenser för landets befolkning. Blockaden
har också motverkat en demokratisk utveckling i
landet. Sverige bör därför agera för att USA
avbryter blockaden mot Kuba. Regeringen bör vidare
underlätta och stimulera utökade kontakter med olika
delar av det kubanska samhällslivet (yrkande 3).
Ökad kontakt med omvärlden kan bidra till att bryta
Kubas politiska och ekonomiska isolering, och
enskilda organisationer skulle kunna bidra till att
förbättra den sociala situationen i landet.
I motion 1999/2000:U618 (fp) menar Folkpartiet att
Kubas befolkning är utsatt för ett målmedvetet och
systematiskt förtryck av Castroregimen. Amnesty
uppskattar att det finns 350 politiska fångar i
landet. Motionärerna kräver i yrkande 1 att
regeringen i högre grad uppmärksammar den bristande
respekten för de mänskliga rättigheterna i Kuba. I
yrkande 2 fäster motionärerna uppmärksamhet på den
ökande användningen av dödsstraffet i Kuba.
Regeringen bör uttala sin oro över detta och vädja
till den kubanska regimen att omgående införa ett
moratorium på verkställandet av dödsstraffet.
Sedan 1990-talets början har det vuxit fram en
organiserad demokratirörelse i Kuba, vilken omfattar
flera politiska partier. Regimen har dock reagerat
med ökad förföljelse mot de demokratiska krafterna.
Motionärerna anser i yrkande 3 att regeringen bör
göra ansträngningar för att demokratirörelsen i Kuba
uppmärksammas, t.ex. genom att utrikesministern
besöker landet och öppet träffar dess företrädare.
Folkpartiet framhåller i yrkande 5 att EU i sin
relation med Kuba ställt hårda krav på förbättringar
av respekten för de mänskliga rättigheterna. Som
ordförande i EU bör Sverige fortsätta denna politik
och även verka för att unionen uttalar öppet stöd
till Kubas demokratirörelse.
Utskottets överväganden
Samstämmiga uppgifter från internationella MR-
organisationer, FN:s särskilde rapportör m.fl. ger
vid handen att situationen beträffande de mänskliga
rättigheterna i Kuba fortsätter att vara allvarlig.
Hundratals politiska fångar sitter fängslade, och
många andra oliktänkande förföljs på andra sätt. Den
politiska makten är koncentrerad till president
Fidel Castro, vars regim inte respekterar
grundläggande demokratiska fri- och rättigheter
såsom yttrande- och föreningsfrihet. De små
oberoende MR-grupper som finns i landet arbetar
illegalt och under kontroll av den kubanska
säkerhetstjänsten. Under det senaste året har
lagarna mot regimkritisk verksamhet skärpts och
användandet av dödsstraff har ökat.
Vänsterpartiet vänder sig i motion 1999/2000:U611
(v) yrkandena 1 och 3 mot det amerikanska embargot,
och förespråkar att Sverige skall bidra till att
Kuba får ökad kontakt med omvärlden. I motion
1999/2000:U618 (fp) yrkandena 1-3 och 5 menar
Folkpartiet att Sverige i högre grad borde
uppmärksamma de MR-övergrepp som begås i Kuba samt
dödsstraffets ökade användning. Motionärerna anser
att Sverige bör stödja de demokratiska krafterna i
Kuba och verka för att EU även fortsättningsvis
ställer hårda krav på förbättringar av de mänskliga
rättigheterna i Kuba.
Enligt utskottets uppfattning är det uppenbart att
det långvariga amerikanska embargot inte har
bidragit till demokratisering av Kuba. I stället för
att möjliggöra fredliga förändringar har
sanktionerna snarast befäst det rådande systemet och
motsättningarna mellan Kuba och USA. Förutom att
drabba det kubanska folket har sanktionerna gett
legitimitet till Castroregimen. Sverige, och numera
hela EU, har röstat för den årliga resolutionen i
FN:s generalförsamling som uppmanar USA att avbryta
blockaden mot Kuba.
Sverige för bilateralt och genom EU en fortgående
dialog med Kubas regering, i vilken demokrati och
mänskliga rättigheter står högst på dagordningen. EU
antog 1996 en gemensam ståndpunkt, som ställde
förhandlingar om ett samarbetsavtal med Kuba i
utsikt om förbättringar vad gäller demokrati och
mänskliga rättigheter kom till stånd. Tyvärr har den
kubanska regeringen hittills inte påverkats i någon
nämnvärd grad, varför förhandlingar om ett sådant
avtal inte har kunnat inledas. Sverige har aktivt
stött beslutet om den gemensamma ståndpunkten och
verkat för att den skall genomföras konse-kvent.
Utifrån sin gemensamma position har EU genom
förklaringar, demarcher och andra kontakter till
Kubas regering vid upprepade tillfällen framhållit
vikten av att Kuba respekterar de mänskliga
rättigheterna. Utskottet instämmer i att Sverige
under det kommande ordförandeskapet bör fortsätta
att aktivt arbeta i linje med EU:s gemensamma
ståndpunkt. Utskottet utgår från att Sverige
fortsätter att betona de mänskliga rättigheterna i
de bilaterala kontakterna med Kuba. Huruvida
utrikesministern bör besöka Kuba är dock regeringens
angelägenhet.
Antalet politiska fångar i Kuba har inte minskat
under det senaste året. Domen i mars 1999 mot fyra
fredliga oppositionella föranledde EU och Sverige
att begära att de dömda skulle friges. Sverige
stödde också aktivt den resolution i FN:s kommission
för mänskliga rättigheter som behandlat situationen
i Kuba. EU har också uttalat sin oro över den ökande
användningen av dödsstraffet i Kuba.
Sverige bedriver ett begränsat bilateralt samarbete
med Kuba som syftar till att stimulera kubanska
kontakter med omvärlden på områden av betydelse för
övergång till demokrati och marknadsekonomi. Svenska
enskilda organisationer är engagerade i samarbetet,
men eftersom den kubanska regimen inte tillåter
fristående enskilda organisationer är det svårt att
stödja fria demokratiska krafter i landet.
Utskottet stöder de initiativ som regeringen tagit
bilateralt, i EU och via enskilda organisationer för
att öka utbytet med Kuba. Utskottet lägger samtidigt
vikt vid att Sverige i olika sammanhang har påtalat
den kubanska regimens kränkningar av de mänskliga
rättigheterna.
Motionerna 1999/2000:U611 (v) yrkandena 1 och 3 samt
1999/2000:U618 (fp) yrkandena 1-3 och 5 anses därmed
vara besvarade.
22. Colombia
I flerpartimotion 1999/2000:U621 (v, kd, c, fp, mp)
framhålls den fortsatt svåra MR-situationen i
Colombia. Öppet krig råder mellan regeringen och
gerillan, och paramilitära grupper har mördat många
fackliga ledare och politiskt aktiva. Motionärerna
menar i yrkande 5 att Sverige i FN, EU och andra
internationella forum bör arbeta för att de
paramilitära grupperna i Colombia upplöses. I
yrkande 6 framförs krav på att regeringen verkar för
att bekämpa den i Colombia rådande straffriheten för
brott mot de mänskliga rättigheterna.
Även flerpartimotion 1999/2000:U625 (v, s, m, kd, c,
fp, mp) ägnas åt Colombia. I yrkande 1 menar
motionärerna att Sverige även i fortsättningen bör
engagera sig för de mänskliga rättigheterna i
Colombia och för att en fredsprocess skall komma
till stånd. Sverige bör t.ex. erbjuda sig att vara
värdland för samtal mellan parterna i konflikten. I
yrkande 2 framhålls att regeringen bör ta initiativ
till att en handlingsplan för stöd till
fredsprocessen utarbetas inom EU. Regeringen bör
även ta initiativ till att frågan om en fredsplan
för Colombia förs upp på dagordningen i FN:s
säkerhetsråd (yrkande 4).
Internationellt kulturutbyte framhålls som ett sätt
att motverka den våldskultur som finns i Colombia. I
yrkande 3 begärs att regeringen uppmuntrar det
kulturarbete som bedrivs mellan Sverige och
Colombia. I yrkande 5 betonas vikten av att
fortsätta att ge stöd till det stora antal enskilda
organisationer, fackföreningar och kyrkor som
arbetar för att stävja våldet, återupprätta
respekten för de mänskliga rättigheterna samt stödja
våldets offer i Colombia.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar med djup oro att situationen
beträffande de mänskliga rättigheterna i Colombia
fortsätter att vara mycket allvarlig. Under det
senaste året har den väpnade konflikten fortsatt i
oförminskad skala. Mord, tortyr, kidnappningar och
intern landsflykt tillhör vardagen. Antalet
politiskt motiverade mord uppskattas till 2 000-3
000 årligen, och straffriheten är utbredd.
President Andrés Pastranas regering och den största
gerillagruppen FARC inledde fredssamtal i januari
1999. Förhandlingarna sker i ett demilitariserat
område som FARC-gerillan kontrollerar. Samtalen har
dock hitintills inte inneburit något genombrott i
fredsprocessen.
Av allt att döma samarbetar vissa paramilitära
grupper med militären eller agerar med dennas goda
minne. Paramilitärer har länge gjort sig skyldiga
till osedvanliga grymheter mot civila, och under det
senaste året uppenbarligen i syfte att sabotera
fredsprocessen. Även de bägge gerillarörelserna FARC
och ELN fortsätter att begå svåra övergrepp mot
civilbefolkningen. Kidnappningar används som ett
sätt att finansiera det väpnade upproret. Såväl
paramilitär som gerilla är inblandade i
narkotikahanteringen. Ett stort problem i
sammanhanget är den rådande straffriheten för brott
mot de mänskliga rättigheterna. Mycket få av dem som
begår MR-kränkningar lagförs och döms för sina
brott.
Sverige har under flera år varit pådrivande inom EU
och FN för ett ökat internationellt engagemang för
situationen i Colombia. Ett FN-kontor för mänskliga
rättigheter i Colombia upprättades 1996, och nyligen
inrättade också UNHCR ett kontor i landet.
I motion 1999/2000:U621 (v, kd, c, fp, mp) yrkandena
5 och 6 begärs att Sverige noga skall följa
utvecklingen på MR-området i Colombia och bl.a.
agera i internationella sammanhang för att den
colombianska regeringen skall vidta kraftfulla
åtgärder mot straffriheten och för att upplösa de
paramilitära grupperna. Motionärerna bakom motion
1999/2000:U625 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkandena
1-5 anser att Sverige bör ställa sig till förfogande
som medlare mellan parterna i den interna konflikten
och även erbjuda sig att ingå i en internationell
vängrupp om en sådan skulle inrättas. Stödet till de
frivilliga organisationerna som arbetar i Colombia
bör ökas, och den svenska ambassaden i Santafé de
Bogotá bör ges förstärkta personella resurser på MR-
området. Regeringen bör även agera för att FN:s
säkerhetsråd skall verka för att en handlingsplan
för fredsförhandlingar i Colombia utarbetas av det
internationella samfundet. Vidare yrkas att
riksdagen skall besluta att sända en särskild
parlamentarisk delegation till Colombia.
Sveriges engagemang för fred och mänskliga
rättigheter i Colombia är välkänt och manifesteras
på en rad olika sätt. Under det gångna året har
Sveriges utrikesminister besökt Colombia, och när
Colombias utrikesminister senare under året besökte
Sverige fick utrikesutskottet tillfälle att
diskutera fredsprocessen och situationen beträffande
de mänskliga rättigheterna med denne. Två
riksdagsledamöter ingick i en europeisk
parlamentarikerdelegation som besökte landet under
1999. Den svenska regeringen har vid flera
tillfällen förklarat sig villig att stå till tjänst
för att främja fredsprocessen. Det har från
colombianskt håll uttryckts uppskattning och
intresse för Sveriges erbjudande, vilket bl.a.
resulterat i det seminarium som FARC, den
colombianska regeringens förhandlare samt
representanter för Colombias parlament och
näringsliv genomförde i Sverige under februari 2000.
Utskottet har tidigare förespråkat insatser som
syftar till att främja dialog och kontakt mellan de
stridande parterna och välkomnar därför insatser av
detta slag.
Sverige har gett ett särskilt stöd till FN:s
särskilda MR-kontor i Colombia sedan dess inrättande
1996 och ger även bidrag till UNHCR:s kontor. MR-
kontoret, som leds av en svensk, har under det
senaste året fördubblat sin personalstyrka. FN har
därmed en stark närvaro i Colombia. MR-situationen i
landet behandlas årligen i FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna. Framför allt den utbredda
straffriheten och bristen på kraftfulla åtgärder mot
de paramilitära grupperna har kritiserats i MR-
kommissionen. Enskilda organisationer har under en
rad år drivit kravet att en särskild MR-rapportör
skall utses för Colombia. I och med inrättandet av
FN:s MR-kontor har dock frågan om en särskild
rapportör blivit mindre aktuell.
Sverige har även på andra sätt visat engagemang för
situationen i Colombia. Inom EU är Sverige ett av de
länder som starkast engagerat sig för situationen i
Colombia. Flera svenska enskilda organisationer
verkar sedan länge på MR-området med stöd från Sida,
och det svenska biståndet har ökat i volym. Inom de
enskilda organisationernas verksamhet ryms visst
kulturutbyte. Mot bakgrund av den allvarliga MR-
situationen och även Colombias relativt höga
nationalinkomst kommer dock det svenska samarbetet
även fortsättningsvis att vara koncentrerat till
området mänskliga rättigheter. Genom det svenska
biståndet ges vidare stöd till reformer inom det
juridiska systemet syftande till att bekämpa
straffriheten. För att närmare kunna följa MR-
situationen i Colombia och det svenska samarbete som
bedrivs har ambassaden i Santafé de Bogotá nyligen
förstärkts med en tjänsteman.
Vissa förhoppningar kan knytas till de fredssamtal
som nu pågår mellan den colombianska regeringen och
FARC-gerillan. Frågan om fredssamtal med den andra
gerillarörelsen, ELN, är också aktuell. I nuvarande
skede ses dessa samtal i första hand som en
colombiansk angelägenhet, men skulle de utfalla
positivt kommer det internationella stödet sannolikt
att konkretiseras ytterligare, t.ex. genom bildande
av en s.k. vängrupp. De berörda parternas uttalade
viljor måste vara utgångspunkten för det svenska
engagemanget och ett eventuellt deltagande i en
fredsprocess. Ingendera parten har på detta stadium
efterfrågat internationell medling. Ej heller har de
stridande parterna ansett att konflikten är en fråga
för säkerhetsrådet.
Riksdagen har under ett flertal år tagit upp och
debatterat situationen i Colombia och vid upprepade
tillfällen fördömt de fortsatta MR-kränkningarna.
Vid flera tillfällen har utskottet fått tillfälle
att framföra sin oro direkt till representanter för
Colombias regering. Utskottet ser positivt på
regeringens engagemang för fred och mänskliga
rättigheter i Colombia och det stöd som Sverige ger
till FN:s verksamhet i landet. För dagen kan tyvärr
ingen ljusning skönjas vad gäller respekten för de
mänskliga rättigheterna i Colombia. Om inte
situationen förbättras, anser utskottet att
regeringen bör överväga att ta upp frågan om att
FN:s MR-kommission skall utse en särskild
landrapportör för Colombia.
Motionerna 1999/2000:U621 (v, kd, c, fp, mp)
yrkandena 5 och 6 och 1999/2000:U625 (v, s, m, kd,
c, fp, mp) yrkandena 1-5 anses därmed besvarade.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Ryssland och fallet
Nikitin
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U605 besvarad med
vad utskottet anfört,
2. beträffande Ryssland och asylsökande
judar
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U639 yrkande 5
besvarad med vad utskottet anfört,
3. beträffande Sveriges samarbete med
Vitryssland
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U626 yrkandena 1
och 2 besvarad med vad utskottet anfört,
4. beträffande besöksutbyte med och
demokratistöd till Vitryssland
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U626 yrkandena
3-5 och 1999/2000:U803 yrkande 1 besvarade med
vad utskottet anfört,
5. beträffande unionen mellan Ryssland och
Vitryssland
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U626 yrkande 6
besvarad med vad utskottet anfört,
6. beträffande situationen på västra
Balkan
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U636 yrkandena
1 och 3-5, 1999/2000:U641 samt 1999/2000:U646
yrkandena 5-7 och 9-11 besvarade med vad
utskottet anfört,
7. beträffande Turkiet och kurderna
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U613 yrkandena
1-6
besvarad med vad utskottet anfört,
8. beträffande Ilisu-projektet i Turkiet
att riksdagen förklarar motion
1999/2000:U609 yrkandena 1-3 besvarad med vad
utskottet anfört,
9. beträffande Turkiet och armenierna
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U651 besvarad med
vad utskottet anfört,
10. beträffande assyriernas/syrianernas
situation
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:U633 yrkande 2
förklarar motionerna 1999/2000:U633 yrkandena 1
och 3 samt 1999/2000:U648 besvarade med vad
utskottet anfört,
11. beträffande den humanitära situationen
i Irak
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U610 yrkande 1
och 1998/1999:U625 besvarade med vad utskottet
anfört,
12. beträffande flygförbudszoner och
vapeninspektion i Irak
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U610 yrkande 2
besvarad med vad utskottet anfört,
13. beträffande FN:s vapeninspektion i
Irak
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U610 yrkande 3
besvarad med vad utskottet anfört,
14. beträffande förhållandena i Iran
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U602 samt
1999/2000:U620 yrkandena 1 och 2 besvarade med
vad utskottet anfört,
15. beträffande politiska fångar i Iran
och FN:s roll
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U616 och
1999/2000:U620 yrkandena 3-7, 1999/2000:U639
yrkande 4 och 1999/2000:U640 besvarade med vad
utskottet anfört,
16. beträffande förhållandena i
Afghanistan
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U612 och
1999/2000:U649 yrkande 3 besvarade med vad
utskottet anfört,
17. beträffande förhållandena i Palestina
och Israel
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U622 yrkandena 1
och 2 besvarad med vad utskottet anfört,
18. beträffande den israeliske
kärnteknikern Mordechai Vanunu
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U617 yrkandena 1
och 2 besvarad med vad utskottet anfört,
19. beträffande förhållandena i Algeriet
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U621 yrkande 4
besvarad med vad utskottet anfört,
20. beträffande förhållandena i
Västsahara
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U624 yrkandena
1-3
besvarad med vad utskottet anfört,
21. beträffande förhållandena i Etiopien
och Eritrea
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U623 yrkandena 1
och 2 besvarad med vad utskottet anfört,
22. beträffande förhållandena i Republiken
Kongo (Kongo-Brazzaville)
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U628 yrkandena 1
och 2 besvarad med vad utskottet anfört,
23. beträffande förhållandena i Burma
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U647 yrkandena
1-4
besvarad med vad utskottet anfört,
24. beträffande förhållandena i
Indonesien
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U644 yrkandena 1
och 2 besvarad med vad utskottet anfört,
25. beträffande återuppbyggnaden av
Östtimor
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U632 yrkandena
1-5 och 1999/2000:U644 yrkandena 3 och 4
besvarade med vad utskottet anfört,
26. beträffande Östtimor och vapenembargot
mot Indonesien
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U632 yrkande 7
besvarad med vad utskottet anfört,
27. beträffande en utredning om
övergreppen mot Östtimors befolkning
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U644 yrkande 6
besvarad med vad utskottet anfört,
28. beträffande förhållandena i
Filippinerna
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U652 yrkande 1
besvarad med vad utskottet anfört,
29. beträffande kvinnohandel i
Filippinerna
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U652 yrkande 3
besvarad med vad utskottet anfört,
30. beträffande förhållandena i
Folkrepubliken Kina
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U639 yrkandena
1-3 och 1999/2000:U643 yrkande 13 besvarade med
vad utskottet anfört,
31. beträffande utvecklingen i Tibet
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U614,
1999/2000:U621 yrkande 7, 1999/2000:U631 och
1999/2000:U643 yrkande 3 besvarade med vad
utskottet anfört,
32. beträffande utvecklingen i Hongkong
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U643 yrkande 4
besvarad med vad utskottet anfört,
33. beträffande utvecklingen i Taiwan
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U643 yrkande 5
besvarad med vad utskottet anfört,
res. 1 (fp)
34. beträffande Taiwans medlemskap i FN
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:U643 yrkande 6
förklarar motionerna 1999/2000:U301 yrkande 1
och 1999/2000:U643 yrkande 7 besvarade med vad
utskottet anfört,
res. 2 (kd, c, fp)
35. beträffande skattebefrielse för
Taiwans representationskontor m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:U643 yrkande 8
förklarar motionerna 1999/2000:U301 yrkande 2,
1999/2000:U601,
1999/2000:U619 yrkande 2 och 1999/2000:U645
yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 3 (m, kd, c, fp)
36. beträffande dubbelbeskattningsavtal
med Taiwan
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U301 yrkande 3,
1999/2000:U619 yrkande 1 och 1999/2000:U645
yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 4 (fp)
37. beträffande stöd till Taiwans
medlemskapsansökan i WTO och vissa
mellanstatliga förbindelser
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:U643 yrkandena
9-11, förklarar motion 1999/2000:U301 yrkande 4
besvarad med vad utskottet anfört,
res. 5 (kd, c, fp)
38. beträffande samarbetet mellan svenska
och taiwanesiska högskolor
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U619 yrkande 3
och 1999/2000:U645 yrkande 3 besvarade med vad
utskottet anfört,
39. beträffande mänskliga rättigheter i
Mexiko
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U608 yrkandena 1
och 2 besvarad med vad utskottet anfört,
40. beträffande mänskliga rättigheter i
Kuba
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U611 yrkandena
1 och 3 samt 1999/2000:U618 yrkandena 1-3 och 5
besvarade med vad utskottet anfört,
41. beträffande mänskliga rättigheter i
Colombia
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U621 yrkandena
5 och 6 samt 1999/2000:U625 yrkandena 1-5 besvarade
med vad utskottet anfört.
Stockholm den 9 mars 2000
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola
Furubjelke (s), Berndt Ekholm (s),
Lars Ohly (v), Bertil Persson (m),
Liselotte Wågö (m), Carina Hägg
(s), Agneta Brendt (s), Murad Artin
(v), Jan Erik Ågren (kd), Sten
Tolgfors (m), Marianne Samuelsson
(mp), Marianne Andersson (c), Karl-
Göran Biörsmark (fp), Marianne
Jönsson (s), Karin Enström (m),
Birgitta Ahlqvist (s) och Fanny
Rizell (kd).
Reservationer
1. Utvecklingen i Taiwan (mom. 33)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61
börjar med "Taiwans framtida status" och slutar med
"och demokratisk väg." bort ha följande lydelse:
Utskottet välkomnar att demokratin i Taiwan har
stärkts. Inom kort kommer landet att hålla
presidentval, vilka av allt att döma kommer att bli
fria och öppna. Det demokratiska Taiwan visar att
det inte finns någon motsättning mellan människors
krav på demokrati och den kulturella omgivning i
vilken de lever på olika håll i världen. När det
gäller en eventuell återförening med det kinesiska
fastlandet, är det medborgarna i Taiwan som själva
måste få avgöra om de vill bli en del av
Folkrepubliken eller om de föredrar fortsatt
självständighet. Under de senaste årtiondena har
demokratin i Taiwan befästs, och de fria val som
hållits sedan 1996 utgör ett föredöme för Asiens
många diktaturer. Taiwan hör nu hemma i den
internationella folkgemenskapen.
Därmed tillstyrker utskottet motion U643 (fp)
yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha
följande lydelse:
33. beträffande utvecklingen i Taiwan
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U643 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Taiwans medlemskap i FN (mom. 34)
Jan Erik Ågren och Fanny Rizell (båda kd), Marianne
Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62
börjar med "Utskottet anser att" och slutar med
"medlemskap i FN." bort ha följande lydelse:
När Folkrepubliken Kina 1971 ersatte Taiwan som
ständig medlem av FN:s säkerhetsråd var det ett
naturligt uttryck för vilka världens stormakter,
tillika kärnvapenmakter, faktiskt är. Att Taiwan
ställdes utanför FN:s medlemsskara berodde däremot
på att varken Beijing eller Taipei kunde acceptera
mer än en företrädare för Kina i FN:s medlemskrets.
Vid den tidpunkten saknade båda regimerna
demokratisk legitimitet, vilket i dag bara gäller
den i Beijing. Historien visar med såväl Tyskland
som Korea att någon entydig enstatsdoktrin inte
heller finns internationellt etablerad.
Även om principen om ett Kina lever vidare, kan det
aldrig med någon automatik ge regimen i Peking något
slags ensamrätt. Det saknar den demokratisk
legitimitet för. Frågan om människor av kinesiskt
ursprung önskar leva i en eller flera
statsbildningar kan bara avgöras genom att de båda
folken i fria och demokratiska former tar ställning
för detta.
Försök att föra upp frågan om att utreda Taiwans
ställning i FN på generalförsamlingens dagordning
har flera gånger misslyckats. Det demokratiska
Taiwan har dock en självklar plats i
folkgemenskapen, och det hör hemma också i FN:s
gemenskap. Utskottet finner det därför angeläget att
Sverige inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik arbetar för att Taiwan skall kunna
beredas möjlighet att inträda i FN. Tills vidare bör
Sverige verka för att Taiwan ges möjlighet att
medverka i FN:s olika underorgan som observatör,
t.ex. i Ecosoc och WHO. Här finns en omfattande
praxis som givit också organisationer som PLO och
ANC observatörsstatus i FN.
Därmed tillstyrker utskottet motionerna U301 (m)
yrkande 1 samt U643 (fp) yrkande 6 och 7.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha
följande lydelse:
34. beträffande Taiwans medlemskap i FN
att riksdagen med anledning av motionerna
1999/2000:U301 yrkande 1 samt
1999/2000:U643 yrkandena 6 och 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Skattebefrielse för Taiwans
representationskontor m.m. (mom. 35)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin
Enström (alla m), Jan Erik Ågren, Fanny Rizell (båda
kd), Marianne Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark
(fp), anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62
börjar med "I enlighet med" och slutar med "bevilja
Taiwankontoret skattebefrielse." bort ha följande
lydelse:
För att bredda och utveckla förbindelserna med det
demokratiska Taiwan anser utskottet att Sverige bör
ge Taiwans representationskontor i Stockholm
skattebefrielse och diplomatisk status. Detta skulle
vara reciprokt till den status som Exportrådets
kontor i Taipei åtnjuter.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha
följande lydelse:
35. beträffande skattebefrielse för Taiwans
representationskontor m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna
1999/2000:U301 yrkande 2, 1999/2000:U601,
1999/2000:U619 yrkande 2, 1999/2000:U643
yrkande 8 samt 1999/2000:U645 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Dubbelbeskattningsavtal med Taiwan
(mom. 36)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62
börjar med "Utskottet konstaterar att" och slutar
med "eller ´tullområdet´ Taiwan" bort ha följande
lydelse:
Det demokratiska Taiwan har en blomstrande
marknadsekonomi, vilken skänker medborgarna en av
Asiens högsta levnadsstandarder. Taiwan har det
högsta antalet företag per invånare i världen, och
utrikeshandeln står för en hög andel av landets
bruttonationalprodukt. Sverige och Taiwan har sedan
länge en betydande handel. Taiwan är vidare särskilt
starkt när det gäller högteknologi, och taiwanesiska
företag gör stora investeringar utomlands. Sverige
har av taiwanesiska investerare setts som en
naturlig ingång till den nordiska marknaden. Svenska
företag har på liknande sätt gjort betydande
investeringar i Taiwan, som kan utgöra en bas för
den stora kinesiska marknaden.
Mot bakgrund av den betydande handeln och
investeringarna i bägge riktningar, anser utskottet
att det vore värdefullt att upprätta ett
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Taiwan.
Flera stater, bl.a. Australien och Nya Zeeland, har
uppnått arrangemang för att undvika
dubbelbeskattning, utan att dessa har status som
folkrättsligt bindande avtal.
Med detta tillstyrker utskottet motionerna U619
(fp) yrkande 1 och U645 (fp) yrkande 1 samt anser
motion U301 (m) yrkande 3 besvarad.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha
följande lydelse:
36. beträffande dubbelbeskattningsavtal med
Taiwan
att riksdagen med anledning av motionerna
1999/2000:U619 yrkande 1 och 1999/2000:U645
yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört samt
förklarar motion 1999/2000:U301 yrkande 3
besvarad med vad utskottet anfört,
5. Stöd till Taiwans medlemskapsansökan i
WTO och vissa mellanstatliga förbindelser
(mom. 37)
Jan Erik Ågren, Fanny Rizell (båda kd), Marianne
Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63
börjar med "Utskottet har inhämtat" och slutar med
"för andra viseringspliktiga." bort ha följande
lydelse:
Sverige bör på olika sätt utveckla sina
förbindelser med Taiwan och bl.a. bör den svenska
representationen i Taiwan förstärkas. Sverige bör
också medverka till att EU upprättar ett
informationskontor i Taipei.
Sverige bör vidare behandla besökande medborgare
från Taiwan på samma sätt som besökare från andra
viseringspliktiga länder. Att som nu skett vägra
visering för taiwanesiska medborgare i ledande
ställning är oacceptabelt och någon hänvisning till
EU-regler kan inte accepteras. Invånare från
demokratiska stater får aldrig vägras inresa i
Sverige av politiska etikettsskäl.
Därmed tillstyrker utskottet motion U643 (fp)
yrkandena 9-11. samt anser motion U301 (m) yrkande 4
besvarad.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha
följande lydelse:
37. beträffande stöd till Taiwans
medlemskapsansökan i WTO och vissa
mellanstatliga förbindelser
att riksdagen med bifall till motion
1999/2000:U643 yrkandena 9-11 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört samt
förklarar motion 1999/2000:U301
yrkande 4 besvarad med vad
utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Sveriges samarbete med Vitryssland (mom.
3)
Marianne Andersson (c) anför:
Vitrysslands president Lukasjenko är en
maktpolitiker av den gamla sovjetiska typen.
Erfarenheten visar att maktspråk är det enda han
förstår. Omvärlden bör ta fasta på detta, och sluta
upp bakom den demokratiska oppositionen i
Vitryssland.
Sanktioner kan vara ett trubbigt instrument, då de
ofta slår mot dem man avser hjälpa med sanktionerna.
Rätt använda kan dock riktade sanktioner vara
verkningsfulla. Tidigare har EU haft restriktioner
vad gäller reseverksamhet för toppskiktet i
Vitryssland. Sådana restriktioner borde kunna
utsträckas till ytterligare sanktioner riktade
direkt mot regimens företrädare. Man bör i
sammanhanget kunna överväga att låta internationella
sanktioner omfatta också idrottsutbyte och handel
med sådana lyxartiklar som kommer den regimtrogna
eliten till del. Även ekonomiska sanktioner bör
kunna övervägas, dock med beaktande av att man skall
undvika att drabba vanliga människor.
Regeringen bör därför i EU och FN verka för att de
internationella sanktionerna mot Vitryssland vidgas
med den ovan angivna inriktningen mot landets
ledarskap.
2. Sveriges samarbete med Vitryssland (mom.
3)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och
Karin Enström (alla m) anför:
Moderata samlingspartiet har sedan lång tid tillbaka
krävt att en ambassad etableras i Kiev. Vi kan
konstatera att utskottets majoritet inte heller
denna gången är beredd att helhjärtat stödja detta
vårt yrkande. Vi beklagar detta djupt, inte minst i
det perspektivet att en svensk ambassad skulle vara
ett stöd för en demokratisk process i landet och
också på sikt kunna medverka till ett fritt,
självständigt och autonomt Vitryssland.
3. Flygförbudszoner och vapeninspektioner i Irak
(mom. 12)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och
Karin Enström (alla m) anför:
Flygförbudszonerna i Irak kom till efter Gulfkriget
för att skydda civilpersoner från kränkningar av de
mänskliga rättigheterna från den irakiska
regeringens sida, samt hindra militär aktivitet i
norra respektive södra Irak. Den norra zonen är ett
skydd och en förutsättning för den kurdiska
befolkningens säkerhet.
USA:s och Storbritanniens militära flyginsatser är
nödvändiga för att upprätthålla zonerna och hindra
irakisk militär närvaro. Moderata samlingspartiet
anser att även om flygförbudszonerna i Irak saknar
ett entydigt folkrättsligt stöd i form av
säkerhetsrådsresolutioner, kan det konstateras att
världssamfundet accepterat zonerna och att det
därmed kan anses föreligga folkrättsligt stöd et
contrario.
4. Förhållandena i Etiopien och Eritrea
(mom. 21)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin
Enström (alla m), Jan Erik Ågren, Fanny Rizell (båda
kd), Marianne Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark
(fp) anför:
Det pågående kriget mellan Eritrea och Etiopien har
kostat hundratusentals liv. Det kan aldrig vara
acceptabelt att stödja en regim som för anfallskrig
med bistånd till dess statsapparat.
Vi föreslår att det svenska biståndet till bägge
ländernas statsmakter suspenderas tills en varaktig
fred uppnåtts. Under denna tid skall i stället
insatserna för att motverka fattigdomen kanaliseras
via enskilda organisationer.
5. Utvecklingen i Taiwan (mom. 33)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och
Karin Enström (alla m) anför:
Utskottets formulering "Utskottet tar generellt
avstånd från militära hot som påtryckningsmedel" är
inte korrekt. FN-stadgan (art. 51) ger uttryckligen
rätt till individuellt eller kollektivt
självförsvar, vilket kan innebära vålds-användning.
Sveriges regering (utrikesdeklarationen den 10
februari 1999) formulerar saken så här: "Det är
säkerhetsrådet som har till uppgift att besluta om
militär våldsanvändning, förutom i fall av
självförsvar eller i extrema nödsituationer".
6. Mänskliga rättigheter i Mexiko (mom. 39)
Murad Artin och Lars Ohly (båda v) och Marianne
Samuelsson (mp) anför:
I utskottets överväganden om situationen i Mexiko
framhålls att konflikten i Chiapas har fler bottnar
än vad som vanligen framkommer i medierna. Utskottet
påstår också att gerillan EZLN inte har stöd hos en
majoritet av ursprungsbefolkningen. Detta är
förhållandevis långtgående slutsatser av en
utskottsresa under vilken inga kontakter togs med
företrädare för gerillan EZLN eller EPR. Motionens
beskrivning av systematiska brott mot de mänskliga
rättigheterna, tortyr och övergrepp mot
ursprungsbefolkningen kommenteras knapphändigt av
utskottet. Den påstådda bristande förhandlingsviljan
hos gerillan sätts inte i relation till de
paramilitära gruppernas aktiviteter eller de
upprepade fallen av övergrepp från myndigheternas
sida, belagda bland annat av Human Rights Watch och
Amnesty International. Vänsterpartiet och
Miljöpartiet anser att Sverige i ökad utsträckning
bör uppmärksamma och protestera mot dessa brott mot
de mänskliga rättigheterna.
7. Mänskliga rättigheter i Kuba (mom. 40)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Folkpartiet liberalerna har länge krävt en ny och
mera aktiv kurs i försvaret av de mänskliga
rättigheterna på Kuba. Den demokratiska oppositionen
i Kuba är helt beroende av omvärldens stöd. Dess
företrädare söker genom kontakter med utlandet
legitimitet och därmed skydd gentemot sin egen
regim. Regeringen bör därför verka för att stärka de
demokratiska krafterna när tillfälle ges.
Utrikesministern bör i detta syfte snarast besöka
Kuba för att öppet träffa företrädare för såväl
regimen som för demokratirörelsen.
8. Mänskliga rättigheter i Kuba (mom. 40)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin
Enström (alla m), Marianne Andersson (c) och Karl-
Göran Biörsmark (fp) anför:
Människorättsförsvarare och politiska aktivister
utsätts för frihetsberövanden och trakasserier i
dagens Kuba. Även om små steg kan skönjas vad gäller
vissa mycket begränsade ekonomiska reformer i landet
finns inga motsvarande tecken på framsteg på det
politiska planet eller inom mänskliga
rättighetsområdet.
Den utfasning av det statliga biståndet till Kuba
som den borgerliga regeringen påbörjade under åren
1991-1994 borde ha fullföljts av den tillträdande
socialdemokratiska regeringen. Det ger fel signaler
när regeringen ger bilateralt bistånd till Kuba,
dvs. bistånd som har kubanska myndigheter som
motpart och därmed bistånd till en regim som
kraftigt kränker mänskliga rättigheter. Det strider
mot intentionen med biståndet att förmedla stöd
direkt till den kubanska regimen.
En förutsättning för att bistånd till Kuba över
huvud taget skall komma i fråga är att sådant
bistånd förmedlas via enskilda organisationer och då
till krafter som arbetar för ett demokratiskt Kuba
samt för mänskliga rättigheter i landet.
Internationella MR-
instrument
Förteckning över länder som
ratificerat FN:s konventioner
på MR-området.
Listan bygger på FN:s "Chart of
Ratifications", uppdaterad per den
25 februari 2000.
-------------------------------------------------------------------------------
|S Signature not yet followed by ratification.
|
-------------------------------------------------------------------------------