Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1999/2000:60
Berättelse om verksamheten inom Europeiska unionen under 1999. Därtill
behandlas ett antal motioner från allmänna motionstiden som innehåller
yrkanden med avseende på samarbetet inom Europeiska unionen samt tre
motioner som väckts med anledning av skrivelsen.
Utrikesutskottet har berett övriga utskott tillfälle att yttra sig över skrivel-
sen samt de motioner som behandlas i anslutning till denna. Även EU-
nämnden har beretts tillfälle att yttra sig över skrivelsen.
I betänkandet behandlas inledningsvis frågor angående det svenska ordför-
andeskapet och frågor med anledning av EU:s utvidgning med länder i Öst-
och Centraleuropa samt Cypern och Malta. I ett andra avsnitt tas vissa över-
gripande frågor samt den pågående regeringskonferensen upp. I det tredje
underavsnittet avhandlas EG-samarbetet. Den avslutande delen tar upp frågor
relaterade till unionens externa relationer inkluderande den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken.
Utskottet framhåller i betänkandet att trots vissa svårigheter fattades under
1999 många beslut av avgörande betydelse för unionens framtida utveckling.
Dessa bidrar sammantaget, enligt utskottets uppfattning, både till en fördjup-
ning och en utvidgning av den europeiska integrationen.
Den 1 januari 1999 inleddes ett fördjupat samarbete genom den ekonomis-
ka och monetära unionens tredje fas. Detta utgör ett viktigt fördjupningspro-
jekt och utskottet menar att det ligger i svenskt intresse att valutaunionen
blir
framgångsrik. Enligt utskottets uppfattning är utvidgningen av EU till länder
i Central- och Östeuropa samt Cypern och Malta ett viktigt steg på vägen
mot den alleuropeiska freds- och säkerhetsordning som Sverige eftersträvar.
Vid Europeiska rådets möte i december i Helsingfors fattades det historiskt
viktiga beslutet att ytterligare sex av de länder som ansökt om medlemskap i
EU skall få inleda förhandlingar. Detta gäller Bulgarien, Lettland, Litauen,
Rumänien, Slovakien och Malta. Medlemskapsförhandlingarna med Estland,
Polen, Slovenien, Tjeckien, Ungern och Cypern inleddes 1998. Under 1999
trädde Amsterdamfördraget i kraft efter att ha blivit godkänt av samtliga
medlemsstaters parlament. Amsterdamfördraget utgör ett viktigt steg i för-
djupningen av samarbetet enligt utskottets uppfattning. Förhandlingarna
kring en ny långtidsbudget för EU avslutades under 1999 under tyskt ordför-
andeskap. Vidare framhåller utskottet i betänkandet att under 1999 togs de
första stegen mot en vidareutveckling av unionssamarbetet på det rättsliga
och migrationspolitiska samarbetsområdet och att Sverige under året aktivt
har verkat för att förstärka och ge innehåll och struktur åt unionens arbete för
en hållbar utveckling.
Inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området utsågs en hög represen-
tant för utrikes- och säkerhetspolitiken, i enlighet med de fördragsändringar
som genomfördes i Amsterdamfördraget. Arbetet med att utveckla en kris-
hanteringskapacitet för unionen fortskred under året och ett antal viktiga
beslut fattades av Europeiska rådet. Genom dessa beslut erhåller EU en mi-
litär förmåga att sätta in i förebyggande syfte eller för att hantera kriser och
även en kapacitet för att sätta in civila insatser inom ramen för en krishante-
ringssituation. Utskottet välkomnar dessa steg som syftar till att förstärka
samarbetet inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
i enlighet med FN-stadgans principer.
I betänkandet behandlas frågor kring Sveriges ordförandeskap i EU första
halvåret år 2001.
Sverige kommer att inneha ordförandeposten i Europeiska unionen första
halvåret år 2001. Utskottet kan konstatera att vice statsminister Lena Hjelm-
Wallén redan under 1999 inledde en process av information till - och samråd
med - riksdagen inför det svenska ordförandeskapet. Ett viktigt steg i den
processen var att statsministern vid ett sammanträde i EU-nämnden i februari
år 2000 presenterade det preliminära ordförandeskapsprogrammet. Utskottet
menar att regeringens övervägningar kring ordförandeskapet är bra och ba-
lanserade.
När det gäller enskilda sakfrågor i samarbetet vill utskottet betona att sys-
selsättningsfrågans vikt inom EU underströks vid det Europeiska rådets extra
möte i Lissabon i mars 2000. Toppmötet resulterade i en bred enighet kring
en strategi för full sysselsättning i EU. Ett resultat av rådets extra möte är
att
en första avstämning av Lissabonstrategin kommer att ske vid ett extra möte
i Europeiska rådet under det svenska ordförandeskapet 23-24 mars år 2001.
Utskottet anser vidare att EU-samarbetet innebär ett betydande mervärde när
det gäller att värna miljön och främja en hållbar utveckling. Utskottet har
vidare inhämtat att Sverige kommer att fortsätta arbetet med att integrera
miljöhänsyn i EU:s olika politikområden (s.k. mainstreaming) i enlighet med
kommissionens rapport From Cardiff to Helsinki and beyond och slutsatser-
na från Europeiska rådets möte i Helsingfors. I fråga om brottsförebyggande
åtgärder noterar utskottet med tillfredsställelse det initiativ som togs av Sve-
rige gemensamt med Danmark och Storbritannien inför Europeiska rådets
möte i Tammerfors. Även de övriga åtgärder som regeringen redovisar,
såsom stöd till och samverkan mellan lokala brottsförebyggande projekt,
anser utskottet värda att utveckla.
Vad gäller den pågående regeringskonferensen om institutionella reformer
av EU och vissa andra frågor anser utskottet att det är av vikt att den avslutas
enligt planerna. Detta skulle göra det möjligt att anta nya medlemmar i EU
från år 2003. Detta förutsätter emellertid att de nationella procedurerna för
fördragsändring har avslutats i samtliga medlemsländer.
Vid behandling av regeringens skrivelse 1998/99:60 Berättelse om verk-
samheten inom Europeiska unionen 1998 (bet. 1998/99:UU10) framkom ett
antal synpunkter och önskemål från riksdagens sida angående innehållet i
regeringens årliga skrivelse. Utrikesutskottet noterar med tillfredsställelse
att
dessa har hörsammats av regeringen och att den ytterligare information som
efterlystes i betänkandet har införts i föreliggande skrivelse.
Även EU-nämnden uppmärksammar detta på det flertal punkter i sitt ytt-
rande 1999/2000:EUN1y till utrikesutskottet. Under rubriken Allmänna
synpunkter på innehållet i skrivelsen framhåller EU-nämnden att nämnden
för första gången våren 1999 bereddes tillfälle att yttra sig över skrivelsen.
EU-nämnden framförde då bl.a. att det av skrivelsen tydligare borde framgå
hur Sverige har röstat i ministerrådet och hur regeringen har fullgjort sin
informations- och samrådsskyldighet gentemot riksdagen (yttr.
1998/99:EUN1y). EU-nämnden konstaterar med tillfredsställelse att dessa
synpunkter i stort sett har beaktats i årets skrivelse. Såväl frågornas bered-
ning i Sverige som den svenska ståndpunkten redovisas i stor utsträckning.
EU-nämnden förutsätter att detta kommer att ske även i kommande skrivel-
ser. Nämnden framhåller även i yttrandet att skrivelsen också i övrigt utgör
en mycket utförlig och värdefull redogörelse över verksamheten i Europeiska
unionen under 1999. EU-nämnden välkomnar redovisningen i skrivelsen av
samtliga nu gällande övergångsregler som Sverige erhållit. Nämnden noterar
även att till årets skrivelse har regeringen också fogat en mycket omfattande
och bra redogörelse över mål i EG-domstolen och förstainstansrätten.
Tyngdpunkten i redovisningen ligger på mål där Sverige på ett eller annat
sätt är inblandat i processen. Såväl avgjorda mål som mål där processen
fortfarande pågår finns utförligt redovisade. Årets skrivelse innehåller också
en utförlig och bra redovisning över i vilka frågor kommissionen har inlett
förfaranden mot Sverige samt Sveriges inställning till kommissionens an-
märkningar.
Finansutskottet konstaterar i sitt yttrande att regeringen även i årets skri-
velse redovisar sina ställningstaganden på huvuddelen av de områden som
rör utskottet. Utskottet välkomnar detta. Redovisningen fyller både ett upp-
följande syfte och ett framåtblickande syfte, menar finansutskottet.
Utrikesutskottet delar i betänkandet de bedömningar som redovisats av
EU-nämnden och av finansutskottet i dessa frågor.
Reservationer och särskilda yttranden har på enskilda avsnitt i betänkandet
lämnats av Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet.
Skrivelsen
Regeringen redogör, i enlighet med 10 kap. 1 § riksdagsordningen, i skrivel-
se 1999/2000:60 för verksamheten i Europeiska unionen under 1999. Skri-
velsen behandlar den övergripande utvecklingen i Europeiska unionen, det
ekonomiska och sociala samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden,
samarbetet i rättsliga och inrikes frågor samt unionens institutioner. I bilaga
till skrivelsen finns bl.a. en redovisning av viktigare förordningar, direktiv
och beslut antagna av rådet under 1999. Vidare återfinns en redovisning av
bl.a. mål av svenskt intresse vid EG-domstolen och EG:s förstainstansrätt
under 1999, av viktigare domar i dessa instanser samt av överträdelseären-
den. I bilagor redovisas även vilka gemensamma beslut och åtgärder som
fattats inom ramen för samarbetet i rättsliga, utrikes och inrikes frågor.
Motionerna
Motioner med anledning av skrivelse 1999/2000:60
1999/2000:U12 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett samlat förslag till skattesänkningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny och effektivare politik på sysselsättningsområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lägre alkoholskatter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt EU-direktiv på energiskatteområdet.
1999/2000:U13 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att fokusera på ett antal viktiga frågor under det
svenska ordförandeskapet i EU:s ministerråd våren 2001,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fokusera på säkerhetsfrågorna i samband med östutvidgning-
en,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fokusera miljöfrågorna i samband med östutvidgningen.
1999/2000:U14 av Marianne Samuelsson och Yvonne Ruwaida (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en redogörelse för hur regeringen under verksamhetsåret arbetat
för att förverkliga subsidiaritetsprincipen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en redogörelse för den rådande utvecklingen på miljöområdet
baserat på ett antal miljöindikatorer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i kommande årsberättelser redogöra för miljökonsekvensbe-
skrivningar av de projekt som planerats inom ramen för Transeuropeiska
nätverket för transporter (TEN),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en redogörelse för de satsningar som genomförs för att stärka de
förnybara energikällornas ställning på den europeiska marknaden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en redogörelse för de satsningar som genomförts i Sverige för
energieffektiviseringar finansierade med EU-medel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i kommande årsberättelser mer utförligt redogöra för en
svensk kemikaliestrategi inom EU,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska krav vid EU:s arbete inför WTO-förhandlingarna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att redogöra för den svenska strategin inom EU för frågor rörande
genmanipulerade organismer (GMO),
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att redogöra för hur den svenska alliansfriheten är förenlig med
den militära utvecklingen inom EU,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i kommande årsberättelser mer utförligt redogöra för Revi-
sionsrättens slutsatser,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en strategi för hur Sverige skall kunna behålla sina restriktivare
införselregler för alkohol och tobak,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att sätta miljöfrågorna överst på dagordningen under det svenska
ordförandeskapet i EU första halvåret 2001.
Motioner från allmänna motionstiden 1999/2000
1999/2000:U402 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s roll i återuppbyggnadsarbetet i Kosovo,
1999/2000:U409 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utvidgningen av EU borde vara den högst prioriterade frågan
inför det svenska ordförandeskapet, våren 2001,
1999/2000:U501 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hanteringen av
skattemedel.
1999/2000:U502 av Kent Härstedt och Annika Nilsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av att verka för att EU:s mål på olika områden inte motverkar
varandra.
1999/2000:U503 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regering till känna vad i motionen an-
förts om att Sverige inför ordförandeskapet skall prioritera slutförandet av
medlemskapsförhandlingarna och regeringskonferensen jämte utvecklingen
av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i EU driver frågan om unionens utvidgning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fortsatt reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik
och riktlinjer för EU:s struktur och regionalpolitik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige inom EU bör verka för en regelrevision,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU bör verka för en union för företagande och arbete,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU bör verka för en effektiv och gemensam utrikes- och sä-
kerhetspolitik,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av Sveriges hållning inom EU-samarbetet i övrigt.
1999/2000:U504 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges hållning i den s.k. Cardiffprocessen, dvs. att EU:s miljö-
politik skärps,
1999/2000:U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att redan nu uttala som den övergripande målsättningen att ut-
vidgningsförhandlingarna skall slutföras under det svenska ordförandeskapet
år 2001,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige som ordförandeland år 2001 skall prioritera utvidg-
ningen och de reformer som måste göras på vägen för att ansökarländerna
skall kunna bli medlemmar så snart som möjligt,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om öppenheten i EU,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om subsidiaritetsprincipen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbeta för att kontoret som hanterar EU:s katastrofbistånd,
ECHO, placeras i Sverige,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förstärka Europaparlamentets befogenheter på ministerrådets
bekostnad,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att beslut i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor bör fattas med
kvalificerad majoritet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reservationsrätt,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör utnyttja ordförandeskapet i EU till att kraftigt höja
den humanitära ambitionen i EU:s gemensamma asylpolitik,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkt skatt på arbete och avreglerad europeisk arbetsmarknad
som sysselsättningsfrämjande åtgärder,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige mer intensivt bör föra ut den svenska narkotikastrate-
gin i Europa.
1999/2000:U508 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen inom EU skall verka för att få till stånd en utträ-
desparagraf som reglerar skeendet när en medlemsstat vill lämna EU,
2. att riksdagen beslutar att varje genomgripande förändring av EU:s
grundlagar skall underställas en folkomröstning innan Sverige ratificerar
förändringarna,
3. att riksdagen beslutar att en folkomröstning om fortsatt medlemskap i
EU skall hållas i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:U509 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, v, kd, c, fp, mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den svenska regeringen bör verka för att barnfrågorna beaktas
under det svenska EU-ordförandeskapet första halvåret 2001.
1999/2000:U510 av Per-Olof Svensson och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om Sveriges ordförandeskap i EU.
1999/2000:U511 av Per-Olof Svensson och Raimo Pärssinen (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-
förts om att EU-parlamentets sammanträden förläggs till Bryssel enbart.
1999/2000:U512 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reformering av EU,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en nationell strategi för Sveriges ordförandeskap i EU,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad öppenhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompetenskatalog,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om enkla, konsekventa och förutsägbara regler,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stärka de nationella parlamentens inflytande och den folkliga
förankringen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nationell utvärdering av svenskt EU-medlemskap,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s utvidgning,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principen om ömsesidigt erkännande,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en energipolitisk samverkan.
1999/2000:U513 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inom alla EU:s organ införa meddelarfrihet och offentlighets-
princip liknande den svenska,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva
att EU bör överföra kompetens till medlemsländerna och helt skala bort
sådana politiska områden som löses bäst på nationell nivå,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att driva frågan hur
EU kan omvandlas till att i högre grad vara ett mellanstatligt samarbete,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva
att EU:s politiska organisation måste förändras på ett sätt som möjliggör för
väljarna att utkräva politiskt ansvar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva
att kommissionens ensamrätt att lägga förslag avskaffas, för att i stället ge de
nationella parlamenten och EU-parlamentet förslagsrätt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva
att EU:s protektionism mot omvärlden minskar; dock med starka sociala och
miljömässiga skyddsklausuler mot frihandelns skadeverkningar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att motverka EU:s
detaljreglering av varor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva
att den inre marknadens mål om fri rörlighet för varor och ohämmad ekono-
misk tillväxt ersätts med sociala och miljömässiga mål,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att verka för att
EU:s
forskningsprogram vad gäller energifrågor helt inriktas på forskning och
utveckling kring förnybara energikällor i stället för forskning kring kärnkraft,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att verka för att
EU:s
upphandlingsregler ändras så att lokal upphandling kan ske utan inskränk-
ningar,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva
att säkerhetssamarbetet inte definieras i enbart militära termer utan också i
sociala, ekonomiska och ekologiska termer,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva
att EU:s internationella politik är solidarisk,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att utrikes- och
säkerhetspolitiken helt avförs från EU:s kompetensområden,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att säkerställa att
det
är människorna i kandidatländerna som i en väl förankrad demokratisk pro-
cess fäller avgörandet om ett eventuellt medlemskap i EU,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva
att inga former av hjälpinsatser kopplas till krav vid ländernas EU-
medlemskapsförhandlingar,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en prioriterad fråga för Sverige skall vara att avskaffa EG-
kommissionen och i stället ersätta denna med ett rent administrativt organ.
1999/2000:U514 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett införlivande av Europarådets konvention om mänskliga rättig-
heter i EU-fördragen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gemensamma europeiska åtgärder för funktionshindrade,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om harmonisering av transportpolitiken och dess regleringar,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en generösare och mer effektiv europeisk biståndspolitik,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om institutionella reformer.
1999/2000:U515 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att låta principen om hållbar utveckling vara den högst prioritera-
de frågan under Sveriges ordförandeskap inom EU första halvåret 2001,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige under sitt ordförandeskap inom EU verkar för inrät-
tandet av en miljökommitté som enligt fastlagda principer för miljöpolitiken
granskar förslag till beslut,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inom EU verka för utökade anslag till och befogenheter för
den europeiska miljöbyrån,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen under sin tid som ordförandeland inom EU verkar
för att beslut inom EU skall föregås av en grundlig kontroll gentemot en
checklista med gällande miljöprinciper,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen under sin tid som ordförandeland inom EU pre-
senterar en plan för hur man kan öka användandet av miljökonsekvensbe-
skrivningar och miljöcertifiering i såväl offentlig förvaltning som i den pri-
vata sektorn,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att substitutionsprincipen skall infogas i EG-fördraget,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om artikel 95 i EG-fördraget, även kallad miljögarantin,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en arbetsgrupp bestående av samtliga riksdagspartier tillsätts
för att förbereda det ramprogram som Sverige kommer att presentera för sitt
ordförandeskap i EU första halvåret 2001,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen i förberedelsearbetet inför ordförandeskapet för-
ankrar sitt arbete i berörda organisationer.
1999/2000:U607 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen inom ramen för EU:s Medelshavspolitik betonar
kravet på mänskliga rättigheter och demokrati i dialogen med de associerade
länderna,
1999/2000:U611 av Lars Ohly m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör arbeta för att diskussioner om ett handelsavtal
mellan EU och Cuba påbörjas,
1999/2000:U803 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s utvidgningsprocess,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s restriktioner för import av teko- och jordbruksprodukter,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de svenska stödinsatserna måste utformas i perspektiv av EU-
integrationen av Central- och Östeuropa,
1999/2000:U903 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationellt samarbete som ett alternativ till medlemskap i
EMU.
1999/2000:K248 av Magnus Jacobsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riksdagen bör ajourneras två veckor före valdagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den nationella informationskampanjen inför valet utvärderas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att åtgärder bör vidtas för att EU-valet skall flyttas till tidigare
på
våren.
1999/2000:K324 av Margit Gennser (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sambandet mellan ineffektivitet och en hög samhällelig detalj-
reglering av produkter, marknadsföring m.m.,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en restriktivare hållning till nya EU-direktiv,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en effektivare granskning i riksdagen av nya eller ändrade EU-
direktiv,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillämpningen av närhetsprincipen som en stupstock vid förslag
om nya EU-direktiv,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att varje förslag om ny EU-reglering bör kombineras med bortta-
gandet av en annan EU-reglering,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att värna den institutionella konkurrensen.
1999/2000:K341 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att riksdagens EU-nämnd blir beslutande inför
Sveriges hållning i EU:s ministerråd,
2. att riksdagen beslutar att regeringen skall redovisa hur Sverige har röstat
i ministerrådet och att regeringen blir bättre på att fullgöra sin informations-
och samrådsskyldighet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den parlamentariska insynen inför ministerrådsmötena skall
inträda samtidigt som ärendena börjar handläggas i Coreper,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en remiss till berörda organisationer skall genomföras inför
varje beslut av betydelse i EU:s ministerråd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om hur
det svenska arbetet i EU:s kommittéväsende skall öppnas och demokratise-
ras.
1999/2000:Kr233 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär besked om hur bilden av kvinnan i
informationssamhället belyses i EU:s grönbok Leva och arbeta i informa-
tionssamhället: Människan i centrum,
1999/2000:MJ508 av Inga Berggren och Anna Åkerhielm (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att frågan om gemensamma regler för utveckling och
marknadsföring av functional foods blir en punkt på agendan då Sverige är
ordförandeland i EU 2001.
1999/2000:MJ718 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör göra sunda och säkra livsmedel till en av huvud-
frågorna under Sveriges ordförandeperiod i EU.
1999/2000:N243 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller utvecklingsaspekterna,
1999/2000:N254 av Jan-Evert Rådhström och Ola Karlsson (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-
förts om att skyndsamt vidta åtgärder mot olika typer av handelshinder i EU.
Övriga motioner
1998/99:K354 av Murad Artin m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ej godta en ny stadga för Europaparlamentariker som innebär
att EU-parlamentet utbetalar löner och beskattar folkvalda EU-
parlamentariker.
1999/2000:Sf4 av Helena Bargholtz och Bo Könberg (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige som ordförandeland i EU 2001 prioriterar att kraftigt
höja den humanitära ambitionen i den gemensamma flykting- och asylpoliti-
ken,
4. Ärendets beredning, yttranden från andra utskott,
betänkandets disposition
Skrivelsen 1999/2000:60 Berättelse om verksamheten inom Europeiska
unionen under 1999 behandlas av utrikesutskottet. I utskottets betänkande
behandlas skrivelsen och ett antal motioner från allmänna motionstiden som
innehåller yrkanden med avseende på samarbetet inom Europeiska unionen.
Med anledning av skrivelsen har tre motioner väckts, vilka också de be-
handlas i betänkandet.
Utrikesutskottet har berett övriga utskott tillfälle att yttra sig över skrivel-
sen samt de motioner som behandlas i anslutning till denna i de delar som
har samband med respektive utskotts beredningsområde. Även EU-nämnden
har beretts tillfälle att yttra sig över skrivelsen. Utrikesutskottet har
erhållit
yttranden över skrivelsen jämte motioner från konstitutionsutskottet, fi-
nansutskottet, skatteutskottet, justitieutskottet, socialförsäkringsutskottet,
socialutskottet, näringsutskottet, arbetsmarknadsutskottet samt yttrande från
EU-nämnden.
I de frågor som inte faller inom utrikesutskottets primära beredningsområ-
de har relevanta avsnitt ur de andra utskottens yttranden refererats eller cite-
rats relativt utförligt. Yttrandena återges också i sin helhet i bilaga 1 i
betän-
kandet.
Även bedömningar i de övergripande frågor som faller inom respektive
utskotts beredningsområde och som utskotten har presenterat i sina yttranden
redovisas i betänkandet. Därutöver har utrikesutskottet även i vissa fall refe-
rerat eller citerat egna betänkanden eller betänkanden från andra utskott i de
delar som berör frågor som även behandlas i föreliggande betänkande.
Under allmänna motionstiden har ett flertal motioner angående det svenska
ordförandeskapet väckts. Dessa motioner behandlas i föreliggande betänkan-
de. De yrkanden som behandlar frågor kring prioriteringar och organisation
av ordförandeskapet behandlas i avsnitt 5.1. liksom frågor kring utvidgning-
en med länder i Öst- och Centraleuropa samt Cypern och Malta. I ett andra
avsnitt behandlas vissa övergripande frågor samt den pågående regerings-
konferensen. I det tredje underavsnittet behandlas EG-samarbetet: inre mark-
naden, sysselsättning, transporter samt energi- och miljöfrågor. I nästföljande
avsnitt behandlas unionens externa relationer inkluderande den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken.
Regeringens skrivelse är omfattande och täcker alla delar av unionssamar-
betet. För den läsare som söker grundinformation om de frågor som behand-
las i detta betänkande hänvisas till regeringens skrivelse.
Utskottet
5.1 Sveriges ordförandeskap och utvidgningen av EU
Skrivelsen s. 25-44 och 318-320
Motionerna
Det svenska ordförandeskapet
Kristdemokraterna menar i motion U13 (kd) med anledning av regeringens
skrivelse att även om ordförandeskapet framför allt innebär att leda det prak-
tiska arbetet, administrera mötesverksamheten och koordinera den gemen-
samma EU-politiken så finns det ett visst utrymme för politiska prioritering-
ar. För Kristdemokraterna är den viktigaste uppgiften för EU:s framtid den
förestående östutvidgningen. Den kan åter föra de europeiska folken samman
och är troligtvis den mest ambitiösa fredsprocessen någonsin i Europas histo-
ria. Men östutvidgningen medför även en lång rad utmaningar, vilka bl.a. kan
medföra vissa risker för medborgarnas säkerhet.
Motionärerna anser att regeringen när det gäller östutvidgningen bör foku-
sera och lyfta fram två av de mest angelägna frågorna för framtiden - med-
borgarnas säkerhet och miljöfrågor. På dessa områden har Sverige goda
förutsättningar att spela en stark roll (yrkande 1).
Motionärerna bakom motion U512 (c) yrkande 2 (delvis) yrkar att regeringen
bör upprätta en nationell strategi för ordförandeperioden.
Regeringen bör vidare verka för största möjliga uppslutning bakom denna
nationella strategi och för målen för Europasamarbetet.
Centerpartiet anser att följande frågor måste prioriteras när Sverige tar
över ordförandeklubban i EU:
1. Sverige skall verka för att öppna EU för världen runtom. EU-samarbetet
skall utvecklas i alleuropeisk riktning och EU skall fungera som en brobyg-
gare mellan de länder som är med i gemenskapen och de som står utanför.
2. Sverige bör arbeta för att få bort all onödig byråkrati och för att göra
närhetsprincipen till en bärande och fungerande princip i EU:s arbete.
3. Centerpartiet anser att Sverige skall verka dels för en skärpning av EU:s
gemensamma miljöregler, dels för att stärka konsumenternas ställning på den
inre marknaden.
4. Centerpartiet vill göra mer för att öka sysselsättningen. EU kan bidra till
kampen mot arbetslösheten genom att komplettera medlemsstaternas insat-
ser.
5. Sverige bör som ordförande för EU stärka samarbetet på jämställdhetens
område.
Även partimotion U503 (m) yrkande 1 (delvis) tar sin utgångspunkt i det
svenska ordförandeskapet. Motionärerna menar att detta innebär ett ansvar
att föra arbetet för hela unionen framåt. De centrala och för hela EU vikti-
gaste frågorna måste prioriteras. Ett ordförandeland måste arbeta för att
fokusera på ett begränsat antal angelägna uppgifter. Det mest angelägna är
enligt motionärerna att östutvidgningen kan avancera. Medlemskapsförhand-
lingarna med de främsta kandidatländerna bör från EU:s sida slutföras under
Sveriges ordförandeskap. Vidare anser motionärerna att regeringskonferen-
sen om reformer av unionens interna regler bör slutföras under svenskt ord-
förandeskap om så inte har skett tidigare. Även utarbetandet av en gemensam
utrikes- och säkerhetspolitik, särskilt vad avser säkerhets- och försvarsfrågor
bör ges högsta prioritet.
I partimotion U505 (fp) yrkande 1 om Europapolitiken anförs att när Sverige
under första halvåret år 2001 för första gången innehar ordförandeskapet i
EU:s ministerråd kommer Sverige som ordförandeland att ha en unik möjlig-
het att påverka vilka frågor som skall prioriteras. Därför bör regeringen redan
nu uttala som sin övergripande målsättning att utvidgningsförhandlingarna
skall slutföras under det svenska ordförandeskapet.
Vidare konstaterar motionärerna i yrkande 2 att en regeringskonferens för
att genomföra nödvändiga reformer inför utvidgningen inleds år 2000. I detta
sammanhang önskar motionärerna att regeringen bör verka för en utökad
agenda där en översyn görs av frågor som rör bl.a. den institutionella balan-
sen, utökad möjlighet till majoritetsröstning, individuellt ansvar för kommis-
sionärer, inrättandet av en kompetenskatalog som reglerar kompetensen
mellan EU och de enskilda medlemsländerna samt den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken. Även frågor som rör det rättsliga samarbetet bör ses
över liksom sammanslagningen av den andra och den tredje pelaren med den
första. I motionen yrkas att Sverige som ordförandeland år 2001 skall priori-
tera utvidgningen och de reformer som måste göras på vägen för att ansö-
karländerna skall bli medlemmar så snart som möjligt.
I motionerna U505 (fp) yrkande 12 och Sf4 (fp) yrkande 6 begärs ett tillkän-
nagivande om att Sverige som ordförandeland i EU prioriterar att kraftigt
höja den humanitära ambitionen i den gemensamma flykting- och asylpoliti-
ken.
I motionerna betonas nödvändigheten av en gemensam praxis och en sam-
ordning av flykting- och asylpolitiken. Flyktingfrågorna inom EU bör föras
till de områden där majoritetsbeslut kan tillämpas. Motionärerna anser att en
gemensam flyktingpolitik är nödvändig för att fördela bördorna mellan
medlemsstaterna. En samordning av medlemsstaternas minimiansvar krävs
också för att åtminstone några länder skall kunna föra en mer generös flyk-
tingpolitik. Det är de mest generösa länderna som skall sätta normen, ett
synsätt som enligt motionärerna bör prägla tillämpningen av både Schengen-
avtalet och Dublinkonventionen. Asylrätten på Genèvekonventionens grund
måste värnas och en ny konvention behövs för att ge skydd även i mass-
flyktssituationer. I motionen anförs också att orsakerna till flykt måste be-
kämpas. EU bör verka för ett mer direkt stöd till grannstater som ger skydd åt
människor som tvingats fly. I motionen anförs också att det finns oroväckan-
de tendenser till att vilja begränsa migrationsströmmarna till den europeiska
kontinenten. Förslag om en hård linje gentemot de asylsökandes hemländer,
t.ex. genom hot om indraget bistånd om hemlandet ej tar flyktingar "i retur",
kan inte accepteras. När det gäller viseringspolitiken är det enligt motionä-
rerna uppenbart att denna används för att försvåra för människor att söka asyl
i Västeuropa. Sverige bör aktivt verka för att listan med viseringspliktiga
länder görs kortare och ett "fästning Europa" måste enligt motionärerna
förhindras.
Även Miljöpartiet behandlar i sin motion U515 (mp) frågor som är relaterade
till det svenska ordförandeskapet inom EU. I motionen framhålls bl.a. att för
trovärdigheten och tyngden i ett ambitiöst ramprogram för ordförandeskapet
krävs en tydlig förankring hos riksdagens partier. Miljöpartiet är berett att
delta i arbetet med utformningen av detta ramprogram. I yrkande 12 anförs
att en arbetsgrupp bestående av samtliga riksdagspartier tillsätts för att förb
reda det ramprogram som Sverige kommer att presentera för sitt ordförande-
skap i EU första halvåret år 2001. Vidare framhåller Miljöpartiet i sin motion
att det är av yttersta vikt att planeringen förankras i frivilligorganisationer
näringsliv, fackföreningar m.fl. (yrkande 13). Regeringen bör aktivt bidra till
att så många samhällsintressen som möjligt är delaktiga i såväl förberedande
som genomförande av ordförandeskapet. I yrkande 1 i samma motion vill
Miljöpartiet att principen om hållbar utveckling bör vara den högst priorite-
rade frågan under Sveriges ordförandeskap inom EU första halvåret år 2001.
Vidare konstateras i yrkande 9 att det under senare år har uppkommit en rad
olika horisontella ekonomiska styrmedel för miljöpolitiken. Exempel på
sådana horisontella styrmedel är miljökonsekvensbeskrivningar samt mil-
jöcertifiering av företag. Rätt utformade kan dessa styrmedel spela en viktig
roll i arbetet med ett grönt näringsliv. Miljöpartiet yrkar att regeringen unde
sin ordförandeperiod bör presentera en plan för hur man kan stimulera an-
vändandet av miljökonsekvensbeskrivningar och miljöcertifiering i såväl
offentlig förvaltning som i den privata sektorn.
I motionen konstateras att den del av unionens gemensamma lagstiftning
som föranlett den mesta debatten inom miljöområdet är artikel 95 eller mil-
jögarantin som den även kallas. Miljöpartiet menar att framför allt punkt 5 i
artikel 95 är problematisk eftersom det där ställs mycket komplicerade krav
för en nationell skärpning av det gemensamma regleringarna. Motionärerna
anser att regeringen har ett utmärkt tillfälle att påbörja debatten om en om-
formulering av artikel 95 under ordförandeskapet för att möjliggöra striktare
nationella regleringar på miljöområdet (yrkande 11).
I motion U14 (mp) yrkande 12 med anledning av regeringens skrivelse kon-
staterar motionärerna att regeringen har aviserat att man avser att inrätta en
arbetsgrupp med representanter för samtliga riksdagspartier som skall följa
förberedelsearbetet. Miljöpartiet välkomnar att regeringen inlett en process
för att förankra ramprogrammet för ordförandeskapet. Miljöpartiet menar att
regeringen bör välja att under det svenska ordförandeskapet högst på dag-
ordningen prioritera de gemensamma miljöfrågorna. I yrkande 6 i samma
motion framhåller Miljöpartiet som sin bedömning att det arbete som rege-
ringen bedrivit på kemikalieområdet givit ett blandat resultat. För vissa äm-
nen har man lyckats förlänga undantagsreglerna samtidigt som vissa regler
numera är gemenskapsregler. Man menar att systemet med undantagsregler
inte är hållbart i längden. I stället för att arbeta fram undantag krävs ett st
grepp över kemikaliepolitiken inom EU.
Motionärerna bakom motion MJ508 (m) yrkande 3 konstaterar att intresset
för mat med hälsoeffekter ökar och de framhåller att företrädare för konsu-
mentintressen ett flertal gånger har påtalat vikten av att reda ut begreppen så
att gränsdragningen mellan livsmedel och läkemedel blir klargjord. Det är
nödvändigt att reda ut att mat i sig inte är medicin, men att vissa livsmedel
innehåller naturliga ämnen som kan bidra till att hålla sjukdomar borta. Där-
för menar motionärerna att frågan om gemensamma regler för marknadsfö-
ring och utveckling av functional foods lämpar sig väl att sättas som priorite-
rad punkt på agendan då Sverige är ordförandeland i EU år 2001.
Även i partimotion MJ718 (c) yrkande 2 behandlas frågan om sunda och
säkra livsmedel. Det framhålls att sådana livsmedel är viktiga för barns hälsa
och att det inte får experimenteras med matprodukter för barn. Eftersom
regler och beslut inom EU har mycket stor betydelse för vår livsmedels-
kvalitet måste regeringen och svenska ledamöter i Europaparlamentet driva
frågor som rör livsmedelskvalitet. Därför bör Sverige göra sunda och säkra
livsmedel till en av huvudfrågorna under ordförandeskapet första halvåret år
2001.
I motion U504 (kd) om ekologisk hållbar tillväxt betonas att i och med det
svenska medlemskapet i EU har förutsättningarna för en framgångsrik miljö-
politik förbättrats. Sverige har nu möjlighet att driva på hela EU:s miljöpoli-
tik genom att vara aktiv i beslutsprocessen. I yrkande 1 anförs att Sverige
konsekvent, inom ramen för den s.k. Cardiffprocessen, bör verka för att
hållbar utveckling genomsyrar industri, jordbruk, handel och biståndspolitik.
Syftet måste vara att EU:s miljöpolitik skärps och får en framträdande plats.
I motion U510 (s) konstateras att regeringen har beslutat att ett antal av de
möten och konferenser som sker under Sveriges halvår som ordförandeland
skall genomföras ute i landet. Motionärerna framhåller att Gävle är av den
storleksordningen att staden kan stå värd för stora konferenser.
Utvidgningen
I motion U803 (m) yrkandena 2 och 6 fokuserar motionärerna uppmärksam-
heten på samarbetet med Central- och Östeuropa. De framhåller att enligt
Unionsfördraget är den en rättighet för europeiska länder att bli medlemmar i
EU när de uppfyller villkoren för demokratisk och marknadsekonomisk
mognad samt respekterar de mänskliga rättigheterna. Motionärerna manar att
det är viktigt att utvidgningsprocessen går vidare. Att skapa ett helt Europa
genom utvidgning av EU är en central uppgift för de kommande åren, fram-
håller motionärer, och begär ett riksdagens tillkännagivande om vad som i
motionen anförts om EU:s utvidgningsprocess.
Vidare anförs att det svenska stödet måste fungera som ett komplement
främst till det EU-länderna gör gemensamt för att stödja demokratins, rätts-
statens och marknadsekonomins utveckling i kandidatländerna, samt länders
förmåga att hantera unionens gemensamma regelverk. Ett riksdagens tillkän-
nagivande begärs om att de svenska stödinsatserna måste utformas i per-
spektiv av integrationen med Central- och Östeuropa.
I motion U409 (m) yrkande 3 anförs att utvidgningen av EU borde vara den
högst prioriterade frågan inför det svenska ordförandeskapet våren 2001.
Motionären menar att det är centralt för Europas fred och stabilitet att den nu
pågående utvidgningsomgången snarast slutförs och sedan följs av en andra
omgång. Utvidgningen är vår tids stora fredsprojekt, inte minst för de väl-
ståndsskapande möjligheter den ger kandidatländerna och unionen som hel-
het.
I motion U512 (c) yrkande 9 betonas att Centerpartiet anser att utvidgningen
är den viktigaste frågan EU har att hantera under de närmaste åren. EU är
förpliktat att stå öppet för alla europeiska stater som uppfyller kriterierna f
medlemskap. De anför att EU:s inre marknad fungerar som ett kitt mellan
unionens medlemsstater och mellan EU och andra länder som omfattas av
den inre marknaden. Man betonar även att relationerna med länder utanför
EU men i unionens geografiska närhet, Ryssland och Medelhavsländerna,
bör utvecklas både vad gäller politik och ekonomi.
I partimotion U503 (m) yrkande 1 (delvis) framförs att EU skall ha en strate-
gi för en snar utvidgning så att de nya demokratierna som uppfyller kraven
kan bli medlemmar. Det har stor betydelse för länderna själva men även för
Europas frihet, säkerhet och stabilitet. Medlemskapsförhandlingarnas fort-
skridande bör resultera i att de första länderna från Central- och Östeuropa
kan bli medlemmar den 1 januari år 2003, under förutsättning att reformtak-
ten i ansökarländerna bibehålls, framhåller motionärerna.
I yrkande 2 begärs ett riksdagens tillkännagivande om vad i motionen an-
förts om att Sverige i EU driver frågan om unionens utvidgning.
I motion U13 (kd) yrkande 2 framhåller motionärerna att regeringen när det
gäller östutvidgningen bör fokusera och lyfta fram två av de mest angelägna
frågorna för framtiden - medborgarnas säkerhet och miljöfrågor. De menar
att säkerhetsfrågorna innehåller ett brett perspektiv av såväl civila som mili-
tära verksamheter. Det gäller bl.a. att upprätthålla skydd mot terrorism och
den ökande internationella brottsligheten. EU måste även bygga upp sin
krishanteringsförmåga och ha beredskap för fredsfrämjande operationer av
såväl civilt som militärt slag. Det behövs även en helhetssyn på flyktingpoli-
tiken och säkerheten. Därför begärs ett riksdagens tillkännagivande om att
fokusera på säkerhetsfrågorna i samband med östutvidgningen. I yrkande 3
konstateras att ett annat problemområde är miljön i ansökarländerna i Cen-
tral- och Östeuropa. Dessa länder har en mängd näringar som präglas av
föråldrade och nedsmutsande system, vilka innebär ett allvarligt hot mot
hållbar utveckling. Det är nödvändigt att redan nu uppmärksamma och be-
möta de problem som länderna står inför på miljöområdet. Motionärerna
menar att ett långsiktigt och övergripande hållbarhetstänkande bör lyftas
fram i arbetet med östutvidgningen och begär ett riksdagens tillkännagivande
om behovet av att fokusera på miljöfrågorna i samband med östutvidgningen.
I motion U513 (mp) yrkande 26 anförs att det faktum att vissa länders rege-
ringar sökt medlemskap i EU i sig inte innebär att detta är demokratiskt
förankrat hos folken. Motionärerna menar att det måste vara människorna i
de berörda länderna som i en demokratisk process fäller avgörandet om ett
eventuellt medlemskap i EU. I yrkande 27 begärs att inga former av hjälpin-
stanser kopplas till krav vid ländernas EU-medlemskapsförhandlingar.
I flerpartimotion U509 (s, m, v, kd, c, fp, mp) konstateras att Sverige har var
en betydelsefull part i framtagandet och antagandet av FN:s konvention om
barnets rättigheter. Från det att Sverige i juni 1990 ratificerade konventionen
har ett framgångsrikt arbete bedrivits för att göra konventionen känd i Sveri-
ge. I detta arbete har ett flertal frivilligorganisationer haft stor betydelse.
Dessa framsteg är uppskattade, menar motionärerna, men barn- och ung-
domsfrågorna måste göras ännu synligare inom EU, menar man. Det fram-
hålls vidare att det fortfarande finns en del övrigt att önska vad gäller EU-
staternas efterlevnad. Samtidigt måste större uppmärksamhet riktas mot
barnfrågor i det forna östblocket, där problemen med fattigdom, kriminalitet
bland ungdom och brist på utbildning förvärras. Detta är en mycket oroande
utveckling som har sin grund i bl.a. djup fattigdom men också brist på re-
spekt för barns rättigheter, menar motionärerna. De yrkar därför att Sverige
inom EU - tydligare än vad som hittills varit fallet - skall driva och lyfta
fram frågan om barnets rättigheter. Ett sådant tillfälle anger motionärerna
vara i samband med det svenska ordförandeskapet i EU första halvåret år
2001.
Utskottets överväganden
Utskottet kan, liksom regeringen i skrivelsen, inledningsvis konstatera att
unionen under 1999 präglades av inre och yttre skeenden. Den sittande
kommissionen tvingades att avgå och krisen på Balkan förvärrades och EU
försökte aktivt bidra till att finna lösningar.
Trots svårigheterna fattades under 1999 många beslut av avgörande bety-
delse för unionens framtida utveckling. Dessa bidrar sammantaget, enligt
utskottets uppfattning, både till en fördjupning och en utvidgning av den
europeiska integrationen.
Den 1 januari 1999 inleddes ett fördjupat samarbete genom den ekonomis-
ka och monetära unionens tredje fas. Detta utgör ett viktigt fördjupningspro-
jekt och utskottet menar att det ligger i svenskt intresse att valutaunionen bl
framgångsrik. Riksdagen beslutade i december 1997 att Sverige inte borde
införa den gemensamma valutan euron, då den tredje etappen av EMU inled-
des. Även om Sverige inte deltar i den tredje etappen i samarbetet är det
enligt utskottets uppfattning av vikt att medlemsländerna har kunnat göra en
kraftsamling och i en grupp av elva länder kunnat enas om att införa en ge-
mensam valuta.
Enligt utskottets uppfattning är utvidgningen av EU till länder i Central-
och Östeuropa samt Cypern och Malta ett viktigt steg på vägen mot den
alleuropeiska freds- och säkerhetsordning som Sverige eftersträvar. Vid
Europeiska rådets möte i december i Helsingfors fattades det historiskt vikti-
ga beslutet att ytterligare sex av de länder som ansökt om medlemskap i EU
skall få inleda förhandlingar. Detta gäller Bulgarien, Lettland, Litauen, Ru-
mänien, Slovakien och Malta. Medlemskapsförhandlingarna med Estland,
Polen, Slovenien, Tjeckien, Ungern och Cypern inleddes 1998. I Helsingfors
fattades även beslutet att Turkiet skall räknas in bland kandidatländerna men
att landet måste uppfylla Köpenhamnskriterierna innan regelrätta förhand-
lingar kan inledas.
Under 1999 trädde Amsterdamfördraget i kraft efter att ha blivit godkänt
av samtliga medlemsstaters parlament. Amsterdamfördraget utgör ett viktigt
steg i fördjupningen av samarbetet enligt utskottets uppfattning. Fördraget
har enligt utskottets mening betydelse för att göra samarbetet mer relevant
för medborgarna, för att förstärka och effektivisera samarbetet samt för att
lägga grunden för en fortsatt utvidgningsprocess. Riksdagen beslöt att god-
känna det nya fördraget den 29 april 1998 (prop. 1997/98:58, bet.
1997/98:UU13, rskr. 1997/98:197). Utskottet framhöll i sitt betänkande att
framsteg hade skett på många av de områden där det finns svenska intressen
och att förhandlingsresultatet i sin helhet måste betraktas som gott samtidigt
som det innebär viktiga steg framåt för det europeiska samarbetet. Utskottet
menade vidare att den prioritering som gjordes i samråd med riksdagen under
förhandlingarna till vissa områden som sysselsättning, miljö, öppenhet, jäm-
ställdhet, folkhälso- och konsumentpolitik samt krishantering betydde myck-
et för slutresultatet.
Förhandlingarna kring en ny långtidsbudget för EU avslutades under 1999
under tyskt ordförandeskap. Enligt utskottets mening gav förhandlingarna ett
gott resultat och innebär en stramare EU-budget och att steg tas mot en bättre
fördelning av utgifterna mellan medlemsländerna. Samtidigt öppnar uppgö-
relsen för en utvidgning av medlemskretsen eftersom vederbörlig hänsyn har
tagits i långtidsbudgeten för att ett antal nya medlemsländer kan tillkomma
mot slutet av budgetperioden 2000-2006.
Vidare vill utskottet framhålla att under 1999 togs de först stegen mot en
vidareutveckling av unionssamarbetet på det rättsliga och migrationspolitiska
samarbetet i och med ett extraordinärt möte med Europeiska rådet under den
finländska ordförandeskapsperioden.
Utskottet konstaterar vidare att Sverige aktivt har verkat för att förstärka
och ge innehåll och struktur åt unionens arbete för en hållbar utveckling.
Arbetet inom miljöområdet bedrivs nu sektorsövergripande med krav på
utvärdering och miljöbedömningar av nya förslag. Miljöarbetet utvecklades
ytterligare under året genom beslut i Helsingfors om att en långsiktig strategi
skall presenters vid Europeiska rådets möte i Göteborg under det svenska
ordförandeskapet år 2001.
Inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området infördes ett nytt instru-
ment genom Amsterdamfördragets ikraftträdande, s.k. gemensamma strate-
gier. Den första gemensamma strategin antogs under 1999 och omfattade
unionens relationer med Ryssland. Även en gemensam strategi avseende
relationerna med Ukraina antogs under året. Vidare utsågs en hög represen-
tant för utrikes- och säkerhetspolitiken, i enlighet med de fördragsändringar
som genomfördes i Amsterdamfördraget. Arbetet med att utveckla en kris-
hanteringskapacitet för unionen fortskred under året och ett antal viktiga
beslut fattades av Europeiska rådet. Genom dessa beslut erhåller EU en mi-
litär förmåga att sätta in i förebyggande syfte eller för att hantera kriser oc
även kapacitet att sätta in civila insatser inom ramen för en krishanteringssi-
tuation. Utskottet välkomnar dessa steg som syftar till att förstärka samarbe-
tet inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i enlig-
het med FN-stadgans principer.
Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att unionen och dess med-
lemsländer under 1999 har kunnat hantera ett antal frågor av stor vikt för
unionens framtida utveckling samt att avgörande beslut har kunnat fattas
både vad avser utvidgning och fördjupning av samarbetet.
Det svenska ordförandeskapet
I sitt yttrande 1999/2000:EUN1y konstaterar EU-nämnden att det arbete
som genomförts för att förbereda Sverige för ordförandeskapet våren 2001
beskrivs i skrivelsen och att regeringen vid flera tillfällen under året har
informerat EU-nämnden om dessa förberedelser. EU-nämnden anför vidare i
sitt yttrande:
EU-nämnden välkomnar de förberedelser som regeringen genomfört och vill
när det gäller informations- och samrådsplikten gentemot riksdagen under
ordförandeskapsperioden erinra om vad riksdagen uttalat i denna fråga i
samband med behandlingen av förra årets skrivelse, nämligen att det är
nämndens uppfattning att de reguljära samråd som äger rum inför minister-
rådsmötena inte bara skall innebära att svenska ståndpunkter i enskilda frå-
gor stäms av utan att i största möjliga utsträckning information ges och sam-
råd sker om hur Sverige som ordförandeland avser agera (bet. 1998/99:UU10
sid 23 f).
Utrikesutskottet instämmer i nämndens uppfattning vad gäller vikten av
informations- och samrådsplikten gentemot riksdagen under ordförandskaps-
perioden. Denna informations- och samrådsplikt innefattar inte bara svenska
ståndpunkter i enskilda frågor utan även i största möjliga utsträckning infor-
mation och samråd om hur Sverige avser att agera som ordförande i rådet.
EU-nämnden anför vidare i sitt yttrande:
Det är EU-nämndens mening att en fungerande tolkservice alltid är av stor
vikt och under ordförandeskapsperioden utgör det dessutom en av förutsätt-
ningarna för ett bra genomfört ordförandeskap. Nämnden välkomnar därför
den handlingsplan som kommissionens konferenstolktjänst har utarbetat för
att förbättra tolkservicen till och från svenska och vill betona vikten av att
regeringen aktivt stödjer detta arbete.
En annan fråga som EU-nämnden vill lyfta fram är de fortsatta satsningar på
nätverksbyggande som Regeringskansliet genomfört under året. Nämnden
vill understryka vikten av att detta nätverksbyggande mellan Regeringskans-
liets tjänstemän och svenskar i EU:s institutioner m.fl. fortsätter att utveck-
las, vilket torde vara av särskilt stor vikt inför det svenska ordförandeskapet
Även nätverksbyggande mellan tjänstemän vid de nationella parlamenten i
EU:s medlemsländer och kandidatländer samt Europaparlamentet är givetvis
värdefullt.
Utrikesutskottet delar dessa bedömningar.
I motion U13 (kd) yrkande 1 med anledning av regeringens skrivelse fram-
håller motionärerna att det finns behov av att fokusera på ett antal viktiga
frågor under det svenska ordförandeskapet i EU:s ministerråd våren 2001. I
motion U14 (mp) yrkande 12 anförs att miljöfrågorna bör stå högst på dag-
ordningen under det svenska ordförandeskapet i EU första halvåret 2001. I
yrkande 6 begärs att regeringen tar ett större grepp över kemikaliefrågorna.
Även i motion U515 (mp) yrkande 1 anförs att miljöfrågorna bör stå högst på
dagordningen under det svenska ordförandeskapet i EU första halvåret 2001.
I samma motion yrkande 9 begärs att regeringen under ordförandeperioden
presenterar en plan för användandet av miljökonsekvensbeskrivningar och
miljöcertifiering. I yrkande 11 begär motionärerna att regeringen verkar för
en omformulering av artikel 95 i Romfördraget för att möjliggöra striktare
nationella regleringar på miljöområdet. I motion MJ508 (m) yrkande 3 anförs
att functional foods bör vara en prioriterad punkt på agendan då Sverige är
ordförandeland i EU. Motionärerna bakom motion MJ718 (c) yrkande 2 vill
göra säkra och sunda livsmedel till en av huvudfrågorna under det svenska
ordförandeskapet. I motion U504 (kd) yrkande 1 begärs att regeringen inom
ramen för Cardiffprocessen skall verka för horisontell integrering av miljö-
aspekterna.
Sverige kommer att inneha ordförandeposten i Europeiska unionen första
halvåret år 2001. Det innebär att Sverige under en sexmånadersperiod kom-
mer att inneha ordförandeskapet i ministerrådet, såväl i allmänna rådet som
när rådet sammanträder i andra ministerkonstellationer. Sverige kommer
även att vara ordförande och värdland för Europeiska rådets möten samt
representera rådet gentemot andra EU-institutioner, internationella organisa-
tioner samt länder utanför EU. Även ordförandeposten i de ständiga repre-
sentanternas kommitté liksom i samtliga övriga ämbetsmannakommittéer
inom rådets verksamhet kommer att innehas av Sverige. Närmast föregående
ordförandeskap är Frankrike andra halvåret år 2000 och närmast efterföljan-
de är Belgien andra halvåret år 2001.
Regeringen framhåller i skrivelsen att förberedelsearbetet inför ordföran-
deskapet huvudsakligen genomförs i Regeringskansliets ordinarie organisa-
tions- och beredningsformer. Statsrådsberedningen har förstärkt sin organi-
sation för samordning av EU-frågor. Det under året upprättade 2001-
sekretariatet i Utrikesdepartementet har en central och samordnande roll när
det gäller planeringen och genomförandet av mötesverksamheten i Sverige.
Den under 1998 inrättade interdepartementala kontaktgruppen har fortsatt sitt
arbete med informationsutbyte och samordning mellan departementen.
Regeringen framhåller även i skrivelsen att arbetet med personal, beman-
ning och kompetensutveckling samt press-, informations- och kultursats-
ningar fortsatt och intensifierats under året.
I skrivelsen framhåller regeringen vidare att Sverige som ordförande
kommer att föra EU:s talan och informera medier om vilka beslut som EU
har fattat och att det svenska ordförandeskapet därvid skall präglas av öp-
penhet. Det betonas även att information om frågor som hanteras av minis-
terrådet måste vara lättillgänglig för såväl svenska som utländska medborga-
re. En särskild flerspråkig webbplats på Internet skall skapas.
Vidare är det regeringens ambition att göra ordförandeskapet till en ange-
lägenhet för hela landet. Seminarier och andra folkbildande aktiviteter plane-
ras i olika delar av landet för att öka kunskaperna om vad det innebär för
Sverige att vara ordförande.
Genom projektet Vänort 2001 kommer vänortssamarbete mellan svenska
kommuner och kommuner i de andra EU-länderna och kandidatländerna att
få särskilt stöd under ordförandeskapsperioden. Vänort 2001 syftar till att
öka kontakterna mellan svenskar och medborgare i andra EU-länder och i
kandidatländerna. Utskottet välkomnar dessa initiativ från regeringens sida.
Utskottet kan konstatera att vice statsminister Lena Hjelm-Wallén redan
under 1999 inledde en process av information till - och samråd med - riks-
dagen inför det svenska ordförandeskapet. Detta välkomnades av utskottet i
betänkande 1998/99:UU10 och utskottet framhöll samtidigt att det såg posi-
tivt på regeringens avsikt att löpande hålla riksdagen informerad och samrå-
da om förberedelserna för ordförandeskapet och de frågor som då kommer
att behandlas
Utskottet kan konstatera att regeringen härvidlag har uppfyllt vad som
ställdes i utsikt. Vid ett sammanträde i EU-nämnden den 11 februari 2000
presenterade statsministern det preliminära ordförandeskapsprogrammet. Vid
presentationen underströks att ordförandeskapen av tradition tar upp ett brett
spektrum av frågor som ryms i EU-samarbetet, varför programmet inte skall
ses som någon prioriteringslista utan snarare som en indikation på färdrikt-
ningen inom olika områden. I det preliminära ordförandeskapsprogrammet
anges fem teman, vilka kommer att bli av största vikt under Sveriges ordför-
andeskap, anför regeringen:
- en utvidgad union,
- en öppen, modern och effektiv union,
- en union för hållbar utveckling, välfärd och trygghet/en union nära med
borgarna,
- ökad sysselsättning och tillväxt i en konkurrenskraftig union,
- en solidarisk och internationellt aktiv union.
Statsministern framhöll under föredragningen i EU-nämnden att Sverige som
ordförandeland har att verka i hela unionens intresse, men att regeringen
avser att ta fasta på det utrymme som finns för att ge en svensk prägel åt
ordförandeskapet. Härvidlag specificerade statsministern att tre av de ovan-
nämnda områdena kommer att stå i fokus under det svenska ordförandeska-
pet: Utvidgningen, miljön och sysselsättningen.
Utskottet menar att regeringens övervägningar kring ordförandeskapet är
bra och balanserade. Utskottet vill framhålla att den agenda som kommer att
gälla under det svenska ordförandeskapet till stor del ärvs från tidigare ord-
förandeskap eller är frågor som blir aktuella på rådets bord under just den
perioden. I så måtto finns inte stora möjligheter att påverka agendan, menar
utskottet. Möjlighet finns dock att inom dessa ramar lägga vissa accenter,
och ordförandeskapet innebär därför även vissa möjligheter att påverka ut-
vecklingen. Utskottet noterar att statsministern redan aviserat att regeringen
därvid kommer att fokusera på utvidgningen, miljön och sysselsättningen.
Även utskottet finner dessa frågor särskilt angelägna. Samtidigt vill utskottet
framhålla att beredskap måste finnas för att Sverige som ordförande skall
kunna ta sig an frågor som är aktuella under det första halvåret år 2001 i
ljuset av den händelseutveckling i Europa och internationellt som då äger
rum. Av naturliga skäl kan inte hela det kommande politiska panoramat
överblickas ett halvt år före ordförandeskapets inledning.
Utskottet vill betona att sysselsättningsfrågans vikt inom EU underströks
vid Europeiska rådets extra möte i Lissabon i mars 2000. Toppmötet resulte-
rade i en bred enighet kring en strategi för full sysselsättning i EU. Ett resu
tat av rådets extra möte är att en första avstämning av Lissabonstrategin
kommer att ske vid ett extra möte i Europeiska rådet under den svenska
ordförandeskapsperioden 23-24 mars år 2001.
Utskottet anser vidare att EU-samarbetet innebär ett betydande mervärde
när det gäller att värna miljön och främja en hållbar utveckling. Utskottet
noterar därför med tillfredsställelse att en av målsättningarna vid Europeiska
rådets möte i Göteborg under det svenska ordförandeskapet är att anta slut-
satser om arbetet för hållbar utveckling i EU på grundval av bl.a. kommis-
sionens förslag om övergripande strategi för hållbar utveckling.
Utskottet har vidare inhämtat att Sverige också kommer att fortsätta arbetet
med att integrera miljöhänsyn i EU:s olika politikområden (s.k. mainstrea-
ming) i enlighet med kommissionens rapport From Cardiff to Helsinki and
beyond och slutsatserna från Europeiska rådets möte i Helsingfors. Utskottet
noterar att regeringen anser att andra angelägna frågor är arbetet med att
förverkliga en ny kemikaliestrategi och en integrerad, miljöanpassad pro-
duktpolitik samt att föra arbetet framåt med ett nytt, sjätte, miljöhandlings-
program. Utskottet vill också framhålla att det svenska ordförandeskapet
även kommer att ägnas åt en uppföljning av besluten vid klimatkonventio-
nens sjätte partskonferens inklusive den samordning som krävs för att upp-
fylla EU-gemensamma åtgärder för ratifikationsprocessen.
Utskottet noterar att i utkastet till ordförandeskapsprogram betonas att
centralt för det svenska ordförandeskapet är även konsumenternas intressen
på den inre marknaden. Den nya femåriga strategin för den inre marknaden
kommer bl.a. att utgöra ramen för detta arbete, framhåller regeringen. Sveri-
ge som ordförandeland avser att verka för att konsumentpolitiken förtydligas
för medborgarna och för en fördjupning av politiskt och administrativt sam-
arbete i syfte att stärka konsumenternas ställning på den inre marknaden. Att
konsumentskyddet är starkt är också i linje med upprätthållandet av en väl
fungerande inre marknad och strävandena att ytterligare förbättra markna-
dens funktion.
Utskottet har vidare inhämtat att regeringen avser att under det svenska
ordförandeskapet verka för en helhetssyn, ett konsekvent miljö- och kvali-
tetstänkande, i livsmedelsproduktionen. Helhetssynen har också bäring på
den fortsatta reformeringen av jordbruks- och fiskeripolitiken. Miljöaspek-
terna skall också, enligt regeringens intentioner, lyftas fram inom energi- och
transportsektorerna, inre marknaden samt inom Allmänna rådets och Ekofin-
rådets ansvarsområden.
När det gäller utrikespolitiken noterar utskottet att regeringen kommer att
fästa stor vikt vid goda relationer med regioner och länder i EU:s grannskap.
I förhållande till Ryssland är utgångspunkten ett förstärkt partnerskap och en
vidareutveckling av den gemensamma strategin EU-Ryssland som antogs av
Europeiska rådet i juni 1999.
Utskottet välkomnar dessa initiativ och menar att motionärernas önskemål
därmed är tillgodosedda.
Även Justitieutskottet behandlar i sitt yttrande 1999/2000:JuU6y frågor
kring det svenska ordförandeskapet och anför därvid följande:
När det så gäller frågor som särskilt bör uppmärksammas under det svenska
ordförandeskapet, har man från regeringens sida för utskottet redovisat några
spörsmål som regeringen anser angelägna. Av dessa vill utskottet framför allt
betona ett fortsatt arbete med brottsförebyggande åtgärder och åtgärder till
stöd för brottsoffer.
I fråga om brottsförebyggande åtgärder noterar utskottet med tillfredsstäl-
lelse det initiativ som togs av Sverige gemensamt med Danmark och Stor-
britannien inför Europeiska rådets möte i Tammerfors. Även de övriga åtgär-
der som regeringen redovisar, såsom stöd till och samverkan mellan lokala
brottsförebyggande projekt, anser utskottet värda att utveckla.
I fråga om brottsoffer är det angeläget att Sverige verkar för att dessa får
erforderligt stöd inte minst när de utsatts för brott i andra länder än sitt he
land. En europeisk samsyn beträffande vikten av att stödja brottsoffer synes
eftersträvansvärd.
Andra frågor som utskottet anser böra uppmärksammas är ömsesidigt er-
kännande och verkställighet av medlemsstaternas avgöranden i brottmål samt
bekämpande av narkotikasmuggling och miljöbrott. I detta sammanhang vill
utskottet också betona värdet av det samarbete mellan polismyndigheter och
åklagare i de olika medlemsstaterna som bedrivs inom tredje pelaren.
Slutligen vill utskottet understryka att handlingsutrymmet under det svens-
ka ordförandeskapet i inte ringa grad kommer att påverkas av vilka frågor
som drivits av det föregående ordförandeskapet. Det är därför angeläget att
Sverige redan under det franska ordförandeskapet med kraft för fram de
frågor inom straffrättsligt samarbete och polissamarbete som enligt svensk
uppfattning är angelägna.
Utrikesutskottet delar justitieutskottets bedömningar vad gäller samarbetet i
rättsliga och inrikes frågor under det svenska ordförandeskapet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna U13 (kd) yrkande
1, U14 (mp) yrkandena 6 och 12, U515 (mp) yrkandena 1, 9 och 11, MJ508
(m) yrkande 3, MJ718 (c) yrkande 2 samt U504 (kd) yrkande 1 är besvara-
de.
I motion U512 (c) yrkande 2 (delvis) anförs att regeringen bör upprätta en
nationell strategi för ordförandeperioden samt verka för största möjliga upp-
slutning bakom denna och för målen för Europasamarbetet. I motion U515
(mp) yrkande 12 anförs att en arbetsgrupp bestående av samtliga riksdags-
partier bör tillsättas för att förbereda det ramprogram som Sverige kommer
att presentera för sitt ordförandeskap i EU första halvåret år 2001. Vidare
framhåller motionärerna i yrkande 13 att det är av vikt att regeringen i förbe-
redelsearbetet inför ordförandeskapet förankrar sitt arbete i berörda organi-
sationer.
Utskottet noterar inledningsvis i denna del att regeringen vid ett flertal till
fällen har uttalat att det svenska EU-ordförandeskapet skall vara en angelä-
genhet för hela landet. Utskottet kan konstatera att regeringen avser att ge-
nom ett löpande samråds- och informationsförfarande med folkrörelseorgani-
sationerna, arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna samt med näringsli-
vets företrädare sprida information och kunskap till många människor i lan-
det.
När det gäller frågan om en arbetsgrupp inför ordförandeskapet har ut-
skottet redan tidigare i detta betänkande med tillfredsställelse noterat den
information till, och samråd med, riksdagen som redan har ägt rum inför
ordförandeskapet. Regeringen har även uttryckt sin avsikt att fortsätta med
denna aktiva dialog med riksdagen i ordförandeskapsfrågor. Utskottet kan
därvid konstatera att det finns etablerade kanaler för information och samråd
mellan riksdag och regering när det gäller EU-frågor. De omfattar föredrag-
ningar i utskottet, information och samråd i EU-nämnden, debatter i kamma-
ren samt skriftlig information till riksdagens ledamöter. Utskottet menar att
dessa etablerade och ordinarie kanaler bör utnyttjas till fullo och konstaterar
att så redan har skett. Information och samråd har ägt rum i EU-nämnden,
vissa utskott har erhållit information från regeringen, skriftlig dokumentation
har överlämnats i februari år 2000 i form av ett utkast till program för ord-
förandeskapet och ett nytt och reviderat utkast har av regeringen aviserats til
slutet av maj år 2000. Därutöver vill utskottet särskilt understryka att inom
EU-nämnden har en särskild arbetsgrupp inrättats med företrädare för samt-
liga riksdagspartier. Denna grupp skall särskilt studera de frågor som be-
handlas inom den pågående regeringskonferensen men är enligt utskottets
mening även ett lämpligt forum för information och samråd kring ordföran-
deskapsfrågor mera i detalj. Utskottet vill även framhålla att det därutöver
sker ett fortlöpande samarbete och samråd mellan regeringen och partiledar-
na. Utskottet vill vidare betona att en särskilt debatt i EU-frågor inför ordfö
andeskapet kommer att äga rum den 10 maj 2000.
Utskottet vill sammanfattningsvis i denna del framhålla att beredningen av
det svenska ordförandeskapsprogrammet och andra frågor i anslutning till
ordförandeskapet är en process som väl kan hanteras inom ramen för etable-
rade och ordinarie strukturer för information och samråd mellan riksdag och
regering i EU-frågor. Utskottet vill inte nu ta ställning till frågan om huruvi
da en arbetsgrupp eller referensgrupp behöver inrättas för det ändamål som
avses i motionen. Utskottet har en öppen inställning i frågan men menar att
det är viktigare att se till innehållet i dialogen mellan riksdag och regering
till formen. Skulle en allmän bedömning vara för handen att en sådan grupp
behöver inrättas har utskottet en öppen inställning till frågan. Utskottet me-
nar emellertid att samrådsförfarandet hittills har varit tillfredsställande när
det gäller ordförandeskapet och har vidare inhämtat att regeringen avser att
ytterligare förstärka dialogen med riksdagen inför det svenska EU-
ordförandeskapet. Regeringen avser att på detta sätt skapa en god beredskap
och en folklig förankring för svenska folkets ställningstagande vad avser
Sveriges ordförandeskap i EU.
Utskottet ser med tillfredsställelse på de initiativ som regeringen har tagit
för att tillse att ordförandeskapet och det program som Sverige kommer att
verka för är ordentligt förankrat i samhället. Utskottet menar att EU-
ordförandeskapet medger möjlighet till att i Sverige öka intresset för, och
kunskapen om, EU och att denna möjlighet bör tas till vara. Detta sker också
genom regeringens initiativ, menar utskottet, inte minst genom det 70-tal
möten som skall äga rum i Sverige under ordförandeskapet och som kommer
att spridas över hela landet.
Enligt utskottets uppfattning garanterar regeringens avsikter på detta om-
råde öppenhet och offentlighet inom EU-arbetet även inför och under det
svenska ordförandeskapet. På detta sätt skapas en god beredskap och en
folklig förankring vad avser Sveriges ordförandeskap i EU.
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande 1999/2000:AU2y med anled-
ning av motion U512 yrkande 2 följande:
Frågor som rör jämställdhet och sysselsättning är två frågor som från svenskt
håll har haft mycket hög prioritet alltsedan Sverige blev medlem i Europeis-
ka unionen. Som anförts ovan har Sverige drivit dessa frågor mycket aktivt
och har även fått gott genomslag för dem inom unionen.
Av de preliminära förklaringar som regeringen har gjort avseende vilka
frågor som kommer att prioriteras under Sveriges tid som ordförandeland
framgår att både jämställdhets- och sysselsättningspolitiska frågor kommer
att stå högt på dagordningen. Utskottet ser mycket positivt på dessa priorite-
ringar men har samtidigt förståelse för att det utrymme som dessa frågor kan
få under det svenska ordförandeskapet kan komma att påverkas av utveck-
lingen av andra frågor under både Portugals och Frankrikes ordförandeperi-
od.
Utskottet delar således i huvudsak Centerpartiets uppfattning om betydel-
sen av att lyfta fram frågor om sysselsättning och jämställdhet under Sveri-
ges ordförandeskap. I fråga om möjligheterna till kompletterande insatser
från unionens sida till enskilda medlemsstater inom arbetslöshetsområdet vill
utskottet emellertid påminna om vad som ovan anförts om att sysselsätt-
ningspolitiken i huvudsak är en nationell angelägenhet. Med hänsyn till det
anförda finner utskottet att något tillkännagivande inte är nödvändigt. Motion
U512 i berörd del bör därför avstyrkas.
Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande 1999/2000:KU7y följande vad
avser motion U515 (mp) yrkande 12.
Konstitutionsutskottet noterar att regeringen hållit överläggningar med övri-
ga riksdagspartier om förberedelserna inför ordförandeskapet samt att stats-
ministern uttalat sin strävan till så stor samsyn som möjligt och sin avsikt at
fortsätta dialogen med EU-nämnden och informera i kammaren. Utrikesut-
skottet bör enligt konstitutionsutskottets uppfattning avstyrka motion
1999/2000:U515 (mp) yrkande 12.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna U512 (c) yrkande
2 (delvis) och U515 (mp) yrkandena 12 och 13.
I motion U503 (m) yrkande 1 (delvis) anförs att Sverige inför ordförandeska-
pet skall prioritera slutförandet av regeringskonferensen jämte utvecklingen
av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. I motion U505 (fp) yrkande 2
(delvis) anförs att Sverige som ordförandeland skall prioritera de reformer
som måste göras på vägen för att ansökarländerna skall kunna bli medlem-
mar så snart som möjligt.
Utskottet konstaterar att regeringskonferensen syftar till att genomföra
nödvändiga reformer vad gäller unionens gemensamma institutioner för att
bana väg för en utvidgning av unionens medlemskrets. Dessa reformer
kommer att föranleda förändringar i fördragen. Utskottet noterar att rege-
ringskonferensen inleddes i början av år 2000 och avsikten är att den skall
avslutas i december samma år. Vidare noterar utskottet att dagordningen för
konferensen har hållits så begränsad som möjligt med avsikten att den skall
kunna avlutas inom denna tidsram.
Utskottet anser att det är värdefullt att konferensen avslutas enligt planer-
na. Detta skulle göra det möjligt att anta nya medlemmar i EU från år 2003.
Detta förutsätter emellertid att de nationella procedurerna för fördragsänd-
ring har avslutats i samtliga medlemsländer.
När det gäller utvecklingen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspo-
litiken noterar utskottet att ett intensivt arbete pågår för att bygga upp de
institutionella förutsättningarna för unionens krishanteringsförmåga. Utskot-
tet kunde vid ett besök vid den svenska delegationen vid Nato i mars 2000
konstatera att det arbetet fortskrider i önskvärd takt. De politiska besluten
som har lagt grund för denna positiva utveckling har redan fattats, närmare
bestämt vid Europeiska rådets möte i Helsingfors i december 1999, ett beslut
som utskottet välkomnar. Utskottet vill erinra om att förslaget om att bygga
upp en militär och civil krishanteringsförmåga ursprungligen presenterats av
Sverige och Finland.
När det svenska ordförandeskapet inträder kommer arbetet med att bygga
upp denna förmåga redan att ha avancerat åtskilligt. Det kommer dock att
finnas behov av ytterligare beslut och åtgärder för ett effektivt genomförande
av unionens militära och civila krishanteringsförmåga. Utskottet utgår från
att regeringen under det svenska ordförandeskapet kommer att följa upp de
beslut som fattats under föregående ordförandeskap om principer och insti-
tutioner inom ramen för arbetet med att förbättra den europeiska kapaciteten
för krishantering. Utskottet menar att i det arbetet är av särskild vikt att
lämpliga överväganden görs vad gäller en gemensam EU-strategi för kon-
fliktförebyggande samt att tillräckliga resurser ställs till unionens förfogand
vad gäller civil krishantering.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna U503 (m) yrkande
1 (delvis) och U505 (fp) yrkande 2 (delvis) är besvarade.
I motionerna U505 (fp) yrkande 12 och Sf4 (fp) yrkande 6 begärs ett tillkän-
nagivande om att Sverige som ordförandeland i EU prioriterar att kraftigt
höja den humanitära ambitionen i den gemensamma flykting- och asylpoliti-
ken.
Socialförsäkringsutskottet anför med anledning av dessa motioner följan-
de:
Utskottet har tidigare uttalat sitt stöd för att asyl- och migrationsfrågorna,
genom Amsterdamfördraget, förs över från tredje till första pelaren
(1997/98:SfU4y). Under en övergångsperiod om fem år från ikraftträdandet
av Amsterdamfördraget skall rådet i frågor som omfattas av den nya avdel-
ningen "Visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för
personer" fatta beslut med enhällighet och efter att ha hört Europaparlamen-
tet. Förslagsrätten skall under den tiden vara delad mellan kommissionen och
medlemsstaterna. Vidare skall rådet efter övergångsperioden enhälligt och
efter att ha hört Europaparlamentet fatta beslut om att hela eller delar av den
nya avdelningen skall omfattas av medbeslutandeförfarandet, dvs. beslut i
rådet tas med kvalificerad majoritet.
Enligt utskottets uppfattning visar Tammerforsmötet på en stark politisk
vilja att inom EU utveckla en gemensam asyl- och migrationspolitik på hu-
manitetens och asylrättens grund. Inom kommissionen pågår nu ett arbete
med att sammanställa ett åtgärdsprogram eller en s.k. resultattavla för de
rättsliga och inrikes frågorna som återfinns i Amsterdamfördraget. Utskottet
anser att resultattavlan, som skall baseras på fördraget, Wienhandlingsplanen
och utfallet i Tammerfors, kan komma att utgöra ett viktigt instrument för att
gå vidare i arbetet med att utveckla ett gemensamt europeiskt asylsystem,
grundat på den absoluta respekten för Genèvekonventionen, tolkad på ett
fullständigt och omfattande sätt. Detta innebär givetvis, för utlänningar som
inte har rätt att uppehålla sig på en medlemsstats territorium, att ingen skick
as tillbaka till ett land där han eller hon riskerar att bli utsatt för förfölj
Utskottet vill i detta sammanhang även peka på Centrum för utbyte av in-
formation och diskussion i asylfrågor (Cirea) som har som målsättning att
samla, utbyta och sprida information samt att ställa samman dokumentation
om samtliga asylrelaterade frågor inom EU. Av skrivelsen framgår att det
finns ett nära samarbete mellan Cirea och UNHCR, bl.a. genom att UNHCR
närvarar och bidrar med material vid Cireas möten.
När det gäller bekämpande av orsakerna till flykt delar utskottet bedöm-
ningen i motionerna att EU bör verka för ett mer direkt stöd till länder i
närområdet som ger skydd åt människor som tvingats fly. Av regeringens
skrivelse framgår att en första ansats att arbeta med en pelaröverskridande
metod har gjorts i Högnivågruppen för asyl och migration. Arbetet tar sikte
på några ursprungs- och transitländer som genererar migrationsströmmar och
för dessa länder har handlingsplaner utarbetats för att motarbeta ofrivillig
flykt och migration. Handlingsplanerna innehåller förslag till åtgärdspro-
gram, indelade i åtgärder på de utrikespolitiska, biståndspolitiska och migra-
tionspolitiska områdena. Högnivågruppen förväntas rapportera till Europeis-
ka rådet i december 2000 om hur handlingsplanerna genomförts. Enligt
utskottets mening ligger denna pelarövergripande arbetsmetod helt i linje
med helhetssynen i den svenska migrationspolitiken och utgör ett värdefullt
komplement till EU:s instrument. Utskottet delar regeringens inställning att
det är angeläget att sambandet inom EU mellan utrikes-, bistånds- och
migrationspolitiken stärks samt att kontakter mellan ursprungs-, transit- och
mottagarländer intensifieras för att goda resultat skall uppnås. Utskottet vill
detta sammanhang peka på att Sverige också utanför EU-samarbetet arbetar
aktivt i en rad internationella sammanhang för att bidra till varaktiga lösning
ar av såväl de problem som tvingar människor att fly som de konsekvenser
som följer därav.
Vad gäller gemensamma asylprocedurer inom EU framgår av skrivelsen
att kommissionen avser att lägga fram ett förslag till förordning eller direkti
om asylprocedurerna i EG under 2000 och att rådet skall vidta åtgärder på
området före den 1 maj 2001. Förslaget kommer att baseras på det arbetsdo-
kument om gemensamma normer för asylförfaranden som kommissionen
lade fram i mars 1999 samt medlemsstaternas synpunkter på dokumentet.
När det gäller tillfälligt skydd och solidaritet presenterade kommissionen år
1998 två förslag till gemensamma åtgärder om "tillfälligt skydd för fördrivna
personer" och "solidaritet vid mottagandet av fördrivna personer", en revide-
ring av förslag från 1997. Förslagen, som var avsedda att ses som ett kom-
plement till 1951 års Genèvekonvention angående flyktingars rättsliga ställ-
ning, har varit föremål för segslitna förhandlingar. Den rättsliga grunden har
också förändrats genom Amsterdamfördragets ikraftträdande. I december
1999 lade kommissionen fram ett förslag om bildande av en europeisk flyk-
tingfond, KOM(1999)686 slutlig. Syftet med fonden är att skapa en balans
mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot asylsökande, flyktingar och
fördrivna personer och kostnaderna för detta genom att medlemsstaterna
skall få stöd i proportion till det ansvar de tar inom de olika områdena. Sam-
tidigt måste de medlemsstater vilkas system för att ta emot asylsökande är
minst utbyggda bli i stånd att ta ansvar för sin del av de gemensamma insat-
serna. Avsikten är också att akuta åtgärder skall kunna vidtas om en massiv
tillströmning sker till en eller flera medlemsstater av asylsökande m.fl. Fon-
dens medel skall fördelas på tre huvudområden: mottagande, integration och
frivillig återvandring. Enligt utskottets mening är det angeläget att en ordnin
snarast skapas för hur EU:s medlemsländer skall ta ansvar för flykting-
strömmar i en massflyktssituation. Sverige har också under flera års tid och i
olika sammanhang förespråkat detta. Utskottet, som anser att frågan inte får
fördröjas, noterar att i handlingsplanen från Wien och i slutsatserna från
Europeiska rådet i Tammerfors anges att rådet bör vidta åtgärder när det
gäller tillfälligt skydd och solidaritet så snart som möjligt efter det att Ams
terdamfördraget trätt i kraft. Enligt utskottets mening kan bildandet av en
flyktingfond understödja detta arbete. Utskottet vill också poängtera vikten
av att Sverige aktivt arbetar för att gemensamma miniminormer för asylpro-
ceduren skall antas inom EU. Utskottet anser att det är mycket angeläget att
den lägsta nivån höjs och att normen påverkas av de mest generösa länderna.
Utskottet har erfarit att regeringen, som prioriterar frågan om gemensamma
asylprocedurer, räknar med en lösning under det svenska ordförandeskapet.
Genom Amsterdamfördraget införlivas Schengensamarbetets omfattande
regelverk på viseringsområdet i EU:s regelverk. Arbetet med att harmonisera
viseringspolitiken inom EU har fortskridit inom ramen för i huvudsak två
förordningar på området. Den ena förordningen, (EG) nr 574/99 om vilka
medborgare som måste ha visering vid passerandet av medlemsstaternas yttre
gränser, trädde i kraft den 19 mars 1999. Den andra förordningen från år
1995 rör enhetlig utformning av viseringshandlingar. I januari i år lade
kommissionen fram ett förslag om förordning för att harmonisera reglerna
om vilka länders medborgare som behöver visering respektive vilka som är
undantagna från viseringskravet, KOM(2000)27 slutlig. Utskottet noterar att
genom Amsterdamfördragets ikraftträdande kommer gemenskapens behörig-
het att omfatta alla delar av viseringspolitiken, mot tidigare endast faststäl-
lande av vilka tredje länder vars medborgare måste ha visering för att passera
medlemsstaternas yttre gränser och införandet av åtgärder för en enhetlig
utformning av viseringar. Av det av riksdagen godkända betänkandet Svensk
migrationspolitik i globalt perspektiv (bet. 1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80)
framgår att det övergripande målet för den svenska viseringspolitiken är att
skapa så stor frihet som möjligt över gränserna. Önskemålet om fri rörlighet
måste dock ställas mot nödvändigheten av att upprätthålla den reglerade
invandringen. Vad gäller förhållandet mellan viseringspolitik och möjlighe-
ten att söka asyl anförde utskottet att viseringskrav endast i mycket liten
utsträckning torde hindra människor från att söka skydd, men att det däremot
kan vara ett hinder för dem att söka asyl just i Sverige. Utskottet framhöll
emellertid att det inte finns någon rätt för asylsökande att själv välja asylla
Om andra länder får ta emot oproportionellt många skyddsbehövande får
detta lösas genom internationellt samarbete. Utskottet vidhåller, liksom nyli-
gen i betänkande 1999/2000:SfU11, denna inställning.
Kommissionen har i december 1999 lagt fram ett förslag till direktiv om
rätt till familjeåterförening, KOM(1999)638 slutlig. I förslaget anges inled-
ningsvis att kommissionen avser att ägna stor uppmärksamhet åt att identifie-
ra vilka vägledande principer som skall ligga till grund för en gemensam
invandringspolitik. Kommissionen anser att den "nollinvandringspolitik"
som tidigare förts fram i den europeiska diskussionen om invandring aldrig
har varit vare sig realistisk eller ändamålsenlig. Vidare kommer kommissio-
nen under år 2000 att ta initiativ till ytterligare tre direktiv om tredjelands
medborgare. Ett om arbetstagares och egenföretagares villkor för inresa och
vistelse, ett om villkoren för studenters och praktikanters inresa och vistelse
och ett om den rättsliga ställningen för de tredjelandsmedborgare som är
varaktigt bosatta i en medlemsstat. När det gäller förslaget om familjeåterfö-
rening är regeringen positiv till en harmonisering inom området och välkom-
nar förslaget. Regeringen har dock uttalat att det är angeläget att förslaget
lämnar utrymme för flexibilitet. Utskottet, som noterar att det ännu inte till
riksdagen inkommit någon faktapromemoria över förslaget, vill understryka
vikten av att faktapromemorior upprättas i nära anslutning till de olika för-
slagen från kommissionen.
I Sveriges utkast till program för ordförandeskapet våren 2001 anges att
det på det asyl- och migrationspolitiska området finns en omfattande och
överenskommen dagordning för att utveckla en EU-gemensam politik. Rege-
ringen anser att detta arbete måste intensifieras och att konkreta resultat
måste uppnås. Bland annat bör gemensamma miniminormer för ett europe-
iskt asylsystem grundat på den absoluta respekten för Genèvekonventionen
skapas. Sverige bör också verka för att kampen mot illegal invandring i
högre grad än tidigare inriktas på förebyggande åtgärder, särskilt i EU:s
närområde. Det är också angeläget att stärka integrationsperspektivet inom
unionen, och tredjelandsmedborgares integration och rättigheter skall ges
särskild prioritet.
Med hänsyn till det anförda utgår utskottet från att Sverige i det kommande
arbetet hävdar traditionella svenska principer inom flyktingpolitiken såsom
humanitet, respekt och att internationella åtaganden ovillkorligen måste
följas. Utskottet anser att motionerna U505 yrkande 12 (fp) samt Sf4 yrkande
6 (fp) får anses i huvudsak tillgodosedda och bör avstyrkas.
Utrikesutskottet har för sin del inget att tillägga utöver Socialförsäkringsut-
skottets bedömningar och avstyrker därmed motionerna U505 yrkande 12
(fp) samt Sf4 yrkande 6 (fp).
I motion U510 (s) anför motionärerna att Gävle bör vara bland de städer som
kommer i fråga när det gäller de möten och konferenser som äger rum i
Sverige under det halvår som landet innehar ordförandeskapet i EU.
Inledningsvis kan konstateras att regeringens ambition är att de möten som
anordnas i Sverige inom ramen för det svenska ordförandeskapet i EU:s
ministerråd ges en bred geografisk spridning. Regeringens ambition är dels
att göra EU synligt för medborgarna i landet, dels att visa upp Sverige som
helhet för tillresande mötesdeltagare och medier. Utskottet delar regeringens
bedömningar härvidlag.
Utskottet har inhämtat att i december 1999 fastställdes preliminärt vilka
möten som skall ordnas i Sverige inom ramen för ordförandeskapets kalen-
darium. Det rör sig totalt om drygt ett 70-tal möten. För möten på ministerni-
vå bestämdes också ort och datum.
I april år 2000 har regeringen fastställt till vilka orter övriga möten skall
förläggas. Totalt kommer EU-möten som ingår i ordförandeskapets kalenda-
rium att äga rum i 44 kommuner i landet, från Kiruna i norr till Ystad i söder.
Utskottet konstaterar att Gävle inte finns med bland de orter som regering-
en har valt men finner samtidigt att regeringen har givit de möten som kom-
mer att äga rum en god spridning över hela landet. Utskottet finner att det
därför inte finns anledning att tillstyrka motionen.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U510 (s).
Utvidgningen
I ett flertal motioner behandlas olika aspekter av den process som syftar till
en utvidgning av den Europeiska unionen. I motion U 409 (m) yrkande 3
anförs att utvidgningen borde vara den högst prioriterade frågan inför det
svenska ordförandeskapet. I motion U503 (m) yrkande 1 (delvis) anförs att
Sverige inför ordförandeskapet skall prioritera slutförande av medlemskaps-
förhandlingarna och i yrkande 2 framhålls att det är angeläget att Sverige i
EU driver frågan om unionens utvidgning. Motionärerna bakom motion
U512 (c) yrkande 9 anser att utvidgningen är den viktigaste frågan EU har att
hantera inom de närmaste åren. I motion U803 (m) yrkande 2 anförs att ut-
vidgningen är en central uppgift för EU under de kommande åren och i yr-
kande 6 framhålls att de svenska stödinsatserna måste utformas i perspektiv
av EU-integrationen av Central- och Östeuropa. Motionärerna bakom motion
U505 (fp) yrkande 1 menar att den övergripande målsättningen bör vara att
utvidgningsförhandlingarna skall slutföras under det svenska ordförandeska-
pet år 2001. I yrkande 2 (delvis) i samma motion anförs att Sverige som
ordförandeland år 2001 skall prioritera utvidgningen.
Utrikesutskottet har under ett flertal år behandlat motioner med anledning
av utvidgningen av den europeiska unionen. Utskottet ser med tillfredsstäl-
lelse på den utveckling som har skett under senare år där en grupp länder
redan har avancerat inom ramen för regelrätta förhandlingar och en ny grupp
länder har initierat sådana förhandlingar.
Enligt utskottets mening betyder utvidgningsprocessen, liksom det inte-
grationsarbete som sker med andra länder i Europas närhet genom part-
nerskaps- och associationsavtal, att en grund skapas för en varaktig samar-
bets- och fredsordning i Europa. På samma sätt som säkerhet i västra Europa
efter andra världskriget skapades genom samarbete och integration, skall de
länder som nu står i begrepp att ansluta sig bli eller utveckla ett närmare
samarbete med EU, bli en del av denna stabiliserande ordning.
När det gäller prioriteringarna inför det svenska ordförandeskapet konsta-
terar utskottet att regeringens förslag till program för Sveriges ordförande-
skap i EU våren 2001 innefattar målet att bidra till att utvidgningen fram-
gångsrikt förverkligas samt att detta har högsta prioritet för det svensk ord-
förandeskapet. Regeringen har vidare i förslaget framhållit att utvidgnings-
förhandlingarna kommer att befinna sig i ett intensivt skede våren 2001.
Därvid har regeringen deklarerat att den eftersträvar ett politiskt genombrott
förhandlingarna med de länder som hunnit längst i processen.
Utskottet ser med tillfredsställelse på dessa klara ställningstaganden från
regeringens sida inför det svenska ordförandeskapet. Även utskottets upp-
fattning är att unionens utvidgning är en fråga som har högsta prioritet.
Utskottet ställer sig vidare bakom beslutet vid Europeiska rådets möte i
Helsingfors i december 1999 om att samtliga återstående kandidatländer
skall få inleda medlemskapsförhandlingar. Detta ligger i linje med den upp-
fattning som Sverige har drivit under en längre tid. Turkiet ingår i den grup-
pen men utskottet noterar att innan man inleder förhandlingar med landet
måste man avvakta att landet uppfyller Köpenhamnskriterierna, särskilt när
det gäller respekten för de demokratiska fri- och rättigheterna och de mänsk-
liga rättigheterna.
Utskottet kan konstatera att den mycket viktiga principen om differentie-
ring antogs i Helsingfors, dvs. att det är varje lands egna meriter som är
avgörande för framsteg i förhandlingarna. Det skall även enligt Helsingfors-
beslutet finnas reella möjligheter för de mest avancerade länderna i den ny-
tillkomna gruppen att komma ifatt länderna i den första gruppen av länder.
Även detta stämmer väl överens med utskottets uppfattning. Detta medför
enligt utskottets uppfattning att tidigt medlemskap är möjligt för de länder
som till fullo uppfyller kraven för detta.
Utskottet vill betona att för att ett kandidatland skall kunna bli medlem i
EU krävs att samtliga Köpenhamnskriterier är uppfyllda samt att EG:s regel-
verk är införlivat i den nationella lagstiftningen och att det även tillämpas.
Det är positivt att Sverige under ordförandeskapet eftersträvar att driva ut-
vidgningsförhandlingarna framåt och bana väg för ett politiskt genombrott
med de länder som hunnit längst i processen. Vad som är möjligt att uppnå
under det svenska ordförandeskapet är emellertid beroende av i vilken grad
kandidatländerna anstränger sig för att uppnå framsteg i förhandlingsproces-
sen och av i vilken takt man införlivar EG:s regelverk i den nationella lag-
stiftningen.
När det gäller svenska stödinsatser anser utskottet att de bör utformas i
perspektivet av att dessa länder så snart som möjligt skall kunna upptas som
medlemmar i EU. Enligt utskottets mening kräver en trovärdig svensk ut-
vidgningspolitik aktiva och synliga stödinsatser.
Utskottet konstaterar att det stöd som genereras genom Sveriges ordinarie
utvecklingssamarbete med kandidatländerna uppgår till ca 600 miljoner
kronor per år och en stor del därav beräknas vara direkt medlemskapsförbe-
redande. Sveriges närområde, dvs. de baltiska länderna och Polen, är särskilt
prioriterade.
När det gäller unionens förmedlemskapsstöd till kandidatländerna kanali-
seras det genom integrationsprogrammen PHARE (allmänt stöd för att un-
derlätta ett framtida EU-medlemskap), ISPA (stöd till investeringar i miljö-
förbättrande åtgärder och i infrastruktur) samt SAPARD (stöd till omstruktu-
rering och effektivisering av jordbruket, livsmedelssäkerhet och miljöförbätt-
rande åtgärder inom jordbruket). Utskottet har erfarit att regeringen mycket
aktivt verkar för ett svenskt deltagande vid genomförandet av dessa program.
Detta gäller särskilt institutionsuppbyggande insatser inom ramen för EU:s
s.k. twinning-program, som uppgår till ca 500 miljoner euro per år. Utskottet
har inhämtat att svenska departement och myndigheter deltar i totalt 34 pro-
jekt och är representerade i samtliga kandidatländer.
Vidare vill utskottet framhålla att ett EU-integrationsstöd inrättades inom
UD 1997 för att på olika sätt bistå kandidatländerna med svenska erfarenhe-
ter av förberedelser inför medlemskapsförhandlingar, erfarenheter av för-
handlingarna och erfarenheter såsom medlem av EU. Utskottet har inhämtat
att hittills har 19 miljoner avsatts till detta ändamål.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna U 409 (m) yrkande
3, U503 (m) yrkandena 1 (delvis) och 2, U512 (c) yrkande 9, U803 (m)
yrkandena 2 och 6 samt motion U505 (fp) yrkandena 1och 2 (delvis) är be-
svarade.
I motion U513 (mp) yrkande 26 anförs att en prioriterad fråga för Sverige
skall vara att säkerställa att det är människorna i kandidatländerna som i en
väl förankrad process fäller avgörandet om ett eventuellt medlemskap i EU. I
yrkande 27 i samma motion anförs att Sverige inom EU skall verka för att
inga former av hjälpinsatser kopplas till krav vid ländernas EU-
medlemskapsförhandlingar. I motion U13 (kd) yrkande 3 begärs ett riksda-
gens tillkännagivande om att fokusera på miljöfrågorna i samband med ut-
vidgningen.
Utskottet kan i denna del konstatera att målet för kandidatländerna att bli
medlemmar i EU är en stark drivkraft för fortsatt reformarbete, säkrad de-
mokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna i kandidatländerna. Bland
de krav som kandidatländerna måste uppfylla som medlemmar är att upprätta
institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter
och skydd av minoriteter. De skall även vara accepterade medlemmar av
Europarådet vilket innebär att även Europarådets krav på rättssamhälle och
demokratisk ordning med flerpartisystem skall vara uppfyllda. Dessa förut-
sättningar medför att vilken väg kandidatländerna än väljer i sitt förhållande
till EU kommer beslutet att vara fattat i god demokratisk ordning.
Vad avser ansvaret för att den politiska processen genomförs på ett ade-
kvat sätt är en fråga för regering och parlament i respektive land. Det an-
kommer inte på riksdagen att utställa rekommendationer i denna fråga.
Utskottet vill vidare framhålla att syftet med EU:s förmedlemskapsstrategi
och stödinsatser är uttryckligen att stödja det reform- och anpassningsarbete i
kandidatländerna som syftar till att uppfylla EU-medlemskapets krav. Detta
avser insatser inom ett flertal centrala områden såsom institutionsuppbygg-
nad, strukturreformer avseende miljö och transport, jordbruk, integration av
minoriteter etc. Finansieringen av denna verksamhet ligger fast till och med
år 2006 och reforminsatserna kommer att fortgå utifrån de integrationsplaner
som upprättats av respektive kandidatland i samarbete med kommissionen
och medlemsländerna. Stödet villkoras således inte beroende på hur för-
handlingsprocessen fortskrider.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna U513 (mp) yrkan-
dena 26 och 27 samt U13 (kd) yrkande 3 är besvarade.
I motion U13 (kd) yrkande 2 anförs att regeringen bör fokusera på säkerhets-
frågan i samband med östutvidgningen.
Justitieutskottet har behandlat detta yrkande i sitt yttrande 1999/2000 JuU 6y
och därvid anfört följande:
I motionen U13 begärs ett tillkännagivande av innebörd att regeringen skall
fokusera på säkerhetsfrågorna i samband med östutvidgningen. Till säker-
hetsfrågor hänför motionärerna bl.a. skydd mot organiserad och internatio-
nell brottslighet. Motionärerna framhåller särskilt smugglingen av narkotika
och vapen samt sexhandeln med kvinnor och barn.
På grundval av de beslut som fattades av Europeiska rådet i Luxemburg i
december 1997 inleddes den 30 mars 1998 en anslutningsprocess som om-
fattade tio kandidatländer från Central- och Östeuropa samt Cypern. Den 31
mars samma år öppnades bilaterala regeringskonferenser för inledande av
medlemskapsförhandlingar med Estland, Polen, Slovenien, Tjeckien, Ungern
och Cypern. Europeiska rådet beslöt vid sitt möte i Helsingfors i december
1999 att inleda medlemskapsförhandlingar också med Bulgarien, Lettland,
Litauen, Malta, Rumänien och Slovakien. Samtidigt erhöll Turkiet status
som kandidatland. Vid samma möte uttalade Europeiska rådet att EU borde
kunna välkomna nya medlemsstater från slutet av år 2002.
Samtliga kandidatländer ansågs i kommissionens yttranden sommaren
1997 vara svaga i rättsliga och inrikes frågor. Mot bakgrund härav och med
hänsyn till områdets centrala betydelse för bl.a. rättsstatskriteriet förklarad
justitie- och inrikesministrarna tidigt att de avsåg att spela en aktiv roll i
utvidgningsprocessen.
I skrivelsen redovisar regeringen att förhandlingar under våren innevaran-
de år kommer att öppnas med Cypern, Estland, Polen, Slovenien, Tjeckien
och Ungern vad avser rättsliga och inrikes frågor.
Regeringen framhåller vidare att det har tagits flera initiativ i utvidgnings-
processen inom området. Sålunda slöts vid RIF-rådets möte i maj 1998 en
föranslutningspakt mot organiserad brottslighet mellan kandidatländerna och
medlemsländerna. Pakten är en politiskt men inte rättsligt bindande överens-
kommelse som innehåller ett antal principer om åtgärder för att förbättra
samarbetet i kampen mot internationell brottslighet. Under år 1999 har pak-
tens parter sammanträtt och samrått i olika frågor.
Vidare redovisar regeringen att rådet antagit en gemensam åtgärd om en
kollektiv utvärderingsmekanism. En särskild rådsarbetsgrupp bestående av
experter från medlemsländerna bistår sedan september 1998 rådet och kom-
missionen med utvärderingar av kandidatländerna inom RIF-området. I detta
arbete deltar således inte kandidatländerna. Expertrapporterna är avsedda att
utgöra ett stöd för rådet under de kommande förhandlingarna på det rättsliga
och inrikes området. Mot bakgrund av den vikt som läggs vid de rättsliga och
inrikes frågorna har regeringen tagit initiativ till ett intensifierat institut
samarbete på rättsområdet med främst Estland, Lettland och Litauen för att
underlätta för dessa stater att bli medlemmar i EU (skriv. s. 36 f).
Inom EU bedrivs ett omfattande arbete mot organiserad brottslighet. En
särskild handlingsplan mot den organiserade brottsligheten antogs av RIF-
rådet i april 1997 och godkändes av Europeiska rådet vid dess möte i Ams-
terdam i juni samma år. Handlingsplanen innehåller politiska riktlinjer och
särskilda rekommendationer till rådet att vidta en rad åtgärder som spänner
över ett vitt fält.
Vid sitt möte i Wien i december 1998 gav Europeiska rådet i uppdrag åt
RIF-rådet att förstärka åtgärderna mot den organiserade brottsligheten med
beaktande av de utökade möjligheter i detta hänseende som Amsterdamför-
draget ger. Uppdraget återfinns i en handlingsplan för genomförande av
Amsterdamfördraget, den s.k. Wienhandlingsplanen.
I enlighet med en rekommendation i 1997 års handlingsplan har rådet in-
rättat en sektorövergripande arbetsgrupp mot den organiserade brottslighe-
ten. En av gruppens huvuduppgifter är att genomföra de riktlinjer och re-
kommendationer som finns i handlingsplanen. Arbetsgruppen har utarbetat
en ny sammanhållen strategi för det fortsatta arbetet med att förebygga och
bekämpa den organiserade brottsligheten. Strategin antogs av RIF-rådet den
27 mars 2000.
Särskilda insatser görs också för att höja kvaliteten såväl på rättskipningen
som på de rättsvårdande myndigheterna i olika kandidatländer.
Utskottet vill vidare framhålla att Europeiska rådet vid sitt möte i Köpen-
hamn i juni år 1993 fastställde vissa kriterier för bedömningen av länder som
önskar bli medlemmar i EU. Dessa innebär bl.a. att tillträdande stater skall ha
rättsstatens karakteristiska kännetecken, dvs. demokrati, respekt för lagar och
mänskliga rättigheter samt skydd och respekt för minoriteters rättigheter,
fungerande marknadsekonomier och förmåga att hantera konkurrensen och
marknadskrafterna inom unionen. Medlemskap förutsätter att kandidatlandet
har möjlighet att uppfylla medlemskapets förpliktelser och ansluta sig till
målen om en politisk, ekonomisk och monetär union. Ett land som önskar bli
medlem måste alltså - helt naturligt - uppfylla de krav på en rättsstat som
ställs på de befintliga medlemsstaterna och kunna delta i det rättsliga samar-
betet inom unionen.
Utskottet vill för sin del instämma i motionärernas uppfattning att det är
utomordentligt viktigt för EU att bekämpa den organiserade och gränsöver-
skridande brottsligheten. Att såväl brottsligheten som kvaliteten på brottsbe-
kämpningen och rättskipningen i kandidatländerna måste ägnas särskild
uppmärksamhet är enligt utskottets mening tydligt. Utskottet kan emellertid
konstatera att det inom EU pågår ett omfattande arbete för att bekämpa den
organiserade brottsligheten såväl inom unionen som i kandidatländerna.
Mot denna bakgrund är enligt utskottets uppfattning önskemålen i motion
U13 (yrkande 2) tillgodosedda, och utskottet föreslår att motionsyrkandet
avstyrks i denna del.
Även Socialförsäkringsutskottet behandlar detta yrkande i sitt yttrande
1999/2000:SfU6y och anför därvid följande:
När det gäller samarbetet i rättsliga och inrikes frågor har konsekvenserna av
EU:s utvidgning, för Sverige, unionen och kandidatländerna, analyserats i
bl.a. betänkandet Ett utvidgat europeiskt område med frihet, säkerhet och
rättvisa (SOU 1997:159). Därvid har konstaterats att utvidgningen knappast
kan förväntas få negativa konsekvenser av betydelse på det flyktingpolitiska
området. Utvidgningen kan i stället innebära att ytterligare länder deltar i
utvecklandet av den europeiska flyktingpolitiken och att de deltar aktivt i
samrådet. Enligt utskottets mening är det viktigt att få med de nya medlems-
länderna i det flyktingpolitiska samarbetet. Eventuella svårigheter med svaga
administrativa strukturer i kandidatländerna bör enligt utskottets uppfattning
avhjälpas genom fortsatt stöd från EU och dess medlemsstater. Ett generellt
krav är också att kandidatländerna har institutioner som har uppnått en sådan
stabilitet att de garanterar demokrati, upprätthållande av rättsstatsprincipen,
respekt för de mänskliga rättigheterna samt respekt för och skydd av minori-
teter. En särskild rådsarbetsgrupp bestående av experter från medlemsländer-
na bistår också sedan september 1998 rådet och kommissionen med utvärde-
ringar av kandidatländerna inom området.
Med det anförda anser utskottet när det gäller säkerhetsfrågorna i samband
med östutvidgningen att motion U13 (kd) får anses i huvudsak tillgodosedd
och bör avstyrkas.
Utrikesutskottet vill för sin del understryka att det av kandidatländerna krävs
att de kan uppvisa en institutionell stabilitet som garanterar demokrati, rätts
säkerhet, mänskliga rättigheter och respekt och skydd för minoriteter, innan
ett medlemskap i unionen kan komma att bli aktuellt. Inom det asyl- och
migrationspolitiska området krävs också en fullständig och absolut tillämp-
ning av Genèvekonventionen. Utskottet vill även betona att mycket av det
bistånd som riktas till kandidatländerna syftar till att dessa skall kunna uppn
den institutionella stabilitet som krävs för medlemskap.
Vidare verkar unionens institutioner och medlemsländer också aktivt för
att kandidatländerna skall involveras i stärkandet av EU:s konfliktförebyg-
gande arbete och krishanteringsförmåga. Utskottet menar att detta inte minst
är viktigt vad gäller den civila sidan. Utskottet kan avslutningsvis i denna de
konstatera att Sverige har presenterat förslag angående närmare samarbete på
bl.a. räddningstjänstområdet.
Med vad som ovan anförts avstyrker utrikesutskottet motion U13 (kd) yr-
kande 2.
I motion U509 (s, m, v, kd, c, fp, mp) begärs tillkännagivande om att den
svenska regeringen bör verka för att barnfrågorna beaktas under det svenska
EU-ordförandeskapet första halvåret 2001. Motionärerna anser att barn- och
ungdomsfrågorna måste göras ännu synligare i EU. De anser att det fortfa-
rande finns en hel del övrigt att önska vad gäller EU-staternas efterlevnad av
FN:s konvention om barnets rättigheter, och de oroas av utvecklingen i det
gamla östblocket. Sverige bör därför i sina bilaterala kontakter och inom EU
tydligare än vad som hittills varit fallet driva och lyfta fram frågan om bar-
nets rättigheter, anför de. Ett sådant lämpligt tillfälle anser motionärerna va
bl.a. i samband med det svenska ordförandeskapet i EU under första halvåret
2001.
Socialutskottet framhåller i sitt yttrande 1999/2000:SoU5y att det senast
behandlade motioner om barn i betänkande 1999/2000:SoU12 och anför i det
följande:
En naturlig och självklar utgångspunkt för ett barnperspektiv är FN:s kon-
vention om barnets rättigheter vilken är ett viktigt instrument för att ta till
vara barns och ungdomars rättigheter och intressen. Konventionen riktar
uppmärksamheten på barnens situation, den utgör ett riktmärke i den allmän-
na diskussionen och den sätter press på beslutsfattare på olika nivåer. Det är
tio år sedan barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling.
Socialutskottet delar motionärernas bedömning att det är mycket viktigt att
i alla såväl nationella, bilaterala som internationella sammanhang fördjupa
engagemanget för barnens bästa. Socialutskottet delar också motionärernas
bedömning att Sverige bör fortsätta att verka aktivt och på flera olika fronter
med siktet inställt på att barn och barnperspektiv lyfts fram på alltfler områ-
den. Utskottet har i sammanhanget erfarit att regeringen på olika sätt kom-
mer att aktualisera barnfrågorna i anslutning till det svenska ordförandeska-
pet första halvåret 2001. Här kan bl.a. nämnas ett informellt minister-
rådsmöte om jämställdhet och socialförsäkringar, en ministerkonferens om
asylsökande barn och barn i biståndsarbetet samt konferenser om dels dop-
ning, dels barn och unga i det nya medielandskapet. Mot bakgrund av vad
socialutskottet nu anfört får motionen i huvudsak anses vara tillgodosedd.
Utrikesutskottet gör ingen annan bedömning och anser att motion U509 (s,
m, v, kd, c, fp, mp) är besvarad.
5.2 Skrivelsens karaktär och vissa övergripande frågor
Skrivelsen s. 45-56 och 302-318
Motionerna
I partimotion U505 (fp) yrkande 7 (UU) konstateras att det för närvarande
finns elva utlokaliserade organ under Europeiska kommissionen i olika
medlemsländer. I motionen noteras att något utlokaliserat organ ej är förlagt
till Sverige. Motionärerna menar att om ett EU-organ placeras i Sverige
skulle det inte bara skapa nya jobb utan också underlätta förankringen av EU
hos det svenska folket. Regeringen bör därför verka för att kontoret som
hanterar EU:s katastrofbistånd, ECHO, förläggs till Sverige.
I yrkande 8 (KU) i samma motion begärs ett tillkännagivande om att Euro-
paparlamentets befogenheter bör stärkas på ministerrådets bekostnad. Motio-
närerna anser att parlamentet och rådet på sikt bör bli helt likställda i lagst
ningsfrågor och betraktas som de två delarna i ett tvåkammarparlament.
I motion U513 (mp) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att en priorite-
rad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva att EU:s politiska organi-
sation måste förändras på ett sätt som möjliggör för väljarna att utkräva
politiskt ansvar. Enligt motionärerna gör medbestämmandet för parlamentet
och ministerrådet det svårt att kräva ut politiskt ansvar; medborgarna kan inte
veta vilka politiker som är ansvariga för ett beslut och som de därför bör
rösta bort i nästa val.
I samma motion begärs tillkännagivanden om att Sverige bör prioritera
frågan om att avskaffa kommissionens ensamrätt att lägga fram förslag och
att i stället de nationella parlamenten och Europaparlamentet skall ges för-
slagsrätt (yrkande 5) samt att kommissionen bör avskaffas och ersättas med
ett rent administrativt organ (yrkande 29).
I motion U514 (kd) yrkande 15 (delvis) begärs ett tillkännagivande om insti-
tutionella reformer. Motionärerna anser att Europaparlamentet bör kunna
avsätta enskilda kommissionärer, att nuvarande proportioner vid röstvikt-
ningen bör bevaras, att de nationella språkens ställning bör värnas samt att
kravet på enhällighet i rådet bör behållas för frågor om fördragsändringar,
utvidgning, ökning av en stats ekonomiska åtaganden och vitala säkerhets-
politiska intressen.
I motion U505 (fp) anser motionärerna att de hittillsvarande reformerna inte
är nog inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området utan samarbetet bör
fördjupas och Sverige bör verka för att beslut i frågor på området bör kunna
fattas med kvalificerad majoritet (yrkande 9). De anser att denna möjlighet
bör kompletteras med en reservationsrätt så att ett enskilt land skall kunna
ställa sig utanför aktioner som landet inte anser sig kunna delta i (yrkande
10).
I motion U513 (mp) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att Sverige
skall prioritera frågan om hur EU kan omvandlas till att i högre grad vara ett
mellanstatligt samarbete.
I motion K324 yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att den institutio-
nella konkurrensen skall värnas. Enligt motionären skapas en välståndshö-
jande konkurrens inte minst av att olika länder och regioner har olika institu-
tionella förhållanden. Om inte olika lösningar får chansen att tillämpas, för-
svinner enligt motionären möjligheterna att vaska fram de bästa idéerna och
arbetssätten.
Motionärerna bakom motion U508 (mp) menar i yrkande 1 att regeringen
inom EU skall verka för att få till stånd en utträdesparagraf som reglerar
skeendet när en medlemsstat vill lämna EU. I yrkande 2 i samma motion
efterlyser motionärerna att riksdagen beslutar att varje genomgripande för-
ändring av EU:s grundlagar skall underställas en folkomröstning innan Sve-
rige ratificerar förändringarna. Vidare menar motionärerna att genom ut-
vecklingen sedan folkomröstningen om EU-medlemskapet 1994 har unions-
samarbetet genomgått många förändringar, vilket har lett till att unions-
samarbetet har fått en ny inriktning. Detta sammantaget motiverar att en
folkomröstning om fortsatt medlemskap i EU genomförs (yrkande 3).
I motion U512 (c) yrkande 8 föreslås att en bred och allsidigt belysande
nationell utvärdering görs av de första åren av svenskt EU-medlemskap.
Syftet skall enligt motionärerna vara att på ett sammanhållet och trovärdigt
sätt belysa hur och i vilken omfattning det svenska samhället påverkats av
EU-medlemskapet samt hur Sverige förmått att utnyttja möjligheterna i EU
att påverka utvecklingen i Europa.
Partimotion U503 (m) yrkande 9 behandlar frågan om vilka uppgifter som
skall ligga på övernationell respektive nationell nivå inom EU. Motionärerna
menar inledningsvis att endast en kraftfull union som väl fullgör sina upp-
gifter är stabil nog att ta emot de nya länder som kan och vill delta i integra
tionsarbetet. Detta förutsätter, menar motionärerna, en union som koncentre-
rar sig på de offentliga uppgifter som bäst utförs på europeisk nivå medan
huvuddelen av de uppgifter som det civila samhället inte klarar av sköts dock
bäst av nationella eller lokala myndigheter. För de uppgifter som ska lösas
gemensamt måste EU dock ha beslutskraft att genomföra ett effektivt samar-
bete.
Motionärerna framhåller att det europeiska samarbetet och den gemen-
samma lagstiftningen skall begränsas till genuint gemensamma angelägen-
heter. Subsidiariteten är en av de absolut viktigaste principerna, menar mo-
tionärerna, för att uppnå ett fungerande samarbete inom EU. Det är dock
samtidigt viktigt att samarbetet inte förlamas av nationella särintressen på
områden som är genuint gemensamma. Motionärerna framhåller att de avgö-
rande stegen mot realiserandet av den inre marknaden kunde tas först när
konsensusprincipen om varje enskilt steg övergavs. Man var ense om målet
men tvingades ge avkall på vad som upplevdes som nationella intressen
under vägen.
I motionen erinras om att EU tar i anspråk 1,1 % av medlemsländernas
samlade resurser. Av detta används hälften för jordbrukssubventioner och en
tredjedel för regionalpolitik. Det är angeläget att EU inte utvecklas till en
transfereringsunion utan strikt koncentrerar sig på de områden där EU verk-
ligen behövs, menar motionärerna. Medlemsavgiften måste även fortsätt-
ningsvis beslutas enhälligt. Nettobidragsmottagande länder får inte ha möj-
lighet att rösta ned nettobidragsgivare i syfte att öka subsidier. Vidare anför
i motionen att EU inte skall ges rätt att ta ut skatt. Finansieringen skall som
hittills ske via avgifter från medlemsländerna. Motionärerna yrkar att riksda-
gen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
inriktningen av Sveriges hållning inom EU-samarbetet.
Motionärerna betonar att det krävs ökade insatser vad gäller den gemen-
samma utrikespolitiken, en effektiv brottsbekämpning och för integreringen
av de nya medlemsländerna i Central- och Östeuropa.
I motion U512 (c) efterlyser motionärerna en diskussion om principerna för
EU-samarbetet. De påpekar att EU-frågorna numera är en del av inrikespoli-
tiken och att det måste undvikas att integrationen leder till en situation där
alltfler befogenheter flyttas upp till en gemensam nivå utan demokratisk
legitimitet och där den nationella politiska beslutsprocessen ifrågasätts (yr-
kande 1). I samma motion anser motionärerna att en kompetenskatalog bör
upprättas som bygger på subsidiaritetsprincipen och tydliggör lämpliga kom-
petensområden för unionen, medlemsstaterna och för regionala och lokala
organ (yrkande 4). Vidare begär de ett tillkännagivande om enkla, konse-
kventa och förutsägbara regler (yrkande 5). EU bör enligt motionärerna i
högre grad ägna sig åt ramlagstiftning, medan detaljerade regler och före-
skrifter meddelas av respektive medlemsland. I samma motion (yrkande 2,
delvis) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en nationell strategi för Sveriges ordförandeskap i EU,
bl.a. att Sverige bör arbeta för att få bort all onödig byråkrati och för att g
närhetsprincipen till en bärande och fungerande princip i EU:s arbete.
I partimotion U505 (fp) yrkande 6 framhålls att EU endast skall ägna sig åt
frågor där de lokala, regionala och nationella nivåerna inte räcker till. EU
måste vara effektivt. För motionärerna innebär det inte enbart att beslutsma-
skineriet måste vara effektivt utan även att EU skall ägna sig åt rätt saker.
Man menar att det i dag finns frågor där beslutsmöjligheterna på EU-nivån är
för små liksom det finns frågor där möjligheterna att besluta är för stora.
Ett exempel på frågor där möjligheterna är för små är ekonomiska styrme-
del för en bättre miljö. Ett annat område där de gemensamma befogenheterna
är för små gäller den gränsöverskridande brottsligheten. Det tredje viktiga
området där unionen behöver större befogenheter gäller den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken.
Det finns även områden där det behövs mindre av lösningar på unionsni-
vån, t.ex. kultur, turism, social- och arbetsmarknadspolitik.
Motionärerna menar att en för liberaler självklar utgångspunkt är att beslut
skall fattas så nära den enskilde som möjligt och helst av den enskilde och
hans familj. Där det inte är möjligt med individuella beslut bör besluten tas
på den lägsta praktiska politiska nivån.
Sverige bör i allt arbete inom EU arbeta för att unionsnivån bara används i
de fall då nationella nivåer inte är tillfyllest för att lösa problemen, anför
motionärerna.
Man menar vidare att ett sätt att på sikt åstadkomma detta är införandet av
en kompetenskatalog som reglerar ansvarsförhållandet mellan unionen och
de enskilda medlemsländerna. Enligt motionärernas mening skall en sådan
katalog även beskriva EU:s målsättning, definiera dess grundläggande insti-
tutioner samt dess kompetensområden och hur de inbördes förhåller sig till
varandra. I motionen anförs att ansvaret, inte bara mellan och inom de euro-
peiska institutionerna, utan också mellan EU och medlemsländernas parla-
ment och regeringar, måste tydliggöras.
I motion K324 (m) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att närhetsprin-
cipen skall tillämpas som en stupstock vid förslag om nya EU-direktiv, dvs.
mycket vägande motiv skall krävas för att ett direktiv skall föredras framför
ett oreglerat eller annorlunda reglerat nationellt tillstånd. I motionen begärs
vidare tillkännagivanden om sambandet mellan ineffektivitet och en hög
samhällelig detaljreglering av produkter, marknadsföring m.m. (yrkande 1),
om en restriktivare hållning till nya EU-direktiv (yrkande 2) och om att varje
förslag om ny EU-reglering bör kombineras med borttagandet av en annan
EU-reglering (yrkande 5).
I motion U513 (mp) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att Sverige
inom EU skall prioritera frågan om att EU bör överföra kompetens till med-
lemsländerna och helt skala bort sådana politiska områden som löses bäst på
nationell nivå.
I motion U14 (mp) yrkande 1 med anledning av regeringens skrivelse anförs
att utvecklingen inom EU under 1999 präglades av en utveckling mot fede-
ralism och av att ökade beslutsbefogenheter förts över till EU. Mot denna
utveckling vill motionärerna ställa subsidiaritetsprincipen, och menar att
denna princip lika gärna kunde utnyttjas för att föra över beslutsbefogenheter
från den överstatliga nivån till den nationella nivån. Motionärerna yrkar att
regeringen i skrivelsen bör redogöra för hur den under verksamhetsåret ar-
betat för att förverkliga subsidiaritetsprincipen.
I motion U501 (m) konstateras att Europaparlamentet sammanträder både i
Bryssel och i Strasbourg samt att förvaltningen är delad mellan Luxemburg
och Bryssel. Motionären konstaterar att byggnaden i Strasbourg bara an-
vänds en vecka per månad och att kostnaden för att hyra byggnaden är hög.
Motionären menar att det faktum att plenarmöten hålls på två olika platser,
och att många hundra personer måste förflytta sig till Strasbourg en gång per
månad, är ett felaktigt utnyttjande av unionens gemensamma medel. Motio-
närerna vill att ett annat arbetssätt införs med plenarmöten på en plats.
Samma problematik tas upp i motion U511 (s). I motionen framhålls att
samtidigt som Sverige och andra medlemsländer genomför besparingar i den
inhemska statsapparaten så tillåts EU-administrationen att öka sina kostna-
der. Därför, menar motionärerna, bör Sverige verka för att Europaparlamen-
tets sammanträden förläggs enbart till Bryssel.
I motion 1998/99:K354 (v) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att en
ny stadga för europaparlamentariker inte får godtas som innebär att Europa-
parlamentet utbetalar löner och beskattar europaparlamentarikerna.
I motion U514 (kd) yrkande 15 (delvis) begärs ett tillkännagivande om insti-
tutionella reformer. Motionärerna anser i fråga om öppenheten att främst de
generellt formulerade undantagen bör ses över och begränsas samt att även
frågor inom tredje pelaren bör omfattas.
I motion U512 (c) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om ökad öppenhet.
Motionärerna anser att en öppenhetskultur bör genomsyra EU, att lagstift-
ningsprocessen skall öppnas och kommissionens arbete präglas av en anda
av öppenhet samt att öppenheten även bör innefatta meddelarskydd och att
register över institutionernas handlingar bör upprättas.
Folkpartiet menar i motion U505 (fp) yrkande 5 att EU:s institutioner måste
präglas av större öppenhet. Motionärerna anför att Sverige bör verka för att
den svenska synen på allmänna handlingars offentlighet får en motsvarighet
också inom EU. Vidare anförs att Sverige bör driva fram en sådan tillämp-
ning av EU:s nya offentlighetsprincip att den också blir praktisk verklighet
överallt i EU:s beslutsfattande.
I motion U513 (mp) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att en offent-
lighetsprincip liknande den svenska, inklusive meddelarfrihet, bör införas
inom alla EU:s organ.
I motion K248 (kd) finns tre yrkanden som gäller valen till Europaparlamen-
tet. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att riksdagen bör ajourneras
två veckor före valdagen. Detta skulle enligt motionären göra sambandet
mellan riksdagspolitiken och Europaparlamentspolitiken tydligare och höja
valtemperaturen i valen till Europaparlamentet. I yrkande 2 begärs ett till-
kännagivande om att den nationella informationskampanjen inför valet bör
utvärderas. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att åtgärder bör vidtas
för att valet skall flyttas till tidigare på våren. Valrörelsen skulle då kunna
genomföras utan konkurrens med skolavslutningar och början av sommar-
värmen.
I motion U512 (c) yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att de nationella
parlamentens inflytande och den folkliga förankringen bör stärkas. Motionä-
rerna anser att Sveriges agerande i ministerrådet efter debatt och diskussion -
remissbehandling av svenska folkrörelser och institutioner - måste baseras
på ett tydligt mandat från riksdagen och att medborgarnas påverkansmöjlig-
heter i beslutsprocessen stärks, om de nationella parlamentens inflytande
stärks. Vidare framhåller de att ett utbyte av kunskaper, erfarenheter och
debatt krävs för att stärka EU:s folkliga förankring utifrån gemensamma
europeiska värderingar, att det behövs ett europeiskt offentligt rum för folk-
rörelser, intresseorganisationer och andra aktörer samt att det är viktigt att
utveckla även andra formella kanaler än de politiska partierna för europa-
parlamentarikernas deltagande i den svenska Europadebatten.
I motion K341 (mp) finns flera yrkanden som rör bl.a. riksdagens inflytande
över Sveriges agerande i EU. Motionärerna begär att riksdagen skall besluta
att EU-nämnden blir beslutande för Sveriges hållning i EU:s ministerråd
(yrkande 1) och att regeringen skall dels redovisa hur Sverige har röstat i
ministerrådet, dels bli bättre på att fullgöra sin informations- och samråds-
skyldighet (yrkande 2). Vidare begär de tillkännagivanden om att den parla-
mentariska insynen inför ministerrådsmötena skall inträda samtidigt som
ärendena börjar handläggas i Coreper med möjlighet att följa ärendegången i
Coreper (yrkande 3), att en remiss till berörda organisationer skall genomfö-
ras inför varje beslut av betydelse i EU:s ministerråd (yrkande 4) samt att
regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om hur det svenska
arbetet i EU:s kommittéväsende skall öppnas och demokratiseras (yrkande
5).
I motion K324 (m) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om en effektivare
granskning i riksdagen av nya eller ändrade EU-direktiv. Riksdagen bör
enligt motionären ha möjlighet att fördröja och i vissa fall blockera ny EU-
lagstiftning.
I motion U514 (kd) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande till regeringen om
att Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna och grundläg-
gande friheterna bör införlivas i EU-fördragen. Motionärerna framhåller att
bl.a. Amnesty International pekat på att det behövs en utomstående och från
EU oberoende rättslig kontroll.
Utskottets överväganden
Vid behandling av regeringens skrivelse 1998/99:60 Verksamheten inom
Europeiska unionen 1998 framkom ett antal synpunkter och önskemål från
riksdagens sida angående innehållet i regeringens årliga skrivelse. Utrikesut-
skottet noterar med tillfredsställelse att dessa har hörsammats av regeringen
och att den ytterligare information som efterlystes i betänkande 1998/99:U10
har införts i föreliggande skrivelse.
EU-nämnden uppmärksammar detta på ett flertal punkter i sitt yttrande
1999/2000:EUN1y till utrikesutskottet. Under rubriken Allmänna synpunkter
på innehållet i skrivelsen framhåller EU-nämnden bl.a. följande:
EU-nämnden bereddes tillfälle att yttra sig över skrivelsen för första gången
våren 1999. EU-nämnden framförde då bl.a. att det av skrivelsen tydligare
borde framgå hur Sverige har röstat i ministerrådet och hur regeringen har
fullgjort sin informations- och samrådsskyldighet gentemot riksdagen (yttr.
1998/99:EUN1y). Även utrikesutskottet framhöll att detta borde framgå av
skrivelsen (bet. 1998/99:UU10).
EU-nämnden kan med tillfredsställelse konstatera att dessa synpunkter i
stort sett har beaktats i årets skrivelse. Såväl frågornas beredning i Sverige
som den svenska ståndpunkten redovisas i stor utsträckning. EU-nämnden
förutsätter att detta kommer att ske även i kommande skrivelser.
Även i övrigt utgör skrivelsen en mycket utförlig och värdefull redogörelse
över verksamheten i Europeiska unionen under 1999.
Under rubriken Svenska övergångsregler från medlemskapsförhandlingarna
anför EU-nämnden följande:
I EU-nämndens yttrande över föregående års skrivelse framhölls att det
skulle ha varit bra om regeringen hade redovisat samtliga nu gällande över-
gångsregler som Sverige erhållit. Även utrikesutskottet ansåg att en sådan
redovisning borde göras. I årets skrivelse redovisar regeringen de återstående
övergångsreglerna av dem som Sverige erhöll i samband med medlemskaps-
förhandlingarna och de lösningar som uppnåtts under år 1999. EU-nämnden
välkomnar denna redovisning som ger en värdefull lägesbeskrivning.
Ett av undantagen som behandlas gäller införsel av alkohol och tobak. I
denna fråga pågår sedan en tid tillbaka ett arbete som syftar till att det sven
ka undantaget skall fasas ut för att helt upphöra den 31 december 2003. Detta
har varit föremål för samråd i EU-nämnden vid flera tillfällen under våren
2000.
Även under rubriken Institutionernas funktion och verksamhet tar EU-
nämnden upp frågor i anslutning till skrivelsens karaktär och innehåll och
framhåller följande:
Till årets skrivelse har regeringen också, i enlighet med vad som framfördes i
EU-nämndens yttrande och i utrikesutskottets betänkande över föregående
års skrivelse, fogat en mycket omfattande och bra redogörelse över mål i EG-
domstolen och förstainstansrätten. Tyngdpunkten i redovisningen ligger på
mål där Sverige på ett eller annat sätt är inblandat i processen. Såväl avgjor-
da mål som mål där processen fortfarande pågår finns utförligt redovisade.
Likaså när det gäller överträdelseärenden som inletts mot Sverige framför-
de EU-nämnden i föregående års yttrande och utrikesutskottet i föregående
års betänkande att dessa borde redovisas mer utförligt. Årets skrivelse inne-
håller också en utförlig och bra redovisning över i vilka frågor kommissionen
har inlett förfaranden mot Sverige samt Sveriges inställning till kommissio-
nens anmärkningar.
Under rubriken Övrigt noterar EU-nämnden att i skrivelsens bilagor redovi-
sas i bilaga 1 Viktigare förordningar, direktiv och beslut antagna av rådet
under 1999 och i bilaga 2 Viktigare rekommendationer, yttranden, och med-
delanden under 1999. Nämnden konstaterar att bilaga 2 upptar inte bara
dessa olika typer av icke bindande rättsakter m.m., utan även i vissa fall av
kommissionen framlagda förslag till bindande rättsakter. Det är EU-
nämndens mening att även viktiga förslag till bindande rättsakter bör finnas
redovisade. De bör dock lämpligen redovisas i en särskild bilaga.
När det gäller skrivelsens karaktär framhåller finansutskottet följande i sitt
yttrande 1999/2000:FiU3y:
Finansutskottet konstaterade med tillfredsställelse i förra årets yttrande till
utrikesutskottet över skrivelsen att regeringen i än större utsträckning än
tidigare redovisade sina ställningstaganden i olika frågor. Finansutskottet
förutsatte att regeringen även i kommande skrivelser tydligt redovisar sitt
agerande och sina ställningstaganden i olika frågor (yttr. 1998/99:FiU3y).
Utskottet kan konstatera att regeringen även i årets skrivelse redovisar sina
ställningstaganden på huvuddelen av de områden som rör utskottet. Utskottet
välkomnar detta. Redovisningen fyller både ett uppföljande syfte och ett
framåtblickande syfte. Dels kan riksdagen följa upp regeringens agerande
under det gångna året, dels kan riksdagen i sitt löpande arbete med EU-frågor
utnyttja skrivelsen för de många frågor i skrivelsen som kommer att vara
aktuella också under år 2000 och därefter.
Utrikesutskottet delar de bedömningar som redovisats av EU-nämnden och
av finansutskottet.
Utrikesutskottet vill tillfoga att regeringen skall jämlikt RO 10 kap. 1§
varje år till riksdagen lämna en skrivelse med berättelse över verksamheten i
Europeiska unionen. Med den arbetsordning som råder avges nämnda skri-
velse regelmässigt till riksdagen under våren. Beaktande de arbetsförhållan-
den som under år 2001 kommer att råda till följd av det svenska ordförande-
skapet i EU är det utskottets mening att inget hinder möter att den skrivelse
som avser verksamheten i Europeiska unionen under år 2000 överlämnas till
riksdagen under hösten 2001.
I motion U505 (fp) yrkande 7 anförs att regeringen bör verka för att kontoret
som hanterar EU:s katastrofbistånd, ECHO, placeras i Sverige.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att av gemenskapsorganen är inget
lokaliserat till Sverige eller Finland. Detta förklaras av att dessa organ till
kom innan Sverige och Finland blev medlemsländer i EU.
Under förutsättning att ett sådant organ skapas och att det mellan med-
lemsländerna råder en bred enighet rörande behovet av att inrätta myndighe-
ten i fråga, menar utskottet att en lokalisering till Sverige bör övervägas.
Utskottet har erfarit att olika förslag till EU-organ har diskuterats i Rege-
ringskansliet för att utröna om det finns ett sakligt behov av att införa en ny
myndighet inom ramen för EU-samarbetet. Därvid har övervägts även vilka
myndighetstyper som är av störst intresse för Sverige samt vilka effekter en
lokalisering av olika slag av myndigheter skulle få när det gäller sysselsätt-
ningseffekten och förankringen av EU hos svenska folket.
Utskottet ser positivt på det arbete kring frågan om lokalisering av ett EU-
organ till Sverige som genomförs i Regeringskansliet och vill framhålla att
det ligger i linje med utskottets uppfattning i frågan.
När det gäller EU:s kontor för humanitärt bistånd, ECHO, kan utskottet
konstatera att i samband med EU-kommissionens reformering har detta
inordnats under biståndskommissionären för DG Utveckling vilket bidragit
till en ökad helhetssyn på EG-biståndet. Ett viktigt skäl för detta är att uppn
ökad samordning mellan berörda institutioner inom kommissionen. Utskottet
menar att ECHO:s placering i Bryssel är fortsatt viktig för att uppnå en över-
gripande och samordnad EG-policy inom biståndsområdet. Utskottet menar
att detta kan utgöra en del av en effektivisering av EG-biståndet, vari främ-
jande av samordningen av humanitära biståndsinsatser och utvecklingsbi-
stånd är en viktig del. Mot bakgrund av detta menar utskottet att det inte är
önskvärt att ECHO placeras utanför Bryssel.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U505 (fp) yrkande 7.
I motion U505 (fp) yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om att Europapar-
lamentets befogenheter bör stärkas på ministerrådets bekostnad.
I motion U513 (mp) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att en priorite-
rad fråga för Sverige skall vara att inom EU driva att EU:s politiska organi-
sation måste förändras på ett sätt som möjliggör för väljarna att utkräva
politiskt ansvar. I samma motion begärs tillkännagivanden om att Sverige
bör prioritera frågan om att avskaffa kommissionens ensamrätt att lägga fram
förslag och att i stället de nationella parlamenten och Europaparlamentet
skall ges förslagsrätt (yrkande 5) samt att kommissionen bör avskaffas och
ersättas med ett rent administrativt organ (yrkande 29).
I motion U514 (kd) yrkande 15 (delvis) begärs ett tillkännagivande om insti-
tutionella reformer.
I motion U505 (fp) anser motionärerna att samarbetet inom det utrikes- och
säkerhetspolitiska området bör fördjupas och att Sverige bör verka för att
beslut i frågor på området bör kunna fattas med kvalificerad majoritet (yr-
kande 9). De anser att denna möjlighet bör kompletteras med en reserva-
tionsrätt så att ett enskilt land skall kunna ställa sig utanför aktioner som
landet inte anser sig kunna delta i (yrkande 10).
I motion U513 (mp) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att Sverige
skall prioritera frågan om hur EU kan omvandlas till att i högre grad vara ett
mellanstatligt samarbete.
I motion K324 yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att den institutio-
nella konkurrensen skall värnas.
Konstitutionsutskottet behandlar dessa yrkanden i sitt yttrande 1999/2000:
KU7y och anför följande:
Konstitutionsutskottet vill erinra om att Europaparlamentets makt och infly-
tande ökats avsevärt genom Amsterdamfördraget. Förhållandet mellan insti-
tutionerna kommer att påverkas av de diskussioner som sker inom den nu
pågående regeringskonferensen. En av de centrala frågorna för konferensen
gäller utvidgning av området för beslutsfattande med kvalificerad majoritet.
Parlamentets roll aktualiseras i denna diskussion. Konstitutionsutskottet är
inte berett att ställa sig bakom önskemålet i motion 1999/2000:U505 (fp)
yrkande 8 om ytterligare stärkande av parlamentets befogenheter utan före-
slår att utrikesutskottet avstyrker motionen i denna del.
Från de utgångspunkter konstitutionsutskottet har att beakta är utskottet
inte heller berett att tillstyrka yrkandena 9 och 10 i motionen. Frågan om
beslutsfattande med kvalificerad majoritet är som nyss sagts central i den
pågående regeringskonferensen. Konstitutionsutskottet delar den ovan åter-
givna ståndpunkten att reformer beträffande användningen av kvalificerad
majoritet bör ske på grundval av en genomgång från fall till fall och att fort-
satt enhällighet bör förespråkas för de frågor som kan sägas ligga nära kär-
nan i medlemsstaternas suveränitet.
De frågor som tas upp i motion 1999/2000:U514 (kd) yrkande 15 delvis tar
också sikte på det centrala området för den pågående regeringskonferensen,
och önskemålen i motionen synes ligga väl i linje med den svenska inställ-
ningen. I fråga om möjligheten för Europaparlamentet att avsätta enskilda
kommissionärer har önskemålet tillmötesgåtts på så sätt att var och en av de
nuvarande kommissionärerna gentemot kommissionsordföranden har åtagit
sig att avgå, om ordföranden begär det. Konstitutionsutskottet anser inte att
något tillkännagivande enligt motionen behövs utan föreslår att utrikesut-
skottet avstyrker motionen i denna del.
Beträffande yrkandena 4, 5 och 29 i motion 1999/2000:U513 (mp) om po-
litiskt ansvar och kommissionens ställning vidhåller konstitutionsutskottet
sin ovan återgivna bedömning från förra våren. Utskottet föreslår således att
utrikesutskottet avstyrker motionen i denna del. Konstitutionsutskottet anser
inte heller att något tillkännagivande om generell prioritering av omvandling
av EU till ett mellanstatligt samarbete är befogat och föreslår att utrikesut-
skottet avstyrker motionen även såvitt avser yrkande 3.
Konstitutionsutskottet kan dela synpunkterna i motion 1999/2000:K324
(m) yrkande 6 om värdet av institutionell konkurrens. Utskottet anser emel-
lertid inte heller här att något generellt uttalande om detta kan göras med
avseende på samarbetet inom EU. Detta samarbete får beroende på område
läggas på den för området lämpliga nivån. Konstitutionsutskottet föreslår att
utrikesutskottet avstyrker motionen i denna del.
Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömningar och vill för sin del
beträffande motion U505 (fp) yrkandena 9 och 10 framhålla att vad avser
beslutsregler inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är de
reglerade i artikel 23 i Unionsfördraget. Det grundläggande är att besluten
fattas med enhällighet medan vid verkställande av beslut inom ramen för
gemensamma strategier och gemensamma åtgärder (vilka beslutas med en-
hällighet) tillämpas kvalificerad majoritet. Det är även fastlagt i fördraget a
beslut med försvarsmässiga konsekvenser fattas med enhällighet. Länder
som inte vill delta i ett visst beslut - men som heller inte vill hindra övriga
medlemsländer från att vidta åtgärder - kan tillgripa s.k. konstruktivt avstå-
ende. Enligt utskottets mening ger dessa beslutsregler tillräcklig flexibilitet
samtidigt som det nationella vetot kvarstår som yttersta möjlighet.
Utrikesutskottet avstyrker därmed motionerna U505 (fp) yrkandena 8, 9 och
10, U513 (mp) yrkandena 3, 4, 5 och 29, U514 (kd) yrkande 15 (delvis) samt
K324 (m) yrkande 6.
I motion U508 (mp) begärs att riksdagen skall besluta att varje genomgripan-
de förändring av EU:s grundlagar skall underställas en folkomröstning innan
Sverige ratificerar förändringarna (yrkande 2).
Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande att det behandlade motsva-
rande motionsyrkande senast i sitt yttrande till utrikesutskottet förra våren.
Utskottet var inte då berett att ta ställning till frågan om folkomröstningar
inför framtida förändringar av fördragen. Enligt utskottets mening skulle det
vara svårt att tillämpa den föreslagna ordningen mot bakgrund av att det kan
förutsättas råda delade meningar om vad som skall anses vara genomgripan-
de förändringar. En lämpligare ordning syntes det utskottet vara att från fall
till fall ta ställning till behovet av folkomröstning.
Konstitutionsutskottet vidhåller sin tidigare bedömning och föreslår att ut-
rikesutskottet avstyrker motion 1999/2000:U508 (mp) yrkande 2.
Utrikesutskottet delar de uppfattningar som konstitutionsutskottet framför
och avstyrker motion U508 (mp) yrkande 2.
I motion U508 (mp) yrkande 3 anförs att riksdagen bör besluta att en folkom-
röstning om fortsatt medlemskap i EU bör genomföras. Skälet är enligt mo-
tionärerna att unionssamarbetet genomgått många förändringar sedan 1994.
Utrikesutskottet liksom konstitutionsutskottet har tidigare behandlat likar-
tade yrkanden. I sitt yttrande 1997/98:KU9y fann konstitutionsutskottet,
liksom regeringen i proposition 1997/98:58 Amsterdamfördraget, att någon
folkomröstning med anledning av fördragets godkännande ej var påkallad.
Man hänvisade därvid till att samarbetet inom EU inte ändrat karaktär på
något avgörande sätt i och med de ändringar som infördes med Amsterdam-
fördraget. Utrikesutskottet delade i sitt bet. 1997/98:UU13 Amsterdamför-
draget regeringens och konstitutionsutskottets slutsatser härvidlag.
Utrikesutskottets uppfattning är att samarbetet ej heller sedan dess har ge-
nomgått några grundläggande förändringar. Utskottet anser därmed att behov
ej föreligger av folkomröstning om fortsatt medlemskap i EU.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U508 (mp) yrkande 3.
I motion U508 (mp) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att regeringen
inom EU skall verka för att få till stånd en utträdesparagraf som reglerar
skeendet när en medlemsstat vill lämna EU.
Konstitutionsutskottet behandlar detta yrkande i sitt yttrande
1999/2000:Ku7y och anför följande:
I konstitutionsutskottets yttrande till utrikesutskottet över skrivelsen om EU:
regeringskonferens 1996 (yttr. 1995/96:KU5y) lämnades en utförlig bak-
grund till frågan om suspension och utträde ur unionen. Utskottet avstyrkte
motionsyrkanden om införande av en utträdesparagraf av flera skäl. För det
första skulle en sådan bestämmelse inte ligga i linje med målsättningen i
fördraget att skapa en allt fastare förening mellan medlemsstaterna. För det
andra ansåg utskottet det inte heller ligga i linje med Sveriges intressen att,
drygt ett år efter inträdet i unionen, driva en fråga som måste uppfattas som
att Sverige avsåg att lämna unionen. För det tredje ansåg utskottet visserligen
att det måste anses föreligga en möjlighet för en stat att utträda ur unionen
men fann inte anledning att i förtid tynga den då förestående regeringskonfe-
rensen med problem som antingen inte skulle komma att aktualiseras eller,
om de aktualiserades, ändå skulle komma att kräva omfattande förhandlingar
mellan staterna. Enligt utskottets mening skulle dessutom en fastställd utträ-
desform kunna i onödan låsa medlemsstaternas handlingsutrymme.
Utrikesutskottet såg, i likhet med konstitutionsutskottet, inget behov av en
reglering av utträdesfrågan.
I konstitutionsutskottets yttranden till utrikesutskottet över regeringens
skrivelse om verksamheten i EU 1996 (yttr. 1996/97:KU8y) och över Ams-
terdamfördraget (yttr. 1997/98:KU8y) vidhöll konstitutionsutskottet sin
tidigare bedömning. I sitt senaste yttrande till utrikesutskottet i frågan (ytt
1998/99:KU3y) ansåg utskottet fortfarande inte att det fanns ett behov av att
reglera frågan om utträde ur Europeiska unionen.
Konstitutionsutskottet vidhåller sin tidigare bedömning och föreslår att ut-
rikesutskottet avstyrker motion 1999/2000:U508 (mp) yrkande 1.
Utrikesutskottet delar liksom tidigare konstitutionsutskottets bedömningar i
denna fråga och avstyrker motion U508 (mp) yrkande 1.
I motion U512 (c) yrkande 8 föreslås att en utvärdering skall göras av de
första åren av svenskt EU-medlemskap.
Utskottet behandlade ett likartat yrkande i bet. 1998/1999:UU10. Utskottet
menade därvid att regeringens årliga skrivelser till riksdagen om EU-
samarbetet ger en god bild av EU-samarbetet och dess konsekvenser för
Sverige. Utskottet konstaterade även att vissa utvärderingar har gjorts på
olika EU-politikområden. Departementspromemorian 1997:68 som låg till
grund för regeringens miljöproposition är ett sådant exempel, framhöll ut-
skottet i betänkandet, och fann mot den bakgrunden att det inte förelåg behov
av en särskild utvärdering av vilka förändringar EU-medlemskapet lett till på
olika områden. Ett annat exempel är att regeringen hösten 1999 gav i upp-
drag till Statskontoret att utvärdera erfarenheterna av statsförvaltningens
medverkan i EU-samarbetet.
Utskottet har inte funnit att nya faktor framkommit som skulle föranleda
en omprövning av utskottets tidigare ställningstagande.
Utskottet noterar vidare att i 1999 år budget har medel avsatts för utred-
nings- och analysarbete på EU-området. Enligt vad utskottet inhämtat plane-
rar regeringen att inrätta en expertgrupp för EU-frågor, en motsvarighet till
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) på det nationella områ-
det. Expertgruppen föreslås ges formen av en kommitté och ha till uppgift
bl.a. att ta initiativ till forsknings- och utredningsverksamhet inom EU-
relaterade områden och på uppdrag av Regeringskansliet utföra utrednings-
uppdrag. Enligt vad utskottet erfarit bereds ärendet för närvarande inom
Regeringskansliet
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U512 (c) yrkande 8 är
besvarad.
Partimotion U503 (m) yrkande 9 (delvis) behandlar frågan om vilka uppgifter
som skall ligga på övernationell respektive nationell nivå inom EU. Motionä-
rerna menar att unionen skall koncentrera sig på de offentliga uppgifter som
bäst utförs på europeisk nivå medan huvuddelen av de uppgifter som det
civila samhället inte klarar av sköts bäst av nationella eller lokala myndig-
heter. För de uppgifter som skall lösas gemensamt måste EU dock ha beslut-
skraft att genomföra ett effektivt samarbete. Motionärerna framhåller även
att det europeiska samarbetet och den gemensamma lagstiftningen skall
begränsas till genuint gemensamma angelägenheter. Subsidiariteten är en av
de absolut viktigaste principerna, menar motionärerna, för att uppnå ett fun-
gerande samarbete inom EU. Motionärerna betonar att det krävs ökade insat-
ser vad gäller den gemensamma utrikespolitiken, en effektiv brottsbekämp-
ning och för integreringen av de nya medlemsländerna i Central- och Östeu-
ropa.
I motion U512 (c) efterlyser motionärerna en diskussion om principerna för
EU-samarbetet. De påpekar att EU-frågorna numera är en del av inrikespoli-
tiken och att det måste undvikas att integrationen leder till en situation där
alltfler befogenheter flyttas upp till en gemensam nivå utan demokratisk
legitimitet och där den nationella politiska beslutsprocessen ifrågasätts (yr-
kande 1). I samma motion anser motionärerna att en kompetenskatalog bör
upprättas som bygger på subsidiaritetsprincipen och tydliggör lämpliga kom-
petensområden för unionen, medlemsstaterna och för regionala och lokala
organ (yrkande 4). Vidare begär de ett tillkännagivande om enkla, konse-
kventa och förutsägbara regler (yrkande 5). EU bör enligt motionärerna i
högre grad ägna sig åt ramlagstiftning, medan detaljerade regler och före-
skrifter meddelas av respektive medlemsland. I samma motion (yrkande 2,
delvis) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en nationell strategi för Sveriges ordförandeskap i EU,
bl.a. att Sverige bör arbeta för att få bort all onödig byråkrati och för att g
närhetsprincipen till en bärande och fungerande princip i EU:s arbete.
I partimotion U505 (fp) yrkande 6 framhålls att det i dag finns frågor där
beslutsmöjligheterna på EU-nivån är för små liksom det finns frågor där
möjligheterna att besluta är för stora.
Motionärerna menar att en för liberaler självklar utgångspunkt är att beslut
skall fattas så nära den enskilde som möjligt och helst av den enskilde och
hans familj. Där det inte är möjligt med individuella beslut bör besluten tas
på den lägsta praktiska politiska nivån. Sverige bör i allt arbete inom EU
arbeta för att unionsnivån bara används i de fall då nationella nivåer inte är
tillfyllest för att lösa problemen, anför motionärerna.
Man menar vidare att ett sätt att på sikt åstadkomma detta är införandet av
en kompetenskatalog som reglerar ansvarsförhållandet mellan unionen och
de enskilda medlemsländerna.
I motion K324 (m) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att närhetsprin-
cipen skall tillämpas som en stupstock vid förslag om nya EU-direktiv, dvs.
mycket vägande motiv skall krävas för att ett direktiv skall föredras framför
ett oreglerat eller annorlunda reglerat nationellt tillstånd. I motionen begärs
vidare tillkännagivanden om sambandet mellan ineffektivitet och en hög
samhällelig detaljreglering av produkter, marknadsföring m.m. (yrkande 1),
om en restriktivare hållning till nya EU-direktiv (yrkande 2) och om att varje
förslag om ny EU-reglering bör kombineras med borttagandet av en annan
EU-reglering (yrkande 5).
I motion U513 (mp) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att Sverige
inom EU skall prioritera frågan om att EU bör överföra kompetens till med-
lemsländerna och helt skala bort sådana politiska områden som löses bäst på
nationell nivå.
I motion U14 (mp) yrkande 1 med anledning av regeringens skrivelse anförs
att regeringen i skrivelsen bör redogöra för hur den under verksamhetsåret
arbetat för att förverkliga subsidiaritetsprincipen.
Konstitutionsutskottet behandlar dessa yrkanden i sitt yttrande
1999/2000:KU7y och anför följande:
I artikel 5 i EG-fördraget föreskrivs att gemenskapen skall handla inom
ramen för de befogenheter som den har tilldelats och de mål som ställts upp
för den genom fördraget. På de områden där gemenskapen inte är ensam
behörig skall den i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen vidta en
åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i
tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund
av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på
gemenskapsnivå. Gemenskapen skall inte vidta någon åtgärd som går utöver
vad som är nödvändigt för att uppnå målen i fördraget.
Till EG-fördraget finns numera fogat ett protokoll om tillämpningen av
subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (C 7). Där anges att gemen-
skapens åtgärder skall begränsas till frågor som har gränsöverskridande
aspekter eller som inte i tillräcklig utsträckning hanteras på nationell nivå.
Gemenskapen skall endast lagstifta i den mån det är nödvändigt, och de
åtgärder som gemenskapen vidtar skall lämna så mycket utrymme som möj-
ligt för beslut på nationell nivå. Gemenskapens institutioner skall noga pröva
om och motivera varför åtgärder skall vidtas på gemenskapsnivå.
Regeringen bedömde i propositionen om Amsterdamfördraget (prop.
1997/98:58) att protokollet i sak inte förändrar innebörden av artikeln om
subsidiaritetsprincipen. Att principerna för tillämpning kom till uttryck i ett
protokoll till EG-fördraget innebar emellertid att det blir rättsligt bindande
för institutionerna och att det skall ligga till grund för EG-domstolens pröv-
ning. I detta hänseende innebar det nya protokollet enligt regeringen att
principernas ställning stärkts.
Konstitutionsutskottet behandlade motioner om subsidiaritetsprincipen se-
nast i förra vårens yttrande till utrikesutskottet över regeringens EU-skrivels
(yttr. 1998/99:KU3y). Utskottet hänvisade därvid till att utskottet i sitt ytt-
rande över Amsterdamfördraget hade framhållit att EU borde eftersträva ett
så okomplicerat regelsystem som möjligt. Utskottet utgick från att de i ytt-
randet redovisade åtgärderna, särskilt antagandet av protokollet om tillämp-
ningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, skulle komma att
leda till ett effektivare unionssamarbete och till att beslut fattades där de h
hemma och därmed till minskad byråkrati. Utskottet gjorde våren 1999 inte
någon annan bedömning.
Konstitutionsutskottet vidhåller sin bedömning att EU bör eftersträva ett så
okomplicerat regelsystem som möjligt och utgår från att tillämpningen av
subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna skall komma att leda till ett
effektivare unionssamarbete och till att beslut fattas där de hör hemma och
därmed till minskad byråkrati. Utskottet kan hysa sympati för ett önskemål
om en närmare redogörelse i EU-årsboken för i vilken utsträckning och hur
de nämnda principerna har tillämpats. Utskottet inser samtidigt svårigheterna
att åstadkomma en sådan redogörelse med någon större precision.
Konstitutionsutskottet föreslår att utrikesutskottet avstyrker motionerna
1999/2000:U503 (m) yrkande 9, 1999/2000:U505 (fp) yrkande 6,
1999/2000:U512 (c) yrkandena 1, 2 delvis, 4 och 5, 1999/2000:U513 (mp)
yrkande 2, 1999/2000:U14 (mp) yrkande 1 och 1999/2000:K324 (m) yrkan-
dena 1, 2, 4 och 5.
Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömningar och avstyrker
motionerna U503 (m) yrkande 9 (delvis), U505 (fp) yrkande 6, U512 (c)
yrkandena 1, 2 (delvis), 4 och 5, U513 (mp) yrkande 2, U14 (mp) yrkande 1
och K324 (m) yrkandena 1, 2, 4 och 5.
I motionen U503 yrkande 9 (delvis) erinras vidare om att EU tar i anspråk
1,1 % av medlemsländernas samlade resurser. Av detta används hälften för
jordbrukssubventioner och en tredjedel för regionalpolitik. Det är angeläget
att EU inte utvecklas till en transfereringsunion utan strikt koncentrerar sig
på de områden där EU verkligen behövs, menar motionärerna. Medlemsav-
giften måste även fortsättningsvis beslutas enhälligt. Nettobidragsmottagande
länder får inte ha möjlighet att rösta ned nettobidragsgivare i syfte att öka
subsidier. Vidare anförs i motionen att EU inte skall ges rätt att ta ut skatt.
Finansieringen skall som hittills ske via avgifter från medlemsländerna.
Motionärerna yrkar att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om inriktningen av Sveriges hållning inom EU-
samarbetet.
Finansutskottet behandlar i sitt yttrande 1999/2000:FiU3y motion U503
yrkande 9 (delvis) och framhåller därvid följande:
I skrivelsen redovisas beslutet om ett nytt finansiellt perspektiv som fattades
vid Europeiska rådets möte i Berlin i mars 1999 (skr. 1999/2000:60 s. 40 f.).
Det finansiella perspektivet utgör EU-budgetens långsiktiga utgiftstak dels
för den totala budgeten, dels för de olika utgiftskategorierna. Inom ramen för
det s.k. Agenda 2000-arbetet beslutades också vid Europeiska rådet i Berlin
om vissa förändringar av systemet för egna medel som regleras i rådsbeslut.
Överenskommelsen vid Europeiska rådet i Berlin måste därför formaliseras i
ett nytt rådsbeslut om egna medel.
Kommissionen lade under sommaren 1999 fram ett förslag till nytt beslut
som innebär att förändringarna enligt Europeiska rådets beslut fullföljs.
Rådsbehandlingen är ännu inte avslutad. När rådets beslut antagits vidtar en
process för nationellt godkännande av beslutet. Detta innebär att regeringen
så snart beslutet antagits kommer att återkomma till riksdagen med förslag
om att godkänna det nya beslutet om egna medel. I likhet med propositionen
om godkännande av rådets beslut 1994 angående systemet för gemenskapens
egna medel (prop. 1994/95:210, bet. 1994/95:FiU25) kan denna proposition
förväntas bli remitterad till finansutskottet.
För närvarande krävs alltså enhällighet mellan medlemsstaterna för beslut
om medlemsavgiften. Sverige har inte drivit någon annan linje. Frågan för-
väntas inte heller aktualiseras under den pågående regeringskonferensen där
frågan om en eventuellt utökad tillämpning av majoritetsbeslut behandlas.
Beträffande beskattningsrätt har utskottet tidigare uttalat att EU inte skall
erhålla beskattningsrätt. EU:s verksamhet bör även fortsättningsvis finansie-
ras genom avgifter från medlemsstaterna (yttr. 1995/96:FiU3y, bet.
1996/97:FiU5). Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Med hänvisning till det anförda finner finansutskottet inte att något till-
kännagivande är påkallat. Finansutskottet anser således att utrikesutskottet
bör avstyrka motion U503 (m) yrkande 9 i denna del.
Utrikesutskottet delar finansutskottets bedömningar och avstyrker motion
U503 (m) yrkande 9 (delvis).
I motion U501 (m) anförs att det faktum att många hundra personer måste
förflytta sig till Strasbourg en gång per månad är ett felaktigt och kostsamt
utnyttjande av unionens gemensamma medel. Motionärerna menar att möten
på en plats är att föredra. Samma problematik tas upp i motion U511 (s) där
motionärerna menar att Sverige bör verka för att Europaparlamentets sam-
manträden förläggs enbart till Bryssel.
I motion 1998/99:K354 (v) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att en
ny stadga för europaparlamentariker inte får godtas som innebär att Europa-
parlamentet utbetalar löner och beskattar europaparlamentarikerna.
Konstitutionsutskottet behandlar i sitt yttrande motionerna U511 (s) och
K354 (v) yrkande 1. Konstitutionsutskottet anför därvid följande:
Konstitutionsutskottet behandlade frågan om platsen för parlamentets verk-
samhet i sitt yttrande till utrikesutskottet inför 1996 års regeringskonferens
(yttr. 1995/96:KU5y). Konstitutionsutskottet erinrade om att frågan om par-
lamentets placering tidigare hade varit föremål för ingående överläggningar
utan att regeringarna hade lyckats nå en lösning. Utskottet ansåg det otill-
fredsställande att parlamentets verksamhet inte hade kunnat koncentreras till
en ort. Utskottet ansåg emellertid inte att det fanns anledning för den svenska
regeringen att då aktualisera frågan.
Ärendet om en ny stadga för Europaparlamentets ledamöter, där bl.a. deras
löner och kostnadsersättningar skall regleras, kunde inte avslutas under 1999.
Ett enigt ministerråd och Europaparlamentet måste vara överens om inne-
hållet i stadgan för att den skall kunna antas. Europaparlamentet hade i de-
cember 1998 lagt fram ett förslag till stadga. Medlemsländerna nådde i april
1999 en överenskommelse som innebar vissa omarbetningar av parlamentets
förslag. Europaparlamentet avvisade dock i maj överenskommelsen i rådet
och återgick till sitt ursprungliga förslag. Parlamentet uppmanade rådet att så
snart som möjligt anta parlamentets förslag.
Det var framför allt svårt att uppnå enighet kring hur arvodena skall fast-
ställas, systemet för kostnadsersättningar, eventuella övergångsbestämmelser
och var ledamöterna skall beskattas. Den överenskommelse som uppnåddes i
rådet våren 1999 innebar en gemensam ersättningsnivå och beskattning i
hemlandet.
Frågan om ledamotsstadgan finns med i det portugisiska ordförandeska-
pets arbetsprogram för det första halvåret 2000. För Sverige är det, som
framgår av en kommenterad dagordning inför Allmänna rådets möte den 20
och 21 mars 2000, viktigt att den möjlighet till nationell beskattning av arvo-
det som uppnåddes i rådets överenskommelse kvarstår och att resor och
andra utlägg ersätts till faktiska kostnader.
Som framgår ovan har konstitutionsutskottet tidigare behandlat frågan om
Europaparlamentets verksamhetsorter. Utskottet ansåg det då otillfredsstäl-
lande att parlamentets verksamhet inte hade kunnat koncentreras till en ort
men att det inte fanns anledning för den svenska regeringen att då aktualisera
frågan. Konstitutionsutskottet vidhåller denna bedömning och föreslår att
utrikesutskottet avstyrker motion 1999/2000:U511 (s).
Önskemålet i motion 1998/99:K354 (v) yrkande 1 om beskattningen av
Europaparlamentarikernas arvoden överensstämmer med den svenska in-
ställningen. Frågan om ersättningen är fortfarande olöst, och den finns med i
det sittande ordförandeskapets arbetsprogram. Konstitutionsutskottet föreslår
att utrikesutskottet avstyrker motionen i denna del.
Utrikesutskottet gör ingen annan bedömning och vill för sin del anföra föl-
jande vad gäller motionerna U501 (m) och U511 (s).
När det gäller Europaparlamentet vill utskottet framhålla att det förfogar
över sin egen budget. Europaparlamentet hanterar därmed förvaltningen av
denna och beslutar också om de byggnader man disponerar och fattar själv-
ständigt beslut om eventuella förvärv. Utskottet konstaterar att medlemslän-
derna saknar inflytande över detta.
När det gäller institutionernas säte bestäms detta däremot av medlemslän-
dernas regeringar (artikel 289 EG-fördraget). Utskottet noterar att frågan om
Europaparlamentets säte och det rimliga i att flytta en stor del av Europapar-
lamentets verksamhet mellan Bryssel och Strasbourg en gång i månaden i
samband med sessionerna har diskuterats i flera sammanhang bl.a. vid den
regeringskonferens som ledde fram till Amsterdamfördraget.
Resultatet blev att medlemsstaternas regeringar kom överens om att be-
kräfta den överenskommelse om Europaparlamentets säte som fanns sedan
tidigare. Ett protokoll om lokaliseringen av EU:s institutioner och organ
fogades till Amsterdamfördraget, Protokoll om lokalisering av säten för
Europeiska gemenskapernas institutioner och vissa av deras organ och
enheter samt för Europol.
Enligt detta protokoll, vilket medlemsländerna gemensamt har beslutat,
skall Europaparlamentet ha sitt säte i Strasbourg där de tolv månatliga sam-
manträdena skall hållas. Extra plenarsammanträden skall hållas i Bryssel.
Europaparlamentets generalsekretariat och dess enheter skall enligt proto-
kollet ha sitt säte i Luxemburg.
Utskottet konstaterar att den ordning som nu gäller är fördragsfäst. För att
ändra detta krävs således en ändring i Romfördraget. För att en sådan skall
ske skall först ett medlemsland lägga ett förslag om detta inom ramen för en
regeringskonferens. En eventuell förändring kräver att samtliga medlemslän-
der är eniga i frågan eftersom beslut inom ramen för en regeringskonferens
fattas med enhällighet.
En förändring av den rådande ordningen låter sig således göras endast med
svårighet. Eftersom frågan dessutom nyligen har diskuterats i en regerings-
konferens utan att någon förändring kom till stånd menar utskottet att det inte
är meningsfullt att nu återigen väcka denna fråga. Utskottet ser därför inte
anledning till något riksdagens tillkännagivande när det gäller lokalisering av
Europaparlamentets plenarmöten.
Med vad som ovan anförts avstyrker utrikesutskottet motionerna U501 (m),
U511 (s) och 1998/99:K354 (v) yrkande 1.
I motion U514 (kd) yrkande 15 (delvis) begärs ett tillkännagivande om insti-
tutionella reformer med innebörden att främst de generellt formulerade un-
dantagen kring öppenheten bör ses över och begränsas samt att även frågor
inom tredje pelaren bör omfattas.
I motion U512 (c) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om ökad öppenhet.
Folkpartiet menar i motion U505 (fp) yrkande 5 att Sverige bör verka för att
den svenska synen på allmänna handlingars offentlighet får en motsvarighet
också inom EU. Vidare anförs att Sverige bör driva fram en sådan tillämp-
ning av EU:s nya offentlighetsprincip att den också blir praktisk verklighet
överallt i EU:s beslutsfattande.
I motion U513 (mp) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att en offent-
lighetsprincip liknande den svenska, inklusive meddelarfrihet, bör införas
inom alla EU:s organ.
Konstitutionsutskottet behandlar dessa yrkanden i sitt yttrande 1999/2000:
KU7y och anför därvid följande:
I artikel 255 EG-fördraget finns till följd av Amsterdamfördraget numera en
grundläggande bestämmelse om handlingsoffentlighet. Enligt bestämmelsen
skall allmänheten ha rätt till tillgång till Europaparlamentets, rådets och
kommissionens handlingar. Allmänna principer och nödvändiga sekretess-
regler skall beslutas av rådet i en rättsakt som skall gälla alla tre instituti
nerna. Rättsakten skall enligt fördraget antas inom två år efter det fördraget
trätt i kraft, dvs. före den 1 maj 2001.
Genom att artikeln nämns både i artikel 28 och i artikel 41 som tillämplig
på den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken respektive polis- och
straffrättsligt samarbete gäller bestämmelsen även dessa områden.
Kommissionen har nu lagt fram ett förslag till Europaparlamentets och rå-
dets förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och
kommissionens handlingar.
Kommissionens förslag innebär att unionsmedborgare och fysiska eller ju-
ridiska personer bosatta respektive med säte i en medlemsstat, utan att behö-
va ange några skäl för sitt intresse, skall ha största möjliga tillgång till ha
lingar som innehas av Europaparlamentet, rådet och kommissionen och som
upprättats av institutionerna eller härrör från tredje man.
Vissa inskränkningar skall göras i denna rätt. Således omfattas inte hand-
lingar som är avsedda för internt bruk, t.ex. diskussionsunderlag, yttranden
från institutionens avdelningar och informella meddelanden. Vidare krävs att
handlingarna gäller ett område som har samband med den politik, de åtgärder
och de beslut som hör till institutionens kompetensområde. Slutligen finns ett
antal sekretesskyddsintressen på områdena för det allmänna samhällsintres-
set, personliga och ekonomiska förhållanden samt sekretess som begärts av
en tredje man som gett in handlingen. Sekretessen är villkorad av ett skade-
rekvisit och gäller om ett röjande avsevärt kan skada sekretesskyddsintresset.
Om en handling endast delvis är hemlig skall den lämnas ut i de delar som
inte är hemliga.
Framställningar om att få ut handlingar skall göras skriftligen. Handlägg-
ningen skall ske inom vissa tidsgränser och, i de fall ett negativt beslut är
aktuellt, i två etapper. Om ett besked inte lämnas inom föreskriven tid i den
sista etappen skall underlåtenheten jämställas med ett positivt beslut. Det
anges två olika former för utfående av handlingar: dels på plats, dels genom
att en kopia lämnas ut.
Varje institution åläggs att informera allmänheten om rättigheterna enligt
förordningen. Institutionerna skall tillhandahålla ett offentligt register över
sina handlingar.
Kommissionens förslag skall behandlas i Europaparlamentet och rådet en-
ligt medbeslutandeproceduren. För rådets del diskuteras förslaget för närva-
rande i en arbetsgrupp.
Konstitutionsutskottet avser att i ett särskilt yttrande till EU-nämnden yttra
sig över förslaget.
I sitt yttrande till utrikesutskottet över propositionen om Sveriges medlem-
skap i Europeiska unionen (prop. 1994/95:19, yttr. 1994/95:KU2y) behand-
lade utskottet frågan om offentlighet och sekretess i EU. Utskottet konstate-
rade att frågan om allmänhetens rätt till insyn inom unionen sedan Maast-
richtfördragets tillkomst hade varit en viktig fråga. Det var, ansåg utskottet,
otvetydigt så att unionen rörde sig i riktning mot ökad öppenhet. Ur svensk
synpunkt var denna rörelse visserligen ännu långsam och stundtals något
tvekande, men dess riktning kunde knappast sättas i fråga. Mot denna bak-
grund framstod det enligt utskottet som ytterligt osannolikt med en utveck-
ling mot gemensamma, för medlemsstaterna bindande, regelverk som in-
skränkte den medborgerliga insynen. Lika osannolikt föreföll det utskottet att
rörelsen mot större öppenhet i unionens egen verksamhet skulle kunna vän-
das eller ens hejdas.
Sammanfattningsvis anförde utskottet att underlaget för det offentliga
samtalet i lagstiftningsfrågor kunde komma att bli mindre omfattande än
tidigare på grund av att redovisningen av de överväganden som lett fram till
ett beslut torde komma att bli mindre utförlig än vad vi var vana vid. Här
fanns det enligt utskottet emellertid möjlighet för Sverige att själv påverka
förhållandena genom att sträva efter så öppna former som möjligt för den del
av beslutsprocessen som äger rum här i landet och att driva på arbetet mot
ökad öppenhet i gemenskapens institutioner. Som medlem borde Sverige
således dela med sig av sin erfarenhet av den betydelse som tryckfrihets- och
offentlighetsprinciperna har för ett fritt samhällsskick och med kraft driva
frågorna om öppenhet inom gemenskapens institutioner.
Utrikesutskottet (bet. 1994/95:UU5) nöjde sig vid sin behandling av pro-
positionen med att konstatera att Sverige avsåg att vid ett medlemskap verka
för ökad öppenhet inom EU:s institutioner.
Konstitutionsutskottet behandlade frågan om ökad öppenhet inom EU även
i sitt betänkande 1994/95:KU43, där motioner om EU:s institutioner m.m.
behandlades. Utskottet framhöll där att en ökad öppenhet i arbetet i EU:s
institutioner var en förutsättning för att medlemskapet i EU skulle kunna
förankras hos svenska folket.
Konstitutionsutskottet konstaterade vidare med tillfredsställelse att frågan
om allmänhetens rätt till insyn "numera" var en viktig fråga inom unionen
och att det otvetydigt var så att unionen rörde sig i riktning mot ökad öppen-
het. Utskottet vidhöll sin mening att regeringen kraftfullt borde verka för en
ökad öppenhet i EU:s institutioner samt pekade på att viktiga initiativ i den
riktningen också tagits från dansk sida med svenskt understöd. I avvaktan på
resultatet av dessa framstötar fann utskottet det inte motiverat att riksdagen
gjorde något uttalande till regeringen i frågan.
Konstitutionsutskottet behandlade frågan inför 1996 års regeringskonfe-
rens. I sitt yttrande till utrikesutskottet (yttr. 1995/96:KU5y) redovisade
utskottet att regeringen i sin skrivelse inför konferensen betonat att det var
starkt svenskt intresse att tillgodose medborgarnas växande och berättigade
krav på öppenhet och insyn och att en offentlighetsprincip lik vår svenska
borde gälla för institutionerna inom EU.
Konstitutionsutskottet konstaterade att det inom Sverige rådde stor enighet
om offentlighetsprincipens betydelse samt att regeringen också avsåg att vid
regeringskonferensen verka för att grundläggande principer om offentlighet
inom EU:s institutioner skrevs in i EU:s fördrag, och att regeringen också i
andra sammanhang hade visat att frågan om offentlighet inom EU hade hög
prioritet.
Konstitutionsutskottet hade inte någon annan uppfattning än regeringen i
fråga om att skriva in grundläggande principer om offentlighet i EU:s för-
drag. Utskottet utgick från att regeringen skulle fortsätta att även i andra
sammanhang driva frågor om en offentlighetsprincip motsvarande den
svenska och som således även omfattade bestämmelser om meddelarfrihet
och registrering av handlingar.
I konstitutionsutskottets yttrande till utrikesutskottet om Amsterdamför-
draget (yttr. 1997/98:KU9y) behandlades flera motioner om öppenhet och
insyn i EU:s institutioner. Utskottet delade regeringens uppfattning att för-
handlingsresultatet när det gällde öppenhet för unionsmedborgarna var
mycket tillfredsställande ur svensk synvinkel. Utskottet ville dock understry-
ka vikten av att de tillämpningsregler rådet skulle utarbeta inom två år från
fördragets undertecknande verkligen skulle motsvara intentionerna att of-
fentlighet skall vara huvudregel och sekretess bara gälla i undantagsfall.
Utskottet såg med tillfredsställelse att regeringen avsåg att göra offentliga
register till en huvudfråga när tillämpningsreglerna skulle utarbetas.
I sitt yttrande till utrikesutskottet förra våren (yttr. 1998/99:KU3y) såg
konstitutionsutskottet med tillfredsställelse att frågan om öppenhet och insyn
i EU-institutionernas arbete var en prioriterad fråga för det svenska ordför-
andeskapet. Utskottet utgick från att regeringen skulle redovisa för riksdagen
hur arbetet med frågan utvecklades, och mot bakgrund av att regeringen
uttryckligt tagit ställning för öppenhet och insyn i EU-institutionerna som en
prioriterad fråga under det svenska ordförandeskapet saknades anledning för
riksdagen att göra ett tillkännagivande till regeringen i detta avseende. Kon-
stitutionsutskottet gjorde ingen annan bedömning än de motionärer som hade
motioner i frågan om det angelägna i att Sverige verkar för en högre grad av
öppenhet och insyn i EU:s institutioner efter en modell liknande den svenska.
Enligt utskottets mening saknades dock anledning att förutsätta annat än att
regeringen målmedvetet arbetade för utökad öppenhet och insyn i EU:s in-
stitutioner på alla nivåer. Enligt utskottets mening behövdes således inte
något tillkännagivande till regeringen i detta avseende. Utskottet ansåg också
att en motion om att regeringen skulle återkomma till riksdagen med en
proposition kring utformningen av EU:s offentlighetsprincip borde avstyrkas.
Enligt utskottets mening var frågan av sådan art att den i stället borde bli
föremål för information till konstitutionsutskottet och samråd i EU-nämnden.
I kommissionens vitbok den 1 mars 2000 Reform av kommissionen finns
uttalanden om anställdas uppgiftslämnande (whistle-blowing). Där hänvisas
till förordningen om OLAF (Europeiska byrån för bedrägeribekämpning),
som trädde i kraft i juni 1999. Där ges anvisningar om de kanaler som skall
användas för att rapportera oegentligheter. Den närmaste ledningen, general-
sekreteraren och OLAF har en viktig roll att spela i detta sammanhang. Åt-
gärder sägs behövas för att mer exakt upprätta rättigheter och skyldigheter
för de tjänstemän som lämnar uppgifter på ett ansvarsfullt sätt genom interna
kanaler (men inte uteslutande inom hierarkin) och också för att definiera
lämpliga regler för externa rapportkanaler.
Om kanalerna för att rapportera oegentligheter heter det i vitboken dels:
"Tjänstemän skall rapportera misstänkta oegentligheter till sina överordnade,
till generalsekreteraren eller till OLAF. Det finns nu ett behov av att klargör
att det faktum att ett fall rapporteras till OLAF för undersökning inte befriar
ledningen från skyldigheten att agera på det sätt som krävs för att åtgärda de
problem som uppmärksammats.", dels om externa rapportkanaler: "Den
externa kanalen bör fungera som 'säkerhetsventil': det bör noggrant anges
under vilka omständigheter det är tillåtet att gå utanför kommissionen."
Konstitutionsutskottet har tidigare konstaterat att det inom Sverige råder
stor enighet om offentlighetsprincipens betydelse. Utskottet, som i sak har
samma uppfattning som motionärerna, vill även nu understryka frågans stora
betydelse. Regeringen har i olika sammanhang visat att frågan om offentlig-
het inom EU ges hög prioritet från svensk sida. Utskottet utgår från att rege-
ringen även fortsättningsvis driver frågan om en offentlighetsprincip motsva-
rande den svenska, som således enligt utskottets mening bör omfatta även
bestämmelser om meddelarfrihet och registrering av handlingar. Utskottet
anser därför att något tillkännagivande inte behövs med anledning av motio-
nerna 1999/2000:U514 (kd) yrkande 15 delvis, 1999/2000:U512 (c) yrkande
3, 1999/2000:U505 (fp) yrkande 5 och 1999/2000:U513 (mp) yrkande 1.
Utrikesutskottet gör ingen annan bedömning och anser att motionerna U514
(kd) yrkande 15 (delvis), U512 (c) yrkande 3, U505 (fp) yrkande 5 och U513
(mp) yrkande 1 är besvarade.
I motion K248 (kd) finns tre yrkanden som gäller valen till Europaparlamen-
tet. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att riksdagen bör ajourneras
två veckor före valdagen. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att den
nationella informationskampanjen inför valet bör utvärderas. I yrkande 3
begärs ett tillkännagivande om att åtgärder bör vidtas för att valet skall flyt
tas till tidigare på våren.
Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande 1999/2000:KU7y följande med
anledning av denna motion:
Europaparlamentet är den enda av Europeiska unionens institutioner som
utses genom direkta val. Sådana val skall hållas i alla medlemsstater under
fyra dagar i en bestämd tidsperiod i juni månad. Senast hölls val i juni 1999.
Parlamentets mandattid är fem år. Målet är enligt Romfördraget att företräda-
re i Europaparlamentet skall väljas genom allmänna direkta val enligt en för
alla medlemsländer enhetlig ordning. Från år 1979 har valen varit direkta
men valsättet är ännu inte enhetligt. Vissa mera detaljerade, bindande be-
stämmelser om val av företrädare i Europaparlamentet är dock redan i kraft i
EU och måste således beaktas när ett nationellt valsystem för valen till Euro-
paparlamentet utformas.
Av parlamentets 626 ledamöter är 22 från Sverige. Det senaste valet ägde
rum den 10-13 juni 1999. Valdeltagandet var, som framhålls i regeringens
skrivelse och som redovisats ovan, lågt. I Sverige röstade 38,8 % i valet. Det
genomsnittliga valdeltagandet för EU-länderna var 49,9 %.
Riksskatteverket (RSV) har haft regeringens uppdrag att i samband med
utvärderingen av 1999 års val till Europaparlamentet för hela landet länsvis
redovisa valdeltagandet dels i sammanslagna valdistrikt, dels i valdistrikt
som inte slagits samman. RSV skulle dessutom för respektive valdistrikt
redovisa valdeltagandets förändring i förhållande till 1995 års val till Euro-
paparlamentet i de fall då valdistrikten varit desamma. För det fall valdelta-
gandet visade sig vara lägre i sammanslagna valdistrikt än i andra distrikt
skulle RSV, så långt möjligt, analysera om särskilda röstmottagningsställen
eller valskjutsar i sammanslagna valdistrikt kunde ha påverkat valdeltagan-
det.
RSV lämnade i en promemoria den 25 november 1999, Erfarenheter från
1999 års val till Europaparlamentet, förslag till ändringar i vallagen
(1997:157) och presenterade ett antal områden vilka enligt verkets uppfatt-
ning borde bli föremål för utredning.
Regeringen beslöt den 17 februari 2000 att en särskild utredare skall till-
kallas för att göra en teknisk och administrativ översyn av delar av valsy-
stemet (Ju 2000:02, dir. 2000:10). Erfarenheterna från valet år 1999 har
enligt regeringen visat bl.a. att bestämmelserna om indelning i valdistrikt
kräver en översyn.
I Demokratiutredningens betänkande (SOU 2000:1) En uthållig demokrati
behandlas frågan om det sjunkande valdeltagandet. Utredningen diskuterar
frågan om en valreform och förändringar i regelsystem m.m. Utredningen
berör särskilt valen till Europaparlamentet (bet. s. 188). Enligt utredningen
har detta val ännu karaktären av "ett andra rangens val", dvs. val som inte
upplevs lika angelägna som nationella val. Det finns enligt utredningen flera
orsaker till detta, särskilt brukar framhållas Europaparlamentets speciella
karaktär, där valet inte handlar om någon "regeringsbildning"; partierna
uppträder i huvudsak nationellt och förmår i begränsad omfattning föra fram
frågor som rör EU i valkampanjerna. Det senare brukar enligt utredningen
innebära att valrörelserna blir urvattnade - snarare tillfällen att testa natio
nella regeringars ställning än att diskutera EU:s framtidsfrågor. Även i EU-
valen skall icke-röstandet ses som ett sätt att protestera och visa sitt missnö
Utredningen anser att även den skarpa skiljelinjen mellan ja och nej till EU
och förhållandet att denna konflikt skär genom flera partier samt närheten till
folkomröstningen om medlemskap i EU bör tas med i förklaringarna till de
svenska låga deltagandenivåerna.
Rådet för utvärdering av 1998 års val (Ju 1997:13) har genom tilläggsdi-
rektiv (dir. 1999:61) den 1 juli 1999 fått i särskilt uppdrag att analysera ors
kerna till det låga valdeltagandet i 1999 års val till Europaparlamentet. Rådet
skall vid analysen av valdeltagandet samråda med Riksskatteverket. Uppdra-
get skall redovisas på det sätt som rådet finner lämpligt. Rådet beräknas
slutföra sitt uppdrag senast den 1 juli 2000.
Konstitutionsutskottet anser att resultatet främst av den analys som Rådet
för utvärdering av 1998 års val fått i uppdrag att utföra bör avvaktas. Ut-
skottet föreslår att utrikesutskottet avstyrker motion 1999/2000:K248 (kd).
Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömningar och avstyrker
motion K248 (kd) yrkandena 1, 2 och 3.
I motion U512 (c) yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att de nationella
parlamentens inflytande och den folkliga förankringen bör stärkas.
I motion K341 (mp) begärs i yrkande 1 att riksdagen skall besluta att EU-
nämnden blir beslutande för Sveriges hållning i EU:s ministerråd och att
regeringen dels skall redovisa hur Sverige har röstat i ministerrådet, dels bli
bättre på att fullgöra sin informations- och samrådsskyldighet (yrkande 2).
Vidare begär de tillkännagivanden om att den parlamentariska insynen inför
ministerrådsmötena skall inträda samtidigt som ärendena börjar handläggas i
Coreper med möjlighet att följa ärendegången i Coreper (yrkande 3), att en
remiss till berörda organisationer skall genomföras inför varje beslut av
betydelse i EU:s ministerråd (yrkande 4) samt att regeringen skall återkom-
ma till riksdagen med förslag om hur det svenska arbetet i EU:s kommittévä-
sende skall öppnas och demokratiseras (yrkande 5).
I motion K324 (m) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om en effektivare
granskning i riksdagen av nya eller ändrade EU-direktiv. Riksdagen bör
enligt motionären ha möjlighet att fördröja och i vissa fall blockera ny EU-
lagstiftning.
Konstitutionsutskottet behandlar detta yrkande i yttrande 1999/2000:KU7y
och framhåller följande:
Till Amsterdamfördraget fogades ett protokoll om de nationella parlamen-
tens roll i Europeiska unionen (D 13).
I protokollet uttrycks en önskan att uppmuntra till en större delaktighet
från de nationella parlamentens sida i unionens verksamhet och öka deras
möjligheter att uttrycka sin uppfattning i frågor som kan vara av särskilt
intresse för dem. Enligt protokollet skall samtliga kommissionens samråds-
dokument (grön- och vitböcker och meddelanden) skyndsamt tillställas
medlemsstaternas nationella parlament. Vidare skall kommissionens förslag
till lagstiftning göras tillgängliga i så god tid att varje medlemsstats regeri
kan säkerställa att dess eget nationella parlament erhåller dem på lämpligt
sätt.
En sexveckorsperiod skall förflyta från den dag då ett lagstiftningsförslag
eller ett förslag till åtgärd inom ramen för den tredje pelaren av kommissio-
nen görs tillgängligt för Europaparlamentet och rådet på alla de officiella
språken till den dag då förslaget sätts upp på rådets dagordning för beslut.
Undantag kan göras i brådskande fall, varvid skälen skall anges.
Protokollet ger också en roll för COSAC, den s.k. konferensen mellan or-
gan för EG-frågor, som är ett samarbetsorgan för de nationella parlamentens
EU-nämnder och motsvarande. Protokollet innebär bl.a. att COSAC allmänt
ges rätt att bidra med allt som unionens institutioner bör uppmärksamma,
särskilt när det gäller utkast till lagstiftning som medlemsstaternas regeringa
i samförstånd beslutat att tillställa COSAC.
I betänkande 1994/95:KU22 om samverkan mellan riksdag och regering
med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen avstyrkte
konstitutionsutskottet motioner, i vilka föreslogs att riksdagen skulle kunna
binda regeringen med fastställda förhandlingsdirektiv i EU-förhandlingarna.
Om riksdagen redan från början skulle binda regeringen med fastställda
direktiv skulle, enligt utskottet, regeringens ansvar för agerandet i EU-
förhandlingarna uttunnas avsevärt. Utskottet påpekade också att ett riksdags-
organs uttalanden inte kan bli bindande för hela riksdagen och att sådana
uttalanden saknar formell konstitutionell betydelse. Det är regeringen som
företräder Sverige vid ministerrådets möten, och det är därigenom regeringen
som har det politiska ansvaret för förhandlingarna. Riksdagen fick genom
EU-nämnden enligt utskottets bedömning ett reellt inflytande när det gäller
Sveriges ståndpunkter vid rådsmötena. Man borde nämligen kunna utgå från
att regeringen inte skulle komma att företräda en ståndpunkt som stod i strid
med vad nämnden hade gett uttryck för i samrådet. Det utskottet anfört om
innebörden av samverkan hade enligt utskottet betydelse för det politiska
ansvarstagandet. EU-nämndens medverkan vid uppläggningen av förhand-
lingarna påverkade således inte riksdagens möjligheter att använda de kon-
trollinstrument som anges i 12 kap. regeringsformen (bl.a. kritik mot statsråd
med anledning av konstitutionsutskottets granskning eller avgivande av
misstroendeförklaring).
Konstitutionsutskottet vidhöll i sitt yttrande till utrikesutskottet över Ams-
terdamfördraget (yttr. 1997/98:KU9y), när det gällde frågan om riksdagen
skall kunna binda regeringen vid en viss handlingslinje i EU-arbetet, den
uppfattning som utskottet gett uttryck för i det nämnda betänkandet och som
riksdagen ställt sig bakom.
Regeringen beslöt den 2 september 1999 att tillkalla en parlamentariskt
sammansatt kommitté med uppdrag att utreda vissa frågor som rör regerings-
formen (Ju 1999:13, dir. 1999:71). Kommittén skall bl.a. närmare analysera
om utvecklingen av samarbetet inom Europeiska unionen går mot en mins-
kad uppdelning mellan en gemenskapsdel och övriga delar av unionssamar-
betet och i samband därmed också överväga om det kan finnas anledning att
ändra ordalydelsen av 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen.
Konstitutionsutskottet anför vidare i sitt yttrande:
Talmanskonferensen beslutade i december 1998 att tillsätta en kommitté för
att se över och utvärdera vissa frågor som rör riksdagens arbetsformer, bl.a.
riksdagens hantering av EU-frågor.
Riksdagskommittén skall i denna del ha som en utgångspunkt att EU-
arbetet så lång möjligt skall vara en integrerad del i riksdagens sedvanliga
arbete och som en målsättning att öka möjligheterna för riksdagen och ut-
skotten att följa, ta initiativ och utöva inflytande i utrednings- och lagstift
ningsarbetet inom EU från ett tidigt skede till dess att formella beslut fattas
Kommittén bör inrikta sitt utredningsarbete på att följa upp utskottens
hantering av EU-frågorna och att utveckla och förbättra stödet till utskotten.
Kommittén skall också belysa konsekvenserna för riksdagen av att EU-
samarbetet sker i olika former och att beslutsprocessen ändrats genom Ams-
terdamfördraget. Två frågor som särskilt bör belysas är formerna för riksda-
gens uppföljning och kontroll dels av regeringens agerande i Europeiska
unionens råd, dels av implementeringen av EU-direktiv.
Kommittén skall vidare utreda behovet av och kostnaderna för en ökad
närvaro och en mer kontinuerlig bevakning på plats från riksdagens sida av
verksamheten i EU:s institutioner. Kommittén skall även bedöma behovet av
och kostnaderna för en ökad kontakt med andra nationella parlament och
Europaparlamentet.
Kommittén skall också uppmärksamma de frågor som konstitutionsut-
skottet särskilt tagit upp i ett betänkande och frågor som aktualiseras av
utskottet och i riksdagen under utredningsarbetets gång.
Konstitutionsutskottet anser att resultatet av i första hand Riksdagskom-
mitténs arbete i denna del bör avvaktas. Vissa av de frågor som tas upp i
motionerna berörs också av den pågående författningsutredningens arbete.
Konstitutionsutskottet föreslår att utrikesutskottet avstyrker motionerna
1999/2000:K324 (m) yrkande 3 och 1999/2000:U512 (c) yrkande 6.
Också motion 1999/2000:K341 (mp) yrkandena 1-5 bör avstyrkas.
Utrikesutskottet konstaterar för sin del att många av de önskemål som fram-
förs av Centerpartiet och Miljöpartiet är tillgodsedda med de åtgärder som
redovisas i konstitutionsutskottets yttrande. Utrikesutskottet anser därför att
motionerna U512 (c) yrkande 6 samt K341 (mp) yrkandena 1-5 är besvara-
de. Motionen K324 (m) yrkande 3 avstyrks.
I motion U514 (kd) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande till regeringen om
att Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna och grundläg-
gande friheterna bör införlivas i EU-fördragen.
Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande 1999/2000:KU7y följande
angående detta yrkande:
Frågan om EU:s anslutning till Europakonventionen behandlades våren 1998
i konstitutionsutskottets yttrande till utrikesutskottet om Amsterdamfördraget
(yttr. 1997/98:KU9y). I yttrandet gavs en redovisning av EU:s förhållande
till Europakonventionen och det skydd för de mänskliga rättigheterna som
ges genom EG-fördragen. Det påpekades att samtliga medlemsstater är an-
slutna till Europakonventionen och att frågan om EG:s anslutning till kon-
ventionen länge diskuterats inom gemenskapen. Frågan huruvida en sådan
anslutning är förenlig med EG-fördraget hade också underställts EG-
domstolen enligt artikel 228.6 i EG-fördraget. EG-domstolen fann emellertid
i sitt yttrande den 28 mars 1996 i mål O-2/94 att en sådan anslutning av EG
som organisation inte var möjlig enligt fördraget i dess dåvarande lydelse.
Under 1996 års regeringskonferens diskuterades frågan om fördragsänd-
ringar som skulle göra det möjligt för gemenskapen att ansluta sig till Euro-
pakonventionen. Sverige stödde för sin del en sådan ordning. Medlemssta-
terna kunde emellertid inte enas på denna punkt.
Konstitutionsutskottet beklagade att medlemsstaterna inte kunnat enas om
sådana fördragsändringar att gemenskapen kunde ansluta sig till Europakon-
ventionen. Utskottet såg dock positivt på att de grundläggande fri- och rät-
tigheterna förstärkts i Amsterdamfördraget genom att fördragsfästas i artikel
F (numera artikel 6 i Unionsfördraget). Unionens engagemang i fråga om
icke-diskriminering och jämställdhet mellan kvinnor och män förstärks ock-
så. Konstitutionsutskottet ansåg att det var för tidigt att ta ställning till i
ken utsträckning regeringen skulle fortsätta att driva frågan om en anslutning
till Europakonventionen vid kommande regeringskonferenser och avstyrkte
en motion liknande den nu aktuella.
I sitt yttrande våren 1999 till utrikesutskottet över regeringens EU-
skrivelse (yttr. 1998/99:KU3y) ansåg konstitutionsutskottet att frågan om
tillämpningen inom EU av Europakonventionen är central. Utskottet ville
därvid peka på att två skilda system för tolkningen av konventionen i läng-
den inte är en acceptabel ordning. 40 stater hade anslutit sig till Europakon-
ventionen medan Europeiska unionen omfattade 15 medlemsländer. Själv-
fallet var det enligt utskottet nödvändigt att praxis i så centrala frågor som
mänskliga rättigheter och grundläggande friheter skapas otvetydigt av en
enda domstol. Utskottet förutsatte att regeringen skulle ta till vara möjlighe-
terna att verka för en utveckling i denna riktning. Enligt utskottets mening
var ett tillkännagivande till regeringen inte då nödvändigt, och utskottet
avstyrkte den föreliggande motionen.
Konstitutionsutskottet konstaterar vidare i yttrandet att i slutsatserna från
Europeiska rådets möte i Köln i juni 1999 uttalades att rådet ansåg att de på
unionsnivå gällande grundläggande rättigheterna med hänsyn till det utveck-
lingsstadium som unionen befann sig på borde sammanfattas i en stadga och
därigenom göras synligare. Europeiska rådet fattade därför beslut om att
upprätta ett organ bestående av företrädare för stats- och regeringscheferna
och för ordföranden i Europeiska kommissionen samt av ledamöter av Euro-
paparlamentet och de nationella parlamenten för att utarbeta ett utkast till en
sådan stadga om grundläggande rättigheter i Europeiska unionen. Företrädare
för EG-domstolen deltar som observatörer.
Detta organ skall i tid före Europeiska rådet i december 2000 lägga fram
ett utkast. Europeiska rådet tänker föreslå Europaparlamentet och kommis-
sionen att gemensamt med rådet högtidligt utropa en stadga om grundläg-
gande rättigheter i Europeiska unionen som bygger på detta utkast. Organet -
numera konventet - höll sitt konstituerande möte i december 1999. Ett inten-
sivt arbete pågår inom konventet.
Vidare noterar konstitutionsutskottet att Europaparlamentet i en resolution
den 16 mars 2000 (A5-0064-00) har välkomnat utarbetandet av en stadga om
grundläggande rättigheter i Europeiska unionen. Parlamentet klargör att det
gör sitt slutgiltiga godkännande av stadgan i hög grad avhängigt bl.a. av att
stadgan fullt ut görs rättsligt bindande genom att den införlivas i EU-
fördraget. Parlamentet uppmanar regeringskonferensen att ta upp införandet
av stadgan i fördraget på sin dagordning och att ansluta sig till Europarådets
konvention och att på ett lämpligt sätt undvika eventuella konflikter och
överlappningar med EG-domstolen och Europadomstolen. - Resolutionen
antogs efter omröstning med namnupprop.
Konstitutionsutskottet anför vidare i yttrandet:
Enligt konstitutionsutskottets uppfattning bör arbetet inom det s.k. konventet
avvaktas. Utskottet vill dock erinra om att Sverige, som redovisats ovan,
under 1996 års regeringskonferens stödde en ordning som skulle göra det
möjligt för gemenskapen att ansluta sig till Europarådets konvention om
mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.
Konstitutionsutskottet föreslår att utrikesutskottet avstyrker motion
1999/2000:U514 (kd) yrkande 1.
Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömningar och avstyrker
motion U514 (kd) yrkande 1.
5.3 Visst samarbete inom ramen för Europeiska gemenskapen
Skrivelsen s. 57-211
Motionerna
Den inre marknaden
I motion U503 (m) (yrkande 4) framhålls att inre marknaden utgör det euro-
peiska samarbetets kärna. Motionärerna menar dock att mycket återstår för
att fullborda den inre marknaden. Konkurrenshinder, monopol och subven-
tioner snedvrider fortfarande konkurrensen och hämmar utvecklingen.
Motionärerna menar att medlemsländerna bör uppmanas att systematiskt
gå igenom sina nationella regelverk för att undanröja hinder för konkurrens.
Även EU:s regelverk måste genomgå en motsvarande analys. Ett nytt ge-
menskapsorgan, en regelrevision, med uppgift att systematiskt granska och
analysera gamla och nya gemensamma och nationella regler bör inrättas.
Syftet är främst att undanröja onödiga och ålderdomliga regleringar. I motio-
nen begärs ett riksdagens tillkännagivande om att Sverige inom EU bör verka
för en regelrevision.
I samma motion framhålls att den inre marknaden ger goda förutsättningar
för uthållig tillväxt och högt välstånd. För detta krävs en union där företag
kan skapas och växa. En avreglering av kvarvarande nationella hinder och
monopol undanröjer hindren för företagande och är därmed det bästa medlet
mot arbetslösheten som kan användas på unionsnivå. EU bör enligt motionä-
rernas mening verka för en union för företagande och arbete (yrkande 6).
I motion U512 (c) yrkande 12 anförs att principen om ömsesidigt godkän-
nande inom den inre marknaden inte får snedvrida konkurrensen och pressa
ambitiösa medlemsländer att sänka sina skyddsnivåer.
I motion U513 (mp) yrkandena 7 och 8 sägs att den inre marknaden är allt
annat än fri. För att underlätta konkurrensen harmoniseras och standardiseras
varuutbudet. Det innebär att det blir lättare att sälja en och samma produkt
inom hela unionen, men det sker till priset av en reducerad mångfald. Motio-
närerna framhåller därför att EU:s detaljreglering av varor måste motverkas
samtidigt som den inre marknadens mål om fri rörlighet för varor och
ohämmad ekonomisk tillväxt ersätts med sociala och miljömässiga mål.
I motion N254 (m) är motionärerna kritiska till bestämmelsen i den tyska
skattelagen som föreskriver att preliminärskatt skall erläggas vid gränsöver-
skridande verksamhet. Den svenska regeringen bör, anför motionärerna, med
kraft driva frågan om att ta bort olika typer av handelshinder inom EU.
Regionalpolitik
I motion U503 (m) yrkande 3 anförs att struktur- och regionalstöd bör be-
traktas som övergångslösningar och inte som permanenta subsidier. Att
betala in pengar till EU för att sedan få tillbaka dem i form av strukturstöd ä
inte rimligt, menar motionärerna. I stället bör, enligt motionärerna, medlems-
avgift och stöd kvittas mot varandra. Nationella stöd måste dock överens-
stämma med EU:s krav på konkurrensneutralitet. Svaga och eftersatta regio-
ner behöver dock övergångsvis stöd från EU. Stöd till eftersatta regioner bör,
enligt motionärerna, i första hand bestå av hjälp att bygga upp och stärka
institutioner för en fungerande marknadsekonomi, viss fysisk infrastruktur
som inte kan marknadsfinansieras samt hjälp till utbildningsinsatser. Sådana
stöd har visat sig framgångsrika i Spanien, Portugal och Irland. I takt med att
stödområdet kommer i kapp bör stöden successivt avvecklas. Att fastna i ett
bidragsberoende vore, menar motionärerna, djupt olyckligt. Stöden får därför
aldrig vara annat än en övergångslösning.
Sysselsättningspolitik
I partimotion U505 (fp) yrkande 13 framhålls att det är mycket positivt att
sysselsättningsfrågan har satts högt på EU:s dagordning. I november 1997
presenterade kommissionen rekommendationer för en politik mot arbetslös-
heten. Motionärerna framhåller att dessa förslag om sänkt moms på arbete
inom tjänstesektorn, sänkt arbetsgivaravgift, enklare regler för småföretag
och reformerade strukturer på arbetsmarknaden kan ge positiva sysselsätt-
ningseffekter. De menar även att den regeringen hittills inte har visat någon
vilja att omsätta förslagen i praktisk handling. Motionärerna anser därutöver
att sänkt skatt på arbete och avreglerad europeisk arbetsmarknad skulle ha
positiva effekter som sysselsättningsfrämjande åtgärder.
Även i motion U12 (m) med anledning av regeringens skrivelse riktas
uppmärksamheten mot sysselsättningspolitiken I yrkande 2 (delvis) i motio-
nen framhåller motionärerna att Sverige måste påskynda förändringar i de
sociala systemen. I motionen yrkas att regeringen skall återkomma till riks-
dagen med förslag till en ny och effektivare politik på sysselsättningsområ-
det.
Samarbetet inom miljöområdet
I motion U515 (mp) yrkande 2 anförs att inrättandet av en miljökommitté
som granskar kommissionens förslag till beslut utifrån vissa övergripande
miljöprinciper skulle vara ett viktigt verktyg för att påskynda miljöarbetet i
unionens alla verksamhetsområden. En miljökommitté bestående av repre-
sentanter för olika intressegrupperingar i samhället såsom enskilda organisa-
tioner och nationella miljövårdsmyndigheter skulle vara en positiv och tydlig
signal till medborgarna om att man menar allvar med miljöhänsyn, anser
motionärerna. Sverige bör därför verka för inrättandet av en sådan miljö-
kommitté som enligt fastlagda principer för miljöpolitiken granskar förslag
till beslut.
Vidare anser Miljöpartiet att EEA, European Environment Agency, som i
dag samlar in och sammanställer information om miljötillståndet i unionen,
skall ges ökade resurser och befogenheter (yrkande 3).
I yrkande 4 i samma motion anförs att Sverige bör verka för att ett beslut
inom EU skall föregås av en grundlig kontroll gentemot en checklista med
gällande miljöprinciper.
Miljöpartiet vill vidare att unionens fördragstexter skall kompletteras med
en rad miljöprinciper i syfte att stärka miljöns konstitutionella ställning ino
EU. En sådan viktig miljöprincip som ännu inte finns med i gällande fördrag
är substitutionsprincipen (yrkande 10).
I motion U14 (mp) yrkande 2 med anledning av regeringens skrivelse fram-
hålls att i Amsterdamfördraget lyftes målet om det hållbara samhället upp
som ett prioriterat mål för unionen, likställt med andra verksamhetsmål.
Detta välkomnades av Miljöpartiet, men samtidigt anser man att resultatet
har varit magert. I motionen betonas att 1999 års viktigaste händelse var en
rapport från Europeiska miljöbyrån. Miljöbyrån gör sin bedömning av miljön
inom EU vid sekelskiftet på grundval av femton miljöindikatorer: växthusga-
ser och klimatförändring, nedbrytning av ozonskiktet, farliga ämnen, gräns-
överskridande luftförorening, överbelastning av vattenresurser, markskador,
avfall, naturliga och tekniska risker, genetiskt modifierade organismer, bio-
logisk mångfald, människors hälsa, städerna, kust- och havsområden, lands-
bygden och bergstrakterna. För varje miljöindikator har man beskrivit nuva-
rande belastningar samt dragit slutsatser i form av tillstånd och i konsekven-
ser. Att regeringen inte väljer att i skrivelsen kommentera eller redogöra för
denna utveckling är en brist menar Miljöpartiet och begär ett riksdagens
tillkännagivande om att regeringen skall redogöra för den rådande utveck-
lingen på miljöområdet baserat på miljöindikatorer.
Vidare konstateras i motionen att en viktig händelse under 1999 var det
moratorium som infördes av miljöministerrådet för utsättning av genetiskt
modifierade produkter. I yrkande 8 begärs därför en redogörelse för den
svenska strategin inom EU för frågor gällande genmanipulerade organismer
(GMO:s).
Narkotika samt införselregler för alkohol
I motion U505 (fp) yrkande 16 konstateras inledningsvis att narkotikapolitik
är nationell kompetens. Varje land bestämmer självt med vilka lagar och
metoder det vill föra kampen mot narkotikan. Samtidigt konstateras att poli-
tiken diskuteras mellan länder och i Europaparlamentet. För att vinna stöd
för den restriktiva linje som Sverige företräder krävs det att politiker, media
polis, tjänstemän folkbildningsorganisationer m. fl. samlar krafterna till
gemensamma insatser.
Motionärerna anser att regeringens profil på narkotikaområdet hittills har
varit oroväckande låg.
Folkpartiet menar att det krävs ett betydligt mer intensivt arbete för att föra
ut Sveriges narkotikastrategi i Europa.
I motion U12 (m) yrkande 3 med anledning av regeringens skrivelse väl-
komnas den ändring av införselregler för alkohol som kommer att ske. De
ändrade införselreglerna måste följas av en anpassning av de svenska skat-
terna på dessa varor.
Även i Miljöpartiets motion U14 yrkande 11 med anledning av regeringens
skrivelse tas införselreglerna upp till behandling. Miljöpartiet vill att det i
skrivelsen skall lämnas en redovisning för hur Sverige skall gå vidare och för
hur regeringen avser att agera i denna fråga. Man vill även att regeringen
presenterar en strategi för hur Sverige skall kunna behålla sina restriktivare
införselregler för alkohol och tobak.
Ekonomiska och finansiella frågor, skattepolitik
Miljöpartiet betonar i motion U513 yrkande 22 att när det gäller närproduce-
rade livsmedel innebär unionens upphandlingsregler problem. En prioriterad
fråga för Sverige bör därför vara att ändra dessa, så att lokal upphandling kan
ske utan inskränkningar.
I Vänsterpartiets motion U903 yrkande 7 tar man avstånd från det valutapo-
litiska samarbetet inom EMU. I stället bör Sverige spela en mer aktiv och
progressiv roll i skapandet av en ny, mer rättvis och demokratisk världsord-
ning utanför EMU. Vänsterpartiet vill ha ett utökat internationellt samarbete
som ett alternativ till medlemskap i EMU.
I motion U14 (mp) yrkande 10 med anledning av regeringens skrivelse fram-
hålls att revisionsrätten under verksamhetsåret 1999 gjort ett antal iakttagel-
ser som innebär en allvarlig kritik mot sättet att handha unionens gemen-
samma resurser. Miljöpartiet menar att tillfredsställande åtgärder ej har vid-
tagits från kommissionens sida, och man saknar en utförligare redogörelse i
skrivelsen för den svenska regeringens arbete med denna fråga och menar att
kommande skrivelser mer utförligt måste redogöra för revisionsrättens slut-
satser.
I motion U12 (m) med anledning av regeringens skrivelse riktas uppmärk-
samheten mot skattepolitiken. I yrkande 1 konstateras att komissionen i ett
utlåtande över Sveriges konvergensprogram menar att Sverige beslutsamt
och aktivt skall fortsätta med att lätta på det höga skattetrycket. Motionärern
menar att de skattesänkningar som regeringen har föreslagit är långt ifrån
tillräckliga. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett samlat
förslag till skattesänkningar menar motionärerna. I yrkande 2 (delvis) i sam-
ma motion framhålls att de skattesänkningar som beslutats är långt ifrån
tillräckliga. Sverige måste påskynda skattesänkningarna menar motionärerr-
na i denna del.
Funktionshindrade
I motion U514 yrkande 2 framhåller Kristdemokraterna att de vill se ett
större socialt ansvarstagande när det gäller stödet till handikappade inom
unionen. Den fria rörligheten är i dagsläget begränsad för de funktionshind-
rade, på grund av skillnader i regler mellan medlemsländerna. Enhetlig lag-
stiftning med obligatoriska minimidirektiv krävs därför, menar motionärerna.
Trafikpolitik
I motion U514 (kd) yrkande 7 framhålls att svensk transportnäring i vissa fall
lider av hårdare regler och avgifter än grannländernas, vilket hämmar näring-
en. Motionärerna finner det därför angeläget att aktivt driva harmonisering
inom sektorn. Man vill ha miljöklassning av transportfordon eftersom svens-
ka transportföretag ofta har jämförelsevis miljövänliga fordon. Svensk diesel
är också miljövänligare än den i flertalet medlemsländer, vilket enligt motio-
närerna stärker skälen för att harmonisera skatterna i miljöhänseende. De vill
därför se en harmonisering av transportpolitiken och dess regleringar.
I motion U14 (mp) yrkande 3 med anledning av regeringens skrivelse kon-
stateras att Sverige har tilldelats bidrag från Transeuropeiska nätet för trans
porter (TEN) som bl.a. syftar till en utbyggnad av vägnätet inom EU. Sverige
fick under 1999 14,8 miljoner euro för infrastrukturprojekt. Flera av de pro-
jekt som kommer i fråga kommer enligt motionärerna att leda till ökade
koldioxidutsläpp. De vill därför att det i kommande skrivelser redogörs för
miljökonsekvensbeskrivningar av de projekt som planerats inom ramen för
Transeuropeiska nätverk för transporter.
Kvinnans ställning
I motion Kr233 (mp) yrkande 3 konstateras att kommissionen har tagit fram
en grönbok med titeln "Leva och arbeta i informationssamhället: Människan
i centrum". Motionärerna begär att regeringen skall återkomma till riksdagen
med besked om hur bilden av kvinnan belyses i denna grönbok.
Energifrågor
I motion U12 (m) yrkande 4 med anledning av regeringens skrivelse konsta-
teras att ett ramdirektiv är under utarbetande inom energiskatteområdet och
enligt skrivelsen stöder regeringen detta arbete.
Motionärerna menar att Sverige redan i dag har höga energiskatter. Ett
EU-direktiv bör enligt motionärernas mening inte innebära ytterligare höj-
ning av de svenska energiskatterna. En alltför stor skillnad i skattenivåer
riskerar att driva produktion till länder där miljörestriktionerna är mindre
hårda.
I motion U14 (mp) med anledning av regeringens skrivelse anförs att den
kanske mest avgörande komponenten för en hållbar energiförsörjning är en
minskning av dagens konsumtionsnivåer. Potentialen för detta finns men
berörs ej i skrivelsen, enligt motionärerna. Ett program inom EU, SAV,
skulle kunna spela en positiv roll i detta arbete, men omnämns inte i skrivel-
sen. Därför bör i fortsättningen skrivelsen innehålla redogörelser för de
satsningar som genomförs för att stärka de förnyelsebara energikällornas
ställning på den europeiska marknaden (yrkande 4) och för de satsningar som
genomförts i Sverige för energieffektivisering, finansierade med EU-medel
(yrkande 5).
I motion U512 (c) yrkande 13 framhålls att kärnkraftsreaktorerna i EU bör
omfattas av stränga miljökrav. Dessutom bör ett gemensamt program utar-
betas för avveckling av kärnkraften i EU:s medlemsstater och i kandidatlän-
derna.
Euratomfördraget bör, menar motionärerna, ersättas av ett program för ut-
veckling av förnybara energikällor och energieffektivisering. Vidare fram-
hålls det att Sverige bör verka för en energipolitisk samverkan, som syftar til
en övergång från kärnkraft och fossilbränslen till förnybara och miljövänliga
energikällor.
I motion U513 (mp) yrkande 21 betonas att Sverige aktivt och offensivt bör
driva att EU:s forskningsprogram vad gäller energifrågor helt inriktas på
forskning och utveckling kring förnybara energikällor.
Utskottets överväganden
I sina yttranden har ett flertal utskott uttalat sig allmänt över beredningsom-
rådet utan att det föreligger yrkanden i de aktuella fallen. Utrikesutskottet s
mycket positivt på att utskotten i sina yttranden gör denna typ av mer över-
gripande bedömningar.
Socialförsäkringsutskottet tar i sitt yttrande 1999/2000:SfU6y bl.a. upp sam-
ordning av social trygghet för migrerande arbetstagare samt kommissionens
meddelande om kompletterande pensionsskydd. Socialförsäkringsutskottet
framhåller därvid att det fortsatt har följt frågan om en modernisering och
förenkling av förordning 1408/71 (regler för samordning av medlemsstater-
nas sociala trygghetssystem), liksom en utvidgning av förordningen till att
avse fler grupper. Utskottet, som anser att det är viktigt att målet om fri rör
lighet för personer genomförs inom EU, ser positivt på arbetet med att sam-
ordna de nationella trygghetssystemen i syfte att underlätta för de personer
som flyttar inom EU. Samordningsreglerna härrör från år 1971 och har änd-
rats och uppdaterats åtskilliga gånger sedan dess. Det är därför enligt utskot-
tets bedömning angeläget att reglerna moderniseras och förenklas. När det
gäller det kompletterande pensionsskyddet konstaterar socialförsäkringsut-
skottet emellertid att hinder för den fria rörligheten fortfarande kvarstår.
Utskottet anser att arbetet med samordningen på detta område bör påskyndas
för att hindren för rörligheten skall kunna undanröjas.
Vidare tar Socialförsäkringsutskottet upp frågor kring förstärkt samarbete
för att modernisera social trygghet och medlemsstaternas samarbete på det
sociala området. Socialförsäkringsutskottet konstaterar därvid att efter Ams-
terdamfördragets ikraftträdande och integreringen av det sociala avtalet i
fördraget återfinns bestämmelserna rörande den sociala dialogen i artiklarna
138 och 139 i EG-fördraget. Det har skapats en enhetlig fördragsmässig
grund för EU-medlemsstaternas samarbete på det sociala området, ett samar-
bete som nu kommer att omfatta samtliga medlemsstater. Vidare noterar
socialförsäkringsutskottet att under 1998 presenterade kommissionen med-
delandet "Anpassa och främja den sociala dialogen på gemenskapsnivå",
KOM(1998)322 slutlig. Kommissionen uttryckte i detta meddelande att den
sociala dialogen behöver bli öppnare, starkare, modernare och mer flexibel.
Socialförsäkringsutskottet välkomnar i sitt yttrande att den sociala dimen-
sionen genom Amsterdamfördragets integrering av det sociala avtalet i för-
draget har fått en tydlig roll i EU-samarbetet.
Europeiska rådet uttalade vid det extra toppmötet i Lissabon den 23-24
mars 2000 att grunden för en övergång till en kunskapsbaserad ekonomi är
dagens utvecklade system för socialt skydd. Dessa system måste emellertid
anpassas för att säkerställa bl.a. att arbete skall löna sig och att systemen ä
hållbara på lång sikt med hänsyn till problemet med en åldrande befolkning.
Rådet angav också att dessa problem löses effektivare genom samarbete. Det
redan existerande samarbetet mellan medlemsstaterna bör förstärkas genom
ett mer strukturerat och regelbundet utbyte av information och erfarenheter
när det gäller social trygghet. Socialförsäkringsutskottet delar denna inställ-
ning och kan konstatera att länderna inom gemenskapen har liknande pro-
blem med t.ex. en åldrande befolkning och en förändrad arbetsmarknads-
struktur. Utskottet kan också konstatera att medlemsstaterna har valt att lösa
dessa problem på ett likartat sätt. Detta belystes bl.a. vid socialförsäkringsu
skottets offentliga utfrågning om socialförsäkringen och EU i februari 1999
(en utskrift från utfrågningen finns i bet. 1999/2000:SfU3). Vid utfrågningen
togs även upp frågor om vad medlemskapet fått för effekter för de svenska
socialförsäkringssystemen, och om det föreligger krafter som verkar för eller
emot en harmonisering av systemen i medlemsländerna.
Socialförsäkringsutskottet anser att diskussionen bör breddas och även in-
nefatta de problem som kan uppstå i samband med utvidgningen. Principerna
om icke-diskriminering och likabehandling liksom krav på likabehandling av
kvinnor och män påverkar visserligen utformningen av socialförsäkrings-
systemen, men utskottet vill understryka att själva utformningen av och
innehållet i medlemsländernas socialförsäkringssystem är en nationell fråga.
Enligt utskottets mening finns, på vissa håll inom EU, tendenser att bitvis
vilja föra över frågor som rör de nationella sociala trygghetssystemen till
beslutsfattande inom gemenskapen. Socialförsäkringsutskottet vill därför
betona att frågor om den sociala dimensionen och en gemensam strategi för
att modernisera social trygghet handlar om ett samarbete mellan de enskilda
medlemsstaterna. Regeringen bör i olika sammanhang och forum inom EU
markera denna inställning, något som utskottet i samband med information
om EU-frågor även framfört till Socialdepartementet.
Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande 1999/2000:NU3y att i skrivelsen
återfinns under flera avsnitt frågor inom näringsutskottets beredningsområ-
de: metoder att minska tekniska handelshinder, turism, näringspolitik, ener-
gipolitik, EU:s regional- och strukturpolitik och inre marknadens utveckling.
Det som sägs i skrivelsen under några av dessa avsnitt har varit föremål för
en mer omfattande bevakning från näringsutskottets sida. Det har skett inom
ramen för fyra arbetsgrupper för fördjupad bevakning av EU-frågorna, vilka
näringsutskottet tillsatte hösten 1999 med fem till sex ledamöter från riks-
dagspartierna samt en sekreterare från utskottskansliet. Fyra bevakningsom-
råden har prioriterats: regionalpolitik, energi, industri och inre marknaden.
Näringsutskottet har dock inte funnit anledning att i sitt yttrande, som en
följd av utskottets mer fördjupade bevakning, redovisa några ställningsta-
ganden i dessa delar med utgångspunkt i regeringens skrivelse.
De sakfrågor som näringsutskottet valt att uppmärksamma i yttrandet är
därmed uteslutande föranledda av de aktuella motionsyrkandena. Dessa
omfattar frågor om den inre marknadens utveckling, EU:s handelshinder,
utvecklingen av förnybara energikällor samt struktur- och regionalstöd.
När det gäller arbetsrätt och jämställdhetsfrågor konstaterar arbetsmarknads-
utskottet att det i skrivelsen lämnas en redogörelse för olika ärenden som
behandlats inom unionen rörande fri rörlighet för personer samt arbetsmark-
nadsfrågor och sociala frågor. Bland annat redovisas olika direktiv och för-
slag till direktiv rörande arbetsmiljö och arbetslivsfrågor samt arbetsrätt. De
ges också en beskrivning av frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män
samt lämnas en kort redogörelse från det informella ministermötet i Berlin
samt ministerrådskonferenserna i Helsingfors och Stockholm.
Arbetsmarknadsutskottet noterar att några motioner inte har väckts i denna
del i ärendet och framhåller följande:
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att Sverige på ett ak-
tivt sätt arbetar för att det inom unionen skall tas fram gemensamma regler
bl.a. på arbetsmiljöområdet. Förutom att en sådan reglering verkar för att ge
skydd åt enskilda individer och förhindrar att de slås ut från arbetsmarknaden
har den stor betydelse för att den inre marknaden skall kunna fördjupas och
fungera på ett tillfredsställande sätt. Brister i arbetsmiljö m.m. får inte bli
medel som används för att uppnå konkurrensfördelar. Med hänsyn till de
demografiska förändringar av befolkningen som kommer att leda till att en
allt mindre del av befolkningen tillhör arbetskraften blir det dessutom allt
viktigare att inte arbetsmiljön är sådan att den leder till att individer tving
bort från arbetslivet i förtid.
På jämställdhetsområdet ser utskottet mycket positivt på att jämställdhets-
frågorna, i och med ikraftträdandet av Amsterdamfördraget, har fått en vä-
sentligt starkare ställning inom unionen. Detta har Sverige arbetat aktivt för
under en lång tid. Enligt fördraget är jämställdhet mellan kvinnor och män
numera ett av de grundläggande målen för unionens verksamhet. Det är
också positivt att s.k. mainstreaming skall tillämpas i all verksamhet som
unionen bedriver. Utskottet välkomnar också att positiv särbehandling ut-
tryckligen har blivit tillåten i EG-rätten som ett medel för att uppnå jäm-
ställdhet på arbetsmarknaden.
Utskottet har nyligen i ett betänkande behandlat en rad frågor rörande jäm-
ställdhet (bet. 1999/2000:AU6, skr. 1999/2000:24). I betänkandet, som be-
handlar utvecklingen i Sverige inom jämställdhetsområdet under de senaste
tre åren, konstateras att Sverige är ett av de länder - om inte det land - som
har kommit längst på jämställdhetsområdet inom Europeiska unionen. Ut-
skottet konstaterar trots detta att det finns mycket kvar att göra för att jäm-
ställdhet skall bli verklighet. Kvinnornas ställning måste stärkas på alla om-
råden. Inom arbetslivet rör frågorna främst diskriminering vid anställning,
befordran, lön m.m. Utskottet vill därför framhålla vikten av att dessa frågor
inte drivs aktivt endast i svensk inrikespolitik utan även på unionsnivå.
? I juli 1998 tillkallade regeringen Hans Stark, dåvarande ordförande vid
Arbetsdomstolen, som särskild utredare för att göra en översyn av vissa
delar av jämställdhetslagen. Uppdraget var i första hand att göra en
översyn av om jämställdhetslagen stod i överensstämmelse med EG-
rätten. I september 1999 presenterade Hans Stark sitt betänkande - En
översyn av jämställdhetslagen (SOU 1999:91) - där han bl.a. föreslog
följande.
?
? För att nå överensstämmelse med EG-rätten bör jämställdhetslagens
förbud mot diskriminering vid anställning även omfatta situationer då
arbetsgivaren inte fattar något anställningsbeslut.
?
? Bevisreglerna i jämställdhetslagens 16, 19 och 20 §§ bör ändras på så
sätt att presumtionsreglerna vid anställning, befordran, utbildning, ar-
betsledning, uppsägning, omplacering, permittering och avskedande
formuleras som en enhetlig bevisbörderegel i överensstämmelse med
EG:s bevisbördedirektiv.
?
? Regeln om att ideellt skadestånd skall delas mellan dem som har diskri-
minerats bör ändras så att var och en av de diskriminerade erhåller ett
skadestånd som bestäms med hänsyn till den kränkning den personen
har blivit utsatt för. Det föreslås inga ändringar avseende det ekonomis-
ka skadeståndet.
?
Regeringen har aviserat ett förslag under maj månad till riksdagen.
Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande 1999/2000:SkU8y att utskottet tidi-
gare under år 2000 besökte bl.a. EU-kommissionen och EU-parlamentet i
samband med en studieresa till EU-institutionerna i Bryssel. Under besöket
på EU-kommissionen arrangerades möten med bl.a. kommissionären för
frågor angående inre marknad, skatter och tullar Frits Bolkestein samt tjäns-
temän från generaldirektoratet för skatter och tullar. Bland annat diskutera-
des aktuella frågor på skatte- och tullområdet och främst det s.k. skattepake-
tet, mervärdesskattefrågor, frågan om ett energibeskattningsdirektiv, åt-
gärdsprogrammet Tull 2000 (numera Tull 2002) samt de svenska övergångs-
reglerna avseende alkohol och tobak. Den sistnämnda frågan togs senare upp
igen under ett nytt möte mellan skatteutskottet, socialutskottet och kommis-
sionären Bolkestein då denne i början av mars besökte Sverige.
Skatteutskottet tar i yttrandet vidare upp de frågor som tagits upp särskilt i
några av de motioner som väckts med anledning av regeringens skrivelse.
Skatteutskottets ställningstaganden därvidlag redovisas under respektive
sakavsnitt i detta betänkanden. Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande att
övrigt föranleder skrivelsen inga ytterligare kommentarer från utskottets sida.
EU-nämnden framhåller i sitt yttrande 1999/2000:EUN1y följande när det
gäller del 2 i skrivelsen Det ekonomiska och sociala samarbetsområdet:
Beskrivningen i detta avsnitt ger en mycket heltäckande bild av allt det ar-
bete som pågått under året inom EU:s s.k. första pelare. Beskrivningen om-
fattar såväl frågor där arbete fortfarande pågår, som frågor som på ett eller
annat sätt fått sin lösning under året. I årets skrivelse redovisas ofta också
vilket sätt riksdagen har informerats om frågorna och i förekommande fall
hur beslutade direktiv har genomförts i Sverige. Därmed blir skrivelsen en
värdefull informationskälla som ger riksdagen en möjlighet att kontrollera
regeringens arbete med EU-frågorna.
Utrikesutskottet har inget att anföra utöver vad socialförsäkringsutskottet,
näringsutskottet, arbetsmarknadsutskottet, skatteutskottet och EU-nämnden
har framfört i sina yttranden.
Den inre marknaden
I motion U503 (m) (yrkande 4) framhålls att inre marknaden utgör det euro-
peiska samarbetets kärna. Motionärerna menar dock att mycket återstår för
att fullborda den inre marknaden. I motionen begärs ett riksdagens tillkänna-
givande om att Sverige inom EU bör verka för en regelrevision.
I samma motion framhålls att EU bör verka för en union för företagande
och arbete (yrkande 6).
I motion U512 (c) yrkande 12 anförs att principen om ömsesidigt godkän-
nande inom den inre marknaden inte får snedvrida konkurrensen och pressa
ambitiösa medlemsländer att sänka sina skyddsnivåer.
I motion U513 (mp) yrkandena 7 och 8 framhåller motionärerna att EU:s
detaljreglering av varor måste motverkas samtidigt som den inre marknadens
mål om fri rörlighet för varor och ohämmad ekonomisk tillväxt ersätts med
sociala och miljömässiga mål.
I motion N254 (m) är motionärerna kritiska till bestämmelsen i den tyska
skattelagen som föreskriver att preliminärskatt skall erläggas vid gränsöver-
skridande verksamhet. Den svenska regeringen bör, anför motionärerna, med
kraft driva frågan om att ta bort olika typer av handelshinder inom EU.
Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande 1999/2000:NU3y inledningsvis att
den inre marknadens områden utgör fundamenten i EU-samarbetet. Närings-
utskottet understryker att det därför är positivt att en ny strategi har initie
med föresatsen att öka marknadsintegrationen och effektiviteten i medlems-
länderna. En väl fungerande marknad leder till ökad konkurrens, ökat utbud
och lägre priser för konsumenterna. Följden blir ekonomisk tillväxt och
social utveckling.
Näringsutskottet anför vidare i yttrandet:
I likhet med vad regeringen anför i skrivelsen anser näringsutskottet att Sve-
rige bör ge ett starkt stöd åt det fortsatta arbetet med att modernisera och
effektivisera tillämpningen av konkurrensreglerna. Näringsutskottet vill
framhålla att det är ytterst viktigt med klara och entydiga regler på detta
område för att säkerställa att nödvändiga förutsättningar skapas som gynnar
såväl företagsutvecklingen som EU:s konsumenter. Utskottet förutsätter
vidare att konkurrenslagstiftningen kommer att bli föremål för en uppföljning
inom Regeringskansliet med hänsyn till EG-kommissionens nej till den
planerade fusionen mellan Volvo och Scania.
Näringsutskottet finner det lovvärt med det arbete som hittills har genom-
förts inom ramen för det s.k. SLIM-projektet, dvs. EG:s regelförenklingsini-
tiativ. Det är också utmärkt att en särskild SLIM-kommitté kommer att in-
rättas för en kontinuerlig översyn av lagstiftningen. På så vis kan projektet
bidra till större öppenhet och kontinuitet i arbetet. Näringsutskottet anser at
det även framgent är av stor betydelse att regelförenklingen inom EU ägnas
stor uppmärksamhet.
Att inrätta ett nytt gemenskapsorgan i form av en regelrevision - vilket be-
gärs i motion 1999/2000:U503 (m) - riskerar enligt näringsutskottets mening
att leda till ytterligare byråkratisering av Europasamarbetet och till en orga-
nisatorisk överlappning både i förhållande till EG-kommissionens eget arbete
och till Revisionsrättens ansvarsområde. I stället bör det nuvarande arbetet
med fördjupade ansträngningar att förenkla regelverket inom ramen för EU:s
nuvarande organisation energiskt fullföljas.
Beträffande de här aktuella yrkandena i motionerna 1999/2000:U512 (c)
och 1999/2000:U513 (mp) vill näringsutskottet framföra följande. Genom
Amsterdamfördraget betonas, som tidigare nämnts, att miljöhänsyn skall
integreras i alla gemenskapens politikområden för att en hållbar utveckling
skall uppnås. Att begreppet hållbar utveckling införs som en princip i EG-
fördraget innebär förbättrade möjligheter att skydda miljön i gemenskapen
samtidigt som den inre marknadens funktion bibehålls. Näringsutskottet
anser att det är utomordentligt viktigt att försöka uppnå en balans mellan de
olika intresseområden som finns för att därmed kunna utveckla och effektivi-
sera den inre marknaden till gagn för Europas befolkning och kommande
generationer. Ur svensk synpunkt är det därför glädjande att EU avser att
verka för en intensifiering av arbetet med att integrera såväl miljöfrågorna
som de sociala frågorna i utformningen och genomförandet av gemenskapens
politik och verksamhet.
Beträffande motion 1999/2000:N254 (m) konstaterar utskottet att före-
skriften i den tyska skattelagen numera upphävts.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrks de i detta avsnitt behandlade
motionsyrkandena.
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande 1999/2000:AU2y följande med
anledning av motion U503 yrkande 6:
För att tillväxten skall kunna fortsätta att öka krävs förutom insatser för
sysselsättningen i form av satsningar för höjd kunskap och kompetens hos
arbetskraften att åtgärder vidtas parallellt för att öka effektiviteten inom
varu-, tjänste- och kapitalmarknaderna. En fördjupning av den inre markna-
den som innebär bättre rörlighet för varor och tjänster, liksom för arbetskraft
har en stor betydelse för alla företags tillväxtmöjligheter och därmed också
för sysselsättningen. Genom bättre tillgång på riskkapital ges framför allt
mindre och medelstora företag bättre möjligheter att växa. En mer effektiv
inre marknad innebär samtidigt att konkurrensen mellan olika företag ökar.
Ökad konkurrens leder till bättre effektivitet och lägre priser, vilket i sin t
håller ner inflationen.
Arbetsmarknadsutskottet förordar att motion U503 yrkande 6 avstyrks.
Utrikesutskottet delar närings- och arbetsmarknadsutskottens bedömningar
och avstyrker motionerna U503 (m) yrkandena 4 och 6, U512 (c) yrkande
12, U513 (mp) yrkandena 7 och 8 samt N254 (m).
Regionalpolitik
I motion U503 (m) yrkande 3 anförs att struktur- och regionalstöd bör be-
traktas som övergångslösningar och inte som permanenta subsidier och att en
fortsatt reformering av EU:s riktlinjer för struktur- och regionalpolitik är
behövlig.
Näringsutskottet konstaterar i sitt yttrande 1999/2000:NU3y att EU:s
strukturstöd, via strukturfonderna, beslutas för vissa perioder. Den förra
perioden varade i sex år, åren 1994-1999, och den innevarande perioden
varar i sju år, åren 2000-2006. Näringsutskottet konstaterar att i samband
med en ny period görs en bedömning av vilka regioner som är i behov av
stöd. Inför den nya perioden förändrades statusen för bl.a. Dublin- och Lis-
sabonregionerna. Dessutom minskade den befolkning inom hela unionen
som omfattas av regioner där det kan lämnas strukturstöd.
Vidare konstaterar näringsutskottet att formerna för hur stödet skall lämnas
nyligen har lagts fast. En eventuell ny metod för att lämna stöd till vissa
regioner kan aktualiseras först inför nästa period. Enligt näringsutskottets
mening finns det därför inte nu anledning att aktualisera denna fråga. Nä-
ringsutskottet avstyrker därmed motionen i berörd del.
Utrikesutskottet har ingen annan uppfattning och avstyrker därmed motion
U503 (m) yrkande 3.
Sysselsättningspolitik
I partimotion U505 (fp) yrkande 13 konstateras att i november 1997 presen-
terade kommissionen rekommendationer för en politik mot arbetslösheten.
Motionärerna framhåller att dessa förslag om sänkt moms på arbete inom
tjänstesektorn, sänkt arbetsgivaravgift, enklare regler för småföretag och
reformerade strukturer på arbetsmarknaden kan ge positiva sysselsättningsef-
fekter.
I motion U12 (m) med anledning av regeringens skrivelse riktas uppmärk-
samheten mot sysselsättningspolitiken. I yrkande 2 (delvis) i motionen fram-
håller motionärerna att Sverige måste påskynda förändringar i de sociala
bidragssystemen. I motionen yrkas att regeringen skall återkomma till riks-
dagen med förslag till en ny och effektivare politik på sysselsättningsområ-
det.
Arbetsmarknadsutskottet har behandlat motionerna U505 (fp) yrkande 13 och
U12 (m) yrkande 2 (delvis) i sitt betänkande 1999/2000:AU2y och framhåller
därvid följande:
Den låga sysselsättningen och den höga arbetslösheten är, som utskottet vid
flera tidigare tillfällen har konstaterat, ett av de största problemen både för
Sverige och för övriga medlemsstater i EU. Sverige har också alltsedan
medlemskapet i EU arbetat för att kampen mot arbetslösheten borde ges en
lika stor tyngd i det europeiska samarbetet som t.ex. ambitionerna på det
monetära området. Utskottet ser därför med tillfredsställelse att det genom
ikraftträdandet av Amsterdamfördraget har tagits ett stort och betydelsefullt
steg mot detta mål i och med att kampen mot arbetslösheten har fått större
vikt i unionsarbetet. Härigenom har det skapats bättre förutsättningar för att
medlemsstaterna gemensamt skall kunna bekämpa arbetslösheten.
Det nya samarbetet kring sysselsättningspolitiken har sin grund i erfaren-
heterna från det övervaknings- och rapporteringsförfarande som tidigare
använts vid övervakningen av den ekonomiska politiken och bygger på ge-
mensamma riktlinjer för sysselsättningen som antas av rådet, nationella
handlingsplaner som respektive land upprättar för kommande år, en årlig
gemensam rapport från kommissionen och rådet samt en möjlighet för rådet
att avge rekommendationer till enskilda medlemsstater. Härutöver sker också
ett utbyte av goda erfarenheter mellan medlemsstaterna.
Utskottet ser, liksom regeringen, positivt på de effekter för sysselsättning-
en och tillväxten som det utökade samarbetet kring sysselsättningspolitiken
kan komma att få, men vill samtidigt understryka att sysselsättningspolitiken,
trots det fördjupade samarbetet kring sysselsättningsfrågorna på unionsnivå,
alltjämt i första hand är en angelägenhet på nationell nivå.
I och med Amsterdamfördraget skall medlemsstaterna utforma sin syssel-
sättningspolitik så att den stämmer överens med de allmänna riktlinjerna för
medlemsstatens och gemenskapens ekonomiska politik. Utgångspunkten för
sysselsättningspolitiken är därför, liksom för den övriga ekonomiska politi-
ken, att de offentliga finanserna är sunda och att det går att hålla priserna p
en stabil nivå. För att tillväxt och sysselsättning skall kunna ligga på en hög
nivå krävs därutöver en makroekonomisk stabilitet. Den makroekonomiska
politiken måste därför vägas mot och kombineras med åtgärder för att få
arbetsmarknaden att fungera bättre, göra varu- och tjänstemarknaderna mer
effektiva samt göra kapitalmarknaden både effektivare och mer tillgänglig
för de företag som behöver riskkapital. För att få en mer anställbar arbets-
kraft måste särskild vikt läggas vid insatser för bättre utbildning och högre
kompetens hos arbetstagarna.
År 1996 slog regeringen som ett mål fast att den öppna arbetslösheten i
Sverige år 2000 skulle uppgå till högst 4 %. Regeringens bedömning, som
utskottet ansluter sig till, är att målet nu ligger inom räckhåll. År 1998
kompletterades arbetslöshetsmålet med ytterligare ett mål, nämligen att år
2004 skall 80 % av befolkningen mellan 20 och 64 år vara reguljärt syssel-
satt. Härefter är målsättningen "full sysselsättning".
Ökad sysselsättning leder också till ökad social trygghet. Grunden för den
svenska arbetsmarknadspolitiken, och hela välfärdspolitiken, har därför
under lång tid varit den s.k. arbetslinjen. Arbetslinjen innebär att aktiva åt-
gärder för att få tillbaka individen i arbete skall prioriteras inom alla polit
områden framför passiva kontantstöd. Till exempel har inom socialförsäk-
ringsområdet arbetslösa bidragstagare stått till arbetsmarknadens förfogande,
och i sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna har rehabilitering betonats. Att
individen får arbete innebär, förutom minskat bidragsberoende och minskade
utgifter för staten, att denne får tillgång till resurser som ger bättre möjlig
ter att kontrollera och styra sitt eget liv. En väl fungerande arbetsmarknad
som samverkar med en verkningsfull arbetsmarknadspolitik är dessutom
grundläggande förutsättningar för en framgångsrik välfärdspolitik. Under
senare år har arbetslinjen utvecklats till en arbets- och kompetenslinje, som
innebär att om en arbetslös inte kan få arbete skall denne erbjudas en lämplig
utbildning eller en praktikplats, som kan leda till anställning om det är lämp-
ligt eller ekonomiskt möjligt, framför ett passivt utbetalande av kontantstöd.
Att upprätthålla arbetslinjen är också viktigt för att motverka att arbetslös-
hetsersättningen används som en del i förtida pensionering av arbetskraften.
Inom EU har arbetslinjen och ett mål om full sysselsättning inte tidigare
omfattats av alla medlemsstater. Utskottet ser därför mycket positivt på att
samtliga medlemsstater vid rådsmötet i Lissabon den 23-24 mars 2000 enats
om en strategi för att återskapa förutsättningarna för full sysselsättning och
för en stärkt social sammanhållning.
Vid det nyss nämnda mötet formulerade medlemsstaterna också ett nytt
strategiskt mål för unionen under det kommande decenniet; att unionen skall
bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiskt kunskapsbaserade eko-
nomi med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre ar-
betstillfällen och en högre grad av social sammanhållning. För att uppnå den
angivna målsättningen presenterade rådet samtidigt en strategi som har till
syfte att:
- förbereda övergången till en ekonomi och ett samhälle som baserar sig på
kunskaper genom en politik som gynnar informationssamhället och forsk-
ning och utveckling, genom att driva på den strukturella reformen för kon-
kurrenskraft och innovation samt genom att fullborda den inre marknaden,
- modernisera och stärka den europeiska sociala modellen, genom att inve-
stera i människor och bekämpa social utslagning samt
- vidmakthålla de sunda ekonomiska utsikterna och den gynnsamma till-
växtprognosen genom att genomföra lämpliga makroekonomiska åtgärder.
Det av rådet angivna målet liksom tillvägagångssättet för att uppnå det står
väl i överensstämmelse med den strategi som Sverige presenterade i den
handlingsplan för sysselsättning som överlämnades till kommissionen och
rådet under 1999, där det framhölls att den sysselsättningspolitik som leder
till de bästa resultaten är den som stimulerar tillväxt och sysselsättning samt
motverkar arbetslöshet. Utskottet ansluter sig vidare till vad regeringen i
handlingsplanen anför om att det är nödvändigt att ta till vara de betydande
resurser som kan mobiliseras i ett samhälle där ingen ställs utanför arbetsli-
vet. Därvid bör särskilt fästas vikt vid att främja jämställdhet mellan kvinnor
och män inom hela arbetslivet. För att möjliggöra en god ekonomisk tillväxt
och en ökad sysselsättning krävs därför att man fullt ut tar till vara de möj-
ligheter som ett utnyttjande av både mäns och kvinnors resurser i arbetsliv,
familjeliv och samhälle innebär.
Under senare tid har sysselsättningen, som en följd av den mycket goda
tillväxten i svensk ekonomi, ökat i Sverige. Utskottet ser detta som mycket
positivt. De delar av ekonomin som har stått för en stor del av denna tillväxt
är de som är relaterade till den nya informationstekniken. Trots att både
antalet arbetslösa och efterfrågan på arbetskraft alltjämt är stor inom flera
branscher, har det börjat att uppstå problem med att hitta arbetssökande som
har den kompetens som krävs för de lediga arbetena. Till exempel framgår av
den s.k. småföretagarbarometern, som nyligen presenterades av Företagarnas
riksorganisation, att det för närvarande är en mycket god utveckling för
småföretagen, men att en stor del av dem ser risker med att brist på kompe-
tent arbetskraft kan komma att minska ökningen både av tillväxt och syssel-
sättning. Att förhindra att brist på kompetent arbetskraft uppstår som begrän-
sar, eller i värsta fall helt förhindrar, möjligheterna till tillväxt är därför
de viktigaste uppgifterna för arbetsmarknadspolitiken. Detta uppnås bäst
genom att utbildnings- och kompetensnivån kan höjas hos arbetskraften samt
genom en bättre matchning av arbetssökande till de olika arbetena. För att
matchningen skall bli effektiv måste arbetskraften göras mer rörlig såväl
yrkesmässigt som geografiskt.
Utskottet anser därför att det är positivt att regeringen nyligen har presen-
terat ett förslag till förnyad arbetsmarknadspolitik - proposition 1999/2000:
98 Förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och tillväxt - där det är en
uttalad ambition att öka sysselsättningen. Propositionen kommer inom kort
att behandlas av utskottet.
Inte bara arbetslösa får del av de insatser som görs för att höja kompeten-
sen hos arbetskraften. Även de som redan har anställning kommer under
perioden 2000-2002 att inom ramen för Europeiska socialfondens mål 1 och
mål 3 kunna ta del av en satsning på kompetensutveckling av redan anställda.
Syftet med satsningen är att uppnå en allmänt högre kunskapsnivå i arbets-
kraften, vilket bl.a. kan verka förebyggande av förtida pensionering, att öka
individens valfrihet samt att underlätta omställningar genom en högre yr-
kesmässig rörlighet.
Vid sidan av de åtgärder som är direkt relaterade till arbetsmarknadspoliti-
ken vill utskottet framhålla vikten av det som sker inom skol- och utbild-
ningsväsendet och som bidrar till att göra det livslånga lärandet till en reali
tisk målsättning. Ett mycket positivt exempel härpå är försöket med det s.k.
Kunskapslyftet som sedan det infördes år 1997 har varit mycket framgångs-
rikt. Utredningen Kunskapslyftskommittén har också mot bakgrund därav i
sitt slutbetänkande, Kunskapsbygget 2000 det livslånga lärandet (SOU
2000:28), föreslagit att Kunskapslyftet skall permanentas. I 2000 års ekono-
miska vårproposition har regeringen föreslagit en förlängning av Kunskaps-
lyftet till år 2003.
Som anförts ovan spelar den nya informationstekniken en allt större roll
för tillväxten och utvecklingen av samhället. En av de viktigaste uppgifterna
blir därför att kunna ta till vara den potential som den nya tekniken ger.
Förutom ökad utbildning och kompetens inom området krävs därför att det
även finns en väl utbyggd infrastruktur som gör tekniken tillgänglig för så
många som möjligt. Behovet är tudelat. För det första krävs en god in-
frastruktur för att det skall bli möjligt att driva företag på så många orter s
möjligt i landet. För det andra kommer alltfler tjänster som företagen produ-
cerar att tillhandahållas med hjälp av informationsteknik. En väl utbyggd
infrastruktur är därför nödvändig för att kunderna skall kunna ta del av dessa
produkter. Det är därför bra att regeringen tagit initiativet till en snabb ut-
veckling inom området genom de förslag som presenteras i proposition
1999/2000:86, Ett informationssamhälle för alla.
- - -
Moderaterna och Folkpartiet anför i var sin motion bl.a. att Sverige, som en
följd av de uttalanden som görs i de sysselsättningsriktlinjer som rådet utfär-
dat och som regeringen i den svenska handlingsplanen för sysselsättning har
ställt sig bakom, borde driva en mer aktiv politik för en sänkning av skatten
på arbete för att därigenom skapa fler arbetstillfällen.
Utskottet noterar till att börja med att regeringen själv har betonat att skat-
tepolitiken bör spela en aktiv roll i arbetet för en högre sysselsättning och
tillväxt. Utskottet behandlade ett liknande yrkande i sitt yttrande över rege-
ringens skrivelse rörande verksamheten i EU 1998 (1998/99:AU1y, skr.
1998/99:60). I nämnda yttrande redovisade utskottet bl.a. en rad åtgärder
som hade vidtagits för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten.
Utskottet vill därutöver framhålla att en lika viktig fråga som skatterna är at
se över de olika bidrags- och avgiftssystemen. Vid bedömningen av vilka
åtgärder som bör vidtas för att öka utbytet av arbete för arbetstagare med de
lägsta lönerna är det inte enbart skatterna som spelar roll utan samma och
ibland bättre effekter kan uppnås genom förändringar i bidrags- och avgifts-
systemen som innebär olika tröskel- och/eller marginaleffekter. Ett exempel
på en sådan åtgärd är det förslag om införande av maxtaxa inom förskole-
verksamhet och barnomsorg som regeringen har aviserat under maj månad.
Frågor rörande Sveriges förhållningssätt till unionens sysselsättningsrikt-
linjer och rådets rekommendationer liksom frågor kring företagande be-
handlades också av utskottet i 1999 års budgetbetänkande (1999/2000:AU1).
Där konstaterade utskottet att regeringens sysselsättningspolitik låg väl i lin
med EG-kommissionens förslag om sysselsättningsriktlinjer för 2000 samt
att ett flertal åtgärder, däribland skattesänkningar, hade vidtagits för att fö
bättra villkoren för företagande.
Mot bakgrund av det anförda förordar utskottet sammanfattningsvis att
motionerna 1999/2000:U12 yrkande 2 ... och 1999/2000:U505 yrkande 13
bör avstyrkas.
Utrikesutskottet delar arbetsmarknadsutskottets bedömningar och avstyrker
motionerna U12 (m) yrkande 2 (delvis) och U505 (fp) yrkande 13.
Samarbetet inom miljöområdet
I motion U515 (mp) yrkande 2 anförs att Sverige bör verka för inrättandet av
en miljökommitté som enligt fastlagda principer för miljöpolitiken granskar
förslag till beslut. Vidare anser Miljöpartiet att EEA, European Environment
Agency, som i dag samlar in och sammanställer information om miljötill-
ståndet i unionen, skall ges ökade resurser och befogenheter (yrkande 3). I
yrkande 4 i samma motion anförs att Sverige bör verka för att ett beslut inom
EU skall föregås av en grundlig kontroll gentemot en checklista med gällan-
de miljöprinciper. Miljöpartiet vill vidare att unionens fördragstexter skall
kompletteras med en rad miljöprinciper i syfte att stärka miljöns konstitutio-
nella ställning inom EU. En sådan viktig miljöprincip som ännu inte finns
med i gällande fördrag är substitutionsprincipen (yrkande 10). I motion U14
(mp) yrkande 2 med anledning av regeringens skrivelse begär Miljöpartiet ett
riksdagens tillkännagivande om att regeringen skall redogöra för den rådande
utvecklingen på miljöområdet baserat på ett antal miljöindikatorer.
Utskottet vill i denna del inledningsvis framhålla att hållbar utveckling och
miljöområdet utgör de områden inom gemenskapssamarbetet som under
senare år har präglats av en hög ambitionsnivå. EG:s miljöpolitik skall bidra
till att bevara, skydda och förbättra miljön, skydda människors hälsa, utnyttja
resurserna varsamt och rationellt samt främja åtgärder på internationell nivå.
Utskottet konstaterar vidare att Amsterdamfördraget trädde i kraft den 1 maj
1999 och innebär enligt utskottets mening en viktig utveckling av de grund-
läggande principerna för skyddet av miljön. Hållbar utveckling slås fast som
ett övergripande mål för alla politikområden i EG. Vid Europeiska rådets
möte i Helsingfors i december avrapporterade sålunda sex ministerråd -
transport, energi, jordbruk, industri, inre marknaden och bistånd - om åtgär-
der för integration av miljöhänsyn i sina respektive områden. Nya sektorer i
detta arbete är allmänna rådet, fiske och Ekofinrådet. I Helsingfors slog
Europeiska rådet även fast att en övergripande EU-strategi för hållbar ut-
veckling bör tas fram till toppmötet i Göteborg i juni 2001.
Utskottet anser att den gemensamma miljöpolitiken stegvis skärptes under
år 1999. Arbetet med den på svenskt initiativ tillkomna försurningsstrategin
fortsatte genom bl.a. förhandlingar om ett s.k. takdirektiv innebärande högsta
tillåtna nivåer för svaveldioxid, kväveoxid och ammoniak. EU:s klimatgrupp
följde det arbetsprogram som bestämdes vid klimatkonventionens möte i
Buenos Aires 1998. På initiativ av flera medlemsländer, däribland Sverige,
påbörjade kommissionen ett arbete med att införa en övergripande
kemikaliestrategi. Vid Europeiska rådets möte i Helsingfors i december
beslutades att kommissionen skall lägga fram ett förslag till ett nytt miljö-
handlingsprogram under år 2000. I slutsatserna vid Helsingforsmötet uppma-
nar stats- och regeringscheferna rådet att slutföra arbetet med indikatorer och
tidsplanering. Det framfördes önskemål bl.a. av Sverige att det i syfte att
övervaka framstegen i miljöarbetet bör utvecklas indikatorer för miljötill-
ståndet, sektorsintegration och hållbar utveckling. Utskottet konstaterar att
Sverige har varit pådrivande för att få dessa slutsatser antagna.
Utskottet vill även framhålla att det utkast till program för det svenska ord-
förandeskapet som presenterades för riksdagen i februari år 2000 innebär att
den svenska ordförandeskapsperioden kommer att präglas av en hög ambi-
tionsnivå vad gäller hållbar utveckling och arbetet för en bättre miljö. I ut-
kastet framhålls bl.a. följande:
EU-samarbetet innebär ett betydande mervärde när det gäller att värna miljön
och främja en hållbar utveckling. Samarbetet prioriteras högt av det svenska
ordförandeskapet, som kommer att driva utvecklandet av en strategi för en
hållbar utveckling där de miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekterna
balanseras mot varandra. Vid Europeiska rådets möte i Göteborg skall rikt-
linjerna för en sådan strategi diskuteras med utgångspunkt i ett av kommis-
sionen presenterat förslag. Sverige kommer också att fortsätta arbetet med att
integrera miljöhänsyn i EU:s olika politikområden i enlighet med kommis-
sionens rapport "From Cardiff to Helsinki and beyond" och slutsatserna från
Europeiska rådets möte i Helsingfors. Andra angelägna frågor är arbetet med
att förverkliga en ny kemikaliestrategi och en integrerad, miljöanpassad,
produktpolitik samt att föra arbetet framåt med ett nytt, 6:e, miljöhandlings-
program med utgångspunkt i det förslag som kommissionen skall förbereda
till slutet av år 2000.
EU är en viktig partner i det internationella miljösamarbetet. Det svenska
ordförandeskapet kommer bl.a. att följa upp besluten vid klimatkonventio-
nens sjätte partskonferens inklusive den samordning som krävs för att upp-
fylla EU-gemensamma åtgärder för ratifikationsprocessen.
Vidare vill utskottet framhålla att det beträffande miljökonsekvensbeskriv-
ningar pågår ett arbete inom gemenskapen som syftar till att utöka kraven på
dessa. Det i dag gällande direktivet gäller konkreta projekt men ett arbete
pågår som skall leda fram till att miljökonsekvensbekrivningar även skall
utarbetas i samband med att övergripande planer och strategier utarbetas.
Vad beträffar produktvalsprincipen kan utskottet konstatera att försiktig-
hetsprincipen inom EG delvis verkar i samma riktning. Utskottet kan även
konstatera att reformarbete pågår inom EG i samma riktning som produkt-
valsprincipen anger, bl.a. när det gäller utarbetandet av en kemikaliestrategi.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna U515 (mp) yrkan-
dena 2-4 och 10 och U14 (mp) yrkande 2 är besvarade.
I motion U14 (mp) yrkande 8 begärs en redogörelse för den svenska strategin
inom EU för frågor gällande genmanipulerade organismer (GMO s).
Motionärerna är kritiska mot att det i Årsboken om EU 1999 inte nämns att
miljörådet 1999 införde ett moratorium för utsättning av genetiskt modifiera-
de produkter.
Enligt vad utskottet kunnat utröna har ministerrådet ej beslutat om något
sådant moratorium. Det finns heller inte såvitt utskottet kan bedöma någon
legal möjlighet att införa ett moratorium med mindre än att EG-
kommissionen lägger fram ett förslag om att nuvarande reglering (bl.a. di-
rektiv 90/220/EEG) upphör att gälla, vilket skulle innebära att GMO blir ett
oreglerat område på gemenskapsnivå.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla att Sverige har haft en
framskjuten position i arbetet med GMO både inom EU och internationellt.
Sverige har, tillsammans med Storbritannien och Danmark, varit de
pådrivande medlemsländerna i översynen av direktiv 90/220/EEG om av-
siktlig utsättning i miljön av GMO. Utskottet konstaterar att det ändrade
förslaget till direktiv innefattar en mängd förbättringar såsom bl.a. krav på
märkning av GMO, obligatorisk övervakning av marknadsgodkända GMO,
tidsbegränsade tillstånd och ökad öppenhet i beslutsprocessen.
Vidare vill utskottet betona att Sverige var ett av de tongivande länderna i
biosäkerhetsprotokollsförhandlingarna. Utskottet noterar att miljöministern
var direkt inblandad i sluförhandlingarna och delaktig i att ett protokoll
kunde antas.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U14 (mp) yrkande 8 är
besvarad.
Narkotika samt införselregler för alkohol
I motion U505 (fp) yrkande 16 framhåller motionärerna att regeringens profil
på narkotikaområdet hittills har varit oroväckande låg samt kräver ett betyd-
ligt mer intensivt arbete för att föra ut Sveriges narkotikastrategi i Europa.
Utskottet kan konstatera att bekämpning av narkotika behandlas inom alla
tre pelare inom EU-samarbetet och att Sverige aktivt deltar i Europasamar-
betet bl.a. inom den pelaröverskridande rådsarbetsgruppen Horisontella
Narkotikagruppen (HNG). Regeringen för här fram en svensk position, som
grundar sig på en balans mellan efterfrågedämpande och tillgångsminskande
åtgärder. Regeringen arbetar även aktivt för en nedtoning av s.k. skadedäm-
pande åtgärder. Enligt vad utskottet erfarit var detta arbete framgångsrikt vid
förhandlandet om EU:s nya narkotikastrategi 2000-2004. I den nya strategin
fick regeringen dessutom gehör för vissa angelägna frågor vilket resulterat i
att i strategin anges särskilt betydelsen av arbetet med ungdomar. Vidare
lyfts skolans och föräldrarnas roll fram i strategin. Enligt vad utskottet in-
hämtat fortsätter nu arbetet med en handlingsplan för genomförande av nar-
kotikastrategin.
En fråga som särskilt prioriteras är framtagandet av jämförbar statistik.
Detta arbete förs med beslutsamhet inom Europeiska centret för narkotika
och narkotikamissbruk (ECNN) i Lissabon. Regeringen deltar, förutom i
styrelsearbetet, även i en särskild arbetsgrupp som skall ta fram ett nytt ar-
betsprogram för ECNN. Arbetsprogrammet skall grunda sig på den evalue-
ring av ECNN som gjorts på initiativ av EG-kommissionen. Vidare påpekas
kontinuerligt vikten av jämförbar statistik och likartade rapporteringsgrunder
i allt Europasamarbete på narkotikaområdet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U505 (fp) yrkande 16 är
besvarad.
I motion U12 (m) yrkande 3 med anledning av regeringens skrivelse väl-
komnas den ändring av införselregler på alkohol som kommer att ske. De
ändrade införselreglerna måste följas av en anpassning av de svenska skat-
terna på dessa varor.
Även i Miljöpartiets motion U14 (mp) yrkande 11 med anledning av rege-
ringens skrivelse tas införselreglerna upp till behandling. Miljöpartiet vill
regeringen presenterar en strategi för hur Sverige skall kunna behålla sina
restriktivare införselregler för alkohol och tobak.
Skatteutskottet tar i sitt yttrande 1999/2000:SkU8y upp dessa yrkanden till
behandling och framhåller följande:
Utskottet vill inledningsvis erinra om följande. Sedan vederbörande kommis-
sionär, trots från svensk sida åberopade folkhälsoskäl, först förklarat sig
ovillig att över huvud taget lägga fram något förslag om en förlängning av
det svenska införselundantaget har Sverige, med enhälligt stöd av samtliga
EU-länder, lyckats utverka att kommissionen ändå skall föreslå rådet att
Sverige, i likhet med Danmark och Finland, får fortsätta att t.o.m. den 31
december 2003 ha regler som avviker från gällande direktiv. Det förslag
som kommissionen nu - efter överenskommelse med den svenska regeringen
- lägger fram innebär en successiv ökning av de volymer som skall få föras
in utan skatt och kommer senare att behandlas i rådet efter hörande av EU:s
parlament.
Därutöver har finansministern i ett interpellationssvar nyligen informerat
riksdagen om att regeringen avser att under övergångstiden se över skattepo-
litiken, analysera hur de nya reglerna kommer att påverka den svenska be-
skattningen på alkohol och försäljningen på Systembolaget och satsa mer på
förebyggande insatser som upplysning, utbildning och forskning kring alko-
holens effekter på folkhälsan. Vidare skall en nationell ledningsgrupp för
alkohol- och narkotikaförebyggande insatser ta fram både en långsiktig stra-
tegi och ett konkret åtgärdsprogram för de närmaste åren; avsikten är att
handlingsplanen skall redovisas i den kommande alkoholpolitiska proposi-
tionen för riksdagens ställningstagande under våren 2001. Inom EU håller
samtidigt kommissionen på att utarbeta ett förslag till en EU-strategi om
alkohol som kan komma att presenteras och diskuteras på Världshälsoorgani-
sationens ministerkonferens, som hålls i Stockholm i februari nästa år och
som förhoppningsvis också kan antas under det svenska ordförandeskapet
första halvåret 2001.
I en proposition som kommer att läggas fram inom kort kommer regering-
en att föreslå de förändringar av införselreglerna som aktualiseras genom
överenskommelsen med kommissionen. I samband med beredningen i riks-
dagen av den propositionen kommer det att finnas möjlighet att återkomma
till de frågor motionärerna tagit upp. Med det anförda avstyrker utskottet
såväl motion UU12 yrkande 3 som UU14 yrkande 11.
Även Socialutskottet tar i sitt yttrande 1999/2000:SoU5y upp dessa yrkanden
till behandling och framhåller följande:
I skrivelsen (avsnitt 12.10) redovisas att en diskussion om en gemensam EG-
strategi för att minska alkoholens skadeverkningar har initierats. Kommis-
sionen har utarbetat ett förslag till rådsrekommendation om ungdomar och
alkohol. Förslaget kommer troligtvis att föreläggas rådet under det portugi-
siska ordförandeskapet. Två svensk-finska studier som jämför alkoholkon-
sumtion, alkoholskador och alkoholpolitiska åtgärders effektivitet pågår.
Resultatet, som kommer att redovisas under år 2000, kommer att utgöra det
vetenskapliga underlaget för det fortsatta alkoholstrategiarbetet.
Den 18 november 1999 antog hälsoministerrådet ett antal slutsatser som
bygger på kommissionens rapport om tobak. I rådsslutsatserna framhålls att
en av gemenskapens mest angelägna uppgifter för att förbättra folkhälsan är
att minska tobakskonsumtionen och tobakens skadeverkningar. Vidare fram-
hålls vikten av att inrikta insatserna på åtgärder inom de prioriterade områ-
dena som framställs i kommissionens rapport, dvs. förhindra att människor
börjar röka, bistå rökare som vill sluta röka och skydda människor mot att
ofrivilligt utsättas för tobaksrök samt att åtgärderna främst skall inriktas på
ungdomar och kvinnor. Kommissionen informerade vid hälsoministermötet
den 18 november 1999 om det nyligen antagna förslaget till direktiv om
harmonisering av lagstiftning och övriga regler om tillverkning, presentation
och försäljning av tobaksprodukter.
Socialministern har som svar på en fråga den 16 februari 2000 redovisat att
regeringen arbetar på bred front med att minska tobakskonsumtionen. Tio
miljoner kronor årligen har avsatts under en treårsperiod till projekt som
syftar till att påverka inställningen till tobak hos barn och ungdomar. Folk-
hälsoinstitutet skall fördela medlen. Regeringen har också uppdragit åt Skol-
verket att genomföra en nationell granskning av skolans arbete bl.a. avseende
undervisning om tobak, alkohol och andra droger. Nationella folkhälsokom-
mittén avser att utarbeta en långsiktig nationell handlingsplan mot tobak och
skall presentera denna i sitt slutbetänkande i september år 2000.
Som svar på en fråga har socialministern den 21 mars 2000 redovisat att
arbetet med att arbeta fram en ny nationell handlingsplan för alkoholföre-
byggande insatser redan pågår under ledning av den nationella ledningsgrup-
pen för alkohol- och narkotikaförebyggande åtgärder där ministern själv är
ordförande. Den nationella handlingsplanen skall förutom en mer långsiktig
strategi även innehålla ett konkret åtgärdsprogram för de närmaste åren.
Avsikten är att redovisa handlingsplanen i den kommande alkoholpolitiska
propositionen för riksdagens ställningstagande under våren 2001, anförde
socialministern.
Finansministern har i sitt svar på några interpellationer den 28 mars 2000
redovisat att i de diskussioner som pågått mellan Sveriges regering och
kommissionen angående Sveriges införselundantag har folkhälsoaspekterna
framhållits som skäl för en förlängning av undantaget. Kommissionen har
dock inte varit villig att lägga fram några förslag om en förlängning av det
svenska införselundantaget. Vid Ekofinrådets möte den 13 mars 2000 fick
emellertid Sverige enhälligt stöd från medlemsstaterna för att rådet skulle
uppmana kommissionen att lägga fram ett förslag om att förlänga de svenska
undantagsreglerna till utgången av år 2003 givet att Sverige överlämnade en
formell begäran härom till kommissionen. Den 17 mars 2000 sändes en
formell begäran om detta till kommissionen.
Finansministern ansåg att övergångsperioden ger tid för att se över skatte-
politiken. Regeringen skall nu analysera hur de nya reglerna kommer att
påverka den svenska beskattningen på alkohol och försäljningen på System-
bolaget. Finansministern framhöll att övergångsperioden ger Sverige tid att
skärpa alkoholpolitiken genom mer förebyggande insatser som upplysning,
utbildning och mer forskning kring alkoholpolitikens effekter på folkhälsan.
Vidare hänvisade han till att ett arbete pågår inom den nationella lednings-
gruppen för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser med att ta fram en
ny nationell handlingsplan för alkoholförebyggande insatser. Den nationella
handlingsplanen skall förutom en mer långsiktig strategi även innehålla ett
konkret åtgärdsprogram för de närmaste åren. Avsikten är att redovisa hand-
lingsplanen i den kommande alkoholpolitiska propositionen för riksdagens
ställningstagande under våren 2001.
Finansministern hänvisade också till att det på EU-nivå pågår, på svenskt
initiativ, ett arbete med en alkoholstrategi på folkhälsoområdet. Kommissio-
nen kommer att utarbeta ett förslag till en EU-strategi om alkohol, som kan
komma att presenteras och diskuteras på Världshälsoorganisationens minis-
terkonferens, som hålls i Stockholm den 19-21 februari 2001 och för-
hoppningsvis också kan antas under det svenska ordförandeskapet första
halvåret 2001.
Utskottet ser mycket positivt på den breda verksamhet som i olika former
och på olika nivåer pågår både nationellt och internationellt för att minska
bruket av tobak. Information och upplysning om tobakens skadeverkningar
ingår som en mycket viktig del i samhällets åtgärder för att minska tobaks-
bruket. Utskottet ställer sig därför bakom de prioriterade områden som fram-
ställts i kommissionens rapport.
Utskottet anser det mycket angeläget att nu utnyttja den närmaste tiden till
att intensifiera de förebyggande insatserna på alkoholområdet i form av
upplysning, utbildning och mer forskning kring alkoholpolitikens effekter på
folkhälsan. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att den nationella
ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser redan
arbetar med att ta fram en nationell handlingsplan för alkoholförebyggande
insatser och att handlingsplanen kommer att innehålla såväl en långsiktig
strategi som ett konkret åtgärdsprogram för de närmaste åren.
Utskottet anser det vidare mycket angeläget att nu få med de andra EU-
länderna i arbetet för en restriktiv alkoholpolitik. Det svenska initiativet fö
att utarbeta en alkoholstrategi på folkhälsoområdet är därmed betydelsefullt.
Även på annat sätt görs insatser för att skapa underlag för det fortsatta alko-
holstrategiarbetet i Europa. Mot bakgrund av vad som nu redovisats anser
socialutskottet att motion 1999/2000:U14 (mp) yrkande 11 bör avstyrkas.
Utrikesutskottet har ingen annan uppfattning än de som redovisas av skatte-
och socialutskotten och avstryker därmed motionerna U12 (m) yrkande 3
samt U14 (mp) yrkande 11.
Ekonomiska och finansiella frågor, skattepolitik
Miljöpartiet anser i motion U513 (mp) yrkande 22 att en prioriterad fråga för
Sverige därför bör vara att ändra unionens upphandlingsregler när det gäller
närproducerade livsmedel, så att lokal upphandling kan ske utan inskränk-
ningar.
Finansutskottet behandlar detta yrkande i sitt yttrande 1999/2000:FiU3 och
framhåller följande:
Finansutskottet har nyligen behandlat och avstyrkt 20 motioner om offentlig
upphandling (bet. 1999/2000:FiU16). Betänkandet justerades i utskottet den
7 mars och kammaren beslutade enligt utskottets hemställan den 22 mars.
Utskottet anförde bland annat (s. 9 f.):
Som framgått ovan pågår ett omfattande arbete inom EU med upphand-
lingsfrågor. Bl.a. är offentlig upphandling ett område som enligt kommissio-
nens handlingsplan för den inre marknaden bör prioriteras. Kommissionen
har i ett meddelande om offentlig upphandling anfört att reglerna bör göras
enklare, mer flexibla och anpassade efter förändringarna på marknaden.
Genom Amsterdamfördraget betonas att miljöhänsyn skall integreras i alla
gemenskapens politikområden för att en hållbar utveckling skall uppnås. Ett
stort antal av de frågor som är aktuella inom EU är sådana som utskottet
anser vara viktiga, t.ex. möjligheten att ställa miljökrav. Utskottet ser med
tillfredsställelse på denna utveckling och förutsätter att Sverige driver dessa
frågor med stor kraft.
I sammanhanget vill utskottet nämna att Upphandlingskommittén i sitt
fortsatta arbete bl.a. skall följa det arbete som bedrivs i fråga om miljökrav
vid offentlig upphandling, behandla frågan om möjligheten att upphandla
lokalt (kursiv här) samt analysera möjligheterna för en upphandlande enhet
att ta in s.k. antidiskrimineringsklausuler i upphandlingsavtalet. Kommittén
skall också ta fram riktlinjer för det svenska arbetet med upphandlingsfrågor
i EU.
Utskottet ansåg inte att det arbete som redovisades i utskottets betänkande
borde föregripas. Utskottet kan konstatera att Upphandlingskommittén
kommer att behandla frågan om möjligheten att upphandla lokalt. Således
finner inte utskottet något tillkännagivande påkallat och anser att utrikesut-
skottet bör avstyrka motion U513 (mp) yrkande 22.
Utrikesutskottet delar finansutskottets bedömningar och avstyrker motion
U513 (mp) yrkande 22.
I motion U903 (v) yrkande 7 framhålls att Vänsterpartiet vill ha ett utökat
internationellt samarbete som ett alternativ till medlemskap i EMU.
Finansutskottet framhåller i sitt yttrande följande vad avser detta yrkande:
Sverige har valt att inte delta i valutaunionen från starten. Ett eventuellt
beslut om deltagande i valutaunionen måste ha ett brett folkligt stöd. Sverige
håller dörren öppen för ett senare inträde i valutaunionen. Regeringens upp-
fattning är att det inte är aktuellt att delta i det europeiska växelkurssamar-
betet ERM2. Erfarenheterna från den nuvarande politiken inriktad på prissta-
bilitet i kombination med rörlig växelkurs är goda.
Kampen mot arbetslöshet och för full sysselsättning utgör även i fortsätt-
ningen ett viktigt inslag i en aktiv svensk Europapolitik. De politiska förut-
sättningarna för ett stärkt samarbete är enligt utskottets mening goda. Rege-
ringen har i budgetpropositionen 2000 deklarerat att den avser att arbeta för
att riktlinjerna för sysselsättningspolitiken och dess övervakning ges samma
vikt som motsvarande instrument på det ekonomiska området samt att sys-
selsättningspakten som beslutades i Köln i juni blir en framgång. Mötet i
Lissabon har fört denna fråga ytterligare ett steg framåt. Man slog fast beho-
vet av att sätta full sysselsättning som ett mål.
Den nya avdelningen om sysselsättning i EG-fördraget har medfört att sys-
selsättningsfrågan har fått en förstärkt position i EU:s samarbete.
De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och de gemensam-
ma sysselsättningsriktlinjerna är viktiga instrument för ekonomisk-politisk
samordning i EU. Ett starkt europeiskt samarbete skapar bättre förutsättning-
ar för ett samlat agerande och kan därmed stödja de nationella ansträngning-
arna för ökad tillväxt och sysselsättning.
De allmänna riktlinjerna pekar på vikten av att medlemsstaterna bedriver
en sammanhållen strategi för att skapa goda förutsättningar för en hög till-
växt och sysselsättning. Strategin bygger på en sund makroekonomisk poli-
tik, åtgärder för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt samt ekonomis-
ka reformer i syfte att öka effektiviteten på varu-, tjänste- och kapitalmark-
naderna.
Finansutskottet har vid flera tillfällen understrukit behovet av sunda stats-
finanser, som är ett grundläggande inslag i stabilitetspakten, samt behandlat
den svenska budgetkonsolideringens fördelningseffekter (senast i bet.
1998/99:FiU20 och i bet. 1999/2000:FiU1). Enligt utskottets uppfattning
fanns det inte något alternativ till saneringen av de offentliga finanserna. De
var nödvändig för att återställa förtroendet för svensk ekonomi och få ned de
höga räntor som allvarligt dämpade tillväxtkraften, inte minst i de mindre
och medelstora företagen. Den var också nödvändig för att säkra den framti-
da välfärden. Enligt utskottet är det också viktigt att inse att effekten på
svensk ekonomi och de svenska hushållen av t.ex. den kraftiga finansiella
oron under 1998 hade varit betydligt större än vad den i själva verket blev
om inte budgetsaneringen varit framgångsrik. Sveriges motståndskraft mot
internationell oro har till följd av den förda ekonomiska politiken förbättrats
betydligt jämfört med situationen i början och mitten av 1990-talet.
I betänkandet 1999/2000:FiU1 behandlade utskottet också Riksbankens
roll och penningpolitikens betydelse för att upprätthålla ett stabilt penning-
värde. Utskottet konstaterade att den låga inflationen och de låga inflations-
förväntningarna skapar förutsättningar för en bra reallönetillväxt även vid
relativt låga nominella lönepåslag. Det framgår inte minst av utvecklingen
under de senaste åren då reallönetillväxten varit hög samtidigt som de nomi-
nella löneökningarna historiskt sett varit små. Under 1970- och 1980-talen
och de första åren på 1990-talet var situationen nästan den omvända. Höga
nominella löneökningar gav nära nog obefintliga reallöneökningar.
Att lönebildningen fungerar väl är avgörande ur sysselsättnings- och till-
växtsynpunkt. Den totala svenska lönekostnadsutvecklingen bör anpassas till
den allmänna produktivitetsutvecklingen och till vad som gäller i våra vikti-
gaste konkurrentländer. Alltför höga löneökningar ger dämpad tillväxt och
lägre sysselsättning. För att klara inflationsmålet tvingas Riksbanken i så fal
föra en stram penningpolitik och höja räntorna.
Med hänvisning till det anförda anser finansutskottet att utrikesutskottet
bör avstyrka motion U903 (v) yrkande 7.
Utrikesutskottet gör ingen annan bedömning och avstyrker motion U903 (v)
yrkande 7.
I motion U14 (mp) yrkande 10 med anledning av regeringens skrivelse fram-
hålls att revisionsrätten under verksamhetsåret 1999 gjort ett antal iakttagel-
ser som innebär en allvarlig kritik mot sättet att handha unionens gemen-
samma resurser. Motionärerna saknar en utförligare redogörelse i skrivelsen
för den svenska regeringens arbete med denna fråga. De menar att komman-
de skrivelser mer utförligt måste redogöra för revisionsrättens slutsatser.
I sitt yttrande anför finansutskottet följande med anledning av detta yrkan-
de:
Revisionsrätten behandlas i skrivelsens avsnitt 29.2.3 (s. 211) och 39.5
(s. 308 f.). Den praxis som har utvecklats innebär att mer utförliga redogörel-
ser för revisionsrättens iakttagelser ges i den ekonomiska vårpropositionen
(prop. 1996/97:150 s. 219 f., prop. 1997/98:150 s. 203 f., prop. 1998/99:100
s. 191 f.). Finansutskottet har behandlat revisionsrättens iakttagelser, och
regeringens bedömningar av dessa, i betänkandena med anledning av vår-
propositionen (bet. 1997/97:FiU20 s. 274 f., 1997/98:FiU20 s. 209 f.,
1998/99:FiU20 s. 185 f.). Vid behandlingen våren 1998 yttrade sig fyra
utskott till finansutskottet rörande revisionsrättens iakttagelser (utrikes-,
jordbruks-, närings- samt arbetsmarknadsutskotten). Våren 1999 yttrade sig
utrikesutskottet. Finansutskottet har framhållit att stor vikt bör läggas vid
revisionsrättens rapporter och att det är angeläget att regeringen redogör för
sin bedömning av iakttagelser rörande Sverige i rättens rapporter. Utskottet
har vidare anfört att det är angeläget för Sverige att gemenskapsmedel an-
vänds på korrekt sätt. Det finns en mängd skäl till att stödja strävandena
inom EU för ökad effektivitet, säker medelshantering, stärkt kontroll och
revision. För Sverige som stor nettobidragsgivare är det angeläget att verka
för en så ändamålsenlig och kostnadseffektiv användning av gemenskapens
medel som möjligt. Det är också av avgörande betydelse för den gemen-
samma politiken att medlen går till avsedda ändamål och inte slösas bort på
grund av dålig administration och kontroll.
Kommissionens arbete med att bekämpa bedrägerier redovisas i skrivel-
sens avsnitt 29.2.2 (s. 209 f.). I skrivelsen erinras om att beslut fattats om
inrätta en ny byrå för bekämpning av bedrägerier, OLAF. Förslaget om att
inrätta ett nytt organ bereddes i rådet under våren 1999 och kunde tack vare
gott samarbete mellan rådet, Europaparlamentet och kommissionen och med
inte minst Sverige som pådrivande part i förhandlingarna avslutas redan i
maj 1999.
Finansutskottet fann i sin behandling av ett liknande yrkande i samband
med förra årets skrivelse ingen anledning att föreslå någon ändring av den
form som etablerats för regeringens redovisning av revisionsrättens rapporter
(yttr. 1998/99:FiU3y). Finansutskottet vidhåller sin bedömning och anser
således att utrikesutskottet bör avstyrka motion U14 (mp) yrkande 10.
Utrikesutskottet har ingen annan uppfattning och avstyrker motion U14 (mp)
yrkande 10.
I U12 (m) yrkande 1 med anledning av regeringens skrivelse menar motionä-
rerna att de skattesänkningar som regeringen har föreslagit är långt ifrån
tillräckliga. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett samlat
förslag till skattesänkningar menar motionärerna.
I yrkande 2 (delvis) i samma motion framhåller motionärerna att de skatte-
sänkningar som regeringen beslutat är långt ifrån tillräckliga.
Skatteutskottet behandlar i sitt yttrande motion U12 yrkandena 1 och 2 och
framhåller därvid följande:
Utskottet vill inledningsvis framhålla att EU-rådet Ekofin med beaktande av
bl.a. kommissionens rekommendation - alltså den som motionärerna refere-
rar till - i ett yttrande den 31 januari 2000 uttalat sig synnerligen positivt
det svenska uppdaterade konvergensprogrammet. I yttrandet lovordar rådet
programmets tonvikt på makroekonomisk stabilitet, den beräknade minsk-
ningen av skuldkvoten och den imponerande förbättringen av de offentliga
finanserna. Rådets uppfattning är att Sverige fortsätter att uppfylla kraven
enligt stabilitets- och tillväxtpakten. I fråga om skatterna noterar rådet med
tillfredsställelse att den strategi som ingår i det uppdaterade programmet
stämmer överens med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken,
i synnerhet när det gäller åtgärderna för att lätta på det mycket höga skatte-
trycket. Rådet välkomnar de svenska insatserna för att se över både bidrags-
och skattesystemen och åtgärderna för att reformera välfärdsstaten. Rådet
uppmuntrar den svenska regeringen att fullfölja dessa initiativ med beslut-
samhet.
Utskottet vill vidare erinra om att riksdagen i sitt senaste budgetbeslut god-
känt regeringens och dess samarbetspartiers inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken. Härigenom har man också bl.a. inlett ett pro-
gram som går ut på att genom skattesänkningar ge kompensation för den
allmänna pensionsavgiften, något som främst gynnar låg- och medelin-
komsttagare. Moderata samlingspartiets budgetalternativ har däremot för-
kastats av riksdagen (bet. 1999/2000:FiU1, yttr. 1999/2000:SkU1y).
Det torde bli anledning att återkomma till frågorna om den ekonomiska
politikens inriktning i anslutning till beredningen av regeringens nyligen
framlagda vårproposition (prop. 1999/2000:100). Utskottet anser att diskus-
sionen om skattepolitikens framtida utformning närmast bör föras i detta
sammanhang. Det kommer dessutom att finnas möjligheter att återkomma till
frågorna när regeringen i höst lägger fram sin budgetproposition för nästa år.
Det finns således enligt utskottets uppfattning ingen anledning att nu gå
närmare in på sådana ekonomiska och skattepolitiska krav som motionärerna
från Moderata samlingspartiet ställer i sin motion. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motion UU12 yrkandena 1 och 2.
Utrikesutskottet delar arbetsmarknads- och skatteutskottens bedömningar och
avstyrker motionerna U12 (m) yrkandena 1 och 2 (delvis).
Funktionshindrade
I motion U514 (kd) yrkande 2 anförs att riksdagen som sin mening bör ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensamma europeiska
åtgärder för funktionshindrade. Det krävs, enligt motionärerna, en enhetlig
lagstiftning med obligatoriska minimidirektiv.
Socialutskottet framhåller i sitt yttrande 1999/2000:SoU5y följande med
anledning av detta yrkande:
I skrivelsen (avsnitt 12.9) redovisas att kommissionens nya roll på handi-
kappområdet nu börjar utkristalliseras. En ny uppgift som högnivågruppen
för handikappfrågor tagit på sig är att samla in fakta om funktionshindrade
personers situation och om handikappolitiken i medlemsstaterna. En annan är
att främja informationsutbytet mellan medlemsstaterna. En tredje är att ge
bidrag (via Europeiska socialfonden) direkt till frivilligorganisationerna.
Ytterligare en uppgift är att upprätthålla dialogen med Europeiskt handikapp-
forum.
Vid ministerrådsmötet den 29 november 1999 presenterades ett s.k. dis-
krimineringspaket. Förslaget upptar bl.a. ett s.k. horisontellt direktiv inne-
hållande bestämmelser om likabehandling i anställning och arbete bl.a. av
personer med funktionshinder. Den 14 december inleddes arbetet med dis-
krimineringspaketet i rådsarbetsgruppen för arbetsmarknads- och socialpoli-
tiska frågor. Sverige ställer sig positivt till förslaget och verkar för att de
genomförs, anförs det.
I betänkande 1997/98:SoU6 med anledning av regeringens skrivelse
1996/97:120 om handikappolitik anförde utskottet bl.a. följande (s. 26):
Utskottet anser att Sverige även i fortsättningen bör bedriva ett aktivt ar-
bete i internationella organ för att förbättra situationen för personer med
funktionshinder. I skrivelsen redovisas det omfattande arbete som pågår
inom olika FN-organ, inom EU och i bilaterala sammanhang. Inom Sida
pågår arbete för att integrera insatser för funktionshindrade som en naturlig
del i biståndsverksamheten. Sida samarbetar också med SHIA. Inom EU
inriktas arbetet bl.a. på att införliva handikappaspekterna i gemenskapens
egna politikområden. Den svenska Helioskommittén har fått förlängd arbets-
period för att fungera som en samrådsgrupp för handikappfrågor inom Euro-
pasamarbetet. Något initiativ med anledning av motionerna - - - behövs
inte. Motionsyrkandena avstyrks.
Utskottet vidhåller uppfattningen att Sverige även i fortsättningen bör be-
driva ett aktivt arbete i internationella organ för att förbättra situationen f
personer med funktionshinder. Utskottet ser därmed positivt på det pågående
arbetet inom EU med det s.k. diskrimineringspaketet och anser det angeläget
att Sverige aktivt verkar för att förslagen genomförs. Sverige deltar också i
högnivågruppen för handikappfrågor.
Utskottet ser också positivt på ett utökat informations- och erfarenhetsut-
byte vad gäller handikappolitiken. Något initiativ med anledning av motion
1999/2000:U514 (kd) yrkande 2 behövs inte enligt utskottets mening, varför
motionsyrkandet bör avstyrkas.
Utrikesutskottet delar socialutskottets bedömning och avstyrker motion U514
(kd) yrkande 2.
Trafikpolitik
I motion U514 (kd) yrkande 7 framhåller motionärerna att det är angeläget
att aktivt driva harmonisering av transportsektorn och dess regleringar.
Utskottet har inhämtat att regeringen den 17 februari 2000 antog ett trans-
port- och näringspolitiskt handlingsprogram för svensk åkerinäring. I pro-
grammet som i 14 punkter tar upp insatser på såväl kort som lång sikt, före-
slås eller hänvisas till ett antal insatser eller åtgärder i syfte att stärka d
svenska åkerinäringens konkurrenskraft. Under punkten 5, utredning om
framtida vägtrafikbeskattning för långsiktigt hållbara lösningar, sägs att
regeringen anser, bl.a. mot bakgrund av den utveckling i riktning mot ökad
territoriell beskattning som nu sker i andra europeiska länder vad gäller de
transportpolitiskt motiverade delarna av trafikbeskattningen, att en utredning
snarast bör tillsättas för att göra en samlad översyn av trafikbeskattningen fö
tunga fordon, inklusive fordonsskatten. Enligt vad utskottet erfarit förbereder
Finansdepartementet för närvarande direktiv till en sådan utredning.
Vidare har utskottet inhämtat att regeringen i anslutning till handlingspro-
grammet genom beslut den 4 maj 2000 har uppdragit åt Vägverket att i sam-
verkan med vissa andra berörda myndigheter utreda och till den 31 oktober
2000 lämna förslag om hur man inom ramen för gällande lagstiftning kan
åstadkomma en effektivare kontroll av att den tunga trafiken efterlever tra-
fiklagstiftningen liksom effektivare verkställighet av påföljder särskilt vad
gäller utländska åkerier. Vägverket och samverkande myndigheter skall vara
oförhindrade att också ange möjligheter till förbättringar i nu gällande lag-
stiftning på området.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U514 (kd) yrkande 7 är
besvarad.
I motion U14 (mp) yrkande 3 vill motionärerna att det i kommande skrivelser
redogörs för miljökonsekvensbeskrivningar av de projekt som planerats inom
ramen för Transeuropeiska nätverk för transporter (TEN).
Utskottet har inhämtat att vid ansökan av medel från Europeiska kommis-
sionen för Transeuropeiska nätverk för transporter lämnas ansökan på en
blankett som är framtagen av kommissionen. I denna ansökan finns ett flertal
sidor som behandlar miljöaspekterna av projekten. Till ansökan måste även
länsstyrelsen fylla i ett intyg som intygar att projektet inte påverkar Natura
2000-områden negativt.
Utskottet finner att den information som motionärerna efterfrågar finns
tillgänglig. Huruvida denna information skall innefattas i skrivelsen eller ej
är en fråga som utskottet inte nu vill ta ställning till. Utskottet vill liksom
tidigare tillfällen när skrivelsens karaktär har behandlats framhålla att skri-
velsen är bred och innehåller mycket information. Samtidigt är den över-
skådlig och hanterlig i sin nuvarande omfattning. Utskottet menar att det inte
är självklart att skrivelsen skulle vinna i informationsvärde med en mer de-
taljerad beskrivning av ett enskilt samarbetsområde med tanke på det breda
samarbete inom ett stort antal områden som äger rum inom EU.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U14 (mp) yrkande 3.
Kvinnans ställning
I motion Kr233 (mp) yrkande 3 vill motionärerna att regeringen skall åter-
komma till riksdagen med besked om hur bilden av kvinnan belyses i grön-
boken "Leva och arbeta i informationssamhället: Människan i centrum".
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt betänkande 1997/98:AU10 behandlat
likartade yrkanden. Arbetsmarknadsutskottet pekade då på att Sverige i sin
avrapportering till FN av åtgärder som vidtagits eller planeras för ökad jäm-
ställdhet sedan Pekingkonferensen tagit upp frågor om kvinnan i medierna.
Av redovisningen framgick bl.a. att Sverige under 1996 i lagstiftning som rör
TV och radio beaktat vikten av jämställdhet mellan könen. Det angavs också
att pressen antagit etiska riktlinjer om vad som trycks i tidningar och att
regeringen beviljat särskilda medel för olika projekt.
Från och med år 1998 skall Sveriges Television, Sveriges Radio och Ut-
bildningsradion enligt beslut av regeringen årligen följa upp och rapportera
hur public service-uppdraget uppfylls. I Sveriges Televisions redogörelse för
1997 redovisas bl.a. jämställdhetsaspekter. Företaget anger där att dess jäm-
ställdhetssträvanden på det personalpolitiska området har stor betydelse för
opinionen i Sverige.
Utrikesutskottet kan således konstatera att mycket har gjorts vad gäller kvin-
nobilden i medierna. Därmed anser utrikesutskottet att motionärernas syfte
huvudsakligen är uppfyllt och anser att motion Kr233 (mp) yrkande 3 är
besvarad.
Energifrågor
I motion U12 (m) yrkande 4 anförs att ett EU-direktiv om indirekta skatter
inom energiområdet inte bör innebära ytterligare höjning av de svenska
energiskatterna.
Skatteutskottet behandlar detta yrkande i sitt yttrande 1999/2000:SkU8y
och framhåller därvid följande:
Motionärerna syftar på ett förslag till ramdirektiv från 1997 som fortfarande
diskuteras (se Årsboken s. 98). Förslaget går ut på att utforma ett direktiv
som omfattar samtliga energiprodukter - således även elektrisk kraft och
värme som genereras vid elproduktion - och all form av indirekt beskattning
som medlemsstaterna använder sig av på energiområdet, utom moms. Rege-
ringen framhåller i årsboken att Sverige kraftfullt stöder arbetet med ett
sådant direktiv.
Utskottet vill erinra om att utskottet tidigare under innevarande riksmöte
har betonat vikten av att energi- och koldioxidbeskattningen ges en utform-
ning som ger goda förutsättningar för svensk industri att konkurrera interna-
tionellt (se bet. 1999/2000:SkU8 s. 9 och bet. 1999/2000:SkU16 s. 10 f.). I
2000 års vårproposition aviserar regeringen en "grön skatteväxling" och att
en arbetsgrupp med företrädare för regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpar-
tiet skall bereda frågan med beaktande av såväl miljö- och sysselsättningsas-
pekter som fördelnings- och regionalpolitiska aspekter. Därtill kommer att
det inom Regeringskansliet sedan ett antal år pågår en översyn av energibe-
skattningen.
Utskottet ställer sig bakom regeringens ansträngningar att verka för att
EU-länderna enas kring ett energibeskattningsdirektiv av mera allomfattande
karaktär, i princip i enlighet med det förslag som diskuteras. Energibeskatt-
ningens framtida utformning i Sverige är som framgår av det ovan sagda
redan uppmärksammad på flera sätt och kommande ställningstaganden
kommer givetvis också att påverka Sveriges agerande inom EU. De syn-
punkter som motionärerna för fram - att det skall finnas rimliga förutsätt-
ningar för svensk industri att även i fortsättningen bedriva sin verksamhet i
Sverige - utgör en väsentlig sida av saken som bl.a. har bäring på sysselsätt-
ningen och som därför tillsammans med andra viktiga faktorer bör vägas in
när ställning tas till hur Sverige bör agera i dessa sammanhang. Utskottet
utgår från att regeringen redan har detta klart för sig och finner därför ingen
anledning för riksdagen att göra något uttalande av det slag som motionärer-
na har begärt. Utskottet avstyrker därför motionen även i denna del."
Utrikesutskottet delar skatteutskottets bedömningar och avstryker motion
U12 (m) yrkande 4.
I motion U14 (mp) med anledning av regeringens skrivelse anförs att den
kanske mest avgörande komponenten för en hållbar energiförsörjning är en
minskning av dagens konsumtionsnivåer. Potentialen för detta finns men
berörs ej i skrivelsen, enligt motionärerna. Ett program inom EU, SAV,
skulle kunna spela en positiv roll i detta arbete, men omnämns inte i skrivel-
sen. Därför bör i fortsättningen skrivelsen innehålla redogörelser för de
satsningar som genomförs för att stärka de förnybara energikällornas ställ-
ning på den europeiska marknaden (yrkande 4) och för de satsningar som
genomförts i Sverige för energieffektivisering finansierade med EU-medel
(yrkande 5 NU).
I motion U512 (c) yrkande 13 framhålls att kärnkraftsreaktorerna i EU bör
omfattas av stränga miljökrav. Dessutom bör ett gemensamt program utar-
betas för avveckling av kärnkraften i EU:s medlemsstater och i kandidatlän-
derna.
Euratomfördraget bör, menar motionärerna, ersättas av ett program för ut-
veckling av förnybara energikällor och energieffektivisering. Vidare fram-
hålls det att Sverige bör verka för en energipolitisk samverkan, som syftar til
en övergång från kärnkraft och fossilbränslen till förnybara och miljövänliga
energikällor.
I motion U513 (mp) yrkande 21 betonas att Sverige aktivt och offensivt bör
driva att EU:s forskningsprogram vad gäller energifrågor helt inriktas på
forskning och utveckling kring förnybara energikällor.
Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande 1999/2000:NU3y att Sveriges linje
i EU-arbetet på energiområdet utgår från 1997 års energipolitiska beslut
(prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12). Genom beslutet har riktlinjer och
finansiella ramar lagts fast för att på kort och lång sikt stödja och främja
teknik för effektivare användning av energi och ny elproduktion från förny-
bara energikällor. Näringsutskottet menar att den gemensamma marknaden
är betydelsefull vad gäller förstärkning av marknadsnära utvecklingsinsatser.
Det är därför angeläget för Sverige att resultat uppnås på gemenskapsnivå.
En svensk utgångspunkt i förhandlingsarbetet är att framväxten av förnybara
energikällor och energieffektivisering bör stimuleras, genom forskningsinsat-
ser, men också med ekonomiska styrmedel.
I gemenskapens ramprogram för forskning och utveckling finns ett särskilt
temaprogram för energi som är inriktat på förnybara energikällor, energief-
fektivisering och ny ren energiteknik.
Vidare framhåller Näringsutskottet i sitt yttrande att Sverige tillsammans
med flera medlemsstater i skilda sammanhang har efterlyst en samlad bild av
gemenskapens verksamhet inom energiområdet. Rådet antog i december
1998 ett formellt beslut om ett flerårigt program för insatser inom energi-
sektorn åren 1998-2002 och därmed sammanhörande åtgärder. Ett av de sex
delprogrammen är inriktat på förnybara energikällor (ALTENER). För peri-
oden har finansieringsramen för programmet fastställts till 77 miljoner euro.
Ett annat av de sex delprogrammen är inriktat på energieffektivisering (SA-
VE). För perioden har finansieringsramen för detta program fastställts till 66
miljoner euro.
Näringsutskottet konstaterar att för år 1999 tilldelades projekt med svenska
deltagare 33 % av SAVE-budgeten. Inga svenska ansökningar för regionala
energikontor inkom under år 1999. För år 1998 tilldelades projekt med
svenska deltagare 20 % av SAVE-budgeten. Därutöver upprättades fyra nya
regionala energikontor i Sverige genom SAVE-finansiering.
Näringsutskottet anför vidare i yttrandet:
Som framgår av tidigare redovisning förekommer inom EU ett omfattande
samarbete på energiområdet rörande bl.a. energieffektivisering och främjan-
de av förnybara energikällor. Näringsutskottet ser mycket positivt på ett
sådant samarbete, dock utan att göra någon koppling till Euratomfördraget.
Inte heller finner näringsutskottet någon anledning att enbart prioritera ut-
veckling kring förnybara energikällor inom ramen för forskningssamarbetet.
Näringsutskottet gör därför i grunden samma bedömning som för ett år se-
dan, nämligen att förutsättningarna för att effektivisera resursinsatserna i
syfte att öka användningen av förnybara energikällor och att åstadkomma en
bättre energieffektivitet kan vinna väsentliga framsteg under de närmaste
åren. Utskottet hänvisar i denna del till sitt yttrande 1998/99:NU1y. De aktu-
ella motionsyrkandena avstyrks därmed.
Utrikesutskottet delar näringsutskottets uppfattning och avstyrker motionerna
U14 (mp) yrkandena 4 och 5, U512 (c) yrkande 13 samt U513 (mp) yrkande
21.
5.4 Unionens förbindelser med omvärlden och den gemen-
samma utrikes- och säkerhetspolitiken
Skrivelsen s. 213-272
Motionerna
I partimotion U503 (m) om Europapolitiken anförs i yrkande 7 att EU bör
verka för en effektiv och gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
I motionen konstateras att EU har haft svårigheter att hantera akuta spän-
ningar, kriser och konflikter. Därför menar motionärerna att det är mycket
välkommet att det nu har inrättats en gemensam utrikespolitisk analysenhet
för att kunna utarbeta förslag till en gemensam utrikespolitik. Det är även
angeläget att generalsekreteraren i ministerrådet, Javier Solana, i samråd med
kommissionens utrikesansvarige, Chris Patten, lyckas formulera en verkligt
gemensam och kraftfull utrikes- och säkerhetspolitik för unionen. Det ligger
ett stort ansvar på Sverige och övriga medlemsländer att se till att detta till
fälle inte går förlorat menar motionärerna. Vidare välkomnas i motionen den
process som syftar till att bygga upp en försvars- och säkerhetspolitisk di-
mension inom EU. Sverige bör enligt motionärerna ge sitt fulla stöd till
denna utveckling och axla sin del av ansvaret för EU:s fredsfrämjande åtgär-
der.
Miljöpartiet däremot menar i sin motion U513 (mp) att Amsterdamfördraget
var ett stort bakslag med överenskommelsen om utvecklingen inom den
andra pelaren, dvs. EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP).
Motionärerna framhåller att ländernas vetorätt försvagades samtidigt som EU
skapar ett gemensamt utrikesdepartement och en gemensam EU-
utrikesminister, dvs. en befattning som unionens högsta företrädare gentemot
tredje land. Denna post har tillsatts med den tidigare generalsekreteraren i
Nato, Javier Solana. Motionärerna konstaterar dessutom att VEU kopplas
tydligare till EU så att EU:s ministerråd kan besluta om militära aktioner.
Denna koppling har nu blivit ännu starkare efter regeringschefernas möte i
Köln i juni 1999 där man lade grunden för en gemensam säkerhetspolitik.
Under nästkommande regeringskonferens anser Miljöpartiet att Sverige
skall driva att utrikes- och säkerhetspolitiken helt skall avföras från EU:s
kompetensområden (yrkande 25). Till det sker måste Sveriges linje vara att
aktivt arbeta för att göra EU:s internationella politik så solidarisk som möj-
ligt (yrkande 24). Likaså måste Sverige arbeta för att säkerhetssamarbetet
inte definieras i enbart militära termer utan också i sociala, ekonomiska och
ekologiska termer med en breddad och modernare definition av säkerhetspo-
litik (yrkande 23).
I motion U14 (mp) yrkande 9 med anledning av regeringens skrivelse tar
motionärerna upp den gemensamma insatsstyrka som beslutades av stats-
och regeringscheferna vid Europeiska rådets möte i Helsingfors i december
1999. Motionärerna anför att detta är en allvarlig utveckling som Miljöpartiet
länge har varnat för. Det innebär en militarisering av EU:s verksamhet, me-
nar motionärerna. De konstaterar vidare att de militära institutioner som ska
inrättas inom EU kommer att ha kontinuerliga kontakter med Nato och de
menar att det finns oklarheter om en gemensam insats skall bygga på beslut
av FN:s säkerhetsråd eller ej. De vill därför ha en redogörelse av regeringen
för hur den svenska alliansfriheten är förenlig med den militära utvecklingen
inom EU.
Centerpartiet konstaterar i partimotion U402 (c) yrkande 2 att det utdragna
och blodiga kriget i det forna Jugoslavien utgör nittiotalets tragiska undantag
från en i övrigt positiv utveckling i Europa. Civilbefolkningen har drabbats
synnerligen hårt genom etnisk rensning och påtvingade folkomflyttningar.
Nu krävs omfattande insatser för försoning och återuppbyggnad. Centerparti-
et ser positivt på den stabilitetspakt för sydöstra Europa som nu utarbetas.
Det är viktigt att öppna dörren för en anknytning till EU också för dessa
länder. I motionen anförs att Sverige bör verka för att EU ska spela en fram-
trädande roll i återuppbyggnadsarbetet och ta ett stort ansvar för att återupp-
bygga även det civila samhället.
I motion U607 (m) yrkande 2 anförs att regeringen inom ramen för EU:s
Medelhavspolitik betonar kravet på mänskliga rättigheter och demokrati i
dialogen med de associerade länderna. Motionärerna menar att den hittillsva-
rande utvecklingen har visat att respekten för mänskliga rättigheter och ut-
vecklingen mot demokrati inte har kommit så långt som det är rimligt att
kräva. I motionen framhålls att om det inte sker en demokratisk utveckling
och om inte respekten ökar för mänskliga rättigheter, kommer södra och
östra delen av Medelhavsområdet fortsättningsvis att vara en mycket instabil
region.
I motion U611 (v) yrkande 2 konstateras att det inte finns handelsavtal mel-
lan Cuba och EU medan andra länder i Latinamerika har ett sådant han-
delsavtal med EU. Motionärerna menar att ett sådant avtal skulle vara av
stort värde för Cuba. De menar att den kritik som finns mot Cubas brist på
yttrandefrihet och flerpartisystem måste framföras, men det bör inte hindra
EU från att ingå ett sådant avtal. Handelsavtal och utvecklad kontakt mellan
EU och Cuba kan ha en positiv effekt vad gäller utvecklingen av demokrati
och mänskliga rättigheter, framhåller motionärerna. I motionen begärs ett
riksdagens tillkännagivande om att Sverige bör arbeta för att diskussioner om
ett sådant handelsavtal mellan EU och Cuba påbörjas.
I motion U514 (kd) yrkande 11 begärs en generösare och mer effektiv euro-
peisk biståndspolitik.
Motionärerna menar att en bättre koordinering av EU:s och medlemslän-
dernas bistånd måste ske för att öka effektiviteten. De välkomnar varmt den
utredning om komplementaritet som genomförts av kommissionen i detta
syfte. Utöver detta bör biståndet decentraliseras för att komma närmare fält-
arbetet. Budgetarbetet bör resultatstyras i större utsträckning. En större beto
ning på fattigdomsbekämpning måste eftersträvas, så att biståndet kommer
de allra fattigaste människorna till del. Det är oroväckande, menar motionä-
rerna, att OECD-rapporter visar hur andelen europeiskt bistånd till dessa
länder minskat betydligt under en tioårsperiod. Ytterligare ett prioriterat
område bör vara teknikutveckling. Det gemensamma biståndet bör underlätta
för utvecklingsländerna att genomföra tekniksprång ifråga om framför allt
den nya informationstekniken, samt miljöanpassad teknik inom områden som
energi, transporter och vattenhushållning.
Vidare framhåller motionärerna att ett effektivt europeiskt bistånd kräver
noggranna kontrollmöjligheter. Medborgarna bör också få större insyn, för
att öka deras engagemang i det gemensamma biståndet.
Motionärerna bakom motion U502 (s) konstaterar att målformuleringarna för
biståndet i Romfördraget betyder att EU har satt upp fattigdomsbekämpning i
u-länderna som ett mål för all politik. Detta kommer emellertid i konflikt
med EU:s handelsrelationer med dessa länder, särskilt som handelsrelatio-
nerna mellan EU-länderna och de 70 AVS-länderna skall WTO-anpassas. De
tidigare separata handelsrelationerna mellan EU och AVS medgav en viss
flexibilitet för att justera regelverket efter olika behov, menar motionärerna.
De menar också att WTO:s regelverk inte tar hänsyn till effekter avseende
fattigdom eller miljö och att en WTO-anpassning därmed får negativa kon-
sekvenser.
Motionärerna anser att detta rimmar illa med Unionens uttalade mål att
samstämmighet - koherens - skall råda mellan olika politikområden när det
gäller relationer med U-länderna. De begär därför ett riksdagens tillkännagi-
vande att regeringen skall verka för att EU:s mål på olika områden inte mot-
verkar varandra.
I motion U513 (mp) yrkande 6 framhålls att EU:s syn på handel är fylld av
paradoxer. Samtidigt som man skapar en öppen inre marknad upprätthålls
tullmurar och handelshinder gentemot omvärlden. Därför vill motionärerna
att en prioriterad fråga för Sverige bör vara att verka pådrivande för att EU:s
protektionism mot omvärlden minskar, vilket dock skall ske med starka
sociala och miljömässiga klausuler mot frihandelns skadeverkningar.
I motion U803 (m) yrkande 4 konstaterar motionärerna att länderna i Central-
och Östeuropa är små, öppna ekonomier och därmed starkt utlandsberoende.
Man framhåller att detta är särskilt tydligt för länderna i Baltikum samt att
både importen och exporten är relativt sett mer betydelsefull för dessa länder
än för de nuvarande EU-länderna. Ett antal länder har svåra bytesbalansun-
derskott, orsakade av import av konsumtionsvaror och maskiner. Motionä-
rerna betonar att de nya marknadsekonomierna därför är beroende av goda
villkor för marknadstillträde. EU:s handelshinder, särskilt vad gäller stål och
tekoprodukter, bör därför avvecklas.
Motionen N243 (fp) behandlar frågor kring frihandel och kommande WTO-
förhandlingar. I motionen anförs i yrkande 12 att EU:s förhandlingsposition
inför de kommande förhandlingarna bör innefatta att rundan skall leda till
ökad integration av u-länderna i världsekonomin. Detta är till fördel även för
i-länderna, framhåller motionärerna.
Även motionen U14 (mp) yrkande 7, med anledning av regeringens skrivel-
se, tar upp WTO-relaterade frågor. Motionärerna vill inte att en ny förhand-
lingsomgång omedelbart skall inledas utan menar att regeringen i stället bör
ta initiativ till en grundläggande utvärdering av WTO:s relation till andra
FN-konventioner och samtidigt erkänna dessa som varande av högre dignitet.
Motionärerna menar att det inte är acceptabelt att frihandel skall anses stå
över gemensamma regler om miljöskydd och konventioner om biologisk
mångfald.
Utskottets överväganden
Ett flertal motioner behandlar frågor som är relaterade till utvecklingen inom
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och utvecklingen av en
förmåga till civil och militär krishantering inom EU. I motion U503 (m)
yrkande 7 anförs att EU bör verka för en effektiv och gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik. Motionärerna bakom motion U513 (mp) yrkande 25 vill
däremot avföra de utrikes- och säkerhetspolitiska frågorna från EU-
samarbetet. I yrkande 24 i samma motion anförs att Sverige skall driva att
unionens internationella politik är solidarisk och i yrkande 23 anförs att
Sverige inom EU skall verka för att säkerhetssamarbetet inte definieras i
enbart militära termer utan också i sociala, ekonomiska och ekologiska ter-
mer. I motion U14 (mp) yrkande 9 begärs en redogörelse av regeringen för
hur den svenska alliansfriheten är förenlig med den militära utvecklingen
inom EU.
Utrikesutskottet konstaterar inledningsvis i denna del att utvecklingen av
en europeisk krishanteringsförmåga har gjort stora framsteg på kort tid. I
december 1998 uttryckte Europeiska rådet i Wien sin tillfredsställelse över
att en debatt om en gemensam europeisk säkerhets- och försvarspolitik in-
letts, och uppmanade det tyska ordförandeskapet att föra frågan vidare.
Europeiska rådet i Köln beslutade i juni 1999 att EU måste etablera en
förmåga att besluta om och genomföra militära operationer. Europeiska rådet
fastställde ett antal viktiga principer för den fortsatta processen. För det
första klargjordes att det handlar om att bygga upp en kapacitet för krishante-
ring, inte att bygga upp ett gemensamt territorialförsvar. Vidare fastslogs att
EU skall agera i enlighet med FN:s stadga. Dessutom beslutades att proces-
sen skulle föras vidare med civil och militär krishantering på två parallella
spår. Betydelsen av konfliktförebyggande insatser framhölls även.
Detta ledde till att Europeiska rådet i Helsingfors i december 1999 kunde
fatta ett antal beslut angående genomförande:
- Inrättandet av nya permanenta organ för att effektivisera och förstärka
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och för att kunna
fatta beslut om, samt genomföra, krishanteringsoperationer.
-
- Inrättandet av en kommitté för civil krishantering och konfliktföre-
byggande.
-
- Antagande av en handlingsplan för stärkandet av unionens icke-
militära krishanteringsresurser.
-
- Fastställande av ett gemensamt mål för hur stora styrkor EU:s med-
lemsländer tillsammans skall kunna sätta in i en krishanteringssitua-
tion.
-
Efter det att Europeiska rådet vid sitt möte i Köln stakat ut grundläggande
principer har rådet vid sitt möte i Helsingfors således fattat beslut i vissa
frågor gällande implementering. Det ankommer nu på det portugisiska och
kommande ordförandeskapen att utarbeta konkreta arrangemang.
Utrikesutskottet välkomnar de framsteg som har gjorts i arbetet med att
stärka unionens förmåga till krishantering. Utskottet noterar särskilt att som
integrerade delar i detta arbetet ingår konfliktförebyggande insatser och vid
krishantering även civila insatser vid sidan av de militära.
Utskottet vill i sammanhanget betona att Sverige har långa traditioner på
det fredsfrämjande området. Sverige har varit och är aktivt engagerat i inter-
nationellt krishanteringssamarbete. Detta gäller insatser inom FN:s ram,
löpande samarbete inom ramen för Partnerskap för Fred (PFF), liksom i
konkreta konflikthärdar, för närvarande på Balkan under Natos militära
ledning och med mandat från FN:s säkerhetsråd.
Utskottet vill i sammanhanget även erinra om att en nu pågående upp-
byggnaden av en krishanteringskapacitet inom unionens ram har sitt ur-
sprung i det av Sverige och Finland i den förra regeringskonferensen lanse-
rade initiativet att göra Petersbergsuppgifterna till uppgifter för EU. Den nya
ordningen fick fördragsfäst form med Amsterdamfördraget med de föränd-
ringar och tillägg detta medförde för grundfördragen. I sitt betänkande
1997/98:UU13 (prop. 1997/98:58, rskr. 1997/98:197) framhöll utskottet att
det är av vikt att EU och dess medlemsstater måste kunna agera med olika
medel, från preventiv diplomati till fredsbevarande insatser. Utskottet fann
det särskilt tillfredsställande att Petersbergsuppgifterna fördes in i fördrage
till följd av ett svensk-finskt initiativ - vilket innebär att samarbetet skull
komma att utvecklas vad gäller humanitära, fredsbevarande och fredsfräm-
jande insatser.
Utskottet konstaterar att diskussionen om EU:s säkerhets- och försvarspo-
litik, på grundval av de nya skrivningarna i grundfördragen, handlar om civil
och militär krishantering, inte om att bygga upp ett gemensamt försvar eller
bindande säkerhetsgarantier. Utskottet vill även framhålla att Sveriges bidrag
till krishantering efter ett politiskt beslut av unionens medlemsländer, oavset
om denna genomförs under Natos eller EU:s ledning, är frivilligt och grun-
das på ett svenskt nationellt beslut i det enskilda fallet. Slutligen vill utsk
i denna del framhålla att EU:s krishantering utformas i enlighet med FN-
stadgans principer.
Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att den utveckling som sker
inom EU gäller krishantering, inte gemensamt försvar eller ömsesidiga för-
svarsgarantier och betonar att FN-stadgans principer skall följas. Utskottet
finner således att de beslut som har fattats och de åtgärder som förutses är
förenliga med Sveriges militära alliansfrihet.
Den nya policyenheten inom rådssekretariatet spelar enligt utskottets upp-
fattning en viktig roll i utarbetandet av unionens politik inom detta område.
Utskottet har inhämtat att regeringen aktivt har verkat för att stärka dess
kompetens och har bl.a. som första medlemsstat ställt civilpolis till dess
förfogande för genomförande av den civila handlingsplanen som antogs vid
Europeiska rådets möte i Helsingfors.
Utskottet vill även framhålla att ett nära samarbete mellan den nye gene-
ralsekreteraren i rådet, Javier Solana, och utrikeskommissionär Chris Patten
är viktigt inte minst för att säkerställa ett fungerande pelaröverskridande
arbete inom konfliktförebyggande och krishantering.
Utrikesutskottet anser att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
är ett viktigt instrument för unionen, där EU:s medlemsstater kan agera mer
kraftfullt än vad de hade kunnat göra var för sig. Inte minst gäller detta möj-
ligheten till krishantering och konfliktförebyggande. Utskottet vill även
betona att EU förenar politisk tyngd med ekonomisk styrka och ett brett
spektrum av instrument som kan användas för att förebygga konflikter och
hantera kriser och krig. Det vore enligt utskottets uppfattning helt fel väg at
gå att avföra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken från unionens
samarbetsområden.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U503 (m) yrkande 7 är
besvarad. Motionerna U14 (mp) yrkande 9 och U513 (mp) yrkande 25 av-
styrks.
När det gäller yrkande 24 i motion U513 (mp) är det utskottets uppfattning
att det som motionärerna eftersträvar redan är uppfyllt. Sverige verkar inom
ett flertal samarbetsområden för att unionens internationella politik skall var
solidarisk.
Inom utvecklingssamarbetet verkar Sverige för en ökad fattigdomsinrikt-
ning av EG-biståndet och har i olika forum särskilt lyft fram frågor som
vikten av en hållbar utveckling, jämställdhet, mänskliga rättigheter och stöd
till en demokratisk utveckling i tredje världen. Sverige ser det också som
mycket angeläget att effektivisera och samordna biståndet.
På handelsområdet verkar Sverige för att EU både bilateralt och inom
WTO skall agera på ett sätt som bidrar till att förbättra förutsättningarna för
handel både inom och utanför EU och att handelspolitiken utformas så att
den stödjer t.ex. u-ländernas fulla integration i världshandelssystemet och en
hållbar utveckling. Sverige förespråkar därför att det skall finnas med ett
utvecklingsperspektiv i nästa WTO-runda.
I EU:s gemensamma utrikespolitik är MR-frågorna prioriterade. Sverige
deltar aktivt i detta arbete. Samarbete sker såväl bilateralt genom EU:s repre-
sentanter på plats i olika länder, som i nära samordning multilateralt, exem-
pelvis i frågor om dödsstraffets avskaffande eller främjande av barnets rät-
tigheter.
EU:s förbindelser med tredje land och regionala organisationer har ökat
och ett stort antal överenskommelser träffats i syfte att stärka samarbete och
utbyte inom olika områden. Samarbetet är i många fall, som exempelvis med
kandidatländerna och med Ryssland och Ukraina (för vilka EU antagit ge-
mensamma strategier), inriktat på att stödja ekonomiska, politiska och soci-
ala reformer, främja handel, investeringar och en bättre miljö, stöd till det
civila samhället (t.ex. en fungerande rättsstat, ökad jämställdhet, oberoende
medier) och konfliktförebyggande åtgärder.
EU är den i särklass största biståndsgivaren till Västra Balkan. Insatserna
syftar främst till att bidra till fredsprocessen och flyktingåtervändande i reg
onen. Stabilitetspakten för sydöstra Europa är ett led i EU:s freds-
ansträngningar på Västra Balkan. Pakten skall fungera som ett forum för
koordinering av insatser som syftar till ökad stabilitet; politisk, ekonomisk
och social utveckling; samt gradvis integrering i europeiska strukturer.
EU fortsätter att stödja fredsprocessen i Mellanöstern både politiskt och
ekonomiskt och har uttryckt starkt stöd för palestiniernas rätt till självbe-
stämmande och för en framtida palestinsk stat (Berlindeklarationen 1999).
EU:s speciella sändebud i Mellanöstern Miguel Moratinos följer aktivt
fredsprocessen i Mellanöstern. Sverige deltar i Moratinos särskilda arbets-
grupp för flykting- och vattenfrågorna. EU förväntas spela en än viktigare
roll som givare om fredsavtal mellan Israel och Syrien, Israel och Libanon
samt israelerna och palestinierna kommer till stånd.
EU har, helt i linje med svenska prioriteringar, ett stort engagemang i Af-
rika och ansträngningarna för att bidra till en fredlig och demokratisk ut-
veckling i Afrika fortsätter. Sverige driver särskilt frågor som skuldlättnader
och Afrikas integrering i världsekonomin, jämställdhet och MR, konfliktfö-
rebyggande och konflikthantering.
Utskottet kan således konstatera att Sverige verkar inom ett flertal politik-
områden för att unionens politik skall vara solidarisk med länderna i tredje
världen.
Utskottet anser att motion U513 (mp) yrkande 24 är besvarad.
Den fråga som tas upp i yrkande 23 i samma motion har behandlats av ut-
skottet i ett flertal sammanhang tidigare. Utskottet vill återigen framhålla at
säkerhet måste ses i ett brett sammanhang som inkluderar sociala faktorer,
miljö och ekonomiska förhållanden. Utskottet kan konstatera att Sverige
framgångsrikt har verkat för denna breda definition av säkerhetsbegreppet,
bl.a. inom OSSE. Principerna finns numera fastlagda i den säkerhetsstadga
som antogs vid OSSE:s toppmöte i Istanbul i november 1999.
När det gäller EU fastslås i unionsfördragets artikel 2 flera mål för samar-
betet med syfte att främja säkerhet i vid bemärkelse. Av denna artikel fram-
går att den ekonomiska och sociala sammanhållningen skall stärkas, att ut-
vecklingen inom EU skall leda till en väl avvägd och hållbar utveckling samt
att unionen skall vara ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U513 (mp) yrkande 23
är besvarad.
I motion U402 (c) yrkande 2 anförs bl.a. att Sverige bör verka för att EU
skall spela en framträdande roll i återuppbyggnadsarbetet i Kosovo och ta ett
stort ansvar för att återuppbygga även det civila samhället.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att EU spelar en mycket aktiv roll i
återuppbyggnadsarbetet i Kosovo. Inom ramen för FN:s mission i Kosovo
(UNMIK) ansvarar EU för återuppbyggnadsfrågor. Utskottet har inhämtat att
redan under sommaren år 1999 upprättade Europeiska kommissionen en
särskild insatsgrupp i Pristina med ansvar för det akuta återuppbyggnadsar-
betet. Under 1999 prioriterades återuppbyggnad av bostäder, skolor och
nödvändig infrastruktur, minröjning, m.m.. Insatsgruppen ersattes i februari
2000 av EU:s nya återuppbyggnadsmyndighet som har sitt säte i Thessaloni-
ki och opererar från Pristina. Enligt vad utskottet erfarit representeras Sveri
ge av Sida i myndighetens styrelse.
Utskottet vill vidare framhålla att biståndsvolymen redan är omfattande.
EU:s multilaterala bistånd till Kosovo planeras under år 2000 att uppgå till
360 miljoner euro. Biståndet kommer bl.a. att kanaliseras till fortsatt åter-
uppbyggnad, t.ex. av energi- och transportsektorerna, ekonomisk infrastruk-
tur, sysselsättning, vatten och hälsa, jordbruk och stöd för att utveckla den
privata sektorn. Även insatser riktade direkt till det civila samhället kan
förutses.
Utskottet vill betona att dessa insatser sker inom ramen för ett flerårigt bi-
ståndsprogram för Västra Balkan för vilket ett indikativt belopp om 5,5 mil-
jarder euro för perioden 2000-2006 har angetts. Utskottet har erfarit att en
preliminär sammanställning från rådssekretariatet visar att EU:s totala faktis-
ka och planerade bistånd (inklusive humanitära insatser) 1999-2000 uppgår
till över 2 miljarder euro.
I detta arbete med att återuppbygga Kosovo har Sverige tagit aktiv del. Ut-
skottet konstaterar att Sveriges, andra länders och EU:s insatser är omfattan-
de. Utskottet utgår från att Sverige även fortsättningsvis verkar för att EU
skall spela en framträdande roll.
Med vad som ovan framförts anser utskottet att motion U402 (c) yrkande 2
är besvarad.
I motion U607 (m) yrkande 2 anförs att regeringen inom ramen för EU:s
Medelhavspolitik betonar kravet på mänskliga rättigheter och demokrati i
dialogen med de associerade länderna.
Utskottet konstaterar att arbetet för att förbättra respekten för mänskliga
rättigheter och för att införa och stärka demokratin runt Medelhavet är ett av
de prioriterade områdena för Sveriges deltagande i EU:s Medelhavssamar-
bete, Barcelonaprocessen. Sverige har också varit pådrivande för att skärpa
EU:s beslutsregler när det gäller möjligheterna att frysa Medelhavsbiståndet
till ett mottagarland som kränker de mänskliga rättigheterna.
Utskottet kan vidare konstatera att alla associeringsavtalen mellan EU och
länderna runt Medelhavet, avtal som syftar till att upprätta ett frihandelsom-
råde till år 2010, innehåller klausuler som föreskriver en politisk dialog samt
krav på att de mänskliga rättigheterna respekteras av parterna. Avtalen inne-
håller även en klausul som ger unionen möjlighet att suspendera ett avtal om
så inte sker. Utskottet vill också peka på att i Barcelonaförklaringen från
1995, vilken lägger grunden för samarbetet, framhålls bl.a. att samarbetet
kräver förstärkt demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. Ut-
skottet noterar att i reglerna för unionens biståndssamarbete med de sydliga
partnerländerna (MEDA-förordningen) ingår en paragraf med krav på re-
spekt för demokratins och rättsstatens principer samt respekt för de mänskli-
ga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I paragrafen fastslås även
att EU kan vidta sanktioner mot de länder som inte uppfyller dessa grundläg-
gande förutsättningar för MEDA-samarbetet. För att ge stadga i denna fråga
har en särskild budget avsatts för stöd till demokrati, mänskliga rättigheter
och det civila samhället i de länder som omfattas av MEDA-förordningen.
Utskottet kan således konstatera att avtal och förordningar ger breda möj-
ligheter för unionen att verka i den riktning som motionärerna förordar.
Utskottet noterar att arbete för demokrati och respekt för mänskliga rättig-
heter ingår som en mycket viktig del i den dialog om värdegemenskap som
Sverige drivit i flera år inom ramen för Euro-Islam projektet och som 1998
vid en konferens i Stockholm kulminerade i de s.k. Stockholm Conclusions
om dialogen mellan kulturer och civilisationer.
Utskottet har inhämtat att regeringen kommer att fortsätta att driva dessa
frågor inom Barcelonaprocessen. För att dialogen skall föras vidare planerar
regeringen att under det svenska EU-ordförandeskapet bl.a. hålla ett semina-
rium i Uppsala med deltagande från samtliga 27 länder om uppbyggnad av
rättssamhället.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U607 (m) yrkande 2 är
besvarad.
Motionärerna bakom motion U611 (v) yrkande 2 anför att Sverige bör arbeta
för att diskussioner om ett handelsavtal mellan EU och Cuba påbörjas.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att det är viktigt att EU och Cuba ut-
vecklar sina förbindelser och att Cuba inte utsätts för någon typ av isolering
från unionens sida. Utskottet kan konstatera att unionen intar en öppen håll-
ning gentemot Cuba. Förbindelser finns och har funnits under lång tid. Ut-
skottet noterar att EU ger humanitärt bistånd till Cuba.
Motionärerna vill att diskussioner om upprättande av handelsavtal med
Cuba påbörjas. Utskottet kan konstatera att så redan har skett.
Utskottet konstaterar att Cuba nyligen har ansökt om att bli part av det nya
partnerskapsavtalet mellan EG och AVS-länderna. Detta avtal utgör hu-
vudavtalet och skall ersätta den nuvarande Lomékonventionen. Att bli part
och signatärstat till huvudavtalet med AVS-länderna skulle för Cubas del
betyda såväl politiska som ekonomiska fördelar. Inom ramen för förhand-
lingarna har medlemsländerna i EU i förhandlingsmandatet lagt fast en strä-
van att inleda förhandlingar om ett regionalt avtal för att upprätta ett frihan
delsområde med de karibiska länderna som skall kunna träda i kraft år 2005.
Målsättningen är att frihandel enligt WTO:s regler skall råda även inom
regionen mellan de karibiska länderna och att denna marknad sedan skall
öppnas för EU-export år 2015. Utskottet noterar att Cuba har observatörs-
status i dessa förhandlingar.
Utskottet noterar i sammanhanget att för att bli part till avtalet krävs att
alla nuvarande avtalsparter ger sitt godkännande. AVS-länderna har redan
godkänt Cuba som medlem. Något beslut har ännu inte fattats av EG.
Utskottet vill framhålla att det nya avtalet bygger på en gemensam värde-
grund som måste tas på allvar och respekteras. Avtalet lägger tonvikt vid
grundläggande värden som de mänskliga rättigheterna, demokrati och rätts-
stat. Utskottet ser positivt på dessa element i avtalet emedan respekten för de
mänskliga rättigheterna har sin grund i folkrätten och är universellt giltig.
Även god samhällsstyrning och marknadsekonomi utgör viktiga element i
avtalet.
Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att Cuba finns med bland de
länder som skulle kunna komma ifråga för utvidgat samarbete med EU inom
ramen för de nya avtal som skall ersätta Loméavtalet. De diskussioner som
motionärerna efterlyser har således redan inletts. Detta är ett första steg som
skulle kunna leda till att Cuba blir part i det nya avtalet. Utskottet är posit
inställt till ökat handelssamarbete mellan EG och Cuba när utvecklingen på
Cuba, särskilt vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati
och rättsstaten, så tillåter.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U611 (v) yrkande 2 är
besvarad.
I motion U514 (kd) yrkande 11 begärs en generösare och mer effektiv euro-
peisk biståndspolitik.
Utskottet har uppmärksammat att på senare tid har en rad rapporter och ut-
värderingar pekat på stora effektivitetsproblem i EU-kommissionens utveck-
lingssamarbete. Detta framkom inte minst i anslutning till den globala utvär-
deringen av unionens bistånd som slutfördes under 1999. Utskottet noterar
att kommissionen efter detta har tagit initiativ till en diskussion kring en
övergripande policy för unionens bistånd samt även presenterat ett diskus-
sionspapper för detta syfte. Utskottet har tagit del av detta dokument och
även vid ett besök i kommissionen sammanträffat med den ansvarige kom-
missionären Poul Nielson.
Utskottet välkomnar kommissionens initiativ till att ta upp denna diskus-
sion med syftet att etablera en övergripande policy för unionens bistånd.
Utskottet anser att det är värdefullt att en sådan diskussion förs liksom det ä
nödvändigt att det etableras klara och tydliga riktlinjer för unionens bistånd.
Vissa sidor av unionens bistånd behöver även förändras enligt utskottets
uppfattning. Det behövs en starkare fattigdomsorientering, en högre grad av
verksamheten behöver styras på fältet och fältorganisationen behöver stärkas,
en högre grad av samordning med de nationella biståndsinsatserna bör ske,
unionens bistånd behöver i högre grad programorienteras och en ordentlig
landprogrammering behöver genomföras.
Utskottet finner att många av dessa och andra krav som ställts från svensk
sida när det gäller unionens bistånd har tillgodosetts i det policydokument
som kommissionen har presenterat. Detta finner utskottet mycket tillfreds-
ställande men menar att kommissionen även måste beakta särskilda åtgärder,
både i arbetet i kommissionen och på fältet, så att den nya politiken får ge-
nomslag när den väl skall genomföras.
Utskottet noterar att kommissionen kommer att formulera ett förslag på
grundval av det diskussionspapper som tagits fram och de reaktioner man får
på detta dokument. Kommissionen kommer att lägga fram förslaget till rådet
och parlamentet. Utskottet får således möjlighet att i dialogen med regering-
en kring EU-politiken återkomma till dessa frågor när de skall behandlas i
rådet.
Slutligen vill utskottet framhålla att regeringen kommer att föra upp frågan
om effektivitet i utvecklingssamarbetet som en av prioriteringarna under det
svenska ordförandeskapet. Utskottet välkomnar detta ställningstagande från
regeringens sida.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U514 (kd) yrkande 11
är besvarad.
I motion U502 (s) anförs att regeringen bör verka för att EU:s mål på olika
områden inte motverkar varandra.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att regeringen verkar inom ramen för
EU för att målen inom olika arbetsområden skall vara ömsesidigt stödjande.
Denna strävan genomsyrar regeringens arbete inom ramen för såväl handels-
som biståndspolitiken, båda områden av stor betydelse för u-ländernas fort-
satta utveckling.
Utskottet kan konstatera att handelspreferenserna inom Loméavtalet inte
har bidragit till ekonomisk tillväxt i AVS på önskvärt sätt. Problemen är
mångfacetterade. Utskottet menar att handelspolitiken självfallet inte kan
lösa alla problem. Utskottet noterar dock att för att komma vidare på det
handelspolitiska området har EU:s medlemsländer och AVS-länderna i det
nya avtalet kommit överens om att förhandla fram regionala frihandelsavtal
mellan EU och vissa länderregioner i AVS-gruppen. Dessa avtal kommer att
vara förenliga med WTO:s regler. Avsikten med detta arbete är att främja
regional integration vilket i sin tur på sikt främjar företagsutveckling och
regional handel och därmed ekonomisk tillväxt.
Utskottet vill även lyfta fram att unionens bistånd syftar till fattigdomsbe-
kämpning och att det finns planer på att skärpa denna inriktning. Utskottet
vill betona att parallellt med att öka biståndet för fattigdomsbekämpning
verkar regeringen för regional integration i syd och ökat marknadstillträde
för u-ländernas export av alla varor till EU och övriga i-länder. Utskottet har
inhämtat att regeringen inom EU starkt driver att Unionen, liksom andra i-
länder, skall erbjuda de minst utvecklade länderna helt fritt marknadstillträ-
de.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U502 (s) är besvarad.
I motion U513 (mp) yrkande 6 anförs att Sverige inom EU skall driva att
EU:s protektionism mot omvärlden minskar, vilket dock skall ske med starka
sociala och miljömässiga klausuler mot frihandelns skadeverkningar. I mo-
tion U14 (mp) yrkande 7 anförs att det inte är acceptabelt att frihandel skall
anses stå över gemensamma regler om miljöskydd och konventioner om
biologisk mångfald. I motion N243 (fp) yrkande 12 anförs att det är angelä-
get att den kommande rundan leder till ökad integration av u-länderna i
världsekonomin.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att det är av vikt att EU visar ökad
öppenhet gentemot u-länderna särskilt vad avser jordbruks- och tekohandel,
som är sektorer där u-länderna ofta har komparativa fördelar. Utökad frihan-
del har betydelse för både tillväxt och utveckling i länderna i tredje världen.
När det gäller den principiella synen på frihandel och miljöfrågor behand-
lade utskottet denna fråga i sitt betänkande 1998/99:UU12 Utrikeshandel och
internationella investeringar. Utskottet anförde i betänkandet att en friare
handel innebär överlag effektivare användning av de globala resurserna och
fortsatte:
Två argument brukar dock anföras av skeptiker till alltför fri handel. För det
första befrämjar frihandel en högre konsumtion och ekonomisk tillväxt,
vilket i sig ökar belastningen på miljön. För det andra kan frihandel upp-
muntra till produktion i länder som inte värnar om miljön. Låga miljökrav
skulle kunna utgöra en konkurrensfördel.
Det främsta syftet med frihandel är att främja konsumtion och tillväxt.
Konsumtionen i ett land inverkar givetvis på miljön. En hög ekonomisk
levnadsstandard i ett land behöver inte vara oförenlig med en god miljö. I i-
länderna har under de senaste decennierna allt högre miljökrav införts utan
att detta har haft någon synlig effekt på den ekonomiska tillväxten. Tvärtom
har inte minst teknikutvecklingen i många fall en gynnsam effekt på miljön.
Även miljöbelastningen till följd av ökade transporter har till stor del kom-
penserats av ny, miljövänligare teknik. Vidare är det talande att ekonomins
skadeverkningar på miljön är väsentligt större i de länder som skyddat sig
mot internationell handel - importsubstitutions- och statshandelsländer.
Oavsett frihandel är det nödvändigt att ställa höga miljökrav på all ekono-
misk verksamhet.
När det gäller frågan om att i handelsregelverket inkludera miljökrav och
sociala villkor noterar utskottet att det är u-länderna inom WTO som är de
mest negativa till en sådan utveckling. De befarar att detta leder till nya
argument för protektionism från i-ländernas sida. Utskottets ståndpunkt är att
miljö och arbetsvillkor bör diskuteras i WTO. Utskottet menar dock att han-
delssanktioner inte bör användas som ett medel för att främja respekten för
internationella standarder rörande arbetsvillkor.
När det gäller eventuella konflikter mellan frihandel och regler och kon-
ventioner om miljöskydd vill utskottet inledningsvis framhålla att WTO:s
regelverk, liksom FN-konventioner på miljöområdet, är viktiga delar av det
internationella regelverk som Sverige och EU har att leva upp till. Det är
utskottets inställning att de olika delarna inte skall stå i strid med varandra
utan att de skall tillämpas i samverkan för stärkande av såväl frihandel som
miljöhänsyn.
Utskottet anser att EU måste tydliggöra och konkretisera vad EU egentli-
gen eftersträvar avseende förhållandet mellan WTO-regelverket och multi-
laterala miljöskyddsavtal. Det bör klart framgå, anser utskottet, att syftet in
är att reglera miljöfrågorna inom WTO, samtidigt som det är väsentligt att
WTO inte ifrågasätter eller underminerar den regel- och policyutveckling
som sker inom andra politikområden, såsom inom t.ex. miljö och arbetsrät-
ten. Utskottet menar att WTO bör understödja det globala samarbetet i syfte
att nå en hållbar utveckling.
Utskottet vill här erinra om vad utskottet anförde i bet. 1998/99:UU12:
Sambandet mellan handel och miljö är en kontroversiell fråga i WTO. U-
länderna har motsatt sig att regler på miljöområdet införs i det globala regel-
verket med motiveringen att dylika lätt kan missbrukas i protektionistiska
syften. Även om u-ländernas farhågor kan vara motiverade instämmer ut-
skottet i regeringens slutsats att miljö- och handelspolitik måste vara ömsesi-
digt förstärkande. Allmänt sett skapar ytterligare liberaliseringar på handels-
området förutsättningar för en effektivare resursanvändning. Samtidigt är det
väsentligt att miljöfrågornas betydelse tydligt markeras i WTO. De åtagan-
den som världens länder har gjort på miljöområdet, bl.a. Agenda 21, får inte
undergrävas av ett WTO-avtal. I den s.k. Århusdeklarationen slog FN:s
ekonomiska kommission för Europa (ECE) fast att WTO-regler helt och fullt
måste ta hänsyn till behovet av en hög nivå på skyddet av miljön. Sverige
och EU intar positionen att en ny WTO-runda skall omfattas också av kopp-
lingen mellan handel och miljö. Det är samtidigt viktigt att regler på området
tar hänsyn till u-ländernas oro för dold protektionism.
På förslag av EG ordnade WTO ett särskilt högnivåmöte om handel och
miljö i mars 1999. Syftet var att öka förståelsen mellan i- och u-länder samt
ge enskilda och intresseorganisationer möjlighet att delta i debatten. Mötet
kan ses som ett steg på vägen mot en öppnare dialog både mellan i- och u-
länder och mellan regeringar och det civila samhället i handelsfrågor.
U-ländernas farhågor för att miljön - och även frågan om arbetsförhållan-
den - skall missbrukas av protektionistiska i-länder är förståeliga. Samtidigt
kan ökad internationell handel som inte åtföljs av en ansvarsfull miljöpolitik
ha negativa konsekvenser för miljön. Den största delen av den återstående
biologiska mångfalden finns - än så länge - i u-länderna. Att jordens miljö är
en gemensam angelägenhet har bekräftats bl.a. av FN:s konferens i Rio de
Janeiro 1992. Resultaten av en ny WTO-runda får inte stå i strid med vad
världens länder åtagit sig i andra sammanhang. Sverige bör driva på för att
lyfta fram miljöfrågorna i internationella sammanhang. Miljöfrågan bör
därför ges en skarpare profil i WTO.
Utskottet står kvar vid dessa bedömningar.
Utskottet vill i detta sammanhang understryka att EU, som en av miljöas-
pekterna inom ramen för en ny WTO-runda, kommer att verka för att even-
tuella motsättningar eller inkonsekvenser mellan WTO-regelverket och in-
ternationella miljöavtal skall identifieras och diskuteras i syfte att utröna
behov av eventuella åtgärder. Utskottet ser positivt på detta.
Utskottet har erfarit att regeringen anser att målen för konventionen om
biologisk mångfald inte får kullkastas av vare sig WTO:s immaterialrättsav-
tal TRIPS eller av andra handelsregler. Regeringen menar att konventionerna
skall vara ömsesidigt stödjande. Utskottet delar härvidlag regeringens stånd-
punkter. Utskottet har erfarit att dessa frågor för närvarande analyseras av
olika internationella organisationer. Utskottet menar att om det skulle visa
sig att det föreligger oklarheter bör givetvis TRIPS förtydligas. Vidare är det
värt att i detta sammanhang omnämna att i september i år arrangeras ett
symposium i Stockholm som avser att belysa dessa frågeställningar.
Utskottet har vidare inhämtat att regeringen arbetar i EU för ett flexibelt
och konstruktivt agerande gentemot u-länderna för att få igång en ny han-
delsrunda. EU har här redan tidigare aviserat flexibilitet vad gäller att finna
lösningar som tillgodoser u-ländernas situation. Regeringens ståndpunkt är
att EU generöst bör beakta fall där u-länderna har problem med övergångspe-
rioder och implementering av avtal. Varje sådan situation bör bedömas från
fall till fall och på egna meriter. Eventuella förlängningar av tidsfrister bör
helst åtföljas av en plan för förverkligandet av implementeringen och för
behovet av tekniskt bistånd.
Utskottet har även inhämtat att regeringen särskilt eftersträvar att hänsyn
tas till implementeringsproblem rörande TRIPS. I denna anda vill regeringen
gå längre än kommissionens förslag och föreslå att EU:s förhandlingsstrategi
även skall innefatta att konstruktivt uppmärksamma andra implementerings-
problem som u-länderna kan möta. Utskottet stöder regeringens linje här-
vidlag. Vidare har utskottet erfarit att regeringen i EU har tagit initiativ ti
ett förslag för hur u-länderna kan bistås i detta hänseende. I förslaget ingår
att analysera u-ländernas svårigheter på TRIPS-området, att bidra med tek-
niskt och finansiellt bistånd och att utnyttja ländergranskningarna i TRIPS
till att finna lösningar på u-ländernas implementeringsproblem.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna U513 (mp) yrkande
6, U14 (mp) yrkande 7 samt N243 (fp) yrkande 12 är besvarade.
I motion U803 (m) yrkande 4 framhåller motionärerna att de nya marknadse-
konomierna är beroende av goda villkor för marknadstillträde. EU:s handels-
hinder, särskilt vad gäller stål och tekoprodukter, bör därför avvecklas.
Näringsutskottet har behandlat detta yrkande i sitt yttrande 1999/2000:NU4y.
Utskottet konstaterar att enligt Uruguayrundans textilavtal (Agreement on
Textiles and Clothing, ATC), skall alla länder inom Världshandelsorganisa-
tionen (WTO) gradvis avveckla de nu gällande tekorestriktionerna. Dessa
skall vara helt avskaffade den 1 januari 2005. Tullarna på tekovaror berörs
inte av detta.
Näringsutskottet konstaterar att avvecklingen av alla de nuvarande tekore-
striktionerna mellan GATT/WTO-länderna skall ske genom två parallella
processer:
- dels genom att stegvis föra in produkter under GATT/WTO:s normala
regler, s.k. integration,
- dels genom gradvisa ökningar av kvarvarande kvoter.
-
Integrationsprocessen innebär att en viss procentuell andel av 1990 års im-
port av de tekoprodukter som ATC-avtalet täcker i fyra steg skall föras in i
WTO:s regelverk. Detta regelverk tillåter inte kvantitativa restriktioner rikta
de enbart mot vissa länder. Avvecklingen skall ske parallellt inom fyra olika
varugrupper: garn, tyger, kläder och andra konfektionsvaror. EU och andra
importländer väljer själva vilka tekoprodukter inom varje grupp som skall
integreras i de olika stegen.
I fas I integrerade EU inga begränsade varor. För fas II, som började gälla
år 1998, har EU beslutat att integrera 18 begränsade varor, men kvoterna för
dessa var överlag lågt utnyttjade, och för hälften av dem fanns restriktioner
mot endast ett land. Beslutet innebär att EU sparar de känsligaste produkter-
na till de sista avvecklingsstegen, faserna III och IV, som skall genomföras
år 2002 respektive 2005. Det sista steget blir också det största och skall om-
fatta 49 % av den import som skall integreras.
Vidare noterar näringsutskottet att statsrådet Leif Pagrotsky initierade i
början av år 1998 en forskningsrapport, som berör avvecklingen av tekore-
striktionerna. Rapporten The Cost of EU Trade Protection in Textiles and
Clothing, som utarbetats av professor Joseph F. Francois vid Erasmusuniver-
sitetet i Rotterdam, Dr. Hans-Hinrich Glismann och Dr. Dean Spinanger vid
Institute of World Economics i Kiel, redovisades den 31 mars i år. Rapporten
visar att konsumenterna i EU-länderna betalar ca 12,7 miljarder euro eller
106,6 miljarder kronor för mycket per år för textil och kläder. Huvuddelen av
kostnaderna, 97 %, beror på de kvantitativa textilkvoterna, medan tullar står
för resten. Slutsatserna i forskningsrapporten stämmer väl överens med tidi-
gare gjorda studier i denna fråga. Den ligger också i linje med OECD-
rapporterna Open Markets Matter och The Benefits of Trade and Investment
Liberalisation från år 1998.
Näringsutskottet anför vidare följande:
Näringsutskottet instämmer i vad som sägs i motion 1999/2000:U803 (m)
om vikten av att EU:s handelshinder avvecklas i syfte att vidga världshan-
deln, särskilt vad gäller teko- och jordbruksprodukter. Näringsutskottet har
också noterat att statsrådet Leif Pagrotsky varit mycket aktiv i denna fråga.
Enligt näringsutskottets uppfattning finns det anledning att på olika sätt
ytterligare uppmärksamma denna fråga för att markera dess betydelse. Ett
sätt skulle vara att riksdagen med anledning av det aktuella motionsyrkandet
gör ett uttalande till regeringen i saken. Utrikesutskottet bör i sin fortsatta
beredning av motionsyrkandet överväga ett sådant tillkännagivande.
Utrikesutskottet kan liksom näringsutskottet konstatera att statsrådet Pa-
grotsky har varit mycket aktiv i frågan om att avveckla handelshinder för
tekoprodukter. Utrikesutskottet ser positivt på detta och förutsätter att rege-
ringen fortsätter att driva dessa frågor. Enligt utskottets mening är något
ytterligare uttalande i detta ärende inte erforderligt.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U803 (m) yrkande 4 är
besvarad.
I sitt yttrande 1999/2000:EUNy1 framhåller EU-nämnden följande vad gäller
den gemensamma handelspolitiken och information och samråd mellan rege-
ring och riksdag:
Regeringen redovisar utförligt utvecklingen inom WTO och UNCTAD samt
övrigt samarbete inom ramen för den gemensamma handelspolitiken. EU-
nämnden har kontinuerligt följt förberedelserna inför WTO:s ministerkonfe-
rens i Seattle och anordnade också i november 1999 en offentlig utfrågning
om WTO-frågor. Lars Tobisson och Reynoldh Furustrand från EU-nämnden
ingick i den svenska delegationen till Seattle.
När det gäller förberedelserna inför den tionde ministerkonferensen med
FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD) har Sverige, enligt
skrivelsen, verkat som aktiv deltagare i EU-kretsen för ytterligare effektivi-
sering och konkretisering av organisationen och dess verksamhet. EU-
nämnden noterar dock att frågan, som visserligen var politiskt okontroversi-
ell, inte har behandlats vare sig i EU-nämnden eller i berörda fackutskott.
Kommissionen framlade under året ett förslag till riktlinjer för en EU-
ståndpunkt inför UNCTAD X (KOM (1999) 451) som tillställts EU-
nämnden och utrikesutskottet. Därefter har kommissionens förslag behand-
lats av en rådsarbetsgrupp och av Coreper, varefter det sedan antagits utan
debatt som en s.k. A-punkt den 22 oktober på ministerrådsmötet för arbets-
marknadsfrågor och sociala frågor. Frågan har inte heller föranlett någon
faktapromemoria från Regeringskansliet.
Utrikesutskottet noterar EU-nämndens observation i detta fall och menar att
det inte är tillfredsställande att nya viktigare ärenden som utgör A-punkt på
dagordningen inte kommer till riksdagens kännedom. Utrikesutskottet erinrar
om att enligt gällande riktlinjer (UD PM 1999:1-8) skall viktigare kända A-
punkter redovisas för riksdagen.
Med det anförda föreslår utrikesutskottet att riksdagen lägger regeringens
skrivelse 1999/2000: 60 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen
under 1999 till handlingarna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande det svenska ordförandeskapet inom EU
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U13 yrkande 1,
1999/2000:U14 yrkandena 6 och 12, 1999/2000:U515 yrkandena 1, 9
och 11, 1999/2000:MJ508 yrkande 3, 1999/2000:MJ718 yrkande 2
samt 1999/2000:U504 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,
2. beträffande dialogen mellan riksdag och regering i anslut-
ning till det svenska ordförandeskapet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U512 yrkande 2 (delvis)
och 1999/2000:U515 yrkandena 12 och 13,
res. 1 (kd, c)
3. beträffande Sveriges prioriteringar som ordförandeland
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U503 yrkande 1 (del-
vis) och 1999/2000:U505 yrkande 2 (delvis) besvarade med vad ut-
skottet anfört,
4. beträffande den gemensamma flykting- och asylpolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U505 yrkande 12 samt
1999/2000:Sf4 yrkande 6,
res. 2 (kd, c, fp)
5. beträffande möten i Sverige under det svenska ordförande-
skapet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U510,
6. beträffande utvidgningen av EU
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U409 yrkande 3,
1999/2000:U503 yrkandena 1 (delvis) och 2, 1999/2000:U512 yrkan-
de 9, 1999/2000:U803 yrkandena 2 och 6 samt 1999/2000:U505 yr-
kandena 1 och 2 (delvis) besvarade med vad utskottet anfört,
7. beträffande vissa frågor i anslutning till utvidgningen av
EU
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U513 yrkandena 26
och 27 samt 1999/2000:U13 yrkande 3 besvarade med vad utskottet
anfört,
8. beträffande säkerhetsfrågan i anslutning till utvidgningen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U13 yrkande 2,
res. 3 (kd, c, fp)
9. beträffande barnfrågorna under det svenska ordförandeska-
pet
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U509 besvarad med vad
utskottet anfört,
10. beträffande lokalisering av EU-organ
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U505 yrkande 7,
res. 4 (c, fp)
11. beträffande vissa institutionella frågor
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U505 yrkandena 8-10,
1999/2000:U513 yrkandena 3-5 och 29, 1999/2000:U514 yrkande 15
(delvis) samt 1999/2000:K324 yrkande 6,
res. 5 (v)
res. 6 (kd)
res. 7 (fp)
res. 8 (mp)
12. beträffande folkomröstning vid ändringar i fördragen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U508 yrkande 2,
res. 9 (v, mp)
13. beträffande folkomröstning om fortsatt medlemskap i EU
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U508 yrkande 3,
14. beträffande utträdesparagraf i unionens fördrag
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U508 yrkande 1,
res. 10 (v, mp)
15. beträffande en utvärdering av svenskt EU-medlemskap
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U512 yrkande 8 besvarad
med vad utskottet anfört,
16. beträffande närhetsprincipen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U503 yrkande 9 (delvis),
1999/2000:U505 yrkande 6, 1999/2000:U512 yrkandena 1, 2 (delvis),
4 och 5, 1999/2000:U513 yrkande 2, 1999/2000:U14 yrkande 1 och
1999/2000:K324 yrkandena 1, 2, 4 och 5,
res. 11 (m)
res. 12 (c)
res. 13 (fp)
res. 14 (mp)
17. beträffande finansiering av EU
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U503 yrkande 9 (delvis),
res. 15 (m, kd, fp)
18. beträffande vissa frågor rörande Europaparlamentet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U501, 1999/2000:U511
och 1998/99:K354 yrkande 1,
res. 16 (v)
19. beträffande öppenhet inom EU
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U514 yrkande 15
(delvis), 1999/2000:U512 yrkande 3, 1999/2000:U505 yrkande 5 och
1999/2000:U513 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,
20. beträffande valen till Europaparlamentet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K248 yrkandena 1-3,
21. beträffande riksdagens hantering av EU-frågorna
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:K324 yrkande 3 för-
klarar motionerna 1999/2000:U512 yrkande 6 samt 1999/2000:K341
yrkandena 1-5 besvarade med vad utskottet anfört,
22. beträffande EG:s anslutning till Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U514 yrkande 1,
23. beträffande den inre marknadens utveckling
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U503 yrkandena 4 och
6, 1999/2000:U512 yrkande 12, 1999/2000:U513 yrkandena 7 och 8
samt 1999/2000:N254,
res. 17 (m, kd, fp)
res. 18 (c, mp)
24. beträffande struktur- och regionalstöd inom EU
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U503 yrkande 3,
res. 19 (m)
25. beträffande sysselsättningspolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U12 yrkande 2 (delvis)
samt 1999/2000:U505 yrkande 13,
res. 20 (m, kd, fp)
26. beträffande samarbetet inom miljöområdet
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U515 yrkandena 2-4
och 10 samt 1999/2000:U14 yrkande 2 besvarade med vad utskottet
anfört,
27. beträffande svensk strategi gällande genmanipulerade or-
ganismer
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U14 yrkande 8 besvarad
med vad utskottet anfört,
28. beträffande Sveriges politik på narkotikaområdet inom
EU
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U505 yrkande 16 besva-
rad med vad utskottet anfört,
29. beträffande införselregler för alkohol
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U12 yrkande 3 samt
1999/2000:U14 yrkande 11,
res. 21 (m)
res. 22 (mp)
30. beträffande EU:s upphandlingsregler
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U513 yrkande 22,
res. 23 (mp)
31. beträffande internationellt samarbete som ett alternativ till
EMU
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U903 yrkande 7,
res. 24 (m, kd, fp) - motiv
res. 25 (v, mp)
32. beträffande behandlingen av revisionsrättens rapporter i
den årliga skrivelsen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U14 yrkande 10,
res. 26 (v)
33. beträffande skattepolitiken
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U12 yrkandena 1 och 2 (del-
vis),
res. 27 (m)
34. beträffande gemensamma europeiska åtgärder för funktions-
hindrade
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U514 yrkande 2,
res. 28 (kd)
35. beträffande harmonisering av transportsektorn och dess
regleringar
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U514 yrkande 7 besvarad
med vad utskottet anfört,
36. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar av projekt inom
Transeuropeiska nätverk för transporter
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U14 yrkande 3,
res. 29 (mp)
37. beträffande kvinnans belysning i media
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:Kr233 yrkande 3 besvarad
med vad utskottet anfört,
38. beträffande energiskatter
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U12 yrkande 4,
res. 30 (m, kd)
39. beträffande energieffektivisering och främjande av förnyba-
ra energikällor
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U14 yrkandena 4 och 5,
1999/2000:U512 yrkande 13 samt 1999/2000:U513 yrkande 21,
res. 31 (c, mp)
40. beträffande den gemensamma utrikes- och säkerhetspoliti-
ken
att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:U14 yrkande 9
och 1999/2000:U513 yrkande 25 förklarar motion 1999/2000:U503
yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört,
41. beträffande EU:s internationella politik
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U513 yrkande 24 besva-
rad med vad utskottet anfört,
42. beträffande det breda säkerhetsbegreppet
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U513 yrkande 23 be-
svarad med vad utskottet anfört,
43. beträffande Sveriges roll vad gäller återuppbyggnadsarbe-
tet i Kosovo
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U402 yrkande 2 besvarad
med vad utskottet anfört,
44. beträffande EU:s Medelhavspolitik
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U607 yrkande 2 besvarad
med vad utskottet anfört,
45. beträffande EU:s relationer med Cuba
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U611 yrkande 2 besvarad
med vad utskottet anfört,
46. beträffande europeisk biståndspolitik
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U514 yrkande 11 besva-
rad med vad utskottet anfört,
47. beträffande EU:s utrikespolitiska mål
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U502 besvarad med vad
utskottet anfört,
48. beträffande vissa handelsfrågor
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U513 yrkande 6,
1999/2000:U14 yrkande 7 samt 1999/2000:N243 yrkande 12 besvara-
de med vad utskottet anfört,
49. beträffande marknadstillträde för de nya marknadsekono-
mierna
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U803 yrkande 4 besvarad
med vad utskottet anfört,
50. beträffande regeringens skrivelse 1999/2000:60 Berättelse
om verksamheten i Europeiska unionen under 1999
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1999/2000:60 till hand-
lingarna.
Stockholm den 11 maj 2000
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Sören
Lekberg (s), Berndt Ekholm (s), Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m),
Carina Hägg (s), Marianne Jönsson (s), Murad Artin (v), Jan Erik Ågren
(kd), Sten Tolgfors (m), Marianne Samuelsson (mp), Marianne Andersson
(c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta Ahlqvist (s), Eva Zetterberg (v) och
Rosita Runegrund (kd).
Reservationer
1. Dialogen mellan riksdag och regering i anslutning till det
svenska ordförandeskapet (mom. 2)
Jan Erik Ågren, Rosita Runegrund (båda kd) och Marianne Andersson (c)
anser
dels att de delar av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Utskottet
noterar" och på s. 26 slutar med "i EU" samt som på s. 26 börjar med "Med
vad som" och slutar med "yrkandena 12 och 13" bort ha följande lydelse:
Den 1 januari 2001 tar Sverige för första gången över ordförandeskapet i
EU. Att vara ordförandeland är en stor utmaning. Utrikesutskottet menar att
för att Sverige på bästa sätt skall kunna ta till vara de möjligheter som ord-
förandeskapet innebär är det viktigt att hela nationen rustas inför uppgiften.
Regeringen bör därför inrikta sina krafter på att utarbeta en plan som kan ge
en så stor nationell uppslutning som möjligt kring ordförandeskapet och
målen för Europasamarbetet. Härigenom skapas både en bättre förståelse och
en bättre folklig förankring för de ställningstaganden som Sverige gör i olika
frågor inom unionen.
Två bra exempel på politikområden kring vilka det finns en stor nationell
uppslutning är sysselsättning och ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.
Sverige har också alltsedan medlemskapet i EU arbetat aktivt för att samar-
betet i unionen kring dessa frågor skall öka. I och med ikraftträdandet av
Amsterdamfördraget har detta arbete nått viss framgång då frågorna fått en
klart mer framskjuten position i unionsarbetet än tidigare. Jämställdhet har
t.ex. blivit ett uttalat mål för EU. Utrikesutskottet ser positivt på dessa för
ändringar men vill samtidigt framhålla att det fortfarande finns mycket kvar
att göra inom båda områdena. Till exempel bör regeringen inom sysselsätt-
ningsområdet arbeta för att EU, utöver den samordning som har kommit till
stånd, skall vidta åtgärder som kompletterar de enskilda medlemsstaternas
insatser. Regeringen bör också verka för att samarbetet inom unionen röran-
de jämställdhetsfrågorna stärks ytterligare. Exempel på frågor som Sverige
därvid särskilt bör föra fram är hur yrkes- och familjeliv skall kunna förenas,
hur fler män skall kunna engageras i jämställdhetsarbetet samt, för att på
bästa sätt ta till vara olika infallsvinklar i beslutsprocesser m.m., få en stö
andel kvinnor bland beslutsfattare inom näringsliv, politik etc.
Utskottet delar således inte arbetsmarknadsutskottets bedömning att mo-
tion U512 (c) yrkande 2 (delvis) bör avstyrkas.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utrikesutskottet motion U512 (c)
yrkande 2 (delvis) och anser därmed att motion U515 (mp) yrkande 13 är
besvarad. Motion U515 (mp) yrkande 12 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande dialogen mellan riksdag och regering i anslutning till
det svenska ordförandeskapet
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U512 yrkande 2
(delvis) och med avslag på motion 1999/2000:U515 yrkande 12 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förkla-
rar motion 1999/2000:U515 yrkande 13 besvarad med vad utskottet
anfört,
2. Den gemensamma flykting- och asylpolitiken (mom. 4)
Jan Erik Ågren, Rosita Runegrund (båda kd), Marianne Andersson (c) och
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med
"Utrikesutskottet har" och slutar med "yrkande 6 (fp)" bort ha följande lydel-
se:
Utrikesutskottet anser för sin del att det är nödvändigt med en gemensam
praxis och en samordning av flykting- och asylpolitiken inom EU. Majori-
tetsbeslut bör tillämpas inom detta område. Enligt utrikesutskottets mening
bör Sverige som ordförandeland våren 2001 prioritera att kraftigt höja den
humanitära ambitionen i denna gemensamma flykting- och asylpolitik. En
gemensam flyktingpolitik är nödvändig för att fördela bördorna mellan
medlemsstaterna, och en samordning av medlemsstaternas minimiansvar
krävs för att åtminstone några länder skall kunna föra en mer generös flyk-
tingpolitik. Enligt utrikesutskottets uppfattning är det de mest generösa län-
derna som skall sätta normen. Asylrätten på Genèvekonventionens grund
måste värnas och en ny konvention behövs för att ge skydd även i mass-
flyktssituationer. Vidare vill utskottet poängtera att också orsakerna till fly
måste bekämpas. EU bör verka för ett mer direkt stöd till grannstater som ger
skydd åt människor som tvingats fly. Enligt utrikesutskottets mening finns
det oroväckande tendenser till att vilja begränsa migrationsströmmarna till
den europeiska kontinenten. När det gäller viseringspolitiken försvårar den-
na, enligt utskottets mening, för människor att söka asyl i Västeuropa. Sveri-
ge bör därför aktivt verka för att listan med viseringspliktiga länder görs
kortare, och ett "fästning Europa" måste enligt utskottet förhindras.
Utrikesutskottet föreslår att det anförda med bifall till motionerna U505
(fp) yrkande 12 samt Sf4 (fp) yrkande 6 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande den gemensamma flykting- och asylpolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:U505 yrkande
12 samt 1999/2000:Sf4 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
3. Säkerhetsfrågan i anslutning till utvidgningen (mom. 8)
Jan Erik Ågren, Rosita Runegrund (båda kd), Marianne Andersson (c) och
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med
"Utrikesutskottet vill" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Enligt utrikesutskottets mening är den förestående östutvidgningen en am-
bitiös fredsprocess som även medför stora utmaningar. Det är därför nödvän-
digt att ha en helhetssyn på flyktingpolitiken och säkerhetsfrågorna. En dis-
kussion om principen om "första asylland" krävs också i samband med
östutvidgningen eftersom stora flyktingströmmar kommer in från Öst- och
Centraleuropa. Utskottet anser vidare att det är viktigt att medlemsstaterna
bistår kandidatländerna med utbildning och uppbyggnad av lämpliga institu-
tioner vad gäller asylprövning och yttre gränsskydd.
Utrikesutskottet föreslår att det anförda med bifall till motion U13 (kd) yr-
kande 2 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande säkerhetsfrågan i anslutning till utvidgningen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U13 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Lokalisering av EU-organ (mom. 10)
Marianne Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med "Utskottet kan
inledningsvis" och slutar med "yrkande 7" bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar att för närvarande finns elva utlokaliserade organ under
Europeiska kommissionen i olika medlemsländer. Utskottet kan även notera
att något sådant organ ännu inte finns i Sverige.
Ett område där Sverige skulle kunna göra en insats är inom biståndet. Up-
penbarligen fungerar inte EU:s biståndsverksamhet bra. Vi menar att Sveri-
ge bör verka för att en översyn kommer till stånd och att en ny självständig
myndighet inrättas där kontoret för EU:s katastrofbistånd ECHO skulle ingå.
Denna myndighet skulle med fördel kunna placeras i Sverige. Detta bör ges
regeringen till känna.
Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet motion U505 (fp) yrkande
7.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande lokalisering av EU-organ
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U505 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Vissa institutionella frågor (mom. 11)
Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med
"Utrikesutskottet delar" och slutar med "K324 (m) yrkande 6" bort ha föl-
jande lydelse:
Utrikesutskottet har när det gäller motion U513 (mp) yrkande 5 en annan
uppfattning än konstitutionsutskottet och anser att kommissionens ensamrätt
att lägga fram förslag skall avskaffas och att de nationella parlamenten skall
ges förslagsrätt inom EU-samarbetet. Detta skulle förstärka den mellanstatli-
ga karaktären av EU. Däremot anser utrikesutskottet att förslagsrätt till Euro-
paparlamentet skulle leda till att Europeiska unionens utveckling till för-
bundsstat underlättades. Utskottet tillstyrker således ej motionen i denna del.
Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U513 (mp) yrkande 5 i berörd
del. Utrikesutskottet avstyrker motionerna U505 (fp) yrkandena 8-10, U513
(mp) yrkandena 3, 4 och 29, U514 (kd) yrkande 15 (delvis) samt K324 (m)
yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande vissa institutionella frågor
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U513 yrkande 5
och med avslag på motionerna 1999/2000:U505 yrkandena 8-10,
1999/2000:U514 yrkande 15 (delvis), 1999/2000:U513 yrkandena 3, 4
och 29 samt 1999/2000:K324 yrkande 6 som sin mening ger regering-
en till känna vad utskottet anfört,
6. Vissa institutionella frågor (mom. 11)
Jan Erik Ågren och Rosita Runegrund (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med
"Utrikesutskottet delar" och slutar med "K324 (m) yrkande 6" bort ha föl-
jande lydelse:
Utrikesutskottet anser för sin del att Europaparlamentet bör kunna avsätta
enskilda kommissionärer, vilket skulle stärka den demokratiska kontrollen av
kommissionens arbete.
Vad som anges i motion U514 (kd) yrkande 15 (delvis) bör ges regeringen
till känna. Motionerna U505 (fp) yrkandena 8-10, K324 (m) yrkande 6 och
U513 (mp) yrkandena 3-5 och 29 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande vissa institutionella frågor
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U514 yrkande 15
(delvis) och med avslag på motionerna 1999/2000:U505 yrkandena 8-
10, 1999/2000:U513 yrkandena 3-5 och 29 samt 1999/2000:K324 yr-
kande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Vissa institutionella frågor (mom. 11)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med
"Utrikesutskottet avstyrker därmed" och slutar med "K324 (m) yrkande 6"
bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar till skillnad från konstitutionsutskottet uppfattningen
i motion U505 (fp) att Europaparlamentets befogenheter bör stärkas på mi-
nisterrådets bekostnad. De båda institutionerna bör på sikt likställas i lag-
stiftningsfrågor och betraktas som delarna i ett tvåkammarparlament.
Vidare anser utrikesutskottet att samarbetet inom det utrikes- och säker-
hetspolitiska området bör fördjupas. Sverige bör verka för att beslut i frågor
på detta område skall kunna fattas med kvalificerad majoritet, kompletterat
med en möjlighet för ett enskilt land att reservera sig och därmed ställa sig
utanför aktioner som landet inte anser sig kunna delta i.
Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U505 (fp) yrkandena 8-10 i
motionen. Motionerna U513 (mp) yrkandena 3-5 och 29, U514 (kd) yrkande
15 (delvis) samt K324 (m) yrkande 6 avstyrks med hänvisning till vad ut-
skottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande vissa institutionella frågor
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U505 yrkandena 8-
10 och med avslag på motionerna 1999/2000:U513 yrkandena 3-5
och 29, 1999/2000:U514 yrkande 15 (delvis) samt 1999/2000:K324
yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet an-
fört,
8. Vissa institutionella frågor (mom. 11)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med
"Utrikesutskottet delar" och slutar med "K324 (m) yrkande 6" bort ha föl-
jande lydelse:
Utrikesutskottet anser för sin del att det bör vara en prioriterad fråga för
Sverige att EU:s politiska organisation förändras på ett sätt som möjliggör
för väljarna att utkräva ett politiskt ansvar. Sverige bör också prioritera frå
gan om att avskaffa kommissionens ensamrätt att lägga fram förslag och i
stället ge förslagsrätt åt de nationella parlamenten och Europaparlamentet.
Kommissionen bör enligt konstitutionsutskottets uppfattning avskaffas och
ersättas med ett rent administrativt organ. Sverige bör prioritera frågan om
hur EU kan omvandlas till att i högre grad vara ett mellanstatligt samarbete.
Därmed tillstyrker utrikesutskottet motion U513 (mp) yrkandena 3-5 och
29. Motionerna 505 (fp) yrkandena 8-10, U514 (kd) yrkande 15 (delvis)
samt K324 (m) yrkande 6 avstyrks med hänvisning till vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande vissa institutionella frågor
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U513 yrkandena 3-
5 och 29 och med avslag på motionerna 1999/2000:U505 yrkandena
8-10, 1999/2000:U514 yrkande 15 (delvis) samt 1999/2000:K324 yr-
kande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Folkomröstning vid ändringar i fördragen (mom. 12)
Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med
"Utrikesutskottet delar de" och slutar med "U508 (m) yrkande 2" bort ha
följande lydelse:
Utrikesutskottet ställer sig bakom förslaget i motion U508 (mp) yrkande 2
att riksdagen skall besluta att varje genomgripande förändring av EU:s
grundlagar skall underställas en folkomröstning innan Sverige ratificerar
förändringarna.
Utskottet tillstyrker därmed motion U508 (mp) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande folkomröstning vid ändringar i fördragen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U508 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Utträdesparagraf i unionens fördrag (mom. 14)
Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med
"Utrikesutskottet delar" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Enligt utrikesutskottets mening är det av avgörande betydelse att formerna
för utträde regleras i fördragen. Därigenom betonas att unionen är en sam-
manslutning av självständiga stater. Regeringen bör således verka för en
utträdesparagraf. Detta bör ges regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker därmed motion U508 (mp) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande utträdesparagraf i unionens fördrag
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U508 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Närhetsprincipen (mom. 16)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med
"Utrikesutskottet delar" och slutar med "yrkandena 1, 2, 4 och 5" bort ha
följande lydelse:
Som förespråkas i motion U503 (m) yrkande 9 (delvis) bör EU utgöra en
union med lagfäst gemenskap och starka institutioner, en union som koncent-
rerar sig på de offentliga uppgifter som bäst utförs på europeisk nivå. Enligt
utrikesutskottets uppfattning bör samarbetet och den gemensamma lagstift-
ningen begränsas till genuint gemensamma angelägenheter. Utskottet anser
att subsidiariteten är en av de absolut viktigaste principerna för att uppnå et
fungerande samarbete, och att samarbetet inte får förlamas av nationella
särintressen på områden som är genuint gemensamma.
Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U503 (m) yrkande 9 (delvis).
Härigenom tillgodoses också syftet med motionerna U505 (fp) yrkande 6,
U512 (c) yrkandena 1, 2 (delvis), 4 och 5 och, i viss mån, U513 (mp) yrkan-
de 2. Utrikesutskottet anser att de motionerna är besvarade. Också syftet med
motion K324 (m) yrkandena 1, 2, 4 och 5 tillgodoses i viss mån. Utrikesut-
skottet är dock inte berett att ställa sig bakom den motionen.
Utrikesutskottet anser att en sådan redogörelse som begärs i motion U14
(mp) yrkande 1 för hur regeringen under året arbetat för subsidiaritetsprinci-
pen skulle vara av intresse men har svårt att se hur en sådan skulle kunna
åstadkommas.
Utrikesutskottet avstyrker därmed motion U14 (mp) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande närhetsprincipen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U503 yrkande 9
(delvis) och med avslag på motionerna 1999/2000:U14 yrkande 1 och
1999/2000:K324 yrkandena 1, 2, 4 och 5 som sin mening ger rege-
ringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motionerna
1999/2000:U505 yrkande 6, 1999/2000:U512 yrkandena 1, 2 (delvis),
4 och 5, 1999/2000:U513 yrkande 2 besvarade med vad utskottet an-
fört,
12. Närhetsprincipen (mom. 16)
Marianne Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med
"Utrikesutskottet delar" och slutar med "yrkandena 1, 2, 4 och 5" bort ha
följande lydelse:
Enligt utrikesutskottets uppfattning är ett grundproblem att det aldrig klar-
lagts vilka befogenheter som bör ligga hos EU. Fördrag har adderats till
fördrag på basis av vad som varit politiskt möjligt och inte utifrån en analys
av vad som är rätt och rimligt. Decentralisering av makt och ansvar har ald-
rig varit en vägledande princip. Närhetsprincipen, subsidiaritetsprincipen, har
bl.a. på grund av att den fått så många och olika tolkningar, inte fått genom-
slag. Utskottets uppfattning är att principen bör innebära att beslut skall
fattas på den politiska nivå som kan fatta det bästa och effektivaste beslutet
så nära medborgarna som möjligt. Att i längden lappa och laga Romfördraget
från 1957 så som skett i Enhetsakten 1986, Maastrichtfördraget 1992 och nu
senast i Amsterdamfördraget håller inte. EU behöver en konstitutionell ny-
start.
EU är inget självändamål, som man behöver konstruera uppgifter för. EU
skall ägna sig åt de frågor som hanteras bättre av fler än ett land ensamt och
fatta beslut om sådant som inte medlemsstaterna själva klarar av. Exempel på
sådana områden som EU med fördel kan ägna sig åt är: fred, demokrati,
frihandel, miljö och hållbar utveckling, brottsbekämpning, ekonomisk ut-
veckling och välståndsutveckling (särskilt i de fattigaste delarna av Europa
och tredje världen). EU måste främja öppenhet såväl inom sig som genom att
i relationer till omvärlden visa en öppen attityd.
Frånvaron av tydlighet i EU:s styrning, som på många sätt är önskvärd
bl.a. av decentraliseringsskäl, medför också risker för en ständig utvidgning
av EU:s ambitioner och beslutsområden. För att EU skall kunna hantera
viktiga uppgifter och för att inte tilltron till EU och dess förmåga skall förl
ras måste EU förändras. Det är viktigt att EU:s beslutsfattande och befogen-
heter på ett tydligare sätt än hittills definieras och avgränsas och att EU:s
uppgifter renodlas. Genom att reglera detta i en kompetenskatalog skulle en
klar och tydlig struktur för detta skapas. Reformer av EU:s institutioner som
leder till ökad öppenhet, ökad klarhet om var ansvaret ligger och förbättrade
möjligheter för medborgarna att förstå och påverka processen är också an-
gelägna.
Utrikesutskottet vill framhålla att en kompetenskatalog skulle kunna utgö-
ra en del av en ny konstitution för EU. En sådan konstitution skulle kunna
bygga på delegation underifrån. Makten skulle tydligt ligga på den lokala
nivån för att delegeras uppåt, till nästa nivå. Var besluten skall fattas måste
avgöras av närheten till dem som berörs, men också av om det över huvud
taget går att fatta beslutet på just den nivån. Insikten om betydelsen av nivåe
(dvs. även insikten att frågor ibland bättre eller bäst avgörs på en högre nivå
måste därmed tillåtas att prägla grundprincipen. Subsidiaritetsprincipen
skulle kunna vara ett användbart verktyg i arbetet med att delegera under-
ifrån. Utskottet använder begreppet subsidiaritetsprincip med innebörden att
beslut skall fattas på den politiska nivå som kan fatta det bästa och effekti-
vaste beslutet så nära medborgarna som möjligt.
Som framhålls i motion U512 (c) är EU-frågorna numera en del av inri-
kespolitiken. Den situationen måste undvikas att integrationen leder till att
alltfler befogenheter flyttas upp till en gemensam nivå utan demokratisk
legitimitet, där den nationella politiska beslutsprocessen ifrågasätts. I den
nationella strategin för Sveriges ordförandeskap i EU bör enligt utskottets
uppfattning ingå att Sverige skall arbeta för att få bort onödig byråkrati och
för att göra närhetsprincipen till en bärande och fungerande princip i EU:s
arbete.
Utrikesutskottet anser vidare att regler bör vara enkla, konsekventa och
förutsägbara samt att EU i högre grad bör ägna sig åt ramlagstiftning, medan
detaljerade regler och föreskrifter meddelas av respektive medlemsland.
Utskottet tillstyrker därmed motion U512 yrkandena 1, 2 (delvis), 4 och 5.
Med hänvisning till vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna
U503 yrkande 9 (delvis), U505 yrkande 6, U513 yrkande 2 samt K324 yr-
kandena 1, 2, 4 och 5 är besvarade med vad utskottet ovan anfört. Motion
U14 (mp) yrkande 1 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande närhetsprincipen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U512 yrkandena 1,
2 (delvis), 4 och 5 och med avslag på motion 1999/2000:U14 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt
förklarar motionerna 1999/2000:U505 yrkande 6, 1999/2000:U503
yrkande 9 (delvis), 1999/2000:U513 yrkande 2 samt 1999/2000:K324
yrkandena 1, 2, 4 och 5 besvarade med vad utskottet anfört,
13. Närhetsprincipen (mom. 16)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med
"Utrikesutskottet delar" och slutar med "yrkandena 1, 2, 4 och 5" bort ha
följande lydelse:
I motion U505 (fp) yrkande 6 efterlyses mer samarbete på unionsnivå om
gränsöverskridande miljöförstöring, internationell brottslighet och den ge-
mensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, mindre på andra områden som
t.ex. kultur, turism och social- och arbetsmarknadspolitik. Utrikesutskottet
delar motionärernas uppfattning och anser också att en kompetenskatalog bör
reglera ansvarsförhållandet mellan unionen och de enskilda medlemsländer-
na.
Därmed tillstyrker utskottet motion U505 (fp) yrkande 6.
Härigenom tillgodoses också i huvudsak syftet bakom motionerna U503
(m) yrkande 9 (delvis), U512 (c) yrkandena 1, 2 (delvis), 4 och 5, U513 (mp)
yrkande 2 och K324 (m) yrkandena 1, 2, 4 och 5, varför dessa anses besvara-
de med vad utskottet anfört. Motion U14 (mp) yrkande 1 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande närhetsprincipen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:U505 yrkande 6 och
med avslag på motion 1999/2000:U14 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motionerna
1999/2000:U512 yrkandena 1, 2 (delvis), 4 och 5, 1999/2000:U503
yrkande 9 (delvis), 1999/2000:U513 yrkande 2 samt 1999/2000:K324
yrkandena 1, 2, 4 och 5 besvarade med vad utskottet anfört,
14. Närhetsprincipen (mom. 16)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med
"Utrikesutskottet delar" och slutar med "yrkandena 1, 2, 4 och 5" bort ha
följande lydelse:
Enligt utrikesutskottets uppfattning bör Sverige, som begärs i motion 513
(mp) yrkande 2, inom EU prioritera frågan om att EU bör överföra kompe-
tens till medlemsländerna och i samarbetet utesluta sådana politiska områden
där frågor löses bäst på nationell nivå.
Härigenom tillgodoses vissa av önskemålen i motionerna U503 (m) yrkan-
de 9 (delvis), U505 (fp) yrkande 6, U512 (c) yrkandena 1, 2 (delvis), 4 och 5
och K324 (m) yrkandena 1, 2, 4 och 5, varför dessa anses besvarade med vad
utskottet ovan anfört.
Utrikesutskottet anser vidare att riksdagen bör göra ett tillkännagivande till
regeringen om att i årsboken om verksamheten i EU bör redovisas hur rege-
ringen under verksamhetsåret har arbetat för att förverkliga subsidiaritets-
principen. Utskottet tillstyrker därmed motion U14 (mp) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande närhetsprincipen
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:U14 yrkande 1
och 1999/2000:U513 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört samt förklarar motionerna 1999/2000:U503
yrkande 9 (delvis), 1999/2000:U505 yrkande 6, 1999/2000:U512 yr-
kandena 1, 2 (delvis), 4 och 5 och 1999/2000:K324 yrkandena 1, 2, 4
och 5 besvarade med vad utskottet ovan anfört,
15. Finansiering av EU (mom. 17)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors (alla m),
Jan Erik Ågren, Rosita Runegrund (båda kd) och Karl-Göran Biörsmark (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med
"Utrikesutskottet delar" och slutar med "yrkande 9 (delvis)" bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet vill erinra om att EU tar i anspråk 1,1 % av medlemslän-
dernas samlade resurser. Av detta används hälften för jordbrukssubventioner
och en tredjedel för regionalpolitik. Utskottet vill understryka att det är an-
geläget att EU inte utvecklas till en transfereringsunion utan strikt koncentre
rar sig på de områden där EU verkligen behövs. Medlemsavgiften måste
även fortsättningsvis beslutas enhälligt. Nettobidragsmottagande länder får
inte ha möjlighet att rösta ned nettobidragsgivare i syfte att öka subsidier.
Vidare skall EU inte ges rätt att ta ut skatt. Finansieringen skall, som hittil
ske via avgifter från medlemsländerna.
Utrikesutskottet tillstyrker motion U503 (m) yrkande 9 (delvis) i denna del
och ger som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande finansiering av EU
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U503 yrkande 9
(delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Vissa frågor rörande Europaparlamentet (mom. 18)
Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med
"Utrikesutskottet gör" och slutar med "K354 (v) yrkande 1" bort ha följande
lydelse:
Vad gäller motion K354 (v) yrkande 1 delar utrikesutskottet inte konstitu-
tionsutskottets uppfattning i fråga om en gemensam ersättningsnivå för
samtliga EU-parlamentariker. Utskottet vill framhålla att en sådan ordning
skulle medföra att den svenska riksdagens förvaltning kopplades bort från de
svenska EU-parlamentarikerna. De EU-parlamentariker som valts i Sverige
av svenska väljare skulle därigenom ytterligare fjärmas från det svenska
politiska systemet och de svenska medborgarna, vilket urholkar demokratin i
allmänhet och EU-parlamentets legitimitet i synnerhet.
Utskottet tillstyrker motion 1998/99:K354 (v) yrkande 1 och förklarar mo-
tionerna U501 (m) och U511 (s) besvarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande vissa frågor rörande Europaparlamentet
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K354 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förkla-
rar motionerna 1999/2000:U501 och 1999/2000:U511 besvarade med
vad utskottet anfört,
17. Den inre marknadens utveckling (mom. 23)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors (alla m),
Jan Erik Ågren, Rosita Runegrund (båda kd) och Karl-Göran Biörsmark (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med
"Utrikesutskottet delar" och slutar med "N254 (m)" bort ha följande lydelse:
Enligt utrikesutskottets uppfattning bör Sverige med större kraft än hittills
agera mot EG-kommissionen och de enskilda medlemsländerna så att en
systematisk genomgång av såväl EU:s eget regelverk som de nationella
regelverken kommer till stånd i syfte att undanröja de formella hindren mot
en väl fungerande konkurrens på den inre marknaden. Ett sätt att stärka detta
vore, anser utrikesutskottet med instämmande i vad som föreslås i motion
1999/2000:U503 (m), att inrätta ett nytt gemenskapsorgan, en regelrevision,
med uppgift att systematiskt granska både gemensamma och nationella reg-
ler. Resultatet av granskningarna bör offentliggöras, och rådet skall därefter
ha i uppgift att rekommendera hur bristerna skall åtgärdas. I samband med
utvidgning i Central- och Östeuropa är det särskilt viktigt att snedvridande
regler och subventioner tas bort.
Utrikesutskottet anser vidare att arbetstagarnas trygghet bör styras genom
ett rikt utbud av individuella anställningsmöjligheter. För detta krävs en
union där företag kan skapas och växa. Genom en fortsatt fördjupning av den
inre marknaden och en avreglering av kvarvarande nationella hinder och
monopol kommer svårigheterna för företagen att undanröjas.
Enligt utrikesutskottets uppfattning missgynnar EG-kommissionens syn på
konkurrenslagstiftningen de små medlemsstaternas industrier och konkur-
rensmöjligheter. Sverige bör ge ett starkt stöd åt det fortsatta arbetet med at
modernisera och effektivisera tillämpningen av konkurrensreglerna. Utrikes-
utskottet vill framhålla att det är ytterst viktigt med klara och entydiga regl
på detta område för att säkerställa att nödvändiga förutsättningar skapas som
gynnar såväl företagsutvecklingen som EU:s konsumenter. Utskottet förut-
sätter vidare att konkurrenslagstiftningen kommer att bli föremål för en upp-
följning inom Regeringskansliet med hänsyn till EG-kommissionens nej till
den planerade fusionen mellan Volvo och Scania.
Med det anförda tillstyrker utrikesutskottet motion U503 (m) yrkandena 4
och 6. Övriga motionsyrkanden bör inte föranleda någon åtgärd från riksda-
gens sida och avstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande den inre marknadens utveckling
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U503 yrkandena 4
och 6 och med avslag på motionerna 1999/2000:U512 yrkande 12,
1999/2000:U513 yrkandena 7 och 8 och 1999/2000:N254 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Den inre marknadens utveckling (mom. 23)
Marianne Andersson (c) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med
"Utrikesutskottet delar" och slutar med "samt N254 (m)" bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet kan konstatera - i likhet med vad som sägs i motion U513
(mp) och med ledning av den beskrivning som lämnas i årsberättelsen - att
EU:s inre marknad är allt annat än fri. För att underlätta konkurrensen har-
moniseras och standardiseras varuutbudet. Det innebär att det blir lättare att
sälja en och samma produkt inom hela unionen, men det sker till priset av en
reducerad mångfald. Utskottet anser att EU:s detaljreglering av varor måste
motverkas samtidigt som den inre marknadens mål om fri rörlighet för varor
och ohämmad ekonomisk tillväxt ersätts med sociala och miljömässiga mål.
Utrikesutskottet menar vidare - i enlighet med vad som anförs i motion
U512 (c) - att principen om ömsesidigt erkännande inte får snedvrida kon-
kurrensen och pressa mer ambitiösa medlemsstater att sänka sina skyddsni-
våer.
Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utrikesutskottet motionerna
U512 (c) yrkande 12 samt U513 (mp) yrkandena 7 och 8. Motionerna U503
(m) yrkandena 4 och 6 och N254 (m) bör inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida och avstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande den inre marknadens utveckling
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:U512 yrkande
12 och 1999/2000:U513 yrkandena 7 och 8 och med avslag på motio-
nerna 1999/2000:U503 yrkandena 4 och 6 och 1999/2000:N254 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Struktur- och regionalstöd inom EU (mom. 24)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar med
"Utrikesutskottet har " och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet konstaterar att formerna för regionalstöd och jordbruks-
stöd har lagts fast för tiden fram till år 2006. Utrikesutskottet menar dock at
det är angeläget att redan nu påbörja reformarbetet för att påverka utform-
ningen av stödet i det längre perspektivet.
Därmed tillstyrker utskottet motion U503 (m) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande struktur- och regionalstöd inom EU
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U503 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Sysselsättningspolitiken (mom. 25)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors (alla m),
Jan Erik Ågren, Rosita Runegrund (båda kd) och Karl-Göran Biörsmark (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med
"Utrikesutskottet delar arbetsmarknads-" och slutar med "och U505 (fp)
yrkande 13" bort ha följande lydelse:
Arbetslöshet drabbar den enskilde individen hårt, såväl mänskligt, socialt
som ekonomiskt. I dag är omkring 15 miljoner människor arbetslösa i EU-
området. Utrikesutskottet menar att den låga sysselsättningen därför är ett av
EU:s och Sveriges allvarligaste problem. Det är emellertid positivt att syssel-
sättningsfrågorna, genom ikraftträdandet av Amsterdamfördraget, har kom-
mit högre upp på EU:s dagordning. Utrikesutskottet vill emellertid påminna
om att merparten av de faktorer som påverkar nivån på arbetslösheten och
tillväxten styrs av beslut som fattas på nationell nivå. Redan i dag råder det
stora olikheter mellan unionens medlemsstater t.ex. vad avser tillväxt och
sysselsättning. Skillnaderna kommer dessutom att bli än större i takt med att
unionen utvidgas. Med så stora skillnader i förutsättningarna på sysselsätt-
ningsområdet mellan de olika medlemsstaterna är möjligheterna mycket små
att driva en centraliserad sysselsättningspolitik på unionsnivå.
Det samarbete som nu finns inom unionen kring sysselsättningspolitiken,
och som har fördjupats i och med Amsterdamfördraget, utgår från de riktlin-
jer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik som rådet varje år fastställer.
Riktlinjerna för år 2000, vilka i allt väsentligt är desamma som de som utar-
betades redan år 1997 vid rådets möte i Luxemburg, innebär bl.a. att med-
lemsstaterna skall verka för sänkt moms på tjänster, sänkta arbetsgivaravgif-
ter, enklare regler för småföretagen och reformerade strukturer på arbets-
marknaden. Av de rekommendationer om genomförandet av medlemsstater-
nas sysselsättningspolitik som rådet med stöd av Amsterdamfördraget har
lämnat till Sverige för år 1999 respektive 2000 följer att Sverige bl.a. upp-
manas att minska skattetrycket på inkomst av arbete, särskilt för lågin-
komsttagare. Detta mot bakgrund av att Sverige, enligt rådets beräkningar,
har det högsta skattetrycket inom unionen på arbete med implicita skatter
som uppgår till 58 %, att jämföras med EU:s genomsnitt som ligger på 43 %.
Regeringen har alltsedan rådets sysselsättningsriktlinjer presenterades
ställt sig bakom innehållet i dessa, liksom innehållet i rådets rekommenda-
tioner. Utrikesutskottet finner det därför anmärkningsvärt att regeringen inte
på någon av de angivna punkterna bedriver en politik som står i överens-
stämmelse med riktlinjerna eller rekommendationerna. Utrikesutskottet anser
därför att regeringen, för att stimulera sysselsättning och företagande, måste
presentera förslag som innebär en minskning av antalet regler som styr ar-
betsmarknaden och en sänkning av skatterna på arbete. Vidare bör bl.a. åt-
gärder vidtas för att fördjupa den inre marknaden och för att undanröja hin-
der och monopol för företagande.
Utskottet anser med hänvisning till det anförda att motionerna U12 (m) yr-
kande 2 (delvis) och U505 (fp) yrkande 13 bör tillstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande sysselsättningspolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:U12 yrkande 2
(delvis) och 1999/2000:U505 yrkande 13 som sin mening ger rege-
ringen till känna vad utskottet anfört,
21. Införselregler för alkohol (mom. 29)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med
"Utrikesutskottet har" och slutar med "yrkande 11" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte de uppfattningar som framförs av skatte- och
socialutskotten. Utrikesutskottet anser även att regeringens redovisning i
årsboken av införselreglerna gällande alkohol och tobak är grovt missvisan-
de. Regeringen nämner inte något om att undantaget skulle upphöra den 1
juli 2000 eller om den konflikt som varit under uppsegling mellan Sverige
och EG-kommissionen om reglernas fortbestånd.
De regler som skall gälla vid privatinförsel av alkohol- och tobaksvaror till
Sverige från andra EU-länder har varit klara och tydliga. Sedan den förra
förhandlingsrundan år 1996 har det stått helt klart att EG-kommissionens
fasta uppfattning varit att gällande direktiv inte har gett Sverige någon möj-
lighet att fortsätta med sitt undantag efter den 1 juli 2000 utan att Sverige
fr.o.m. den tidpunkten måste rätta sig efter EU:s generella regler om införsel
av alkohol- och tobaksvaror från andra EU-länder. Ändå har regeringen valt
att tolka situationen som om Sverige hade ett tolkningsföreträde och för-
handlingsutrymme.
Inte på något sätt har regeringen förberett landet på den kommande slutda-
gen eller anpassat den svenska alkoholbeskattningen efter de nya reglerna.
Utskottet konstaterar att Sverige under förödmjukande former har lyckats
utverka att EG-kommissionen ändå lägger fram ett förslag om förlängning av
undantagsreglerna fram till årsskiftet 2003/2004. De tillåtna volymerna skall
ökas stegvis med början redan vid kommande halvårsskifte såvitt gäller vin
och öl. Härigenom bringas de svenska reglerna i överensstämmelse med vad
som gäller för Danmark och Finland. Förmodligen hade detta resultat kunnat
uppnås redan vid förhandlingsomgången 1996. Redan i dagsläget är öl och
starkare alkoholvaror så hårt beskattade i Sverige att det lett till hembrän-
ning, smuggling och illegal försäljning i stor skala. I skolor, på arbetsplatse
i nöjeslokaler, överallt där folk träffas pågår illegal försäljning av alkoholv
ror. Den moraliska upprördheten över sakernas tillstånd hos folk i allmänhet
avtar allteftersom, och därmed har den allmänna skattemoralen lidit mycket
allvarlig skada. Spåren efter den stora höjningen av skatten på tobak, som på
kort tid ledde till en mycket osund utveckling, förskräcker. Erfarenheten
visar att när smugglare och langare har fått grepp om marknaden, när en
likgiltighet för laglydnaden och skattemoralen brett ut sig och när inköp av
olagligt åtkomna alkoholvaror av gemene man uppfattas som ett normalt och
accepterat beteende är det mycket svårt att vrida utvecklingen rätt igen. Den
svenska bryggerinäringens villkor blir ohållbara och nedläggningar och ökad
arbetslöshet i regioner som inte har någon ersättningsindustri hotar.
Redan i dag är öl- och övrig alkoholbeskattning väsentligt lägre i Danmark
än i Sverige, och enligt vad vi erfarit planeras ytterligare skattesänkningar i
Danmark för att bringa skatten i närmare nivå med den tyska skatten, som är
ännu mycket lägre. Genom öppnandet av Öresundsbron den 1 juli 2000 och
med den enorma trafik som förväntas passera över bron - och medföra både
privatimporterade och insmugglade alkoholvaror - kommer problemen med
ölimport och införsel av spritdrycker att accentueras än mer. Regeringen bör
därför lägga förslag om sänkta alkoholskatter, i första hand till dansk nivå, s
att de nya skatterna kan börja gälla vid halvårsskiftet.
Utrikesutskottet ser positivt på den breda verksamhet som i olika former
och på olika nivåer pågår både nationellt och internationellt för att minska
bruket av tobak. Utskottet är också av uppfattningen att det är angeläget att
nu utnyttja den närmaste tiden till att intensifiera de förebyggande insatserna
på alkoholområdet i form av upplysning, utbildning och mer forskning kring
alkoholpolitikens effekter på folkhälsan.
Utskottet ser det som särskilt angeläget att Sverige nu tillsammans med
andra EU-länder arbetar för en modern alkoholpolitik som tar sikte på att
minska missbruket och informera om god alkoholkultur. En sådan politik
som inte kännetecknas av paternalism kan få bred anslutning i kampen mot
missbruk och underlätta förståelsen för de åtgärder som måste vidtas för att
minska detta och stävja kriminalitet inom området. Det svenska initiativet för
att utarbeta en alkoholstrategi för folkhälsoområdet bör ges en sådan inrikt-
ning och kan då bli betydelsefullt.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion U12 (m) yrkande 3 och av-
styrker motion U14 (mp) yrkande 11.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande införselregler för alkohol
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U12 yrkande 3 och
med avslag på motion 1999/2000:U14 yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Införselregler för alkohol (mom. 29)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med
"Utrikesutskottet har ingen" och slutar med "U14 (mp) yrkande 11" bort ha
följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte de uppfattningar som framförs av skatte- och
socialutskotten. Utrikesutskottet saknar vidare i skrivelsen en redovisning av
den svenska strategin inför de förhandlingar som nyligen genomförts för att
Sverige skulle kunna behålla restriktiva införselregler för alkohol och tobak.
Utskottet skulle samtidigt vilja ta del av en redovisning av hur Sverige nu
kan gå vidare och driva kravet på fortsatta begränsningar. De restriktiva
svenska reglerna är viktiga ur folkhälsosynpunkt. Detta bör ges regeringen
till känna.
Med vad ovan anförts tillstyrker utskottet motion U14 (mp) yrkande 11.
Motion U12 (m) yrkande 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande införselregler för alkohol
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U14 yrkande 11
och med avslag på motion 1999/2000:U12 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. EU:s upphandlingsregler (mom. 30)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar med
"Utrikesutskottet delar" och slutar med "U513 (mp) yrkande 22" bort ha
följande lydelse:
EU och en sund miljöpolitik står i motsatsförhållande till varandra. Den
inre marknaden i sig ett miljöhot på grund av alla de transporter som skapas.
Varors fria rörlighet gör att miljökraven på dessa inte ställs och blir ett dir
hinder för förbättrad miljö. Ett sätt att öka kraven på bättre miljö är att ta
alla hinder för lokal upphandling. Genom lokal upphandling skulle ekolo-
giskt jordbruk och produktion av närproducerade livsmedel öka och därmed
skulle transporterna, som blivit ett ökande problem, minska.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion U513 (mp) yrkande 22 bör
tillstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande EU:s upphandlingsregler
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U513 yrkande 22
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Internationellt samarbete som ett alternativ till EMU
(mom. 31 - motiveringen)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors (alla m),
Jan Erik Ågren, Rosita Runegrund (båda kd) och Karl-Göran Biörsmark (fp)
anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med "Utrikesutskottet
gör" och slutar med "yrkande 7" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet anser att ett fullt deltagande i EMU:s tredje steg är en vik-
tig åtgärd i Sveriges integrationsarbete. Dessutom är införandet av den ge-
mensamma valutan ett viktigt steg i fullbordan av en verkligt gemensam
marknad och ett värdefullt hjälpmedel för att bekämpa arbetslösheten. Valu-
taosäkerheten minskar och räntan blir lägre. Den största fördelen är att det
blir mycket lättare för privatpersoner och småföretagare att agera över grän-
serna när de skall resa, handla, göra affärer, spara, låna, investera, köpa hus
studera eller pensionera sig.
Utskottet vill vidare framhålla att den gemensamma valutan skapar trans-
parens. Möjligheterna att göra prisjämförelser ökar. En större prispress upp-
står framför allt på de varor och tjänster som lätt kan beställas över nations-
gränserna. För att de svenska konsumenterna fullt ut skall kunna utnyttja
dessa fördelar är det viktigt att Sverige deltar helt och hållet i det europeis
valutasamarbetet.
25. Internationellt samarbete som ett alternativ till EMU
(mom. 31)
Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med
"Utrikesutskottet gör" och slutar med "yrkande 7" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet vill framhålla att EMU ofta framställs som ett medel för
politiken att begränsa kapitalets makt och förhindra valutaspekulation - ett
verktyg för folkvalda och regeringar att återta förlorad makt i en globaliserad
värld. Utrikesutskottet vill betona att det är en uppfattning som det går att
resa många invändningar emot. EMU är en garanti för globaliserade kapital-
rörelser, inte ett hinder för dem. Det är rimligare att se EMU mer som de
privata kapitalägarnas redskap för att tygla demokratin än som demokratins
redskap för att tygla kapitalägarna. Att valutafluktuationer uppfattas som
något väldigt problematiskt är ofta utgångspunkten när man argumenterar för
ett EMU-medlemskap och valutapolitisk stabilitet. Men även detta är en
tveksam uppfattning. Vid en samlad bedömning hade den svenska EMU-
utredningen svårt att finna belägg för att växelkursförändringar skulle ha
några negativa effekter för utrikeshandel, räntor och investeringar. Däremot
varnade utredningen för risken med ökad arbetslöshet om det inte går att
anpassa valutan vid ekonomiska krislägen. Kan inte valutan vara flexibel
måste arbetsmarknaden vara det. Därför är risken för ökad arbetslöshet bety-
dande.
EMU är i grunden en konstruktion byggd på det monetaristiska högertän-
kandet som växte sig starkt under 1980-talet. Kärnan i detta tänkande är att
allmänhet och förtroendevalda skall berövas ansvaret för den ekonomiska
politiken, ett ansvar som i stället skall överlämnas till förment opolitiska
experter. Minskad demokrati har alltid gynnat starka privata kapitalgrupper,
så även i fallet med EMU. Sverige kan och skall spela en mer aktiv och mer
progressiv roll i skapandet av en ny, mer rättvis och demokratisk, världsord-
ning utanför EMU.
Sverige bör bli än mer pådrivande för ett utvidgat samarbete i globaleko-
nomiska frågor. Sex huvudfrågor bör prioriteras:
? Sverige bör ta initiativ till att redovisa omvärldseffekter av nationell
politik. Bland annat bör detta gälla omvärldseffekter på sysselsättnings-
området, när det gäller klyftorna mellan rika och fattiga länder samt när
det gäller förändringar på miljöområdet och i genussystemet.
?
? En synbar effekt av globaliseringen under senare år är tendensen att allt-
fler nationer har låga skatter på kapital och företag för att locka till sig
utlandsinvesteringar. Genom låg skatt på energi, bensin och miljöfarlig
produktion kan länderna också locka till sig miljöfarlig produktion från
länder med en mer progressiv miljöpolitik. Regeringen bör i de interna-
tionella institutionerna verka för åtgärder för att minska sådan skadlig
skattekonkurrens och för en global skatt på valutatransaktioner.
?
? Regeringen bör ta initiativ till att uppnå en mellanstatlig finanspolitisk
samordning för fler jobb i Europa. Trots en uppåtgående konjunktur ut-
gör massarbetslösheten det absolut största sociala problemet i både Eu-
ropa och andra delar av världen.
?
? Det finns i dag ett stort antal internationella konventioner till skydd för
miljön. Ett problem är emellertid att konventionerna snarare är moraliskt
än juridiskt bindande eftersom det inte finns något juridiskt instrument
som kan hantera eventuella brott mot konventionen. Inrättandet av en
internationell miljödomstol skulle kunna vara ett sätt att hantera proble-
met.
?
? Samarbetet mellan nationerna behöver öka för att balansera de stora
multinationella företagens makt. I samarbete med de fackliga organisa-
tionerna och andra folkrörelser bör de parlamentariska församlingarna
forma långsiktiga ägarstrategier med sikte på ett större hänsynstagande
till bl.a. sociala konsekvenser och miljöpåverkan. Bland annat kan detta
ske genom att utnyttja pensionssparande för strategiska investeringar
och inflytande i företagen. Regeringen bör i olika internationella forum
verka för formandet av en sådan ägarstrategi.
?
? Frågan om den ekonomiska maktens fördelning gäller inte bara kapital
och arbete, utan också i högsta grad kvinnor och män. I de avancerade
kapitalistiska industriländerna har det på senare tid alltmer uppmärk-
sammats att både ägarmakten och den verkställande ledningen i de mul-
tinationella företagen är totalt manligt dominerade.
?
Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U903 yrkande 7.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande internationellt samarbete som ett alternativ till
EMU
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U903 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Behandlingen av revisionsrättens rapporter i den årliga
skrivelsen (mom. 32)
Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85 börjar med
"Utrikesutskottet har" och slutar med "yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet menar att revisionsrättens iakttagelser om verksamhetsåret
är en allvarlig kritik mot sättet att handha unionens resurser. Denna kritik va
en bidragande orsak till kommissionens avgång, vilken var en positiv om-
skakning av EU-systemet. Tyvärr har inte tillfredsställande åtgärder från
kommissionens sida vidtagits, och utskottet saknar en utförligare redogörelse
för den svenska regeringens arbete med denna fråga. Den allvarliga och
omfattande korruption som finns inom EU-systemet bör lyftas fram tydligare
i regeringens skrivelse. Kommande årsberättelser måste redogöra mer utför-
ligt för revisionsrättens slutsatser.
Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U14 (v) yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande behandlingen av revisionsrättens rapporter i den
årliga skrivelsen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U14 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Skattepolitiken (mom. 33)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86 börjar med
"Utrikesutskottet delar" och slutar med "och 2 (delvis)" bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet menar för sin del att svensk ekonomi måste kunna ge-
nomgå en långvarig tillväxt med stabila statsfinanser. Ett växande infla-
tionstryck måste hållas tillbaka genom offentliga utgiftsbegränsningar och ett
ökat sparande. Hög tillväxt måste kunna förenas med låg inflation och sund
löneutveckling. Detta ställer krav på en politik som är för avregleringar och
en moderniserad arbetsmarknad. De övergripande målen för den ekonomiska
politiken bör vara att skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt och full
sysselsättning.
Utskottet betonar också den stora vikten av ett sänkt totalt skattetryck och
efterlyser med skärpa ett avlägsnande av de skatter på arbete, sparande och
kapitalbildning som försämrar förutsättningarna för jobb, företagande och
investeringar.
Kommissionens bedömning av det svenska konvergensprogrammet aktua-
liserar åter kravet på en omläggning av den ekonomiska politiken i den rikt-
ning som angetts i det budgetförslag som lagts fram i en trepartireservation
(Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet) till betänkan-
de 1999/2000:FiU1. I kommissionens utlåtande slås fast att Sverige förväntas
vid lämplig tidpunkt fatta beslut om att delta i ERM2 och att Sverige
"beslutsamt och aktivt" bör fortsätta ansträngningarna för att lätta på det
mycket höga skattetrycket för att stimulera till ökad sysselsättning. Kommis-
sionens rekommendation ligger helt i linje med den ovan berörda trepartire-
servationen. Regeringen, som hittills visat sig ointresserad av att genom
rejäla skattesänkningar på strategiska områden skapa bättre förutsättningar
för en uthållig tillväxt och ökade möjligheter för enskilda att disponera över
sina egna medel, bör enligt vår mening anpassa sin ekonomiska politik där-
efter.
I årsrapporten om medlemsstaternas handlingsplaner för sysselsättningen
år 1999, som rådet och kommissionen upprättat gemensamt, sägs vidare att
åtgärder för att främja företagandet i inte minst små och medelstora företag
och ett allmänt gott företagsklimat är centrala områden samt att skattepoliti-
ken är en viktig del i detta. I rapporten anges vidare att medlemsländernas
arbete med att se över skatte- och bidragssystemen framskrider alltför lång-
samt. Även i detta perspektiv måste Sverige påskynda såväl skattesänkningar
som förändringar av de sociala systemen.
Utskottet vill här peka på att det i trepartireservationen finns ett program
för skattesänkningar som - bättre än regeringens politik - uppfyller vad
kommissionen vill att Sverige och andra medlemsländer skall göra. Till de
krav som framförs i reservationen hör bl.a. lägre skatt på arbete och företa-
gande, enklare och mildare beskattning för fåmansbolag, avskaffad dubbel-
beskattning, sänkt skatt på hushållstjänster, avskaffad förmögenhetsskatt,
avskaffad löneskatt på vinstandelar samt därutöver ett antal förenklingar.
Vi vill också peka på att även OECD rekommenderat att Sverige sätter i
gång med en reformering av sina skatte- och transfereringssystem. Enligt
OECD:s uppfattning bidrar systemen, som de tillämpas i Sverige, till ett
underutnyttjande av arbetskraften och därför bör, enligt OECD, ansträng-
ningar i första hand göras att öka utbytet av insatser som görs i arbetslivet.
För att åstadkomma detta bör enligt OECD en samordnad anpassning av
skatte- och transfereringssystemen ske. OECD pekar också på riskerna för att
skattebaserna eroderas som en följd av rörligheten hos det internationella
kapitalet och den högutbildade arbetskraften.
Utskottet anser att kommissionens och rådets rapporter och rekommenda-
tioner ger ökat stöd åt uppfattningen att Sverige behöver en skatteomlägg-
ning och en omläggning av transfereringarna i enlighet med de riktlinjer som
lagts fast i den tidigare omnämnda trepartireservationen. Regeringens ambi-
tioner bör vara mera inriktade på att göra Sverige till ett attraktivt land för
såväl individer som företag. Utskottet kräver därför att regeringen återkom-
mer till riksdagen med ett samlat förslag till skattesänkningar och föränd-
ringar i de sociala systemen i enlighet med vad som ovan anförts.
Med det anförda tillstyrker utrikesutskottet motion U12 (m) yrkandena 1
och 2 (delvis).
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande skattepolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U12 yrkandena 1
och 2 (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
28. Gemensamma europeiska åtgärder för funktionshindrade
(mom. 34)
Jan Erik Ågren och Rosita Runegrund (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med
"Utrikesutskottet delar socialutskottets" och slutar med "U514 (kd) yrkande
2" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet ser positivt på de ansträngningar som görs inom ett antal
handlingsprogram inom EU för att förbättra funktionshindrades möjlighet till
sysselsättning. Utskottet anser samtidigt att den fria rörligheten inom unio-
nen i dagsläget är begränsad för de funktionshindrade, på grund av skillnader
i regler mellan medlemsländerna. Därför behövs det en enhetlig lagstiftning
med obligatoriska minimidirektiv. Utskottet delar således den bedömning
som görs i motion U514 (kd) yrkande 2. Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utrikesutskottet motion U514 (kd) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande gemensamma europeiska åtgärder för funktions-
hindrade
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U514 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Miljökonsekvensbeskrivningar av projekt inom
Transeuropeiska nätverk för transporter (mom. 36)
Marianne Samuelsson (mp)
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med
"Utrikesutskottet har" och slutar på s. 88 med "U14 (mp) yrkande 3" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att miljökonsekvensbeskrivningar av projekt
inom Transeuropeiska nätverk för transporter (TEN) redovisas i regeringens
skrivelse, detta i ett led att bättre kunna få en bild av effekterna på miljön
de satsningar som görs.
Därmed tillstyrker utskottet motion U14 (mp) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar av projekt inom
Transeuropeiska nätverk för transporter
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U14 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Energiskatter (mom. 38)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors (alla m),
Jan Erik Ågren och Rosita Runegrund (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 89 börjar med
"Utrikesutskottet delar" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet menar för sin del att det är angeläget att energi- och koldi-
oxidbeskattningen ges en utformning som ger goda förutsättningar för svensk
industri att konkurrera internationellt. I annat fall är risken stor att den sv
ka energiintensiva industrin flyttar till länder med gynnsammare beskatt-
ningsklimat. En del av de svenska energiskatterna motiveras av miljöhänsyn.
Dessa förfelas helt, menar vi, om beskattningen är så hög att verksamheten i
Sverige läggs ned och flyttas till länder med en annan skatteprofil. Arbetstill
fällen går förlorade och handelsbalansen försvagas.
Uttalanden av regeringen antyder att Sverige skulle välkomna ett kom-
mande ramdirektiv inom energiskatteområdet som innebär höjda, eller rent
av kraftigt höjda, energiskatter och andra miljörelaterade skatter och avgifter
trots att Sverige redan i dag har höga energiskatter. Ett EG-direktiv får enlig
utskottets mening inte innebära ytterligare höjning av de svenska energis-
katterna. Hänsyn måste tas till konkurrens från andra länder utanför EU. En
alltför stor skillnad i skattenivåer riskerar att tvinga företagen att flytta p
duktionen till länder där miljörestriktionerna är mindre omfattande.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion U12 yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande energiskatter
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U12 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Energieffektivisering och främjande av förnybara
energikällor (mom. 39)
Marianne Andersson (c) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med
"Utrikesutskottet delar" och slutar med "yrkande 21" bort ha följande lydel-
se:
Utrikesutskottet kan konstatera, i likhet med var som sägs i motion U14
(mp), att EG-kommissionen har haft svårigheter när det gäller regleringen av
förnybar energiproduktion. EG-kommissionens oförmåga att strukturera en
plan för regleringen är uppseendeväckande och fördröjer arbetet ytterligare
med att nå en minskning av de icke förnybara energikällornas dominans på
energimarknaden. Utrikesutskottet vill framhålla att det inte räcker med att
skapa ett stödsystem för förnybara energikällor. Strukturfel som finns in-
byggda i marknaden måste också åtgärdas. Stöd till den icke förnybara ener-
gisektorn är t.ex. inte acceptabelt om de uppsatta målen för utsläpp av växt-
husgaser skall uppnås.
Enligt utrikesutskottets uppfattning och i enlighet med vad som anförs i
motion U512 (c) bör EU:s kärnkraftsreaktorer omfattas av stränga miljökrav.
Ett gemensamt program bör, enligt utrikesutskottet, utformas för avveckling
av kärnkraften både i EU:s medlemsstater och i kandidatländerna. Vidare bör
Sverige verka för en energipolitisk samverkan, med målsättningen att övergå
från kärnkraft och fossilbränslen till förnybara och miljövänliga energikällor.
Euratomfördraget bör, enligt utrikesutskottet, ersättas av ett program för
utveckling av förnybara energikällor och energieffektivitet.
Utrikesutskottet anser vidare att elkonsumtionen bör reduceras. Rampro-
grammet för energieffektivisering (SAVE) skulle kunna spela en positiv roll
i detta arbete. En redogörelse för programmet, liksom kostnaderna härför,
bör i fortsättningen finnas med i den årliga redogörelsen.
Utrikesutskottet vill också betona, i enlighet med vad som sägs i motion
U513 (mp), att Sverige aktivt och offensivt bör driva frågan om att EU:s
energiforskningsprogram skall inriktas på forskning och utveckling kring
förnybara energikällor.
Det sagda innebär att utrikesutskottet tillstyrker motionerna U14 (mp) yr-
kandena 4 och 5, U512 (c) yrkande 13 och U513 (mp) yrkande 21.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande energieffektivisering och främjande av förnybara
energikällor
att riksdagen med anledning av motionerna
1999/2000:U14 yrkandena 4 och 5,
1999/2000:U512 yrkande 13 och 1999/2000:U513
yrkande 21 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Sverige och EMU:s tredje fas
Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anför:
Utskottet skriver att EMU:s tredje fas utgör ett viktigt fördjupningsprojekt.
Vi delar den uppfattningen. Men vi menar också att utskottet borde klargöra
innebörden av denna fördjupning och vart den syftar - nämligen att den
gemensamma valutan är en mycket viktig del i utvecklingen av EU till en
federal statsbildning. När utskottet skriver om tredje i etappen i "samarbetet"
anser vi att denna skrivning är direkt förledande - det handlar om något
mycket mera långtgående än ett vanligt samarbete.
Utskottet skriver också berömmande om den "kraftsamling" som de elva
euroländerna gjort när de infört en gemensam valuta. Men denna kraftsam-
ling har inneburit en konvergens av ländernas ekonomier med - ofta stora -
nedskärningar i välfärden och de sociala utgifterna som följd. Denna inrikt-
ning på politiken har skärps ytterligare efter övergången till EMU:s tredje
fas. Det är t.o.m. möjligt att utkräva höga bötesbelopp från euroländer som
ökar de offentliga utgifterna för mycket.
2. Sveriges och EU:s säkerhets- och försvarspolitik
Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anför:
Vi anser att utskottet ger en alldeles för okritisk beskrivning av EU:s utveck-
ling på det säkerhets- och försvarspolitiska området och unionens ökade
militära ambitioner. Det är olyckligt att utskottet anser att EU skall kunna
genomföra militära aktioner utan direkt mandat från FN. Att hänvisa till FN-
stadgans principer är inget mandat. Vi menar att EU:s ambition att genomfö-
ra s.k. krishantering kan öka spänningarna både i Europa och i resten av
världen. Begreppet krishantering kan också innefatta det mesta av militära
åtgärder. I texterna från toppmötet i Helsingfors framkommer att det bl.a.
kan handla om att sätta in flygstridskrafter. Detta har också bekräftats av
utrikeskommissionären Chris Patten som sagt att begreppet krishantering
ytterst kan handla ett nytt Kosovokrig. Vi anser att utskottet ser alldeles för
lättvindigt på den ökade militariseringen inom EU och inte tycks inse de
risker som är förbundna med en sådan utveckling.
Utvidgningen måste vara den högst prioriterade frågan inför det svenska
ordförandeskapet, våren 2001. I regeringens ursprungliga prioriteringar inför
det svenska ordförandeskapet sattes dock vad regeringen beskriver som
"vardagsfrågor" som jämställdhet och konsumentskydd före utvidgningen.
Detta är viktiga frågor, men ändå i en annan division än utvidgningen. Sär-
skilt som kandidatländerna vid tiden för det svenska ordförandeskapet måste
befinna sig i slutskedet av medlemsförhandlingarna, för att medlemskap år
2003 skall kunna bli en realitet.
4. Utvidgningen
Marianne Andersson (c) anför:
Utvidgningen av utvidgningen är den viktigaste frågan för unionen. EU har
ett betydande ansvar för att bjuda in Ryssland till den inre marknaden och till
det närmare politiska samarbetet. Parallellt med EU:s historiska utvidgnings-
process till länderna i Central- och Östeuropa, inklusive Baltikum, bör EU
ägna stor möda åt att utveckla den Rysslandsstrategi som man antagit.
EU är förpliktat att stå öppet för alla europeiska stater som uppfyller krite-
rierna för medlemskap. EU:s inre marknad fungerar som ett kitt mellan EU:s
medlemsstater och mellan EU och andra länder som omfattas av den inre
marknaden. För länder som står utanför samarbetet runt den inre marknaden
kan dess tullmurar upplevas som ett hinder för samarbete. Men EU är den
organisation som bäst kan agera brobyggare mellan Europa och övriga länder
runt Medelhavet.
5. Utvidgningen
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Sverige bör ha en klarare strategi och en tydligare inriktning om inte den
svenska ordförandeskapsperioden skall bli ett för EU förlorat halvår. Utvidg-
ningsprocessen bör ta ett stort steg framåt våren 2001. Från kommissionen
finns en uttalad vilja att utvidgningen skall påbörjas år 2000. Regeringen bör
i detta sammanhang därför redan nu uttala som sin övergripande målsättning
att utvidgningsförhandlingarna skall slutföras under det svenska ordförande-
skapet. Målet med den nya regeringskonferensen bör vara att EU skall kunna
ta emot 10 till 15 nya medlemsländer, inte bara öppna för 5.
6. Öppenhet inom EU
Karl-Göran Biörsmark anför:
EU:s institutioner måste präglas av större öppenhet. Sverige bör verka för att
den svenska synen på allmänna handlingars offentlighet får en motsvarighet
också inom EU. Att den nya kommissionen även på allvar tagit till sig kra-
ven på ökad öppenhet är glädjande. Sverige bör driva fram en sådan tillämp-
ning av EU:s nya offentlighetsprincip att den också blir praktiskt verklighet
vid allt beslutsfattande inom EU.
7. Öppenhet inom EU
Marianne Andersson (c) anför:
En helt ny öppenhetskultur måste genomsyra EU. Det är bra att Amsterdam-
fördraget gör offentlighet till en grundprincip med det är inte tillräckligt.
Lagstiftningsprocessen skall öppnas, och kommissionens arbete skall präglas
av en anda av öppenhet. Principen om öppenhet skall också omfatta bl.a.
meddelarskydd och att diarier upprättas. Sverige måste fortsätta att driva
kravet på meddelarfrihet.
8. Öppenhet inom EU
Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och Marianne Samuelsson (mp) anför:
Bristen på insyn i EU-systemet öppnar möjligheterna för en mycket omfat-
tande korruption. Om man samtidigt införde offentlighetsprincip och med-
delarfrihet skulle korruptionen bekämpas avsevärt mycket mer effektivt,
samtidigt som det skulle leda till bättre politiska beslut och öppna EU för
medborgarnas insyn. Därför bör alla EU-organ införa meddelarfrihet och en
offentlighetsprincip liknande den svenska.
9. Tillväxt och sysselsättning
Marianne Samuelsson (mp) anför:
Utskottets yttrande med anledning av skrivelsen om verksamheten i Europe-
iska unionen brister på flera punkter. Det kanske allvarligaste är bristen på
insikt i vad dagens utveckling leder till på sikt. Samtidigt som man påpekar
att sysselsättningsfrågorna först och främst skall vara på nationell nivå ser
majoriteten positivt på utvecklingen som ger EU mer makt över just dessa
frågor. Den centralisering av sysselsättningspolitiken som just nu genomförs
är allvarlig eftersom den på sikt riskerar att resultera i en allt hårdare över
statlig kontroll. Denna utveckling har redan tagit fart i och med Amsterdam-
fördraget som stipulerar att medlemsstaternas sysselsättningspolitik skall
stämma överens med de allmänna riktlinjerna som läggs fast på EU-nivån.
På detta sätt har EU skaffat sig makt att formulera ramen för hur den natio-
nella politiken skall formuleras, en allvarlig centralisering av makten. Detta
är en utveckling som starkt strider mot Miljöpartiet de grönas syn på decent-
ralisering av makten. På längre sikt kommer vi sannolikt att få se ett sank-
tionssystem inom EU för de länder som inte följer de fastlagda riktlinjerna,
något som minskar den nationella, regionala och lokala möjligheten att föra
sysselsättningspolitik. Vi vill från Miljöpartiet de gröna hellre se att EU
implementerade subsidiaritetsprincipen och i stället lät EU:s mångfald av
system bestå.
Det toppmöte om sysselsättningspolitiken som man nyligen genomfört i
Lissabon visar också att den sysselsättningspolitik som stimuleras på EU-
nivå har lite med framtiden att göra. I stället för att försöka koncentrera dis
kussionerna på hur vi i framtiden skall samordna lösningar på de globala
miljöproblemen med en genomtänkt sysselsättningspolitik diskuterar EU:s
ledare fortfarande enbart i termer av ökad materiell tillväxt som den allmän-
na lösningen på EU:s arbetsmarknad. Vi i Miljöpartiet de gröna hade hellre
sett att man diskuterat hur skattesystemen och energipolitiken skulle kunna
anpassas för att stimulera tillväxten av gröna jobb. En sådan sakfråga är
införandet av en miniminivå för vissa miljöskatter inom EU. Det är upprö-
rande att denna aspekt inte finns med i utskottets yttrande samtidigt som
denna process är absolut nödvändig för att vi skall kunna nå en ekologiskt
hållbar utveckling och de miljömål som riksdagen har ställt upp.
Ytterligare en viktig fråga för sysselsättningen är en förkortad arbetstid.
Denna reform genomförs nu i flera andra medlemsstater, bl.a. Frankrike. Om
detta nämns det ingenting i utskottets yttrande, och inte heller var detta ett
diskussionsämne under toppmötet i Lissabon. Vi hade gärna sett att man från
EU:s sida hade initierat en diskussion och genomfört en studie av effekterna
på sysselsättningen och människors psykiska hälsotillstånd av en arbetstids-
förkortning.
10. Samarbetet inom miljöområdet
Marianne Samuelsson (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna anser att regeringen ytterligare bör stärka miljöarbetet
EU. Det arbete som sker på de i motionerna upptagna områdena är inte till-
fredsställande och därför finns det ett behov av tydligare beskrivningar av
Sveriges arbete på dessa områden.
Det är förvisso korrekt att man inom EU numera har upphöjt frågan om en
ekologiskt hållbar utveckling till ett övergripande mål för unionen. Tyvärr
har vi inte sett konsekvenser av detta i det praktiska arbetet och i priorite-
ringar för verksamheten. Därför föreslår vi att en miljökommitté inrättas som
kan övervaka och vara delaktiga i beslut som har direkt miljöpåverkan. En
viktig funktion för denna kommitté vore att övervaka de miljöintegrerings-
strategier som nu föreslås och som nämns i utskottets text. Utskottet gör dock
ingen kvalitativ bedömning av de existerande strategierna. Då såväl Miljö-
partiet som den samlade europeiska miljörörelsen har undersökt dessa doku-
ment, har det visat sig finnas allvarliga brister i såväl sektorsanalysen som i
de förslag till åtgärder som förs fram.
Yrkandet om att fördragstexterna skall kompletteras med miljöprinciper är
viktigt för att EU skall prioritera sina verksamhetsområden och även vid
fastställande av principer för all verksamhet. Ett exempel på sådana principer
är substitutionsprincipen som skulle lägga en bra grund för den förda kemi-
kaliepolitiken.
Yrkandet om att redogöra för den allmänna utvecklingen av tillståndet i
miljön baserat på en rad miljöindikatorer bör föras in i redovisningen av
verksamheten då detta är ett sätt att visa på huruvida den förda miljöpolitiken
verkligen får genomslag. En liknande princip har i Sverige införts med s.k.
ekologiska nyckeltal i samband med att budgeten presenteras. Ett system
med miljöindikatorer är viktigt för att ge politiker en bra grund för besluts-
fattande.
Det utkast till ramprogram som refereras till i utskottets skrivelse är just et
utkast. Ramprogrammet bör fyllas i synnerhet på miljöområdet eftersom det
här inte finns tillräckligt med förslag och det krävs en tydligare viljeinrikt-
ning för att föra upp miljöfrågorna högt på dagordningen.
Vad beträffar minskade koldioxidutsläpp och uppsatta mål går utveckling-
en åt fel håll. För att klara detta måste infrastrukturen och de satsningar so
görs på trafikområdet underställas miljömålen. De senaste rapporterna talar
om kraftiga ökningar av utsläppen i stället för nödvändiga minskningar. EU
måste ta sitt ansvar för den globala miljön och åtminstone leva upp till de
åtaganden som gjorts i FN-sammanhang.
Vi anser att Sveriges nuvarande regler för införsel av alkohol skall bibehål-
las. Den svenska alkoholpolitiken har hittills varit framgångsrik och får inte
raseras. Folkhälsoargumentet måste få väga tyngre. Detta är ett skydd för
ungdomarna. Regeringen borde stått fast vid en förlängning av nuvarande
införselregler och, om så erfordrats, vänt sig till EG-domstolen.
12. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselott Wågö, Sten Tolgfors (alla m) och
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i EU är en central faktor
för den europeiska freden och stabiliteten. Uppgiften är att förebygga att krig
och kriser uppstår och att tidigt hantera dem om de ändå uppkommer.
De fördragsmässiga förutsättningarna för en effektiv gemensam utrikes-
och säkerhetspolitik finns i dag i allt väsentligt på plats genom Amsterdam-
fördraget.
EU måste nu stärka sin faktiska krishanteringsförmåga genom att inte bara
kunna besluta om utan också i praktiken skaffa förmåga att utföra de s.k.
Petersbergsuppgifterna. Redan vetskapen om att EU har en trovärdig och
kapabel militär krishanteringsförmåga, baserad på politisk samsyn och ge-
mensam vilja att vid behov snabbt agera kommer att verka stabiliserande i
närområdet.
Regeringen har spritt osäkerhet om vilket mandat som krävs för att EU
skall kunna agera i krishantering.
Det är bra att regeringen understryker vikten av civil krishantering. Samti-
digt står det klart att civil krishantering för att vara trovärdig förutsätter
förmåga till militär krishantering finns. Gränserna mellan civil och militär
krishantering är vidare långt ifrån alltid glasklara.
För Sveriges del är det en trovärdighetsfråga att snabbt kunna bidra med
militär personal till internationell krishantering.