I betänkandet behandlas regeringens förslag
beträffande anslagen under utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg för budgetåret
2000 samt vissa motioner från de allmänna
motionstiderna i år och föregående år.
Riksdagen har den 18 november 1999 fastställt
utgiftsramen för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg för budgetåret 2000 till
25 362 652 000 kr (bet. 1999/2000:FiU1, rskr.
1999/2000:28). I ett antal motioner har framställts
yrkanden om ändringar, huvudsakligen ökningar av
enskilda anslag.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisningar. Vidare tillstyrker utskottet
regeringens lagförslag. Utskottet föreslår att
riksdagen godkänner de föreslagna principerna för
ett nytt avgiftssystem för den statliga
läkemedelskontrollen samt den föreslagna strukturen
för det nationella stödet till utvecklingsarbete
inom vården och omsorgen. Regeringens förslag till
bemyndiganden tillstyrks.
Utskottet föreslår vidare såvitt gäller anslaget B
1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken
att riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2000 fatta beslut om projektbidrag till
försöksverksamheter i kommuner och landsting som,
inklusive tidigare gjorda åtaganden, innebär
utgifter på högst 90 miljoner kronor under år 2001.
Bidraget avser flerårig projektverksamhet och
regeringen har för år 1999 haft ett motsvarande
bemyndigande.
Samtliga motioner avstyrks.
M-, kd-, c- och fp-ledamöterna har i särskilda
yttranden redovisat sina alternativa budgetförslag.
I ärendet föreligger vidare 26 reservationer samt
ett särskilt yttrande från Vänsterpartiet.
Propositionen
I proposition 1999/2000:1 Budgetpropositionen för år
2000 utgiftsområde 9 yrkas
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i läkemedels-lagen (1992:859),
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1996:1152) om handel med
läkemedel,
3. att riksdagen antar regeringens förslag om
fortsatt giltighet av lagen (1991:1136) om
försöksverksamhet med kommunal primärvård,
4. att riksdagen godkänner de av regeringen
föreslagna principerna för ett nytt avgiftssystem
för den statliga läkemedelskontrollen fr.o.m. den 1
januari 2000 (avsnitt 4.6),
5. att riksdagen godkänner den av regeringen
föreslagna strukturen för det nationella stödet till
utvecklingsarbete inom vården och omsorgen (avsnitt
4.6),
6. att riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2000, i fråga om anslaget A3 Bidrag till hälso- och
sjukvård, disponera 24 miljoner kronor dels för
avvecklingen av Hälso- och sjukvårdens
utvecklingsinstitut (Spri), dels för uppbyggnad av
det nya nationella stödet till utvecklingsarbete
inom vård och omsorg,
7. att riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2000, i fråga om ramanslaget A8 Folkhälsoinstitutet,
ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 108 miljoner
kronor efter år 2000,
8. att riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2000, i fråga om ramanslaget A15 Socialstyrelsen,
ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 20 miljoner
kronor efter år 2000,
9. att riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2000, i fråga om ramanslaget B3 Statsbidrag till
vårdartjänst m.m., ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 60 miljoner kronor efter år 2000,
10. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
år 2000, i fråga om ramanslaget B16 Statens
institutionsstyrelse, ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 20 miljoner kronor efter år 2000,
11. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
år 2000, i fråga om ramanslaget C1
Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Forskningsmedel, ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 340 miljoner kronor efter år 2000,
12. att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar
anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg enligt följande uppställning:
Belopp i 1000-tal kronor
---------------------------------------------------------------
Anslag AnslagstypAnslagsbelopp,
kr
---------------------------------------------------------------
A 1 Sjukvårdsförmåner m.m. (ram) 1 998 000
---------------------------------------------------------------
A 2 Bidrag för läkemedelsförmånen (ram) 14 137 000
---------------------------------------------------------------
A 3 Bidrag till hälso- och sjukvård (ram) 980 225
---------------------------------------------------------------
A 4 Insatser mot aids (ram) 65 622
---------------------------------------------------------------
A 5 Bidrag till WHO (ram) 34 371
---------------------------------------------------------------
A 6 Bidrag till WHO-enheten för (obet.) 1 591
rapportering av
läkemedelsbiverkningar
---------------------------------------------------------------
A 7 Bidrag till Nordiska (ram) 16 701
hälsovårdshögskolan
---------------------------------------------------------------
A 8 Folkhälsoinstitutet (ram) 110 999
---------------------------------------------------------------
Belopp i 1000-tal kronor
---------------------------------------------------------------
Anslag AnslagstypAnslagsbelopp,
kr
---------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
A 9 Smittskyddsinstitutet (ram) 131 224
---------------------------------------------------------------
A 10 Institutet för psykosocial (ram) 13 059
medicin
---------------------------------------------------------------
A 11 Statens beredning för (ram) 35 662
utvärdering av medicinsk
metodik
---------------------------------------------------------------
A 12 Hälso- och sjukvårdens (ram) 19 086
ansvarsnämnd
---------------------------------------------------------------
A 13 Ersättning till steriliserade i (ram) 90 000
vissa fall
---------------------------------------------------------------
A 14 Personligt ombud (ram) 45 000
---------------------------------------------------------------
A 15 Socialstyrelsen (ram) 429 102
---------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
B 1 Stimulansbidrag och åtgärder inom (ram) 260 000
äldrepolitiken
---------------------------------------------------------------
B 2 Vissa statsbidrag inom (res.) 330 000
handikappområdet
---------------------------------------------------------------
B 3 Statsbidrag till vårdartjänst (ram) 183 019
m.m.
---------------------------------------------------------------
B 4 Bidrag till viss verksamhet för (obet.) 78 394
personer med
funktionshinder
---------------------------------------------------------------
B 5 Bidrag till handikapp- och (obet.) 132 194
pensionärsorganisationer
---------------------------------------------------------------
B 6 Ersättning för texttelefoner (ram) 16 285
---------------------------------------------------------------
B 7 Bilstöd till handikappade (ram) 230 000
---------------------------------------------------------------
B 8 Kostnader för statlig (ram) 5 136 000
assistansersättning
---------------------------------------------------------------
B 9 Bidrag till ungdomsvård och (ram) 63 000
missbrukarvård m.m.
---------------------------------------------------------------
B 10 Bidrag till organisationer på (obet.) 64 341
det sociala området
---------------------------------------------------------------
B 11 Alkohol- och narkotikapolitiska (ram) 27 500
åtgärder
---------------------------------------------------------------
B 12 Statens institut för särskilt (ram) 8 663
utbildningsstöd
---------------------------------------------------------------
B 13 Handikappombudsmannen (ram) 8 159
---------------------------------------------------------------
B 14 Barnombudsmannen (ram) 8 450
---------------------------------------------------------------
B 15 Statens nämnd för (ram) 6 908
internationella adoptionsfrågor
---------------------------------------------------------------
B 16 Statens institutionsstyrelse (ram) 557 032
---------------------------------------------------------------
B 17 Alkoholinspektionen (ram) 6 984
---------------------------------------------------------------
B 18 Alkoholsortimentsnämnden (ram) 691
---------------------------------------------------------------
B 19 Utvecklingsmedel till åtgärder (res.) 10 000
för hemlösa
---------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
C 1 Socialvetenskapliga (ram) 117 655
forskningsrådet: Forskning
---------------------------------------------------------------
C 2 Socialvetenskapliga (ram) 9 735
forskningsrådet: Förvaltning
---------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 25 362 652
---------------------------------------------------------------
Regeringens lagförslag, se bilaga 1.
Motioner
Motioner under A
1998/99:So244 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om landstingens möjlighet till överprövning av
tandvård som led i en sjukdomsbehandling,
5. att riksdagen avslår förslaget om landstingens möjlighet att
ta betalt för viss ortodonti i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1998/99:So278 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om den
framtida tandvårdsförsäkringen enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förhandsprövning vid tandsanering.
1998/99:So357 av Anne Ludvigsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en uppföljning och utvärdering av den nya
tandvårdsförsäkringen påbörjas i och med att den nya försäkringen
träder i kraft.
1998/99:So441 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokaliseringen av ett kompetenscentrum för
biverkningar av dentala material.
1998/99:So443 av Rigmor Ahlstedt och Marianne Andersson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett nationellt kompetenscentrum för
forskning rörande biverkningar av tandvårdsmaterial bör förläggas
i anslutning till Metallbiologiskt centrum i Uppsala.
1998/99:So444 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om barn- och ungdomstandvården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mervärdesskatteregler,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den uppsökande verksamheten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till vissa patientgrupper.
1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund (m, kd) vari
yrkas
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av
behovsprövning för tandläkare i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1999/2000:So211 av Lars Elinderson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om att 39 § hälsoskyddsförordningen bör ges följande
lydelse: Om det behövs för att hindra uppkomsten av sanitär
olägenhet, får kommunen föreskriva att 1. nötkreatur, häst, get,
får eller svin, 2. pälsdjur eller fjäderfä som inte är
sällskapsdjur, 3. reptil inte får hållas inom område med
detaljplan utan särskilt tillstånd av en sådan nämnd som avses i
6 §. Ett sådant tillstånd får förenas med särskilda villkor.
1999/2000:So212 av Maud Ekendahl m.fl. (m, s, v, kd, fp, c, mp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fortsätta med specialdestinerade
statliga bidrag för hiv och aids.
1999/2000:So220 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om plan för utbyggnad av tandvårdsförsäkringen
för äldre,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om plan för hur behovet av tandläkare,
tandhygienister och tandsköterskor skall kunna tillgodoses.
1999/2000:So223 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingen av en sammanhållen läkemedelspolitik.
1999/2000:So225 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, v, c, mp) vari
yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kunskaperna om homosexualitet och
transfrågor måste ökas,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av öronmärkta medel för insatser för
att förebygga spridningen av hiv,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning av homo-/bisexuellas och
transpersoners situation i glesbygd.
1999/2000:So226 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Folkhälsoinstitutet.
1999/2000:So241 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vad ombyggnationen av Smittskyddsinstitutet bör
innehålla för fortsatt verksamhet.
1999/2000:So274 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av
en medicinalstyrelse i enlighet med vad som anförts i motionen.
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett oberoende utvecklingscenter för hälso-
och sjukvården.
1999/2000:So276 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar om sådan ändring i lagstiftningen att det åter blir
möjligt för den enskilde patienten att överklaga landstingets
beslut i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:So307 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förhandsprövning vid tandsanering.
1999/2000:So314 av Chris Heister m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om huvuduppgifterna i arbetet med hiv/aids,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om informationsinsatser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om storstadsregionernas ansvar,
4. att riksdagen till utgiftsområde 9 anslag A 4 för budgetåret
2000 anvisar 76 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår eller
141 622 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:So315 av Lars Elinderson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om medel för utveckling av verksamheten och uppbyggnaden av ett
kunskapscentrum för dentala material vid Metallbiologiskt centrum
i Uppsala.
1999/2000:So320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tandvården för äldre.
1999/2000:So322 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder i syfte att minska kostnaderna för
läkemedel,
26. att riksdagen till utgiftsområde 9 anslag A 2 Bidrag för
läkemedelsförmånen för budgetåret 2000 anvisar 400 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således 14 537 000 000 kr.
1999/2000:So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrat skydd mot höga
läkemedelskostnader.
1999/2000:So336 av Margareta Viklund och Maj-Britt Wallhorn (kd) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en tandvårdsreform som speciellt
riktar sig mot de äldre.
1999/2000:So337 av Göran Norlander m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om högkostnadsskyddet.
1999/2000:So339 av Kerstin Kristiansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om tandvården.
1999/2000:So342 av Lennart Klockare och Monica Öhman (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tandvårdsförsäkringen.
1999/2000:So344 av Chris Heister m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om läkemedlens samhällsekonomiska betydelse,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansiering av s.k. komfortläkemedel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansiering av receptfria mediciner och
omfattningen av receptbeläggning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om priskonkurrens på läkemedelsområdet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om högkostnadsskydd för läkemedel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förskrivningsrutiner och förskrivningsstöd,
8. att riksdagen beslutar anslå 12 437 000 000 kr under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, anslag A 2
Bidrag för läkemedelsförmånen 2000, i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1999/2000:So372 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari yrkas
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av
en medicinalstyrelse, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:So378 av Nils-Erik Söderqvist och Christina Nenes (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tandvårdsersättningen.
1999/2000:So387 av Elizabeth Nyström m.fl. (m, kd, c, fp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förändra villkoren i
tandvårdsförsäkringen.
1999/2000:So389 av Catharina Elmsäter-Svärd och Tomas Högström (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fortsätta med specialdestinerade statliga
bidrag för hiv/aids.
1999/2000:So400 av Britt-Marie Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsumenternas behov av upplysning när det nya
tandvårdsstödet skall tillämpas.
1999/2000:So413 av Chris Heister m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av tandvårdsförsäkringen samt
utformningen av ett högkostnadsskydd på tandvårdens område,
2. att riksdagen beslutar anslå 2 298 000 000 kr till anslag A 1
Sjukvårdsförmåner för år 2000,
3. att riksdagen beslutar anslå 86 999 000 kr till anslag A 8
Folkhälsoinstitutet för år 2000,
4. att riksdagen beslutar anslå 23 086 000 kr till anslag A 12
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för år 2000.
1999/2000:So415 av Birgitta Sellén (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att ett årligt besök hos tandhygienist läggs in i
högkostnadsskyddet.
1999/2000:So416 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari yrkas att
regeringen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde
9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg enligt uppställning:
Anslag; A 2 Bidrag till läkemedelsförmånen; Regeringens förslag;
14 137 000 000 kr; Anslagsförändring; + 300 000 000 kr,
Anslag; A 16 Initierande av ett hälsonät; 50 000 000 kr,
Besparingar inom myndigheternas administration inom
utgiftsområde 9
-32 000 000 kr.
1999/2000:So418 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten
av ett nationellt kompetenscentrum för ökad kunskap om
biverkningar av tandfyllningsmaterial.
1999/2000:So429 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att förbättra högkostnadsskyddet för personer som drabbats av
väldigt höga tandvårdskostnader.
1999/2000:So439 av Thomas Julin (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
utredning av ett gemensamt avgiftssystem för tandvård och hälso-
och sjukvård.
1999/2000:So445 av Anne Ludvigsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tandvårdsförsäkringen.
1999/2000:So448 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppdrag att genomföra kostnadsberäkningar för
förändringar inom tandvårdsförsäkringen.
1999/2000:So457 av Marianne Andersson och Rigmor Ahlstedt (c)
vari yrkas
2. att riksdagen beslutar om en sådan fördelning av de fem
miljonerna till kompetenscentrum för dentala material att 2,5
miljoner går till Socialstyrelsens enhet och 2,5 miljoner till
Metallbiologiskt centrum i Uppsala.
1999/2000:So482 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
förbättrad tandvårdsförsäkring som ingår i den allmänna
sjukförsäkringen,
20. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt
uppställning:
Anslag A 15 Socialstyrelsen; Regeringens förslag; 429 102 000
kr; Anslagsförändring; - 21 000 000 kr.
1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
13. att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar anslagen under
utgiftsområde
9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt uppställning:
Anslag A 2 Bidrag för läkemedelsförmånen; Regeringens förslag;
14 137 000 000 kr; Anslagsförändring + 400 000 000 kr,
1999/2000:Ub314 av Tasso Stafilidis och Charlotta L Bjälkebring (v) vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det inte är samhällets uppgift att
uppvärdera någon typ av samlevnad, sexuell läggning eller sexuell
praktik framför någon annan utan i stället uppmuntra individens
egna livsval på dessa områden,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att FHI (Folkhälsoinstitutet) får i uppdrag
att se på sexuell hälsa som möjligheten för individen att göra
egna livsval vad gäller samlevnad, sexuell läggning och sexuell
praktik och att agera i konsekvens med detta i
upplysningsarbetet.
1999/2000:Ub431 av Yvonne Ruwaida och Mikael Johansson (mp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tillsätta en utredning om homo-, bi- och
transsexuellas livsvillkor.
1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp) vari yrkas
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
skyldighet för landstingen att erbjuda barn och
ungdomar ett fritt tandläkarval i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Motioner under B
1999/2000:So214 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om borttagandet av åldersgränserna för bilstöd.
1999/2000:So216 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av behandlings- och rehabiliteringsinsatser för
spelberoende.
1999/2000:So219 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att lösa hemlösas problem.
1999/2000:So224 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en förändring av gällande bestämmelser angående bilstödet till
handikappade.
1999/2000:So226 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om spelberoende.
1999/2000:So230 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att förtydliga lagstiftningen gällande
bilstöd till funktionshindrade.
1999/2000:So246 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett långsiktigt bilstöd.
1999/2000:So248 av Roy Hansson (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bilstöd för handikappade.
1999/2000:So256 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
bilstödslagen att en förälder med funktionshinder ges möjlighet
att följa sitt barns aktiviteter.
1999/2000:So262 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åldersgräns för bilstöd,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åldersgräns för att själv få välja personlig
assistent.
1999/2000:So270 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
översyn av bilstödet.
1999/2000:So321 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att återställa rätten till personlig
assistans,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att avskaffa 65-årsregeln,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en hälso- och samhällsekonomisk analys av
bilstödet,
21. att riksdagen till utgiftsområde 9 anslag B 8 Kostnader för
statlig assistansersättning för budgetåret 2000 anvisar
1 955 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 7
091 000 000 kr.
1999/2000:So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätt till personlig assistans för personer
över 65 år.
1999/2000:So326 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hemservicecheckar.
1999/2000:So327 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om schablonersättningen,
11. att riksdagen beslutar att åldersgränsen i 3 § lagen
(1993:389) om assistansersättning tas bort fr.o.m. den 1 januari
2000,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade som
anförts.
1999/2000:So379 av Nils-Erik Söderqvist m.fl. (s, v, kd, c, fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att statsbidragen till förebyggande
arbete, med ändring av föreliggande ordning, fördelas i enlighet
med de principer som angivits i motionen.
1999/2000:So404 av Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bidrag till handikapporganisationer.
1999/2000:So409 av Helena Frisk och Ann-Kristine Johansson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samverkan mellan myndigheter och
organisationer som arbetar med hemlösa.
1999/2000:So413 av Chris Heister m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen beslutar anslå 80 394 000 kr till anslag B 4
Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för
år 2000,
7. att riksdagen beslutar återföra det ekonomiska ansvaret för
assistansersättningens första 20 timmar till staten,
8. att riksdagen beslutar att återinföra rätten till personlig
assistent vid vistelse i skola och dagcenter,
9. att riksdagen beslutar avskaffa schabloniseringen av
assistansersättningen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beräkningen av assistansersättningen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätt till personlig assistans efter 65 års
ålder redan från år 2000,
13. att riksdagen beslutar anslå 6 473 000 000 kr till anslag B
8 Kostnader för statlig assistansersättning för år 2000,
14. att riksdagen beslutar avslå förslaget att anslå medel till
B 13 Handikappombudsmannen för år 2000,
15. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att anslå
medel till B 17 Alkoholinspektionen för år 2000,
16. att riksdagen beslutar att anslag B 19 Utvecklingsmedel till
åtgärder för hemlösa skall disponeras av Socialstyrelsen,
17. att riksdagen beslutar anslå 100 000 000 kr till anslag B 20
Bostadsstöd till funktionshindrade för år 2000,
18. att riksdagen beslutar anslå 255 000 000 kr till anslag B 21
Statsbidrag till psykiskt sjuka för år 2000.
1999/2000:So416 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari yrkas att
regeringen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde
9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg enligt följande uppställning:
Anslag; B 5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer;
Regeringens förslag: 132 194 000 kr; Anslagsförändring:
+10 000 000 kr
Anslag B 8 Kostnader för statlig assistansersättning;
Regeringens förslag: 5 136 000 000 kr; Anslagsförändring: +
110 000 000 kr
Nytt anslag: Hemservicecheck +250 000 00 kr
Besparingar inom myndigheternas administration inom
utgiftsområde 9
- 32 000 000 kr.
1999/2000:So420 av Rigmor Ahlstedt och Gunnel Wallin (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de bostadslösas situation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör åläggas att vidta åtgärder
som ger hemlösa människor bostäder och nödvändig hjälp.
1999/2000:So434 av Carin Lundberg och Karl Gustav Abramsson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov av ökade statsbidrag till
handikapporganisationer.
1999/2000:So435 av Carin Lundberg och Karl Gustav Abramsson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av regeländringar för
bilstödet.
1999/2000:So440 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att staten bör ta på sig en större roll som
samordnare för åtgärder vad avser de hemlösas situation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om situationen för de anhöriga,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om boende i mindre boendeformer och s.k.
lågtröskelboenden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av formerna för tvångsvården.
1999/2000:So443 av Marianne Jönsson och Ronny Olander (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Barnombudsmannens arbete.
1999/2000:So450 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för hemlösa.
1999/2000:So466 av Sofia Jonsson och Johan Pehrson (c, fp) vari
yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring av 3 § lagen
(1993:389) om assistansersättning att åldersgränsen tas bort
fr.o.m. den 1 januari 2000.
1999/2000:So480 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om statsbidraget till handikapporganisationer.
1999/2000:So483 av Barbro Feltzing m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en utredning om hur man skall
stävja problemet med det ökade spelberoendet i samhället samt hur
ökade resurser skall ges till forskning och stödjande behandling.
1999/2000:So488 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om schablonisering av assistansersättningen,
11. att riksdagen beslutar att göra ett tillägg i 7 § LSS med
lydelsen "Samma bedömning av omvårdnadsbehovet skall göras då det
gäller en ansökan från ett barn som från en vuxen person",
12. att riksdagen beslutar att göra ett tillägg i 9 a § första
stycket LSS med lydelsen "hjälp med aktivering och motivation"
bland där nämnda exempel på grundläggande behov för att
säkerställa psykiskt funktionshindrades rätt till assistans,
18. att riksdagen beslutar göra en komplettering i 10 §
förordningen (1988:890) om bilstöd så att lydelsen blir följande:
"Om det finns skäl från trafiksäkerhetssynpunkt, medicinsk
synpunkt eller väsentligt ändrade förhållanden, får dock bidrag
lämnas tidigare."
1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
13. att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar anslagen under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt
uppställningen i bilaga 2.
B 8 Kostnader för statlig assistansersättning +1 955 000 000 kr
B 10 Bidrag till organisationer på det sociala området
+4 000 000 kr
1999/2000:A807 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
15. att riksdagen till utgiftsområde 9 anslag B 10 Bidrag till
organisationer för budgetåret 2000 anvisar 4 000 000 kr utöver
vad regeringen föreslagit eller således 68 341 000 kr.
1999/2000:Bo233 av Ulf Björklund m.fl. (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om olika grupper av hemlösas situation,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om olika forskningsåtgärder avseende psykiska
problem och hemlöshet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
frivilligorganisationernas roll för de hemlösas
situation.
Motioner under Övrig statlig verksamhet
1999/2000:So344 av Chris Heister m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en avveckling
av apoteksmonopolet,
1999/2000:So374 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om avskaffande av apoteksmonopolet.
1999/2000:So451 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att avveckla Apoteksbolagets
monopolställning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrad service och postapotek.
Utskottet
Anslag m.m.
Hälsovård och sjukvård (A 1-A 15)
Sjukvårdsförmåner m.m. (A 1)
I budgetpropositionen föreslår regeringen att 1 998 000 000 kr
anvisas under anslag A 1 Sjukvårdsförmåner m.m. Anslaget avser
dels tandvårdsersättning (1 468 000 000 kr), dels ersättningar
till sjukvårdshuvudmännen (530 000 000 kr).
Det reformerade tandvårdsstöd som trädde i kraft den 1 januari
1999 är inriktat på att främst ge alla vuxna ett ekonomiskt stöd
för den vardagliga hälsoinriktade tandvården, s.k. bastandvård.
Det andra området som skall täckas av utgiftsramen är ett
särskilt högkostnadsskydd för mer kostnadskrävande protetiska
behandlingar inklusive implantat, samt tandregleringar. Den
tredje delen av stödet är riktat till vissa äldre och
funktionshindrade personer samt till andra personer som behöver
tandvårdsinsatser som led i en sjukdomsbehandling under begränsad
tid. Denna del av stödet administreras av landstingen vilka för
detta erhåller ett fast årligt ersättningsbelopp på totalt 405
miljoner kronor. Regeringen anför att den har för avsikt att
fr.o.m. år 2000 - under förutsättning av att en överenskommelse
kan träffas med Landstingsförbundet - utöka landstingens
åtagande till att omfatta även patienter med primärt Sjögrens
syndrom och patienter med nedsatt salivfunktion till följd av
strålbehandling, vilka patientgrupper tidigare omfattades av
reglerna om avgiftsfri tandvård. Landstingen skall kompenseras
för detta åtagande i samband med att en ekonomisk slutreglering
av landstingens hela åtagande sker i budgetpropositionen för år
2003. De merkostnader som det tillkommande åtagandet leder till
skall finansieras inom utgiftsområde 9.
Enligt regeringen är utgiftsprognosen för år 1999 mycket osäker,
inte minst mot bakgrund av den ökade efterfrågan på tandvård
under år 1998, vilken även fått konsekvenser för år 1999.
Prognosen för utgifterna under år 1999 pekar på att tillgängliga
medel kommer att överskridas med totalt 326 miljoner kronor,
varav 100 miljoner kronor skall täckas med höjd anslagskredit.
Resterande belopp föreslås finansieras genom omfördelning från
andra anslag på tilläggsbudget.
Regeringen anför att det är angeläget att effekterna av de
genomförda förändringarna noga följs och utvärderas. Regeringen
har därför givit Riksförsäkringsverket i uppdrag att följa och
analysera effekterna av det reformerade tandvårdsstödet.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 april år 2000 och kan
enligt regeringen komma att utgöra underlag för framtida
förändringar i ersättningssystemet.
Regeringen föreslog i propositionen 1997/98:112 Reformerat
tandvårdsstöd att ekonomiskt stöd bör utges till två
kompetenscentrum för sällsynta medicinska och odontologiska
tillstånd. Det första, Mun-H-Center i Bohuslandstinget, är ett
kunskapscentrum kring odontologiska problem hos små och mindre
kända grupper med funktionshinder, huvudsakligen barn och
ungdomar. Det andra, vid Odontologiska Institutionen inom
Jönköpings läns landsting, är ett kompetenscentrum för sällsynta
odontologiska tillstånd.
Socialutskottet var i sitt betänkande 1997/98:SoU25 Reformerat
tandvårdsstöd positivt till regeringens förslag. Utskottet
konstaterade samtidigt att det finns behov av ytterligare
kompetenscentrum. Regeringen borde enligt utskottets mening
överväga om ett kompetenscentrum med inriktning på dentala
material bör inrättas. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets
förslag (rskr. 1997/98:289).
Regeringen gav mot bakgrund av det nyss nämnda tillkännagivandet
Socialstyrelsen i uppdrag att utreda frågan om behov finns av
ytterligare nationella kompetenscentrum inom tandvården utöver de
av regeringen i propositionen 1997/98:112 Reformerat
tandvårdsstöd aviserade två kompetenscentrumen.
Socialstyrelsen har den 18 maj 1999 redovisat uppdraget till
regeringen. Socialstyrelsen anser att ett nationellt
kompetenscentrum för dentala material bör inrättas, men föreslår
att benämningen kunskapscentrum för dentala material används i
stället. Detta centrum bör ha som inriktning att förse tandläkare
och tandtekniker med så aktuell kunskap som möjligt om dentala
material. Kunskapscentrumet skall också vara en informationskälla
för patienter och allmänheten. Centrumet skall enligt
Socialstyrelsen inte befatta sig med den kliniska behandlingen av
patienter och inte bedriva forskning om dentala material.
Socialstyrelsen föreslår att ett nationellt kunskapscentrum för
dentala material placeras som en självständig enhet inom
Socialstyrelsen. Centrumet skall bl.a. samarbeta med de
odontologiska institutionerna. Socialstyrelsen föreslår också att
regeringen avsätter särskilda medel för en utvidgad drift av
verksamheten vid Metallbiologiskt Centrum i Uppsala.
Av budgetpropositionen framgår att regeringen delar
Socialstyrelsens bedömning att ett nationellt kunskapscentrum för
dentala material skall inrättas inom Socialstyrelsen.
Socialstyrelsens rapport har remissbehandlats. Samtliga
remissinstanser är positiva till Socialstyrelsens förslag att ett
nationellt kunskapscentrum för dentala material skall inrättas.
Vissa remissinstanser har synpunkter på var ett nationellt
kompetenscentrum bör placeras.
Regeringen anför vidare i budgetpropositionen att för år 2000
skall sammanlagt 13 miljoner kronor anvisas för ekonomiskt stöd
till kompetenscentrum för sällsynta medicinska och odontologiska
tillstånd. Medlen tas inom ram. Av dessa medel, som disponeras av
Socialstyrelsen, skall 8 miljoner kronor utbetalas till de
befintliga kompetenscentrumen, Mun-H-Center i Bohuslandstinget
och Odontologiska Institutionen i Jönköpings läns landsting. Av
resterande medel skall, för åren 2000 och 2001, 4 miljoner kronor
avsättas för att inrätta och driva ett kunskapcentrum för dentala
material inom Socialstyrelsen. Fr.o.m. år 2002 skall
Socialstyrelsen disponera 5 miljoner kronor för detta ändamål.
För åren 2000 och 2001 skall 1 miljon kronor avsättas till en
utvärdering av verksamheten vid Metallbiologiskt Centrum i
Uppsala.
I motion 1999/2000:So413 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att
regeringen anslår 2 298 000 000 kr under anslaget A 1
Sjukvårdsförmåner m.m. (yrkande 2). Vidare begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
inriktningen av tandvårdsförsäkringen samt utformningen av ett
högkostnadsskydd på tandvårdens område (yrkande 1). Motionärerna
anför att i ett läge där staten tvingas begränsa kostnadsramen
för tandvårdsförsäkringen måste högkostnadsskyddet för de grupper
i befolkningen som har stora odontologiska vårdbehov prioriteras
i förhållande till andra i och för sig angelägna insatser. Enligt
motionärernas mening skall personer med en normal tandstatus få
stå för hela kostnaden upp till ett högkostnadsskydd på 3 000
kronor. Självrisken på 3 000 kronor kombineras med en
subventionsgrad på 60 % på belopp som överstiger 3 000 kr. Det
innebär att de med störst behov av tandvård garanteras rimliga
kostnader för omfattande behandlingar.
I motion 1998/99:So244 av Ulf Kristersson m. fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om landstingens
möjlighet till överprövning av tandvård som ett led i
sjukdomsbehandling (yrkande 3). Motionärerna anför att
landstingen enligt det nuvarande systemet kan överpröva beslutet
om att en tandvårdsbehandling skall bekostas av landstingen som
ett led i en sjukdomsbehandling. För att tandvård skall räknas
som sjukdomsbehandling skall den vårdande tandläkaren i samarbete
med ansvarig landstingsläkare bedöma om vården skall anses vara
ett led i en sjukdomsbehandling. Sedan bedömningen gjorts skall
landstingen genom en förhandsprövning av vårdgivarens
behandlingsförslag godkänna denna i ekonomiskt hänseende. Detta
är inte ett acceptabelt förfarande enligt motionärerna. Eftersom
tandvård som ett led i en sjukdomsbehandling faller under hälso-
och sjukvårdslagen finns det inte möjlighet att överklaga ett
avslag från landstingen. Vidare finns det risk för att olika
landsting bedömer kostnaderna olika, vilket leder till
rättsosäkerhet. Det är enligt motionärerna också unikt att en
tredje part skall överpröva två specialisters bedömning av en
diagnos. Rimligen måste man förutsätta att de läkare och
tandläkare som gjort bedömningen har specialistkompetens. Vem
eller vilka det är som skall överpröva dessa två specialisters
bedömning och vilken kompetens de skall ha är inte klart.
Vänsterpartiet behandlar frågan om landstingens överprövning av
beslut angående tandsanering samt frågan om rätt att överklaga
ett landstings beslut i motionerna 1998/99:So278 yrkande 2 av
Ingrid Burman m.fl. och 1999/2000:So307 av Ingrid Burman m.fl.
Även i motion 1999/2000:So276 av Siw Persson (fp) behandlas
frågan om rätt att överklaga ett landstings beslut.
I den ovan nämnda motionen 1998/99:So244 (m) begärs vidare ett
tillkännagivande om landstingens möjlighet att ta betalt för viss
ortodonti (yrkande 5). Enligt motionärerna innebär denna
möjlighet en olycklig sammanblandning av myndighetsuppgifter och
rörelseverksamhet samtidigt som konkurrensen snedvrids gentemot
privata vårdgivare.
I motion 1999/2000:So482 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att
anslaget A 1 ökas med 250 miljoner kronor (yrkande 20 delvis).
Motionärerna anför att tandvårdsförsäkringen bör förbättras från
den 1 juli 2000.
Några motioner rör frågor om tandvård för äldre. I motion 1999/2000:So320 av
Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om vad
i motionen anförts om tandvården för äldre (yrkande 5).
Motionärerna anför att många äldre har behov av omfattande
tandvårdsinsatser utan att vara i behov av övrig kommunal omsorg.
För dessa äldre, som dessutom ofta har en låg pension, har den
nya tandvårdsreformen inte inneburit några lättnader.
Motionärerna framhåller som sin mening att munnen är en del av
kroppen och bör därmed omfattas av samma högkostnadsskydd som
gäller andra delar av den mänskliga kroppen. I motion
1999/2000:So336 av Margareta Viklund och Maj-Britt Wallhorn (båda
kd) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om
behovet av en tandvårdsreform som speciellt riktar sig till äldre
(yrkande 7). Motionärerna anför att äldre ofta behöver uppsöka
tandläkare för omfattande behandlingar. Eftersom de omfattande
behandlingarna blivit betydligt dyrare de senaste åren drabbas de
äldre hårt. I motion 1999/2000:So220 av Barbro Westerholm (fp)
begärs ett tillkännagivande om en plan för utbyggnad av
tandvårdsförsäkringen för äldre (yrkande 1). Motionären anför att
det är viktigt att inte ekonomiska skäl gör att äldres tandhälsa
försämras i onödan. Enligt motionären innebär det sannolikt ett
ökat behov av tandvårdspersonal. Därför bör regeringen samtidigt
låta utarbeta en plan för hur behovet av tandläkare,
tandhygienister och tandsköterskor skall kunna tillgodoses
(yrkande 2).
I motion 1998/99:So444 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om den uppsökande
verksamheten (yrkande 3). Motionärerna anför att det är angeläget
att den uppsökande verksamheten och den tandvårdsbehandling som
därefter kan bli nödvändig konkurrensutsätts. Regeringen bör
därför återkomma med ett lagförslag om att landstingen skall vara
skyldiga att genomföra en upphandling av den uppsökande
verksamheten och den efterföljande tandvård som kan behövas. I
samma motion begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförts om stöd till vissa patientgrupper (yrkande 4). Patienter
med Sjögrens syndrom och andra liknande sjukdomar har enligt
motionärerna ett utökat tandvårdsbehov till följd av sin sjukdom
och bör därför få ett långvarigt stöd i enlighet med det av
riksdagen beslutade stödet till vissa grupper med funktionshinder
och inte enligt stödet på grund av sjukdom.
I ett par motioner begärs att en utvärdering skall göras av
tandvårdsförsäkringen. Sådana yrkanden framställs i motionerna
1998/99:So357 av Anne Ludvigsson m.fl. (s) och 1999/2000:So339 av
Kerstin Kristiansson m.fl. (s). I motion 1999/2000:So387 yrkande
2 av Elizabeth Nyström m.fl. (m, kd, c, fp) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om att förändra
villkoren i tandvårdsförsäkringen. Motionärerna anför att den nya
utformningen av tandvårdsförsäkringen fått förödande konsekvenser
för gamla och sjuka. En snar reformering av försäkringen med
syfte att skydda dem som bäst behöver stöd bör snarast genomföras
enligt motionärerna. I motion 1999/2000:So342 av Lennart Klockare
och Monica Öhman (båda s) begärs ett tillkännagivande om att
regeringen noga bör följa utvecklingen av tandvården och vidta
lämpliga åtgärder om det visar sig att förändringen av
tandvårdsförsäkringen får negativa effekter för utsatta grupper.
Vidare begärs i motion 1999/2000:So378 av Nils-Erik Söderqvist
och Christina Nenes (båda s) ett tillkännagivande om att
fortsatta satsningar på tandhälsan bör prioriteras. I motion
1999/2000:So448 av Karin Olsson m. fl (s). anförs att regeringen
bör ge Riksförsäkringsverket i uppdrag att genomföra
kostnadsberäkningar för förändringar inom tandvårdsförsäkringen.
I motion 1999/2000:So429 av Birgitta Carlsson (c) anförs att fler
personer fått ekonomiska svårigheter vid alltför omfattande
tandvårdskostnader. Motionären föreslår att i samband med att
tandvårdsreformen utvärderas bör hänsyn tas till dessa personer
genom att högkostnadsskyddet förbättras. I motion 1998/99:So278
av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkande 1 begärs en utredning om den
framtida tandvårdsförsäkringen. Motionärerna anför att en mer
heltäckande försäkring, där människor med särskilda tandproblem
och ungdomars tandhälsa upprätthålls och där bastandvården
skyddas, bör skapas.
I motion 1999/2000:So400 av Britt-Marie Lindkvist m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om konsumenternas behov av upplysning
när det nya tandvårdsstödet skall tillämpas. Motionärerna anför
att vårdgivaren skall kunna ge sina patienter bra information om
pris och kvalitet så att patienterna skall kunna välja och
eventuellt söka andra vårdalternativ. Tandläkare och
tandhygienister måste känna ett särskilt ansvar för att patienten
förstår innebörden av informationen. De konsumentvårdande
myndigheterna måste också uppmärksamt följa konsekvenserna av den
nya tandvårdsreformen.
I ett par motioner anförs att tandvårdsförsäkringen bör ingå i
den allmänna sjukförsäkringen. Sådana yrkanden framförs i
motionerna 1999/2000:So482 av Alf Svensson m.fl. (kd) (yrkande
18) och 1999/2000:So445 av Anne Ludvigsson m.fl. (s). I motion
1999/2000:So439 av Thomas Julin (mp) anförs att riksdagen bör ge
regeringen i uppdrag att tillsätta en utredning om ett gemensamt
avgiftssystem för tandvård och hälso- och sjukvård.
I motion 1999/2000:So415 av Birgitta Sellén (c) begärs ett
tillkännagivande om att ett årligt besök hos tandhygienist bör
omfattas av högkostnadsskyddet. Motionären anför att
tandhygienister är mycket duktiga på att förmedla kunskap om god
tandhälsa.
Flera motioner behandlar frågor om
kompetenscentrum/kunskapscentrum. I motion 1999/2000:So315 av
Lars Elinderson (m) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförts om medel för utveckling av verksamheten och uppbyggnaden
av ett kunskapscentrum för dentala material vid Metallbiologiskt
Centrum i Uppsala. Motionären anför att det förslag till
kunskapscentrum som utretts av Socialstyrelsen inte handlar om
hälsa utan helt om materialegenskaper hos de dentala materialen.
För att få en avvägning mellan de odontologiska och de medicinska
aspekterna på tandlagningsmaterial är det enligt motionären
rimligt att de anslagna medlen delas så att Socialstyrelsen får
en del till sin centrala enhet medan Metallbiologiskt Centrum får
en del för att utöka driften och bygga upp ett kunskapscentrum. I
motion 1999/2000:So457 av Marianne Andersson och Rigmor Ahlstedt
(båda c) yrkas om en sådan fördelning av de medel som avsatts för
kompetenscentrum för dentala material att 2 500 000 kr går till
Socialstyrelsens enhet och 2 500 000 kr till Metallbiologiskt
Centrum i Uppsala (yrkande 2). Enligt motionärerna är
Metallbiologiskt Centrum i Uppsala den institution som har de
ojämförligt största kunskaperna inom området. I motion
1998/99:So443 av samma motionärer begärs att ett nationellt
kompetenscentrum för forskning rörande biverkningar av
tandvårdsmaterial bör förläggas i anslutning till
Metallbiologiskt Centrum i Uppsala. I motion 1998/99:So441 av
Thomas Julin m.fl. (mp) anförs att ett kompetenscentrum för
dentala material bör lokaliseras till Uppsala (yrkande 2). I
motion 1999/2000:So418 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om vikten av ett
nationellt kompetenscentrum för ökad kunskap om biverkningar av
tandfyllningsmaterial. Motionärerna anför att ett sådant
nationellt kompetenscentrum skulle bidra till att patienter med
sjukdomar som är relaterade till tandfyllningsmaterial i
framtiden får ett mer kompetent och därmed värdigare
omhändertagande i vården.
I motion 1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp)
begärs ett förslag om skyldighet för landstingen att erbjuda barn
och ungdomar ett fritt tandläkarval (yrkande 12). Ett liknande
yrkande framförs i motion 1998/99:So444 av Kenneth Johansson
m.fl. (c) (yrkande 1).
I motion 1998/99:So444 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande om mervärdesskatteregler (yrkande 2).
Motionärerna anför att landstingen har möjlighet att rätta till
den obalans i konkurrens som råder mellan offentlig och privat
tandvård p.g.a. mervärdesskattereglerna. Regeringen bör redovisa
för riksdagen vilka förändringar som gjorts i frågan och i de
fall överläggningarna inte leder fram till det avsedda resultatet
bör regeringen snarast återkomma med förslag till förändringar.
I motion 1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund (m,
kd) begärs att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande
av behovsprövning för tandläkare (yrkande 21). Motionärerna anför
att en tandläkare eller ett tandvårdsföretag som vill göra en
nyetablering måste ansöka om anslutning till
tandvårdsförsäkringen hos försäkringskassan som gör en
behovsprövning. Prövningen gäller endast privata tandläkare.
I betänkande 1997/98:SoU25 Reformerat tandvårdsstöd föreslogs ett
tillkännagivande om att nuvarande obalans mellan offentlig och
privat tandvård när det gäller mervärdesskatt skall få en
lösning. Vidare föreslogs, som ovan anförts, ett tillkännagivande
om att regeringen borde överväga frågan om att även inrätta ett
kompetenscentrum med inriktning på dentala material. Vidare
tillstyrkte utskottet regeringens förslag att
anslutningsbegränsningen till ersättningssystemet för
vuxentandvård skulle upphöra för tandläkare och ersättas med en
anmälan till försäkringskassan för registrering av vårdgivare.
Utskottet uttalade dessutom att det såg det angeläget att fler
landsting utnyttjar möjligheten att konkurrensutsätta barn- och
ungdomstandvården. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1997/98:289).
Utredningen om utvärdering av kommunkontosystemet har nyligen
överlämnat sitt slutbetänkande till regeringen
(Kommunkontosystemet och rättvisan - momsen, kommunerna och
konkurrensen SOU 1999:133). Utredaren anför att eftersom
folktandvården får ersättning för den ingående mervärdesskatten
genom kommunkontosystemet, vilket privattandläkarna inte får,
uppstår en konkurrensnackdel för privattandläkarna. Utredaren
föreslår tre alternativa lösningar för att komma till rätta med
detta problem.
1. Folktandvården lyfts ut från kommunkontosystemet, vilket
innebär att den konkurrerar med privattandläkarna på lika villkor
i mervärdesskattehänseende.
2. Privattandläkarna lyfts in i kommunkontosystemet.
3. Tandvård görs skattepliktig med en reducerad skattesats om 6
%. Detta skulle gälla såväl folktandvården som privattandvården,
och eftersom verksamheten blir skattepliktig finns det således
möjlighet att dra av all ingående mervärdesskatt. Enligt
huvudreglerna i EG-direktivet är dock tandvård undantagen från
skatteplikt. Medlemsländerna har emellertid vissa möjligheter att
begränsa undantagets omfattning.
Utredaren anför vidare att enligt hans uppfattning är nuvarande
konkurrensproblem inom tandvårdsmarknaden så stora att en lösning
bör ha genomförts senast den 1 januari 2001.
Socialutskottet uttalade i yttrande till finansutskottet över
ramen för utgiftsområde 9 1999/2000:SoU1y att utskottet erfarit
att det pågår ett arbete med att utarbeta direktiv till en ny
tandvårdsutredning.
Bidrag för läkemedelsförmånen (A 2)
I budgetpropositionen föreslås att 14 137 000 000 kr anvisas
under anslag A 2 Bidrag för läkemedelsförmånen.
Från detta anslag utbetalas det särskilda statsbidraget till
sjukvårdshuvudmännen för kostnaderna för läkemedelsförmånen. På
grund av en viss eftersläpning i systemet med läkemedelsförmånen
utbetalas från anslaget under år 2000 ersättning till
sjukvårdshuvudmännen dels för kostnaderna för läkemedelsförmånen
under månaderna november och december 1999, dels för kostnaderna
för läkemedelsförmånen under månaderna januari t.o.m. oktober
2000.
Mellan åren 1997 och 1998 ökade enligt regeringen kostnaderna
för läkemedelsförmånen från 11,2 miljarder kronor till 13,4
miljarder kronor. En viktig orsak till denna kraftiga ökning är
att den andel av de totala läkemedelskostnaderna som patienterna
betalar minskade, från 24 % år 1997 till 21 % år 1998. Under de
första sju månaderna år 1999 ökade kostnaderna för
läkemedelsförmånen med 19 % jämfört med motsvarande månader år
1998. Denna ökning kan sannolikt förklaras av bl.a. användningen
av nya och dyrare läkemedel samt av att den höjning av
beloppsgränsen för högkostnadsskyddet vid köp av läkemedel som
trädde i kraft den 1 juni 1999 föregicks av viss hamstring. Den
höjda beloppsgränsen för högkostnadsskyddet beräknas emellertid i
enlighet med prop. 1998/99:106 medföra kostnadsminskningar för
läkemedelsförmånen om 800 miljoner kronor för år 1999 och 1 370
miljoner kronor per år fr.o.m. år 2000.
Enligt den principöverenskommelse som staten och
Landstingsförbundet träffade hösten 1996 om
finansieringsprincipens tillämpning m.m. skall ett system för
vinst- och förlustdelning tillämpas. Systemet innebär för år 1999
att det belopp varmed den faktiska kostnaden för
läkemedelsförmånen underskrider den beräknade kostnaden enligt
överenskommelsen delas mellan staten och landstingen i
proportionerna 50 % till staten och 50 % till landstingen. På
motsvarande sätt delas ett eventuellt kostnadsöverskridande så
att staten svarar för 80 % och landstingen för 20 % av
överskridandet. Landstingens ekonomiska åtagande är dock
begränsat till att omfatta högst 100 miljoner kronor. Ett under-
respektive överskridande av den beräknade kostnaden enligt
överenskommelsen för år 1999 kommer att få betydelse för
utgifterna under detta anslag för år 2000 eftersom vinst- eller
förlustdelningen för år 1999 skall regleras mot detta anslag och
vara genomförd senast den 31 mars 2000.
Inom Regeringskansliet bereds flera ärenden inom
läkemedelsområdet bl.a. i avsikt att förbättra
kostnadskontrollen. Flertalet av dem bereds inom en projektgrupp
för vissa läkemedelsfrågor med representanter för
Socialdepartementet och Finansdepartementet. Projektgruppens
huvudsakliga uppgift är att förbereda och genomföra överföringen
av det fulla kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen till
landstingen. Projektgruppen kommer därutöver bl.a. att bereda
frågan om ett nytt system för prissättning av läkemedel som ingår
i läkemedelsförmånen utifrån betänkandet Läkemedel i
priskonkurrens (SOU 1997:165) av Kommittén för prisreglering av
läkemedel. Projektgruppen avser även att bereda
Läkemedelsdistributionsutredningens betänkande Läkemedel i vård
och handel (SOU 1998:28).
I motion 1999/2000:So344 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att
riksdagen anslår 12 437 000 000 kr under anslag A 2 (yrkande 8).
Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om vad i motionen
anförts om läkemedlens samhällsekonomiska betydelse (yrkande 1).
Motionärerna anför att benägenheten att enbart se läkemedel som
en kostnad visar på en bristande samordning mellan landstingens
smala ekonomiska verksamhetsfält och samhällsekonomin i övrigt.
För att göra en korrekt bedömning av kostnaden för läkemedel
krävs att faktorer som minskat antal operationer och vårddagar,
sjukskrivningar, produktionsbortfall vägs in. I yrkandena 2 och 3
begärs tillkännagivanden om finansiering av s.k. komfortläkemedel
samt av receptfria mediciner och omfattningen av
receptbeläggning. Enligt motionärerna är det självklart att de
som lider av sjukdom eller jämförbara besvär skall få sina
preparat med rabatt. Motionärerna hävdar vidare att om preparaten
saknar eller har obetydliga biverkningar skall den som vill
förhöja sin livskvalitet ha möjlighet att göra det men då på egen
bekostnad. En del av preparaten, där biverkningar närmast saknas,
kan således vara receptfria medan andra kan kräva en medicinsk
bedömning innan de används. De senare medlen skall vara
receptbelagda. Det innebär dock inte automatisk subventionering,
utan det blir den behandlande läkarens sak att avgöra om
läkemedlet skall omfattas av subvention eller inte. Motionärerna
begär vidare ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om
priskonkurrens på läkemedelsområdet (yrkande 4). Motionärerna
anför att Apoteket AB i första hand bör erbjuda de billigaste
produkterna med likvärdig effekt. Landstingen bör också göra sina
läkemedelskommittéer uppmärksamma på parallellimporterade
produkters lägre pris. Vidare påtalar motionärerna att vid
prissättning av läkemedel har hittills alltid inflationen tagits
med i beräkningen. Eftersom inflationsförutsättningarna ändrats
måste Riksförsäkringsverket mer noggrant följa priserna på äldre
produkter och aktivt genomföra en prisanpassning. I yrkande 5
begärs ett tillkännagivande om ett förbättrat högkostnadsskydd
för läkemedel. Motionärerna föreslår att dagens högkostnadsskydd
ersätts med en frivillig försäkring med en premie om 1 200 kr per
år. Ansluter man sig till denna försäkring, som bör administreras
av försäkringskassan, ingår alla receptbelagda mediciner. Den
enskilde betalar endast 25 kr i expeditionsavgift vid varje
inköpstillfälle. Motionärerna begär i yrkande 6 ett
tillkännagivande om förskrivningsrutiner och förskrivningsstöd.
Motionärerna påtalar vikten av att förskrivarna utbildas samt att
datorstöd vid förskrivning utvecklas så att förskrivaren bl.a.
kan följa och jämföra sin förskrivningsprofil med den
rekommenderade förskrivningen för respektive diagnos. Vidare
anför motionärerna att besparingar kan åstadkommas genom att
mindre förpackningar förskrivs. Läkemedelskommittéerna bör på ett
kraftfullare sätt implementera SBU:s utvärderingar som grund för
förskrivning.
I motion 1999/2000:So416 av Kenneth Johansson m.fl. (c) (delvis)
yrkas att anslag A 2 ökas med 300 miljoner kronor. Motionärerna
anför att beloppsgränsen för högkostnadsskydd bör återgå till 1
300 kr från och med den 1 juni 2000. För att finansiera kostnaden
för ett förändrat högkostnadsskydd föreslår motionärerna en rad
åtgärder såsom bättre ordinationsrutiner, noggrannare kontroll av
hur läkemedel förskrivs och utvecklade arbetsformer för
läkemedelskommittéerna. Vidare bör slentrianmässig förskrivning
av högprissatta läkemedel undvikas. Sjukvårdshuvudmännen bör ges
möjlighet att förhandla om läkemedelspriserna, en låg
receptavgift bör införas, fler läkemedel bör kunna säljas utan
recept, reglerna för förskrivning av läkemedel utan subvention
bör förtydligas och läkemedel bör förskrivas i mindre
förpackningar.
I motion 1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen anvisar 400 miljoner kronor utöver vad regeringen
anslagit under anslaget A 2 (yrkande 13 delvis). Ett motsvarande
yrkande framförs i motion 1999/2000:So322 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) (yrkande 26). I den sistnämnda motionen begärs vidare
ett tillkännagivande om vad som anförts om åtgärder i syfte att
minska kostnaderna för läkemedel (yrkande 23). Enligt
motionärerna bör reformer genomföras som syftar till att rätt
medicin skrivs ut och att det är billigast likvärdiga medicin som
används. Läkemedelskommittéerna bör göra en noggrann uppföljning
av läkemedelsförskrivningen. Vidare måste det bli enklare för den
enskilde läkaren att följa upp sin egen förskrivning. Det år 1993
införda referensprissystemet bör utvidgas till att gälla s.k.
generika, dvs. läkemedel där patentskyddet upphört. Slutligen
anför motionärerna att läkarna bör få möjlighet att förskriva
vissa dyrbarare läkemedel utan rabattering, när syftet med
förskrivningen inte i första hand är medicinskt utan att skapa
bättre livsbetingelser. Ett liknande yrkande framförs i motion
1999/2000:So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) (yrkande 5).
I motion 1999/2000:So223 av Barbro Westerholm (fp) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om utvecklingen av en
sammanhållen läkemedelspolitik. Motionären anför att i Australien
har en samlad och lättfattlig läkemedelspolitik utvecklats. Det
australiensiska exemplet innebär att alla människor skall ha
tillgång till läkemedel med fastställd och acceptabel kvalitet,
säkerhet och effektivitet, att alla människor skall ha råd att
skaffa de läkemedel som behövs, att en livskraftig
läkemedelsindustri upprätthålles samt att läkemedelsanvändningen
präglas av kvalitet. Sverige bör enligt motionären utveckla en
samlad läkemedelspolitik utifrån detta exempel. Ett uppdrag om en
nationell läkemedelspolitik bör kopplas till den pågående
utredningen om läkemedelssubventionerna.
I motion 1999/2000:So337 av Göran Norlander m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om högkostnadsskyddet.
Motionärerna anför att det krävs ingående studier och utredningar
om främst vilka läkemedel som skall rabatteras och om
förskrivningsrätten för att de ökade läkemedelskostnaderna skall
kunna stoppas. Vidare bör enligt motionärerna utredas hur främst
lågpensionärer som är beroende av läkemedel skall kunna
kompenseras för de ökade kostnaderna utan att denna kompensation
påverkar kommunala avgifter.
Socialutskottet behandlade frågor om ändringar i
läkemedelsförmånen senast i betänkande 1998/99:SoU14. Utskottet
ställde sig bakom regeringens förslag innebärande bl.a. att
beloppsgränsen för högkostnadsskyddet vid köp av läkemedel skulle
höjas fr.o.m. den 1 juni 1999 med 500 kr från 1 300 kr till 1 800
kr. För att kompensera ekonomiskt utsatta grupper föreslogs en
höjning av pensionstillskottet innebärande en höjning med 509 kr
om året för en pensionär med fullt pensionstillskott. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 1998/99:209). Utskottet anförde i sin
bedömning bl.a. följande:
Utskottet delar regeringens bedömning att det är angeläget att
snabbt vidta åtgärder för att hejda den snabba
kostnadsutvecklingen. Enligt utskottets bedömning finns det för
närvarande mycket som tyder på en fortsatt snabb kostnadsökning
om åtgärder inte vidtas. I avvaktan på resultatet av en översyn
av läkemedelsförmånen bör därför åtgärder nu vidtas inom det
rådande systemet.
Utskottet ställer sig bakom den föreslagna höjningen av
högkostnadsskyddet där tyngdpunkten - i förhållande till vad som
gäller enligt nuvarande bestämmelser - läggs på de patienter som
har en förhållandevis liten läke-medelskostnad.
En särskild utredare har tillkallats med uppdrag att göra en
översyn av den nuvarande läkemedelsförmånen (dir. 1999:35). Vissa
frågor som nära anknyter till läkemedelsförmånen, såsom läkarnas
fria förskrivningsrätt, skall också utredas. Syftet är främst att
komma till rätta med brister i systemet och att få kontroll över
kostnadsutvecklingen. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag
senast den 30 september 2000. Utredaren skall dock senast den 31
december 1999 lämna en rapport med anledning av riksdagens
tillkännagivande i betänkande 1998/99:SoU14 om ett förtydligande
av vilka förskrivningsregler som gäller för att ett läkemedel
skall ingå i läkemedelsförmånen.
Insatser mot aids (A 4)
I budgetpropositionen föreslås att 65 622 000 kr anvisas under
anslag A 4 Insatser mot aids.
Anslaget avser särskilda insatser för att förebygga spridning av
hiv/aids. Medlen skall användas till information och
kunskapsspridning, stöd till psykosocialt arbete och till
utvecklingsarbete. Från anslaget utbetalades ett extra bidrag
till kommuner och landsting i storstadsregionerna fram t.o.m. år
1997.
Regeringen uttalade i vårpropositionen för år 1997 (s. 107) att
statens stöd till kommunernas och landstingens hivpreventiva
arbete får anses ingå i det generella statsbidraget. För att
underlätta avvecklingen av en del av det specialdestinerade
bidraget och för att värna den verksamhet som byggts upp i
samarbete mellan kommuner, landsting och frivilliga
organisationer gav regeringen ett tillfälligt bidrag för
förebyggande hiv/aidsverksamhet i storstadsområdena under år 1998
och år 1999. För år 1998 fördelades 90 miljoner kronor från
anslag A 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.
År 1999 användes 84 miljoner från det nämnda anslaget för bidrag
till kommuner och landsting i storstadsområdena till förebyggande
hiv/aidsverksamhet.
Folkhälsoinstitutet har fått regeringens uppdrag att utvärdera
det s.k. extra bidraget till storstäderna. Uppdraget redovisades
under sommaren 1999. Resultatet från utvärderingen visar att det
hivpreventiva arbetet i storstäderna haft inslag av både primär-
och sekundärprevention. Arbetsfördelning och ansvarsfördelning
mellan kommun och landsting har lösts på olika sätt beroende på
olika förutsättningar. Regeringen anser att det hivpreventiva
arbetet som bedrivs i storstäderna utgör ett viktigt inslag i
kampen mot hiv/aids.
Regeringen gör bedömningen att det hivpreventiva arbetet i
storstäderna tillhör kommunernas och landstingens ansvarsområden.
Regeringens avsikt är dock att även för år 2000 värna om de
verksamheter som byggts upp. 84 miljoner kronor avses utbetalas
från anslag A 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting under utgiftsområde 25.
Regeringen anför att en väl fungerande verksamhet inom kommuner,
landsting och frivilligorganisationer samt en god samverkan
mellan dessa är av avgörande betydelse för hur det preventiva
arbetet lyckas. Folkhälsoinstitutet har ett nära samarbete med
olika frivilligorganisationer vad gäller hiv/aidsfrågor. Det
största ekonomiska stödet lämnas till Noaks Ark-Röda korset, RFSL
och RFSU. En utvärdering av dessa organisationer visar att de har
en specifik och ändamålsenlig målgruppsinriktning.
Organisationerna har framgångsrikt engagerat medlemmar och
aktivister och skapat en social rörelse kring sexualupplysning
och preventionsarbete.
I propositionen framhålls vidare att ekonomiskt stöd också ges
direkt till de hivsmittades frivilligorganisationer på riksnivå.
De rikstäckande invandrarorganisationerna samarbetar direkt med
Folkhälsoinstitutet och spelar en aktiv roll i vissa projekt.
I motion 1999/2000:So314 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att
riksdagen anslår 141 622 000 kr under anslag A 4 (yrkande 4).
Vidare begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om
huvuduppgifterna i arbetet med hiv/aids (yrkande 1). Dessa
huvuduppgifter är enligt motionärerna följande: att stoppa
smittspridningen, att ge hjälp och stöd åt de hivsmittade och
deras anhöriga, att förbättra vården av de hivinfekterade och
aidssjuka samt att tillse att forskningen ges bästa tänkbara
villkor. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om
informationsinsatser. Enligt motionärerna är information som
påverkar attityder och beteenden avgörande för att hejda
smittspridningen. Information om hiv/aids bör dessutom ingå i all
upplysningsverksamhet om sexuellt överförbara sjukdomar. Olika
intresseorganisationer fyller en viktig roll i
informationsarbetet. Enligt motionärerna bör en större del av
informationsmedlen komma de frivilliga organisationerna till del.
Det ekonomiska stöd som tidigare har lämnats till en rad
frivilligorganisationer måste få fortsätta. I yrkande 3 begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om
storstadsregionernas ansvar. Ett särskilt ekonomiskt stöd måste
enligt motionärerna även i framtiden utgå till de kommuner och
landsting som har särskilt många smittade och sjuka. 80 % av de
hivsmittade bor i de tre storstadsregionerna och det är därför av
avgörande betydelse för hela landet att smittspridningen kan
hållas nere i storstadsregionerna. Enligt motionärerna framgår av
Folkhälsoinstitutets utvärdering av det s.k. extra bidraget till
storstäderna att en avveckling av bidraget skulle medföra en
stark reducering av det förebyggande arbetet med hiv i
storstadsregionerna.
I motion 1999/2000:So212 av Maud Ekendahl m.fl. (m, s, v, kd,
fp, c, mp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts
om specialdestinerade statliga bidrag för hiv/aids. Motionärerna
anför bl.a. att det förebyggande och stödjande arbetet som
bedrivs av frivilligorganisationer och som finansieras av de
statliga bidragen utgör ovärderliga komplement till de offentliga
institutionerna. Liknande yrkanden framställs i motionerna
1999/2000:So225 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, v, c, mp)
yrkande 15 och 1999/2000:So389 av Catharina Elmsäter-Svärd och
Thomas Högström (båda m).
Frågor om hivprevention och informationsinsatser behandlades av
socialutskottet senast i betänkande 1998/99:SoU10. Utskottet
anförde bl.a. följande:
Utskottet vidhåller att det är glädjande att de hivförebyggande
insatserna varit framgångsrika och att smittspridningen inte har
fått den omfattning som tidigare befarats. Insatserna mot
hiv/aids måste dock ges fortsatt hög prioritet på alla
samhällsnivåer och bör i ökad utsträckning riktas mot de grupper
där riskbeteendet är som störst och där en fortsatt hög
smittspridning sker. Utskottet anser att det finns ett behov av
att från centralt håll initiera och stödja förebyggande insatser.
De preventiva insatserna bör dock så långt som möjligt integreras
i kommuners och landstings reguljära verksamhet. Det är också
angeläget att ett ökat samarbete mellan olika aktörer kommer till
stånd. Skolhälsovården och ungdomsmottagningarna har en viktig
funktion. Många frivilligorganisationer och
intresseorganisationer gör betydelsefulla insatser på området och
deras erfarenheter bör tas till vara i det fortsatta arbetet.
Folkhälsoinstitutet (A 8)
I budgetpropositionen föreslås att 110 999 000 kr anvisas under
anslag A 8 Folkhälsoinstitutet.
Regeringen föreslår vidare att riksdagen bemyndigar regeringen
att, i fråga om ramanslag A8 Folkhälsoinstitutet, under år 2000
ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden
innebär utgifter på högst 108 miljoner kronor efter år 2000.
Folkhälsoinstitutet (FHI) skall bidra till att uppfylla målet
för verksamhetsområdet genom att med förebyggande insatser främja
likvärdiga förutsättningar för en god hälsa för hela
befolkningen. FHI är en nationell utvecklingsmyndighet vars
uppgift är att förebygga sjukdom och annan ohälsa och att främja
en god hälsa för alla. Institutet skall särskilt inrikta
insatserna mot de faktorer som påverkar hälsoutvecklingen hos de
grupper som är mest utsatta för hälsorisker. En ambition för
FHI:s arbete är att försöka förbättra skolans sex- och
samlevnadsundervisning.
FHI har utvecklat arbetssättet att bedriva hälsofrämjande
insatser utifrån ett arenaperspektiv. Det hälsofrämjande
arbetssättet innebär att förutsättningar ges för att förstärka de
faktorer som ökar människors möjligheter att bibehålla och
utveckla en god hälsa. FHI har bl.a. arbetat vidare med
satsningen på hälsofrämjande skolor. Myndighetens projekt om
kvinnors hälsa utgår bl.a. från hälso- och sjukvården som
arbetsplats för många kortutbildade kvinnor. Satsningar har även
inletts för att utveckla folkhälsoarbetet bland äldre och
invandrare.
I motion 1999/2000:So413 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att
riksdagen anslår 86 999 000 kr under anslag A 8 (yrkande 3).
Motionärerna anför att målsättningen beträffande
Folkhälsoinstitutet bör vara att det statliga engagemanget
kraftigt minskas till förmån för regionalt och lokalt
folkhälsoarbete. Försiktighet bör enligt motionärerna iakttas så
att inte osjälvständiga myndigheter skapas som i praktiken mest
får en stabsfunktion åt departementet.
I motion 1999/2000:So482 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att
anslag A 8 Folkhälsoinstitutet minskas med 5 miljoner kronor
jämfört med regeringens förslag (yrkande 20 delvis). Motionärerna
anför att besparingar bör göras avseende myndighetens
administration och att förvaltningsanslaget därför bör minskas
med 5 %.
I motion 1999/2000:So225 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, v,
c, mp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om
att kunskaperna om homosexualitet och transfrågor måste ökas
(yrkande 13). Motionärerna anför att Skolverket och
Högskoleverket bör få i uppdrag att lägga upp en plan för hur
kunskapsspridning om homosexualitet skall kunna förbättras.
Vidare anförs att kunskapen och insikten om livsvillkoren för
homo- och bisexuella personer samt transpersoner måste stärkas
inom den offentliga sektorn. I yrkande 19 begär motionärerna ett
tillkännagivande om att Glesbygdsverket bör ges i uppgift att
tillsammans med Folkhälsoinstitutet utreda levnadsförhållandena
för homo- och bisexuella personer samt transpersoner i glesbygd.
Enligt motionärerna lever dessa personer under speciella
förhållanden. Kunskapen om homo- och bisexualitet och
transpersoner är ofta mindre i glesbygd, och det kan vara svårt
för de berörda personerna att skapa sig förebilder. Detta beror
dels på negativa attityder, dels på att intresseorganisationer
för homo- och bisexuella personer samt transpersoner sällan
verkar på landsbygden.
I motion 1999/2000:So226 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om
Folkhälsoinstitutet (yrkande 18). Motionärerna anför att
Folkhälsoinstitutets roll bör vara att göra systematiska
kunskapsöversikter på basen av den vetenskapliga forskningen.
Institutet bör också initiera och stödja forskning av strategisk
betydelse för det hälsofrämjande och förebyggande arbetet samt
utvärdera olika arbetssätt för att förebygga olika hälsoproblem.
I motion 1999/2000:Ub314 av Tasso Stafilidis och Charlotta L
Bjälkebring (båda v) begärs ett tillkännagivande om att det inte
är samhällets uppgift att uppvärdera någon typ av samlevnad,
sexuell läggning eller sexuell praktik framför någon annan utan i
stället uppmuntra individens egna livsval på dessa områden
(yrkande 4). I yrkande 7 begärs vidare ett tillkännagivande om
att Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag att se på sexuell hälsa
som möjligheten för individen att göra egna livsval vad gäller
samlevnad, sexuell läggning och sexuell praktik.
I motion 1999/2000:Ub431 av Yvonne Ruwaida och Mikael Johansson
(båda mp) begärs ett tillkännagivande om att tillsätta en
utredning om homo-, bi- och transsexuella personers livsvillkor
(yrkande 2). Motionärerna anför att utvecklingen och situationen
för homosexuella också har förändrats avsevärt sedan den
parlamentariska utredningen om homosexuellas situation i
samhället lades fram år 1984.
Smittskyddsinstitutet (A 9)
I budgetpropositionen föreslås att 131 224 000 kr anvisas under
anslag A 9 Smittskyddsinstitutet.
Smittskyddsinstitutet (SMI) skall bidra till att uppfylla målen
för utgiftsområdet genom att medverka till att skyddet mot
smittsamma sjukdomar upprätthålls och förstärks.
SMI:s verksamhet flyttades under hösten 1998 till Karolinska
institutets område. Byggstarten för ett nytt hus avsett för
försöksdjursverksamhet har försenats. Enligt nuvarande planer
beräknas byggandet av det nya djurhuset kunna påbörjas under
hösten 1999 och vara klart för inflyttning hösten 2001.
Förseningen beror på att byggprojektet inrymmer svåra avvägningar
där samråd med bl.a. de myndigheter som utövar djurskyddstillsyn
skall ske.
SMI flyttar enligt nuvarande planer in i en ny
säkerhetslaboratoriebyggnad hösten år 2000 samt, som ovan
anförts, i det nya djurhuset hösten år 2001. Med anledning av
detta kommer SMI:s hyreskostnader att öka ytterligare de kommande
två åren. Regeringen anser att SMI:s anslag för år 2000 bör höjas
med 15 miljoner kronor för att klara ökade hyreskostnader till
följd av inflyttning i den nya säkerhetslaboratoriebyggnaden samt
ökade kapitalkostnader till följd av investeringarna i de
allmänna lokalerna, i vilka myndigheten flyttade in hösten år
1998, samt kommande investeringar i djurhuset.
I motion 1999/2000:So241 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om vad
ombyggnationen av SMI bör innehålla. Motionären anför att ett
grundläggande krav för ombyggnaden av SMI måste vara att alla
apor skall sitta i voljärer inomhus och att ingen apa skall
behöva sitta i bur efter ombyggnaden. Det behövs också
uterastgårdar för att aporna skall kunna bete sig naturligt. Av
djurskyddslagen framgår att djur som hålls i fångenskap skall
kunna få utlopp för sina naturliga beteenden.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (A 12)
I budgetpropositionen föreslås att 19 086 000 kr anvisas under
anslag A 12 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av
anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i
anslaget inlagd kompensation för premierna för
avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 506 000 kr. Vidare
har 4 000 000 kr engångsvis överförts till Rättsmedicinalverket,
utgiftsområde 4 Rättsväsendet. I sammanhanget bör även noteras
att regeringen på tilläggsbudget för år 1999 föreslagit att
5 000 000 kr överförs från Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
(HSAN) till Smittskyddsinstitutet.
I motion 1999/2000:So413 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att
riksdagen anslår 23 086 000 kr under anslag A 12 (yrkande 4).
Motionärerna anför att den förstärkning av Rättsmedicinalverket
som föreslås inte får tillåtas resultera i att HSAN dräneras på
ekonomiska resurser.
Socialstyrelsen (A 15)
I budgetpropositionen föreslås att 429 102 000 kr anvisas under
anslag A 15 Socialstyrelsen.
Regeringen föreslår vidare att riksdagen bemyndigar regeringen
att, i fråga om ramanslag A 15 Socialstyrelsen, under år 2000
ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden
innebär utgifter på högst 20 miljoner kronor efter år 2000.
Socialstyrelsen är nationell expert- och tillsynsmyndighet för
socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, stöd och service
till funktionshindrade, hälsoskydd och smittskydd.
Socialstyrelsens uppdrag är att verka för god hälsa, social
välfärd, omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela
befolkningen.
Regeringen anför vidare att Socialstyrelsen under år 2000 skall
inrikta sin verksamhet främst mot en förbättrad statlig tillsyn,
mot uppföljning och utvärdering samt mot stöd till olika huvudmän
i deras uppdrag att utveckla sin verksamhet. Dessutom skall
myndigheten ytterligare stärka sina insatser för att få en bättre
spridning av resultaten av sin verksamhet.
Regeringens samlade bedömning är att Socialstyrelsens
tillsynsarbete inom hälso- och sjukvårdsområdet, hälsoskydd,
smittskydd, det medicintekniska området och socialtjänstområdet
varit framgångsrikt och att myndigheten på ett tillfredsställande
sätt arbetat med målen för verksamheten. Regeringen anser att
tillsynsverksamheten även framgent bör vara ett högt prioriterat
område, och det är viktigt att omfattningen och kvaliteten på
tillsynen upprätthålls. Samtidigt är det viktigt att
erfarenheterna från tillsynsarbetet systematiskt tas till vara
och utgör grunden för ett förebyggande och stödjande arbete för
att förbättra kvalitet i vård och omsorg. I linje med detta bör
Socialstyrelsens arbete med att stödja huvudmännens utveckling
och tillämpning av ett systematiskt kvalitetsarbete inom såväl
hälso- och sjukvård som socialtjänst stärkas.
I motion 1999/2000:So482 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att
anslag A 15 Socialstyrelsen minskas med 21 miljoner kronor
jämfört med regeringens förslag (yrkande 20 delvis). Motionärerna
anför att besparingar bör göras avseende myndighetens
administration och att förvaltningsanslaget därför bör minskas
med 5 %.
I motion 1999/2000:So274 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en
medicinalstyrelse (yrkande 6). Motionärerna anför att en statlig
medicinalstyrelse bör ansvara för godkännande och
kvalitetskontroll på sjukvårdens område. Den bör vidare godkänna
vårdgivare och legitimera sjukvårdspersonal, svara för
kvalitetssäkring och regelbunden medicinsk revision, utgöra den
instans dit allmänheten kan vända sig med klagomål samt svara för
den övergripande tillsynen. Medicinalstyrelsen bör enligt
motionärerna utnyttja resurser som finns i dagens socialstyrelse.
Ett liknande yrkande framförs i motion 1999/2000:So372 av Ulf
Kristersson m.fl. (m) (yrkande 13).
I motion 1999/2000:So211 av Lars Elinderson (m) begärs ett
tillkännagivande om att ordet "orm" i 39 § förordning (1998:899)
om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd skall bytas ut mot
"reptil". Motionären anför att det under senare år blivit alltmer
populärt att inneha andra reptiler än ormar som sällskapsdjur.
Som hälsoskyddsförordningen är utformad i dag kan kommunernas
miljö- och hälsoskyddsnämnder inte ange särskilda villkor för
förvaring, tillsyn och skötsel av dessa typer av reptiler.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat förslag om
inrättande av en statlig medicinalstyrelse, se betänkandena
1993/94:SoU20, 1994/95:SoU15, 1997/98:SoU12 och 1998/99:SoU1.
Utskottet har vid samtliga tillfällen avslagit motioner om
inrättande av en medicinalstyrelse.
Initierande av ett hälsonät (A 16 - förslag till nytt anslag)
I motion 1999/2000:So416 av Kenneth Johansson m.fl. (c) (delvis)
yrkas att riksdagen anvisar 50 miljoner kronor avseende
initierande av ett hälsonät. Motionärerna anför att ett
nationellt hälsonät bör inrättas som knyter samman alla
vårdcentraler, äldreboenden, stora och små sjukhus och
privatkliniker och gör det möjligt för alla som jobbar inom
hälso- och sjukvården att kommunicera med varandra för
konsultation och utbildning.
Av budgetpropositionen framgår att Landstingsförbundet i
samverkan med Svenska kommunförbundet tillsatt en utredning för
att pröva behovet av och en lämplig form för ett organ som kan
stödja och samordna ett nationellt samarbete i frågor av
strategisk betydelse för IT-användningen i vården och omsorgen.
Utredningen avses avslutas under hösten 1999. Riktpunkten för
arbetet är att den organisation som bör finnas för det
strategiska IT-stödet skall vara i funktion från och med
årsskiftet 1999/2000. I direktiven till utredningen nämns bl.a.
utredning och utveckling av för huvudmännen strategiska IT-
tjänster, det nationella standardiseringsarbetet på IT-området,
tillhandahållande av nationella informationstjänster samt
bevakning och deltagande i EU:s verksamhet inom området.
Förslag till regeländringar och begäran om bemyndigande
Nytt avgiftssystem för den statliga läkemedelskontrollen
Regeringen föreslår att ett nytt avgiftssystem införs för den
statliga läkemedelskontrollen fr.o.m. den 1 januari år 2000. Tre
huvudtyper av avgifter skall tas ut i det nya systemet, nämligen
ansökningsavgift, tillkommande avgift och årsavgift.
Ansökningsavgift skall tas ut vid ansökan om att få
marknadsföringstillstånd för en ny produkt på marknaden samt vid
ansökan om tillstånd för kliniska prövningar respektive licenser.
Tillkommande avgift skall främst tas ut vid ändringar och
utökningar (främst i form av nya indikationer och nya doser) i
godkännandet för produkter som redan finns på marknaden.
Tillkommande avgift skall även tas ut för en prövningsrapport som
utarbetas eller kompletteras i samband med en ansökan i en annan
medlemsstat om erkännande av ett i Sverige godkänt läkemedel.
Årsavgift skall tas ut för samtliga produkter på marknaden
(förutom de produkter som godkänts genom den för hela EU
gemensamma s.k. centrala proceduren) och skall täcka dels de
kostnader för kvalitetskontroll, informationsuppgifter,
biverkningskontroll, inspektionsverksamhet m.m. för vilka det
finns en koppling till specifika produkter, dels kostnader av mer
övergripande karaktär och som inte är relaterade till specifika
produkter. Bland den senare typen av kostnader ingår bl.a.
kostnader för kompetensutveckling, allmänt EU-arbete och
administrativa uppgifter. Storleken på de olika avgifterna skall
enligt regeringen sättas så att de indirekta kostnader för
läkemedelskontrollen som är av mer övergripande karaktär fördelas
på enbart årsavgifterna.
Lagändringar föreslås i läkemedelslagen (1992:859) och i lagen
(1996:1152) om handel med läkemedel.
Regeringen föreslår vidare att riksdagen skall godkänna de
föreslagna principerna för ett nytt avgiftssystem för den
statliga läkemedelskontrollen fr.o.m. den 1 januari 2000.
Regeringen har för avsikt att under hösten 1999 genom en ändring
av förordningen (1993:595) om avgifter för den statliga
kontrollen av läkemedel mer i detalj lägga fast för vilka
ärendetyper avgifter skall tas ut, vilket eller vilka avgiftsslag
som skall tas ut för respektive ärendetyp samt de konkreta
avgiftsnivåerna. Regeringen avser att noga följa utvecklingen av
Läkemedelsverkets totala avgiftsintäkter och kostnader. I det
fall det visar sig att det nya avgiftssystemet systematiskt ger
över- eller underskott har regeringen för avsikt att vidta de
åtgärder som erfordras för att justera avgiftsnivåerna, och
därigenom också avgiftsintäkterna, så att dessa anpassas till en
rimlig total kostnadsnivå för Läkemedelsverkets verksamhet.
Kommunal primärvård
Regeringen föreslår att pågående försök med kommunal primärvård
förlängs till utgången av år 2001.
Ny struktur för det nationella stödet till vårdens och omsorgens
utvecklingsarbete
Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut (Spri) är en ideell
förening med staten och Landstingsförbundet som medlemmar. Staten
och Landstingsförbundet träffade den 7 april 1999 en
överenskommelse om att avveckla verksamheten vid Spri per den 31
december 1999 och att upplösa föreningen. Riksdagen har
bemyndigat regeringen att gemensamt med Landstingsförbundet
upplösa föreningen (prop. 1998/99:100, bet. 1998/99:FiU27, rskr.
1998/99:249).
Regeringen anför att Spri har varit verksamt under drygt trettio
år och därvid aktivt bidragit till utvecklingen inom hälso- och
sjukvården. Emellertid har mycket hänt under denna tid som nu
gjort det nödvändigt med en ny inriktning och nya former för ett
nationellt stöd till vårdens utvecklingsarbete. Det finns enligt
regeringen stora behov av att huvudmännen, kommuner och
landsting, tillsammans finner former för det gemensamma ansvar
som finns för vårdens utveckling. Staten har därtill ett
övergripande ansvar för utvecklingen inom området. Regeringen
anser mot denna bakgrund att det är angeläget att etablera en ny
samverkansform mellan staten och huvudmännen i form av ett
nationellt råd för vårdpolitik. Regeringen föreslår vidare att
riksdagen godkänner den av regeringen föreslagna strukturen för
det nationella stödet till utvecklingsarbete inom vården och
omsorgen.
Regeringen föreslår således att ett nationellt råd för
vårdpolitik inrättas i vilket staten, Landstingsförbundet och
Svenska kommunförbundet deltar. Rådet skall vara forum för en
kontinuerlig dialog mellan staten och huvudmännen i angelägna
vård- och omsorgsfrågor. Ansvarsområdet bör omfatta landstingens
hälso- och sjukvård samt kommunernas vård och omsorg. Rådet skall
ta initiativ till och finansiellt stödja nationella program för
utvecklingsarbete inom vård och omsorg. Programmen läggs ut på
regionala kunskaps-center. Socialstyrelsens arbete vad gäller
ekonomisk analys av vården och omsorgen förstärks. Spris
bibliotek överförs till Karolinska institutet. Det nationella
stödet till vårdens IT-arbete samt till ledarskaps- och
verksamhetsutveckling förändras.
Regeringen avser att inleda överläggningar med
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet för att precisera
och ytterligare utveckla det vårdpolitiska rådets funktion,
arbetsformer och finansiering. Regeringens avsikt är att det
nationella rådet skall kunna inrättas under hösten 1999 i
enlighet med vad staten och Landstingsförbundet enades om i den
s.k. Dagmaröverenskommelsen för år 1999, för att därefter
utvidgas och konkretiseras på det sätt som nu föreslås. Arbetet
med de nationella programmen för utvecklingsarbete inom vård och
omsorg bedöms kunna komma i gång successivt under år 2000.
Regeringen föreslår vidare att riksdagen bemyndigar regeringen
att under år 2000, i fråga om anslag A 3 Bidrag till hälso- och
sjukvård, disponera 24 miljoner kronor dels för avvecklingen av
Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut (Spri), dels för
uppbyggnad av det nya nationella stödet till utvecklingsarbete
inom vård och omsorg.
I motion 1999/200:So274 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om ett oberoende
utvecklingscenter för hälso- och sjukvården (yrkande 13).
Motionärerna anför att det nationella råd som regeringen
föreslagit innebär en kraftig politisering av vårdpolitiken och
ett närmast planekonomiskt angreppssätt för utvecklingen av den
framtida sjukvården. Sverige behöver däremot ett nationellt
utvecklingscenter bl.a. för att fånga upp internationella
utvecklingstendenser på området. Sjukvårdshuvudmännen bör t.ex.
genom ett utvecklingscenter kunna initiera och stödja jämförande
studier av hälso- och sjukvårdens resultat, kvalitet och
kostnader samt stödja framtagande av patentinriktad information
om vårdens tillgänglighet. Huvudmännen bör också svara för
strategisk omvärldsanalys, sprida kunskap om olika metoder samt
om förändringsarbete, inte minst utifrån internationella
erfarenheter. Ett fristående utvecklingscenter kan - på ett helt
annat sätt än det nu skisserade rådet - ta fram även icke-
opportunt material om hälso- och sjukvårdens organisation, dess
prestationer och om dess huvudmän.
Övriga medelsanvisningar under A
Regeringens förslag till medelsanvisningar till A 3
Bidrag till hälso- och sjukvård, A 5 Bidrag till WHO,
A 6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar, A 7 Bidrag till Nordiska
hälsovårdshögskolan, A 10 Institutet för psykosocial
medicin, A 11 Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik, A 13 Ersättning till steriliserade
i vissa fall och A 14 Personligt ombud har inte mött
någon erinran i form av motioner.
Social omsorg (B 1-B 22)
Statsbidrag till vårdartjänst m.m. (B 3)
I budgetpropositionen förslås att 183 019 000 kr anvisas under
anslag B 3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
Syftet med statsbidraget till vårdartjänst m.m. är dels att ge
studerande med rörelsehinder sådant stöd att de kan vistas på
studieorten och genomföra studier vid folkhögskola, universitet
och högskola, dels att göra det möjligt för ungdomar som antagits
till riksgymnasium för svårt rörelsehindrade ungdomar, s.k. rh-
anpassad gymnasieutbildning, att genomföra studierna.
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att
under år 2000, i fråga om ramanslag B 3 Statsbidrag till
vårdartjänst m.m., besluta om bidrag som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 60 000 000 kr under år 2001
och senare.
Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder (B
4)
I budgetpropositionen föreslås att 78 394 000 kr anvisas under
anslag B 4 Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder.
Bidraget är avsett att öka organisationernas möjlighet att
själva bedriva viss verksamhet av betydelse för personer med
funktionshinder. Bidrag lämnas till ett tiotal olika
verksamheter, bl.a. har handikapporganisationer fått stöd för att
driva riksomfattande rekreationsanläggningar för personer med
funktionshinder. Organisationerna har med dessa anläggningar
tagit på sig ett ansvar för att ge personer med omfattande
funktionshinder möjlighet till rekreation i tillgänglig miljö och
med särskild personal och service.
I motion 1999/2000:So413 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar att anslå 80 394 000 kr till anslag B 4 Bidrag
till viss verksamhet för personer med funktionshinder för år 2000
(yrkande 6). Motionärerna anför att en lång rad bidrag till olika
verksamheter fördelas genom anslaget, bl.a. stöd till
handikapporganisationernas rekreationsanläggningar. Det går inte
att utläsa huruvida stödet till rekreationsanläggningarna fått
ökad ram, men motionärerna förordar ändå att stödet till dessa
anläggningar höjs med 2 miljoner kronor. Skälet är att de anser
att det är centralt att funktionshindrade och deras anhöriga ges
goda möjligheter till rekreation vid anläggningar som är särskilt
anpassade för specifika funktionshinder.
Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer (B 5)
I budgetpropositionen föreslås att 132 194 000 kr anvisas under
anslag B 5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer.
Statsbidrag lämnas till handikapp- och pensionärsorganisationer
enligt förordningen (1994:951) om statsbidrag till
handikapporganisationer och förordningen (1994:316) om
statsbidrag till pensionärsorganisationer. Regeringen beslutar om
fördelningen av bidraget medan anslaget administreras av
Socialstyrelsen.
Med anledning av att alltfler handikapporganisationer har
bildats och ansökt om bidrag har en särskild utredare på
regeringens uppdag sett över statsbidragen till organisationernas
allmänna verksamhet bl.a. avseende kriterier för
statsbidragsberättigande och riktlinjer för fördelningen av
statsbidraget mellan organisationerna. Utredarens förslag bereds
inom Regeringskansliet, anförs det.
I motion 1999/2000:So416 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas att
anslag B 5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer
ökas med 10 miljoner kronor jämfört med budgetpropositionens
förslag (delvis). Bidraget till handikapporganisationerna har
legat still under senare år. I samband med de förändringar i
bidragssystemet som regeringen förbereder bör anslaget höjas med
10 miljoner kronor, anför motionärerna.
Också i motion 1999/2000:So480 av Rigmor Ahlstedt (c) yrkas att
statsbidraget till handikapporganisationerna räknas upp. Anslaget
har legat på samma nivå under nästan hela 1990-talet. Det
utredningsförslag som nu är ute på remiss kommer att få mycket
negativa konsekvenser för mindre handikapporganisationer, anför
motionären.
I motion 1999/2000:So434 av Carin Lundberg och Karl Gustav
Abramsson (båda s) begärs tillkännagivande om behov av ökade
statsbidrag till handikapporganisationer. Motionärerna
konstaterar att statens bidrag varit oförändrat sedan budgetåret
1992/93 samtidigt som antalet organisationer som erhåller bidrag
har ökat. De anser det inte rimligt att statsbidraget skall vara
oförändrat också för den kommande treårsperioden.
I motion 1999/2000:So404 av Helena Frisk (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om bidrag till handikapporganisationer. Motionären anför att de
demenssjuka diskrimineras när staten fördelar bidrag till
handikapporganisationerna. Demensförbundet får endast 104 kr per
år och medlem mot i snitt 247 kr per år och medlem för övriga
handikappförbund. Utredningen som fått i uppdrag att komma med
förslag till en ny modell i fråga om fördelningen av
organisationsbidragen har inte beaktat frågan om en mera rättvis
och jämlik fördelning av bidragen mellan organisationerna, anför
motionären.
Bilstöd till handikappade (B 7)
I budgetpropositionen föreslås att 230 000 000 kr anvisas under
anslag B 7 Bilstöd till handikappade. Förslaget innebär en
höjning av anslagsnivån jämfört med innevarande budgetår.
Bestämmelserna om bilstöd finns i lagen (1988:360) om
handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade samt
förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade. Stöd kan
lämnas i form av grundbidrag, anskaffningsbidrag och
anpassningsbidrag. Genom en förordningsändring under hösten 1997
begränsades utbetalningarna för bilstöd så att utbetalningarna
respektive budgetår ryms inom ramen för de medel som anslås.
Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag gjort en översyn
av bilstödets konstruktion och det framtida stödbehovet.
Rapporten överlämnades den 1 maj 1999 till regeringen (RRV
1999:24). Frågan om eventuella regelförändringar bereds för
närvarande inom Regeringskansliet, enligt propositionen.
Flera motionärer tar upp frågan om åldersgränser för rätt till
bilstöd.
I motion 1999/2000:So224 av Rolf Gunnarsson (m) begärs
tillkännagivande till regeringen om en förändring av gällande
bestämmelser angående bilstödet till handikappade. Motionären
anser att personer som är förtidspensionerade och som fyllt 50 år
också måste omfattas av rätten till bilstöd.
I motion 1999/2000:So214 av Barbro Westerholm (fp) begärs
tillkännagivande om borttagandet av åldersgränserna för bilstöd.
Motionären anser att det utifrån handikappolitisk synvinkel måste
betraktas som åldersdiskriminering att ha regler som innebär att
en funktionshindrad som fyllt 65 år inte bedöms ha samma behov av
en bil som yngre personer med funktionshinder. Åldersgränsen 50
år är, anför motionären, sannolikt enbart betingad av
kostnadsskäl och är också att se som åldersdiskriminering.
Motionären anför att regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag om borttagande av åldersgränserna för bilstödet samt
förslag till hur förändringen skall finansieras. Samma motionär
återkommer till samma fråga i motion 1999/2000: So262 (fp)
yrkande 6.
Också i motion 1999/2000:So435 av Carin Lundberg och Karl Gustav
Abramsson (båda s) begärs regeländringar avseende
åldersgränserna. Motionärerna anför att dagens regler vad avser
åldersgränserna stämmer dåligt med regeringens handikappolitiska
mål. De regeländringar som behöver vidtas kommer att öka
kostnaderna för bilstödet men samtidigt minskar kostnaderna för
färdtjänsten, vilket gagnar hårt ansträngda kommunekonomier.
Motionärerna anser att medel bör avsättas för att möjliggöra
regeländringar för bilstödet.
I motion 1999/2000:So246 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson
(båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett långsiktigt bilstöd.
Motionärerna anför att RRV:s rapport visar på ett olikmässigt
förhållande mellan de olika personkretsarna. Bilstödsreformen
1988 syftade till att bilen inte enbart skulle ses som ett medel
till försörjning utan även som ett hjälpmedel vid förflyttning.
Motionärerna vill slå samman grupperna 1-4 till en grupp och ta
bort kravet på knytning till arbetsmarknaden, körkortskravet och
50-årsgränsen. Motionärerna anser att en sådan reform skulle
innebära en samhällsekonomisk vinst då behovet av färdtjänst
skulle minska.
Två motioner tar upp frågor kring anpassningsbidraget.
I motion 1999/2000:So230 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att förtydliga lagstiftningen
gällande bilstöd till funktionshindrade. Motionären anför att
försäkringskassorna med hänvisning till Riksförsäkringsverkets
allmänna råd avslår ansökningar om anpassningsbidrag till extra
utrustning som t.ex. automatisk växellåda, centrallås med
fjärrstyrning och annan elektronik som behövs i förhållande till
funktionsnedsättningen. Motionären anför vidare att kammarrätten
i en dom nyligen har slagit fast att förarbetena inte ger stöd
för den uppfattning som kommer till uttryck i
Riksförsäkringsverkets allmänna råd 1996:6. Enligt motionären
behövs det därför ett förtydligande av lagstiftningen.
I motion 1999/2000:So270 av Karin Falkmer (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av bilstödet. Motionären konstaterar att
grundbidraget är lika oberoende av den sökandes behov. Ingen
hänsyn tas till om den sökande har behov av en större bil.
Reglerna bör, enligt motionärens mening, ses över så att stödet
vid behovsprövning även beräknas med hänsyn till merkostnaderna
för inköp av en större bil av s.k. vantyp. En översyn bör också
göras så att behovet av automatisk växellåda och annan
extrautrustning som är styrkt genom läkar-intyg eller är
förknippat med villkorskrav i körkortet kan ingå i
beräkningsgrunden för bilstödet.
I två motioner anförs att bilstödet bör bli mer familjevänligt.
I motion 1999/2000:So488 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas
att riksdagen beslutar att göra en komplettering i 10 §
förordningen (1988:890) om bilstöd så att lydelsen blir följande:
"Om det finns skäl från trafiksäkerhetssynpunkt, medicinsk
synpunkt eller väsentligt ändrade förhållanden får dock bidrag
lämnas tidigare." (yrkande 18). Bilstöd kan lämnas endast om
minst sju år förflutit sedan tidigare beslut om bidrag. Om det
finns skäl från trafiksäkerhetssynpunkt eller medicinsk synpunkt
får dock bidrag lämnas tidigare. Motionärerna anser att denna
regel är rimlig när bilstöd har beviljats en person med
funktionshinder och denne önskar byta bil, men regeln tar inte
hänsyn till situationen när en förälder beviljats bilstöd. Till
exempel kan inte en förälder som beviljats bilstöd för ett barn
med funktionshinder byta till en större bil om föräldern får
ytterligare ett barn med funktionshinder och därför behöver en
större bil. Inte heller kan en förälder som själv är
funktionshindrad och har fått bilstöd för egen bil få nytt
bilstöd för byte eller köp av ny bil om föräldern får ett
funktionshindrat barn.
I motion 1999/2000:So256 av Ulla-Britt Hagström (kd) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
bilstödslagen att en förälder med funktionshinder ges möjlighet
att följa sitt barns aktiviteter. Motionären anser att det kan
leda till orimliga konsekvenser att det i lagen krävs att den
funktionshindrade själv skall köra bilen för att få tillgång till
bilstöd. Ett exempel är en gravt funktionshindrad mamma som haft
bilstöd och själv kunnat köra sina barn till olika aktiviteter.
När hon blir sämre och inte själv kan köra bilen får hon inte
förnyat bilstöd trots att hon kunnat fortsätta att åka med till
barnens aktiviteter om hennes personliga assistent fått köra
bilen. Motionären anser att bilstödslagen måste bli mer
familjevänlig och möjliggöra att föräldrar kan fortsätta att
delta i barnens olika aktiviteter genom att någon annan kör den
anpassade bilen.
Utbetalning av bilstödet behandlas i motion 1999/2000:So248 av
Roy Hansson (m). Motionären konstaterar att en person som
beviljats bilstöd kan få vänta på utbetalningen av stödet
beroende på att innevarande års anslag är förbrukat. Systemet
måste, enligt motionären, ses över så att den som beviljats stöd
också får detta utbetalat. Detta bör ges regeringen till känna.
I motion 1999/2000:So321 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en hälso- och samhällsekonomisk analys av bilstödet
(yrkande 20). Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag
genomfört en översyn av bilstödets konstruktion och det framtida
stödbehovet. Bilstödsutredningens slutbetänkande Rätten till
ratten är ytterligare ett underlag, anför motionärerna. Frågan om
bilstödet bereds för närvarande i Regeringskansliet. Motionärerna
anser att regeringen, innan något förslag läggs, bör göra en
hälso- och samhällsekonomisk analys av de av bl.a. RRV föreslagna
förändringarna. Bilstödet är ett bra medel för att ge personer
med funktionsnedsättningar möjlighet till delaktighet i
samhällslivet och en bättre livskvalitet. Tillgången till en egen
bil minskar också beroendet av samhällsinsatser i olika former,
anförs det.
Av 5 § förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade
följer att bidrag lämnas till följande grupper:
1. till handikappad som är under 65 år och är beroende av
personbil, motorcykel eller moped för att genom arbete få sin
försörjning eller ett väsentligt tillskott till sin försörjning
eller för att genomgå yrkesinriktad utbildning eller genomgå
rehabilitering under vilken han eller hon får utbildningsbidrag
enligt 1 § förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd eller
rehabiliteringsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
2. till handikappad som är under 65 år och, efter att ha
beviljats bidrag enligt 1, har lämnat arbetsmarknaden med
förtidspension eller har beviljats sjukbidrag enligt lagen om
allmän försäkring,
3. till annan handikappad än som avses i 1 eller 2 och som fyllt
18 år men inte 50 år,
4. till handikappad förälder med barn under 18 år under
förutsättning att föräldern sammanbor med barnet och har behov av
ett fordon för förflyttning tillsammans med barnet samt
5. förälder till handikappat barn under förutsättning att
föräldern sammanbor med barnet och har behov av ett fordon för
förflyttning tillsammans med barnet.
Bidrag lämnas till grupperna 3-5 under förutsättning att den
bidragsberättigade själv skall bruka fordonet som förare. Bidrag
till personer i grupp 1 och 2 kan lämnas även till den som inte
innehar körkort, under förutsättning att någon annan kan anlitas
som förare vid resorna.
Riksrevisionsverket konstaterar i sin rapport Bilstöd till
personer med funktionshinder, RRV 1999:24, att bilstödet
fortfarande i hög grad präglas av det ursprungliga syftet att
underlätta resor till och från arbetet. Stödets utformning
missgynnar på olika sätt personer som inte deltar eller har
deltagit i arbetslivet. För att komma till rätta därmed har RRV
visat på vissa ändringar i utformningen av personkretsen och av
bidragskonstruktionen. RRV anser det vidare angeläget att
Vägverket och landstingens hjälpmedelscentral ges en mer
framträdande roll i sammanhanget och att kvaliteten på det arbete
som utförs av anlitade verkstäder säkras.
Socialministern har i ett frågesvar i riksdagen den 27 oktober
1999 anfört att han är medveten om den problematik som finns
kring tolkningen av vad anpassningsbidraget skall ersätta och att
frågan om eventuell regelförändring för närvarande bereds inom
Regeringskansliet. I december kommer regeringen att överlämna en
handikappolitisk handlingsplan till riksdagen varvid frågan om en
precisering av anpassningsbidraget i bilstödet också kommer att
behandlas, anför socialministern.
Kostnader för statlig assistansersättning (B 8)
I budgetpropositionen föreslås att 5 136 000 000 kr anvisas under
anslag B 8 Kostnader för statlig assistansersättning.
Statlig assistansersättning lämnas till funktionshindrade
personer som har behov av personlig assistans för sin dagliga
livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Rätten
till assistansersättning gäller för svårt funktionshindrade
personer som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende,
servicehus eller hos familj eller anhörig. Assistansersättning
utgår under år 1999 med 173 kronor per timme. Om det finns
särskilda skäl kan försäkringskassan efter ansökan medge att
schablonen får överskridas med de godkända faktiska kostnaderna -
dock högst 12 %. Kommunerna finansierar beviljad
assistansersättning för de första 20 timmarna per vecka.
Regeringen redovisar sin avsikt att i en särskild proposition
återkomma med förslag som innebär att personer som beviljats
assistansersättning före 65 års ålder skall få behålla denna
ersättning även efter fyllda 65 år. Avsikten är att kunna
presentera en proposition hösten 2000 så att lagstiftningen kan
träda i kraft vid årsskiftet 2000/2001. Innan en proposition kan
läggas måste dock förslaget utredas i en arbetsgrupp eller
utredning, anför regeringen. Vidare måste förhandlingar
genomföras och överenskommelse ha träffats med Svenska
Kommunförbundet. Detta kan komma att påverka tidsschemat, anförs
det. Preliminärt har regeringen för ändamålet uppfört 150
miljoner kronor år 2001 och 200 miljoner kronor år 2002.
Vidare redovisas att schablonen för assistansersättningen som
infördes i september 1997 har inneburit en dämpning av
ökningstakten i den genomsnittliga timersättningen under det
senaste året.
På uppdrag av regeringen har Riksförsäkringsverket gjort en
översyn av ersättningen för personlig assistans. En rapport har
inkommit i februari 1999. Ärendet bereds inom Regeringskansliet.
I motion 1999/2000:So413 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar att dels återföra det ekonomiska ansvaret för
assistansersättningens första 20 timmar till staten (yrkande 7),
dels återinföra rätten till personlig assistent vid vistelse i
skola och dagcenter (yrkande 8), dels avskaffa schabloniseringen
av assistansersättningen (yrkande 9), dels anslå 6 473 000 000 kr
till anslag B 8 Kostnader för statlig assistansersättning för år
2000 (yrkande 13). Vidare begärs tillkännagivande till regeringen
om beräkningen av assistansersättningen (yrkande 10) och om rätt
till personlig assistans efter 65 års ålder redan från år 2000
(yrkande 12). Motionärerna vill anslå 1,3 miljarder kronor mer än
regeringen för kostnader för statlig assistansersättning. De
anför att de med dessa extra resurser vill återställa de
försämringar som Socialdemokraterna och Centerpartiet genomfört.
De vill återföra det ekonomiska ansvaret för
assistansersättningens första 20 timmar till staten. De vill
återinföra rätten till personlig assistent under skoltid och vid
vistelse på dagcenter. De anser att schabloniseringen av
assistansersättningen skall slopas och att ersättningsreglerna
som gällde före den 1 september 1997 skall återinföras. Slutligen
anser de att personer som har personlig assistans och som fyller
65 år skall få fortsatt rätt till detta stöd efter det att
pensionsåldern uppnåtts. Denna förändring skall ske redan från
den 1 januari 2000.
I motion 1999/2000:So488 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om schablonisering av assistansersättningen (yrkande 10).
Motionärerna anser att svårt funktionshindrade drabbats hårt av
regeringens schablonisering av assistans-ersättningen.
Motionärerna anser i likhet med Intressegruppen för
assistansberättigade att en förenklad återredovisningsmodell kan
användas, där den assistansberättigade redovisar kostnader för
sin assistans. I samband med årsredovisningen sker återbetalning
av eventuellt överskott. Med en sådan modell tillförsäkras varje
assistansberättigad kostnadstäckning för sin personliga assistans
utan integritetskränkande ansökningar.
I samma motion yrkas att riksdagen beslutar att göra ett tillägg
i 7 § LSS med lydelsen: "Samma bedömning av omvårdnadsbehovet
skall göras då det gäller en ansökan från ett barn som från en
vuxen person." (yrkande 11). I de allmänna råd som
Riksförsäkringsverket utfärdat (1998:6) lämnar verket den
rekommendationen till försäkringskassorna att personlig assistans
till barn endast skall medges om barnets omvårdnadsbehov är minst
12 timmar per dygn. Dessutom framförs att det föreligger krav att
barnet skall ha flera funktionshinder samtidigt. Motionärerna
anför att detta innebär att det ställs strängare krav på
omvårdnadsbehov då det gäller personlig assistans till barn än
till vuxna. Motionärerna anser att detta inte stämmer med
riksdagens beslut 1996 och att det därför är nödvändigt med ett
tillägg i 7 § som klargör att samma bedömning av
omvårdnadsbehovet skall göras oavsett om det gäller ett barn
eller en vuxen.
Vidare begärs ett tillägg i 9 a § första stycket LSS med
lydelsen "hjälp med aktivering och motivation" bland där nämnda
exempel på grundläggande behov för att säkerställa psykiskt
funktionshindrades rätt till assistans (yrkande 12). I dag hamnar
de psykiskt funktionshindrade till stora delar utanför LSS.
Motionärerna anser att detta beror på att riksdagens beslut våren
1996 inte slagit igenom som man kunnat förvänta sig. Regeringen
föreslog i prop. 1995/96:146 ett tillägg till LSS om att
personlig assistans enbart skulle omfatta praktisk hjälp. Denna
inskränkning skulle drabba i första hand psykiskt
funktionshindrade. Riksdagen godtog dock inte förslaget i denna
del. Motionärerna anser dock att propositionens uttalande om
praktisk hjälp på flera håll påverkat handläggningen och att
rättspraxis är oklar. De vill därför ha ett tillägg i 9 a § med
lydelsen "hjälp med aktivering och motivation".
I motion 1999/2000:So416 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas att
riksdagen i förhållande till regeringens förslag för budgetåret
2000 anvisar 110 000 000 kr mer till anslag B 8 Kostnader för
statlig assistansersättning (delvis). Centerpartiet har tidigare
motionerat om att personer som erhållit personlig assistans före
65 års ålder skall få behålla denna även efter 65-årsdagen.
Motionärerna föreslår nu att åldersgränsen i lagstiftningen tas
bort och att ytterligare 110 miljoner kronor tillförs anslaget så
att denna ändring kan träda i kraft redan den 1 januari 2000.
Också i motion 1999/2000:So327 av Kenneth Johansson yrkas att
riksdagen beslutar att åldersgränsen i 3 § lagen (1993:389) om
assistansersättning tas bort fr.o.m. den 1 januari 2000 (yrkande
11).
I samma motion begärs också tillkännagivande om
schablonersättningen (yrkande 10). Motionärerna konstaterar att
vissa assistansanordnare har påtalat att schablonersättningen
inte täcker alla kostnader för personlig assistans som t.ex.
kostnader för vidareutbildning och kompetensutveckling.
Motionärerna anser att dels de synpunkter som framförts om
ersättningsnivå, dels ersättningsformen som sådan bör vägas in.
Motionärerna anser att stödet skall vara rättvist, enkelt och
värna valfriheten.
I motionen yrkas slutligen att riksdagen hos regeringen bör
begära förslag till ändring i lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade enligt vad som anförts (yrkande 12).
Motionärerna anför att socialutskottet våren 1996 slog fast att
assistansersättning även kan utgå då den funktionshindrade vistas
i barnomsorg, skola eller annan daglig verksamhet när det
föreligger särskilda skäl för det. Motionärerna anser att det
föreligger en skillnad mellan riksdagens beslut och myndigheters
föreskrifter och att lagen måste skärpas. Riksdagen bör därför,
enligt motionärerna, hos regeringen begära förslag om förändring
i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade så att
barns rätt till personlig assistans i daglig verksamhet
garanteras.
I motion 1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen för budgetåret 2000 anvisar 1 955 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit till anslag B 8 Kostnader för statlig
assistansersättning (yrkande 13, delvis). Motionärerna vill
återställa handikappreformen. Kostnaderna för de 20 första
timmarna för assistansersättningen bör åter bli ett statligt
ansvar samtidigt som de begränsningar som regeringen infört
avskaffas, anför de. Det är vidare angeläget att de som får
assistans före 65 års ålder även får behålla den efter 65-
årsdagen. Detta minskar kommunernas kostnader för äldreomsorgen.
De anser att reformen bör genomföras redan den 1 januari 2000.
Också i motion 1999/2000:So321 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att återställa rätten till personlig
assistans (yrkande 2) och om att avskaffa 65-årsregeln (yrkande
3). Vidare yrkas att riksdagen till anslag B 8 Kostnader för
statlig assistansersättning för budgetåret 2000 anvisar
1 955 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
7 091 000 000 kr (yrkande 21). Motionärerna anser att de
försämringar av handikappreformen som gjorts har inneburit att
för de människor som berörts har det delvis blivit en återgång
till situationen före handikappreformen. Motionärerna anser att
de rättigheter som LSS och LASS ursprungligen givit personer med
funktionsnedsättningar och deras anhöriga måste återinföras. Den
personliga assistenten bör snarare användas mer i arbetslivet och
i studieverksamheten. Assistentens insatser i skolarbete eller på
dagis skall utvecklas så att den enskilde känner trygghet i att
allt kring hans eller hennes person fungerar så bra att alla
övriga krafter kan användas till att satsas på skolarbetet eller
i den pedagogiska leken, anförs det. Motionärerna anser att
frågan om huruvida personer som beviljats personlig assistans
skall få behålla denna även efter 65-årsdagen är tillräckligt
utredd och att reformen därför skall träda i kraft den 1 januari
2000.
I motion 1999/2000:So262 av Barbro Westerholm (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åldersgräns för att själv få välja personlig assistent
(yrkande 8). Motionären anser det stötande att just 65-årsdagen
skall vara avgörande för om man kan betros med att välja sina
egna personliga assistenter eller inte.
I motion 1999/2000:So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande till regeringen om rätt till personlig assistans
för personer över 65 år (yrkande 6). Motionärerna anför att
omställningen från ett relativt fritt liv till ett beroende av
när hemtjänsten kan komma, olika människor som utför hjälpen,
minskad valfrihet och mer krångel är något som Folkpartiet har
arbetat för att avskaffa. Motionärerna anser att det inte behövs
mer utredande utan att reformen bör införas redan 1 januari år
2000. Folkpartiet har i sin ekonomisk-politiska motion avsatt 150
miljoner kronor för detta ändamål.
Också i motion 1999/2000:So466 av Sofia Jonsson och Johan Pehrson
(c, fp) yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring av 3 § i
lagen (1993:389) om assistansersättning att åldersgränsen tas
bort fr.o.m. den 1 januari 2000. Motionärerna anser att var och
en som lever med omfattande rörelsehinder och blir
ålderspensionär skall ha fortsatt rätt till assistans via
LSS/LASS liksom fortsatt rätt till handikappersättning.
Utskottet behandlade i anledning av motionsyrkanden frågan om
barns rätt till personlig assistans, schabloniseringen av
assistansersättningen m.m. i betänkande 1998/99:SoU1. Utskottet
anförde då följande (s. 48 f.):
Utskottet vill understryka att assistansreformen har inneburit
ökad valfrihet, större inflytande och bättre livskvalitet för
många svårt funktionshindrade personer. Syftet med reformen har
därmed uppnåtts. Kostnaderna för reformen var dock från början
kraftigt underskattade och lagstiftningen oklar, bland annat när
det gäller gränsdragningen mellan kommunerna och statens ansvar.
Detta har lett till att riksdagen vid flera tillfällen tvingats
gå in och tillföra ytterligare resurser och justera i reglerna.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att
funktionshindrade barns och vuxnas behov av särskilt stöd i t.ex.
barnomsorg, skola och daglig verksamhet i princip bör tillgodoses
inom ramen för den kommunala verksamheten. Personlig assistans
skall, enligt utskottets mening, inte ersätta den personal som
behövs för att bedriva verksamheten, t.ex. genom höjd
personaltäthet, specialpedagogiskt stöd eller elevassistent. Det
bör vara huvudmannens uppgift att se till att de resurser som
krävs med hänsyn till den funktionshindrades behov tillförs
verksamheten. Utskottet vidhåller också att om särskilda skäl
föreligger kan statlig assistansersättning erhållas även vid
dessa verksamheter, nämligen om funktionshindret är sådant eller
kombinationen av funktionshinder sådan att den funktionshindrade
behöver tillgång till någon person med ingående kunskap om den
funktionshindrade och dennes hälsotillstånd.
Utskottet motsätter sig ett förstatligande av de 20 första
assistanstimmarna.
Utskottet kan nu konstatera att den införda schablonen för
assistanser-sättningen har inneburit en dämpning av ökningstakten
i den genomsnittliga timersättningen under det senaste året.
Flera assistansanordnare har dock framfört kritik mot införandet
av schablonen. Detta framkom bl.a. vid utskottets offentliga
utfrågning om assistansersättningen i oktober 1997. Kritikerna
anser att schablonen inte täcker alla kostnader för assistansen.
Riksförsäkringsverket har med anledning av kritiken fått i
uppdrag att göra en översyn av ersättningen för personlig
assistans. I översynen ingår att kartlägga om det finns
nödvändiga kostnader som inte täcks av den nuvarande schablonen
och vilka dessa i så fall är samt pröva om och i så fall hur det
är möjligt att vid sidan av schablonersättningen ersätta den
assistansberättigade för sådana eventuella kostnader. Verket
skall vidare föreslå vilken redovisning som skall krävas av
assistansberättigade respektive assistansanordnare samt vad som i
övrigt behövs i form av redovisning. Uppdraget skall redovisas
till regeringen senast den 1 februari 1999. Utskottet, som
noterat kritiken, är emellertid inte nu berett att föreslå några
ändringar i regelverket angående schablonen och beräkningen av
ersättningen utan anser att Riksförsäkringsverkets redovisning av
uppdraget bör avvaktas. Motionerna So246 (m), So274 (mp)
yrkandena 3-4, So286 (v) yrkandena 1 och 3, So310 (mp) yrkande 6,
So376 (kd) yrkande 8, So425 (m) yrkandena 3-6, So445 (kd) yrkande
3, So455 (c) yrkande 12 och So465 (fp) yrkande 1 avvisas därmed.
Riksförsäkringsverket skall i sin utredning också pröva om det
är möjligt att fastställa nivån på schablonen vid en tidigare
tidpunkt än vad som för närvarande sker samt vilken
beräkningsmetod som skall användas. Syftet skall vara att öka
förutsebarheten och därmed underlätta planeringen av
verksamheten. Utskottet utgår från att verket vid sin bedömning
tar hänsyn till aktuellt löneläge för assistenter och därmed
jämförbara yrkesgrupper. Något uttalande med anledning av motion
So286 (v) yrkande 4 behövs därför inte. Inte heller yrkande 6 bör
föranleda något initiativ från riksdagens sida. Det ankommer på
försäkringskassorna att tillse att handläggarna får den
fortbildning som krävs för att de skall kunna fullgöra sitt
arbete.- - -
Vad gäller barns rätt till personlig assistans har
socialministern i ett frågesvar i riksdagen nyligen anfört att
innebörden av formuleringen "omfattande omvårdnadsbehov" är
oklar. För närvarande finns ingen Regeringsrättsdom som kan vara
vägledande i denna fråga. I Riksförsäkringsverkets nya Allmänna
råd framgår att verket rekommenderar försäkringskassorna att ett
omfattande omvårdnadsbehov bör omfatta minst 12 timmar av dygnet.
Denna rekommendation är ett led i verkets uppgift att driva fram
rättspraxis. När ett barns behov av personlig assistans utreds
gäller det först att utreda barnets totala behov av omvårdnad
varje dygn. Denna omvårdnad kan tillgodoses av föräldrar,
elevassistenter, resurspersoner, anhöriga m.fl. För barn med
behov av omvårdnad minst halva dygnet, dvs. 12 timmar per dygn,
går försäkringskassan vidare i sin utredning och tar reda på hur
omfattande behovet av hjälp med de grundläggande behoven är. Om
dessa behov överstiger 20 timmar per vecka kan rätt till
assistansersättning föreligga. Socialministern anser att det är
viktigt att barn med omfattande funktionshinder får sina behov av
personlig assistans tillgodosedda och avser att återkomma i
frågan om det behövs. Utskottet delar denna bedömning.
Utskottet vill än en gång betona (se t.ex. 1995/96:SoU15) att
försäkringskassorna vid bedömning av barns rätt till personlig
assistans skall ta hänsyn till vad som normalt kan anses falla
inom ramen för det föräldraansvar som enligt föräldrabalken
åvilar alla vårdnadshavare med hänsyn till barnets ålder,
utveckling och omständigheter i övrigt. Det är således behovet av
extra tillsyn och omvårdnad med anledning av ett funktionshinder
som skall ligga till grund för bedömning och beslut om personlig
assistans. Utskottet vill också betona att uppfattningen att
kompensation skall lämnas för extra omvårdnadsbehov, merarbete
och merkostnader till följd av funktionshinder sedan många år är
vedertagen princip inom handikappområdet. Den tillämpas bl.a. vid
bedömning av rätt till vårdbidrag för handikappade barn och för
handikappersättning. Utskottet vidhåller att principen även skall
tillämpas vid bedömning av rätt till personlig assistans.
Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen.
Skulle det därvid visa sig att barns möjligheter att erhålla
personlig assistans försämras till följd av att
rättstillämpningen visar sig bli restriktivare utgår utskottet
från att regeringen återkommer i frågan. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna So274 (mp) yrkande 1, So286 (v) yrkandena
2, 5 och 7, So287 (v), So325 (s), So376 (kd) yrkande 9, So416
(m), So445 (kd) yrkandena 1 och 2, So455 (c) yrkande 14 och So465
(fp) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m. (B 9)
I budgetpropositionen föreslås att 63 000 000 kr anvisas under
anslag B 9 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m.
Statsbidraget till missbrukarvård ingår sedan år 1996 i det
generella statsbidraget till kommunerna. Genom Statens
institutionsstyrelses (SiS) verksamhet har staten ett direkt
ansvar för ungdomsvård och missbrukarvård. Staten har ett starkt
intresse av att det råder balans mellan å ena sidan
institutionsvården och å andra sidan den vård som bedrivs av
kommunerna och består av förebyggande vårdinsatser och olika
slags öppenvårdsinsatser. Ur anslaget har avsatts särskilda
utvecklingsmedel för att stimulera kommunerna att utveckla
förebyggande vårdinsatser och olika slags öppenvårdsinsatser.
Länsstyrelserna har i uppdrag att årligen fördela 50 miljoner
kronor till särskilt angelägna utvecklingsinsatser. Under
anslaget disponerar regeringen 4 miljoner kronor för insatser mot
spelberoende och dess sociala konsekvenser. Tidigare medel för
åtgärder mot spelberoende har använts till forskning för att få
ökade kunskaper om spelberoende.
I motion 1999/2000:So226 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om spelberoende (yrkande 21). Motionärerna anför
att spelberoendet är ett hälsoproblem vars omfattning är större
än vad man tidigare trott. Cirka 150 000 svenskar har problem med
sitt spelande, en tredjedel av dem kan klassas som sjukligt
spelande. I dag finns knappt någon hjälp att få i form av
behandling och rehabilitering. Motionärerna anser därför att
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att undersöka hur vård-,
behandlings- och rehabiliteringsbehoven kan tillgodoses.
I motion 1999/2000:So216 av Barbro Westerholm (fp) begärs
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
behov av behandlings- och rehabiliteringsinsatser för
spelberoende. Motionären anser att det behövs vård- och
behandlingsprogram, personalutbildning och skapande av vård- och
rehabiliteringsresurser. Regeringen bör därför ta initiativ till
överläggningar med såväl Landstingsförbundet som Svenska
Kommunförbundet om hur dessa behov kan tillgodoses.
I motion 1999/2000:So483 av Barbro Feltzing m.fl. (mp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utredning om hur man skall stävja
problemet med det ökade spelberoendet i samhället samt hur ökade
resurser skall ges till forskning och stödjande behandling
(yrkande 1). Motionärerna anför att ca 150 000 personer har någon
form av spelberoende. Värst drabbade är invandrare och ungdomar.
Många ungdomar som spelar drar på sig stora skulder. En del
tvingas in i kriminalitet. Internationella studier visar att
självmord förekommer i denna grupp. Det behövs, enligt
motionärerna, ökade resurser till forskning och stödjande
behandling.
Bidrag till organisationer på det sociala området (B 10)
I budgetpropositionen föreslås att 64 341 000 kr anvisas under
anslag B 10 Bidrag till organisationer på det sociala området.
Från anslaget ges bidrag till olika frivilliga organisationer
inom det sociala området. Sedan den 1 januari 1999 administreras
bidragsgivningen av Socialstyrelsen. Kriterierna för att få
bidrag och för uppföljning av bidragen har också gjorts
likformiga enligt förordning (1998:1814) om statsbidrag till
vissa organisationer inom det sociala området. Bidrag lämnas till
såväl länk-organisationer och andra organisationer som arbetar
med att stödja och hjälpa före detta missbrukare och andra
socialt utsatta grupper som organisationer som arbetar med att
hjälpa barn och deras familjer samt organisationer som motverkar
våld mot kvinnor. Nykterhetsorganisationer och Centralförbundet
för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) erhåller också bidrag
från detta anslag.
Under anslaget disponerar regeringen 500 000 kr för åtgärder mot
sexuell exploatering av barn, i huvudsak för regeringens satsning
i Östersjöregionen.
Socialstyrelsen har i en rapport från den 31 maj 1999 redovisat
de första erfarenheterna av det nya systemet för administration
av bidragen. Utvecklingen bedöms i denna rapport som positiv.
Organisationerna har - inom ramen för det brukarråd som i
enlighet med regeringens förslag inrättades i samband med
övergången till ett nytt system - aktivt deltagit när det gäller
att utforma regler för bidragsgivningen.
I propositionen anför regeringen att den bedömer det som
angeläget att Socialstyrelsen även i fortsättningen arbetar i
nära samarbete med organisationerna och att styrelsen utvecklar
brukarrådet till ett forum för samverkan mellan organisationerna
och staten.
Kvinnojourerna har fått ett utökat årligt stöd med 6 miljoner
kronor.
I motion 1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen ger 4 miljoner kronor i ökade bidrag till
kvinnojourerna under anslag B 10 Bidrag till organisationer på
det sociala området, utgiftsområde 9 (yrkande 13, delvis). Även i
motion 1999/2000:A807 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen till utgiftsområde 9 anslag B 10 Bidrag till
organisationer för budgetåret 2000 anvisar 4 000 000 kr utöver
vad regeringen föreslagit eller således 68 341 000 kr (yrkande
15). Motionärerna anser att kvinnojourerna bör få mer statlig
hjälp att finansiera sin verksamhet.
I motion 1999/2000:So379 av Nils-Erik Söderqvist m.fl. (s, v, kd,
c, fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att statsbidragen till
förebyggande arbete, med ändring av föreliggande ordning,
fördelas i enlighet med de principer som angivits i motionen.
Motionärerna anser att bidragen till nykterhetsorganisationerna
borde fördelas med samma förtroende som staten låter
folkbildningsförbundet, idrottsrörelsen, kyrkor och samfund
fördela statsbidrag med betydande belopp. Riksdagens beslut
hösten 1998 om en ny form för bidragsgivning har skapat
åtskilliga problem för de organisationer som får bidrag via
Socialstyrelsen. Redan efter två månaders verksamhet gjordes
kraftiga ingrepp i fördelningen av statsbidrag under löpande
budgetår. Motionärerna anser vidare att Socialstyrelsen i
förarbetet för nästa års bidragsansökan visat en överambitiös
strävan att avkräva organisationerna omfattande redovisningar som
varken redovisats i utredningen eller i regleringsbrevet för år
1999. Organisationerna skall, enligt Socialstyrelsen, varje
halvår lämna in en ekonomisk redovisning, utöver en omfattande
årlig ansökningsblankett som skall kompletteras med
verksamhetsberättelse, budget för kommande år, bokslut och en
treårig verksamhetsplan.
Handikappombudsmannen (B 13)
I budgetpropositionen föreslås att 8 159 000 kr anvisas under
anslag B 13 Handikappombudsmannen.
Handikappombudsmannen skall bevaka frågor som angår
funktionshindrade personers rättigheter och intressen samt verka
för att personer med funktionshinder uppnår full delaktighet i
samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkoren.
Den nya lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i
arbetslivet av personer med funktionshinder innebär nya
arbetsuppgifter för Handikappombudsmannen. Myndigheten bedömer
att det behövs ytterligare resurser för att lösa de nya
kompetenskrav som uppstått med anledning av detta. Regeringen
aviserar att den avser att återkomma i frågan.
En särskild utredare har haft regeringens uppdrag att göra en
översyn av Handikappombudsmannens arbete. Utredningen överlämnade
sitt betänkande Handikappombudsmannens framtida förutsättningar
och arbetsuppgifter (SOU 1999:73) i juni 1999. Det bereds för
närvarande inom Regeringskansliet.
I motion 1999/2000:So413 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar avslå förslaget att anslå medel till B 13
Handikappombudsmannen för år 2000 (yrkande 14). Motionärerna
anför att de i samband med behandlingen av diskrimineringslagarna
framförde förslaget att slå ihop flera olika
ombudsmannaverksamheter till en myndighet. Förslaget gällde
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen,
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning samt
Jämställdhetsombudsmannen. Motionärerna vidhåller detta förslag
och anför att den nya myndigheten lämpligen bör tilldelas anslag
under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. De anser
vidare att det anslag som anvisas bör innefatta särskilda medel
för kartläggning av hur kommunerna följer upp FN:s standardregler
för funktionshindrade.
Barnombudsmannen (B 14)
I budgetpropositionen föreslås att 8 450 000 kr anvisas under
anslag B 14 Barnombudsmannen.
Barnombudsmannen (BO) har till uppgift att bevaka frågor som
angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. BO skall i
sin verksamhet informera om FN-konventionen om barnets
rättigheter (barnkonventionen) och medverka till att den
genomförs på alla nivåer i samhället. BO skall särskilt
uppmärksamma att lagar och andra författningar står i
överensstämmelse med Sveriges åtaganden enligt FN:s
barnkonvention.
I propositionen redovisas bl.a. att Barnombudsmannen genomfört
enkätundersökningar bland mellanstadiebarn kring frågan om
inflytande och medbestämmande i skola och samhälle. BO har också
under året publicerat en handbok om barnkonventionens
genomförande i kommuner och landsting som är riktad till
politiker och tjänstemän. BO:s egen hemsida och en Internetkanal
för dialog med barn och unga har haft många besökare, vilket har
inneburit en direktdialog med barnen och möjlighet att inhämta
barnens synpunkter samt låta barnen själva bli delaktiga i
genomförandeprocessen av barnkonventionen.
I motion 1999/2000:So443 av Marianne Jönsson och Ronny Olander
(båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Barnombudsmannens arbete.
Motionärerna anser att en av de största utmaningarna inför det
nya millenniet är att utveckla demokratin så att också barn och
ungdomar blir delaktiga i samhällsbygget. I en tid då
odemokratiska organisationer växer i antal och lockar till sig
ungdomar är det nödvändigt att det skapas kanaler för barn att
förmedla sina kunskaper till vuxna. Barn bör tidigt ges möjlighet
att ta politiska initiativ. Därför anser motionärerna att
Barnombudsmannen i högre utsträckning än i dag bör arbeta på
lokalt plan för att entusiasmera, väcka intresse och vara en
förmedlande kanal ut i samhället.
Statens institutionsstyrelse (B 16)
I budgetpropositionen föreslås att 557 032 000 kr anvisas under
anslag B 16 Statens institutionsstyrelse.
Statens institutionsstyrelse (SiS) är sedan 1 juli 1993 central
förvaltnings-myndighet för de hem som avses i 12 § lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilda
ungdomshem) och lagen (1988:603) om sluten ungdomsvård samt 22
och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
(LVM-hem). Under anslaget beräknas också kostnader för tio
platser enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten
ungdomsvård.
I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att
under år 2000, i fråga om ramanslaget B 16 Statens
institutionsstyrelse, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 20 miljoner kronor
efter år 2000.
Alkoholinspektionen (B 17)
I budgetpropositionen föreslås att 6 984 000 kr anvisas under
anslag B 17 Alkoholinspektionen.
Alkoholinspektionen skall övervaka efterlevnaden av
alkohollagen. Myndigheten startade sin verksamhet den 1 januari
1995 med anledning av bl.a. EU-medlemskapet och att riksdagen
beslutat att avskaffa de tidigare import-, export-,
tillverknings- och partihandelsmonopolen när det gäller
alkoholdrycker. Dessa har ersatts av ett nytt alkoholpolitiskt
motiverat tillstånds- och tillsynssystem som hanteras av
Alkoholinspektionen. Detta system har dock i vissa delar
kritiserats av EG-domstolen och EU-kommissionen. Med anledning av
denna kritik har regeringen i propositionen Vissa alkoholfrågor,
m.m. (prop. 1998/99:134) föreslagit att nuvarande
partihandelstillstånd tas bort och ersätts av det godkännande som
skattemyndigheten ger för att man som partihandlare skall få
importera punktskattepliktiga alkoholvaror. Det betyder för
Alkoholinspektionens del att deras verksamhet när det gäller
tillståndsgivning och partihandel faller bort. Regeringen
föreslår med anledning av detta en minskning av anslaget jämfört
med tidigare år.
I motion 1999/2000:So413 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att anslå medel till
B 17 Alkoholinspektionen för år 2000 (yrkande 15). Motionärerna
anser att Alkoholinspektionen är en onödig myndighet och att dess
verksamhet har drabbat småföretagen i stället för att ha bidragit
till att öppna för konkurrens inom distributionsledet.
Motionärerna förespråkar regelförenklingar och nya rutiner och
anser att merparten av uppgifterna kan skötas av
skattemyndigheterna inom ramen för sedvanligt arbete med
punktskatter. Alkoholinspektionen bör därmed avskaffas från den 1
januari 2000.
Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa (B 19)
I budgetpropositionen föreslås att 10 000 000 kr anvisas under
anslag B 19 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa.
Under senare år har hemlösheten uppmärksammats alltmer. Trots
att det inte med säkerhet går att konstatera att problemen blivit
vanligare är det mycket som talar för att hemlösheten ökat och
att de hemlösas situation försvårats, anför regeringen. Enligt
Socialstyrelsen fanns det i slutet av april i år cirka 1 200
personer i Sverige som var uteliggare eller bodde på härbärgen.
Totalt finns det enligt Socialstyrelsen cirka 8 400 hemlösa.
Kommunerna har det yttersta ansvaret för att människor i utsatta
situationer får det stöd och den hjälp de behöver. I många
kommuner är man medveten om de ökade svårigheterna för gruppen
hemlösa och det pågår ett aktivt utvecklingsarbete för att finna
relevanta stödformer. Också frivilligorganisationerna gör ett
mycket värdefullt arbete för de hemlösa. Mycket tyder också på
att de ideella organisationernas roll inom området har ökat,
anförs det.
Staten har de senaste åren tagit olika initiativ i syfte att
hjälpa de mest utsatta grupperna. I mars 1997 beslutade
regeringen att under en treårsperiod avsätta sammanlagt 30
miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden. Medlen skall användas för
ideella organisationers kostnader för att tillsammans med berörda
kommuner utveckla och pröva nya modeller för stöd och boende för
personer med psykiska funktionshinder. För att få aktuella
kunskaper om problemets omfattning har Socialstyrelsen fått i
uppdrag att kartlägga omfattningen av hemlösheten i Sverige och
redovisa de insatser som görs för hemlösa. Uppdraget skall
redovisas den 31 december 1999.
För att ytterligare stärka stödet till utveckling av nya former
för stödet till de hemlösa föreslog regeringen i föregående
budgetproposition att ytterligare medel skulle anslås under eget
anslag för en treårig försöksperiod. Stöd skulle ges till
kommuner och ideella organisationer efter ansökan. Det statliga
bidraget skulle utgå med högst 50 % av kostnaderna för projekten.
Medlen skulle, enligt förslaget, disponeras av Socialstyrelsen.
Utskottet konstaterade i betänkande 1998/99:SoU1 (s. 53) vid sin
behandling av förslagen i budgetpropositionen för år 1999 att
utskottet vid flera tillfällen uttryckt oro över de hemlösas
situation. Utskottet noterade därför med tillfredsställelse att
medel avsatts ur Allmänna arvsfonden och att regeringen nu också
föreslog ett särskilt anslag för utvecklingsinsatser för åtgärder
för hemlösa. Utskottet ansåg det också mycket angeläget att
Socialstyrelsen fick i uppdrag att göra en ny kartläggning av
situationen för de hemlösa. Utskottet delade uppfattningen i en
motion att slutmålet måste vara att människor skall kunna få egna
bostäder. En lösning på hemlöshetsproblemen förutsätter ett brett
spektrum av initiativ och en bred förankring. Utskottet ansåg
därför att medlen borde disponeras av regeringen, och att de
initiativ som tas skall ske inom ramen för en bredare politisk
samverkan. För att säkerställa att angelägna projekt kommer till
stånd borde den statliga andelen av finansieringen kunna
överstiga 50 %. Vad utskottet anfört borde riksdagen, enligt
utskottets mening, ge regeringen till känna. Utskottet
tillstyrkte den föreslagna medelstilldelningen. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1998/99:104).
Regeringen tillsatte i december 1998 en parlamentarisk kommitté
angående nya former för stöd åt hemlösa (dir. 1998:108).
Kommittén skall i dialog med berörda myndigheter, organisationer
och andra föreslå och initiera åtgärder som syftar till att skapa
en bättre situation för de hemlösa och förhindra att hemlöshet
uppstår. Kommittén skall bereda och till regeringen lämna förslag
till stöd till projekt som finansieras av utvecklingsmedel för
åtgärder för hemlösa. Kommittén skall vara verksam t.o.m.
utgången av år 2001.
I juni 1998 tillsatte regeringen en bostadssocial beredning (dir.
1998:56). Den parlamentariska beredningen skall följa
utvecklingen på det bostadssociala området och föreslå åtgärder
för att stödja särskilt utsatta grupper på bostadsmarknaden.
Beredningen skall som underlag för sina bedömningar och förslag
bl.a. göra en bostadssocial kartläggning av situationen på
bostadsmarknaden. Beredningen skall särskilt följa upp de
bostadssociala effekterna av konkurser och rekonstruktioner för
boende i bostadsrätter och egnahem samt föreslå hur problemen med
oseriösa bostadsförmedlare bör hanteras. Beredningen skall vidare
lämna förslag till åtgärder för den händelse att situationen på
bostadsmarknaden utvecklas på ett sådant sätt att kommunerna inte
genom samarbete med fastighetsägarna kan uppfylla sitt
bostadssociala ansvar. Beredningen skall vara verksam t.o.m.
utgången av år 2000. Beredningen har hittills avlämnat två
delbetänkanden: Oseriösa bostadsförmedlare, SOU 1999:71 och
Boendesociala effekter av konkurser och rekonstruktioner, SOU
1999:72.
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi har nyligen
presenterat rapporten Bostad sökes - en ESO-rapport om de hemlösa
i folkhemmet (Ds 1999:46). Rapportförfattarna har beräknat
samhällets kostnader för hemlösheten. De drar slutsatser och
presenterar förslag till en lång rad åtgärder och förändringar av
den nuvarande socialpolitiken.
Regeringen har gett en grupp forskare i uppdrag att sammanställa
den kunskap som finns och identifiera de områden där behovet av
kunskap kring välfärdsutvecklingen är angelägen, Välfärdsbokslut
över 1990-talet (dir. 1999:7). Gruppen skall beskriva
välfärdsutvecklingen för kvinnor och män, för olika
socioekonomiska grupper och ur ett livsperspektiv. Barns
situation skall belysas. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt
utsatta grupper. I direktiven anförs att det bl.a. framstår som
angeläget att förbättra kunskapsläget om vräkningar och
hemlöshet. Kommittén skall lämna en delrapport senast i januari
år 2000 och slutredovisning skall lämnas i januari år 2001.
I motion 1999/2000:So413 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar att anslag B 19 Utvecklingsmedel till åtgärder
för hemlösa skall disponeras av Socialstyrelsen (yrkande 16).
Motionärerna anser, i enlighet med vad de tidigare anfört, att
medlen skall disponeras av Socialstyrelsen.
I motion 1999/2000:Bo233 av Ulf Björklund m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
olika grupper av hemlösas situation (yrkande 2), om olika
forskningsåtgärder avseende psykiska problem och hemlöshet
(yrkande 3) och om frivilligorganisationernas roll för de
hemlösas situation (yrkande 4). Socialstyrelsens kartläggning av
de hemlösa skattade dessa till ca 10 000 personer år 1993.
Motionärerna antar att situationen har förvärrats sedan dess.
Genom psykiatrireformens ofullständighet finns nu också psykiskt
funktionshindrade bland uteliggarna, anför de. De anser att
kvinnlig hemlöshet skiljer sig från manlig genom att den tycks
vara mer dold och att kvinnorna är yngre än de hemlösa männen.
Huvudorsaken till hemlöshet kan vara att bostad saknas, att den
enskilde inte klarar att betala boendekostnaden, att den enskilde
inte klarar att bo och därmed stör andra boende samt att den
enskilde väljer att inte bo i stadigvarande bostad.
Storstadsproblemen med hemlöshet är förknippade med allvarliga
sociala problem, anför de. Motionärerna anser att enskilda
personers rätt till ett hem måste garanteras. De anser att
kommunernas ansvar omfattar hela boendekedjan och att detta
betyder mer än ett s.k. härbärge. Den bostadssociala utredningens
förslag måste snabbt tas till vara, anför de. Forskning måste
stimuleras om sambanden mellan psykiskt funktionshinder och
hemlöshet. Frivilligorganisationernas arbete måste stödjas.
Slutligen anser de att kommunen kan garantera den enskildes
boende genom särskilda kontrakt.
I motion 1999/2000:So450 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för hemlösa (yrkande 6). Motionärerna anför
att människor har rätt till ett värdigt liv och ett eget hem.
Frälsningsarmén, Stadsmissionen och andra frivilligorganisationer
gör mycket stora insatser för att försöka ge människor ett
värdigt liv. Också det offentliga samhället gör insatser för att
lösa de mest utsatta människornas problem. Det skiljer dock i
arbetsmetoder och kultur mellan t.ex. socialtjänst och
frivilligorganisationer, vilket gör att insatserna inte är så
effektiva som de borde vara. Motionärerna anser att det krävs en
samordning mellan olika sociala insatser som psykiatrisk vård,
sjukvård, missbrukarvård m.m.
I motion 1999/2000:So420 av Rigmor Ahlstedt och Gunnel Wallin
(båda c) begärs tillkännagivande till regeringen om de
bostadslösas situation (yrkande 1) och om att regeringen bör
åläggas att vidta åtgärder som ger hemlösa människor bostäder och
nödvändig hjälp (yrkande 2). Motionärerna anför att kommunerna
inte tycks klara sitt ansvar att ge alla invånare den hjälp de
har rätt till. Frivilligorganisationerna är beundransvärda i sitt
arbete för utslagna människor, men samhället kan inte förlita sig
på frivilligorganisationerna utan måste ta sitt ansvar, anför de.
Det behövs, enligt motionärerna, en rad olika insatser. Det
gäller bl.a. större insatser för avgiftningsåtgärder och att fler
människor måste få psykiatrisk vård. Motionärerna anser att det
behövs en mellanform av boende som - förutom tak över huvudet -
även kan ge mer service. Slutligen anser motionärerna att
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att kartlägga antalet
bostadslösa i varje kommun samt föreslå åtgärder till lösningar
för dessa medmänniskor.
I motion 1999/2000:So219 av Barbro Westerholm (fp) begärs
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
åtgärder för att lösa hemlösas problem. Motionären konstaterar
att i utredningen Bostad sökes (Ds 1999:46) lämnas en rad förslag
till åtgärder för att komma till rätta med hemlösas situation.
Mer lättillgänglig missbrukarvård och psykiatrisk vård borde vara
högprioriterade åtgärder. Det borde finnas en laglig rätt till
härbärge för natten om man är hemlös. Vidare borde varje hemlös
få en personlig ombudsman. Motionären anför att det är angeläget
att hjälpa de hemlösa till ett drägligt liv. Regeringen därför
bör föranstalta om konkreta åtgärder för att lösa hemlösas
problem.
I motion 1999/2000:So440 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att staten bör ta på sig en större roll som
samordnare av åtgärder vad avser de hemlösas situation (yrkande
1), om situationen för de anhöriga (yrkande 2), om boende i
mindre boendeformer och s.k. lågtröskelboenden (yrkande 3) och om
behovet av en översyn av formerna för tvångsvården (yrkande 4).
Motionärerna anser att det är positivt att det i statsbudgeten
avsatts 10 miljoner kronor per år under perioden 1999-2001 för
projekt för hemlösa. Motionärerna framhåller att de människor som
skall ta sig ur hemlöshet måste få göra det i flera steg.
Härbärgen skall ses som tillfälliga lösningar. Det behövs små
enheter av gruppboenden med tillgång till stöd och förståelse för
att man kanske misslyckas några gånger. I dag är steget alltför
stort mellan de olika boendeformerna, från tillfälliga lösningar,
där missbruket blir ett måste för den enskilde individen, till
ett absolut nyktert boende med hårda dagliga kontroller.
Motionärerna anser vidare att de anhörigas situation måste
beaktas på ett tydligare sätt. Mycket skulle sparas om stöd och
hjälp gavs till de anhöriga i ett tidigt skede. Slutligen anser
motionärerna att tvångsvården bör ses som en överprövning när
kommunerna inte lyckats med frivillig vård. Att kommunerna skall
stå för såväl utredning som kostnad verkar därför i högsta grad
logiskt, anför de.
I motion 1999/2000:So409 av Helena Frisk och Ann-Kristine
Johansson (båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkan mellan
myndigheter och organisationer som arbetar med hemlösa.
Motionärerna anför att det behövs en bättre samverkan mellan
myndigheter och organisationer som arbetar med hemlösa. De anser
att i många fall har dessa myndigheter och organisationer
motstridiga ekonomiska intressen. En förutsättning för att kunna
samverka är att se till att dessa ekonomiska motsättningar inte
finns.
Bostadsstöd till funktionshindrade (B 20 - förslag till nytt
anslag)
I motion 1999/2000:So413 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar anslå 100 000 000 kr till anslag B 20
Bostadsstöd till funktionshindrade för år 2000 (yrkande 17).
Motionärerna anser det orimligt att funktionshindrade skall
tvingas söka socialbidrag för att kunna bo kvar i sina
handikappanpassade lägenheter. För att undvika ett ökat
socialbidragsberoende och för att underlätta för kommunerna
ekonomiskt bör ett särskilt bostadsstöd för funktionshindrade
inrättas, anför motionärerna.
Utskottet har behandlat likalydande yrkanden vid
budgetbehandlingen inför såväl budgetår 1998 som budgetår 1999,
betänkandena 1997/98:SoU1 och 1998/99:SoU1. Utskottet fann inte
skäl att föreslå ett nytt anslag.
Statsbidrag till psykiskt sjuka (B 21 - förslag till nytt anslag)
I motion 1999/2000:So413 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar anslå 255 000 000 kr till anslag B 21
Statsbidrag till psykiskt sjuka för år 2000 (yrkande 18).
Motionärerna anför att de tidigare föreslagit att regeringen
skall återkomma till riksdagen med förslag om att de psykiskt
sjuka bör ingå som personkrets enligt lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade. I avvaktan på detta
förslag ville motionärerna i budgeten för år 1999 anslå ett
särskilt stimulansbidrag till kommunerna på 300 miljoner kronor.
Syftet med stimulansbidraget var att kommunerna mer aktivt än i
dag skulle arbeta med denna glömda grupp funktionshindrade.
Motionärerna välkomnar regeringens förslag om att anvisa 45
miljoner kronor för att permanenta verksamheten med personliga
ombud åt psykiskt funktionshindrade. De anser dock att skälen för
statsbidrag i enlighet med deras tidigare förslag kvarstår, men
att omfattningen bör korrigeras med hänsyn till satsningen på
personligt ombud. För år 2000 föreslår de således att 255
miljoner kronor anvisas under ett nytt anslag, B 21.
Utskottet behandlade ett liknande förslag vid behandlingen av
budgeten för år 1999, betänkande 1998/99:SoU1. Utskottet
konstaterade då att psykiatrireformen bl.a. innebar att särskilda
resurser avsattes för denna grupp av funktionshindrade. Vidare
redovisades att av Socialstyrelsens årsrapport för
psykiatrireformen 1998 framgick att ett stort antal sociala
projektverksamheter hade startats och att ca 85 % av kommunerna
genomfört eller höll på att genomföra inventeringar av
målgruppen. Socialstyrelsen skulle lämna sin slutrapport om
reformen i maj 1999. Utskottet var inte berett att föreslå något
nytt anslag. Utskottet avvisade därmed motionsyrkandet.
Socialstyrelsen avlämnade våren 1999 sin rapport Välfärd och
valfrihet? Slutrapport från utvärderingen av 1995 års
psykiatrireform (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar
1999:1). Socialstyrelsen ansåg bl.a. att regeringen borde
överväga att ytterligare stärka den enskildes inflytande och öka
tillgängligheten till offentliga resurser genom att införa
funktionen personligt ombud som en laglig rättighet. Styrelsen
konstaterade att försöksverksamheten med personliga ombud fallit
väl ut.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att verksamheten med
personliga ombud skall permanentas och göras landsomfattande
(anslag A 14 Personligt ombud). Regeringen aviserar att den avser
att återkomma med förslag om närmare utformning i särskild
proposition och föreslår att 45 miljoner kronor anvisas för
budgetåret. Reformen aviseras träda i kraft den 1 juli 2000.
Hemservicecheckar (B 22 - förslag till nytt anslag)
I motion 1999/2000:So416 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas att
riksdagen beslutar anslå 250 miljoner kronor till ett nytt anslag
B 22 Hemservicecheckar under utgiftsområde 9 (delvis).
Pensionärshushållens behov av vardaglig service skulle kunna
tillgodoses genom att staten stimulerar den privata
tjänstesektorn, anför motionärerna. Detta bör göras genom ett
system med hemservicecheckar för pensionärshushåll. Alla
pensionärshushåll skall omfattas, såväl förtids- som
folkpensionärer. Checken skall gälla för alla normalt
förekommande tjänster i hemmet. Det som förekommer inom den
behovsprövade hemtjänsten skall dock inte ingå i detta system.
I motion 1999/2000:So326 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hemservicecheckar (yrkande 7). Motionärerna
anför att kommunernas biståndsbedömning i dag är ytterst strikt.
Människor med stort omvårdnadsbehov prioriteras. Många
pensionärshushåll som inte får hemtjänst är ändå i behov av
service, anförs det. En ökad möjlighet till tjänster i hemmet
skulle med all sannolikhet bidra till att många pensionärer kunde
klara sig själva under längre tid. Pensionärernas behov av
vardaglig service skulle kunna tillgodoses genom att staten
stimulerar den privata tjänstesektorn. Det enklaste sättet att
göra detta är att införa ett system med subventionerade
hemservicecheckar, anför motionärerna.
Utskottet har behandlat likalydande yrkanden vid ett flertal
tillfällen. Vid föregående års budgetbehandling, betänkande
1998/99:SoU1, anförde utskottet följande:
Utskottet konstaterade i våras i samband med behandlingen av den
ekonomiska vårpropositionen att kommunernas möjlighet att leva
upp till sina åtaganden bl.a. avseende hemtjänsten förbättras när
kommunernas ekonomiska situation stärks genom ökade statsbidrag.
De resurser regeringen föreslagit under B 1 för bl.a. uppsökande
verksamhet inom hemtjänsten bör kunna leda till bättre
hemtjänstinsatser. Utskottet avvisar därmed motionsyrkandena.
Övriga medelsanvisningar under B
Regeringens förslag till medelsanvisningar till B 1
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken, B 2
Vissa statsbidrag inom handikappområdet, B 6
Ersättning för texttelefoner, B 11 Alkohol- och
narkotikapolitiska åtgärder, B 12 Statens institut för
särskilt utbildningsstöd, B 15 Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor och B 18
Alkoholsortimentsnämnden har inte mött någon erinran i
form av motioner.
I budgetpropositionen föreslås 117 655 000 kr anvisas under
anslag C 1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning.
Vidare föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att, i fråga
om ramanslaget C 1 Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Forskning, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 340 miljoner kronor efter år
2000.
Regeringens förslag till medelsanvisning till C 2
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning har
inte mött någon erinran i form av motioner.
Utskottets bedömning
Inledning
Utskottet behandlar först frågan om anslag inom utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Utskottet övergår därefter
till att behandla de lagförslag som begärs under utgiftsområdet i
propositionen samt principerna för ett nytt avgiftssystem för den
statliga hälsokontrollen och frågan om en ny struktur för det
nationella stödet till vårdens och omsorgens utvecklingsarbete.
Därefter behandlas de bemyndiganden som begärs i propositionen.
Slutligen behandlas några särskilda frågor som aktualiserats i
olika motioner under årets och fjolårets allmänna motionstider.
Anslag m.m. inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg
Hälsovård och sjukvård
Regeringen föreslår att 1 998 000 000 kr anvisas under anslag A 1
Sjukvårdsförmåner m.m. avseende tandvårdsersättning och
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Moderaterna föreslår i
motion 1999/2000:So413 yrkande 2 att anslaget höjs med 300
miljoner kronor. Kristdemokraterna förordar en höjning av
anslaget med 250 miljoner kronor (motion 1999/2000:So482 yrkande
20 delvis). I motion 1999/2000:So315 (m) framhålls vikten av att
hälsoaspekter såväl som egenskaper hos de dentala materialen
beaktas inom ramen för den verksamhet som avses bedrivas vid ett
kunskapscentrum för dentala material. I motion 1999/2000:So457
(c) yrkande 2 framförs synpunkter på medelsfördelning till
kompetenscenter för sällsynta medicinska och odontologiska
tillstånd. Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag
om medelsanvisning till anslaget A 1 och avstyrker motionerna
1999/2000:So413 (m) yrkande 2, 1999/2000:So482 (kd) yrkande 20
delvis. Inte heller har utskottet någon erinran mot den
föreslagna anvisningen av medel till kompetenscenter för
sällsynta medicinska och odontologiska tillstånd. Motion
1999/2000:So457 (c) yrkande 2 avstyrks därmed också. Utskottet
instämmer i vad som poängteras i motion 1999/2000:So315 (m) om
att även hälsoaspekter bör vara en viktig del av centrets
verksamhet. Motionen avstyrks i den mån den inte är tillgodosedd
med det anförda. Utskottet ser positivt på att medel avsätts för
att utvärdera verksamheten vid Metallbiologiskt Centrum i
Uppsala. Vad gäller andra frågor om tandvård återkommer utskottet
längre fram.
Regeringen föreslår att 14 137 000 000 kr anvisas under anslag A
2 Bidrag för läkemedelsförmånen. Moderaterna anser att riksdagen
bör anslå 1,7 miljarder kronor mindre än vad regeringen föreslår
(motion 1999/2000:So344 yrkande 8). Moderaterna begär vidare i
motion 1999/2000:So344 yrkandena 1-6 tillkännagivanden om
läkemedlens samhällsekonomiska betydelse, finansiering av s.k.
komfortläkemedel, finansiering av receptfria mediciner och
omfattningen av receptbeläggning, priskonkurrens på
läkemedelsområdet, högkostnadsskydd för läkemedel samt om
förskrivningsrutiner och förskrivningsstöd. Centerpartiet
föreslår i motion 1999/2000:So416 (delvis) att 300 miljoner
kronor skall tillföras anslaget. Folkpartiet yrkar att anslaget
tillförs 400 miljoner kronor (motionerna 1999/2000:Fi212 yrkande
13 delvis och 1999/2000:So322 yrkande 26). Vidare begär
Folkpartiet tillkännagivanden om åtgärder i syfte att minska
kostnaderna för läkemedel (motionerna 1999/2000:So322 yrkande 23
och 1999/2000:So323 yrkande 5) samt om utvecklingen av en
sammanhållen läkemedelspolitik (1999/2000:So223). I motion
1999/2000:So337 (s) anförs att ingående studier och utredningar
krävs såvitt avser högkostnadsskyddet.
Frågor om läkemedelsförmånen och dess framtida utformning är för
närvarande föremål för översyn av Utredningen om översyn av
läkemedelsförmånen (S 1999:06). Vidare bereds inom den
projektgrupp för vissa läkemedelsfrågor, som Socialdepartementet
tillsatt, frågor om kostnadskontroll avseende läkemedel. Enligt
utskottets uppfattning bör resultatet av det pågående arbetet
avvaktas. Motionerna 1999/2000:So344 (m) yrkandena 1-6,
1999/2000:So322 (fp) yrkande 23, 1999/2000:So323 (fp) yrkande 5,
1999/2000:So223 (fp) och 1999/2000:So337 (s) avstyrks.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till
medelstilldelning. Motionerna 1999/2000:So344 (m) yrkande 8,
1999/2000:So416 (c) (delvis), 1999/2000:Fi212 (fp) yrkande 13
(delvis) och 1999/2000:So322 (fp) yrkande 26 avstyrks.
Regeringen föreslår att 65 622 000 kr anvisas under anslag A 4
Insatser mot aids. Moderaterna föreslår i motion 1999/2000:So314
yrkande 4 att anslaget ökas med 76 miljoner kronor och anför att
skälet härför är att säkerställa ett fortsatt kraftfullt
hivpreventivt arbete. I samma motion, yrkande 1, redogör
motionärerna för vilka huvuduppgifterna i arbetet med hiv/aids
bör vara. Utskottet anser det glädjande att de förebyggande
insatserna mot hiv-infektion varit framgångsrika och att Sverige
förblivit ett land med låg förekomst av hivinfektion. Utskottet
vidhåller att insatserna mot hiv/aids måste ges fortsatt hög
prioritet på alla samhällsnivåer samt att de i ökad grad bör
riktas mot de grupper där riskbeteendet är som störst och där en
fortsatt smittspridning sker. De preventiva insatserna bör så
långt som möjligt integreras i landstingens och kommunernas
reguljära verksamhet. Utskottet delar vidare inställningen i
motionens yrkande 2 om att information som påverkar attityder och
beteende är avgörande för att hejda smittspridningen av hiv.
Utskottet vill betona att Folkhälsoinstitutet har ett nära
samarbete med olika frivilligorganisationer vad gäller
hiv/aidsfrågor. Organisationerna har framgångsrikt engagerat
medlemmar och aktivister och skapat en social rörelse kring
sexualupplysning och preventionsarbete. Enligt utskottets
uppfattning står yrkandena inte i någon egentlig motsättning till
den förda politiken. Utskottet finner den av regeringen
föreslagna medelsanvisningen väl avvägd. Motionsyrkandena
avstyrks.
Regeringen föreslår att 110 999 000 kr anvisas under anslag A 8
Folkhälsoinstitutet. Moderaterna föreslår i motion
1999/2000:So413 yrkande 3 att riksdagen bör anslå 24 miljoner
kronor mindre än vad regeringen föreslår. Kristdemokraterna
föreslår i motion 1999/2000:So482 yrkande 20 (delvis) att
anslaget minskas med 5 miljoner kronor. Enligt utskottets
uppfattning är den föreslagna medelstilldelningen väl avvägd.
Motionerna avstyrks. Utskottet återkommer när det gäller andra
frågor om Folkhälsoinstitutet samt frågor om sexualitet.
I budgetpropositionen föreslås att 131 224 000 kr anvisas under
anslag A 9 Smittskyddsinstitutet. I motion 1999/2000:So241 (m)
framförs synpunkter på ombyggnaden av Smittskyddsinstitutet.
Utskottet utgår från att de nya lokalerna utformas på ett sådant
sätt att de uppfyller de krav som följer av gällande
djurskyddslagstiftning. Eftersom det inte ankommer på riksdagen
att ta ställning till ett enskilt förvaltningsärende, som kan bli
föremål för berörda myndigheters tillsyn och prövning, avstyrks
motion 1999/2000:So241 (m). Utskottet noterar att anslaget till
Smittskyddsinstitutet föreslås ökas med drygt 22 miljoner kronor
jämfört med år 1999. Utskottet tillstyrker den föreslagna
medelsanvisningen.
Regeringen föreslår att 19 086 000 kr anvisas under anslag A 12
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Regeringen uppger vidare att
4 000 000 kr engångsvis har överförts till Rättsmedicinalverket.
Moderaterna vill i motion 1999/2000:So413 yrkande 4 anslå 4
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit och anför att
den förstärkning av Rättsmedicinalverket som föreslås inte får
tillåtas resultera i att Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
dräneras på ekonomiska resurser. Utskottet vill i detta
sammanhang framhålla att det ackumulerade anslagssparandet vid
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd uppgår till 10 026 000 kr.
Verksamheten vid Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd kommer
därför inte att påverkas av den föreslagna medelsöverföringen.
Utskottet finner således den föreslagna medelsanvisningen väl
avvägd och avstyrker motion 1999/2000:So413 (m) yrkande 4.
Regeringen föreslår att 429 102 000 kr anvisas under anslag A 15
Socialstyrelsen. Kristdemokraterna föreslår i motion
1999/2000:So482 yrkande 20 (delvis) att anslaget minskas med 21
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Utskottet anser
att den föreslagna medelsanvisningen är väl avvägd och avstyrker
motionsyrkandet. Utskottet återkommer när det gäller fråga om
förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
Centerpartiet har i motion 1999/2000:So416 (delvis) föreslagit
ett nytt anslag för Initierande av ett hälsonät (A 16).
Motionärerna vill införa ett nationellt hälsonät som knyter
samman alla vårdcentraler, äldreboenden, stora och små sjukhus
samt privatkliniker. Utskottet delar inställningen i motionen att
det är angeläget att olika enheter i vården på ett enkelt sätt
kan kommunicera med varandra och därvid utnyttja de möjligheter
som informationstekniken ger. Det är därför med
tillfredsställelse som utskottet noterar att Landstingsförbundet
i samverkan med Svenska Kommunförbundet för närvarande arbetar
med frågan om ett nationellt samarbete i frågor av strategisk
betydelse för användningen av informationsteknik i vården och
omsorgen. Motionsyrkandet får anses tillgodosett med det anförda
och avstyrks.
Utskottet har inget att erinra mot de föreslagna
medelsanvisningarna till A 3 Bidrag till hälso- och sjukvård, A 5
Bidrag till WHO, A 6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar, A 7 Bidrag till Nordiska
hälsovårdshögskolan, A 10 Institutet för psykosocial medicin,
A 11 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, A 13
Ersättning till steriliserade i vissa fall och A 14 Personligt
ombud. Förslagen har inte föranlett motioner.
Social omsorg
I budgetpropositionen föreslås att 78 394 000 kr anvisas under
anslag B 4 Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder. Förslaget innebär oförändrad nivå jämfört med
innevarande år. Moderaterna hemställer i motion 1999/2000:So413
yrkande 6 att riksdagen anvisar ytterligare 2 miljoner kronor
till anslaget för att öka stödet till handikapporganisationernas
rekreationsanläggningar. Utskottet finner den föreslagna
medelsanvisningen väl avvägd och avstyrker därmed
motionsyrkandet.
I budgetpropositionen föreslås att 132 194 000 kr anvisas under
anslag B 5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer.
Regeringen redovisar också att den för närvarande bereder
förslagen i utredningen Statsbidrag till handikapporganisationer,
SOU 1999:89. Utskottet har erfarit att regeringen avser att
redovisa sina ställningstaganden till riksdagen under innevarande
riksmöte. Handikapporganisationerna har en viktig
opinionsbildande roll och fyller en central funktion bland
folkrörelserna i Sverige. Utskottet anser det därför angeläget
att regeringen vid ställningstagande till vilka regler som skall
gälla för bidragsgivningen också överväger möjligheten att anvisa
ytterligare medel för att underlätta övergången till ett nytt
bidragssystem. Utskottet tillstyrker den nu föreslagna
medelsanvisningen och avstyrker därmed Centerpartiets motion
1999/2000:So416 (delvis) om att anvisa ytterligare 10 miljoner
kronor till anslaget liksom motion 1999/2000:So480 (c). Utskottet
återkommer i frågan om ett nytt bidragssystem till
handikapporganisationerna.
Regeringen föreslår att 230 000 000 kr anvisas under anslag B 7
Bilstöd till handikappade. Utskottet noterar med
tillfredsställelse att anslagsnivån har höjts för år 2000 och att
regeringen avser att återkomma till riksdagen angående reglerna
för bilstödet. Utskottet tillstyrker därmed den föreslagna
medelsanvisningen. Vad gäller motionsyrkanden med begäran om
ändrade regler för bilstödet återkommer utskottet till detta i
ett senare avsnitt.
I budgetpropositionen föreslås att 5 136 000 000 kr anvisas under
anslag B 8 Kostnader för statlig assistansersättning. Tre partier
vill tillföra ytterligare medel till anslaget. Moderaterna
föreslår i motion 1999/2000:So413 yrkandena 7-10, 12 och 13 att
assistansreformen återställs och att personer som har personlig
assistans och som fyller 65 år redan från den 1 januari 2000
skall få fortsatt rätt till assistans efter det att
pensionsåldern uppnåtts. Totalt avsätter Moderaterna 1,3
miljarder kronor mer än regeringen för kostnader för statlig
assistansersättning. Också Folkpartiet avsätter ytterligare
resurser för kostnader för statlig assistansersättning. I motion
1999/2000:Fi212 yrkande 13 (delvis) och 1999/2000:So321 yrkandena
2, 3 och 21 yrkas att handikappreformen återställs till sin
ursprungliga form och att 65-årsgränsen för rätt till personlig
assistans tas bort redan den 1 januari 2000. Borttagande av
åldersgränsen yrkas också i motion 1999/2000:So262 (fp) yrkande 8
och 1999/2000:So323 (fp) yrkande 6. Totalt föreslår Folkpartiet
att anslaget höjs med 1 955 000 000 kr. Centerpartiet vill enligt
motion 1999/2000:So416 (delvis) tillföra 110 miljoner kronor till
anslaget för att den som erhållit personlig assistans skall få
behålla denna också efter fyllda 65 år redan från den 1 januari
2000. Denna regeländring krävs också i 1999/2000:So327 (c)
yrkande 11.
I flera motioner begärs tillkännagivanden eller lagändringar.
Kristdemokraterna begär i motion 1999/2000:So488 yrkandena 10-12
flera tillkännagivanden. Schabloniseringen bör ersättas med en
årsredovisningsmodell. Vidare yrkas att riksdagen beslutar att
göra ett tillägg dels i 7 § LSS om att samma bedömning av
omvårdnadsbehovet skall göras för barn som för vuxna, dels i 9 a
§ LSS med lydelsen "hjälp med aktivering och motivation".
Centerpartiet vill enligt motion 1999/2000:So327 yrkande 10 ha
tillkännagivande till regeringen om schablonersättningen. Denna
bör ersättas av ett system som är rättvist, enkelt och som värnar
valfriheten, anför de. Centerpartiet anser vidare enligt yrkande
12 att riksdagen hos regeringen bör begära förslag om
förändringar i LSS så att barns rätt till assistans i daglig
verksamhet garanteras. I en flerpartimotion 1999/2000:So466 (c,
fp) yrkas att åldersgränsen för rätt till personlig assistans tas
bort från den 1 januari 2000.
Utskottet vill än en gång understryka att assistansreformen har
inneburit ökad valfrihet, större inflytande och bättre
livskvalitet för många svårt funktionshindrade personer. Syftet
med reformen har därmed uppnåtts. Kostnaderna för reformen var
dock från början kraftigt underskattade och lagstiftningen oklar,
bl.a. när det gällde gränsdragningen mellan kommunernas och
statens ansvar. Detta har lett till att riksdagen vid flera
tillfällen tvingats gå in och tillföra ytterligare resurser och
justera i reglerna.
Utskottet vidhåller sin uppfattning att funktionshindrade barns
och vuxnas behov av särskilt stöd i t.ex. barnomsorg och daglig
verksamhet i princip bör tillgodoses inom ramen för den kommunala
verksamheten, t.ex. genom höjd personaltäthet, specialpedagogiskt
stöd eller elevassistent. Det bör vara huvudmannens uppgift att
se till att de resurser som krävs med hänsyn till den
funktionshindrades behov tillförs verksamheten. Utskottet
vidhåller också att om särskilda skäl föreligger kan statlig
assistansersättning erhållas även vid dessa verksamheter,
nämligen om funktionshindret är sådant eller kombinationen av
funktionshinder sådan att den funktionshindrade behöver tillgång
till någon person med ingående kunskap om den funktionshindrade
och dennes hälsotillstånd.
Utskottet motsätter sig fortfarande ett förstatligande av de 20
första timmarna.
Riksförsäkringsverket har på uppdrag av regeringen gjort en
översyn av ersättningen för personlig assistans varvid även
frågan om schablonen belysts. Rapporten avlämnades i februari
1999 och har varit på remiss hos ett antal kommuner,
handikapporganisationer och assistansanordnande kooperativ.
Beredning av ärendet pågår för närvarande i Regeringskansliet.
Riksdagen bör inte föregripa kommande förslag på området.
Regeringen har aviserat att den återkommer med förslag som
innebär att personer som beviljats assistansersättning före 65
års ålder skall få behålla denna ersättning även efter fyllda 65
år. Medel för detta är reserverade i budgeten för år 2001
respektive 2002. Utskottet utgår från att frågan nu bereds
skyndsamt för att möjliggöra ett ikraftträdande den 1 januari
2001.
Vad gäller barns rätt till assistans har utskottet flera gånger
uttalat, senast i betänkande 1998/99:SoU1, att
försäkringskassorna vid bedömning av barns rätt till personlig
assistans skall ta hänsyn till vad som normalt kan anses falla
inom ramen för det föräldraansvar som enligt föräldrabalken
åvilar alla vårdnadshavare med hänsyn till barnets ålder,
utveckling och omständigheter i övrigt. Det är således behovet av
extra tillsyn och omvårdnad med anledning av ett funktionshinder
som skall ligga till grund för bedömning och beslut om personlig
assistans. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Utskottet
uttalade vidare i samma betänkande att regeringen noga bör följa
utvecklingen och återkomma till riksdagen om det skulle visa sig
att barns möjligheter att erhålla personlig assistans skulle
försämras till följd av att rättstillämpningen visar sig bli mer
restriktiv. Riksdagen beslöt att ge regeringen detta till känna.
Socialstyrelsens uppföljning av psykiatrireformen
(Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1999:1) visar att det
finns problem både med utformningen av LSS och med kommunernas
tillämpning av densamma vad gäller personer med psykiska
funktionshinder. Styrelsen konstaterar samtidigt att
psykiatrireformen inneburit att ca 1 000 nya verksamheter kommit
i gång, exempelvis nya verksamheter för daglig verksamhet och nya
former för boendestöd. Vidare har försöksverksamheten med
personligt ombud slagit så väl ut att Socialstyrelsen föreslagit
att den utvidgas till att gälla hela landet. Utskottet ser mycket
positivt på att regeringen i budgeten föreslår att medel avsätts
för att permanenta verksamheten med personligt ombud. Utskottet
är dock inte nu berett att föreslå någon ändring i lagstiftningen
vad gäller rätten till personlig assistans.
Utskottet finner den föreslagna medelsanvisningen till anslaget
väl avvägd. Motionerna 1999/2000:So262 (fp) yrkande 8,
1999/2000:So321 (fp) yrkandena 2, 3 och 21, 1999/2000:So323 (fp)
yrkande 6, 1999/2000:So327 (c) yrkande 11, 1999/2000:So413 (m)
yrkandena 7-10, 12 och 13, 1999/2000: So416 (c) delvis och
1999/2000:Fi212 (fp) yrkande 13 delvis avstyrks därmed. Även
motionerna 1999/2000:So327 (c) yrkandena 10 och 12,
1999/2000:So466 (c, fp) och 1999/2000:So488 (kd) yrkandena 10-12
avstyrks.
Utskottet har inget att erinra mot den föreslagna
medelsanvisningen på 63 000 000 kr till anslag B 9 Bidrag till
ungdomsvård och missbrukarvård m.m. Utskottet återkommer till
motioner om spelberoende i ett senare avsnitt.
Regeringen föreslår att 64 341 000 kr anvisas under anslag B 10
Bidrag till organisationer på det sociala området. Folkpartiet
yrkar i motionerna 1999/2000:Fi212 yrkande 13, delvis, och
1999/2000:A807 yrkande 15 att bidraget till kvinnojourerna ökas
med 4 miljoner kronor och att anslaget därmed höjs med samma
belopp. Utskottet vill betona att kvinnojourerna utför ett mycket
viktigt arbete för att stödja kvinnor som hotas och misshandlas.
Riksdagen har också i enlighet med proposition 1997/98:55
Kvinnofrid och budgetpropositionen för år 1998 beslutat att utöka
stödet till kvinnojourerna med 6 miljoner kronor per år.
Utskottet tillstyrker den nu föreslagna medelsanvisningen och
avstyrker motionsyrkandena. Utskottet återkommer i frågan om
sättet att fördela medel till nykterhetsorganisationerna.
I budgetpropositionen föreslås att 8 159 000 kr anvisas under
anslag B 13 Handikappombudsmannen. Moderaterna yrkar i motion
1999/2000:So413 yrkande 14 att Handikappombudsmannen samordnas
med Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell läggning och
Jämställdhetsombudsmannen. Utskottet konstaterar att den nya
lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet av
personer med funktionshinder innebär nya arbetsuppgifter för
Handikappombudsmannen. Regeringen har aviserat att den avser att
återkomma i frågan. Utskottet anser därmed att den föreslagna
medelsanvisningen bör tillstyrkas och motionsyrkandet avstyrkas.
Utskottet har inget att erinra mot förslaget att anvisa 8 450 000
kr till anslag B 14 Barnombudsmannen. I motion 1999/2000:So443
(s) yrkas att Barnombudsmannen i högre utsträckning än i dag bör
arbeta på lokalt plan för att entusiasmera, väcka intresse och
vara en förmedlande kanal ut i samhället. Utskottet konstaterar
att den särskilde utredaren som hade att se över
Barnombudsmannens verksamhet och organisation har överlämnat sitt
betänkande. Betänkandet har remissbehandlats. Utskottet anser att
riksdagen inte bör föregripa kommande förslag på området.
Motionen avstyrks.
I budgetpropositionen föreslås att 6 984 000 kr anvisas under
anslag B 17 Alkoholinspektionen. Moderaterna föreslår i motion
1999/2000:So413 yrkande 15 att riksdagen inte beviljar något
anslag för myndigheten, då denna är onödig och bör avvecklas.
Riksdagen har nyligen (prop. 1998/99:134, bet. 1999/2000:SoU4,
rskr. 1999/2000:42) ställt sig bakom ett förslag att ersätta
tillståndsplikten i alkohollagen (1994:1738) med en automatisk
rätt att bedriva partihandel (inklusive import) för den som
godkänts av skattemyndigheten som upplagshavare eller registrerad
varumottagare. För Alkoholinspektionen betyder det att grunden
för en del av myndighetens nuvarande verksamhet faller bort
fr.o.m. den 1 januari 2000. Utskottet tillstyrker
medelsanvisningen och avstyrker motionsyrkandet.
Regeringen föreslår att 10 000 000 kr anvisas till anslag B 19
Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa. Moderaterna föreslår
i motion 1999/2000:So413 yrkande 16 att medlen under anslaget
skall disponeras av Socialstyrelsen. Vid föregående års
budgetbehandling, betänkande 1998/99:SoU1, noterade utskottet med
tillfredsställelse att medel avsatts ur Allmänna arvsfonden och
att regeringen också föreslog ett särskilt anslag för
utvecklingsinsatser för åtgärder för hemlösa. Utskottet ansåg att
en lösning på hemlöshetsproblemen förutsätter ett brett spektrum
av initiativ och en bred förankring. Utskottet ansåg därför att
medlen borde disponeras av regeringen och att de initiativ som
tas skulle ske inom ramen för en bredare politisk samverkan.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och tillstyrker den
föreslagna medelsanvisningen och avstyrker motionsyrkandet.
Utskottet återkommer till frågan om att vidareutveckla insatserna
för hemlösa.
Moderaterna föreslår i motion 1999/2000:So413 yrkande 17 att 100
miljoner kronor anvisas till ett nytt anslag B 20 Bostadsstöd
till funktionshindrade. Utskottet finner inte skäl att föreslå
ett nytt anslag. Motionen avstyrks därmed.
Moderaterna föreslår i samma motion yrkande 18 att 255 miljoner
kronor anvisas till ett nytt anslag B 21 Statsbidrag till
psykiskt sjuka. Socialstyrelsens uppföljning av psykiatrireformen
visar att det finns problem både med utformningen av LSS och med
kommunernas tillämpning av densamma. Styrelsen konstaterar
samtidigt att reformen inneburit att ca 1 000 nya verksamheter
kommit i gång. Exempel på sådana verksamheter är nya verksamheter
för daglig verksamhet och nya former för boendestöd. Mot bakgrund
av Socialstyrelsens rapport föreslår regeringen att
försöksverksamheten med personligt ombud skall permanentas och
göras landsomfattande. Enligt propositionen avser regeringen att
återkomma med förslag till närmare utformning och med sikte på
ett ikraftträdande av reformen den 1 juli 2000. Utskottet anser
att regeringens förslag bör avvaktas och är inte berett att nu
vidta ytterligare åtgärder. Motionsyrkandet avstyrks därmed.
Centerpartiet föreslår i motion 1999/2000:So416 att 250 miljoner
kronor anvisas till ett nytt anslag B 22 Hemservicecheckar. I
motion 1999/2000: So326 yrkande 7 begärs ett tillkännagivande i
samma fråga. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och
avstyrker därmed motionsyrkandena.
Utskottet har inget att erinra mot de föreslagna
medelsanvisningarna till B 1 Stimulansbidrag och åtgärder inom
äldrepolitiken, B 2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet, B 3
Statsbidrag till vårdartjänst m.m., B 6 Ersättning för
texttelefoner, B 11 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder,
B 12 Statens stöd för särskilt utbildningsstöd, B 15 Statens
nämnd för internationella adoptionsfrågor, B 16 Statens
institutionsstyrelse och B 18 Alkoholsortimentsnämnden. Förslagen
har inte föranlett motioner.
Forskning
Regeringens förslag till medelsanvisning till C 1
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning och C 2
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning har inte
föranlett någon erinran i form av motioner. Utskottet tillstyrker
de föreslagna medelsanvisningarna.
Sammanfattande bedömning
Med hänsyn till vad som anförts om anslagens storlek och
användning föreslår utskottet att riksdagen bifaller utskottets
förslag till anslag för budgetåret 2000 i enlighet med bilaga 2.
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördelning. Samtliga motioner förtecknade i bilaga 3
avstyrks.
Lagförslag
I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen antar
regeringens förslag till dels lag om ändring i läkemedelslagen
(1992:859), dels lag om ändring i lagen (1996:1152) om handel med
läkemedel och dels fortsatt giltighet av lagen (1991:1136) om
försöksverksamhet med kommunal primärvård.
Utskottet tillstyrker lagförslagen.
Principerna för ett nytt avgiftssystem för den statliga
läkemedelskontrollen
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner de av regeringen
föreslagna principerna för ett nytt avgiftssystem för den
statliga läkemedelskontrollen fr.o.m. den 1 januari 2000 (avsnitt
4.6 i budgetpropositionen).
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de av regeringen
föreslagna principerna för ett nytt avgiftssystem för den
statliga läkemedelskontrollen fr.o.m. den 1 januari 2000 enligt
avsnitt 4.6 i budgetpropositionen.
Ny struktur för det nationella stödet till vårdens och omsorgens
utvecklingsarbete
Regeringen föreslår att ett nationellt råd för vårdpolitik
inrättas i vilket staten, Landstingsförbundet och Svenska
Kommunförbundet deltar. Rådet skall vara forum för en
kontinuerlig dialog mellan staten och huvudmännen i angelägna
vård- och omsorgsfrågor. Moderaterna anser att det nationella råd
som regeringen föreslår innebär en kraftig politisering av
vårdpolitiken och föreslår att ett nationellt utvecklingscenter
inrättas i stället. Enligt utskottets uppfattning är det
angeläget att en ny samverkansform mellan staten och huvudmännen
etableras. Genom det föreslagna rådet kommer en viktig plattform
för en kontinuerlig dialog mellan staten och huvudmännen i
viktiga vårdpolitiska frågor att skapas. Utskottet föreslår att
riksdagen godkänner den av regeringen föreslagna strukturen för
det nationella stödet till utvecklingsarbete inom vården och
omsorgen. Motion 1999/2000:So274 (m) yrkande 13 avstyrks.
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att
under år 2000 i fråga om anslag A 3 Bidrag till hälso- och
sjukvård disponera 24 miljoner kronor dels för avvecklingen av
Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut (Spri), dels för
uppbyggnad av det nya nationella stödet till utvecklingsarbete
inom vård och omsorg. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Bemyndiganden
Regeringen har begärt sex bemyndiganden av riksdagen om att åta
sig ekonomiska förpliktelser under år 2000 som innebär utgifter
under år 2000 och senare. Dessa förslag till bemyndiganden har
inte mött någon erinran i form av motioner. Bemyndigandet såvitt
avser anslag A 3 Bidrag till hälso- och sjukvård har behandlats i
avsnittet Ny struktur för det nationella stödet till vårdens och
omsorgens utvecklingsarbete.
Utskottet tillstyrker att riksdagen bemyndigar regeringen att, i
fråga om ramanslaget A 8 Folkhälsoinstitutet, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter
på högst 108 miljoner kronor efter år 2000, i fråga om
ramanslaget A 15 Socialstyrelsen, ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 20
miljoner kronor efter år 2000, i fråga om ramanslaget B 3
Statsbidrag till vårdartjänst m.m., ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 60
miljoner kronor efter år 2000, i fråga om ramanslaget B 16
Statens institutionsstyrelse, ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 20
miljoner kronor efter år 2000, samt, i fråga om ramanslaget C 1
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter
på högst 340 miljoner kronor efter år 2000.
Såvitt avser anslag B 1 Stimulansbidrag och åtgärder inom
äldrepolitiken konstaterar utskottet att initiativmedlen är
avsedda att användas för fleråriga utvecklingsprojekt. För år
1999 begärde regeringen att riksdagen skulle besluta om att
bemyndiga regeringen att under budgetåret fatta beslut om
projektbidrag till försöksverksamheter i kommuner och landsting
som, inklusive tidigare gjorda åtaganden, innebär utgifter på
högst 180 000 000 kr under åren 2000-2001. Mot bakgrund av det
tidigare begärda bemyndigandet och med anledning av att bidraget
är avsett att användas för att stödja fleråriga
utvecklingsprojekt anser utskottet att riksdagen bör bemyndiga
regeringen att även för år 2000 fatta beslut om projektbidrag
till försöksverksamheter i kommuner och landsting som, inklusive
tidigare gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst 90 000 000
kr efter år 2000.
Övriga frågor
Tandvård
I ett flertal motioner framställs yrkanden om att en översyn av
tandvårdsförsäkringen bör göras samt att tandvårdsförsäkringen i
olika avseenden bör ha en annan utformning än i dag.
I s-motionerna 1998/99:So357 och 1999/2000:So339 begärs att en
utvärdering skall göras av tandvårdsförsäkringen. I motion
1999/2000:So429 (c) anförs att i samband med att
tandvårdsreformen utvärderas bör hänsyn tas till att alltfler
personer fått ekonomiska svårigheter vid alltför omfattande
tandvårdskostnader. I motion 1998/99:So278 (v) yrkande 1 begärs
en utredning om den framtida tandvårdsförsäkringen. I motion
1999/2000:So387 (m, kd, c, fp) begärs ett tillkännagivande om
förändring av villkoren i tandvårdsförsäkringen (yrkande 2). I
motion 1999/2000:So413 (m) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande
om vad i motionen anförts om inriktningen av
tandvårdsförsäkringen samt utformningen av ett högkostnadsskydd.
Vidare anförs i motion 1999/2000:So342 (s) att regeringen noga
bör följa utvecklingen av tandvården. I motion 1999/2000:So378
(s) anförs att fortsatta satsningar på tandhälsan bör
prioriteras. I motion 1999/2000:So448 (s) anförs att regeringen
bör ge Riksförsäkringsverket i uppdrag att genomföra
kostnadsberäkningar för förändringar inom tandvårdsförsäkringen.
I ett par motioner anförs att tandvårdsförsäkringen bör ingå i
den allmänna sjukförsäkringen. Sådana yrkanden framförs i
motionerna 1999/2000:So482 (kd) yrkande 18 och 1999/2000:So445
(s). I motion 1999/2000:So439 (mp) anförs att riksdagen bör ge
regeringen i uppdrag att tillsätta en utredning om ett gemensamt
avgiftssystem för tandvård och hälso- och sjukvård. I motion
1999/2000:So415 (c) begärs ett tillkännagivande om att ett årligt
besök hos tandhygienist bör omfattas av högkostnadsskyddet. I
motion 1999/2000:So400 (s) begärs ett tillkännagivande om
konsumenternas behov av upplysning när det nya tandvårdsstödet
tillämpas.
Utskottet erinrar om att riksdagens beslut om ett reformerat
tandvårdsstöd i juni 1998 innebär att fr.o.m. den 1 januari 1999
lämnas försäkringsersättning för s.k. bastandvård. För protetiska
åtgärder och tandreglering finns ett särskilt högkostnadsskydd.
Personer som till följd av långvarig sjukdom eller
funktionshinder har väsentligt ökade tandvårdsbehov erhåller
högre ersättning. För personer som bor i särskilda boendeformer
för service och omvårdnad m.fl. och för personer som behöver
tandvård som led i en sjukdomsbehandling under begränsad tid
gäller den öppna hälso- och sjukvårdens avgiftsregler.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att de nya reglerna om ett
reformerat tandvårdsstöd trädde i kraft för mindre än ett år
sedan. Vidare bör beaktas att regeringen gett
Riksförsäkringsverket i uppdrag att följa och analysera
effekterna av det reformerade tandvårdsstödet. Uppdraget skall
redovisas senast den 1 april 2000. Utskottet förutsätter vidare
att Riksförsäkringsverket belyser de administrativa rutinerna med
anledning av det reformerade tandvårdsstödet och vidtar de
åtgärder som eventuellt erfordras. Utskottet utgår vidare från
att Konkurrensverket och Konsumentverket noga följer utvecklingen
av den slopade prisregleringen. Vidare har utskottet erfarit att
det pågår ett förberedande arbete med avsikt att utreda hur en
komplettering av nuvarande tandvårdsförsäkring skall kunna
utformas. Resultatet av det pågående och förestående arbetet bör
enligt utskottets uppfattning avvaktas. Riksdagen bör därför inte
ta något initiativ med anledning av motionerna 1998/99:So278 (v)
yrkande 1, 1998/99:So357 (s), 1999/2000:So339 (s),
1999/2000:So342 (s), 1999/2000:So378 (s), 1999/2000:So387 (m, kd,
c, fp) yrkande 2, 1999/2000:So400 (s), 1999/2000:So413 (m)
yrkande 1, 1999/2000:So415 (c), 1999/2000:So429 (c),
1999/2000:So439 (mp), 1999/2000:So445 (s), 1999/2000:So448 (s)
och 1999/2000:So482 (kd) yrkande 18. Motionerna avstyrks i den
mån de inte är tillgodosedda med det anförda.
I motionerna 1999/2000:So320 (kd) yrkande 5 och 1999/2000:So336
(kd) yrkande 7 begärs tillkännagivanden avseende tandvård för
äldre. I motion 1999/2000:So220 (fp) yrkande 1 begärs ett
tillkännagivande om en plan för utbyggnad av tandvårdsförsäkring
för äldre. Vidare begärs i motion 1998/99:So444 (c) yrkande 3 ett
tillkännagivande om vikten av att den uppsökande verksamheten och
den tandvårdsbehandling som därefter kan bli nödvändig
konkurrensutsätts.
De nya reglerna om tandvård som trädde i kraft i början av
innevarande år innebär bl.a. att äldre och funktionshindrade
personer i särskilda boendeformer för service och omvårdnad samt
personer som bor i egen bostad och har så stora behov av vård
och/eller omsorg att de kan jämställas med boende på sjukhem
eller motsvarande skall genom uppsökande vård erbjudas
kostnadsfri munvårdsbedömning, individuell rådgivning och
instruktion om daglig munvård. Även i detta sammanhang vill
utskottet framhålla att de nya reglerna inte ens varit i kraft i
ett år. Som tidigare nämnts har flera statliga verk fått i
uppdrag att följa och analysera effekterna av det reformerade
tandvårdsstödet. Enligt utskottets uppfattning bör även den
uppsökande verksamheten belysas i detta sammanhang. Som ovan
anförts har utskottet erfarit att det pågår ett förberedande
arbete med avsikt att utreda hur en komplettering av nuvarande
tandvårdsförsäkring skall kunna utformas. Riksdagen bör inte ta
något initiativ med anledning av motionsyrkandena. Motionerna
1999/2000:So320 (kd) yrkande 5, 1999/2000:So336 (kd) yrkande 7
och 1999/2000:So220 (fp) yrkande 1 avstyrks. Utskottet delar den
uppfattning som framförs i motion 1998/99:So444 (c) yrkande 3 om
att det är angeläget att den uppsökande verksamheten och den
tandvårdsbehandling som därefter kan bli nödvändig
konkurrensutsätts. Enligt vad utskottet erfarit har samtliga
landsting antagit en plan för genomförande av
konkurrensutsättning av den uppsökande verksamheten. Utskottet
utgår från att landstingen kommer att fortsätta arbetet med att
konkurrensutsätta verksamheten. Motionsyrkandet avstyrks i den
mån det inte är tillgodosett med det anförda.
I motion 1999/2000:So220 (fp) yrkande 2 begärs att en plan
utarbetas för hur behovet av tandläkare, tandhygienister och
tandsköterskor skall kunna tillgodoses. Utskottet vill i detta
sammanhang anföra att det vid Socialstyrelsen för närvarande
pågår ett projekt avseende framtida kompetensfördelning mellan
olika yrkeskategorier inom tandvården samt utbildningskapaciteten
i framtiden. Projektet skall vara genomfört senast vid årsskiftet
1999/2000. Yrkandet får anses tillgodosett med det anförda och
avstyrks.
I motion 1998/99:So444 (c) yrkande 4 anförs att patienter med
Sjögrens syndrom och andra liknande sjukdomar har ett utökat
tandvårdsbehov och därför bör få ett långvarigt stöd i enlighet
med det av riksdagen beslutade stödet till vissa grupper med
funktionshinder. Utskottet noterar att regeringen avser att -
under förutsättning av att en överenskommelse kan träffas med
Landstingsförbundet - utöka landstingens åtagande till att
omfatta även patienter med primärt Sjögrens syndrom och patienter
med nedsatt salivfunktion till följd av strålbehandling.
Motionsyrkandet är därmed tillgodosett.
Några motioner tar upp frågor om
kompetenscentrum/kunskapscentrum. I motion 1998/99:So443 (c)
begärs att ett nationellt kompetenscentrum för ökad kunskap om
biverkningar av tandfyllningsmaterial bör förläggas i anslutning
till Metallbiologiskt Centrum i Uppsala. I motion 1998/99:So441
(mp) yrkande 2 anförs att ett kompetenscentrum för dentala
material bör lokaliseras till Uppsala. I motion 1999/2000:So418
(mp) framhålls vikten av ett nationellt kompetenscentrum för ökad
kunskap om biverkningar av tandfyllningsmaterial.
Utskottet delar regeringens bedömning att ett nationellt
kunskapscentrum för dentala material bör inrättas inom
Socialstyrelsen. Det ankommer inte på riksdagen att besluta var
centrumet skall vara lokaliserat. Centrumet bör ha som inriktning
att förse tandläkare och tandtekniker med så aktuell kunskap som
möjligt om dentala materials egenskaper. Motionerna 1998/99:So441
(mp) yrkande 2, 1998/99:So443 (c) och 1999/2000:So418 (mp)
avstyrks.
I ett par motioner begärs tillkännagivanden om en skyldighet för
landstingen att erbjuda barn och ungdomar ett fritt tandläkarval.
Sådana yrkanden framställs i motionerna 1999/2000:N273 (m, kd och
fp) yrkande 12 och 1998/99:So444 (c) yrkande 1. När det gäller
möjlighet att välja mellan folktandvård och privat tandvård har
utskottet erfarit att mer än 70 % av befolkningen antingen redan
har sådan valmöjlighet eller i vart fall är bosatta i ett
landsting där beslut om konkurrensutsättning har fattats men ännu
inte hunnit genomföras. Utskottet anser att denna utveckling är
glädjande, men vill samtidigt poängtera att det är angeläget att
ännu fler landsting utnyttjar möjligheten att konkurrensutsätta
verksamheten när förutsättningar föreligger. Mot bakgrund av det
anförda får motionerna anses i huvudsak tillgodosedda.
I motion 1998/99:So444 (c) yrkande 2 behandlas frågan om den
obalans i konkurrens som råder mellan offentlig och privat
tandvård på grund av mervärdesskattereglerna. Utskottet vidhåller
sin uppfattning om vikten av att denna fråga får en
tillfredsställande lösning. Eftersom frågan behandlats av
Utredningen om utvärdering av kommunkontosystemet som helt
nyligen överlämnade sitt betänkande till regeringen och som
poängterat vikten av att frågan skyndsamt löses anser utskottet
emellertid inte att riksdagen bör ta något initiativ i frågan.
Motionsyrkandet avstyrks.
I motion 1998/99:N326 (m, kd) yrkande 21 begärs att den s.k.
behovsprövningen för tandläkare slopas. Genom den lagstiftning
som trädde i kraft den 1 januari 1999 upphävdes reglerna om
anslutningsbegränsning för tandläkare till ersättningssystemet
för vuxentandvård. Rätten till ersättning från
tandvårdsförsäkringen knyts numera i stället till vårdgivaren som
efter en i huvudsak formell kontroll uppförs på en av
försäkringskassan upprättad förteckning. Motionsyrkandet är
därmed tillgodosett.
I motion 1998/99:So244 (m) yrkande 5 anförs att landstingens
möjlighet att ta betalt för viss ortodonti innebär en olycklig
sammanblandning av myndighetsuppgifter och rörelseverksamhet
samtidigt som konkurrensen snedvrids gentemot privata vårdgivare.
Utskottet vidhåller sin uppfattning att folktandvården bör ges
möjlighet att, på begäran av patienten, utföra och ta ut avgift
för tandvård som inte är nödvändig för att uppnå ett från
odontologisk synpunkt funktionellt och utseendemässigt godtagbart
resultat. Motions-yrkandet avstyrks därför.
Några motioner behandlar frågan om landstingens förhandsprövning
av behandlingsförslag. I motion 1998/99:So244 (m) yrkande 3
anförs att det inte är ett acceptabelt förfarande att landstingen
genom en förhandsprövning av vårdgivarens behandlingsförslag
skall godkänna detta i ekonomiskt hänseende. Vidare påtalas att
ett avslag från landstingen inte går att överklaga. I motionerna
1998/99:So278 yrkande 2 och 1999/2000:So307 (båda v) behandlas
frågan om landstingens överprövning av beslut angående
tandsanering samt frågan om rätt av överklaga ett landstings
beslut i motionerna. Även i motion 1999/2000:So276 (fp) behandlas
frågan om rätt att överklaga ett landstings beslut.
För att patienten skall få en adekvat vård är det, enligt
utskottets mening, nödvändigt att inriktningen och omfattningen
av behandlingen bedöms av läkare och tandläkare med erforderlig
kompetens inom det landsting som är kostnadsansvarigt för vården.
När det gäller utbyte av tandfyllningar vill utskottet erinra om
att detta skall kunna ske som ett led i en medicinsk behandling
utan att det föreligger ett säkerställt samband mellan
sjukdomsyttring och fyllningar. Utskottet förutsätter att
regeringen noga följer effekterna av systemet med
förhandsprövning i nu behandlat avseende samt vid behov föreslår
de ändringar som bedöms erforderliga. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna 1998/99:So244 (m) yrkande 3, 1998/99:So278
(v) yrkande 2, 1999/2000:So276 (fp) och 1999/2000:So307 (v).
Folkhälsoinstitutets roll m.m.
I motion 1999/2000:So226 (fp) yrkande 18 begärs ett
tillkännagivande om Folkhälsoinstitutets roll. Vidare diskuteras
i motion 1999/2000:Ub314 (v) yrkandena 4 och 7 frågor om
sexualitet. I flerpartimotion 1999/2000:So225 yrkandena 13 och 19
begärs tillkännagivanden om homosexualitet och transfrågor. I
motion 1999/2000:Ub431 (mp) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande
om att en utredning skall tillsättas om homo-, bi- och
transsexuella personers livsvillkor.
Av Folkhälsoinstitutets instruktion (SFS 1996:614) framgår att
institutet har till uppgift att förebygga sjukdomar och annan
ohälsa och att främja en god hälsa för alla. En bas i
Folkhälsoinstitutets arbete är vidare ett brett sex- och
samlevnadsarbete som inkluderar frågor kring bl.a. sexualitet och
relationer. De frågor som berörs i motionerna 1999/2000:So225
(fp, s, v, c, mp) yrkandena 13 och 19, 1999/2000:Ub314 (v)
yrkandena 4 och 7 och 1999/2000:Ub431 (mp) yrkande 2 faller
således under Folkhälsoinstitutets ansvarsområde. Riksdagen bör
inte ta något initiativ i frågan. Motionerna 1999/2000:So225 (fp,
s, v, c, mp) yrkandena 13 och 19 och 1999/2000: Ub314 (v)
yrkandena 4 och 7 avstyrks. Även motion 1999/2000:Ub431 (mp)
yrkande 2 avstyrks.
Av institutets instruktion framgår vidare att institutet bl.a.
skall ta initiativ till försöksverksamhet och utvecklingsarbete,
omvandla forskningens resultat till praktisk tillämpning och
förmedla kontakt mellan forskare och praktiskt verksamma. Något
initiativ med anledning av motion 1999/2000:So226 (fp) yrkande 18
behövs därför inte. Motionen avstyrks.
Det s.k. extra bidraget till storstäderna
I motion 1999/2000:So212 (m, s, v, kd, fp, c, mp) anförs att det
specialdestinerade statliga bidraget för hiv och aids bör utgå
även fortsättningsvis. Liknande yrkanden framställs i motionerna
1999/2000:So225 (fp, s, v, c, mp) yrkande 15, 1999/2000:So314 (m)
yrkande 3 och 1999/2000:So389 (m). Utskottet vidhåller sin
inställning att de preventiva insatserna så långt som möjligt bör
integreras i kommuners och landstings reguljära verksamhet. Som
regeringen anfört bör dock även för år 2000 värnas om de
verksamheter som byggts upp. Utskottet ser därför positivt på att
medel avses utbetalas från anslag A 2 under utgiftsområde 25.
Motionerna avstyrks med det anförda.
Inrättande av en medicinalstyrelse
I motionerna 1999/2000:So274 yrkande 6 och 1999/2000:So372
yrkande 13 (båda m) begärs att en medicinalstyrelse inrättas.
Motionsyrkanden om att inrätta en statlig medicinalstyrelse har
avslagits av riksdagen vid upprepade tillfällen. Utskottet
vidhåller denna inställning och avstyrker motionerna.
Reptiler som sällskapsdjur
I motion 1999/2000:So211 (m) begärs att ordet "orm" byts ut mot
"reptil" i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd. I detta sammanhang vill utskottet framhålla att det
av 26 kap. 9 § miljöbalken följer att en kommun i egenskap av
tillsynsmyndighet har möjlighet att i enskilda fall meddela
förelägganden och förbud. Utskottet utgår vidare från att
regeringen följer utvecklingen på området och initierar de
regeländringar som bedöms erforderliga. Riksdagen bör inte ta
något initiativ i frågan. Motionen avstyrks därför.
Statsbidrag till handikapporganisationer
I budgetpropositionen redovisas att Regeringskansliet för
närvarande bereder förslaget från Utredningen om statsbidrag till
handikapporganisationer. Regeringen avser enligt uppgift att
redovisa sina ställningstaganden för riksdagen under innevarande
riksmöte. Utskottet vill åter understryka att handi-
kapporganisationerna har en viktig opinionsbildande roll och att
det är angeläget att regeringen vid ställningstagandet till vilka
regler som skall gälla för bidragsgivningen också överväger
möjligheten att anvisa ytterligare medel för att underlätta
övergången till ett nytt bidragssystem. Utskottet konstaterar
också att Allmänna arvsfonden nyligen beslutat om att fördela 7
miljoner kronor till projekt drivna av olika
handikapporganisationer. Riksdagen bör inte föregripa regeringens
kommande förslag i frågan. Motionerna 1999/2000:So404 (s) och
1999/2000:So434 (s) avstyrks.
Regler för bilstöd till handikappade
Ett flertal motioner tar upp olika aspekter på reglerna för
bilstöd till handikappade. Frågan om eventuella regelförändringar
bereds för närvarande inom Regeringskansliet med anledning av
Riksrevisionsverkets rapport. Socialministern har i ett frågesvar
i riksdagen nyligen anfört att frågan om en precisering av
anpassningsbidraget i bilstödet kommer att behandlas i
propositionen med förslag till en nationell handlingsplan för
handikappområdet. Utskottet anser att regeringens kommande
förslag bör avvaktas och avstyrker därmed motionerna
1999/2000:So214 (fp), 1999/2000:So224 (m), 1999/2000:So230 (m),
1999/2000:So246 (s), 1999/2000:So248 (m), 1999/2000:So256 (kd),
1999/2000:So262 (fp) yrkande 6, 1999/2000:So270 (m),
1999/2000:So435 (s) och 1999/2000:So488 (kd) yrkande 18. Även
motion 1999/2000:So321 (fp) yrkande 20 avstyrks.
Spelberoende
I flera motioner begärs insatser till stöd för personer med
spelberoende. Utskottet konstaterar att särskilda medel avseende
spelberoende och dess sociala konsekvenser avsätts fr.o.m.
budgetåret 1997. För åren 1997 och 1998 avsattes 2 miljoner
kronor vardera året, för år 1999 avsattes 4 miljoner kronor under
anslag B 9. Folkhälsoinstitutet disponerar medlen för år 1999.
Folkhälsoinstitutet har nyligen presenterat en forskningsrapport,
Gambling and problem gambling in Sweden, som genomförts av
Members of the International Gambling Research Team of Sweden.
Under året har vidare OSS (Oberoende Spel Samverkan) bildats med
representanter från spelarrangörerna och ansvariga myndigheter.
OSS har bl.a. tagit initiativ till att inrätta ett 020-nummer som
personer med spelberoende m.fl. kan ringa. Folkhälsoinstitutet
arbetar bl.a. med att stödja bildandet av lokalföreningar för
spelberoende, upprättande av en riksorganisation för spelberoende
och med insatser för att utbilda socialtjänsten om spelberoende
och om de resurser som finns att tillgå. För närvarande finns
fyra privata behandlingshem med inriktning på behandling av
spelberoende. Några har verkat kort tid, två är alldeles nya.
Utskottet ser mycket positivt på det arbete som pågår för att
bygga upp såväl kunskapen kring spelberoende som insatser till
hjälp för människor med spelberoende. Något initiativ från
riksdagens sida med anledning av motionerna 1999/2000:So216 (fp),
1999/2000:So226 (fp) yrkande 21 och 1999/2000:So483 (mp) yrkande
1 behövs inte. Motionsyrkandena avstyrks.
Fördelning av medel till nykterhetsorganisationerna
I motion 1999/2000:So379 (s, v, kd, c, fp) yrkas att fördelningen
av stödet till nykterhetsorganisationerna borde ske enligt
tidigare modell.
Vid behandlingen av budgetpropositionen för år 1999 tillstyrkte
riksdagen nya riktlinjer för statsbidrag till
frivilligorganisationerna på det sociala området. Riktlinjerna
innebär att samma grund bör gälla för berörda organisationer vad
gäller dels kriterierna för att få bidrag, dels kravet på
återrapportering av användningen av erhållna bidrag.
Statsbidraget administreras av Socialstyrelsen. Socialstyrelsen
har i en rapport från maj 1999 redovisat de första erfarenheterna
av det nya systemet för administration av bidragen. Utvecklingen
bedöms i denna rapport som positiv. Organisationerna har inom
ramen för ett brukarråd aktivt deltagit när det gäller att
utforma reglerna för bidragsgivningen. Socialstyrelsens avsikt är
att i brukarrådet diskutera inriktningen på bidragsgivningen och
former för uppföljning och utvärdering. Utskottet anser att det
nya systemet, vilket varit i kraft knappt ett år, måste få tid
att utvecklas men vill också understryka att det är angeläget att
Socialstyrelsen även i fortsättningen har ett nära samarbete med
organisationerna och utvecklar brukarrådet till ett forum för
samverkan mellan organisationerna och staten. Motionsyrkandet bör
därmed avstyrkas.
Åtgärder för hemlösa
Flera motioner tar upp behovet av att vidareutveckla insatserna
för hemlösa och anser att samverkan mellan myndigheterna och
frivilligorganisationerna behöver förbättras. Det anförs att
staten har ett samverkansansvar och att det behövs
forskningsinsatser. Utskottet delar inställningen i motionerna
att det är angeläget med konkreta och omedelbara insatser för att
bistå de hemlösa och att slutmålet måste vara att människor måste
kunna få egna bostäder. Utskottet kan samtidigt konstatera att
ett omfattande arbete pågår på många håll. Kommittén om nya
former för stöd åt hemlösa skall i samverkan med kommuner,
organisationer och övriga myndigheter ta initiativ och lägga fram
förslag som långsiktigt kan förbättra insatserna mot hemlöshet.
Socialstyrelsen kommer senast den 31 december 1999 att redovisa
sin kartläggning av omfattningen av hemlösheten och redovisa de
insatser som görs för hemlösa. Under våren 2000 kommer kommittén
bl.a. att ordna ett seminarium om goda verksamheter ute i landet,
publicera en antologi om forskningsläget i hemlöshetsfrågan samt
publicera en rapport till regeringen. Den bostadssociala
beredningen skall föreslå åtgärder för att stödja särskilt
utsatta grupper på bostadsmarknaden och lämna förslag till
åtgärder för den händelse att situationen på bostadsmarknaden
utvecklas på ett sådant sätt att kommunerna inte genom samarbete
med fastighetsägarna kan uppfylla sitt bostadssociala ansvar. De
forskare som skall belysa välfärdsutvecklingen under 1990-talet
skall bl.a. arbeta för att förbättra kunskapsläget om vräkningar
och hemlöshet. Utskottet anser därmed att motionerna
1999/2000:219 (fp), 1999/2000:So409 (s), 1999/2000:So420 (c),
1999/2000:So440 (mp), 1999/2000:So450 (c) yrkande 6 och
1999/2000:Bo233 (kd) yrkandena 2-4 i huvudsak är tillgodosedda.
Övrig statlig verksamhet
Apoteket AB
I budgetpropositionen anförs att Apoteket under år 1998 omsatte
23,4 miljarder kronor, vilket var en ökning med 8,3 % jämfört med
föregående år. Försäljningen av läkemedel mot recept ökade med
14,9 % till 16,5 miljarder kronor.
Från 1980-talet fram t.o.m. år 1996 har försäljningen av
läkemedel ökat tämligen konstant. Den minskade försäljningen år
1997 var en effekt av det nya systemet med läkemedelsförmånen som
trädde i kraft den 1 januari 1997. Ändringen i läkemedelsförmånen
ledde bl.a. till en hamstring av läkemedel under senare delen av
1996 vilket medförde en minskad försäljning under första halvåret
1997.
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1996/97:150, bet.
1996/97:FiU20) och genom statens särskilda ägardirektiv inför
ordinarie bolagsstämma i Apoteksbolaget AB (publ.) den 9 juni
1997 och inför ordinarie bolagsstämma i Apoteket AB (publ.) den
15 juni 1998 har uttryckts att bolaget måste vidta åtgärder för
att minska kostnaderna för verksamhetsåren 1998 och 1999 med
sammanlagt 400 miljoner kronor. Apoteket AB har i skrivelser till
Socialdepartementet i mars och april 1998 preliminärt visat att
besparingarna genomförts. Åtgärderna skall slutligt redovisas av
Apoteket AB senast den 1 februari år 2000.
Staten har vid ordinarie bolagsstämma i Apoteket AB (publ.) den
26 maj 1999 uttalat att Apoteket AB skall sträva mot målet att
uppnå ett resultat som medger en vinstutdelning till bolagets
ägare avseende verksamhetsåret 1999 på omkring 100 miljoner
kronor.
I motion 1999/2000:So344 av Chris Heister m.fl. (m) begärs
förslag angående avveckling av apoteksmonopolet (yrkande 7).
Motionärerna anför att statliga utredningar har visat att en
avmonopolisering skulle spara cirka en miljard kronor för staten.
Ytterligare ett skäl att avveckla monopolet är att
tillgängligheten ökar om receptfria mediciner kan säljas i
vanliga affärer samt om receptbelagda mediciner kan köpas i
privata affärer under farmaceutisk ledning. Läkemedelsverkets
hårda kontroll och godkännande skall enligt motionärerna vara en
garanti för att säkerhet och kvalitet säkerställs.
I motion 1999/2000:So374 av Mikael Oscarsson (kd) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om avskaffande av
apoteksmonopolet. Motionären anför att det finns goda skäl att
tro att det går att åstadkomma effektivisering och därmed lägre
kostnader genom fri konkurrens på detta område. En avreglering
ger också goda förutsättningar för att fler svenskar skall kunna
få tillgång till läkemedel på närmare håll än i dag. Vidare anför
motionären att eftersom Apoteket AB inte har några konkurrenter
finns det inget starkt incitament för att förbättra servicen och
korta köerna. Det drabbar både kunder och apotekspersonal, heter
det i motionen. Ett liknande yrkande framförs i motion
1999/2000:So451 av Kenneth Johansson m.fl. (c) (yrkande 6). I den
sistnämnda motionen framförs även ett yrkande om förbättrad
service och postapotek (yrkande 7). Sverige har få apotek i
förhållande till vårt invånarantal. Sverige behöver fler apotek
för att det skall finnas en fullgod service till medborgarna.
Postorderapotek eller postapotek har prövats med framgång i USA,
Holland och Schweiz. Postapotek kan inte ersätta men väl utgöra
ett komplement till vanliga apotek.
Socialutskottet behandlade frågan om konkurrensutsättning av
läkemedelsdistributionen i betänkande 1998/99:SoU14. Utskottet
gjorde bedömningen att det inte då fanns skäl att förändra
läkemedelsdistributionen genom att konkurrensutsätta
detaljhandeln med läkemedel.
Utskottets bedömning
I motion 1999/2000:So344 (m) yrkande 7 anförs att
apoteksmonopolet bör avskaffas. Liknande yrkanden
framförs i motion 1999/2000:So374 (kd) och i motion
1999/2000:So451 (c) yrkande 6. I den sistnämnda
motionen begärs även ett tillkännagivande angående
förbättrad service och postapotek (yrkande 7).
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att det
inte finns skäl att förändra läkemedelsdistributionen
genom att konkurrensutsätta detaljhandeln med
läkemedel. Motionerna 1999/2000:So344 (m) yrkande 7,
1999/2000:So374 (kd) och 1999/2000:So451 (c) yrkande 6
avstyrks. Även motion 1999/2000:So451 (c) yrkande 7
avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslag inom utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg
att riksdagen
a) med bifall till regeringens förslag anvisar anslag inom
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg för
budgetåret 2000 enligt utskottets förslag i bilaga 2,
b) avslår de motionsyrkanden som förtecknats i bilaga 3
utgiftsområde 9,
2. beträffande förslaget till lag om ändring i
läkemedelslagen (1992:859)
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i läkemedelslagen
(1992:859),
3. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen
(1996:1152) om handel med läkemedel
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1152) om
handel med läkemedel,
4. beträffande förslaget om fortsatt giltighet av lagen
(1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård
att riksdagen antar förslaget om fortsatt giltighet av lagen (1991:1136) om
försöksverksamhet med kommunal primärvård,
5. beträffande den statliga läkemedelskontrollen
att riksdagen godkänner de av regeringen föreslagna principerna för ett
nytt avgiftssystem för den statliga läkemedelskontrollen
fr.o.m. den 1 januari 2000,
6. beträffande det nationella stödet till
utvecklingsarbete inom vården och omsorgen
att riksdagen godkänner den av regeringen föreslagna strukturen för det
nationella stödet till utvecklingsarbete inom vården och
omsorgen och avslår motion 1999/2000:So274 yrkande 13,
res. 1 (m)
7. beträffande bemyndigande angående anslaget A 3
Bidrag till hälso- och sjukvård
att riksdagen bemyndigar regeringen att, i fråga om anslaget A 3 Bidrag
till hälso- och sjukvård, disponera 24 miljoner kronor dels
för avvecklingen av Hälso- och sjukvårdens
utvecklingsinstitut (Spri), dels för uppbyggnaden av det nya
nationella stödet till utvecklingsarbete inom vård och
omsorg,
8. beträffande bemyndigande angående ramanslaget A 8
Folkhälsoinstitutet
att riksdagen bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget A 8
Folkhälsoinstitutet, under år 2000 ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 108 miljoner kronor efter år 2000,
9. beträffande bemyndigande angående ramanslaget A 15
Socialstyrelsen
att riksdagen bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget A 15
Socialstyrelsen, under år 2000 ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 20
miljoner kronor efter år 2000,
10. beträffande bemyndigande angående ramanslaget B 1
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken
att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om
ramanslaget B 1 Stimulansbidrag, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 90 miljoner kronor efter år 2000,
11. beträffande bemyndigande angående ramanslaget B 3
Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om
ramanslaget B 3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m., ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden
innebär utgifter på högst 60 miljoner kronor efter år 2000,
12. beträffande bemyndigande angående ramanslaget B 16
Statens institutionsstyrelse
att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget B 16 Statens institutionsstyrelse, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden
innebär utgifter på högst 20 miljoner kronor efter år 2000,
13. beträffande bemyndigande angående ramanslaget C 1
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning
att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget
C 1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden
innebär utgifter på högst 340 miljoner kronor efter år 2000,
14. beträffande översyn av tandvårdsförsäkringen,
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So216, 1999/2000:So226 yrkande 21
och 1999/2000:So483 yrkande 1,
res. 22 (fp)
res. 23 (mp)
33. beträffande fördelning av medel till
nykterhetsorganisationerna
att riksdagen avslår motion 1999/2000:So379,
res. 24 (kd, mp)
34. beträffande insatser för hemlösa
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So219, 1999/2000:So409,
1999/2000:So420, 1999/2000:So440, 1999/2000:So450 yrkande 6
och 1999/2000:Bo233 yrkandena 2-4,
35. beträffande apoteksmonopolet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So344 yrkande 7, 1999/2000:So374
och 1999/2000:So451 yrkande 6,
res. 25 (m, kd, c)
36. beträffande postapotek
att riksdagen avslår motion 1999/2000:So451 yrkande 7.
res. 26 (m, c)
Stockholm den 30 november 1999
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris Heister (m)1,
Susanne Eberstein (s), Rinaldo Karlsson (s), Leif Carlson (m)1,
Hans Karlsson (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m)1, Conny Öhman
(s), Elisebeht Markström (s), Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson
(kd)1, Cristina Husmark Pehrsson (m)1, Thomas Julin (mp), Kenneth
Johansson (c)1, Kerstin Heinemann (fp)1, Catherine Persson (s)
och Rosita Runegrund (kd)1.
1 dock ej i beslutet under moment 1.
Reservationer
1. Det nationella stödet till utvecklingsarbete inom
vården och omsorgen (mom. 6)
Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
och Cristina Husmark Pehrsson (m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 61 börjar med
"Enligt utskottets" och på s. 62 slutar med "yrkande 13 avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ett nationellt utvecklingscenter för hälso-
och sjukvården bör inrättas. Det är viktigt att ett sådant
utvecklingscenter kännetecknas av stor självständighet. Ett
sådant utvecklingscenter kan bl.a. fånga upp internationella
utvecklingstendenser på området. Vidare bör sjukvårdshuvudmännen
genom ett sådant utvecklingscenter kunna initiera och stödja
jämförande studier av hälso- och sjukvårdens resultat, kvalitet
och kostnader samt stödja framtagande av patientinriktad
information om vårdens tillgänglighet. Utskottet anser således
att riksdagen inte bör godkänna den av regeringen föreslagna
strukturen för det nationella stödet till utvecklingsarbete inom
vården och omsorgen.
Vad här anförts med anledning av motion 1999/2000:So274 (m)
yrkande 13 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande det nationella stödet till utvecklingsarbete
inom vården och omsorgen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So274 yrkande 13
dels inte godkänner den av regeringen föreslagna strukturen
för det nationella stödet till utvecklingsarbete inom vården
och omsorgen,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Översyn av tandvårdsförsäkringen, m.m. (mom. 14)
Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
och Cristina Husmark Pehrsson (m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 63 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 64 slutar med "det anförda" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att i ett läge där staten tvingas begränsa
kostnadsramen för tandvårdsförsäkringen måste högkostnadsskyddet
för de grupper i befolkningen som har stora odontologiska
vårdbehov prioriteras i förhållande till andra i och för sig
angelägna insatser. Tandvårdsförsäkringen bör därför ges
karaktären av ett högkostnadsskydd, inriktat på personer med höga
tandvårdskostnader.
Personer med en normal tandstatus bör själva stå för hela
tandvårdskostnaden upp till ett högkostnadsskydd som inträder vid
3 000 kr. Självrisken på 3 000 kr bör kombineras med en
subventionsgrad på 60 % på belopp som överstiger 3 000 kr. Det
innebär att de med störst behov av tandvård garanteras rimliga
kostnader för omfattande behandlingar.
Enligt utskottets uppfattning bör en snar reformering av
tandvårdsförsäkringen med syfte att skydda dem som bäst behöver
stöd snarast genomföras.
Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna
1999/2000:So387 (m, kd, c och fp) yrkande 2 och 1999/2000:So413
(m) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande översyn av tandvårdsförsäkringen, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So387
yrkande 2 och 1999/2000:So413 yrkande 1 samt med
avslag på motionerna 1998/99:So278 yrkande 1,
1998/99:So357, 1999/2000:So339, 1999/2000:So342,
1999/2000:So378, 1999/2000:So400, 1999/2000: So415,
1999/2000:So429, 1999/2000:So439, 1999/2000:So445,
1999/2000:So448 och 1999/2000:So482 yrkande 18 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
3. Översyn av tandvårdsförsäkringen, m.m. (mom. 14)
Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 63 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 64 slutar med "det anförda" bort ha
följande lydelse:
Forskare har kunnat klarlägga ett antal samband mellan dålig
munhälsa och olika sjukdomar. Den som lider av tandlossning löper
större risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar liksom av
hjärnblödning och diabetes. Detta är ett ytterligare bevis på att
kroppen hör ihop och att god munhälsa också kan förebygga andra
sjukdomar.
Den nya tandvårdsreformen har i vissa avseenden inneburit
förbättringar för patienterna. För några grupper, t.ex.
anorektiker och bulimiker, har dock reformen inneburit ökade
tandvårdskostnader. En utredning bör därför tillsättas i syfte
att kartlägga förutsättningarna för att inkludera
tandvårdsförsäkringen i den allmänna sjukförsäkringen. Syftet bör
vara att skydda dem som främst behöver stöd.
Vad ovan anförts med anledning av motionerna 1999/2000:So387 (m,
kd, c, fp) yrkande 2 och 1999/2000:So482 (kd) yrkande 18 och bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande översyn av tandvårdsförsäkringen, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So387
yrkande 2 och 1999/2000:So482 yrkande 18 samt med
avslag på motionerna 1998/99:So278 yrkande 1,
1998/99:So357, 1999/2000:So339, 1999/2000:So342,
1999/2000:So378, 1999/2000:So400, 1999/2000: So413
yrkande 1, 1999/2000:So415, 1999/2000:So429,
1999/2000:So439, 1999/2000:So445 och 1999/2000:So448
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
4. Översyn av tandvårdsförsäkringen, m.m. (mom. 14)
Kenneth Johansson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 63 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 64 slutar med "det anförda" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning har tandvårdsreformen inneburit
klara förbättringar för äldre och funktionshindrade som bor i
särskilda boendeformer eller omfattas av den kommunala omsorgen.
Vidare har subventionen till tandvården ökat i och med reformen.
Totalt sett har emellertid en minskning av subventionerna skett
under 1990-talet vilket inneburit att fler personer fått
ekonomiska svårigheter vid omfattande tandvårdskostnader. I
samband med att tandvårdsreformen utvärderas bör hänsyn tas till
dessa personer genom att i pågående arbete pröva möjligheten att
förbättra högkostnadsskyddet i enlighet med motion
1999/2000:So429 (c). Utskottet vill vidare framhålla att
tandläkarkostnaderna minskat genom den kunskap som förmedlas
genom tandhygienisterna. Enligt utskottets uppfattning bör därför
regeringen i det ovan nämnda arbetet även pröva förslag enligt
motion 1999/2000:So415 (c) innebärande att ett årligt besök hos
tandhygienist skall ingå i högkostnadsskyddet.
Vad här anförts med anledning av motionerna 1999/2000:So415 (c)
och 1999/2000:So429 (c) bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande översyn av tandvårdsförsäkringen, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So415 och
1999/2000:So429 samt med avslag på motionerna
1998/99:So278 yrkande 1, 1998/99:So357,
1999/2000:So339, 1999/2000:So342, 1999/2000:So378,
1999/2000:So387 yrkande 2, 1999/2000:So400,
1999/2000:So413 yrkande 1, 1999/2000:So439,
1999/2000:So445 1999/2000:So448 och 1999/2000:So482
yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförts,
5. Översyn av tandvårdsförsäkringen, m.m. (mom. 14)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 63 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 64 slutar med "det anförda" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning har den nya tandvårdsförsäkringen
fått förödande konsekvenser för gamla och sjuka. I stället för
att subventionera dem som har de allra största problemen och de
allra högsta kostnaderna läggs subventionerna på dem som har de
minsta problemen. Detta leder till försämrad tandhälsa för gamla
och funktionshindrade. Utskottet anser att regeringen snarast bör
återkomma till riksdagen med förslag till en reformering av
tandvårdsförsäkringen.
Vad här anförts med anledning av motion 1999/2000:So387 (m, kd,
c, fp) yrkande 2 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande översyn av tandvårdsförsäkringen, m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So387 yrkande 2
samt med avslag på motionerna 1998/99:So278 yrkande 1,
1998/99:
So357, 1999/2000:So339, 1999/2000:So342,
1999/2000:So378, 1999/2000:So400, 1999/2000:So413
yrkande 1, 1999/2000:So415, 1999/2000:So429,
1999/2000:So439, 1999/2000:So445, 1999/2000: So448 och
1999/2000:So482 yrkande 18 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
6. Översyn av tandvårdsförsäkringen, m.m. (mom. 14)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 63 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 64 slutar med "det anförda" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör en reform genomföras där
tandvård och övrig hälso- och sjukvård ingår i samma
avgiftssystem och i samma högkostnadsskydd. Det är viktigt att
medborgarna i Sverige får ett heltäckande skydd när det gäller
hälsan, och då får inte tandvården förbli ett eget område.
Regeringen bör tillsätta en utredning som tar fram flera
alternativ till finansiering och genomförande av den föreslagna
reformen. Munhålan är en del av kroppen och därför bör munhålans
sjukdomar jämställas med annan hälso- och sjukvård och på sikt
inordnas i sjukvårdens avgiftssystem.
Vad ovan anförts med anledning av motionerna 1999/2000:So439
(mp) och 1999/2000:So445 (s) bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande översyn av tandvårdsförsäkringen, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So439 och
1999/2000:So445 samt med avslag på motionerna
1998/99:So278 yrkande 1, 1998/99:So357,
1999/2000:So339, 1999/2000:So342, 1999/2000:So378,
1999/2000:So387 yrkande 2, 1999/2000:So400,
1999/2000:So413 yrkande 1, 1999/2000:So415,
1999/2000:So429, 1999/2000:So448 och 1999/2000:So482
yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
7. Tandvård för äldre (mom. 15)
Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 64 börjar med
"De nya reglerna" och slutar med "yrkande 1 avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att många äldre har behov av omfattande
tandvårdsinsatser utan att vara i behov av omfattande övrig
kommunal omsorg. Dessa patienter omfattas inte av den uppsökande
verksamheten, och tandvårdsreformen har därför inte inneburit
några lättnader för dem. Vidare har mer omfattande behandlingar
blivit dyrare i och med tandvårdsreformen, vilket drabbar äldre
personer mycket hårt. En tandvårdsreform som speciellt riktar sig
mot äldre är därför angelägen.
Vad ovan anförts med anledning av motionerna 1999/2000:So320
(kd) yrkande 5 och 1999/2000:So336 (kd) yrkande 7 bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande tandvård för äldre
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So320
yrkande 5 och 1999/2000:So336 yrkande 7 samt med
avslag på motionerna 1998/99:So444 yrkande 3 och
1999/2000:So220 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Kompetenscentrum/kunskapscentrum (mom. 18)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 65 börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "1999/2000:So418 (mp) avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ett kommande kompetenscentrum skall bidra
till att patienter med sjukdomar som är relaterade till
tandfyllningsmaterial i framtiden får ett mer kompetent och
därmed värdigare omhändertagande i vården.
Utskottet anser vidare att detta kompetenscentrum bör vara
lokaliserat till Uppsala. I Uppsala finns erfarenheter av
tandvårdsmaterial vid amalgamenheten vid Akademiska sjukhuset.
Kunskap om metallers verkan finns vidare vid Metallbiologiskt
centrum i Uppsala. Vidare är både Läkemedelsverket och
Livsmedelsverket lokaliserade i Uppsala. Tandvårdsskadeförbundet
förordar att ett nationellt kompetenscenter förläggs till
Uppsala. Även Landstinget i Uppsala län har intagit en mycket
positiv syn på Uppsala som lokaliseringsort.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna 1998/99:So441 yrkande 2 (mp) och 1999/2000:So418 (mp)
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande kompetenscentrum/kunskapscentrum
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So441 yrkande
2 och 1999/2000:So418 samt med avslag på motion
1998/99:So443 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
9. Barn- och ungdomstandvården (mom. 19)
Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m), Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth
Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp) och Rosita Runegrund (kd)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 65 börjar med
"När det gäller" och slutar med "i huvudsak tillgodosedda" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör en valfrihetsreform inom barn-
och ungdomstandvården genomföras. Expertis har kunnat konstatera
att ett fritt tandläkarval är viktigt för kvaliteten. Vidare har
Konkurrensverket förordat ett fritt tandläkarval för barn och
ungdomar. På grund härav bör i tandvårdslagen införas en
skyldighet för landstingen att erbjuda barn och ungdomar ett
fritt tandläkarval. Utskottet anser att regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag i enlighet härmed.
Vad ovan anförts med anledning av motionerna 1998/99:So444 (c)
yrkande 1 och 1999/2000:N273 (m, kd och fp) yrkande 12 bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande barn- och ungdomstandvården
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So444 yrkande
1 och 1999/2000:N273 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Landstingens möjlighet att ta betalt för viss
ortodonti (mom. 22)
Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
och Cristina Husmark Pehrsson (m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 66 börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "avstyrks därför" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottet innebär landstingens möjlighet att ta betalt
för viss ortodonti en olycklig sammanblandning av
myndighetsutövning och rörelseverksamhet samtidigt som
konkurrensen snedvrids i förhållande till privata vårdgivare.
Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag till
lag-ändring i enlighet med vad som anförs.
Vad ovan anförts med anledning av motion 1998/99:So244 (m)
yrkande 5 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande landstingens möjlighet att ta betalt för
viss ortodonti
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So244 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
11. Landstingens förhandsprövning (mom. 23)
Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
och Cristina Husmark Pehrsson (m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 66 börjar med
"För att patienten" och slutar med "1999/2000:So307 (v)" bort ha
följande lydelse:
För att tandvård skall räknas som sjukdomsbehandling skall den
vårdande tandläkaren i samarbete med en ansvarig landstingsläkare
bedöma om vården skall anses vara ett led i en
sjukdomsbehandling. Sedan bedömningen gjorts skall landstingen
genom en förhandsprövning av vårdgivarens behandlingsförslag
godkänna denna i ekonomiskt hänseende. Utskottet anser inte att
detta förfaringssätt är acceptabelt. Eftersom tandvård som ett
led i en sjukdomsbehandling faller under hälso- och
sjukvårdslagen innebär detta att möjlighet för den enskilde att
överklaga ett avslag från landstingen inte finns. Det finns
dessutom en risk att olika landsting bedömer kostnaderna olika,
vilket leder till rättsosäkerhet. Det är också unikt att en
tredje part skall överpröva två specialisters bedömning av en
diagnos. Utskottet anser att regeringen bör återkomma till
riksdagen med lagförslag i enlighet med vad som ovan anförts.
Detta bör riksdagen med anledning av motion 1998/99:So244 (m)
yrkande 3 ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande landstingens förhandsprövning
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So244 yrkande 3
samt med avslag på motionerna 1998/99:So278 yrkande 2,
1999/2000:So276 och 1999/2000:So307 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Landstingens förhandsprövning (mom. 23)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 66 börjar med
"För att patienten" och slutar med "1999/2000:So307 (v)" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det ett klart framsteg att
landstingen nu har ansvaret för den tandvård som behövs av
medicinska skäl. För att få genomföra en tandsanering måste
emellertid en förhandsprövning göras av landstinget. Det innebär
att när en läkare med specialkompetens i samarbete med en
tandläkare gjort en bedömning att byte av tandfyllningar behöver
göras på patienten skall bedömning underställas ytterligare
förhandsprövning. Då det får förutsättas att den läkare och
tandläkare som gjort bedömningen har erforderlig kompetens
ställer sig utskottet frågande också inför vem eller vilka inom
landstingen som skall överpröva dessa två specialisters
bedömning. När det gäller tandsanering anser därför utskottet att
bestämmelsen om överprövning inte är förenlig med den
grundläggande idén om specialistläkares kompetens att avgöra
behandlingsbehovet. Utskottet anser att den förhandsprövning som
gäller vid försäkringskassorna även skall gälla vid
tandsaneringar och anser att regeringen bör återkomma till
riksdagen med lagförslag i denna del.
Vad här anförts med anledning av motionerna 1998/99:So278 (v)
yrkande 2 och 1999/2000:So307 (v) bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande landstingens förhandsprövning
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So278 yrkande
2 och 1999/2000:So307 samt med avslag på motionerna
1998/99:So244 yrkande 3 och 1999/2000:So276 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Frågor om sexualitet m.m. (mom. 24)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 66 börjar med
"Av Folkhälsoinstitutets" och på s. 67 slutar med "7 avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det av största vikt att
kunskaperna om homo- och bisexualitet samt transfrågor ökas. Sex-
och samlevnadsundervisningen i skolan bör förbättras i detta
avseende. Inom högskolan är det framför allt i utbildningen för
lärare, socionomer, läkare, präster, psykologer jurister och
poliser som kunskapen om homo- och bisexualitet samt transfrågor
måste få en mer framträdande plats. Vidare måste kunskaperna i
dessa frågor stärkas inom den offentliga sektorn. Det gäller
främst rättsväsendet, utbildningsväsendet, hälso- och sjukvården
samt socialtjänsten. Även ambassadpersonal behöver mer
information om homo- och bisexuellas samt transpersoners
situation.
Studier visar att homo- och bisexuella personer samt
transpersoner i glesbygd ofta lever under speciella förhållanden.
Att vara normbrytare kan vara svårare i sådana miljöer än på
andra ställen. Glesbygdsverket bör därför tillsammans med
Folkhälsoinstitutet utreda levnadsförhållandena för homo- och
bisexuella personer och transpersoner i glesbygd samt komma med
förslag för att förbättra deras situation. En sådan utredning bör
genomföras i samarbete med ideella organisationer som RFSL.
Vad utskottet anfört med anledning av motion 1999/2000:So225
(fp, s, v, c, mp) yrkandena 13 och 19 bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande frågor om sexualitet m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So225 yrkandena
13 och 19 och med avslag på motion 1999/2000:Ub314
yrkandena 4 och 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
14. Utredning om homo-, bi- och transsexuellas
livsvillkor (mom. 25)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 66 börjar med
"Även motion" och på s. 67 slutar med "2 avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Den parlamentariska utredningen om homosexuellas situation i
samhället lade år 1984 fram sitt slutbetänkande (SOU 1984:63).
Utvecklingen och situationen har förändrats avsevärt sedan dess.
En "post-aids"-generation av homosexuella har växt upp,
lagstiftningen har blivit något mera jämställd och
heterosexuellas syn på homosexuella har avdramatiserats. Enligt
utskottet vore det av stort samhällsintresse att regeringen tar
initiativ till en ny utredning om homo-, bi- och transsexuellas
livsvillkor. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av
motion 1999/2000:Ub431 (mp) yrkande 2 ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande utredning om homo-, bi- och transsexuellas
livsvillkor
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ub431 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
15. Folkhälsoinstitutets roll (mom. 26)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 67 börjar med
"Av institutets" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att Folkhälsoinstitutets roll skall vara att
till stöd för folkhälsoarbetet göra systematiska
kunskapsöversikter på basis av den vetenskapliga forskningen.
Folkhälsoinstitutet bör också initiera och stödja forskning av
strategisk betydelse för det hälsofrämjande och förebyggande
arbetet. Vidare bör institutet systematiskt utvärdera olika
arbetssätt för att förebygga olika hälsoproblem.
Vad här anförts med anledning av motion 1999/2000:So226 (fp)
yrkande 18 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande Folkhälsoinstitutets roll
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So226 yrkande 18
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
16. Det s.k. extra bidraget till storstäderna
(mom. 27)
Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m), Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth
Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp) och Rosita Runegrund (kd)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 67 börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "det anförda" bort ha
följande lydelse:
Förebyggande insatser mot hiv kräver enligt utskottets
uppfattning stöd från statliga myndigheter för att få utrymme på
lokal nivå. Det förebyggande och stödjande arbetet som bedrivs av
frivilligorganisationer utgör ovärderliga komplement till de
offentliga institutionerna. Vidare bör framhållas att det i
storstadsområdena finns en överrepresentation av de grupper som
är särskilt utsatta för hiv/aids. 80 % av de hivsmittade bor i de
tre storstadsregionerna. Därför bör även i fortsättningen ett
specialdestinerat statligt bidrag avseende det hivpreventiva
arbetet i storstäderna utgå.
Vad ovan anförts med anledning av motionerna 1999/2000:So212 (m,
s, v, kd, fp, c och mp), 1999/2000:So225 (fp, s, v, c och mp)
yrkande 15, 1999/2000:So314 (m) yrkande 3 och 1999/2000:So389 (m)
bör riksdagen som sin mening regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande det s.k. extra bidraget till storstäderna
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So212,
1999/2000:So225 yrkande 15, 1999/2000:So314 yrkande 3
och 1999/2000:So389 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
17. Inrättande av en medicinalstyrelse (mom. 28)
Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
och Cristina Husmark Pehrsson (m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 67 börjar med
"Motions-yrkanden om" och slutar med "avstyrker motionerna" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att Socialstyrelsens tillsynsdel bör brytas ut
och att en medicinalstyrelse bör inrättas. Den nya
medicinalstyrelsen bör utnyttja de resurser som finns i dagens
socialstyrelse. En medicinalstyrelse bör ansvara för godkännande
och kvalitetskontroll på sjukvårdens område. Den bör vidare
godkänna vårdgivare och legitimera sjukvårdspersonal, svara för
kvalitetssäkring och regelbunden medicinsk revision, utgöra den
instans dit allmänheten kan vända sig med klagomål samt svara för
övergripande tillsyn.
Vad här anförts med anledning av motionerna 1999/2000:So274 (m)
yrkande 6 och 1999/2000:So372 (m) yrkande 13 bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande inrättande av en medicinalstyrelse
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So274
yrkande 6 och 1999/2000:So372 yrkande 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Statsbidrag till handikapporganisationer (mom. 30)
Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m), Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth
Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp) och Rosita Runegrund (kd)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 67 börjar med
"I budgetpropositionen" och på s. 68 slutar med "(s) avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att t.ex. de demenssjuka missgynnas när
staten fördelar bidrag till handikapporganisationerna.
Demensförbundet får endast 104 kr per år och medlem mot i snitt
247 kr per år och medlem för övriga handikappförbund.
Utredningen, som fått i uppdrag att komma med förslag till en ny
modell i fråga om fördelningen av organisationsbidragen, har inte
beaktat frågan om en mera rättvis och jämlik fördelning av
bidragen mellan organisationerna.
Vad utskottet anfört med anledning av motion 1999/2000:So404 (s)
och med avslag på motion 1999/2000:So434 (s) bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande statsbidrag till handikapporganisationer
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So404 och med
avslag på 1999/2000:So434 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Regler för bilstöd till handikappade (mom. 31)
Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
och Cristina Husmark Pehrsson (m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 68 börjar med
"Ett flertal" och slutar med "20 avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Frågan om eventuella regelförändringar för bilstöd till
handikappade bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Utskottet anser att reglerna för rätt till bilstöd bör
förtydligas så att stödet vid behovsprövningen även beräknas med
hänsyn till merkostnader för inköp av en större bil av s.k. van-
typ om detta är nödvändigt för att den sökande skall kunna komma
in i fordonet sittande i rullstol eller i permobil. Även behov av
automatisk växellåda och annan extrautrustning som är styrkt
genom läkarintyg eller är förknippad med villkorskrav i körkort
bör kunna ingå i beräkningsgrunden för bilstödet. Vidare bör 50-
årsgränsen för rätt till bilstöd för den som är
förtidspensionerad tas bort. Slutligen anser utskottet att
systemet måste ses över så att den som beviljats bilstöd också
får detta utbetalt i nära anslutning till beslutet. Vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1999/2000:So224 (m),
1999/2000:So230 (m), 1999/2000:So248 (m) och 1999/2000:So270 (m)
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande regler för bilstöd till handikappade
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So224, 1999/2000:So230,
1999/2000:So248 och 1999/2000:So270 och med avslag på
motionerna 1999/2000:So214, 1999/2000:So246,
1999/2000:So256, 1999/2000:So262 yrkande 6, 1999/2000:So321
yrkande 20, 1999/2000:So435 och 1999/2000:So488 yrkande 18
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
20. Regler för bilstöd till handikappade (mom. 31)
Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 68 börjar med
"Ett flertal" och slutar med "20 avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att reglerna för bilstödet måste göras mer
familjevänliga. I dag kan bilstöd endast lämnas om minst sju år
förflutit sedan föregående stöd. Om det finns skäl från
trafiksynpunkt eller medicinsk synpunkt kan dock bidrag lämnas
tidigare. Utskottet anser att möjligheten att få stöd tidigare
bör vidgas till att även omfatta väsentligt ändrade förhållanden.
Till exempel kan en förälder som beviljats bilstöd för ett barn
med funktionshinder och som får ytterligare ett barn med
funktionshinder ha behov av en större bil eller ytterligare en
bil på grund av detta andra barns behov. Inte heller kan en
förälder som själv är funktionshindrad och har fått bilstöd för
egen bil få nytt bilstöd för byte eller köp av ny bil om
föräldern får ett funktionshindrat barn. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna 1999/2000:So256 (kd) och 1999/2000:So488
(kd) yrkande 18 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande regler för bilstöd till handikappade
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So256 och
1999/2000:So488 yrkande 18 och med avslag på
motionerna 1999/2000:So214, 1999/2000:So224,
1999/2000:So230, 1999/2000: So246, 1999/2000:So248,
1999/2000:So262 yrkande 6, 1999/2000: So270,
1999/2000:So321 yrkande 20 och 1999/2000:So435 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Regler för bilstöd till handikappade (mom. 31)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 68 börjar med
"Ett flertal" och slutar med "20 avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Frågan om eventuella regelförändringar för bilstödet bereds för
närvarande i Regeringskansliet. Utskottet anser att innan några
förslag läggs bör det göras en hälso- och samhällsekonomisk
analys av de av bl.a. Riksrevisionsverket föreslagna
förändringarna. Bilstödet är ett bra medel för att ge personer
med funktionsnedsättningar möjlighet till delaktighet i
samhällslivet och en bättre livskvalitet. Tillgången till egen
bil minskar också beroendet av samhällsinsatser i olika former.
Vad utskottet anfört med anledning av motion 1999/2000:So321
(fp) yrkande 20 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande regler för bilstöd till handikappade
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So321 yrkande 20
och med avslag på motionerna 1999/2000:So214,
1999/2000:So224, 1999/2000:So230, 1999/2000:So246,
1999/2000:So248, 1999/2000: So256, 1999/2000:So262
yrkande 6 1999/2000:So270, 1999/2000: So435,
1999/2000:So488 yrkande 18 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Spelberoende (mom. 32)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 68 börjar med
"I flera" och slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Spelberoendet är ett hälsoproblem vars omfattning är större än
vad man tidigare trott. Cirka 150 000 personer har problem med
sitt spelande, en tredjedel av dem kan klassas som sjukligt
spelande. I dag finns knappt någon hjälp att få i form av
behandling och rehabilitering. Utskottet anser därför att
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att undersöka hur vård-,
behandlings- och rehabiliteringsbehoven kan tillgodoses.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna 1999/2000:So216
(fp) och 1999/2000:So226 (fp) yrkande 21 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande spelberoende
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So216 och 1999/2000:So226
yrkande 21 och med avslag på motion 1999/2000:
So483 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
23. Spelberoende (mom. 32)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 68 börjar med
"I flera" och slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Det behövs ökade resurser till forskning om spelberoende liksom
till stödjande behandling för personer med spelberoende. Cirka
150 000 personer har någon form av spelberoende. Värst drabbade
är invandrare och ungdomar. Många ungdomar som spelar drar på sig
stora skulder och en del tvingas in i kriminalitet på grund av
detta. Utskottet anser därför att en utredning bör tillsättas med
uppgift att utreda hur man skall stävja problemet med det ökade
spelberoendet i samhället samt hur ökade resurser skall ges till
forskning och stödjande behandling för personer med spelberoende.
Vad utskottet anfört med anledning av motion 1999/2000:So483
(mp) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande spelberoende
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So483
yrkande 1 och med avslag på motionerna 1999/2000:So216 och
1999/2000:
So226 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
24. Fördelning av medel till nykterhetsorganisationerna
(mom. 33)
Lars Gustafsson (kd), Thomas Julin (mp) och Rosita Runegrund (kd)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 69 börjar med
"Vid behandlingen" och slutar med "därmed avstyrkas" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att bidraget till nykterhetsorganisationerna
borde fördelas med samma förtroende som staten låter
folkbildningsförbundet, idrottsrörelsen, kyrkor och samfund
fördela statsbidrag med betydande belopp. Riksdagens beslut
hösten 1998 om en ny form för bidragsgivning har skapat
åtskilliga problem för de organisationer som får bidrag via
Socialstyrelsen. Vidare har Socialstyrelsen inför nästa års
bidragsgivning visat en överambitiös strävan att avkräva
organisationerna omfattande redovisningar som varken redovisats i
utredningen eller i regleringsbrevet för år 1999.
Vad utskottet anfört med anledning av motion 1999/2000:So379 (s,
v, kd, c och fp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande fördelning av medel till
nykterhetsorganisationerna
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So379 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Apoteksmonopolet (mom. 35)
Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m), Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth
Johansson (c) och Rosita Runegrund (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 71 börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 6 avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Sverige är ett att de få västländer som har ett statligt monopol
avseende detaljhandel med läkemedel. Det innebär att läkemedel
endast får säljas på Apoteket eller hos de detaljister som
Apoteket bestämmer. Monopolet medför enligt statliga utredningar
ökade kostnader för läkemedel. En avmonopolisering skulle
följaktligen leda till en väsentlig kostnadsbesparing.
Ytterligare ett skäl att avskaffa monopolet är att
tillgängligheten ökar om receptfria mediciner kan säljas i
vanliga affärer samt om receptbelagda mediciner kan köpas i
privata affärer under farmaceutisk ledning. Enligt utskottets
uppfattning bör därför Apotekets monopol ersättas med licensierad
försäljning av läkemedel. Läkemedelsverkets hårda kontroll och
godkännande är en garanti för att säkerhet och kvalitet
säkerställs.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna 1999/2000:So344 (m) yrkande 7, 1999/2000:So374 (kd)
och 1999/2000: So451 (c) yrkande 6 ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande apoteksmonopolet
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So344
yrkande 7, 1999/2000:So374 och 1999/2000:So451 yrkande
6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,.
26. Postapotek (mom. 36)
Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m), Cristina Husmark Pehrsson (m) och Kenneth Johansson (c)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 71 börjar med
"Även motion" och slutar med "7 avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att Sverige behöver fler apotek för att ge
medborgarna en fullgod service. Postapotek kan enligt utskottets
uppfattning utgöra ett komplement till andra apotek. Däremot bör
inte postapotek ersätta vanliga apotek. Fördelarna är främst
lägre läkemedelspriser för konsumenten. Olika undersökningar har
visat att prissänkningar med 10-20 % kan uppnås. Konsumenten kan
direkt i samband med besök hos läkaren göra sin receptbeställning
i stället för att ta sig till ett apotek. Medicinen skickas
därefter hem till patienten. Läkemedelsinformation kan ges via
telefon eller via Internet. I Sverige, med vår glesa
apoteksstruktur, kommer postapoteken att förbättra servicen
avsevärt.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion
1999/2000:So451 (c) yrkande 7 ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande postapotek
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So451 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
Anslag under utgiftsområde 9
1. Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund och
Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anför:
Den 18 november 1999 beslöt riksdagens majoritet bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister att
fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i den
statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende
2000. Samtidigt beslutades om preliminära utgiftstak för åren
2001 och 2002.
Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner
förordat en annan inriktning av den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken. Våra förslag syftar till att skapa
förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt
växande Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare
civilt samhälle kan både företag och människor växa. Fler och
fler kan komma in på den ordinarie arbetsmarknaden, den sociala
tryggheten ökar också i andra bemärkelser genom att hushållen får
en större ekonomisk självständighet. Friheten att välja bidrar
både till mångfald, en bättre kvalitet och en större trygghet. De
enskilda människorna får ett större inflytande över sina liv.
Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och
bidrag till omfattande skattesänkningar för alla, främst låg- och
medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor som är i
störst behov av gemensamma insatser och som har små eller inga
möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår också fast
att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett
tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som måste
vara gemensamma.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 18
november om ramar för de olika utgiftsområdena valt en annan
inriktning av poltiken, deltar vi inte i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelning inom utgiftsområde 9.
För budgetåret 2000 förordar vi i våra kommittémotioner
1999/2000:So314, 1999/2000:So344, 1999/2000:So413 en
anslagsfördelning som innebär i huvudsak följande.
Vi anser att tandvårdsförsäkringen bör ändras och ges karaktären
av ett högkostnadsskydd som är inriktat på personer med höga
tandvårdskostnader. Den prioritering som regeringen har gjort,
som innebär att unga, friska personers tandvård subventioneras
medan skyddet för personer med stora tandvårdskostnader
urholkats, är varken logiskt eller socialpolitiskt acceptabelt.
Vi vill därför anvisa ytterligare 300 miljoner kronor till
anslaget A 1 Sjukvårdsförmåner m.m.
Enligt vår uppfattning kan kostnaderna för läkemedel minskas
väsentligt samtidigt som de som har störst behov av läkemedel
skyddas. En helhetssyn är nödvändig när det gäller
läkemedelskostnaderna. Minskat antal operationer och vårddagar,
färre sjukskrivningar och förtidspensioner liksom minskat
produktionsbortfall måste också vägas in. Det är som vi ser det
självklart att de som lider av sjukdom eller jämförbara besvär
skall få sina preparat med rabatt. Om preparaten saknar eller har
obetydliga biverkningar skall den som vill förhöja sin
livskvalitet ha möjlighet att göra det men då på egen bekostnad.
Vi vill också framhålla vikten av att Apoteket i första hand
alltid erbjuder de billigaste produkterna med likvärdig effekt.
Landstingen bör också göra sina läkemedelskommittéer uppmärksamma
på parallellimporterade produkters lägre pris. Det är också
viktigt att notera att vid prissättning av läkemedel har hittills
alltid inflationen tagits med i beräkningen. Eftersom
inflationsförutsättningarna ändrats måste Riksförsäkringsverket
mer noggrant följa priserna på äldre produkter och aktivt
genomföra en prisanpassning. Vi anser att dagens högkostnadsskydd
bör ersättas med en frivillig försäkring. Vi vill också påtala
vikten av att förskrivarna har ett utvecklat datorstöd samt att
besparingar kan åstadkommas genom att mindre förpackningar
förskrivs. Dessa åtgärder innebär enligt våra beräkningar en
besparing på 1,7 miljarder kronor.
Vi anser vidare att anslaget A 4 Insatser mot aids bör tillföras
76 miljoner kronor bl.a. för att kunna säkerställa ett fortsatt
kraftfullt hivpreventivt arbete och fördjupa informationen i
missbrukarkretsar om riskerna för blodburna smittor vid
användning av orena sprutor. Vidare anser vi att huvudpunkterna i
arbetet med hiv/aids skall vara följande: att stoppa
smittspridningen, att ge hjälp och stöd åt de hivsmittade och
deras anhöriga, att förbättra vården av de hivinfekterade och
aidssjuka samt att tillse att forskningen ges bästa tänkbara
villkor. Vidare vill vi betona att information som påverkar
attityder och beteende är avgörande för att hejda
smittspridningen. Information om hiv/aids bör dessutom ingå i all
upplysningsverksamhet om sexuellt överförbara sjukdomar. Olika
intresseorganisationer fyller en viktig roll i
informationsarbetet.
Vi anser att anslaget till Folkhälsoinstitutet bör minskas med
24 miljoner kronor. Målsättningen när det gäller
Folkhälsoinstitutet bör vara att det statliga engagemanget
kraftigt minskas till förmån för regionalt och lokalt
folkhälsoarbete.
Vad gäller Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) motsätter
vi oss att medel överförs från detta anslag till
Rättsmedicinalverket. Förstärkningen av Rättsmedicinalverket får
inte innebära att HSAN dräneras på ekonomiska resurser.
Handikapporganisationernas rekreationsanläggningar bör enligt
vår mening erhålla stöd med ytterligare 2 miljoner kronor. Det är
centralt att funktionshindrade och deras anhöriga ges goda
möjligheter till rekreation vid anläggningar som är särskilt
anpassade för specifika funktionshinder.
Vidare anser vi att assistansreformen skall återställas och
utvecklas. Detta innebär att rätten till assistans under skoltid
och vid vistelse på dagcenter bör återinföras, att
schabloniseringen av assistensersättningen bör slopas och att
finansieringsansvaret för de 20 första assistenstimmarna per
vecka bör återgå till staten. Personer som har personlig
assistans och som fyller 65 år skall enligt vår uppfattning ha
rätt till detta stöd efter att pensionsåldern uppnåtts. Den
sistnämnda förändringen bör ske från den 1 januari 2000. Totalt
har vi avsatt ytterligare 1,3 miljarder kronor till detta område
Handikappombudsmannen bör enligt vår uppfattning samordnas med
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell läggning och
Jämställdhetsombudsmannen.
Vi anser att Alkoholinspektionen är en onödig myndighet och att
den bör avskaffas fr.o.m. den 1 januari 2000. Inga medel bör
därför anvisas till verksamheten.
Anslaget B 19 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa bör
enligt vår uppfattning disponeras av Socialstyrelsen.
Vi föreslår att 100 miljoner kronor anvisas till ett nytt
anslag, B 20 Bostadsstöd för funktionshindrade. Vi anser att det
är orimligt att funktionshindrade skall tvingas söka socialbidrag
för att kunna bo kvar i sina handikappanpassade lägenheter. För
att undvika ett ökat socialbidragsberoende och för att ekonomiskt
underlätta för kommunerna bör ett särskilt bostadsstöd för
funktionshindrade inrättas.
Slutligen anser vi att 255 miljoner kronor skall anvisas till
ett nytt anslag, B 21 Statsbidrag till psykiskt sjuka, som ett
särskilt stimulansbidrag till kommunerna för att de mer aktivt
skall kunna arbeta med denna glömda grupp funktionshindrade.
2. Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anför:
En riksdagsmajoritet bestående av Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet står bakom förslagen i
budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1) vad gäller ekonomiska
ramar för de olika utgiftsområdena. Kristdemokraterna har i
parti- och kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar
till tillväxt, valfrihet och en marknadsekonomi som är byggd på
en god etisk och ekologisk grund och som tar hänsyn till varje
människas unika värde. Då riksdagens majoritet har en annan
inriktning av politiken deltar vi inte i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelningen inom utgiftområde 9.
Vi vill anföra att vi oroas av att hälso- och sjukvårdslagens
portalparagraf "bra vård till alla på lika villkor" håller på att
förlora all förankring i verkligheten. Såväl Äldreberedningen som
HSU 2000 visar att kommuner och landsting behöver rejält
förstärkta resurser för att minska köerna inom sjukvården, ge en
trygg och värdig äldreomsorg och god vård och omsorg till
människor med funktionshinder av olika slag och omfattning. Vi
vill därför fokusera debatten om välfärd och hög standard till
att handla om god tillgång på vård och omsorg till alla
medborgare oberoende av bostadsort, ålder, social status eller
ekonomiska förutsättningar.
Vi redovisar här kortfattat inriktningen på våra anslagsförslag
för utgiftsområdet på de punkter där den avviker från regeringens
förslag.
Vi anser att sjuk- och tandvårdsförsäkringen på sikt bör
samordnas och att en utredning skyndsamt bör tillsättas för detta
ändamål. För år 2000 vill vi tillföra ytterligare 250 miljoner
kronor till tandvårdsförsäkringen för att kunna förbättra denna
från den 1 juli 2000. Riksdagen bör, enligt vår uppfattning, hos
regeringen begära förslag till utformningen av dessa
förbättringar så att de kan träda i kraft den 1 juli 2000.
Besparingar bör göras på myndigheternas administration.
Förvaltningsanslaget till Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen
bör därför minskas med 5 %, vilket innebär 5 respektive 21
miljoner kronor.
Vi anser vidare att det behövs flera förändringar i rätten till
personlig assistans. Svårt funktionshindrade drabbas hårt av
regeringens schablonisering av assistansersättningen. I likhet
med Intressegruppen för assistansberättigade anser vi att en
förenklad årsredovisningsmodell kan användas. Den
assistansberättigade redovisar kostnader för sin assistans. I
samband med årsredovisningen sker återbetalning av eventuellt
överskott. Med en sådan modell tillförsäkras varje
assistansberättigad kostnadstäckning för sin personliga assistans
utan integritetskränkande ansökningar. Vi anser vidare att barn
måste ha rätt till assistans på samma villkor som vuxna och att
det därför är nödvändigt med en lagändring som tydliggör detta.
Vi anser vidare att det behövs ett tillägg till 9 a § lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade med
lydelsen "hjälp med aktivering och motivation" bland där nämnda
exempel på grundläggande behov för att säkerställa psykiskt
funktionshindrades rätt till assistans. Slutligen vill vi anföra
att i propositionen (1992/93:159) om stöd och service till vissa
funktionshindrade förutsattes att övergången från personlig
assistans till annan stödform skulle ske smidigt och med hänsyn
till den enskildes önskemål om hur stödet skulle utformas.
Utskottet har ställt sig bakom denna uppfattning. Vi vill åter
understryka att det är angeläget att övergången sker så smidigt
som möjligt och att det kan vara lämpligt att fortsätta att ge
insatser enligt socialtjänstlagen i former som liknar personlig
assistans.
3. Kenneth Johansson (c) anför:
Socialdemokraterna jämte Vänsterpartiet och Miljöpartiet bildar i
riksdagen en majoritet för förslagen i budgetpropositionen (prop.
1999/2000:1) till ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena.
Samma majoritet står också bakom beräkningen av statens inkomster
år 2000 i den statliga budgeten. Centerpartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken.
Hälso- och sjukvården skall finansieras med skatter och
avgifter. Det gäller dock att skilja på offentlig kontroll och
finansiering å ena sidan och en fri produktion med enskilda,
kooperativa och offentliga producenter å andra sidan. Jag anser
att en mångfald av vårdgivare kan innebära ökad närhet för
patienten och en decentraliserad vårdstruktur. Det utvecklar
metoder och förbättrar effektiviteten inom hälso- och sjukvården
samtidigt som förnyelse i arbetsformerna underlättas.
Förbättringar kräver ekonomiska resurser. Därför har
Centerpartiet gått i spetsen för att öka anslagen till landsting
och kommuner. Centerpartiets medverkan i försvarsöverenskommelsen
innebär som en positiv konsekvens att sammanlagt 8 miljarder
kronor kommer att tillföras vård- och omsorgssektorn under åren
2002-2004.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 18
november om ramar för de olika utgiftsområdena valt en annan
inriktning av politiken, deltar vi inte i det nu aktuella
beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde 9.
För budgetåret 2000 förordar jag en anslagsfördelning som
innebär i huvudsak följande.
Jag anser att beloppsgränsen för högkostnadsskyddet för
läkemedel bör återgå till 1 300 kronor fr.o.m. den 1 juni 2000.
För att finansiera kostnaden för ett förändrat högkostnadsskydd
föreslås en rad åtgärder såsom bättre ordinationsrutiner,
noggrannare kontroll av hur läkemedel förskrivs och utvecklade
arbetsformer för läkemedelskommittéerna. Vidare bör
slentrianmässig förskrivning av högprissatta läkemedel undvikas.
Sjukvårdshuvudmännen bör ges möjlighet att förhandla om
läkemedelspriserna, en låg receptavgift bör införas, fler
läkemedel bör kunna säljas utan recept, reglerna för förskrivning
av läkemedel utan subvention bör förtydligas och läkemedel bör
förskrivas i mindre förpackningar. Jag bedömer att 300 miljoner
kronor bör tillföras anslaget.
Jag anser att 50 miljoner kronor bör satsas på initierande av
ett hälsonät. Ett sådant nät skall knyta samman alla
vårdcentraler, äldreboenden, stora och små sjukhus samt
privatkliniker och göra det möjligt för alla enheter inom hälso-
och sjukvården att kommunicera med varandra för konsultation och
utbildning.
Bidragen till handikapporganisationerna har legat still under
senare år. Enligt min uppfattning bör ytterligare 10 miljoner
kronor tillföras anslaget B 5 Bidrag till handikapp- och
pensionärsorganisationer.
Enligt min uppfattning bör den som erhållit personlig assistans
få behålla denna också efter fyllda 65 år. Denna förändring bör
göras redan från den 1 januari 2000. Ytterligare 110 miljoner
kronor bör tillföras anslaget för statlig assistansersättning.
Den nuvarande schablonersättningen bör vidare ersättas av ett
system som är rättvist, enkelt och som värnar valfriheten. Jag
anser också att riksdagen hos regeringen bör begära förslag om
förändringar i LSS så att barns rätt till assistans i daglig
verksamhet garanteras.
Jag anser att 250 miljoner kronor bör anvisas till ett nytt
anslag, B 22 Hemservicecheckar. Pensionärshushållens behov av
vanlig service skulle kunna tillgodoses genom att staten
stimulerar den privata tjänstesektorn. Alla pensionärshushåll
skall omfattas, såväl förtids- som folkpensionärer. Checken skall
gälla för alla normalt förekommande tjänster i hemmet. Det som
förekommer i den behovsprövade hemtjänsten skall dock inte ingå i
detta system.
Vidare anser jag att en allmän besparing i myndigheternas
administration om 32 miljoner kronor bör göras inom utgiftsområde
9 för år 2000.
I enlighet med Socialstyrelsens uppfattning och intentionerna i
motion 1999/2000:So457 (c) yrkande 2 anser jag att särskilda
medel borde ha avsatts för en utvidgad drift av verksamheten vid
Metallbiologiskt Centrum i Uppsala.
4. Kerstin Heinemann (fp) anför:
En riksdagsmajoritet bestående av Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet står bakom förslagen i
budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1) vad gäller ekonomiska
ramar för de olika utgiftsområdena. Folkpartiet liberalerna har i
parti- och kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken. Folkpartiets förslag till budget för år
2000 innebär i sina huvuddrag sänkta skatter för företagande och
tillväxt med utgiftsökningar, framför allt när det gäller vård
och omsorg men även för utbildning, bistånd, miljö och
rättssäkerhet.
Vårt förslag till utgiftsram för utgiftsområde 9 (som var 2 359
miljoner kronor större än regeringens förslag) har avslagits av
riksdagen i budgetprocessens första steg. Då Folkpartiets
budgetförslag är en helhet är det i detta andra steg inte
meningsfullt att fullfölja våra anslagsyrkanden. Jag avstår
därför från att delta i beslutet om anslagsfördelningen inom
utgiftsområdet.
Inledningsvis vill jag framhålla att välfärdssektorn måste
förnyas. Detta innebär att jag säger ja till alternativa
verksamheter och nej till regeringens aviserade förslag om en lag
för att stoppa privata sjukhus. Jag anser att det inte räcker med
extra miljarder för att lösa vårdens problem om inte
verksamheterna får möjlighet att förnyas. Vi behöver en ny
frihetstid. Patienten skall ha frihet att välja läkare. Läkaren
skall ha större möjlighet att driva en egen praktik och
sjuksköterskan skall ha flera arbetsgivare att välja mellan.
I korthet anser jag att anslagsförändringar inom utgiftsområde 9
borde gjorts enligt följande.
Jag bedömer att kostnaderna för läkemedelsförmånen kan begränsas
genom ett aktivare arbete i läkemedelskommittéerna. Vidare kan en
utvidgning av referensprissystemet ge betydande besparingar. Det
måste bli lättare för den enskilde läkaren att följa upp sin egen
förskrivning. Slutligen bör enskilda läkare få möjlighet att
förskriva vissa dyrbarare läkemedel utan rabattering, när syftet
med förskrivningen inte i första hand är medicinskt utan att
skapa bättre livsbetingelser för patienten. Trots Folkpartiets
besparingsförslag bör dock 400 miljoner kronor tillföras anslaget
för bidrag till läkemedelsförmånen för år 2000.
Jag anser att de försämringar av handikappreformen som gjorts
har inneburit att det för de människor som berörts delvis blivit
en återgång till situationen före handikappreformen. Reformen
måste återställas till sin ursprungliga utformning. Kostnaderna
för de 20 första timmarna bör åter bli ett statligt ansvar. Den
personliga assistenten bör snarare användas mer i arbetslivet och
studieverksamheten. Assistentens insatser i skolarbete och på
dagis skall utvecklas så att den enskilde känner trygghet i att
allt kring hans eller hennes person fungerar så bra att alla
övriga krafter kan användas till att satsas på skolarbetet eller
i den pedagogiska leken. Det är vidare angeläget att de som får
assistans före 65 års ålder även får behålla den efter 65-
årsdagen. Detta minskar kommunernas kostnader för äldrereformen.
Jag anser att denna reform bör genomföras redan den 1 januari
2000. Totalt vill Folkpartiet tillföra anslaget Kostnader för
statlig assistansersättning ytterligare 1 955 miljoner kronor.
Vidare anser jag att kvinnojourerna bör få mer statlig hjälp att
finansiera sin verksamhet. Detta innebär att anslaget för bidrag
till organisationer på det sociala området bör förstärkas med 4
miljoner kronor.
Det s.k. extra bidraget till storstäderna
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anför:
Vänsterpartiet delar utskottets uppfattning att preventiva
insatser så långt som möjligt bör integreras i kommunernas och
landstingens verksamhet. När det gäller hiv och aids menar
Vänsterpartiet att specialdestinerade medel kan komma att behövas
även efter år 2000.
I propositionen framlagda lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen
(1992:859)
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1152) om
handel med läkemedel
3 Förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen (1991:1136)
om försöksverksamhet med kommunal primärvård
Utskottets förslag till medelsanvisning på
anslag inom utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördelning.
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna redovisar sina ställningstaganden i
särskilda yttranden som fogats till betänkandet.
-----------------------------------------------------
A 1 Sjukvårdsförmåner m.m. (ram) 1 998 000
-----------------------------------------------------
A 2 Bidrag för läkemedelsförmånen 14 137 000
(ram)
-----------------------------------------------------
A 3 Bidrag till hälso- och sjukvård 980 225
(ram)
-----------------------------------------------------
A 4 Insatser mot aids (ram) 65 622
-----------------------------------------------------
A 5 Bidrag till WHO (ram) 34 371
-----------------------------------------------------
A 6 Bidrag till WHO-enheten för 1 591
rapportering av
läkemedelsbiverkningar (obet.)
-----------------------------------------------------
A 7 Bidrag till Nordiska 16 701
hälsovårdshögskolan (ram)
-----------------------------------------------------
A 8 Folkhälsoinstitutet (ram) 110 999
-----------------------------------------------------
A 9 Smittskyddsinstitutet (ram) 131 224
-----------------------------------------------------
A 10 Institutet för psykosocial 13 059
medicin (ram)
-----------------------------------------------------
A 11 Statens beredning för 35 662
utvärdering av medicinsk
metodik (ram)
-----------------------------------------------------
A 12 Hälso- och sjukvårdens 19 086
ansvarsnämnd (ram)
-----------------------------------------------------
A 13 Ersättning till steriliserade i 90 000
vissa fall (ram)
-----------------------------------------------------
A 14 Personligt ombud (ram) 45 000
-----------------------------------------------------
A 15 Socialstyrelsen (ram) 429 102
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
B 1 Stimulansbidrag och åtgärder inom 260 000
äldrepolitiken
(ram)
-----------------------------------------------------
B 2 Vissa statsbidrag inom 330 000
handikappområdet (res.)
-----------------------------------------------------
B 3 Statsbidrag till vårdartjänst 183 019
m.m. (ram)
-----------------------------------------------------
B 4 Bidrag till viss verksamhet för 78 394
personer med
funktionshinder (obet.)
-----------------------------------------------------
B 5 Bidrag till handikapp- och 132 194
pensionärsorganisationer
(obet.)
-----------------------------------------------------
B 6 Ersättning för texttelefoner 16 285
(ram)
-----------------------------------------------------
B 7 Bilstöd till handikappade (ram) 230 000
-----------------------------------------------------
B 8 Kostnader för statlig 5 136 000
assistansersättning (ram)
-----------------------------------------------------
B 9 Bidrag till ungdomsvård och 63 000
missbrukarvård m.m.
(ram)
-----------------------------------------------------
B 10 Bidrag till organisationer på 64 341
det sociala området
(obet.)
-----------------------------------------------------
B 11 Alkohol- och narkotikapolitiska 27 500
åtgärder (ram)
-----------------------------------------------------
B 12 Statens institut för särskilt 8 663
utbildningsstöd (ram)
-----------------------------------------------------
B 13 Handikappombudsmannen (ram) 8 159
-----------------------------------------------------
B 14 Barnombudsmannen (ram) 8 450
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
B 15 Statens nämnd för 6 908
internationella adoptionsfrågor
(ram)
-----------------------------------------------------
B 16 Statens institutionsstyrelse 557 032
(ram)
-----------------------------------------------------
B 17 Alkoholinspektionen (ram) 6 984
-----------------------------------------------------
B 18 Alkoholsortimentsnämnden (ram) 691
-----------------------------------------------------
B 19 Utvecklingsmedel till åtgärder 10 000
för hemlösa