I betänkandet behandlas ett hundratal
motionsyrkanden om äldrepolitik från den allmänna
motionstiden 1999.
Sveriges alltmer mångkulturella karaktär reser nya
krav på att utforma äldreomsorgen med hänsyn till
människors olika språk och ursprung. Ett enigt
socialutskott föreslår med anledning av en motion
(fp) ett tillkännagivande såvitt gäller omsorg och
vård för äldre invandrare. Utskottet anser att det
finns starka skäl att följa utvecklingen på området.
Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med
förslag om åtgärder.
Övriga motioner avstyrks.
I betänkandet finns 36 reservationer och ett
särskilt yttrande.
Motionerna
1999/2000:So253 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en översyn av hur de olika ekonomiska
stödformerna tillämpas.
1999/2000:So259 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om begreppet
"medicinskt färdigbehandlad",
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om satsning på
läkarutbildning för att tillgodose behov av
specialistkompetens inom
geropsykiatri/psykogeriatrik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kognitiva sjukdomar
som ett högprioriterat forskningsområde,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
prestationsredovisningen inom psykiatri.
1999/2000:So262 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om attityder och
attitydpåverkan när det gäller åldrandet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om diskriminering
av äldre inom olika områden.
1999/2000:So284 av Göran Norlander m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om prioriteringar
i kommunsektorn.
1999/2000:So298 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ett
rättvist äldrevårdsavgiftssystem.
1999/2000:So299 av Roy Hansson (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar om en översyn av regler gällande
statsbidrag för läkemedel till sjukhemsboende i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:So311 av Ewa Thalén Finné och Anne-Katrine
Dunker (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
läkarmedverkan och patientens rätt att välja läkare
inom äldrevården.
1999/2000:So313 av Ingvar Eriksson och Per-Samuel
Nisser (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om äldres rätt och
möjlighet att bo och erhålla vård där de så önskar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om finansiering av
sjukhemsvård,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en obligatorisk
äldrevårdsförsäkring,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om äldrevårdspeng.
1999/2000:So317 av Elver Jonsson och Johan Pehrson
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det anordnas en
effektiv nätverksutbildning av personal i
demensvården med utnyttjande av de kunskapscentrum
som finns,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att få till stånd
tvärvetenskaplig forskning såväl biologisk,
farmakologisk, psykosocial som vårdvetenskaplig, i
avsikt att åstadkomma en högre kvalitet i såväl
utbildning som praktisk vård inom området
demenssjukdom,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en gemensam nordisk
vårdsatsning på demensproblemen innefattande också
metoder för stöd till anhöriga och med en tillämpad
klar vårdfilosofi.
1999/2000:So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om äldres betydelse i
samhället,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om äldres möjligheter
till påverkan på olika nivåer i samhället,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av forskning
inom äldreområdet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om folkhälsoinsatser
för äldre ges högre prioritet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avgifter och
förbehållsbelopp,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om valfrihet i
äldreboendet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om läkarmedverkan
i särskilda boendeformer,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om äldreminister
och äldreombudsman,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om personalens
utbildning för vård i livets slutskede,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om demensvård och
forskning där möjligheter till botande finns,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om patientnämndens
ansvarsområde,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om personalvård
samt rekrytering av personal till äldrevård och
omvårdnad,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
åtgärder för att fler skall välja gymnasieskolans
omvårdnadsprogram.
1999/2000:So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en plan för hur de
äldres resurser och kunskaper skall kunna tas till
vara,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införande av en
omsorgsgaranti,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förändringar i
avgiftssystemet för äldres boende och service,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införandet av en
kommunal äldreombudsman,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om rätten till
eget rum i äldreomsorgen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om äldre
invandrares behov.
1999/2000:So326 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om målen för
äldrepolitiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
frivilligverksamheten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
pensionärsorganisationernas medverkan i
beslutsprocessen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rätten till
självförverkligande,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om värdighet.
1999/2000:So330 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om breddat
folkhälsoarbete för äldre,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om bättre
möjlighet till vård i hemmet,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om den enskildes
rätt att välja omsorgsform,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om införande av
mellanvårdsformer,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utvecklat stöd
till anhörigvård,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vård i livets
slutskede,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vidgade sociala
insatser,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ökat stöd för
frivilliginsatser,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kontinuitet i
hemtjänsten,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om bildande av
nationella kunskapscentrum med lokal placering,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att förbättra
personalsituationen.
1999/2000:So332 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om anhörigvårdarnas
situation i dag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att
Socialstyrelsen har utvärderingsinstrument så att
kommunerna stimuleras till att utveckla
anhörigvården,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den fysiska och
psykiska hälsan hos anhörigvårdare,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen
bör få i uppgift att upprätta specifika riktlinjer
för hur stödet till de anhöriga skall utformas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om anhörigrollen i ett
framtida perspektiv,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utredning
angående villkoren för anhöriga som anställts för
att vårda en närstående,
1999/2000:So336 av Margareta Viklund och Maj-Britt
Wallhorn (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lag mot
diskriminering av äldre,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en
äldreminister,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att varje enhet där
äldre vårdas skall ha en fast läkare,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att psykiatrisk och
geriatrisk kompetens skall finnas inom
äldreomsorgen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utbildning av
geriatriker ökar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det finns
tillräckligt med personal inom äldreomsorgen,
1999/2000:So354 av Lilian Virgin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheten att minska
kostnaderna för läkemedel genom annan upphandling.
1999/2000:So364 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om anhörigvårdares rätt
till utbildning, stöd och avlastning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om människors rätt till
adekvat diagnos vid misstanke om alzheimer och
demenssjukdom,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som
säkerställer att enskilda alternativ bland de
särskilda boendeformerna kan garanteras villkor som
är likvärdiga med den kommunala verksamheten.
1999/2000:So367 av Desirée Pethrus Engström och
Inger Davidson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det ökade behovet av
geriatrisk kompetens,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bristen på
geriatriker under 55 år,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utreda hur
sjukvården för våra äldre inom kommunerna skall
organiseras i framtiden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att se över hur
utbildningsplatserna för läkare under de kommande
åren skall fördelas för att möta behovet av
kompetens inom åldrandets sjukdomar.
1999/2000:So372 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om brister i
omvårdnaden av de äldre,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bristande valfrihet
i äldreomsorgen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om möjligheterna att
starta nya omsorgsverksamheter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bristen på
alternativ i äldreomsorgen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om hinder mot
okonventionella omsorgslösningar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om brister i integritet
och självbestämmande,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om hinder för äldre att
flytta inom landet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om hinder för äldre att
flytta till utlandet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om offentlig styrning
av äldreomsorgen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om reformer för
valfrihet och alternativ i äldreomsorgen,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ändringar i socialtjänstlagen innebärande ökad
valfrihet genom införande av äldrepeng i enlighet
med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en förstärkt
oberoende tillsyn på äldreomsorgsområdet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om rekrytering och
personalutveckling inom vård- och omsorgssektorn,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
förutsättningarna för frivilliga insatser.
1999/2000:So387 av Elizabeth Nyström m.fl. (m, kd,
c, fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att vidta åtgärder
för att eliminera konsekvenserna av höjningen av
högkostnadsskyddet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att genomföra en
konsekvensutredning.
1999/2000:So427 av Lena Olsson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att kommittén
Senior 2005 får i tilläggsdirektiv att utreda
möjligheten att införa en lag enligt vad i motionen
anförts om minimikrav när det gäller vård och omsorg
om äldre,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Borlängemodellen.
1999/2000:So431 av Siw Wittgren-Ahl och Claes-Göran
Brandin (s) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen låter initiera folkhälsoarbetet för de
äldre genom att modeller tas fram för regelbundna
hälsoundersökningar för äldre (70+) och
försöksverksamheter föreslås i såväl storstads- som
glesbygdsområden.
1999/2000:So456 av Viviann Gerdin och Rigmor
Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att utformningen av de statliga bidragen till
äldreboendet ses över i syfte att ge kommunerna ett
ökat självbestämmande.
1999/2000:So471 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om pensionärer med
de lägsta pensionerna.
1999/2000:So474 av Magnus Jacobsson (kd) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag i
enlighet med motionens intentioner.
1999/2000:So482 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari
yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om god vård i
livets slutskede,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om hospis -
hemlik vård,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stödet till
anhöriga.
1999/2000:So489 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av de
lagar som styr äldreomsorgen,
1999/2000:A806 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att regeringen
bör ta initiativ till överläggningar med
Kommunförbundet och Landstingsförbundet för att
belysa könsskillnader bland äldre i vården,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
Socialstyrelsen i samarbetet med kommunerna bör
verka för ökad medvetenhet i äldreomsorgen om
kvinnors och mäns olika besvär och behov.
1999/2000:Sf226 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om uppföljning och
kvalitetskontroll av närståendevården med beaktande
av integritetsaspekterna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en hälsoekonomisk
värdering av närståendevården,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om överläggningar
mellan kommunförbunden och staten om förbättrade
förutsättningar för närståendevården och
hemsjukvården,
1999/2000:Sf637 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vård och
omsorg,
Utskottet
Attityder till äldre
Motioner
I motion So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om äldres
betydelse i samhället (yrkande 1) och äldres
möjlighet till påverkan på olika nivåer i samhället
(yrkande 2). De äldre är en resurs i samhället och
behovet av deras kunskap, erfarenhet och livsvisdom
är stort, anför motionärerna. Samhället måste därför
byggas upp så att dessa goda värden tas till vara
och umgänget över generationsgränserna underlättas.
Detta kan ske genom allt från dagcenter till IT-
gallerier. Vidare måste äldre vara representerade i
beslutande församlingar för att kunna förmedla sina
behov och önskemål. Det är också viktigt att genom
brukarråd i t.ex. äldreboende ge de äldre röst.
Vidare bör pensionärsorganisationerna medverka i
samhällsplaneringen.
I motion So336 av Margareta Viklund och Maj-Britt
Wallhorn (båda kd) begärs tillkännagivande om vad i
motionen anförts om lag mot diskriminering av äldre
(yrkande 1). Motionärerna anför att många länder
förbereder lagar mot diskriminering av äldre. Kanada
och USA har redan lagstiftat. Motionärerna anser att
attityderna mot ålderspensionärerna i vårt land
måste förändras. För detta krävs en lag mot
diskriminering av äldre.
I motion So326 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförts om
pensionärsorganisationernas medverkan i
beslutsprocessen (yrkande 5) och om rätten till
självförverkligande (yrkande 6). Motionärerna anför
att de lokala pensionärsråden fyller en viktig
funktion. Pensionärsorganisationernas kunskap och
engagemang bör komma in i ett tidigare skede av
beslutsprocessen än vad som nu sker. Även
vårdtagarna själva bör vara med i processen och
beslut kan ibland i sin helhet överlåtas till de
boende, anförs det. Vidare anförs att en god välfärd
bäst uppnås i ett samhälle där människor har
meningsfulla uppgifter och där alla behövs.
I motion So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en plan för hur
äldres resurser och kunskaper skall kunna tas till
vara (yrkande 1). Motionärerna anser att
attityderna till äldre människor måste radikalt
förändras. Äldre skall inte ses som ett problem utan
som en resurs. Regeringen bör därför ta initiativ
till att utarbeta en plan för hur de äldres resurser
och kunskaper skall kunna tas till vara i
arbetslivet och i samhällsarbetet i övrigt.
I motion So262 av Barbro Westerholm (fp) begärs
tillkännagivanden om vad i motionen anförts om
attityder och attitydpåverkan när det gäller
åldrandet (yrkande 5) och om diskriminering av äldre
inom olika områden (yrkande 10). Genom att
framställa äldre som ett hot mot samhällsekonomin,
genom att tala om äldrevåg, äldrechock etc. lägger
man grunden till generationsmotsättningar och
motvilja mot äldre, anför motionären. Hon anser att
missförhållanden inte skall döljas men att positiva
exempel också behöver lyftas fram. Antalet människor
som fyllt 65 år i Sverige uppgår till 1,5 miljoner.
Dessa kan inte ses som en enhetlig grupp. De är
individer som lägger år till livet med olika
förutsättningar och på olika sätt. Detta behöver
komma fram tydligare inom alla de områden och
tillfällen där äldres situation belyses.
Bakgrund och tidigare behandling
Enligt 20 a § socialtjänstlagen skall kommunerna
planera sina insatser för äldre. I planeringen skall
kommunen samverka med landstinget samt andra
samhällsorgan och organisationer.
Socialdepartementet har genomfört en
enkätundersökning avseende Landstingens
pensionärsråd (LPR) och Kommunala pensionärsråden
(KPR). Avsikten med undersökningen har bl.a. varit
att få en bild av rådens organisation,
representation samt arbetsuppgifter. Undersökningen
visar att det finns pensionärsråd i 90-95 % av
landets kommuner och landsting. Det genomsnittliga
antalet deltagare i råden är 10-11 personer. De två
största pensionärsorganisationerna är representerade
i de flesta råden medan de tre övriga
pensionärsorganisationerna finns på färre ställen. I
rådet sitter oftast politiker från socialnämnd eller
kommunstyrelse och ordförande brukar vara
ordföranden i socialnämnd/omsorgsnämnd eller
kommunstyrelsens ordförande. Pensionärsrådens
huvudsakliga funktion är att ge information och
samråda. 80 % av råden är rådgivande organ och tre
fjärdedelar är remissinstans. 25-30 % av råden har
också överläggningsrätt. De vanligaste frågorna man
behandlar i råden är taxor, avgifter och hyror,
budgetplanering, äldreomsorgsplanering, hemtjänst,
färdtjänst och kollektivtrafik, ny- och ombyggnad av
äldreboenden, hälso- och sjukvård samt
rehabilitering och hjälpmedel. Hälften av råden är
nöjda med hur de fungerar, 17 % är inte nöjda utan
vill förbättra arbetsformerna. I samband med enkäten
visade det sig att ca 10 % höll på med en översyn av
arbetsformer och organisation av råden.
I betänkande 1997/98:SoU24 som behandlade
proposition 1997/98:113 Nationell handlingsplan för
äldrepolitiken tillstyrkte utskottet regeringens
förslag om att avsätta särskilda stimulansbidrag om
sammanlagt 90 miljoner kronor under åren 1999-2001
för försöksverksamheter i kommuner och landsting som
syftar till utveckling och nytänkande inom vård,
omsorgs- och serviceverksamheter för äldre personer.
I likhet med regeringen och motionärer ansåg
utskottet att medlen bör användas för att utveckla
och stimulera de äldres delaktighet och inflytande
över vård och omsorg liksom äldres möjlighet till
aktiviteter och social samvaro. Utskottet ansåg det
angeläget att ta till vara den särskilda kunskap som
finns inom frivillig- och anhörigföreningar.
Utskottet ansåg därmed att denna verksamhet borde
kunna bedrivas såväl av pensionärsorganisationer som
av frivillig- och anhörigföreningar, vilket borde
ges regeringen till känna. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1997/98:307).
Senast i betänkande 1998/99:SoU7 framhöll utskottet
att attityderna till äldre måste ändras och att
äldres erfarenhet och kompetens bättre bör tas till
vara. Utskottet framhöll också att många äldre
aktivt deltar i föreningsliv och frivilligverksamhet
liksom i politiska organisationer. Utskottet hade
också förhoppningen att Äldreåret 1999 aktivt skulle
bidra till att påverka attityderna i samhället till
äldre och åldrande liksom till att ta till vara
äldres engagemang och öka deras delaktighet i
samhällslivet.
Regeringen tillsatte i december 1998 en
parlamentarisk äldreberedning med uppdrag att skapa
förutsättningar för en långsiktig utveckling av
äldrepolitiken (dir. 1998:109). I direktiven anförs
bl.a. att det är angeläget att beredningen särskilt
beaktar behov av åtgärder som innebär att äldres
resurser i form av erfarenheter, kompetens och
kunskaper i högre utsträckning tas till vara inom
olika samhällssektorer. Beredningen skall redovisa
resultatet av sitt arbete senast den 1 maj 2003.
EU-kommissionen har gett ut meddelandet Mot ett
Europa för alla åldrar, KOM (1999)221 slutlig, som
kommissionens bidrag till FN:s Internationella år
för äldre. Meddelandet syftar till att stimulera
debatten mellan och med medlemsländerna. I
meddelandet konstateras att omfattningen av de
demografiska förändringarna i medlemsländerna ger
möjlighet och behov av att förändra förlegade sätt
att behandla äldre personer. Attityder och
handlingssätt som diskriminerar äldre är inte bara
orättvisa utan leder också till ett slöseri med
resurser, heter det. Riktiga handlingssätt och
attityder kommer att ge samhället möjlighet att
utnyttja äldre människors potential i mycket högre
utsträckning än i dag.
EU-kommissionen har också nyligen lagt fram ett
förslag till Rådets direktiv om inrättande av
allmänna ramar för likabehandling i arbetslivet, KOM
(1999)565 slutlig. I artikel 1 fastställs syftet med
direktivet: att inrätta allmänna ramar inom
Europeiska gemenskapen för att främja principen om
likabehandling av människor oavsett ras eller
etniskt ursprung, religion eller övertygelse,
funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.
Kommissionen har vidare nyligen lagt fram ett
förslag till rådets beslut om inrättande av
gemenskapens handlingsprogram mot diskriminering
2001-2006. Med diskriminering avses att en person
eller en grupp personer behandlas mindre gynnsamt än
en annan på grund av ras eller etniskt ursprung,
religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder
eller sexuell läggning, eller att en till synes
neutral bestämmelse på samma grunder tillämpas till
personens eller gruppens nackdel, om det inte är
befogat av objektiva skäl.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin uppfattning att attityderna
till äldre måste ändras i riktning mot att äldres
kompetens och erfarenhet bättre tas till vara. Detta
ligger helt i linje med de av riksdagen fastlagda
målen för äldrepolitiken, som innebär att äldre
skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i
samhället och över sin vardag. Äldre skall kunna
åldras i trygghet och med bibehållet oberoende.
Äldre skall bemötas med respekt och ha tillgång till
god vård och omsorg. Att äldre skall bemötas med
respekt innebär, enligt handlingsplanen, att de inte
skall diskrimineras på grund av sin ålder. Alla
människor - äldre som yngre - skall behandlas
rättvist, jämlikt och med aktning oavsett ålder,
kön, ekonomiska förutsättningar, ras eller etnisk
bakgrund, funktionshinder eller annan omständighet.
Utskottet kan konstatera att många äldre aktivt
deltar i föreningsliv och frivilligverksamheter
liksom i politiska organisationer. Genom
pensionärsråd ges de äldre möjlighet till inflytande
över den kommunala verksamheten. Det ankommer på
kommuner och landsting att utveckla verksamheten
ytterligare.
Utskottet vidhåller också att en långsiktig
förändring av regler, villkor och attityder på
området är nödvändig. Det är därför glädjande att
ett aktivt arbete pågår för att förändra attityderna
till de äldre. Under år 1999 genomfördes FN:s
äldreår. En rapport om de aktiviteter som genomförts
och dess effekter för fortsatt verksamhet kommer att
avlämnas till regeringen senare under våren. EU har
också i olika sammanhang lyft fram behovet av att ta
till vara de äldres resurser i samhället.
Vidare kan utskottet konstatera att den
parlamentariska äldreberedningen har att särskilt
beakta behovet av åtgärder som innebär att äldres
resurser i form av erfarenheter, kompetens och
kunskaper i högre utsträckning tas till vara inom
olika samhällssektorer. Motionerna So262 (fp)
yrkandena 5 och 10, So320 (kd) yrkandena 1 och 2,
So323 (fp) yrkande 1, So326 (c) yrkandena 5 och 6
och So336 (kd) yrkande 1 är därmed i huvudsak
tillgodosedda genom det arbete som pågår på många
håll. Motionerna avstyrks.
Inriktningen av äldrepolitiken m.m.
Motioner
Ett stort antal motioner tar upp frågor kring de
äldres valfrihet, alternativa driftsformer,
äldrepeng m.m.
I motion So372 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs
tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen
anförts om bristande valfrihet i äldreomsorgen
(yrkande 2), om möjligheterna att starta nya
omsorgsverksamheter (yrkande 3), om bristande
alternativ i äldreomsorgen (yrkande 4), om hinder
mot okonventionella omsorgslösningar (yrkande 5), om
brister i integritet och självbestämmande (yrkande
6), om hinder för äldre att flytta inom landet
(yrkande 7), om hinder för äldre att flytta till
utlandet (yrkande 8), om offentlig styrning av
äldreomsorgen (yrkande 9) och om reformer för
valfrihet och alternativ i äldreomsorgen (yrkande
10). Vidare yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändringar i socialtjänstlagen
innebärande ökad valfrihet genom införande av
äldrepeng i enlighet med vad som anförts i motionen
(yrkande 11). Motionärerna anför att behovet av
mångfald och alternativa lösningar ökar när fysiska
begränsningar sätter in. De anser det ytterst
olyckligt om kommunen i det läget sätter upp gränser
som i praktiken innebär att valfriheten bara
omfattar att tacka ja eller nej till den service som
erbjuds. Verklig valfrihet och förnyelse kräver att
nya alternativa utförare får vara med och erbjuda
sina tjänster. Det krävs också okonventionella
lösningar. Ibland kan någon vilja ha helt andra
former av hjälp än den som kommunen erbjuder. Det
kan t.ex. handla om att betala en extra slant till
affären så att man kör hem tunga matvaror som den
äldre inte själv kan bära hem, det kan handla om att
anpassa bostaden till de rörelsehinder eller
liknande som den äldre har eller om att flytta till
en kanske dyrare lägenhet som är mindre
otillgängligt belägen. Motionärerna anser att
bristen på flexibilitet i användningen av kommunens
medel för vård och omsorg är uppenbar. De vill
införa en äldrepeng för att ge den enskilde
möjlighet till ett större inflytande över vem som
hjälper honom/henne i hemmet och med vad han/hon
får hjälp. Rätten till äldrepeng bör införas i
socialtjänstlagen. Nivån på äldrepengen bör dock
fastställas på lokal nivå i varje kommun, anförs
det. Utgångspunkten för äldrepengens storlek bör
vara att äldrepengen motsvarar den kostnadsbesparing
som kommunen erhåller genom att en individ avstår
från kommunalt driven äldreomsorg.
Biståndsbedömningen i det enskilda fallet bör göras
på individuell nivå och av kommunen.
Biståndsbedömningen skall kunna överklagas på samma
sätt som i dagsläget. Motionärerna anser att det på
längre sikt bör eftersträvas att den äldre skall
kunna ta med sig äldrepengen över kommungränser och
nationella gränser. Möjligheterna för äldre att
välja äldreboende i annan kommun har nu slagits fast
i lag, men kan ännu inte sägas gälla i praktiken,
anför motionärerna. En uppföljning som
Socialstyrelsen gjort visar att antalet ansökningar
om flyttning till annan kommun har ökat liksom
antalet bifallna ansökningar. Trots detta har inte
andelen personer som erhåller plats förändrats
nämnvärt. Anledningen är att det i många kommuner
finns en brist på platser vilket gör att
väntetiderna i många fall blir lång. Motionärerna
anför att inom EU finns sedan länge en rätt att ta
med sig vissa sociala förmåner när man flyttar men
detta gäller inte för de offentliga medel som
finansierar äldreomsorgen. Utländska medborgare som
flyttat till Sverige får automatiskt rätt till
svensk äldreomsorg, oavsett var de tillbringar sitt
yrkesverksamma liv. Det går inte att utgå från att
reglerna ser ut på det sättet i andra länder, anför
motionärerna. De anser att det kan ifrågasättas att
endast personer som klarar sig utan olika former av
äldreomsorg skall ha möjlighet att flytta utomlands.
I motion So313 av Ingvar Eriksson och Per-Samuel
Nisser (båda m) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
äldres rätt och möjlighet att bo och erhålla vård
där de så önskar (yrkande 1), om en obligatorisk
äldrevårdsförsäkring (yrkande 3) och om
äldrevårdspeng (yrkande 4). Motionärerna anser att
en särskild, obligatorisk äldrevårdsförsäkring som
omfattar hela den kommunala äldrevården såsom
hemtjänst, ålderdomshem, servicehem och sjukhem, bör
utredas. Oavsett vårdform och om vården bedrivs
kommunalt eller privat skulle finansieringen klaras
och möjligheterna till full valfrihet i boende och
vård kunna tillgodoses, anför de. Äldrevårdspengen
skulle gälla lika för alla i kommunen och användas
för att betala äldreomsorg såväl i hemmet som för
vård i privat eller kooperativt drivna vårdhem. Det
är en självklarhet att alla skall ha rätt att
bosätta sig var de vill och få den vård de behöver
och önskar var de vill. Tills dess att hälso- och
äldrevårdsförsäkringen genomförs är det därför,
enligt motionärerna, rimligt att hemkommunen
medverkar i finansieringen för de äldre som vill
flytta. Vidare begärs i motionen också ett
tillkännagivande om finansiering av sjukhemsvård
(yrkande 2). Motionärerna anser att dagens
sjukhemsvård inte i första hand är boende utan
sjukvård och därför borde likställas med annan
sjukvård.
I motion So364 av Sten Tolgfors (m) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag som
säkerställer att enskilda alternativ bland de
särskilda boendeformerna kan garanteras villkor som
är likvärdiga med den kommunala verksamheten
(yrkande 3). Motionären anför att kommunerna bör
behålla finansieringsansvaret för äldreomsorgen. Han
anser dock att mycket talar för att kvaliteten och
mångfalden skulle öka och kostnaderna hållas nere
genom ökad konkurrens. Det är därför viktigt att
varje möjlighet till konkurrensutsättning och
enskilda initiativ för att utveckla verksamheten tas
till vara, anför han.
I motion So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om valfrihet i
äldreboendet (yrkande 11). Motionärerna anser att
det måste åligga kommunen att kunna tillförsäkra den
äldre befolkningen den trygghet som det innebär att
veta att det finns en tillräckligt utbyggd
äldreomsorg, både i form av permanenta äldreboenden
och utökad hjälp i det ordinarie boendet. Äldre i
behov av omvårdnad skall också, enligt motionärerna,
kunna välja boendeform,
I motion So330 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den enskildes rätt att
välja omsorgsform (yrkande 24). Motionärerna anser
att möjligheten att själv få välja
hemtjänstpersonal, dagverksamhet eller särskilt
boende måste öka. De anser att rätten till valfrihet
för hemtjänst, dagverksamhet och särskilda
boendeformer bör regleras i lag. När den enskildes
behov dokumenterats skall den enskilde själv ha rätt
att inom ramen för tilldelade resurser få välja
vårdgivare.
I motion Sf637 av Lennart Daleús m.fl. (c) begärs
tillkännagivande om vård och omsorg (yrkande 26).
Motionärerna anser att det finns ett ökat behov av
flexibilitet och respekt för den enskildes önskemål
inom äldreomsorgen. En allt större andel äldre med
olika kulturell bakgrund ställer nya krav. Människor
med demens glömmer ofta de språk som de tillägnat
sig senare i livet. En trygghet för dessa kan skapas
genom äldreboenden som byggs upp på språklig grund.
Rekrytering av vårdpersonal med olika kulturell
bakgrund är viktig för att öka kunskapen om de
skillnader i synen på åldrande och död som finns i
olika kulturer.
I motion So326 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om målen för
äldrepolitiken (yrkande 1). Motionärerna anför att i
de nationella målen för äldrepolitiken stadgas att
äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha
inflytande i samhället och över sin vardag, kunna
åldras i trygghet och med bibehållet oberoende,
bemötas med respekt samt ha tillgång till god vård
och omsorg. Centerpartiet föreslog vid behandlingen
av målen ytterligare ett mål om att rätten till egen
identitet och social gemenskap i äldreboende skulle
slås fast. Vidare föreslogs att målet om inflytande
i samhället skulle formuleras som att de äldre skall
ha att påverka hur, var, hos vem och med vilket
innehåll som omsorg skall ges. Motionärerna anser
att det finns anledning att förstärka målen för
äldrepolitiken till ett mer individbaserat
förhållningssätt.
I samma motion begärs också ett tillkännagivande om
värdighet (yrkande 8). Motionärerna anför att de
äldre måste ges möjlighet att välja formerna för sin
omsorg samt hur och var de vill bo när behovet av
daglig omvårdnad uppstår. Äldrevården måste, enligt
motionärerna, utgå från en helhetssyn där man sätter
individen i centrum och så långt som möjligt
respekterar och förverkligar dennes behov.
I motion So456 av Viviann Gerdin och Rigmor
Ahlstedt (båda c) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att utformningen av de statliga bidragen till
äldreboendet bör ses över i syfte att ge kommunerna
ett ökat självbestämmande. Motionärerna anser att
kommunerna borde ges större frihet att utforma
äldreboendet med hänsyn till vad de finner lämpligt.
Framför allt bör det finnas olika äldreboenden att
tillgå. Både ytan och utrustningen i boendet skall
kunna variera, så att de gamla själva kan välja hur
de vill bo och vad det får kosta.
I motion So323 av Kerstin Heinemann m. fl. (fp) begärs
tillkännagivande om rätten till eget rum i
äldreomsorgen (yrkande 10). Folkpartiet har sedan
1985 arbetat för att alla boende på servicehus och
vårdhem och som önskar det skall få möjlighet att bo
i ett eget rum, anför motionärerna.
Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet behandlade målen för äldrepolitiken i
betänkande 1997/98:SoU24. Utskottet anförde då
följande med anledning av en motion från
Centerpartiet (s. 26):
I en motion från Centerpartiet begärs ett tillägg
till målen om vårdtagares rätt till identitet och
social gemenskap. Utskottet, som delar motionärernas
uppfattning att identitet och social gemenskap är
angeläget, anser att målet om ett bibehållet
oberoende för äldre liksom att de skall bemötas med
respekt omfattar den enskildes rätt till egen
identitet. Dessa mål tillsammans med målet att äldre
skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i
samhället syftar också till att den enskilde skall
kunna upprätthålla sina gamla och utveckla nya
sociala kontakter. - - -
Utskottet har tidigare uttalat att det är angeläget
att den enskilde ges möjlighet att själv bestämma
över sin livssituation och det sätt på vilket
omsorgen ges och att äldres kunskap och kompetens
skall tas till vara. Utskottet vidhåller denna
uppfattning som väl täcks av de mål regeringen
föreslagit.
Utskottet tillstyrkte propositionens förslag till
nationella mål för äldrepolitiken och avstyrkte de
aktuella motionerna. Riksdagen följde utskottet
(rskr. 1997/98:307).
I betänkande 1998/99:SoU7 behandlade utskottet ett
antal motioner från den allmänna motionstiden 1998,
flera liknande de nu aktuella. I betänkandet ges en
bred bakgrundsbeskrivning över målen för
äldrepolitiken, de äldres valfrihet och alternativa
driftsformer (s. 12-14). Utskottet anförde bl.a.
följande i sin bedömning (s.14):
Riksdagen har nyligen fastställt nationella mål för
äldrepolitiken. Målen är att äldre skall kunna leva
ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och
över sin vardag. De skall kunna åldras i trygghet
och med bibehållet oberoende. De skall bemötas med
respekt och ha tillgång till god vård och omsorg.
Målen bidrar till att stärka den enskildes
inflytande över sin egen livssituation.
Utskottet vidhåller att det är angeläget att den
enskilde ges möjlighet att själv bestämma över sin
livssituation och det sätt på vilket omsorgen ges.
Inte minst Sveriges alltmer mångkulturella karaktär
reser nya krav på att utforma äldreomsorgen med
hänsyn till människors olika språk och kultur.
- - - Utskottet vill emellertid understryka att det
inte finns något hinder för entreprenadupphandling
inom äldreomsorgen. Många kommuner utnyttjar denna
möjlighet och erbjuder vård och omsorg i olika
former både i egen regi och entreprenadupphandlad.
Svenska Kommunförbundet och Socialstyrelsen
tillhandahåller vägledning för upphandling i dess
olika aspekter. Utskottet anser inte att det behövs
någon ytterligare reglering i syfte att säkerställa
valfrihet, konkurrens och etableringsrätt för
enskilda vårdgivare. Det behövs inte heller någon
ytterligare reglering av hur upphandlingen bör
genomföras. Utskottet är inte heller berett att
föreslå införande av hemtjänstpeng, checksystem
eller särskilda sparkonton inom äldreomsorgen.
De aktuella motionerna avstyrktes. Reservationer
avlämnades av m, v, c och fp, varje parti för sig.
Socialstyrelsen har i sin rapportering
Äldreuppdraget. Årsrapport 1998 (Socialstyrelsen
följer upp och utvärderar 1998:9) konstaterat att
det varit en kraftig expansion av entreprenaderna
inom äldreomsorgen under senare år. Under år 1997
fick 10,2 % av de personer som bor i särskilt boende
hjälp i enskild regi, medan motsvarande andel för
dem som var i behov av hemtjänst var 4,2 %. För år
1993 var andelen 5,4 % respektive 2,3 %.
Enligt Socialstyrelsens statistik Socialtjänst
1999:8 fortsätter denna utveckling. Av samtliga
äldre i särskilda boendeformer i november 1998 bodde
11,1 % i boenden som drevs av enskild vårdgivare.
Socialstyrelsen har i dagarna i en rapport
Konkurrensutsättning och entreprenader inom
äldreomsorgen, Äldreuppdraget 1999:6 konstaterat att
sedan 1993 har andelen äldre som får vård och omsorg
från privata företag tredubblats. Under hela 1990-
talet har anlitandet av privata företag för
verksamhet i äldreomsorgen kontinuerligt ökat.
Socialstyrelsen har i sin rapport Ändringar i
socialtjänstlagen (Socialstyrelsen följer upp och
utvärderar 1999:3) följt upp ändringen i 6 §
socialtjänstlagen som från 1 januari 1998 ger äldre
och funktionshindrade personer rätt att flytta och
begära bistånd i annan kommun. Styrelsens rapport
visar att flertalet kommuner tycks bemöta sökanden
från annan kommun på samma sätt som kommunens egna
invånare. Ansökningarna om att flytta ökade med 40 %
mellan 1996 och 1998. Samtidigt med det växande
antalet ansökningar ökade andelen bifallsbeslut med
10 procentenheter. Andelen personer som faktiskt
erhöll en plats i särskilt boende låg emellertid
kvar på oförändrad nivå med 35 % av ansökningarna.
Detta innebär att en del av dem som förut fick ett
nej på sin ansökan nu får ett bifall men sätts på
väntelista, vilket även torde gälla kommunens egna
invånare. Socialstyrelsen anser att detta får
betraktas som en otillfredsställande utveckling.
Med anledning av motionsyrkandet om rätt till eget
rum kan redovisas att utskottet i sitt yttrande till
finansutskottet över tilläggsbudgeten för år 1998,
1997/98:SoU8y, tillstyrkte regeringens förslag om
ett nytt anslag för bidrag till äldrebostäder m.m.
Förslaget innebar att 250 miljoner kronor avsattes
för år 1998 samt att ytterligare 150 miljoner kronor
avsågs att avsättas för år 1999. I propositionen
anfördes att en omfattande ny- och ombyggnad av
äldreboenden ägt rum i kommunerna under senare år
till en del finansierat med statliga stimulansmedel,
men att behovet på många sätt var fortsatt stort.
För att säkerställa att nödvändiga nya projekt inte
sköts på framtiden hade regeringen i proposition
1997/98:119 Bostadspolitik för hållbar utveckling
aviserat en ram om 400 miljoner kronor under åren
1998 och 1999.
I betänkande 1997/98:SoU24 Nationell handlingsplan
för äldrepolitiken konstaterade också utskottet att
en omfattande ny- och ombyggnad av äldrebostäder ägt
rum i kommunerna men att det fortfarande fanns
brister. Utskottet ansåg att alla som vill det skall
ha rätt till eget rum och äkta makar skall ges
möjlighet att bo ihop inom det särskilda boendet om
de så önskar. Ett stimulansbidrag ansågs kunde
påskynda utvecklingen mot goda boendemiljöer i det
särskilda boendet.
Boverket har lämnat en delredovisning till
regeringen angående utvecklingen till den 30 juni
1999. Under perioden den 1 september 1998 till den
30 juni 1999 hade 322 ansökningar om bidrag till
äldrebostäder kommit in till länsstyrelserna. Av
dessa hade 147 beviljats och 27 avslagits och/eller
avskrivits, återstående var ännu inte behandlade. De
beviljade ansökningarna omfattade 4 852 lägenheter.
En ny delrapport skall avlämnas den 30 juni 2000 och
en slutrapport sommaren 2001.
I 20 § socialtjänstlagen föreskrivs att
socialnämnden skall verka för att äldre människor
får goda bostäder.
I Boverkets byggregler (BFS 1993:57) föreskrivs att
i en bostad skall finnas
1. minst ett rum med inredning och utrustning för
personhygien,
2.
3. rum eller avskiljbar del av rum för daglig
samvaro,
4.
5. rum eller avskiljbar del av rum för sömn och
vila,
6.
7. rum eller avskiljbar del av rum med inredning
och utrustning för matlagning och förvaring av
livsmedel (kök),
8.
9. utrymme för måltider i eller i närheten av
köket,
10.
11. utrymme för hemarbete,
12.
13. entréutrymme som ger plats för ytterkläder o.d.
samt
14.
15. utrymmen för förvaring.
16.
Avskiljbar del av rum skall ha fönster och vara så
utformad, att den med bibehållen funktion kan
avskiljas med väggar från resten av rummet.
Bostäder skall vara dimensionerade, disponerade,
inredda och utrustade med hänsyn till sin
långsiktiga användning och till det antal personer
för vilka de är avsedda.
I fråga om särskilda boendeformer för äldre får,
för en mindre grupp boende, bostadens inredning och
utrustning för matlagning, utrymme för matplats samt
rum eller del av rum för daglig samvaro delvis
utgöras av gemensamma utrymmen i anslutning till de
enskilda lägenheterna. De gemensamma utrymmena skall
vara så stora och välutrustade att de utgör fullgod
kompensation för inskränkningarna i den enskilda
lägenhetens standard. Bostäderna skall medge en god
arbetsmiljö för vårdpersonal.
Gruppbostäder avsedda för åldersdementa behöver
inte vara utrustade för matlagning i de enskilda
lägenheterna. I sådana fall skall dock nödvändiga
installationer för detta vara förberedda.
I utredningen Bo tryggt - Betala rätt, SOU 1999:33,
redovisas att mellan 1992 och 1997 har antalet
personer som bor i äldreboende ökat med 13 %. Den
stora ökningen skedde under 1992-94 och förklaras
bl.a. med de statliga stimulansbidrag som aktivt
medverkade till utbyggnaden av främst gruppbostäder.
I drygt hälften av de enheter som kommunerna övertog
i samband med ädelreformen har ombyggnad skett för
att förbättra boendestandarden. Ännu vid årsskiftet
1997/98 delade dock nästan 12 000 personer rum med
annan än make/maka/sambo.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller att det är angeläget att den
enskilde ges möjlighet att själv bestämma över sin
livssituation och det sätt på vilket omsorgen ges.
Inte minst Sveriges alltmer mångkulturella karaktär
reser nya krav på att utforma äldreomsorgen med
hänsyn till människors olika språk och kultur.
Enligt den nationella handlingsplanen för
äldrepolitik skall den äldre kunna leva ett aktivt
liv och ha inflytande i samhället och över sin
vardag. Den äldre skall så långt möjligt ges
möjlighet att bo kvar hemma i sin ursprungliga
bostad så länge som han eller hon själv önskar det.
När omvårdnadsbehoven är stora och den äldre inte
känner sig trygg i den egna bostaden skall han/hon
kunna flytta till en anpassad boendeform. Den äldre
skall också kunna lita på att vården och omsorgen
har god kvalitet och att hans/hennes individuella
behov och önskemål tillgodoses så långt möjligt. Den
enskildes integritet, självbestämmande och värdighet
skall respekteras. Utskottet har inte ändrat
inställning vad gäller det tillägg som föreslås i
So326 (c) yrkande 1.
Utskottet kan konstatera att rätten fr.o.m. den 1
januari 1998 för äldre med vård- och omsorgsbehov
att flytta till annan kommun har följts upp av
Socialstyrelsen. Platsbristen inom äldreomsorgen gör
att många sätts på väntelista. Utskottet konstaterar
vidare att riksdagen för 1998 och 1999 beviljat
totalt 400 miljoner kronor i stimulansbidrag för ny-
och ombyggnad av äldreboenden. Ombyggnaden innebär
högre standard och att fler äldre får eget rum också
inom sjukhemmen. Regeringen har vidare aviserat
ytterligare en miljard kronor till kommuner och
landsting för i första hand insatser inom
primärvården, psykiatrin och äldreomsorgen.
Utskottet bedömer att det skapar förutsättningar för
ytterligare förbättringar. Utskottet förutsätter att
utvecklingen på området följs noga.
Frågan om privata alternativ berörs i några av
motionerna. Utskottet vidhåller att det inte finns
några hinder för entreprenadupphandling inom
äldreomsorgen. Många kommuner utnyttjar denna
möjlighet och erbjuder vård och omsorg i olika
former både i egen regi och entreprenadupphandlad.
Svenska Kommunförbundet och Socialstyrelsen
tillhandahåller vägledning för upphandling i dess
olika aspekter. Utskottet anser inte att det behövs
någon ytterligare reglering i syfte att säkerställa
valfrihet, konkurrens och etableringsrätt för
enskilda vårdgivare. Utskottet vidhåller också att
varken obligatorisk äldrevårdsförsäkring eller
äldrepeng bör införas.
I motion So253 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs tillkännagivande om behovet av en översyn av
hur de olika ekonomiska stödformerna tillämpas.
Motionären anför att antalet som får anhörigbidrag
minskar liksom anhöriganställningarna. De som tar
ledigt från en anställning kan få närståendepenning
för en tid. Denna stödform kan dock inte utgå till
pensionärer. Många som gör dygnetruntinsatser får
inte någon ersättning för detta. Samtidigt uppstår
ofta merkostnader för vården för det enskilda
hushållet. Motionären anser därför att det behövs en
översyn av hur de olika ekonomiska stödformerna
tillämpas vad gäller äldre anhörigvårdare.
I motion So364 av Sten Tolgfors (m) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anhörigvårdares rätt till
utbildning, stöd och avlastning (yrkande 1).
Motionären anför att många närstående gör en viktig
samhällsinsats genom att ta hand om äldre anhöriga i
hemmet. Dessa närstående måste erbjudas utbildning,
stöd och avlastning. Genom att kommunen samarbetar
med anhörigvårdare kan kvaliteten för de äldre som
bor kvar hemma upprätthållas, samtidigt som
kommunens kostnader faktiskt hålls nere.
I motion So482 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödet till anhöriga
(yrkande 13). Anhöriga står för två tredjedelar av
äldreomsorgen och betydande del av
sjukvårdsinsatserna, anför motionärerna. De anser
det viktigt att anhörigas insatser i vården
uppvärderas och att dessa blir delaktiga i
vårdteamet då det ofta behövs gemensamma insatser.
Samhället kan vidare uppmuntra till större
ansvarstagande och underlätta detta i praktiken.
Detta kan göras på olika sätt genom
utbildningsinsatser, genom att ge möjlighet till
viss ledighet över helger, ekonomisk ersättning och
så vidare.
I motion So332 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)
begärs ett flertal tillkännagivanden om
anhörigvårdarnas situation i dag (yrkande 1), om
vikten av att Socialstyrelsen har
utvärderingsinstrument så att kommunerna stimuleras
till att utveckla anhörigvården (yrkande 2), om den
fysiska och psykiska hälsan hos anhörigvårdare
(yrkande 3), om att Socialstyrelsen bör få i uppgift
att upprätta specifika riktlinjer för hur stödet
till de anhöriga skall utformas (yrkande 4), om
anhörigrollen i ett framtida perspektiv (yrkande 5)
och om en utredning angående villkoren för anhöriga
som anställts för att vårda en närstående (yrkande
6). Riksdagen har avsatt särskilda stimulansbidrag
på 100 miljoner kronor per år under tre år för att
kommunerna i samverkan med anhörig- och andra
frivilligorganisationer skall utveckla
anhörigstödet. Motionärerna anser det angeläget att
Socialstyrelsen har utvärderingsinstrument så att
kommunerna stimuleras till att utveckla
anhörigvården. De anför vidare att drygt 60 % av
det totala omsorgsarbetet utförs av anhöriga. En
tyst och försummad grupp. Det är inte ovanligt att
80-åringar, ofta kvinnor, sköter en starkt
vårdbehövande make i hemmet. Det är inte heller
ovanligt att det görs helt utan eller med mycket
otillräcklig hjälp från kommunen. Motionärerna anser
att den fysiska och psykiska hälsan hos
anhörigvårdare måste förbättras/bevaras. De måste
ges en ökad trygghet och inte utnyttjas över sin
förmåga. Därför behövs det studier och forskning om
vad hälsokontroller, hälsovård och andra
stödåtgärder innebär för hälsotillståndet hos
anhörigvårdare och för tryggheten i rollen, anförs
det. Socialstyrelsen bör, enligt motionärerna, få i
uppgift att fastställa specifika riktlinjer för hur
stödet till de anhöriga skall utformas genom en
garanti som kan innehålla olika moment. Slutligen
anför motionärerna att det råder stora skillnader
mellan kommunerna när det gäller yngres möjlighet
till anställning för vård av närstående. De som
anställs får alltid timanställning med lägsta
ersättning. Trygghetsförsäkringar och pensionsavtal
gäller inte för denna grupp. Enligt motionärerna
behövs det en utredning om dessa frågor.
I motion So330 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklat stöd till
anhörigvård (yrkande 26). Motionärerna anser att
följande frågor bör lösas för anhörigvårdare: en
fortsatt utbyggnad av avlastning och växelvård,
förbättringar i kommunernas regler för
hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för närstående
att anställas, en utvidgning av kretsen av dem som
har rätt att vara anhörigvårdare med ersättning från
försäkringskassan samt en ytterligare förlängd
period för dem som vårdar. Motionärerna anser att
ett förbättrat samhällsstöd till anhörigvårdarna
torde kunna leda till ekonomiska besparingar genom
att färre platser utnyttjas på sjukhus och inom
äldreboende. Motionärerna anser att en
hälsoekonomisk undersökning av anhörigvårdens
betydelse bör genomföras.
I motion Sf226 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om uppföljning och
kvalitetskontroll av närståendevården med beaktande
av integritetsaspekterna (yrkande 2), om en
hälsoekonomisk värdering av närståendevården
(yrkande 3) och om överläggningar mellan
kommunförbunden och staten om förbättrade
förutsättningar för närståendevården och
hemsjukvården (yrkande 4). Motionärerna anför att en
viktig del av sjukvården är en bra uppföljning och
kvalitetskontroll av den vård och omsorg som ges.
Det gäller också närståendevården. Motionärerna
anser det angeläget att Socialstyrelsen ägnar stor
uppmärksamhet åt metodutveckling av hur en sådan
uppföljning inom området sjukvård i hemmet kan ske
med beaktande av de berörda personernas integritet.
Vidare anser motionärerna att ett bättre
samhällsstöd till närståendevårdarna förmodligen
skulle leda till besparingseffekter i t.ex. sparade
vårdplatser på sjukhus och äldreboende. Några
siffror på dessa samhällsekonomiska vinster finns
dock inte. De vill därför ha en hälsoekonomisk
undersökning av närståendevårdens betydelse.
Slutligen anser de att ett första steg mot att
underlätta för närståendevårdarna vore att
regeringen tog initiativ till överläggningar med de
båda kommunförbunden för att se över hur ett utökat
stöd till dem som vårdar närstående skall kunna ske.
I tre motioner tas frågan om frivilligarbete upp.
I motion So372 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förutsättningarna
för frivilliga insatser (yrkande 15). Många anhöriga
gör redan i dag stora insatser för äldre och sjuka.
Motionärerna anser att den nya valfrihet som de
förespråkar öppnar möjligheter för den frivilliga
sektorn och för familjen att ta ett
förstahandsansvar för omsorgen om de äldre. Det
offentliga träder in med ett grundstöd men blandar
sig inte därutöver i den enskildes personliga
angelägenheter.
I motion So330 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförts om
vidgade sociala insatser (yrkande 28) och ökat stöd
för frivilliginsatser (yrkande 29). Motionärerna
anför att en god äldreomsorg förutsätter en
meningsfull vardag för de äldre i särskilt boende.
Frivilliginsatser och kontakt med anhöriga är av
särskild betydelse. De anför att frivillig-
insatserna inom äldreomsorgen säkert kommer att vara
en begränsad men betydelsefull del av äldreomsorgen
även i framtiden. För många nyblivna pensionärer kan
det bidra till ökad livskvalitet om man kan fylla
tiden med kontaktverksamhet med gamla och ensamma
inom äldreomsorgen. Därför bör samverkan mellan
offentlig och ideell sektor utvecklas.
Frivilligverksamheten bör stödjas via de
organisationer som verkar inom området anser
motionärerna.
Också i motion So326 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs tillkännagivande om frivilligverksamheten
(yrkande 4).
Bakgrund och tidigare behandling
I budgetpropositionen för år 1997, prop. 1996/97:1,
redovisade regeringen att Socialtjänstkommittén i
sitt slutbetänkande (SOU 1994:139) föreslagit en ny
bestämmelse i socialtjänstlagen som innebär att
kommunernas ansvar att ge anhöriga stöd tydliggörs.
Regeringen gjorde bedömningen att det är angeläget
att kommunernas hållning gentemot anhöriga och
metoderna för samverkan kring den enskilde
vårdtagaren utvecklas. Regeringen föreslog därför
att ett tidsbegränsat statligt utvecklings- och
stimulansbidrag om 7,5 miljoner kronor inrättades
för att utveckla metoder och stöd till anhöriga.
Fr.o.m. den 1 januari 1998 infördes en ny
bestämmelse i 5 § socialtjänstlagen om att
socialnämnden genom stöd och avlösning bör
underlätta för dem som vårdar närstående som är
långvarigt sjuka eller äldre eller som har
funktionshinder.
Vid utskottets behandling våren 1998 av
propositionen Nationell handlingsplan för
äldreomsorgen i betänkande 1997/98:SoU24 tillstyrkte
utskottet förslaget om ett särskilt stimulansbidrag
för åren 1999-2001 på 100 miljoner kronor per år för
att utveckla stödet till anhöriga. Utskottet bedömde
att det föreslagna stödet skapar förutsättningar för
ett mer aktivt stöd till anhöriga och stimulerar
kommunerna att utveckla samverkan med anhöriga och
med frivilligorganisationerna. Utskottet framhöll
att de frivilliga organisationerna har en viktig
roll som komplement till samhällets insatser när det
gäller stödet till anhöriga. De insatser som
kommunen genomför bör därför ske i samverkan både
med de anhöriga och de frivilliga organisationerna.
Utskottet ansåg, med anledning av motioner, att en
tydligare lagreglering av anhörigstödet borde
övervägas och att frågan borde kunna övervägas av
kommittén för översyn av vissa frågor rörande
socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1997/98:307).
Socialstyrelsen har avlämnat Utveckling av
anhörigstödet En lägesrapport 1999. Här redovisas en
intervjuundersökning som gjordes under våren 1999 i
ett urval kommuner. Två tredjedelar av kommunerna
hade då tagit särskilda initiativ med utgångspunkt
från 1998 års tillägg i 5 § socialtjänstlagen.
Den 1 oktober 1999 hade 250 kommuner inkommit med
en treårig handlingsplan för utveckling av
anhörigstödet. Handlingsplanen skall tas fram i
samverkan med frivilligorganisationer, vilket skall
framgå av planen. Vanligt är att kommunerna erbjuder
stödinsatser som korttidsvård, växelvård och
dagvård. Utmärkande i de inkomna handlingsplanerna
är att många kommuner nu vill satsa mer på
individuellt anpassat stöd och på att förbättra
kvaliteten i anhörigstödet. Även betydelsen av
utbildning till anhöriga framhålls av många
kommuner.
Av bidraget fördelas 96 miljoner kronor utifrån
kommunernas invånarantal 65 år och äldre och under
förutsättning att kommunen utarbetar en
handlingsplan. Resten av bidraget, 4 miljoner
kronor, fördelas till särskilda projekt i vissa
kommuner samt till uppföljning och utvärdering.
Enligt uppgift har alla kommuner utom en numera
(januari 2000) lämnat in den föreskrivna hand-
lingsplanen.
Socialtjänstutredningen föreslår i sitt
slutbetänkande Socialtjänst i utveckling, SOU
1999:97 att kommunerna bör få ett lagstadgat ansvar
att genom stöd och avlastning underlätta för dem som
ger vård och omsorg till närstående. Utredningen
anser att bestämmelsen i 5 § SoL behöver skärpas och
att anhörigstödet är så viktigt att det bör bli en
särskilt reglerad skyldighet för socialtjänsten att
ge ett sådant stöd. Målet för anhörigstödet handlar
om tre saker, anförs det. Det första är att visa
samhällets uppskattning för den närstående som vill
göra en insats för en vårdbehövande. Det andra målet
är att medverka till närståendevårdares livskvalitet
trots ett vårdåtagande. Det tredje är att förebygga
utbrändhet hos den vårdgivande närstående.
Utredningen har i den föreslagna lagtexten valt
begreppet närstående och inte anhörig då begreppet
närstående är vidare och utöver familje- och
släktkrets även innefattar grannar och vänner som
träder i anhörigas ställe. Utredningens förslag
innebär vidare att målgruppen för anhörigstödet
skall vara anhöriga/närstående till alla olika
målgrupper för insatser enligt socialtjänstlagen.
Den föreslagna skyldigheten för kommunerna att
stödja närstående är enligt utredningens mening ett
komplement till de insatser som kommunen är skyldig
att tillhandahålla dem som är i behov av stöd, vård
och omsorg. Det stöd som avses handlar inte om
ekonomisk ersättning till anhöriga. Frågan om
ekonomiskt bidrag eller anställningar för
anhörigvård är fråga om stöd för anhöriga som enligt
utredningens mening inte bör regleras i
socialtjänstlagen.
I utredningen redovisas att ekonomisk ersättning
till anhöriga kan utgå via Försäkringskassan i form
av vårdbidrag (för barn), handikappersättning och
närståendepenning. Bidrag kan utgå från kommuner i
form av hemvårdsbidrag till vårdtagaren. Kommuner
fungerar också som arbetsgivare till anhöriga genom
projektanställningar eller genom att anhörigvårdare
blir uppdragstagare och erhåller viss ersättning med
hänsyn till ett bedömt vårdbehov.
Utredningsbetänkandet har nyligen remissbehandlats.
Utskottets bedömning
Riksdagen tillstyrkte vid behandlingen av den
nationella handlingsplanen för äldrepolitiken
förslaget om ett särskilt stimulansbidrag för åren
1999-2001 på 100 miljoner kronor per år för att
utveckla stödet till anhöriga. Verksamheten har nu
kommit i gång och så gott som samtliga kommuner har
utarbetat handlingsplaner för utvecklingen av stödet
till anhöriga. Utskottet anser att bidraget skapar
förutsättningar för ett mer aktivt stöd och
stimulerar kommunerna att utveckla samverkan med
anhöriga och med frivilligorganisationerna.
Utskottet, som anser det väsentligt att anhörigas
insatser uppmärksammas mer och att kommunernas stöd
utvecklas, avser att noga följa utvecklingen.
Vid behandlingen av den nationella handlingsplanen
såg utskottet mycket positivt på förslaget med ett
stimulansbidrag men ansåg trots detta att även en
tydligare lagreglering av anhörigstödet borde
övervägas och ges regeringen till känna. Riksdagen
följde utskottet. Socialtjänstutredningen har
därefter föreslagit att anhörigstödet bör bli en
särskilt reglerad skyldighet för socialtjänsten.
Utskottet anser att regeringens fortsatta beredning
av frågan bör avvaktas. Något ytterligare initiativ
behövs inte med anledning av motionerna So253 (m),
So330 (c) yrkande 26, So332 (kd) yrkandena 1-6,
So364 (m) yrkande 1, So482 (kd) yrkande 13 och Sf226
(fp) yrkandena 2-4. Motionerna avstyrks.
Utskottet vidhåller bedömningen att frivilliga
insatser utgör ett värdefullt komplement till
socialtjänstens insatser och bör stödjas. Det är
angeläget att ta till vara den särskilda kunskap som
finns inom frivillig- och anhörigföreningar.
Utskottet konstaterar samtidigt att
handlingsplanerna för utveckling av anhörigstödet
som kommunerna tagit fram skall baseras på insatser
som genomförs av kommunerna i samverkan med anhörig-
och frivilligorganisationer. Detta innebär en
förstärkning av samarbetet. Motionerna So326 (c)
yrkande 4 och So330 (c) yrkandena 28 och 29 är
därmed tillgodosedda. Även motion So372 (m) yrkande
15 är i huvudsak tillgodosedd. Motionerna avstyrks
därmed.
Medicinsk kompetens, forskning och
hälsofrämjande arbete
Motioner
I motion So372 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om brister i
omvårdnaden av äldre (yrkande 1, delvis). Ökningen
av antalet äldre i de högsta åldersgrupperna ställer
extra stora krav på såväl sjukvård som på
äldreomsorg. Det finns stora skillnader i hur man
lyckas möta denna utmaning, anför motionärerna.
Vissa problem är dock generella. Till exempel är
avsaknaden av kontinuerlig tillgång till läkare i de
särskilda boendeformerna ett utbrett problem, vilket
ofta medför brister i den medicinska omvårdnaden.
I motion So311 av Ewa Thalén Finné och Ann-Katrine
Dunker (båda m) begärs tillkännagivande om
läkarmedverkan och patientens rätt att välja läkare
inom äldrevården. Motionärerna konstaterar att många
äldre i särskilt boende har en felaktig medicinering
och att detta beror på avsaknaden av kontinuerlig
tillgång till läkare. En möjlig väg att gå är,
enligt motionärerna, möjligheten för varje enskild
patient att själv få välja läkare inom eller utom
primärvården. På detta sätt skulle
läkartillgängligheten öka, anser de.
I motion So427 av Lena Olsson m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att kommittén Senior
2005 får tilläggsdirektiv att utreda möjligheten att
införa en lag enligt vad i motionen anförts om
minimikrav när det gäller vård och omsorg av äldre
(yrkande 1). Motionärerna anser att det behövs
utfärdas minimikrav av vad god kvalitet i vård och
omsorg är. Ett minimikrav skulle kunna innehålla att
de äldre får den rehabilitering de behöver, att de
får tillgång till promenader och att de får viktig
social stimulans för att inte passiviseras.
I motion So259 av Ulla-Britt Hagström (kd) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförts om
begreppet "medicinskt färdigbehandlad" (yrkande 1),
om satsning på läkarutbildning för att tillgodose
behov av specialistkompetens inom
geropsykiatri/psykogeriatrik (yrkande 2), om
kognitiva sjukdomar som ett högprioriterat
forskningsområde (yrkande 3) och om
prestationsredovisningen inom psykiatrin (yrkande
4). Motionärerna anser att begreppet "medicinskt
färdigbehandlad" ställer till stora problem då
begreppet lätt kan tolkas som om patienten inte
längre är i behov av vård. Motionärerna oroas också
av att personer med behov av psykiatrisk vård lätt
kommer i kläm. Även om det är behovet av vård som
skall styra tillgången till vård så tror
motionärerna att resultatorientering och gängse
statistiska effektivitetsmått gör att kirurgi och
medicinsk vård osv. kan vara lättare att mäta och
att detta missgynnar psykiatrin. Motionärerna anser
vidare att det finns brister i samverkansformer
kommun-primärvård-länssjukvård och regionsjukvård.
Det behövs, enligt motionärerna, en satsning på
läkarutbildningen för att kunna tillgodose behovet
av specialistkompetens i
geropsykiatri/psykogeriatrik vidare måste kognitiva
sjukdomar bli ett mer högprioriterat
forskningsområde.
I motion So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om läkarmedverkan
i särskilda boendeformer (yrkande 12), om behovet av
forskning inom äldreområdet (yrkande 3) och om att
folkhälsoinsatser för äldre ges högre prioritet
(yrkande 4). Motionärerna anför att fortfarande
saknas läkarmedverkan i de flesta kommunala boenden.
På sina håll har detta lösts genom samverkan mellan
geriatriska kliniker och kommunen eller genom
primärvården och kommunen. Motionärerna anför vidare
att sambandet mellan åldrande och hälsa inte har
varit ett prioriterat forskningsområde. De
framhåller att genom hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande insatser kan äldres hälsa
påverkas och i stor utsträckning bibehållas. Det har
kunnat påvisas att rekreation och socialt stöd efter
de äldres önskemål minskar symtomupplevelsen vid
kronisk och degenerativ sjukdom. Insatser för att
motverka ensamhet är av största betydelse för en
förbättrad hälsa. Det är i detta sammanhang viktigt
att ta till vara frivilligorganisationernas
engagemang som ett komplement till offentliga
insatser, anförs det.
I motion So336 av Margareta Viklund och Maj-Britt
Wallhorn (båda kd) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att varje enhet där äldre vårdas skall ha
en fast läkare (yrkande 3), om att psykiatrisk och
geriatrisk kompetens skall finnas inom äldreomsorgen
(yrkande 4) och om att utbildning av geriatriker
ökar (yrkande 5). En grundtanke med ädelreformen var
den starka betoningen av den social delen av
omsorgen. Denna kom dock att gå ut över den
medicinska vården, anför motionärerna. Det råder
fortfarande ett slags motsatsförhållande mellan
kommuner och landsting när det gäller vård och
omsorg. Motionärerna anser att behovet av en fast
läkare ansluten som konsult till varje enhet
underskattas. En väl fungerande vårdkedja är en
viktig förutsättning för ett optimalt
omhändertagande på olika vårdnivåer och av olika
vårdgivare. Vidare är psykiatrisk och geriatrisk
kompetens viktigt för många äldre. Därför måste
utbildningen av geriatriker öka och äldrevården
måste få högre status, anförs det.
I motion So367 av Desirée Pethrus Engström och
Inger Davidson (båda kd) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det ökade behovet av geriatrisk kompetens
(yrkande 1), om bristen på geriatriker under 55 år
(yrkande 2), om att utreda hur sjukvården för våra
äldre inom kommunerna skall organiseras i framtiden
(yrkande 3) och om att se över hur
utbildningsplatserna för läkare under de kommande
åren skall fördelas för att möta behovet av
kompetens inom åldrandets sjukdomar (yrkande 4).
Motionärerna anför att med den ökande andelen äldre
kommer behoven av kunskaper om åldrandets sjukdomar
att öka. Trots att vi vet att behoven av geriatrisk
kompetens kommer att öka har vi få utbildade
geriatriker som är yngre än 55 år. Motionärerna
anser att denna fråga bör ses över genom samråd med
kommunerna. De anser att den geriatriska kunskapen
inte får gå förlorad och specialiteten inte får
försvinna. Det är därför hög tid att se över
rekryteringen och utbildningen av nya geriatriker.
I motion So330 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre möjlighet till vård
i hemmet (yrkande 23) och om införande av
mellanvårdsformer (yrkande 25). Motionärerna anför
att det krävs ökad samverkan mellan kommuner och
landsting för att trygga läkarinsatserna. Ett stort
problem är att vårdtagare som är medicinskt
färdigbehandlade inom akutsjukvården fortfarande kan
vara mycket vårdkrävande. De anser att en väg för en
mjukare övergång till den kommunala omsorgen är att
inrätta en mellanvårdsform i avvaktan på kommunal
omsorg. Denna mellanvårdsform bör vara en gemensam
uppgift för kommuner och landsting. Vidare anförs
att det behövs en bättre samverkan inom
hemsjukvården, hemtjänsten och slutenvården för att
utveckla en fungerande vårdkedja, speciellt för
äldre.
I samma motion begärs också tillkännagivande om vad
i motionen anförts om breddat folkhälsoarbete för
äldre (yrkande 12). Det förebyggande
folkhälsoarbetet för äldre är viktigt så att äldre
kan leva ett självständigt liv med god livskvalitet,
anför motionärerna. Av stor betydelse för hälsan är
de sociala nätverken. Därför betyder
frivilligorganisationernas arbete mycket. Tillgången
till resurser för geriatrisk forskning är angeläget.
Fysisk träning kan hindra benbrott och
olycksfallsskador. Detta bör enligt motionärerna ges
regeringen till känna.
I motion So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införandet av en
omsorgsgaranti (yrkande 7). Motionärerna anser att
det bör införas en omsorgsgaranti. Denna skall
innehålla de delar som är väsentliga för att den
enskilde äldre skall erbjudas en kvalitativt god
omsorg och valfrihet. Motionärerna anser att
kommunerna skall, utifrån en av Socialstyrelsen
utarbetad skiss, fastställa en omsorgsgaranti. De
kommuner som inte lever upp till de rättigheter som
garanteras av omsorgsgarantin skall bli skyldiga att
ge de äldre, som inte får den omsorg som
fastställts, motsvarande avgiftsreduktion.
I motion So284 av Göran Nordlander m.fl. (s) begärs
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförts om prioriteringar i kommunsektorn.
Motionärerna anför att de ökade resurser som
tillförs kommunsektorn bör användas såväl till att
höja kvaliteten i vård och omhändertagande som till
att förbättra arbetsmiljön för personalen.
I motion So431 av Siw Wittgren-Ahl och Claes-Göran
Brandin (båda s) yrkas att riksdagen begär att
regeringen låter initiera folkhälsoarbetet för de
äldre genom att modeller tas fram för regelbundna
hälsoundersökningar för äldre (70-plus) och
försöksverksamheter föreslås i såväl storstad som
glesbygdsområden.
Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet behandlade ett antal motioner om medicinsk
kompetens och hälsofrämjande arbete senast i
betänkande 1998/99:SoU7. I betänkandet ges en bred
bakgrundsbeskrivning av begreppet god kvalitet
enligt socialtjänstlagen, Socialstyrelsens allmänna
råd, överenskommelsen mellan staten och landstingen
om insatser för att stärka patientens ställning,
utredningsverksamhet m.m. vartill hänvisas (s.
19-23) (vad gäller frågor kring forskning se också
s. 32-35). Utskottet gjorde följande bedömning (s.
23-24):
Utskottet uttalade i våras att det utgår från att de
insatser som nu görs från olika håll kommer att leda
till att samtliga särskilda boenden kommer att få
tillgång till läkare som tar ett helhetsansvar för
den medicinska vården, vårdplaneringen och
handledning av vård- och omsorgspersonal. Detta gavs
också regeringen till känna. Utskottet, som
vidhåller denna ståndpunkt, kan konstatera att
Landstingsförbundets enkät visar att samtliga
landsting är inne i en aktiv process med att utforma
samverkansavtal avseende läkarinsatserna i det
särskilda boendet. Utskottet konstaterar vidare att
Socialstyrelsen aktivt arbetar med kvalitetssäkring
av äldreomsorgen genom Allmänna råd och genom
konferensverksamhet. Vidare har Socialstyrelsen och
länsstyrelserna genom beslut av riksdagen tillförts
ytterligare 20 miljoner kronor för att förstärka och
intensifiera tillsynen över vården av äldre och
funktionshindrade. Svenska Kommunförbundets
äldreberedning har nyligen avgivit en slutrapport.
Utskottet anser inte att det nu behövs något
initiativ från riksdagens sida. Motionerna - - -
avstyrks därmed.
Enligt överenskommelsen mellan staten och
landstingen kommer landstingen att ta särskilda
initiativ för att ytterligare förstärka samverkan
med kommunerna. På fler håll i landet utvecklas
också s.k. mellanvårdsformer. Utskottet ser mycket
positivt på denna utveckling och vill än en gång
understryka att samverkan mellan kommuner och
landsting i dessa situationer behöver utvecklas
ytterligare och särskild hänsyn tas till de äldres
önskemål. Utvecklingen mot en ökad andel öppenvård
kräver en fortsatt utbyggnad av hemsjukvården och
primärvården. Inte minst gäller detta tillgången
till läkare. Socialstyrelsen håller på eget
initiativ på med att utarbeta föreskrifter och
allmänna råd för en god och säker hemvård. Utskottet
vill också understryka att en ökad samverkan mellan
huvudmännen är grundläggande för att kunna erbjuda
en god rehabilitering av äldre. De olika insatser
som nu görs för att utveckla samverkan mellan
kommuner och landsting och förstärka hemvården bör
avvaktas. Motionerna - - - bör inte föranleda något
initiativ från riksdagens sida. Motionerna avstyrks.
- - -
Utskottet vidhåller bedömningen att
folkhälsoarbetet avseende äldre bör förstärkas.
Folkhälsoinstitutet har redovisat att det aldrig är
för sent med folkhälsoinsatser. Utskottet utgår från
att den kunskap som Folkhälsoinstitutet tagit fram
omsätts i praktiken. Institutet fortsätter arbetet
med att driva frågor om hälsofrämjande insatser för
äldre. Nationella Folkhälsokommittén kommer att
formulera nationella mål för folkhälsoarbete riktat
till äldre och belysa folkhälsostrategier från ett
äldreperspektiv. Motionerna - - - är därmed i
huvudsak tillgodosedda och avstyrks.
Ett gott förebyggande arbete och omhändertagande är
angeläget också bland de äldre i särskilt boende.
Flera kommuner och landsting har under senare år
utvecklat olika former av kvalitetssäkring av
vårdkedjan för äldre. Utskottet vill understryka att
goda rutiner och ett effektivt utnyttjande av olika
personalgruppers kompetens minskar risken för
näringsbrist, trycksår, fallskador m.m. Vidare är
personalens kompetensutveckling liksom
dimensionering angelägna frågor för att nå en bra
kvalitet i vården och ett värdigt bemötande av de
äldre. Utskottet delar uppfattningen i motionerna
att det är angeläget att den enskilde blir sedd och
ges den omvårdnad som han eller hon behöver. Dessa
frågor finns också med i den nationella
handlingsplanen och medel har anvisats för
fortbildningsinsatser och forskning. En särskild
kommission inom regeringen arbetar med
personalförsörjningsfrågan och grund- och
fortbildningsfrågor. Utskottet återkommer till detta
under avsnittet om fortbildning och
personalförsörjning. Utskottet anser att ett
intensifierat kvalitetsarbete bör leda till ökat
välbefinnande bland de äldre.
Vad gäller tandhälsan har landstingen sedan den 1
januari 1999 ansvar för att genom uppsökande
verksamhet erbjuda kostnadsfri munvårdsbedömning och
individuell rådgivning åt äldre i särskilt boende.
Utskottet anser inte att det behövs något initiativ
med anledning av motionerna - - - Motionerna
avstyrks.
I samband med utskottets behandling av den
nationella handlingsplanen för äldrepolitiken,
betänkande 1997/98:SoU24, tillstyrkte utskottet att
sammanlagt 60 miljoner kronor skulle tillföras
äldreforskningen under perioden 1999-2001.
Regeringen beslutade i maj 1999 att tillkalla en
särskild utredare (dir. 1999:42) med uppgift att
beskriva och analysera de problem som finns i dag
vid samverkan mellan landstingens hälso- och
sjukvård och kommunernas vård och omsorg på sådana
områden där behov och intresse av att samverka
finns. Utredaren skall lämna förslag till lösningar
som förbättrar möjligheterna till samverkan mellan
kommuner och landsting på dessa områden. Syftet är
att förbättra kvaliteten och servicen i förhållande
till den enskilde vård- och/eller omsorgstagaren och
att samtidigt uppnå en ökad effektivitet i
verksamheternas resursanvändning. Utredarens förslag
skall utgå från dagens system och inte innebära
några stora förändringar av huvudmannaskapet. Ett
område där bristerna särskilt skall uppmärksammas är
de medicinska insatserna inom den kommunala vården
och omsorgen. Uppdraget bör även omfatta en analys
av möjligheterna för kommuner och landsting att
bedriva vård och omsorg åt varandra på entreprenad.
I uppdraget ingår också att analysera behovet av
förbättrade möjligheter för kommuner och landsting
att verka i en gemensam nämnd. Utredaren skall
redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 30
september 2000.
Kommissionen för vård och omsorg avlämnade den 31
juli 1999 sin slutrapport Den ljusnande framtid är
vård, Ds 1999:44. Av rapporten framgår att under
1990-talet har antalet specialistutbildade läkare
minskat. Det är svårt att ge en rättvisande bild av
utvecklingen, men man kan se att utannonserade ST-
tjänster (specialiseringstjänstgöring) har minskat
med ca 50 %. Det medförde att regeringen i
proposition 1997/98:5 föreslog att det i landstingen
skall finnas möjlighet till anställning. Den 16
oktober 1996 gav regeringen Socialstyrelsen i
uppdrag att överväga hur ett centralt planeringsstöd
skulle utformas för ST-läkare. Socialstyrelsen
rapporterade den 29 maj 1998 till
Socialdepartementet hur detta planeringsstöd skulle
kunna utformas. Kostnaden för planeringsstödet
beräknas till ca 4 miljoner kronor per år. Den
föreslagna arbetsgruppen består av
Landstingsförbundet, Högskoleverket, Sveriges
Läkarförbund, Svenska Läkaresällskapet samt
Socialstyrelsen. Från och med den 1 juli 1999 kommer
det centrala planeringsstödet att ingå i
Socialstyrelsens verksamhetsuppgifter.
Vårdkommissionen föreslår att läkarutbildningen
skall utökas med 200 nybörjarplatser senast
höstterminen år 2002. En förutsättning för detta är
dock, enligt kommissionen, att staten och de
enskilda landstingen kommer överens om statens
ersättning för praktik och forskning. Vidare
föreslås att antalet nybörjarplatser på
sjuksköterskeutbildning skall utökas med 1 000
platser senast höstterminen år 2002.
Rapporten kommer ej att remitteras. Parterna har
åtagit sig att genomföra respektive insats.
I budgetpropositionen, prop. 1999/2000:1, volym 8,
UO 16 (s.105-106) anför regeringen att den delar
Vårdkommissionens bedömning av behovet av en
utökning av dimensioneringen av utbildningen för
sjuksköterskor och läkare. I propositionen lämnar
regeringen ett förslag till fördelning av platser på
läkarutbildningen. Det understryks att den regionala
fördelningen av den grundläggande läkarutbildningen
är ett viktigt instrument för att underlätta för
landstingen att rekrytera läkare till
specialistutbildningstjänster över hela landet. Det
har också visat sig att ett ökat samarbete mellan
universiteten och sjukhusen utanför
universitetsorterna underlättar för landstingen att
i framtiden rekrytera läkare till orter utanför
universitetsorterna, anförs det.
Utbildningsutskottet föreslog, betänkande
1999/2000:UbU1, att riksdagen skulle godkänna vad
regeringen förordat angående utbyggnaden av den
högre utbildningen åren 2001 och 2002. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 1999/2000:94).
Regeringen tillsatte i december 1998 en
parlamentarisk äldreberedning med uppdrag att skapa
förutsättningar för en långsiktig utveckling av
äldrepolitiken (dir. 1998:109). Beredningens
analyser och förslag skall utformas utifrån
förhållanden i samhället som berör äldres situation
under perioden fr.o.m. år 2005 och de därpå följande
åren.
Beredningen skall i sitt arbete utgå från ett
genderperspektiv, dvs. i tillämpliga delar belysa
skillnader mellan mäns och kvinnors förutsättningar
och villkor. Vidare skall beredningen beakta det
ökande antalet äldre med utländsk bakgrund och de
konsekvenser detta kan medföra.
Beredningen skall särskilt beakta behovet av
åtgärder som innebär att äldres resurser i form av
erfarenheter, kompetens och kunskaper i högre
utsträckning tas till vara inom olika
samhällssektorer.
Beredningens förslag skall bidra till
måluppfyllelsen med avseende på de av riksdagen
fastställda nationella målen för äldrepolitiken. Om
så erfordras skall beredningen föreslå nya mål.
Beredningen skall redovisa resultatet av sitt
arbete till regeringen senast den 1 maj 2003.
Nationella folkhälsokommittén avlämnade i december
1999 sitt andra delbetänkande Hälsa på lika villkor,
SOU 1999:137. Kommittén avser att genom egen försorg
remittera betänkandet till olika berörda organ inom
folkhälsoområdet. De synpunkter som på så sätt
inhämtas kommer att utgöra ett viktigt underlag för
kommitténs fortsatta arbete att formulera nationella
folkhälsomål, anförs det. Kommitténs arbetsgrupp
för äldrefrågor har lämnat förslag till övergripande
mål för den nationella folkhälsopolitiken med
inriktning på äldre personer. Följande mål och
strategier föreslås (s. 528):
Äldres egenkontroll över livssituationen skall
stärkas.
- Bättre möjligheter till förvärvsarbete
för äldre personer skall skapas.
-
- Utslagning från arbetsmarknaden av
personer i åldern 50-65 år skall förhindras.
-
- Den ekonomiska situationen för
pensionärer som har låga inkomster skall
förbättras.
-
Förutsättningarna för äldre att vara socialt
aktiva skall förbättras.
Organisationernas hälsofrämjande aktiviteter bör
stimuleras.
Förebyggande servicetjänster skall öka.
Uppsökande verksamhet med hälsosamtal och
information om aktiviteter som främjar hälsan
skall etableras.
Förutsättningarna för fysisk aktivitet och bra
mathållning bland äldre skall förbättras.
- Äldre skall erbjudas delta i
gruppaktiviteter med inriktning på motion.
-
- Promenadvägar skall ses över med tanke på
äldre.
-
- Alla äldre skall ha tillgång till
naturkontakt.
-
- Information om mat till äldre, anhöriga
och organisationer som riktar sig till äldre skall
utarbetas och spridas.
-
- Äldre som bor hemma skall vid behov få
sin mat tillagad.
-
Skador till följd av äldres hemmiljö skall
förebyggas.
1. Lagen om bostadsanpassning skall ses över med
inriktning att förebygga skador i hemmiljön.
2.
Regeringen har aviserat en proposition i maj 2000 om
en nationell handlingsplan för utveckling och
förnyelse av sjukvården. Planen kommer enligt
uppgift att särskilt behandla primärvård, vård och
omsorg om äldre och psykiatrisk vård.
Landstingsförbundet bedriver tillsammans med Svenska
Kommunförbundet en projektverksamhet för utveckling
av läkarinsatserna i särskilda boendeformer. En
rapport beräknas bli klar i mars 2000. Rapportens
syfte är att ge underlag för fortsatt utveckling av
samverkan mellan kommuner och landsting angående
läkarmedverkan inom de särskilda boendena.
Vårdförbundet har i dagarna lagt fram en rapport
BraVå, Kvalitetskriterier för vård och omsorg av
äldre. Målsättningen har varit att åstadkomma ett
kvalitetsinstrument för äldrevården.
Utskottets bedömning
Utskottet uttalade vid behandlingen av den
nationella handlingsplanen våren 1998 att det utgick
från att de insatser som då gjordes från olika håll
skulle komma att leda till att samtliga äldreboenden
skulle få tillgång till läkare som tar ett
helhetsansvar för den medicinska vården,
vårdplaneringen och handledningen av vård- och
omsorgspersonalen. Regeringen borde noggrant följa
utvecklingen och vid behov skyndsamt återkomma till
riksdagen. Riksdagen beslöt att ge regeringen detta
till känna.
Utskottet konstaterar nu att Landstingsförbundet
och Svenska Kommunförbundet aktivt arbetar med
frågan om samverkan i den medicinska vården mellan
kommun och landsting. På flera håll i landet
utvecklas s.k. mellanvårdsformer där kommuner och
landsting delar på betalningsansvaret för patienter
som är medicinskt färdigbehandlade vid sjukhus men
som kan behöva omfattande omvårdnadsinsatser innan
de återvänder till eget boende eller till det
särskilda boendet. Utskottet ser mycket positivt på
denna utveckling. Utskottet noterar också med
tillfredsställelse att regeringen tillkallat en
utredare som i höst skall komma med förslag om
insatser för att uppnå en bättre samverkan mellan
kommuner och landsting vad gäller bl.a. de
medicinska insatserna inom den kommunala vården och
omsorgen. För att på sikt säkra tillgången till
läkare och sjuksköterskor inom äldreomsorgen liksom
inom sjukvården kommer utbildningsplatserna för
dessa utbildningar att utökas. Utskottet anser inte
att det behövs något initiativ med anledning av
motionerna So259 (kd), So284 (s), So311 (m), So320
(kd) yrkande 12, So330 (c) yrkandena 23 och 25,
So336 (kd) yrkandena 3-5, So367 (kd) och So372 (m)
yrkande 1 (delvis).
Utskottet vidhåller sin bedömning att
folkhälsoarbetet avseende äldre bör förstärkas.
Nationella folkhälsokommittén har nyligen avlämnat
ett betänkande med preliminära förslag till mål för
den nationella folkhälsopolitiken med inriktning på
äldre personer. Folkhälsoinstitutet fortsätter
arbetet med att driva frågor om hälsofrämjande
insatser för äldre. Utskottet anser att motionerna
So320 (kd) yrkandena 3 och 4, So330 (c) yrkande 12
och So431 (s) i huvudsak är tillgodosedda.
Motionerna avstyrks.
Några motioner tar upp frågan om kvaliteten i
omsorgen om äldre och behov av minimikrav eller
omsorgsgarantier. Ett gott förebyggande arbete och
omhändertagande är angeläget bland de äldre i
särskilt boende. Utskottet vill understryka att goda
rutiner och ett effektivt utnyttjande av olika
personalgruppers kompetens minskar risken för
näringsbrist, trycksår, fallskador m.m. Vidare är
personalens kompetensutveckling liksom
dimensioneringen angelägna frågor för att nå bra
kvalitet i vården och ett värdigt bemötande av de
äldre. Utskottet kan konstatera att det pågår ett
brett utvecklingsarbete på många fronter. Utskottet
anser inte att riksdagen behöver ta något initiativ
med anledning av motionerna So323 (fp) yrkande 7 och
So427 (v) yrkande 1.
Personalutveckling inom vård- och
omsorgssektorn
Motioner
I motion So372 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförts om rekrytering och personalutveckling inom
vård- och omsorgssektorn (yrkande 14). Personalen
inom äldreomsorgen är en mycket viktig del i den
goda vården, anför motionärerna. Arbetet ställer
höga krav, både psykiskt och fysiskt. De anser att
stora krav måste ställas på vårdpersonalens
specifika kompetens, oavsett på vilken nivå dessa
arbetar. Specifika kunskaper om åldrandets sjukdomar
måste kraftigt betonas inom såväl grundutbildning
som påbyggnadsutbildning. Kompetensutveckling är
centralt för alla personalkategorier inom
vårdsektorn. Motionärerna anför att många
undersökningar visar att ökat inslag av privata
alternativ inom vård och omsorg är viktiga för att
säkra tillgången på personal och för att förbättra
den befintliga personalens trivsel och
utvecklingsmöjligheter.
I motion So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)
begärs tillkännagivanden om personalvård samt
rekrytering av personal till äldrevård och omvårdnad
(yrkande 17) och om behovet av åtgärder för att fler
skall välja gymnasieskolans omvårdnadsprogram
(yrkande 18). Motionärerna anför att personalens
möjligheter att anpassa sig till förändringar är
beroende av deras kunskaper, attityder och
motivation. Detta kräver resurser för utveckling.
Motionärerna anser vidare att det är viktigt att
stimulera ungdomar att välja omvårdnadsprogrammet i
skolan.
I motion So336 av Margareta Viklund och Maj-Britt
Wallhorn (båda kd) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det finns tillräckligt med personal
inom äldreomsorgen (yrkande 6).
I motion So330 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bildande av nationella
kunskapscentrum med lokal placering (yrkande 31) och
om att förbättra personalsituationen (yrkande 32).
Motionärerna anför att det grundläggande för god
kvalitet i vården och omsorgen är att personalens
erfarenheter och kunskaper sätts i förgrunden.
Forskningsvägarna måste öppnas för anställda inom
vård och omsorg. Ett ökat samarbete mellan
verksamhet och forskning måste ske på alla nivåer.
Karriärvägar måste öppnas. De diskussioner som förs
kring bildande av nationella kunskapscentrum med
regional placering för kunskapsuppbyggnad och
erfarenhetsspridning skall stödjas. Vidare anser
motionärerna att den generella utbildningsnivån bör
höjas inom äldreomsorgen och att det vid intagning
till vård- och omsorgsutbildningen skall ställas
höga krav på den sökande.
Bakgrund och tidigare behandling
I betänkande 1998/99:SoU7 behandlade utskottet
senast ett antal motioner om fortbildning och
personalförsörjning inom äldreomsorgen, vartill
hänvisas (s. 32-35).
Kommissionen för vård och omsorg avlämnade den 31
juli 1999 sin slutrapport Den ljusnande framtid är
vård, Ds 1999:44. Av rapporten framgår att kommuner
och landsting har stora rekryteringsbehov under de
närmaste tio åren, särskilt vad beträffar
omvårdnadspersonal och sjuksköterskor. Kommissionen
föreslår ett antal åtgärder som skall motverka den
kommande bristsituationen och öka intresset för
vårdutbildningar samt läkarutbildningen. Rapporten
innehåller förslag till insatser inom
utbildningsområdet och arbetsmarknadsområdet, vidare
finns förslag angående insatser mot
deltidsarbetslöshet, invandrarsatsningar och
organisations- och ledarskapsfrågor. Bland annat
föreslås, som ovan nämnts, att läkarutbildningen
utökas med 200 nya platser senast höstterminen 2002
och sjuksköterskeutbildningen på motsvarande sätt
med 1 000 per år.
I budgetpropositionen 1999/2000:1, volym 7, UO 14,
redovisar regeringen att den i enlighet med Vård-
och omsorgskommissionens åtagande avser att ge AMS i
uppdrag att planera tidiga åtgärder för att utbilda
personal från sektorer där övertalighet råder till
arbeten inom vård och omsorg. Vidare bör AMS inom
ramen för de ordinarie arbetsmarknadsmedlen genom
särskilda insatser öka antalet anställda invandrare
inom vården och omsorgen, anförs det. Detta kan
exempelvis ske genom att erbjuda arbetslösa
invandrare ett program som innefattar yrkessvenska,
praktik, utbildning, anställning och introduktion.
Vidare redovisas att ledamöterna i vård- och
omsorgskommissionen gemensamt har gjort en
utfästelse om att verka för att
deltidsarbetslösheten bland vård- och
omsorgspersonal skall minska. En avstämning och
analys kommer att göras per den 31 december 2000.
I budgetpropositionen 1999/2000:1, volym 6, UO 9,
redovisar regeringen att den i enlighet med
riksdagens beslut med anledning av den nationella
handlingsplanen samt budgetpropositionen för år 1999
har fattat beslut om fördelning av 37 miljoner
kronor under åren 1999-2001 för uppbyggnad och
utveckling av 15 regionala forsknings- och
utvecklingscentrum inom äldreomsorgen.
Centrumbildningarna skall medverka till en lokalt
förankrad och praktiknära kunskapsutveckling inom
både äldreomsorg och äldresjukvård. Under den första
halvan av 1999 har regeringen också beslutat om
fördelning av ett 70-tal projektbidrag till
verksamheter över hela landet som syftar till
utveckling och nytänkande inom äldreomsorgen.
Utskottet tillstyrkte i betänkande 1999/2000:SoU1
att 70 miljoner kronor anvisades under år 2000 för
fortbildning av arbetsledare, biståndshandläggare
och förtroendevalda inom äldreomsorgen. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 1999/2000:104).
Socialdepartementets arbetsgrupp för kartläggning av
personalförsörjning och utbildningsbehov inom
äldreomsorgen kommer enligt uppgift inom kort att
presentera sin rapport.
Utskottets bedömning
Ett flertal åtgärder har initierats för att
underlätta dels rekryteringen, dels
personalutvecklingen av anställda inom
äldreomsorgen. Arbetsmarknadsstyrelsen har fått i
uppdrag att planera tidiga åtgärder för att utbilda
personer från sektorer där övertalighet råder till
arbeten inom vård och omsorg. Genom särskilda
insatser skall invandrare stimuleras att söka sig
till vård- och omsorgssektorn. Parterna på
arbetsmarknaden har enats om att verka för att
deltidsarbetslösheten bland vård- och
omsorgspersonal skall minska. Utbildningsplatserna
för läkare och för sjuksköterskor utökas fram till
år 2002. Vidare vidtas åtgärder för att höja
kompetensen för de redan anställda inom
äldreomsorgen. I samband med den nationella
handlingsplanen beslutades att avsätta totalt 210
miljoner kronor under åren 1999-2001 för
fortbildning av arbetsledare och förtroendevalda
inom äldreomsorgen. Målet med
fortbildningsinsatserna är bl.a. att ge arbetsledare
och biståndshandläggare bättre förutsättningar att
klara de krav som ställs på deras insatser och den
verksamhet de ansvarar för mot bakgrund av de
förändringar som vård och omsorg om äldre genomgått
under 1990-talet. Regionala forsknings- och
utvecklingscentrum byggs nu upp för att medverka
till att lokalt förankrad och praktiknära
kunskapsutveckling kommer till stånd och sprids.
Utskottet avser att noga följa utvecklingen av de
insatser som görs. Motionerna So320 (kd) yrkandena
17 och 18, So330 (c) yrkandena 31 och 32, So336 (kd)
yrkande 6 och So372 (m) yrkande 14 är i huvudsak
tillgodosedda. Motionerna avstyrks.
Avgifter inom äldreomsorgen m.m.
Motioner
I motion So372 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om brister i
omvårdnaden av äldre (yrkande 1, delvis).
Motionärerna anser bl.a. att avgifternas utformning
inom äldreomsorgen många gånger kommit att bli av
rent konfiskatoriskt slag. Många äldre har fått se
sina hopsparade slantar beslagtagna utifrån regler
som varit direkt inhumana. Dessutom har situationen
för den hemmavarande maken/makan många gånger blivit
ohållbar. Motionärerna anser att det måste löna sig
att spara till sin ålderdom och att man inte skall
löpa risk att straffas för detta genom orimligt höga
avgifter.
I motion So298 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)
begärs tillkännagivande om ett rättvist
äldreavgiftssystem. Kommunerna avgifter för kommunal
äldreomsorg varierar liksom de ofta komplicerade
beräkningssystemen från kommun till kommun. Den som
betalat höga skatter och avgifter under ett långt
yrkesverksamt liv finner progressiva
äldrevårdsavgifter orättvisa, anför motionärerna.
För de många äldre är det väsentligt att
äldrevårdsavgifterna är skäliga samt att systemet är
begripligt för alla och rättssäkert.
I motion So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om avgifter och
förbehållsbelopp (yrkande 9). Motionärerna anför att
Boende- och avgiftsutredningen föreslagit ett mer
enhetligt avgiftssystem vars tillämpning skall vara
förståelig för den enskilde omsorgstagaren och
dennes närstående. Motionärerna anser att det behövs
ett riktvärde för förbehållsbeloppet och att en
bestämmelse bör införas där kommunen åläggs att
skjuta till medel så att förbehållsbeloppet blir
högre i enskilda fall för t.ex. personer med höga
läkemedelskostnader. Vidare måste ett avgiftstak
finnas för vård och omsorg både i ordinärt boende
och i särskilt boende.
I motion So427 av Lena Olsson m.fl. (v) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Borlängemodellen (yrkande 2).
För många pensionärer med låga inkomster uppstår
ofta ekonomiska problem då kostnaderna för
sjukbesök, läkemedel och tandvård skall klaras,
anför motionärerna. Borlänge kommun har infört ett
generellt stöd till de ekonomiskt sämst ställda
pensionärerna. När Trollhättans kommun beslöt om ett
liknande stöd överklagades detta som inte förenligt
med kommunallagen. Överklagandet resulterade i att
både länsrätt och kammarrätt har avslagit
Trollhättans kommuns rätt att lämna detta bidrag.
Motionärerna anser att rätten att på olika sätt
stödja nämnda grupp skall förbehållas kommunerna och
att hindren för detta skall undanröjas. Riksdagen
bör därför uppdra till regeringen att utreda denna
fråga.
I motion So471 av Göran Magnusson m.fl. (s) begärs
tillkännagivande om pensionärer med de lägsta
pensionerna. Motionärerna konstaterar att vid
sviktande hälsa är sjukvårdskostnader och kostnader
för omvårdnad svåra att klara för dem som har lägst
pension. I några kommuner har beslut tagits om
särskilt stöd till de sämst ställda pensionärerna
för dessa kostnader. När beslut överklagats till
länsrätt och kammarrätt har dessa sagt att besluten
inte är lagliga. Motionärerna anser det angeläget
att på lämpligt sätt se över de sämst ställda
pensionärernas situation. Av principiella och
praktiska skäl är insatser av generell natur att
föredra framför individuell behovsprövning, anför
de.
I motion So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs tillkännagivande om förändringar i
avgiftssystemet för äldres boende och service
(yrkande 8). Regeringen har aviserat en proposition
om avgifterna inom äldreboendet under år 2000.
Motionärerna vill trots detta redovisa sin syn på
förbättringar för att få rättvisare avgifter för
service och boende. De anser bl.a. att
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att räkna fram en
miniminivå för förbehållsbeloppet och att denna
riksnorm skall vara bindande för kommunerna.
I motion So387 av Elizabeth Nyström m.fl. (m, kd, c,
fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
vidta åtgärder för att eliminera konsekvenserna av
höjningen av högkostnadsskyddet (yrkande 1) och om
att genomföra en konsekvensutredning (yrkande 3).
Alla människor skall ha rätt att leva ett värdigt
liv. Ingen skall behöva avstå från vård av
ekonomiska skäl, anför motionärerna. De anser att
den genomförda höjningen av högkostnadsskyddet för
läkemedel stämmer illa med människovärdesprincipen.
Vidare hänvisar de till att Handikappolitiska
utredningsinstitutet våren 1998 gjorde en utredning
av rörelsehindrades privatekonomi som visade att
utgifterna för rörelsehindrade har ökat med 16 %
under åren 1996-1998. Motionärerna konstaterar att
någon heltäckande konsekvensutredning inte
genomförts av hur de senaste årens politiska beslut
har påverkat levnadsvillkoren för gamla och
funktionshindrade. De anser att det borde ligga i
riksdagens intresse att en sådan genomförs såsom en
grund för kommande ekonomiska beslut.
Bakgrund och tidigare behandling
I mars 1999 avlämnade Boende- och avgiftsutredningen
inom äldre- och handikappområdet sitt slutbetänkande
Bo tryggt - betala rätt, SOU 1999:33. Kommittén har
haft i uppdrag att analysera olika aspekter av
socialtjänstlagens begrepp särskild boendeform och
vissa avgiftsfrågor inom vård och omsorg. Kommittén
föreslår bl.a. en modell för reglering av
förbehållsbeloppets nivå och innehåll, riktlinjer
för beräkning av inkomster samt ett tak för den
högsta avgift som får debiteras för vård och omsorg.
Förslaget har remissbehandlats.
Regeringen redovisar i budgetpropositionen för 2000,
prop. 1999/2000:1, att den avser att återkomma i
frågan under år 2000.
Socialstyrelsen har i dagarna avlämnat en rapport
till regeringen, Taxor och avgifter för vård och
omsorg, Äldreuppdraget 2000:1. I ett missiv till
rapporten anför Socialstyrelsen bl.a. följande: Det
finns skäl att ifrågasätta den allt större
differentieringen av avgiftsnivåer och
taxekonstruktioner. Det är också tveksamt om den
nivå på förbehållsbeloppet som många kommuner
bestämt, ger den äldre en skälig levnadsnivå utifrån
socialtjänstlagens bestämmelser om
försörjningsstöd/socialbidrag. Man skall då också
beakta att socialbidraget är tänkt att utgå vid ett
kortvarigt behov av ekonomisk hjälp och att nivån är
anpassad till det. Äldreomsorg har den enskilde ofta
under mycket lång tid - vanligtvis för resten av
livet. Vid årsskiftet 1998/99 ändrades
socialtjänstlagen så att kommunerna blev skyldiga
att bevaka att maka/make/sammanboende inte får en
oskäligt försämrad ekonomisk situation om den andra
parten flyttar till ett särskilt boende eller på
annat sätt har omfattande omsorg. Lagstiftningen
efterlevs inte i merparten av kommunerna, anför
styrelsen. Sammanfattningsvis vill Socialstyrelsen
framhålla att tillämpningen av nuvarande
avgiftssystem fått icke avsedda fördelningspolitiska
effekter. Styrelsen konstaterar också att de
beskrivna problemen inte minskat under senare år
utan växt i omfattning. Mycket talar för att det
inom ramen för nuvarande lagstiftning därför behövs
en tydligare lagreglering med en närmare precisering
av nivån på förbehållsbeloppen, ett bestämt tak för
hur hög avgift som kommunerna får ta ut och
tydligare regler för hur kommunerna skall beräkna
den avgiftsgrundande inkomsten. Boende- och
avgiftsutredningen har föreslagit en sådan
reglering. Socialstyrelsen har i sitt remissvar
ställt sig bakom förslaget.
Utskottets bedömning
I anledning av ett initiativ av socialutskottet
(bet. 1996/97:SoU7) har en särskild utredare haft i
uppdrag att överväga boendebegreppet i
boendeformerna för äldre samt avgifterna och deras
effekter. I avvaktan på utredningens förslag
beslutade riksdagen om ett förtydligande i 35 §
socialtjänstlagen och 26 § hälso- och sjukvårdslagen
fr.o.m. den 1 januari 1999. Regeringen har aviserat
att den återkommer i frågan under år 2000. Utskottet
anser det angeläget, mot bakgrund av bl.a.
Socialstyrelsens nyligen avlämnade rapport, att
regeringen håller tidsplanen för den aviserade
propositionen på området. Något initiativ från
riksdagen med anledning av motionerna So298 (m),
So320 (kd) yrkande 9, So323 (fp) yrkande 8, So372
(m) yrkande 1, delvis, So387 (m, kd, c, fp) yrkande
1, So427 (v) yrkande 2 och So471 (s) behövs inte.
Motionerna avstyrks.
Någon konsekvensutredning som föreslås i motion
So387 (m, kd, c, fp) yrkande 3 behövs inte heller.
Motionsyrkandet avstyrks.
Läkemedelsavgift vid sjukhemsboende
Motioner
I motion So299 av Roy Hansson (m) yrkas att
riksdagen beslutar om en översyn av reglerna
gällande statsbidrag för läkemedel till
sjukhemsboende. Motionären anför att Gotlands kommun
och Stockholms läns landsting har beslutat om att
slutenvårdsmodellen utan egenavgifter för de boende
får tillämpas vid sjukhemsboende. Detta innebär
samhällsekonomiskt lägre kostnader än individuell
receptförskrivning. Hittills har dock regeringen
inte ansett kostnaden statsbidragsberättigad. Om
kommunen övergår till receptmodellen kommer däremot
staten att ersätta hela kostnaden trots att
samhällets kostnader ökar genom dyrare inköpspriser,
mindre och dyrare förpackningar samt ökad kassation.
I motion So354 av Lilian Virgin (s) begärs
tillkännagivande om möjligheten att minska
kostnaderna för läkemedel genom annan upphandling.
Motionären anför att Gotlands kommun ändrat
rutinerna för medicininköp till de f.d. sjukhemmen
vilket innebär att inköp sker på samma sätt som vid
slutenvårdsupphandling. Sjuksköterskan på sjukhemmet
registrerar per boende exakt vilka mediciner denna
ordinerats/intagit. Det har nu framkommit att staten
inte medger statsbidrag för läkemedelskostnaden på
sjukhemmen trots att det är frågan om öppenvård.
Motionären anför att verkligheten är att många gamla
boende på de f.d. sjukhemmen och vid särskilda
boendeformer behöver ett stöd av sjukvårdskunnig
personal vid handhavandet av mediciner. Motionären
anser att den utredning för översyn av
läkemedelsförmånen som initierats bör få se på
möjligheten att minska läkemedelskostnaderna genom
att tillåta en slutenvårdsmodell för inköp av
medicin vid särskilda boendeformer.
Bakgrund
Landstingen svarar för kostnaderna för läkemedel
inom slutenvården. Genom läkemedelsförmånen
subventionerar staten den enskildes kostnader för
läkemedel inköpta på apotek. Läkemedelsförmånen
regleras i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid
köp av läkemedel. Reglerna för läkemedelsförmånen
ändrades senast den 1 juni 1999 så att det högsta
belopp en patient kan få betala för läkemedel under
en tolvmånadersperiod höjdes från 1 300 kr till
1 800 kr. Höjningen motiverades av den snabba
ökningstakten av läkemedelskostnaderna (prop.
1998/99:106, bet. 1998/99:SoU14, rskr. 1998/99:209).
I budgetpropositionen 1999/2000:1 redovisas att
kostnaderna för läkemedelsförmånen ökat med i snitt
11,2 % årligen under åren 1974-1994. Ökningstakten i
slutet av perioden var särskilt markant; mellan åren
1993 och 1994 uppgick den till drygt 16 %. Den
snabba ökningstakten fortsatte även åren 1995 och
1996. Genom en höjning av beloppsgränsen för
högkostnadsskyddet fr.o.m. den 1 juni 1999 har ett
första steg tagits för att hejda denna utveckling,
anförs det. Ytterligare ett steg mot att kontrollera
kostnadsutvecklingen avser regeringen att vidta
under år 2000 när en ny modell för ersättningen till
landstingen utformas. Inriktningen är att
landstingen fr.o.m. år 2001 fullt ut skall ges ett
kostnadsansvar för läkemedelsförsörjningen. Ett
sista steg mot att få full kontroll över
kostnadsutvecklingen och för att rätta till
bristerna i det nuvarande förmånssystemet bedöms
kunna tas år 2002. Avsikten är att en ny ändrad
läkemedelsförmån då införs som ett resultat av den
nyligen tillsatta utredningen Översyn av
läkemedelsförmånen. Regeringen bedömer att genom
dessa åtgärder skall en förbättrad
läkemedelsförsörjning uppnås.
Regeringen tillkallade i juni 1999 en särskild
utredare (dir. 1999:35) med uppdrag att göra en
översyn av den nuvarande läkemedelsförmånen.
Utredaren skall bl.a. kartlägga tillämpningen av
lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av
läkemedel m.m., analysera kostnadsdrivande faktorer
inom förmånssystemet och särskilt beskriva
konsekvenserna av att läkemedelsinköp under vissa
förutsättningar är helt utan kostnad för patienten,
utifrån läkemedelsförmånens allmänna utgångspunkter
beskriva konsekvenserna av en ordning där
läkemedelsförmånen inte längre är statligt reglerad
eller endast är reglerad genom att det anges vissa
ramar för förmånen, beskriva för- och nackdelar med
att ha separata högkostnadsskydd för läkemedel och
för sjukvård och föreslå regler som bäst beaktar
läkemedelsförmånens allmänna utgångspunkter.
Utredningen skall lämna en slutlig redogörelse av
uppdraget senast den 30 september 2000.
Utskottets bedömning
En särskild utredare har i uppgift att göra en
översyn av den nuvarande läkemedelsförmånen.
Utskottet har erfarit att de frågeställningar som
tas upp i motionerna har berörts under utredningens
gång. Utredningen skall lämna en slutlig redogörelse
av uppdraget senast den 30 september 2000. Utskottet
anser att den kommande utredningen bör avvaktas.
Motionerna So299 (m) och So354 (s) avstyrks därmed.
Äldreminister och äldreombudsman
Motioner
I motion So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om äldreminister
och äldreombudsman (yrkande 13). Motionärerna anser
att de äldre behöver en naturlig företrädare i
debatten.
I motion So336 av Margareta Viklund och Maj-Britt
Wallhorn (båda kd) begärs tillkännagivande om
tillsättandet av en äldreminister (yrkande 2).
Motionärerna anser att äldrefrågorna är speciella
och att attityderna till de äldre behöver förändras.
I motion So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs tillkännagivande om införandet av en kommunal
äldreombudsman (yrkande 9). En kommunal
äldreombudsman skall vara fristående från de
myndigheter som administrerar äldreomsorgen i
kommunen, om än anställd av kommunen. Ombudsmannen
skall vara den instans dit äldre eller deras
anhöriga kan vända sig med frågor, klagomål och för
att få information. Samarbetet med
pensionärsorganisationerna bör också intensifieras,
anförs det.
Tidigare behandling
Utskottet behandlade senast i betänkande
1998/99:SoU7 motioner med begäran om inrättande av
äldreminister, äldreombudsman och kommunala
äldreombudsmän (se s. 39-41). Utskottet hänvisade
till att en ny lag om patientnämndsverksamhet m.m.
trätt i kraft den 1 januari 1999. Patientnämndernas
arbetsområde utvidgas därmed till att omfatta all
offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt
vissa socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen.
Utskottet framhöll också det betydelsefulla arbete
som utförs av pensionärsorganisationerna centralt
och lokalt samt av olika intresseföreningar.
Utskottet ansåg att det arbete som pågår för att
förstärka tillsynen inom det social området, de nya
bestämmelserna i socialtjänstlagen om att anmäla
missförhållanden och de nya patientnämnderna
tillsammans med det uppföljnings- och
kvalitetsarbete som görs hos Socialstyrelsen,
länsstyrelserna, kommuner och landsting,
pensionärsorganisationer, anhörig- och
intresseföreningar m.fl. tillsammans bör ge
förutsättningar för en effektivare kontroll och
kvalitetssäkring av äldreomsorgen. Något initiativ
med anledning av motioner behövdes enligt utskottets
mening inte.
Utskottets bedömning
Utskottet vill återigen understryka att många
insatser nu görs från samhällets sida för att stärka
de äldres ställning. Patientnämndernas arbetsområde
utvidgades den 1 januari 1999 till att omfatta all
offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt
vissa socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen.
Samtidigt infördes en ny paragraf, 71 a §, i
socialtjänstlagen som stadgar att var och en som är
verksam inom omsorgerna om äldre människor eller
människor med funktionshinder skall vaka över att
dessa får god omvårdnad och lever under trygga
förhållanden. Den som uppmärksammar eller får
kännedom om ett allvarligt missförhållande skall
genast anmäla detta. Vidare har tillsynsverksamheten
vid Socialstyrelsen och länsstyrelserna förstärkts.
Utskottet vill också framhålla det viktiga arbete
som utförs av pensionärsorganisationerna centralt
och lokalt samt av olika intresseföreningar.
Utskottet anser att de insatser som gjorts
sammantaget bör ge förutsättningar för en
effektivare kontroll och kvalitetssäkring av
äldreomsorgen. Utskottet stöder inte tanken på att
inrätta äldreminister eller äldreombudsman. Motion
So320 (kd) yrkande 13 och So336 (kd) yrkande 2
avstyrks därmed.
Det finns inget hinder för de kommuner som vill
inrätta kommunala äldreombudsmän att göra detta.
Motion So323 (fp) yrkande 9 bör inte föranleda något
initiativ från utskottets sida.
Tillsynsverksamhet m.m.
Motioner
I motion So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om patientnämndens
ansvarsområde (yrkande 16). Motionärerna anser att
patientnämndens ansvarsområde måste vidgas så att
alla socialtjänster till äldre människor ryms inom
verksamheten.
I motion So372 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en förstärkt
oberoende tillsyn på äldreomsorgsområdet (yrkande
12). Motionärerna anser att äldreomsorgsområdet
behöver en förstärkt statlig tillsyn. Den som själv
är med och driver verksamhet skall inte svara för
kontroll av vården, varken i den egna eller någon
annans verksamhet. Statliga myndigheter skall
ansvara för godkännande och kvalitetskontroll inom
vård och omsorg. Samma krav skall ställas på alla
oavsett offentlig eller privat regi, anförs det.
I motion So489 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförts om en
översyn av de lagar som styr äldreomsorgen (yrkande
4). Socialtjänstutredningen har undersökt
möjligheterna att samla de regler som styr
äldreomsorgen till en lag men konstaterar att detta
är en så komplex och omfattande förändring att det
krävs en särskild översyn, anför motionärerna. De
anser att en sådan översyn bör göras eftersom det i
dag finns uppenbara problem med den delade
regleringen.
Bakgrund och tidigare behandling
I lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m.
föreskrivs i 1 § att i varje landsting eller kommun
skall det finnas en eller flera nämnder med uppgift
att stödja och hjälpa patienter inom
1. den hälso- och sjukvård enligt hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) som bedrivs av landsting
eller enligt avtal med landsting,
2. den hälso- och sjukvård enligt hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) som bedrivs av kommuner
eller enligt avtal med kommuner och den allmänna
omvårdnad enligt socialtjänstlagen (1980:620) som
ges i samband med sådan hälso- och sjukvård, samt
3. den tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125)
som bedrivs av landsting.
För sådana nämnder gäller vad som är föreskrivet i
kommunallagen (1991:900).
Utskottet uttalade i betänkande 1996/97:SoU13 att
tillsynen över äldreomsorgen borde förbättras och
att det borde övervägas om tillsynen kan läggas på
en och samma statliga myndighet för såväl
socialtjänsten som hälso- och sjukvården. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 1996/97:90).
I betänkande 1997/98:SoU24 behandlades proposition
1997/98:113 Nationell handlingsplan för
äldrepolitiken. I propositionen föreslog regeringen
att Socialstyrelsen och länsstyrelserna borde få i
uppdrag att ytterligare förstärka och intensifiera
tillsynen över vården av äldre och
funktionshindrade. För detta föreslogs
Socialstyrelsen och länsstyrelserna tillföras
ytterligare 20 miljoner kronor i budgetpropositionen
för år 1999. Samtidigt redovisade regeringen att
Socialtjänstutredningen fått i uppdrag att analysera
förutsättningarna för en bättre samordning av
tillsynen över socialtjänsten och hälso- och
sjukvården. Utskottet hänvisade till sitt tidigare
uttalande om att tillsynen borde förstärkas och
delade regeringens bedömning att Socialstyrelsen och
länsstyrelserna borde tillföras 20 miljoner kronor
ytterligare för år 1999.
Socialtjänstutredningen föreslår i sitt
slutbetänkande Socialtjänst i utveckling, SOU
1999:97, att det i socialtjänstlagen införs en
bestämmelse som klargör att tillsyn enligt den lagen
är kontroll av laglighet och rättssäkerhet i
individärenden och verksamheter i förhållande till
lagens mål och bestämmelser (s. 344-364).
Laglighetskontrollen föreslås omfatta även kontroll
av att insatserna inom socialtjänstlagen är av god
kvalitet, att det finns personal med lämplig
utbildning och erfarenhet samt att kvaliteten i
verksamheterna systematiskt och fortlöpande
utvecklas och säkras. I utredningen anförs att redan
i dag görs mycket för att förbättra och
effektivisera den sociala tillsynen på såväl
regional som nationell nivå. Socialstyrelsens och
länsstyrelsernas gemensamma arbete har kunnat
åstadkomma en bra utveckling av den sociala
tillsynen mot gemensamma mål. För en tillräckligt
effektiv tillsyn krävs dock, enligt utredningen, en
starkare samordning mellan den regionala och den
nationella nivån än vad som hittills varit fallet.
Länsstyrelserna förfogar inte över
tillsynsinstrument som gör det möjligt att kunna
ingripa med kraft om missförhållanden upptäcks som
behöver rättas till.
Utredningen konstaterar att den statliga tillsynen
över den sjukvård som meddelas i särskilda
boendeformer, bostäder med särskild service och i
samband med hemtjänst är betydligt mer reglerad och
ger tillsynsmyndigheten större befogenheter än
motsvarande tillsyn över de sociala insatser som ges
i dessa verksamheter. För kommuner och de enskilda
vårdgivare som driver olika boenden eller bostäder
med särskild service innebär det klara olägenheter
att få sin verksamhet granskad av två myndigheter.
Dessutom föreligger uppenbara olägenheter för de
enskilda vårdtagarna att behöva vända sig till två
olika instanser vid klagomål på den sociala servicen
eller på hälso- och sjukvården. Problemen med
samordning av den medicinska och den sociala
tillsynen är tydligast inom äldre- och
handikappomsorgerna, men samma problem föreligger
även på andra områden som t.ex. inom
missbrukarvården och den öppna vården för psykiskt
sjuka. Utredningen anser att det finns mycket som
talar för att tillsynen över socialtjänsten och
hälso- och sjukvården bör organiseras och utövas
enhetligt i en gemensam tillsynsmyndighet.
Utredningen föreslår dock att den nuvarande
tillsynen behålls tills vidare med Socialstyrelsen
som operativt ansvarig för tillsynen över hälso- och
sjukvården och länsstyrelserna som operativt
ansvariga för tillsynen över socialtjänsten.
Socialstyrelsen föreslås dock ges en
tillsynsvägledande roll i fråga om tillsynen över
socialtjänsten. Med Socialstyrelsen som
tillsynsvägledare över hela det sociala området
uppnår man dels en samordning av den medicinska och
den sociala tillsynen där en sådan samordning är
nödvändig, dels enhetlighet av den statliga
tillsynen över hela socialtjänstområdet, anför
utredaren.
Tillsynsmyndigheterna föreslås ges
författningsreglerad rätt att genom föreläggande få
upplysningar och inhämta handlingar samt att
inspektera all verksamhet inom socialtjänsten i
kommuner och enskilda verksamheter.
Tillsynsmyndigheten föreslås kunna meddela
föreläggande att avhjälpa missförhållanden.
Förelägganden skall kunna kombineras med vite.
Utredaren framhåller att genom att införa en
möjlighet för tillsynsmyndighet att utfärda
föreläggande inom socialtjänsten åstadkommer man den
önskvärda samordningen av tillsynen över hälso- och
sjukvård samt socialtjänst över särskilda
boendeformer och bostäder med särskild service samt
hemtjänst. Ett föreläggande kan riktas mot
verksamheten i dess helhet utan att man behöver
klarlägga vad som är att anse som hälso- och
sjukvård och vad som är socialtjänst.
Vidare föreslås särskilda brukarråd inrättas som
skall stödja länsstyrelserna och Socialstyrelsens
regionala enheter när det gäller att bedöma vilka
verksamheter som kräver särskild uppmärksamhet från
statens sida.
Utredningen har även belyst frågan om en gemensam
reglering av medicinska och sociala insatser kan
vara ett alternativ för att få till stånd en
tydligare och mer samlad och enhetlig verksamhet i
äldreomsorgen (s.231-232). Utredningen hänvisar
också till att Svenska Kommunförbundet i två
rapporter har berört frågan. En samlad lagreglering
av äldreomsorgen och eventuell annan vård och omsorg
aktualiserar en rad olika frågor som det inte varit
möjligt eller rimligt att belysa eller överväga inom
ramen för uppdraget, anförs det. Även om det finns
tydliga problem i den delade regleringen blir
utredningens slutsats, liksom Svenska
Kommunförbundets, att frågan om en eventuell vård-
och omsorgslag för en samlad reglering av sociala
och medicinska insatser är så komplex att den
fordrar en samtidig översyn av regelverken i
socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen, med
tillhörande övrigt regelverk. Utredningen hänvisar
till att regeringen i annat sammanhang gett uttryck
för att hälso- och sjukvårdslagstiftningen bör ses
över i syfte att få till stånd en mer överskådlig,
samlad och patientfokuserad lagstiftning på området.
De behov som finns inom äldreomsorgen har enligt
utredningen sin givna plats i en sådan översyn.
Utredningsbetänkandet har nyligen remissbehandlats.
HSU 2000 har i sitt betänkande God vård på lika
villkor?, SOU 1999:66, föreslagit att
Socialstyrelsens verksamhet ses över med syfte att
belysa tillsynsverksamhetens organisation (s. 106
f.). Utredningen anför att Socialstyrelsen har
dubbla roller, dels att utveckla och fastställa
kriterier för god vård och förebyggande insatser och
även ge råd och stöd om dessa, dels att genom
tillsynen granska att verksamheterna följer vad
Socialstyrelsen fastställt skall gälla. Kommittén
förslår att Socialstyrelsens verksamhet ses över med
syfte att belysa tillsynsverksamhetens organisation.
I samband med översynen skall enligt kommitténs
mening även prövas om länsstyrelsernas och
Socialstyrelsens tillsynsverksamheter skall bilda en
ny myndighet som bedriver tillsyn inom vårdens hela
område.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Remisstiden går ut den 8 maj 2000.
Utskottets bedömning
Patientnämndernas ansvarsområden har utvidgats till
att även gälla frågor om allmän omvårdnad med
koppling till den kommunala hälso- och sjukvården.
Genom att lagen nu omfattar frågor om allmän
omvårdnad kan nämnderna stödja och hjälpa personer
som är missnöjda med vården och omsorgen utan att
strikt iaktta gränsdragningen mellan hälso- och
sjukvård och socialtjänst. Utskottet konstaterar att
detta innebär att personer som bor i särskilt boende
därmed har en instans att vända sig till vid
klagomål på vården och omsorgen. Patientnämnderna
skall dock inte handlägga sådana biståndsbeslut inom
socialtjänsten som kan överklagas till domstol.
Utskottet avstyrker därmed motion So320 (kd) yrkande
16.
Socialtjänstutredningen har nyligen föreslagit en
förstärkning av tillsynsverksamheten. Utredningen
har även belyst frågan om en gemensam reglering av
medicinska och sociala insatser kan vara ett
alternativ för att få till stånd en tydligare och
mer samlad och enhetlig verksamhet i äldreomsorgen.
Även HSU 2000 har berört tillsynsfrågan. Båda
utredningsbetänkandena bereds nu i
Regeringskansliet.
Utskottet anser för sin del att riksdagen inte nu
bör ta något initiativ utan att den fortsatta
beredningen av frågan bör avvaktas. Motionerna So372
(m) yrkande 12 och So489 (v) yrkande 4 avstyrks
därmed.
Hemtjänsten
Motioner
I motion So474 av Magnus Jacobsson (kd) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet
med motionens intentioner. Motionären konstaterar
att det sker rån och överfall där förövarna tränger
sig på hos gamla i hemtjänstens namn. Enligt
motionären skulle en enkel åtgärd för att öka
tryggheten för de äldre vara att införa ett
identitetsbevis eller ett slags legitimation som
skall bäras av alla hemvårdsbiträden, även vikarier,
vid besök hos brukarna. En legitimation ökar
tryggheten för brukarna och kan försvåra och till
stor del förhindra brottslighet av nämnda slag.
Motionären anser att det bör lagstiftas om detta.
I motion So330 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin menig ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kontinuitet i hemtjänsten
(yrkande 30). Hemtjänsten har förändrats från att
vara en allmän service åt de äldre till att ge
omvårdnad i hemmen. I dag är biståndsbedömningen
mycket strikt. I princip är det bara de som är i
behov av vård som beviljas hemtjänst, anför
motionärerna. Arbetet koncentreras till de allra
mest nödvändiga uppgifterna och det finns litet
utrymme för egna önskemål från biståndstagaren.
Otryggheten ökar dessutom om hjälpmottagaren möter
nya vårdbiträden varje gång. Motionärerna anser att
arbetet måste organiseras så att de äldre träffar
samma vårdgivare och att de möts med respekt och
integritet.
Bakgrund och tidigare behandling
I betänkande 1997/98:SoU24 om en nationell
handlingsplan för äldrepolitiken behandlade
utskottet regeringens förslag om uppsökande
verksamhet i hemtjänsten samt ett antal motioner om
hemtjänsten. Utskottet betonade åter att det är
angeläget att den enskilde ges möjlighet att själv
bestämma över sin livssituation och det sätt på
vilket omsorgen ges. Något s.k. välfärdskontrakt för
handläggning av hemtjänstärenden var utskottet inte
berett att upprätta. Utskottet utgick från att
kommunerna har verksamhetsplaner för äldreomsorgen
och att det inte fanns något som hindrade en kommun
att själv uppställa servicemål på detta område.
Utskottet ansåg att den förstärkning av kommunernas
ekonomi som skedde liksom förslaget om uppsökande
verksamhet inom hemtjänsten borde kunna leda till
bättre hemtjänstinsatser och jämnare fördelning
mellan kvinnor och män sett i relation till deras
levnadssituation.
Socialstyrelsen bedömer i Äldreuppdraget Årsrapport
1998 (Socialstyrelsen följder upp och utvärderar
1998:9) att utformning, uppföljning samt utveckling
av omsorgs- och vårdinsatser i det egna hemmet
framöver kommer att kräva stor uppmärksamhet bl.a.
på grund av människors möjlighet att själva välja
vårdform men också därför att den avancerade
tekniken och de medicinska behandlingsmetoderna i
ökad utsträckning medgivit allt kortare vårdtider på
sjukhus och medicinsk behandling i hemmet. Det är
ofta två huvudmän som skall tillgodose äldres
sociala omsorg i form av hemtjänst samt hälso- och
sjukvård i form av omvårdnad och medicinska
behandlingsinsatser. Personal med skilda kompetenser
och arbetsorganisationstillhörighet förväntas
åstadkomma kontinuitet och samhandling, dvs. verka
mot samma delmål gentemot de äldre.
Utskottets bedömning
Utskottet vill understryka att den enskildes rätt
till självbestämmande, trygghet och valfrihet måste
respekteras. Äldres självbestämmande och integritet
måste vara utgångspunkten både för planering och
organisation av omsorg och vård och i mötet mellan
människor. Varje människa skall betraktas som en
unik individ, inte ett vårdobjekt. Det är vidare
angeläget att de äldre känner sig trygga med den
vård och den omsorg som de erhåller, inte minst om
det sker i det egna hemmet. Utskottet delar
uppfattningen i motion So330 (c) om att arbetet bör
organiseras så att de äldre så långt möjligt träffar
samma vårdgivare och att de bemöts med respekt och
integritet. För att nå god kvalitet i vården är
personalens kompetensutveckling angelägen. Utskottet
vidhåller sin uppfattning att den nationella
handlingsplanen med sina mål och
resursförstärkningar bl.a. avseende uppsökande
verksamhet inom hemtjänsten och den förstärkning av
kommunernas ekonomi som skett bör kunna leda till
bättre hemtjänstinsatser och till ett utvecklat
kvalitetsarbete inom kommunerna. Något uttalande med
anledning av motionerna So330 (c) yrkande 30 och
So474 (kd) behövs inte. Motionerna avstyrks.
Kvinnors och mäns olika behov
Motion
I motion A806 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts dels om att regeringen bör ta
initiativ till överläggningar med Kommunförbundet
och Landstingsförbundet för att belysa
könsskillnader bland äldre i vården (yrkande 16),
dels om att Socialstyrelsen i samarbete med
kommunerna bör verka för ökad medvetenhet i
äldreomsorgen om kvinnors och mäns olika besvär och
behov (yrkande 17). Motionärerna anför att det är
ett välkänt faktum att kvinnor lever längre än män
och är mer sjuka. Ändå visar en studie från
Stockholms län att äldre män får tillgång till
landstingets sjukhus och läkarvård, medan kvinnor
oftare bor i de kommunala särskilda boendeformerna,
där tillgången till läkare är sämre. Det har också
uppmärksammats att många äldre svenska män lever i
känslomässig isolering.
Bakgrund
I Välfärd vid vägskäl. Delbetänkande, Kommittén
Välfärdsbokslut, SOU 2000:03, redovisas att i
åldersgruppen 80 år och äldre fick 48 % av kvinnorna
och 34 % av männen offentlig omsorg i form av
hemhjälp eller plats i särskilt boende 1997. Bland
äldre män är hustrun den vanligaste omsorgsgivaren,
medan det bland gamla kvinnor är vanligast att få
hemhjälp eller att vistas i någon form av
äldreboende (Szebehely 1998). Denna skillnad i
omsorgsmönster hänger främst samman med att kvinnor
lever längre än män och att det därför finns
betydligt fler äldre kvinnor som lever ensamma och
som har stort behov av äldreomsorgens insatser.
Andelen äldre personer som får hjälp av
äldreomsorgen minskar. Utredningen anser det viktigt
att granska om minskningen av antalet personer som
får del av den offentliga äldreomsorgen innebär en
ökad belastning för anhöriga, det vill säga i
praktiken främst gamla hustrur och medelålders
döttrar.
Den parlamentariska äldreberedningen (dir.
1998:109), som har i uppdrag att skapa
förutsättningar för en långsiktig utveckling av
äldrepolitiken, skall enligt direktiven bl.a. utgå
från ett genderperspektiv i sitt arbete, dvs. i
tillämpliga delar belysa skillnader mellan mäns och
kvinnors förutsättningar och villkor.
Socialdepartementet har tillsatt en arbetsgrupp
Genderprogram för social välfärd.
Utvecklingsprogrammets övergripande mål är att
stimulera såväl det egna departementet som dess
kommittéer och myndigheter att utveckla sin
verksamhet med hjälp av genderperspektiv. Syftet med
programmet är att höja effektiviteten och kvaliteten
i verksamheterna så att resurserna utnyttjas
effektivt, att kvinnor och män får tillgång till god
vård och service på lika villkor och att personalens
resurser tas till vara på bästa sätt. Att utveckla
verksamheten med hjälp av ett genderperspektiv
kräver ett nytt förhållningssätt, ny kunskap och nya
metoder, anförs det. Arbetsgruppen skall bl.a.
stimulera till utveckling av verktyg för att
förändra befintliga verksamheter. Verktygen bör vara
av flera slag. Frågor som kan ställas är t.ex.:
vilka möjligheter har kvinnor respektive män att
påverka, hur fördelas resurserna mellan könen, är
det kvinnors eller mäns erfarenheter och behov som
legat till grund för utformningen av verksamheten
och hur skulle verksamheten se ut om man utgick från
båda könens behov och förutsättningar? Idégruppen
skall sprida kunskap om ett genderperspektiv på den
sociala välfärdens område. Men det är också
väsentligt att idégruppen medverkar till att berörda
verksamheter ges stöd i att tillämpa kunskaperna i
ett konkret utvecklingsarbete som syftar till att
förändra vardagsarbetet i berörda verksamheter,
anförs det. Arbetsgruppen har avlämnat en
lägesrappport Från sidovagn till huvudfåra, Ds
1999:64.
Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen i motionen att kvinnor
och män måste erbjudas samma kvalitativt goda vård
och omsorg och att hänsyn måste tas till deras
individuella behov. Utskottet har tidigare
framhållit att äldre skall mötas med respekt och ses
som individer. Precis som bland yngre människor
skiljer sig intressen och förmågor, hälsa,
tillgångar, behov och kulturell bakgrund. Utskottet
anser det därför angeläget att öka medvetenheten om
äldre kvinnors respektive mäns olika besvär och
behov. Den parlamentariska äldreberedningen har
bl.a. i uppgift att belysa skillnader mellan mäns
och kvinnors förutsättningar och villkor.
Arbetsgruppen för genderprogram för social välfärd
liksom de regionala forsknings- och
utvecklingscentrumen kan också bidra med
kunskapsunderlag på området. Utskottet anser att
yrkandena 16 och 17 i motion A806 (c) i huvudsak är
tillgodosedda och avstyrks därför.
Äldre invandrare
Motion
I motion So323 av Kerstin Heinemann m. fl. (fp)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om äldre
invandrares behov (yrkande 11). Motionärerna anför
att det finns omkring 110 000 äldre i Sverige som är
födda i andra länder. För dessa kan det ibland vara
nödvändigt med särlösningar, exempelvis särskilt
boende tillsammans med andra som talar samma språk
eller viss uppsökande verksamhet för att utröna om
det finns dolda behov.
Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet behandlade en likartad motion i betänkande
1998/99:SoU7. Utskottet anförde då följande
(s.42-43):
Av de nationella målen för äldrepolitiken framgår
att äldre skall kunna leva ett oberoende liv. Även
om de äldre blir helt beroende av äldreomsorgens
eller sjukvårdens insatser skall de ges möjlighet
att påverka sitt liv och sin vardag. Utskottet
betonade under riksdagsbehandlingen att Sveriges
alltmer mångkulturella karaktär reser nya krav på
att utforma äldreomsorgen med hänsyn till människors
olika språk och ursprung.
Bemötandeutredningen har givit rekommendationer om
hur kommunerna kan arbeta aktivt med dessa frågor
genom uppsökande verksamhet och kartläggning av
behoven. Utredningen betonar att utbildningen i
bemötande av äldre från andra länder måste stärkas
och genomföras med stöd av det underlag som
inhämtats bl.a. vid uppsökande verksamhet.
Utredningen understryker också att tillgång till
vård och omsorg på hemspråket måste utvecklas.
I direktiven för Äldreberedningen nämns det ökande
antalet äldre med utländsk bakgrund och att
beredningen bör beakta de konsekvenser detta kan
medföra.
Utskottet konstaterar att det pågår ett aktivt
utvecklingsarbete inom området. Något
tillkännagivande med anledning av motionerna - - -
behövs inte. Motionerna avstyrks.
Utskottet uttalade i sitt yttrande till
konstitutionsutskottet, 1999/2000:SoU3y, med
anledning av proposition 1998/99:143 Nationella
minoriteter i Sverige bl.a. följande:
Utskottet delar inställningen i motionerna om vikten
av att de äldre som så önskar bör erbjudas vård och
omsorg av personal som talar deras modersmål. Äldre
är ofta de starkaste språkbärarna och även bärare av
kultur och traditioner. Inom äldreomsorgen har det
vidare visat sig att äldre kan förlora kunskaperna i
det sist inlärda språket men behålla kunskaperna i
det först inlärda språket. Detta talar för att
äldreomsorgen i möjligaste mån bör erbjudas på de
äldres modersmål.
Kommunerna skall kunna erbjuda alla medborgare god
äldrevård. Detta kan i vissa fall innebära att
vården - för att den skall nå önskat resultat - bör
ske på det modersmål som individen i fråga talar.
Det finns dock vissa svårigheter med att erbjuda
alla äldre som så önskar vård på deras modersmål.
Dels saknas det ofta tvåspråkig personal, dels kan
det innebära stora kostnader när det gäller mindre
grupper.
Socialstyrelsen redovisade i december 1999 inom
ramen för Äldreuppdraget en rapport Äldre födda
utomlands. En demografisk beskrivning. Huvudsyftet
med studien är att nyansera bilden av de äldre
invandrarna samt att finna olika geografiska områden
där förutsättningarna för den formella
äldreomsorgens möte med äldre födda utomlands
skiljer sig åt. Här redovisas först att det inte
finns någon statistik över äldre invandrare.
Styrelsen har därför valt att använda kategorin
äldre födda utomlands. De utomlands födda uppgick
vid ingången av 1999 till drygt 130 000 personer och
utgjorde 8,6 % av landets personer 65 år och äldre.
Tillsammans representerade de 146 olika
födelseländer. Nästan hälften av de äldre födda
utomlands är födda i ett nordiskt grannland. Nästan
nio av tio äldre födda utomlands har ett europeiskt
land (inklusive Norden) som födelseland, medan drygt
var tionde person över 65 år är född i ett land
utanför Europa. Andelen och antalet äldre födda
utomlands varierar kraftigt mellan olika kommuner. I
och i närheten av landets tre storstadsområden samt
i delar av Bergslagen finns en hög andel äldre födda
utomlands jämfört med riksgenomsnittet. Detta gäller
också några kommuner som gränsar till våra
grannländer. Samtidigt finns kommuner som ännu inte
har någon brukare inom äldreomsorgen som är född
utomlands. Styrelsen konstaterar att de äldre födda
utomlands kommer att öka framöver liksom antalet
födelseländer som den äldre befolkningen
representerar. Socialstyrelsen konstaterar att den
offentliga vården och omsorgen kommer att ställas
inför möten med en alltmer mångfasetterad äldre
befolkning i fråga om möjliga språkliga, etniska,
kulturella och religiösa tillhörigheter.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller att Sveriges alltmer
mångkulturella karaktär reser nya krav på att
utforma äldreomsorgen med hänsyn till människors
olika språk och ursprung. Äldre är ofta de starkaste
språkbärarna och även bärare av kultur och
traditioner. Utskottet vidhåller också uppfattningen
att äldreomsorgen i möjligaste mån bör erbjudas på
de äldres modersmål. Det finns dock vissa
svårigheter med att erbjuda alla äldre som så önskar
vård på deras modersmål. Dels saknas det ofta
tvåspråkig personal, dels kan det innebära stora
kostnader när det gäller mindre grupper. En
möjlighet är att kommuner samarbetar med varandra
för att öka möjligheten att tillgodose mindre
gruppers önskemål.
Bemötandeutredningen (SOU 1997:76) har givit
rekommendationer om hur kommunerna aktivt kan arbeta
med dessa frågor genom uppsökande verksamhet och
kartläggning av behoven.
Genom de i samband med den nationella
handlingsplanen beslutade initiativmedlen ges stöd
till kommunerna för att uppsökande verksamhet skall
komma till stånd.
Socialstyrelsens nyligen genomförda kartläggning
bör också bli ett viktigt underlag för att bedöma
vilka insatser som kan behövas.
Utskottet anser att det finns starka skäl att noga
följa utvecklingen på området. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen med förslag om åtgärder.
Detta bör riksdagen, med anledning av motion So323
(fp) yrkande 11, som sin mening ge regeringen till
känna.
Demensvården
I motion So364 av Sten Tolgfors (m) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om människors rätt till
adekvat diagnos vid misstanke om alzheimer- och
demenssjukdom (yrkande 2). Motionären anför att det
är viktigt att gamla människor med begynnande symtom
på alzheimer eller demens får en korrekt diagnos.
Många saknar diagnos med följd att ingen egentligen
vet vad de lider av. De äldre och deras anhöriga har
rätt att få veta vilken sjukdom det gäller. Rätt
vård och omsorg kan betyda mycket för att lindra och
fördröja alzheimersjukdomens utveckling.
I motion So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)
begärs tillkännagivande om demensvård och forskning
där möjligheter till botande finns (yrkande 15).
För närvarande är ca två tredjedelar av samtliga i
särskilt boende dementa. Motionärerna anser att den
forskning som visar på möjligheter att fördröja och
bota vissa former av demens skall stimuleras och att
de äldres möjlighet till kontinuerlig och trygg
läkarkontakt i särskilt boende måste förstärkas.
I motion So317 av Elver Jonsson och Johan Pehrson
(fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
det anordnas en effektiv nätverksutbildning av
personal i demensvården med utnyttjande av de
kunskapscentrum som finns (yrkande 1), om att få
till stånd tvärvetenskaplig forskning såväl
biologisk, farmakologisk, psykosocial som
vårdvetenskaplig i avsikt att åstadkomma en högre
kvalitet i såväl utbildning som praktisk vård inom
området demenssjukdom (yrkande 2) och om en gemensam
nordisk vårdsatsning på demensproblemen innefattande
också metoder för stöd till anhöriga och med en
tillämpad klar vårdfilosofi (yrkande 3).
Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet behandlade ett antal motioner om demens
senast i betänkande 1998/99:SoU7. Utskottet anförde
då följande (s. 42-43):
De frågor motionärerna tar upp behandlade utskottet
utförligt i våras. Ett enigt utskott underströk
vikten av en god vård för de demenssjuka. Alla som
behöver utredas beträffande demens bör utan dröjsmål
ges den möjligheten. Utskottet vill också
understryka vikten av kompetensutveckling hos
personalen inom demensvården för att kunna
tillgodose behovet av demensutredningar och en god
omvårdnad. Dagvården för demenssjuka bör byggas ut
liksom avlösning och växelvårdsplatser. Även
insatser för hemsjukvården är viktiga för att bistå
den sjuke och stötta de anhöriga. Utbyggnaden av
gruppboenden för dementa och dagverksamhet har
inneburit en kvalitativ utveckling av demensvården i
hela landet. Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Utskottet vill än en gång understryka vikten av att
de statliga tillsynsmyndigheterna noga följer
vården. Utskottet gör vidare bedömningen att den
uppsökande verksamhet inom hemtjänsten som nyligen
startat kan bli ett viktigt instrument för att få
kontakt med personer med demenssjukdomar och deras
anhöriga och erbjuda stöd från samhällets sida.
Motionerna - - - är därmed i huvudsak tillgodosedda.
Utskottets bedömning
Utskottet vill än en gång understryka vikten av en
god vård för de demenssjuka. Alla som behöver
utredas beträffande demens bör utan dröjsmål ges den
möjligheten. Utskottet vill också understryka vikten
av kompetensutveckling hos personalen inom
demensvården för att kunna tillgodose behovet av
demensutredningar och en god omvårdnad. De regionala
forsknings- och utvecklingscentrum inom äldreområdet
som nu är under uppbyggnad skall medverka till en
lokalt förankrad och praktiknära kunskapsutveckling
inom både äldreomsorg och äldresjukvård. Dessa
centrum bör bli viktiga instrument i att utveckla
personalens kunskap och kompetens om demenssjukdomar
och bemötande av personer med demens.
Utskottet konstaterar att utbyggnaden av
gruppboenden för dementa och dagverksamhet har
inneburit en kvalitativ utveckling av demensvården i
hela landet. Många dementa bor dock i eget boende,
ibland med mer eller mindre omfattande stödinsatser
från anhöriga. Den uppsökande verksamheten inom
hemtjänsten kan här bli ett viktigt instrument för
att finna dessa personer och deras anhöriga och
erbjuda stöd från samhällets sida. Utskottet anser
att det behövs en fortsatt utbyggnad av dagvården
för demenssjuka liksom möjlighet till avlösning och
växelvårdsplatser. Även insatser från hemsjukvården
är viktiga för att bistå den sjuke och stötta de
anhöriga. Kommunerna har i sina redovisningar till
Socialstyrelsen av sina planer för utvecklingen av
stödet till anhöriga anfört att de nu satsar mer på
individuellt anpassat stöd och på att förbättra
kvaliteten i anhörigstödet.
Vid behandlingen av den nationella handlingsplanen
tillstyrkte riksdagen att 60 miljoner kronor
avsattes under perioden 1999-2001 för att förstärka
äldreforskningen. Socialvetenskapliga
forskningsrådet som utarbetat ett nationellt
forskningsprogram för äldre och åldrande pekar på
att en stor del av äldreforskningen till sin
karaktär är tvär- och mångvetenskaplig.
Slutligen vill utskottet än en gång understryka
vikten av att de statliga tillsynsmyndigheterna noga
följer vården. Motionerna So317 (fp), So320 (kd)
yrkande 15 och So364 (m) yrkande 2 är därmed i
huvudsak tillgodosedda.
Vård i livets slutskede
Motioner
I motion So482 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs
tillkännagivanden om vad i motionen anförts om god
vård i livets slutskede (yrkande 11) och om hospis -
hemlik vård (yrkande 12). Ett värdigt sätt att ta
avsked av livet är en livs-kvalitetsfråga för alla,
anför motionärerna. De anser det viktigt att det hos
allmänheten finns en förvissning om att det finns
goda möjligheter till ett värdigt avsked inom
vården, att man kommer att ha tillgång till
smärtstillande medel, att man får den mänskliga
omvårdnad som behövs, att man får möjlighet att ha
sina närmaste omkring sig, att respekt visas för
närstående och deras önskemål och att både patient
och närstående kan få psykologiskt och andligt stöd.
Motionärerna anser att hospisvården måste
vidareutvecklas och etableras på flera ställen och
att det behövs en öppenhet inför nya former av vård
i livets slutskede.
I motion So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)
begärs tillkännagivande om personalens utbildning
för vård i livets slutskede (yrkande 14).
Motionärerna anser att all personal inom de
särskilda boendeformerna måste få fortbildning och
kunskap om hur vård i livets slutskede skall
bedrivas.
I motion So330 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vård i livets slutskede (yrkande
27). Motionärerna anför att vården i livets
slutskede skall utgå från patientens önskemål och
situation. Även om patienten är medicinskt
färdigbehandlad kräver den palliativa vården högt
kvalificerade medicinska insatser. Effektiv
smärtlindring är en insats som de flesta patienter i
livets slutskede behöver. Vård i hemmet skall vara
patientens fria val. Sjukvården skall dygnet runt
svara upp med adekvat kompetens. Tillgången till
avlastningsplats skall vara garanterad när behov
uppstår. Motionärerna anser att kvalitetsuppföljning
av hemsjukvården i livets slutskede är viktig.
Bakgrund och tidigare behandling
Motionsyrkanden om vård i livets slutskede
behandlades senast i betänkande 1998/99:SoU10 (s.
87-98). Utskottet hänvisade till sina tidigare
uttalanden i betänkande 1997/98:SoU24 Nationell
handlingsplan för äldrepolitiken och 1998/99:SoU7
Äldrepolitik och konstaterade att direktiven till
utredningen om vård i livets slutskede omfattade de
frågor som motionärerna tog upp. Något
tillkännagivande behövdes därför inte. Motionerna
avstyrktes.
Den parlamentariska utredningen om vård i livet
slutskede (dir. 1997:147) skall överväga och lämna
förslag till hur man förbättrar livskvaliteten för
dem som är svårt sjuka och döende, deras familjer
och närstående. I direktiven anförs bl.a. följande
under rubriken Översyn av vård- och boendeformer:
Den sista tiden i livet kan i dag te sig väldigt
olika beroende på var den enskilde befinner sig. Det
kan vara stor skillnad på att vårdas på ett stort
sjukhus eller inom exempelvis hospisverksamhet, i
det egna hemmet eller i en särskild boendeform.
Kommittén skall inhämta kunskap om var människor
skulle vilja tillbringa sin sista tid. Hit hör också
kunskap om hur närstående skulle vilja att vården
var organiserad.
Kommittén skall också kartlägga hospisvårdens
omfattning och innehåll samt särskilt se på
hospisvård i kombination med hemsjukvård.
Vård i livets slutskede innebär svåra
ställningstaganden och kräver hög medicinsk och
omvårdnadsmässig kompetens. De mycket gamla som bor
inom särskilt boende i kommunerna är ofta svårt
sjuka och vårdas ofta där till livets slut. En följd
av Ädel-reformen är att kommunerna i många fall nu
ansvarar för vård i livets slutskede. Uppföljningen
av Ädel-reformen visar att den kunskap som behövs
för att vårda döende i många fall är bristfällig.
Kommittén skall analysera och överväga om nödvändig
kompetens finns samt föreslå eventuella behov av
förändringar för att möta patienternas behov.
Vård i hemmet i livets slutskede ställer höga krav
både på de närstående och personalen. För att
familjen eller de närstående skall våga och orka ha
en svårt sjuk anhörig hemma måste de få stöd och
kunna känna trygghet Även denna fråga skall belysas
av kommittén. Anhörigas erfarenheter av vård i
livets slutskede bör på olika sätt tas till vara.
Kommittén skall överväga och lämna förslag till hur
vården i livets slutskede bör organiseras så att
svårt sjuka och döende får tillgång till god
palliativ vård. Som ett led i detta arbete skall
kommittén redovisa goda exempel på arbetssätt och
organisationsformer som syftar till en god vård i
livets slutskede. Det handlar här mycket om
vårdideologiska synsätt. Organisationsformerna kan
naturligtvis variera beroende på lokala
förutsättningar och behov. Det viktiga är att det
palliativa tänkandet får en större spridning och
integreras i alla vårdformer där döende finns.
När nya vårdformer som hemsjukvård och
hospisavdelningar byggs ut måste samarbetet mellan
dessa och exempelvis kliniker på akutsjukhus,
långvårdskliniker och särskilda boendeformer
utvecklas. Kommittén skall belysa hur detta
samarbete kan organiseras.
Kommittén har i dagarna lämnat ett delbetänkande
Döden angår oss alla - värdig vård vid livets slut,
SOU 2000:6. Kommittén presenterar i betänkandet en
etisk plattform och betonar betydelsen av
humanistiska värderingar genom att framhålla
människovärdesprincipen som en omistlig grund för
sjukvårdens prioriteringar. Kommitténs huvudförslag
är att alla patienter i livets slutskede skall
tillförsäkras en palliativ vård på lika villkor.
Förslaget innebär att man utgår från patientens
behov av en aktiv helhetsvård genom
tvärprofessionellt sammansatta vårdlag samt att de
närståendes behov av stöd och hjälp beaktas under
hela processen. För att kommitténs förslag skall
kunna utvecklas och genomföras i hela landet krävs
en medveten kompetensutveckling och
utbildningsinsats i såväl grundutbildning som
fortbildning, anförs det. Kommittén understryker
vikten av att gemensamma mål upprättas mellan
berörda personalgrupper och mellan berörda huvudmän.
Under våren 2000 kommer kommittén att hålla
regionala konferenser.
Kommittén anför att de synpunkter som framkommer i
remissvar och under konferenserna kommer att ligga
till grund för utredningens fortsatta arbete med
slutbetänkandet som planeras till årsskiftet
2000/2001.
Utskottets bedömning
Utskottet delar inställningen i motionerna att målet
för vården skall vara att ge människor god
livskvalitet även i livets slutskede och en lugn och
värdig död. Vården skall bedrivas som en aktiv
helhetsvård med lindring av smärta och andra
besvärande symtom samt psykologiskt, socialt och
andligt stöd åt patienten och de närstående.
De frågor som motionärerna tar upp omfattas av
direktiven till utredningen om vård i livets
slutskede. Utredningen har i dagarna presenterat ett
delbetänkande. Under våren kommer kommittén att
hålla regionala konferenser. Slutbetänkandet
planeras till årsskiftet 2000/2001. Något initiativ
från riksdagens sida med anledning av motionerna
So320 (kd) yrkande 14, So330 (c) yrkande 27 och
So482 (kd) yrkandena 11 och 12 behövs därför inte.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande attityder till äldre
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So262 yrkandena 5
och 10, 1999/2000:So320 yrkandena 1 och 2,
1999/2000:So323 yrkande 1, 1999/2000:So326
yrkandena 5 och 6 och 1999/2000:So336 yrkande 1,
res. 1 (kd)
res. 2 (fp)
2. beträffande inriktningen av
äldrepolitiken m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So313,
1999/2000:So320 yrkande 11, 1999/2000:So323
yrkande 10, 1999/2000:So326 yrkandena 1 och 8,
1999/2000:So330 yrkande 24, 1999/2000:So364
yrkande 3, 1999/2000:So372 yrkandena 2-11,
1999/2000:So456 och 1999/2000:Sf637 yrkande 26,
att riksdagen avslår motion 1999/2000:So387 yrkande 3,
res. 27 (m, kd, c, fp)
11. beträffande läkemedelsavgift vid
sjukhemsboende
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So299 och
1999/2000:So354,
12. beträffande äldreminister och
äldreombudsman
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So320 yrkande 13
och 1999/2000:So336 yrkande 2,
res. 28 (kd)
13. beträffande kommunal äldreombudsman
att riksdagen avslår motion 1999/2000:So323 yrkande 9,
res. 29 (fp)
14. beträffande patientnämndernas
ansvarsområden
att riksdagen avslår motion 1999/2000:So320 yrkande 16,
res. 30 (kd)
15. beträffande tillsynsverksamheten
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So372 yrkande 12
och 1999/2000:So489 yrkande 4,
res. 31 (m)
res. 32 (v, mp)
16. beträffande hemtjänsten
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So330 yrkande 30
och 1999/2000:So474,
res. 33 (c, mp)
17. beträffande kvinnors och mäns olika
behov
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A806 yrkandena 16 och
17,
res. 34 (kd, c)
18. beträffande äldre invandrare
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So323
yrkande 11 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
19. beträffande demensvården
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So317,
1999/2000:So320 yrkande 15 och 1999/2000:So364
yrkande 2,
res. 35 (m)
res. 36 (kd, c, fp)
20. beträffande vård i livets slutskede
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So320 yrkande 14,
1999/2000:So330 yrkande 27 och 1999/2000:So482
yrkandena 11 och 12.
Stockholm den 22 februari 2000
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
I beslutet har deltagit: Ingrid
Burman (v), Chris Heister (m),
Susanne Eberstein (s), Margareta
Israelsson (s), Chatrine Pålsson
(kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Conny
Öhman (s), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Thomas Julin (mp),
Kenneth Johansson (c), Kerstin
Heinemann (fp), Catherine Persson
(s), Tullia von Sydow (s), Kent
Härstedt (s), Lena Olsson (v) och
Rosita Runegrund (kd).
Reservationer
1. Attityder till äldre (mom. 1)
Chatrine Pålsson och Rosita Runegrund (båda kd)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
10 börjar med "Utskottet vidhåller" och på s. 11
slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att de äldre är en resurs i
samhället och att behovet av deras kunskap,
erfarenhet och livsvisdom är stort. Samhället måste
därför byggas upp så att dessa goda värden tas till
vara och umgänget över generationsgränserna
underlättas. Detta kan ske genom allt från dagcenter
till IT-gallerier. Vidare måste äldre vara
representerade i beslutande församlingar för att
kunna förmedla sina behov och önskemål. Det är också
viktigt att genom brukarråd ge de äldre en röst
liksom att pensionärsorganisationerna medverkar i
samhällsplaneringen.
Utskottet anser att attityderna mot
ålderspensionärerna måste förändras och att detta
kräver en lag mot diskriminering av äldre. Vad
utskottet anfört med anledning av motionerna So320
(kd) yrkandena 1 och 2 och So336 (kd) yrkande 1 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motionerna So262 (fp) yrkandena 5 och 10, So323 (fp)
yrkande 1 och So326 (c) yrkandena 5 och 6 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande attityder till äldre
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So320
yrkandena 1 och 2 och 1999/2000:So336 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1999/2000:So262
yrkandena 5 och 10, 1999/2000:So323 yrkande 1
och 1999/2000:So326 yrkandena 5 och 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. Attityder till äldre (mom. 1)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
10 börjar med "Utskottet vidhåller" och på s. 11
slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att attityderna till äldre måste
radikalt förändras. Äldre skall inte ses som ett
problem utan som en resurs. Genom att framställa
äldre som ett hot mot samhällsekonomin lägger man
grunden till generationsmotsättningar och motvilja
mot äldre. De äldre kan inte heller ses som en
enhetlig grupp. De är individer som lägger år till
livet med olika förutsättningar och på olika sätt.
Detta behöver komma fram tydligare inom alla de
områden och tillfällen där äldres situation belyses.
Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ till
att utarbeta en plan för hur de äldres resurser och
kunskaper skall kunna tas till vara i arbetslivet
och i samhällsarbetet i övrigt. Vad utskottet anfört
med anledning av motionerna So262 (fp) yrkandena 5
och 10 och So323 (fp) yrkande 1 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Motionerna
So320 (kd) yrkandena 1 och 2, So326 (c) yrkandena 5
och 6 och So336 (kd) yrkande 1 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande attityder till äldre
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So262
yrkandena 5 och 10 och 1999/2000:So323 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1999/2000:So320
yrkandena 1 och 2, 1999/2000:So326 yrkandena 5
och 6 och 1999/2000:So336 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
3. Inriktningen av äldrepolitiken m.m.
(mom. 2)
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
17 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Att framföra åsikter och kunna påverka sin
situation blir inte mindre viktigt med åren.
Utskottet anser att det tvärtom är så att behovet av
mångfald och alternativa lösningar ökar när fysiska
begränsningar sätter in. Det är ytterst olyckligt om
kommunerna i det läget sätter upp gränser som i
praktiken medför att valfriheten bara omfattar
möjligheten att tacka ja eller nej till den service
som erbjuds. Verklig valfrihet och förnyelse kräver
att nya alternativa utförare får vara med och
erbjuda sina tjänster. Utskottet anser också att
mycket talar för att kvaliteten ökar och kostnaderna
hålls nere genom ökad mångfald och konkurrens. För
att tillgodose de äldres behov krävs det
okonventionella lösningar. Utskottet anser att en
äldrepeng skulle ge den enskilde möjlighet till ett
större inflytande över vem som hjälper honom/henne i
hemmet och med vad han/hon får hjälp. Äldrepengen
skulle kunna användas för att betala äldreomsorg
såväl i hemmet som i annan form av äldreboende.
Rätten att enligt socialtjänstlagen kräva omsorg som
kommunen ordnar skulle kvarstå ograverad för den som
inte vill ta ut äldrepengen. Utskottet anser att
rätten till en äldrepeng bör införas i
socialtjänstlagen. Som ett alternativ till nuvarande
lösning av äldreomsorgen bör också övervägas en
särskild obligatorisk äldrevårdsförsäkring. Oavsett
vårdform och om vården bedrivs kommunalt eller
privat skulle finansieringen då klaras samtidigt som
möjligheterna till full valfrihet i boende och vård
tillgodoses. Utskottet anser att en utredning bör
tillsättas med uppdrag att snarast utreda formerna
för och finansieringen av en äldrevårdsförsäkring.
Det kan också i detta sammanhang finnas skäl att
fastställa en definition av begreppet äldreboende
med hänsyn tagen till behovet av sjukvårdande
insatser. Det finns en gräns där en gammal människas
boende med olika grader av service, omsorg och
sjukvård övergår till att bli rent sjukvårdande
verksamhet och man inte längre kan tala om ett
boende i egentlig mening. Detta bör vägas in vid
fastställande av avgift.
Utskottet anser det självklart att alla skall ha
rätt att bosätta sig var de vill och få den vård de
behöver och önskar var de vill. På längre sikt bör
därför eftersträvas att den äldre skall kunna ta med
sig äldrepengen över kommungränser och nationella
gränser. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna So313 (m) yrkandena 1, 3 och 4, So364 (m)
yrkande 3 och So372 (m) yrkandena 2-11 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna
So313 (m) yrkande 2, So320 (kd) yrkande 11, So323
(fp) yrkande 10, So326 (c) yrkandena 1 och 8, So330
(c) yrkande 24, So456 (c) och Sf637 (c) yrkande 26
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande inriktningen av äldrepolitiken
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So313
yrkandena 1, 3 och 4, 1999/2000:So364 yrkande 3
och 1999/2000:So372 yrkandena 2-11 och med
avslag på motionerna 1999/2000:So313 yrkande 2,
1999/2000:So320 yrkande 11, 1999/2000:So323
yrkande 10, 1999/2000:So326 yrkandena 1 och 8,
1999/2000:So330 yrkande 24, 1999/2000:So456 och
1999/2000:Sf637 yrkande 26 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Inriktningen av äldrepolitiken m.m.
(mom. 2)
Chatrine Pålsson och Rosita Runegrund (båda kd)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
17 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det måste åligga kommunen att
kunna tillförsäkra den äldre befolkningen den
trygghet som det innebär att veta att det finns en
tillräckligt utbyggd äldreomsorg, både i form av
permanenta äldreboenden och utökad hjälp i det
ordinarie boendet. Äldre i behov av omvårdnad skall
kunna välja boendeform. För att valfrihet i boendet
skall vara en realitet är en väl utbyggd äldreomsorg
absolut nödvändig.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So320
(kd) yrkande 11 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna So313 (m), So323
(fp) yrkande 10, So326 (c) yrkandena 1 och 8, So330
(c) yrkande 24, So364 (m) yrkande 3, So372 (m)
yrkandena 2-11, So456 (c) och Sf637 (c) yrkande 26
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande inriktningen av äldrepolitiken
m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So320 yrkande
11 och med avslag på motionerna 1999/2000:So313,
1999/2000:So323 yrkande 10, 1999/2000:So326
yrkandena 1 och 8, 1999/2000:So330 yrkande 24,
1999/2000:So364 yrkande 3, 1999/2000:So372
yrkandena 2-11, 1999/2000: So456 och
1999/2000:Sf637 yrkande 26 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Inriktningen av äldrepolitiken m.m.
(mom. 2)
Kenneth Johansson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
17 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Det finns ett ökat behov av flexibilitet och
respekt för den enskildes önskemål inom
äldreomsorgen. En allt större andel äldre med olika
kulturell bakgrund ställer nya krav. Utskottet anser
därför att det finns skäl att förstärka de
nationella målen för äldrepolitiken till ett mer
individbaserat förhållningssätt. Den enskilde
vårdtagaren, själv eller genom sina anhöriga, måste
ges reella möjligheter att påverka var och hur
vården skall utföras. Därför bör rätten till
valfrihet för hemtjänst, dagverksamhet och särskilda
boendeformer regleras i lag. När den enskildes behov
dokumenterats skall den enskilde ha rätt att inom
ramen för tilldelade resurser få välja vårdgivare.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med
förslag till lagreglering. Utskottet anser vidare
att ytterligare ett nationellt mål för
äldrepolitiken bör införas om att äldre skall ha
rätt till egen identitet och social gemenskap i
äldreboende. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna So326 (c) yrkandena 1 och 8, So330 (c)
yrkande 24, So456 (c) och Sf637 (c) yrkande 26 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motionerna So313 (m), So320 (kd) yrkande 11, So323
(fp) yrkande 10, So364 (m) yrkande 3 och So372 (m)
yrkandena 2-11 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande inriktningen av äldrepolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So326
yrkandena 1 och 8, 1999/2000:So330 yrkande 24,
1999/2000:So456 och 1999/2000:Sf637 yrkande 26
och med avslag på motionerna 1999/2000:So313,
1999/2000:So320 yrkande 11, 1999/2000:So323
yrkande 10, 1999/2000:So364 yrkande 3 och
1999/2000:So372 yrkandena 2-11 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Inriktningen av äldrepolitiken m.m.
(mom. 2)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
17 börjar med "Utskottet kan" och slutar med
"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det självklart att äldre skall ha
rätt att själva välja var de vill bo. Alla äldre
boende på servicehus och i vårdhem skall ha rätt
till ett eget rum om de så önskar. I dag delar
tusentals människor rum med personer som de själva
inte har valt. Utskottet anser att en del av de
extra statsbidragen till kommuner och landsting
skall användas för att skyndsamt bygga bort bristen
på egna rum. Vad utskottet anfört med anledning av
motion So323 (fp) yrkande 10 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Motionerna So313
(m), So320 (kd) yrkande 11, So326 (c) yrkandena 1
och 8, So330 (c) yrkande 24, So364 (m) yrkande 3,
So372 (m) yrkandena 2-11, So456 (c) och Sf637 (c)
yrkande 26 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande inriktningen av äldrepolitiken
m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So323 yrkande
10 och med avslag på motionerna 1999/2000:So313,
1999/2000:So320 yrkande 11, 1999/2000:So326
yrkandena 1 och 8, 1999/2000:So330 yrkande 24,
1999/2000:So364 yrkande 3, 1999/2000:So372
yrkandena 2-11, 1999/2000:So456 och
1999/2000:Sf637 yrkande 26 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Inriktningen av äldrepolitiken m.m.
(mom. 2)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
17 börjar med "Frågan om" och slutar med "avstyrks
därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att möjligheten att själv få välja
hemtjänstpersonal, dagverksamhet och särskilda
boendeformer bör regleras i lag. När den enskildes
behov dokumenterats skall den enskilde själv ha rätt
att inom ramen för tilldelade resurser få välja
vårdgivare. Vad utskottet anfört med anledning av
motion So330 (c) yrkande 24 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Motionerna So313
(m), So320 (kd) yrkande 11, So323 (fp) yrkande 10,
So326 (c) yrkandena 1 och 8, So364 (m) yrkande 3,
So372 (m) yrkandena 2-11, So456 (c) och Sf637 (c)
yrkande 26 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande inriktningen av äldrepolitiken
m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So330 yrkande
24 och med avslag på motionerna 1999/2000:So313,
1999/2000:So320 yrkande 11, 1999/2000:So323
yrkande 10, 1999/2000:So326 yrkandena 1 och 8,
1999/2000:So364 yrkande 3, 1999/2000:So372
yrkandena 2-11, 1999/2000:So456 och
1999/2000:Sf637 yrkande 26 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Anhörigvård (mom. 3)
Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Rosita Runegrund (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
22 börjar med "Riksdagen tillstyrkte" och slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Många anhöriga gör en viktig samhällsinsats genom
att ta hand om äldre anhöriga i hemmet. Utskottet
anser att det är viktigt att anhörigas insatser i
vården uppvärderas och att de ges stöd och
avlastning. Det behövs en fortsatt utbyggnad av
avlastning och växelvårdsplatser. Vidare bör
anhöriga erbjudas utbildning. Det är angeläget att
anhörigvårdarna ges en ökad trygghet och inte
utnyttjas över sin förmåga; därför behövs det
studier och forskning om vad hälsokontroller,
hälsovård och andra stödåtgärder innebär för
hälsotillståndet hos anhörigvårdare och för
tryggheten i rollen. Slutligen anser utskottet att
det behövs en översyn av hur olika ekonomiska
stödformer tillämpas vad gäller anhörigvårdare. Vad
utskottet anfört med anledning av motionerna So253
(m), So332 (kd) yrkandena 1-6, So364 (m) yrkande 1,
So482 (kd) yrkande 13 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Motionerna So330 (c)
yrkande 26 och Sf226 (fp) yrkandena 2-4 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande anhörigvård
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So253,
1999/2000:So332 yrkandena 1-6, 1999/2000:So364
yrkande 1, 1999/2000:So482 yrkande 13 och med
avslag på motionerna 1999/2000: So330 yrkande 26
och 1999/2000:Sf226 yrkandena 2-4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Anhörigvård (mom. 3)
Thomas Julin (mp) och Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
22 börjar med "Riksdagen tillstyrkte" och slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
En viktig del av sjukvården är en bra uppföljning
och kvalitetskontroll av den vård och omsorg som
ges. Detta gäller också närståendevården. Utskottet
anser det angeläget att Socialstyrelsen ägnar stor
uppmärksamhet åt metodutveckling av hur en sådan
uppföljning inom området sjukvård i hemmet kan ske
med beaktande av de berörda personernas integritet.
Vidare anser utskottet att ett bättre samhällsstöd
till närståendevårdarna förmodligen skulle leda till
besparingseffekter t.ex. sparade vårdplatser på
sjukhus och äldreboende. Ett första steg för att
underlätta för närståendevårdarna vore, enligt
utskottets mening, att regeringen tog initiativ till
överläggningar med de båda kommunförbunden för att
se över hur ett utökat stöd till dem som vårdar
närstående skall kunna ske. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Sf226 (fp) yrkandena 2-4 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motionerna So253 (m), So330 (c) yrkande 26, So332
(kd) yrkandena 1-6, So364 (m) yrkande 1 och So482
(kd) yrkande 13 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande anhörigvård
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Sf226
yrkandena 2-4 och med avslag på motionerna
1999/2000:So253, 1999/2000: So330 yrkande 26,
1999/2000:So332 yrkandena 1-6, 1999/2000: So364
yrkande 1 och 1999/2000:So482 yrkande 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
10. Anhörigvård (mom. 3)
Kenneth Johansson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
22 börjar med "Riksdagen tillstyrkte" och slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att följande frågor bör lösas för
anhörigvårdare: en fortsatt utbyggnad av avlastning
och växelvård, förbättringar i kommunernas regler
för hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för
närstående att anställas, en utvidgning av kretsen
av dem som har rätt att vara anhörigvårdare med
ersättning från försäkringskassan samt en
ytterligare förlängd period med närståendepenning
för dem som vårdar. Ett förbättrat samhällsstöd till
anhörigvårdarna torde leda till ekonomiska
besparingar genom att färre platser utnyttjas på
sjukhus och inom äldreboendet. Utskottet anser att
en hälsoekonomisk utredning av anhörigvårdarnas
betydelse bör genomföras för att belysa denna
frågeställning. Vad utskottet anfört med anledning
av motion So330 (c) yrkande 26 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Motionerna So253
(m), So332 (kd) yrkandena 1-6, So364 (m) yrkande 1,
So482 (kd) yrkande 13 och Sf226 (fp) yrkandena 2-4
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande anhörigvård
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So330 yrkande
26 och med avslag på motionerna 1999/2000:So253,
1999/2000:So332 yrkandena 1-6, 1999/2000:So364
yrkande 1, 1999/2000:So482 yrkande 13 och
1999/2000:Sf226 yrkandena 2-4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Frivilliginsatser (mom. 4)
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
22 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Många anhöriga gör redan i dag stora insatser för
äldre och sjuka. Utskottet anser att en ny valfrihet
öppnar möjligheter för den frivilliga sektorn och
för familjen att ta ett förstahandsansvar för
omsorgen om de äldre. Det offentliga borde träda in
med ett grundstöd men därutöver inte blanda sig i
den enskildes personliga angelägenheter. Viljan att
göra frivilliga insatser ökar med det större
ansvaret och de ökade möjligheterna, enligt
utskottets mening. Den offentliga sektorn bör
komplettera, stimulera och stödja människors egna
insatser, i stället för att tränga undan dem. Vad
utskottet anfört med anledning av motion So372 (m)
yrkande 15 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna So326 (c) yrkande
4 och So330 (c) yrkandena 28 och 29 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande frivilliginsatser
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So372 yrkande
15 och med avslag på motionerna 1999/2000:So326
yrkande 4 och 1999/2000:So330 yrkandena 28 och
29 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12. Frivilliginsatser (mom. 4)
Kenneth Johansson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
22 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att god äldreomsorg förutsätter en
meningsfull vardag för de äldre i särskilt boende.
Frivilliginsatser och kontakt med anhöriga är av
särskild betydelse. Utskottet anser att
frivilliginsatserna inom äldreomsorgen säkert kommer
att vara en begränsad men betydelsefull del av
äldreomsorgen även i framtiden. För många nyblivna
pensionärer kan det bidra till ökad livskvalitet om
man kan fylla tiden med kontaktverksamhet med gamla
och ensamma inom äldreomsorgen. Utskottet anser att
formerna för samverkan mellan offentlig och ideell
sektor bör utvecklas och frivilligverksamheten
stödjas via de organisationer som verkar inom
området. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna So326 (c) yrkande 4 och So330 (c)
yrkandena 28 och 29 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motion So372 (m) yrkande 15
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande frivilliginsatser
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So326
yrkande 4 och 1999/2000:So330 yrkandena 28 och
29 och med avslag på motion 1999/2000:So372
yrkande 15 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
13. Medicinsk kompetens inom äldreomsorgen
(mom. 5)
Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Rosita Runegrund (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
29 börjar med "Utskottet uttalade" och slutar med
"yrkande 1 (delvis)" bort ha följande lydelse:
Ökningen av antalet äldre i de högsta
åldersgrupperna ställer extra stora krav på såväl
sjukvård som äldreomsorg. Det finns stora skillnader
i hur kommuner och landsting lyckas möta denna
utmaning. En grundtanke med ädelreformen var den
starka betoningen av den sociala delen av omsorgen.
Denna kom dock att gå ut över den medicinska vården.
Det råder fortfarande ett slags motsatsförhållande
mellan kommuner och landsting när det gäller vård
och omsorg. Utskottet anser att det finns vissa
problem som är generella bl.a. avsaknaden av
kontinuerlig tillgång på läkare i de särskilda
boendeformerna. De äldre har ofta flera sjukdomar
samtidigt. Detta ställer höga krav på samverkan men
också tillgång till rätt kompetens. Många äldre står
t.ex. enligt uppgift på en felaktig medicinering.
Utskottet anser det därför viktigt att betona
läkarmedverkan i de särskilda boendena. Utskottet
anser det nödvändigt att det finns en läkare som har
ett övergripande ansvar för varje äldreboende. Denne
skall ha ett ansvar för vårdplanering och utbildning
av personalen. Detta hindrar inte att enskilda
patienter kan välja att ha en egen läkare som håller
nära kontakt med den för äldreboendet övergripande
medicinskt ansvarige. Utskottet anser det vidare
viktigt med tillgång till läkare som är
specialistutbildade för att diagnostisera åldrandets
sjukdomar. Tillgång till psykiatrisk och geriatrisk
kompetens är därför viktig för många äldre och
måste, enligt utskottets mening, finnas att tillgå
inom äldreomsorgen.
Vidare ställer begreppet "medicinskt
färdigbehandlad" till stora problem då det lätt kan
tolkas som om patienten inte längre är i behov av
vård. Utskottet anser att en väl fungerande
vårdkedja mellan sjukhus-primärvård-kommun är en
viktig förutsättning för ett optimalt
omhändertagande på olika vårdnivåer och mellan olika
vårdgivare.
Slutligen anser utskottet att det behövs en
satsning på läkarutbildningen för att kunna
tillgodose behovet av specialistkompetens i
geropsykiatri/psykogeriatrik. Vad utskottet anfört
med anledning av motionerna So259 (kd), So311 (m),
So320 (kd) yrkande 12, So336 (kd) yrkandena 3-5,
So367 (kd) och So372 (m) yrkande 1 (delvis) bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motionerna So284 (s), So330 (c) yrkandena 23 och 25
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande medicinsk kompetens inom
äldreomsorgen
att riksdagen med anledning av motionerna So259, So311, So320
yrkande 12, So336 yrkandena 3-5, So367 och So372
yrkande 1 (delvis) samt med avslag på motionerna
So284, So330 yrkandena 23 och 25 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Medicinsk kompetens inom äldreomsorgen
(mom. 5)
Kenneth Johansson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
29 börjar med "Utskottet uttalade" och slutar med
"yrkande 1 (delvis)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det krävs en ökad samverkan
mellan kommuner och landsting för att trygga
läkarinsatserna. Ett stort problem är att vårdtagare
som är medicinskt färdigbehandlade inom
akutsjukvården fortfarande kan vara mycket
vårdkrävande. Tidigare, när vårdtiderna var längre,
kunde patienterna få en större del av sin
rehabilitering inom sjukvården även om det inte
krävdes ytterligare medicinska insatser. En väg för
en mjukare övergång till den kommunala omsorgen är,
enligt utskottet, att inrätta en mellanvårdsform i
avvaktan på kommunal omsorg. Detta bör vara en
gemensam uppgift för kommuner och landsting.
Utskottet anser vidare att mer vård skall kunna ges
i hemmet för den som så önskar. Genom samverkan
mellan specialister, primärvård och hemsjukvård bör
detta vara möjligt. Det är också viktigt med
rehabilitering, korttidsvård och anhörigstöd. Därmed
skulle de problem som många äldre upplever med de
korta vårdtiderna vid sjukhusen lindras. Vad
utskottet anfört med anledning av motion So330 (c)
yrkandena 23 och 25 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna So259 (kd), So284
(s), So311 (m), So320 (kd) yrkande 12, So336 (kd)
yrkandena 3-5, So367 (kd) och So372 (m) yrkande 1
(delvis) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande medicinsk kompetens inom
äldreomsorgen
att riksdagen med anledning av motion
1999/2000:So330 yrkandena 23 och 25 och med
avslag på motionerna 1999/2000:So259,
1999/2000:So284, 1999/2000:So311,
1999/2000:So320 yrkande 12, 1999/2000:So336
yrkandena 3-5, 1999/2000:So367 och
1999/2000:So372 yrkande 1 (delvis) som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
15. Medicinsk kompetens inom äldreomsorgen
(mom. 5)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
29 börjar med "Utskottet uttalade" och slutar med
"yrkande 1 (delvis)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att psykiatrisk och geriatrisk
kompetens skall finnas inom äldreomsorgen. Läkare
med psykiatrisk och geriatrisk kompetens är viktigt
för många äldre. Vad utskottet anfört med anledning
av motion So336 (kd) yrkande 4 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Motionerna So259
(kd), So284 (s), So311 (m), So320 (kd) yrkande 12,
So330 (c) yrkandena 23 och 25, So336 (kd) yrkandena
3 och 5, So367 (kd) och So372 (m) yrkande 1 (delvis)
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande medicinsk kompetens inom
äldreomsorgen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So336 yrkande
4 och med avslag på motionerna 1999/2000:So259,
1999/2000:So284, 1999/2000:So311,
1999/2000:So320 yrkande 12, 1999/2000:So330
yrkandena 23 och 25, 1999/2000:So336 yrkandena 3
och 5, 1999/2000:So367 och 1999/2000:So372
yrkande 1 (delvis) som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
16. Folkhälsoarbete riktat till äldre
(mom. 6)
Chatrine Pålsson och Rosita Runegrund (båda kd)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
29 börjar med "Utskottet vidhåller" och på s. 30
slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Genom hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande
insatser kan äldres hälsa påverkas och i stor
utsträckning bibehållas. Det har kunnat påvisas att
rekreation och socialt stöd efter de äldres önskemål
minskar symtomupplevelsen vid kronisk och
degenerativ sjukdom. Insatser för att motverka
ensamhet är av största betydelse för en förbättrad
hälsa. Utskottet anser det viktigt att i detta
sammanhang ta till vara frivilligorganisationernas
engagemang som ett komplement till offentliga
insatser. Uppsökande hembesök hos äldre kan också
betraktas som förebyggande verksamhet. Vad utskottet
anfört med anledning av motion So320 (kd) yrkandena
3 och 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Motionerna So330 (c) yrkande 12 och
So431 (s) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande folkhälsoarbete riktat till
äldre
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So320
yrkandena 3 och 4 och med avslag på motionerna
1999/2000:So330 yrkande 12 och 1999/2000:So431
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
17. Folkhälsoarbete riktat till äldre
(mom. 6)
Kenneth Johansson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
29 börjar med "Utskottet vidhåller" och på s. 30
slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Utskottet konstaterar att det förebyggande
folkhälsoarbetet för äldre är viktigt för att äldre
skall kunna leva ett självständigt liv med god
livskvalitet. Av stor betydelse för hälsan är de
sociala nätverken. Därför betyder frivillig-
organisationernas arbete mycket. God tillgång till
resurser för geriatrisk forskning är angeläget. Vad
utskottet anfört med anledning av motion So330 (c)
yrkande 12 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna So320 (kd)
yrkandena 3 och 4 och So431 (s) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande folkhälsoarbete riktat till
äldre
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So330 yrkande
12 och med avslag på motionerna 1999/2000:So320
yrkandena 3 och 4 och 1999/2000:So431 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
18. Minimikrav eller omsorgsgaranti
(mom. 7)
Ingrid Burman (v), Thomas Julin (mp) och Lena Olsson
(v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
30 börjar med "Några motioner" och slutar med
"yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det behöver utfärdas minimikrav
för vad god kvalitet i vård och omsorg är.
Minimikraven skulle kunna omfatta att de äldre får
den rehabilitering de behöver, att de får tillgång
till hjälp vid promenader och att de får viktig
social stimulans för att inte passiviseras. Detta
borde vara en självklarhet enligt utskottets mening.
Vården och omsorgen har under 1990-talet utsatts
för besparingar som påverkat kvaliteten negativt.
För att säkerställa äldres rätt till en vård och
omsorg av hög och god kvalitet föreslår utskottet
att äldreberedningen får tilläggsdirektiv om att
utarbeta minimikrav på kvaliteten inom vården och
omsorgen för äldre, förslag till lagreglering och en
kostnadsberäkning av förslaget. Vad utskottet anfört
med anledning av motion So427 (v) yrkande 1 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motion So323 (fp) yrkande 7 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande minimikrav eller omsorgsgaranti
att riksdagen med anledning av motion
1999/2000:So427 yrkande 1 och med avslag på
motion 1999/2000:So323 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
19. Minimikrav eller omsorgsgaranti
(mom. 7)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
30 börjar med "Några motioner" och slutar med
"yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en omsorgsgaranti bör införas.
Den skall innehålla de delar som är väsentliga för
att den enskilde äldre skall erbjudas en kvalitativt
god omsorg och valfrihet. Kommunerna skall, utifrån
en av Socialstyrelsen utarbetad skiss, fastställa
en omsorgsgaranti. De kommuner som inte lever upp
till de rättigheter som garanteras av
omsorgsgarantin skall bli skyldiga att ge de äldre
som inte får den omsorg som fastställts en
avgiftsreduktion. Vad utskottet anfört med anledning
av motion So323 (fp) yrkande 7 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Motion So427 (v)
yrkande 1 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande minimikrav eller omsorgsgaranti
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So323 yrkande
7 och med avslag på motion 1999/2000:So427
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
20. Personalutveckling inom vård- och
omsorgssektorn (mom. 8)
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
32 börjar med "Ett flertal" och slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Personalen inom äldreomsorgen är en mycket viktig
del i den goda vården. Arbetet ställer höga krav,
både psykiskt och fysiskt. Utskottet anser därför
att stora krav måste ställas på vårdpersonalens
specifika kompetens, oavsett på vilken nivå de
arbetar. Specifika kunskaper om åldrandets sjukdomar
måste kraftigt betonas inom såväl grundutbildning
som påbyggnadsutbildning. Kompetensutveckling är
centralt för alla personalkategorier inom
vårdsektorn. Utskottet anser också att ett ökat
inslag av privata alternativ inom vård och omsorg är
viktiga för att säkra tillgången på personal och för
att förbättra den befintliga personalens inflytande,
utvecklingsmöjligheter och trivsel. Vad utskottet
anfört med anledning av motion So372 (m) yrkande 14
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Motionerna So320 (kd) yrkandena 17 och 18,
So330 (c) yrkandena 31 och 32 och So336 (kd) yrkande
6 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande personalutveckling inom vård-
och omsorgssektorn
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So372 yrkande
14 och med avslag på motionerna 1999/2000:So320
yrkandena 17 och 18, 1999/2000:So330 yrkandena
31 och 32 och 1999/2000:So336 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
21. Personalutveckling inom vård- och
omsorgssektorn (mom. 8)
Chatrine Pålsson och Rosita Runegrund (båda kd)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
32 börjar med "Ett flertal" och slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att personalens möjligheter att
anpassa sig till förändringar är beroende av deras
kunskaper, attityder och motivation. Flertalet
anställda inom vård och omsorg har lång
tjänstgöringstid, men närmare två av fem
vårdbiträden saknar formell kompetens. Det krävs
därför tid och resurser för att erbjuda utveckling
för personalen.
Det krävs också att det finns tillräckligt med
personal, som kan ägna mer tid åt sjuka och gamla.
Det medmänskliga och sociala inslaget i begreppet
omvårdnad är självklart enligt utskottet.
Utskottet konstaterar att det har blivit svårare
att rekrytera personal. Samtidigt är den
genomsnittliga sysselsättningsgraden för
vårdbiträden/undersköterskor respektive
sjuksköterskor 70 %. Åtgärder måste nu vidtas för
att alla som vill skall kunna uppehålla en
heltidstjänst. Kraftfulla åtgärder måste också till
för att undvika att allt fler lämnar vård- och
omsorgsområdet. De som arbetar i äldreomsorgen har
en mycket viktig framtida uppgift. Deras insatser
bör uppvärderas och goda
vidareutvecklingsmöjligheter skapas så att fler
väljer vårdyrken. Utskottet anser det också viktigt
att ungdomar stimuleras att välja
omvårdnadsprogrammet i gymnasieskolan.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So320
(kd) yrkandena 17 och 18 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Motionerna So330
(c) yrkandena 31 och 32, So336 (kd) yrkande 6 och
So372 (m) yrkande 14 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande personalutveckling inom vård-
och omsorgssektorn
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So320
yrkandena 17 och 18 och med avslag på motionerna
1999/2000:So330 yrkandena 31 och 32,
1999/2000:So336 yrkande 6 och 1999/2000:So372
yrkande 14 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
22. Personalutveckling inom vård- och
omsorgssektorn (mom. 8)
Kenneth Johansson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
32 börjar med "Ett flertal" och slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att grundläggande för god kvalitet
i vården och omsorgen är att personalens
erfarenheter och kunskaper sätts i förgrunden.
Beslutsvägar måste kortas och personalen ges ett
ökat inflytande över sin egen arbetssituation.
Forskningsvägarna måste öppnas för anställda inom
vård och omsorg. Ett ökat samarbete mellan
verksamhet och forskning måste ske på alla nivåer.
Karriärvägar måste öppnas. Utskottet stödjer tanken
på bildande av nationella kunskapscentrum med
regional placering för kunskapsuppbyggnad och
erfarenhetsspridning. Vidare anser utskottet att den
generella utbildningsnivån bör höjas inom
äldreomsorgen och att det vid intagning till vård-
och omsorgsutbildningen skall ställas höga krav på
den sökande. Förutom betygsintagning bör
lämpligheten bedömas vid intervjuer, och
utbildningen bör tidigt innehålla en praktikperiod.
Utbildning måste, enligt utskottet, löna sig.
Utvecklingsplanering, individuell lönesättning,
kompetensutveckling och olika former av
arbetstidslösningar är medel för att öka vårdyrkenas
attraktivitet. Utskottet anser att med en ökad
mångfald av arbetsgivare kommer lönerna att stiga
och arbetsinsatserna får ett högre värde. Slutligen
vill utskottet framhålla att kontinuerlig
vidareutbildning och kompetensutveckling bör komma
alla personalkategorier till del.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So330
(c) yrkandena 31 och 32 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Motionerna So320 (kd)
yrkandena 17 och 18, So336 (kd) yrkande 6 och So372
(m) yrkande 14 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande personalutveckling inom vård-
och omsorgssektorn
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So330
yrkandena 31 och 32 och med avslag på motionerna
1999/2000:So320 yrkandena 17 och 18,
1999/2000:So336 yrkande 6 och 1999/2000:So372
yrkande 14 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
23. Avgifter inom äldreomsorgen m.m.
(mom. 9)
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
35 börjar med "I anledning" och slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att avgifternas utformning inom
äldreomsorgen många gånger kommit att bli av rent
konfiskatoriskt slag. Många äldre har fått se sina
hopsparade slantar beslagtagna utifrån regler som
varit direkt inhumana. Dessutom har situationen för
den hemmavarande maken/makan många gånger blivit
ekonomiskt ohållbar. Det måste löna sig att spara
till ålderdomen, och man skall inte löpa risk att
straffas för detta genom orimligt höga avgifter.
Utskottet anser att äldrevårdsavgifterna skall vara
skäliga och systemet begripligt för alla och
rättssäkert. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna So298 (m) och So372 (m) yrkande 1
(delvis) bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Motionerna So320 (kd) yrkande 9, So323
(fp) yrkande 8, So387 (m, kd, c, fp) yrkande 1,
So427 (v) yrkande 2 och So471 (s) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande avgifter inom äldreomsorgen
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So298 och
1999/2000:So372 yrkande 1 (delvis) och med
avslag på motionerna 1999/2000:So320 yrkande 9,
1999/2000:So323 yrkande 8, 1999/2000:So387
yrkande 1, 1999/2000:So427 yrkande 2 och
1999/2000:So471 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
24. Avgifter inom äldreomsorgen m.m.
(mom. 9)
Ingrid Burman och Lena Olsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
35 börjar med "I anledning" och slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
För många pensionärer med låga inkomster uppstår
ofta ekonomiska problem då kostnaderna för
sjukbesök, läkemedel och tandvård skall klaras. Ett
par kommuner har beslutat att införa ett generellt
stöd till de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna.
Detta har i något fall överklagats med åberopande av
att beslutet strider mot kommunallagen. Utskottet
anser att ingen av ekonomiska skäl skall avstå från
sjukvård, läkemedel och tandvård. Regeringen bör
därför se över de sämst ställda pensionärernas
situation och finna former för ekonomiskt stöd så
att de har möjlighet att klara sina kostnader för
ovan nämnda utgifter. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna So427 (v) yrkande 2 och
So471 (s) bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Motionerna So298 (m), So320 (kd) yrkande
9, So323 (fp) yrkande 8, So372 (m) yrkande 1
(delvis) och So387 (m, kd, c, fp) yrkande 1
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande avgifter inom äldreomsorgen
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So427
yrkande 2 och 1999/2000:So471 och med avslag på
motionerna 1999/2000:So298, 1999/2000:So320
yrkande 9, 1999/2000:So323 yrkande 8,
1999/2000:So372 yrkande 1 (delvis) och
1999/2000:So387 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Avgifter inom äldreomsorgen m.m.
(mom. 9)
Chatrine Pålsson och Rosita Runegrund (båda kd)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
35 börjar med "I anledning" och slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Avgiftsutredningen har föreslagit ett mer enhetligt
avgiftssystem vars tillämpning skall vara förståelig
för den enskilde omsorgstagaren och dennes
närstående. Utskottet anser att det behövs ett
riktvärde för förbehållsbeloppet och att en
bestämmelse bör införas där kommunen åläggs att
skjuta till medel så att förbehållsbeloppet blir
högre i enskilda fall för t.ex. personer med höga
läkemedelskostnader. Detta kan vara ett sätt att
eliminera konsekvenserna av höjningen av
högkostnadsskyddet i läkemedelsförsäkringen. Vidare
anser utskottet att det måste finnas ett avgiftstak
för vård och omsorg både i ordinärt boende och i
särskilt boende. Vad utskottet anfört med anledning
av motionerna So320 (kd) yrkande 9 och So387 (m, kd,
c, fp) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna So298 (m), So323
(fp) yrkande 8, So372 (m) yrkande 1 (delvis), So427
(v) yrkande 2 och So471 (s) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande avgifter inom äldreomsorgen
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So320
yrkande 9 och 1999/2000:So387 yrkande 1 och med
avslag på motionerna 1999/2000:So298,
1999/2000:So323 yrkande 8, 1999/2000:So372
yrkande 1 (delvis), 1999/2000:So427 yrkande 2
och 1999/2000:So471 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Avgifter inom äldreomsorgen m.m.
(mom. 9)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
35 börjar med "I anledning" och slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Regeringen har aviserat en proposition om
avgifterna inom äldreboendet under år 2000.
Utskottet vill trots detta redovisa sin syn på
förbättringar för att få rättvisare avgifter för
service och boende. Utskottet anser att
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att räkna fram en
miniminivå för förbehållsbeloppet. Denna riksnorm
skall vara bindande för kommunerna när avgifterna
sätts. Utskottet vill också ha ett system som värnar
den make/maka som bor kvar i det gemensamma hemmet
när livskamraten flyttar till särskilt boende. Detta
torde kunna lösas på olika sätt. Ett sätt är att
räkna makarnas sammanlagda inkomst och dela på två
för att därefter sätta avgiften för den som flyttar
till det särskilda boendet. Om den som flyttar till
det särskilda boendet har den lägsta inkomsten av
makarna bör kommunen beräkna sin avgift bara utifrån
den inkomsten som denne har. Vidare bör endast den
reella avkastningen på eventuell förmögenhet vara
avgiftsgrundande. Utskottet anser också att avgiften
skall vara avsevärt lägre än den beräknade kommunala
självkostnaden. Slutligen anser utskottet att det
behövs åtgärder för att eliminera konsekvenserna av
höjningen av högkostnadsskyddet i
läkemedelsförsäkringen. Ingen skall behöva avstå
från vård av ekonomiska skäl. Vad utskottet anfört
med anledning av motionerna So323 (fp) yrkande 8 och
So387 (m, kd, c, fp) yrkande 1 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Motionerna So298
(m), So320 (kd) yrkande 9, So372 (m) yrkande 1
(delvis), So427 (v) yrkande 2 och So471 (s)
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande avgifter inom äldreomsorgen
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So323
yrkande 8 och 1999/2000:So387 yrkande 1 och med
avslag på motionerna 1999/2000:So298,
1999/2000:So320 yrkande 9, 1999/2000:So372
yrkande 1 (delvis), 1999/2000:So427 yrkande 2
och 1999/2000:So471 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Konsekvensutredning (mom. 10)
Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c), Kerstin
Heinemann (fp) och Rosita Runegrund (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
35 börjar med "Någon konsekvensutredning" och slutar
med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att regeringens besparingsstrategi
haft sin tyngdpunkt på de människor som har störst
behov av stöd. Högkostnadsskyddet i
läkemedelsförsäkringen höjdes; samtidigt höjdes
pensionstillskottet några kronor. Effekten är att
äldre kvinnor med enbart folkpension och
pensionstillskott som är i behov av hemtjänst
riskerar att inkomsthöjningen leder till höjda
hemtjänsttaxor eftersom taxorna grundas på en högre
inkomst. Detta är inte unikt. Handikappolitiska
utredningsinstitutet gjorde våren 1998 en utredning
av rörelsehindrades privatekonomi. Det
sammanfattande resultatet från undersökningen är att
utgifterna för rörelsehindrade har ökat med 16 %
under åren 1996-98. Den disponibla inkomsten, sedan
utgifterna för rörelsehindret har dragits ifrån
nettoinkomsten, har minskat med 7 % under samma
period. Mot bakgrund av bl.a. detta anser utskottet
att en heltäckande konsekvensutredning av hur de
senaste årens politiska beslut påverkat
levnadsvillkoren för gamla och funktionshindrade bör
göras. En sådan utredning behövs som en grund för
kommande ekonomiska beslut. Vad utskottet anfört med
anledning av motion So387 (m, kd, c, fp) yrkande 3
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande konsekvensutredning
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So387 yrkande
3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
28. Äldreminister och äldreombudsman
(mom. 12)
Chatrine Pålsson och Rosita Runegrund (båda kd)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
38 börjar med "Utskottet vill" och slutar med
"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är hög tid att inrätta en
äldreminister och en äldreombudsman. De äldre
behöver en naturlig företrädare i samhällsdebatten.
En äldreombudsman kan verka för att förbättra de
äldres situation samt även ta initiativ till egna
utredningar och förslag på området. Vad utskottet
anfört med anledning av motionerna So320 (kd)
yrkande 13 och So336 (kd) yrkande 2 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande äldreminister och
äldreombudsman
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So320
yrkande 13 och 1999/2000:So336 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
29. Kommunal äldreombudsman (mom. 13)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
38 börjar med "Det finns" och slutar med "utskottets
sida" bort ha följande lydelse:
Många äldre upplever många gånger att de inte vet
vart de skall vända sig för att protestera mot
missförhållanden eller för att få svar på frågor. En
myndighet är inte den idealiska samtalspartnern i
dessa fall. Utskottet anser därför att varje kommun
bör inrätta en äldreombudsman. Denne skall vara
fristående från de myndigheter som administrerar
äldreomsorgen i kommunen, om än anställd av
kommunen. Ombudsmannen skall fungera som den instans
dit äldre eller deras anhöriga kan vända sig med
frågor, klagomål och för att få information.
Samarbetet med pensionärsorganisationerna bör
intensifieras. Vad utskottet anfört med anledning av
motion So323 (fp) yrkande 9 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande kommunal äldreombudsman
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So323 yrkande
9 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
30. Patientnämndernas ansvarsområden
(mom. 14)
Chatrine Pålsson och Rosita Runegrund (båda kd)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
41 börjar med "Patientnämndernas ansvarsområden" och
slutar med "yrkande 16" bort ha följande lydelse:
Patientnämndernas uppgift är att verka för att
patienterna får den information de behöver och att
de får den undersökning, vård och behandling som
tillståndet kräver. Kontakten mellan patienter och
vårdpersonal skall främjas. Patienten skall också få
hjälp att göra anmälan eller kontakta olika
myndigheter. Utskottet anser att patientnämndernas
ansvarsområde måste vidgas så att alla
socialtjänster till äldre människor ryms inom
verksamheten. Vad utskottet anfört med anledning av
motion So320 (kd) yrkande 16 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande patientnämndernas
ansvarsområden
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So320 yrkande
16 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
31. Tillsynsverksamheten m.m. (mom. 15)
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
41 börjar med "Socialtjänstutredningen har" och
slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att det behövs en förstärkt statlig
tillsyn på äldreomsorgsområdet. Den som själv är med
och driver verksamheten skall naturligtvis inte
svara för kontroll av densamma, varken i den egna
eller någon annans verksamhet. Samma krav skall
ställas på alla oavsett om verksamheten drivs i
offentlig eller privat regi. Utskottet anser att det
skall vara en statlig myndighet som ansvarar för
godkännande och kvalitetskontroll inom vård och
omsorg. En offentlig tillsyn eller kontroll kan dock
aldrig utgöra en tillräcklig garanti för att de
äldre skall ha det bra på äldreboendena. Det krävs
dessutom att den enskilde har möjlighet att välja
till god äldreomsorg som på ett bättre sätt svarar
mot hans/hennes egna behov och önskemål och välja
bort de alternativ som han/hon uppfattar som mindre
bra. Vad utskottet anfört med anledning av motion
So372 (m) yrkande 12 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motion So489 (v) yrkande 4
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande tillsynsverksamheten m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So372 yrkande
12 och med avslag på motion 1999/2000:So489
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
32. Tillsynsverksamheten m.m. (mom. 15)
Ingrid Burman (v), Thomas Julin (mp) och Lena Olsson
(v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
41 börjar med "Socialtjänstutredningen har" och
slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande
lydelse:
Socialtjänstutredningen har belyst frågan om
möjligheterna att samla de regler som styr
äldreomsorgen till en lag, men konstaterat att detta
är en så komplex och omfattande förändring att det
krävs en samtidig översyn av regelverken i
socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen med
tillhörande övrigt regelverk. Utskottet anser att en
sådan översyn bör göras eftersom det i dag finns
uppenbara problem med den delade regleringen. Vad
utskottet anfört med anledning av motion So489 (v)
yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Motion So372 (m) yrkande 12 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande tillsynsverksamheten m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So489 yrkande
4 och med avslag på motion 1999/2000:So372
yrkande 12 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
33. Hemtjänsten (mom. 16)
Thomas Julin (mp) och Kenneth Johansson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
43 börjar med "Utskottet vill" och slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Hemtjänsten har förändrats och mer övergått från
att vara allmän service till de äldre till att ge
omvårdnad i hemmen. Enligt uppgift är det i princip
bara de som är i direkt behov av vård som beviljas
hemtjänst. Det ställs stora krav på personalen inom
hemtjänsten. De utför ofta arbetet ensamma och under
stor tidspress. Vårdbiträdets arbete styrs av
detaljerade arbetsscheman, målformuleringar och
förhållningsregler. Arbetet koncentreras till de
allra mest nödvändiga uppgifterna. Även för
hjälpmottagaren är det stressande när uppgifterna
skall göras under tidspress och det finns alltför
litet utrymme för den äldres egna önskemål.
Otryggheten ökar dessutom om hjälpmottagaren möter
nya vårdbiträden varje gång. Utskottet anser att
arbetet inom hemtjänsten måste organiseras så att de
äldre träffar samma vårdgivare och att de möts med
respekt och integritet. Detta bör riksdagen, med
anledning av motion So330 (c) yrkande 30, som sin
mening ge regeringen till känna. Motion So474 (kd)
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande hemtjänsten
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So330 yrkande
30 och med avslag på motion 1999/2000:So474 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
34. Kvinnors och mäns olika behov (mom. 17)
Chatrine Pålsson (kd), Kenneth Johansson (c) och
Rosita Runegrund (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
44 börjar med "Utskottet delar" och på s. 45 slutar
med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Det är ett välkänt faktum att kvinnor lever längre
än män och är mer sjuka. Ändå visar en studie från
Stockholms län att äldre män lättare får tillgång
till landstingets sjukhus och läkarvård, medan
kvinnorna oftare bor i de kommunala särskilda
boendeformerna, där tillgången på läkare är sämre.
Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ till
överläggningar med Kommunförbundet och
Landstingsförbundet för att belysa detta faktum och
överväga vilka åtgärder som bör vidtas.
Det har också uppmärksammats att många äldre
svenska män lever i känslomässig isolering. Detta
bör enligt utskottets mening leda till eftertanke
kring hur äldrevården är organiserad för att möta
såväl män som kvinnor. Utskottet anser att
Socialstyrelsen i sitt samarbete med kommunerna bör
verka för ökad medvetenhet i äldreomsorgen såvitt
gäller kvinnors och mäns olika besvär och behov. Vad
utskottet anfört med anledning av motion A806 (c)
yrkandena 16 och 17 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande kvinnors och mäns olika behov
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A806 yrkandena
16 och 17 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
35. Demensvården (mom. 19)
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
48 börjar med "Utskottet vill" och slutar med
"huvudsak tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka vikten av en god vård
för de demenssjuka. Många äldre människor saknar
diagnos i dag, med följd att ingen egentligen vet
vad de lider av. Det är viktigt att äldre med
begynnande symtom på alzheimer eller demens får en
korrekt diagnos. Rätt vård och omsorg kan betyda
mycket för att lindra och fördröja
alzheimersjukdomens utveckling.
Dementa övermedicineras alltför ofta med
psykofarmaka. De får sällan tillräcklig
smärtlindring, och nya dyra mediciner tas av
ekonomiska skäl alltför sällan i bruk. Dementas
svåra symtom kräver ett specialistkunnande. Det
gäller såväl läkare som annan vårdpersonal. De
äldres möjligheter till kontinuerlig och trygg
läkarkontakt i särskilt boende måste därför
förstärkas. Kommunikation och skapande av fungerande
relation till anhöriga är vidare en nyckelfråga i
vården för dementa.
Vidare anser utskottet att den forskning som visar
på möjligheter att fördröja och bota vissa former av
demens skall stimuleras. Vad utskottet anfört med
anledning av motion So364 (m) yrkande 2 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motionerna So317 (fp) och So320 (kd) yrkande 15
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande demensvården
att riksdagen med anledning av motion So364 (m) yrkande 2 och
med avslag på motionerna So317 (fp) och So320
(kd) yrkande 15 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
36. Demensvården (mom. 19)
Chatrine Pålsson (kd), Kenneth Johansson (c),
Kerstin Heinemann (fp) och Rosita Runegrund (kd)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
48 börjar med "Utskottet vill" och slutar med
"huvudsak tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka vikten av en god vård
för de demenssjuka. Det är viktigt att äldre med
begynnande symtom på alzheimer eller demens får en
korrekt diagnos. Många äldre människor saknar
diagnos i dag, med följd att ingen egentligen vet
vad de lider av. De äldre och deras anhöriga har,
enligt utskottet, rätt till en korrekt diagnos. Rätt
vård och omsorg kan betyda mycket för att lindra och
fördröja alzheimersjukdomens utveckling.
Dementa övermedicineras alltför ofta med
psykofarmaka. De får sällan tillräcklig
smärtlindring, och nya dyra mediciner tas av
ekonomiska skäl alltför sällan i bruk. Dementas
svåra symtom kräver ett specialistkunnande. Det
gäller såväl läkare som annan vårdpersonal. De
äldres möjligheter till kontinuerlig och trygg
läkarkontakt i särskilt boende måste därför
förstärkas. Kommunikation och skapande av fungerande
relation till anhöriga är vidare en nyckelfråga i
vården för dementa.
Utskottet anser att det bör anordnas en effektiv
nätverksutbildning av personal i demensvården med
utnyttjande av de kunskapscentrum som finns.
Vidare anser utskottet att den forskning som visar
på möjligheter att fördröja och bota vissa former av
demens skall stimuleras. Det torde krävas
tvärvetenskaplig forskning, t.ex. biologisk,
farmakologisk, psykosocial och vårdvetenskaplig, i
avsikt att åstadkomma en högre kvalitet i såväl
utbildning som praktisk vård inom området
demenssjukdom. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna So317 (fp), So320 (kd) yrkande 15 och
So364 (m) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande demensvården
att riksdagen med anledning av motionerna
1999/2000:So317, 1999/2000:So320
yrkande 15 och 1999/2000:So364
yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
Särskilt yttrande
Attityder till äldre och vård i livets
slutskede
Kenneth Johansson (c) anför:
Socialdemokraterna och Centerpartiet ingick förra
året en överenskommelse om särskild satsning på vård
och omsorg under perioden 2002-2004. Uppgörelsen
innebär att sammanlagt ca 8 miljarder kronor frigörs
under perioden. Ett av fyra prioriterade områden i
uppgörelsen är vård och omsorg om äldre.
Jag anser att den resursförstärkning som detta
innebär för kommuner och landsting kommer att
möjliggöra en kvalitetshöjning inom äldreomsorgen.
Jag framställer därför inte nu något yrkande med
anledning av motion So326 (c) yrkandena 5 och 6.
Vidare anser jag att vården i livets slutskede
skall utgå från patientens önskemål och situation.
Även om patienten är medicinskt färdigbehandlad
kräver den palliativa vården högt kvalificerade
medicinska insatser. Då Socialdemokraterna och
Centerpartiet i uppgörelsen under avsnittet om vård
och omsorg om äldre anfört att vården i livets
slutskede särskilt skall uppmärksammas avstår jag
även i denna del från att framställa något yrkande.