Socialutskottets betänkande
1999/2000:SOU04

Vissa alkoholfrågor

Innehåll

1999/2000


SoU4


Sammanfattning
I   betänkandet  behandlas  regeringens  proposition
1998/99:134   Vissa   alkoholfrågor,  m.m.  och  ett
nittiotal motionsyrkanden  som  väckts med anledning
av propositionen. I betänkandet behandlas  också ett
sextiotal  motionsyrkanden som väckts genom motioner
under  den  allmänna   motionstiden   1998   och  27
motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1999.


Utskottet konstaterar att förutsättningarna för att
fortsättningsvis   bedriva  en  traditionell  svensk
restriktiv alkoholpolitik  har  i grunden förändrats
under  det  senaste  decenniet.  Bl.a.   den   ökade
internationaliseringen och Sveriges medlemskap i  EU
påverkar  den  svenska  alkoholpolitikens utformning
framöver. Enligt utskottet finns det emellertid inte
något skäl att minska ambitionerna  med  den svenska
alkoholpolitiken. Sverige måste driva en aktiv  egen
alkoholpolitik.


Mot  bakgrund  bl.a.  av kritik mot delar av svensk
alkohollagstiftning  från   EG-domstolen   och   EU-
kommissionen    föreslås   i   propositionen   vissa
förändringar i alkohollagstiftningen  av  i huvudsak
teknisk karaktär.


Utskottet    ställer    sig   bakom   förslaget   i
propositionen   att  ersätta   tillståndsplikten   i
alkohollagen med  en  automatisk  rätt  att  bedriva
partihandel  (inklusive import) för den som godkänts
av   skattemyndigheten   som   upplagshavare   eller
registrerad varumottagare. Det svenska regelsystemet
kommer  härigenom  i  bättre  samklang  med  de  EG-
rättsliga reglerna. De nya reglerna för partihandeln
innebär  att  skattemyndigheten tar över den direkta
tillsynen över partihandeln och därigenom kontrollen
av att alkoholdryckerna  inte  säljs  till  andra än
Systembolaget,   innehavare   av   serverings-   och
inköpstillstånd  eller till andra partihandlare. Ett
uttryckligt  krav  på  vandelsprövning  av  den  som
ansöker om registrering  skall  införas  liksom  att
skattemyndigheten  skall  ges  befogenhet att företa
kontrollbesök   hos  tillståndshavarna.   Tull   och
skattemyndigheter  utövar  redan  i  dag en kontroll
över införseln och skattskyldigheten. När det gäller
skyddet  för konsumenter finns regler om  etablering
av restauranger och systembolagsbutiker, återhållsam
alkoholservering,  begränsade  öppettider  för  både
servering  och  detaljhandel, nykterhet och ordning,
åldersgränser för  inköp  m.m. Eftersom dessa regler
kommer  att  kvarstå  oförändrade   försämras   inte
möjligheterna    för    en    fortsatt    restriktiv
alkoholpolitik.


Vidare  ställer  sig utskottet bakom förslaget  att
Systembolaget får tillstånd  till  privatimport dvs.
att  direktimportera  alkoholdrycker i  samband  med
beställningar från privatkunder.


Utskottet ställer sig  också  bakom  förslaget  att
tillåta  gåvoförsändelser  av  spritdrycker, vin och
starköl.  Bedömning  av  försändelsens   status  och
ålderskontroll  av  mottagaren  görs av tullen  inom
ramen  för den kontroll som sker redan  i  dag.  Här
gäller det  enstaka  försändelser  från  en  enskild
person  under  yrkesmässig befordran till en enskild
person  som  har  fyllt   20   år.  När  det  gäller
distansförsäljning    dvs.   direktförsäljning    av
spritdrycker, vin och starköl  från  annat land till
privatperson   för   konsumtion   i  Sverige   delar
utskottet  regeringens bedömning att  det  inte  bör
tillåtas.


Utskottet ställer  sig  också  bakom  förslaget att
förvärv  och  innehav  av illegalt tillverkad  sprit
eller  spritdryck  kriminaliseras.   Kriminalisering
torde göra det lättare för polisen att  bekämpa  den
illegala    alkoholhanteringen.   Tillverkning   och
försäljning är redan kriminaliserade.


En skärpning  av  alkoholreklamreglerna tillstyrks.
Skärpningen innebär att alkoholreklam inte får rikta
sig särskilt till barn  och ungdomar och inte heller
får skildra sådana personer.


Vidare  godkänner  utskottet  riktlinjerna  för  en
försöksverksamhet med  lördagsöppet på Systembolaget
i vissa delar av landet. Försöket skall bedrivas som
ett vetenskapligt forskningsprojekt som skall följas
löpande  och  utvärderas efter  ett  år.  Regeringen
beslutar dock i  vilka  regioner försöksverksamheten
skall bedrivas. Resultatet  av  utvärderingen kommer
att redovisas för riksdagen och bilda  underlag  för
ett slutligt ställningstagande till lördagsöppet.


Ett  enigt  utskott  ser positivt på att regeringen
söker   hitta   former   för   ett   samarbete   med
branschorganisationer, försäkringsbolag  och berörda
myndigheter på alkoholområdet. Utskottet anser  dock
att  den  i  propositionen  föreslagna strukturen på
samarbetet är oklar och att den  tänkta  formen  för
samarbetet   är   olämplig.  Hur  ett  samarbete  på
alkoholområdet skall  bedrivas  bör därför övervägas
ytterligare. Utskottet anser att  riksdagen inte bör
godkänna  de föreslagna riktlinjerna  för  Oberoende
alkoholsamarbetet  (OAS).  Regeringen  bör återkomma
till  riksdagen med förslag om hur ett samarbete  på
området  skall  utformas.  Detta  bör ges regeringen
till känna.


Lagändringarna föreslås träda i kraft  den 1 januari
2000.




I betänkandet finns ett femtiotal
reservationer och fyra särskilda
yttranden. En gemensam reservation
från (v, kd, fp, mp) finns rörande
utlämningsställe för enstaka
gåvoförsändelser av spritdrycker,
vin och starköl. Reservanterna
anser att Systembolaget, inte
tullen, bör vara utlämningsställe.
Vidare finns en gemensam
reservation från (v, kd, c, mp) med
begäran om avslag på förslaget om
en begränsad försöksverksamhet med
lördagsöppet på Systembolaget. En
gemensam reservation beträffande
indirekt alkoholreklam finns från
(v, kd, mp). Moderaterna har ett
särskilt yttrande om Systembolagets
öppethållande.


Propositionen
I  proposition 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor  m.m.
föreslår    regeringen   (Socialdepartementet)   att
riksdagen dels antar regeringens förslag till




1. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),




2. lag om ändring  i lagen (1961:181) om försäljning
av teknisk sprit m.m.,




3.   lag   om  ändring  i   lagen   (1994:1563)   om
tobaksskatt,




4.   lag  om  ändring   i   lagen   (1994:1564)   om
alkoholskatt,




5. lag  om  ändring  i lagen (1994:1776) om skatt på
energi,




6. lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450),




7. lag om ändring i lagen  (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns  mot  ett annat land
inom Europeiska unionen,




8. lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844),




9.   lag   om   ändring   i   lagen   (1998:506)  om
punktskattekontroll    av   transporter   m.m.    av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter,




2. dels godkänner




10.  vad regeringen föreslår  om  finansieringen  av
Alkoholinspektionen, (avsnitt 9.3),




3.  dels   att  riksdagen  godkänner  de  föreslagna
riktlinjerna för




11.  detaljhandelsbolagets   öppethållande  (avsnitt
12.1),




12.  Oberoende  alkoholsamarbetet   -  OAS  (avsnitt
13.2).




Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.


Motionerna
Motioner väckta med anledning av
propositionen




1999/2000:So1 av Gunnar Axén (m) vari yrkas




1. att riksdagen beslutar sänka skatten på alkohol i
enlighet med vad som anförts i motionen,




2.  att  riksdagen hos regeringen begär  förslag  om
vilka kriterier som skall gälla för utvärderingen av
lördagsöppet  i  enlighet  med  vad  som  anförts  i
motionen,




3.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna      vad     i     motionen     anförts     om
detaljhandelsmonopolet,




4. att riksdagen  hos regeringen begär förslag om en
ny alkoholpolitik i  enlighet  med vad som anförts i
motionen,




5. att riksdagen som sin mening  ger regeringen till
känna    vad    i   motionen   anförts   om   svensk
alkoholpolitik i EU.


1999/2000:So2 av  Reynoldh Furustrand och Nils-Göran
Holmqvist  (s) vari  yrkas  att  riksdagen  som  sin
mening ger regeringen  till  känna  vad  i  motionen
anförts  om  behovet  av  åtgärder  för att begränsa
gränshandel och smuggel av alkohol.




1999/2000:So3 av Elver Jonsson m.fl.  (fp, v, kd, c,
mp) vari yrkas




1.   att   riksdagen   vid   behandlingen   av   den
alkoholpolitiska  propositionen  som  sin mening ger
regeringen  till  känna  vad  i motionen anförts  om
målet för alkoholpolitiken,




2. att riksdagen som sin mening  ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om att  lagstiftningen
fortsatt      tydligt      hävdar      den      s.k.
totalkonsumtionsmodellen,




3.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om att förtäckt och
otillåten reklam uppmärksammas och beivras,




4. att riksdagen fastslår  att nuvarande ordning med
lördagsstängda systembutiker bibehålls,




5. att riksdagen som sin mening  ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om att  även  framgent
utrymmet     för     privat    vinstintresse    inom
alkoholhanteringen skall begränsas.




1999/2000:So4 av Chris Heister m.fl. (m) vari yrkas




1. att riksdagen som sin  mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts  om  behovet  av  en
framåtsyftande anpassning  av  svensk alkoholpolitik
till nya förutsättningar,




2. att riksdagen som sin mening  ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om regeringens dröjsmål
med förslag om avveckling av partihandelstillstånd,




3. att riksdagen som sin mening ger  regeringen till
känna vad i motionen anförts om regeringens agerande
vad beträffar återbetalning av erlagda avgifter till
Alkoholinspektionen,




4.   att  riksdagen  beslutar  avslå  propositionens
förslag  om  ändring  i skattelagstiftningen för att
möjliggöra s.k. vandelsprövning  för varumottagare i
enlighet med vad som anförts i motionen,




5.  att  riksdagen  beslutar  avveckla   kravet   på
tillverkningstillstånd   enligt   alkohollagen  samt
anknytande  avgiftssystem  i enlighet  med  vad  som
anförts i motionen,




6. att riksdagen som sin mening  ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om avveckling  av  det
särskilda  svenska undantaget för resandeinförsel av
alkohol,




7.  att  riksdagen   beslutar   om   en  långtgående
förenkling  av  reglerna  för  import  direkt   till
godkända  serveringsställen  i  enlighet med vad som
anförts i motionen,




8. att riksdagen beslutar införa  en  möjlighet till
distansköp  från annat EU-land av alkohol  för  eget
bruk i enlighet med vad som anförts i motionen,




9. att riksdagen  som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  ett generellt och
omedelbart     införande    av    lördagsöppet     i
Systembolagets butiker,




10.  att  riksdagen   beslutar   om   en   successiv
avveckling av detaljhandelsmonopolet i enlighet  med
vad som anförts i motionen,




11.   att  riksdagen  beslutar  avslå  förslaget  om
ytterligare  kriminalisering  av  innehav och köp av
illegal  alkohol i enlighet med vad  som  anförts  i
motionen,




12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen anförts om behovet av en mera
systematisk och lättförståelig myndighetsstruktur på
alkoholområdet,




13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om de utvecklingsplaner
som skisseras för Folkhälsoinstitutet,




14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  en  avveckling av
Alkoholinspektionen.




1999/2000:So5 av Lars Elinderson (m) vari  yrkas att
riksdagen  som sin mening ger regeringen till  känna
vad  i  motionen   anförts   om   att   parti-   och
detaljhandeln   skall   få   möjlighet  att  erbjuda
provsmakning av alkohol till enskilda konsumenter.




1999/2000:So6 av Elver Jonsson  och  Göran Magnusson
(fp, s) vari yrkas




1. att riksdagen som sin mening ger regeringen  till
känna vad i motionen anförts om att upprätthållandet
av lagstiftningen på alkoholområdet fortsatt skall i
tillämpliga delar handläggas av Alkoholinspektionen,




2.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om ansvaret för lagen
om  alkoholreklam   där   ett  delat  ansvar  mellan
Konsumentverket och Alkoholinspektionen kompletteras
med att Alkoholinspektionen har rätt att överpröva,




3. att riksdagen som sin mening  ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om att  en  reformerad
alkoholpolitik   väger   in   effekterna   såväl  av
medicinska och sociala som ekonomiska följder.




1999/2000:So7 av Yvonne Oscarsson m.fl. (v,  s,  kd,
c, fp, mp) vari yrkas




1.  att  riksdagen hos regeringen begär förslag till
åtgärder för att alkoholskador och alkoholrelaterade
dödsfall skall reduceras med 50 % fram till år 2015,




2. att riksdagen  som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  alkoholrelaterade
skador.




1999/2000:So8  av  Göran  Magnusson m.fl.  (s)  vari
yrkas    att   riksdagen   avslår    förslaget    om
försöksverksamhet          med          lördagsöppna
systembolagsbutiker inom vissa angivna områden.




1999/2000:So9 av Göran Magnusson m.fl. (s, v, kd, c,
fp, mp) vari yrkas




1. att riksdagen avslår förslaget om att  OAS  skall
ombildas till en allmännyttig ideell förening,




2.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om OAS ställning.




1999/2000:So10  av  Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari
yrkas




1. att riksdagen som  sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om WHO:s mål,




2. att riksdagen som sin  mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att sänka den totala
alkoholkonsumtionen,




3. att riksdagen som sin mening  ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om de vita zonerna,




4. att riksdagen som sin mening ger  regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om sambandet  mellan
alkohol och narkotika samt alkohol och våld,




5. att riksdagen  som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen  anförts  om  varningstext  på
alkoholförpackningar,




6. att riksdagen  som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om illegal alkohol,




7. att riksdagen som  sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  mer  resurser till
tull och polis,




8.  att  riksdagen  avslår  vad  som i propositionen
föreslås om lördagsöppet med hänvisning till vad som
anförts i motionen,




9.  att  riksdagen  avslår  vad som i  propositionen
föreslås om förlängda öppettider,




10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  förlängd  öppettid
till kl. 19.00,




11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad  i  motionen  anförts  om  utökat  antal
butiker,




12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om alkoholreklam,




13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om OAS framtida roll,




14. att riksdagen  hos regeringen begär förslag till
förändring av myndighetsstrukturen  på  alkohol- och
narkotikaområdet enligt vad som anförts i motionen,




15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna      vad     i     motionen     anförts     om
partihandelstillståndet,




16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om gåvoförsändelser.




1999/2000:So11  av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas




1. att riksdagen  som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen  anförts  om  lördagsöppet  på
Systembolaget,




2. att riksdagen  som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen   anförts   om   Sveriges
förhandlingar med EU våren 2000 om turistimporten,




3. att riksdagen som  sin mening ger regeringen till
känna    vad    i    motionen   anförts    om    att
Alkoholinspektionen      och       systemet      med
partihandelstillstånd skall finnas kvar,




4. att riksdagen som sin mening ger  regeringen till
känna vad i motionen anförts om möjligheten att säga
nej  till  produkter  som bedöms innebära  särskilda
risker,




5. att riksdagen som sin  mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts  om  utbyggnaden  av
Systembolagets butiker,




6. att riksdagen  som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts   om   regler  för
utlämnande av gåvoförsändelser,




7. att riksdagen som sin mening ger regeringen  till
känna vad i motionen anförts om alkoholreklamen,




8.  att riksdagen avslår den föreslagna omvandlingen
av Folkhälsoinstitutet,




9. att  riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna     vad      i     motionen     anförts     om
alkoholinformationen,




10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna     vad     i     motionen      anförts     om
alkohol/drogforskning och andra beroendeframkallande
medel och beteenden.




1999/2000:So12 av Kenneth Johansson m.fl.  (c)  vari
yrkas




1.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna      vad     i     motionen     anförts     om
partihandelstillstånden   och   Alkoholinspektionens
funktion och uppgifter,




2. att riksdagen som sin mening ger  regeringen till
känna vad i motionen anförts om polisens och tullens
insatser för att hindra framställning  och smuggling
av alkohol,




3. att riksdagen som sin mening ger regeringen  till
känna   vad   i  motionen  anförts  om  förebyggande
insatser,




4. att riksdagen  som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts   om  förebyggande
insatser bland unga,




5. att riksdagen som sin mening ger regeringen  till
känna vad i motionen anförts om primärvårdens roll,




6.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i  motionen  anförts  om  att  behålla
undantaget från EU:s införselregler,




7. att riksdagen  som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om jämförande statistik
i EU,




8. att riksdagen som  sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om alkohol och trafik,




9.  att  riksdagen  avslår  regeringens  begäran  om
försök med lördagsöppna butiker,




10. att riksdagen avvisar regeringens förslag om att
ombilda   Oberoende   alkoholsamarbetet    till   en
allmännyttig ideell förening,




11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skyldighet att  till
kommunen anmäla folkölsförsäljning och möjlighet för
kommunerna  att ta ut en mindre avgift för att täcka
kostnaden för tillsynen.




1999/2000:So13  av  Gudrun  Schyman  m.fl.  (v) vari
yrkas




1. att riksdagen som sin mening ger regeringen  till
känna   vad   i   motionen   anförts   om  att  även
fortsättningsvis använda priset som alkoholpolitiskt
instrument för att hålla alkoholkonsumtionen nere,




2.  att riksdagen avslår regeringens förslag  om  en
försöksverksamhet med lördagsöppet,




3. att  riksdagen  avslår regeringens förslag om att
kreditkort skall kunna användas vid inköp av alkohol
på Systembolaget,




4. att riksdagen som  sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  Internethandel med
alkohol,




5. att riksdagen hos regeringen begär  förslag  till
sådan  ändring  att  ålderskontroll och utlämning av
gåvoförsändelser skall utföras av Systembolaget,




6. att riksdagen som sin  mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  Systembolagets
avkastningskrav relaterat  till  kravet på att bygga
ut servicenivån,




7. att riksdagen som sin mening ger  regeringen till
känna vad i motionen anförts om direktiven  för  den
kommitté  som  skall  se  över  Alkoholinspektionens
organisation,




8. att riksdagen avslår regeringens  förslag  om att
ombilda  Oberoende  alkoholsamarbetet (OAS) till  en
allmännyttig ideell förening  enligt  vad i motionen
anförts   om   att  OAS  skall  ingå  i  en  statlig
myndighet,




9. att riksdagen  som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts   om   att  utreda
omfattningen   av  kvinnors  alkoholkonsumtion   och
särskilt   unga   kvinnors    konsumtion   av   s.k.
svartsprit.




1999/2000:So14 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas




1.  att  riksdagen avslår regeringens  förslag  till
förändring när det gäller partihandelstillståndet,




2. att riksdagen  som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  avgiftssystem för
Alkoholinspektionen,




3.  att  riksdagen  avslår  regeringens  förslag  om
gåvoförsändelser,




4.  att  riksdagen  -  under  förutsättning  av  att
yrkande  3  faller - som sin mening  ger  regeringen
till  känna  vad   i   motionen   anförts   om   att
Systembolaget   skall   vara   utlämningsplats   för
gåvoförsändelser,




5.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om straffsatser,




6. att  riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts  om att ansvaret för
alkoholreklam läggs på Alkoholinspektionen,




7. att riksdagen avslår regeringens  förslag om prov
med lördagsöppet och lördagsöppet inför storhelger,




8. att riksdagen som sin mening ger regeringen  till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  att inte fatta
beslut om OAS,




9. att riksdagen avslår regeringens förslag  till en
ny myndighetsstruktur på alkoholområdet.




Motioner väckta under allmänna motionstiden
1998




1998/99:So205  av Sten Andersson (m) vari yrkas  att
riksdagen som sin  mening  ger regeringen till känna
vad   i   motionen   anförts   om   försäljning   av
alkoholprodukter.




1998/99:So210  av  Knut Billing (m) vari  yrkas  att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad    i    motionen   anförts   om   Systembolagets
öppethållande.




1998/99:So228  av  Ulf  Kristersson  m.fl.  (m) vari
yrkas




1. att riksdagen som sin mening ger regeringen  till
känna  vad  i  motionen  anförts  om information och
upplysning om drogmissbruk och dess skadeverkningar,




2. att riksdagen som sin mening ger  regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om internationella
erfarenheter  och  forskning på det alkoholpolitiska
området,




8. att riksdagen som  sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts  om  inriktningen  av
alkoholpolitiken,




9.  att riksdagen  beslutar  att  åldersgränsen  för
inköp  av  alkoholdrycker  skall sänkas till 18 år i
enlighet med vad som anförts i motionen,




10.   att   riksdagen  beslutar  att   alkohollagens
bestämmelse om  tillhandahållande av mat som villkor
för att få tillstånd  att servera alkohol skall utgå
i enlighet med vad som anförts i motionen,




11.   att  riksdagen  beslutar   att   alkohollagens
bestämmelser  om  pausservering  och minibarer skall
utgå i enlighet med vad som anförts i motionen,




12.   att   riksdagen   beslutar  att  alkohollagens
bestämmelser   om   serveringstider,   prissättning,
animeringsförbud och  alkoholfria  alternativ  skall
utgå i enlighet med vad som anförts i motionen,




13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  Systembolagets
detaljhandelsmonopol.




1998/99:So258 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas




2. att riksdagen som sin mening ger regeringen  till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  en  restriktiv
alkoholpolitik.




1998/99:So264 av Tuve Skånberg och Åke Carnerö  (kd)
vari   yrkas   att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen till  känna vad i motionen anförts om ett
kraftfullt   åtgärdsprogram   för   att   förebygga,
upptäcka och beivra hembränning.




1998/99:So299 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson
(kd) vari yrkas




1. att riksdagen  som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  att utvärdera hur
Sverige  uppfyllt  åtagandet  att  verka   för   att
alkoholkonsumtionen  skall  minska  med  25 % mellan
1980 och 2000,




2. att riksdagen som sin mening ger regeringen  till
känna  vad  i  motionen anförts om att verka för att
skapa alkoholfria  perioder  och  situationer, "vita
zoner",




3. att riksdagen hos regeringen begär  förslag om en
lag      som     föreskriver     varningstext     på
alkoholförpackningar.




1998/99:So300 av Fanny Rizell och Tuve Skånberg (kd)
vari yrkas




1. att riksdagen  som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  att  Sverige i EU
kraftfullt skall verka för att alkoläsken förbjuds,




2. att riksdagen som sin mening ger regeringen  till
känna  vad  i motionen anförts om att direktiven för
Alkoholsortimentsnämnden   ändras   så   att   också
folkhälsoskäl skall vägas in i nämndens beslut.




1998/99:So306 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas




2.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om att budskapet måste
vara entydigt: alkohol är en drog,




3. att riksdagen  som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ökat stöd
till  frivilligorganisationer   för   att   motverka
glorifieringen av missbruket,




4. att riksdagen som sin mening ger regeringen  till
känna  vad  i motionen anförts om att varningstexter
bör placeras på alla alkoholförpackningar,




5. att riksdagen  som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  att alla kommuner
bör  upprätta  ett alkoholpolitiskt handlingsprogram
med  riktlinjer för  hur  alkoholkonsumtionen  skall
kunna minska,




7. att  riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts om behovet av utökad
information till föräldrar,




8. att riksdagen som sin  mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om att köpa ut alkohol
till minderåriga barn måste ses  som en allvarligare
förseelse  än  vad  som  är  fallet i dag,  och  att
straffsatserna måste sätta därefter,




9. att riksdagen som sin mening  ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om särskilda  insatser
för punktnykterhet,




14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts  om  ökad  tyngd för
kommunernas riktlinjer för serveringstillstånd,




15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  behovet  av en
utvärdering   av   hur   kommunerna   uppfyllt  sitt
alkoholpolitiska  ansvar  i samband med övertagandet
av beslutanderätten om serveringstillstånd,




16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  insatser  för  att
förhindra försäljning av folköl till minderåriga,




17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  tillstånd  för
försäljning av öl klass II,




18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att alkoholhalten  i
öl klass II skall sänkas,




19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om behovet av insatser
mot illegal alkoholhantering,




20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts  om  förbud mot alla
former av reklam för alkoholdrycker,




22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om behovet  av  att
regeringen driver en aktiv socialpolitik gentemot EU
med   krav   på  att  slippa  alkoholprodukter   som
specifikt vänder sig till ungdomar,




23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna    vad    i   motionen    anförts    om    att
studentnationernas         specialregler         för
alkoholtillstånd skall upphöra,




24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om direkt statligt
ekonomiskt stöd till studentnationerna.




1998/99:So320 av Tuve Skånberg och Fanny Rizell (kd)
vari   yrkas  att  riksdagen  som  sin  mening   ger
regeringen  till känna vad i motionen anförts om att
fullfölja den  restriktiva  alkoholpolitiken för att
minska alkoholkonsumtionen med  25  % från 1980 till
2000.




1998/99:So331 av Ann-Kristine Johansson  och  Helena
Frisk  (s)  vari  yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till  känna vad i motionen anförts om
förändringar i alkohollagen.




1998/99:So334 av Ulla  Wester  (s)  vari  yrkas  att
riksdagen  som  sin mening ger regeringen till känna
vad  i motionen anförts  om  införande  av  lag  med
förbud mot inköp och innehav av illegal alkohol.




1998/99:So351  av  Roland Larsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad i motionen anförts om hotellens minibarer.




1998/99:So358 av Anita Jönsson och  Jarl  Lander (s)
vari   yrkas   att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen till  känna  vad  i  motionen  anförts om
serveringstillstånd för vin och öl.




1998/99:So365  av  Jan-Evert  Rådhström  och  Anders
Sjölund (m) vari yrkas




1.  att  riksdagen  beslutar  att  åldersgränsen för
inköp  av  alkoholhaltiga  drycker  på Systembolaget
jämställs med myndighetsåldern dvs. 18 år i enlighet
med vad som anförts i motionen,




2. att riksdagen som sin mening ger regeringen  till
känna  vad  i  motionen anförts om vad ett inträde i
myndighetsåldern   innebär  i  synnerhet  vad  avser
alkoholens skadliga inverkan.




1998/99:So379 av Lars  Gustafsson  m.fl.  (kd)  vari
yrkas




7.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om alkoholprevention.




1998/99:So402  av  Fanny Rizell och Ingemar Vänerlöv
(kd) vari yrkas att  riksdagen  som  sin  mening ger
regeringen  till  känna  vad  i motionen anförts  om
barns och ungdomars rätt till en  uppväxt  fri  från
alkoholens skadeverkningar.




1998/99:So422  av Per Bill och Birgitta Wistrand (m)
vari  yrkas  att  riksdagen   som   sin  mening  ger
regeringen till känna vad i motionen  anförts om att
medge vinauktioner.




1998/99:So426 av Göran Magnusson m.fl. (s, v, kd, c,
fp, mp) vari yrkas




1. att riksdagen som sin mening ger regeringen  till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  att  lagen  om
serveringstillstånd  ges  en  starkare social prägel
varvid   särskild   hänsyn   tas  till   ungdomarnas
situation,




2. att riksdagen som sin mening  ger regeringen till
känna    vad    i    motionen    anförts    om   att
tillstånd/registrering skall fordras för försäljning
av öl klass II, folköl.




1998/99:So427  av  Göran  Magnusson  m.fl.  (s) vari
yrkas  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen   anförts   om  svensk
alkoholpolitik.




1998/99:So429 av Göran Magnusson m.fl. (s, v, kd, c,
fp, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till  känna  vad  i  motionen anförts om
angelägna åtgärder i svensk alkoholpolitik.




1998/99:So459 av Ingrid Näslund (kd) vari yrkas




1. att riksdagen som sin mening ger  regeringen till
känna vad i motionen anförts om bättre  resurser för
kommunerna att kontrollera folkölsförsäljningen,




2. att riksdagen som sin mening ger regeringen  till
känna  vad  i motionen anförts om fortsatt stängning
av systembolagets butiker på lördagarna.




1998/99:So461  av  Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas




7. att riksdagen som  sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om kampanj mot illegal
sprithantering,




9. att riksdagen som sin mening  ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om genomförande  av
WHO:s riktlinjer för alkoholpolitiken,




10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om alkoholreklamen,




11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  insatser  för  och
forskning om kvinnor med alkoholmissbruk,




17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad  i  motionen  anförts  om  forskning  om
alkohol,   andra   beroendeframkallande   medel  och
spelberoende.




1998/99:So462  av  Helena Bargholtz m.fl. (fp)  vari
yrkas




2. att riksdagen som  sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen  anförts   om   särskilda
rehabiliteringsprogram för kvinnliga alkoholister.




1998/99:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas




13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  att  ta  fram ett
förslag   på  förebyggande  insatser  mot  ungdomars
alkoholkonsumtion.




1998/99:N326  av  Per  Westerberg och Göran Hägglund
(m, kd) vari yrkas




37. att riksdagen hos regeringen  begär  förslag  om
förenklad   redovisning   av  mat  och  alkohol  för
restauranger  i  enlighet  med  vad  som  anförts  i
motionen.




Motioner väckta under allmänna motionstiden
1999




1999/2000:So209 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger  regeringen  till känna
vad i motionen anförts om försäljning av vin.




1999/2000:So210 av Sten Andersson (m) vari yrkas att
riksdagen  som sin mening ger regeringen till  känna
vad   i   motionen   anförts   om   försäljning   av
alkoholprodukter.




1999/2000:So231  av  Jan-Evert  Rådhström och Anders
Sjölund (m) vari yrkas


1.  att  riksdagen  beslutar att åldersgränsen  för
inköp av alkoholhaltiga  drycker  vid  Systembolaget
jämställs  med  myndighetsåldern,  dvs.  18   år   i
enlighet med vad som anförts i motionen,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om information och allt
vad  ett  inträde  i  myndighetsåldern innebär och i
synnerhet vad avser alkoholens skadliga inverkan.


1999/2000:So237  av Maud  Ekendahl  och  Ewa  Thalén
Finné (m) vari yrkas  att  riksdagen  som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen  anförts om
att   vidta   lagändring   så  att  provsmakning  av
alkoholhaltiga  drycker  kan  ske   hos   vin-   och
spritproducenter.




1999/2000:So250  av  Kjell Eldensjö och Fanny Rizell
(kd) vari yrkas att riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen  till  känna  vad  i  motionen anförts om
fortsatt     restriktiv    alkoholpolitik     enligt
traditionell svensk modell.




1999/2000:So269  av Karin Falkmer (m) vari yrkas att
riksdagen som sin  mening  ger regeringen till känna
vad  i motionen anförts om de  mindre  bryggeriernas
överlevnadsvillkor.




1999/2000:So277  av  Thomas  Julin  m.fl.  (mp) vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att tillstånd  skall
fordras för försäljning av öl klass II, folköl,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  indragande  av
tillstånd vid försäljning till ungdom under 18 år.


1999/2000:So286  av  Ulla  Hoffmann  m.fl.  (v) vari
yrkas  att  riksdagen  hos  regeringen begär förslag
till förbud mot lättölsreklam  enligt vad i motionen
anförts  om förbud mot kommersiell  annonsering  för
lätta alkoholdrycker.




1999/2000:So358 av Yvonne Oscarsson och Owe Hellberg
(v) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen anförts om att Gävleborgs län
utses  till  pilotlän   för   ett   forsknings-  och
utvecklingsprojekt     med    syfte    att    minska
alkoholkonsumtionen i länet,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i  motionen  anförts   om   att   låta
Folkhälsoinstitutet    inleda    förhandlingar   med
Landstingsförbundet och Kommunförbundet  i syfte att
med  befintliga  resurser  intensifiera det alkohol-
och drogförebyggande arbetet i Gävleborgs län.


1999/2000:So360 av Per Bill  och  Birgitta  Wistrand
(m)  vari  yrkas  att  riksdagen  som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen  anförts om att
medge vinauktioner.




1999/2000:So362   av   Peter   Pedersen  och  Yvonne
Oscarsson (v) vari yrkas


1. att riksdagen begär att regeringen i första hand
överlägger  med  Riksidrottsförbundet   om   möjliga
åtgärder för att förhindra att idrottsföreningar och
därmed idrotten förknippas med alkoholdrycker  t.ex.
öl,


2.  att riksdagen begär att regeringen i andra hand
upptar  förhandlingar  med  Kommunförbundet  om  den
kommunala   bidragsgivningen   till  föreningar  som
direkt eller indirekt befattar sig  med tillverkning
och lansering av öl.


1999/2000:So382  av Yvonne Ruwaida (mp)  vari  yrkas
att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen till
känna vad i motionen anförts om alkoholreklam.




1999/2000:So385  av Gunnar Axén (m) vari  yrkas  att
riksdagen som sin  mening  ger regeringen till känna
vad  i  motionen  anförts  om  att   avskaffa  lagen
1994:1738.




1999/2000:So398  av  Fanny  Rizell m.fl.  (kd)  vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna     vad     i     motionen     anförts      om
partihandelstillstånden,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna    vad    i    motionen    anförts    om   att
Alkoholinspektionen skall vara kontrollmyndighet för
alkoholreklamen.


1999/2000:So407  av  Helena  Frisk  och Ann-Kristine
Johansson  (s)  vari  yrkas  att riksdagen  som  sin
mening  ger  regeringen till känna  vad  i  motionen
anförts om försäljning  av  folköl  och  cider  till
minderåriga.




1999/2000:So408  av  Helena  Frisk  och Ann-Kristine
Johansson  (s)  vari  yrkas  att riksdagen  som  sin
mening  ger  regeringen till känna  vad  i  motionen
anförts  om  en  informationskampanj  om  alkoholens
skadeverkningar.




1999/2000:So428 av Peter Pedersen (v) vari yrkas att
riksdagen begär  att regeringen utreder fördelar och
nackdelar   med  en  övergång   till   en   enhetlig
åldersgräns avseende inköp av alkohol jämfört med de
nuvarande differentierade åldersgränserna.




1999/2000:So469   av  Caroline  Hagström  och  Inger
Strömbom (kd) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts  om  en  oberoende
expertutredning   angående   prisinstrumentet    för
tillgänglighet och konsumtion av alkohol,


1999/2000:So470  av  Nikos  Papadopoulos  och  Paavo
Vallius  (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen  till känna vad i motionen anförts om
tillfälliga serveringstillstånd för alkohol.




1999/2000:So493 av  Lars  Gustafsson m.fl. (kd) vari
yrkas


10.  att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen
till   känna    vad    i    motionen    anförts   om
alkoholprevention.


1999/2000:Ju720 av Amanda Agestav (kd) vari yrkas


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om redovisning  av
konsekvenser   av   försöket  med  lördagsöppet   på
systembolag i vissa län.


1999/2000:N273 av Per  Westerberg  m.fl. (m, kd, fp)
vari yrkas


22. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om förenklad redovisning för
restauranger i enlighet med vad som anförts
i motionen.


Ärendets beredning i utskottet m.m.


Utskottet  har  funnit  att  den  nya ordningen  vad
gäller partihandel med sprit m.m. kan  leda till ett
bortfall  av  alkoholstatistik.  För  att  förhindra
detta föreslår utskottet att 8 kap. 5 § alkohollagen
skall  ändras.  Utskottets  lagförslag  framgår   av
bilaga 2.




Utskottet  har  den  16  september  1999 anordnat en
offentlig utfrågning med anledning av propositionen.
Utfrågningen    har    haft   inriktningen   "Svensk
alkoholpolitik i ett internationellt perspektiv". En
utskrift  av inläggen vid  utfrågningen  fogas  till
betänkandet som bilaga 3.




Skatteutskottet  har beretts möjlighet att yttra sig
över propositionen jämte motioner i de delar som har
samband   med   skatteutskottets   beredningsområde.
Skatteutskottets     yttrande     1999/2000    SkU3y
Alkoholfrågor fogas till betänkandet som bilaga 4.




Utskottet  har vid sammanträde den 14  oktober  1999
erhållit  information  av  Alkoholinspektionen.  Vid
sammanträde den 26 oktober 1999 har Sveriges Hotell-
och Restaurangföretagare,  SHR,  lämnat  information
till utskottet.




Till utskottet har inkommit ett antal namnlistor med
anledning av propositionen.


Utskottet
Propositionen i huvuddrag




Regeringen   föreslår  i  propositionen  1998/99:134
Vissa alkoholfrågor  m.m.  att kravet i alkohollagen
(1994:1738)   på  tillstånd  för   partihandel   med
spritdrycker, vin  och  starköl tas bort och ersätts
med  en  koppling  till  vissa   begrepp   i   lagen
(1994:1564)  om  alkoholskatt.  Vissa följdändringar
föreslås   bl.a.   på   grund   härav  i  lagen   om
alkoholskatt,   liksom   i   lagen  (1994:1563)   om
tobaksskatt  och  lagen  (1994:1776)   om  skatt  på
energi.   I   propositionen   föreslås   också   att
detaljhandelsbolaget  skall  ges  en  viss begränsad
importrätt och att införsel av spritdrycker, vin och
starköl  i  form av gåvoförsändelser skall  tillåtas
under vissa förutsättningar. Vidare föreslås att det
skall vara straffbart att bl.a. förvärva sprit eller
spritdryck som är olovligt tillverkad.


I propositionen  lämnas  också  förslag  till vissa
förändringar  vad  avser de särskilda bestämmelserna
om marknadsföring av  alkoholdrycker. Bestämmelserna
i  lagen  (1978:763)  med   vissa   bestämmelser  om
marknadsföring  av  alkoholdrycker  arbetas   in   i
alkohollagen.  En  särskild  bestämmelse  förs  in i
alkohollagen om att alkoholreklam inte får rikta sig
särskilt  till barn och ungdomar och inte heller får
skildra   sådana    personer.    Det   nu   gällande
gåvoförbudet i alkohollagen förs till  de  särskilda
bestämmelserna  om marknadsföring av alkoholdrycker.
I propositionen lämnas  vidare  förslag till en viss
förändring av tillsynsansvaret över efterlevnaden av
de  särskilda  bestämmelserna  om marknadsföring  av
alkoholdrycker.


Regeringen  lämnar  i propositionen  också  förslag
avseende  finansieringen   av   Alkoholinspektionen.
Vidare   lägger   regeringen   fram   förslag   till
riktlinjer  för  detaljhandelsbolagets öppethållande
och för Oberoende alkoholsamarbetet - OAS.


Lagändringarna föreslås  träda i kraft den 1 januari
2000.




Den svenska alkoholpolitikens principer




I  propositionen tecknas en  bakgrund  med  följande
inslag.




Den  moderna  svenska  alkoholpolitiken utformades i
samband  med  Alkoholpolitiska   utredningens  (APU)
arbete under åren 1965-1974. APU:s  förslag låg till
grund   för   riksdagens  beslut  år  1977  om   ett
alkoholpolitiskt   program.  Genom  riksdagsbeslutet
fastställdes   de   grunder    för    den    svenska
alkoholpolitiken  som i huvudsak fortfarande gäller.
Det övergripande målet  skall  vara att begränsa den
totala,  alltför  höga alkoholkonsumtionen  för  att
därigenom tränga tillbaka  missbruket  och  motverka
alkoholskador.     Målet     skall     nås     genom
informationsinsatser,  opinionsbildande  arbete  och
genom   begränsning  av  alkoholens  tillgänglighet.
Faktorer  med  betydelse för tillgängligheten angavs
framför allt vara  prispolitiken,  åldersgränser och
öppettider för detaljhandel och servering.




En av totalkonsumtionsmodellens huvudteser är att ju
högre  den  totala  alkoholkonsumtionen   är  i  ett
samhälle desto fler högkonsumenter finns det.  Detta
samband   har   belagts  i  ett  flertal  omfattande
forskningsarbeten världen över. Framför allt har man
studerat dödligheten i alkoholrelaterade sjukdomar i
förhållande till  den  officiella  statistiken  över
försäljning och konsumtion av alkoholdrycker i olika
länder.        Sammantaget       gäller       enligt
totalkonsumtionsteorin  att  det  finns  ett samband
mellan  medelkonsumtionen  i en befolkning,  andelen
högkonsumenter  och andelen alkoholskadade  i  samma
befolkning.


När   riksdagen   godkände   den   alkoholpolitiska
propositionen år 1977  betonades  totalkonsumtionens
betydelse,   vilket   också  fick  sitt  uttryck   i
formuleringen  av det övergripande  alkoholpolitiska
målet;    nämligen     att    sänka    den    totala
alkoholkonsumtionen. Modellen har dock på senare tid
fått kritik dels avseende  slutsatsen  om  sambandet
mellan   den   totala   konsumtionen   och   andelen
högkonsumenter, dels om var samhället skall sätta in
sina  krafter  för  att  åstadkomma  en minskning av
antalet   personer   med   alkoholskador.  I   detta
sammanhang   brukar  den  s.k.  preventionsparadoxen
nämnas. Denna  säger  att storförbrukarna rekryterar
färre  akuta problem - alkoholrelaterade  sjukdomar,
olyckor   och   våld  -  än  måttlighetsförbrukarna.
Kritiker   av   totalkonsumtionsteorin   menar   att
eftersom storförbrukarna  och  andra  riskgrupper är
betydligt färre än måttlighetsförbrukarna  lönar det
sig  ändå bättre för samhället att koncentrera  sina
preventiva  insatser  mot  mer riktade insatser till
olika  riskgrupper än generella  åtgärder  för  hela
befolkningen.  Även  tillgänglighetens betydelse för
ett lands totalkonsumtion har ifrågasatts.


Världshälsoorganisationens (WHO:s) generalförsamling
antog  1977 en resolution  som  slog  fast  att  det
viktigaste  målet  för medlemsländerna var "att till
år 2000 uppnå en hälsonivå  för  alla medborgare som
möjliggör   för   dem  att  leva  ett  socialt   och
ekonomiskt produktivt liv". Resolutionen följdes upp
två år senare med en  uppmaning till medlemsländerna
att  formulera  nationella   mål,   strategier   och
handlingsplaner för att nå detta mål. Detta ledde så
småningom  till att WHO:s Europaregion år 1984 antog
ett antal delmål,  varav  det  inom alkoholpolitiken
mest kända var det s.k. 25-procentsmålet.


Vid  WHO:s europeiska ministerkonferens  om  hälsa,
samhälle  och  alkohol  i  Paris  år 1995 antogs The
European    Charter    on   Alcohol,   även   kallad
Europadeklarationen om alkohol. Europaregionen angav
i    deklarationen    tio   strategier    för    ett
handlingsprogram för ett alkoholförebyggande arbete.
I september 1999 antogs  The Second European Alcohol
Action  Plan  för  perioden  2000-2004.  Fortfarande
(oktober)    pågår    dock   arbetet   med    själva
deklarationen.


Sverige har sedan 1600-talet bedrivit en aktiv pris-
och      skattepolitik     inom      alkoholområdet.
Skatteinstrumentet  var  emellertid  länge främst en
finansiell  fråga  och  det  var först år  1956  som
prisinstrumentet   fick   en   mer   alkoholpolitisk
innebörd. Flera forskningsarbeten under  de  senaste
decennierna har visat att alkoholdrycker tillhör  de
mest priskänsliga varorna.


Precis   som   totalkonsumtionsmodellen   har  även
priselasticitetsteorin  sina kritiker. Kritiken  går
framför allt ut på att vid  "för"  höga skattenivåer
leder ytterligare prishöjningar till  en  ökning  av
den    oregistrerade    konsumtionen    (det    s.k.
mörkertalet)  i  form av legal gränshandel, illegalt
införd spritdryck,  vin  och  starköl  samt hembränt
m.m. Målet att minska den totala konsumtionen skulle
därför gå förlorat om skattetrycket är för högt.


Tyngdpunkten  i  den  svenska  missbrukarvården  har
under  nästan  hela  1900-talet  legat  på  vård  på
behandlingshem.  Inte sällan har personerna  vistats
där  under tvång. Den  nuvarande  lagstiftningen  om
tvångsvård  av  missbrukare  är  lagen (1988:870) om
vård av missbrukare i vissa fall (LVM).  LVM, liksom
även  lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser  om
vård av  unga  (LVU)  kompletterar socialtjänstlagen
(1980:620) när det gäller  att  anordna framför allt
institutionsbaserad vård.


Metoder  för  utvärdering  av behandlingsresultaten
har  dock på senare tid visat  att  institutionsvård
inte alls  har  den  effekt som man länge har trott.
Framför allt har forskningen  visat vilken betydelse
den individuella anpassningen av  vården har för att
en behandling skall bli framgångsrik.  Denna kunskap
har    fört   med   sig   att   utbudet   av   olika
behandlingsformer  har  ökat betydligt. Sedan slutet
av    1980-talet    har    institutionsvården    för
alkoholmissbrukare nästan halverats.  Minskningen är
särskilt tydlig bland de missbrukare som  har  någon
social  förankring,  i  form av t.ex. familj, bostad
och arbete.


Den minskade institutionsvården  har  till viss del
kompenserats med öppenvårdsinsatser, huvudsakligen i
socialtjänstens regi.


Kunskaps-  och  metodutveckling  har på senare  tid
fått   en   alltmer   framträdande  roll  inom   det
alkoholförebyggande   arbetet.    För   att   stärka
forsknings-   och  informationsinsatser   på   bl.a.
alkoholområdet  inrättades Folkhälsoinstitutet (FHI)
år     1992    med    huvuduppgift     att     driva
folkhälsofrämjande  och  sjukdomsförebyggande arbete
av  sektorsövergripande karaktär.  En  stor  del  av
FHI:s   arbete   är   inriktat   på   att  förebygga
alkoholmissbruk.


På  uppdrag  av  regeringen inrättade FHI  1994  en
nationell    ledningsgrupp    för    alkohol-    och
narkotikaförebyggande   insatser.   Den   nationella
ledningsgruppen   består   av  chefer  för  statliga
myndigheter  och bolag med anknytning  till  området
samt företrädare  för  Svenska  Kommunförbundet  och
Landstingsförbundet.  Ledningsgruppens  uppgift  var
att  utforma en nationell handlingsplan för alkohol-
och  drogförebyggande  insatser.  Planen  antogs  av
regeringen  1995  och  särskilda medel ställdes till
ledningsgruppens förfogande  för  dess genomförande.
År  1997  beslöt  regeringen  att  inrätta   en   ny
nationell   ledningsgrupp   under   socialministerns
ledning  för  att  därigenom markera arbetets  vikt.
Ledningsgruppens uppgift angavs vara bl.a. att bygga
upp  ett långsiktigt  förebyggande  arbete  som  kan
kompensera   de   förändringar  som  EU-medlemskapet
medfört  för  den  svenska   alkoholpolitiken.   Det
handlar   om   insatser   som   direkt  kan  påverka
människors förhållningssätt och vanor  och som också
ökar det individuella ansvarstagandet. Vidare  skall
ledningsgruppen  verka  för utvecklandet av hållbara
lokala strategier och som  också  innebär  ett  ökat
lokalt   ansvarstagande.  Denna  omställningsprocess
kräver   insatser    under    lång   tid   framöver.
Ledningsgruppen har tagit initiativ  till  ett antal
nationella  projekt  i syfte att stimulera en  sådan
utveckling.


Det  tydligaste  exemplet  under  senare  år  på  en
medveten satsning för att uppnå alkoholpolitiska mål
genom information  och opinionsbildning är Oberoende
alkoholsamarbetet (OAS). Regeringen samlade under år
1996      myndigheter,     försäkringsbolag      och
branschorganisationer    på    alkoholområdet   till
diskussioner   om   gemensamma  informationsinsatser
kring   bruket   av   alkohol,   dess   risker   och
skadeverkningar. Detta  utmynnade  i bildandet av en
särskild kommitté som startade sitt arbete i januari
1997.


APU   föreslog  i  sitt  betänkande  år  1974   att
alkoholreklamen  skulle förbjudas med vissa undantag
för utländska publikationer  m.m.  Reklamfrågan blev
därefter   föremål  för  ytterligare  behandling   i
Tobaks- och alkoholreklamutredningen som i slutet av
år 1976 avlämnade  sitt  slutbetänkande. Utredningen
föreslog  att all marknadsföring  av  alkoholdrycker
skulle vara särskilt måttfull. Riksdagen ställde sig
bakom detta  förslag i det alkoholpolitiska beslutet
år 1977. Sedan  dess  råder  enligt lagen (1978:763)
med   vissa   bestämmelser   om  marknadsföring   av
alkoholdrycker (alkoholreklamlagen) ett principiellt
förbud mot reklam för spritdrycker,  vin och starköl
i dagspress, radio, TV och andra medier  som  riktar
sig till allmänheten.




Inriktningen av alkoholpolitiken




Propositionen




Regeringen  anför  i  propositionen (s. 83 f.) bl.a.
att  Sverige sedan lång  tid  tillbaka  bedriver  en
restriktiv    alkoholpolitik    för   att   begränsa
alkoholens  skadeverkningar.  Bakom   denna  politik
finns  insikten  att överkonsumtion och missbruk  av
alkohol utgör ett  av  våra  stora folkhälsoproblem.
Genom forskningens insatser finns en hel del kunskap
om vilka åtgärder som är av betydelse när det gäller
att  påverka  såväl  alkoholkonsumtionens  nivå  som
alkoholproblemens   omfattning.    Forskningen   har
förordat     en     politik    som    arbetar    med
alkoholbeskattning  och   kontroll   av   alkoholens
tillgänglighet  tillsammans  med  mångsidiga  lokala
handlings- och informationsprogram som ett led  i en
uttalad  alkoholstrategi,  som effektivt arbetar mot
trafikonykterhet och som investerar i behandling och
framför allt i tidiga vård- och stödinsatser.


Enligt regeringen bedrivs i  Sverige sedan länge en
alkoholpolitik som ligger i linje  med  detta.  Dess
huvudsyfte  är  att  begränsa  tillgängligheten  och
framför  allt  att  skydda  ungdomen. Till detta kan
läggas  de folkhälsopolitiska  målen  om  en  bättre
folkhälsa  för  alla,  som länge haft stor betydelse
för utformningen av den  svenska alkoholpolitiken. I
propositionen  anges  att samhällsutvecklingen  dock
delvis  har  förändrat  förutsättningarna   för  att
genomföra den svenska alkoholpolitiken. Detta gäller
framför allt på grund av två genomgripande tendenser
i samhällsutvecklingen, dels internationaliseringen,
dels  decentraliseringen  dvs.  överflyttningen   av
verksamheter och beslut från stat till kommun. Dessa
tendenser  gör,  enligt  regeringen, att vi måste se
över formerna för vår alkoholpolitik.


Under  senare delen av 1990-talet  har  således  en
mängd  olika   förändringar  skett  i  Sverige  inom
alkoholpolitikens område. En ny alkohollag har trätt
i  kraft.  Import-,   export-,   tillverknings-  och
partihandelsmonopolen  har avvecklats.  Sverige  har
fått en växande konkurrensutsatt  alkoholnäring. Nya
statliga   myndigheter   har   inrättats    och   en
överflyttning  av verksamheter och beslut har  skett
från  stat  till  kommun.   Parallellt   med   denna
utveckling   har   inom   många   områden   en  ökad
internationalisering      skett.      Den      ökade
internationaliseringen    har   medfört   ett   ökat
handelsutbyte,  ett  ökat  privat  resande  och  ett
närmande till andra länder när  det gäller attityder
och  värderingar.  Internationella   influenser  och
demografiska  förändringar  har  gjort  det  svenska
samhället  mer  heterogent. Bruket av alkohol  är  i
Sverige, liksom i  många andra europeiska länder, en
del av kulturmönstret.  Alla  dessa förändringar och
inte minst det svenska EU-medlemskapet har i grunden
påverkat   förutsättningarna   för    den    svenska
alkoholpolitiken   och   för   alla   aktörer   inom
alkoholområdet.


Regeringen  understryker  att  sociala hänsyn sedan
länge  har präglat den svenska alkohollagstiftningen
och skyddet  för  ungdomen går som en röd tråd genom
alkoholpolitiken. Förbud  att  överlåta alkohol till
ungdomar, åldersgränser för inköp  av alkohol liksom
för servering av alkohol på restauranger  är exempel
på  detta.  Detta  synsätt liksom målet att begränsa
alkoholens  skadeverkningar  genom  att  minska  den
totala   alkoholkonsumtionen    ligger   fast   inom
alkoholpolitiken.


Regeringen   fastslår   att   Sveriges   viktigaste
alkoholpolitiska     medel    för    att    begränsa
totalkonsumtionen och därmed skadorna fortfarande är
detaljhandelsmonopolet  och  prispolitiken.  Den nya
situationen  gör  det  nödvändigt att dels bibehålla
detaljhandelsmonopolets     och    prisinstrumentets
effektivitet,   dels  söka  nya  metoder   för   det
förebyggande arbetet.  Samhällets  insatser  behöver
samordnas  och  effektiviseras  bättre  än hittills.
Resurser måste också satsas där det största  behovet
finns. Totalkonsumtionen måste även begränsas  genom
sådana  insatser  som riktar sig mot storkonsumenter
och olika riskgrupper  samt  sådana  situationer där
alkohol definitivt inte hör hemma dvs. insatser till
förmån för en alkoholfri uppväxt, trafik, graviditet
och ett alkoholfritt arbetsliv. Insatserna här måste
bli mer effektiva och träffsäkra.


Höga  alkoholskatter  är, enligt regeringen,  inget
självändamål. Men dessa kan inte drastiskt sänkas om
det skulle innebära att  konsumtionen, problemen och
superiet därmed kraftigt ökar. Samhället måste först
hitta  lika  effektiva  alternativ  till  pris-  och
skatteinstrumentet  innan   detta  kan  överges  som
alkoholpolitiskt medel heter det i propositionen.




Aktuellt




I budgetpropositionen 1999/2000:1  (utg.omr.  9) (s.
96  f.)  anför  regeringen att målet för den svenska
alkoholpolitiken är att minska alkoholens medicinska
och sociala skadeverkningar. Detta skall åstadkommas
dels  genom  åtgärder   för  att  begränsa  skadligt
dryckesbeteende, dels genom  att  minska  den totala
alkoholkonsumtionen.  I  en  nationell handlingsplan
för alkohol- och narkotikaförebyggande  arbete finns
olika delmål preciserade. Insatser skall  genomföras
som  vidmakthåller eller förstärker en opinion  till
förmån för återhållsamma alkoholvanor i befolkningen
och för  punktnykterhet när det gäller vissa grupper
och  i  vissa  situationer.  Detta  innebär  att  en
alkoholfri  uppväxt skall främjas i syfte att skjuta
upp   alkoholdebuten,    att    trafiken,   kvinnans
graviditetsperioder och arbetsplatserna  skall  vara
alkoholfria  och  att  återhållsamma  alkoholvanor i
befolkningen uppmuntras genom bland annat omfattande
opinionsbildning.   Under  rubriken  Tillstånd   och
utveckling anger regeringen att perioden från början
av  1980-talet fram till  i  dag  som  helhet  varit
tämligen  stabil  när  man  ser till såväl vuxna som
ungdomars   genomsnittliga  alkoholkonsumtion.   Det
finns dock idag  oroande  tecken  på att det sker en
ökning  av  alkoholkonsumtionen  bland   allt  yngre
ungdomar.  Flera  undersökningar  under  det senaste
året visar att andelen ungdomar som ofta berusar sig
ökar  och  andelen  som  aldrig berusar sig minskar.
Flickornas  andel av den totala  alkoholkonsumtionen
har också ökat sett i ett längre tidsperspektiv.


Det   är  framför   allt   starköl   och   illegala
alkoholdrycker  (hembränt  och smuggelsprit) som har
ökat. Ungefär 35 % av spritkonsumtionen  är illegal.
Systembolaget har aldrig sålt så mycket starköl  som
under  år  1998.  För  vissa  grupper,  framför allt
ungdomar,   närmar  sig  ölkonsumtionen  1970-talets
nivå. Förutsättningarna att i fortsättningen bedriva
en traditionell  svensk alkoholpolitik har ändrats i
och  med  det  svenska  EU-inträdet  och  den  ökade
internationaliseringen.  Det har medfört att statens
insatser  för att upprätthålla  de  alkoholpolitiska
målen måste förändras, enligt budgetpropositionen.


I budgetpropositionen  (s.  98)  anges  vidare  att
Sverige  tillsammans  med Finland har erhållit medel
från   EU-kommissionen   för   att   genomföra   två
länderjämförande   studier   om    alkoholproblemens
omfattning    och   hälsoeffekter   samt   om    hur
alkoholpolitiken   ser   ut  i  samtliga  EU-länder.
Studierna,   som   slutförs   under    det   svenska
ordförandeskapet i EU våren 2001, utgör  ett viktigt
vetenskapligt    underlag    för    EU-kommissionens
fortsatta     arbete     med     alkoholfrågan    på
folkhälsoområdet.  Som  ett  led  i  förberedelserna
inför det svenska ordförandeskapet har Sverige också
tagit initiativ till gemensamma diskussioner  med de
närmast  kommande  ordförandeländerna  i  EU för att
tillsammans     utarbeta     en    EU-strategi    på
alkoholområdet.  Vid  EU:s  senaste  hälsominsterråd
(juni 1999) fick Sverige starkt  stöd för behovet av
en framtida EU-strategi på alkoholområdet.


Den  svenska regeringen kommer att  vara  värd  för
Världshälsoorganisationens  (WHO)  ministerkonferens
om  alkohol och unga människor i Europa  som  kommer
att hållas  i  Stockholm  år 2000. En plan för WHO:s
framtida hälsofrämjande arbete  håller  på  att  tas
fram och kommer att presenteras på konferensen.


Sverige  fick vid anslutningen till EU möjlighet att
t.o.m.  utgången   av   år   1996   tillämpa   vissa
begränsningar i fråga om privatpersoners införsel av
alkoholdrycker     och    tobaksvaror.    Undantaget
utformades  i  överensstämmelse  med  en  del  andra
undantag för Danmark  och  hänvisade  till  det s.k.
cirkulationsdirektivet.


Enligt de regler som allmänt gäller inom EU  har en
resande rätt att ta med sig alkohol avsedd för  eget
bruk  från  ett  annat  medlemsland  utan att betala
punkskatt i hemlandet. Någon begränsning  av vad man
får föra in för privat bruk finns inte. I direktivet
anges  endast indikativa nivåer för vad som  normalt
skulle anses  vara  avsett för privat bruk. Allmänna
regler om varornas fria rörlighet gäller även på det
här området. De indikationer  som  finns  är  att 10
liter sprit, 20 liter starkvin, 90 liter vin och 110
liter  öl  kan  tas med för privat bruk. Det svenska
undantaget innebär att en privatperson kan föra in 1
liter sprit eller  3 liter starkvin, 5 liter vin och
15 liter öl utan att betala svensk punktskatt.


I december 1996 beslutade rådet (direktiv 96/99 EG)
att de nordiska länderna  skulle  få ytterligare tid
för anpassning på detta område. De danska och finska
undantagen skall vara helt avvecklade  vid  utgången
av  år  2003,  och  restriktionerna  skall fram till
denna  tidpunkt  successivt  avskaffas. Kommissionen
skall  före  den 30 juni 2000 överlämna  en  rapport
till  Europaparlamentet   och  rådet  om  hur  dessa
bestämmelser tillämpas. Sverige  har rätt att t.o.m.
den   30  juni  2000  och  underkastat  en   översyn
fortsätta    att    tillämpa    samma   kvantitativa
restriktioner som tillämpades den 31 december 1996.


Finansministern   har  sommaren  1999   tillskrivit
kommissionen  och bett  om  sammanträffanden  mellan
tjänstemännen     på     Finansdepartementet     och
skattedirektoratet,  DG  XXI,  för att diskutera det
svenska undantaget och fått ett  positivt  svar från
den  förre  kommissionären på området. Troligen  kan
sådana förhandlingar  komma  till stånd under hösten
1999. Målsättningen med dessa  förhandlingar  är att
Sverige      skall      behålla     de     nuvarande
införselrestriktionerna så lång tid som möjligt.


Regeringen har i propositionen  1998/99:127 Införsel
av beskattade varor lämnat förslag  till ändringar i
alkohol-  och tobaksskattelagarna i syfte  att  göra
reglerna tydligare  samt  mer i överensstämmelse med
ordalydelsen i EG-rätten och den praxis som nu finns
från EG-domstolen. Genom ändringarna  kommer det att
uttryckligen  framgå  att  införsel för privat  bruk
endast  kan  komma i fråga för  varor  som  enskilda
själva transporterar  in i landet. Regeringen lämnar
också förslag bl.a. till hur gåvoförsändelser i form
av alkohol- och tobaksvaror från en enskild person i
ett annat EG-land till  en  enskild person i Sverige
skall hanteras skattemässigt.  Ändringarna  föreslås
träda  i  kraft  den  1  januari 2000. Propositionen
bereds nu av skatteutskottet.




Alkoholutredningen   (dir.  1998:19   och   1998:52)
tillsattes i mars 1998 med uppdrag att se över vissa
bestämmelser   i   alkohollagen    samt   lagen   om
försäljning av teknisk sprit m.m. I  uppdraget ingår
att  kartlägga  hur  lagstiftningen  tillämpas   och
huruvida erfarenheterna från tillämpningen visar att
ändringar,  förtydliganden  eller  tillägg behövs på
särskilda punkter. Utredningen kommer enligt uppgift
att  slutredovisa  sitt  uppdrag  till regeringen  i
februari eller mars år 2000.




Motionerna




I  motion 1999/2000:So4 av Chris Heister  m.fl.  (m)
yrkas    tillkännagivande     om   behovet   av   en
framåtsyftande  anpassning av svensk  alkoholpolitik
till nya förutsättningar  (yrkande 1). Detta snarare
än   att   försöka  ta  till  vara   andra   länders
erfarenheter  samt  bygga  en  ny  strategi  som kan
hantera    de    nya    förutsättningarna.    Enligt
motionärerna    är   förslagen   inte   tillräckligt
ambitiösa och långtgående.  En  större  öppenhet för
andra länders traditioner vore påkallad om  avsikten
är   att  Sverige  som  ordförandeland  skall  kunna
åstadkomma  något  på  alkoholområdet. Vidare begärs
ett tillkännagivande om  avveckling av det särskilda
svenska  undantaget för resandeinförsel  av  alkohol
(yrkande  6).   Motionärernas  utgångspunkt  är  att
Sverige inte längre  är  i  behov  av de undantag vi
hittills har haft. Principen om fri rörlighet mellan
medlemsstaterna är grundläggande i EU-samarbetet och
Sverige  har  redan  haft avsevärd tid  på  sig  att
anpassa  sin alkoholpolitik  till  de  mera  rimliga
europeiska  förhållandena.  Även  i motion 1999/2000
So1  av  Gunnar  Axén  (m)  yrkas att riksdagen  hos
regeringen  begär  förslag om en  ny  alkoholpolitik
(yrkande 4). Samma motionär hemställer att riksdagen
beslutar sänka skatten  på  alkohol  (yrkande 1) och
begärt ett tillkännagivande om svensk alkoholpolitik
i EU (yrkande 5).




I motion 1998/99:So228 av Ulf Kristersson  m.fl. (m)
begärs  ett  tillkännagivande om vad som anförts  om
internationella  erfarenheter  och  forskning på det
alkoholpolitiska  området (yrkande 2).  Motionärerna
pekar  på  att  i  andra   sammanhang  används  ofta
internationella     erfarenheter     som     modell.
Internationell forskning  visar  t.ex.  att  en viss
mängd  alkohol  per dag t.o.m. har positiva effekter
på hälsan och kraftigt minskar dödsfall i hjärt- och
kärlsjukdomar.   Detta    faktum    diskuteras   för
närvarande  runt  om  i  världen,  med  Sverige  som
undantag. Vidare yrkas tillkännagivande om  vad  som
anförts om inriktningen av alkoholpolitiken (yrkande
8).  Enligt motionärerna är den stora majoriteten av
Sveriges  befolkning fullt kapabel att ta ansvar för
sin egen alkoholkonsumtion,  utan  restriktioner och
regler.  Detta bör vara vägledande för  den  svenska
alkoholpolitiken.  Motionärernas  uppfattning är att
alkoholpolitiken skall inriktas på opinionsbildning,
inte minst i skolan, och på att minska missbruket av
alkohol.




I   motion  1999/2000:So385  av  Gunnar   Axén   (m)
hemställs   att   riksdagen   som   sin  mening  ger
regeringen till känna vad i motionen  anförts om att
avskaffa lagen 1994:1738 (alkohollagen).




I motion 1999/2000:So13 av Gudrun Schyman  m.fl. (v)
hemställs   att   riksdagen   som   sin  mening  ger
regeringen till känna vad i motionen  anförts om att
även    fortsättningsvis    använda    priset    som
alkoholpolitiskt    instrument    för    att   hålla
alkoholkonsumtionen  nere  (yrkande 1). Sverige  har
under mycket lång tid valt att  ha  höga  skatter på
alkohol   som   ett  alkoholpolitiskt  medel.  Genom
medlemskapet i EU  har  pressen  ökat på Sverige att
släppa på alkoholrestriktionerna och  röster höjs nu
i   debatten   att   alkoholskatten   skall   sänkas
väsentligt.   Motionärerna   är  övertygade  om  att
prisinstrumentet är ett av de  viktigaste inslagen i
den framgångsrika svenska alkoholpolitiken.




I motion 1998/99:So258 av Ingrid  Burman  m.fl.  (v)
yrkas  tillkännagivande om vad i motionen anförts om
en   restriktiv    alkoholpolitik    (yrkande    2).
Motionärerna  vill  ha  en restriktiv alkoholpolitik
där försäljning så långt  som  möjligt är frikopplad
från  privata  vinstintressen.  Kommunerna   ska  ha
beslutanderätt när det gäller utskänkning av alkohol
på   restaurang.   Systembolaget  ska  behålla  sitt
monopol på försäljning av alkoholdrycker.




I motion 1999/2000:So10  av  Chatrine  Pålsson m.fl.
(kd)  begärs  ett  tillkännagivande  om  WHO:s   mål
(yrkande   1).   Utifrån   regeringens   proposition
1984/85:181  beslutade  riksdagen 1985 att anta  det
hälsopolitiska dokumentet  "Hälsa  åt  alla år 2000"
som  WHO utarbetat och som också 32 andra  stater  i
Europa undertecknat 1984. De undertecknande staterna
förband   sig,   enligt   motionärerna,  att  minska
alkoholkonsumtionen med minst  25  %  fram  till  år
2000,  med  konsumtionen  1980  som  bastal. Sverige
gjorde  en god start i början av 1980-talet  med  en
minskning  av konsumtionen med 10,7 %, men har stått
och  stampat   sedan   1984.   Sedan   ett   flertal
restriktiva  instrument  har tagits bort - monopolet
för export, import och grossisthandel,  förbudet  av
alkohol på hotellrum - har inga restriktiva åtgärder
vidtagits.  I  stort  likalydande  yrkanden framförs
även  i  motion 1998/99:So299 av Tuve  Skånberg  och
Holger Gustafsson (båda kd) (yrkande 1) och i motion
1998/99:So320  av  Tuve  Skånberg  och  Fanny Rizell
(båda  kd). Vidare yrkas i motion 1999/2000:So10  av
Chatrine  Pålsson m.fl. (kd) ett tillkännagivande om
att sänka den  totala  alkoholkonsumtionen  (yrkande
2). Enligt motionärerna är alkoholmissbruket  ett av
vårt  lands  största sociala och medicinska problem.
Motionärerna tycker  att  det  är  hög  tid  att  ta
krafttag     för     att     sänka     den    totala
alkoholkonsumtionen     och     anser     att    den
alkoholpolitiska  inriktningen  bör  vara  att  dels
hindra  nyrekrytering,  dels  att få storkonsumenter
att minska sitt drickande. Det  är  också  angeläget
att  begränsa ungdomars umgänge med alkohol eftersom
all erfarenhet  visar  att  ju längre alkoholdebuten
kan   skjutas   på   framtiden,  desto   större   är
möjligheten att undvika missbruk. Motionärerna begär
också tillkännagivande om de vita zonerna (yrkande 3
delvis).  Motionärerna  vill  verka  för  att  vissa
perioder och  situationer  i  livet  skall vara helt
alkoholfria. Med hänsyn till egen och  andras  hälsa
skall  därför  följande  fyra  områden  ses som vita
zoner.  Under  graviditeten,  under  barns  uppväxt,
trafiken    och   arbetsplatsen.   Även   i   motion
1998/99:So299 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson
(båda kd) framförs  ett likalydande yrkande (yrkande
2).  Det yrkas vidare  i  motion  1999/2000:So10  av
Chatrine  Pålsson  m.fl.  (kd)  tillkännagivande  om
sambandet  mellan alkohol och narkotika samt alkohol
och våld (yrkande  4).  Enligt  motionärerna kan ett
alkoholbruk som går allt längre ner i åldrarna också
bana  vägen för narkotikamissbruk.  Forskning  visar
att man sällan börjar med narkotika som första drog.
Ingen prövar  narkotika nykter, därför bör man ha en
helhetssyn  på  alkohol.   Alkoholintag   ökar  även
våldsbenägenheten.




I motion 1999/2000:So250 av Kjell Eldensjö och Fanny
Rizell   (båda   kd)   begärs  ett  tillkännagivande
beträffande   fortsatt   restriktiv   alkoholpolitik
enligt    traditionell   svensk    modell.    Enligt
motionärerna  finns  det  inget  som  tyder  på  att
konsumtionen  av  alkohol skulle minska om vi sänker
skatten, ökar tillgänglighet  osv. Tvärtom finns det
goda   skäl   att   anta  att  billigare   och   mer
lättillgängliga    alkoholdrycker     skulle     öka
konsumtionen.




I  motion  1999/2000:So469  av  Caroline  Hagström  och  Inger
Strömbom  (båda  kd) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen  till  känna  vad  i  motionen
anförts  om  en  oberoende  expertutredning angående
prisinstrumentet för tillgänglighet  och  konsumtion
av alkohol (yrkande 1). Enligt motionärerna  är  det
hög  tid  att  alkohol-  och  tobakspolitiken får en
genomgripande    översyn.   Här   ingår    som    en
grundläggande del en oberoende expertutredning.




I motion 1998/99:So461  av  Kerstin  Heinemann m.fl.
(fp) begärs tillkännagivande om vad som  i  motionen
anförts  om  genomförande  av  WHO:s  riktlinjer för
alkoholpolitiken  (yrkande  9).  Enligt motionärerna
skall  vi fortsätta arbeta efter de  riktlinjer  som
1995 antogs vid WHO:s europeiska konferens om hälsa,
samhälle  och  alkohol.  Att man i Europa har kunnat
enas om dessa mål har sin  grund i att det visat sig
finnas betydande hälsomässiga och ekonomiska vinster
att hämta inom den europeiska regionen om man skapar
en  respekt  för  alkoholen  och   dess  risker  för
beroende,  missbruk  och andra skadeverkningar  samt
genomför   handlingsprogram    för   att   förebygga
alkoholproblem.




I motion 1999/2000:So11 av Kerstin  Heinemann  m.fl.
(fp)   begärs   ett   tillkännagivande  om  Sveriges
förhandlingar med EU våren  2000  om  turistimporten
(yrkande 2). Enligt motionärerna skulle en ökning av
den  tillåtna  turistimporten  kunna  framtvinga  en
sänkning av de svenska alkoholskatterna,  som  också
skulle leda till ökade alkoholskador. Därför är  det
angeläget  att  Sverige  i förhandlingarna med EU på
våren  år 2000, inför den nuvarande  avtalsperiodens
slut, hävdar  kravet på fortsatt undantag, helst med
oförändrade kvantiteter.




I motion 1999/2000:So12  av  Kenneth Johansson m.fl.
(c)   begärs   tillkännagivande   om   att   behålla
undantaget från EU:s införselregler  (yrkande 6). Om
de införselregler som gäller i övriga  EU  införs  i
Sverige  leder  det,  enligt motionärerna, sannolikt
till  en kraftigt ökad konsumtion  av  alkohol.  Det
försvårar   samtidigt   för   Sverige   att  behålla
prispolitiken  på  alkohol.  Sverige  bör  därför  i
förhandlingarna  begära  att  få behålla undantaget.
Vidare   begärs   tillkännagivande   om   jämförande
statistik i EU (yrkande 7). Sverige bör intensifiera
det   internationella   arbetet   för   att   minska
alkoholkonsumtionen   inom   hela   EU-området.   En
nödvändig åtgärd är att ställa krav på statistik som
är jämförbar mellan EU-länderna.




I  motion  1998/99:So306  av Thomas Julin m.fl. (mp)
begärs  tillkännagivande  om   vad  som  i  motionen
anförts  om  att  budskapet  måste  vara   entydigt:
alkohol  är en drog (yrkande 2). Motionärerna  menar
att  om  det  ska  vara  möjligt  att  förändra  den
allmänna attityden till alkohol måste budskapet vara
entydigt: alkohol är en drog.




I motion 1998/99:So429  av Göran Magnusson m.fl. (s,
v, kd, c, fp, mp) begärs tillkännagivande om vad som
i motionen anförts om angelägna  åtgärder  i  svensk
alkoholpolitik. Motionärerna framför att det i flera
sammanhang talas om punktnykterhet, där avsikten  är
att undvika alkohol bland ungdomar, gravida kvinnor,
under  arbetstid  samt i all slags trafik. Metoderna
för att nå dessa mål  är  flera, varav de viktigaste
kan sägas vara dessa: En fortsatt  hög  prisnivå  på
alkoholdrycker  med  anpassning  till  den  allmänna
prisnivån.   Fortsatta   åtgärder  mot  hembränning,
langning  och  smuggling. Förbudet  mot  hembränning
utgör     grunden    för     upprätthållandet     av
monopolsystemet   i  svensk  alkoholpolitik.  Aktiva
informationsinsatser   bland  de  fyra  prioriterade
grupperna,   barn  och  ungdom,   gravida   kvinnor,
arbetsplatserna  och  all  slags trafik. Sverige bör
värna   om   fortsatt  undantag  för   införsel   av
alkoholdrycker  och  tobak. Höjning av åldersgränsen
för servering på restaurang till lägst 20 år.




I motion 1999/2000:So7 av Yvonne Oscarsson m.fl. (v,
s,  kd,  c,  fp,  mp) hemställs  att  riksdagen  hos
regeringen  begär  förslag  till  åtgärder  för  att
alkoholskador och alkoholreducerade  dödsfall  skall
reduceras  med  50  %  fram  till  år  2015.  Vidare
hemställs     om     ett     tillkännagivande     om
alkoholrelaterade skador (yrkandena 1 och 2). Enligt
motionärerna finns det en väl belagd forskning om de
metoder  som  leder till minskade alkoholskador. Här
borde regeringens  proposition innehållit förslag på
skarpa åtgärder. I stället  föreslås  att  alkoholen
ges  större utrymme i samhället. Enligt motionärerna
borde  propositionen  tagit  sin  utgångspunkt i att
reducera alkoholskadorna och minska alkoholrelaterad
dödlighet med 50 % fram till år 2015.  I  stället är
risken att med regeringens förslag kommer skador och
dödlighet på grund av alkohol att öka.




I  motion 1999/2000:So3 av Elver Jonsson m.fl.  (fp,
v, kd,  c,  mp)  yrkas tillkännagivande om målet för
alkoholpolitiken (yrkande  1).  Enligt  motionärerna
finns   det   alla   skäl   för  riksdagen  att  vid
riksdagsbehandlingen    stryka   under    att    det
övergripande målet för alkoholpolitiken  skall ligga
fast.  Att  Sverige  skall agera kraftfullt för  att
kunna behålla de viktiga  redskap  som en restriktiv
alkoholpolitik  inklusive  detaljhandelsmonopol  och
relativt höga dryckesskatter  utgör.  Vidare  begärs
tillkännagivande   om  att  lagstiftningen  fortsatt
tydligt  hävdar  den  s.k.  totalkonsumtionsmodellen
(yrkande   2).   Motionärerna    yrkar    även   ett
tillkännagivande  om att även framgent utrymmet  för
privat vinstintresse  inom  alkoholhanteringen skall
begränsas (yrkande 5).




I motion 1999/2000:So6 av Elver  Jonsson  och  Göran
Magnusson (fp, s) begärs tillkännagivande om att  en
reformerad  alkoholpolitik väger in effekterna såväl
av medicinska  och  sociala  som  ekonomiska följder
(yrkande  3).  Motionärerna menar att  en  förändrad
alkoholpolitik  som   forskare   och  andra  seriösa
bedömare  befarar  skulle  kräva tusentals  liv  kan
riksdagen av humanskäl knappast tillåta.




I motion 1998/99:So427 av Göran  Magnusson m.fl. (s)
yrkas tillkännagivande om vad som i motionen anförts
om svensk alkoholpolitik. Enligt motionärerna är det
synnerligen angeläget att Sverige  slår  vakt om sin
framgångsrika  politik och inom ramen för bl.a.  EU-
arbetet stödjer  de strömningar som nu tydligare gör
sig gällande. Utvecklingen bekräftar också att varor
som hotar folkhälsan  måste  omgärdas  med särskilda
regler.




I  motion  1999/2000:So2 av Reynoldh Furustrand  och
Nils-Göran     Holmqvist     (båda     s)     begärs
tillkännagivande  om  vad  som anförts om behovet av
åtgärder för att begränsa gränshandel och smuggel av
alkohol. Enligt motionärerna  föreslås inga åtgärder
som riktar sig mot den omfattande  gränshandeln  och
alkoholsmugglingen.    I    propositionen   hänvisar
regeringen till att befattning med smuggelgods redan
är kriminaliserad. Enligt motionärernas  uppfattning
är inte detta tillräckligt. Med hänvisning  till det
som  anförts  om  den  omfattande  gränshandeln  och
smugglingen  så  anser  motionärerna att ytterligare
åtgärder måste övervägas.  Dels  handlar  det om att
Sverige får bibehålla nuvarande införselkvoter, dels
handlar  det  om  ett effektivt gränsskydd. Men  det
handlar   också   om  att   utjämna   skillnader   i
alkoholpriser   i   EU-länderna   för   att   minska
lönsamheten med gränshandel och smuggling.




Skatteutskottets yttrande




Skatteutskottet har anfört  följande i sin bedömning
under rubriken Införsel för privat bruk.




Enligt utskottets mening skulle  det  vara svårt för
Sverige   att   upprätthålla  en  hög  prisnivå   på
alkoholdrycker utan det svenska undantaget från EG:s
regler om införsel.  Det  är  därför  som  anförs  i
motionerna  So2 (s), So11 (fp) och  So12 (c) viktigt
att Sverige fortsätter  att  hävda  detta  undantag.
Eftersom denna uppfattning också delas av regeringen
behövs inte något tillkännagivande i saken.  Med det
anförda avstyrks också yrkande 6 i motion So4 (m).




Under      rubriken     Alkoholbeskattningen     har
skatteutskottet anfört följande i sin bedömning.




Sverige för sedan en lång tid tillbaka en restriktiv
alkoholpolitik   som   syftar   till   att  begränsa
alkoholens    skadeverkningar   genom   en   minskad
totalkonsumtion.   Detta   sker   främst   genom  en
kombination av höga skatter och restriktioner som på
olika   sätt   begränsar   tillgängligheten   (t.ex.
detaljhandelsmonopolet,   regler    för   servering,
åldersgränser    för    inköp,    begränsning     av
privatinförsel  etc.) samt olika alkoholförebyggande
insatser. Enligt  utskottets  mening  finns det inte
något skäl att minska ambitionerna med  den  svenska
alkoholpolitiken    därför    att    man   i   några
medlemsländer  inom  EU  har en annan syn  på  dessa
frågor.




En annan sak är att förutsättningarna  för att driva
den  svenska  alkoholpolitiken  har  ändrats   genom
medlemskapet  i  EU  och  den  ökade internationella
rörligheten. Prioriteringar måste  därför göras till
de  områden  där  insatserna ger störst  effekt.  En
strävan att hålla fast  vid  de  mest verkningsfulla
alkoholpolitiska medlen så länge de  har  effekt och
ta  bort  sådana restriktioner som bedöms ha  mindre
alkoholpolitisk betydelse och som ifrågasatts ur EG-
rättslig synpunkt har också varit utgångspunkten för
de förslag  som regeringen lagt fram i propositionen
och som utskottet  i  det  föregående har ställt sig
bakom.




Utskottet  delar  i grunden regeringens  inställning
att  ett  av  Sveriges  viktigaste  alkoholpolitiska
medel fortfarande  är prispolitiken och att vi måste
hitta  effektiva  alternativ  till  prisinstrumentet
innan detta kan överges  som alkoholpolitiskt medel.
Enligt utskottets mening är  det  inte  lämpligt att
genomföra  sådana  skattesänkningar som motionärerna
bakom motionerna So1 och So2 förespråkar.




Utskottet anser givetvis  i  likhet med motionärerna
bakom motion So2 att det är angeläget  att motarbeta
illegal införsel av alkoholdrycker. Detta  är  också
en   prioriterad   uppgift   för  tullen  som  genom
införandet  av  punktskattekontrollagen  också  fick
bättre möjligheter  till  kontroll av transporter av
punktskattepliktiga      varor      samt      bättre
sanktionsmöjligheter. Vidare har varusmugglingslagen
varit   föremål   för  översyn  och  en  proposition
förebereds          inom          Regeringskansliet.
Punktskatteutredningen   överväger  för   närvarande
bl.a. om krav på säkerhet  för  betalning av skatt i
samband  med  transport  av  obeskattade  varor  bör
utvidgas.  Slutligen bör i detta  sammanhang  nämnas
att det inte  bara  är  länder  som Sverige med höga
skatter     som     drabbas     av    problem    med
skatteundandraganden    genom    bedrägerier    inom
suspensionsordningen            eller           inom
transiteringssystemen. I stor utsträckning  rör  det
sig  om  ett  problem  för  hela unionen. Åtgärder i
syfte att motverka eller förhindra undandraganden av
punktskatter har också haft hög prioritet inom EU de
senaste åren.




Med det anförda anser utskottet  att motion So13 (v)
yrkande  1  är tillgodosedd och utskottet  avstyrker
därför att riksdagen gör några uttalanden i enlighet
med  denna  motion.  Av  anförda  skäl  ställer  sig
utskottet   vidare    helt    avvisande   till   det
skattesänkningsprogram som föreslås i motion So1 (m)
yrkande 1. Utskottet avstyrker  således  även  detta
motionsyrkande, liksom motion So2 (s).




Till  skatteutskottets yttrande har fogats avvikande
meningar (m).




Socialutskottets bedömning




Sverige   bedriver   sedan   lång  tid  tillbaka  en
restriktiv  alkoholpolitik  som   syftar   till  att
begränsa  alkoholens  skadeverkningar.  Skälen  till
denna politik är att överkonsumtion och missbruk  av
alkohol utgör ett stort folkhälsoproblem. Det är väl
känt   att   skadligt   dryckesbeteende  leder  till
omfattande sociala och medicinska problem liksom att
kostnaderna för samhället  är  höga.  Missbruket  av
alkohol  har  också  en stark koppling till våld och
andra former av brott  och  ligger  bakom  ett stort
antal  olyckor  samt orsakar i många fall en alltför
tidig död. Sociala  hänsyn  har  därför  sedan länge
präglat den svenska alkohollagstiftningen.


Den  i  Sverige  bedrivna  alkoholpolitiken ligger,
enligt  utskottet, i linje med  den  av  forskningen
förordade  och  har  som  huvudsyfte  att minska den
totala   alkoholkonsumtionen   genom   att  begränsa
tillgängligheten    och    skydda    ungdomen.   Vid
utformningen    av    denna    politik    har    det
folkhälsopolitiska  målet  En  bättre  folkhälsa för
alla,  haft  stor  betydelse. Utskottet ställer  sig
bakom dessa målsättningar  för  alkoholpolitiken som
också  överensstämmer  med  WHO:s hälsostrategi  för
Europa. Inriktningen av den svenska alkoholpolitiken
stämmer också väl överens med  de  etiska  principer
och  mål  som fastställdes i Europadeklarationen  om
alkohol som  Sverige anslöt sig till 1995. Utskottet
delar bedömningen att de viktigaste alkoholpolitiska
medlen för att begränsa totalkonsumtionen och därmed
alkoholskadorna       fortfarande       är       ett
detaljhandelsmonopol och prispolitiken.


Utskottet  konstaterar  dock  att förutsättningarna
för  att  fortsättningsvis bedriva  en  traditionell
svensk  restriktiv   alkoholpolitik  i  grunden  har
förändrats   under   det   senaste   decenniet.   De
förändringar   som  skett  under   1990-talet   inom
alkoholområdet,     inte     minst     den     ökade
internationaliseringen och Sveriges medlemskap i  EU
påverkar  den  svenska  alkoholpolitikens utformning
framöver.


Socialutskottet  delar emellertid  skatteutskottets
bedömning att det inte  finns  något skäl att minska
ambitionerna   med   den  svenska  alkoholpolitiken.
Enligt  socialutskottets  mening  befinner  sig  den
svenska alkoholpolitiken i en förändringsprocess som
kräver  insatser  under  lång  tid  framöver.  Några
drastiska     ändringar     av     de    restriktiva
alkoholpolitiska  medel  som  finns  bör  dock  inte
göras.  En  sådan  snabb omställning skulle,  enligt
utskottet, kunna leda  till  att  alkoholproblemen i
stället  ökar.  Nya  metoder  och  arbetssätt  måste
ständigt  utvecklas  för att nå målet  att  begränsa
alkoholens skadeverkningar.  Den  framtida politiken
måste också vara väl förankrad hos  befolkningen  om
den skall ha någon effekt.


Den  nya  situationen  gör  det,  enligt utskottet,
nödvändigt         att         dels        bibehålla
detaljhandelsmonopolets     och    prisinstrumentets
effektivitet,   dels   söka   nya  vägar   för   det
förebyggande  arbetet. Samhällets  insatser  behöver
samordnas och effektiviseras  bättre än hittills för
att   upprätthålla   de   alkoholpolitiska    målen.
Utskottet   konstaterar   att  ett  arbete  med  den
inriktningen  har påbörjats.  Resurser  måste  också
satsas    där    det    största    behovet    finns.
Totalkonsumtionen  måste även begränsas genom sådana
insatser  som riktar  sig  mot  storkonsumenter  och
olika  riskgrupper   samt   sådana  situationer  där
alkohol definitivt inte hör hemma dvs. insatser till
förmån för en alkoholfri uppväxt, trafik, graviditet
och ett alkoholfritt arbetsliv. Insatserna här måste
bli mer effektiva och träffsäkra.  Enligt  utskottet
är  det  också  rimligt att tyngdpunkten i den  rent
alkoholpolitiska   kontrollen   mera  tydligt  läggs
närmare  konsumenten.  Utskottet  delar  regeringens
uppfattning  att  pris-  och skatteinstrumentet  kan
överges först när samhället  hittat  lika  effektiva
alkoholpolitiska  alternativ till dessa. Av vikt  är
också att alkoholbranschen tar ett ökat ansvar.


Sveriges alkoholpolitik inom EU och internationellt
är enligt utskottets  uppfattning av stor betydelse,
även för vår nationella  politik på området. Sverige
måste   driva   en   aktiv   egen    alkoholpolitik.
Målsättningen        med        nu       förestående
översynsförhandlingar är att Sverige  skall  behålla
nuvarande  införselregler.  Samtidigt  blir det allt
viktigare att få med andra länder och andra  aktörer
än  de traditionella i arbetet mot alkoholproblemen.
Tillsammans  inom  t.ex.  EU  kan  Sverige med andra
medlemsländer   utforma   en  effektiv  social   och
ansvarsfull  alkoholpolitik  som  gagnar  folkhälsan
inom unionen. Utskottet ser också mycket positivt på
de länderjämförande alkoholstudier inom EU som bl.a.
Sverige initierat  och  Sveriges  initiativ  för att
utarbeta  en gemensam EU-strategi på alkoholområdet.
Sverige   kommer    att    vara   värd   för   WHO:s
ministerkonferens  nästa år i  Stockholm  med  temat
Alkohol och unga människor  i  Europa.  En  plan för
WHO:s framtida hälsofrämjande arbete kommer,  enligt
uppgift, att presenteras vid konferensen.


Sammanfattningsvis  anser  utskottet  att motionerna
1998/99:So258  (v)  yrkande  2,  1998/99:So299  (kd)
yrkandena  1  och 2, 1998/99:So306 (mp)  yrkande  2,
1998/99:So320 (kd), 1998/99:So427 (s), 1998/99:So429
(s, v, kd, c, fp, mp), 1998/99:So461 (fp) yrkande 9,
1999/2000:So2 (s),  1999/2000:So3 (fp, v, kd, c, mp)
yrkandena 1, 2 och 5,  1999/2000:So6 (fp, s) yrkande
3,   1999/2000:So7   (v,  s,   kd,   c,   fp,   mp),
1999/2000:So10 (kd) yrkandena  1, 2 och 3 delvis och
4,  1999/2000:So11 (fp) yrkande 2,  1999/2000:  So12
(c) yrkandena 6 och 7, 1999/2000:So13 (v) yrkande 1,
1999/2000:   So250  (kd)  och  1999/2000:So469  (kd)
yrkande 1 i allt  väsentligt  är tillgodosedda genom
den  politik  som förs. Något tillkännagivande  till
regeringen behövs därför inte.




Utskottet    delar     inte    inställningen    till
alkoholpolitikens inriktning  sådan  den  framförs i
motionerna  1998/99:So228  (m)  yrkandena  2 och  8,
1999/2000:   So1   (m)   yrkandena   1,   4  och  5,
1999/2000:So4   (m)   yrkandena   1   och   6   samt
1999/2000:So385 (m). Motionerna avstyrks.




Alkoholförebyggande åtgärder och forskning




Propositionen




I  propositionen  (s.  84 f.) anför regeringen bl.a.
att sedan de övriga alkoholmonopolen avskaffades och
förutsättningarna att använda  prisinstrumentet  som
ett   alkoholpolitiskt   medel  till  följd  av  EU-
medlemskapet  delvis  har ändrats  får  information,
ålderskontroll       och       andra        liknande
alkoholskadeförebyggande  insatser  en ökad tyngd  i
den  svenska  alkoholpolitiken.  Folkhälsoinstitutet
har fått ansvaret för det förebyggande  arbetet. Som
ett  led  i  den  förändringsprocess  som pågår  har
regeringen  i  april  1997  beslutat  att det  skall
finnas  en nationell ledningsgrupp för alkohol-  och
narkotikaförebyggande         insatser         under
socialministerns  ledning.  Ledningsgruppens uppgift
är att bygga upp ett långsiktigt förebyggande arbete
som  kan  kompensera  den  försvagning   som   bl.a.
Sveriges   EU-medlemskap  medfört  för  den  svenska
traditionella   alkoholpolitiken.   Det  handlar  om
insatser   som   direkt   kan   påverka   människors
förhållningssätt  och  vanor och som också ökar  det
individuella ansvarstagandet.  Dvs.  det  handlar om
att   effektivare   än   hittills   försöka  påverka
konsumentledet  i alkoholförsäljningen  och  i  ökad
utsträckning utveckla hållbara lokala strategier som
också innebär ett  ökat  lokalt  ansvarstagande  för
kommunen, bostadsområdet, arbetsplatsen m.m.


Regeringen  har  också tagit ett samarbetsinitiativ
genom att tillsätta  en  kommitté  (OAS)  som  skall
utveckla   samarbetet  mellan  berörda  myndigheter,
försäkringsbolag  och olika branschorganisationer på
alkoholområdet. Utgångspunkten  för samarbetet är de
prioriteringar   som   gjorts   i   den   nationella
handlingsplanen        för        alkohol-       och
narkotikaförebyggande  insatser.  Uppgiften  är  att
uppmuntra     olika    aktörer,    såsom    företag,
branschorganisationer,   försäkringsbolag,   berörda
myndigheter och andra att engagera sig i arbetet mot
missbruk  och  alkoholskador. Ett prioriterat område
där samtliga inblandade  har gemensamma intressen är
insatser     som     motverkar     den      illegala
alkoholhanteringen,  dvs. illegalt tillverkad  eller
illegalt införd alkohol samt langning till ungdomar.
Detta  arbete  försvåras   i   dag  av  att  köp  av
hemtillverkad sprit, till skillnad  från  insmugglad
sprit, är lagligt. Övriga områden som prioriteras  i
OAS   arbete  är  insatser  för  att  åstadkomma  en
alkoholfri    trafik,   alkoholfria   arbetsplatser,
alkoholfri       uppväxt       och       alkoholfria
graviditetsperioder  samt  en  måttfullhet bland dem
som  använder  alkohol och särskilt  bland  dem  som
riskerar att bli storkonsumenter.


Regeringen anför  vidare i propositionen (s. 168 f.)
att  Centrum  för  alkohol-  och  drogforskning  vid
Stockholms universitet  som  inrättats  hösten  1997
fortfarande  är  under uppbyggnad. Enligt regeringen
behöver      på      alkoholforskningens      område
konsumtionsforskningen utvecklas och stimuleras. Ett
angeläget   område  är  givetvis   att   belysa   de
påfrestningar     som     svensk     alkohol-    och
narkotikapolitik  står  inför  genom den  fortgående
internationaliseringen. Nya metoder  och  arbetssätt
som   kan   kompensera   den   försvagning   som  de
traditionella alkohol- och drogpolitiska intrumenten
utsätts     för     i     och    med    den    ökade
internationaliseringen  bör  utvecklas.  Ytterligare
forskning och utvärdering  av  nya effektiva metoder
är   därför   angelägen.   Regeringen    anser   att
Folkhälsoinstitutets  verksamhet och kompetens  inom
alkohol- och drogforskningsområdet  är betydelsefull
för  centrets  utveckling varför Folkhälsoinstitutet
såväl kompetensmässigt  som  finansiellt  bör stödja
verksamheten  vid  forskningsinstitutet.  Regeringen
kommer  senare  att  i  ett särskilt regeringsbeslut
anslå  särskilda  medel  bl.a.   för   alkohol   och
drogforskning från de särskilda medel som är avsatta
för alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder.




Aktuellt




I  budgetpropositionen 1999/2000:1, (utg.omr. 9) (s.
97 f.)  anför  regeringen  bl.a.  att den nationella
ledningsgruppen  har  till  uppgift att  stödja  ett
förstärkt långsiktigt alkohol-  och drogförebyggande
arbete. Det är angeläget att med nya metoder försöka
kompensera   de   förändringar  som  EU-medlemskapet
medfört  för  den  svenska   alkoholpolitiken.   Det
handlar   om   insatser   som   direkt  kan  påverka
människors förhållningssätt och vanor  och  som ökar
det individuella ansvarstagandet. Det handlar vidare
om att i ökad utsträckning utveckla hållbara  lokala
strategier   som   också  innebär  ett  ökat  lokalt
ansvarstagande. Detta  är en omställningsprocess som
kräver  insatser  under  lång   tid   framöver.  Den
nationella ledningsgruppen har tagit initiativ  till
ett  antal  nationella projekt i syfte att stimulera
en sådan utveckling.  För bl.a. detta ändamål har 30
miljoner kronor årligen avsatts.


Situationen på alkoholpolitikens  område  kräver en
hög   grad   av   samordning,  effektivitet  och  en
ledningsorganisation  med  hög  beredskap  för olika
varierande  insatser.  På ledningsgruppens initiativ
har  ett  arbete  med  att revidera  den  nationella
handlingsplanen        för       alkohol-        och
narkotikaförebyggande   insatser   påbörjats   under
Svenska      Kommunförbundets      ledning.      Ett
framtidsscenarieprojekt    om   hur   alkohol-   och
narkotikasituationen i Sverige  kan  komma att se ut
år   2005   har   genomförts   som   ett   av  flera
underlagsmaterial      för      revideringen      av
handlingsplanen.


Regeringen  har  genom Allmänna arvsfonden under år
1997   beslutat   om   15   miljoner   kronor   till
Folkhälsoinstitutet  för  stöd  till  olika  ideella
organisationers barn-  och ungdomsprojekt som ligger
i  linje  med  den  nationella  handlingsplanen  för
alkohol-  och  narkotikaförebyggande  insatser.  För
åren 1998 och 1999  har  regeringen  genom  Allmänna
arvsfonden   tillskjutit   ytterligare  10  miljoner
kronor.


Regeringen har vidare i oktober 1999 beslutat stödja
ett projekt för alkoholfri uppväxt  som skall drivas
av  IOGT-NTO  tillsammans  med Riksidrottsförbundet.
Från  Allmänna  arvsfonden  beviljas  fyra  miljoner
kronor  för  det  första  året  av   tre.  Samtidigt
beslutade regeringen att ge 800 000 kr  till den del
av projektet som avser ett nationellt forum  och 200
000   kr   till  Folkhälsoinstitutet,  som  bekostar
utvärderingen av projektet.




Motionerna




I motion 1998/99:So228  av Ulf Kristersson m.fl. (m)
yrkas ett tillkännagivande  om  vad  som  anförts om
information och upplysning om drogmissbruk  och dess
skadeverkningar  (yrkande  1).  Enligt  motionärerna
måste  information  om alkohol och alkoholrelaterade
skador vara baserad på  fakta och kunskap. Därför är
det väsentligt att sådan sammanställs och utvärderas
för  att  på ett effektivt  sätt  kunna  användas  i
opinionsarbetet.  Kampanjer och uthållig information
om alkoholens skadeverkningar  kan vara ett sätt att
få ungdomar att minska sin alkoholkonsumtion och att
t.ex.  övergå från starköl till svagare  alternativ.
Samtidigt  är  det  centralt att den information som
ges   inte   uppfattas   som    förbudsivrande   och
förmynderi. På flera håll i världen pågår arbete med
att informera och upplysa om alkoholen  utifrån  ett
positivt  perspektiv.  Det  främsta  exemplet är det
arbete  som  skett  och  fortfarande  pågår   i  den
kanadensiska delstaten Québec. Där har en omfattande
liberalisering av alkohollagarna kombinerats med ett
omfattande    upplysningsarbete.    Den   förändrade
politiken  är  mycket  lovande  med en minskning  av
konsumtionen som resultat, heter det i motionen.




I motion 1998/1999:So365 av Jan-Evert  Rådhström och
Anders  Sjölund (båda m) begärs tillkännagivande  om
vad som i  motionen  anförts  om  vad  ett inträde i
myndighetsåldern  innebär  i  synnerhet  vad   avser
alkoholens  skadliga inverkan (yrkande 2). Ungdomars
relation  till  alkohol  och  droger  står  i  stark
relation  till   familjens   roll  som  normbildare.
Motionärerna menar att en del  av  problemen uppstår
genom  att  familjen getts otydligt ansvar  och  att
skolan i många  stycken  har  misslyckats med att ge
relevant information. Motionärerna  har framfört ett
likalydande   yrkande   i   motion   1999/2000:So231
(yrkande 2).




I motion 1999/2000:So13 av Gudrun Schyman  m.fl. (v)
hemställs   att   riksdagen   som   sin  mening  ger
regeringen till känna vad i motionen  anförts om att
utreda  omfattningen  av  kvinnors alkoholkonsumtion
och  särskilt  unga  kvinnors   konsumtion  av  s.k.
svartsprit  (yrkande  9).  Enligt  motionärerna  har
kvinnornas    alkoholkonsumtion   genomgått    stora
förändringar under senare årtionden och utvecklingen
uppvisar större  förändringar  för  kvinnorna än för
männen.  Detta område och andra problem  förknippade
med den ökade  alkoholkonsumtionen bland kvinnor bör
bli   föremål  för   en   särskild   utredning   och
kartläggning,   något  som  motionärerna  anser  att
regeringen bör ge  Folkhälsoinstitutet  eller  annan
myndighet i uppdrag att utföra.




I motion 1999/2000:So358 av Yvonne Oscarsson och Owe
Hellberg (båda v) hemställs om tillkännagivande dels
om  att  Gävleborgs  län utses till pilotlän för ett
forsknings-  och utvecklingsprojekt  med  syfte  att
minska alkoholkonsumtionen i länet, dels om att låta
Folkhälsoinstitutet    inleda    förhandlingar   med
Landstingsförbundet och Kommunförbundet  i syfte att
med  befintliga  resurser  intensifiera det alkohol-
och  drogförebyggande  arbetet   i   Gävleborgs  län
(yrkandena 1 och 2).




I  motion  1999/2000:So362  av  Peter  Pedersen  och
Yvonne Oscarsson (båda v) yrkas att riksdagen  begär
att   regeringen   i   första  hand  överlägger  med
Riksidrottsförbundet om  möjliga  åtgärder  för  att
förhindra  att idrottsföreningar och därmed idrotten
förknippas med  alkoholdrycker t.ex. öl (yrkande 1).
I   andra   hand  begärs   att   regeringen   upptar
förhandlingar  med  Kommunförbundet om den kommunala
bidragsgivningen till  föreningar  som  direkt eller
indirekt  befattar sig med lansering av öl  (yrkande
2).




I motion 1998/99:So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)
begärs   tillkännagivande    om    alkoholprevention
(yrkande     7).     Enligt    motionärerna    visar
undersökningar och rapporter  att allt fler ungdomar
konsumerar     mycket     alkohol     och     prövar
narkotikapreparat. Motionärerna ser med stort allvar
på  denna  utveckling  och  anser  att  det  fordras
kraftfulla åtgärder för att vända trenden. Alkoholen
är ett stort medicinskt och socialt problem. Den  är
orsak  till  många sjukdomar och skador genom direkt
påverkan  eller  som  utlösande  faktor  till  våld.
Uppskattningsvis    finns    det    ca    300    000
alkoholmissbrukare  i  Sverige. Alkoholfria zoner på
alla  nivåer  är  ett minimikrav.  Detta  gäller  på
jobbet, under uppväxttiden,  i  trafiken  och  under
graviditeten.  Ett  likalydande yrkande förs fram  i
motion 1999/2000 So493 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)
(yrkande 10).




I motion 1998/99:So402  av  Fanny Rizell och Ingemar
Vänerlöv  (båda kd) begärs tillkännagivande  om  vad
som i motionen  anförts  om barns och ungdomars rätt
till en uppväxt fri från alkoholens skadeverkningar.




I motion 1999/2000:So12 av  Kenneth  Johansson m.fl.
(c) begärs tillkännagivande om förebyggande insatser
(yrkande  3).  Motionärerna  anser  att Sverige  bör
följa de etiska principer och den handlingsplan  som
under  1995  antagits av de europeiska länderna inom
WHO.    Motionärerna    välkomnar    översynen    av
Folkhälsoinstitutet.   Myndighetens   roll   i   det
förebyggande  arbetet  skall bygga på nära samverkan
och      samarbete     med     folkrörelser      och
nykterhetsorganisationer.      Samarbetet     mellan
socialtjänst, polis och tillsynsmyndigheter på lokal
nivå  bör  intensifieras.  Det  begärs   vidare  ett
tillkännagivande om förebyggande insatser bland unga
(yrkande 4). Enligt motionärerna gör unga  som  sina
föräldrar   och   föräldrarnas   attityd  speglas  i
ungdomars konsumtion. Föräldrar måste göras medvetna
om   att   det   är   de  som  kan  påverka  barnens
alkoholkonsumtion och att  det  är straffbart att ge
alkohol till barn under 18 år. I motionen yrkas även
ett tillkännagivande om primärvårdens  roll (yrkande
5).  Motionärerna  menar  att  primärvården  har  en
betydelsefull roll i det alkoholpreventiva  arbetet.
Det  är viktigt att sjukvårdspersonalen tar den  tid
som behövs för att kunna bedöma behovet av samtal om
livsstil  och  alkoholkonsumtionsmönster.  Slutligen
begärs  ett  tillkännagivande  om alkohol och trafik
(yrkande 8). Motionärerna anser också att kontrollen
av misstänkt rattfylleri bör intensifieras.




I  motion 1998/99:So461 av Kerstin  Heinemann  m.fl.
(fp)  yrkas  tillkännagivande  om vad som i motionen
anförts om insatser för och forskning om kvinnor med
alkoholmissbruk     (yrkande    11).    Motionärerna
framhåller  att de kvinnliga  alkoholisterna  är  en
heterogen grupp.  Det finns könsspecifika skillnader
mellan    manliga   och    kvinnliga    alkoholister
psykologiskt,  psykiatriskt,  medicinskt och socialt
sett. Det är därför viktigt att  man  i  vården  och
rehabiliteringen har kunskap om dessa skillnader och
att  vård  och  behandling  anpassas  till  kvinnors
specifika  behov.  I  motion 1998/99:So462 av Helena
Bargholtz  m.fl.  (fp)  framställs  ett  yrkande  om
särskilda   rehabiliteringsprogram   för   kvinnliga
alkoholister  (yrkande  2).  I  motion 1998/99:So461
yrkas  också ett tillkännagivande  om  insatser  för
forskning  om  alkohol,  andra  beroendeframkallande
medel   och   spelberoende   (yrkande  17).   Enligt
motionärerna börjar forskningen  nu  kunna ge svaret
på frågan varför en del människor utvecklar beroende
till  och  missbruk  av  ämnen  som tobak,  alkohol,
narkotika  och  vissa läkemedel. I  princip  är  det
samma   förstärkningsmekanismer   som   leder   till
drogmissbruk  vilka  också ligger bakom utvecklingen
av andra tvångstillstånd,  t.ex.  spelberoende. Alla
påverkar  den grupp hjärnceller i hjärnans  innersta
som brukar kallas hjärnans belöningssystem.




I motion 1999/2000:So11  av  Kerstin Heinemann m.fl.
(fp)        begärs        tillkännagivande        om
alkohol/drogforskning och andra beroendeframkallande
medel  och  beteenden (yrkande 10). Motionärerna ser
med   tillfredsställelse   på   att   alkohol-   och
drogforskningen  nu stärkts genom inrättandet av ett
centrum   för   alkohol-   och   drogforskning   vid
samhällsvetenskapliga   fakulteten   vid  Stockholms
universitet. Eftersom mekanismerna bakom beroende av
olika  ämnen  som  nikotin,  läkemedel, alkohol  och
droger  samt bakom sjukligt spelande  (spelberoende)
anser    motionärerna     att     detta     centrums
forskningsansvar  bör  vidgas till att omfatta  hela
detta fält.




I motion 1998/99:So306 av  Thomas  Julin  m.fl. (mp)
yrkas  ett  tillkännagivande  om  vad som i motionen
anförts    om    behovet    av    ökat   stöd   till
frivilligorganisationer     för     att     motverka
glorifieringen    av    missbruket    (yrkande   3).
Miljöpartiet vill se en ökad satsning på information
i skolor och stöd till frivilligorganisationer.  All
upplysning  och  information måste ha till syfte att
påverka människors  attityder  och  beteende. Vidare
yrkas tillkännagivande om vad som i motionen anförts
om    att    alla    kommuner   bör   upprätta   ett
alkoholpolitiskt handlingsprogram med riktlinjer för
hur alkoholkonsumtionen  skall kunna minska (yrkande
5).   Motionärerna   hemställer    också    om   ett
tillkännagivande  om  behovet  av utökad information
till  föräldrar  (yrkande  7).  Enligt  motionärerna
påverkar föräldrar sina barn när det gäller alkohol.
Deras  attityder  och  bjudvanor, deras  inställning
till langning och deras  roll  som föredömen betyder
mycket   för  en  ung  människas  förhållande   till
alkohol. Vidare  yrkas  ett  tillkännagivande om att
utköp av alkohol till minderåriga barn måste ses som
en allvarligare förseelse än vad  som  är  fallet  i
dag, och straffsatserna sättas därefter (yrkande 8).
I  motionen  begärs även ett tillkännagivande om vad
som i motionen  anförts  om  särskilda  insatser för
punktnykterhet (yrkande 9). Motionärerna  anser  att
särskilda  insatser  bör  göras för att bevara vissa
samhällssektorer och livssituationer  helt fria från
alkohol. Det gäller såväl trafik och arbetsliv,  som
ungdomsåren och graviditetstiden.




I  motion 1998/99:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp)   yrkas  ett  tillkännagivande  om  vad  som  i
motionen  anförts  om  att  ta  fram  ett förslag på
förebyggande       insatser       mot      ungdomars
alkoholkonsumtion (yrkande 13). Enligt  motionärerna
har   ungdomars   alkoholkonsumtion  betydelse   för
våldsbrott. Alkoholen  kan  vara en utlösande faktor
när det gäller våldsbrott samt  döva  rädslan så att
inte   våldsoffret   går   undan  och  även  påverka
våldsutövaren att inte bry sig om konsekvenserna.




I motion 1999/2000:So408 av  Helena  Frisk  och Ann-
Kristine  Johansson (båda s) hemställs att riksdagen
som sin mening  ger  regeringen  till  känna  vad  i
motionen   anförts   om  en  informationskampanj  om
alkoholens  skadeverkningar.   Enligt   motionärerna
borde  en  bred  informationskampanj genomföras  med
syfte att informera  barn  och  ungdomar  och  deras
föräldrar.




Utskottets bedömning




Sveriges    EU-medlemskap    har    delvis    ändrat
möjligheterna   att   föra  en  traditionell  svensk
alkoholpolitik.  Information,   ålderskontroll   och
andra   liknande  alkoholskadeförebyggande  insatser
kommer, enligt  utskottets  uppfattning,  att  få en
ökad tyngd i den svenska alkoholpolitiken. Utskottet
har  vid  upprepade tillfällen, senast i betänkandet
1997/98:SoU14,    understrukit    just   vikten   av
information    och    upplysning    om    alkoholens
skadeverkningar    och   andra   alkoholförebyggande
åtgärder. Denna inställning  vidhålls  av utskottet.
Det  är,  enligt  utskottets  mening, angeläget  att
bibehålla  en  fortsatt  hög ambitionsnivå  när  det
gäller  det förebyggande arbetet  på  området,  inte
minst de  insatser  som  riktar  sig  till  barn och
ungdomar.  Den  nationella  ledningsgruppen  har  en
viktig   uppgift   att  bygga  upp  ett  långsiktigt
förebyggande  arbete   som   tar   hänsyn   till  de
förändringar  som  den  svenska alkoholpolitiken  nu
genomgår.    Revideringen    av    den    nationella
handlingsplanen  för  alkohol- och  drogförebyggande
insatser är därvid betydelsefull.


Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det
förebyggande arbetet effektivare  än  hittills måste
försöka        påverka        konsumentledet       i
alkoholförsäljningen   och   i   ökad   utsträckning
utveckla  hållbara  lokala  strategier   som   också
innebär ett ökat lokalt ansvarstagande för kommunen,
bostadsområdet,  arbetsplatsen  m.m. Utskottet menar
också  att  det  är av stor vikt att  vid  sidan  om
myndigheterna    olika     aktörer,    inte    minst
alkoholbranschen,  uppmuntras   att   samarbeta  och
engagera   sig  i  det  förebyggande  arbetet.   Ett
värdefullt samarbete  på  området  sker  också  inom
ramen för OAS. Ett av många prioriterade områden  är
att   motverka   langning   till   ungdomar.   Andra
prioriterade  områden är insatser för att åstadkomma
en alkoholfri trafik,  alkoholfria arbetsplatser, en
alkoholfri      uppväxttid      och      alkoholfria
graviditetsperioder.


Utskottet  delar  den  oro  många känner  över  att
ungdomars    och    inte    minst   unga    flickors
alkoholmissbruk ökar. Detta måste  enligt  utskottet
mötas   med   konkreta   och   trovärdiga  åtgärder.
Ungdomarna   måste   nås   i   deras  närmiljö   och
föräldrarna  stödjas.  Utskottet  delar  regeringens
inställning   att   med   en   bred  nationell   och
internationell     mobilisering    kan     ungdomars
alkoholkonsumtion   hållas   nere.   Utskottet   ser
positivt på Sveriges  arbete inom EU för att få stöd
för   en  gemensam  EU-strategi   rörande   alkohol.
Utskottet har liksom regeringen förhoppningen att en
Stockholmsdeklaration  i frågan kan utgöra en viktig
framtida   plattform   för   det   alkoholpreventiva
arbetet.


Motionerna    1998/99:So228    (m)    yrkande     1,
1998/99:So306    (mp)    yrkandena    3,   5,   7-9,
1998/99:So365  (m)  yrkande  2,  1998/99:So379  (kd)
yrkande  7,  1998/99:So402 (kd), 1998/99:So462  (fp)
yrkande 2, 1999/2000:So12  (c)  yrkandena 3-5 och 8,
1999/2000:So13  (v)  yrkande 9, 1999/2000:So231  (m)
yrkande 2, 1999/2000:So408 (s), 1999/2000:So493 (kd)
yrkande 10 och 1998/99:Ju918  (mp)  yrkande 13 får i
allt väsentligt anses tillgodosedda med det anförda.
Motionerna  1999/2000:So358  (v) och 1999/2000:So362
(v) avstyrks.




Forskning på alkoholområdet är, enligt utskottet, av
stor  vikt  och  behöver utvecklas  och  stimuleras,
bl.a.  när  det gäller  konsumtionsforskningen.  Ett
centrum   för   alkohol-   och   drogforskning   vid
Stockholms  universitet   är  under  uppbyggnad  med
siktet    inställt    på    att    bli    nationellt
tvärvetenskapligt centrum på forskningsområdet.  Det
ankommer  dock  inte  på  riksdagen att bestämma den
närmare  inriktningen  av forskningen  vid  centret.
Motionerna 1998/99: So461 (fp) yrkande 11 och 17 och
1999/2000:So11 (fp) yrkande 10 avstyrks.




Partihandel m.m. med spritdrycker, vin och
starköl




Yrkesmässig partihandel och införsel




Propositionen




I propositionen (s. 97 ff.)  föreslås  en ny ordning
för  rätten  till  partihandel  med  alkoholdrycker.
Regeringen         föreslår         bl.a.        att
partihandelstillstånden  tas  bort  i sin  nuvarande
form   och   ersätts  i  4  kap.  1  §  alkohollagen
(1994:1738) med  en  koppling  till  vissa begrepp i
lagen  (1994:1564)  om  alkoholskatt. En  automatisk
rätt att bedriva partihandel  med  spritdrycker, vin
och    starköl    föreslås    för    den    som   av
skattemyndigheten  har  godkänts  som  upplagshavare
enligt 9 § lagen om alkoholskatt eller den  som  har
registrerats  som  varumottagare  enligt  12 § samma
lag.  I  12  §  lagen  (1994:1564)  om alkoholskatt,
liksom konsekvensmässigt i 13 § lagen (1994:1563) om
tobaksskatt  och  4  kap.  6 § lagen (1994:1776)  om
skatt på energi, föreslås ett  uttryckligt  krav  på
vandelsprövning  av  den som ansöker om registrering
som varumottagare.


Regeringen   föreslår  vidare   att   rätten   till
yrkesmässig  införsel   av   spritdrycker,  vin  och
starköl inte längre skall vara  kopplad till innehav
av  tillverknings-  eller  partihandelstillstånd.  I
stället föreslås att i 4 kap.  2  §  första  stycket
alkohollagen  anges  att  den som enligt 4 kap. 1  §
samma lag är berättigad att  bedriva partihandel får
föra   in  varorna.  Dessutom  föreslås   att   även
detaljhandelsbolaget  får föra in alkoholdrycker för
att ombesörja den s.k.  privatimporten  som  åligger
bolaget enligt 5 kap. 5 § alkohollagen.


Utgångspunkten  för  regeringens  överväganden  har
varit  att  hitta  en lösning som kan tillgodose EG-
rättsliga krav samtidigt  som denna lösning inte får
resultera i att möjligheterna  att  föra en fortsatt
restriktiv     alkoholpolitik     försämras.     Den
kommersiella  handeln  med  alkoholdrycker   utanför
detaljhandels-    och   serveringsledet   har   inga
alkoholpolitiska förtecken.  De  begränsningar som i
dag   gäller  för  den  yrkesmässiga  importen   och
partihandeln   medför   att  spritdrycker,  vin  och
starköl lagligen inte kan  nå konsumenterna på annat
sätt  än  genom  Systembolaget  och  restaurangernas
servering.  Detta  skall   självfallet   gälla  även
fortsättningsvis    och    ingår    som   en   given
förutsättning     i     regeringens     analys    av
införselreglerna. Denna grundprincip har heller inte
ifrågasatts av Europeiska kommissionen.


Tull-   och  skattemyndigheter  utövar  i  dag   en
omfattande   kontroll   av  alkoholimporten.  Om  en
partihandlare säljer spritdrycker,  vin  och starköl
till  andra än Systembolaget eller restauranger  med
serveringstillstånd  är detta dessutom ett brott som
skall beivras av åklagare  och polismyndigheter. Att
"ovanpå"   dessa  regler  ha  ett   alkoholpolitiskt
tillståndssystem  för  import  och  partihandel  med
spritdrycker,    vin   och   starköl   kan,   enligt
propositionen,   ifrågasättas    från    EG-rättslig
synpunkt.    När    det   gäller   frågan   om   det
alkoholpolitiska   syftet    med    regleringen    i
partihandelsledet     kan,     enligt    regeringen,
konstateras   följande.   Vad  avser   skyddet   för
konsumenter   finns   regler   om    etablering   av
restauranger  och  systembolagsbutiker,  återhållsam
alkoholservering, öppettider  för både servering och
detaljhandel,  nykterhet och ordning,  åldersgränser
m.m.   Motsvarande    regler    finns    inte    för
partihandelstillstånden.      En      ansökan     om
partihandelstillstånd  kan  inte  heller  avslås  av
alkoholpolitiska skäl. Regeringen finner att det kan
ifrågasättas om systemet med särskilda tillstånd för
import  och  partihandel har någon verklig betydelse
från   strikt  alkoholpolitisk   synpunkt.   Förutom
tillstånd  från Alkoholinspektionen behövs i princip
ett godkännande av skattemyndigheten för yrkesmässig
import  av  spritdrycker,  vin  och  starköl.  Detta
regleras i lagen om alkoholskatt.


När  Alkoholinspektionens  uppgifter  att  behandla
ansökningar     om     partihandelstillstånd     och
inspektionens  omedelbara  tillsyn över partihandeln
upphör med regeringens förslag  faller  grunden  för
inspektionens    ansökningsavgifter    och    årliga
tillsynsavgifter    avseende    partihandeln.    För
partihandlarna  innebär  detta  att  de  inte längre
behöver     betala     några    ansöknings-    eller
tillsynsavgifter. Dessa  avgifter  har också, enligt
regeringen, varit föremål för en återkommande kritik
från Europeiska kommissionen.


Utan partihandelstillstånd faller också grunden för
Alkoholinspektionens     direkta    tillsyn     över
partihandeln. Detta betyder inte att partihandel med
alkoholdrycker  kan  bedrivas  helt  utan  kontroll.
Tull- och skattemyndigheter utövar i dag en kontroll
över införseln och skattskyldigheten.  Beskattnings-
myndigheten  skall  enligt  regeringens  förslag   i
stället   för  Alkoholinspektionen  kontrollera  att
varorna endast  har sålts till den som är berättigad
att köpa dessa. Det  är vidare självklart att om det
uppmärksammas  att  någon  t.ex.  sålt  direkt  till
konsument, vilket är  straffbelagt, detta skall leda
till att godkännandet som  upplagshavare  respektive
registreringen som varumottagare ifrågasätts.  I sak
kommer   således   skattemyndigheten  att  ha  samma
befogenheter     gentemot     partihandlaren     som
Alkoholinspektionen har i dag.


Regeringen  anmärker   att   lagen  (1994:1564)  om
alkoholskatt, lagen (1994:1563)  om  tobaksskatt och
lagen  (1994:1776)  om  skatt på energi avseende  de
harmoniserade punktskatterna  innehåller  regler  om
vandelsprövning  av  den  som ansöker om godkännande
som upplagshavare men saknar  sådana regler avseende
den som ansöker om registrering som varumottagare. I
praktiken  sker dock en vandelsprövning.  Regeringen
anser att det  vore  en  lämpligare  ordning att ett
uttryckligt krav på vandelsprövning även  föreskrivs
för    den   som   ansöker   om   registrering   som
varumottagare.  Regeringen  föreslår därför att i de
tre lagarna skall föreskrivas  att  registrering som
varumottagare får meddelas den som med  hänsyn  till
sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna  i
övrigt är lämplig för sådan verksamhet.


Enligt  regeringen  skall  Alkoholinspektionen, vid
sidan av ett visst kvardröjande  ansvar  för tillsyn
över  de  partihandlare  som  inte  är  godkända  av
skattemyndigheten,  ha  kvar ett ansvar som  central
tillsynsmyndighet     inom    alkoholområdet     att
självständigt     följa    och     utvärdera     det
alkoholpolitiska regelsystemet, dess tillämpning och
funktion. Inom andra  delar av alkohollagstiftningen
utövar Alkoholinspektionen  redan i dag sin centrala
tillsynsfunktion utan att själv besluta om tillstånd
eller utföra direkta kontrollbesök  m.m.  Utöver den
kontroll tull- och skattemyndigheter bedriver kommer
som  en  följd  av  gällande  regler restaurangernas
eventuella   import   också   att  kontrolleras   av
kommunerna     som    ett    led    i    kommunernas
restaurangtillsyn.




Aktuellt




Utskottet   har  erfarit   att   Finansdepartementet
förbereder en  ändring  i  alkoholskatteförordningen
(1994:1614) med innebörd att  godkända upplagshavare
och      registrerade      varumottagare      enligt
alkoholskattelagen skall åläggas  en  skyldighet att
till  Beskattningsmyndigheten  (Skattemyndigheten  i
Gävle),   i   förhållande   till   tidpunkten    för
godkännande eller registrering, anmäla ändringar vad
gäller  bl.a.  ägarförhållanden  (t.ex.  ändring  av
firmateckningsrätten).        Förordningsändringarna
beräknas   träda   i  kraft  den  1  januari   2000.
Konsekvensändringar   skall  enligt  uppgift  ske  i
tobaks- och energiskatteförordningarna.




Vidare   har   erfarits  att   Justitiedepartementet
förbereder förordningar  om  misstankes-  respektive
belastningsregister  med  innebörd att Beskattnings-
myndigheten (Skattemyndigheten  i  Gävle), vid brott
för  vilket  åtal  väckts  skall  få  tillgång  till
polisens  misstankesregister  och  vid  bl.a.  vissa
grövre brottsbalksbrott skall få tillgång  även till
det belastningsregister polisen för. Enligt  uppgift
planeras också dessa förordningar att träda i  kraft
den 1 januari år 2000.




Motionerna




I  motion  1999/2000:So4  av Chris Heister m.fl. (m)
begärs tillkännagivande om  regeringens dröjsmål med
förslag   om   avveckling  av  partihandelstillstånd
(yrkande  2).  Enligt   motionärerna  är  kravet  på
partihandelstillstånd   onödigt    och    borde   ha
avvecklats  utan  dröjsmål efter att EG-domstolen  i
oktober  1997  lämnade   sitt   förhandsavgörande  i
Franzénmålet.  Om  den av regeringen  nu  föreslagna
lagändringen träder  i  kraft  den 1 januari år 2000
har tidsutdräkten varit hela två år och tre månader.
Under  denna  tid har utvecklingen  av  partihandeln
hämmats till konsumenternas  nackdel  samtidigt  som
berörda  företagares  lönsamhet  har eroderats genom
rättsligt   tveksamma   avgifter.   Vidare    begärs
tillkännagivande   om   regeringens   agerande   vad
beträffar  återbetalning  av  erlagda  avgifter till
Alkoholinspektionen    (yrkande    3).   Fortfarande
försöker  alkoholinspektionen  undandra  sig  ansvar
genom  att  i  rättsprocesser  som  f.n.   pågår   i
kammarrätten  bestrida krav på återbetalning av till
alkoholinspektionen    erlagda    avgifter.   Enligt
motionärernas uppfattning borde regeringen skyndsamt
ha   ändrat  reglerna  så  att  inbetalda   avgifter
återbetalats  utan  att  berörda aktörer måste driva
saken  i  domstol.  Motionärerna  yrkar  vidare  att
riksdagen beslutar avslå  propositionens  förslag om
ändring  i  skattelagstiftningen  för att möjliggöra
s.k. vandelsprövning för varumottagare  (yrkande 4).
Som framgår av propositionen sker i praktiken  redan
en viss vandelsprövning och behovet av en lagändring
kan  inte  anses dokumenterat. Det avskaffade kravet
på partihandelstillstånd  bör,  enligt motionärerna,
inte  ersättas  med  andra  typer av  regler  som  i
praktiken  riskerar  att  få  liknande  effekter.  I
motionen hemställs vidare att riksdagen  beslutar om
en  långtgående  förenkling  av reglerna för  import
direkt till godkända serveringsställen  (yrkande 7).
Motionärerna  menar  det  vara  orimligt  att  samma
regler   skall   gälla  för  deras  import  som  för
professionella  partihandlare.   Motionärerna   hade
hellre  sett en mera långtgående förenkling på detta
område. Serveringsställena  är  redan föremål för en
ekonomisk kontroll från kommunens sida.




I  motion 1999/2000:So10 av Chatrine  Pålsson  m.fl.
(kd)    hemställs   om   ett   tillkännagivande   om
partihandelstillståndet  (yrkande  15). Motionärerna
påpekar  att om ansvaret för partihandelstillståndet
skall   överföras   till   skattemyndigheten   måste
förutsättningen    vara   att   alkoholinspektionens
kompetens överförs till  densamma. Skattemyndigheten
måste tillförsäkras stora personella resurser.




I motion 1999/2000:So398 av  Fanny Rizell m.fl. (kd)
hemställs  att riksdagen ger regeringen  till  känna
vad i motionen  anförts  om  partihandelstillstånden
(yrkande 1). Enligt motionärerna innebär regeringens
förslag att antalet kontrollerande  myndigheter blir
fler,   och   förslaget   är  småföretagarfientligt,
eftersom alla företagare nu skall visa upp ett bevis
från skattemyndigheten i Ludvika.  Vidare begärs ett
tillkännagivande  om  att Alkoholinspektionen  skall
vara kontrollmyndighet  för  alkoholreklam  (yrkande
2).  Genom  att  även  tillföra alkoholreklamen till
Alkoholinspektionen får,  enligt  motionärerna, alla
som   hanterar  alkoholdrycker  i  stort   sett   en
myndighet   att   vända   sig  till  för  tillstånd,
rådgivning och kontroll.




I  motion  1999/2000:So12  av   Kenneth  Johansson  m.fl.  (c)
hemställs   att   riksdagen   som  sin  mening   ger
regeringen  till  känna  vad i motionen  anförts  om
partihandelstillstånden   och   Alkoholinspektionens
funktion   och   uppgifter   (yrkande   1).   Enligt
motionärerna är förslagen som  regeringen  lämnar av
marginell karaktär. Samtidigt vill regeringen  driva
fram  beslut  som  bör  tas  vid en total översyn av
alkoholpolitiken. Det gäller t.ex.  avskaffandet  av
partihandelstillstånden.   Motionärerna   anser  att
tillsynsfunktioner    m.m.   och   förändringar   av
alkoholinspektionens  funktion   och   uppgift   bör
behandlas    i    ett    beslut   om   den   samlade
alkoholpolitiken.




I motion 1999/2000:So11 av  Kerstin  Heinemann m.fl.
(fp)      begärs     tillkännagivande     om     att
Alkoholinspektionen       och      systemet      med
partihandelstillstånd skall finnas kvar (yrkande 3).
Alkoholinspektionen   med   dess    kontroll-    och
tillsynsverksamhet  fyller  en  viktig funktion. Att
ersätta  Alkoholinspektionens  verksamhet   med  den
prövning  som  särskilda skattekontoret gör är  inte
tillräckligt.  Regeringens   främsta  skäl  för  att
försämra  den  svenska  alkoholkontrollen   är   EG-
domstolens  utslag  i  det  s.k.  Franzénmålet.  Där
riktades      kritik      mot      villkoren     för
partihandelstillstånd. Motionärerna  anser  dock att
regeringen  gått  betydligt  längre  än EG-domstolen
krävt.




I motion 1999/2000:So14 av Thomas Julin  m.fl.  (mp)
hemställs  att  riksdagen avslår regeringens förslag
till förändring när det gäller partihandelstillstånd
(yrkande 1). Motionärerna  anför att de med tanke på
de   uppgifter  som  ålagts  Alkoholinspektionen   i
kombination med hanteringen av partihandelstillstånd
är  oroade   att   viktiga   delar   som   ingår   i
Alkoholinspektionens   verksamhet   faller  bort  då
skattemyndigheten   enligt   förslaget   tar    över
hanteringen,   särskilt   då  denna  myndighet  inte
tillskrivs  extra  resurser utan  skall  inlemma  en
tredjedel av Alkoholinspektionens  uppgifter  i  sin
egen organisation med redan befintliga resurser. Det
hade   i   nuvarande   läge   varit   naturligt  att
Alkoholinspektionen  fått  fortsätta  sin  roll  som
tillståndsmyndighet samt ges ett övergripande ansvar
för all tillsyn på alkoholområdet. Vidare  yrkas ett
tillkännagivande      om      avgiftssystem      för
Alkoholinspektionen  (yrkande 2). Motionärerna menar
att Alkoholinspektionens  tillståndsverksamhet  även
fortsättningsvis  kan  finansieras  av  avgifter men
enligt ett förändrat system. Motionärerna  anser att
ett  avgiftssystem  för partihandel och tillverkning
av alkoholdrycker bör  utformas så att det i så stor
utsträckning  som möjligt  motsvarar  EU:s  krav  på
avgift i förhållande  till  den kontroll myndigheten
gör.




Skatteutskottets yttrande




Skatteutskottet gör följande ställningstagande.




Utskottet  konstaterar  att  en   person  eller  ett
företag som i dag vill bedriva yrkesmässig  införsel
av  obeskattade alkoholvaror (spritdrycker, vin  och
starköl) måste godkännas av både Alkoholinspektionen
och skattemyndigheten.  I  båda  fallen sker en viss
prövning  av  sökanden  och,  i  förekommande  fall,
lagerlokal, skatteupplag m.m.




Detsamma gäller för den som driver restaurangrörelse
och själv vill importera nämnda slag  av drycker för
servering. Restaurangen skall också ha tillstånd för
alkoholservering till allmänheten. Sådant  tillstånd
beslutas  av  den  kommun  där serveringsstället  är
beläget.




Ett   partihandelstillstånd   kan    återkallas   av
Alkoholinspektionen   och   ett   godkännande    som
upplagshavare  eller  registrerad  varumottagare  av
skattemyndigheten.     Serveringstillståndet     kan
återkallas  av  kommunen.  Förutom  att  besluta  om
tillstånd        till       partihandel       utövar
Alkoholinspektionen också tillsyn över denna handel.
Tull- och skattemyndigheter utövar kontroll av alko-
holimporten.    Om    en     partihandlare    säljer
spritdrycker, vin och starköl  direkt till konsument
är  detta dessutom ett brott som  skall  beivras  av
åklagare och polismyndigheter.




Enligt  EG-domstolens  dom  i  det s.k. Franzénmålet
utgör  det svenska partihandelssystemet  ett  hinder
för  import   av  alkoholdrycker  från  övriga  med-
lemsländer. Domstolens  slutsats  var att nationella
bestämmelser    varigenom   rätten   att   importera
alkoholdrycker förbehålls aktörer med tillverknings-
eller partihandelstillstånd  på  sådana  villkor som
föreskrivs i den svenska lagstiftningen strider  mot
EG-fördraget.  De åtgärder som regeringen vidtog med
anledning av domen  (bl.a.  kraftigt sänkta avgifter
för tillståndsprövningen) ansågs  inte  tillräckliga
av  EU-kommissionen som i sin formella underrättelse
till regeringen riktade kritik mot vissa villkor och
krav i den svenska lagstiftningen som gäller ansökan
och  innehav   av   partihandelstillstånd.  Kritiken
gällde    kraven    på    lagringsmöjligheter    och
föreståndare,  krav  på  visad  lämplighet  samt  de
årliga tillsynsavgifterna.  Även  kraven  på  dubbla
tillstånd   för   restauranger  som  vill  importera
alkoholdrycker ansågs  av  kommissionen  stå i strid
med EG-fördraget.




Mot  denna  bakgrund  anser  utskottet i likhet  med
regeringen    att    det   svenska   systemet    med
partihandelstillstånd  som  villkor  för  rätt  till
import  måste  ersättas med en reglering som på sikt
blir hållbar sett ur ett EG-rättsligt perspektiv.




Det finns enligt  utskottets  mening  också skäl att
ifrågasätta    nuvarande   ordning   med   dubblerat
kontrollsystem  för  partihandelsledet  från  strikt
alkoholpolitisk synpunkt. När det gäller skyddet för
konsumenter   finns    regler   om   etablering   av
restauranger  och  systembolagsbutiker,  återhållsam
alkoholservering,  begränsade  öppettider  för  både
servering och detaljhandel,  nykterhet  och ordning,
åldersgränser  för inköp m.m. Eftersom dessa  regler
kommer  att  kvarstå   oförändrade   försämras  inte
möjligheterna    för    en    fortsatt    restriktiv
alkoholpolitik. Det finns därför ingen anledning att
motsätta   sig  förslaget  i  propositionen  om  att
ersätta  tillståndsplikten  i  alkohollagen  med  en
automatisk  rätt  att bedriva partihandel (inklusive
import) för den som  godkänts  av  skattemyndigheten
som  upplagshavare eller registrerad  varumottagare.
Härigenom   kommer   enligt  utskottets  mening  det
svenska regelsystemet  i  bättre samklang med de EG-
rättsliga reglerna.




Utskottet  instämmer också i  regeringens  bedömning
att   restauranger   som   själva   vill   importera
alkoholdrycker   i  likhet  med  andra  kommersiella
importörer skall vara  godkända av skattemyndigheten
endera  som  upplagshavare   eller  som  registrerad
varumottagare.  Normalt bör restaurangerna  komma  i
fråga för registrering  som  varumottagare.  Att  ge
restaurangerna rätt att importera alkoholdrycker som
oregistrerade varumottagare skulle enligt utskottets
mening onödigt försvåra skattekontrollen eftersom de
oregistrerade  varumottagarna  till skillnad från de
registrerade  inte är kända av skattemyndigheten  på
annat sätt än om de upptäcks vid en kontroll.




När det gäller  kontrollen  över  partihandeln  vill
utskottet  framhålla att tull- och skattemyndigheter
redan  i dag  utövar  en  omfattande  kontroll  över
införseln  och  skattskyldigheten.  Godkännanden som
upplagshavare  och  registrerad  varumottagare   kan
återkallas om förutsättningar för godkännandena inte
längre  finns. Utskottet kan inte se några nackdelar
i  att  skattemyndigheten   tar   över  den  direkta
tillsynen över partihandeln och därigenom kontrollen
av  att alkoholdryckerna inte säljs  till  andra  än
Systembolaget,   innehavare   av   serverings-   och
inköpstillstånd  eller  till  andra partihandlare. I
likhet   med   regeringen   anser   utskottet    att
skattemyndigheten  kan åläggas att utföra kontrollen
över partihandlarna utan att detta medför väsentligt
nya   arbetsuppgifter.    Uppmärksammas    otillåten
försäljning, t.ex. direkt till konsument, kan  detta
förutom   straffrättsligt   ansvar   leda  till  att
godkännandet     som     upplagshavare    respektive
registreringen som varumottagare återkallas.




För att kontrollen skall fungera  är det viktigt att
skattemyndigheten även i andra avseenden ges utökade
befogenheter.  Utskottet  ställer sig  därför  bakom
förslagen   i  propositionen  om   att   beslut   om
återkallelse  som huvudregel skall gälla omedelbart,
att ett uttryckligt  krav  på vandelsprövning av den
som ansöker om registrering  som varumottagare skall
införas  liksom  att  skattemyndigheten   skall  ges
befogenhet   att   företa  kontrollbesök  hos  till-
ståndshavarna.




Den    nya    ordningen    innebär    således    att
skattemyndigheten  i  sak  kommer   att   ha   samma
befogenheter     gentemot     partihandlarna     som
Alkoholinspektionen har i dag.




Sammanfattningsvis  innebär  det  ovan  anförda  att
skatteutskottet   tillstyrker   propositionen  i  nu
behandlad del och avstyrker motionerna.




Till skatteutskottets yttrande har  fogats avvikande
meningar (m, v, kd, c, fp, mp).


Socialutskottets bedömning


Utskottet   delar  skatteutskottets  bedömning   och
ställer sig bakom  en ny ordning för partihandel med
sprit,  vin  och  starköl.   Utskottet   tillstyrker
förslaget till 3 kap. 7 §, 4 kap. 1, 7 §§,  6 kap. 5
§, 7 kap. 1-3, 18 §§, 8 kap. 4 § och 12 kap.  8  a §
alkohollagen och avstyrker motionerna 1999/2000:So10
(kd)  yrkande  15,  1999/2000:So11  (fp)  yrkande 3,
1999/2000:So12  (c)  yrkande 1, 1999/2000:So14  (mp)
yrkandena 1 och 2 samt 1999/2000:So398 (kd).


Av  skäl som skatteutskottet  anfört  avstyrks  även
motionerna  1999/2000:So4  (m)  yrkandena  4  och 7.
Utskottet  föreslår  att  riksdagen  antar förslaget
till  4  kap.  2  §  första stycket och 5 kap.  1  §
alkohollagen samt förslaget  till  lag  om ändring i
lagen (1994:1564) om alkoholskatt.




Utskottet är inte berett att ta något initiativ  med
anledning  av  motion  1999/2000:So4 (m) yrkandena 2
och 3, varför också dessa motionsyrkanden avstyrks.




Alkoholstatistik




I  Sverige förs sedan lång  tid  tillbaka  statistik
över den totala alkoholförsäljningen. I dag ansvarar
Alkoholinspektionen för denna statistik. Myndigheten
har    också   bemyndigats   att   meddela   närmare
föreskrifter    om    statistiska    uppgifter   som
tillståndshavare enligt alkohollagen är skyldiga att
lämna  (8  kap.   5  § alkohollagen och 5  §  första
stycket    5    alkoholförordningen     (1994:2046).
Inspektionen  inhämtar  försäljningsstatistik   från
såväl  restauranger som från partihandeln. Med detta
underlag    säkerställs   såväl   forskningens   som
statsmakternas    behov    av    att   kunna   följa
alkoholutvecklingen    i    samhället.   Regeringens
proposition  innehåller  inte något  förslag  om  de
partihandelsberättigades skyldighet  att  i  det nya
partihandelssystemet lämna statistikuppgifter.




Utskottets bedömning




För     att     inte    åstadkomma    ett    onödigt
statistikbortfall   anser   utskottet  att  det  bör
föreskrivas  i  8  kap.  5 § alkohollagen  att  inte
endast tillståndshavare utan även den som enligt den
nya  ordningen  för partihandel  är  berättigad  att
bedriva  sådan verksamhet  skall  vara  skyldig  att
lämna  statistiska   uppgifter  i  enlighet  med  de
föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande,     Alkoholinspektionen      meddelar.
Utskottets lagförslag framgår av bil. 2.




Övergångsbestämmelser rörande yrkesmässig införsel




Innebörden  av  förslaget  till  lag  om  ändring  i
alkohollagen är bl.a. att nu gällande tillstånd  för
yrkesmässig   införsel   av   och   partihandel  med
spritdrycker, vin och starköl tas bort  och  ersätts
av det kontrollsystem för punktskattepliktiga  varor
som  gäller  inom  Europeiska  unionen.  Den som hos
skattemyndigheten är godkänd som upplagshavare eller
registrerad    som    varumottagare    för    nämnda
alkoholdrycker    blir    berättigad   att   bedriva
partihandel  och  import.  För  de  som  vid  lagens
ikraftträdande redan är godkända  eller registrerade
hos  skattemyndigheten medför reformen  ingen  annan
förändring    än   att   skyldigheten   att   betala
tillsynsavgift   faller   bort   och   att   det   i
fortsättningen  är skattemyndigheten som har tillsyn
över försäljningen.


För de tillståndshavare hos Alkoholinspektionen som
vid   ikraftträdandet   inte   är   godkända   eller
registrerade hos skattemyndigheten anges i punkten 2
i övergångsbestämmelserna  till  regeringens förslag
om  ändring  i  alkohollagen  att  de behåller  sina
partihandelsrättigheter, dock längst  till  utgången
av  år  2001, men de förlorar sin importrätt fr.o.m.
ikraftträdandet.




Utskottets bedömning




Utskottet  anser  att  den  föreslagna ordningen kan
komma att medföra problem för vissa tillståndshavare
men        även        för        skattemyndigheten.
Övergångsbestämmelserna punkt 2 bör därför i stället
utformas  så  att  även  importrätten kvarstår  till
längst utgången av år 2001. Utskottet erinrar om att
de    partitillståndshavare    som    omfattas    av
övergångsbestämmelsens punkt 2 redan  innan  år 2001
kan  bli  berättigade  enligt  det  nya systemet att
bedriva  partihandel,  förutsatt  att  de  uppfyller
lagkraven  för  att  bli  godkänd  som upplagshavare
eller   registrerad   som   varumottagare.    Enligt
utskottets    mening    bör    i   samma   punkt   i
övergångsbestämmelsen föreskrivas att Tullverket får
ha   fortsatt  terminalåtkomst  till   uppgifter   i
Alkoholinspektionens   register   om   ifrågavarande
tillstånd.




Tillsynsavgifter för tillverkare




Propositionen




Regeringen  föreslår  i propositionen (103  f.)  att
riksdagen  godkänner  vad   regeringen  föreslår  om
finansiering av Alkoholinspektionen.


I propositionen anför regeringen  att i och med att
partihandelstillstånden   och   Alkoholinspektionens
tillsyn   av   partihandlarna   och   därmed   också
avgifterna  för denna verksamhet föreslås  försvinna
uppstår en situation  där de svenska tillverkarna av
sprit,  spritdrycker,  vin,   starköl   och  öl  får
kostnader  för  tillsynsavgifter  som partihandlarna
som importerar utländska alkoholprodukter  inte får.
Detta  är  enligt  regeringens uppfattning en mindre
lyckad ordning som med fog kan upplevas som orättvis
av de svenska producenterna.  Alkoholutredningen som
kommer med sitt slutbetänkande  den 31 december 1999
kommer där att behandla frågan om  hur tillstånd och
tillsyn av svenska alkoholtillverkare skall hanteras
framöver.    Regeringen    vill    inte    föregripa
utredningens  analys  och  förslag  i denna del  men
anser att de svenska tillverkarna inte  skall  ha en
väsentligt sämre kostnadssituation än vad som gäller
för  dem  som hanterar importerade alkoholprodukter.
Tillsynsavgifterna        som       regleras       i
alkoholförordningen skall, enligt regeringen, därför
reduceras    i   avvaktan   på   Alkoholutredningens
behandling   av    frågan.    Detta    innebär   att
Alkoholinspektionens  verksamhet  fram  tills   dess
skall   fortsätta   som   hittills  när  det  gäller
tillstånd och tillsyn av svenska alkoholproducenter,
men  kostnaderna  kan  inte fullt  ut  täckas  genom
avgifter  utan får till viss  del  övergångsvis  bli
skattefinansierade.




Motion




I motion 1999/2000:So4  av  Chris  Heister m.fl. (m)
begärs att riksdagen beslutar att avveckla kravet på
tillverkningstillstånd   enligt  alkohollagen   samt
anknytande avgiftssystem (yrkande  5).  Motionärerna
anför   att   tyngdpunkten  i  den  alkoholpolitiska
kontrollen   bör    läggas    på    konsument-   och
serveringsledet.   Motionärerna   anser  att   detta
resonemang   har   bäring   även  på  systemet   för
tillverkningstillstånd.  I konsekvens  med  tidigare
förespråkade   ändringar   bör    även   kravet   på
tillverkningstillstånd  avvecklas  enligt   liknande
principer,   liksom   anknytande  avgiftssystem.  En
samordning bör även här  i  första  hand  sökas  med
skattekontrollen.  Särskilt  orimligt är regeringens
förslag  att  tillverkare om än  övergångsvis  skall
betala avgifter som inte drabbar partihandlare. Även
i  sin  nu föreslagna  form  är  detta  en  form  av
diskriminering  av  det  egna landets företag som är
klart olämplig.




Utskottets bedömning




Alkoholutredningen utreder  för  närvarande systemet
med  tillverkningstillstånd.  Ett förslag  väntas  i
början  av  nästa år. Riksdagen bör  inte  föregripa
utredningens  kommande  förslag. Utskottet anser att
riksdagen bör godkänna vad  regeringen  föreslår  om
finansieringen av Alkoholinspektionen (propositionen
avsnitt  9.3).  Motion  1999/2000:So4  (m) yrkande 5
avstyrks därför.




Distansförsäljning av spritdrycker, vin och starköl




Propositionen




Regeringen  anför  i  propositionen  (s.  106)   att
distansförsäljning    dvs.    direktförsäljning   av
spritdrycker, vin och starköl från  annat  land till
privatperson  för  konsumtion  i Sverige (t.ex.  via
postorder  eller Internet) dag inte  är  tillåten  i
Sverige. Författningstekniskt uppnås detta genom att
det i 4 kap.  2  § alkohollagen saknas en föreskrift
om   rätt   till  införsel   avseende   kommersiella
försändelser  till  enskilda. Anledningen till detta
är   att   försäljning  av   sådana   drycker   till
privatperson  för  konsumtion endast får bedrivas av
Systembolaget  och  av   den   som   har   meddelats
serveringstillstånd.


Enligt regeringen kan det på goda grunder antas att
om   distansförsäljning  av  spritdrycker,  vin  och
starköl  skulle  tillåtas  kommer den att bli mycket
omfattande,    bl.a.   genom   att    företag    som
specialiserar sig  på  distansförsäljning kommer att
bearbeta den svenska marknaden.


Denna  försäljningsform  skulle  mycket  väl  kunna
utvecklas  till  att  bli ett realistiskt alternativ
till  inköp  på Systembolaget.  Detta  skulle  skapa
betydande    svårigheter     med     ålderskontroll,
skatteuttag, postorderförsäljning inom  landet  m.m.
Vidare  skulle  en ny kanal för legal försäljning av
spritdrycker, vin  och  starköl öppnas, vid sidan av
detaljhandelsmonopolet      och      restaurangernas
servering.   Detta   skulle,   enligt    regeringen,
undergräva den alkoholpolitiska regleringen  och  på
sikt     göra    det    svårt    att    upprätthålla
detaljhandelsmonopolet, vilket Sverige starkt slagit
vakt    om.    Regeringen     anser    därför    att
distansförsäljning av spritdrycker,  vin och starköl
till Sverige från andra länder inte bör tillåtas.




Motionerna




I  motion 1999/2000:So4 av Chris Heister  m.fl.  (m)
begärs  att  riksdagen  beslutar införa en möjlighet
till distansköp från annat  EU-land  av  alkohol för
eget  bruk (yrkande 8). Motionärerna anför  att  det
nuvarande    systemet    med    privatimport   genom
Systembolagets   försorg   ter   sig  allmänt   sett
föråldrat och överdrivet krångligt. Det är mot denna
bakgrund  inte  längre rimligt att upprätthålla  ett
totalförbud mot distansförsäljning av alkoholdrycker
från annat EU-land.  Möjligheten till distansköp för
eget bruk måste finnas  och bör kunna ersätta rätten
att kräva privatimport genom Systembolagets försorg.




I motion 1999/2000:So13 av  Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkas  ett  tillkännagivande om  Internethandel  med
alkohol (yrkande 4). Motionärerna anser att det inte
skall öppnas för möjligheten att köpa alkoholdrycker
över Internet  och  ser  en  mängd  problem om denna
möjlighet öppnas. I stort gäller det  kontrollen  av
köparna,  dvs. ålderskontroll, betalningsförmåga och
till vilka varorna distribueras. Det kan också gälla
sättet på vilket  distributionen  sker.  En uppenbar
risk med Internetförsäljningen är också att  det kan
tillskapas  en  ny  grupp  av  underleverantörer som
inriktar sig på langning till ungdomar.




Aktuellt




Utskottet  har  erfarit  att  Systembolaget  utreder
möjligheterna  att  under  andra kvartalet  år  2000
öppna  en  s.k.  nätbutik  i  Stockholm.   Under  en
försöksperiod  skall kunder i Stockholmsområdet  via
Internet  kunna  beställa  och  betala  varor  ifrån
sortimentet. Kunden kan också samtidigt bestämma att
varorna  levereras   till   någon   av   ett   antal
systembutiker  i  Stockholmsområdet.  Varorna hämtas
sedan  av  kunden  som  har att legitimera  sig  vid
utlämnandet.




Skatteutskottets yttrande




Skatteutskottet       har       gjort       följande
ställningstagande.




När  det  gäller frågan om distansförsäljning  delar
utskottet   regeringens    bedömning    att   direkt
försäljning  av  spritdrycker, vin och starköl  från
annat  land  till  privatperson   för  konsumtion  i
Sverige  inte  skall tillåtas (i annat  fall  än  då
försäljningen  sker   genom  Systembolagets  försorg
enligt de särskilda rutiner  som gäller för den s.k.
privatimporten).      Skälet     till     utskottets
ställningstagande är att en sådan typ av försäljning
med all sannolikhet skulle bli mycket omfattande och
därmed leda till kontrollproblem  inom  landet  samt
undergräva detaljhandelsmonopolets legitimitet.




Det  skall  i detta sammanhang nämnas att distansköp
av  folköl från  näringsidkare  i  andra  EU-länder,
t.ex.  via  Internet  inte  är  förbjudet i Sverige.
Transporten av varorna till Sverige kan kontrolleras
med  stöd  av  kontrollbefogenheterna   i  den  s.k.
punktskattekontrollagen.     Enligt    alkohollagens
bestämmelser om distansförsäljning till Sverige (som
står  i överensstämmelse med cirkulationsdirektivet)
skall skatt  på varorna tas ut i Sverige. Det är den
utländske säljaren  som  skall  betala  skatten  och
skattskyldigheten  inträder när leverans sker. Innan
transporten  av  varorna   påbörjas  skall  säljaren
ställa säkerhet för skattens betalning.




I  motion  So4  har  gjorts  gällande   att  tullens
kontroll  skulle underlättas om vissa distansköp  av
spritdrycker,  vin  och  starköl  tillåts. Mot detta
vill    utskottet    invända    följande.    Tullens
befogenheter   att   undersöka  om  postförsändelser
innehåller alkoholvaror  gäller både på kommersiella
och privata försändelser.  Skälet  till  att  tullen
fick  denna  befogenhet  var  dels fiskala (dvs. att
förhindra  på sikt stora skattebortfall),  dels  att
förhindra att  alkoholvaror förs in i landet i strid
med alkohollagens  bestämmelser  om  införsel.  Även
folkhälsoskäl      talade      för     en     utökad
kontrollbefogenhet. Enligt utskottets  mening kommer
tullens   arbetsbörda   knappast   att   minska   om
distansförsäljning  av andra varor än folköl  skulle
tillåtas.  Om  det  finns  anledning  att  anta  att
skattskyldighet föreligger, och att skatten inte har
betalats  eller  att  säkerhet   inte   ställts  för
skattens betalning, kan en alkoholvara som påträffas
i en postförsändelse, och där förutsättningarna  för
införsel  är  uppfyllda, tas om hand för kontroll av
om punktskatt skall  betalas i Sverige och vem som i
sådant fall är skattskyldig.  Gåvoförsändelser  från
annat  EU-land är till skillnad från distansförsålda
varor inte  skattepliktiga.  Tullens bedömning av en
försändelses status skulle således inte försvinna om
viss möjlighet till distansköp skulle tillåtas. Inte
heller    tullens    skyldighet   att    kontrollera
mottagarens ålder.




Med det anförda avstyrker  utskottet  motion So4 (m)
yrkande 8.




Till   skatteutskottets   yttrande  har  fogats   en
avvikande mening (m).




Socialutskottets bedömning




Utskottet delar bedömningen  att  distansförsäljning
av spritdrycker, vin och starköl till  Sverige  från
andra  länder  fortfarande skall vara förbjuden. Mot
bakgrund   av   det    anförda    avstyrks    motion
1999/2000:So4 (m) yrkande 8.


I   motion  1999/2000:So13  (v)  yrkande  4  berörs
Internethandel inom Sverige. Enligt utskottet saknas
skäl för  riksdagen  att  nu göra några uttalanden i
saken. Motionen avstyrks.




Gåvoförsändelser av spritdrycker, vin och starköl




Propositionen




Regeringen föreslår i propositionen (s. 107 ff.) att
införsel av spritdrycker, vin  och starköl i form av
gåvoförsändelse   från  EU-land  och   tredje   land
tillåts. En ändring  rörande detta införs i 4 kap. 2
§ andra stycket 6 alkohollagen.


Regeringen anför att  Europeiska kommissionen genom
den   formella  underrättelsen   har   uppmärksammat
Sverige på att det genom avsaknaden av möjlighet att
från ett  annat  EU-land sända spritdrycker, vin och
starköl som gåva till Sverige föreligger "ett hinder
för privat import  av  alkoholdrycker,  vilket är en
åtgärd   vars   verkan   motsvarar   en  kvantitativ
importrestriktion i den mening som avses  i  artikel
30    och    följande    i   EG-fördraget".   Enligt
underrättelsen måste svenska regler ge möjlighet att
mottaga ifrågavarande drycker  i  Sverige  utan  att
någon  fysiskt  skall  behöva  åtfölja drycken eller
hämta   den   på  något  av  detaljhandelsmonopolets
försäljningsställen.


Enligt  regeringens   förslag   skall  rätten  till
införsel  av gåvoförsändelser endast  gälla  enstaka
gåvoförsändelser  från en enskild person i ett annat
land under yrkesmässig befordran, dvs. postbefordran
eller   annan  liknande   befordran,   t.ex.   genom
transportföretag till en enskild person här i landet
som har fyllt  20  år.  Dessutom  skall försändelsen
vara  avsedd  för  den  enskilde  mottagarens  eller
dennes familjs personliga bruk. Vad gäller den mängd
spritdrycker, vin eller starköl som bör kunna godtas
som  en  gåvoförsändelse utan ytterligare  utredning
menar regeringen  att  såvitt avser spritdrycker och
vin, kvantiteterna en liter spritdryck och två liter
vin och såvitt avser starköl,  kvantiteten  två till
tre   liter   bör   kunna  tjäna  som  vägledning  i
sammanhanget. En helhetsbedömning  skall dock alltid
göras.  Bedömningen  av en försändelses  status  och
ålderskontrollen av mottagaren  görs  av  Tullverket
inom  ramen  för  den kontroll av gränsöverskridande
försändelser  m.m.  som   sker   redan   i  dag.  En
försändelse  som  bedömts utgöra något annat  än  en
gåvoförsändelse får inte föras in.




Motionerna




I motion 1999/2000:So13  av Gudrun Schyman m.fl. (v)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
till  sådan  ändring  som  att   ålderskontroll  och
utlämning  av  gåvoförsändelser  skall   utföras  av
Systembolaget  (yrkande  5). Motionärerna anser  att
Systembolaget   har  bättre  kompetens   att   sköta
utlämning och ålderskontroll.




I motion 1999/2000:So10  av  Chatrine  Pålsson m.fl.
(kd)  begärs  tillkännagivande  om  gåvoförsändelser
(yrkande  16).  För  att  en gåvoförsändelse  mellan
privatpersoner  skall  tillåtas   måste  Tullverket,
enligt  motionärerna, få tillräckliga  resurser  för
att    kunna    utföra    såväl    innehålls-    som
ålderskontrollen  på  ett  tillfredsställande  sätt.
Tullverket  måste  även ha tillgång till de register
som   är  nödvändiga  för   att   kunna   fastställa
mottagarens  ålder.  Ett  alternativ till Tullverket
skulle  kunna vara att Systembolaget  handhar  denna
uppgift eftersom  de  redan  i  dag  har rutiner för
utlämning av alkohol.




I  motion 1999/2000:So11 av Kerstin Heinemann  m.fl.
(fp)   begärs   tillkännagivande   om   regler   för
utlämnande  av  gåvoförsändelser (yrkande 6). Enligt
motionärernas mening innebär regeringens uppläggning
uppenbara  risker   för   missbruk.   Tullen  saknar
resurser  att  klara  en  rimlig  kontroll av  denna
verksamhet. Allvarliga farhågor finns  också för att
tullen    inte    kan   administrera   en   effektiv
ålderskontroll.   En    bättre   lösning   vore   om
försändelserna lämnades ut i Systembolagets butiker.




I motion 1999/2000:So14 av  Thomas  Julin m.fl. (mp)
hemställs  att riksdagen avslår regeringens  förslag
om gåvoförsändelser  (yrkande 3). Motionärerna anser
att regeringen i första hand genom förhandlingar med
EU  skall  försöka  få  möjlighet   att  avstå  från
införande  av gåvoförsändelser då detta  precis  som
flertalet  remissinstanser   påpekar  är  svårt  att
kontrollera.  Risken  finns  annars  att  regeringen
skapar  utrymme  för  ny  illegal   verksamhet.  Att
dessutom tillåta gåvoförsändelser även  från  tredje
land  är  helt  oacceptabelt.  Vidare  hemställs att
riksdagen  -  under  förutsättning av att yrkande  3
faller - som sin mening  ger  regeringen  till känna
vad  i  motionen anförts om att Systembolaget  skall
vara utlämningsplats  för  gåvoförsändelser (yrkande
4).




Skatteutskottets yttrande




Skatteutskottet       har       gjort       följande
ställningstagande.




Utskottet  har  inte  funnit  anledning  till  någon
erinran mot förslaget i propositionen om att tillåta
införsel  av  enstaka  gåvoförsändelser  från  såväl
annat EU-land som tredje land till en enskild person
i Sverige som fyllt 20 år. Vidare bör som föreslås i
propositionen  försändelsen  ske  genom  yrkesmässig
befordran för att hindra försök till kringgående  av
begränsningarna  av den skattefria resandeinförseln.
Utskottet tillstyrker  således förslaget och avstyr-
ker motion So14 (mp) yrkande 3.




I flera motioner yrkas att  Systembolaget skall vara
utlämningsplats   för   gåvoförsändelser    eftersom
Systembolaget är bättre lämpat än tullen att  utföra
nödvändig  kontroll  etc. Utskottet delar inte denna
uppfattning  utan  ställer   sig  bakom  regeringens
förslag  även i denna del. Som  tidigare  redovisats
har   Tullverket    redan    i   dag   genom   t.ex.
punktskattekontrollagen  skyldighet  och  befogenhet
att  utföra  en kontroll, förutom  av  den  aktuella
försändelsens  status,  av  åldern hos mottagaren av
t.ex.  en  alkoholvara  som  tagits   om   hand  vid
Tullverkets   kontroll.  Tullverket  har  vid  dessa
kontroller    också     tillgång     till    diverse
registeruppgifter. En kontroll av mottagarens  ålder
kan ske genom att Tullverket tar reda på personens i
fråga   personnummer   genom   att   kontrollera  de
folkbokföringsuppgifter som finns i register  som är
tillgängliga     för     Tullverket     eller    via
skattemyndigheten.  Det skall också erinras  om  att
den som under vissa förutsättningar till Sverige för
in  alkoholdrycker utan  att  vara  behörig  därtill
eller   utan   att   betala  erforderlig  skatt  för
dryckerna   kan   dömas  för   varusmuggling   eller
skattebrott.




Det är svårt att i  nuläget  ha någon uppfattning om
omfattningen  av trafiken med gåvoförsändelser.  Det
finns därför inte  anledning  att anta att tullen nu
skulle behöva tillskjutas extra  medel med anledning
av  förslaget.  Självklart  är  det  angeläget   att
utvecklingen  följs  och  utskottet  förutsätter att
regeringen gör så och vidtar de åtgärder  som  efter
vunna erfarenheter kan visa sig motiverade.




Utskottet   anser   samtidigt   att  det  finns  all
anledning att noga begrunda och analysera den kritik
som framförts från kommissionen mot  delar  av  vårt
regelsystem, bl.a. att gåvoförsändelser måste hämtas
på något av Systembolagets försäljningsställen. Inte
minst  på  grund  av  att  Sverige  nu  skall inleda
förhandlingar      om     fortsatta     kvantitativa
begränsningar i den privata resandeinförseln kan det
visa sig mindre välbetänkt  att  utmana kommissionen
på   just  detta  område,  som  måste  anses   lägre
prioriterat.   Att  kämpa  för  fortsatt undantag på
nuvarande  nivå  är  något  som  också  motionärerna
förordar.  Utan  det  svenska undantaget  från  EG:s
regler  om  privatinförsel   blir   det   svårt  att
fullfölja dagens alkoholpolitik.




Med det anförda avstyrker utskottet motionerna  So10
(kd)  yrkande  16,  So11  (fp)  yrkande  6, So13 (v)
yrkande 5 och So14 (mp) yrkande 4.




Till   skatteutskottets   yttrande  har  fogats   en
avvikande mening (v, kd, fp, mp).




Socialutskottets bedömning




Socialutskottet  delar  skatteutskottets   bedömning
beträffande      enstaka     gåvoförsändelser     av
spritdrycker, vin  och  starköl från annat land till
en enskild person som fyllt  20  år  och tillstyrker
därför  förslaget  i  4  kap.  2  § andra stycket  6
alkohollagen. Motion 1999/2000:So14  (mp)  yrkande 3
avstyrks.


Förslaget  innebär bl.a. att Tullverket skall  vara
kontrollmyndighet  för  gåvoförsändelser. Motionerna
1999/2000:So10 (kd) yrkande  16, 1999/2000:So11 (fp)
yrkande  6,  1999/2000:So13  (v)   yrkande   5   och
1999/2000:So14 (mp) yrkande 4 avstyrks därför också.




Illegal alkoholhantering




Propositionen




Regeringen föreslår i propositionen (114 f.) att den
som  förvärvar  eller innehar sprit eller spritdryck
som är olovligt tillverkad  eller mäsk som är avsedd
för olovlig tillverkning av sprit eller spritdrycker
döms  till  böter eller fängelse  i  högst  två  år.
Detsamma gäller  den  som  förvärvar  eller  innehar
olovligt  renad  teknisk  sprit eller alkoholhaltigt
preparat.  Enligt regeringens  förslag  skall  detta
föreskrivas  i  10  kap.  1  och  9  §§ alkohollagen
respektive   10   och  14 §§  lagen  (1961:181)   om
försäljning av teknisk sprit.


Regeringen anför i  propositionen  att  det  är  en
allmän  uppfattning  i  Sverige  att den storskaliga
tillverkningen  och  smugglingen  av   framför  allt
spritdrycker   är  ett  allvarligt  samhällsproblem.
Denna  försäljning  ger  näring  åt  en  organiserad
brottslighet,  som  i  nästa led förser ungdomar med
billig sprit. Samtidigt synes inte kopplingen mellan
denna  välorganiserade grova  brottslighet  och  det
egna "lilla"  köpet framstå som tillräckligt tydligt
för att motivera  ett  direkt avståndstagande. En av
grundpelarna  i  den  svenska   alkoholpolitiken  är
skyddet   för  ungdomen.  Det  är  därför   vi   har
åldersgränser  för detaljhandel med och servering av
alkoholdrycker och det är därför vi strävar efter en
så långt möjligt alkoholfri uppväxttid. Befattningen
med smuggelsprit  och  hembränt  är  ingen  isolerad
företeelse  utan  en  verksamhet som i hög grad  har
kopplingar  till  organiserad   brottslighet.  Någon
nedgång i handeln med smuggelsprit  och hembränt har
inte kunnat noteras. Tvärtom tenderar  denna  handel
att öka.


Enligt  regeringen  finns det starka skäl som talar
för en kriminalisering  av  förvärv  och  innehav av
olovligt    tillverkad   sprit   eller   spritdryck.
Tillverknings-   och   försäljningsledet   är  redan
straffbelagt. Vad det nu gäller är alltså frågan  om
det  dessutom  bör införas ett ansvar för den köpare
som i full medvetenhet  om  att  drycken är olovligt
tillverkad  ändå  köper  eller innehar  den.  Enligt
regeringens mening finns knappast  skäl att vidhålla
att ett sådant förfarande bör vara straffritt. Köpet
och  innehavet  är  del  i en transaktion,  handling
eller företeelse som redan  är  kriminaliserad.  För
gemene  man  torde det också framstå som mer logiskt
att  såväl  försäljningen  som  köpet  är  olagligt.
Regeringen föreslår  därför nya straffbestämmelser i
alkohollagen och i lagen  om  försäljning av teknisk
sprit m.m. som öppnar möjligheten  att ingripa också
mot   den  som  förvärvar  eller  innehar   olovligt
tillverkad sprit eller spritdryck respektive den som
förvärvar   eller   innehar   teknisk   sprit  eller
alkoholhaltigt     preparat    som    renats    från
denatureringsmedel.    En    sådan    straffrättslig
skärpning skulle, enligt regeringen, troligen  få en
moralhöjande  verkan,  och  även underlätta polisens
bekämpning av hembränd eller  på annat sätt olovligt
tillverkad  eller  renad  sprit. För  detta  ändamål
avser regeringen att ge polisen förstärkta resurser.


I propositionen (s. 173 f.)  anför  regeringen  att
det krävs ett visst resurstillskott till polisen för
att  polisen  skall  kunna svara mot de krav som den
föreslagna kriminaliseringen  av  köp och innehav av
olovligt  tillverkad  sprit  innebär.  Fem  miljoner
kronor   ytterligare  per  år  kommer   därför   att
tillföras   Rikspolisstyrelsens   anslag.   Det   är
viktigt, enligt propositionen, att polisens insatser
på  det här området når en sådan nivå att samhällets
inställning  till  denna handel inte upplevs som ord
utan handling. Polisens  insatser  mot dem som köper
olovligt  tillverkad sprit måste genomföras  så  att
det blir allmänt känt att polisen arbetar aktivt för
att upprätthålla  kriminaliseringen.  En ytterligare
kriminalisering    på   det   här   området   kommer
förhoppningsvis få en  allmänpreventiv effekt så att
bl.a.   undandraganden  av   alkoholskatt   i   inte
obetydlig  omfattning  kan  antas  komma att minska,
dvs.  en  effektivare bekämpning av konsumtionen  av
olovligt tillverkad  sprit  kommer att leda till att
fler  köper  beskattad  laglig  alkohol  i  stället,
vilket leder till ökade skatteinkomster.




Aktuellt




Alkoholinspektionen    har    av    regeringen     i
regleringsbrev  för budgetåret 1998 erhållit uppdrag
att "följa utvecklingen  och bedöma omfattningen och
karaktär  på  den  illegala  alkoholhanteringen  vad
avser tillverkning och distribution".  Uppdraget var
utformat i enlighet med ett av de förslag som den så
kallade  Svartspritsgruppen  lämnade  i sin  rapport
1997 (Ds 1997:8). Inspektionen har den  1  september
1999 till Socialdepartementet redovisat sitt uppdrag
genom   att   överlämna   rapporten   Svartsprit   -
Tillverkning,  smuggling  och distribution (1999:3).
Av rapporten framgår bl.a.  att  40  %  av  samtliga
illegala tillverkare dömdes vid samma tillfälle även
för  t.ex.  narkotikabrott,  stöld  och rattfylleri.
Samtidigt  finns  det en stor grupp av  de  illegala
tillverkarna  som  inte   dömts   för  andra  brott.
Medelåldern bland de dömda var 34 år  och  nästan en
fjärdedel  av  dessa  var  25  år  eller  yngre. Den
hembrända  spritens  utbredning  verkar  vara  jämnt
fördelad   över   hela   landet.   Studier  avseende
smuggelsprit visar däremot att andelen  personer som
köpt  eller  bjudits  på  smuggelsprit  är större  i
Götaland i jämförelse med övriga Sverige.  Det finns
dock inte mycket som tyder på att svartsprit i någon
större  utsträckning förekommer på restauranger  med
serveringstillstånd.  En  stor del av tillslagen mot
den storskaliga smugglingen  sker  vid  gränsen till
Sverige.  Oftast  kan  då  endast lastbilschauffören
bindas  till  brottet. När tillslagen  sker  inne  i
landet brukar däremot  fler  personer  kunna  bindas
till smugglingsbrottet.




Motionerna




I  motion  1999/2000:So4  av Chris Heister m.fl. (m)
hemställs att riksdagen beslutar  avslå förslaget om
ytterligare kriminalisering av innehav  och  köp  av
illegal  alkohol  (yrkande 11). Enligt motionärernas
uppfattning   är   förslaget    om    en    generell
kriminalisering av innehav och köp av illegal  sprit
inte  bara  orimligt  långtgående  utan dessutom ett
slag   i  luften.  Även  regeringen  konstaterar   i
propositionen  att för den bredare allmänheten synes
kopplingen mellan  välorganiserad  grov brottslighet
och det egna köpet av illegal sprit inte framstå som
tillräckligt   tydligt   för   att   motivera    ett
avståndstagande.  Att mot denna bakgrund pressa fram
en kriminalisering som inte kan sägas ha något fäste
i   folks   allmänna  moraluppfattning   vore   bara
kontraproduktivt.




I motion 1999/2000:So10  av  Chatrine  Pålsson m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om illegal  alkohol
och om mer resurser till tull och polis (yrkandena 6
och  7).  Motionärerna  välkomnar  förslaget  om att
tillverkning    och    försäljning   av   svartsprit
kriminaliseras, men skulle  vilja  se en utvärdering
av vilka konsekvenser denna lag kan ha medfört efter
ett  år.  För att komma åt problemet med  svartsprit
bör, enligt  motionärerna,  även  ansträngningar för
att effektivt motverka spritsmuggling  intensifieras
och tull och polis få de resurser som krävs  för att
komma tillrätta med problemen.




I  motion  1998/99:So264  av  Tuve  Skånberg och Åke
Carnerö  (kd)  begärs  tillkännagivande   om  vad  i
motionen  anförts  om  ett kraftfullt åtgärdsprogram
för att förebygga, upptäcka  och beivra hembränning.
Motionärerna  anför  att hembränningen  innebär  ett
stort   hot  mot  vår  lands   folkhälsa.   Särskilt
illavarslande är att konsumtionen av hembränt blivit
omfattande i lägre åldrar.




I motion  1999/2000:So12  av Kenneth Johansson m.fl.
(c) begärs tillkännagivande  om polisens och tullens
insatser för att hindra framställning och smuggel av
alkohol  (yrkande  2).  Enligt motionärerna  minskar
starkspritsförsäljningen      via     Systembolagets
försäljningsnät.  Samtidigt  sker  stora  beslag  av
starkspritstransporter     vid     våra     gränser.
Konsumtionen  av svartsprit (smuggel  och  hembränt)
har ökat kraftigt  under  senare  år.  Polisens  och
tullens  insatser  för  att hindra framställning och
smuggel bör intensifieras.




I motion 1998/99:So461 av  Kerstin  Heinemann  m.fl.
(fp)  begärs  tillkännagivande om vad som i motionen
anförts  om  kampanj   mot   illegal  sprithantering
(yrkande 7). Motionärerna anför  att  orsakerna till
att  den  svenska  alkoholpolitiken  hotas   av  den
illegala   marknaden   sannolikt  är  flera.  Enligt
motionärerna  ligger förklaringen  sannolikt  i  att
hembränningen varit  en  lågprioriterad  fråga, både
politiskt och inom polisen. Det är därför  uppenbart
att   det  behövs  ett  kraftfullt  opinionsbildande
arbete  för  att  bryta  den  negativa  utvecklingen
främst  hos  yngre  och att dessa insatser inte  får
dröja.




I motion 1998/99:So306  av  Thomas  Julin m.fl. (mp)
yrkas tillkännagivande om vad som i motionen anförts
om  behovet av insatser mot illegal alkoholhantering
(yrkande 19). Motionärerna pekar på att olika former
av illegal  hantering av alkohol, t.ex. hembränning,
langning och  smuggling,  utgör  hot mot den svenska
alkoholpolitiken och mot folkhälsan.  Ökade insatser
från polisens sida, för att nå en bättre efterlevnad
av   gällande   lagstiftning,   är   i  högsta  grad
motiverade.




I motion 1999/2000:So14 av Thomas Julin  m.fl.  (mp)
begärs ett tillkännagivande om straffsatser (yrkande
5).  Motionärerna  instämmer med regeringens förslag
men  vill  dock  påpeka   att  det  är  viktigt  att
straffsatserna har en sådan nivå att brott mot lagen
uppfattas som allvarligt.




I  motion 1998/99:So334 av Ulla  Wester  (s)  begärs
tillkännagivande  av  vad  som i motionen anförts om
införande av lag med förbud  om inköp och innehav av
illegal alkohol. Motionärerna  anför  att  färre och
färre  anser  det  vara  ett brott att köpa hembränd
eller  smugglad  sprit.  Vill   vi   förhindra   att
internationell kriminalitet ytterligare befäster sin
ställning  och  att  barn  enkelt  har tillgång till
starksprit, måste vi agera.




Skatteutskottets yttrande




Skatteutskottet  gör  följande  ställningstagande  i
förhållande  till  motionerna  1999/2000:So10   (kd)
yrkande 7 och 1999/2000:So12 (c) yrkande 2.




Utskottet   delar   regeringens   och  motionärernas
inställning  att  det  är  angeläget att  Tullverket
fortsätter   sina   ansträngningar    att    bekämpa
smugglingen  av sprit och att kontroller mot illegal
införsel  ges  fortsatt   hög  prioritet.  Detta  är
viktigt   såväl  från  fiskal  synpunkt   som   från
folkhälsosynpunkt.    Frågor    om   resurser   till
Tullverket   kommer  att  tas  upp  i  samband   med
utskottets  behandling  av  regeringens  förslag  om
anslag till skatteförvaltningen  och Tullverket. Det
finns därför ingen anledning att här  närmare  pröva
storleken   av   Tullverkets   resurser.   Utskottet
avstyrker motionsyrkandena.




Till   skatteutskottets   yttrande   har  fogats  en
avvikande mening (kd).




Socialutskottets bedömning




Socialutskottet  delar bedömningen att  starka  skäl
talar för en kriminalisering  av förvärv och innehav
av olovligt tillverkad sprit eller  spritdryck.  Det
saknas   skäl   att   låta   detta  förfarande  vara
straffritt, då tillverknings-  och försäljningsleden
redan    är    kriminaliserade.    Den    föreslagna
kriminaliseringen kan antas ha både ett psykologiskt
värde  och  en  preventiv  funktion.  Dessutom torde
kriminaliseringen göra det lättare för  polisen  att
bekämpa  den  illegala alkoholhanteringen. Utskottet
tillstyrker således regeringens förslag om ändring i
10  kap.  1  och  9   §§   alkohollagen  (1994:1738)
respektive förslaget till lag  om  ändring  i  lagen
(1961:181)  om  försäljning  av  teknisk  sprit  och
avstyrker motion 1999/2000:So4 (m) yrkande 11. Genom
förslaget  får  motionerna  1998/99:So264  (kd)  och
1998/99:So334 (s) anses tillgodosedda.




Av  propositionen  framgår att polisens resurser med
anledning av lagändringen  skall förstärkas. Med det
resurstillskott  som aviseras  får  även  motionerna
1998/99:So306 (mp) yrkande 19 och 1998/99:So461 (fp)
yrkande 7 numera anses i huvudsak tillgodosedda.




Socialutskottet    ställer     sig     bakom     vad
skatteutskottet     anfört     i     anledning    av
motionsyrkanden   om   resurser   till   Tullverket.
Utskottet avstyrker därför motionerna 1999/2000:So10
(kd)  yrkandena  6  och  7  samt 1999/2000:So12  (c)
yrkande 2.




Utskottet  utgår  ifrån att regeringen  noga  följer
utvecklingen på området och vid behov återkommer med
förslag  på  förändringar  om  det  skulle  behövas.
Riksdagen bör  inte  nu  ta något initiativ och höja
straffsatsen. Mot bakgrund  av  det anförda avstyrks
även motion 1999/2000:So14 (mp) yrkande 5.




Alkoholreklam




Vissa ändringar vad avser de särskilda
bestämmelserna om alkoholreklam m.m.




Gällande rätt




Särskilda    regler    för    marknadsföringen    av
alkoholdrycker  finns i lagen (1978:763)  med  vissa
bestämmelser  om marknadsföring  av  alkoholdrycker,
den s.k. alkoholreklamlagen.  Lagen är tillämplig på
näringsidkares     marknadsföring     som      avser
alkoholdrycker  och som vänder sig till konsumenter.
Med alkoholdryck  förstås spritdrycker, vin, starköl
och öl i den betydelse  de  beteckningarna  har  i 1
kap.  4-6  §§ alkohollagen. Med alkoholdryck förstås
en dryck som  innehåller  mer  än  2,25 volymprocent
alkohol     (1     kap.     3    §    alkohollagen).
Alkoholreklamlagen    gäller   därför    inte    för
marknadsföring   av   lättdrycker,   t.ex.   lättöl.
Begreppen    marknadsföring,    näringsidkare    och
konsument    har     samma     innebörd     som    i
marknadsföringslagen  (1975:1418)  i  dess dåvarande
lydelse (jämför prop. 1977/78:178 s. 47  f.  med där
angivna  hänvisningar).  Till  skillnad  mot vad som
gäller enligt marknadsföringslagen (1995:450) är det
endast avsättningsfrämjande åtgärder som omfattas av
alkoholreklamlagen. Näringsidkare är var och  en som
yrkesmässigt  bedriver  verksamhet av ekonomisk art,
både    fysiska   och   juridiska    personer.    Om
näringsidkaren  är  producent  eller  återförsäljare
saknar  i  princip betydelse för tillämpningen.  Som
konsumenter  anses i första hand privatpersoner, men
också andra som  förvärvar  varor eller tjänster för
slutlig konsumtion.


Utanför  lagens tillämpningsområde  faller  således
marknadsföring  riktad  till  andra  än konsumenter,
t.ex. återförsäljare eller intressenter i branschen.
Vidare  faller svenska näringsidkares marknadsföring
på    utländska     marknader     utanför     lagens
tillämpningsområde.   Var  marknadsföringsåtgärderna
har   sitt   ursprung  saknar   däremot   betydelse.
Alkoholreklamlagen    kan    bli    tillämplig    på
reklammaterial  som producerats i annat land men som
distribueras till svenska konsumenter.




Propositionen




Regeringen föreslår  i propositionen (s. 136 f.) att
särskilda   bestämmelser    om   marknadsföring   av
alkoholdrycker samlas i 4 kap. 8-13 §§ alkohollagen.
Förslaget innebär att de nu gällande  bestämmelserna
i  alkoholreklamlagen  arbetas  in  i  alkohollagen.
Vidare  att  en  särskild  bestämmelse  förs   in  i
alkohollagen om att alkoholreklam inte får rikta sig
särskilt  till  eller skildra barn och ungdomar. Det
redan nu gällande  gåvoförbudet  i alkohollagen förs
till  de särskilda bestämmelserna om  marknadsföring
av alkoholdrycker.


Regeringen     anför     i     propositionen    att
alkoholreklamlagen  inte  är  heltäckande   när  det
gäller  marknadsföring  av  alkoholdrycker.  Förutom
reglerna  i  den  lagen  gäller  t.ex.  de  allmänna
bestämmelserna        i        marknadsföringslagen.
Alkoholreklamlagen    är    ett   komplement    till
marknadsföringslagen och är också  knuten  till  den
lagen  genom  kopplingen  till dess sanktionssystem.
Alkoholreklamlagen har således ett naturligt samband
med marknadsföringslagen, och  det  kan  hävdas  att
dess    regelsystem   passar   mindre   väl   in   i
alkohollagen.  I  alkohollagen  har  å  andra  sidan
samlats  samtliga  bestämmelser  om  hanteringen  av
alkoholdrycker,   och  lagen  ger  uttryck  för  det
alkoholpolitiska synsätt som också ligger till grund
för alkoholreklamlagen.  De lagtekniska överväganden
som föranlett den nuvarande ordningen har främst med
hänsyn härtill inte längre samma tyngd (jämför prop.
1977/78:178 s. 46). I sammanhanget bör också beaktas
att    reglerna    i    den    tidigare     gällande
tobaksreklamlagen  har  arbetats  in  i  tobakslagen
(1993:581),   och   att  det  genom  en  motsvarande
överflyttning  på  alkoholområdet   skulle   nås  en
lagteknisk  likhet  med  tobakslagen.  Att  samtliga
bestämmelser  om alkoholhanteringen samlas i en  lag
kan också underlätta  ett utökat samråd mellan t.ex.
kommunerna och Konsumentverket i samband med verkets
tillsyn.  Regeringen  anser   mot  bakgrund  av  det
anförda  att  övervägande  skäl  talar  för  att  de
särskilda    bestämmelserna   i   alkoholreklamlagen
arbetas in i alkohollagen.


Av  tradition   har  den  svenska  alkoholpolitiken
syftat till att skydda  framför  allt  ungdomen från
alkoholkonsumtionens   negativa  följder.  Det   har
härvid   ansetts  särskilt   angeläget   att   bl.a.
alkoholdebuten  sker  så  sent  som  möjligt. Enligt
regeringens  mening är mot denna bakgrund  barn  och
ungdomar en särskilt  skyddsvärd grupp att ta hänsyn
till vid utformningen av alkoholreklamregleringen. I
Europadeklarationen om  alkohol,  som Sverige anslöt
sig  till  i december 1995, har också  slagits  fast
bl.a. att alla  barn  och ungdomar har rätt att växa
upp    i    en    miljö   som   är   skyddad    från
alkoholkonsumtionens  negativa  följder,  och  som i
möjligaste  mån  är  fredad  mot  marknadsföring  av
alkoholhaltiga  drycker. Det finns enligt regeringen
anledning  att  genom   ändringar  i  lagstiftningen
tydligare än vad som nu gäller  klargöra  att det är
oförenligt med kravet på god marknadsföringssed  att
rikta  marknadsföringen  av  alkoholdrycker mot barn
och ungdomar.


All    marknadsföring    skall    enligt     4    §
marknadsföringslagen    stämma   överens   med   god
marknadsföringssed och även i övrigt vara tillbörlig
mot konsumenter och näringsidkare.


Alkoholdrycker får inte  serveras eller säljas till
ungdomar under 18 respektive  20 år. Det bör då inte
heller vara tillåtet att rikta  marknadsföringen  av
alkoholdrycker mot dessa grupper. Enligt regeringens
uppfattning    har    emellertid    förekommit   att
alkoholprodukter främst genom sin image,  produktens
förpackning   och   utformning   i  övrigt  särskilt
inriktats  mot  ungdomar. Enligt regeringens  mening
bör det till förhindrandet  av  sådan marknadsföring
införas  en  bestämmelse, varav direkt  framgår  att
marknadsföringen  av  alkoholdrycker  inte får rikta
sig  särskilt  till  barn eller ungdomar.  En  sådan
bestämmelse blir tillämplig  om marknadsföringen har
en sådan utformning att det kan  antas  att barn och
ungdomar lätt lägger märke till och kan påverkas  av
marknadsföringen.  Härvid skall beaktas att barn har
svårare än vuxna att  kritiskt granska och värja sig
mot  marknadsföring  och   att   ungdomar  kan  vara
särskilt lättpåverkade av alkoholreklam.


Enligt  3  kap.  5  §  alkohollagen  får   den  som
tillverkar,  säljer  eller förmedlar försäljning  av
alkoholdrycker i sin rörelse  lämna  sådan dryck som
gåva endast i form av varuprov. Enligt andra stycket
samma  paragraf får vid marknadsföring  av  tjänster
eller   vid    försäljning   av   andra   varor   än
alkoholdrycker sådana  drycker inte lämnas som gåva.
Att  skänka bort eller bjuda  på  alkoholdrycker  är
alltså  inte  tillåtet  för att främja försäljningen
eller som säljargument för  andra  varor. Varuprover
får  lämnas  endast  till  tillståndshavare   enligt
alkohollagen.  I  begreppet  varuprov ligger i detta
sammanhang att det skall vara  avsett  för någon som
har rätt att köpa varan direkt av tillverkaren eller
partihandlaren. Livsmedelsbutiker eller restauranger
får  alltså inte lämna varuprover till sina  kunder.
Enligt  förarbetena  skall  dock en allmänt godtagen
representation accepteras, liksom  att  det bjuds på
alkoholdryck t.ex. vid invigning av en mässa.


Bestämmelserna  har  hittills  i  viss utsträckning
varit sanktionerade genom alkohollagens  sanktioner,
dvs.   återkallelse  eller  varning.  Denna  ordning
upphör i  stor  utsträckning att gälla till följd av
det   förslag  om  rätten   till   partihandel   som
regeringen  har  presenterat. Med hänsyn härtill och
till  att gåvoförbuden  har  till  helt  övervägande
syfte   att   skydda   konsumenterna   bör,   enligt
regeringen,  reglerna  föras till och sanktioneras i
enlighet   med   de  särskilda   bestämmelserna   om
marknadsföring av alkoholdrycker.


I propositionen anförs  vidare  vad  gäller Svenska
Bryggareföreningens egenåtgärdsprogram  (s. 131 ff.)
bl.a. att de egenåtgärder som numera förekommer inom
alkoholbranschen  sker i Svenska Bryggareföreningens
regi. Egenåtgärdsprogrammet har tagits fram i samråd
med Konsumentverket.  Syftet  med  programmet är att
hindra  att  marknadsföringen  av  öl  strider   mot
gällande  lagstiftning.  I  december  1997 beslutade
styrelsen i Svenska Bryggareföreningen  att ett nytt
regelverk skall gälla för medlemsföretagen  avseende
lättölsreklamen.  Överenskommelsen  gäller från  och
med  den  1  januari  1998. Bakgrunden till  de  nya
reglerna är enligt överenskommelsen  att  "Kraven på
tydlighet    och    kritiken    mot   innehållet   i
lättölsreklamen   har   gett   upphov   till   såväl
tolkningsproblem  som  tveksamhet  om  reklamen  kan
anses  vara  reklam för lättöl". Av överenskommelsen
framgår i huvudsak följande.


Kraven på tydlighet  är desamma som enligt tidigare
gällande överenskommelse för lättöl. För att undvika
tveksamhet  om  reklamen   avser  marknadsföring  av
lättöl får reklamens innehåll  inte  associera  till
alkoholkonsumtion  eller  dess  effekter och den får
endast presentera lättöl i förpackningar  som  finns
tillgängliga  i  hela  det  område där företaget som
producerar reklamen tillhandahåller  lättöl. När det
gäller kraven på innehållet har särskilt angetts att
lättölsreklamen   inte   får   visa  människor   som
uppenbart, genom uttryck eller åthävor, är påverkade
av alkohol, använda ord som "öl", "bärs" eller andra
som  används på sådant sätt att de  associerar  till
starkare  drycker  än lättöl, visa bilder från andra
situationer, t.ex. bastubad,  där  det  är uppenbart
att konsumtion av alkohol sker, använda modeller som
är  eller  förefaller  vara  under  25  år,  använda
traditionella  alkoholskämt eller sjunga sånger  med
anknytning     till      alkoholkonsumtion,     visa
toalettinteriörer    eller   andra    miljöer    och
situationer   som   kan   väcka   anstöt,   uttrycka
förklenande  omdömen om alkoholfria  drycker,  eller
antyda  att  den  sexuella  förmågan  stimuleras  av
konsumtion av alkohol.


Medlemsföretagen  i  Svenska Bryggareföreningen har
åtagit sig att i efterhand tillställa föreningen all
lättölsreklam  för  kontroll.   Om   reklamen   inte
uppfyller  de  ställda  kraven får föreningen ålägga
företaget dels att vidta  rättelse,  dels  att  utge
vite  till  föreningen: Genom en överenskommelse som
beslutades i  december  1997  har  föreningen och en
särskilt tillsatt granskningsnämnd tilldelats  vissa
granskningsuppgifter.  Om  någon av dessa finner att
ett medlemsföretag brutit mot  de  interna  reglerna
för lättölsreklamen skall företaget åläggas dels att
vidta  rättelse,  dels  att till föreningen utge  en
bot. Svenska Bryggareföreningen  har  även  beslutat
att    komplettera    överenskommelsen    med    att
lättölsreklam  inte  heller får visa situationer då,
enligt   allmänt   vedertagen   uppfattning,   ingen
alkoholkonsumtion skall  förekomma.  Kompletteringen
gäller från den 1 juni 1999.




Motionerna




I motion 1999/2000:So286 av Ulla Hoffmann  m.fl. (v)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
till  förbud mot lättölsreklam enligt vad i motionen
anförts  om  förbud  mot kommersiell annonsering för
lätta   alkoholdrycker.   Motionärerna   anser   att
reklamen   för   lättöl   och  andra  alkoholhaltiga
lättdrycker skall utformas på ett sådant sätt att de
inte kan förväxlas med den  marknadsföring  som sker
av alkoholdrycker över 2,25 volymprocent.




I  motion  1999/2000:So10  av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd)  begärs ett tillkännagivande  om  alkoholreklam
(yrkande  12).  Motionärerna  välkomnar  regeringens
intentioner    att   skydda   unga   människor   mot
alkoholreklam, men  förstår  dock inte hur man skall
bedöma vad för reklam som riktar  sig  särskilt till
barn och ungdomar.




I  motion 1999/2000:So11 av Kerstin Heinemann  m.fl.
(fp)   begärs  tillkännagivande  om  alkoholreklamen
(yrkande   7  delvis).  Enligt  motionärerna  lämnas
reklamen åt  bryggeriernas  självsanering. Här borde
det ske en uppstramning. Både  den  alkoholpolitiska
kommissionen och Alkoholreklamutredningen har lämnat
förslag till hur detta kan ske.




I  motion 1998/99:So306 av Thomas Julin  m.fl.  (mp)
yrkas tillkännagivande om vad som i motionen anförts
om  förbud   mot   alla   former   av   reklam   för
alkoholdrycker (yrkande 20). Alkoholreklamen verkar,
enligt  motionärerna,  ha  störst effekt på barn som
ännu inte börjat dricka. Reklam  för  alkoholdrycker
står  i  strid med de mål samhället sagt  sig  vilja
verka för.  Därför  måste sådan reklam i alla former
upphöra.  Vidare  begärs   ett  tillkännagivande  om
behovet   av   att   regeringen  driver   en   aktiv
socialpolitik gentemot  EU  med  krav  på att slippa
alkoholprodukter  som  specifikt  vänder  sig   till
ungdomar   (yrkande  22).  Enligt  motionärerna  bör
Sverige inom  EU  agera  för att varje land skall ha
rätt  att  reglera  kommersiella   budskap   i   TV-
sändningar riktade till den egna befolkningen. Detta
berör   inte  bara  alkoholreklam,  utan  också  det
svenska förbudet mot reklam riktad till barn.




I motion  1999/2000:So382  av  Yvonne  Ruwaida  (mp)
begärs ett tillkännagivande om alkoholreklam. Enligt
motionären  kvarstår sambandet mellan marknadsföring
av lättöl och  de  starkare typerna av öl och frågan
är för viktig för att  låta  bryggeriindustrin själv
kontrollera.  Riksdagen bör besluta  att  regeringen
ändrar lagstiftningen  så  att det blir omöjligt att
utnyttja   alkoholrelaterade   varumärken    i   sin
marknadsföring.




I  motion 1999/2000:So3 av Elver Jonsson m.fl.  (fp,
v,  kd,   c,  mp)  begärs  tillkännagivande  om  att
förtäckt  och  otillåten  reklam  uppmärksammas  och
beivras (yrkande  3).  Enligt  motionärerna  visas i
propositionen  generellt  sett en för slapp hållning
mot alkoholintressena.




I  motion  1999/2000:So5  av  Lars   Elinderson  (m)
hemställs att regeringen skall ges till  känna vad i
motionen  anförts  om  att  parti- och detaljhandeln
skall  få  möjlighet  att  erbjuda  provsmakning  av
alkohol  till  enskilda  konsumenter.  Reglerna  för
varuprover och provsmakning  av  alkoholdrycker bör,
enligt motionären, ändras på så sätt  att rätten för
såväl   partihandeln   som   detaljhandeln  (i   dag
Systembolaget   AB)   att  lämna  varuprover   också
omfattar  möjlighet  att   erbjuda  provsmakning  av
alkohol  till  enskilda  konsumenter.  Ett  liknande
yrkande har framställts i  motion 1999/2000:So237 av
Maud Ekendahl och Ewa Thalén Finné (båda m).




Utskottets bedömning




Utskottet    delar   regeringens    bedömning    att
övervägande  skäl   talar   för   att  de  särskilda
bestämmelserna  i alkoholreklamlagen  arbetas  in  i
alkohollagen,  4  kap.   8-13   §§.   Att   samtliga
bestämmelser  om alkoholhanteringen samlas i en  lag
torde  underlätta   samråd   mellan   kommuner   och
Konsumentverket och således även verkets tillsyn.


Den  svenska  alkoholpolitiken  har som ett av dess
huvudsyften  att  skydda  ungdomen  från  alkoholens
negativa   sidor.   Utskottet   ställer  sig   bakom
uppfattningen att barn och ungdom  är  en skyddsvärd
grupp  när  det  gäller alkoholreklamens utformning.
Detta synsätt ligger  också  i  linje  med  vad  som
uttalas i Europadeklarationen om alkohol som Sverige
anslöt  sig  till  1995. Utskottet delar bedömningen
att det finns anledning att särskilt markera skyddet
för   barn   och  ungdom   vid   marknadsföring   av
alkoholdrycker och tillstyrker därför förslaget till
ändring i 4 kap.  8  §  andra  stycket alkohollagen.
Motion 1998/99:So306 (mp) yrkande 20 avstyrks.


I   författningskommentaren   till   det   aktuella
lagrummet lämnas omfattande riktlinjer  till ledning
för rättstillämpningen såvitt gäller bedömningen  om
alkoholreklam  skall  anses  rikta  sig  till  barn.
Motionerna   1998/99  So306  (mp)  yrkande  22  samt
1999/2000:So10  (kd) yrkande 12 är i allt väsentligt
tillgodosedda med det anförda och avstyrks.


Utskottet ställer sig också bakom förslaget att föra
gåvoförbudet i 3  kap.  5  §  alkohollagen  till  de
särskilda   bestämmelserna   om   marknadsföring  av
alkoholdrycker    (4   kap.   9   §   alkohollagen).
Bestämmelsen innebär  bl.a. att det alltjämt inte är
tillåtet att skänka eller  bjuda  på  alkoholdrycker
för att främja försäljningen eller som  säljargument
för andra varor. Utskottet delar inte bedömningen  i
motionerna 1999/2000:So5 (m) och 1999/2000:So237 (m)
att  vin-  eller spritprovning för konsumenter skall
tillåtas, varför dessa motioner avstyrks.




Flera motionärer  har  begärt att riksdagen på olika
sätt   skall   agera   när   det   gäller   indirekt
alkoholreklam,  i  flera  fall lättölsreklam  som  i
själva  verket anses vara reklam  för  starkare  öl.
Enligt utskottets  uppfattning måste självklart alla
kringgåenden    av   gällande    alkoholreklamregler
motverkas.   Alkoholbranschens    eget   ansvar   är
härvidlag   mycket   stort.   Regeringen   anför   i
propositionen (s. 137) att branschen  också  tar ett
större  ansvar,  bl.a.  i  denna  fråga.  Branschens
regler  har  stramats  upp  senast  den 1 juni 1999.
Utskottet menar att det för närvarande  saknas  skäl
att,   i   vidare   mån  än  regeringen  föreslagit,
genomföra   några   ändringar    av   de   särskilda
bestämmelserna   om   alkoholreklam.   Skulle    det
emellertid   visa   sig   att  branschens  åtgärder,
särskilt vad gäller indirekt reklam för starkare öl,
är  otillräckliga  får  förutsättas  att  regeringen
återkommer  till  riksdagen   i  frågan.  Motionerna
1999/2000:So3  (fp,  v,  kd,  c,  mp)   yrkande   3,
1999/2000:So11     (fp)     yrkande     7    delvis,
1999/2000:So286   (v)   och   1999/2000:So382   (mp)
avstyrks  i  den mån de inte anses tillgodosedda med
det anförda.




Tillsyn och sanktioner




Gällande rätt




Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för
konsumentfrågor   med   uppgift   att  bl.a.  skydda
konsumenternas       hälsa       och       säkerhet.
Konsumentverket/KO  är  tillsynsmyndighet  för   ett
flertal  lagar  inom  konsumentområdet,  eller vissa
bestämmelser     i     sådana    lagar,    däribland
marknadsföringslagen     (1995:450),     tobakslagen
(1993:581),  prisinformationslagen   (1991:601)  och
avtalsvillkorslagen (1994:1512).


Kommunerna  övervakar  å  sin  sida,  bl.a.   genom
återkommande       inspektioner,       kontinuerligt
restaurangmarknaden  och  har fortlöpande  kontakter
med  tillståndshavarna. Tillsynen  ger  kunskap  och
överblick  som Konsumentverket/KO i viss mån saknar.
Härtill kommer  att  kommunerna redan utövar tillsyn
när det gäller bl.a. det  s.k. animeringsförbudet (6
kap.   7   §   alkohollagen)   samt   de   särskilda
bestämmelserna  i  alkohollagen med  allmänt  hållna
riktlinjer  för  hur försäljning  och  servering  av
alkoholdrycker skall  gå  till,  se t.ex. 3 kap. 4 §
och 6 kap. 2 §.




Propositionen




Regeringen föreslår i propositionen (s. 140 ff.) att
Konsumentverket/Konsumentombudsmannen  skall ha kvar
huvudansvaret för att övervaka efterlevnaden  av  de
särskilda bestämmelserna om alkoholreklam. Tillsynen
över  marknadsföringen  på  serveringsställen  skall
dock   i   första   hand   utövas   av   kommunerna.
Överträdelser  av  alkoholreklamreglerna  på  sådana
ställen   skall   kunna   medföra   återkallelse  av
serveringstillståndet. Regeringen föreslår bl.a. att
fördelningen  av  tillsynen  över  efterlevnaden  av
bestämmelserna i 4 kap. 8-11 §§ alkohollagen  mellan
Konsumentverket och kommunerna skall föreskrivas i 8
kap. 1 a § första stycket alkohollagen.


Regeringen  anför i propositionen att vid tillsynen
av alkoholreklamreglerna  bör  såväl  den omedelbara
insikt  i och den särskilda kunskap om förhållandena
på   alkoholmarknaden   som   kommunerna   har   som
Konsumentverkets  samlade erfarenhet av och kunnande
om marknadsföring så  långt  som  möjligt  tas  till
vara. Tillsynen bör därför delas upp med hänsyn till
de  olika  myndigheternas  särskilda  kompetens  och
praktiska möjligheter till insyn. Redan i dag utövar
kommunerna    den    omedelbara    tillsynen    över
efterlevnaden  av  bestämmelserna  om  servering  av
spritdrycker,  vin  och  starköl  (8 kap. 1 § tredje
stycket    alkohollagen).    Marknadsföringen     av
alkoholdrycker   på   serveringsställen  har  intimt
samband med den verksamheten.  Kommunerna bör därför
ges  viss behörighet att övervaka  efterlevnaden  av
marknadsföringen  av alkoholdrycker på restauranger,
pubar  och andra liknande  ställen  där  rätten  att
sälja     alkoholdrycker      grundas     på     ett
serveringstillstånd.  Härigenom  bör  myndigheternas
resurser   kunna  utnyttjas   mer   rationellt   och
kunskapen  om   reglerna   för  marknadsföringen  av
alkoholdrycker kunna spridas bättre åtminstone bland
serveringstillståndshavare.    Kommunernas   tillsyn
skall utövas vid sidan av Konsumentverkets.


Det  är,  enligt regeringen, självfallet  angeläget
att  alkoholreklamregleringen  tillämpas  lika  över
landet  och  att  det  skapas  en  enhetlig  praxis.
Förutsättningar för detta finns inte minst genom den
löpande  tillsyn  som  länsstyrelserna bedriver över
kommunernas verksamhet (8  kap.  1  § alkohollagen).
Härtill kommer att Alkoholinspektionen kontinuerligt
skall     följa    upp    tillämpningen    av    det
alkoholpolitiska   regelsystemet.   När  det  gäller
frågor   om   marknadsföring  skall  i  myndighetens
instruktion,  enligt   regeringen,  föreskrivas  att
samråd skall ske med Konsumentverket.  När viktigare
ärenden avgörs efter en åtgärd skall Konsumentverket
underrätta Alkoholinspektionen om beslutet, varefter
inspektionen   har   att  informera  kommunerna   om
beslutet.  På  motsvarande   sätt   bör   kommunerna
underrätta     såväl     Alkoholinspektionen     som
Konsumentverket om sina beslut som rör alkoholreklam
på   serveringsställen.   Enligt   regeringen,   bör
kommunerna  vid  sidan  av de åtgärder som följer av
deras   tillsynsuppgifter   också    rapportera   om
missförhållanden som rör marknadsföringen och som de
bedömer faller utanför deras behörighet.




Motionerna




I  motion 1999/2000:So11 av Kerstin Heinemann  m.fl.
(fp)   begärs  tillkännagivande  om  alkoholreklamen
(yrkande  7  delvis).  Motionärerna  konstaterar att
Konsumentverket  för  närvarande  har  ansvaret  för
övervakningen av alkoholreklamen. De anser  att  den
övervakningen  måste effektiviseras och att ansvaret
för   övervakningen   av   reklamen   flyttas   från
Konsumentverket   till   den   myndighet   som   får
tillsynsansvaret  över alkoholen och dess hantering.
I motion 1998/99:So461  av  Kerstin  Heinemann m.fl.
(fp)  framförs att en uppdelning av tillsynsansvaret
på   två    myndigheter,   Alkoholinspektionen   och
Konsumentverket,  kommer  att medföra sämre kontroll
av marknadsföringen (yrkande 10).




I motion 1999/2000:So14 av  Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om att ansvaret  för  alkoholreklam
läggs på Alkoholinspektionen (yrkande 6).  I stället
för att Konsumentverket/Konsumentombudsmannen  skall
ha kvar huvudansvaret för att övervaka efterlevnaden
av  de  särskilda  bestämmelserna  om alkoholreklam,
föreslår     motionärerna    att    man    utvecklar
Alkoholinspektionen och implementerar detta ansvar i
dess verksamhet.  Det  finns  många fördelar med att
samla all information och verksamhet på en myndighet
och     Alkoholinspektionen     har     just     den
specialistkompetens  och  det intresse på alkoholens
område som kan vara eftertraktansvärt.




I motion 1999/2000:So6 av Elver  Jonsson  och  Göran
Magnusson   (fp,   s)   begärs  tillkännagivande  om
ansvaret för lagen om alkoholreklam  där  ett  delat
ansvar        mellan       Konsumentverket       och
Alkoholinspektionen     kompletteras     med     att
Alkoholinspektionen  har rätt att överpröva (yrkande
2).




Utskottets bedömning




Utskottet ställer sig  bakom regeringens förslag att
låta  Konsumentverket och  Konsumentombudsmannen  ha
kvar  huvudansvaret   för   tillsynen   vad   gäller
efterlevnaden  av  de  särskilda  bestämmelserna  om
alkoholreklam.  Tillsynen  över  marknadsföringen på
serveringsställena  skall i första  hand  utövas  av
kommunerna.    Utskottet     tillstyrker     således
regeringens förslag till 8 kap. 1 a § första stycket
alkohollagen  och avstyrker motionerna 1998/99:So461
(fp) yrkande 10,  1999/2000:So6  (fp,  s) yrkande 2,
1999/2000:So11    (fp)    yrkande   7   delvis   och
1999/2000:So14 (mp) yrkande 6.




Systembolagets verksamhet




Systembolagets detaljhandelsmonopol m.m.




Motionerna




I motion 1999/2000:So4 av Chris  Heister  m.fl.  (m)
hemställs  att  riksdagen  beslutar  om en successiv
avveckling  av detaljhandelsmonopolet (yrkande  10).
Motionärernas  uppfattning är att ett uppfyllande av
kraven   på  icke-diskriminering   förutsätter   att
Systembolagets    monopol    avvecklas   successivt.
Inledningsvis  bör  starköl  och  vin  kunna  säljas
utanför Systembolaget. En sådan  lösning  förstärker
den befintliga handeln genom att skapa ökat underlag
för butiker på mindre orter, samtidigt som  det inte
snedvrider   konkurrensen  på  samma  sätt  som  det
nuvarande    systemet     med     utlämningsställen.
Bekvämligheten  för  konsumenterna   inte   minst  i
glesbygd   blir  överlägset  bättre  än  vad som kan
uppnås  i  ett monopolsystem, oavsett hur många  nya
butiker som  öppnas.  I  ett  senare  skede bör även
starksprit         kunna         omfattas         av
licensieringsmöjligheten   och   Systembolaget   kan
avvecklas   eller   försäljas.   Även  i  motionerna
1998/99:So205 och 1999/2000:So210  av Sten Andersson
(m),  motion 1998/99:So228 av Ulf Kristersson  m.fl.
(m) (yrkande  13),  motion  1999/2000:So1  av Gunnar
Axén  (m) (yrkande 3) och i motion 1999/2000:  So269
av  Karin   Falkmer   (m)   framställs  yrkanden  om
detaljhandelsmonpolets avskaffande.




I  motion  1998/99:So422 av Per  Bill  och  Birgitta
Wistrand (båda m) begärs tillkännagivande om vad som
i  motionen  anförts   om  att  medge  vinauktioner.
Motionärerna  anför  att  ett   problem   för  många
vinintresserade  som  vill förkovra sig i vinkunskap
är att det är mycket svårt att få tag på andra viner
än de som finns på Systembolaget. Ett viktigt bidrag
till att öka variationen av kvalitetsviner i Sverige
är  att  tillåta  vinauktioner.   Utöver   att   öka
möjligheterna  att prova flera årgångar av samma vin
eller  flera  vingårdar   från   samma   område  ger
vinauktioner  en  ökad  möjlighet  för  dödsbon  och
konkursförvaltare  att  omsätta  vinsamlingar   till
kontanta  medel.  I  motion  1999/2000:So360 framför
motionärerna samma yrkande.




I  motion  1999/2000:So209  av Carl  G  Nilsson  (m)
begärs ett tillkännagivande om  försäljning  av vin.
Enligt      motionären     utgör     den     svenska
alkohollagstiftningen med det absoluta monopolet för
Systembolaget ett hinder för producenterna att få ut
sina drycker  på  marknaden. Motionären föreslår att
ett  undantag  införs  i  alkohollagstiftningen  som
möjliggör för svenska  vinproducenter att sälja sina
egna produkter i anslutning till sin tillverkning.




Bakgrund och tidigare behandling




Enligt  5  kap.  1  §  alkohollagen  skall  det  för
detaljhandel  med  spritdrycker,   vin  och  starköl
finnas ett särskilt för ändamålet bildat  aktiebolag
(detaljhandelsbolaget) som staten äger. Av  lagens 2
§   framgår   att  endast  detaljhandelsbolaget  får
bedriva  detaljhandel   med  spritdrycker,  vin  och
starköl.




EG-domstolen har, som framgått  av  ovan,  i  mål C-
189/95, allmänna åklagaren mot Harry Franzén, prövat
förenligheten       av       Systembolaget      AB:s
detaljhandelsmonopol   med   gemenskapsrätten.   EG-
domstolens prövning var föranledd  av  en begäran om
förhandsbesked från Landskrona tingsrätt där Franzén
stod  åtalad  för  olovlig försäljning och  olovligt
innehav av alkoholdrycker.  I  domen  som meddelades
den  23  oktober  1998  uttalade domstolen  att  EG-
fördragets bestämmelser i  artikel  37  om  statliga
handelsmonopol   inte   utgör   hinder   för  sådana
nationella bestämmelser som rör Systembolaget AB och
dess funktionssätt.




Motioner om att avskaffa detaljhandelsmonopolet  har
behandlats   av   utskottet   vid  ett  stort  antal
tillfällen  och  senast  i betänkande  1997/98:SoU14
Vissa  alkoholfrågor.  Utskottet   vidhöll   då  sin
tidigare  inställning  att  Systembolagets ensamrätt
till detaljhandel med sprit,  vin och starköl är ett
av   de   viktigaste  inslagen  i  den   restriktiva
alkoholpolitiken  och  att denna inställning delades
av  regeringen.  De aktuella  motionerna  avstyrktes
(prot.nr 1997/98:78).




Utskottets bedömning




Utskottet     vidhåller      att      Systembolagets
detaljhandelsmonopol   vad  gäller  försäljning   av
sprit,  vin  och starköl är  ett  av  de  viktigaste
inslagen i den  svenska alkoholpolitiken. Motionerna
1998/99:So205 (m),  1998/99:So228  (m)  yrkande  13,
1998/1999:So422  (m),  1999/2000:So1  (m) yrkande 3,
1999/2000:So4  (m) yrkande 10, 1999/2000:So209  (m),
1999/2000:So210   (m),   1999/2000:So269   (m)   och
1999/2000:So360 (m) avstyrks därför.




Förbättrad service för Systembolagets kunder




Propositionen




I propositionen (s. 142 ff.) föreslår regeringen att
riksdagen  godkänner  de föreslagna riktlinjerna för
detaljhandelsbolagets öppethållande. I propositionen
föreslås att öppettiderna för Systembolagets butiker
måndag till fredag får  utsträckas  som  längst till
kl. 20.00 och att Systembolaget inför storhelger får
ha   öppet   på   lördagar.   Vidare   föreslås  att
Systembolaget  på  försök  får ha öppet på  lördagar
längst till kl. 15.00 i vissa områden i landet.


Enligt  regeringens  bedömning   talar  sammantaget
aktuella  konsumentundersökningar,  tillsammans  med
utvecklingen     av     alkoholförsäljningen      på
restaurangerna,   gränshandeln   och   den  illegala
alkoholhanteringen,  för att det nu är dags  att  på
försök     pröva     lördagsöppna     systembutiker.
Utvärderingen  av  lördagsstängningen   1984  visade
dessutom   på   negativa  effekter  när  det  gäller
misshandel och skadegörelse  totalt sett och framför
allt  på  misshandel  utomhus  på  fredagar.  En  ny
försöksverksamhet och utvärdering  utifrån nuvarande
förhållanden  torde  därför vara angeläget.  Det  är
enligt regeringens uppfattning  troligtvis så att de
delvis positiva effekter, som kunde  observeras  när
systembutikerna  stängdes  på lördagar för nästan 20
år sedan, inte längre föreligger.  Öppethållandet på
lördagen bör därför utformas och genomföras  som  en
regional försöksverksamhet.


Det  är, enligt regeringen, väsentligt att försöket
med lördagsöppna  butiker  i  vissa försöksområden i
landet  blir  föremål  för en vetenskapligt  upplagd
utvärdering  där  såväl alkoholpolitiska  som  andra
effekter   såsom   ekonomiska    konsekvenser    för
rättsväsendet och brottsligheten kartläggs. I samråd
med vetenskaplig expertis kommer Socialdepartementet
tillsammans   med   Systembolaget   att   lägga  upp
försöksverksamheten  och utarbeta en utvärderingplan
och  ansvara  för  att  försöket  och  utvärderingen
genomförs.  Försöket  skall   följas   löpande   och
utvärderas efter ett år. Vilka områden som skall bli
försöksområden  respektive  kontrollområden  och hur
försöket  i  övrigt skall läggas upp måste bestämmas
utifrån  vetenskapliga   kriterier.   Resultatet  av
utvärderingen skall därefter redovisas för riksdagen
som  underlag  för ett slutligt ställningstagande  i
frågan om lördagsöppet.


För  att  förbättra   servicen  för  Systembolagets
kunder föreslår regeringen  också  att  öppettiderna
för Systembolagets butiker måndag till fredag lokalt
får utsträckas till kl. 20.00 om bolaget så beslutar
utifrån  en  såväl  servicemässig  som  affärsmässig
bedömning.      En      sådan     förlängning     av
öppethållandetiderna måndag  till  fredag kan enligt
regeringens  bedömning  ske  utan negativa  effekter
från alkoholpolitisk synpunkt.


Systembolaget har för att undvika  olägenheter  med
köer  och  långa väntetider inför storhelger och för
att kompensera  bortfall  av andra försäljningsdagar
på  grund  av helgerna haft öppet  enstaka  lördagar
inför t.ex.  jul  och  nyår.  Denna  praxis  har  av
bolaget  bedömts kunna rymmas inom de riktlinjer för
öppethållande som riksdagen givit. För att undanröja
eventuella  oklarheter härvidlag föreslår regeringen
att riksdagen fastlägger denna praxis och medger att
bolaget inför storhelger får ha öppet på lördagar.


För  att  erbjuda   ökad  service  inom  ramen  för
Systembolagets  detaljhandelsmonopol   bör  bolaget,
enligt regeringen, pröva att inrätta ett  nytt slags
mer kostnadseffektiva och rationella butiker  som är
mindre  än  nuvarande  och  som  erbjuder ett mindre
sortiment   och   som   bör   förläggas   till    de
centrumanläggningar  som  i  dag  saknar butiker. En
viktig utgångspunkt för Systembolagets  prövning bör
vara  att  en  förändring  av  butiksnätet inte  får
negativa  effekter på bolagets ekonomiska  resultat.
Reglerna för  att kunna inrätta ett utlämningsställe
borde  enligt regeringens  uppfattning  kunna  göras
något  generösare   för  att  ytterligare  förbättra
servicen  för dem som  bor  i  glesbygd.  Regeringen
anser att en  förbättring  av Systembolagets service
kan uppnås genom en viss ökning  av  antalet butiker
och utlämningsställen. En sådan åtgärd torde, enligt
regeringen, upplevas som positiv såväl  av  kunderna
som av den handel som i dag anser sig missgynnad  av
att  ligga långt från Systembolagets butiker och bör
kunna  genomföras  utan  att  vare  sig  den  totala
alkoholkonsumtionen  eller  alkoholskadorna påverkas
nämnvärt.


Enligt  5 kap. 4 § alkohollagen  får  Systembolaget
vid detaljhandel  med  spritdrycker, vin och starköl
inte  lämna ut varorna till  köpare  förrän  de  har
betalats.  Denna  bestämmelse  innebär att det i dag
inte  är  möjligt att betala varor  med  kreditkort.
Bestämmelsen  om  att  inte  tillåta  försäljning på
kredit fyller enligt regeringens uppfattning  i  dag
ingen  praktisk funktion och föreslås därför upphöra
att gälla.  Det  blir  sedan  Systembolagets sak att
affärsmässigt bedöma vilka kort  som bör accepteras,
bl.a.  med hänsyn till kortföretagens  avgifter  och
övriga villkor.




Motionerna




I motion  1999/2000:So4  av  Chris Heister m.fl. (m)
hemställs   att   riksdagen  som  sin   mening   ger
regeringen till känna  vad i motionen anförts om ett
generellt och omedelbart införande av lördagsöppet i
Systembolagets butiker (yrkande  9).  Vad  beträffar
lördagsöppet    menar    motionärerna    att   någon
försöksverksamhet  inte  behövs,  utan att en  sådan
förändring utan dröjsmål borde kunna genomföras över
hela  landet. Som framgår redan i propositionen  kan
effektiviteten   att  lördagsstänga  systembutikerna
ifrågasättas.  Systembolagets  nuvarande  öppettider
framstår lätt som  en  begränsning riktad i huvudsak
mot yrkesarbetande, vilka  knappast kan anses utgöra
den  primära riskgruppen för  att  falla  in  i  ett
långvarigt   missbruk.   Ett  liknande  yrkande  har
framförts  i motion 1998/99:So210  av  Knut  Billing
(m).




I motion 1999/2000:So1  av Gunnar Axén (m) yrkas att
riksdagen  hos regeringen  begär  förslag  om  vilka
kriterier  som  skall  gälla  för  utvärderingen  av
lördagsöppet  i  enlighet  med  vad  som  anförts  i
motionen   (yrkande  2).  Motionären  anför  att  de
kriterier som  skall  gälla för utvärderingen av den
förbättrade  tillgänglighetens   konsekvenser  borde
definieras     av    regeringen    för    riksdagens
ställningstagande.    I    annat    fall    riskerar
undersökningen     att     sakna    betydelse    som
beslutsunderlag  för  riksdagen   vid   ett   senare
tillfälle.




I motion 1999/2000:So13 av Gudrun Schyman m.fl.  (v)
begärs  att  riksdagen avslår regeringens förslag om
en försöksverksamhet  med  lördagsöppet (yrkande 2).
Motionärerna  menar  att  detta   ökar   den  totala
tillgängligheten på alkohol i dessa områden  och att
det  finns  väl  grundade farhågor att ett generellt
lördagsöppet i dessa områden kan komma att leda till
ökad alkoholkonsumtion  och  ökade  sociala problem.
Det är framför allt barn och kvinnor som har och har
haft nytta av att systembutikerna hållits stängda på
lördagar. Motionärerna ställer sig bakom förslagen i
propositionen   om   möjligheten   till  kvällsöppet
måndagar-fredagar  till  kl.  20  samt öppethållande
lördagar  inför vissa storhelger. Dessa  möjligheter
borde  räcka   för   att  kunna  ge  allmänheten  en
möjlighet att planera  och  genomföra  sina inköp på
ett  godtagbart  sätt.  Vidare  begärs att riksdagen
avslår regeringens förslag om att  kreditkort  skall
kunna användas vid inköp av alkohol på Systembolaget
(yrkande 3). Motionärerna accepterar att kontantkort
får  användas  där  en  kontroll  görs  om det finns
täckning  för de inköp som görs. Detta är  också  en
kostnadsfråga.  För  att  införa  kreditkort  skulle
Systembolaget   få   betala   åtskilliga   miljoner.
Kreditkortsanvändning  kan också ge möjligheter  att
köpa  systemvaror  på Internet.  Motionärerna  yrkar
också   ett   tillkännagivande   om   Systembolagets
avkastningskrav  relaterat  till kravet på att bygga
ut servicenivån (yrkande 6).  Staten  har formulerat
ett   avkastningskrav  på  Systembolaget.  Samtidigt
skall bolaget bygga ut sin service till kunderna med
nya  utlämningsställen   och   nya  systembolag.  En
utbyggnad  som  kan  medföra  ökade   kostnader  för
Systembolaget. Om avkastningskravet och  kostnaderna
för den utbyggda servicenivån kommer i konflikt  med
varandra       måste,      enligt      motionärerna,
avkastningskravet revideras.




I motion 1999/2000:So10  av  Chatrine  Pålsson m.fl.
(kd)   begärs   att  riksdagen  avslår  vad  som   i
propositionen  föreslås   om   lördagsöppet  och  om
förlängda öppettider (yrkandena  8  och  9).  Enligt
motionärerna  bör  frågan om lördagsöppet eller inte
avgöras av dåligt underbyggda opinionsundersökningar
utan  på  de fakta som  finns  tillgängliga  om  vad
lördagsstängningen innebar. Motionärernas viktigaste
argument emot  lördagsöppet är att vi vill skydda de
kvinnor och barn  som enligt statistiken misshandlas
under   helgerna.   Motionärerna   avvisar   således
experimenterande med  lördagsstängning  som kan leda
till en ökning av misshandel och bråk. Vidare  yrkas
ett  tillkännagivande  om förlängd öppettid till kl.
19.00 (yrkande 10). Systembolaget  har i dag normala
affärsöppettider och en del har även  öppet  till kl
19.00.  Motionärerna  anser  att  det är viktigt att
uppmuntra en planering av inköpen för  att  på detta
sättet  undvika  impulsköp. Motionärerna begär  även
ett  tillkännagivande   om   utökat   antal  butiker
(yrkande  11). I propositionen föreslås  vidare  att
utöka  antalet   butiker   vid  större  centrum  och
förorter.    En   sådan   utökning    kan,    enligt
motionärernas  mening,  endast  ses  utifrån  dåliga
distributionsmönster    och    inte    som   man   i
propositionen  anför  som  ett led i att hjälpa  den
detaljhandel som idag missgynnas  eftersom  den inte
ligger i närheten av ett systembolag. Detta är  inte
ett   alkoholpolitiskt   motiv   utan   snarare  ett
näringspolitiskt. Att utöka antalet butiker  med ett
begränsat   sortiment,   vänder   sig  snarare  till
högkonsumenter än normalkonsumenter.  Vidare  saknas
dessutom   en  kostnadstäckning  för  Systembolagets
ökade öppettider och utökade antal butiker heter det
i motionen.




I motion 1998/99:So459  av Ingrid Näslund (kd) yrkas
tillkännagivande om vad som  i  motionen  anförts om
fortsatt  stängning  av  Systembolagets  butiker  på
lördagarna   (yrkande   2).   Motionären  anför  att
lördagsstängning  av Systembolaget  på  sistone  har
varit ställt under  debatt. Argumentet har varit att
servicen   måste   förbättras    på   Systembolaget.
Kvällsöppet en eller två kvällar skulle  säkert vara
en acceptabel lösning.




I  motion  1999/2000:Ju720  av  Amanda Agestav  (kd)
begärs    tillkännagivande    om   redovisning    av
konsekvenser   av   försöket  med  lördagsöppet   på
Systembolaget i vissa  län  (yrkande  3). Motionären
anför  att  forskning  har  visat  hur  alkoholintag
påverkar  bedömningsförmågan hos människor.  Problem
kan  uppkomma  från  en  enstaka  öl  till  upprepad
högriskkonsumtion.  Risken  är  högre ju mer alkohol
som  konsumeras.  Alkoholpåverkan  leder  ofta  till
omdömeslösa handlingar som leder till  ökat våld mot
kvinnor. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
en  redovisning  av vilka konsekvenser försöken  med
lördagsöppet på Systembolaget  fått avseende anmälda
våldsbrott i hemmen.




I motion 1999/2000:So11 av Kerstin  Heinemann  m.fl.
(fp) begärs ett tillkännagivande om lördagsöppet  på
Systembolaget  (yrkande 1). Motionärerna ser problem
med regeringens  förslag till försöksverksamhet. Den
kan leda till att  vi  får en "intern gränshandel" i
Sverige. Motionärerna anser det bättre att butikerna
öppnas i hela landet under  en  prövotid.  Detta bör
kopplas till en kontinuerlig uppföljning av  vad som
händer när det gäller förekomsten av misshandel  och
skadegörelse   men   också  andra  alkoholrelaterade
skador.  Denna  uppföljning   bör   planeras   innan
lördagsöppet   införs   och  starta  omedelbart  när
prövotiden  inleds.  Visar   utvärderingen   att  de
sociala effekterna har blivit oacceptabla får frågan
tas  upp på nytt. Vidare begärs tillkännagivande  om
utbyggnaden  av  Systembolagets butiker (yrkande 5).
Motionärerna  ställer   sig   bakom  utbyggnaden  av
butiksnätet men att tro att det inte har inverkan på
bolagets  ekonomiska  resultat  är   något   av  ett
önsketänkande. Motionärerna vill också framhålla att
utbyggnaden bör ske i lugn takt och kopplas till  en
uppföljning     av     eventuella     effekter    på
alkoholkonsumtion och skador.




I  motion 1999/2000:So12 av Kenneth Johansson  m.fl.
(c)  yrkas  att riksdagen avslår regeringens begäran
om försök med  lördagsöppna butiker (yrkande 9). När
försök gjordes med  lördagsstängda butiker vittnade,
enligt motionärerna,  inte  minst  många  kvinnor om
lugn  och  trygghet  åtminstone en dag i veckan  fri
från  alkohol. Den olägenhet  som  det  innebär  för
vanliga  alkoholkonsumenter  bör  vägas mot den frid
som  uppstår  i  ett  hem  som  är  plågat   av  hög
alkoholkonsumtion. Det leder oss fram till att  vara
restriktiva med öppethållandet.




I  motion  1999/2000:So14 av Thomas Julin m.fl. (mp)
hemställs att  riksdagen  avslår regeringens förslag
om  prov  med  lördagsöppet och  lördagsöppet  inför
storhelger (yrkande 7). Enligt motionärerna är detta
förslag inte tillräckligt  utrett då förslaget bland
annat  saknar en konsekvensbeskrivning  utifrån  ett
kvinno-   och   barnperspektiv.   Innan   en   sådan
förändring  görs anser motionärerna att en utredning
bör göras som fokuserar på kopplingen mellan alkohol
och misshandel med fokus på familjen.




I motion 1999/2000:So3 av Elver Jonsson m.fl. (fp v,
kd,  c,  mp)  begärs   att  riksdagen  fastslår  att
nuvarande  ordning med lördagsstängda  systembutiker
bibehålls (yrkande 4). Många "missbrukarhustrur" har
vittnat  om  en  förbättring  då  Systembolaget  har
lördagsstängt.  Det  finns anledning att vidhålla en
sådan  ordning. Skulle  riksdagen  frångå  nuvarande
bestämmelser  om  lördagsstängt  måste det aviserade
öppethållandet tydligt avgränsas så att vetenskaplig
utvärdering kan ske.




I motion 1999/2000:So8 av Göran Magnusson  m.fl. (s)
hemställs   att   riksdagen   avslår   förslaget  om
försöksverksamhet   med  lördagsöppna  systembutiker
inom vissa angivna områden.  Enligt motionärerna har
sambandet   mellan  alkoholens  tillgänglighet   och
konsumtionsutvecklingen    under   decennier   varit
föremål för forskning. God tillgänglighet leder till
ökad konsumtion, vilket i sin  tur  leder till ökade
skadeeffekter. Utöver att lördagsöppet har en social
och medicinsk effekt riskerar regeringens mål om hög
produktivitet   att   försämras.   Stor   tveksamhet
föreligger  om  möjligheterna  att  med tillräckligt
vetenskaplig   noggrannhet   mäta   effekterna    av
lördagsöppet   inom  försöksområdena.  Riskerna  för
negativa sociala  konsekvenser  av  lördagsöppet  är
stora. Därför bör riksdagen avslå förslaget.




Bakgrund




Det  har  anförtrotts  åt  Systembolaget  att självt
bestämma       över      butikernas      öppettider.
Lördagsstängningar   av   systembutikerna  har  dock
ansetts  innebära  en  så  påtaglig  förändring  att
riksdagen  hörts  i  frågan,  både  beträffande  den
permanenta lördagsstängningen och försöken med sådan
(prop.  1980/81:179  och  1981/82:143).   Att  hålla
systembutikerna kvällsöppna och öppna tidiga morgnar
anses dock Systembolaget självt kunna besluta om.




I betänkandet 1990/91:SoU23 Folkhälsofrågor  (s.  47
f.)  uttalade  utskottet  med anledning av en motion
(m)  att  ett  återinförande av  lördagsöppet  måste
anses  innebära  en   så   påtaglig   förändring  av
öppettiderna  att  riksdagen bör besluta  i  frågan.
Utskottet  ansåg  inte  att  det  var  lämpligt  att
återinföra  lördagsöppna   systembutiker.  Utskottet
konstaterade vidare att Systembolaget  i  övrigt har
stor frihet att självt bestämma vilka öppettider som
bäst  tillgodoser  konsumenternas servicebehov.  Med
hänvisning till det  anförda avstyrkte utskottet den
aktuella motionen.




I avtalet mellan Systembolaget  AB  och  staten, som
trädde i kraft den 1 januari 1995, sägs att  bolaget
beslutar    om    tider    för    öppethållande    i
systembutikerna  enligt  riktlinjer som beslutats av
riksdagen.




Utskottets bedömning




Eftersom  detaljhandelsmonopolet   är   ett   av  de
viktigaste   alkoholpolitiska  instrumenten  är  det
enligt utskottet  oroande  att  så stor mängd av den
sprit   det  svenska  folket  konsumerar   inhandlas
utanför Systembolaget  och  restaurangerna.  En stor
del  av  denna  sprit  är  illegalt framställd eller
tillhandahållen.  Skall den illegala  alkoholhandeln
motverkas räcker det  enligt  utskottets uppfattning
inte  med  ökade polisiära insatser.  Systembolagets
legitimitet  måste  också  förstärkas så att det för
fler människor framstår som  självklart  att använda
de legala kanalerna för att skaffa alkohol.  En  väg
kan vara att öka tillgängligheten till legal alkohol
och  att  förbättra Systembolagets service t.ex. vad
gäller öppethållande.


I   propositionen   föreslås   riksdagen   godkänna
riktlinjer för detaljhandelsmonopolets öppethållande
vari ingår  att Systembolaget på försök får ha öppet
på lördagar längst  till  kl.15.00 i vissa områden i
landet.   Försöket  med  lördagsöppet   kommer   att
vetenskapligt  följas  löpande  och utvärderas efter
ett år. Resultatet av försöket kommer att framläggas
för  riksdagen för ett slutligt ställningstagande  i
frågan om lördagsöppet.


Utskottet    delar    regeringens   bedömning   att
Systembolagets kunder bör  få  bättre  service genom
utökat  öppethållande.  I motionerna 1998/1999:So210
(m) och 1999/2000:So4 (m)  yrkande  9  föreslås  att
omedelbart   och   generellt  tillåta  lördagsöppet.
Utskottet delar inte  denna  bedömning och avstyrker
motionerna.


Utskottet anser däremot att regeringens förslag med
en  försöksverksamhet  med  lördagsöppet   i   vissa
regioner  och  en vetenskaplig utvärdering efter ett
år är väl avvägt. Motion 1999/2000:So11 (fp) yrkande
1 med krav på en  landsomfattande  försöksverksamhet
avstyrks därför.


Motionerna    1998/99:So459    (kd)   yrkande    2,
1999/2000:So3  (fp,  v,  kd,  c,  mp)   yrkande   4,
1999/2000:So8  (s),  1999/2000:So10  (kd) yrkande 8,
1999/2000:So12  (c)  yrkande  9, 1999/2000:So13  (v)
yrkande  2,  1999/2000:  So14  (mp)  yrkande  7  och
1999/2000:Ju720 (kd) yrkande 3 med krav på avslag på
försöksverksamheten    m.m.   avstyrks.    Utskottet
föreslår  att  riksdagen  godkänner   de  föreslagna
riktlinjerna för detaljhandelsbolagets öppethållande
i denna del.


Motion 1999/2000:So1 (m) yrkande 2 avstyrks också.


I  förslaget till riktlinjer för Systembolagets  öppethållande
ingår   även  att  Systembolagets  öppettider  under
vardagar  får  utsträckas  till  kl.  20.00  och att
öppethållande  också  tillåts enstaka lördagar inför
storhelger. Även detta  förslag är enligt utskottets
mening  välavvägt  och  torde  kunna  ske  utan  att
alkoholkonsumtionen och alkoholskadorna ökar. Motion
1999/2000:So10 (kd) yrkandena  9  och  10  avstyrks.
Utskottet   föreslår   att  riksdagen  godkänner  de
föreslagna riktlinjerna i denna del.




Utskottet föreslår att riksdagen  även  i  övrigt godkänner de
föreslagna  riktlinjerna  för  detaljhandelsbolagets
öppethållande.




För    att   ytterligare   öka   servicenivån    hos
Systembolaget  har regeringen i propositionen anfört
att bolaget även bör pröva att utöka antalet butiker
och utlämningsställen bl.a. genom att mindre butiker
med  att begränsat  sortiment  inrättas  vid  större
centrumanläggningar samt i förorter och större orter
som i  dag saknar butiker. Utgångspunkten skall vara
att  utökningen   av   verksamheten   inte   drabbar
Systembolagets ekonomiska resultat. Utskottet  utgår
ifrån   att   den   nyetablering  som  aviseras  kan
genomföras utan alkoholpolitiskt  negativa effekter.
Motionerna    1999/2000:So10   (kd)   yrkande    11,
1999/2000: So11  (fp)  yrkande 5, 1999/2000:So13 (v)
yrkande 6 avstyrks.




Utskottet delar vidare regeringens  uppfattning  att
bestämmelsen  i  5 kap. 4 § alkohollagen inte längre
fyller  någon  funktion   och   tillstyrker   därför
regeringens   förslag   att   upphäva  bestämmelsen.
Förslaget innebär att det blir  tillåtet att använda
kreditkort som betalning vid detaljhandel med sprit,
vin och starköl. Motion 1999/2000:So13 (v) yrkande 3
avstyrks.




Alkoholsortimentsnämnden och statens avtal
med Systembolaget




Propositionen




I  propositionen (s. 148 ff.) anför  regeringen  att
enligt avtalet mellan staten och Systembolaget skall
bolagets   produkturval   vara   sådant   att  ingen
favorisering sker av inhemska produkter. Urvalet  av
produkter  får  endast  grundas  på  en bedömning av
produktens    kvalitet,    särskilda   risker    för
skadeverkningar av produkten,  kundernas efterfrågan
och   andra   affärsmässiga   samt  etiska   hänsyn.
Systembolagets   beslut   att   avvisa    en    viss
alkoholdryck  från  sortimentet  eller att avföra en
viss alkoholdryck ur sortimentet kan överklagas. För
ändamålet har inrättats ett organ  för överklagande,
Alkoholsortimentsnämnden.   Ärende  i  nämnden   kan
enligt 2 § förordningen (1994:2048)  med instruktion
för    Alkoholsortimentsnämnden   väckas   av    den
leverantör  vars produkt avvisats från eller avförts
ur bolagets sortiment.  Nämnden  skall  enligt samma
paragraf  pröva  om  bolaget  följt  vad som sägs  i
avtalet  om  att  bolagets produkturval får  grundas
endast  på  en  bedömning  av  produktens  kvalitet,
särskilda risker  för  skadeverkningar av produkten,
kundernas efterfrågan och  andra  affärsmässiga samt
etiska hänsyn samt att någon favorisering  inte  får
ske av inhemska produkter. Enligt avtalet med staten
skall  Systembolaget upplysa en leverantör om dennes
rätt   att    få    ett    beslut    överprövat   av
Alkoholsortimentsnämnden.   Nämnden   har   således,
enligt regeringen, inrättats i syfte att säkerställa
att  Systembolaget i sin verksamhet lever  upp  till
kraven    på    konkurrensneutralitet    och   icke-
diskriminering.


Enligt    regeringen    tillkom    inrättandet   av
Alkoholsortimentsnämnden  som  ett  resultat  av  de
diskussioner  som  fördes med EU-kommissionen  inför
Sveriges EU-inträde. EG-domstolen har i Franzénmålet
inte  anfört  någon  kritik  mot  urvalskriterierna,
nämnden eller dess sätt  att  arbeta. Nämnden är ett
permanent inrättat organ och är  oavhängigt. Nämnden
är  exklusivt  behörig  att  avgöra  tvister  mellan
Systembolaget AB och leverantörer om produkturvalet.
Nämnden  är alltså en obligatorisk rättsinstans.  De
avgöranden    som    nämnden    fattar    är    inga
skälighetsbedömningar  utan  skall  grundas på givna
regler. De regler som nämnden skall tillämpa finns i
dels  avtalet  mellan  staten och Systembolaget  AB,
dels förordningen (1994:2048)  med  instruktion  för
Alkoholsortimentsnämnden.   Vid   sin  prövning  har
nämnden   också   att   beakta   gemenskapsrättsliga
aspekter.


Regeringen  anser att Alkoholsortimentsnämnden  bör
vara kvar i sin nuvarande form. Avsikten är dock att
se över statens  avtal  med  Systembolaget  för  att
bl.a.  försöka  tydliggöra  kriterierna för bolagets
produkturval.




Motionerna




I motion 1999/2000:So11 av Kerstin  Heinemann  m.fl.
(fp) begärs tillkännagivande om möjligheten att säga
nej  till  produkter  som  bedöms innebära särskilda
risker  (yrkande  4).  Enligt motionärerna  har  den
statliga   Alkoholsortimentsnämnden    tolkat   sitt
uppdrag så att produkter, som får säljas i ett annat
EU-land,  också  måste få säljas i Sverige.  Det  är
långtifrån säkert  att den tolkningen är riktig. Som
det nu är framstår andra  EU-länder  som  mer aktiva
när   det   gäller  att  ifrågasätta  produkter  som
alkoläsk  än Sverige.  Därför  behövs  en  tydligare
instruktion       till      Alkoholsortimentsnämnden
alternativt att den  ersätts  av  prövning  i allmän
domstol,  som gör det möjligt för Systembolaget  att
säga  nej  till   produkter   som   bedöms  innebära
särskilda risker.




I  motion  1998/99:So300  av Fanny Rizell  och  Tuve
Skånberg  (båda kd) begärs tillkännagivande  om  att
direktiven  för  Alkoholsortimentsnämnden  ändras så
att  också  folkhälsoskäl  skall vägas in i nämndens
beslut (yrkande 2).




Tidigare behandling




Utskottet     har    i    betänkande    1997/98:SoU7
Alkoholfrågor behandlat  motions-yrkanden  om  bl.a.
Alkoholsortimentsnämnden. Utskottet uttalade att det
inte  då  var  berett  att  förorda  någon ändring i
förordningen        med        instruktion       för
Alkoholsortimentsnämnden, vars huvudsakliga syfte är
att säkerställa att detaljhandelsmonopolet  fungerar
icke-diskriminerande   gentemot   leverantörer.  Den
aktuella   motionen  avstyrktes.  Riksdagen   följde
utskottet (prot.nr 1997/98:13).




Utskottets bedömning




Utskottet delar  regeringens  bedömning  vad  gäller
Alkoholsortimentsnämnden   och   har   heller  ingen
invändning  mot  en  översyn  av  statens avtal  med
Systembolaget    vad    gäller    kriterierna    för
produkturvalet.  Utskottet  anser, mot  bakgrund  av
nämndens huvudsakliga syfte, att det inte finns skäl
att  ändra  i  förordningen  med   instruktion   för
nämnden. Motionerna 1998/99:So300 (kd) yrkande 2 och
1999/2000:So11 (fp) yrkande 4 avstyrks.




Oberoende alkoholsamarbetet




Propositionen




Regeringen föreslår i propositionen (s. 154 ff.) att
riksdagen  godkänner  de föreslagna riktlinjerna för
Oberoende alkoholsamarbetet - OAS.


I propositionen anför  regeringen att ett samarbete
mellan       stat       och      näringsliv       på
alkoholinformationsområdet  kan organiseras på flera
sätt.  OAS-kommittén  har  diskuterat  tre  tänkbara
alternativ:  ideell  förening,   statlig  delegation
eller samarbetsavtal. Regeringen föreslår  att  OAS-
kommitténs   samarbete   mellan   Regeringskansliet,
branschorganisationer, försäkringsbolag  och berörda
myndigheter  ombildas  till  en allmännyttig  ideell
förening.  Samarbetet i föreningen  skall  initiera,
samordna, bedriva  och  effektivisera  informations-
och opinionsinsatser för att främja måttfullhet  och
återhållsamhet   i   alkoholbruket   samt   motverka
alkoholskador.  OAS skall fungera som ett forum  för
dialog   mellan   staten   och   dess   myndigheter,
branschorganisationer,      företag      m.fl.     i
informationsfrågor relaterade till alkohol  och dess
risker.   Samarbetet   i  föreningen  bygger  på  de
erfarenheter  som erhållits  under  kommittéperioden
och  på  den  plattform   och   de   kriterier   som
formulerats  inom  det nuvarande kommittésamarbetet.
OAS-kommittén får i  uppdrag att förbereda behövliga
stadgar  och  avtal  för   inrättandet   av   en  ny
samarbetsorganisation  i  form  av  en  allmännyttig
ideell  förening.  När  detta förberedelsearbete  är
färdigt  och förslag till  stadgar,  konsortialavtal
och   finansieringsavtal    föreligger    återkommer
regeringen till riksdagen för godkännande av statens
medlemskap   i  denna  förening  samt  förslag  till
finansiering.




Motionerna




I motion 1999/2000:So13  av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs att riksdagen avslår  regeringens  förslag om
att ombilda Oberoende alkoholsamarbete (OAS) till en
allmännyttig  ideell  förening enligt vad i motionen
anförts om att OAS skall ingå i en statlig myndighet
(yrkande 8). Motionärerna  anser  inte att förslaget
till organisering av OAS, som en allmännyttig ideell
organisation,  är  det  bästa  tänkbara.  Det  finns
olika, delvis motstridiga intressen,  representerade
i  OAS  och  det  är  viktigt att tydliggöra  detta.
Motionärerna    anser    i    likhet    med    flera
remissinstanser att OAS i stället  skall  ingå  i en
statlig  myndighet  för  att  på  bästa  sätt främja
trovärdigheten   och   uppnå  samordningsvinster   i
informationsarbetet.




I motion 1999/2000:So10  av  Chatrine  Pålsson m.fl.
(kd)  begärs  ett  tillkännagivande om OAS  framtida
roll (yrkande 13). Opinions-  och informationsarbete
på området är, enligt motionärerna,  mycket viktigt.
I propositionen föreslås OAS få ett utvidgat  ansvar
för  denna information. Motionärerna anser dock  att
man inte  bör  genomföra denna förändring förrän den
nya myndighetsstrukturen  på alkoholområdet är fullt
utredd och presenterad för riksdagen. Dessutom finns
det flera outredda saker i förslaget till ombildning
av OAS till en allmännyttig ideell förening.




I motion 1999/2000:So12 av  Kenneth  Johansson m.fl.
(c)  hemställs  att  riksdagen  avvisar  regeringens
förslag  om  att ombilda Oberoende alkoholsamarbetet
till en allmännyttig  ideell  förening (yrkande 10).
Motionärerna  anser  att  samarbetet  mellan  skilda
aktörer inom alkoholområdet  är  nödvändigt  men att
den  föreslagna  strukturen  på samarbetet är oklar.
Det     är    en    sammanblandning    mellan     en
myndighetsfunktion   och   ett   forum  för  dialog.
Regeringen har, enligt motionärerna,  möjlighet  att
kalla  samman  myndigheter,  företag,       bransch-
organisationer       för       information       och
erfarenhetsutbyte. Det är också  möjligt  att starta
tillfälliga     informationsprojekt     där    flera
intressenter ingår utan att det behöver formaliseras
på detta sätt.




I  motion 1999/2000:So14 av Thomas Julin m.fl.  (mp)
begärs ett tillkännagivande om att inte fatta beslut
om OAS (yrkande 8). Motionärerna anser att samarbete
alltid  är  bra  och  det kan vara bra med en ideell
förening som spänner över  ett  stort  område men vi
anser inte att riksdagen skall fatta ett  beslut  om
detta.  Det  ger  föreningen en helt annan status än
som en vanlig allmännyttig  ideell  förening. Därför
yrkar  vi  avslag  på förslaget att riksdagen  skall
fatta beslut angående  detta  men  ser gärna att OAS
lever vidare.




I motion 1999/2000:So9 av Göran Magnusson  m.fl. (s,
v,  kd,  c,  fp,  mp)  begärs  att  riksdagen avslår
förslaget   om  att  OAS  skall  ombildas  till   en
allmännyttig  ideell förening och som sin mening ger
regeringen  till   känna  vad  som  anförts  om  OAS
ställning (yrkandena  1  och  2). Motionärerna menar
att det ur folkrörelsesynpunkt  förefaller  märkligt
att  ge  en  ideell  karaktär  åt en verksamhet, som
skall styras av kommersiella företag.  De vedertagna
kriterierna  för  ideell verksamhet är enligt  olika
forskare att verksamheten  skall  ha  en  ideologisk
bas. OAS kan enbart uppfylla ett av dessa kriterier,
nämligen  att  man kan säga att de agerar över  hela
landet.  Med  det   föreslagna   upplägget  riskerar
riksdagen  och  regeringen  att  avhända   sig   den
politiska    styrningen   av   samhällsinformationen
rörande alkoholdrycker.




Utskottets bedömning




Information och upplysning om alkoholen, dess risker
och skadeverkningar  ingår  som en mycket viktig del
av den svenska alkoholpolitiken.  I en situation där
de   traditionella   alkoholpolitiska   instrumenten
försvagas    finns    risk   för   en   ökad   total
alkoholkonsumtion och ett mer omfattade missbruk. En
fortsatt restriktiv alkoholpolitik kan därför behöva
kompletteras med en mer  omfattande  information och
upplysning.   Behovet  av  informationsinsatser   på
alkoholområdet kan bli än mer angeläget i framtiden.


Ett   samarbete    mellan    skilda    aktörer   på
alkoholområdet, för att bedriva informationsinsatser
i syfte att motverka alkoholens skadeverkningar,  är
en    god   tanke.   Det   är   viktigt   att   även
alkoholbranschen tar ett ökat ansvar i dessa frågor.
Utskottet ser positivt på att regeringen söker hitta
former  för ett samarbete med branschorganisationer,
försäkringsbolag    och   berörda   myndigheter   på
alkoholområdet.  Utskottet  anser  dock  att  den  i
propositionen föreslagna strukturen på samarbetet är
oklar och att den  tänkta  formen  för samarbetet är
olämplig. Hur ett samarbete på alkoholområdet  skall
bedrivas   bör  därför  övervägas  ytterligare.  Mot
bakgrund av  vad  som  nu sagts och med anledning av
motionerna 1999/2000:So9  (s,  v,  kd,  c,  fp, mp),
1999/2000:So10  (kd) yrkande 13, 1999/2000:So12  (c)
yrkande  10,  1999/2000:So13   (v)   yrkande  8  och
1999/2000:So14  (mp)  yrkande 8 anser utskottet  att
riksdagen   inte   bör   godkänna    de   föreslagna
riktlinjerna för Oberoende alkoholsamarbetet  (OAS).
Regeringen  bör återkomma till riksdagen med förslag
om hur ett samarbete  på området skall utformas. Vad
utskottet nu anfört bör  riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.




Inriktningen för en ny myndighetsstruktur
på alkohol- och narkotikaområdet




Propositionen




Regeringen  gör  (s.  163  ff.)   mot   bakgrund  av
Statskontorets  rapport,  Samordning  mot  droger  -
kartläggning och skiss till ny myndighetsstruktur på
alkohol- och narkotikaområdet (1998:22), bedömningen
att   det   finns  anledning  att  begränsa  antalet
centrala myndigheter  på  området.  Regeringen avser
att tillsätta en organisationskommitté  med  uppgift
att ombilda nuvarande Folkhälsoinstitutet till en ny
myndighet  med tydligare uppgifter av stabskaraktär.
Organisationskommittén  får  i  uppdrag  att  mer  i
detalj  tydliggöra  mål  och  uppgifter  samt  lämna
förslag  till  organisation  av den nya myndighetens
verksamhet. Den nya myndigheten  skall  fungera  mer
som  central  stabsmyndighet  på folkhälsoområdet än
som    egen   opinionsbildningsmyndighet    gentemot
allmänheten.  Det  betyder  att  myndigheten framför
allt  skall följa utvecklingen på området,  ta  fram
fakta,  utarbeta nationella handlingsplaner, stå för
kunskapsförsörjning  och  utveckling av metoder samt
arbeta med underlag som hör  samman  med regeringens
ledning,     styrning     och     utvärdering     av
folkhälsoområdet.  Alkoholinspektionens uppgifter av
övergripande tillsynskaraktär  förs också dit. Denna
bör    således    vara    central   tillsyns-    och
uppföljningsmyndighet när det  gäller  alkohollagens
bestämmelser   och   svara   för  föreskriftsarbete,
allmänna  råd  och  övergripande  tillsyn  på  detta
område  i  syfte att tillämpningen  av  alkohollagen
skall bli så  riktig  och  enhetlig som möjligt. När
det  gäller  Läkemedelsverkets  nuvarande  uppgifter
angående teknisk  sprit  och alkoholhaltiga preparat
kommer Alkoholutredningen senast till årsskiftet med
förslag  till en ny lagstiftning  om  teknisk  sprit
m.m. Utgångspunkten  bör  dock  vara  att  nuvarande
tillståndsgivning  och tillståndsverksamhet antingen
decentraliseras   eller   förs   över   till   annan
myndighet.  Det som  kommer  att  bli  kvar  är  det
övergripande  tillsyns- och uppföljningsansvaret för
lagstiftningen  som på samma sätt som när det gäller
alkohollagen bör  föras  till  den  nya myndigheten.
Kommittén  skall  också  låta  göra  en övergripande
utvärdering    av   Folkhälsoinstitutets   nuvarande
verksamhet   i   syfte   att   öka   effekterna   av
folkhälsoarbetet.   Organisationskommittén  skall  i
sitt      arbete     samråda     med      Nationella
folkhälsokommittén,      Alkoholutredningen      och
Narkotikakommissionen. Kommittén skall redovisa sitt
arbete senast den 1 juni år 2000 och avsikten är att
den  nya myndigheten skall fungera fullt ut från och
med den 1 juli år 2001.




Motionerna




I motion  1999/2000:So4  av  Chris Heister m.fl. (m)
hemställs   att   riksdagen  som  sin   mening   ger
regeringen till känna  vad  i  motionen  anförts  om
behovet  av  en  mera systematisk och lättförståelig
myndighetsstruktur  på  alkoholområdet (yrkande 12).
Motionärerna   menar  att  myndighetsstrukturen   på
området är svårförståelig  och osystematisk. Antalet
centrala     myndigheter     på     alkohol-     och
narkotikaområdet har mer än fördubblats  under 1990-
talet  utan  att  detta  för  den  skull  har kunnat
påverka  det  alltmer  accelererande  drogmissbruket
bland våra unga. En avsevärd bantning av  den totala
myndighetskostnaden   för   central   och   regional
verksamhet på området borde kunna åstadkommas med en
bättre  och  mer  slagkraftig  organisation.  Vidare
begärs  ett tillkännagivande om de utvecklingsplaner
som skisserats för Folkhälsoinstitutet (yrkande 13).
En betydande  försiktighet bör, enligt motionärerna,
iakttagas  så att  man  inte  skapar  osjälvständiga
myndigheter    som   i   praktiken   mest   får   en
stabsfunktion    åt     departementet.    Med    den
utgångspunkten framstår den  aviserade  utvecklingen
av    Folkhälsoinstitutet    som   mycket   tveksam.
Motionärerna yrkar även ett tillkännagivande  om  en
avveckling   av  Alkoholinspektionen  (yrkande  14).
Alkoholinspektionen   är,  enligt  motionärerna,  en
onödig  myndighet.  Alkoholinspektionens  verksamhet
har  framför  allt  drabbat   småföretagare   och  i
praktiken  varit  i  direkt  strid  med  de  mål som
riksdagen  har  angett,  nämligen  att öppna upp för
konkurrens  inom  distributionsledet.   Motionärerna
noterar  med  tillfredsställelse  att regeringen  nu
delar uppfattningen att myndigheten skall avvecklas.




I motion 1999/2000:So13 av Gudrun Schyman  m.fl. (v)
begärs  ett  tillkännagivande om direktiven för  den
kommitté  som  skall  se  över  Alkoholinspektionens
organisation (yrkande 7). Motionärerna anser att det
även   fortsättningsvis    behövs    en    nationell
kontrollfunktion och står fortfarande bakom  vad som
beslutades  vara  Alkoholinspektionens  huvuduppgift
dvs.  "att marknadskrafterna skall kontrolleras  via
ett system  av tillstånd, tillsyn och sanktioner och
skall  hanteras   av  den  nya  myndigheten"  (prop.
1994/95:89).  Den  kompetens   som   nu   finns  hos
myndigheten  måste  tas till vara. De kontakter  som
upprättas    i    samband    med     tillsyn     och
tillståndsgivning  ger stora möjligheter att påverka
utvecklingen med information  och rådgivning. Enligt
motionärerna handlar det i slutändan om att förmedla
ett  socialt  ansvarstagande  till   företagare  och
förhindra  att  företag med kortsiktiga  och  enbart
ekonomiska   intressen    kommer   in   på   arenan.
Motionärerna  anser  att  den   inriktningen   skall
bibehållas  och att det bör framgå i direktiven till
den kommande organisationskommittén, vilken skall se
över Folkhälsoinstitutet.




I motion 1999/2000:So10  av  Chatrine  Pålsson m.fl.
(kd)  hemställs  att riksdagen hos regeringen  begär
förslag till förändring  av  myndighetsstrukturen på
alkohol-   och   narkotikaområdet    (yrkande   14).
Motionärerna      anser     att     den     slutliga
myndighetsstrukturen  bör  utredas  innan ett beslut
tas   om   en   sådan  förändring  som  föreslås   i
propositionen. Hur  förändringen skall se ut är ännu
inte  på  ett tillfredsställande  sätt  utrett.  Den
kommitté som  regeringen givit i uppdrag att ombilda
Folkhälsoinstitutet borde i stället få i uppdrag att
återkomma  med  en   redogörelse   och  förslag  som
regeringen därefter återkommer till  riksdagen  med.
Först  då  kan  ett  underbyggt  beslut  tas.  Detta
förslag   bör   även   invänta   Alkoholutredningens
slutliga betänkande.




I motion 1999/2000:So11 av Kerstin  Heinemann  m.fl.
(fp)  hemställs  att riksdagen avslår den föreslagna
omvandlingen  av  Folkhälsoinstitutet   och   begärs
tillkännagivande  om alkoholinformationen (yrkandena
8     och    9).    Enligt    motionärerna     skall
Alkoholinspektionens      och      Läkemedelsverkets
tillsynsuppgifter föras dit. Motionärerna  anser att
tillsynsuppgifterna    bättre    hör    hemma    hos
Socialstyrelsen än i ett folkhälsoinstitut och yrkar
avslag      på      regeringens      förslag      om
Folkhälsoinstitutets   framtida   roll  och  ansvar.
Motionärerna    ser    det   som   självklart    att
Folkhälsoinstitutet även  i  fortsättningen skall ha
huvudansvaret        för       statens       externa
alkoholinformation.




I motion 1999/2000:So14  av  Thomas Julin m.fl. (mp)
hemställs att riksdagen avslår  regeringens  förslag
till  en  ny  myndighetsstruktur  på  alkoholområdet
(yrkande 9). Motionärerna anser inte att  det  finns
några effektivitets- och samordningsvinster att göra
utan  att  man i stället kommer att förlora kunskap,
kompetens  och   verktyg   att  föra  en  restriktiv
alkoholpolitik.  Motionärerna   anser   att  det  är
viktigt   att  skilja  på  folkhälsoarbete  och   en
inspektions  kontrollarbete. Båda behövs men var för
sig.




I motion 1999/2000:So6  av  Elver  Jonsson och Göran Magnusson
(fp  och s) hemställs att riksdagen som  sin  mening
ger regeringen  till känna vad i motionen anförts om
att   upprätthållandet    av    lagstiftningen    på
alkoholområdet  fortsatt  skall  i tillämpliga delar
handläggas  av  Alkoholinspektionen   (yrkande   1).
Enligt  motionärerna  kräver  dagens samhälle med en
ökad internationalisering och nya  levnadsmönster  i
kombination  med  ett  ökat  kommersiellt  tryck  på
alkoholområdet  en  aktiv och seriös tillsyn. Att ha
en myndighet med hög  integritet  och  som med oväld
kan agera är ur socialpolitisk synpunkt ovärderligt.




Utskottets bedömning




Utskottet   välkomnar   regeringens   förslag    att
tillsätta  en  organisationskommitté med uppgift att
komma  med  förslag   i   syfte   att  förenkla  och
förtydliga     myndighetsstrukturen     på     bl.a.
alkoholområdet  (dir.  1999:56).  Kommitténs  arbete
skall redovisas senast den 1 juni år 2000. Riksdagen
bör inte föregripa kommande förslag på området.




Med  det  anförda avstyrks motionerna  1999/2000:So4
(m) yrkandena  12-14,  1999/2000:So6 (fp, s) yrkande
1,  1999/2000:So10 (kd) yrkande  14,  1999/2000:So11
(fp) yrkandena 8 och 9, 1999/2000:So13 (v) yrkande 7
och 1999/2000:So14 (mp) yrkande 9.




Övriga lagförslag




Regeringen  har i propositionen föreslagit riksdagen
att förutom de  ovan   behandlade  lagförslagen anta
ytterligare  ett antal förslag till lag.  Förslagen,
vilkas lydelser framgår av bilaga 1, innefattar i nu
berört  avseende  förslag  till  lag  om  ändring  i
alkohollagen  (1994:1738) i övrigt, lag om ändring i
lagen (1994:1563)  om  tobaksskatt, lag om ändring i
lagen (1994:1776) om skatt på energi, lag om ändring
i marknadsföringslagen (1995:450),  lag om ändring i
lagen  (1996:701)  om  Tullverkets befogenheter  vid
Sveriges gräns mot ett annat  land  inom  Europeiska
unionen,  lag  om  ändring  i  radio-  och  TV-lagen
(1996:844) och lag om ändring i lagen (1998:506)  om
punktskattekontroll    av    transporter   m.m.   av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter.




Utskottet tillstyrker lagförslagen.




Alkoholfrågor i övrigt




Åldersgränser




Motionerna




I motion 1998/99:So228 av Ulf  Kristersson m.fl. (m)
begärs att riksdagen beslutar att  åldersgränsen för
inköp  av  alkoholdrycker skall sänkas  till  18  år
(yrkande 9).  Enligt  motionärerna bör åldersgränsen
för   inköp   av  alkohol  justeras   och   motsvara
myndighetsåldern.  Jan-Evert  Rådhström  och  Anders
Sjölund  (båda  m)  har framfört i stort likalydande
yrkanden i motionerna 1998/99: So365 (yrkande 1) och
1999/2000:So231 (yrkande 1).




I motion 1999/2000:So10  av  Chatrine  Pålsson m.fl.
(kd)  begärs  ett  tillkännagivande om vita  zonerna
(yrkande 3 delvis).  Motionärerna vill verka för att
vissa perioder och situationer  i  livet  skall vara
helt   alkoholfria.   Det   är  mycket  farligt  för
ungdomars  hälsa  att  alkoholdebuten  sker  i  allt
tidigare    åldrar.    Motionärerna     anser    att
åldersgränsen  bör  höjas  från  18  till 20 år  för
servering av alkoholhaltiga drycker på restaurang.




I  motion  1999/2000:So428  av  Peter  Pedersen  (v)
hemställs att riksdagen begär att regeringen utreder
fördelar  och  nackdelar  med  en  övergång till  en
enhetlig  åldersgräns  avseende  inköp   av  alkohol
jämfört    med    de    nuvarande    differentierade
åldersgränserna.




Bakgrund och tidigare behandling




Enligt 3 kap. 8 § alkohollagen får vid  detaljhandel
med spritdrycker, vin och starköl varor inte  säljas
eller  annars  lämnas ut till den som inte har fyllt
20 år. Motsvarande  gäller  vid  detaljhandel med öl
och servering av alkoholdrycker i  fråga  om den som
inte fyllt 18 år.




Alkoholpolitiska  kommissionen  har föreslagit  (SOU
1994:24)   att   åldersgränsen   för  servering   av
alkoholdrycker skall höjas från 18 år till 20 år.




Åldersgränsutredningen  (C  1995:02)  som  har  haft
regeringens uppdrag att göra en samlad översyn av de
åldersgränser i samhället som  berör  unga människor
har  i  sin  rapport  (SOU  1996:11) föreslagit  att
nuvarande åldersgränser för inköp  och  servering av
alkoholdrycker bör behållas.




Utskottet har vid flera tidigare tillfällen avstyrkt
motioner  om  att  höja  respektive  sänka  aktuella
åldersgränser.  Utskottet  har  senast  i betänkande
1997/98:SoU14  Vissa  alkoholfrågor  vidhållit   sin
tidigare  inställning  att  det  inte var berett att
förorda någon ändring av nuvarande åldersgränser för
inköp   på   Systembolaget  och  för  servering   av
alkoholdrycker  på restaurang. Motionerna avstyrktes
(prot.nr 1997/98:78).




Utskottets bedömning




Utskottet vidhåller  tidigare  ställningstagande och
är således inte berett att ta initiativ  till  någon
ändring  av  de aktuella åldersgränserna. Motionerna
1998/99:So228   (m)  yrkande  9,  1998/99:So365  (m)
yrkande 1, 1999/2000:  So10  (kd)  yrkande 3 delvis,
1999/2000:So231  (m) yrkande 1 och 1999/2000:  So428
(v) avstyrks därför.




Varningstexter




I motion 1999/2000:So10  av  Chatrine  Pålsson m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om varningstext  på
alkoholförpackningar   (yrkande   5).  En  angelägen
åtgärd    för    att    ytterligare    pressa    ned
totalkonsumtionen är, enligt motionärerna, att förse
alkoholförpackningarna  med  varningstext,  av samma
typ  som  redan  finns  för  tobaksförpackningar och
läkemedel. Texten bör vara kortfattad  och informera
om  alkoholbrukets risker t.ex. vid graviditet.  Ett
likalydande   yrkande   har   framställts  i  motion
1998/99:So299 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson
(båda kd) (yrkande 3).




I  motion  1998/99:So306  av Thomas  Julin  m.fl.  (mp)  yrkas
tillkännagivande om vad som  i  motionen  anförts om
att    varningstexter    bör    placeras   på   alla
alkoholförpackningar     (yrkande     4).     Enligt
motionärerna  är  ett  led i upplysningsarbetet  att
varningstexter,  liknande   dem   för   cigarretter,
placeras på alla alkoholförpackningar.




Bakgrund och tidigare behandling




I  betänkandet  1995/96:SoU3  Alkoholfrågor   avslog
utskottet      ett     motionsyrkande     om     att
alkoholförpackningar      skulle      förses     med
varningstexter med följande motivering.




Om  ett enskilt medlemsland inom EU uppställer  krav
på att  förpackningar  av alkoholhaltiga varor skall
vara försedda med varningstexter  för  att få säljas
på  den  inhemska  marknaden är detta sannolikt  att
anse som ett s.k. tekniskt  handelshinder.  Tekniska
handelshinder,  som  kan  avse  krav  såväl  när det
gäller  varornas  beskaffenhet  i  sig som provning,
kontroll  eller  märkning  av  varor,  är  förbjudna
mellan medlemsstaterna.




Vidare  tillade  utskottet att det inte finns  något
som   hindrar   företagen   att   frivilligt   förse
alkoholvarorna med varningstexter.




Utskottet   uttalade   sig   senast   i   betänkande
1997/98:SoU7 Alkoholfrågor i frågan. Utskottet ansåg
det betydelsefullt  att  information  om  alkoholens
skadeverkningar ges på flera plan. Utskottet vidhöll
dock    sin    tidigare    inställning   beträffande
varningstexter på alkoholförpackningar och avstyrkte
aktuell motion. Riksdagen följde  utskottet (prot.nr
1997/98:13).




Utskottets bedömning




Utskottets inställning vad gäller varningstexter  på
alkoholförpackningar   är   densamma  som  tidigare.
Motionerna    1998/99:So299    (kd)    yrkande    3,
1998/99:So306 (mp) yrkande 4 och 1999/2000:So10 (kd)
yrkande 5 avstyrks därför.




Servering av alkoholdrycker




Serveringstillstånd m.m.




I motion 1998/99:So306 av Thomas  Julin  m.fl.  (mp)
yrkas tillkännagivande om vad som i motionen anförts
om   ökad   tyngd  för  kommunernas  riktlinjer  för
serveringstillstånd   (yrkande   14).   Motionärerna
framhåller  att samhället måste skärpa sin  kontroll
av   den   alkoholservering    som   förekommer   på
restauranger, pubar, diskotek och pizzerior och visa
stor  restriktivitet  med beviljandet  av  tillstånd
till   servering   av  alkoholdrycker.   Kommunernas
riktlinjer för serveringstillstånd  måste  ges  ökad
tyngd.  Det  finns  i  dag  mycket  som tyder på att
kommunerna,  tvärtemot  intentionerna  i   den   nya
alkohollagen, har små möjligheter att driva en aktiv
alkoholpolitik  med  hjälp av serveringstillstånden.
Kommunerna  bör  ges  rätten  att  begränsa  antalet
permanenta serveringstillstånd  inom kommunen i sina
riktlinjer. Serveringstillstånden  skall  ges  på en
tid  av  tre  år, varefter de på nytt prövas som ett
nytt tillstånd.  Om  kommunen  inte tar tillräckliga
alkoholpolitiska  hänsyn  i  sina beslut,  eller  om
kommunen  ger  tillstånd  i  strid   med  sina  egna
riktlinjer  bör det finnas möjlighet för  någon  att
överklaga.       Möjlighet       att       överklaga
serveringstillstånd bör därför beredas länsstyrelsen
och alla innevånare  i aktuell kommun. I samband med
överlämnandet      av      beslutanderätten       om
serveringstillstånd  till kommunerna förutsattes att
alkoholpolitiska överväganden  skulle  ges företräde
framför näringspolitiska hänsyn. Vidare  begärs  ett
tillkännagivande om behovet av en utvärdering av hur
kommunerna  uppfyllt  sitt alkoholpolitiska ansvar i
samband  med  övertagandet  av  beslutanderätten  om
serveringstillstånd (yrkande 15). Motionärerna yrkar
också ett tillkännagivande  om  vad  som  i motionen
anförts om att studentnationernas specialregler  för
alkoholtillstånd   skall   upphöra   och  om  direkt
statligt   ekonomiskt  stöd  till  studentnationerna
(yrkandena   23   och   24).   Enligt   motionärerna
finansierar studentnationerna  en  stor  del  av sin
verksamhet genom alkoholförsäljning. Detta ger många
negativa  konsekvenser, då ungdomar som just flyttat
hemifrån och  har  en  ny  sorts  frihet att hantera
snabbt  inskolas till en hög alkoholkonsumtion.  Det
vore därför  både  en samhällsekonomisk vinst och en
vinst i minskat personligt lidande om staten drog in
studentnationernas         specialregler         för
alkoholtillstånd.




I motion 1998/99:So426 av Göran  Magnusson m.fl. (s,
v, kd, c, fp, mp) begärs tillkännagivande om vad som
i    motionen    anförts    om    att    lagen    om
serveringstillstånd  ges  en  starkare social prägel
varvid   särskild   hänsyn   tas  till   ungdomarnas
situation  (yrkande  1).  Motionärerna  framför  att
tillstånd för alkoholservering  samt  försäljning av
öl  klass  II  regleras  genom  den alkohollag,  som
riksdagen      antog      1994.      Prövning     av
serveringstillstånden  och  flera  andra   åtaganden
fördes  då  över  till  kommunerna.  I den praktiska
tillämpningen har emellertid stora svårigheter visat
sig föreligga. Det finns nu starka skäl att överväga
om lagen om serveringstillstånd kan ges  en starkare
social  prägel,  som ger bättre förutsättningar  för
att allsidigt pröva ansökningarna.




I motion 1999/2000:So470  av  Nikos Papadopoulos och
Paavo Vallius (båda s) hemställs  att  riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad  i motionen
anförts   om  tillfälliga  serveringstillstånd   för
alkohol. Enligt  motionärerna finns mycket goda skäl
att     slopa     systemet      med      tillfälliga
serveringstillstånd.      Endast      ett      slags
serveringstillstånd    bör   finnas   och   det   är
serveringstillstånd till allmänheten året runt.




Mattvång, pausservering och minibarer




I motion 1998/99:So228 av  Ulf Kristersson m.fl. (m)
begärs  att  riksdagen  beslutar  att  alkohollagens
bestämmelse om tillhandahållande  av mat som villkor
för att få tillstånd att servera alkohol  skall utgå
i  enlighet  med vad som anförts i motionen (yrkande
10). Motionärerna  anför  att  bestämmelsen möjligen
fungerade  tidigare,  då  Sverige  hade   en   annan
restaurangkultur  och  det inte var lika vanligt att
människor träffades efter arbetet för att ta sig ett
glas öl eller vin. Det anses  i dag som ett trevligt
och naturligt sätt för allt fler  att  man innan man
avslutar sin dag träffar arbetskamrater  och  vänner
på ett avspänt och trevligt sätt - för att sedan åka
hem  och  äta. Motionärerna anser att denna form  av
socialt  umgänge  är  positiv  och  visar  att  även
svenskar kan  umgås  med  alkohol.  Därför skall det
naturligtvis vara möjligt att öppna renodlade barer.
Motionärerna begär därutöver att riksdagen  beslutar
att alkohollagens bestämmelser om pausservering  och
minibarer  samt  om  serveringstider,  prissättning,
animeringsförbud  och  alkoholfria alternativ  skall
utgå (yrkandena 11 och 12).  Enligt motionärerna bör
samtliga dessa bestämmelser avskaffas.  Motionärerna
anser  att  vissa regleringar behövs - men  för  att
vinna förståelse  för detta, måste politikerna också
avskaffa  de bestämmelser  som  bara  uppfattas  som
byråkrati och förbudsmentalitet, och som heller inte
fyller några som helst alkoholpolitiska syften.




I motion 1998/99:So351  av Roland Larsson (s) begärs
tillkännagivande av vad som  i  motionen  anförts om
hotellens  minibarer.  Med  en  ökande  satsning  på
besöksnäringen,   affärsturism,   kongresser    m.m.
följer,  enligt  motionären,  också krav på att våra
hotell  skall  hålla  samma standard  som  gäller  i
resten av världen nämligen  att  det på varje bättre
hotell finns en minibar. Lagstiftaren  bör  ge varje
kommun möjlighet att pröva om tillstånd kan ges  för
sökande  hotell att ha alkoholhaltiga drycker i sina
minibarer.




I motion 1998/99:So358  av  Anita  Jönsson  och Jarl
Lander (båda s) begärs tillkännagivande av vad som i
motionen anförts om serveringstillstånd för vin  och
öl.      Motionärerna      framhåller      att     i
alkohollagstiftningen regleras att det är kommunerna
som  har  ansvaret  för  att  utreda och besluta  om
serveringstillstånd. Många som  går  på  teater  och
andra  kulturevenemang  upplever det som dubbelmoral
att servering av vin och  öl  endast  kan  ske under
pausen  men  inte  före  föreställningen eller strax
efter densamma. Motionärerna  anser  att  lagen  bör
utvidgas.   Kommunerna   bör  få  möjlighet  att  ge
tillstånd  till  teatrar  och   konsertlokaler   för
servering   av   vin   och   öl  i  samband  med  en
föreställning, vilket innebär  även  före  och efter
föreställningen.   Detta   bör  gälla  oberoende  om
serveringsstället har ett kök eller inte.




Bakgrund och tidigare behandling




Servering  av  spritdrycker, vin  och  starköl  får,
enligt  6  kap. 1  §  alkohollagen  (1994:1738)  ske
endast  om serveringstillstånd  har  meddelats.  För
servering av öl gäller, som vid detaljhandel med öl,
att verksamheten  bedrivs  i en lokal som är godkänd
som  livsmedelslokal  samt  att   servering  av  mat
samtidigt bedrivs i lokalen. I 6 kap.  2 § anges ett
övergripande mål för hur serveringen skall bedrivas.
Paragrafen lyder:




"Servering   av   alkoholdrycker   skall   ske   med
återhållsamhet och får inte föranleda olägenheter  i
fråga om ordning och nykterhet."




Lagregleringen  om  serveringens  bedrivande  syftar
till att motverka ett bruk av alkohol som leder till
skador. I propositionen 1994/95:89 till alkohollagen
(s.  58)  framhålls  att  det  bland restaurangernas
gäster finns storkonsumenter av alkohol och att våld
och  alkohol ofta hör samman. Forskning  har  vidare
visat   att   gatuvåld  och  våld  mot  okända  ofta
förekommer i direkt anslutning till eller i närheten
av  restauranger   och   nöjesställen.  God  ordning
förutsätter  också  att  gäster  eller  grannar  och
närboende   inte   störs   på  ett   sätt   som   är
oacceptabelt.


I  6 kap. 3 § stadgas att på  serveringsställe  där
serveringstillstånd  gäller  skall tillståndshavaren
eller  av  honom  utsedd  serveringsansvarig  person
utöva tillsyn över serveringen  och  vara närvarande
under hela serveringstiden. Samma paragraf  reglerar
också  att  all personal som används för bedrivandet
av    serveringen    måste    vara    anställd    av
tillståndshavaren.


Enligt  6  kap.  4 § får servering av spritdrycker,
vin eller starköl påbörjas  tidigast  klockan 11.00.
Serveringen skall avslutas senast klockan  01.00, om
inte     tillståndsmyndigheten    beslutar    annat.
Tillståndsmyndigheten   kan   således   besluta   om
utsträckt serveringstid utanför den s.k. normaltiden
men även besluta om inskränkning av serveringstiden.
Skäl  för  inskränkning  av serveringstiden kan vara
att alkoholpolitiska olägenheter, ordningsstörningar
eller störningar för närboende befaras uppkomma.


Vad  gäller  dryckeshanteringen   anges  t.ex.  att
spritdrycker,  vin  eller  starköl  som  behövs  för
rörelsen  får köpas endast av någon som  har  parti-
handelstillstånd  för  varan  och att dryckerna inte
får     medföras    från    en    restaurang     med
serveringstillstånd.


All försäljning av spritdrycker, vin och starköl är
tillståndspliktig   verksamhet.  Serveringstillstånd
beslutas  av  den kommun  där  serveringsstället  är
beläget.  Serveringstillstånd   kan   meddelas   för
servering  till allmänheten, förening, företag eller
annat  slutet   sällskap.   Tillståndet   kan   avse
stadigvarande  servering  eller  för viss tidsperiod
eller enstaka tillfälle. För stadigvarande servering
till allmänheten krävs att lokalen  har  ett kök för
allsidig matlagning och tillhandahåller lagad mat.


En  ansökan  om  serveringstillstånd kan avslås  om
serveringen  kan befaras  medföra  olägenheter  från
alkoholpolitisk    synpunkt.    Kommunerna   kan   i
alkoholpolitiska  program  utforma   riktlinjer  för
tillståndsgivningen   och   ange   vilka   kriterier
kommunen avser att tillämpa vid bedömningen av om en
servering  kan medföra alkoholpolitiska olägenheter.
Kommunerna har givits rätt att ta ut ansöknings- och
tillsynsavgifter   och   kan   återkalla   beviljade
tillstånd  om  serveringen föranleder olägenheter  i
fråga   om   ordning    och   nykterhet   eller   om
alkohollagens bestämmelser inte följs.


Länsstyrelsernas  uppgifter  på  alkoholområdet  är
sedan alkohollagens  ikraftträdande  bl.a. att utöva
tillsyn  över  kommunernas  verksamhet samt  att  på
regional nivå följa upp alkoholhanteringen  och  den
verksamhet som bedrivs med stöd av alkohollagen.


Motioner    om    matservering   som   villkor   för
serveringstillstånd,  tillstånd förservering i foajé
till  teater eller konsertlokal  och  villkoren  för
bestämmelser   om   minibarer   har   behandlats  av
utskottet  vid ett flertal tillfällen. I  betänkande
1997/98:SoU7  Alkoholfrågor  anförde  utskottet  att
dess   inställning   var  att  matservering  även  i
fortsättningen  skall  vara   ett   krav   för   att
serveringstillstånd  skall kunna beviljas. Utskottet
var inte berett att utvidga  tillståndet för teatrar
och  konsertlokaler till att avse  andra  tider  för
serveringens  bedrivande  än  i  paus under pågående
föreställning eller till andra alkoholdrycker än vin
och   starköl.   Även   motionsyrkanden    om    att
bestämmelser  om  minibar skall utgå ur alkohollagen
avstyrktes av utskottet. Detta blev också riksdagens
beslut (prot.nr 1997/98:13).




I  betänkande  1997/98:SoU14   Vissa   alkoholfrågor
underströk  utskottet  vikten  av  att varje  kommun
utarbetar   alkoholpolitiska  program  med   tydliga
riktlinjer för  vad  som  skall  gälla  för  att  få
tillstånd  att servera alkoholdrycker samt på vilket
sätt det alkoholförebyggande arbetet skall bedrivas.
Det är också  angeläget att kommunerna i samband med
tillståndsprövningen noga uppmärksammar riskerna för
eventuella       alkoholpolitiska       olägenheter.
Alkohollagen   ger   kommunerna    möjligheter   att
förhindra   alkoholservering  i  särskilt   känsliga
områden, såsom  i närheten av skolor, ungdomsgårdar,
trafikleder, idrottsplatser eller i områden med känd
missbrukarproblematik.   Det  är  även  möjligt  för
kommunerna att vägra serveringstillstånd  om antalet
restauranger  i  ett område ökat eller riskerar  att
öka till en sådan  omfattning  att  alkoholpolitiska
olägenheter bedöms föreligga.


Utskottet vidhöll sin tidigare uppfattning  att ett
tillstånd  att servera spritdrycker, vin och starköl
till  allmänheten  förutsätter  att  lagad  mat  kan
tillhandahållas.   Utskottet   finner   heller  inte
anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande
beträffande  s.k.  pausservering och servering  från
minibar   på   hotell.   Motioner   om   ändring   i
alkohollagen i dessa avseenden avstyrktes. Utskottet
vidhöll också sin tidigare  inställning  i  fråga om
alkohollagens   bestämmelser   om   serveringstider,
prissättning,   animeringsförbud   och   alkoholfria
alternativ   och  avstyrkte  därmed  aktuell  motion
(prot.nr 1997/98:78).




Utskottets bedömning




Alkoholutredningen  (dir. 1998:19 och 1998:52) skall
enligt  sina  direktiv   bl.a.   granska  frågor  om
alkoholpolitiska   program   och  olägenheter   samt
tillfälliga serveringstillstånd.  En slutredovisning
av  uppdraget sker enligt uppgift i  februari  eller
mars  år 2000. Riksdagen bör inte föregripa kommande
förslag  på  området.  Motionerna 1998/99:So306 (mp)
yrkandena 14-15, 23-24,  1998/99:So426 (s, v, kd, c,
fp, mp) yrkande 1 och 1999/2000:So470 (s) avstyrks.




Utskottet vidhåller sitt tidigare  ställningstagande
att  serveringstillstånd  rörande  sprit,   vin  och
starköl    förutsätter    att    lagad    mat    kan
tillhandahållas.  Utskottet gör även samma bedömning
som   tidigare   vad  gäller   s.k.   pausservering,
servering från minibar  på hotell, liksom i fråga om
alkohollagens   bestämmelser   om   serveringstider,
prissättning,   animeringsförbud   och   alkoholfria
alternativ.  Som  en   följd   av   detta   avstyrks
motionerna   1998/99:So228   (m)   yrkandena  10-12,
1998/99:So351 (s) och 1998/99:So358 (s).




Alkoläsk m.m.




Motion




I  motion  1998/99:So300  av Fanny Rizell  och  Tuve
Skånberg (kd) begärs tillkännagivande  om  vad som i
motionen  anförts  om  att  Sverige  i EU kraftfullt
skall verka för att alkoläsken förbjuds (yrkande 1).
Enligt  motionärerna  är  alkoläsken  framtagen   av
alkoholindustrin   för   att   vara  en  lättdrucken
ungdomsdryck utan alkoholsmak, avsedd att överbrygga
det   motstånd  mot  alkoholsmaken  som   ofta   nya
konsumenter, som unga flickor, i början kan känna.




Tidigare behandling




Utskottet     har    i    betänkande    1997/98:SoU7
Alkoholfrågor behandlat  motionsyrkanden om åtgärder
för att komma till rätta med  försäljningen  av  den
s.k.  alkoläsken.  Utskottet anförde bl.a. att det i
likhet med regeringen  och  motionärerna såg med oro
på  den  omfattande  försäljningen   av   den   s.k.
alkoläsken  särskilt  bland  ungdomar  och ansåg att
olika åtgärder måste vidtas för att komma till rätta
med försäljningen. Utskottet var positivt  till  att
socialministern  fört  upp frågan om begränsningar i
marknadsföring och försäljning  av  alkoläsk  på EU-
nivå. Aktuella motioner avstyrktes. Riksdagen följde
utskottet   (prot.nr   1997/98:13).   Alkoläskfrågan
behandlades   av   utskottet   även   i   betänkande
1997/98:SoU14  Vissa  alkoholfrågor.  Utskottet  såg
positivt   på   att  detaljhandelsförsäljningen   av
alkoläsk kraftigt  har  minskat  under  senare  tid.
Eftersom drycken särskilt tilltalar ungdomar och kan
befaras  motverka alkoholpolitikens syfte att skydda
barn och ungdomar från alkoholkonsumtionens negativa
följder vidhöll  utskottet  sin tidigare inställning
att kraftfulla åtgärder måste  vidtas  för att komma
till  rätta  med  barns och ungdomars konsumtion  av
alkoläsk.     Motionerna     avstyrktes     (prot.nr
1997/98:78).




Utskottets bedömning




Utskottet vidhåller  sitt tidigare ställningstagande
att kraftfulla åtgärder  måste  vidtas för att komma
till     rätta     med     barns    och    ungdomars
alkoläskkonsumtion. Utskottet konstaterar vidare att
frågor om ungdomar och alkohol  är  aktuella i flera
olika  sammanhang  inom  EU-samarbetet den  närmaste
tiden. Utskottet utgår från  att  frågor om alkoläsk
kan komma att beröras i alla dessa  sammanhang.  Med
det  anförda  får  yrkande  1 i motion 1998/99:So300
(kd) i huvudsak anses tillgodosett.




Försäljning av folköl m.m.




Motioner




I motion 1999/2000:So12 av Kenneth  Johansson  m.fl.
(c)  begärs  tillkännagivande om skyldighet att till
kommunerna anmäla  folkölsförsäljning  och möjlighet
för  kommunerna att ta ut en mindre avgift  för  att
täcka   kostnaden   för   tillsynen   (yrkande  11).
Folkölskonsumtionen   är   ett   problem  främst   i
ungdomsgruppen. Motionärerna anser  att handlare som
avser  att  sälja  folköl  bör  anmäla  detta   till
kommunens   tillsynsenhet,   och   kommun  skall  ha
möjlighet att ta ut en mindre avgift  för  detta för
att täcka kostnaden för tillsynen.




I  motion  1998/99:So306 av Thomas Julin m.fl.  (mp)
yrkas tillkännagivande vad som i motionen anförts om
insatser för  att  förhindra  försäljning  av folköl
till  minderåriga  (yrkande 16). Enligt motionärerna
är  folkölet  en  av  de   viktigaste  källorna  för
ungdomars    drickande.   Folkölet    är    dessutom
lättillgängligt.  I samband med den nya alkohollagen
slopades kravet på  tillstånd  för försäljning av öl
klass  II. Resultatet har blivit  att  folkölet  har
blivit  än  mer  lättillgängligt  för  framför  allt
ungdomar, och redan i årskurs 6 har 35 % av pojkarna
druckit folköl.  Vidare  begärs  tillkännagivande om
tillstånd  för försäljning av öl klass  II  (yrkande
17). Enligt  motionärerna  måste  det  ställas hårda
krav för att erhålla tillstånd för försäljning av öl
klass  II,  och  i  den  mån  försäljning sker  till
minderåriga måste tillståndet obönhörligen  dras in.
Motionärerna begär vidare, i den mån det inte  finns
majoritet för detta, att alkoholhalten i öl klass II
sänks (yrkande 18).




I  motion 1999/2000:So277 av Thomas Julin m.fl. (mp)
yrkas   tillkännagivande   om  att  tillstånd  skall
fordras för försäljning av öl  klass II, folköl, och
om  indragande  av  tillstånd  vid försäljning  till
ungdom under 18 år (yrkandena 1 och 2).




I motion 1998/99:So426 av Göran  Magnusson m.fl. (s,
v, kd, c, fp, mp) begärs tillkännagivande om vad som
i  motionen  anförts  om  att tillstånd/registrering
skall fordras för försäljning av öl klass II, folköl
(yrkande 2). Enligt motionärerna  har  försäljningen
av  folköl  i dagligvaruhandeln inte skötts  på  ett
tillfredsställande  sätt.  Ett  flertal  exempel  på
detta   kan   nu  redovisas  över  hela  landet  där
försäljning skett  till  minderåriga. Resurserna för
kontroll är otillräckliga  och  lagliga  möjligheter
att   beivra   överträdelser   är   för  svaga.  Det
föreligger ett klart behov av att bättre kontrollera
denna  handel  genom  skärpta regler och  för  detta
krävs  inspektion.  Därför   bör   någon   form   av
tillstånd/registrering      åter     införas     och
avgiftsbeläggas.




I motion 1998/99:So459 av Ingrid Näslund (kd) begärs
tillkännagivande om vad som i  motionen  anförts  om
bättre   resurser  för  kommunerna  att  kontrollera
folkölsförsäljningen  (yrkande 1). Enligt motionären
står ungdomar under 18  år  för  en betydande del av
konsumtionen  i form av folköl, vilket  rör  sig  om
olaglig försäljning,  och  något äldre ungdom svarar
för  en hel del av den ökade  starkölsförsäljningen.
All erfarenhet  talar  för  att  en hel del ungdomar
riskerar att bli alkoholberoende.




I motion 1998/99:So331 av Ann-Kristine Johansson och
Helena Frisk (båda s) begärs tillkännagivande om vad
som   i   motionen   anförts   om   förändringar   i
alkohollagen. Motionärerna anför att  grundvillkoren
för  ölförsäljning, dvs. ur alkohollagens  synvinkel
godkänd    livsmedelslokal   och   ett   acceptabelt
matvarusortiment, framgår av bestämmelserna i 5 kap.
6 § alkohollagen:  För  att  klargöra  alkohollagens
krav  vad  beträffar  godkänd  livsmedelslokal   och
acceptabelt   matvarusortiment   krävs  ändringar  i
lagen.   Det   skall,  enligt  motionärerna,   göras
skillnad  mellan  riktig  mat  och  det  så  kallade
kiosksortimentet  bestående  av  konfektyr,  snacks,
glass,  läsk  etc.  som  inte anses vara matvaror  i
alkohollagens mening. Begreppet  livsmedel är mycket
omfattande    i   livsmedelslagen   och   innehåller
produkter som tuggummi  och snus. Dessa produkter är
inte att betrakta som matvaror.  Öl  skall  vara ett
komplement till matvaror, inte tvärtom. Det är också
viktigt att alkohollagen är stringent när det gäller
användandet  av  begreppen  spritdrycker,  vin eller
starköl.  Där måste även folkölsbegreppet in,  eller
att man använder begreppet alkoholdrycker i stället.
Samma motionärer har i motion 1999/2000:So407 begärt
tillkännagivande  om försäljning av folköl och cider
till minderåriga. Motionärerna  anser  att man skall
vara myndig innan man får sköta försäljning av varor
som man måste vara myndig att få handla.




Bakgrund och tidigare behandling




Med   s.k.   folköl   avses   bl.a.  en  dryck  vars
alkoholhalt   överstiger   2,25   men    inte    3,5
volymprocent   (2,25   volymprocent   motsvarar  1,8
viktprocent).




Bestämmelser  om  att  detaljhandel  med försäljning
eller  servering  av  folköl endast får bedrivas  om
försäljning eller servering av matvaror också sker i
lokalen finns i 5 kap. 6 § alkohollagen. Försäljning
av  folköl skall ske i en  livsmedelslokal  som  har
godkänts av miljöförvaltningen. I lagen (3 kap. 8 §)
finns  en  åldersgräns,  18  år för inköp, och vissa
övriga  restriktioner  för  ölhanteringen.  I  lagen
finns  också en bestämmelse som  ger  möjlighet  att
förbjuda  fortsatt  detaljhandel med eller servering
av öl (7 kap. 21 §).




Utskottet    har    i   betänkandena    1997/98:SoU7
Alkoholfrågor och 1997/98:SoU14  Vissa alkoholfrågor
behandlat motionsyrkanden med liknande  innehåll som
de  nu  aktuella.  I det senare betänkandet  anförde
utskottet att det vidhöll  sin  tidigare inställning
beträffande regler för försäljning  och servering av
folköl.  Mot bakgrund bl.a. av den undersökning  som
Alkoholinspektionen  genomfört  om  utvecklingen  av
folkölsförsäljningen   ville  utskottet  understryka
vikten  av  att  den  som  serverar   eller   säljer
alkoholdrycker     noga     följer     alkohollagens
bestämmelser och förvissar sig om att gästen/köparen
har  uppnått  den  ålder som anges i lagen.  Det  är
enligt utskottets mening angeläget att kontrollen av
tillämpningen    av   åldersgränserna    ökar    och
effektiviseras. Utskottet utgick från att regeringen
noga  följer  utvecklingen   och   återkommer   till
riksdagen    vid   behov.   Motionerna   avstyrktes.
Riksdagen följde utskottet (prot.nr 1997/98:78).




Alkoholutredningen  har  i  sina  direktiv (1998:19)
bl.a.  uppdraget  att  komma  med förslag  till  hur
tillsynen  av folkölsförsäljningen  kan  förbättras.
Utredningen  skall särskilt se över alkohollagen med
avseende  på bl.a.  frågor  som  gäller  kommunernas
möjligheter  att  ta ut eventuella tillsynsavgifter.
Utredningen kommer  enligt uppgift att lämna förslag
i dessa delar i februari eller mars år 2000.




Utskottets bedömning




Utskottet är oroat över försäljningen av folköl till
ungdomar. Utskottet vill  med skärpa understryka den
mycket stora vikten av att  den  som  serverar eller
säljer folköl noga följer alkohollagens bestämmelser
och förvissar sig om att gästen/köparen  har uppnått
den   ålder   som  anges  i  lagen.  Det  är  enligt
utskottets mening  också  mycket  betydelsefullt att
kontrollen av tillämpningen av åldersgränserna  ökar
och  effektiviseras.  I  Alkoholutredningens uppdrag
ingår att se över bl.a. hur kommunernas tillsyn över
försäljningen av folköl kan  förbättras. Ett förslag
kommer att presenteras i början  av  år 2000. Enligt
utskottets   mening  bör  utredningens  överväganden
avvaktas innan riksdagen tar några initiativ i dessa
frågor.  Utskottet   avstyrker  motionerna  1998/99:
So306  (mp)  yrkandena  16-18,   1998/99:So331  (s),
1998/99:So426  (s,  v,  kd,  c, fp, mp)  yrkande  2,
1998/99:So459  (kd)  yrkande 1,  1999/2000:So12  (c)
yrkande 11, 1999/2000:So277 (mp) och 1999/2000:So407
(s) i den mån de inte  anses  tillgodosedda  med det
anförda.




Förenklad redovisning




Motioner




I  motion  1998/99:N326  av  Per  Westerberg (m) och
Göran   Hägglund   (kd)  yrkas  att  riksdagen   hos
regeringen begär förslag om förenklad redovisning av
mat och alkohol för  restauranger i enlighet med vad
som  anförts  i  motionen   (yrkande   37).   Enligt
motionärerna  har restaurangbranschen en mycket  hög
andel  småföretag   och   tyngs  av  ett  omfattande
uppgiftslämnande vad gäller  försäljning av alkohol.
Bland annat skall en rad vitt skilda uppgifter redo-
visas: Intäkter från försäljning  av  öl, vin, sprit
och  mat  särredovisas;  inköpta  volymer  av  olika
dryckesslag;  antal  dagar  i  veckan som "offentlig
dans"   eller  "varieté,  musikunderhållning   o.d."
arrangeras;  antal  "förströelsespel"  och "roulett-
spel".   Uppgiftslämnandet  på  alkoholområdet   har
spelat  ut   sin  roll.  Alkoholrapporteringen  från
restauranger  bör   därför   slopas.   Ett  i  stort
likalydande yrkande framförs i motion 1999/2000:N273
av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp) (yrkande 22).




Tidigare behandling




Skatteutskottet   uttalade   våren   1999   i   sitt
betänkande 1998/99:NU6 Vissa näringspolitiska frågor
bl.a.    att   arbetet   med   regelförenkling   för
småföretagen   borde  intensifieras.  Riksdagen  gav
därför regeringen  i  uppdrag  att  lämna  en  årlig
redogörelse         till         riksdagen        om
regelförenklingsarbetet. En första redovisning borde
göras i budgetpropositionen för 2000. Då bör ett mål
för   regelförenklingsarbetet  formuleras   och   en
avstämning   mot  Småföretagsdelegationens  samtliga
förslag göras.




I budgetpropositionen  1999/2000:1 (utg.omr. 24) (s.
38) uttalar regeringen bl.a. att komplicerade regler
innebär en belastning för särskilt entreprenörer och
småföretagare, eftersom  de  mindre  företagen  ofta
saknar  resurser  att  överblicka  och få kunskap om
reglernas    utformning    och    innebörd.   Enligt
regeringens  bedömning  är  behovet  av  ytterligare
regelförenkling    fortsatt   stort.   Därför    har
regeringen bl.a. vidtagit följande viktiga åtgärder:
Beslut har fattats om  utökade  krav på utredningar,
myndigheter  och  Regeringskansliet   att  genomföra
problem-  och  konsekvensanalyser  av  förslag   som
påverkar        småföretag.        En       särskild
regelförenklingsgrupp,  Simplex,  har  bildats  inom
Näringsdepartementet. Gruppen skall  bl.a. verka för
att myndigheter och offentliga utredningar  granskar
alla  förslag till nya och förändrade regler ur  ett
mindre   företags   perspektiv,   samt  genom  olika
insatser  verka  för  enklare  regler  som   främjar
företagandet.




I budgetpropositionen 1999/2000:1 ( utg.omr. 24 bil.
1 s. 7) anger regeringen att på flera områden  pågår
utredningar   som   bör  avvaktas  innan  regeringen
slutligt       kan      ta      ställning       till
Småföretagsdelegationens  förslag.  Det gäller t.ex.
förslag om att förenkla reglerna för  redovisning av
alkohol för restauranger.




Utskottets bedömning




Utskottet     noterar    att    riksdagen    nyligen
uppmärksammat    regeringen     på     frågan     om
regelförenkling  för  småföretagare.  Regeringen har
också  i  den  senaste   budgetpropositionen  angett
vilka    åtgärder   som   vidtagits    och    övriga
ställningstaganden  på  området.  Genom  regeringens
besked    vad    gäller   alkoholredovisningen   för
restauranger  får motionerna  1998/99:N326  (m,  kd)
yrkande 37 och 1999/2000:N273 (m, kd, fp) yrkande 22
anses i huvudsak tillgodosedda.


Hemställan
Utskottet hemställer


1.     beträffande     inriktningen     av
alkoholpolitiken


att riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So228 yrkandena 2
och  8,  1998/99:So258  yrkande 2, 1998/99:So299
yrkandena  1  och  2, 1998/99:So306  yrkande  2,
1998/99:So320,  1998/99:So427,  1998/99:  So429,
1998/99:So461 yrkande 9, 1999/2000:So1 yrkandena
1,   4   och  5,  1999/2000:So2,   1999/2000:So3
yrkandena 1, 2 och 5, 1999/2000: So4 yrkandena 1
och 6, 1999/2000:So6  yrkande  3, 1999/2000:So7,
1999/2000:So10 yrkandena 1, 2, 3  delvis  och 4,
1999/2000:So11    yrkande    2,   1999/2000:So12
yrkandena  6  och 7, 1999/2000:So13  yrkande  1,
1999/2000:So250,       1999/2000:So385       och
1999/2000:So469 yrkande 1,


res. 1 (m)


res. 2 (kd)


res. 3 (c)


2.     beträffande     alkoholförebyggande
åtgärder


att  riksdagen avslår motionerna  1998/99:So228  yrkande  1,
1998/99:   So306   yrkandena   3,   5  och  7-9,
1998/99:So365 yrkande 2, 1998/99: So379  yrkande
7,   1998/99:So402,   1998/99:So462  yrkande  2,
1999/2000:So12    yrkandena     3-5    och    8,
1999/2000:So13   yrkande  9,  1999/2000:   So231
yrkande  2,  1999/2000:So358,   1999/2000:So362,
1999/2000: So408, 1999/2000:So493 yrkande 10 och
1998/99:Ju918 yrkande 13,


res. 4 (kd)


res. 5 (c)


res. 6 (mp)


3. beträffande forskning


att riksdagen avslår motionerna  1998/99:So461  yrkandena 11
och 17 samt 1999/2000:So11 yrkande 10,


res. 7 (kd, c, mp)


res. 8 (fp)


4.   beträffande  yrkesmässig  partihandel
m.m.


att  riksdagen   med  avslag  på  motionerna  1999/2000:So10
yrkande    15,   1999/2000:So11    yrkande    3,
1999/2000:So12   yrkande   1,   1999/2000:  So14
yrkandena  1 och 2 och 1999/2000:So398  antar  3
kap. 7 §, 4  kap. 1 och 7 §§, 6 kap. 5 §, 7 kap.
1-3 och 18 §§,  8  kap.  4 § och 12 kap. 8 a § i
regeringens  förslag  till  lag   om  ändring  i
alkohollagen (1994:1738),


res. 9 (kd)


res. 10 (c)


res. 11 (fp)


res. 12 (mp)


5.       beträffande      vandelsprövning,
direktimport m.m.


att riksdagen  med  avslag på motion 1999/2000:So4 yrkandena
2-4 och 7 antar dels 4  kap.  2 § första stycket
och 5 kap. 1 § i regeringens förslag till lag om
ändring   i   alkohollagen   (1994:1738),   dels
regeringens förslag till lag om  ändring i lagen
(1994:1564) om alkoholskatt,


res. 13 (m)


6. beträffande alkoholstatistik


att  riksdagen antar det av utskottet  utarbetade  förslaget
till 8 kap. 5 § alkohollagen (1994:1738), bilaga
2,


7.  beträffande  övergångsbestämmelse  för
införsel


att riksdagen  antar  punkt  2  i  övergångsbestämmelserna i
regeringens  förslag  till  lag  om  ändring   i
alkohollagen (1994:1738), dock med den ändringen
att   lydelsen  i  sista  meningen  ändras  till
"Tullverket    får   ha   terminalåtkomst   till
uppgifter     om     sådana      tillstånd     i
Alkoholinspektionens register",


8.     beträffande     finansiering     av
Alkoholinspektionen


att riksdagen med avslag på  motion  1999/2000:So4 yrkande 5
godkänner    vad    regeringen    föreslår    om
finansieringen  av  Alkoholinspektionen (avsnitt
9.3),


res. 14 (m)


9.   beträffande   distansförsäljning   av
spritdrycker, vin och starköl


att riksdagen avslår motion 1999/2000:So4 yrkande 8,


res. 15 (m)


10.   beträffande   Internethandel    inom
Sverige


att riksdagen avslår motion 1999/2000:So13 yrkande 4,


res. 16 (v, mp)


11.    beträffande   gåvoförsändelser   av
spritdrycker, vin och starköl


att riksdagen  med avslag på motion 1999/2000:So14 yrkande 3
antar 4 kap. 2 § andra  stycket  6 i regeringens
förslag  till  lag  om  ändring  i  alkohollagen
(1994:1738),


12. beträffande utlämningsställe


att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So10  yrkande  16,
1999/2000:So11 yrkande 6, 1999/2000:So13 yrkande
5 och 1999/2000:So14 yrkande 4,


res. 17 (v, kd,  fp, mp)


13. beträffande kriminalisering av illegal
alkoholhantering


att   riksdagen  med  avslag  på  motionerna  1998/99:So264,
1998/99:So334 och 1999/2000:So4 yrkande 11 antar
dels 10 kap.  1  och  9 §§ i regeringens förslag
till lag om ändring i alkohollagen  (1994:1738),
dels regeringens förslag till lag om  ändring  i
lagen   (1961:181)  om  försäljning  av  teknisk
sprit,


res. 18 (m)


14.  beträffande   insatser   mot  illegal
alkoholhantering


att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So306 yrkande 19 och
1998/99:So461 yrkande 7,


15. beträffande tullens resurser


att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So10  yrkandena  6
och 7 och 1999/2000:So12 yrkande 2,


res. 19 (kd)


16. beträffande straffsatser


att riksdagen avslår motion 1999/2000:So14 yrkande 5,


res. 20 (mp)


17.  beträffande alkoholreklam riktad till
barn


att  riksdagen   med   avslag  på  motionerna  1998/99:So306
yrkandena 20 och 22 samt 1999/2000:So10  yrkande
12  antar 4 kap. 8 § i regeringens förslag  till
lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),


res. 21 (kd)


res. 22 (mp)


18. beträffande gåvoförbudet


att  riksdagen  med  avslag  på motionerna 1999/2000:So5 och
1999/2000:So237 antar 4 kap. 9 §  i  regeringens
förslag  till  lag  om  ändring  i  alkohollagen
(1994:1738),


res. 23 (m)


19. beträffande indirekt alkoholreklam


att  riksdagen  avslår motionerna 1999/2000:So3  yrkande  3,
1999/2000:So11 yrkande 7 delvis, 1999/2000:So286
och 1999/2000:So382,


res. 24 (v, kd, mp)


res. 25 (fp)


20. beträffande tillsyn och sanktioner


att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:So461 yrkande
10,  1999/2000:So6  yrkande   2,  1999/2000:So11
yrkande  7 delvis och 1999/2000:So14  yrkande  6
antar 8 kap.  1 a § första stycket i regeringens
förslag  till  lag  om  ändring  i  alkohollagen
(1994:1738),


res. 26 (fp)


res. 27 (mp)


21.       beträffande       Systembolagets
detaljhandelsmonopol


att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So205, 1998/99:So228
yrkande   13,   1998/1999:So422,   1999/2000:So1
yrkande    3,    1998/99:So4     yrkande     10,
1999/2000:So209,                1999/2000:So210,
1999/2000:So269 och 1999/2000:So360,


res. 28 (m)


22. beträffande generellt lördagsöppet


att   riksdagen   avslår   motionerna    1998/99:So210   och
1999/2000:So4 yrkande 9,


23.    beträffande    en   landsomfattande
försöksverksamhet med lördagsöppet


att riksdagen avslår motion 1999/2000:So11 yrkande 1,


res. 29 (fp)


24.      beträffande      en     begränsad
försöksverksamhet med lördagsöppet


att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:So459 yrkande
2,   1999/2000:So3   yrkande  4,  1999/2000:So8,
1999/2000:So10 yrkande 8, 1999/2000:So12 yrkande
9,  1999/2000:So13 yrkande  2,  1999/2000:  So14
yrkande   7   samt   1999/2000:Ju720  yrkande  3
godkänner   de   föreslagna   riktlinjerna   för
detaljhandelsbolagets öppethållande i denna del,


res. 30 (v, kd, c, mp)


25.     beträffande     kritierier     för
utvärderingen av lördagsöppet


att riksdagen avslår motion 1999/2000:So1 yrkande 2,


26. beträffande  öppethållande på vardagar
m.m.


att riksdagen med avslag  på motion 1999/2000:So10 yrkandena
9  och  10 godkänner de föreslagna  riktlinjerna
för detaljhandelsbolagets  öppethållande i denna
del,


res. 31 (kd)


27. beträffande riktlinjer i övrigt


att riksdagen godkänner de  i övrigt föreslagna riktlinjerna
för detaljhandelsbolagets öppethållande,


28.   beträffande  utökning   av   antalet
butiker och utlämningsställen


att riksdagen  avslår  motionerna 1999/2000:So10 yrkande 11,
1999/2000:So11  yrkande  5  och   1999/2000:So13
yrkande 6,


res. 32 (v)


res. 33 (kd)


res. 34 (fp)


29. beträffande kreditkortsanvändning


att riksdagen med avslag på motion  1999/2000:So13 yrkande 3
bifaller regeringens förslag att upphäva  5 kap.
4 § alkohollagen (1994:1738),


30.  beträffande  Alkoholsortimentsnämnden
och statens avtal med Systembolaget


att riksdagen avslår  motionerna 1998/99:So300 yrkande 2 och
1999/2000:So11 yrkande 4,


res. 35 ( fp, mp)


31.     beträffande     det      oberoende
alkoholsamarbetet


att  riksdagen  med  anledning av motionerna  1999/2000:So9,
1999/2000:So10   yrkande   13,    1999/2000:So12
yrkande  10,  1999/2000:  So13  yrkande   8  och
1999/2000:So14 yrkande 8 dels inte godkänner  de
föreslagna   riktlinjerna   för   det  oberoende
alkoholsamarbetet,  dels  som  sin  mening   ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,


32.  beträffande  myndighetsstrukturen  på
alkohol- och narkotikaområdet


att  riksdagen  avslår  motionerna  1999/2000:So4  yrkandena
12-14,  1999/2000:So6  yrkande 1, 1999/2000:So10
yrkande 14, 1999/2000: So11  yrkandena  8 och 9,
1999/2000:So13  yrkande  7  och  1999/2000: So14
yrkande 9,


res. 36 (m)


res. 37 (v)


res. 38 (kd)


res. 39 (fp)


33.  beträffande  förslaget  till  lag  om
ändring i alkohollagen (1994:1738) i övrigt


att  riksdagen   antar  förslaget  till  lag  om  ändring  i
alkohollagen i den mån det inte omfattas  av vad
utskottet hemställt under tidigare moment,


34. beträffande övriga lagförslag


att riksdagen antar regeringens förslag till


a)   lag  om  ändring  i  lagen  (1994:1563)  om
tobaksskatt,


b) lag  om  ändring i lagen (1994:1776) om skatt
på energi,


c)   lag  om  ändring   i   marknadsföringslagen
(1995:450),


d)  lag   om   ändring  i  lagen  (1996:701)  om
Tullverkets befogenheter  vid Sveriges gräns mot
ett annat land inom Europeiska unionen,


e)  lag  om  ändring  i  radio-   och   TV-lagen
(1996:844),


f)   lag   om  ändring  i  lagen  (1998:506)  om
punktskattekontroll   av   transporter  m.m.  av
alkoholvaror,           tobaksvaror          och
mineraloljeprodukter,


35. beträffande åldersgränser


att  riksdagen avslår motionerna  1998/99:So228  yrkande  9,
1998/99:So365  yrkande 1, 1999/2000:So10 yrkande
3   delvis,  1999/2000:So231   yrkande   1   och
1999/2000:So428,


res. 40 (m)


res. 41 (kd)


36. beträffande varningstexter


att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So299 yrkande 3,
1998/99:  So306  yrkande  4  och  1999/2000:So10
yrkande 5,


res. 42 (kd, mp)


37. beträffande serveringstillstånd


att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So306  yrkandena 14,
15,  23  och  24,  1998/99:So426  yrkande  1 och
1999/2000:So470,


res. 43 (mp)


38.  beträffande  mattvång,  pausservering
och minibarer


att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So228  yrkandena
10-12, 1998/99:So351 och 1998/99:So358,


res. 44 (m)


39. beträffande alkoläsk


att riksdagen avslår motion 1998/99:So300 yrkande 1,


res. 45 (kd, mp)


40. beträffande försäljning av folköl


att  riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:So306  yrkandena
16-18,  1998/99:So331, 1998/99:So426 yrkande  2,
1998/99:So459  yrkande 1, 1999/2000:So12 yrkande
11, 1999/2000:So277 samt 1999/2000: So407,


res. 46 (kd)


res. 47 (c)


res. 48 (mp)


41. beträffande förenklad redovisning


att riksdagen  avslår motionerna 1998/99:N326 yrkande 37 och
1999/2000:N273 yrkande 22.


res. 49 (m)




Stockholm den 4 november 1999




På socialutskottets vägnar




Ingrid Burman




I beslutet har deltagit: Ingrid
Burman (v), Chris Heister (m),
Susanne Eberstein (s), Margareta
Israelsson (s), Rinaldo Karlsson
(s), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Hans Karlsson (s),
Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Conny
Öhman (s), Elisebeht Markström (s),
Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson
(kd), Cristina Husmark Pehrsson
(m), Thomas Julin (mp), Kenneth
Johansson (c) och Kerstin Heinemann
(fp).


Reservationer
1. Inriktningen av alkoholpolitiken
(mom. 1)




Chris  Heister,  Leif  Carlson,   Hans   Hjortzberg-
Nordlund  och  Cristina  Husmark  Pehrsson (alla  m)
anser




dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
28  börjar  med  "Sverige  bedriver"  och  på s.  30
slutar med "Motionerna avstyrks"  bort  ha  följande
lydelse:


Enligt   utskottet   är  regeringens  förslag  inte
tillräckligt  ambitiösa   och   långtgående.  Enligt
utskottets mening saknar Sverige i dag en genomtänkt
alkoholpolitik för framtiden som stärker det sociala
användandet     av     alkohol     och     motverkar
berusningsdrickandet.  Det är därför nödvändigt  att
försöka ta till vara andra länders erfarenheter samt
bygga  en  ny  strategi  som   kan  hantera  de  nya
förutsättningarna.  En  större  öppenhet  för  andra
länders  traditioner vore enligt utskottet  påkallad
om avsikten  är att Sverige som ordförandeland skall
kunna åstadkomma något på alkoholområdet. Utskottets
mening är att  den  stora  majoriteten  av  Sveriges
befolkning  är  fullt kapabel att ta ansvar för  sin
egen  alkoholkonsumtion,   utan   restriktioner  och
regler.  Då  kan stödet koncentreras  till  dem  som
verkligen behöver  hjälp.  Det  är, anser utskottet,
ingen framkomlig väg att försöka  lösa  individuella
problem  med  kollektiva  åtgärder.  Detta bör  vara
vägledande   för   den   svenska   alkoholpolitiken.
Utskottets uppfattning är att alkoholpolitiken skall
inriktas på opinionsbildning, inte minst  i  skolan,
och  på  att  minska  missbruket av alkohol. Sverige
skall  som  medlem  i  EU  delta  i  det  europeiska
samarbetets  alla  delar och kan  då  ge  väsentliga
bidrag inom EU för att förbättra livet och minska de
risker  som  alkohol innebär  för  många  människor.
Principen om fri rörlighet mellan medlemsstaterna är
grundläggande  i  EU-samarbetet och Sverige har haft
avsevärd tid på sig  att  anpassa sin alkoholpolitik
till  de  mera  rimliga  europeiska   förhållandena.
Utskottets  utgångspunkt  är  därför att Sverige  nu
inte  längre är i behov av de undantag  vi  hittills
har haft.  Utskottet anser vidare att alkoholskatten
behöver sänkas  för  att rycka undan grunden för den
svarta  marknaden  och minska  det  incitament  till
lagbrott som alltför  höga  priser  innebär även för
den  normalt  laglydiga majoriteten. Utskottet  vill
dessutom peka på  att  internationella  erfarenheter
ofta   används   som   modell  i  andra  sammanhang.
Internationell forskning  visar  t.ex.  att  en viss
mängd  alkohol  per dag t.o.m. har positiva effekter
på hälsan och kraftigt minskar dödsfall i hjärt- och
kärlsjukdomar. Detta faktum som diskuteras runt om i
världen, måste vägas in i en modern alkoholpolitik.


Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna 1998/99:So228  (m)  yrkandena 2 och 8,
1999/2000:So1   (m)  yrkandena  1,  4  och   5   och
1999/2000:So4 (m)  yrkandena  1  och 6 ge regeringen
till känna. Motionerna 1998/99:So258  (v) yrkande 2,
1998/99:So299  (kd) yrkandena 1 och 2, 1998/99:So306
(mp) yrkande 2,  1998/99:So320  (kd),  1998/99:So427
(s),   1998/99:So429   (s,   v,   kd,  c,  fp,  mp),
1998/99:So461  (fp)  yrkande  9, 1999/2000:So2  (s),
1999/2000:So3 (fp, v, kd, c, mp)  yrkandena 1, 2 och
5,  1999/2000:So6  (fp, s) yrkande 3,  1999/2000:So7
(v, s, kd, c, fp, mp), 1999/2000:So10 (kd) yrkandena
1, 2, 3 delvis och 4, 1999/2000:So11 (fp) yrkande 2,
1999/2000:So12 (c) yrkandena 6 och 7, 1999/2000:So13
(v) yrkande 1, 1999/2000:So250 (kd), 1999/2000:So385
(m) och 1999/2000: So469 (kd) yrkande 1 avstyrks.


dels  att utskottets  hemställan  under  1  bort  ha
följande lydelse:


1.       beträffande      inriktningen      av
alkoholpolitiken




att riksdagen med anledning av motionerna
1998/99:So228 yrkandena 2 och 8,
1999/2000:So1 yrkandena 1, 4 och 5,
1999/2000:So4 yrkandena 1 och 6 och med
avslag på motionerna 1998/99:So258 yrkande
2, 1998/99:So299 yrkandena 1 och 2,
1998/99:So306 yrkande 2, 1998/99:So320,
1998/99:So427, 1998/99:So429, 1998/99:So461
yrkande 9, 1999/2000:So2, 1999/2000:So3
yrkandena 1, 2 och 5, 1999/2000:So6 yrkande
3, 1999/2000:So7, 1999/2000:So10 yrkandena
1, 2, 3 delvis och 4, 1999/2000:So11
yrkande 2, 1999/2000:So12 yrkandena 6 och
7, 1999/2000:So13 yrkande 1,
1999/2000:So250, 1999/2000:So385 och
1999/2000:So469 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.






2. Inriktningen av alkoholpolitiken
(mom. 1)




Chatrine Pålsson   och  Lars  Gustafsson  (båda  kd)
anser




dels  att den del av utskottets betänkande som på s.
28 börjar med "Sverige bedriver" och på s. 30 slutar
med  "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:


Utskottet  vill  inledningsvis  peka på att Sverige
anslutit sig till "Hälsa åt alla år  2000"  som  WHO
utarbetat  och  som  också  32 andra stater i Europa
undertecknat   1984.   De  undertecknande   staterna
förband sig att minska alkoholkonsumtionen med minst
25 % fram till år 2000,  med  konsumtionen  1980 som
bastal.  Sverige  gjorde  en  god start i början  av
1980-talet med en minskning av konsumtionen med 10,7
%, men har stått och stampat sedan  1984.  Sedan ett
flertal  restriktiva  instrument  har tagits bort  -
monopolet  för  export,  import  och grossisthandel,
förbudet  av  alkohol  på  hotellrum  -   har   inga
restriktiva   åtgärder   vidtagits.  Utskottet  vill
vidare understryka att alkoholmissbruket  är  ett av
vårt  lands  största sociala och medicinska problem.
Det är hög tid  att  ta  krafttag  för att sänka den
totala alkoholkonsumtionen. Utskottet  anser att den
alkoholpolitiska  inriktningen  bör  vara  att  dels
hindra  nyrekrytering,  dels  att få storkonsumenter
att minska sitt drickande. Det  är  också  angeläget
att  begränsa ungdomars umgänge med alkohol eftersom
all erfarenhet  visar  att  ju längre alkoholdebuten
kan   skjutas   på   framtiden,  desto   större   är
möjligheten  att undvika  missbruk.  Utskottet  vill
verka för att vissa perioder och situationer i livet
skall vara helt  alkoholfria.  Med  hänsyn till egen
och andras hälsa skall därför följande  fyra områden
ses som vita zoner: under graviditeten, under  barns
uppväxt,  trafiken och arbetsplatsen. Utskottet vill
särskilt lyfta  fram  det  samband  som finns mellan
alkohol och narkotika samt alkohol och  våld. Enligt
utskottet  kan  ett alkoholbruk som går allt  längre
ner    i    åldrarna   också    bana    vägen    för
narkotikamissbruk.  Forskning  visar  att man sällan
börjar  med narkotika som första drog. Ingen  prövar
narkotika nykter, därför bör man ha en helhetssyn på
alkohol. Alkoholintag ökar även våldsbenägenheten.


Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna  1999/2000:So10 (kd) yrkandena 1, 2, 3
delvis och 4 ge  regeringen  till  känna. Motionerna
1998/99:So228  (m) yrkandena 2 och 8,  1998/99:So258
(v) yrkande 2, 1998/99:So299 (kd) yrkandena 1 och 2,
1998/99:So306 (mp)  yrkande  2,  1998/99:So320 (kd),
1998/99:So427 (s), 1998/99:So429 (s,  v,  kd, c, fp,
mp), 1998/99:So461 (fp) yrkande 9, 1999/2000:So1 (m)
yrkandena   1,   4   och   5,   1999/2000:So2   (s),
1999/2000:So3  (fp, v, kd, c, mp) yrkandena 1, 2 och
5,   1999/2000:So4    (m)   yrkandena   1   och   6,
1999/2000:So6 (fp, s) yrkande  3,  1999/2000:So7 (v,
s,  kd, c, fp, mp), 1999/2000:So11 (fp)  yrkande  2,
1999/2000:So12 (c) yrkandena 6 och 7, 1999/2000:So13
(v) yrkande 1, 1999/2000:So250 (kd), 1999/2000:So385
(m) och 1999/2000:So469 (kd) yrkande 1 avstyrks.


dels  att  utskottets  hemställan  under  1  bort ha
följande lydelse:


1.       beträffande      inriktningen      av
alkoholpolitiken


att  riksdagen   med   anledning   av   motion  1999/2000:So10
yrkandena 1, 2, 3 delvis och 4 och med avslag på
motionerna  1998/99:So228  yrkandena  2  och  8,
1998/99:So258 yrkande 2, 1998/99:So299 yrkandena
1 och 2, 1998/99:So306 yrkande 2, 1998/99:So320,
1998/99:   So427,  1998/99:So429,  1998/99:So461
yrkande 9, 1999/2000:So1  yrkandena  1, 4 och 5,
1999/2000:So2, 1999/2000:So3 yrkandena  1, 2 och
5,    1999/2000:So4    yrkandena    1   och   6,
1999/2000:So6    yrkande    3,    1999/2000:So7,
1999/2000:So11    yrkande    2,   1999/2000:So12
yrkandena  6  och 7, 1999/2000:So13  yrkande  1,
1999/2000:So250,       1999/2000:So385       och
1999/2000:So469  yrkande  1  som  sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.




3. Inriktningen av alkoholpolitiken (mom. 1)




Kenneth Johansson (c) anser




dels att den del av utskottets bedömning  som  på s.
29 börjar med "Sveriges alkoholpolitik" och på s. 30
slutar  med  "behövs  därför  inte" bort ha följande
lydelse:


Sveriges alkoholpolitik inom EU och internationellt
är enligt utskottets uppfattning  av stor betydelse,
även för vår nationella politik på  området. Sverige
måste    driva   en   aktiv   egen   alkoholpolitik.
Målsättningen        med        nu       förestående
översynsförhandlingar är att Sverige  skall  behålla
nuvarande  införselregler.  Samtidigt  blir det allt
viktigare att få med andra länder och andra  aktörer
än  de traditionella i arbetet mot alkoholproblemen.
Inom  t.ex.  EU  kan  Sverige  tillsammans med andra
medlemsländer   utforma  en  effektiv   social   och
ansvarsfull  alkoholpolitik  som  gagnar  folkhälsan
inom unionen. Utskottet ser också mycket positivt på
de länderjämförande alkoholstudier inom EU som bl.a.
Sverige initierat  och  Sveriges  initiativ  för att
utarbeta  en gemensam EU-strategi på alkoholområdet.
Sverige   kommer    att    vara   värd   för   WHO:s
ministerkonferens  nästa  år i  Stockholm  med  tema
alkohol och unga människor  i  Europa.  En  plan för
WHO:s framtida hälsofrämjande arbete kommer,  enligt
uppgift,  att  presenteras  vid  konferensen. Enligt
utskottet     bör    Sverige    intensifiera     det
internationella     arbetet     för    att    minska
alkoholkonsumtionen   inom   hela   EU-området.   En
nödvändig åtgärd är att ställa krav på statistik som
är  jämförbar mellan EU-länderna. Vad  utskottet  nu
anfört   bör   riksdagen  med  anledning  av  motion
1999/2000:So12 (c)  yrkande  7  ge  regeringen  till
känna.   Motionerna  1998/99:So258  (v)  yrkande  2,
1998/99:So299  (kd) yrkandena 1 och 2, 1998/99:So306
(mp) yrkande 2,  1998/99:So320  (kd),  1998/99:So427
(s),   1998/99:So429   (s,   v,   kd,  c,  fp,  mp),
1998/99:So461  (fp)  yrkande  9, 1999/2000:So2  (s),
1999/2000:So3 (fp, v, kd, c, mp)  yrkandena 1, 2 och
5,  1999/2000:So6  (fp, s) yrkande 3,  1999/2000:So7
(v, s, kd, c, fp, mp), 1999/2000:So10 (kd) yrkandena
1, 2, 3 delvis och 4,  1999/2000:  So11 (fp) yrkande
2, 1999/2000:So12 (c) yrkande 6, 1999/2000:So13  (v)
yrkande  1, 1999/2000:So250 (kd) och 1999/2000:So469
(kd) yrkande  1  är  i allt väsentligt tillgodosedda
genom den politik som  förs.  Något tillkännagivande
till regeringen behövs därför inte.


dels  att  utskottets hemställan  under  1  bort  ha
följande lydelse:


1.      beträffande       inriktningen      av
alkoholpolitiken


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So12 yrkande 7
och  med  avslag  på  motionerna   1998/99:So228
yrkandena  2  och  8,  1998/99:So258 yrkande  2,
1998/99:So299  yrkandena  1 och 2, 1998/99:So306
yrkande    2,    1998/99:So320,   1998/99:So427,
1998/99:   So429,   1998/99:So461   yrkande   9,
1999/2000:So1   yrkandena    1,    4    och   5,
1999/2000:So2, 1999/2000:So3 yrkandena 1,  2 och
5,   1999/2000:   So4   yrkandena   1   och   6,
1999/2000:So6    yrkande    3,    1999/2000:So7,
1999/2000:So10 yrkandena 1, 2, 3 delvis  och  4,
1999/2000:So11 yrkande 2, 1999/2000:So12 yrkande
6,  1999/2000:  So13 yrkande 1, 1999/2000:So250,
1999/2000:So385   och 1999/2000: So469 yrkande 1
som sin mening ger  regeringen  till  känna  vad
utskottet anfört.




4. Alkoholförebyggande åtgärder (mom. 2)




Chatrine  Pålsson   och  Lars  Gustafsson  (båda kd)
anser




dels att den del av utskottets betänkande som  på s.
35 börjar med "Sveriges EU-medlemskap" och på s.  36
slutar  med  "1999/2000:So362  (v) avstyrks" bort ha
följande lydelse:


Utskottet   vill   vad  gäller  alkoholpreventionen
anföra att undersökningar  och  rapporter  visar att
alltfler  ungdomar  konsumerar  mycket  alkohol  och
prövar  narkotikapreparat.  Utskottet ser med  stort
allvar på denna utveckling och anser att det fordras
kraftfulla åtgärder för att vända trenden. Alkoholen
är ett stort medicinskt och socialt  problem. Den är
orsak till många sjukdomar och skador  genom  direkt
påverkan  eller  som  utlösande  faktor  till  våld.
Uppskattningsvis    finns    det    ca    300    000
alkoholmissbrukare  i  Sverige. Alkoholfria zoner på
alla  nivåer  är  ett minimikrav.  Detta  gäller  på
jobbet, under uppväxttiden,  i  trafiken  och  under
graviditeten.  Utskottet  vill  särskilt understryka
att barn och ungdomar har rätt till  en  uppväxt fri
från  alkoholens  skadeverkningar.  Utskottet   vill
också  se  en  ökad satsning på information i skolor
och    stöd   till   frivilligorganisationer.    All
upplysning  och  information måste ha till syfte att
påverka människors  attityder  och  beteende. Vidare
anser  utskottet  att  langning  måste  ses  som  en
allvarligare  förseelse än vad som är fallet  i  dag
och att straffsatserna  måste  sättas  därefter. Vad
utskottet  nu anfört bör riksdagen med anledning  av
motionerna 1998/99:So306  (mp)  yrkandena  3  och 8,
1998/99:So379  (kd)  yrkande  7  och 1999/2000:So493
(kd) yrkande 10 ge regeringen till känna. Motionerna
1998/99:So228  (m)  yrkande 1, 1998/99:  So306  (mp)
yrkandena  5, 7 och 9,  1998/99:So365 (m) yrkande 2,
1998/99: So402 (kd),  1998/99:So462  (fp) yrkande 2,
1999/2000:So12    (c)    yrkandena    3-5   och   8,
1999/2000:So13  (v)  yrkande 9, 1999/2000:So231  (m)
yrkande 2, 1999/2000:So358 (v), 1999/2000:So362 (v),
1999/2000:So408 (s) och  1998/99:Ju918  (mp) yrkande
13 avstyrks.


dels  att  utskottets  hemställan  under  2 bort  ha
följande lydelse:


2. beträffande alkoholförebyggande åtgärder


att  riksdagen  med  anledning  av  motionerna   1998/99:So306
yrkandena  3  och 8, 1998/99:So379 yrkande 7 och
1999/2000:So493  (kd) yrkande 10  och med avslag
på   motionerna   1998/99:So228    yrkande    1,
1998/99:So306    yrkandena    5,    7   och   9,
1998/99:So365    yrkande    2,    1998/99:So402,
1998/99:So462    yrkande    2,    1999/2000:So12
yrkandena 3-5 och 8, 1999/2000:So13  yrkande  9,
1999/2000:So231   yrkande   2,  1999/2000:So358,
1999/2000:So362,       1999/2000:So408       och
1998/99:Ju918 yrkande 13   som  sin  mening  ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.




5. Alkoholförebyggande åtgärder (mom. 2)




Kenneth Johansson (c) anser




dels  att den del av utskottets betänkande som på s.
35 börjar  med  "Sveriges  EU-medlemskap" och slutar
med "1999/2000:So362 (v) avstyrks"  bort ha följande
lydelse:


Sveriges    EU-medlemskap    har    delvis   ändrat
möjligheterna   att  föra  en  traditionell   svensk
alkoholpolitik.  Information,   ålderskontroll   och
andra   liknande  alkoholskadeförebyggande  insatser
kommer, enligt  utskottets  uppfattning,  att  få en
ökad tyngd i den svenska alkoholpolitiken. Utskottet
har  vid  upprepade  tillfällen, senast i betänkande
1997/98:SoU14,   understrukit    just    vikten   av
information    och    upplysning    om    alkoholens
skadeverkningar    och   andra   alkoholförebyggande
åtgärder. Denna inställning  vidhålls  av utskottet.
Det  är,  enligt  utskottets  mening, angeläget  att
bibehålla  en  fortsatt  hög ambitionsnivå  när  det
gäller  det förebyggande arbetet  på  området,  inte
minst de  insatser  som  riktar  sig  till  barn och
ungdomar.  Den  nationella  ledningsgruppen  har  en
viktig   uppgift   att  bygga  upp  ett  långsiktigt
förebyggande  arbete   som   tar   hänsyn   till  de
förändringar  som  den  svenska alkoholpolitiken  nu
genomgår.    Revideringen    av    den    nationella
handlingsplanen  för  alkohol- och  drogförebyggande
insatser   är   därvid   betydelsefull.    Utskottet
instämmer    i   regeringens   bedömning   att   det
förebyggande arbetet  effektivare  än hittills måste
försöka        påverka        konsumentledet       i
alkoholförsäljningen   och   i   ökad   utsträckning
utveckla  hållbara  lokala  strategier   som   också
innebär ett ökat lokalt ansvarstagande för kommunen,
bostadsområdet,  arbetsplatsen  m.m. Utskottet menar
också  att  det  är av stor vikt att  vid  sidan  om
myndigheterna    olika     aktörer,    inte    minst
alkoholbranschen,  uppmuntras   att   samarbeta  och
engagera   sig  i  det  förebyggande  arbetet.   Ett
värdefullt samarbete  på  området  sker  också  inom
ramen för OAS. Ett av många prioriterade områden  är
att   motverka   langning   till   ungdomar.   Andra
prioriterade  områden är insatser för att åstadkomma
en alkoholfri trafik,  alkoholfria arbetsplatser, en
alkoholfri   uppväxttid   och   graviditetsperioder.
Utskottet  delar  den  oro  många  känner  över  att
ungdomars    och    inte    minst   unga    flickors
alkoholmissbruk ökar. Detta måste  enligt  utskottet
mötas   med   konkreta   och   trovärdiga  åtgärder.
Ungdomarna   måste   nås   i   deras  närmiljö   och
föräldrarna  stödjas.  Utskottet  delar  regeringens
inställning  att  ungdomars  alkoholkonsumtion   kan
hållas nere med en bred nationell och internationell
mobilisering.  Utskottet  ser  positivt  på Sveriges
arbete  inom EU för att få stöd för en gemensam  EU-
strategi   rörande  alkohol.  Utskottet  har  liksom
regeringen        förhoppningen        att        en
Stockholmsdeklaration  i frågan kan utgöra en viktig
framtida   plattform   för   det   alkoholpreventiva
arbetet.  Enligt  utskottet  bör   sambandet  mellan
alkohol  och  trafik  understrykas.  Kontrollen   av
misstänkt   rattfylleri   bör   intensifieras.   Vad
utskottet  nu  anfört bör riksdagen med anledning av
motion 1999/2000:So12  (c)  yrkande  8 ge regeringen
till känna. Motionerna 1998/99:So228 (m)  yrkande 1,
1998/99:So306    (mp)    yrkandena    3,   5,   7-9,
1998/99:So365  (m)  yrkande  2,  1998/99:So379  (kd)
yrkande  7,  1998/99:So402 (kd), 1998/99:So462  (fp)
yrkande  2,  1999/2000:   So12  (c)  yrkandena  3-5,
1999/2000:So13 (v) yrkande  9,  1999/2000:So231  (m)
yrkande 2, 1999/2000:So408 (s), 1999/2000:So493 (kd)
yrkande  10  och 1998/99:Ju918 (mp) yrkande 13 får i
allt väsentligt anses tillgodosedda med det anförda.
Motionerna 1999/2000:So358  (v)  och 1999/2000:So362
(v) avstyrks.


dels  att  utskottets  hemställan under  2  bort  ha
följande lydelse:


2. beträffande alkoholförebyggande åtgärder


att riksdagen med anledning  av motion 1999/2000:So12  yrkande
8 och med avslag på motionerna,  1998/99  So:228
yrkande  1,  1998/99:  So306  yrkandena 3, 5 och
7-9,  1998/99:So365  yrkande  2, 1998/99:  So379
yrkande 7,  1998/99:So402, 1998/99:So462 yrkande
2, 1999/2000:So12  yrkandena 3-5, 1999/2000:So13
yrkande    9,    1999/2000:So231   yrkande    2,
1999/2000:So358       och       1999/2000:So362,
1999/2000:So408, 1999/2000:So493  yrkande 10 och
1998/99:Ju918  yrkande  13  som  sin mening  ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.




6. Alkoholförebyggande åtgärder (mom. 2)




Thomas Julin (mp) anser




dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
36  börjar  med  "Utskottet  delar"  och  slutar med
"1999/2000:So362  (v)  avstyrks"   bort  ha följande
lydelse:


Utskottet  delar  den  oro  många  känner över  att
ungdomars    och    inte    minst    unga   flickors
alkoholmissbruk  ökar. Detta måste enligt  utskottet
mötas   med  konkreta   och   trovärdiga   åtgärder.
Ungdomarna  måste nås i sin närmiljö och föräldrarna
stödjas. Utskottet delar regeringens inställning att
ungdomars alkoholkonsumtion  kan  hållas nere med en
bred   nationell  och  internationell  mobilisering.
Utskottet  ser  positivt  på Sveriges arbete inom EU
för att få stöd för en gemensam  EU-strategi rörande
alkohol.    Utskottet    har    liksom    regeringen
förhoppningen att en Stockholmsdeklaration  i frågan
kan  utgöra  en  viktig  framtida  plattform för det
alkoholpreventiva arbetet. Utskottet vill se en ökad
satsning  på  information  i  skolor och  stöd  till
frivilligorganisationer.    All    upplysning    och
information   måste   ha  till  syfte  att   påverka
människors  attityder  och  beteende.  Vidare  menar
utskottet att langning måste ses som en allvarligare
förseelse  än  vad  som är  fallet  i  dag  och  att
straffsatserna måste  sättas därefter. Vad utskottet
nu anfört bör riksdagen  med anledning av motionerna
1998/99:So306 (mp) yrkandena  3  och 8 ge regeringen
till känna. Motionerna 1998/99:So228  (m) yrkande 1,
1998/99:So306   (mp)   yrkandena   5,   7   och   9,
1998/99:So365  (m)  yrkande  2,  1998/99:So379  (kd)
yrkande  7,  1998/99: So402 (kd), 1998/99:So462 (fp)
yrkande 2, 1999/2000:So12  (c)  yrkandena 3-5 och 8,
1999/2000:So13  (v)  yrkande 9, 1999/2000:So231  (m)
yrkande 2, 1999/2000:So408 (s), 1999/2000:So493 (kd)
yrkande 10 och 1998/99:Ju918  (mp)  yrkande 13 får i
allt väsentligt anses tillgodosedda med det anförda.
Motionerna  1999/2000:So358  (v) och 1999/2000:So362
(v) avstyrks.


dels  att  utskottets hemställan  under  2  bort  ha
följande lydelse:


2. beträffande alkoholförebyggande åtgärder


att riksdagen  med anledning av motion 1998/99:So306 yrkandena
3   och   8  och  med   avslag   på   motionerna
1998/99:So228 yrkande 1, 1998/99:So306 yrkandena
5,   7   och   9,   1998/99:So365   yrkande   2,
1998/99:So379    yrkande    7,    1998/99:So402,
1998/99:So462    yrkande    2,    1999/2000:So12
yrkandena 3-5 och  8,  1999/2000:So13 yrkande 9,
1999/2000:So231  yrkande   2,   1999/2000:So358,
1999/2000:So362,                1999/2000:So408,
1999/2000:So493  yrkande  10  och  1998/99:Ju918
yrkande  13  som sin mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört.




7. Forskning (mom. 3)




Chatrine Pålsson (kd),  Lars Gustafsson (kd), Thomas
Julin (mp) och Kenneth Johansson (c) anser




dels att den del av utskottets  betänkande som på s.
36  börjar med "Forskning på" och   slutar  med  "10
avstyrks" bort ha följande lydelse:


Utskottet   vill   framhålla   att   de   kvinnliga
alkoholisterna  är  en  heterogen  grupp.  Det finns
könsspecifika    skillnader   mellan   manliga   och
kvinnliga alkoholister  psykologiskt,  psykiatriskt,
medicinskt  och socialt sett. Det är därför  viktigt
att man i vården och rehabiliteringen har kunskap om
dessa  skillnader   och   att  vård  och  behandling
anpassas   till   kvinnors  specifika   behov.   Vad
utskottet nu anfört  bör  riksdagen med anledning av
motion 1998/99: So461 (fp)  yrkande 11 ge regeringen
till känna. Motionerna 1998/99:So461 (fp) yrkande 17
och 1999/2000:So11 (fp) yrkande 10 avstyrks.


dels  att  utskottets hemställan  under  3  bort  ha
följande lydelse:


3. beträffande forskning


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So461 yrkande 11
och  med   avslag  på  motionerna  1998/99:So461
yrkande 17 och 1999/2000:So11 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen  till  känna vad utskottet
anfört.




8. Forskning (mom. 3)




Kerstin Heinemann (fp) anser




dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
36   börjar  med "Forskning på" och  slutar med  "10
avstyrks" bort ha följande lydelse:


Utskottet   vill   framhålla   att   de   kvinnliga
alkoholisterna  är  en  heterogen  grupp.  Det finns
könsspecifika    skillnader   mellan   manliga   och
kvinnliga alkoholister  psykologiskt,  psykiatriskt,
medicinskt  och socialt sett. Det är därför  viktigt
att man i vården och rehabiliteringen har kunskap om
dessa  skillnader   och   att  vård  och  behandling
anpassas  till  kvinnors  specifika   behov.  Enligt
utskottet börjar nu forskningen kunna ge  svaret  på
frågan  varför  en  del människor utvecklar beroende
till  och  missbruk av  ämnen  som  tobak,  alkohol,
narkotika och  vissa  läkemedel.  I  princip  är det
samma   förstärkningsmekanismer   som   leder   till
drogmissbruk  vilka  också ligger bakom utvecklingen
av andra tvångstillstånd,  t.ex.  spelberoende. Alla
påverkar  den grupp hjärnceller i hjärnans  innersta
som brukar kallas hjärnans belöningssystem. Insatser
bör därför  göras  för  forskning  om alkohol, andra
beroendeframkallande    medel    och   spelberoende.
Utskottet ser med tillfredsställelse på att alkohol-
och drogforskningen nu stärkts genom  inrättandet av
ett  centrum  för  alkohol-  och  drogforskning  vid
samhällsvetenskapliga   fakulteten  vid   Stockholms
universitet. Eftersom mekanismerna bakom beroende av
olika  ämnen  som nikotin,  läkemedel,  alkohol  och
droger samt bakom  sjukligt  spelande (spelberoende)
är   kända   anser  utskottet  att  detta   centrums
forskningsansvar  bör  vidgas  till att omfatta hela
detta  fält. Vad utskottet nu anfört  bör  riksdagen
med  anledning   av  motionerna  1998/99:So461  (fp)
yrkandena 11 och 17  och 1999/2000:So11 (fp) yrkande
10 ge regeringen till känna.


dels  att  utskottets hemställan  under  3  bort  ha
följande lydelse:


3. beträffande forskning


att  riksdagen   med  anledning  av  motionerna  1998/99:So461
yrkandena 11 och 17  och  1999/2000:So11 yrkande
10 som sin mening ger regeringen  till känna vad
utskottet anfört.




9. Yrkesmässig partihandel m.m. (mom. 4)




Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser




dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
42   börjar  med  "Utskottet  delar" och slutar  med
"1999/2000:So398 (kd)" bort ha följande lydelse:


Utskottet ställer sig bakom regeringens  förslag om
att  ersätta  tillståndsplikten  enligt alkohollagen
med  en  rätt  till  partihandel  för  den  som  har
godkänts  som  upplagshavare eller registrerats  som
varumottagare   av    skattemyndigheten.   Förslaget
innebär    att    skattemyndigheten     tar     över
tillsynsverksamheten   över  verksamheten.  För  att
skattemyndigheten skall kunna klara av att utföra de
nya    arbetsuppgifterna    anser    utskottet   att
skattemyndigheten    måste    tillförsäkras    ökade
resurser.   Det  räcker  inte  med  enbart   utökade
befogenheter       beträffande      vandelsprövning,
återkallelse,  kontrollbesök   etc.   Vidare   anser
utskottet att Alkoholinspektionens kompetens på  det
alkoholpolitiska  området  måste  tas  till  vara. I
skattemyndighetens      lämplighetsprövning      och
fortlöpande   tillsyn   måste   de  alkoholpolitiska
aspekterna och det sociala ansvarstagandet tillmätas
fortsatt stor betydelse.Vad utskottet  nu anfört bör
riksdagen  med  anledning  av  motion 1999/2000:So10
(kd) yrkande 15 ge regeringen till känna. Motionerna
1999/2000:So11  (fp)  yrkande 3, 1999/2000:So12  (c)
yrkande 1, 1999/2000:So14  (mp)  yrkandena  1  och 2
samt 1999/2000:So398 (kd) avstyrks.


dels  att  utskottets  hemställan  under  4  bort ha
följande lydelse:


4. beträffande yrkesmässig partihandel m.m.


att  riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So10  yrkande
15 och  med  avslag på motionerna 1999/2000:So11
yrkande    3,    1999/2000:So12    yrkande    1,
1999/2000:So14   yrkandena    1   och   2   samt
1999/2000:So398 dels antar 3 kap.  7 §, 4 kap. 1
och 7 §§, 6 kap. 5 §, 7 kap. 1-3 och  18  §§,  8
kap. 4 § och 12 kap. 8 a § i regeringens förslag
till  lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),
dels som  sin  mening  ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.




10. Yrkesmässig partihandel m.m. (mom. 4)




Kenneth Johansson (c) anser




dels att den del av utskottets  betänkande som på s.
42  börjar  med  "Utskottet  delar" och  slutar  med
"1999/2000:So398 (kd)" bort ha följande lydelse:


Enligt utskottet är förslagen som regeringen lämnar
av  marginell  karaktär. Samtidigt  vill  regeringen
driva fram beslut  som  enligt utskottet bör tas vid
en  total  översyn av alkoholpolitiken.  Det  gäller
t.ex.   avskaffandet   av   partihandelstillstånden.
Utskottet  anser  att  tillsynsfunktioner  m.m.  och
förändringar  av  Alkoholinspektionens  funktion och
uppgift  bör  behandlas i ett beslut om den  samlade
alkoholpolitiken.   Vad   utskottet  nu  anfört  bör
riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So12 (c)
yrkande  1  ge  regeringen  till  känna.  Motionerna
1999/2000:So10 (kd) yrkande 15,  1999/2000:So11 (fp)
yrkande  3, 1999/2000:So14 (mp) yrkandena  1  och  2
samt 1999/2000:So398 (kd) avstyrks.


dels  att utskottets  hemställan  under  4  bort  ha
följande lydelse:


4. beträffande yrkesmässig partihandel m.m.


att riksdagen   med anledning av motion 1999/2000:So12 yrkande
1  och  med  avslag   på  motionerna  1999/2000:So10
yrkande 15, 1999/2000:So11 yrkande 3, 1999/2000:So14
yrkandena 1 och 2 samt  1999/2000:So398  dels avslår
3 kap. 7 §, 4 kap. 1 och  7  §§,  6 kap. 5 §, 7 kap.
1-3,  18  §§,  8  kap.  4  §  och  12  kap.  8  a  §
alkohollagen (1994:1738) i regeringens förslag, dels
som  sin  mening  ger  regeringen  till  känna   vad
utskottet anfört.




11. Yrkesmässig partihandel m.m. (mom. 4)




Kerstin Heinemann (fp) anser




dels  att den del av utskottets betänkande som på s.
42 börjar  med  "Utskottet  delar"  och  slutar  med
"1999/2000:So398 (kd)" bort ha följande lydelse:


Alkoholinspektionen    med   dess   kontroll-   och
tillsynsverksamhet fyller enligt utskottet en viktig
funktion.     Att    ersätta    Alkoholinspektionens
verksamhet  med   den  prövning  som  det  särskilda
skattekontoret gör är inte tillräckligt. Regeringens
främsta   skäl   för  att   försämra   den   svenska
alkoholkontrollen är EG-domstolens utslag i det s.k.
Franzénmålet. Där  riktades kritik mot villkoren för
partihandelstillstånd.   Utskottet  anser  dock  att
regeringen  med  förslagen  i   propositionen   gått
betydligt   längre  än  EG-domstolen  krävt.  Enligt
utskottet bör  Alkoholinspektionen  och systemet med
partihandelstillstånd finnas kvar.Vad  utskottet  nu
anfört   bör   riksdagen  med  anledning  av  motion
1999/2000:So11 (fp)  yrkande  3  ge  regeringen till
känna.  Motionerna 1999/2000:So10 (kd)  yrkande  15,
1999/2000:So12  (c)  yrkande 1, 1999/2000: So14 (mp)
yrkandena   1  och  2  samt   1999/2000:So398   (kd)
avstyrks.


dels  att utskottets  hemställan  under  4  bort  ha
följande lydelse:


4. beträffande yrkesmässig partihandel m.m.


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So11 yrkande 3
och  med  avslag  på  motionerna  1999/2000:So10
yrkande    15,    1999/2000:So12   yrkande    1,
1999/2000:So14   yrkandena    1   och   2   samt
1999/2000:So398 dels avslår 3 kap. 7 §, 4 kap. 1
och 7 §§, 6 kap. 5 §, 7 kap. 1-3  och  18  §§, 8
kap. 4 § och 12 kap. 8 a § i regeringens förslag
till  lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),
dels som  sin  mening  ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.




12. Yrkesmässig partihandel m.m. (mom. 4)




Thomas Julin (mp) anser




dels att den del av utskottets  betänkande som på s.
42  börjar  med  "Utskottet  delar" och  slutar  med
"1999/2000:So398 (kd)" bort ha följande lydelse:


Utskottets   anser   att   riksdagen    bör   avslå
regeringens  förslag till förändring när det  gäller
partihandelstillstånd.  Enligt utskottets mening bör
tillsynsfunktioner   m.m.   och    förändringar   av
Alkoholinspektionens funktion och uppgift  behandlas
i  ett  beslut om den samlade alkoholpolitiken.  Det
hade enligt utskottets mening därför varit naturligt
att Alkoholinspektionen  fått fortsätta sin roll som
tillståndsmyndighet  samt  getts   ett  övergripande
ansvar för all tillsyn på alkoholområdet.  Utskottet
menar      vidare      att      Alkoholinspektionens
tillståndsverksamhet   även   fortsättningsvis   kan
finansieras  av  avgifter men enligt  ett  förändrat
system. Utskottet  anser  att  ett avgiftssystem för
partihandel och tillverkning av  alkoholdrycker  bör
utformas  så  att  det  i  så  stor utsträckning som
möjligt motsvarar EU:s krav på avgift  i förhållande
till den kontroll myndigheten gör. Vad utskottet  nu
anfört  bör  riksdagen  med  anledning av motionerna
1999/2000:So12 (c) yrkande 1 och 1999/2000:So14 (mp)
yrkandena  1  och  2  ge  regeringen   till   känna.
Motionerna    1999/2000:So10    (kd)   yrkande   15,
1999/2000:So11  (fp) yrkande 3 samt  1999/2000:So398
(kd) avstyrks.


dels  att utskottets  hemställan  under  4  bort  ha
följande lydelse:


4. beträffande yrkesmässig partihandel m.m.


att  riksdagen  med  anledning  av  motionerna  1999/2000:So12
yrkande  1  och 1999/2000:So14 yrkandena 1 och 2
och  med  avslag  på  motionerna  1999/2000:So10
yrkande  15,   1999/2000:So11   yrkande  3  samt
1999/2000:So398 dels avslår 3 kap. 7 §, 4 kap. 1
och 7 §§, 6 kap. 5 §, 7 kap. 1-3  och  18  §§, 8
kap. 4 § och 12 kap. 8 a § i regeringens förslag
till  lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),
dels som  sin  mening  ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.




13. Vandelsprövning, direktimport m.m. (mom. 5)




Chris  Heister,  Leif  Carlson,   Hans   Hjortzberg-
Nordlund  och  Cristina  Husmark  Pehrsson (alla  m)
anser




dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
42   börjar   med   "Av   skäl"   och    slutar  med
"motionsyrkanden avstyrks" bort ha följande lydelse:


Utskottet  anser  att  riksdagen skall besluta  att
avslå   propositionens   förslag    om   ändring   i
skattelagstiftningen   för   att   möjliggöra   s.k.
vandelsprövning för varumottagare. I  praktiken sker
redan  en  viss  vandelsprövning och behovet  av  en
lagändring   kan  inte   anses   dokumenterat.   Det
avskaffade  kravet   på  partihandelstillstånd  bör,
enligt utskottet, inte  ersättas  med andra typer av
regler  som  i  praktiken riskerar att  få  liknande
effekter. Utskottet anser vidare att riksdagen skall
besluta om en långtgående förenkling av reglerna för
import direkt till  godkända  serveringsställen. Det
är orimligt att samma regler skall  gälla  för sådan
import   som   för   professionella   partihandlare.
Utskottet  hade  hellre  sett  en  mera  långtgående
förenkling  på  detta område. Serveringsställena  är
redan  föremål  för   en   ekonomisk  kontroll  från
kommunens  sida.  Enligt  utskottet   är  kravet  på
partihandelstillstånd    onödigt   och   borde    ha
avvecklats utan dröjsmål efter  att  EG-domstolen  i
oktober   1997   lämnade  sitt  förhandsavgörande  i
Franzénmålet. Tidsutdräkten  har  varit  hela två år
och tre månader. Under denna tid har utvecklingen av
partihandeln  hämmats  till  konsumenternas  nackdel
samtidigt  som  berörda  företagares  lönsamhet  har
eroderats genom rättsligt tveksamma avgifter. Enligt
utskottets uppfattning borde regeringen skyndsamt ha
ändrat    reglerna   så   att   inbetalda   avgifter
återbetalats  utan  att  berörda aktörer måste driva
saken  i  domstol.  Vad  utskottet   nu  anfört  bör
riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So4  (m)
yrkandena 2-4 och 7 ge regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under  5  bort ha
följande lydelse:


5.  beträffande  vandelsprövning, direktimport
m.m.


att riksdagen med anledning  av motion 1999/2000:So4 yrkandena
2-4  och  7 dels avslår förslaget  till  lag  om
ändring i lagen  (1994:  1564)  om alkoholskatt,
dels  som sin mening ger regeringen  till  känna
vad utskottet anfört.




14. Finansiering av Alkoholinspektionen
(mom. 8)




Chris  Heister,   Leif   Carlson,  Hans  Hjortzberg-
Nordlund  och  Cristina Husmark  Pehrsson  (alla  m)
anser




dels att den del  av utskottets betänkande som på s.
45  börjar  med  "Alkoholutredningen   utreder"  och
slutar   med  "avstyrks  därför"  bort  ha  följande
lydelse:


Enligt   utskottet    bör    tyngdpunkten   i   den
alkoholpolitiska kontrollen läggas på konsument- och
serveringsledet.  Detta resonemang  menar  utskottet
har     bäring     även     på      systemet     för
tillverkningstillstånd.  I konsekvens  med  tidigare
förespråkade   ändringar   bör    även   kravet   på
tillverkningstillstånd  avvecklas  enligt   liknande
principer,   liksom   anknytande  avgiftssystem.  En
samordning bör enligt utskottet  även  här  i första
hand  sökas  med skattekontrollen. Särskilt orimligt
är regeringens  förslag  att  tillverkare  -  om  än
övergångsvis   -  skall  betala  avgifter  som  inte
drabbar partihandlare. Även i sin nu föreslagna form
är  detta en form  av  diskriminering  av  det  egna
landets företag som är klart olämplig. Vad utskottet
nu anfört  bör  riksdagen  med  anledning  av motion
1999/2000:So4  (m)  yrkande  5  ge  regeringen  till
känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under  8  bort ha
följande lydelse:


8.       beträffande      finansiering      av
Alkoholinspektionen


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So4 yrkande 5,
dels inte godkänner  vad  regeringen föreslår om
finansieringen av Alkoholinspektionen,  dels som
sin   mening   ger  regeringen  till  känna  vad
utskottet anfört.




15. Distansförsäljning av spritdrycker, vin
och starköl (mom. 9)




Chris  Heister,  Leif   Carlson,   Hans  Hjortzberg-
Nordlund  och  Cristina  Husmark Pehrsson  (alla  m)
anser




dels att den del av utskottets  betänkande som på s.
47  börjar  med  "Utskottet  delar" och  slutar  med
"yrkande 8" bort ha följande lydelse:


Utskottet  anser att riksdagen  skall  besluta  att
införa en mölighet  till  distansköp  från annat EU-
land av alkohol för eget bruk. Utskottet  menar  att
det   nuvarande   systemet  med  privatimport  genom
Systembolagets  försorg   ter   sig   allmänt   sett
föråldrat och överdrivet krångligt. Det är mot denna
bakgrund  inte  längre  rimligt att upprätthålla ett
totalförbud mot distansförsäljning av alkoholdrycker
från annat EU-land. Möjligheten  till distansköp för
eget  bruk  måste  finnas  och bör enligt  utskottet
kunna  ersätta rätten att kräva  privatimport  genom
Systembolagets   försorg.   Regeringen  bör  snarast
återkomma  till  riksdagen  med   ett  lagförslag  i
enlighet   härmed.  Vad  utskottet  nu  anfört   bör
riksdagen med  anledning av motion 1999/2000:So4 (m)
yrkande 8 ge regeringen till känna.


dels  att utskottets  hemställan  under  9  bort  ha
följande lydelse:


9.     beträffande    distansförsäljning    av
spritdrycker, vin och starköl


att riksdagen  med anledning av motion 1999/2000:So4 yrkande 8
som sin mening ger  regeringen  till  känna  vad
utskottet anfört.




16. Internethandel inom Sverige (mom. 10)




Ingrid  Burman  och Rolf Olsson (båda v) samt Thomas
Julin (mp) anser




dels att den del  av utskottets betänkande som på s.
47 börjar med "I motion"  och  slutar  med "Motionen
avstyrks" bort ha följande lydelse:


Utskottet  anser  att  det  inte  skall öppnas  för
möjligheten  att köpa alkoholdrycker  över  Internet
inom  landet och  ser  en  mängd  problem  om  denna
möjlighet  öppnas.  I stort gäller det kontrollen av
köparna, dvs. ålderskontroll,  betalningsförmåga och
till vilka varorna distribueras. Det kan också gälla
sättet på vilket distributionen  sker.  En  uppenbar
risk  med  Internetförsäljningen är enligt utskottet
också  att  det   kan  tillskapas  en  ny  grupp  av
underleverantörer som  inriktar sig på langning till
ungdomar. Vad utskottet  nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion 1999/2000:So13  (v) yrkande 4 ge
regeringen till känna.


dels  att  utskottets hemställan under  10  bort  ha
följande lydelse:


10. beträffande Internethandel inom Sverige


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So13 yrkande 4
som sin  mening  ger  regeringen  till känna vad
utskottet anfört.




17. Utlämningsställe (mom. 12)




Ingrid  Burman  (v),  Chatrine  Pålsson  (kd),  Rolf
Olsson (v), Lars Gustafsson (kd), Thomas Julin  (mp)
och Kerstin Heinemann (fp) anser




dels att den del av utskottets betänkande som på  s.
49  börjar  med  "Förslaget  innebär" och slutar med
"därför också" bort ha följande lydelse:


Enligt utskottets mening skall  Systembolaget  vara
utlämnningsplats  för gåvoförsändelser av sprit, vin
och starköl från utlandet.  Skälet  till  utskottets
ställningstagande  är att vi anser att Systembolaget
har bättre förutsättningar än Tullen att kontrollera
mottagarens ålder samt  om  det verkligen rör sig om
en  gåva.  Därmed  kan  också  risken  för  förtäckt
postorderverksamhet  minimeras.  Vad   utskottet  nu
anfört  bör  riksdagen  med  anledning av motionerna
1999/2000:So10 (kd) yrkande 16,  1999/2000:So11 (fp)
yrkande   6,  1999/2000:So13  (v)  yrkande   5   och
1999/2000:So14  (mp)  yrkande  4  ge regeringen till
känna.


dels  att  utskottets hemställan under  12  bort  ha
följande lydelse:


12. beträffande utlämningsställe


att  riksdagen  med  anledning  av  motionerna  1999/2000:So10
yrkande    16,    1999/2000:So11    yrkande   6,
1999/2000:So13   yrkande  5  och  1999/2000:So14
yrkande 4 som sin  mening  ger  regeringen  till
känna vad utskottet anfört.




18. Kriminalisering av illegal
alkoholhantering (mom. 13)




Chris   Heister,   Leif  Carlson,  Hans  Hjortzberg-
Nordlund  och Cristina  Husmark  Pehrsson  (alla  m)
anser




dels att den  del av utskottets betänkande som på s.
53 börjar med "Socialutskottet delar" och slutar med
"anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:


Enligt utskottets  uppfattning  är  förslaget om en
generell  kriminalisering  av  innehav  och  köp  av
illegal  sprit  inte bara orimligt långtgående  utan
dessutom  ett  slag   i   luften.   Även  regeringen
konstaterar  i  propositionen  att  för den  bredare
allmänheten  synes  kopplingen mellan välorganiserad
grov brottslighet och  det  egna  köpet  av  illegal
sprit inte framstå som tillräckligt tydligt för  att
motivera ett avståndstagande. Att mot denna bakgrund
pressa  fram  en  kriminalisering  som  inte  enligt
utskottets  mening  kan sägas ha något fäste i folks
allmänna moraluppfattning  är bara kontraproduktivt.
I  stället måste grunderna för  svarthandeln  ryckas
bort    genom    att   den   legala   spriten   görs
tillgängligare för den vanlige medborgaren samtidigt
som skatten sänks  så  att  priset  inte  utgör  ett
alltför starkt incitament till köp av illegal sprit.
Vad  utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion 1999/2000:So4 (m) yrkande 11 ge regeringen
till  känna.   Motionerna   1998/99:So264  (kd)  och
1998/99:So334 (s) avstyrks.


dels  att utskottets hemställan  under  13  bort  ha
följande lydelse:


13.  beträffande  kriminalisering  av  illegal
alkoholhantering


att  riksdagen  med anledning av motion 1999/2000:So4  yrkande
11 och  med  avslag  på motionerna 1998/99:So264
och   1998/99:So334  dels   avslår   regeringens
förslag  om  ändring  i  10  kap.  1  och  9  §§
alkohollagen  (1994:1738)  respektive  förslaget
till  lag  om  ändring  i  lagen  (1961:181)  om
försäljning  av  teknisk  sprit,  dels  som  sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört.




19. Tullens resurser (mom. 15)




Chatrine Pålsson   och  Lars  Gustafsson  (båda  kd)
anser




dels  att den del av utskottets betänkande som på s.
53 börjar  med  "Socialutskottet ställer" och slutar
med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:


Utskottet välkomnar  förslaget  om att tillverkning
och  försäljning  av svartsprit kriminaliseras,  men
skulle vilja se en utvärdering av vilka konsekvenser
denna lag kan ha medfört efter ett år. För att komma
åt problemet med svartsprit  bör,  enligt utskottet,
även  ansträngningar  för  att  effektivt   motverka
spritsmuggling  intensifieras och tull och polis  få
de resurser som krävs  för  att komma till rätta med
problemen.Vad utskottet nu anfört  bör riksdagen med
anledning av motion 1999/2000:So10 (kd)  yrkandena 6
och  7  som  sin  mening  ge  regeringen till känna.
Motion 1999/2000:So12 (c) yrkande 2 avstyrks.


dels  att utskottets hemställan  under  15  bort  ha
följande lydelse:


15. beträffande tullens resurser


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So10 yrkandena
6 och  7 och med avslag på motion 1999/2000:So12
yrkande  2  som  sin  mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.




20. Straffsatser (mom. 16)




Thomas Julin (mp) anser




dels att den del av utskottets  betänkande som på s.
53  börjar  med  "Utskottet  utgår" och  slutar  med
"yrkande 5" bort ha följande lydelse:


Utskottet instämmer i regeringens  förslag men vill
dock  påpeka  att  det är viktigt att straffsatserna
har en sådan nivå att  brott mot lagen uppfattas som
allvarligt. Vad utskottet  nu  anfört  bör riksdagen
med anledning av motion 1999/2000:So14 (mp)  yrkande
5 ge regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under  16 bort ha
följande lydelse:


16. beträffande straffsatser


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So14 yrkande 5
som  sin  mening  ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört.




21. Alkoholreklam riktad till barn
(mom. 17)




Chatrine  Pålsson   och Lars  Gustafsson  (båda  kd)
anser




dels att den del av utskottets  betänkande som på s.
58  börjar  med  "Den svenska" och slutar  med  "och
avstyrks" bort ha följande lydelse:


Utskottet  välkomnar  regeringens  intentioner  att
skydda unga människor  mot  alkoholreklam. Utskottet
anser dock att det behövs tydligare  bestämmelser om
hur  man skall bedöma vilken reklam som  riktar  sig
särskilt  till  barn  och  ungdomar.  Regeringen bör
återkomma  till  riksdagen med ett förslag  i  denna
del.


Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av  motion  1999/2000:So10   (kd)   yrkande   12  ge
regeringen  till  känna.  Motion 1998/99: So306 (mp)
yrkandena 20 och 22 avstyrks.


dels  att utskottets hemställan  under  17  bort  ha
följande lydelse:


17. beträffande alkoholreklam riktad till barn


att  riksdagen  med anledning av motion 1999/2000:So10 yrkande
12  och   med  avslag  på  motion  1998/99:So306
yrkandena 20  och  22  dels antar förslaget till
lag  om  ändring  i 4 kap.  8  §  andra  stycket
alkohollagen (1994:1738),  dels  som  sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.




22. Alkoholreklam riktad till barn
(mom. 17)




Thomas Julin (mp) anser




dels att den del av utskottets betänkande som  på s.
58  börjar med "Den svenska" och slutar med "anförda
och avstyrks" bort ha följande lydelse:


Alkoholreklamen  verkar  enligt utskottet ha störst
effekt på barn som ännu inte  börjat  dricka. Reklam
för alkoholdrycker står i strid med de mål samhället
sagt sig vilja verka för. Därför måste  sådan reklam
i  alla  former  enligt  utskottet  upphöra.  Enligt
utskottet   bör  Sverige inom EU agera för att varje
land skall ha rätt  att reglera kommersiella budskap
i TV-sändningar riktade  till den egna befolkningen.
Detta berör inte bara alkoholreklam,  utan också det
svenska  förbudet  mot  reklam  riktad  till   barn.
Regeringen  bör  återkomma  till  riksdagen  med ett
förslag  i  denna  del.  Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen med anledning av motion 1998/99:So306 (mp)
yrkandena 20 och 22 ge regeringen till känna. Motion
1999/2000:So10 (kd) yrkande 12 avstyrks.


dels  att utskottets hemställan  under  17  bort  ha
följande lydelse:


17. beträffande alkoholreklam riktad till barn


att  riksdagen med anledning av motion 1998/99:So306 yrkandena
20   och   22   och   med   avslag   på   motion
1999/2000:So10  yrkande  12 dels antar förslaget
till lag om ändring i 4 kap.  8  § andra stycket
alkohollagen  (1994:1738), dels som  sin  mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.




23. Gåvoförbudet (mom. 18)




Chris  Heister,  Leif   Carlson,   Hans  Hjortzberg-
Nordlund  och  Cristina  Husmark Pehrsson  (alla  m)
anser




dels att den del av utskottets  betänkande som på s.
58  börjar med "Utskottet ställer"  och  slutar  med
"motioner avstyrks" bort ha följande lydelse:


Utskottet  vill  peka  på  att varuprover i form av
alkoholdrycker   endast   får   lämnas    ut    till
tillståndshavare  enligt  alkohollagen.  Vinprovning
får därutöver endast ske om serveringstillstånd  har
meddelats.    Enligt    utskottets    mening   borde
provsmakning,  i  reglerade  former, kunna  erbjudas
intresserade  och kvalitetsmedvetna  konsumenter  av
vin  och  spritdrycker.   Därför  bör  reglerna  för
varuprover och provsmakning av alkoholdrycker ändras
på  så  sätt att rätten för såväl  partihandeln  som
detaljhandeln  (i  dag  Systembolaget  AB) att lämna
varuprover  också  omfattar  möjlighet  att  erbjuda
provsmakning  av  alkohol till enskilda konsumenter.
Riksdagen bör avvisa förslaget att föra gåvoförbudet
i  3  kap.  5  §  alkohollagen   till  de  särskilda
bestämmelserna  om marknadsföring av  alkoholdrycker
(4  kap.  9  §  alkohollagen)   med   anledning   av
motionerna  1999/2000:So5  (m)  och  1999/2000:So237
(m).


dels  att  utskottets  hemställan under 18  bort  ha
följande lydelse:


18. beträffande gåvoförbudet


att riksdagen med anledning  av  motionerna  1999/2000:So5 och
1999/2000:So237  dels  avslår  förslaget  till 4
kap.   9   §   lag  om  ändring  i  alkohollagen
(1994:1738), dels  beslutar att 3 kap. 5 § samma
lag i dess nuvarande  lydelse  skall upphöra att
gälla  samt beslutar sådan ändring  i  ingressen
till det  i propositionen framlagda lagförslaget
som föranleds härav.




24. Indirekt alkoholreklam (mom. 19)




Ingrid  Burman  (v),  Chatrine  Pålsson  (kd),  Rolf
Olsson (v), Lars  Gustafsson  (kd)  och Thomas Julin
(mp) anser




dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
58  börjar  med  "Flera motionärer" och  slutar  med
"det anförda" bort ha följande lydelse:


Enligt    utskottet    räcker    bryggeribranschens
självsanering  av  alkoholreklam  inte  till för att
hindra  förtäckt  reklam  för starköl. En uttrycklig
reglering för att förhindra  indirekt  alkoholreklam
rörande starköl borde därför finnas. Regeringen  bör
återkomma  till  riksdagen  med  ett förslag i denna
del.  Vad  utskottet  nu  anfört  bör riksdagen  med
anledning av motion 1999/2000:So3 (fp, v, kd, c, mp)
yrkande  3  ge  regeringen  till  känna.  Motionerna
1999/2000:So11     (fp)     yrkande     7    delvis,
1999/2000:So286 (v)  och 1999/2000:So382  (mp)  är i
huvudsak tillgodosedda.


dels  att  utskottets  hemställan  under  19 bort ha
följande lydelse:


19. beträffande indirekt alkoholreklam


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So3  yrkande 3
och  med  avslag  på  motionerna  1999/2000:So11
yrkande   7   delvis,   1999/2000:   So286   och
1999/2000:So382  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.




25. Indirekt alkoholreklam (mom. 19)




Kerstin Heinemann (fp) anser




dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
58 börjar med "Flera motionärer" och slutar med "det
anförda" bort ha följande lydelse:


Enligt  utskottet  lämnas reklamen åt bryggeriernas
självsanering. Här borde  det  ske  en uppstramning.
Både    den   alkoholpolitiska   kommissionen    och
Alkoholreklamutredningen har lämnat förslag till hur
detta kan ske. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
med anledning  av motion 1999/2000:So11 (fp) yrkande
7  delvis  ge  regeringen   till  känna.  Motionerna
1999/2000:So3  (fp,  v,  kd,  c,   mp)   yrkande  3,
1999/2000:So286  (v) och 1999/2000:So382 (mp)  är  i
huvudsak tillgodosedda.


dels att utskottets  hemställan  under  19  bort  ha
följande lydelse:


19. beträffande indirekt alkoholreklam


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So11 yrkande 7
delvis    och    med    avslag   på   motionerna
1999/2000:So3  yrkande  3,  1999/2000:So286  och
1999/2000:So382  som sin mening  ger  regeringen
till känna vad utskottet anfört.




26. Tillsyn och sanktioner (mom. 20)




Kerstin Heinemann (fp) anser




dels att den del av utskottets  betänkande som på s.
60  börjar  med "Utskottet ställer"  och  på  s.  61
slutar med "yrkande 6" bort ha följande lydelse:


Utskottet  konstaterar   att   Konsumentverket  för
närvarande   har   ansvaret  för  övervakningen   av
alkoholreklamen. Enligt  utskottets mening måste den
övervakningen  effektiviseras   och   ansvaret   för
övervakningen     av     reklamen    flyttas    från
Konsumentverket   till   den   myndighet   som   får
tillsynsansvaret över alkoholen  och dess hantering.
Utskottet   menar   vidare  att  en  uppdelning   av
tillsynsansvaret      på      två       myndigheter,
Alkoholinspektionen och Konsumentverket,  kommer att
medföra  sämre  kontroll  av  marknadsföringen.  Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen  med  anledning av
motion  1999/2000:So11  (fp)  yrkande  7  delvis  ge
regeringen till känna. Motionerna 1998/99:So461 (fp)
yrkande  10,  1999/2000:So6  (fp,  s) yrkande 2  och
1999/2000:So14 (mp) yrkande 6 avstyrks.


dels  att  utskottets hemställan under  20  bort  ha
följande lydelse:


20. beträffande tillsyn och sanktioner


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So11 yrkande 7
delvis   och    med    avslag    på   motionerna
1998/99:So461 yrkande 10, 1999/2000:So6  yrkande
2  och  1999/2000:So14  yrkande  6  dels  avslår
regeringens  förslag  till  8  kap. 1 a § första
stycket alkohollagen (1994:1738),  dels  som sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört.




27. Tillsyn och sanktioner (mom. 20)




Thomas Julin (mp) anser




dels att den del av  utskottets betänkande som på s.
60  börjar med "Utskottet  ställer"  och  på  s.  61
slutar med "yrkande 6" bort ha följande lydelse:


I            stället             för            att
Konsumentverket/Konsumentombudsmannen  skall ha kvar
huvudansvaret för att övervaka efterlevnaden  av  de
särskilda  bestämmelserna om alkoholreklam, föreslår
utskottet att  man  utvecklar  Alkoholinspektion och
implementerar detta ansvar i deras  verksamhet.  Det
finns  många  fördelar med att samla all information
och  verksamhet   på   en   myndighet  och  Alkohol-
inspektionen  har  just den specialistkompetens  och
intresse  på  alkoholens   område   som   kan   vara
eftertraktansvärt.   Vad  utskottet  nu  anfört  bör
riksdagen  med anledning  av  motion  1999/2000:So14
(mp) yrkande  6 ge regeringen till känna. Motionerna
1998/99:So461 (fp) yrkande 10, 1999/2000:So6 (fp, s)
yrkande 2 och 1999/2000:So11  (fp)  yrkande 7 delvis
avstyrks.


dels  att  utskottets hemställan under  20  bort  ha
följande lydelse:


20. beträffande tillsyn och sanktioner


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So14 yrkande 6
och  med   avslag  på  motionerna  1998/99:So461
yrkande  10,   1999/2000:So6   yrkande   2   och
1999/2000:So11  yrkande  7  delvis  dels  avslår
regeringens  förslag  till  8  kap. 1 a § första
stycket    lag   om   ändring   i   alkohollagen
(1994:1738),  dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.




28. Systembolagets detaljhandelsmonopol
(mom. 21)




Chris  Heister,  Leif   Carlson,   Hans  Hjortzberg-
Nordlund  och  Cristina  Husmark Pehrsson  (alla  m)
anser




dels att den del av utskottets  betänkande som på s.
62 börjar med "Utskottet vidhåller"  och  slutar med
"avstyrks därför" bort ha följande lydelse:


Utskottets  uppfattning  är att ett uppfyllande  av
kraven   på  icke-diskriminering   förutsätter   att
Systembolagets    monopol    avvecklas   successivt.
Inledningsvis  bör  starköl  och  vin  kunna  säljas
utanför Systembolaget i licensierade  butiker. I ett
senare skede bör enligt utskottets uppfattning  även
starksprit         kunna         omfattas         av
licensieringsmöjligheten   och   Systembolaget   kan
avvecklas  eller  försäljas.  Utskottet anser vidare
att ett problem för många vinintresserade  som  vill
förkovra sig i vinkunskap är att det är mycket svårt
att  få  tag  på  andra  viner  än  de  som finns på
Systembolaget.  Ett  viktigt  bidrag  till  att  öka
variationen  av  kvalitetsviner  i Sverige är enligt
utskottets  mening att tillåta vinauktioner.  Enligt
utskottet utgör  den  svenska  alkohollagstiftningen
med  det  absoluta  monopolet för Systembolaget  ett
hinder för producenterna  att  få ut sina drycker på
marknaden. Utskottet anser därför  att  ett undantag
införs  i  alkohollagstiftningen  som möjliggör  för
svenska vinproducenter att sälja sina egna produkter
i anslutning till sin tillverkning. Vad utskottet nu
anfört  bör  riksdagen med anledning  av  motionerna
1998/99: So205  (m),  1998/99:So228  (m) yrkande 13,
1998/1999:So422  (m), 1999/2000:So1 (m)  yrkande  3,
1999/2000:So4 (m)  yrkande 10, 1999/2000: So209 (m),
1999/2000:So210   (m),   1999/2000:So269   (m)   och
1999/2000: So360 (m) ge regeringen till känna.


dels att utskottets  hemställan  under  21  bort  ha
följande lydelse:


21.         beträffande         Systembolagets
detaljhandelsmonopol


att  riksdagen  med  anledning  av  motionerna  1998/99:So205,
1998/99:   So228  yrkande  13,  1998/1999:So422,
1999/2000:So1  yrkande  3, 1999/2000:So4 yrkande
10,       1999/2000:So209,      1999/2000:So210,
1999/2000:So269   och  1999/2000:So360  som  sin
mening ger regeringen  till  känna vad utskottet
anfört.




29. En landsomfattande försöksverksamhet med
lördagsöppet (mom. 23)




Kerstin Heinemann (fp) anser




dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
67  börjar  med  "Utskottet  anser"  och  slutar med
"avstyrks därför" bort ha följande lydelse:


Utskottet ser problem med regeringens förslag  till
försöksverksamhet.  Den  kan leda till att vi får en
"intern gränshandel" i Sverige.  Utskottet anser att
det  är bättre att butikerna öppnas  i  hela  landet
under   en  prövotid.  Detta  bör  kopplas  till  en
kontinuerlig  uppföljning  av vad som händer när det
gäller  förekomsten av misshandel  och  skadegörelse
men  också  andra  alkoholrelaterade  skador.  Denna
uppföljning  bör  planeras innan lördagsöppet införs
och starta omedelbart  när  prövotiden inleds. Visar
utvärderingen att de sociala  effekterna  har blivit
oacceptabla får enligt utskottet frågan tas  upp  på
nytt.  Vad  utskottet  nu  anfört  bör riksdagen med
anledning av motion 1999/2000: So11  (fp)  yrkande 1
ge regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under 23 bort  ha
följande lydelse:


23.     beträffande     en     landsomfattande
försöksverksamhet med lördagsöppet


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So11 yrkande 1
som  sin  mening ger regeringen till  känna  vad
utskottet anfört.




30. En begränsad försöksverksamhet med
lördagsöppet (mom. 24)




Ingrid  Burman  (v),  Chatrine  Pålsson  (kd),  Rolf
Olsson (v), Lars  Gustafsson (kd), Thomas Julin (mp)
och Kenneth Johansson (c) anser




dels att den del av  utskottets betänkande som på s.
68   börjar   med  "Motionerna"   och   slutar   med
"öppethållande denna del" bort ha följande lydelse:


Utskottet  avstyrker   regeringens  förslag  om  en
begränsad försöksverksamhet med lördagsöppet i vissa
områden. Utskottet anser  att det finns väl grundade
farhågor att lördagsöppet i  dessa områden kan komma
att  leda  till  ökad  alkoholkonsumtion  och  ökade
sociala  problem med misshandel  och  bråk.  Det  är
framför  allt   barn  och  kvinnor  i  hem  med  hög
alkoholkonsumtion  som har och har haft nytta av att
systembolagen hållits  stängda  på  lördagar.  Dessa
grupper   bör   enligt   utskottet  skyddas  även  i
fortsättningen.   Vad  utskottet   nu   anfört   bör
riksdagen med anledning  av motionerna 1998/99:So459
(kd) yrkande 2, 1999/2000:So3  (fp,  v,  kd,  c, mp)
yrkande  4,  1999/2000:So8  (s), 1999/2000:So10 (kd)
yrkande   8,   1999/2000:So12   (c)    yrkande    9,
1999/2000:So13 (v) yrkande 2 och 1999/2000:So14 (mp)
yrkande   7   ge   regeringen   till  känna.  Motion
1999/2000:Ju720  (kd) yrkande 3 avstyrks.  Utskottet
anser att riksdagen inte bör godkänna riktlinjerna i
denna del.


dels att utskottets  hemställan  under  24  bort  ha
följande lydelse:


24. beträffande en begränsad försöksverksamhet
med lördagsöppet


att   riksdagen  med  anledning  av  motionerna  1998/99:So459
yrkande     2,    1999/2000:So3    yrkande    4,
1999/2000:So8,    1999/2000:So10    yrkande   8,
1999/2000:So12 yrkande 9, 1999/2000:So13 yrkande
2 och 1999/2000:So14 yrkande 7 och med avslag på
motion  1999/2000:Ju720  yrkande  3  dels   inte
godkänner    de    av    regeringen   föreslagna
riktlinjerna för detaljhandelsmonopolet  i denna
del,  dels  som  sin  mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.




31. Öppethållande på vardagar m.m.
(mom. 26)




Chatrine  Pålsson   och Lars  Gustafsson  (båda  kd)
anser




dels att den del av utskottets  betänkande som på s.
68   börjar   med  "I  förslaget"  och  slutar   med
"riktlinjerna i denna del" bort ha följande lydelse:


Enligt utskottet  har  Systembolaget  i dag normala
affärsöppettider och en del  har  även öppet till kl
19.00.   Utskottet  anser  dessa  öppettider   fullt
tillräckliga.   Enligt   utskottets  mening  är  det
viktigt att uppmuntra en planering  av  inköpen  för
att  på  detta sätt undvika impulsköp. Vad utskottet
nu anfört  bör  riksdagen  med  anledning  av motion
1999/2000:So10 (kd) yrkandena 9 och 10 ge regeringen
till känna. Utskottet godkänner inte riktlinjerna  i
detta avseende.


dels  att  utskottets  hemställan  under  26 bort ha
följande lydelse:


26. beträffande öppethållande på vardagar m.m.


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So10 yrkandena
9  och  10  dels inte godkänner de av regeringen
föreslagna           riktlinjerna            för
detaljhandelsmonopolet i denna del, dels som sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört.




32. Utökning av antalet butiker och
utlämningsställen (mom. 28)




Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anser




dels att den del av  utskottets betänkande som på s.
68 börjar med "För att  ytterligare"  och slutar med
"yrkande 6 avstyrks" bort ha följande lydelse:


Staten   har  formulerat  ett  avkastningskrav   på
Systembolaget.  Samtidigt skall bolaget bygga ut sin
service till kunderna  med nya utlämningsställen och
nya systembolag. En utbyggnad  som  enligt utskottet
kan  medföra  ökade kostnader för Systembolaget.  Om
avkastningskravet  och  kostnaderna för den utbyggda
servicenivån kommer i konflikt  med  varandra måste,
enligt utskottet, avkastningskravet revideras.


Vad utskottet nu anfört bör riksdagen  med anledning
av   motion   1999/2000:  So13  (v)  yrkande  6   ge
regeringen  till  känna.  Motionerna  1999/2000:So10
(kd) yrkande  11  och  1999/2000:So11 (fp) yrkande 5
avstyrks.




dels  att utskottets hemställan  under  28  bort  ha
följande lydelse:


28.  beträffande  utökning  av antalet butiker
och utlämningsställen


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So13 yrkande 6
och  med  avslag  på  motionerna  1999/2000:So10
yrkande 11 och 1999/2000:So11 yrkande  5 som sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört.




33. Utökning av antalet butiker och
utlämningsställen (mom. 28)




Chatrine Pålsson   och  Lars  Gustafsson  (båda  kd)
anser




dels  att den del av utskottets betänkande som på s.
68 börjar  med  "För att ytterligare" och slutar med
"yrkande 6 avstyrks" bort ha följande lydelse:


I propositionen  föreslås att utöka antalet butiker
vid större centrum  och  förorter. En sådan utökning
kan, enligt utskottets mening,  endast  ses  utifrån
dåliga  distributionsmönster  och  inte  som  man  i
propositionen  anför  som  ett  led i att hjälpa den
detaljhandel som i dag missgynnas  eftersom  de inte
ligger  i  närheten  av  ett  systembolag.  Detta är
enligt  utskottets  mening inte ett alkoholpolitiskt
motiv utan snarare ett  näringspolitiskt.  Att utöka
antalet  butiker med ett begränsat sortiment  vänder
sig     snarare      till      högkonsumenter     än
normalkonsumenter.   Vidare   saknas   dessutom   en
kostnadstäckning för Systembolagets ökade öppettider
och utökade antal butiker. Vad  utskottet  nu anfört
bör riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So10
(kd) yrkande 11 ge regeringen till känna. Motionerna
1999/2000:So11 (fp) yrkande 5 och 1999/2000:So13 (v)
yrkande 6 avstyrks.


dels  att  utskottets  hemställan  under 28 bort  ha
följande lydelse:


28.  beträffande  utökning av antalet  butiker
och utlämningsställen


att riksdagen med anledning  av  motion 1999/2000:So10 yrkande
11  och  med avslag på motionerna 1999/2000:So11
yrkande 5  och  1999/2000:So13 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen  till  känna vad utskottet
anfört.




34. Utökning av antalet butiker och
utlämningsställen (mom. 28)




Kerstin Heinemann (fp) anser




dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
68  börjar med "För att ytterligare" och slutar  med
"yrkande 6 avstyrks" bort ha följande lydelse:


Utskottet   ställer   sig   bakom   utbyggnaden  av
butiksnätet men att tro att det inte har inverkan på
bolagets  ekonomiska  resultat  är  något   av   ett
önsketänkande.  Utskottet  vill  också framhålla att
utbyggnaden bör ske i lugn takt och  kopplas till en
uppföljning     av     eventuella     effekter    på
alkoholkonsumtion och skador.


Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med  anledning
av   motion   1999/2000:  So11  (fp)  yrkande  5  ge
regeringen  till  känna.  Motionerna  1999/2000:So10
(kd) yrkande  11  och  1999/2000:So13  (v) yrkande 6
avstyrks.




dels  att  utskottets  hemställan under 28  bort  ha
följande lydelse:


28. beträffande utökning  av  antalet  butiker
och utlämningsställen


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So11 yrkande 5
och  med  avslag  på  motionerna  1999/2000:So10
yrkande 11 och 1999/2000:So13 yrkande  6 som sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört.




35. Alkoholsortimentsnämnden och statens
avtal med Systembolaget (mom. 30)




Thomas Julin (mp) och Kerstin Heinemann (fp) anser




dels att den del av  utskottets betänkande som på s.
70  börjar  med "Utskottet  delar"  och  slutar  med
"yrkande 4 avstyrks" bort ha följande lydelse:


Enligt     utskottet      har      den     statliga
Alkoholsortimentsnämnden tolkat sitt  uppdrag så att
produkter  som får säljas i ett annat EU-land  också
måste få säljas  i Sverige. Det är långtifrån säkert
att den tolkningen är riktig. Som det nu är framstår
andra EU-länder som  mer  aktiva  än Sverige när det
gäller  att  ifrågasätta  produkter  som   alkoläsk.
Därför   behövs,   enligt  utskottet,  en  tydligare
instruktion       till      Alkoholsortimentsnämnden
alternativt att den  ersätts  av  prövning  i allmän
domstol,  som gör det möjligt för Systembolaget  att
säga  nej  till   produkter   som   bedöms  innebära
särskilda  risker.  Vad  utskottet  nu  anfört   bör
riksdagen  med  anledning  av  motion 1999/2000:So11
(fp)  yrkande  4  ge regeringen till  känna.  Motion
1999/2000:So300 (kd) yrkande 2 avstyrks.


dels att utskottets  hemställan  under  30  bort  ha
följande lydelse:


30.  beträffande  Alkoholsortimentsnämnden och
statens avtal med Systembolaget


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So11 yrkande 4
och med avslag på motion 1998/99:So300 yrkande 2
som  sin mening ger regeringen  till  känna  vad
utskottet anfört.




36. Myndighetsstrukturen på alkohol- och
narkotikaområdet (mom. 32)




Chris  Heister,   Leif   Carlson,  Hans  Hjortzberg-
Nordlund  och  Cristina Husmark  Pehrsson  (alla  m)
anser




dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74
börjar med "Utskottet välkomnar" och på s. 75 slutar
med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:


Utskottet anser att myndighetsstrukturen på området
är svårförståelig och osystematisk. Antalet centrala
myndigheter på alkohol- och narkotikaområdet har mer
än fördubblats under  1990-talet  utan att detta för
den   skull   har   kunnat   påverka   det   alltmer
accelererande  drogmissbruket  bland  våra unga.  En
avsevärd  bantning av den totala myndighetskostnaden
för central och regional verksamhet på området borde
kunna åstadkommas  med en bättre och mer slagkraftig
organisation. En betydande  försiktighet bör, enligt
utskottet,   iakttas   så   att  man   inte   skapar
osjälvständiga myndigheter som  i praktiken mest får
en   stabsfunktion   åt   departementet.   Med   den
utgångspunkten framstår den  aviserade  utvecklingen
av    Folkhälsoinstitutet    som   mycket   tveksam.
Alkoholinspektionen är, enligt  utskottet, en onödig
myndighet.   Alkoholinspektionens   verksamhet   har
framför allt drabbat småföretagare och  i  praktiken
varit  i  direkt strid mot de mål som riksdagen  har
angett,  nämligen  att  öppna  för  konkurrens  inom
distributionsledet.     Utskottet     noterar    med
tillfredsställelse    att    regeringen   nu   delar
uppfattningen att myndigheten  skall  avvecklas. Vad
utskottet  nu anfört bör riksdagen med anledning  av
motion  1999/2000:So4   (m)   yrkandena   12-14   ge
regeringen till känna. Motionerna 1999/2000:So6 (fp,
s)   yrkande  1,  1999/2000:So10  (kd)  yrkande  14,
1999/2000:So11    (fp)    yrkandena    8    och   9,
1999/2000:So13 (v) yrkande 7 och 1999/2000:So14 (mp)
yrkande 9 avstyrks.


dels  att  utskottets  hemställan  under 32 bort  ha
följande lydelse:


32.   beträffande   myndighetsstrukturen    på
alkohol- och narkotikaområdet


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So4  yrkandena
12-14 och med avslag på motionerna 1999/2000:So6
yrkande    1,    1999/2000:So10    yrkande   14,
1999/2000:So11 yrkandena 8 och 9, 1999/2000:So13
yrkande  7  och  1999/2000:So14  yrkande  9  ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.




37. Myndighetsstrukturen på alkohol- och
narkotikaområdet (mom. 32)




Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anser




dels att den del av utskottets  betänkande som på s.
74 börjar med "Utskottet välkomnar"  och  på  s.  75
slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:


Utskottet   anser  att  det  även  fortsättningsvis
behövs  en  nationell   kontrollfunktion   och  står
fortfarande    bakom   vad   som   beslutades   vara
Alkoholinspektionens    huvuduppgift,    dvs.   "att
marknadskrafterna skall kontrolleras via ett  system
av  tillstånd,  tillsyn  och  sanktioner  och  skall
hanteras av den nya myndigheten" (prop. 1994/95:89).
Den  kompetens  som  nu  finns hos myndigheten måste
enligt utskottet tas till  vara.  De  kontakter  som
upprättas     i     samband    med    tillsyn    och
tillståndsgivning ger  stora möjligheter att påverka
utvecklingen med information  och rådgivning. Enligt
utskottets  mening handlar det i  slutändan  om  att
förmedla ett  socialt ansvarstagande till företagare
och förhindra att företag med kortsiktiga och enbart
ekonomiska intressen  kommer in på arenan. Utskottet
anser att den inriktningen  skall bibehållas och att
det  bör  framgå  i  direktiven  till  den  kommande
organisationskommittén,   vilken   skall   se   över
Folkhälsoinstitutet.  Vad  utskottet nu  anfört  bör
riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So13 (v)
yrkande  7  ge  regeringen  till  känna.  Motionerna
1999/2000:So4  (m)  yrkandena  12-14,  1999/2000:So6
(fp, s) yrkande 1, 1999/2000:So10  (kd)  yrkande 14,
1999/2000:So11   (fp)   yrkandena   8   och   9  och
1999/2000:So14 (mp) yrkande 9 avstyrks.


dels  att  utskottets  hemställan  under  32 bort ha
följande lydelse:


32.   beträffande   myndighetsstrukturen    på
alkohol- och narkotikaområdet


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So13 yrkande 7
och   med  avslag  på  motionerna  1999/2000:So4
yrkandena   12-14,   1999/2000:So6   yrkande  1,
1999/2000:So10   yrkande  14,  1999/2000:   So11
yrkandena 8 och 9  och  1999/2000:So14 yrkande 9
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.




38. Myndighetsstrukturen på alkohol- och
narkotikaområdet (mom. 32)




Chatrine  Pålsson   och  Lars Gustafsson  (båda  kd)
anser




dels att den del av utskottets  betänkande som på s.
74 börjar med "Utskottet välkomnar"  och  på  s.  75
slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:


Utskottet      anser      att      den     slutliga
myndighetsstrukturen  bör utredas innan  ett  beslut
tas   om  en  sådan  förändring   som   föreslås   i
propositionen.  Hur förändringen skall se ut är ännu
inte  på  ett tillfredsställande  sätt  utrett.  Den
kommitté som  regeringen givit i uppdrag att ombilda
Folkhälsoinstitutet borde enligt utskottet i stället
få i uppdrag att  återkomma  med  en redogörelse och
förslag  som  regeringen  därefter  återkommer  till
riksdagen  med.  Först då kan ett underbyggt  beslut
fattas.   Detta  förslag   bör   enligt   utskottets
uppfattning    även    invänta   Alkoholutredningens
slutliga betänkande. Vad  utskottet  nu  anfört  bör
riksdagen  med  anledning  av  motion 1999/2000:So10
(kd) yrkande 14 ge regeringen till känna. Motionerna
1999/2000:So4  (m)  yrkandena  12-14,  1999/2000:So6
(fp, s) yrkande 1, 1999/2000:So11  (fp)  yrkandena 8
och    9,   1999/2000:So13   (v)   yrkande   7   och
1999/2000:So14 (mp) yrkande 9 avstyrks.


dels att  utskottets  hemställan  under  32  bort ha
följande lydelse:


32.    beträffande   myndighetsstrukturen   på
alkohol- och narkotikaområdet


att riksdagen  med  anledning av motion 1999/2000:So10 yrkande
14, och med avslag på  motionerna  1999/2000:So4
yrkandena   12-14,   1999/2000:So6  yrkande   1,
1999/2000:So11 yrkandena 8 och 9, 1999/2000:So13
yrkande  7  och  1999/2000:So14  yrkande  9  ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.




39. Myndighetsstrukturen på alkohol- och
narkotikaområdet (mom. 32)




Kerstin Heinemann (fp) anser




dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
74 börjar med "Utskottet  välkomnar"  och  på  s. 75
slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:


Utskottet   anser   att   Alkoholinspektionens  och
Läkemedelsverkets tillsynsuppgifter bättre hör hemma
hos Socialstyrelsen än i ett  folkhälsoinstitut  och
yrkar    avslag    på    regeringens    förslag   om
Folkhälsoinstitutets   framtida   roll  och  ansvar.
Utskottet     ser    det    som    självklart    att
Folkhälsoinstitutet  även  i fortsättningen skall ha
huvudansvaret        för       statens       externa
alkoholinformation.  Vad  utskottet  nu  anfört  bör
riksdagen  med anledning  av  motion  1999/2000:So11
(fp) yrkandena  8  och  9  ge regeringen till känna.
Motionerna   1999/2000:So4  (m)   yrkandena   12-14,
1999/2000:So6 (fp, s) yrkande 1, 1999/2000:So10 (kd)
yrkande  14,  1999/2000:So13   (v)   yrkande  7  och
1999/2000:So14 (mp) yrkande 9 avstyrks.


dels  att  utskottets  hemställan under 32  bort  ha
följande lydelse:


32.   beträffande   myndighetsstrukturen    på
alkohol- och narkotikaområdet


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So11 yrkandena
8   och   9   och   med   avslag  på  motionerna
1999/2000:So4  yrkandena  12-14,   1999/2000:So6
yrkande    1,    1999/2000:So10    yrkande   14,
1999/2000:So13   yrkande  7  och  1999/2000:So14
yrkande  9  ger  regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört.




40. Åldersgränser (mom. 35)




Chris   Heister,   Leif  Carlson,  Hans  Hjortzberg-
Nordlund  och Cristina  Husmark  Pehrsson  (alla  m)
anser




dels att den  del av utskottets betänkande som på s.
76 börjar med "Utskottet  vidhåller"  och slutar med
"avstyrks därför" bort ha följande lydelse:


Personer  som  har  uppnått  18 år är valbara  till
riksdagen, har rösträtt, rätt att  ta  körkort, rätt
att    ingå   äktenskap   och   rätt   att   förtära
alkoholdrycker   på   restauranger  och  barer  m.m.
Utskottet  anser  att  åldersgränsen  för  inköp  av
alkohol på Systembolaget  bör  justeras och motsvara
myndighetsåldern.  Vad  utskottet   nu   anfört  bör
riksdagen med anledning av motionerna 1998/99: So228
(m)  yrkande  9,  1998/99:So365  (m)  yrkande 1  och
1998/99:So231  (m)  yrkande  1  ge  regeringen  till
känna.  Motionerna   1999/2000:So10 (kd)  yrkande  3
delvis och 1999/2000:So428 (v) avstyrks.


dels  att utskottets hemställan  under  35  bort  ha
följande lydelse:


35. beträffande åldersgränser


att   riksdagen  med  anledning  av  motionerna  1998/99:So228
yrkande   9,   1998/99:So365   yrkande   1   och
1998/99:So231   yrkande  1  och  med  avslag  på
motionerna 1999/2000:So10  yrkande  3 delvis och
1999/2000:So428  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.




41. Åldersgränser (mom. 35)




Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser




dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
76  börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar  med
"avstyrks därför" bort ha följande lydelse:


Utskottet  vill  verka  för  att vissa perioder och
situationer i livet skall vara helt alkoholfria. Det
är   mycket   farligt   för  ungdomars   hälsa   att
alkoholdebuten   sker   i  allt   tidigare   åldrar.
Utskottet anser att åldersgränsen  bör höjas från 18
till  20 år för servering av alkoholhaltiga  drycker
på restaurang. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
med anledning  av motion 1999/2000:So10 (kd) yrkande
3  delvis  ge  regeringen   till  känna.  Motionerna
1998/99:So228  (m)  yrkande  9,   1998/99:So365  (m)
yrkande   1,   1998/99:So231  (m)  yrkande   1   och
1999/2000:So428 (v) avstyrks.


dels att utskottets  hemställan  under  35  bort  ha
följande lydelse:


35. beträffande åldersgränser


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So10 yrkande 3
delvis    och    med    avslag   på   motionerna
1998/99:So228 yrkande 9,  1998/99:So365  yrkande
1, 1998/99:So231 yrkande 1 och 1999/2000:  So428
som  sin  mening  ger  regeringen till känna vad
utskottet anfört.




42. Varningstexter (mom. 36)




Chatrine  Pålsson  (kd), Lars  Gustafsson  (kd)  och
Thomas Julin (mp) anser




dels att den del av  utskottets betänkande som på s.
77 börjar med "Utskottets  inställning"  och  slutar
med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:


En angelägen åtgärd för att ytterligare pressa  ned
totalkonsumtionen  är  enligt  utskottet  att  förse
alkoholförpackningarna  med  varningstext,  av samma
typ  som  redan  finns  för  tobaksförpackningar och
läkemedel. Texten bör vara kortfattad  och informera
om  alkoholbrukets risker t.ex. vid graviditet.  Vad
utskottet  nu  anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna   1998/99:    So299   (kd)   yrkande   3,
1998/99:So306  (mp) yrkande  4   och  1999/2000:So10
(kd) yrkande 5 ge regeringen till känna.


dels att utskottets  hemställan  under  36  bort  ha
följande lydelse:


36. beträffande varningstexter


att   riksdagen  med  anledning  av  motionerna  1998/99:So299
yrkande   3,   1998/99:So306   yrkande   4   och
1999/2000:So10  yrkande  5  som  sin  mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.




43. Serveringstillstånd (mom. 37)




Thomas Julin (mp) anser




dels att den del av utskottets betänkande som  på s.
81  börjar  med  "Alkoholutredningen" och slutar med
"1999/2000:So470  (s)  avstyrks"  bort  ha  följande
lydelse:


Kommunerna  har  inte   alltid   visat  tillräcklig
restriktivitet  rörande  löpande  eller  tillfälliga
serveringstillstånd. Starka påtryckningar  sker ofta
ur  exempelvis  företagsekonomiska  eller turistiska
synpunkter.      Erfarenheterna     av     förlängda
serveringstider för  restaurangerna  är  inte  goda,
våldet  har  inte  minskat  trots  påståendet att så
skulle  bli  fallet.  Det finns nu starka  skäl  att
överväga om lagen om serveringstillstånd  kan ges en
starkare    social    prägel,    som    ger   bättre
förutsättningar     för    att    allsidigt    pröva
ansökningarna.  Enligt   utskottets   mening   måste
kommunernas  riktlinjer  för serveringstillstånd ges
ökad tyngd. Det finns i dag  mycket som tyder på att
kommunerna har små möjligheter  att  driva  en aktiv
alkoholpolitik  med  hjälp  av  serveringstillstånd.
Utskottets  uppfattning  är att kommunerna  bör  ges
rätten     att    begränsa    antalet     permanenta
serveringstillstånd inom kommunen i sina riktlinjer.
Serveringstillstånden skall ges på en tid av tre år,
varefter de  på  nytt prövas som ett nytt tillstånd.
Möjlighet  att  överklaga  serveringstillstånd  bör,
enligt utskottets  mening, beredas länsstyrelsen och
alla  innevånare i aktuell  kommun.  I  samband  med
överlämnandet       av      beslutanderätten      om
serveringstillstånd till  kommunerna förutsattes att
alkoholpolitiska överväganden  skulle  ges företräde
framför  näringspolitiska  hänsyn. Enligt  utskottet
bör regeringen utvärdera i vilken utsträckning dessa
intentioner uppfyllts. Vad utskottet  nu  anfört bör
riksdagen  med anledning av motionerna 1998/99:So306
(mp) yrkandena  14  och  15 och 1998/99:So426 (s, v,
kd, c, fp, mp) yrkande 1 ge  regeringen  till känna.
Motionerna  1998/99:So306 (mp) yrkandena 23  och  24
och 1999/2000:So470 (s) avstyrks.


dels att utskottets  hemställan  under  37  bort  ha
följande lydelse:


37. beträffande serveringstillstånd


att   riksdagen  med  anledning  av  motionerna  1998/99:So306
yrkandena  14 och 15 och 1998/99:So426 yrkande 1
och  med  avslag   på  motionerna  1998/99:So306
yrkandena 23 och 24 och 1999/2000: So470 som sin
mening ger regeringen  till  känna vad utskottet
anfört.




44. Mattvång, pausservering och minibarer
(mom. 38)




Chris   Heister,  Leif  Carlson,  Hans   Hjortzberg-
Nordlund  och  Cristina  Husmark  Pehrsson  (alla m)
anser




dels att den del av utskottets betänkande som  på s.
81  börjar  med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"1998/99:So358 (s)" bort ha följande lydelse:


Enligt utskottets mening bör alkohollagen ändras på
ett antal väsentliga  punkter.För  det  första skall
bestämmelsen  om mat som en del av verksamheten  för
att   få   utskänkningstillstånd    utmönstras    ur
alkohollagen.    Bestämmelsen   fungerade   möjligen
tidigare, då Sverige  hade en annan restaurangkultur
och  det  inte  var  lika  vanligt   att   människor
träffades   efter   arbetet  för  en  stunds  social
samvaro,  ibland  över   ett   glas  öl  eller  vin.
Utskottet anser att denna form av socialt umgänge är
positiv och visar att även svenskar  kan  umgås  med
alkohol.  Detta  sociala  beteende  utgör därför ett
steg  mot  ett brytande av den hittills  dominerande
berusningskulturen  i  samband  med alkoholförtäring
och  bör  därför  utnyttjas vid utformningen  av  en
modern alkoholpolitik. Därför skall det vara möjligt
att   öppna  renodlade   barer   och   pubar.   Även
bestämmelsen  om när alkohol får serveras härstammar
från  en  svunnen   tid  och  bör  enligt  utskottet
utmönstras ur lagstiftningen. Ytterligare exempel på
regler som utskottet   anser  skall avskaffas är den
om  att  priset  på  alkohol  inte  får   understiga
inköpspriset,   att  det  måste  finnas  alkoholfria
alternativ,  att man  inte  får  vidta  åtgärder  på
serveringsställe  i syfte att förmå en gäst att köpa
alkohol  - dvs. en  bartender  får  i praktiken inte
fråga  sin  gäst  om han eller hon önskar  en  drink
till, att vin och starköl inte får säljas på teatrar
annat än i pauserna  och  att minibarer på hotellrum
endast får finnas på hotell  med tillstånd. Samtliga
dessa bestämmelser bör enligt  utskottet  avskaffas.
Vad  utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna  1998/99:So228  (m)  yrkandena  10-12,
1998/99:So351   (s)   och   1998/99:So358   (s)   ge
regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under  38 bort ha
följande lydelse:


38.  beträffande  mattvång, pausservering  och
minibarer


att  riksdagen  med  anledning   av  motionerna  1998/99:So228
yrkandena 10-12, 1998/99:So351 och 1998/99:So358
som  sin  mening ger regeringen till  känna  vad
utskottet anfört.




45. Alkoläsk (mom. 39)




Chatrine Pålsson  (kd),  Lars  Gustafsson  (kd)  och
Thomas Julin (mp) anser




dels  att den del av utskottets betänkande som på s.
82 börjar  med  "Utskottet vidhåller" och slutar med
"ansetts tillgodosett" bort ha följande lydelse:


Enligt utskottets  mening  måste Sverige kraftfullt
verka  för  att  ändra  EU:s  regelverk  vad  gäller
alkoläsken så att denna förbjuds.  Vad  utskottet nu
anfört   bör   riksdagen  med  anledning  av  motion
1998/99:So300 (kd)  yrkande  1  ge  regeringen  till
känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under  39 bort ha
följande lydelse:


39. beträffande alkoläsk


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So300  yrkande 1
som  sin  mening  ger  regeringen till känna vad
utskottet anfört.




46. Försäljning av folköl (mom. 40)




Chatrine  Pålsson   och  Lars Gustafsson  (båda  kd)
anser




dels att den del av utskottets  betänkande som på s.
84 börjar med "Utskottet är oroat"   och  slutar med
"med det anförda" bort ha följande lydelse:


Enligt  utskottet har dagligvaruhandeln inte  skött
försäljningen  av  folköl  på ett tillfredsställande
sätt. Ett flertal exempel på  detta kan nu redovisas
över   hela  landet  där  försäljning   skett   till
minderåriga.     Resurserna    för    kontroll    är
otillräckliga och  lagliga  möjligheter  att  beivra
överträdelser är för svaga. Det föreligger ett klart
behov  av  att bättre kontrollera denna handel genom
skärpta  regler  och  för  detta  krävs  inspektion.
Därför  bör   enligt   utskottet   någon   form   av
tillstånd/registrering      åter     införas     och
avgiftsbeläggas.  Dessutom  bör   enligt  utskottets
uppfattning myndigheterna ha rätt att  snabbare göra
ingrepp  mot  dem som agerar olagligt. Det  är  inte
ovanligt  att producenterna  levererar  folköl  till
butiker som  enbart  säljer  godis  och som inte har
resurser att sälja matvaror. Vad utskottet nu anfört
bör riksdagen med anledning av motion  1998/99:So426
(s,  v, kd, c, fp, mp) yrkande 2 ge regeringen  till
känna.   Motionerna   1998/99:So306  (mp)  yrkandena
16-18, 1998/99: So331 (s) 1998/99:So459 (kd) yrkande
1,  1999/2000:So12 (c) yrkande  11,  1999/2000:So277
(mp) och 1999/2000:So407 (s) avstyrks.


dels  att  utskottets  hemställan  under  40 bort ha
följande lydelse:


40. beträffande försäljning av folköl


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So426  yrkande 2
och   med  avslag  på  motionerna  1998/99:So306
yrkandena  16-18,  1998/99: So331, 1998/99:So459
yrkande    1,   1999/2000:So12    yrkande    11,
1999/2000:So277   och  1999/2000:So407  som  sin
mening ger regeringen  till  känna vad utskottet
anfört.




47. Försäljning av folköl (mom. 40)




Kenneth Johansson (c) anser




dels att den del av utskottets betänkande  som på s.
84  börjar  med "Utskottet är oroat" och slutar  med
"med det anförda" bort ha följande lydelse:


Enligt utskottet är folkölskonsumtionen ett problem
främst  i  ungdomsgruppen.   Utskottet   anser   att
handlare som avser att sälja folköl bör anmäla detta
till  kommunens  tillsynsenhet  och  kommun skall ha
möjlighet att ta ut en mindre avgift för  detta  för
att  täcka kostnaden för tillsynen. Vad utskottet nu
anfört   bör   riksdagen  med  anledning  av  motion
1999/2000:So12 (c)  yrkande  11  ge  regeringen till
känna.   Motionerna   1998/99:So306  (mp)  yrkandena
16-18, 1998/99:So331 (s),  1998/99:So426  (s, v, kd,
c, fp, mp) yrkande 2, 1998/99:So459 (kd) yrkande  1,
1999/2000:So277   (mp)   och  1999/2000:  So407  (s)
avstyrks.


dels  att utskottets hemställan  under  40  bort  ha  följande
lydelse:


40. beträffande försäljning av folköl


att  riksdagen  med anledning av motion 1999/2000:So12 yrkande
11 och med avslag  på  motionerna  1998/99:So306
yrkandena   16-18  1998/99:So331,  1998/99:So426
yrkande    2,    1998/99:So459     yrkande    1,
1999/2000:So277  och  1999/2000:So407   som  sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört.




48. Försäljning av folköl (mom. 40)




Thomas Julin (mp) anser




dels att den del av  utskottets betänkande som på s.
84 börjar med "Utskottet  är  oroat"  och slutar med
"med det anförda" bort ha följande lydelse:


Utskottet  anser  att  tillstånd skall fordras  för
försäljning  av  öl  klass II,  folköl.  Ett  sådant
tillstånd skall kunna  dras  in vid försäljning till
ungdom  under  18 år. Det måste,  enligt  utskottet,
ställas hårda krav  för  att  erhålla  tillstånd för
försäljning   av   öl   klass  II,  och  i  den  mån
försäljning sker till minderåriga  måste tillståndet
obönhörligen  dras  in.  I  den mån det  inte  finns
majoritet för detta måste alkoholhalten  i  öl klass
II  sänkas.  Kommunerna skall dessutom ges möjlighet
att  ta  ut  tillstånds-  och  tillsynsavgifter.  En
kartläggning  av  kommunernas  tillsynsinsatser  bör
göras. Den som  är  handlare  bör, enligt utskottet,
också tydligare bli ansvarig för  att  försäljningen
sker enligt alkohollagens regler. I dag kan enskilda
kassörskor  bli  fällda, medan den som är  ägare  av
butiken  helt  slipper   ifrån   sitt   ansvar.  Vad
utskottet  nu anfört bör riksdagen med anledning  av
motionerna  1998/99:So306   (mp)   yrkande   17  och
1999/2000:So277   (mp)  ge  regeringen  till  känna.
Motionerna 1998/99:So306  (mp)  yrkandena 16 och 18,
1998/99:So331 (s), 1998/99:So426  (s,  v, kd, c, fp,
mp)   yrkande  2,  1998/99:So459  (kd)  yrkande   1,
1999/2000:So12  (c)  yrkande  11 och 1999/2000:So407
(s) avstyrks.


dels  att utskottets hemställan  under  40  bort  ha
följande lydelse:


40. beträffande försäljning av folköl


att   riksdagen  med  anledning  av  motionerna  1998/99:So306
yrkande 17 och 1999/2000:So277 och med avslag på
motionerna  1998/99:  So306 yrkandena 16 och 18,
1998/99:So331,    1998/99:So426    yrkande    2,
1998/99:So459 yrkande  1, 1999/2000:So12 yrkande
11  och  1999/2000:So407  som   sin  mening  ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.




49. Förenklad redovisning (mom. 41)




Chris   Heister,   Leif  Carlson,  Hans  Hjortzberg-
Nordlund  och Cristina  Husmark  Pehrsson  (alla  m)
anser




dels att den  del av utskottets betänkande som på s.
86 börjar med "Utskottet noterar"  och slutar med "i
huvudsak tillgodosedda" bort ha följande lydelse:


Utskottet vill  peka på att restaurangbranschen har
en mycket hög andel  småföretag  och  tyngs  av  ett
omfattande  uppgiftslämnande  vad gäller försäljning
av alkohol. Bl.a. skall en rad vitt skilda uppgifter
redovisas:  Intäkter från försäljning  av  öl,  vin,
sprit och mat särredovisas; inköpta volymer av olika
dryckesslag;  Antal  dagar  i  veckan som "offentlig
dans"   eller  "varieté,  musikunderhållning   o.d."
arrangeras,  antal  "förströelsespel"  och "roulett-
spel".  Uppgiftslämnandet  på  området  har   enligt
utskottet   sannolikt   spelat   ut  sin  roll.  Den
obligatoriska rapporteringen från  restauranger  bör
därför   avskaffas.  Vad  utskottet  nu  anfört  bör
riksdagen  med  anledning av motionerna 1998/99:N326
(m, kd) yrkande 37  och  1999/2000:N273  (m, kd, fp)
yrkande 22 ge regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under 41 bort  ha
följande lydelse:


41. beträffande förenklad redovisning


att riksdagen med anledning av motionerna
1998/99:N326 yrkande 37 och
1999/2000:N273 yrkande 22 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.




Särskilda yttranden




1. Indirekt alkoholreklam




Thomas Julin (mp) anför:




Ett  sätt att hindra den förtäckta reklamen  är  att
inte tillåta  reklam  som gör att förväxling kan ske
mellan lättöl och starkare  öl,  vilket Miljöpartiet
också   angett   i   motion  So382  (mp).   Eftersom
huvudinriktningen vad  gäller alkoholreklampolitiken
tillgodoses  av  So3  (fp,  v,  kd,  c,  mp)  väljer
Miljöpartiet att reservera sig kring den.




2. Indirekt alkoholreklam




Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anför:




Ett sätt att hindra den  förtäckta  reklamen  är att
inte tillåta reklam för lättöl som kan förväxlas med
starköl, vilket Vänsterpartiet också angett i motion
So286  (v).  Eftersom  huvudinriktningen  vad gäller
alkoholreklampolitiken  tillgodoses  av So3 (fp,  v,
kd.  c, mp) väljer Vänsterpartiet att reservera  sig
kring den.




3. Systembolagets öppethållande




Chris   Heister,   Leif  Carlson,  Hans  Hjortzberg-
Nordlund  och Cristina  Husmark  Pehrsson  (alla  m)
anför:




Moderata samlingspartiet  har länge drivit frågan om
en bättre service från Systembolagets  sida gentemot
den   vanliga   kunden.   Systembolagets   nuvarande
öppettider   framstår   enligt  vår  mening  som  en
begränsning som i huvudsak  kommit  att  riktas  mot
yrkesarbetande,  vilka knappast kan anses utgöra den
primära  riskgruppen   för   att   falla  in  i  ett
långvarigt  missbruk.  Nuvarande  öppethållandetider
kan  däremot inte anses minska problemkonsumenternas
möjligheter att komma över alkohol. Den stora svarta
marknad som etablerats gör att man oavsett ålder kan
köpa alkohol till lägre priser dygnet runt sju dagar
i  veckan  på  tusentals  platser.  Vid  regeringens
alkoholseminarium  den 22 oktober framkom att varken
under     den    tidigare    försöksperioden     med
lördagsstängda  butiker  eller  efter  det  att  den
permanenta lördagsstängningen genomförts kunde någon
långsiktig    ändring    av    misshandelsfrekvensen
beläggas.  I dag, med en helt annan  handel  på  den
svarta marknaden  än  vad som var fallet 1982, torde
därför en förbättring av  tillgängligheten genom ett
vidgat        öppethållande       inte       påverka
misshandelsfrekvensen. Vad beträffar lördagsöppet är
vår    grundinställning     därför     att     någon
försöksverksamhet  inte  behövs,  utan  att en sådan
förändring utan dröjsmål borde kunna genomföras över
hela landet. För att inte omintetgöra de  framsteg i
liberaliserande riktning regeringen till slut nu tar
instämmer   vi   dock    i  regeringens  förslag  om
lördagsöppet dels i samband  med  vissa  storhelger,
dels på försök i några områden. Vi noterar  dock att
man   genast  kunde  ha  infört  ett  mer  generellt
öppethållande på lördagar. Vi instämmer vidare i att
butikernas öppethållande får utsträckas till klockan
20.00 på vardagar.




4. Lördagsöppet inför storhelger




Thomas Julin (mp) anför:




Fyra partier, (v), (kd), (c) och (mp), avstyrker
regeringens förslag om försöksverksamhet med
lördagsöppet på Systembolaget. För att markera den
starka enigheten mot regeringens förslag i denna
fråga avstår jag i detta sammanhang från att driva
den andra delen av Miljöpartiets yrkande, nämligen
avståndstagande även från lördagsöppet inför
storhelger.






I propositionen framlagda lagförslag










Av utskottet föreslagen ändring i 8 kap. 5 § alkohollagen
(1994:1738)




Härigenom  föreskrivs  att 8 kap. 5 § alkohollagen (1994:1738)
skall ha följande lydelse.




-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Utskottets förslag
------------------------------------------------------
8 kap.


5  §
-----------------------------------------------------
Bokföring  i  rörelse som   Bokföring  i rörelse som
är      tillståndspliktig  är      tillståndspliktig
skall  vara  så  utformad  skall vara så uformad att
att      kontroll      av  kontroll  av verksamheten
verksamheten  är  möjlig.  är möjlig. Den som driver
Den  som  driver rörelsen  rörelsen  är  skyldig att
är    skyldig    att   på  på    anfordran   av   en
anfordran      av      en  tillsynsmyndighet  förete
tillsynsmyndighet  förete  bokföringshandlingarna.
bokföringshandlingarna.    Tillståndshavare  och den
Han  är  dessutom skyldig  som  enligt  4  kap.  1 §
att   lämna   statistiska  första     stycket     är
uppgifter  i enlighet med  berättigad   att  bedriva
de    föreskrifter    som  partihandel  är  skyldiga
regeringen  eller,  efter  att   lämna   statistiska
regeringens bemyndigande,  uppgifter  i enlighet med
Alkoholinspektionen        de    föreskrifter    som
meddelar.                  regeringen  eller,  efter
regeringens bemyndigande,
Alkoholinspektionen
meddelar.
-----------------------------------------------------




______________


Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.


Socialutskottets offentliga
utfrågning om den svenska
alkoholpolitiken i ett
internationellt perspektiv


Datum: Torsdagen den 16 september 1999


Tid:       09.00-12.00


Lokal:   Förstakammarsalen




Deltagande inbjudna:




från Socialdepartementet:




Statssekreteraren Ewa Persson Göransson


Kanslirådet Gert Knutsson


Kammarrättsassessorn Christian Groth


från Finansdepartementet:




Departementsrådet Agneta Bergqvist


Departementsrådet Lennart Hamberg


från OAS, Oberoende alkoholsamarbetet:




Sekreteraren Håkan Wrede




från Systembolaget:




Verkställande direktören Anitra Steen


Vice verkställande direktören Jan Thagesson


från Rikspolisstyrelsen:




Bitr. länspolismästaren Maria Oswaldson


Polismästaren Roy van Dalen


Kommissarien Björn Astborn


från Generaltullstyrelsen:




Generaltulldirektören Kjell Jansson


Enhetschefen Tore Rågnäs


från  Centrum  för  socialvetenskaplig  alkohol- och
drogforskning, Stockholms Universitet:




Professorn Robin Room




från   Forsknings-   och  utvecklingscentralen   för
social- och hälsovården,


enheten för alkoholpolitisk forskning, Helsingfors:


Forskaren Esa Österberg




från Kanadas ambassad:




Ambassadrådet Mrs Alison LeClaire Christie


Praktikanten Roger Haddad


från   Sveriges   Landsråd    för    Alkohol-    och
Narkotikafrågor:




Ordföranden Karin Israelsson


Generalsekreteraren Owe Ranebäck


Organisationssekreteraren Ulf Wallin








Ordföranden:   Vi  har  ett  ganska  kompakt program
framför  oss, och jag börjar med att hälsa  er  alla
välkomna till socialutskottets offentliga utfrågning
om    svensk     alkoholpolitik.     Den     svenska
alkoholpolitiken  har  länge  och med stor konsensus
vilat på den s.k. totalkonsumtionsteorin,  dvs.  att
vi  skall begränsa alkoholskadorna i samhället genom
att minska  totalkonsumtionen.  I det arbetet har vi
använt oss av olika metoder. Det  handlar  bl.a.  om
begränsad tillgänglighet och en aktiv prispolitik.


I  en  alltmer  internationaliserad värld har det i
diskussionen rests frågor om de redskap som vi i dag
använder oss av är effektiva eller om det behövs nya
metoder   för   att   nå    målet    att    begränsa
alkoholskadorna.   Regeringen   har  lagt  fram  ett
förslag  om  vissa ändringar i alkoholpolitiken  som
socialutskottet  har  framför  sig att behandla. För
att närmare belysa en del av de frågor som behandlas
i propositionen har socialutskottet  anordnat  denna
utfrågning. Den tar sikte på svensk alkoholpolitik i
ett internationellt perspektiv.


Än en gång: Ni är alla hjärtligt välkomna.




Innan  jag  lämnar ordet till vår första medverkande
vill jag ta upp några praktiska frågor. Utfrågningen
kommer  att  stenograferas,   och  avsikten  är  att
protokollet  från  utfrågningen  ska   användas  som
bilaga till det kommande alkoholbetänkandet. Ärendet
kommer  sedan  att  behandlas  i  kammaren  den   24
november.  Eftersom  utfrågningen stenograferas vill
jag be er alla medverkande  att  ni,  i  den  mån ni
använder  OH-bilder, lånar dem till kansliet så  att
vi kan ta del av dem och få dem in i protokollet.


Det kommer  att  ske  simultantolkning  eftersom vi
kommer att ha föredragningar också på engelska.  Med
detta  ska  jag be att få hälsa statssekreterare Ewa
Persson Göransson välkommen och lämnar henne ordet.


Ewa Persson Göransson:  Som  ni vet bedriver Sverige
sedan    lång    tid    tillbaka    en    restriktiv
alkoholpolitik.   Det   gör   vi  för  att  begränsa
alkoholens skadeverkningar. Skälet  till att bedriva
politik på detta sätt är att vi vet att  missbruk av
alkohol  utgör ett av våra största folkhälsoproblem.
Vi  vet också  ganska  väl  från  forskningen,  både
nationell  och  internationell, vilka verktyg som är
verkningsfulla   när    det   gäller   att   påverka
konsumtionsnivån   och  problemens   omfattning.   I
Sverige bedrivs sedan  länge  en  alkoholpolitik som
ligger väl i linje med vad forskningen pekar på. Det
innebär  att  vi vill begränsa tillgängligheten  och
framför  allt  skydda  ungdomarna.  Till  detta  kan
läggas de folkhälsopolitiska  målen  som  länge haft
väldigt stor betydelse för hur alkoholpolitiken  har
utformats i vårt land.


Samhällsutvecklingen          har         förändrat
förutsättningarna något för hur  vi aktivt ska kunna
bedriva denna alkoholpolitik. Det  är  framför  allt
två  tendenser  som  jag  vill  påpeka.  Den  ena är
internationaliseringen       och      den      andra
regionaliseringen, eller snarare decentraliseringen,
dvs. överflyttningen av verksamheter och beslut från
stat till kommun. Det är dessa tendenser som gör att
vi måste se över formerna för vår alkoholpolitik.


Under senare delen av 1990-talet  har  en rad olika
förändringar  skett i Sverige inom alkoholpolitikens
område. Vi har  fått  en  ny  alkohollag. Import och
export, tillverknings- och partihandelsmonopolen har
avvecklats. Nya statliga myndigheter  har inrättats,
och  en  rad  överflyttningar  av  verksamheter  och
beslut från stat till kommun har skett.


Parallellt med den här utvecklingen  har också inom
många  områden  en ökad internationalisering  skett.
Det har förstås betytt  ett  ökat handelsutbyte, ett
ökat privat resande och närmande  till  andra länder
när    det   gäller   attityder   och   värderingar.
Internationella    influenser    och    demografiska
förändringar   har   också  gjort  att  det  svenska
samhället  är  mer  heterogent   än  vad  det  varit
tidigare. Bruket av alkohol har förändrats,  och  vi
har  tagit  intryck  från  alkoholkulturen  i  andra
länder.   Detta  tillsammans  med  det  svenska  EU-
medlemskapet  har  förstås  på  många sätt förändrat
grunden  och  förutsättningarna  för   den   svenska
alkoholpolitiken.


Sociala   hänsyn  har  länge  präglat  den  svenska
alkohollagstiftningen.  Som  jag nämnde tidigare har
skyddet för ungdomarna gått som  en  röd  tråd genom
alkoholpolitiken. Förbudet att överlåta alkohol till
ungdomar, åldersgränser vid inköp av alkohol  liksom
vid  servering av alkohol på restauranger är exempel
på detta.  Detta  synsätt  tillsammans med målet att
begränsa alkoholens skadeverkningar genom att minska
den  totala  konsumtionen ligger  naturligtvis  fast
inom alkoholpolitiken.


Systembolagets  detaljhandelsmonopol kvarstår efter
Sveriges  inträde i  EU  och  har  dessutom  av  EG-
domstolen befunnits  vara  förenligt  med EG-rättens
regler  för fri rörlighet för varor. Förutsättningen
för detta  är  ändå  att  monopolet  fungerar  icke-
diskriminerande.   Skälet   till   att   Sverige   i
förhandlingarna   med   EU   drev  bibehållandet  av
detaljhandelsmonopolet så oerhört  kraftfullt är att
vi  är  alldeles  övertygade  om  att  ett  statligt
detaljhandelsmonopol   är  ett  av  de  effektivaste
medlen för att begränsa alkoholskadornas utveckling,
inte minst när det gäller skyddet av ungdomar. Vi är
övertygade om att ålderskontrollen  fungerar absolut
bäst i ett detaljhandelsmonopol.


Sveriges viktigaste alkoholpolitiska  medel för att
begränsa  totalkonsumtionen  och därmed skadorna  är
fortfarande detaljhandelsmonopol och prispolitik.


Med detta sagt måste vi också  söka nya metoder för
det förebyggande arbetet. Det betyder att samhällets
insatser måste effektiviseras, och  vi  måste  också
samfällt  använda  de  resurser vi har på ett bättre
sätt. Det betyder bl.a.  att resurserna måste satsas
där behovet är som störst.  Totalkonsumtionen  måste
begränsas genom insatser som riktar sig framför allt
mot  storkonsumenter  och  olika  riskgrupper  och i
sådana   situationer   där   konsumtion  av  alkohol
definitivt inte är tillåten -  jag tänker på barnens
uppväxtmiljö, trafik, arbetsliv, graviditetsperioder
osv.   Det   är   dessa  insatser,  de  målinriktade
insatserna, som måste bli mer träffsäkra.


Detta   är  tendenser   som   vi   kan   se   också
internationellt     när    vi    tittar    på    hur
alkoholpolitiken utformats. Hittills har den svenska
alkoholpolitiken   varit    mycket    effektiv   och
framgångsrik  i  en internationell jämförelse.  Både
försäljningen av alkohol   och den alkoholrelaterade
dödligheten är klart mycket  lägre  i  Sverige  än i
andra  länder.  Detta gäller också om man tar hänsyn
till  det  s.k.  mörkertalet,   alltså  hembränning,
svartsprit, smuggling osv. Trots  att  vi kanske kan
misstänka att den tendensen är större i vårt land än
i  övriga  Europa  har  den svenska alkoholpolitiken
varit mycket mer framgångsrik  än  andra  länders  i
Europa.


Vad vi kan se i våra kontakter med andra europeiska
länder  är  att  man  också  nere i Europa verkligen
börjar intressera sig och oroa  sig  för  den  stora
alkoholkonsumtionen  inte  minst  bland  ungdomarna.
Andelen 15-åringar som berusar sig minst en  gång  i
veckan  är  t.ex.  dubbelt  så  hög  i Frankrike och
Tyskland som i Sverige. Den är tredubbelt  så  hög i
Danmark  och  i  Wales.  I Ryssland anses ungefär en
miljon  dödsfall  sedan 1992  kunna  relateras  till
alkoholen. Också EU-kommissionen medger att den höga
alkoholkonsumtionen    är    ett    av    de   stora
folkhälsoproblemen   inom   unionen  som  man  måste
angripa.  Därför  har  Sverige föreslagit  och  fått
pengar  från kommissionen  för  en  länderjämförande
studie om  alkoholproblemens  omfattning  som  också
inkluderar  en  jämförelse  av de olika EU-ländernas
alkoholpolitik  och vilka åtgärder  som  vidtas.  På
svenskt  initiativ   diskuteras   nu   en   gemensam
folkhälsostrategi  på alkoholområdet inom Europeiska
unionen.


Samtidigt måste vi  alla  inse  att  vi inte längre
lever isolerade från omvärlden. Hundratusentals både
vuxna och ungdomar från vårt land reser  varje år ut
i   världen  och  tar  förstås  intryck  från  andra
människors  vanor  och  andra länders alkoholkultur.
Detta  betyder inte att den  svenska  regeringen  på
något sätt  ska  göra  avkall  på den hittills förda
alkoholpolitiken och ambitionen,  men vi måste också
göra det tillsammans med andra länder.  Vi influeras
av  och  samarbetar  med  andra  länder och aktörer.
Tillsammans ska vi t.ex. inom EU utforma en effektiv
och  social alkoholpolitik. Vi känner  alltmera  att
det finns  ett oerhört gehör i bilaterala kontakter,
men också i EU-sammanhang får vi upp de här frågorna
på dagordningen.  Vid  EU:s senaste hälsoministerråd
fick Sverige starkt stöd  för behovet av en framtida
EU-strategi på alkoholområdet.


Sverige har som sagt tillsammans  med  Finland fått
EU-pengar  från  kommissionen för att genomföra  två
länderjämförande   studier    om   alkoholproblemens
omfattning   och  folkhälsoeffekter   och   om   hur
alkoholpolitiken ser ut i samtliga EU-länder. De här
studierna   ska    slutföras   under   det   svenska
ordförandeskapet i EU  våren  2001  och  utgöra  ett
vetenskapligt  underlag  för kommissionens fortsatta
arbete med alkoholfrågor på folkhälsoområdet.


Den   oro  som  vi  ändå  alla   känner   för   att
alkoholmissbruket   ska   öka,  framför  allt  bland
ungdomar,  måste  förstås  mötas  med  konkreta  och
trovärdiga åtgärder och tillsammans med ungdomar och
i  den  närmiljö  där ungdomar  vistas  och  där  de
insatser som görs kan bli mer verkningsfulla. Det är
regeringens övertygelse  att alkoholkonsumtionen kan
hållas  nere  bland  ungdomar  genom  ett  gemensamt
engagemang.


Detta är ett av skälen  till  att Sverige har tagit
initiativ   till   en  europeisk  WHO-konferens   på
ministernivå som ska  hållas  i Stockholm i december
2000. Det är på temat alkohol och  unga  människor i
Europa.  En  plan  för WHO:s framtida hälsofrämjande
arbete håller på att tas fram och ska presenteras på
den  här  konferensen,  liksom  resultatet  från  de
länderjämförande  studierna.  Vår förhoppning är att
en Stockholmsdeklaration om ungdomar och alkohol ska
utgöra en viktig plattform för det alkoholpreventiva
arbetet i det nya millenniet i Europa.


Ibland beskrivs EU-medlemskapet  som en försvårande
omständighet när det gäller att bedriva  en effektiv
alkoholpolitik i vårt land. Sverige har valt att bli
medlem  i  EU. En majoritet tror att det gagnar  det
svenska folket  och ger oss en möjlighet att delta i
skapandet av ett  nytt,  öppet  och fredligt Europa.
Det är naturligtvis illa om vi på  vissa  delområden
beskriver   detta   medlemskap  som  en  försvårande
omständighet.  Sverige   ska,   precis   som   andra
medlemsländer, slå vakt om sina nationella intressen
inom  ramen  för  samarbetet och inte i onödan avstå
från sådant som vi anser är viktigt.


På alkoholpolitikens  område  kommer vi inte att på
samma sätt som tidigare kunna arbeta med några av de
instrument   som  varit  viktiga  för   att   minska
konsumtionen och  därmed skadorna. Det kan komma att
bli  svårare på längre  sikt  att  upprätthålla  den
relativt  höga  beskattningen  av alkoholdrycker. Vi
måste   förbättra   Systembolagets   service    till
allmänheten.  Samtidigt  är  det  viktigt  att vi nu
utvecklar nya handlingsplaner och strategier för att
förverkliga   våra  mål  om  minskade  skador  i  en
föränderlig värld.


EG-domstolens     beslut    att    helt    godkänna
Systembolagets detaljhandelsmonopol  var  viktigt  i
ett     svenskt     folkhälsoperspektiv.     I    de
översynsförhandlingar  om införselbegränsningar  som
kan  komma att inledas i  höst  kommer  Sverige  att
kämpa  för att få ett fortsatt undantag på nuvarande
nivå. Detta  är  nödvändigt för att ge oss möjlighet
att bygga vidare på  de delar av vår politik som EG-
rättsligt är godkänd och effektiv, samtidigt som det
ger  oss  möjlighet  att   få  ytterligare  tid  att
komplettera  vår  alkoholpolitik   med   delvis  nya
metoder.  Det handlar bl.a. om att utveckla  metoder
som  påverkar   människors   förhållningssätt   till
alkohol.  Ett  exempel  på detta är tillskapandet av
OAS, det oberoende alkoholsamarbetet.


Sverige ska således fortsättningsvis  behålla målen
om  att  begränsa  alkoholens  skadeverkningar   och
arbeta     för     att     minska     den     totala
alkoholkonsumtionen.  Däremot  tycker  vi  att detta
fortsättningsvis   måste  ske  mer  målinriktat  mot
främst  riskgrupper  och   storkonsumenter  för  att
därigenom  mer  effektivt  kunna   minska  skadorna.
Arbetssätt  och  metoder  måste  bli mer  träffsäkra
gentemot dem som dricker mest och  där skaderiskerna
är  som  störst.  Den svenska regeringen  menar  att
Sverige  även  i  framtiden  i  ett  internationellt
perspektiv kommer att  förfoga över tillräckligt med
effektiva instrument för att förverkliga målen.


Agneta      Bergqvist:      Jag      börjar      med
alkoholskattesatserna i Sverige och i  andra  länder
och avslutar med de s.k. införselrestriktionerna.


Alkoholskatterna   i   Sverige   är   höga   i  ett
internationellt  perspektiv.  Inom  EU  har Sverige,
Finland  och  Danmark  de  högsta skattesatserna  på
sprit,  följt  av Storbritannien  och  Irland.  EU:s
miniminivå uppgår  till  endast 50 kr per liter. Den
svenska  skatten ligger på  500  kr  per  liter  ren
alkohol.


Miniminivån   för   vin  är  0.  Sju  medlemsstater
beskattar  över  huvud  taget  inte  vin.  Frankrike
använder sig av en mycket låg skattesats, och övriga
stater pendlar mellan 4 och 27 kr per liter vin. Den
svenska skattesatsen uppgår till 27 kr.


Den svenska skatten på öl med 5 volymprocent uppgår
till 7, 35 kr per liter. EU:s miniminivå uppgår till
17  öre.  I  Tyskland är skattesatsen  37  öre.  Den
danska ölskatten  uppgår för närvarande till drygt 4
kr per liter.


I de baltiska staterna,  Polen  och  andra tidigare
öststater  är  alkoholbeskattningen på en  betydligt
lägre nivå. Flera  av  kandidatländerna  har  begärt
undantag och långa övergångsperioder för att anpassa
sig till EU:s miniminivåer.


I förhållande till Norge är läget det omvända.  Den
norska  skatten  på  sprit  uppgår  till  733 kr per
liter,  skatten  på  vin  till  46 kr, och ölskatten
ligger på 24 kr per liter.


Förutom att punktskattenivån i Sverige  är  hög  är
också  momsen  hög  på  dessa  produkter. De svenska
punktskatteintäkterna på alkohol  uppgick  1998 till
10  miljarder  kronor.  Av  de 10 miljarderna kommer
drygt 4,6 miljarder från spriten,  drygt  3 från vin
och drygt 2 miljarder från ölen.


En  viktig  del  i  möjligheterna  för Sverige  att
behålla  en  högre skattenivå än omvärlden  är  våra
s.k. införselrestriktioner. Från tredje land, alltså
från länder utanför  EU,  får  man  endast  ta in en
liter  sprit eller två liter starkvin och två  liter
vin utan  beskattningskonsekvenser.  Gentemot övriga
EU-länder  finns  en  särskild  reglering.   Sverige
liksom   Finland   fick  vid  anslutningen  till  EU
möjlighet att tillämpa  vissa  begränsningar i fråga
om  privatpersoners  införsel av alkoholdrycker  och
tobaksvaror.      Undantaget       utformades      i
överensstämmelse  med  en  del  andra  undantag  för
Danmark     och     hänvisade    till    det    s.k.
cirkulationsdirektivet.


Enligt de regler som  allmänt gäller inom EU har en
resande rätt att ta med  sig alkohol avsedd för eget
bruk  från  ett annat medlemsland  utan  att  betala
punkskatt i hemlandet.  Någon begränsning av vad man
får föra in för privat bruk finns inte. I direktivet
anges endast indikativa nivåer  för  vad som normalt
skulle  anses vara avsett för privat bruk.  Allmänna
regler om varornas fria rörlighet gäller även på det
här området.  De  indikationer  som  finns är att 10
liter sprit, 20 liter starkvin, 90 liter vin och 110
liter öl kan tas med för privat bruk.


Det svenska undantaget innebär att en  privatperson
kan föra in 1 liter sprit eller 3 liter starkvin,  5
liter  vin  och  15  liter öl utan att betala svensk
punktskatt. Överskrids  dessa kvantiteter tar man ut
skatt.  Det  danska och finska  undantaget  är  lite
annorlunda utformat.


Sverige  har  uppfattat  bestämmelsen  så  att  det
skulle ske en automatisk  förlängning  av undantaget
efter   utgången  av  år  1996,  såvida  inte  rådet
enhälligt   beslutade   något   annat.  Det  svenska
undantaget  skulle  således  inte  ha   en   bestämd
sluttidpunkt. Även från danskt håll har hävdats  att
det   skulle   ske   en  automatisk  förlängning  av
undantaget efter 1996 års utgång.


Kommissionen  däremot   ansåg   att   de   nordiska
undantagen löpte ut vid 1996 års utgång. Under våren
det  året  inledde kommissionen diskussioner med  de
nordiska länderna. Hösten samma år lade kommissionen
fram  ett  förslag   till   rådet   om   ändring  av
cirkulationsdirektivet  - det är endast kommissionen
som    kan   lämna   förslag   om    direktiv    och
direktivändringar.  Ändringsförslaget innebar att de
nordiska införselrestriktionerna  successivt  skulle
avskaffas och vara helt avskaffade den 1 juli 2002.


Ett stort arbete lades ned från svensk sida på  att
informera     övriga     medlemsländer     om     de
alkoholpolitiska  skäl  som  legat  till  grund  för
undantaget  och  vikten  för  Sverige att få behålla
detta.  Såväl  statsministern  som   finansministern
informerade sina europeiska kolleger i  brev  om den
svenska  inställningen.  På  tjänstemannanivå fördes
diskussioner    med    de    danska    och    finska
finansdepartementen.  Den svenska inställningen  var
att undantaget inte är  tidsbegränsat.  Danmark  och
Finland   var  däremot  beredda  att  acceptera  ett
slutdatum om man fick en skälig övergångstid.


I december  1996  beslutade  rådet  att de nordiska
länderna skulle få ytterligare tid för anpassning på
detta  område.  De danska och finska undantagen  ska
vara helt avvecklade  vid  utgången  av år 2003, och
restriktionerna   ska   fram   till  denna  tidpunkt
successivt avskaffas. Kommissionen  ska  före den 30
juni     2000     överlämna    en    rapport    till
Europaparlamentet   och    rådet    om   hur   dessa
bestämmelser  tillämpas.  Danmark  och  Finland  har
alltså    redan   accepterat   ett   slutdatum   för
undantaget.


Sverige har  rätt  att  t.o.m. den 30 juni 2000 och
underkastat en översyn fortsätta  att tillämpa samma
kvantitativa  restriktioner som tillämpades  den  31
december 1996.  Samtidigt gjorde Danmark och Finland
ett protokollsuttalande  som  hela rådet ställde sig
bakom och som innebär att om Sverige  vid  översynen
får  sitt  undantag  förlängt  till en tidpunkt  som
ligger bortom den 31 december 2003  ska  Danmark och
Finland erbjudas motsvarande förlängning.


Det  är  inte  så  långt  till  den  30  juni 2000.
Finansministern  skrev  därför  till kommissionen  i
början  av  sommaren och bad om ett  sammanträffande
mellan  tjänstemännen   på  Finansdepartementet  och
skattedirektoratet, DG XXI,  för  att  diskutera det
svenska undantaget. Den tidigare kommissionären  för
indirekta  skatter,  Mario  Monti, har nu ställt sig
positiv till ett tjänstemannamöte  för att diskutera
en  kommande  rapport om införselrestriktioner.  Med
den nya kommissionen  är  det  i stället holländaren
Frits Bolkestein som ansvarar för  skatter  och inre
marknad.


För  Danmarks  och  Finlands  del finns ett angivet
datum, den 30 juni 2000, när kommissionen senast ska
lämna  en rapport till Europaparlamentet  och  rådet
beträffande  införselundantaget.  Något  motsvarande
sista    datum   finns   alltså   inte   angivet   i
direktivtexten  för  svensk  del.  Däremot anges att
Sverige  har  rätt att t.o.m. den 30 juni  2000  och
underkastat  en   översyn  fortsätta  med  nuvarande
införselrestriktioner.


Vi  får  bl.a.  mot bakgrund  av  meddelandet  från
kommissionär Monti  utgå  från  att  en  översyn  nu
kommer  till  stånd.  Vad  en sådan översyn kan leda
till är oklart. Tack så mycket för ordet!


Ordföranden: Tack för det. Då  överlämnar  jag ordet
till  sekreteraren  Håkan Wrede från OAS - Oberoende
Alkoholsamarbetet.




Håkan Wrede: Tack så  mycket.  Tack  för möjligheten
att medverka i denna viktiga hearing.


OAS   -   Oberoende  Alkoholsamarbetet  -  är   som
utskottet och  många  andra  väl  känner  till en ny
samarbetsorganisation. OAS bildades i januari  1997.
Bakgrunden  till att regeringen tog initiativet till
att tillsätta en kommitté med uppgift att organisera
ett informationsarbete kring bruket av alkohol, dess
risker och skadeverkningar  är  i  korthet följande.
EU-medlemskapet har, som många redan  varit inne på,
ändrat    förutsättningarna    för    den    svenska
alkoholpolitiken. Också villkoren för att bedriva en
fortsatt framgångsrik alkoholpolitik har förändrats:
en   värld  som  krymper,  gränser  som  suddas  ut,
värderingar  som  snabbt förändras, omvärldsfaktorer
som påverkar både samhälle och individer. En växande
svart marknad hotar allvarligt våra alkoholpolitiska
mål. Mönstret i alkoholkonsumtionen  förändras.  Det
trista  destruktiva  berusningsdrickandet  i Sverige
och  i  Norden  kompletteras  med  mer  kontinentala
dryckesvanor.  Svensk  alkoholpolitik  utsätts   för
påfrestningar.  Det  finns  alltså  risk för en ökad
alkoholkonsumtion och mer omfattande  missbruk.  Men
målen för alkoholpolitiken ligger självklart fast  -
att minska alkoholens skadeverkningar.


Så  kan man säga att situationen bedömdes vara 1996
när regeringen  tog  initiativ  till att bilda denna
kommitté,  som  ska  arbeta  och  som   arbetar  med
information  och  upplysning om alkohol. Så  är  nog
läget även i dag i minst lika stor utsträckning. När
några av de gamla vapnen börjar bli trubbiga behöver
vi komplettera dem  med nya. Information, upplysning
och ett ökat ansvar från fler aktörer i samhället är
ett  sådant  viktigt instrument  som  kan  utnyttjas
betydligt bättre  än  hittills.  Man kan också säga,
tycker jag, att tillkomsten av OAS  speglar en tid i
förändring och en strävan efter ett större gemensamt
ansvarstagande      för      alkoholens     negativa
skadeverkningar. Kanske är också  OAS  en bild av en
utveckling,   en   successiv   anpassning  till   en
föränderlig verklighet där nya metoder  kompletterar
de gamla.


Även   om   det  mesta  av  den  traditionella  och
framgångsrika  svenska  alkoholpolitiken  finns kvar
utsätts den för påfrestningar. En sådan är införseln
och konsumtionen av illegal alkohol. Svartspriten  -
en  storskalig  smuggling  av  billig alkohol och en
omfattande     tillverkning     av    den    svenska
nationaldrycken hembränt - är ett allvarligt hot mot
de  viktigaste fundamenten i svensk  alkoholpolitik:
priset  och  tillgängligheten.  Den svarta marknaden
fungerar  helt  på  sina  egna villkor.  Butiken  är
alltid öppen. Tillgängligheten  är  i  det  närmaste
total.   Några  åldersgränser  finns  inte.  Det  är
ständiga reapriser.  Missbrukare  och ungdomar under
18 år är den svarta marknadens viktigaste kunder.


Handeln  med  smuggelsprit  och  hembränt   är   en
allvarlig företeelse. Generaltullstyrelsen har genom
sin  underrättelsetjänst,  i samverkan med utländska
tullmyndigheter och genom egna analyser fått kunskap
som   säger   att   det   bakom   den    storskaliga
alkoholsmugglingen        ligger        organiserade
brottsgrupperingar. Tullverket har under  senare år,
säger   man,  kartlagt  ett  tiotal  internationella
brottssyndikat  som  är aktiva inom bl.a. storskalig
alkoholsmuggling - grupperingar  som ofta även ägnar
sig åt annan brottslighet, exempelvis  smuggling  av
cigaretter  och  narkotika.  Den  hembrända  spriten
tillverkas  inte  längre  bara  av  farbröder i röda
stugor   på   landet.   Handeln   med  hembränt   är
välorganiserad,  och  den  drivs  i stor  skala  med
tillverkning    i   spritfabriker   som   producerar
hundratals, för att inte säga tusentals, liter.


Det är bakgrunden  till  att OAS sedan drygt ett år
driver en kampanj eller en  nationell aktion, om man
så vill kalla det, mot svartspriten.  En  viktig del
handlar  om att försöka påverka människors attityder
till och konsumtion  av  svartsprit.  En annan minst
lika  viktig del är de insatser som tull  och  polis
gör   i  högre   utsträckning   för   att   begränsa
tillgången.


Kampen  mot  svartspriten  är  central  därför  att
spriten  slår  så  hårt  mot ungdomar. Flera studier
visar oroande tecken på att  mycket  unga pojkar och
flickor  dricker  hembränt och smuggelsprit  i  stor
omfattning.  De  kan   mycket   enkelt   få  tag  på
svartsprit,   uppger  de  själva.  Just  värnet   om
ungdomars hälsa och framtid är en bärande del av den
svenska alkoholpolitiken. Det är bl.a. därför vi har
en   reglerad  alkoholpolitik   med   åldersgränser,
försäljningsmonopol  osv. Men det finns också tecken
som  tyder  på  att konsumtionen  av  alkohol  bland
svenska ungdomar  har  ökat  under  senare år. Flera
studier, bl.a. CAN:s skolundersökningar,  visar  att
andelen  ungdomar  som  berusar  sig  ökar. Ungdomar
börjar  dricka alkohol i allt lägre åldrar.  Det  är
inte ovanligt att alkoholdebuten sker redan i 14-15-
årsåldern  - t.o.m. ännu tidigare - och unga flickor
dricker snart  lika  mycket  och  lika ofta som unga
pojkar. Även om berusningsdrickandet  bland  svenska
ungdomar är omfattande - det ser vi exempel på  nära
nog  dagligen  i  press  och  radio  och TV - är det
viktigt  att  komma  ihåg  att andelen ungdomar  som
berusar sig i andra länder är  minst lika stor eller
t.o.m.  större.  Det  finns studier  som  visar  att
ungdomar i t.ex. Frankrike  och Tyskland berusar sig
minst en gång i veckan - dubbelt så ofta som man gör
i Sverige. I Danmark sker det tre gånger så ofta som
i Sverige.


På en konferens i Wien för fyra  veckor  sedan, där
jag  och  många  andra i denna lokal deltog, tog  vi
bl.a. del av en intressant rapport från Holland - en
rapport   som  visade   en   tilltagande   oro   för
konsekvenserna  av  en  ökad alkoholkonsumtion bland
ungdomar  just  i Holland.  För  att  göra  en  lång
historia kort kan  jag  säga  att  den  oron  nu har
resulterat  i  att  man för första gången sedan 1986
har  fört  upp  alkoholpolitiken  på  den  politiska
agendan.  De  förslag   som   har   förts   fram  är
intressanta  men  kanske  inte  så uppseendeväckande
eller  långtgående  ur  ett svenskt  eller  nordiskt
perspektiv.  Om jag har uppfattat  situationen  rätt
handlar  det  om  att  försöka  tygla  viss  typ  av
alkoholreklam,   att   skärpa  efterlevnaden  av  de
åldersgränser man redan  infört  för  köp av alkohol
samt  att förbjuda försäljning av alkohol  på  andra
ställen     än     supermarkets     och    speciella
alkoholbutiker. I Holland är åldersgränsen 16 år. Då
har  man  rätt  att köpa alkohol med upp  till  15 %
alkoholhalt. Ska  man  köpa  alkohol med mer än 15 %
alkoholhalt ska man vara minst 18 år.


Varför  har jag tagit upp detta  exempel?  Jo,  jag
tycker att  det  är  en  bra illustration av det som
uppenbarligen  är  på  väg att  hända  i  Europa.  I
alltfler  länder  ser  man   tecken   på   ett  ökat
berusningsdrickande   bland   ungdomar.  I  Italien,
Frankrike, Holland, Grekland m.fl.  länder säger man
att  man  är  mycket  orolig och att man  ser  dessa
tendenser   väldigt   tydligt.   Introduktionen   av
alkoläsk i Storbritannien 1995 är ett särskilt trist
kapitel. Många påstår att det resulterade i det goda
att  man också i England  har  fått  en  debatt  som
kommit att handla om ungdomars alkoholdrickande över
huvud  taget.  Regeringen  arbetar  med en nationell
alkoholstrategi.


Det  jag vill säga, och det jag vill  peka  på,  är
någonting  som  åtminstone  tycks vara ett gemensamt
växande  europeiskt problem. Reaktionerna  på  detta
kan  mycket  väl  ganska  snart  leda  till  en  mer
reglerad alkoholpolitik särskilt på området ungdomar
och alkohol.  Det  jag  hör  och  ser  är  alltså en
begynnande oro för utvecklingen bland ungdomar  - en
oro som också tycks leda till politiska diskussioner
om  åtgärder  för  att  motverka  ett  ökat  bruk av
alkohol i ungdomsgruppen. En gissning är, som  sagt,
att det läget mycket väl kan resultera i små - som i
exemplet Holland - men dock viktiga steg mot en  mer
gemensam syn på vissa delar av alkoholpolitiken. Det
är  en  anpassning  söderifrån mot norr, om man vill
uttrycka det så. Förmodligen  måste vi även i Norden
på sikt ta vissa steg söderut. Det är inte så att vi
behöver    överge   fundamenten   i   den    svenska
alkoholpolitiken. Det som vi förmodligen långsiktigt
får  svårast   att  behålla  är  den  relativt  höga
skattenivån.


De globala Internetvarelser  som  vi  alla snart är
tar  intryck  från  andra länders dryckeskultur  och
dryckesmönstren tenderar  att bli mer likartade över
världen. Ungdomar super sig  fulla  på  öl och sprit
världen  över.  Ett  glas  öl  eller  vin blir  till
vardags    också    en    del    av   vår   nordiska
alkoholtradition.


Oavsett  vilket  scenario  man  vill   teckna   för
framtiden   kommer   världen   och   Europa  att  se
annorlunda  utom  tio  år.  Oavsett vad vi  tror  om
framtidens alkoholpolitik eller  vad vi vill att den
ska  ge  behöver  vi  en  mer effektiv  och  en  mer
omfattande information och  opinionsbildning. Det är
vi överens om inom OAS. Vår förhoppning  är  att OAS
också  i framtiden kan vara ett komplement till  den
information   som  i  övrigt  görs  i  samhället  om
alkoholen och dess risker och skadeverkningar.


Vår   huvuduppgift   så   här   långt   har   varit
aktiviteterna  mot smuggelsprit och hembränt. Men vi
har  också bedrivit  informationsinsatser  på  andra
områden,  dock  i mindre skala: insatser tillsammans
med Livsmedelshandlareförbundet mot försäljningen av
folköl till ungdomar  under  18  år,  aktiviteter på
området   alkohol   och   trafik   tillsammans   med
Vägverket, Försäkringsförbundet, NTF m.fl., insatser
tillsammans     med     Sveriges     hotell-     och
restaurangföretagare  och  ALNA  för  en ansvarsfull
alkoholhantering  i restaurangbranschen  -  för  att
nämna några exempel.  Vi planerar vidare. Insatserna
mot svartspriten tänker  vi  fortsätta  att bedriva,
och  vi  vill  bli  aktivare på området alkohol  och
trafik och på andra s.k.  punktnykterhetsområden. Vi
är  mycket  oroliga  för hur ungdomars  alkoholvanor
riskerar att utvecklas.  Vi  har  därför satt i gång
ett planeringsarbete som vi hoppas  ska  kunna  leda
till  att  vi tillsammans når ut med mer information
och upplysning  riktad  till ungdomar. Det känns som
en  av de mest centrala uppgifterna  för  oss  inför
framtiden. Tack för ordet!


Ordföranden:  Tack för det. Då lämnar jag ordet till
verkställande   direktören    Anitra    Steen   från
Systembolaget. Varsågod!




Anitra  Steen:  Jag  vill  tacka  för  inbjudan  och
möjligheten  att  få komma hit. Jag tänkte  begränsa
mig  till  de  delar  i   propositionen   som  berör
detaljhandels-monopolet.


I medvetandet om att detaljhandelsmonopolet  är det
mest   kraftfulla  instrument  vi  förfogar  över  i
alkoholpolitiken  har  vi inom Systembolaget arbetat
med  den strategiska utvecklingen  av  vårt  företag
under  några  år.  Vi  vill  vara  ett  modernt  och
effektivt     detaljhandelsföretag     som    säljer
alkoholdrycker  till  svenska  folket under  socialt
ansvar och med mycket god service.  Vi  vill ge våra
kunder   en  god  konsumentupplysning  om  både   de
positiva och  negativa  sidorna  av  våra varor. Att
arbeta för en god dryckeskultur är grundläggande för
oss,   och   ålderskontrollen   är   den  viktigaste
hörnstenen i vår verksamhet.


Vi  anser  att förslagen om utsträckta  öppettider,
försöksverksamhet  med  lördagsöppet  och utvecklade
betalningsformer  ger  oss  en  god  grund  för  att
ytterligare förbättra servicen till våra kunder  och
därmed  till det svenska folket - medborgarna i vårt
samhälle. Vi är övertygade om att en vidareutvecklad
service stärker Systembolaget och ökar legitimiteten
för detaljhandelsmonopolet.


Flera talare  har  varit  inne på införselreglerna,
och det sägs i propositionen att det kan bli svårare
att   upprätthålla   den   höga   beskattningen   av
alkoholdrycker  i  framtiden.  Skulle  Sverige  vara
mindre    framgångsrikt    i   förhandlingarna    om
införselreglerna  blir  alla  de   förslag  som  ger
Systembolaget  bättre förutsättningar  att  utveckla
servicen till medborgarna  än  viktigare i syfte att
stärka legitimiteten för detaljhandelsmonopolet.


I   Systembolaget   har   vi   börjat  arbeta   med
butiksetableringsprogrammet för de två följande åren
- 2000 och 2001. Det skulle kunna innebära att ca 50
nya  butiker öppnas under de kommande  två  åren.  I
propositionen   sägs   det  att  utgångspunkten  för
Systembolaget  bör  vara  att   en   förändring   av
butiksnätet  inte  får negativa effekter på bolagets
ekonomiska  resultat.   En  utbyggd  och  förbättrad
service  på  det  sätt som skissas  i  propositionen
innebär stora påfrestningar  på  organisationen både
personellt och ekonomiskt. Investeringskostnaden för
en ny butik ligger i storleksordningen 1-2 miljoner.
Den ökade driftkostnaden för 50 butiker  blir  ca 30
miljoner.  Även  de övriga förslagen - lördagsöppet,
kvällsöppet och ett utökat antal utlämningsställen -
kommer att innebära  ökade  kostnader för företaget.
Den utgångspunkt som det talas om i propositionen är
således enligt vår mening helt  orealistisk. Vi vore
väldigt tacksamma om vi kunde få  ett  förtydligande
vid riksdagsbehandlingen av denna punkt.


Ytterligare  en  punkt  i propositionen skulle  jag
vilja beröra, och det är förslaget  om  införsel  av
alkoholdrycker   i  form  av  gåvoförsändelser.  Här
lägger regeringen fram förslag om att Tullverket ska
sköta  kontrollen  av   dessa   försändelser.   Från
Systembolagets  sida  menar vi att det finns en stor
risk att detta blir en förtäckt postorderverksamhet.
Ska  Tullverket klara av  uppgiften  att  sköta  den
viktiga  ålderskontrollen  tror vi att det krävs att
verket  tillförs  ytterligare   resurser   för   den
uppgiften.  Ett  annat  alternativ skulle kunna vara
att Systembolaget lämnar ut dessa gåvor, eftersom vi
har erfarenhet av att bedriva  denna  ålderskontroll
på ett bra sätt och gör det väldigt bra.


Regeringens    argument    mot   en   lösning   med
Systembolaget har varit att den  skulle  strida  mot
EU-kommissionens  uppfattning. Vi menar att det vore
väl värt att försöka  ta  upp  denna  diskussion med
kommissionen för att kanske få en lösning till stånd
som   innebär   att  Systembolaget  hanterar   denna
uppgift.


Det var de synpunkter  vi  har på propositionen. Jag
tackar för ordet.




Ordföranden: Tack för det. Då  lämnar jag ordet till
biträdande  länspolismästaren Maria  Oswaldson  från
Rikspolisstyrelsen. Varsågod!




Maria Oswaldson:  Tack!  Svartsprit är ett otyg. Det
tror  jag  att  vi  alla  här  är  överens  om.  Med
svartsprit menar vi smuggelsprit,  hembränt och även
teknisk  sprit  som  är  på  avvägar.  Den   del   i
propositionen  som  berör  polisen  mest  är det nya
förslaget  om kriminalisering av köp och innehav  av
hembränt.


Som man påtalar  i utredningen har vi i dag en lite
ologisk  hantering  när   det  gäller  hembränt  och
smuggelsprit. Det är i dag  fullt  lagligt  att köpa
hembränt så länge man gör det för eget bruk och inte
har  tänkt  sälja  det  vidare. Varusmugglingslagen,
däremot, säger att man inte  får ägna sig åt olovlig
befattning med smuggelgods. Ur den synvinkeln är det
naturligtvis bra att denna sprit  är olovlig oavsett
om det är hembränt eller smuggelsprit. Men vi kommer
fortfarande  att  ha kvar avgränsningsproblemet.  Vi
kan  när  vi hittar spriten  ute  på  gatan  väldigt
sällan säga  om  det  är  hembränt  eller  om det är
smuggelsprit. Analysvägen kan vi inte bestämma  det,
utan  vi  måste  på  andra  sätt  härleda spriten. I
princip får vi ett nytt avgränsningsproblem.  Vi  är
inte av med den problematiken.


Signalspråk  är  viktigt. En kriminalisering av köp
av hembränt är en viktig  signal.  Det  är svårt för
samhället att säga att vi fördömer svartspriten  och
att  vi  ser väldigt allvarligt på olovlig hantering
av alkohol  när  det  samtidigt är helt okej att man
köper en flaska eller kanske t.o.m. en dunk så länge
den  är för eget bruk och  man  ska  dricka  spriten
själv. Signalspråket är viktigt. Där känns det också
logiskt med en kriminalisering.


Man skulle  också  kunna tänka sig att man vände på
frågan och frågade sig  om  vi  hade  diskuterat  en
avkriminalisering  om det i dag hade varit förbjudet
att köpa hembränt. Nej, det hade vi förmodligen inte
gjort,  för  vi hade tyckt  att  det  kändes  ganska
logiskt att det  var  kriminellt  att köpa den sprit
som i alla fall är olovlig att tillverka.


Jag tror också att man måste bottna  lite djupare i
detta  problem.  Tittar man på de aspekter  jag  har
nämnt nu känns det  väldigt logiskt att det ska vara
förbjudet att köpa hembränt och att inneha hembränt.
Vi  efterlyser  att  man   bottnar  ännu  djupare  i
problemet och tittar på vad  det faktiskt medför för
konsekvenser.  Det  räcker  inte   att  man  skickar
signaler  och att man visar att man är  logisk.  Det
måste också  fungera  i  praktiken. Vi upplever inte
riktigt  att  man i utredningen  har  bottnat  i  de
eventuella problem som det skulle kunna medföra.


Det är också viktigt  att fråga sig vad man har för
förväntningar  på  kriminaliseringen   -   vad   man
förväntar  sig  att  den  ska  få för effekter ute i
verkligheten.  Jag  har i ett litet  tankeexperiment
jämfört detta med bilbälten.  När  vi lagstadgade om
bilbältestvång   hade  vi  också  en  ganska   stark
medborgerlig förankring.  Det  har  vi också när det
gäller köp av hembränt. Det har olika undersökningar
visat. Majoriteten av människorna tycker  att vi ska
ha en kriminalisering när det gäller innehav och köp
av hembränt.


Jag   skulle   vilja  indela  befolkningen  i  fyra
grupper.  I  den  första  gruppen  tar  man  på  sig
bilbältet därför att det är förbjudet att köra utan.
Av princip begår man  inte lagvidriga handlingar. De
kommer inte heller att  köpa hembränt om det blir en
kriminalisering av princip. Man begår inte lagbrott.


Sedan har vi den andra gruppen.  I  den  tar man på
sig  bältet  därför  att man inte vill åka fast  hos
oss. De vill inte betala böter, och de vill inte bli
stoppade av polisen ute  på  gatan.  Den  grupp  som
resonerar så kommer att avstå från att köpa hembränt
för  att  det  finns  en  risk att man åker fast och
måste betala böter, och kanske  har  man  ett sådant
jobb  eller  en sådan social situation att det  blir
väldigt  pinsamt   att   åka  fast.  Den  grupp  som
resonerar på det viset når  vi bara om hotet att åka
fast upplevs verkligt. Om polisen  inte lägger några
resurser på detta och ingen någonsin  åker dit eller
får betala böter kommer detta upplevda  hot  väldigt
snabbt att klinga av. Till slut glömmer man att  det
man  gör  är kriminellt. Man struntar i varje fall i
det.


Det krävs  alltså  att  vi har resurser och förmåga
att reagera på kriminaliseringen.  Ni  vet  alla att
det  inte  finns någon överkapacitet inom polisen  i
dag. På många  områden ropas det efter mer polisiära
resurser. Varje  ny lagstiftning kräver antingen att
man  tillför  nya  resurser   eller   att   man  gör
omprioriteringar. Man måste tala om var vi ska  tona
ned  vår  verksamhet för att kunna lägga krut på det
nya.


Om vi återgår  till  jämförelsen med bilbältena kan
jag säga att det också  finns en grupp människor som
tar på sig bilbältet därför  att  de förstår att det
är en stor risk att köra bil utan att  ha  bälte  på
sig. Det är inte värt den risken. Det är lättare att
ta på sig bältet. Det finns också en grupp människor
som  inte  köper  hembränt  därför  att  de  förstår
riskerna   och  vad  den  hembrända  spriten  kostar
samhället. De  förstår  att  den  spriten är oerhört
mycket dyrare än vad Systembolagets  sprit  någonsin
kommer  att  vara  därför att den kostar i mänskligt
lidande. Priset är att  våra  ungdomar dör - dels de
som själva super ihjäl sig, dels  de som får en kniv
i  bröstet  av  en  kamrat  som har supit  lite  för
mycket. Det kostar alltså oändligt mycket. Den grupp
som  själv förstår att avstå är  väldigt  värdefull.
Men den  gruppen köper inte svartsprit i dag heller.
Den påverkas  inte  av  kriminaliseringen i sig. Där
finns  det  djupare  värderingar  som  gör  att  man
avstår.


Sedan  har vi den sista  gruppen,  som  struntar  i
allt. Man  struntar i risker. Man struntar i att det
man gör är illegalt.  Man  gör  det  man  gör. Vissa
kanske gör det t.o.m. därför att det är olagligt och
därför att det blir lite roligare på det viset.  Den
gruppen  finns  också,  ska  vi  komma  ihåg. Kanske
framför  allt bland ungdomar kittlar det lite  grann
att gå över gränsen för vad lagen tillåter.


Det  måste   vara  allas  vår  målsättning,  om  vi
diskuterar en kriminalisering,  att  få  in  fler  i
gruppen  som avstår därför att de förstår. Då behövs
det  massiva   opinionsinsatser  som  förklarar  och
berättar vilka oerhörda  skador  denna sprit orsakar
och   vilka   oerhörda  kostnader  den  medför   för
samhället, men  vi  måste  också  polisiärt och från
tullens  sida  ha  resurser  att visa att  samhället
menar allvar. Jag tror att vi  är  överens om att vi
inte  bara  kan  tala om hur allvarligt  vi  ser  på
saken; vi måste också i kombination med det visa att
vi  faktiskt  menar   allvar   och  att  det  händer
någonting  om  man gör på ett annat  sätt  än  lagen
föreskriver.


Ett annat problem  för polisen är att det kommer in
pengar från sidan. Man  talar om att man vill att vi
gör  ett  visst  jobb för ett  antal  miljoner.  Det
passar så att säga  inte  in  i vårt styrsystem. För
att  den  polisiära  planeringsprocessen  ska  kunna
funka och för att det  ska  bli  en långvarig verkan
måste det i budgetproposition och  i  regleringsbrev
finnas tydliga uttalanden från politikerna om vad de
vill att polisen ska ägna sig åt. Pengarna ska komma
i samma fåra, så att allt löper med i den  ordinarie
verksamheten. Det är svårhanterligt för polisen  när
det  kommer  pengar  från  sidan  och  man mer eller
mindre vill köpa den polisiära tjänsten.  Risken  är
att  det blir väldigt tillfälliga insatser som sedan
försvinner  när  extrapengarna  tar  slut. Uppdragen
måste alltså in i den ordinarie styrprocessen.


Sammanfattningsvis   kan   jag  säga  att  vi   vad
beträffar signalerna och av logiska  skäl tycker att
det  är  bra att man kriminaliserar hembränd  sprit.
Det är viktigt  att  vi  alla  jobbar  för detta. Vi
skulle  ändå vilja se en lite noggrannare  utredning
av vilka  eventuella negativa konsekvenser detta kan
innebära och vilka problem det skulle kunna medföra.
Vi förordar  alltså ytterligare utredning vad gäller
det polisiära arbetet.


En sak kan vi  vara överens om: svartspriten kostar
oss otroligt mycket  i  dag  -  både  i pengar och i
förlorade   skatteintäkter,   men  framför  allt   i
ungdomars liv och i mänskligt lidande. Många kvinnor
blir misshandlade och dödade av  sina  män som många
gånger druckit svartsprit. Tack!


Ordföranden: Tack för det. Då lämnar jag  ordet till
generaltulldirektören     Kjell     Jansson     från
Generaltullstyrelsen. Varsågod!




Kjell  Jansson:  Jag  vill  tacka  för inbjudan till
denna  hearing  om  alkoholpolitik. Jag  kommer  att
bryta mönstret på två  sätt.  Dels  kommer  jag  att
prata  om hela vår smugglingsbekämpning, dels kommer
det att visas overheadbilder för första gången under
denna hearing.


Vi  arbetar   i   ett  internationellt  perspektiv.
Tullverket är ju en  organisation som arbetar på det
internationella  fältet.  Det  är  med  handel  över
gränserna som vi i  första  hand arbetar. Jag kommer
inte att gå in på införselbestämmelserna  så mycket,
eftersom    man    från    Finansdepartementet    så
förtjänstfullt  har gått igenom dem och eftersom den
politiska processen fortskrider.


Tullverket består  huvudsakligen  av två delar. Det
är  smugglingsbekämpning  -  det som vi  kallar  för
gränsskydd - och effektiv handel,  dvs.  att  hjälpa
näringslivet att följa alla de regler som finns  när
det  gäller  handeln  speciellt mot tredje land. Jag
kommer i denna lilla inledning  att inrikta mig helt
och hållet på gränsskydd. (Bild 1)


Vi har av regeringen fått i uppdrag  att prioritera
två insatser när det gäller den sociala dimensionen,
dvs.  gränsskydd.  Med  högsta  prioritet,   ska  vi
bekämpa  knark.  Med  hög  prioritet  ska vi bekämpa
illegal införsel av sprit och tobak. Jag  vill  dock
göra  gällande att de olika prioriteringarna i stort
sett inte  innebär  några  prioriteringsproblem  för
Tullverket.  Vi  försöker bekämpa knark-, sprit- och
cigarettsmuggling så aktivt vi kan.


Cigarettsmugglingen  till  Sverige är oftast intern
inom  EU.  Det  är oftast, eller  alltid,  fråga  om
cigaretter som kommer  internt från EU, som smugglas
ut   ur   EU   och   tillbaka   in   till   Sverige.
Cigarettbeslagen är stora. De har  ökat  genom åren.
(Bild  2)  På  nästa  bild  ser vi detta i ett  lite
längre perspektiv. (Bild 3) Denna  typ  av smuggling
har ökat radikalt, och som ni ser är det  de senaste
åren som den har ökat radikalt. (Bild 4) Våra beslag
är alltså betydligt större nu än tidigare.


Vi  går nu vidare till narkotikasmugglingen.  Också
den kommer från andra EU-länder, men den kommer även
utifrån,  från  tredje  land.  Det  är med andra ord
viktigt  att ha en god gränskontroll också  när  det
gäller handel  från  andra  EU-länder. Vi ser här de
huvudsakliga strömmarna. (Bild  5) Narkotikabeslagen
är  stora,  mycket  stora.  Kokainet  har  vi  tagit
väldigt  mycket  av  i år. (Bild  6)  Det  kan  vara
tillfälligt, men det verkar  som  om  denna vara har
etablerat  sig  på  marknaden. Det vi särskilt  vill
fästa uppmärksamheten på här är dock de mycket stora
heroinbeslagen. Det förefaller  i  vår statistik som
om heroinmissbruket nu har slagit rot i Sverige. Det
är naturligtvis något som oroar oss  mycket,  och vi
har en dialog med de sociala myndigheterna om detta.
Vi såg stora beslag av heroin förra året, och vi ser
det även i år. Det är rökheroin som nu har kommit in
på  den svenska marknaden. Vi tar mycket sådant.  Vi
kan  ta   nästa   bild,  som  visar  den  historiska
utvecklingen. Även  på  narkotika  ser ni att det är
mycket stora beslag efter mitten av  90-talet. (Bild
7)


Vi kan gå vidare till alkoholen. (Bild  8)  I fråga
om alkoholen är det mycket stora beslag under senare
delen   av   90-talet.Vi  har  visat  bilderna  över
knarket, tobaken och alkoholen, och de visar att det
är ökande beslag  under senare delen av 90-talet. Vi
tror att det är så  att  Tullverket  har  blivit mer
effektivt.  Det  vill vi gärna tro, och det tror  vi
också.  Men  även  om   vi   har   fördubblat  eller
tredubblat vår effektivitet visar beslagsstatistiken
att  det  har blivit ett ökat tryck på  den  svenska
marknaden när det gäller illegal införsel av alla de
här tre varugrupperna.  Det  är storskalig smuggling
det är fråga om. Vi känner inte  till antalet ligor,
men att det är ligor som ligger bakom  kan  vi  vara
helt överens om. Hur många de är vet vi alltså inte,
men     det     är     en     mycket     organiserad
smugglingsverksamhet som vi ser i landet.


Nästa  bild visar alkoholbeslagen. (Bild 9)  De  är
alltså stora.  Som  ni  ser  här  fortsätter de över
åren.  Det är på det sättet att det  är  små  dippar
mellan olika  månader  och olika år, men beslagen är
alltså  bestående  stora.   Nästa   bild   visar  de
ekonomiska  frågorna.  (Bild 10) Vi har försökt  att
belysa varför det är så  stor  smuggling. Vi har som
exempel tagit en långtradare med  20 000  liter  96-
procentig  alkohol.  Vi  har  ett  inköpspris på fem
kronor litern. Punktskatten är hög som  vi  ser, och
som  vi  tidigare  också  hörde  Finansdepartementet
redovisa.  Det  är alltså ett skattebortfall  på  12
miljoner kronor på den här långtradaren.


Vi ser en alltmer ökad andel 96-procentig sprit som
smugglas in. Också när det gäller den 40-procentiga,
mer drickbara alkoholen, är det som ni ser ett stort
skattebortfall.   Incitamenten    är    naturligtvis
utomordentligt stora när det gäller den här typen av
smuggling.  Här ser vi också en bild på utvecklingen
av  hur  smugglingen   fördelas   mellan   de  olika
alkoholtyperna,  drickfärdig  sprit  respektive  96-
procentig. (Bild 11) Där ser vi en markant ökning av
den 96-procentiga spriten.


Med  de  här  bilderna  har  vi  försökt  visa  att
Tullverket  har  en  viktig  roll i arbetet med  att
stoppa  införseln.  Vi har tidigare  hört  belysande
exempel på de skador  som  svartspriten  leder till,
och  mycket av den svartsprit som finns kommer  från
utlandet  och  smugglas  in  i Sverige. Många gånger
tror jag inte heller att det är  så  lätt  att  göra
skillnad   på  hembränt  och  96-procentig  smugglad
sprit. Det här  är ju dunkar, eller så kommer det in
över gränsen i stora cisterner.


Jag  tror  sålunda   att   vår   roll  i  detta  är
betydelsefull. Vi vill stoppa införseln  vid gränsen
så  att den här spriten inte kommer in på marknaden.
Där vill jag sluta. Tack för ordet.


Ordföranden:  Tack  för  det! Då tar vi en paus fram
till  kl.  10.25,  då  vi  återsamlas.   Utanför,  i
korridoren, ska det finnas frukt och förfriskningar.




(paus)




Ordföranden: Klockan har blivit 10.25 med  råge.  Vi
återupptar  den  här offentliga utfrågningen. Då ber
jag att få hälsa professor  Robin  Room från Centrum
för  socialvetenskaplig  forskning  vid   Stockholms
universitet  välkommen.  Ordet  går  till  professor
Robin Room.




Ordföranden:  Jag  ber att få hälsa professor  Robin
Room, från Centrum för  socialvetenskaplig forskning
vid Stockholms universitet, välkommen. (Översättning
från engelska språket)




Professor  Robin Room: (Översättning  från  engelska
språket) Jag  känner mig glad och hedrad över att få
tala  inför er.  Jag  talar  som  sociolog  och  har
arbetat  med  alkoholfrågor  i  36  år, först i USA,
sedan i Kanada och de senaste månaderna  i Norge och
nu   i   Sverige.   Jag   har  intresserat  mig  för
epidemiologin      av     alkoholkonsumtion      och
alkoholproblem ur ett internationellt perspektiv och
effekterna av att kontrollera  alkoholtillgången och
annan alkoholpolitik.


Det är många som tycker om att ta sig ett glas, men
det  kan samtidigt vara mycket skadligt,  såväl  för
dem som  dricker  som för dem som finns runtomkring.
Om  man  bara  tittar   på   skador  på  hälsan  har
Världshälsoorganisationen gjort en studie och tittat
på   de  generella  skadorna  från   sjukdomar   och
liknande.   Man  har  kommit  fram  till  att  i  de
väletablerade   marknadsekonomierna,   där   Sverige
ingår,  stod  alkohol  för ungefär 10 % av de livsår
som  gått förlorade på grund  av  funktionshinder  -
DALY kallas detta index. Jämförelsevis kan sägas att
i samma  grupp  av  länder  stod illegala droger för
2,3 % av förlorade år, dvs. mindre  än  en fjärdedel
av den skadenivå som alkohol innebär på hälsan.


Eftersom alkohol har en så negativ effekt på hälsan
och   även   socialt  negativa  effekter,  behandlas
alkohol på ett speciellt sätt i många samhällen. Jag
kan nämna ett  antal  exempel. Staten arbetar aktivt
för att kontrollera alkoholmarknaden  i  länder  som
Turkiet  och  Indien.  Det  finns  varningstexter  i
reklam  för  alkoholhaltiga  drycker  i  Mexiko. Det
finns statliga alkoholmonopol i tre latinamerikanska
länder, och alkoholförsäljare har särskilda licenser
i  alla  engelskspråkiga  länder. I WHO:s studie  av
alkoholpolitiken  i  utvecklingsländerna,   som  jag
samordnar  för  närvarande, har vi kunnat konstatera
att  globalt  är  södra   Europa   ett   undantag  i
förhållande  till  norra  Europa när det gäller  den
särskilda  kulturella ställning  som  alkoholhaltiga
drycker har i kulturerna där.


I  ett internationellt  perspektiv  finns  det  två
saker    som    är   speciella   med   den   svenska
alkoholpolitiken.  Det  är  först det faktum att det
finns  en  tydlig  nationell  tradition  att  ha  en
integrerad,   samordnad   alkoholpolitik.   Eftersom
alkoholfrågorna  sträcker  sig   över  en  mängd  av
statens  uppgifter  -  vi  har hört flera  av  dessa
nämnas i dag - är det fortfarande  ovanligt  utanför
de  nordiska  länderna  med  en  sådan samordning av
alkoholpolitiken som finns i Sverige.  Det andra som
särskiljer  Sverige  är  det faktum att den  svenska
politiken har haft empirisk  forskning som grund för
politiken.  Det  här  återspeglar   både   en  stark
tradition av empirisk socialvetenskaplig forskning i
de  nordiska  länderna  och  också  det  faktum  att
policyprocessen  är  ganska  öppen och mottaglig för
information från den vetenskapliga världen.


Det   finns   alltså   en  stabil  faktagrund   för
diskussioner om alkoholpolitik,  och  det  finns två
huvudsakliga  litteraturdelar som stöder detta.  Den
första är en mängd  studier  vad gäller individuella
alkoholkonsumenter  och på befolkningsnivå  när  det
gäller  vilken roll drickandet  spelar  för  sociala
problem och  hälsoproblem.  Vad  politiken beträffar
kan  vi dra två slutsatser av allt  detta.  För  det
första  skiljer  sig problemen åt när det gäller hur
de kopplas till dryckesmönstren - dryckesmönstren är
viktiga. Trafikskador  uppstår t.ex. främst på grund
av tillfälligt drickande,  medan kroniska sjukdomar,
som  leversjukdomar,  har  att   göra  med  ett  mer
kraftigt   alkoholmissbruk.   Att  förstå   de   här
kopplingarna  kan  vara  en  oerhört  viktig  del  i
utarbetandet   av  strategier  för   att   förebygga
problemen. För det andra avgör alkoholkonsumtionen i
en befolkning hur  stora problemen kommer att bli. I
en given riksbefolkning  tenderar  problemen att öka
eller   minska  med  totalkonsumtionsnivån.   I   en
nationell  alkoholpolitik  gör man alltså rätt i att
både  försöka  påverka dryckesmönstren  och  försöka
begränsa totalkonsumtionen.


Den   andra  huvudsakliga   litteraturdelen   bakom
diskussionen      om      alkoholpolitik      gäller
konsekvensstudier  av alkoholpolitik. Det här är  en
tradition som inleddes  och  som  har  varit oerhört
stark  i  de  nordiska  länderna,  där man har  haft
detaljhandelsmonopol på alkohol. En  god  sidoeffekt
av  monopolen  verkar vara att man har varit  beredd
att  inta ett experimentellt  förhållningssätt  till
alkoholpolitik och att genomföra sociala experiment,
som ger empirisk grund för diskussion och beslut när
det gäller socialpolitiken. Det finns en mängd andra
studier som har genomförts under de senaste 25 åren,
och  de   studierna  har  tillsammans  omformat  och
förändrat vår uppfattning av effekterna av initiativ
på  det  alkoholpolitiska   området.   Men   det  är
fortfarande   ofullständigt   och  bristfälligt.  Vi
närmar  oss  nu  en  punkt  där  vi  kommer  att  ha
tillräckligt med bevis, som har tagits fram på olika
sätt  i  samhället,  för  att  kunna  bedöma   vilka
effekter olika politiska initiativ får på de sociala
förhållandena.


Mer  generellt  kan jag också dra en del slutsatser
av de här studierna.  Regeringar  och stater, precis
som  vi  själva  i  våra  dagliga  liv, kan  utforma
strategier   för  att  minska  skadorna  genom   att
särskilja  vårt   drickande  från  särskilt  farliga
sammanhang.   Begränsningar,    marknadskontroll   -
åtgärder som strukturerar försäljningsvillkoren  för
alkohol  -  begränsar  ofta  eller  minskar  andelen
alkoholrelaterade problem. Men å andra sida har  det
förhållningssätt   som   går   ut   på  att  få  den
individuella   konsumenten  att  dra  ned   på   sin
konsumtion, genom  t.ex.  utbildning, bara begränsad
framgång.  Framgången  när det  gäller  alkohol  och
bilkörning har nåtts inte  bara tack vare utbildning
och  offentlig  information  utan   också  genom  en
kombination av dessa med avskräckande  åtgärder  och
efterlevnad av bestämmelserna.


Slutsatserna  är inte alltid vad man förväntar sig,
och de är inte heller  alltid  populära. Det är inte
nödvändigt  att resultaten är helt  avgörande,  utan
forskning är  bara  en aspekt som man bör beakta när
man utformar politiken.  Men  denna forskning mognar
alltmer, och den ger en viktig  källa  för offentlig
debatt  om  politiken  i Sverige och på annat  håll.
Sverige  kan fortsätta och  fortsätter  att  ge  ett
viktigt bidrag  här. Det kräver inte enbart stöd för
forskningen  utan   också  att  man  bibehåller  det
experimentella        förhållningssättet        till
alkoholpolitiken. Den kunskap  som  vi vinner på det
sättet  kommer att bli ett bidrag inte  enbart  till
Sveriges  framtid  utan  även  till  övriga  länders
framtid.


Ordföranden:   Då   går  ordet  till  forskaren  Esa
Österberg,   som   kommer   från   Forsknings-   och
utvecklingscentralen  för  social-  och hälsovården,
enheten    för    alkoholpolitisk    forskning,    i
Helsingfors.




Esa  Österberg: Jag tackar för inbjudan  till  denna
utfrågning.




I de flesta  västliga  industrialiserade  länder har
man   under  detta  århundrade  visat  oro  över  de
skadliga  verkningar  som alkoholbruket har fört med
sig. Men utöver de nordiska  länderna - med undantag
av Danmark, förstås - har få andra  länder byggt upp
ett         omfattande        och        genomgående
alkoholkontrollsystem.   I   de   nordiska  länderna
kännetecknades  alkoholkontrollsystemet   ända  till
mitten  av  1990-talet av statlig monopolisering  av
alkoholproduktion,     handel    och    försäljning.
Alkoholpolitiken   har   varit   ett   självständigt
politiskt område, där man har haft klart definierade
mål.


Under    de    två    senaste    årtiondena     har
folkhälsoinriktad  alkoholkontroll byggt på den s.k.
totalkonsumtionsmodellen  och  preventionsparadoxen.
Enligt totalkonsumtionsmodellen  har  kontrollen  av
alkoholdryckernas   totalkonsumtion   varit   viktig
därför   att  man  har  kunnat  påvisa  att  antalet
storkonsumenter        är       förknippat       med
genomsnittskonsumtionens   omfattning.   Att  minska
alkoholdryckernas  totalkonsumtion  har  varit   ett
medel att minska antalet storkonsumenter och antalet
alkoholskador förknippade med storkonsumtion.


Enligt  preventionsparadoxen  är  det  omöjligt att
avskaffa    alkoholskador    genom    att   avskaffa
alkoholdryckernas storkonsumtion, eftersom  även den
s.k. måttlighetskonsumtionen leder till olika  slags
alkoholskador.            Eftersom           antalet
måttlighetskonsumenter  klart   överskrider  antalet
storkonsumenter  kan  måttlighetskonsumtionen  bland
vissa  alkoholskadekategorier  leda  även  till  ett
större antal alkoholskador än storkonsumtionen.


Det nordiska  alkoholkontrollsystemet  har  förstås
haft  och  har  fortfarande  vissa  mörka sidor, som
t.ex. det s.k. mörkertalet. Men oaktat detta kan man
med fog påstå att det nordiska kontrollsystemet  har
haft   och   fortfarande  har  sin  verkan  på  både
alkoholkonsumtionens och alkoholskadornas nivå.


Fortfarande hör  Finland, Sverige, Norge och Island
till de länder som  har den lägsta totalkonsumtionen
av alkohol bland de europeiska  länderna.  (Bild 12)
Nu kan någon förstås invända att dessa siffror  bara
bygger på den registrerade konsumtionen och inte den
faktiska.  Men  även  om  vi  tar  i  beaktande  den
oregistrerade  konsumtionen  är  det  sant att man i
Norden konsumerar mindre alkohol än man konsumerar i
andra europeiska länder.


Norge  torde  vara,  och är troligen, det  nordiska
land där andelen icke-registrerad  alkoholkonsumtion
är  störst.  Men jag har inte läst någon  på  allvar
skriven artikel  eller  rapport som skulle påstå att
andelen icke-registrerad  alkoholkonsumtion  i Norge
skulle överstiga 60 %. För att Norge skulle ha samma
verkliga  konsumtionsnivå  som t.ex. Österrike borde
den   icke-registrerade   alkoholkonsumtionen   vara
större än den registrerade.  Då  har man utgått från
att   det  inte  skulle  finnas  någon  oregistrerad
konsumtion i andra länder, vilket inte stämmer.


Andra  europeiska  länder har, som sagt, inte samma
slags   omfattande   och    genomgripande   statliga
alkoholkontroll  som  de  nordiska  monopolländerna.
Detta betyder dock inte att  det  inte skulle finnas
någon som helst kontroll beträffande  alkoholdrycker
i  dessa  länder.  De  flesta europeiska länder  har
åldersgränser för alkoholinköp  både  i restauranger
och  i  butiker. De har mer eller mindre  omfattande
system för  att  licensiera  alkoholförsäljning  och
reglering   för   försäljningstider.   De   har   en
alkoholgräns   i  trafiken  och  regler  beträffande
alkoholreklam   samt    system    för    att   vårda
alkoholister. De beskattar alkoholdrycker även om de
beskattar  dem  mindre  än  vad de nordiska länderna
gör.


Punktskatter  på  alkohol  är kanske  det  som  har
diskuterats  mest  i  samband  med   den  europeiska
integrationen i de nordiska länderna.  (Bild  13) De
försök  som EU-kommissionen gjorde i slutet av 1980-
talet   för    att   harmonisera   punktskatter   på
alkoholdrycker på  administrativt sätt misslyckades.
Efter   det   lät   man   marknaden   ta   hand   om
harmoniseringen.   Idén  var  att   uppluckring   av
resenärernas rätt att införa alkoholdrycker för sitt
eget  bruk skulle sätta  press  på  grannländer  att
harmonisera  sin  alkoholbeskattning. Detta har även
lett till en viss harmonisering, som t.ex. i Danmark
i början av 1990-talet då Danmark halverade sina öl-
och vinskatter, och även beträffande öl i Sverige år
1997. I andra fall  har denna politik lett till ökad
gränshandel,  som t.ex.  mellan  Storbritannien  och
Frankrike.


Det finns alltså  inte något direktiv som påtvingar
de   nordiska  EU-länderna   att   harmonisera   sin
alkoholbeskattning,   utan   endast  det  tryck  som
gränshandeln   för   med   sig.   (Bild   14)   Från
statsinkomstsynvinkel  är det fråga  om  två  dåliga
alternativ.  Antingen  mister   staten   en  del  av
alkoholskatterna på grund av ökad gränshandel, eller
också förlorar staten en del alkoholskattepengar  på
grund  av  minskade skattesatser. Det är nämligen så
att  minskning   i   oregistrerad   konsumtion   och
nettoökning  i  totalkonsumtion  inte kan kompensera
denna skatteminskning.


Men vad skulle hända i Sverige och Finland men även
i  Norge  om  ökad  gränshandel  med  alkoholdrycker
tvingade  oss att harmonisera eller, ärligare  sagt,
sänka våra  punktskatter? I Finland har vi undersökt
- eller bara  försökt  gissa,  som några säger - vad
ökade   införselkvoter   och   skattesänkningar   på
alkoholdrycker skulle betyda. Det  är  fullt möjligt
att   våra  uppskattningar  inte  stämmer  med   den
framtida   verkligheten,   men  de  bygger  ändå  på
ekonomiska modeller och den  forskning som finns att
tillgå.   De   visar   att  en  sänkning   av   våra
alkoholskatter till europeisk  nivå  med  bibehållet
försäljningsmonopol skulle betyda att Finland kanske
blir det ledande landet i fråga om alkoholkonsumtion
i Europa.


Nu  kan  man  fråga sig: Kan detta möjligen stämma?
Mitt svar är jakande, därför att vi glömmer ofta att
det i sydeuropeiska  länder  finns en utbredd social
alkoholkontroll, som har tagit  hand om en del av de
funktioner  som  den nordiska officiella  kontrollen
har haft förr. Medan  vi  här i Norden stiftar lagar
och låter myndigheter övervaka vårt drickande är det
familjen  och  andra medmänniskor  som  kontrollerar
drickandet i många andra länder. Det kan vara så att
en 15-åring kommer lättare åt alkohol i Finland än i
Portugal.


I de nordiska länderna,  speciellt  i  Sverige  och
Finland,  har  man  försökt  ändra  dryckesvanor och
påverka  alkoholskador genom att främja  de  svagare
alkoholdryckernas     konsumtion,     dvs.    främja
konsumtionen   av   vin  och  öl  på  bekostnad   av
starksprit.  Detta låter  fint,  men  man  har  även
ifrågasatt om  alkohol  i  form av öl och vin skulle
vara  hälsosammare  eller  socialt  förnämligare  än
alkohol i form av starksprit.


Jag ska inte ta närmare ställning till denna fråga,
men jag vill i alla fall poängtera  att  ökningen av
de svaga alkoholdryckernas konsumtion, åtminstone  i
Finland  men även i vissa andra länder, i regel inte
tycks ha lett till bättre alkoholvanor, eftersom den
inte   tycks   ha   lett   till   en   minskning   i
starkspritskonsumtionen.  Det tycks snarare ha varit
fallet  att  ökningen i vin-  och  ölkonsumtion  har
kommit till de  starka alkoholdryckernas konsumtion.
Kanske    förändrar     främjandet     av    svagare
alkoholdrycker  dryckesvanor  i  medeltal,  men  det
tycks  inte  motstå de gamla konsumtionsvanorna.  De
nya alkoholvanorna  tycks  snarare komma som tillägg
till de gamla vanorna, inte i stället för dem.


Finns  det  något hopp att exportera  det  nordiska
alkoholkontrollsystemet   till   EU?   Eller  kommer
Europeiska unionen att från sin inre logik  utveckla
en  striktare  eller  kompletterande alkoholpolitik?
Det har ofta påståtts att något sådant skulle hända,
men jag har själv föga  tro  på  en sådan utveckling
som   starkt   skulle  påverka  vår  alkoholpolitik.
Tvärtom tror jag  att EU:s inre marknadslogik kommer
att leda till minskningar  i  alkoholbeskattning och
därigenom leda till ökad alkoholkonsumtion och ökade
alkoholskador.


Jag  ska inte repetera vad som  här  har  sagts  om
införselkvoter.   Även   om   man   ofta  överdriver
gränshandelns    omfattning   och   betydelsen    av
oregistrerad konsumtion tror jag att vår situation i
det  långa loppet är  sådan  att  högskattepolitiken
delvis måste luckras upp.


Man har  även  här  tidigare  nämnt att det inom EU
finns  en  växande  oro över ungdomars  alkoholbruk,
vilket delvis reflekterar  det  faktum att ungdomars
dryckesvanor har förändrats. Det  beror  på  att den
traditionella   sociala   kontrollen   inte   längre
fungerar som tidigare. Men ökad oro är inte detsamma
som effektiv politik. Orsaken till att jag inte tror
så  mycket  på en effektiv alkoholpolitik på EU-nivå
är att EU inte  har  tillräckliga  mandat  på  detta
fält.  I  framtiden  kommer  vi troligen att få mera
förslag  och rekommendationer beträffande  ungdomars
alkoholbruk, alkoholreklam och dylikt, men vi kommer
inte att se  en  sådan utveckling inom EU som skulle
ta hand om de alkoholproblem som Sverige och Finland
kommer  att  drabbas   av.   Det   finns  även  föga
möjligheter     att     importera     syd-     eller
mellaneuropeiska sociala kontroller till de nordiska
länderna,  åtminstone  i  det korta eller medellånga
loppet.


Detta betyder att vi här i  Norden  måste  klara av
våra  alkoholproblem med våra egna lösningar.  Detta
borde man  komma ihåg när man frivilligt vill luckra
upp den nuvarande alkoholkontrollen, speciellt då vi
inte  vet, åtminstone  inte  ännu,  vilka  effektiva
åtgärder     som     skulle     kunna    substituera
högskattepolitiken.


Ordföranden: Nu vill jag välkomna  ambassadrådet Mrs
Alison  LeClaire  Christie  från  Kanadas  ambassad.
(Översättning från engelska språket)




Alison   LeClaire   Christie:   (Översättning   från
engelska språket) Jag tänkte ta upp  några särskilda
aspekter   på   alkoholpolitik  i  tre  kanadensiska
provinser, Québec,  Ontario och Alberta. I slutet av
1980-talet och i början av 1990-talet gjorde var och
en  av dessa provinser  olika  förändringar  i  sina
förhållningssätt till alkoholpolitiken.


Först  tar  jag upp Québec. Genom Educ Alcohol, som
är en organisation  som  är statligt finansierad och
icke vinstdrivande, har Québec  ökat  den offentliga
medvetenheten  om  fördelarna  med  ett ansvarsfullt
drickande och om riskerna med att dricka för mycket.
Ontario  har  lättat  på  de bestämmelser  som  styr
tillgång till alkohol på detaljhandelsnivå genom att
man  förlängt  öppettiderna  i  både  barer  och  de
statliga  butiker  som  säljer öl,  vin  och  sprit.
Slutligen  har  man i Alberta  gått  över  till  ett
system    med   tillståndsgivning    till    privata
återförsäljare  för  att  sälja  öl,  vin och sprit.
Ungefär 7 700 licensierade detaljhandlare  köper  nu
in  sina  upplag  från  lager  som  styrs av Alberta
Gaming   and  Liquor  Commission,  som  ersatt   202
statliga butiker.


Jag koncentrerar mig på de här tre fallen, eftersom
jag har förstått  att  ni  är  intresserade  av  hur
sådana  här  förändringar  kan  påverka allmänhetens
inställning till alkoholkonsumtion.  Jag  hoppas att
de  ska  kunna  ge lite nyttig information, och  jag
svarar gärna på frågor.


Som bakgrund till  vad  jag  tänkte  säga om de här
olika provinserna kan det vara värt att  notera  att
vi   under   denna  förändringsperiod  har  haft  en
nationell trend mot lägre alkoholkonsumtion. Den har
fallit från 79 % år 1979 till 72,3 % år 1994.


Av  alla  Kanadas   provinser  är  Québec  den  som
traditionellt haft ett  regelverk  som  varit ganska
öppet  till  alkohol.  Man  kan  köpa  öl och vin  i
kvartersbutiker  och  mataffärer,  och  barerna  har
öppet till kl. 3 på natten. Det finns ungefär 35 000
försäljningsställen.  Genom att skapa Educ  Alcohol,
den icke vinstdrivande organisationen, har provinsen
försökt   utbilda  allmänheten   och   ändra   deras
inställning  till drickande. Man koncentrerar sig på
att  dricka i lagom  mängd  och  riktar  in  sig  på
smakupplevelser.  Man  har ett välkänt motto där man
säger att lagom mängd är mycket godare. De har varit
mycket  ihålliga  och  kreativa   och   arbetat  mot
grundskolor, gymnasieskolor, universitet,  köpcentra
och i radio och TV. Jag skulle vilja ge tre  exempel
på det arbete man gjort där.


I  grundskolan  har det tagits fram en sagobok,  en
liten bok för barn  mellan  fyra  och sju år, där de
får  läsa om hur man odlar druvor och  hur  de  görs
till vin.  Det  har också varit en kampanj där vuxna
människor har fått  tala  med  barnen.  De  har fått
särskilda ansvarsområden och haft i uppgift att inte
köra  när de har druckit, och man har vunnit priser.
Vidare  har man delat ut utbildningsmaterial för att
öka medvetenheten  hos kvinnor som väntar barn eller
planerar att skaffa familj om hur farligt det är att
dricka när man väntar barn eller ammar. Educ Alcohol
genomförde omfattande  undersökningar  1992 och 1997
och  kunde  konstatera  att allmänhetens inställning
ändrats ganska betydligt.  Man  ser  inte  med  lika
blida  ögon  på  att köra berusad, och medvetenheten
bland allmänheten  har  ökat.  Det  här  visar också
statistiken.    Från    1987    till    1994   sjönk
ölkonsumtionen  per person från 5,9 till 4,5  liter,
och spritkonsumtionen sjönk från 2,6 till 0,9 liter.
Vinkonsumtionen var  oförändrad. Dessutom var det så
att andelen förare som  låg över den lagliga gränsen
för alkohol sjönk från 5,9 %  år  1980 till 3,2 % år
1991.


Historiskt  sett har Ontario haft ett  av  de  mest
restriktiva regelverken,  och  det  har  lättats upp
lite. Fram till 1980-talet kunde man dricka  alkohol
på barer till kl. 1, och de statliga butikerna  hade
öppet  från  kl.  10  på  morgonen  till  kl.  18.00
inklusive lördagar och öppet till kl. 21 en kväll  i
veckan. I slutet av 1980-talet började affärerna som
sålde  öl,  vin och sprit att ha öppet till kl. 21 i
veckorna, och  i  början  av  1990-talet  började de
också   ha   öppet  på  söndagar.  Inrättningar  som
serverar alkohol  har  nu tillstånd att servera ända
fram till kl. 2 på morgonen.  Ontario  hade i likhet
med Québec och Alberta under den här perioden aktiva
utbildnings-  och  informationskampanjer,   och   de
samordnades  med  organisationer  som  jobbade  nära
samhällena.  1997  anslogs  motsvarande 140 miljoner
svenska kronor från socialdepartementet  för att öka
medvetenheten och sprida information om de  fördelar
det har att dricka i lagom mängd och hur farligt det
är  att  dricka för mycket och att köra berusad.  De
statliga butikerna  har också deltagit i detta genom
att distribuera affischer  och  bildekaler,  och man
har på olika sätt försökt främja ansvarstagandet. De
här kampanjerna har särskilt koncentrerat sig på hur
farligt  det är att köra berusad, och det har visats
foton med  små  barn där det står: "Behöver du något
bättre skäl att inte  köra  bil när du har druckit?"
1999 uppgick budgeten till motsvarande  12  miljoner
svenska   kronor.   En  utomhus-annonskampanj  under
sommaren visade foton  på  bilar  och båtar som hade
krockat  och  där  en  eller  flera av förarna  hade
druckit, och det fanns en slogan:  Att  köra berusad
är  aldrig  någon slump. Olika undersökningar  visar
att det här har påverkat människor.


Jag har funnit viss statistik för Ontario under den
här perioden.  Andelen  av  befolkningen  som  drack
alkohol där sjönk från 83,1 % år 1987 till 79,9 % år
1997.  Försäljningen av alkohol sjönk från 9,8 liter
ren alkohol  1987 till 7, 3 liter 1994. Dessutom har
antalet   alkoholrelaterade    trafikbrott   sjunkit
stadigt. 1988 var det 382 bilkrockar  där någon hade
druckit och 1996 var det bara 203. Mellan  1995  och
1996  skedde  en  27-procentig  minskning av antalet
dödsfall som berodde på alkohol i trafiken.


1993  ändrade Alberta sitt system  för  försäljning
och distribution  av  öl,  vin  och sprit. Före 1993
såldes alkohol i 202 butiker, i likhet  med Ontario.
1993 ersattes det här med ett antal inrättningar med
privata tillstånd, och de uppgår till över 7 000. Nu
köper  de in öl, vin och sprit från statliga  lager.
Jag har  inte  kunnat hitta så mycket statistik från
Alberta, men jag  kan  säga att mellan 1995 och 1996
skedde en betydande minskning av antalet dödsfall på
vägen där alkohol var inblandad.


Det här är alltså de stora förändringar som skett i
de tre kanadensiska provinserna.  I  Québec  har man
inlett  en  omfattande  utbildningskampanj  där  man
försöker    ändra    beteendet    och   allmänhetens
inställning i väldigt tidig ålder.  Man har förlängt
öppettiderna i de egna butikerna och i de privatägda
barerna.  Alberta  har  gått  ifrån att själv  sköta
försäljning  och distribution på  detaljhandelsnivå.
Den statistik  jag  har  kunnat visa pekar alltså på
att antalet dödsfall kopplat  till alkoholkonsumtion
har  minskat  och även alkoholkonsumtionen.  De  här
trenderna inleddes innan förändringarna genomfördes,
men de har inte  ändrats genom förändringarna. Såsom
experterna   ser   det    verkar    utbildning   och
medvetandegörande information vara en  nyckelfaktor:
att  ha  ett ihållande konsekvent budskap,  där  man
talar  om  fördelarna   med   att   dricka   på  ett
ansvarsfullt  sätt och belyser farorna av att dricka
för mycket. Det  här  har bidragit till den positiva
utvecklingen i Kanada under det senaste decenniet.


Jag  skulle vilja avsluta  med  att  tacka  er  för
möjligheten   att  hålla  det  här  anförandet.  Den
kanadensiska   ambassaden    tillhandahåller   gärna
ytterligare information om sådan behövs, och vi står
gärna till tjänst i ert fortsatta arbete.


Ordföranden: Jag lämnar ordet till Karin Israelsson,
ordförande  i  Sveriges landsråd  för  alkohol-  och
narkotikafrågor.




Karin Israelsson:  Jag  tackar  också för att vi har
fått  möjlighet att delta i den här  hearingen.  Jag
representerar  Sveriges  landsråd  för  alkohol- och
narkoti-kafrågor  (SLAN). Jag är också ordförande  i
Hela människan, som  har  sin  RIA-verksamhet för de
mest utsatta människorna på ungefär  100  platser  i
vårt   land,   och   det  gäller  arbete  med  grava
missbrukare.


SLAN  är  en  paraplyorganisation  som  organiserar
nykterhetsorganisationerna   och   andra  frivilliga
organisationer    som    är    engagerade    i    de
alkoholpolitiska   frågorna.   Vi  har  ett  genuint
intresse för de alkoholpolitiska frågorna.


Vi  vet  att  utan en stark nykterhetsrörelse  hade
inte   den   svenska   alkoholpolitiken   varit   så
framgångsrik som den är i dag. Vi vet också att i de
områden där de här folkrörelserna är starka är också
alkoholskadorna färre.


Målet för vår  verksamhet  är att det ska finnas så
många  alkoholfria  miljöer  som   möjligt.  Vi  ska
förebygga missbruk och ge missbrukare en värdig vård
i de utsatta situationer som de befinner  sig  i. Vi
följer med stort intresse de forskningsresultat  som
finns. Vi initierar seminarier och utbildningar, och
vi är verksamma över hela landet. Vi ser positivt på
ökat  samarbete med andra intressenter, men vi säger
nej till  samarbete  med  dem  som  har kommersiella
intressen i en alkoholindustri.


Vi  vet att mycket har hänt de senare  åren.  Genom
EU-inträdet  har vi tvingats avveckla en del monopol
som vi tidigare  har  haft. Vi vet också att antalet
utskänkningsställen har  förändrats och ökats ganska
radikalt. Vi vet att försäljningen  av  folköl  står
för  stora skadeverkningar i tonårsgrupperna. Vi vet
att  misshandelsfallen   kulminerar   nattetid   när
krogarna  stänger  vid  5-tiden  på morgonen. Vi vet
också  att  Systembolaget  har etablerat  sig  i  de
flesta     kommuner.    Vi    vet    att     antalet
utlämningsställen  medger  en  service  som  inte är
förunnad andra livsviktiga varor i vårt land. Jag är
glesbygdsbo  så  jag vet vad som kan fattas av annat
som kan vara av vikt.


I skenet av detta  lägger  nu  regeringen  fram  en
proposition    med    förslag    som   berör   vissa
alkoholfrågor. Jag vill här beröra  vissa synpunkter
från SLAN.


Våra mål grundas på tio punkter som finns med i det
WHO-dokument från Pariskonferensen som  Sverige  har
undertecknat.


Det kommer nu att bli möjligt att sända alkohol som
gåva  över gränsen. Det gäller spritdrycker, vin och
starköl.  Det  handlar  om enstaka gåvoförsändelser.
Ålderskontrollen ska tullen  sköta,  och  gåvan  ska
vara  avsedd  för den enskilde mottagaren och dennes
familj.  Socialstyrelsen   har   som   remissinstans
avstyrkt   det   här   förslaget.   Vem   ska   föra
gåvoregister? Är det tillåtet att ta emot en gåva  i
veckan? Hur har man tänkt sig den här kontrollen? EU
kräver   att   denna  gåva  ska  kunna  sändas  över
ländernas gränser,  men vi behöver inte gå så strikt
i EU:s ledband om vi  har  skäl  att  avstå från att
följa  en  del  regler. Det här kan tyckas  vara  en
tämligen betydelselös fråga, men den är principiellt
viktig. Man måste  kanske bygga upp en byråkrati för
att registerföra alla gåvomottagare så att man sedan
kan  beivra överträdelser.  Propositionen  går  inte
närmare in på hur det här ska se ut.


Propositionen tar också upp alkoholreklamen. Vi vet
att den  har bidragit till att starkölsförsäljningen
har ökat.  Det  finns  inte  någon  som ser den s.k.
lättölsreklamen som annat än reklam för  starköl. Så
starka  insatser  för  att  öka lättölsförsäljningen
torde knappast ha satts in om  man hade tvingats att
ha  lättölet  i  en  annan förpackning  än  den  som
sammanfaller med starkölets.  Man  drar sig inte ens
för  att  visa  arbetsmiljöer  där  byggnadsarbetare
inmundigar den ädla drycken för att sedan  göra  sig
av med den eller för att anspela på ungdomsmiljöer i
närhet  av  båtliv.  Det  behövs en skärpning av den
reklam som finns, och man borde  kräva  att lättöl i
sin förpackning inte kan förväxlas med starköl.


Vi känner också till från andra länder hur man inte
minst i sportsliga sammanhang använder sig  av lömsk
marknadsföring av alkoholdrycker. Den dolda reklamen
för  vin  som  vi  ständigt  möts  av tycks man från
regeringens håll acceptera. Jag tror  inte  att  man
skulle  acceptera  om  någon i ett TV-program skulle
säga: Välj Luxus som en god kaffedryck efter den här
maträtten! Men utan att  reagera  accepterar  vi att
vinmärke  och  vinets  varu-nummer  på Systembolaget
anges, så att man kan köpa det.


Förslaget  om  att  det  ska  vara lördagsöppet  på
Systembolaget är det mest kontroversiella  förslaget
i     denna     proposition.     1982    genomfördes
lördagsstängningen.  Det  medförde  färre   fall  av
våldsbrott.  Familjen, barnen och kvinnorna fick  en
lugnare situation.  Nu tycker regeringen att det här
är överspelat, men man kan inte vara alldeles säker.
Därför  vill  man  följa   det   här   försöket  med
forskningsinsatser.  Vilka  kommuner som kommer  att
hedras med att ha lördagsöppet  vet vi ännu inte. Vi
anser dock att detta inte är värt  att pröva. Varför
ska  man  offra  kvinnor och barn med dessa  försök?
Våldet kommer att  öka.  De  som  har alkoholproblem
kommer att få svårt att avstå från  inköp.  Dessutom
förlängs öppethållandetiderna rejält, och det  i sig
ökar tillgängligheten.


Att  utöka  tillgången  till  alkohol kan inte vara
rätt väg att gå för att minska konsumtionen. Var går
gränsen när det gäller öppethållandetider?  Blir det
negativa  effekter  om  Systembolaget  har öppet  på
söndagar?  Frågan måste ställas. Svar finns  inte  i
det framlagda  förslaget.  Regeringen säger bara att
man   inte   ser   några  negativa   effekter   från
alkoholpolitisk synpunkt.


Man  lägger också pussel  med  de  olika  verk  och
myndigheter som finns. Man tänker lägga en liten bit
av Alkoholinspektionen  på  Folkhälsoinstitutet. Man
vet   inte   riktigt   vad   man   ska    göra   med
Folkhälsoinstitutet.  Men  trots  att  man inte  har
fattat  ett  beslut i riksdagen har man bestämt  sig
för  att utreda  hur  det  här  kommer  att  se  ut.
Utredningen  är också tillsatt. Man lägger en del av
Alkoholinspektionens och Folkhälsoinstitutets arbete
på  OAS, och man  behåller  Alkoholsortimentsnämnden
som  fattade   det   diskuterade   beslutet  rörande
alkoholläsken: den ska finnas kvar.


Alkoholinspektionen  utgör  en effektiv,  kompetent
och informativ verksamhet som  nu  kommer  att  slås
sönder.  Man kommer inte att kunna ha den helhetssyn
i alkoholfrågor  som  man,  kanske  i  motsats  till
andra, har visat sig kunna ha.


Man  fäster  väldigt  stor  vikt  vid  OAS  som  en
organisation,  en  allmännyttig  ideell förening. Om
man  läser  uppslagsboken  finner  man  att  ideella
föreningar inte ska ha några som helst  kommersiella
intressen.   Men   i  det  här  fallet  finns  stora
organisationer  med  som   har   klart  kommersiella
intressen   i  alkoholindustrin,  livsmedelshandeln,
bryggerinäringen  osv.  På  Konsum, Ica och Vivo kan
man köpa turbojäst, aktivt kol  och  fill up-flaskor
för   hembränning.   Det   här  finns  just  på   de
avdelningar där man har vinessenser  och  annat  som
gäller   laglig   tillverkning.  Vi  vet  också  att
livsmedelshandeln har  svårt  att kontrollera åldern
vid  folkölsförsäljning.  Men  nu   ska   regeringen
använda  sig  av  dessa organisationer för att  vara
trovärdig    i    kampanjer     för    att    minska
alkoholkonsumtionen. Vi anser att  detta  är fel väg
att  gå. Vi tycker att OAS har ett berättigande  men
inte i den form som man från regeringens sida anser.
Samverkan  är  bra men inte på detta sätt. Samverkan
hade   kunnat   ske    om    man    hade   förstärkt
Alkoholinspektionen, om man hade haft  en delegation
eller     om    man    hade    lagt    arbetet    på
Folkhälsoinstitutet.


Kommer   OAS    att   ta   över   fördelningen   av
försäkringsmedel till  folkrörelser,  eller  hur har
man  tänkt  sig att det ska ske? Folkhälsoinstitutet
ska   ju   tydligen   bli   ett   organ   med   bara
forskningsinsatser. När Folkhälsoinstitutet bildades
var tanken att  man  också  skulle  ha nära och goda
kontakter med folkrörelserna. Men det har man spolat
i detta förslag.


Vi  har inte råd från folkhälsosynpunkt  att  pröva
nya experiment,  utan  vi  måste  ha  en  långsiktig
lösning.  OAS har gjort oerhört mycket dessa  första
två år. Jag  tycker  att  det talar för att man inte
vet  hur man ska bedriva en  effektiv  påverkan  och
effektiva  informationsinsatser.  Man har tagit hela
skalan och gjort kampanjer under en  kort period. Om
man ska nå resultat måste man veta vad  man ska göra
under  en  lång period, minst tio år. Och det  måste
finnas en förankring.


Jag satt med i Statskontorets referensgrupp när man
diskuterade  den  framtida  organisationsformen  för
alkoholpolitiken.  Det stora problemet är de ad hoc-
pengar  som plötsligt  dimper  ned  i  traditionella
verksamheter.  Det  får  inte  bli så. Om man ska nå
resultat måste man veta på lång  sikt  vad  man  ska
göra.


Vi säger alltså nej till det här OAS-samarbetet, så
som  det  föreslås.  Vi  tror  inte  att  man skulle
använda  sig  av  Tobaksbolaget  för  att göra anti-
tobaksreklam, och det skulle inte vara trovärdigt om
man  skulle gå ut och säga: "Rök med hänsyn!"  eller
"En cigarett  om dagen ger bättre hjärnfunktion." Vi
har ju ofta fått  höra  att  ett  glas  vin om dagen
förlänger livet. Man har inte riktat sig  till någon
särskild  grupp,  vilket  har  fått  effekter.  Unga
kvinnor   tror  att  detta  gäller  dem,  och  under
graviditetsperioder  har de inte förstått risken med
att konsumera alkohol.


Vi tror på mera resurser  till  polisen och tullen.
Det   är   effektivare.  Vi  tycker  att   man   kan
licensbelägga  aktivt  kol  för  att  vara  med  och
påverka  hembränningen.  Vi  vill  att  det ska vara
samordnade kampanjer där också folkrörelserna  finns
med och att man ska arbeta på lång sikt. Då kan  man
nå  resultat.  Man  ska  inte  bränna  av  plötsliga
kampanjer som sedan inte ger någon som helst effekt.


Tack!


Ordföranden:  Tack  för det! Vi har lyssnat till  en
rad både informativa och intressanta föredragningar.
Jag  tänker  nu lämna öppet  för  frågor.   Jag  kan
konstatera  att   statssekreteraren    Ewa   Persson
Göransson  har  tvingats lämna den här lokalen,  men
jag    tror    att    det     finns    andra    från
Socialdepartementet som har möjlighet  att fånga upp
de frågor som finns runt hennes inlägg.


Jag  har  redan  ett  antal  anmälda frågeställare.
Därför  lämnar  jag först över ordet  till  Chatrine
Pålsson. Sedan noterar  jag  fler frågeställare. Var
vänlig och ange till vem ni riktar frågan!


Chatrine Pålsson (kd): Jag vill  börja med att tacka
för många bra föredragningar. Jag  riktar min första
fråga till Socialdepartementet.


1965-1977 hade vi i Sverige en rad  bekymmer,  inte
minst  med  ungdomar  och  alkohol.  Vi  hade en del
experiment här. Då fattade dåvarande politiker olika
beslut   för   att   förändra   trenden   med   ökad
alkoholkonsumtion. Man drog bl.a. in ölförsäljningen
till  Systembolaget,  och man stängde på lördagarna.
Man hade informationskampanjer  osv.  Det ledde till
att Sverige under perioden 1977-1984 lyckades minska
konsumtionen    med    20 %.    Min    fråga    till
Socialdepartementet  är:  Hur  vågar  man på nytt ha
lördagsöppet på Systembolaget när det gick så dåligt
förra gången?


Min  nästa  fråga gäller Systembolagets  ordförande
som uppmärksammade  oss  på  att  det här kommer att
kosta pengar för Systembolaget. Det  är rimligt, och
det förstår vi alla. Min fråga är: Har  ni  gjort en
prognos  över hur mycket det kommer att kosta  såväl
att ha öppet  till  kl.  19  som  att  ha  öppet  på
lördagarna?


Tack!


Anitra Steen: Jag uppfattade inte frågan.




Chatrine  Pålsson  (kd): Jag undrar om Systembolaget
har  gjort  någon  beräkning   på   vad  regeringens
proposition  kommer  att  kosta  Systembolaget.  Det
gäller lördagsöppna butiker osv.




Gert  Knutsson: Anledningen till att  regeringen  nu
föreslår  försök  med  lördagsöppet är att det sedan
lördagsstängningen i början  av  1980-talet har hänt
väldigt mycket i det svenska samhället.  Det  gäller
inte  minst  det som har redovisats här. Vi har fått
öppnare gränser  och  en  ökad svartspritskonsumtion
som  gör  att  vi  i praktiken  på  många  håll  har
lördagsöppet redan i dag.


Vi tror att det är  viktigt att ha lördagsöppet för
att förbättra servicen  på Systembolaget och för att
förbättra dess legitimitet.  Vi tror inte heller att
en sådan ökad service skulle påverka konsumtionen.


Den utvärdering som gjordes när  lördagsstängningen
infördes  visade  att lördagsstängningen  inte  hade
några  effekter  på  själva  konsumtionen.  När  man
tittar tillbaka på den  utvärdering  som gjordes när
stängningen  infördes  blir  man lite frågande  till
varför man egentligen stängde.  Om  man  tittar noga
ser  man  faktiskt  att misshandelsfrekvensen,  inte
minst    på   fredagar,   fyrdubblades    och    att
utomhusmisshandeln  ökade  totalt sett fredag-söndag
mer än den minskade på lördagar.


Vi  vill ta reda på fakta. Vi  tycker  att  det  är
viktigt  att  man  nu  har  en försöksverksamhet som
utvärderas vetenskapligt och  noga.  Sedan  får  man
isolera   och   se   vad   lördagsöppet   respektive
lördagsstängt   har  för  effekter  när  det  gäller
skador, misshandel,  konsumtion  m.m., så att vi får
det  här  allsidigt belyst. Det är anledningen  till
att vi vill  ha  den  här försöksverksamheten och få
den  utvärderad.  Om man  tittar  tillbaka  kan  man
ställa allvarliga frågor om vad stängningen faktiskt
hade för konsekvenser.


Anitra Steen: Vi har inte några exakta beräkningar i
dag på vad de förslag  som  ligger  i  propositionen
kostar.  Det  är  faktiskt  omöjligt  att  ha   det,
eftersom  dessa  kostnader  är  beroende av i vilken
grad servicen ska byggas ut och av  vilka  behov som
finns.    Det   måste   naturligtvis   också   göras
affärsmässiga bedömningar av hur öppettiderna ska se
ut och relatera  till kundbehov osv. Däremot kan man
säga att investeringskostnaderna  för etablerande av
en  butik  schablonmässigt  ligger  på  ungefär  1-2
miljoner  kronor.  Det  etableringsprogram   som  vi
arbetar  med  just  nu,  som  skulle  gälla  för  de
kommande   två   åren,   skulle   innebära  en  ökad
driftkostnad  på  runt 30 miljoner, eventuellt  mer.
Jag kan t.ex. också nämna att betalningsformerna kan
förändras  så  att vi  får  en  ökad  användning  av
kreditkort. Beroende på vad kreditkortsföretagen tar
betalt har vi skattat  kostnaden  som mest till runt
60 miljoner för kreditkortsanvändning osv. Det är de
avgifter som vi som företag tvingas  betala. Det går
alltså inte att säga något exakt just  nu,  men  det
handlar om väsentligt ökade kostnader.




Rinaldo  Karlsson  (s):  Jag vill ställa två frågor.
Först    och    främst   vänder   jag    mig    till
Socialdepartementet. Jag tänker på införselkvoterna,
som   är  under  förhandling.   Hur   ser   man   på
förutsättningarna för att det ska vara ungefär som i
dag? Eller  kommer  det inte att hålla? Sedan skulle
jag vilja ställa en fråga till Karin Israelsson. Det
gäller detta med försök  -  jag  betonar  det  - med
lördagsöppet  på  systembolagen.  En  del  känner ju
redan  till  konsekvenserna.  Skulle  det  inte vara
skönt om ni också fick det här belagt med en  riktig
forskning  på området så att man inte behöver gissa?
Nu har vi gissat  i  20-25 år. Nu kanske vi äntligen
får en riktig bedömning  av  det hela. Hur ser ni på
det?




Gert Knutsson: Det är Finansdepartementet  som leder
införselförhandlingarna. Jag anser att det i  första
hand är Finansdepartementet som ska svara.




Agneta   Bergqvist:   Vi   försöker  få  till  stånd
förhandlingar nu. Finansministern har alltså skrivit
till  en kommissionär som är  ansvarig  för  de  här
frågorna.  Vi  hoppas  att  dessa  förhandlingar ska
inledas under hösten. Målsättningen  med  dem är att
man ska behålla de nuvarande införselrestriktionerna
under så lång tid som möjligt.




Karin Israelsson: Det är klart att vi inte säger nej
till kunskap, men vi ser inte denna kunskap  som den
absolut  väsentligaste  kunskap att söka. Vi har  av
erfarenhet funnit att det  blir  mer skador med fler
utskänkningsställen,  större  möjligheter  att  köpa
alkohol och en ökad tillgänglighet. Vi vet också att
många kommer att sköta det här  med att köpa alkohol
på lördagarna bra, men vi tycker  att det handlar om
solidaritet med många utsatta familjer, där både män
och  kvinnor har stora behov av att  förse  sig  med
alkohol  hela  tiden. Om de kan undvika att göra det
under två dagar  i veckan är det till gagn för dessa
familjer.


Vi   har  prövat  med   olika   experiment,   t.ex.
försäljning av mellanöl, som slutade i katastrof. Vi
har  försökt   med   annan   starkölsförsäljning   i
livsmedelshandeln.   Det   har   också   slutat  med
katastrof.  Vi  tycker  inte  att  det  finns  någon
anledning att upprepa misslyckade försök. Regeringen
känner  helt  klart  en oro när man nu ska följa upp
det här med forskning,  trots  att man säger att man
inte tror att det ska vara några negativa effekter.


Rolf Olsson (v): Jag har en fråga,  och  jag  skulle
gärna   vilja   ha  svar  från  Socialdepartementet,
forskare  och  landsrådet.   Den  handlar  om  olika
åtgärder som är effektiva i alkoholpolitiken.


Prispolitik    och    åtgärder    som     begränsar
tillgängligheten  brukar  anses  som  de  viktigaste
alkoholpolitiska instrumenten. Det är en uppfattning
som  har  brett stöd. Forskare, som Sven Andréasson,
har  utvecklat   det  här  i  skattningen  av  olika
åtgärders effektivitet.


Det  finns  i propositionen,  och  framför  allt  i
debatten, ändå  uttryckt något slags förhoppning och
en uppfattning om att man kan tumma på dessa viktiga
instrument  och  ersätta  dem  med  andra  åtgärder,
främst  av informationskaraktär.  Jag  skulle  vilja
höra företrädarna  här  kommentera  det resonemanget
och  svara  på  frågan  om inte risken är  stor  att
totalkonsumtionen ökar om vi tummar på de viktigaste
instrumenten, vilket jag anser att man gör i och med
lördagsöppet.


Frågan är: Kan informationskampanjer,  även  om  de
kallas  träffsäkra,  fullt  ut motverka åtgärder som
ökar  tillgängligheten?  I  förlängningen   går  man
kanske vidare med prissänkningar.


Gert  Knutsson: Flera talare har i dag visat på  att
vi  står  inför  en  förändrad  värld  med  en  ökad
internationalisering.   Det   innebär   i   sig  att
tillgängligheten ökar ju mer vi reser och rör på oss
och  ju  mer  samhället förändras. Det går inte  att
förhindra.  Dessutom  är  det  intressant  att  höra
exempel från  Kanada  där man också har haft monopol
och fortfarande delvis har det. Tillgängligheten har
ökat   drastiskt   de  senaste   10-15   åren,   men
konsumtionen och skadorna  har  minskat.  Det  finns
många  tecken som visar på att det inte längre finns
något sådant här självklart samband.


Det här  är  en utveckling som vi faktiskt måste ta
till oss. Vi måste  se  hur vi kan göra det bästa av
det här. Det finns saker  och  ting  som vi inte kan
ändra   på.   Då   måste   vi   hitta  nya  metoder.
Information,  undervisning och påverkan  är  väl  de
medel som står  till  buds  och som vi måste försöka
göra effektivare. Och vi tror att man mycket väl kan
göra det.


Professor  Robin Room: (Översättning  från  engelska
språket) Utifrån  forskning om alkoholutbildning och
information kan man  rent  generellt säga att det är
oerhört svårt att peka på  några  verkliga  resultat
när    det    gäller    att    påverka   och   ändra
beteendemönstren. Man kan också  vidga  det hela och
titta  på  narkotika  och  tobak.  Då kan man  finna
ändrade   mönster  när  ändringar  sker  över   hela
samhället.   Omfattande   informationskampanjer  kan
bidra till något som redan  pågår i samhället. I det
här fallet säger forskningen egentligen att man inte
skall  sätta alltför stor tilltro  till  information
som en ersättning för andra åtgärder.




Karin  Israelsson:   Man   vet   ju   att  det  mest
kostnadseffektiva är monopolet och prisinstrumentet.
Om  man rubbar på detta får man en ökad  konsumtion.
Det här  är  egentligen  de  enklaste åtgärderna men
kanske inte de mest accepterade.  Sedan  vet vi från
många  års  verksamhet  att  förebilder  spelar   en
oerhört  stor  roll.  Det handlar också om att ändra
samhällets attityder, att man inte har en tillåtande
syn  på  att unga dricker.  Barn  som  växer  upp  i
familjer där  man  inte  får dricka alkohol som barn
dricker också mindre alkohol  som  vuxna.  Det måste
alltså  genomsyra  hela  samhället  om man ska kunna
förändra.  Jag  vet att informationsinsatser  i  sig
inte är tillräckliga.  De  ligger  väldigt  lågt  på
kostnadseffektivitetsskalan.  Om  de  ska  ha effekt
måste  de  vara  långsiktiga och genomgripande,  och
alla måste vara med  i  dem.  I det avseendet tycker
jag att man har brustit från OAS sida.




Leif   Carlson:  Jag  har  en  fråga.   Den   gäller
egentligen  den framtida inriktningen på den svenska
alkoholpolitiken.  Den  bottnar  lite  i  den  förra
frågan.


Rent  empiriskt,  oavsett  modeller  och teoretiska
spekulationer, har man alltså i Kanada  -  i Québec,
Ontario  och  Alberta -  kunnat öka tillgängligheten
och  liberalisera.   Man   har   fått   en   minskad
förbrukning,  färre  olycksfall  och färre dödsfall.
Det  är  alltså  empiriskt belagt. Därför  blev  man
något undrande när  Ewa  Persson Göransson, som dock
har gått, i sitt inlägg sade  att  den traditionella
svenska alkoholpolitiken var mycket framgångsrik och
att vi ska behålla stommen i den även  om vi nu inte
kan låsa in oss; det finns en större rörlighet.  Jag
undrar   vad   det   är  som  är  så  lyckat  i  den
alkoholpolitiken när man  brukar  säga att alkoholen
kostar det svenska samhället 100 miljarder  eller 11
300  kr  per invånare. Samtidigt ser vi på framlagda
papper från  Kanada,  med  30 miljoner invånare, att
alkoholen där kostar 40 miljarder, dvs. 1 300 kr per
invånare. Där dricker man tydligen  lite  mer och är
lite liberalare. Det är alltså åtta gånger  så  dyrt
med den svenska alkoholpolitiken. Vad är det som  är
så  framgångsrikt  med  den  och  som gör att vi ska
behålla så mycket av den? Borde inte  detta vara ett
incitament för att vi ska sätta oss ned och skapa en
långsiktig  ny  alkoholpolitik utifrån de  empiriska
exempel som finns  i stället för lite krafs i kanten
som den nuvarande propositionen  innebär.  Det finns
ju även exempel från Nya Zeeland.


Alkohol är ett stort problem, men vi kan inte sitta
och   driva   en   politik   som   uppenbarligen  är
ineffektiv,   utan   vi   måste   ha   en  helt   ny
alkoholpolitik. Arbetar ni något utefter det?


Gert  Knutsson:  Nog  kan  man säga som Ewa  Persson
Göransson sade att svensk alkoholpolitik  har  varit
framgångsrik om man ser till den konsumtionsnivå och
den skadenivå som det svenska samhället har haft och
fortfarande  har.  Mycket  beror på prisinstrumentet
och  monopolet.  Dessa  medel  har   varit   väldigt
effektiva.   Men  i  och  med  de  förändringar  som
förestår och inte minst vårt medlemskap i EU blir de
inte lika effektiva framöver.


Vi  ska  självfallet   inte  kasta  ut  barnet  med
badvattnet  på  något  sätt   och   försöka   överge
instrument  så  länge  de  är effektiva. Vi tror och
uppfattar   att  vi  ska  ha  kvar   monopolet   och
prisinstrumentet så länge vi kan göra dem effektiva.
Men de blir inte lika effektiva som tidigare. Det är
i det här avseendet  som  vi  ser att vi också måste
söka andra metoder. Jag tror även att det är viktigt
att vi har en försiktig förändring.


Det  är  nog  många  som vill understryka  att  vår
politik hittills har varit  framgångsrik.  Jag  tror
att  konsumtionsnivån  och  skadenivån  är  lägre  i
Sverige än i Kanada.


Kerstin  Heinemann  (fp): Jag hade en liknande fråga
som den som Rolf Olsson  ställde.  Jag  tror att jag
har fått den information som jag ville ha.




Kenneth  Johansson  (c):  Jag  har  två frågor.  Den
första är till OAS företrädare. Jag tillhör  dem som
tycker  att  OAS  har en bra ansats. Däremot förstår
jag inte hur man kommer  fram  till  slutsatsen  att
forma  förslaget så att det ska vara en allmännyttig
ideell förening.  Jag tycker att det är tveksamt att
blanda myndigheter  och företrädare för näring m.fl.
Min fråga är: Ser inte  företrädare  för  OAS själva
detta som ett problem? Och varför krånglar  man till
det  så  att det som är syftet med ett bra samarbete
kanske blir förfelat?


Den andra  frågan  är  till Rikspolisstyrelsen, och
den handlar om alkohol och  trafik. Enligt statistik
som jag har tagit del av är det  nu  betydligt färre
misstänkta  fall  av  rattfylleri  om  man   gör  en
historisk jämförelse under en tioårsperiod. Jag tror
inte  att situationen är så radikalt förändrad  till
det bättre.  Jag  tror  snarare  att  det handlar om
polisens resurser och prioriteringar. Min fråga till
Rikspolisstyrelsen är: Vilka mål har ni  ställt  upp
och    fastställt    -    jag    tänker   bl.a.   på
alkoholutandningsprover  m.m.?  Hur   uppfyller   ni
målen,  och  hur  prioriterar  ni  just alkohol- och
trafikproblematiken?


Håkan   Wrede:  Den  första  frågan  gällde   vilken
organisatorisk   form   OAS   skulle  kunna  anta  i
framtiden. OAS-kommittén har lagt fram ett förslag i
form av ett betänkande - OAS i  framtiden.  OAS  har
pekat  på  att det går att antingen fortsätta i form
av en statlig  delegation  eller  i  någon  form  av
ideell  förening.  Regeringen  har gjort bedömningen
att OAS på sikt bör utvecklas till  en  allmännyttig
ideell förening.


Det går naturligtvis att ha olika uppfattningar  om
vad  som  är  den  lämpligaste  organisationsformen.
Regeringen har valt att föreslå detta.  Jag har inte
heller  uppfattat  att  det finns några invändningar
mot  att  välja ett av de två  alternativ  som  OAS-
kommittén själv  har  pekat  på  som möjlig framtida
organisation.


Jag  är  inte  säker  på  att jag uppfattade  exakt
frågan  om OAS-samarbetet som  sådant.  Jag  tolkade
frågan så  att  frågeställaren  ville  ta upp frågan
kring den konstruktion som OAS har, dvs.  här  finns
företrädare  från  departement, myndigheter, företag
och branschorganisationer.  Styrkan  och  spänningen
med den nya konstruktionen är att vi har enats om en
gemensam  plattform  som är basen för det arbete  vi
bedriver inom OAS: Det  är den plattformen som bl.a.
tar hänsyn till det alkoholpolitiska  regelverk  som
råder,  den  nationella handlingsplanen för alkohol-
och drogförebyggande  insatser som gäller i Sverige.
Inom  den  ramen  har  vi  enats   om   att   arbeta
tillsammans     inom     några     områden.    Olika
branschorganisationer har sagt sig vara  beredda att
ta ett ökat ansvar, att på ett aktivt sätt  medverka
till  sundare och måttfullare alkoholvanor i landet.
Vi har  enats  om att som första insats försöka göra
någonting   åt  den   illegala   alkoholhanteringen.
Därtill kommer  de  viktiga punktnykterhetsområdena.
Vi har enats om vad vi  ska göra och vilken riktning
arbetet ska ta.


Fru  ordförande! Låt mig  få  kommentera  något  de
missuppfattningar      som      företrädare      för
nykterhetsrörelsen  har  beträffande  tankarna bakom
den  kampanj  som  vi  nu har enats om att  bedriva,
nämligen kring svartspriten. Det är inte fråga om en
kortsiktig insats. Det är ett långsiktigt arbete som
vi  är väl medvetna om att  vi  kommer  att  bedriva
under  lång  tid  för  att  nå resultat. Vi är också
klara över att information i  sig  inte  är det enda
som kan hjälpa. Naturligtvis - som jag pekade  på  i
mitt anförande - är det mycket viktigt att polis och
tull  ökar sina insatser för att bekämpa tillgången.
Det  behövs  också  lagstiftningsåtgärder,  och  ett
arbete  på  det  lokala planet är viktigt för att nå
framgångar i strävandena  att  påverka attityder och
konsumtionen av svartsprit.


Jag  skulle  önska  att  nykterhetsrörelsen  skulle
ansluta  sig  till  den viktiga  uppgiften  att  med
gemensamma tag försöka bekämpa svartspriten.


Maria   Oswaldson:   Vår    uppfattning    är    att
förändringarna  i statistiken vad gäller rattfylleri
inte bara är fråga  om  minskade  polisiära resurser
utan   också   en   faktisk  minskning  av   antalet
rattfyllerister i trafiken.


Polisen  jobbar i denna  fråga  som  i  alla  andra
frågor mer problemorienterat och mindre kvantitativt
än tidigare.  Vi  lägger  oss  vinn om att finnas på
rätt tider på rätt platser och framför  allt  att på
förebygga  brott.  Mer  kraft läggs på att förhindra
tio rattfyllerister i stället för att sätta fast den
där  enda. Det är en ändring  i  vår  struktur,  som
innebär att bli mer breda och att förhindra brott.


Thomas  Julin  (mp):  Mina  frågor  vänder  sig till
polisen.


Lördagsöppet   är   en   serviceåtgärd   tänkt  att
konkurrera med handeln med illegal sprit. Har  ni  i
polisen  en  bild  över  vem  som köper den illegala
spriten? Tror ni att det är möjligt  att  konkurrera
ut  illegal  verksamhet  genom  att ordna förbättrad
service på Systembolaget?


En annan fråga gäller straffsatserna  för hantering
av  illegal  sprit. Anser ni att de är av  en  sådan
storlek  att den  som  håller  på  med  verksamheten
uppfattar den som ett allvarligt brott?


Ser ni någon  risk  att  våldet i samhället kan öka
genom att införa lördagsöppet?


Maria Oswaldson: Den första frågan var vem som köper
svartsprit.  Det  är  företrädesvis   de   som   har
allvarliga  alkoholproblem. Det är storkonsumenterna
som förbrukar  den  största  delen  av svartspriten.
Sedan   är   det   i   stor  del  gemene  man,  dvs.
fredagsköpen på företagen  och andra ställen. Det är
också ungdomar.


Det står i rapporten att ungdomar köper en stor del
av den hembrända spriten. Det  är  för  mycket sagt.
Den  största  delen går till storkonsumenterna.  Vad
man  möjligen  kan  säga  är  att  en  stor  del  av
ungdomarnas egen  konsumtion  består  av svartsprit.
Många  gånger  räcker  det med en gång för  att  det
riktigt  allvarliga  ska  hända.   Det   är   alltid
allvarligt  när  ungdomar  är  inblandade.  De stora
mängderna    går    till    storkonsumenterna.   Men
svartspriten finns överallt.


Sedan  var det frågan om vi tror  att  lördagsöppna
systembolag  kan motverka problemet. Vi tror att det
kommer att ha  en  begränsad effekt på svartspriten.
Den har redan slagit  rot. Den har sina nätverk, och
den  har sina försäljningskanaler.  Det  är  väldigt
svårt  att  luckra upp sådana nätverk när de väl har
fått fäste. De har nu fäste.


Kommer våldet att öka med lördagsöppna systembolag?
Vi  tror  det.   Vi   vet   inte.  Vi  välkomnar  en
försöksverksamhet  om  den bedrivs  tillsammans  med
genuin, riktig och klok  forskning. Man måste beakta
dels att  representativa orter  väljs,  dels  risken
för   att   olika  aktörer  under  en  försöksperiod
anstränger sig i olika riktningar beroende på vad de
vill  se för resultat  av  försöksverksamheten.  Kan
verksamheten   genomföras   på   ett   bra  sätt  ur
forskningssynpunkt, är det värdefullt att  få  fakta
på bordet.


Sedan var det straffsatserna. Vi har påtalat att vi
vill  se  en  höjning av straffsatserna. Vår bild av
svartsprit är att det går att tjäna ofantliga summor
till en förhållandevis ringa risk vid jämförelse med
annan    brottslig     verksamhet.    Jämfört    med
narkotikasmuggling kan man  tjäna  grova  pengar  på
svartsprit  men  inte  riktigt  komma  upp  i  samma
straffsatser  som  med narkotika. Både vi och tullen
ser hur en del av de kriminella brottssyndikaten har
växlat och gått över  från  narkotikahantering  till
svartspritshantering.  Det  kan vara ett värde av 12
miljoner  kronor  på  en  lastbil.  Vi  vill  se  en
skärpning av straffbestämmelserna.  Vi  vill  se ett
grovt  brott  med  en  minimibestraffning på i varje
fall  sex  månader.  Det  ska   även   finnas  klara
kriterier  på  vad  som  är  ett grovt brott.  Bl.a.
skulle försäljning till ungdomar  innebära ett klart
steg mot ett grovt brott.


Chris  Heister  (m):  Min  fråga  riktar   sig  till
Rikspolisstyrelsen   och  Generaltullstyrelsen   och
handlar om det som Thomas Julin just tog upp.


Många  hävdar  att monopolet  är  viktigt  och  att
prispolitiken    är    viktig    i    den    svenska
alkoholpolitiken.  Vi har egentligen inget monopol i
dag eftersom endast  hälften  av all sprit säljs via
Systembolaget  och  en tredjedel  av  all  sprit  är
illegal   sprit,   dvs.  antingen   hembränt   eller
smuggelsprit. Tillgängligheten  är stor. Håkan Wrede
sade att det inte finns butiker utan att det går att
köpa spriten på stan eller få den levererad till sin
arbetsplats.  Det  går  att  få  den  dagtid   eller
nattetid och det finns inga åldersgränser.


Kjell  Jansson  visade  att det finns väldigt stora
summor att tjäna på den illegala spriten. Det kanske
inte rör sig om 12 miljoner  men åtminstone hälften,
6  miljoner,  att  tjäna  på  svartspriten   på   en
långtradare. De stora syndikaten göds av den svenska
prispolitiken inom alkoholpolitiken.


Vad  betyder  det  för kriminaliteten som sådan att
det finns mycket pengar  att  tjäna? Det finns stora
syndikat.   Vad   betyder  det  när  syndikaten   på
alkoholsidan får fotfäste  i  Sverige  - de har inte
funnits  tidigare  -  men  som  sedan går över  till
narkotikasidan?  Hur  bedömer ni smittoeffekterna  i
övrigt  när  det gäller svartspritens  inflöde  över
Sveriges gränser?


Kjell Jansson:  Precis  som  Rikspolisstyrelsen  har
sagt  tidigare,  när  kanalerna väl är etablerade är
det  svårt att slå hål på  dem.  Det  är  en  allmän
kunskap för oss precis som för polisen. Vi ser samma
tendenser  för öl och vin. Jag visade tidigare sprit
omräknat på  ren  alkohol.  Utvecklingen  för öl har
ökat  markant,  och  utvecklingen  för vin har  ökat
markant.  Det  är  svårt  att slå hål på  etablerade
kanaler. Det är strukturerad, illegal brottslighet i
stor skala.




Maria Oswaldson: Ölhandeln  har  givetvis  jättestor
betydelse   för   en   stor   del   av   den  övriga
brottsligheten. De stora pengarna som tjänas  in gör
man  av med någonstans. De investeras sällan i annan
laglig  verksamhet  utan i annan illegal verksamhet,
alltså stora pengar in  i verksamheter vi inte gärna
vill se.


Kopplingen  mellan  alkohol   och  våld  är  den  i
särklass tydligaste kopplingen som  finns. Det finns
ett    tydligt    samband    mellan    alkohol   och
våldsbrottslighet.  I  och med ett mer okontrollerat
drickande bland ungdomar blir det mer våld.


Lars Gustafsson (kd): Jag  vet  inte riktigt vem jag
ska vända mig till med min fråga,  men  jag tror att
det är Generaltullstyrelsen.


När  man talar om total konsumtion avser  man  både
registrerad   och   oregistrerad   konsumtion.   Den
oregistrerade konsumtionen är en skattad konsumtion.
Statistiken  för  slutet  av  90-talet  gör mig rent
förskräckt.  Jag  undrar  hur  mycket som fastnar  i
tullen och hur mycket som kommer  in. Hur har man då
skattat vad som är den oregistrerade  försäljningen?
Hur mycket har tullen inte lyckats få tag i?


Sedan  tillkommer  även tillverkning i landet.  När
man ser siffrorna i propositionen  kan  man undra om
det  verkligen  är en så förhållandevis liten  andel
som är den totala  konsumtionen.  Har det inte varit
en total ökning nettomässigt? Hur mycket tror tullen
att  tullen verkligen tar i beslag av  den  verkliga
frakten?


Kjell  Jansson:  Den frågan försöker vi faktiskt att
undvika, även om den är intressant. Det är en mycket
berättigad fråga.


Det  finns mätningar  som  har  gjorts  inom  olika
forskningsmiljöer.   Jag   vet   inte  vem  som  har
initierat   dem,  men  jag  tror  att  Håkan   Wrede
möjligtvis kan svara på det.


Det finns en  statlig utredning där det framgår att
omkring  mitten av  1990-talet  tog  tullen  omkring
10-15 % av  den  sprit som kom in över gränserna. Vi
tror att vi har ökat  den  siffran.  Precis  som jag
sade i mitt anförande, de stora staplarna för slutet
av   90-talet   beror  på  att  vi  har  blivit  mer
effektiva. Vi har  försökt att använda mer av analys
och underrättelseverksamhet i vårt arbete.


Ponera att vi har blivit  dubbelt  så  effektiva  -
vilket vore välkommet om någon kunde verifiera det -
är det ändå fråga om så stora mängder att den totala
införseln   över   gränsen  är  betydligt  högre  än
tidigare.    Någon   riktigt    belagd    statistisk
undersökning över  detta  finns inte. Det finns bara
uppskattningar inom olika forskningsmiljöer.  Det är
betydande  mängder  av  illegal  sprit  som finns på
marknaden.  Hur  stor  den  mängden är i förhållande
till den legala kan jag inte  svara  på - möjligtvis
Håkan Wrede som har mer statistik på området.


Svaret på den konkreta frågan är att vi tror att vi
har  blivit mer effektiva, 15-20 %. Men  det  är  en
osäker siffra, och mörkertalet är stort.


Håkan  Wrede:  Jag ska inte ge mig in på att försöka
föregripa den forskningsrapport  som, om jag är rätt
underrättad, ska komma under hösten,  den s.k. KALK-
rapporten.   Den   finns   också  refererad  i   den
alkoholpolitiska  propositionen.  Det  är  det  mest
avancerade försöket som  hittills har gjorts för att
svara på den besvärliga frågan hur stort mörkertalet
är.  Jag vill inte  säga mer än så. Det kommer snart
en rapport från undersökningen.




Gert Knutsson: I kap. 5 i propositionen, som handlar
om  utvecklingen  av alkoholkonsumtionen,  refereras
till KALK-undersökningen. Det är den mest avancerade
undersökningen i världen,  där man verkligen försökt
att uppskatta hur stor andel  svartspritkonsumtionen
är i landet. De siffror som finns  redovisade  på s.
44-45   uppfattas   av   de  flesta  som  en  riktig
beskrivning av nivån på totalkonsumtionen i Sverige.




Marietta de Pourbaix-Lundin  (m):  Sveriges undantag
för införselregler kommer inte att vara  för  evigt.
De  kan  förändras redan nästa år. En av mina frågor
är riktad till Finansdepartementet: Vilken beredskap
för att sänka  skatten finns om införselreglerna för
Sverige ändras redan nästa år, dvs. man får ta in 10
liter sprit och  110  liter  vin? Vi har hört att vi
kan förlora på gränshandeln eller  sänka skatten och
därmed förlora skatteintäkter.


Min andra fråga går till Systembolaget  och  Anitra
Steen.  Hon  sade  något  hon aldrig förklarade. Jag
undrar mycket där eftersom jag inte får ihop det: Om
införselreglerna            ändras            behövs
detaljhandelsmonopolet  ännu  mer.  För  mig  är det
obegripligt.  Om  det  går  att ta in mer till lägre
priser - om inte skatterna sänks  - kan man undra om
Systembolaget  behövs.  Varför  byggs  det  ut  fler
butiker? Finns det ingen långsiktighet?  Jag förstår
att  det inte är ni som står för att det ska  byggas
ut fler butiker, det är regeringen, men det hela går
inte ihop för mig.


Agneta  Bergqvist:  Det  enda  som  är riktigt klart
avseende   det   svenska   undantaget   vad   gäller
införselrestriktioner   är   att  vi  har  nuvarande
reglering fram till den 30 juni  2000. Det är oklart
vad  som händer efter det. Det är ändå  troligt  att
förhandlingarna    kommer   till   stånd.   Det   är
naturligtvis svårt att  gissa  vad som ska hända då.
Det  är kanske inte en så dum gissning  att  Sverige
får det undantag som Danmark och Finland har fått.


Om dessa förhandlingar inte kommer till stånd eller
de inte  leder  till önskvärt resultat, inträder ett
mer oklart tillstånd.  Då  kan frågan lösas genom en
förhandling i EG-domstolen.


För att Sverige med säkerhet ska kunna behålla sina
införselrestriktioner efter  den 30 juni 2000 behövs
det  en direktivändring. Då krävs  det  ett  förslag
från kommissionen. Då får man se vad det leder till.
Möjligen kan Lennart Hamberg svara.


Lennart  Hamberg:  Vi  väntar  på  ytterligare någon
följdfråga.




Anitra  Steen:  Jag  ska  försöka förklara  vad  jag
menar. Alkoholpolitiken har  två starka instrument i
dag,     priset     och     tillgängligheten     via
detaljhandelsmonopolet.    Det   ena    instrumentet
försvagas till följd av att  man  måste  harmonisera
alkoholskatterna  till europeisk nivå. Då måste  man
se till att det andra  mest  effektiva  instrumentet
stärks på olika sätt. Om medborgarna efterfrågar  en
bättre  service,  och det är grund för tilltron till
detaljhandelsmonopolet,  kan  man på det viset bidra
till  att  stärka detaljhandelsmonopolet.  Jag  tror
också att det ger förutsättningar att på ett tydligt
sätt  -  vi  har   hört  många  negativa  röster  om
informationens    betydelse    och    effekter    på
alkoholpolitiken - lyfta fram detaljhandelsmonopolet
och alkoholpolitiken  på  ett  helt  annat  sätt  om
prisinstrumentet  försämras. Vi kommer att se vikten
av detaljhan-delsmonopolet.  Det  är  viktigt att se
möjligheten.




Susanne Eberstein (s): Jag vill ställa en fråga till
våra forskare. Förmiddagen har visat att  vi  på ett
defensivt sätt försöker att hålla emot framtiden och
det  som sköljer över oss av kriminalitet, våld  och
alkohol.  Så  sitter vi här och håller emot allt vad
vi kan.


Söker forskningen  nya metoder att försöka komma åt
alkoholproblemen    och     den     alkoholpolitiska
situationen? Är det enbart fråga om en kartläggning?
Jag vill bara ha ett ja eller nej.


Professor  Robin  Room: (Översättning från  engelska
språket)  Det är själva  policyprocessen  som  leder
till de idéer  som  vi  följer upp. Naturligtvis kan
forskarna vara en del av  den  processen.  I Sverige
har   man  på  ett  ganska  milt  sätt  försökt  att
avskräcka från inköp av alkohol via försäljning. Det
kan man  använda  även  på  andra sätt t.ex. Det kan
också gå utöver det man gör i  Sverige. Visst kan vi
fundera  på  detta.  Man kan knappast  förvänta  sig
några underverk från forskningen  när det gäller nya
tankegångar.




Esa Österberg: Alkoholforskningen sysslar  med gamla
frågor,  men  även  med  nya.  Speciellt olika slags
försöksverksamhet på lokalnivå har  varit på tapeten
under de senaste åren. Det har funnits  ganska stora
projekt,  bl.a.  i USA, Kanada, Finland och  även  i
Sverige. Det är kanske  någonting  som  ter sig lite
lovande, men vi måste utveckla den mer och  utforska
effekterna mer.




Ordföranden:  Jag  ber att få tacka alla medverkande
för både intressanta  och informativa föredragningar
och alla ni andra som har  bidragit  med  frågor för
att fördjupa den information som föredragandena  har
lämnat.  Jag  är  helt övertygad om att diskussionen
runt dessa frågor kommer  att  fortsätta  både i och
utanför  socialutskottet.  Det  gäller att hitta  de
redskap  som  bäst  leder till målet,  nämligen  att
minska alkoholskadorna i samhället. Riksdagen kommer
att fatta ett beslut  den  24 november. Men inte ens
med det beslutet kommer diskussionen att sluta, utan
den kommer att fortgå och pågår.




Tack. Utfrågningen är avslutad.




Bild 1




Bild 2
Bild 3




Bild 4




Bild 5
Bild 6




Bild 7




Bild 8




Bild 9




Bild 10




Bild 11




Bild 12




Bild 13


Bild 14


Skatteutskottets yttrande
1999/2000:SkU3y


Alkoholfrågor




Till socialutskottet




Socialutskottet har berett skatteutskottet tillfälle
att  yttra  sig över proposition  1998/99:134  Vissa
alkoholfrågor,  m.m. jämte motioner. Skatteutskottet
begränsar sitt yttrande  till avsnitten 9.2, 9.4-6 i
propositionen  samt  de  motioner  som  berör  dessa
avsnitt. Utskottet får anföra följande.




Yrkesmässig införsel av och partihandel med
spritdrycker, vin och starköl




Gällande bestämmelser




Försäljning av spritdrycker, vin och starköl utanför
detaljhandels-  och  serveringsledet   får  bedrivas
endast   av   den   som  har  partihandelstillstånd.
Partihandelstillståndet  ger  innehavaren  rätt  att
exportera varorna och sälja de varor som tillståndet
omfattar     till    andra    partihandlare,    till
Systembolaget,        till       innehavare       av
serveringstillstånd   och    till    den   som   har
inköpstillstånd för användning av varorna i teknisk,
industriell, medicinsk, vetenskaplig eller  liknande
verksamhet  samt  till exportbutiker och till fartyg
och  flygplan  för  proviantering.   Den   som   har
partihandels-   eller   tillverkningstillstånd   har
också  rätt  att  importera  spritdrycker,  vin  och
staköl till Sverige.  Importrätten  tar endast sikte
på införsel i och för rörelsen.


Partihandelstillstånd          meddelas          av
Alkoholinspektionen om sökanden med hänsyn till sina
personliga    och   ekonomiska   förhållanden   samt
omständigheterna  i  övrigt  är  lämplig  att  utöva
verksamheten. Sökanden skall betala ansökningsavgift
samt   om   tillstånd   beviljas   även   en   årlig
tillsynsavgift.  För  det fall tillståndshavaren har
lager i Sverige, skall  dessa  lager uppfylla kraven
i  Alkoholinspektionens  föreskrifter  och  allmänna
råd.


Alkoholinspektionen      har      det       direkta
tillsynsansvaret       över      innehavarna      av
partihandelstillstånd.  Syftet   med   inspektionens
tillsyn  är  att kontrollera dels att de lagstadgade
reglerna efterlevs,  dels  att förutsättningarna för
tillstånd  fortfarande  föreligger.   Tillsynen  kan
genomföras  i  form  av  s.k. administrativ  tillsyn
eller genom kontrollbesök.


En partihandlare kan få sitt  tillstånd  återkallat
av    Alkoholinspektionen    om   han   bryter   mot
alkohollagens bestämmelser eller  om  den personliga
lämpligheten inte längre är uppfylld. Sedan år 1995,
när nuvarande tillståndssystem började gälla, har 14
(av    totalt    77)    tillstånd   återkallats   av
Alkoholinspektionen  på  grund  av  olaglig  import,
slarv med bokföringen eller  personlig  olämplighet.
Det  vanligaste  orsaken  till  att  tillstånd  till
tillverkning och partihandel har upphört  att  gälla
är att tillståndshavaren själv begärt det eller  att
verksamheten  gått  i konkurs. I dag finns drygt 300
partihandlare.  Majoriteten   av   dessa   är  också
godkända som upplagshavare.


Den    som   vill   importera   alkoholdrycker   för
kommersiellt    bruk    måste   också    iaktta   de
skatterättsliga  reglerna   beträffande  handel  med
sådana  drycker.  Dessa  regler  återfinns  i  lagen
(1994:1564) om alkoholskatt  som i sin tur bygger på
de gemenskapsrättsliga reglerna  i  rådets  direktiv
92/12/EEG,   det   s.k.   cirkulationsdirektivet.  I
princip  behövs  ett  godkännande   från  skattemyn-
digheten  för  yrkesmässig import av alkoholdrycker.
Säkerhet     för     skatten      skall     ställas.
Skattemyndigheten  gör  också en vandelsprövning  av
den  som ansöker om godkännande  som  upplagshavare.
För   upplagshavare    skall   även   skatteupplaget
godkännas    av   skattemyndigheten.    Tull-    och
skattemyndigheter utövar kontroll över införseln och
skattskyldigheten.  En upplagshavare som inte längre
uppfyller   kraven  på  lämplighet   kan   få   sitt
godkännande   återkallat    av    skattemyndigheten.
Motsvarande gäller för en registrerad varumottagare.




Propositionen




I    propositionen    föreslår    regeringen     att
partihandelstillstånden  tas  bort  i  sin nuvarande
form  och  ersätts  med  en reglering som är  direkt
kopplad  till  vissa begrepp  i  alkoholskattelagen.
Förslaget innebär att partihandel (inkl. import) med
spridrycker, vin  och starköl får bedrivas endast av
den   som   skattemyndigheten    har   godkänt   som
upplagshavare  eller registrerat som  varumottagare.
Den stora skillnaden  jämfört  med  i  dag  blir att
partihandlarna inte behöver ha något tillstånd  från
Alkoholinspektionen  eller erlägga några ansöknings-
eller tillsynsavgifter.  Dessa  avgifter  har  också
varit  föremål  för omfattade kritik från Europeiska
kommissionen, anförs  det.  Vidare innebär förslaget
att    det   administrativa   sanktionssystemet    i
alkohollagen    ersätts    med   bestämmelserna   om
återkallelse av ett godkännande  som upplagshavare i
alkoholskattelagen  varigenom  viss   dubbelkontroll
försvinner.  Regeringen föreslår därvid  att  det  i
alkoholskattelagen  införs  en  bestämmelse  om  att
beslut  om  återkallelse skall gälla omedelbart samt
att ett uttryckligt  krav  på vandelsprövning av den
som  ansöker  om  registrering   som   varumottagare
införs.


Vidare     föreslås     att     restauranger    med
serveringstillstånd   som   själva  vill   importera
spritdrycker, vin och starköl i lagstiftningen skall
behandlas  på  samma sätt som övriga  partihandlare,
dvs.   något   krav    på   tillstånd   från   Alko-
holinspektionen  skall inte  krävas.  Däremot  skall
restaurangerna  i  likhet   med  andra  kommersiella
importörer  vara  godkända av skattemyndigheten  som
upplagshavare eller  som registrerade varumottagare.
Enligt regeringens mening  bör  restauranger normalt
komma  i  fråga för registrering som  varumottagare.
Skälet till  regeringens  förslag i denna del är att
det inte får finnas någon osäkerhet  beträffande vem
som har rätt att importera och/eller partihandla med
alkoholdryckerna      i      fråga.      De      två
partihandelskategorierna    -    upplagshavare   och
registrerade  varumottagare  -  finns   båda   efter
vederbörligt     godkännande     registrerade    hos
skattemyndigheten, vilket kan kontrolleras  av tull-
och   polismyndigheter,   kommuner,   länsstyrelser,
restauranger   och   andra   som   vill  kontrollera
behörigheten.


Enligt  regeringens bedömning bör dagens  svenska
partihandlare  kunna fungera på marknaden på ungefär
samma villkor som  i dag och en av alkoholpolitikens
huvudprinciper  om  att   begränsa  tillgängligheten
kvarstå oförändrad.


Regeringen  föreslår vidare  att  skattemyndigheten
skall   åläggas    också    att    kontrollera   att
alkoholvarorna    inte    säljs   till   andra    än
Systembolaget, restauranger  med serveringstillstånd
eller    till    andra    partihandlare.    Beskatt-
ningsmyndigheten (Skattemyndigheten  i  Gävle) skall
således    i    stället    för   Alkoholinspektionen
kontrollera att varorna endast  har  sålts  till den
som  är  berättigad att köpa dessa. Denna sistnämnda
uppgift   föreslås   beskattningsmyndigheten   kunna
uppdra åt skattemyndigheterna  i Stockholm, Göteborg
och  Malmö  att utföra i dess ställe.  Uppmärksammas
det att någon  sålt direkt till konsument (vilket är
straffbelagt) skall  detta enligt propositionen leda
till att godkännandet  som  upplagshavare respektive
registreringen som varumottagare ifrågasätts.


Bakgrunden till regeringens  förslag  är i huvudsak
den    kritik    som   riktats   mot   det   svenska
tillståndssystemet för partihandlare och tillverkare
i det s.k. Franzénmålet  (där  EG-domstolen  prövade
förenligheten av Systembolagets detaljhandelsmonopol
med  gemenskapsrätten) samt den kritik som framförts
av   Europeiska    kommissionen    i    en   formell
underrättelse till regeringen. I underrättelsen  gör
kommissionen  gällande  bl.a.  att vissa villkor och
krav   i  den  svenska  lagstiftningen   beträffande
ansökan  och innehav av partihandelstillstånd står i
strid med  EG-rättens  bestämmelser.  Även kraven på
dubbla tillstånd för restauranger som vill importera
spritdrycker,   vin  och  starköl  kritiserades   av
kommissionen.




Motionerna




I  motion So14 av  Thomas  Julin  m.fl.  (mp)  yrkas
avslag på förslaget om att avskaffa nuvarande regler
om partihandelstillstånd  (yrkande  1). Med tanke på
medlemskapet i EU, de öppna gränserna och kriminella
gruppers ökade intresse för alkoholmarknaden  är det
enligt  motionärerna nu mer än någonsin viktigt  med
en  övergripande   kontroll  av  alkoholhanteringen.
Alkoholinspektionen har en mycket betydelsefull roll
på  alkoholområdet,  bl.a.   när   det   gäller  att
garantera    att   hanteringen   av   alkohol   sker
ansvarsfullt och  i  enlighet  med  gällande regler.
Motionärerna  är oroade över att viktiga  delar  som
ingår i Alkoholinspektionens  verksamhet  kommer att
försvinna   om   skattemyndigheten   skall  ta  över
hanteringen   och  inrymma  denna  verksamhet   inom
befintliga resurser.


I  motion So11  av  Kerstin  Heinemann  m.fl.  (fp)
hemställs      att      nuvarande     system     med
partihandelstillstånd skall finnas kvar (yrkande 3).
Alkoholinspektionen   med   dess    kontroll-    och
tillsynsverksamhet  fyller  enligt  motionärerna  en
viktig roll på det alkoholpolitiska området. Det går
inte  att  ersätta  inspektionens verksamhet med den
prövning och kontroll  som  Särskilda skattekontoret
gör.  Förslaget  innebär  att  den  alkoholpolitiska
prövningen   och   tillsynen  faller   bort,   menar
motionärerna.   Vidare    anser   motionärerna   att
regeringen genom förslaget har gått betydligt längre
än vad EG-domstolen krävt.


I motion So13 av Gudrun Schyman  m.fl.  (v)  anförs
att    Alkoholinspektionens    huvuduppgifter    att
kontrollera  marknadskrafterna  via  ett  system  av
tillstånd,  tillsyn  och  sanktioner  skall behållas
(yrkande 7). Detta ansågs vara en angelägen  uppgift
när  alkohollagen  antogs  och  dåvarande  partihan-
delsmonopol  avskaffades.  Behovet  att  kontrollera
marknadskrafterna  har  knappast minskat sedan  dess
utan snarare ökat, menar motionärerna.


I  motion  So10  av  Chatrine  Pålsson  m.fl.  (kd)
(yrkande  15)  framhålls   att  Alkoholinspektionens
kompetens måste tas till vara om ansvaret för parti-
handelstillstånden förs över till skattemyndigheten.
Vidare  anser  motionärerna  att   skattemyndigheten
måste tillförsäkras stora personella resurser.


I motion So12 av Kenneth Johansson m.fl. (c) anförs
att  frågor om de särskilda partihandelstillstånden,
tillsynen    m.m.   samt   förändringar   av   Alko-
holinspektionens    funktion   och   uppgifter   bör
behandlas   i   ett   beslut    om    den    samlade
alkoholpolitiken (yrkande 1).


I  motion So4 av Chris Heister m.fl. (m) efterlyses
förenklade   regler   för   import   till   godkända
serveringsställen  (yrkande  7).  Motionärerna menar
att   restauranger   som   själva   vill   importera
alkoholdrycker  inte skall omfattas av samma  regler
som professionella partihandlare. Serveringsställena
är  redan  föremål   för  omfattande  kontroll  från
kommunens sida. I samma  motion  (yrkande  4)  yrkas
avslag    på   förslaget   om   vandelsprövning   av
varumottagare.   Motionärerna   anför   att   det  i
praktiken  redan sker en vandelsprövning och behovet
av en lagändring inte kan anses dokumenterad.




Utskottets ställningstagande




Utskottet  konstaterar   att  en  person  eller  ett
företag som i dag vill bedriva  yrkesmässig införsel
av obeskattade alkoholvaror (spritdrycker,  vin  och
starköl) måste godkännas av både Alkoholinspektionen
och  skattemyndigheten.  I  båda fallen sker en viss
prövning  av  sökanden  och,  i  förekommande  fall,
lagerlokal, skatteupplag m.m.


Detsamma     gäller     för    den    som    driver
restaurangrörelse och själv  vill  importera  nämnda
slag  av  drycker  för servering. Restaurangen skall
också   ha  tillstånd  för   alkoholservering   till
allmänheten. Sådant tillstånd beslutas av den kommun
där serveringsstället är beläget.


Ett   partihandelstillstånd   kan   återkallas   av
Alkoholinspektionen    och   ett   godkännande   som
upplagshavare  eller  registrerad  varumottagare  av
skattemyndigheten.     Serveringstillståndet     kan
återkallas  av  kommunen.  Förutom  att  besluta  om
tillstånd       till       partihandel        utövar
Alkoholinspektionen också tillsyn över denna handel.
Tull- och skattemyndigheter utövar kontroll av alko-
holimporten.     Om    en    partihandlare    säljer
spritdrycker, vin  och starköl direkt till konsument
är detta dessutom ett  brott  som  skall  beivras av
åklagare och polismyndigheter.


Enligt  EG-domstolens  dom  i  det s.k Franzénmålet
utgör  det svenska partihandelssystemet  ett  hinder
för  import   av  alkoholdrycker  från  övriga  med-
lemsländer. Domstolens  slutsats  var att nationella
bestämmelser    varigenom   rätten   att   importera
alkoholdrycker förbehålls aktörer med tillverknings-
eller partihandelstillstånd  på  sådana  villkor som
föreskrivs i den svenska lagstiftningen strider  mot
EG-fördraget.  De åtgärder som regeringen vidtog med
anledning av domen  (bl.a.  kraftigt sänkta avgifter
för tillståndsprövningen) ansågs  inte  tillräckliga
av  EU-kommissionen som i sin formella underrättelse
till regeringen riktade kritik mot vissa villkor och
krav i den svenska lagstiftningen som gäller ansökan
och  innehav   av   partihandelstillstånd.  Kritiken
gällde    kraven    på    lagringsmöjligheter    och
föreståndare,  krav  på  visad  lämplighet  samt  de
årliga tillsynsavgifterna.  Även  kraven  på  dubbla
tillstånd   för   restauranger  som  vill  importera
alkoholdrycker ansågs  av  kommissionen  stå i strid
med EG-fördraget.


Mot  denna  bakgrund  anser utskottet i likhet  med
regeringen    att   det   svenska    systemet    med
partihandelstillstånd  som  villkor  för  rätt  till
import  måste  ersättas med en reglering som på sikt
blir hållbar sett ur ett EG-rättsligt perspektiv.


Det finns enligt  utskottets  mening också skäl att
ifrågasätta   nuvarande   ordning   med    dubblerat
kontrollsystem  för  partihandelsledet  från  strikt
alkoholpolitisk synpunkt. När det gäller skyddet för
konsumenter    finns   regler   om   etablering   av
restauranger  och  systembolagsbutiker,  återhållsam
alkoholservering,  begränsade  öppettider  för  både
servering  och  detaljhandel, nykterhet och ordning,
åldersgränser för  inköp  m.m. Eftersom dessa regler
kommer  att  kvarstå  oförändrade   försämras   inte
möjligheterna    för    en    fortsatt    restriktiv
alkoholpolitik. Det finns därför ingen anledning att
motsätta   sig  förslaget  i  propositionen  om  att
ersätta  tillståndsplikten  i  alkohollagen  med  en
automatisk  rätt  att bedriva partihandel (inklusive
import) för den som  godkänts  av  skattemyndigheten
som  upplagshavare eller registrerad  varumottagare.
Härigenom   kommer   enligt  utskottets  mening  det
svenska regelsystemet  i  bättre samklang med de EG-
rättsliga reglerna.


Utskottet instämmer också  i  regeringens bedömning
att   restauranger   som   själva   vill   importera
alkoholdrycker   i  likhet  med  andra  kommersiella
importörer skall vara  godkända av skattemyndigheten
endera  som  upplagshavare   eller  som  registrerad
varumottagare.  Normalt bör restaurangerna  komma  i
fråga för registrering  som  varumottagare.  Att  ge
restaurangerna rätt att importera alkoholdrycker som
oregistrerade varumottagare skulle enligt utskottets
mening onödigt försvåra skattekontrollen eftersom de
oregistrerade  varumottagarna  till skillnad från de
registrerade  inte är kända av skattemyndigheten  på
annat sätt än om de upptäcks vid en kontroll.


När det gäller  kontrollen  över  partihandeln  vill
utskottet  framhålla att tull- och skattemyndigheter
redan  i dag  utövar  en  omfattande  kontroll  över
införseln  och  skattskyldigheten.  Godkännanden som
upplagshavare  och   registrerad  varumottagare  kan
återkallas om förutsättningar för godkännandena inte
längre finns. Utskottet  kan inte se några nackdelar
i  att  skattemyndigheten  tar   över   den  direkta
tillsynen över partihandeln och därigenom kontrollen
av  att  alkoholdryckerna  inte säljs till andra  än
Systembolaget,   innehavare   av   serverings-   och
inköpstillstånd  eller till andra  partihandlare.  I
likhet   med   regeringen    anser   utskottet   att
skattemyndigheten kan åläggas  att utföra kontrollen
över partihandlarna utan att detta medför väsentligt
nya    arbetsuppgifter.   Uppmärksammas    otillåten
försäljning,  t.ex. direkt till konsument, kan detta
förutom  straffrättsligt   ansvar   leda   till  att
godkännandet     som     upplagshavare    respektive
registreringen som varumottagare återkallas.


För att kontrollen skall fungera är det viktigt att
skattemyndigheten även i andra avseenden ges utökade
befogenheter.  Utskottet ställer  sig  därför  bakom
förslagen  i  propositionen   om   att   beslut   om
återkallelse  som huvudregel skall gälla omedelbart,
att ett uttryckligt  krav  på vandelsprövning av den
som ansöker om registrering  som varumottagare skall
införas  liksom  att  skattemyndigheten   skall  ges
befogenhet   att   företa  kontrollbesök  hos  till-
ståndshavarna.


Den    nya    ordningen   innebär    således    att
skattemyndigheten   i   sak   kommer  att  ha  samma
befogenheter     gentemot     partihandlarna     som
Alkoholinspektionen har i dag.


Sammanfattningsvis  innebär det  ovan  anförda  att
skatteutskottet  tillstyrker   propositionen   i  nu
behandlad  del  och  avstyrker  motionerna  So4  (m)
yrkandena  4  och  7, So10 (kd) yrkande15, So11 (fp)
yrkande 3, So12 (c)  yrkande  1,  So13 (v) yrkande 7
och So14 (mp) yrkande 1.




Systembolagets
importrätt/Distansförsäljning




Propositionen




Regeringen föreslår att Systembolaget  skall  ges en
begränsad   importrätt   av  spritdrycker,  vin  och
starköl. Rätten begränsas  till import i samband med
beställningar  från  privatkunder.   Däremot   skall
enligt regeringens mening s.k. distansförsäljning av
spritdrycker,   vin   och   starköl   (dvs.   direkt
försäljning  från  annat  land till privatperson för
konsumtion  i Sverige, t. ex.  via  postorder  eller
Internet) inte  heller  tillåtas i framtiden. Skälet
till denna ordning är att  försäljning  direkt  till
konsument  endast  får bedrivas av Systembolaget och
den  som  beviljats  tillstånd   till  servering  av
alkoholdrycker   till   allmänheten.  Vidare   anför
regeringen  att  Europeiska  kommissionen  inte  har
ställt    några    krav     om     möjlighet    till
distansförsäljning.




Motionen




I motion So4 av Chris Heister m.fl.  (m)  yrkas  att
riksdagen  beslutar  att  distansköp  av alkohol för
eget bruk från ett annat medlemsland inom  EU  skall
tillåtas  (yrkande  8). Detta är enligt motionärerna
en bättre ordning än att beställningar från utlandet
måste  göras genom Systembolagets  försorg.  Det  är
inte  rimligt   att   praktiska   hänsyn  som  t.ex.
skatteuppbörd och ålderskontroll skall  få hindra en
begränsad  möjlighet  till  distansköp menar  motio-
närerna.  Särskilt  inte  som gåvoförsändelser,  där
kontrollsvårigheterna  rimligtvis  måste  vara  lika
stora,  föreslås  bli tillåtna.  Att  tillåta  vissa
distansköp kan t.o.m. underlätta kontrollen eftersom
det   skulle  vara  onödigt   att   kontrollera   en
försändelses status av köp eller gåva, anförs det.




Utskottets ställningstagande




Utskottet   tillstyrker   regeringens   förslag   om
begränsad importrätt för Systembolaget.


När  det  gäller frågan om distansförsäljning delar
utskottet   regeringens    bedömning    att   direkt
försäljning  av  spritdrycker, vin och starköl  från
annat  land  till  privatperson   för  konsumtion  i
Sverige  inte  skall tillåtas (i annat  fall  än  då
försäljningen  sker   genom  Systembolagets  försorg
enligt de särskilda rutiner  som gäller för den s.k.
privatimporten).      Skälet     till     utskottets
ställningstagande är att en sådan typ av försäljning
med all sannolikhet skulle bli mycket omfattande och
därmed leda till kontrollproblem  inom  landet  samt
undergräva detaljhandelsmonopolets legitimitet.


Det  skall i detta sammanhang nämnas att distansköp
av folköl  från  näringsidkare  i  andra  EU-länder,
t.ex.  via  Internet  inte  är  förbjudet i Sverige.
Transporten av varorna till Sverige kan kontrolleras
med  stöd  av  kontrollbefogenheterna   i  den  s.k.
punktskattekontrollagen.     Enligt    alkohollagens
bestämmelser om distansförsäljning till Sverige (som
står  i överensstämmelse med cirkulationsdirektivet)
skall skatt  på varorna tas ut i Sverige. Det är den
utländske säljaren  som  skall  betala  skatten  och
skattskyldigheten  inträder när leverans sker. Innan
transporten  av  varorna   påbörjas  skall  säljaren
ställa säkerhet för skattens betalning.


I  motion  So4  har  gjorts  gällande  att  tullens
kontroll skulle underlättas om  vissa  distansköp av
spritdrycker,  vin  och  starköl tillåts. Mot  detta
vill    utskottet    invända    följande.    Tullens
befogenheter   att   undersöka  om  postförsändelser
innehåller alkoholvaror  gäller både på kommersiella
och privata försändelser.  Skälet  till  att  tullen
fick  denna  befogenhet  var  dels fiskala (dvs. att
förhindra  på sikt stora skattebortfall),  dels  att
förhindra att  alkoholvaror förs in i landet i strid
med alkohollagens  bestämmelser  om  införsel.  Även
folkhälsoskäl      talade      för     en     utökad
kontrollbefogenhet. Enligt utskottets  mening kommer
tullens   arbetsbörda   knappast   att   minska   om
distansförsäljning  av andra varor än folköl  skulle
tillåtas.  Om  det  finns  anledning  att  anta  att
skattskyldighet föreligger, och att skatten inte har
betalats  eller  att  säkerhet   inte   ställts  för
skattens betalning, kan en alkoholvara som påträffas
i en postförsändelse, och där förutsättningarna  för
införsel  är  uppfyllda, tas om hand för kontroll av
om punktskatt skall  betalas i Sverige och vem som i
sådant fall är skattskyldig.  Gåvoförsändelser  från
annat  EU-land är till skillnad från distansförsålda
varor inte  skattepliktiga.  Tullens bedömning av en
försändelses status skulle således inte försvinna om
viss möjlighet till distansköp skulle tillåtas. Inte
heller  tullens  skyldighet  att   kontrollera  mot-
tagarens ålder.


Med det anförda avstyrker utskottet motion So4 (m)
yrkande 8.




Gåvoförsändelser




Propositionen




Regeringen  föreslår  att införsel av  spritdrycker,
vin och starköl skall tillåtas.  Bedömningen  av  en
försändelses    status   och   ålderskontrollen   av
mottagaren skall  utföras  av  Tullverket inom ramen
för   den   kontroll   som   sker   i  dag.   Enligt
propositionen   skall   rätten   till  införsel   av
gåvoförsändelser      endast      gälla      enstaka
gåvoförsändelser från en enskild person i ett  annat
land  till  en  enskild  person här i landet som har
fyllt 20 år. Dessutom skall  dryckerna  vara avsedda
för  den  enskilde mottagarens eller dennes  familjs
personliga  bruk.  Det  skall  vidare  vara fråga om
gåvoförsändelse  "under yrkesmässig befordran"  dvs.
postbefordran eller annan liknande befordran,  t.ex.
genom transportföretag.


I den formella underrättelsen  från EU-kommissionen
konstaterar kommissionen att spritdrycker,  vin  och
starköl  inte  får  sändas  som  gåva  från en annan
medlemsstat  till en mottagare i Sverige,  utan  det
krävs att någon  rent  fysiskt åtföljer drycken till
Sverige eller hämtar den  på  Systembolaget.  Enligt
kommissionen  utgör  detta  ett  hinder  för  privat
import  av  alkoholdrycker,  vilket står i strid mot
EG-fördraget. Åtgärderna kan inte betraktas som nöd-
vändiga   och  proportionella  i  förhållande   till
intresset   av    skydd    för   folkhälsan,   ansåg
kommissionen. Enligt underrättelsen måste det ges en
möjlighet att mottaga alkoholdrycker  i Sverige utan
att någon fysiskt skall behöva åtfölja drycken eller
hämta   den   på  något  av  detaljhandelsmonopolets
försäljningsställen.


Någon beskattningsrätt  föreligger  i  princip inte
för   gåvor  från  annat  EU-land.  I  propositionen
Införsel   av   beskattade  varor  1998/99:127  (som
utskottet kommer  att  behandla senare under hösten)
föreslås att detta förhållande tydligare kommer till
uttryck   i  alkoholskattelagen.   Vidare   föreslås
ändringar i  alkohol-  och  tobaksskattelagarna  som
skall  tjäna  till  vägledning  för  vad  som  skall
betraktas som gåva (efter förebild i prop. 134).




Motionerna




I  motion  So14  av  Thomas  Julin  m.fl. (mp) yrkas
avslag  på  regeringens  förslag om gåvoförsändelser
(yrkande 3).


I motionerna So11 av Kerstin  Heinemann  m.fl. (fp)
yrkande 6, So13 av Gudrun Schyman m.fl. (v)  yrkande
5  och  So14  av  Thomas Julin m.fl. (mp) yrkande  4
begärs  tillkännagivanden  om  att  gåvoförsändelser
skall  lämnas   ut   till   mottagarna  i  någon  av
Systembolagets  butiker.  Motionärerna   anser   att
Systembolaget   har   bättre   kompetens  att  sköta
utlämning och ålderskontroll. I  motionerna So11 och
So14 anförs också att Sverige inte utan vidare måste
acceptera kommissionens kritik.


I  motion  So10  av  Chatrine  Pålsson  m.fl.  (kd)
framhålls att tullen måste ges tillräckliga resurser
för  att  kunna  bedöma en försändelses  status  och
kunna   kontrollera   mottagarnas   ålder   på   ett
tillfredsställande  sätt.  Vidare  måste  tullen  ha
tillgång  till  nödvändiga  register  för  att kunna
utföra ålderskontrollen (yrkande 16).




Utskottets ställningstagande




Utskottet  har  inte  funnit  anledning  till  någon
erinran mot förslaget i propositionen om att tillåta
införsel  av  enstaka  gåvoförsändelser  från  såväl
annat EU-land som tredje land till en enskild person
i Sverige som fyllt 20 år. Vidare bör som föreslås i
propositionen  försändelsen  ske  genom  yrkesmässig
befordran för att hindra försök till kringgående  av
begränsningarna  av den skattefria resandeinförseln.
Utskottet tillstyrker  således förslaget och avstyr-
ker motion So14 (mp) yrkande 3.




I flera motioner yrkas att  Systembolaget skall vara
utlämningsplats   för   gåvoförsändelser    eftersom
Systembolaget är bättre lämpat än tullen att  utföra
nödvändig  kontroll  etc. Utskottet delar inte denna
uppfattning  utan  ställer   sig  bakom  regeringens
förslag  även i denna del. Som  tidigare  redovisats
har   Tullverket    redan    i   dag   genom   t.ex.
punktskattekontrollagen  skyldighet  och  befogenhet
att  utföra  en kontroll, förutom  av  den  aktuella
försändelsens  status,  av  åldern hos mottagaren av
t.ex.  en  alkoholvara  som  tagits   om   hand  vid
Tullverkets   kontroll.  Tullverket  har  vid  dessa
kontroller    också     tillgång     till    diverse
registeruppgifter. En kontroll av mottagarens  ålder
kan ske genom att Tullverket tar reda på personens i
fråga   personnummer   genom   att   kontrollera  de
folkbokföringsuppgifter som finns i register  som är
tillgängliga     för     Tullverket     eller    via
skattemyndigheten.  Det skall också erinras  om  att
den som under vissa förutsättningar till Sverige för
in  alkoholdrycker utan  att  vara  behörig  därtill
eller   utan   att   betala  erforderlig  skatt  för
dryckerna   kan   dömas  för   varusmuggling   eller
skattebrott.


Det är svårt att i  nuläget ha någon uppfattning om
omfattningen av trafiken  med  gåvoförsändelser. Det
finns därför inte anledning att  anta  att tullen nu
skulle behöva tillskjutas extra medel med  anledning
av   förslaget.  Självklart  är  det  angeläget  att
utvecklingen  följs  och  utskottet  förutsätter att
regeringen gör så och vidtar de åtgärder  som  efter
vunna erfarenheter kan visa sig motiverade.


Utskottet   anser   samtidigt  att  det  finns  all
anledning att noga begrunda och analysera den kritik
som framförts från kommissionen  mot  delar  av vårt
regelsystem, bl.a. att gåvoförsändelser måste hämtas
på något av Systembolagets försäljningsställen. Inte
minst  på  grund  av  att  Sverige  nu  skall inleda
förhandlingar      om     fortsatta     kvantitativa
begränsningar i den privata resandeinförseln kan det
visa sig mindre välbetänkt  att  utmana kommissionen
på   just  detta  område,  som  måste  anses   lägre
prioriterat.   Att  kämpa  för  fortsatt undantag på
nuvarande  nivå  är  något  som  också  motionärerna
förordar.  Utan  det  svenska undantaget  från  EG:s
regler  om  privatinförsel   blir   det   svårt  att
fullfölja dagens alkoholpolitik.


Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So10
(kd)  yrkande  16,  So11  (fp)  yrkande 6, So13  (v)
yrkande 5 och So14 (mp) yrkande 4.




Införsel för privat bruk




Bakgrund




Enligt   EG-reglerna  (rådets  direktiv   92/12/EEG,
cirkulationsdirektivet) får den som reser mellan EU-
länder medföra minst 10 liter sprit, 20 liter stark-
vin, 90 liter vin, 110 liter öl samt 800 cigaretter,
400 cigariller,  200 cigarrer och 1 kg röktobak utan
att betala skatt i införsellandet om varorna inköpts
beskattade i en annan  EU-stat  och  är  avsedda för
privat konsumtion.


Vid  förhandlingarna  om  medlemskap  i EU uppnådde
Sverige och Finland ett undantag från huvudregeln  i
cirkulationsdirektivet   för   att   kunna   behålla
strängare införselregler. Danmark har sedan tidigare
ett  liknande  undantag. Med stöd av undantaget  har
Sverige begränsat  den privata införseln som får ske
utan att den resande  betalar  skatt  till  1  liter
starksprit eller 3 liter starkvin, 5 liter annat vin
och  15  liter  starköl,  300  cigaretter  eller 150
cigariller   eller   75   cigarrer  eller  400  gram
röktobak.  I dessa kvoter ingår  varor  som  har be-
skattats  i  annat EU-land och varor som har inköpts
taxfree under resan.


Bestämmelserna om beskattning av privatinförsel och
vilka  kvantiteter   som   får   införas   utan  att
punktskatt  skall  betalas finns i lagen (1994:1565)
om beskattning av privatinförsel  av alkolholdrycker
och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen (privatinförsellagen).


Enligt rådets direktiv 96/99/EG får Sverige, t.o.m.
den  30 juni 2000 underkastat en översyn,  fortsätta
att tillämpa  de  kvantitativa  begränsningarna. Den
svenska inställningen är att undantaget  i  fråga om
privatinförseln förlängs automatiskt såvida inte ett
enigt  rådsbeslut  om motsatsen fattas. Danmark  och
Finland   har   accepterat    att    tillämpa   EG:s
införselregler fr.o.m. den 31 december  2003. Enligt
en  protokollsanteckning  senareläggs  Danmarks  och
Finlands  avvecklingsdatum  om  Sverige  vid   nästa
förhandlingsomgång    får   en   senareläggning   av
avvecklingen.


Den   1   juli   1999   upphörde   den   skattefria
försäljningen (den s.k. taxfree- försäljningen) inom
EU. Efter detta datum är det endast möjligt att föra
in alkohol- och tobaksvaror  som  beskattats  i  ett
annat    medlemsland    (prop.    1998/99:86,   bet.
1998/99:SkU21).   Skattefria   alkoholdrycker    och
tobaksvaror  kan  fortfarande  säljas till resenärer
som skall resa till tredje land  (inkl.  bl.a. Åland
och    Kanarieöarna,   som   ligger   utanför   EG:s
skatteområde)  samt  föras  in från sådant land till
Sverige. Införseln och de begränsningar  som  därvid
gäller  regleras  i lagen (1994:1551) om frihet från
skatt vid import, m.m.




Propositionen




I   propositionen  anför   regeringen   att   i   de
översynsförhandlingar  om  införselbegränsningar som
kommer att inledas under hösten  1999 kommer Sverige
att kämpa för att få fortsatt undantag  på nuvarande
nivå. Detta är enligt regeringen nödvändigt  för att
ge Sverige möjlighet att bygga vidare på de delar av
vår politik som är EG-rättsligt godkänd och effektiv
samtidig  som det också ger oss ytterligare tid  för
att komplettera  vår  alkoholpolitik  med delvis nya
metoder.




Motionerna




I  motion So2 av Reynoldh Furustrand och  Nils-Göran
Holmqvist  (båda  s)  begärs ett tillkännagivande om
att nuvarande införselkvoter  skall behållas för att
minska gränshandeln och smugglingen (delvis).


I motion  So4 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om att Sveriges  särskilda undantag
för  resandeinförsel  från  andra  EU-länder   skall
avvecklas (yrkande 6). Motionärerna anser att de EG-
rättsliga regler som gäller och tillämpas av en klar
majoritet bland övriga medlemsländer är bra och  att
Sverige   inte   längre  är  i  behov  av  fortsatta
undantag.  Principen   om   fri   rörlighet   mellan
medlemsstaterna är grundläggande i EU-samarbetet och
Sverige  har  redan  haft  avsevärd  tid  på sig att
anpassa  sin  alkoholpolitik  till  de  mera rimliga
europeiska förhållandena, menar motionärerna.


I  motion  So11  av  Kerstin  Heinemann m.fl.  (fp)
anförs att Sverige bör hävda fortsatt  undantag från
EU:s  regler  om privatinförsel från andra  medlems-
länder, helst med  oförändrade  kvantiteter (yrkande
2). Att Sverige får fortsatt undantag är viktigt för
att inte framtvinga en sänkning av  priset  på alko-
holdrycker,  vilket skulle leda till ökad konsumtion
och ökade alkoholrelaterade  skador.  Även  i motion
So12   av  Kenneth  Johansson  m.fl.(c)  begärs  ett
tillkännagivande  om  att  Sverige i förhandlingarna
med  EU  skall begära fortsatt  undantag  från  EU:s
gemensamma  införselregler (yrkande 6). I annat fall
kommer konsumtionen  kraftigt  att  öka i landet och
det blir svårt att upprätthålla prispolitiken.




Utskottets ställningstagande




Enligt utskottets mening skulle det vara  svårt  för
Sverige   att   upprätthålla   en  hög  prisnivå  på
alkoholdrycker utan det svenska undantaget från EG:s
regler  om  införsel.  Det är därför  som  anförs  i
motionerna So2 (s), So11  (fp) och  So12 (c) viktigt
att  Sverige fortsätter att  hävda  detta  undantag.
Eftersom denna uppfattning också delas av regeringen
behövs  inte något tillkännagivande i saken. Med det
anförda avstyrks också yrkande 6 i motion So4 (m).




Illegal införsel




Tullens kontrollbefogenheter ändrades radikalt i och
med medlemskapet.  Gränskontrollerna  i  EU-trafiken
försvann.  Någon  utökning  av skattekontrollen  och
skattemyndighetens befogenheter  genomfördes  inte i
samband  med  EU-inträdet. Situationen ändrades dock
den 1 juli 1998  då punktskattekontrollagen trädde i
kraft och tullen fick ökade kontrollbefogenheter be-
träffande    yrkesmässig    hantering    av    bl.a.
alkoholvaror, distansförsäljning av sådana varor och
kommersiella  eller   privata  postförsändelser  som
kommer från ett annat EU-land.


Lagen  (1996:701) om Tullverkets  befogenheter  vid
Sveriges   gräns   mot   ett   annat  land  inom  EU
(inregränslagen) är tillämplig bl.a.  på  varor  som
skall    beskattas    enligt    privatinförsellagen.
Tulltjänsteman får anmana personer  som befinner sig
i omedelbar närhet av gränspassage att  stanna och i
samband  därmed  även  undersöka transportmedel  och
handresgods m.m.


Av  årets  budgetproposition   (prop.   1999/2000:1
utg.omr.  3)  framgår  att  Tullverket har redovisat
fortsatt  höga  beslagsmängder  av  illegalt  införd
alkohol och tobak.  Regeringen  anser det väsentligt
att  Tullverket  fortsätter sina ansträngningar  att
bekämpa denna typ  av smuggling. Hög prioritet skall
ges kontroller mot illegal  införsel  av alkohol och
tobak.


Vidare  anför  regeringen att det är angeläget  att
Tullverket  såväl   nationellt  som  internationellt
medverkar i arbetet med  att  utveckla arbetsmetoder
och  samarbetsformer  för  att  effektivare  bekämpa
gränsöverskridande  brottslighet  såsom  narkotika-,
sprit- och tobakssmuggling.




Motionerna




I motion So10 av Chatrine Pålsson m.fl.  (kd) begärs
ett  tillkännagivande om behovet av att intensifiera
ansträngningarna  för  att  bekämpa spritsmugglingen
och att bl.a. Tullverket skall  ges  ökade  resurser
för  detta  ändamål  (yrkande  7). I motion So12  av
Kenneth  Johansson  m.fl.  (c)  begärs   ett   till-
kännagivande   om   att   tullens   insatser   måste
intensifieras  för  att  hindra smuggling av alkohol
(yrkande 2).




Utskottets ställningstagande




Utskottet   delar  regeringens   och   motionärernas
inställning att  det  är  angeläget  att  Tullverket
fortsätter    sina    ansträngningar   att   bekämpa
smugglingen av sprit och  att kontroller mot illegal
införsel  ges  fortsatt  hög  prioritet.   Detta  är
viktigt   såväl   från   fiskal  synpunkt  som  från
folkhälsosynpunkt.   Frågor    om    resurser   till
Tullverket   kommer  att  tas  upp  i  samband   med
utskottets  behandling  av  regeringens  förslag  om
anslag till skatteförvaltningen  och Tullverket. Det
finns därför ingen anledning att här  närmare  pröva
storleken   av   Tullverkets   resurser.   Utskottet
avstyrker motionsyrkandena.




Alkoholbeskattningen




Bakgrund




Sveriges  medlemskap i EU föranledde förändringar  i
beskattningen   av   alkoholhaltiga   drycker.   Den
progressiva   skatteskala   som  infördes  1992  har
ersatts  av  en i princip proportionell  beskattning
efter alkoholhalt.


I förhandlingarna  om  medlemskap i EU fick Sverige
en treårig övergångsperiod  (t.o.m.  den  1  januari
1998) under vilken en reducerad skattesats skulle få
tillämpas   för  öl  med  en  alkoholhalt  som  inte
överstiger 3,5  volymprocent.  I syfte att förstärka
stimulansen  för  en  övergång  till  alkoholsvagare
drycker   och   motverka   den  ökande  gränshandeln
genomfördes  dock  en omläggning  till  en  enhetlig
(lägre)  skatt  på öl  redan  den  1  januari  1997.
Samtidigt höjdes alkoholgränsen för nollbeskattat öl
från 2,25 volymprocent till den övre gränsen inom EU
för tillämpning av  reducerade  skatter  på öl, dvs.
2,8   volymprocent.  För  att  uppnå  en  oförändrad
konsumtionsvolym av ren alkohol höjdes också skatten
på sprit med 2 % (prop. 1996/97:1, bet. FiU1).


Skattesatsen  på  öl  över 2,8 volymprocent är 1,47
för varje volymprocent alkohol  och  liter.  Vid  en
alkoholhalt på 5 % är skatten 7,35 kr/liter (snittet
för samtliga EU-länder är 3,74 kr/liter).


Skatten  på lättvin tas ut i "trappsteg" och uppgår
till 27,20  kr/liter  för  vin  över 8,5 upp till 15
volymprocent (ca 4 gånger högre än genomsnittet inom
EU).


Skatten på 70 centiliter starksprit  är  ca  140 kr
(ca 3 gånger högre än genomsnittet inom EU).




Propositionen




Regeringen   betonar  i  propositionen  att  ett  av
Sveriges viktigaste  alkoholpolitiska  medel för att
begränsa totalkonsumtionen och därmed skadorna fort-
farande  är  prispolitiken. Den nya situationen  gör
det också nödvändigt  att  söka  nya metoder för det
förebyggande arbetet. Samhället måste  enligt  rege-
ringens  uppfattning dock först hitta lika effektiva
alternativ  till  prisinstrumentet  innan  detta kan
överges som alkoholpolitiskt medel.




Motionerna




I  motion So1 av Gunnar Axén (m) yrkas att riksdagen
beslutar  om att sänka alkoholskatten med 10 % den 1
januari 2000.  Denna sänkning bör sedan följas av en
rad mindre sänkning följande år (yrkande 1).


I motion So2 av  Reynoldh Furustrand och Nils-Göran
Holmqvist (båda s)  begärs  ett  tillkännagivande om
att skillnaderna i alkoholpriset mellan  Sverige och
övriga  EU-länder  måste  utjämnas  för  att  minska
gränshandeln och smugglingen (delvis).


Motionärerna  bakom  motion  So13 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) hemställer om ett tillkännagivande  om att
prisinstrumentet    även    fortsättningsvis   skall
användas  för  att  hålla  alkoholkonsumtionen  nere
(yrkande  1).  Prisinstrumentet   är   ett   av   de
viktigaste  inslagen  i  den  framgångsrika  svenska
alkoholpolitiken, anser motionärerna.




Utskottets ställningstagande




Sverige för sedan en lång tid tillbaka en restriktiv
alkoholpolitik   som   syftar   till   att  begränsa
alkoholens    skadeverkningar   genom   en   minskad
totalkonsumtion.   Detta   sker   främst   genom  en
kombination av höga skatter och restriktioner som på
olika   sätt   begränsar   tillgängligheten   (t.ex.
detaljhandelsmonopolet,   regler    för   servering,
åldersgränser    för    inköp,    begränsning     av
privatinförsel  etc.) samt olika alkoholförebyggande
insatser. Enligt  utskottets  mening  finns det inte
något skäl att minska ambitionerna med  den  svenska
alkoholpolitiken    därför    att    man   i   några
medlemsländer  inom  EU  har en annan syn  på  dessa
frågor.


En annan sak är att förutsättningarna för att driva
den  svenska  alkoholpolitiken   har  ändrats  genom
medlemskapet  i  EU  och  den  ökade internationella
rörligheten. Prioriteringar måste  därför göras till
de  områden  där  insatserna ger störst  effekt.  En
strävan att hålla fast  vid  de  mest verkningsfulla
alkoholpolitiska medlen så länge de  har  effekt och
ta  bort  sådana restriktioner som bedöms ha  mindre
alkoholpolitisk betydelse och som ifrågasatts ur EG-
rättslig synpunkt har också varit utgångspunkten för
de förslag  som regeringen lagt fram i propositionen
och som utskottet  i  det  föregående har ställt sig
bakom.


Utskottet delar i grunden  regeringens inställning
att  ett  av  Sveriges  viktigaste  alkoholpolitiska
medel fortfarande är prispolitiken  och att vi måste
hitta  effektiva  alternativ  till  prisinstrumentet
innan detta kan överges som alkoholpolitiskt  medel.
Enligt  utskottets  mening  är det inte lämpligt att
genomföra  sådan skattesänkningar  som  motionärerna
bakom motionerna So1 och So2 förespråkar.


Utskottet anser  givetvis i likhet med motionärerna
bakom motion So2 att  det är angeläget att motarbeta
illegal införsel av alkoholdrycker.  Detta  är också
en   prioriterad   uppgift   för  tullen  som  genom
införandet  av  punktskattekontrollagen  också  fick
bättre möjligheter  till  kontroll av transporter av
punktskattepliktiga      varor      samt      bättre
sanktionsmöjligheter. Vidare har varusmugglingslagen
varit   föremål   för  översyn  och  en  proposition
förebereds          inom          Regeringskansliet.
Punktskatteutredningen   överväger  för   närvarande
bl.a. om krav på säkerhet  för  betalning av skatt i
samband  med  transport  av  obeskattade  varor  bör
utvidgas.  Slutligen bör i detta  sammanhang  nämnas
att det inte  bara  är  länder  som Sverige med höga
skatter     som     drabbas     av    problem    med
skatteundandraganden    genom    bedrägerier    inom
suspensionsordningen            eller           inom
transiteringssystemen. I stor utsträckning  rör  det
sig  om  ett  problem  för  hela unionen. Åtgärder i
syfte att motverka eller förhindra undandraganden av
punktskatter har också haft hög prioritet inom EU de
senaste åren.


Med det anförda anser utskottet att motion So13 (v)
yrkande  1 är tillgodosedd och  utskottet  avstyrker
därför att riksdagen gör några uttalanden i enlighet
med  denna  motion.  Av  anförda  skäl  ställer  sig
utskottet    vidare    helt   avvisande   till   det
skattesänkningsprogram som föreslås i motion So1 (m)
yrkande 1. Utskottet avstyrker  således  även  detta
motionsyrkande, liksom motion So2 (s) delvis.


Stockholm den 21 oktober 1999




På skatteutskottets vägnar




Arne Kjörnsberg






I   beslutet  har  deltagit:  Arne  Kjörnsberg  (s),
Lisbeth  Staaf-Igelström  (s),  Per  Rosengren  (v),
Holger  Gustafsson  (kd), Carl Erik Hedlund (m), Per
Erik Granström (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m),
Ulla Wester (s), Lena  Sandlin  (s),  Kenneth  Lantz
(kd), Catharina Hagen (m), Yvonne Ruwaida (mp), Rolf
Kenneryd   (c),   Johan   Pehrson   (fp),  Margareta
Cederfelt  (m),  Per-Olof Svensson (s)  och  Lennart
Värmby (v).






Avvikande meningar




1. Yrkesmässig införsel av och partihandel
med spritdrycker, vin och starköl




Per Rosengren (v), Rolf Kenneryd (c), Yvonne Ruwaida
(mp), Johan Pehrson  (fp)  och  Lennart  Värmby  (v)
anför:




En    av    huvudprinciperna    inom   den   svenska
alkoholpolitiken har sedan länge  varit att begränsa
och  kontrollera  privata vinstintressen.  Av  denna
anledning  hade  Sverige   fram   till   inträdet  i
Europeiska unionen också monopol för import, export,
tillverkning  och  partihandel av spritdrycker,  vin
och starköl. Dessa monopol  ersattes  med  nuvarande
tillståndssystem       för      partihandel      och
Alkoholinspektionen inrättades med uppgift bl.a. att
kontrollera partihandeln  med  spritdrycker, vin och
starköl  via  ett system av tillstånd,  tillsyn  och
sanktioner. Regering  och  riksdag underströk vikten
av detta alkoholpolitiska system  liksom  behovet av
en kraftfull tillsyn.


Vi  finner  det  anmärkningsvärt att regeringen  nu
anser att den kommersiella  handeln  utanför detalj-
och serveringsledet inte har någon verklig betydelse
från    alkoholpolitisk    synpunkt.   Enligt    vår
uppfattning har behovet av en  övergripande kontroll
av  alkoholhanteringen  inom partihandelsledet  inte
minskat  utan  snarare ökat  genom  EU-inträdet,  de
öppna  gränserna   och   kriminella  gruppers  ökade
intresse för marknaden.


Att      ersätta      nuvarande     system      med
partihandelstillstånd med  att  alla  företag som så
önskar   ges   rätt  att  bedriva  partihandel   med
alkoholdrycker om de uppfyller vissa förutsättningar
enligt alkoholskattelagen  är en olycklig förändring
som  enligt vår mening inte bör  genomföras.  Slopas
den  alkoholpolitiska   prövningen,  kontrollen  och
uppföljningen blir det lättare  för oseriösa företag
att  agera  på  ett sätt som motverkar  det  sociala
ansvarstagande  som   bör   vara  centralt  för  vår
alkoholpolitik.


Alkoholinspektionens         kontroll-          och
tillsynsverksamhet   fyller  enligt  vår  mening  en
viktig     funktion.     Med     tillståndsprövning,
inspektionsbesök,   raporter   och   kontakter   med
branschsammanslutningar    och    myndigheter    har
inspektionen insyn i verksamheten och  kan  samla in
statistik,   påverka  utvecklingen  samt  hävda  det
sociala ansvarstagandet.  Detta  gynnar  såväl  sam-
hällsintresset    som    de    seriösa    företagen.
Alkoholinspektionens  verksamhet  kan  inte ersättas
med  den prövning som görs av skattemyndigheten  för
att  bli   godkänd   som   upplagshavare  respektive
registrerad varumottagare. Det finns också anledning
att  befara  att kontrollen och  tillsynen  över  de
kommersiella      aktörerna       försämras       om
skattemyndigheten tar över denna uppgift bl.a. bero-
ende  på  att  skattemyndigheten saknar tillräckliga
resurser  och erforderlig  kompetens  på  det  alko-
holpolitiska  området.  Däremot  anser vi att det är
självklart       att      skattemyndigheten      och
Alkoholinspektionen    skall    samarbeta   så   att
dubbelarbete undviks och att parterna  kan dra nytta
av varandras erfarenheter. Med ett utbyggt samarbete
som  även  bör inkludera tullen kan också  de  olika
kontrollsystemen förstärka varandra.


Det huvudsakliga  skälet  till  regeringens förslag
att  försämra den svenska alkoholkontrollen  är  EG-
domstolens  dom  i  det  s.k. Franzénmålet. Vi anser
dock att regeringen gått betydligt längre än vad EG-
domstolen krävt.


Med det anförda tillstyrker  vi So11 (fp) yrkande 3,
So12 (c) yrkande 1, So13 (v) yrkande 7 och So14 (mp)
yrkande 1 om att behålla partihandelssystemet  i sin
nuvarande form och avstyrker regeringens förslag  om
att  ersätta  detsamma  med  en automatisk rätt till
partihandel   om   viss  förutsättningar   i   alko-
holskattelagen är uppfyllda.


Motionerna So4 (m)  yrkandena 4 och 7 och So10 (kd)
yrkande 15 avstyrks.




2. Yrkesmässig införsel av och partihandel
med spritdrycker, vin och starköl




Carl Erik Hedlund (m),  Marietta  de Pourbaix-Lundin
(m), Catharina Hagen (m) och Margareta Cederfelt (m)
anför:




Vi  konstaterar  att  regeringen  nu  sent   omsider
föreslår      att      nuvarande      system     med
partihandelstillstånd   skall  avvecklas.   Eftersom
detta  är något vi moderater  förordat  i  många  år
välkomnar vi naturligtvis förslaget. Däremot ställer
vi  oss  inte   bakom  den  föreslagna  ändringen  i
alkoholskattelagen    för    att   möjliggöra   s.k.
vandelsprövning  av  varumottagare.  Som  regeringen
påpekar i propositionen  sker  i  praktiken redan en
viss  prövning  av  vandeln hos den som  ansöker  om
godkännade som registrerad varumottagare. Behovet av
en  lagändring  är  heller  inte  dokumenterad.  Det
avskaffade  kravet  på   partihandelstillstånd   bör
enligt  vår  mening inte ersättas med andra typer av
regler  som i praktiken  riskerar  att  få  liknande
effekter.  Generellt  bör restriktivitet iakttas när
det     gäller    att    uppställa     hinder     av
vandelsprövningskaraktär.   Om   man   aldrig  getts
möjlighet  att  pröva på en viss verksamhet  är  det
naturligtvis svårt att visa att man uppfyller kraven
på lämplighet.


Enligt  vår  uppfattning   är   det   orimligt  att
restauranger med serveringstillstånd som själva vill
importera   spritdrycker,   vin   och   starköl    i
lagstiftningen  skall  behandlas  på  samma sätt som
professionella partihandlare, dvs. vara  godkända av
skattemyndigheten     som     upplagshavare    eller
varumottagare. Serveringsställena  är  redan föremål
för omfattande kontroll från kommunens sida. Med den
av regeringen föreslagna ordningen finns fortfarande
fog  för  den  kritik  som  bl.a. från EU-organ  har
riktats   mot   kraven  på  dubbla   tillstånd   för
restauranger som  vill  importera alkoholdrycker. Vi
anser att regeringen skall  återkomma till riksdagen
med  förslag  om  mera långtgående  förenklingar  på
detta område.


Med det anförda tillstyrks  regeringens  förslag om
att  ersätta  nuvarande  partihandelstillstånd   med
automatisk rätt till partihandel om vissa förutsätt-
ningar  i  alkoholskattelagen är uppfyllda, dock med
den ändringen,  föranledd  av bifall till motion So4
(m)  yrkande  4,  att kravet på  vandelsprövning  av
varumottagare skall utgå.


Motionerna So10 (kd)  yrkande 15, So11 (fp) yrkande
3, So12 (c) yrkande 1, So13  (v)  yrkande 7 och So14
(mp) yrkande 1 avstyrks.


Vad  ovan  anförts  om förenklade importregler  för
restaurangnäringen med  anledning  av motion So4 (m)
yrkande 7 bör ges regeringen till känna.




3. Yrkesmässig införsel av och partihandel
med spritdrycker, vin och starköl




Holger Gustafsson och Kenneth Lantz (båda kd) anför:




Vi  ställer  oss  bakom regeringens förslag  om  att
ersätta tillståndsplikten enligt alkohollagen med en
rätt till partihandel (inklusive import) för den som
har  godkänts  som upplagshavare  eller  registrerad
varumottagare av skattemyndigheten. Härigenom kommer
enligt vår mening det svenska regelsystemet i bättre
samklang med de  EG-rättsliga  reglerna.  Den  stora
skillnaden jämfört med i dag blir att partihandlarna
inte   behöver  ha  något  tillstånd  från  Alkohol-
inspektionen  eller  erlägga några ansöknings- eller
tillsynsavgifter. Dessa  avgifter  har  också  varit
föremål  för  omfattande kritik från Europeiska kom-
missionen. I och  med  att  reglerna  om  skydd  för
konsumenterna  kommer  att kvarstå oförändrade anser
vi   att möjligheterna för  en  fortsatt  restriktiv
alkoholpolitik inte försämras.


Förslaget innebär också att skattemyndigheten skall
ta över  tillsynen  över  verksamheten och därigenom
kontrollen av att spritdrycker, vin och starköl inte
säljs till andra än sådana  som enligt alkohollagens
bestämmelser är berättigade att  köpa dessa drycker.
För att skattemyndigheten skall kunna  klara  av att
utföra  de  nya  arbetsuppgifterna  anser  vi,  till
skillnad   från  regeringen,  att  skattemyndigheten
måste tillförsäkras  ökade resurser. Det räcker inte
med   enbart   utökade   befogenheter    beträffande
vandelsprövning,  återkallelse,  kontrollbesök  etc.
Vidare  anser vi att Alkoholinspektionens  kompetens
på det alkoholpolitska  området måste tas till vara.
I    skattemyndighetens   lämplighetsprövning    och
fortlöpande   tillsyn   måste   de  alkoholpolitiska
aspekterna och det sociala ansvarstagandet tillmätas
fortsatt stor betydelse. Det anförda  bör  riksdagen
med anledning av motion So10 (kd) yrkande 15 som sin
mening ge regeringen till känna.


Det   anförda   innebär   också  att  vi  avstyrker
motionerna So4 (m) yrkandena  4  och  7,  So11  (fp)
yrkande  3,  So12  (c) yrkande 1, So13 (v) yrkande 7
och So14 (mp) yrkande 1.




4. Systembolagets
importrätt/Distansförsäljning




Carl Erik Hedlund (m),  Marietta  de Pourbaix-Lundin
(m), Catharina Hagen (m) och Margareta Cederfelt (m)
anför:




Förslaget  om  att  ge  Systembolaget  en  begränsad
importrätt   i   samband   med   beställningar  från
privatkunder  tillstyrks eftersom det  gör  importen
snabbare  och  billigare   för   kunden   samt  ökar
möjligheten  för  utländska  producenter att nå  den
svenska marknaden. Därutöver anser  vi att det skall
införas en möjlighet för den enskilde att själv föra
in alkoholdrycker direkt från en utländsk försäljare
under  förutsättning  att dryckerna är  avsedda  för
eget bruk. Ur den enskildes  perspektiv  kan det med
fog   förefalla   märkligt   att   även   en  mindre
specialbeställning  från utlandet måste göras  genom
Systembolaget, samtidigt som den enskilde själv hade
kunnat föra in motsvarande  drycker i samband med en
resa.  När  det  särskilda  svenska  undantaget  för
resandeinförseln  upphör kommer  denna  ordning,  om
inget görs, att framstå som än mer märklig.


Att distansköp skulle kunna bli ett alternativ till
inköp på Systembolaget och därmed göra det svårt att
upprätthålla detaljhandelsmonopolet utgör enligt vår
mening  inget hinder  mot  att  genomföra  en  sådan
lagändring. Moderata samlingspartiet har under många
år drivit frågan om att avveckla just detta monopol.


I propositionen  påpekas  att distansförsäljning är
en  etablerad  försäljningsform  för  alkoholdrycker
inom EU. Vi menar  att  praktiska  hänsyn  som t.ex.
skatteuppbörd och ålderskontroll inte kan få  utgöra
hinder  för  en begränsad möjlighet till distansköp.
Särskilt inte som gåvoförsändelser, där kontrollsvå-
righeterna  rimligtvis   måste   vara   motsvarande,
föreslås  bli  tillåtet.  Precis som resandeinförsel
och gåvoförsändelser kan möjligheten till distansköp
omges    med    mer    eller    mindre     explicita
volymbegränsningar som syftar till att garantera att
importen   sker   för  eget  bruk  och  i  begränsad
omfattning.


Regeringen bör skyndsamt  återkomma  till riksdagen
med  förslag  till lagreglering i enlighet  med  det
ovan anförda. Detta  bör  riksdagen med anledning av
motion  So4  (m)  yrkande  8  som   sin   mening  ge
regeringen till känna.




5. Gåvoförsändelser




Per  Rosengren (v), Holger Gustafsson (kd),  Kenneth
Lantz  (kd), Yvonne Ruwaida (mp), Johan Pehrson (fp)
och Lennart Värmby (v) anför:




Enligt   vår   mening   skall   Systembolaget   vara
utlämningsplats  för  gåvoförsändelser av sprit, vin
och  starköl  från  utlandet.   Skälet   till   vårt
ställningstagande  är att vi anser att Systembolaget
har bättre förutsättningar än tullen att kontrollera
mottagarens ålder samt  att det verkligen rör sig om
en  gåva.  Därmed  kan  också  risken  för  förtäckt
postorderverksamhet minimeras.


Vi  föreslår  att  riksdagen   med   anledning   av
motionerna  So10  (kd) yrkande 16, So11 (fp) yrkande
6, So13 (v) yrkande  5 och So14 (mp) yrkandena 3 och
4  beslutar att 4 kap.  2  §  punkt  6  alkohollagen
kompletteras med följande tillägg:


"Dryckerna  skall  hämtas  av mottagarna i någon av
detaljhandelsmonopolets butiker."




6. Införsel för privat bruk




Carl Erik Hedlund (m), Marietta  de  Pourbaix-Lundin
(m), Catharina Hagen (m) och Margareta Cederfelt (m)
anför:




Regeringen har enligt propositionen för  avsikt  att
under  innevarande  höst  arbeta  för att få behålla
Sveriges  särskilda  undantag  från EG:s  regler  om
privatinförsel   av    bl.a.   alkoholdrycker,    på
nuvarande  nivå.  Enligt vår mening är de regler som
gäller och tillämpas  av  en  klar  majoritet  bland
övriga  medlemsländer bra och dessa regler bör gälla
även för  oss  svenskar. De strängare införselregler
vi hittills haft  har  spelat ut sin roll. Principen
om   fri   rörlighet   mellan   medlemsstaterna   är
grundläggande i EU-samarbetet, och enligt vår mening
har Sverige redan haft avsevärd  tid att anpassa sin
alkoholpolitik  till  de  mera  rimliga   europeiska
förhållandena.  Vi  anser  således att det särskilda
undantaget skall avvecklas.  Detta bör riksdagen med
anledning av motion So4 (m) yrkande 6 som sin mening
ge regeringen till känna. Motionerna So2 (s) delvis,
So11 (fp) yrkande 2 och So12 (c) yrkande 6 avstyrks.




7. Illegal införsel




Holger Gustafsson och Kenneth Lantz (båda kd) anför:




Vi  delar  inställningen  i motionerna  att  det  är
angeläget    att    Tullverket    fortsätter    sina
ansträngningar att bekämpa spritsmugglingen  och att
kontroller  mot  illegal  införsel  ges fortsatt hög
prioritet. Vi anser också i likhet med  motionärerna
bakom   motion  So10  att  tullen  måste  ges  ökade
resurser  för  detta ändamål. Om förstärkningar inte
görs riskerar samhällets  kostnader  att  bli mycket
större  än  de besparingar som kortsiktigt görs.  Vi
anser således  att  Tullverket  skall  tillföras mer
resurser.  Detta  bör  riksdagen  som sin mening  ge
regeringen till känna.




8. Alkoholbeskattningen




Carl  Erik Hedlund (m), Marietta de  Pourbaix-Lundin
(m), Catharina Hagen (m) och Margareta Cederfelt (m)
anför:




Vi konstaterar att regeringen envist håller fast vid
högskattepolitiken  inom  alkoholområdet  trots  att
såväl   den   illegala   som  den  legala  införseln
fortsätter    att    öka   liksom    den    illegala
alkoholhanteringen inom  landet.  Skattebelastningen
har också inneburit att många även  annars laglydiga
medborgare tycker att det är helt i sin  ordning att
köpa  s.k.  svartsprit.  I  ett  läge där de svenska
priserna på alkoholdrycker kraftigt skiljer sig från
övriga    EU-länders   ser   också   välorganiserade
brottssyndikat möjligheter att tjäna stora pengar på
smugglingen  av  dessa  varor,  med  en  allt grövre
brottslighet   som  följd.  Därutöver  har  de  höga
skatterna     inneburit      att     den     svenska
bryggerinäringens konkurrenssituation allvarligt har
försämrats.  Det  finns således  enligt  vår  mening
mycket   starka   skäl    att   närma   de   svenska
punktskatterna till omvärldens.


Det går heller inte att vänta  längre  med en sådan
åtgärd. Nästa år öppnas Öresundsbron och med den får
vi   ett   ökat   resande.   Nuvarande  kvantitativa
begränsningar i den privata resandeinförseln  kommer
att upphöra. (Regeringen måste väl rimligen inse att
detta undantag inte kan gälla för evigt även om  den
skulle  lyckas vinna en viss ytterligare tidsfrist.)
Detta innebär  att ännu mer öl, sprit och vin kommer
att  skölja  in  över   våra  gränser  med  minskade
skatteintäkter som följd.


Enligt vår mening måste skattesänkningar vidtas för
att  komma åt de skisserade  missförhållandena.  Det
måste  finnas  utrymme  för  en  stegvis sänkning av
punktskatterna   på   alkohol  till  en   nivå   som
överensstämmer med, i vart  fall,  den  som  råder i
Danmark  och  Tyskland. En sänkning som sker stegvis
kommer  att  leda   till   en   mindre   ökning   av
försäljningen  än  vad  som  skulle  bli  fallet  om
sänkningen genomfördes i ett steg.


Vad  vi  ovan  anfört  om  en  stegvis  sänkning  av
alkoholskatterna  bör  riksdagen  med  anledning  av
motion  So1  (m)  yrkande  1 som sin mening ge rege-
ringen till känna.


Motionerna So2 (s) delvis och  So13  (v)  yrkande 1
avstyrks.