Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
förslag till anslag m.m. inom utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp,
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom och
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn samt motioner som rör anslagen eller anslutande
frågor.
Inom utgiftsområde 10 föreslås i
budgetpropositionen att försöksverksamheten med
lokal finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst (SOCSAM)
förlängs till utgången av år 2002. Vidare föreslås
vissa ändringar vad gäller utseende av ledamöter i
Beställarförbundets styrelse samt fastställande av
budget och bokföringsskyldighet. Reglerna föreslås
träda i kraft den 1 januari 2000.
Inom utgiftsområde 11 föreslås inte några
lagändringar utan endast fördelning av medel på de
olika anslagen.
Inom utgiftsområde 12 föreslås att barnbidraget och
det förlängda barnbidraget höjs med 100 kr per barn
och månad fr.o.m. den 1 januari 2000. För
barnbidraget innebär det en höjning till 10 200 kr
per år. Det föreslås vidare att flerbarnstillägget
höjs i motsvarande mån eller till 2 724 kr per år
för det tredje barnet, till 8 160 kr per år för det
fjärde barnet och till 10 200 kr per år för det
femte och varje ytterligare barn.
I propositionen föreslås också en förbättring av
föräldrapenningen vid flerbarnsfödsel fr.o.m. den 1
januari 2000. Vid flerbarnsfödsel skall för varje
barn utöver det andra samtliga tillkommande
föräldrapenningdagar ersättas med belopp som
motsvarar förälderns sjukpenning.
Utskottet tillstyrker lagförslagen liksom förslagen
till medelsfördelning inom utgiftsområdena 10, 11
och 12.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
M-, kd-, c- och fp-ledamöterna har i särskilda
yttranden redovisat sina re-spektive partiers
budgetförslag.
I ärendet finns 52 reservationer och 9 särskilda
yttranden.
Propositionen
Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition
1999/2000:1 Budgetpropositionen för 2000 volym 6
föreslagit riksdagen att
under utgiftsområde 10
dels anta regeringens förslag till lag om dels
fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst, dels ändring i samma lag,
dels bemyndiga regeringen att under år 2000, i fråga
om ramanslaget B 1 Riksförsäkringsverket ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 9 000 000 kr
efter år 2000,
dels för budgetåret 2000 anvisa anslagen under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp enligt uppställning i bilaga.
under utgiftsområde 11
för budgetåret 2000 anvisa anslagen under
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
enligt uppställning i bilaga.
under utgiftsområde 12
dels anta regeringens förslag till
1. ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag,
2. ändring i lagen (1986:378) om förlängt
barnbidrag,
3. ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
dels för budgetåret 2000 anvisa anslagen under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn enligt uppställning i bilaga.
Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1998
1998/99:Sf201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag innebärande att beslut om förtidspension
inte skall få fattas under tid som fängelsetid eller
rättspsykiatrisk vårdtid löper i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1998/99:Sf210 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att verka för rättvisare
regler för företagare vad gäller
sjukpenninggrundande inkomst.
1998/99:Sf211 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
lagen om allmän försäkring enligt vad i motionen
anförts om korttidsanställdas trygghet vid sjukdom.
1998/99:Sf219 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av
kvalificeringsreglerna till socialförsäkringen.
1998/99:Sf240 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, kd,
fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
ändring av reglerna för sjukpenning.
1998/99:Sf245 av Ingemar Josefsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om samordning av
inkomstbegreppet.
1998/99:Sf263 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ytterligare analys av förtidspension för
flyktingar.
1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund
(m, kd) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
enhetligt beräkningsunderlag för ersättningarna i de
allmänna försäkringarna i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1998/99:N332 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om rättvisa regler
i socialförsäkringarna.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1999
1999/2000:Sf201 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av
nuvarande regler för barnbidrag så att det kommer
båda föräldrarna till godo.
1999/2000:Sf202 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om änkepensionerna.
1999/2000:Sf203 av Rigmor Ahlstedt och Kenneth
Johansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av adoptionskostnadsbidraget.
1999/2000:Sf204 av Inger René och Kent Olsson (m)
vari yrkas att riksdagen beslutar avskaffa
inkomstprövning av folkpensionsdelen i
änkepensionerna och återställa nivåerna till vad som
gällde före den 1 april 1997 i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1999/2000:Sf205 av Elizabeth Nyström och Maud
Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
återställda änkepensioner.
1999/2000:Sf206 av Stefan Hagfeldt (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rättvisa åt änkorna.
1999/2000:Sf207 av Sofia Jonsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en utredning görs
gällande provision till förtroendeläkarna.
1999/2000:Sf208 av Cecilia Magnusson (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förändringar i
föräldraförsäkringen.
1999/2000:Sf209 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om återinförande av
efterlevandepensioner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ekonomisk försämring
vid giftermål.
1999/2000:Sf210 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om brist på
jämställdhet vid bedömningen av
rehabiliteringsbehov,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om samspelet mellan
Riksförsäkringsverket och försäkringskassan.
1999/2000:Sf211 av Rinaldo Karlsson och Carin
Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ändrad sjukpenning i samband med löneförhandlingar.
1999/2000:Sf213 av Ingvar Eriksson och Carl G
Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
rättvisa åt änkorna.
1999/2000:Sf214 av Johnny Gylling (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att undersöka
förutsättningarna för att vårdbidrag för
diabetesbarn skall utgå i form av schablonbidrag.
1999/2000:Sf215 av Roy Hansson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheten för mindre
företag att välja från vilken dag företaget skall ha
arbetsgivarinträde för anställda.
1999/2000:Sf216 av Lena Sandlin och Ingemar
Josefsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om garanterad sjuklön till anställda i
bemanningsföretag.
1999/2000:Sf218 av Lena Sandlin och Ingemar
Josefsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjuklöneperiod i sjukförsäkringen.
1999/2000:Sf219 av Ingemar Josefsson och Lena
Sandlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring.
1999/2000:Sf221 av Marietta de Pourbaix-Lundin och
Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att ändra berörd lagstiftning
så att avlämnande av delårsrapport för allmän
försäkringskassa förenklas.
1999/2000:Sf222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att avskaffa
inkomstprövningen av änkepensionen,
2. att riksdagen till utgiftsområde 11 A 2
Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 2000
anvisar 720 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit för avskaffande av inkomstprövningen av
änkepensioner,
3. att riksdagen beslutar återställa tiden för
omställningspension till 12 månader från nuvarande 6
månader,
4. att riksdagen till utgiftsområde 11 A 2
Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 2000
anvisar 82 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit för återställande av tiden för
omställningspension till 12 månader,
5. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2
beslutar uppdra åt regeringen att förelägga
riksdagen förslag om avskaffande av
inkomstprövningen av änkepensionen,
6. att riksdagen vid avslag på yrkandena 3 och 4
beslutar uppdra åt regeringen att förelägga
riksdagen förslag om återställande av tiden för
omställningspension till 12 månader.
1999/2000:Sf223 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
utreda en friare användning av socialförsäkringens
medel.
1999/2000:Sf224 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en översyn av beräkningsgrunden av
inkomst.
1999/2000:Sf225 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av lagändringar för att möjliggöra
delegering av myndighetsbeslut till en annan
huvudman inom SOCSAM-försöken.
1999/2000:Sf226 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att förlänga rätten till
närståendepenning och den därtill kopplade rätten
till ledighet från nuvarande 60 dagar till 120
dagar,
5. att riksdagen till utgiftsområde 10 A 1
Sjukpenning och rehabilitering m.m. för budgetåret
2000 anvisar 50 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 81 502 036 kr.
1999/2000:Sf227 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
analys av effekterna av de förändringar som gjorts i
den generella välfärden.
1999/2000:Sf228 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förutsättningarna att
bedriva fortsatt verksamhet vid kuranstalten i
Tranås.
1999/2000:Sf229 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
adoptionsbidraget.
1999/2000:Sf230 av Kenth Skårvik m.fl. (m, fp, c,
kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
översyn av socialförsäkrings- och bidragssystemet.
1999/2000:Sf231 av Inger Strömbom m.fl. (kd, m, c,
fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att minska företagens kostnader för
sjuklön.
1999/2000:Sf232 av Inga Berggren och Anna Åkerhielm
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av att människor, oavsett boendeform,
behandlas lika vid beräkning av bostadskostnaderna
för beräkning av BTP.
1999/2000:Sf233 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
till lagändring när det gäller överlåtelse av
föräldrapenning, så att det blir möjligt för
ensamstående föräldrar att överlåta sin rätt till
mor- eller farförälder eller annan nära anhörig i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:Sf234 av Nalin Pekgul (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en analys av effekterna av
vad en utvidgning av föräldraförsäkringen skulle
innebära.
1999/2000:Sf236 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av att
särskilt uppmärksamma gruppen äldre arbetslösa när
reglerna för det nya förtidspensionssystemet
utformas.
1999/2000:Sf237 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om brister i det
ekonomiska trygghetssystemet för barn vars föräldrar
avtjänar fängelsestraff.
1999/2000:Sf238 av Stefan Attefall (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
förenkling av reglerna för sjukpenning- respektive
föräldrapenninggrundande inkomst.
1999/2000:Sf239 av Lars Gustafsson (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att utöka
de s.k. Socsamförsöken.
1999/2000:Sf240 av Bengt Silfverstrand (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en justering av
underhållsstödet.
1999/2000:Sf241 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas att riksdagen till Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner (utg.omr. 12, anslag
A 4) för budgetåret 2000 anvisar 16 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslår.
1999/2000:Sf243 av Rolf Olsson m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utreda
nivån på adoptionskostnadsbidraget i syfte att
underlätta adoptioner.
1999/2000:Sf245 av Cristina Husmark Pehrsson (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
betydelsen av finansiell samverkan mellan huvudmän i
enlighet med Socsam, Finsam samt att dessa
samverkansformer snarast bör permanentas.
1999/2000:Sf246 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en
socialförsäkringsreform,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om principerna för
socialförsäkringarna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att motverka fusk
och överutnyttjande av socialförsäkringarna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en
blocköverskridande överenskommelse om
socialförsäkringarna,
6. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp, enligt uppställning i
motionen.
1999/2000:Sf247 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om resurser till
barnfamiljerna genom bostadsbidrag, barnbidrag och
vårdnadsbidrag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att varje beslut som
regering och riksdag fattar skall stämmas av för att
se hur det gagnar och påverkar familjen.
1999/2000:Sf251 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ekonomisk orättvisa
mellan föräldrar som föder barn i Sverige och
svenska föräldrar som adopterar barn.
1999/2000:Sf252 av Catharina Elmsäter-Svärd (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
betalningsansvaret för äldre invandrare.
1999/2000:Sf253 av Göran Lindblad (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om barnbidrag.
1999/2000:Sf254 av Margit Gennser m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar om en återgång till
ersättningsnivån 75 % inom sjukförsäkringen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar om ändrade regler för
beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar införa ytterligare en
karensdag i sjukförsäkringen i enlighet med vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nya direktiv om en
försäkringsläkarorganisation,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv
gällande eventuella organisationsförändringar m.m.
för att öka likformighet och rättssäkerhet vid
bedömning av ersättning vid sjukdom, rehabilitering
etc.,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sambandet mellan
köer inom sjukvården, stigande sjuktal och sämre
rehabiliteringsresultat,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Finsamprojektet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ökad effektivitet
inom rehabiliteringen vid införandet av en
sjukvårdsförsäkring,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utveckla HUR-
projektets rehabiliteringsmodeller för de stora
diagnosområdena hjärt-kärlsjukdomar, astma och
smärtbesvär från rörelseorganen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om hur
socialförsäkringen kan ges ett för individen och
samhället bättre utnyttjande vid ett mer
näringslivsvänligt klimat och lägre skatter,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
företagshälsovårdens roll för prevention och
rehabilitering,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om likvärdiga
villkor för män och kvinnor vid rehabilitering,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
arbetsolycksfall, arbetsskador och färdolycksfall.
1999/2000:Sf257 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en uppföljning
av hur föräldraförsäkringens konstruktion styr vem
som väljer att arbeta hemma hos barnet.
1999/2000:Sf258 av Anita Sidén och Anne-Katrine
Dunker (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att återställa änkepensionen.
1999/2000:Sf259 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
adoptionskostnadsbidragets storlek,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om biståndsinsatser i
samband med adoption,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rätt till
ersättningar och bidrag till adoptivföräldrar som
får barn som är tio år och äldre.
1999/2000:Sf260 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en
sjukförsäkringskommission,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en välfärdsreform
som är hållbar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en ny och
sammanhållen trygghetsförsäkring,
4. att riksdagen begär förslag till en 30-årsgräns
för förtidspensionering,
5. att riksdagen beslutar att projekten med lokal
finansiell samordning skall övergå i permanent
verksamhet och samtidigt skall omfatta hela landet.
1999/2000:Sf262 av Ulla Hoffmann (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
av lagen om allmän försäkring med syfte att de
pensionärer som uppbär yrkesskadelivränta och är
återbetalningsskyldiga enligt samordningsregler
skall anses ha betalat sin skuld när skuldbeloppet
är inbetalat,
2. att riksdagen hos regeringen begär att
utredningen även omfattar de pensionärer som redan
betalat ursprungsbeloppet och att dessa skall anses
skuldfria.
1999/2000:Sf263 av Marie Engström m.fl. (v) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en
utvärdering av försäkringsskyddet mot
sjuklönekostnader i enlighet med vad i motionen
anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sjuklöneperioden.
1999/2000:Sf264 av Kalle Larsson m.fl. (v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att undersöka
om medel avsatta för FRISAM-projektet kan användas
med större tonvikt på att förbättra möjligheterna på
arbetsmarknaden för invandrade personer.
1999/2000:Sf265 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att utreda
konsekvenserna av en förlängd pappaledighet för
barnen och jämställdheten.
1999/2000:Sf266 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
regeringen bör utreda möjligheten att överlåta de
tio pappadagarna i samband med förlossningen på en
släkting eller vän.
1999/2000:Sf269 av Hillevi Larsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en analys av
effekterna av vad det skulle innebära om karensdagen
togs bort.
1999/2000:Sf270 av Marina Pettersson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en analys av
effekterna av vad en utvidgning av
föräldraförsäkringen skulle innebära för
jämställdheten.
1999/2000:Sf271 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en översyn av
bidraget till internationella adoptioner.
1999/2000:Sf273 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
familjepolitikens inriktning.
1999/2000:Sf274 av Helena Frisk och Ann-Kristine
Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en analys av effekterna av att
kontaktdagarna försvunnit.
1999/2000:Sf275 av Lars Ångström (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att se över lagstiftningen
så att Läkare utan gränser, samt andra
organisationer som eventuellt inte omfattas av det
svenska sjukförsäkringssystemet får samma sociala
försäkringsskydd som volontärer från andra svenska
organisationer.
1999/2000:Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl.
(kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om FINSAM-verksamhet i
hela landet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att få
med arbetsförmedlingen i samverkan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ökade
resurser till försäkringskassan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kvalitetshöjning i
besluten och förbättrad kontroll av
sjukpenningutbetalningar och förtidspension,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om prioriteringar av
kompetenshöjande åtgärder inom socialförsäkringens
administration,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tidiga aktiva
rehabiliteringsåtgärder,
7. att riksdagen beslutar införa en andra karensdag
i sjukförsäkringen med bibehållet högkostnadsskydd,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
regeländringar i karensdagssystemet,
9. att riksdagen beslutar om en ny beräkningsgrund
för SGI i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar avskaffa skyldigheten
för arbetsgivare att lämna uppgifter om korta
sjukfall enligt 12 § lagen om sjuklön,
11. att riksdagen beslutar införa en ny modell för
trafikförsäkringen i enlighet med vad som anförts i
motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en
parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda ett
reformerat socialförsäkringssystem,
13. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar anslag
för budgetåret 2000 under utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp enligt
uppställning i motionen.
1999/2000:Sf278 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att återgå till icke
inkomstprövad änkepension i folkpensionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förlängd
omställningspension från sex till tolv månader,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en höjning av
pensionstillskottet med 200 kr/månad,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att fritidshus inte
skall medräknas i underlaget till inkomstprövat
bostadstillägg för pensionärer,
5. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen för budgetåret 2000 under utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt följande
uppställning i motionen.
1999/2000:Sf279 av Gunnel Wallin och Viviann Gerdin
(c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en vidare tolkning
av reglerna för rehabiliteringsbidrag för psykiskt
långtidssjuka,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att göra en
kraftigare satsning på Fountain-house-modellen för
rehabilitering av psykiskt handikappade.
1999/2000:Sf281 av Margit Gennser m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om beräkningar av
underhållsstödet på inaktuella inkomstuppgifter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att använda samma
regler för egenföretagare och anställda vid
beräkningen av inkomstunderlaget för underhållsstöd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bilfömån vid
beräkning av inkomstunderlaget för underhållsstöd.
1999/2000:Sf283 av Johnny Ahlqvist och Björn Kaaling
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
översyn av adoptionsbidraget.
1999/2000:Sf284 av Leif Carlson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
bidragsnivån per barn vid internationella
adoptioner.
1999/2000:Sf285 av Eskil Erlandsson och Birgitta
Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förändring av närståendepenning.
1999/2000:Sf286 av Lilian Virgin och Monica Öhman
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
höjning av taket i sjukförsäkringen.
1999/2000:Sf287 av Christer Skoog m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om underhållsstöd.
1999/2000:Sf288 av Anne Ludvigsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om översyn av
adoptionsbidraget.
1999/2000:Sf289 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en lagändring, så att
föräldrapenning utgår vare sig behandling sker vid
öppenvårdsavdelning i kommunal regi eller i
landstingets regi.
1999/2000:Sf292 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag för budgetåret
2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp enligt
uppställning i motionen.
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring att företagares arbetsförmåga prövas,
inte enbart mot nuvarande arbetsuppgifter utan även
mot möjligheten att erhålla andra uppgifter i den
egna näringsverksamheten innan bedömning görs mot
annat på arbetsmarknaden normalt förekommande
arbete.
1999/2000:Sf293 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen med följande förändringar i
förhållande till regeringens förslag för budgetåret
2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt uppställning
i motionen.
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
sådan förändring i lagen om allmän försäkring att
samboende pensionärer likställs med gifta vid
beräkning av pension,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan förändring i lagen om allmän försäkring att
kvinnor med barn under 18 år ej berörs av
inkomstprövningen.
1999/2000:Sf294 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari
yrkas att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag för budgetåret
2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt
uppställning i motionen.
1999/2000:Sf295 av Margit Gennser m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att inkomstprövningen av
änkepensionen slopas den 1 januari 2000,
2. att riksdagen beslutar att omställningspensionen
skall betalas ut i tolv månader fr.o.m. den 1
januari 2000,
3. att riksdagen beslutar att fritidsfastigheter
inte skall medräknas som inkomst vid beräkningen av
BTP,
4. att riksdagen beslutar anslå 14 168 000 000 kr
till anslag A 2 Efterlevandepensioner till vuxna för
år 2000,
5. att riksdagen beslutar anslå 9 797 000 000 kr
till anslag A 3 Bostadstillägg till pensionärer för
år 2000.
1999/2000:Sf296 av Margit Gennser m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om barnbidraget,
2. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i
föräldraförsäkringen skall utgöra 75 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten,
3. att riksdagen beslutar om förändringar av
beräkningar av den sjukpenninggrundande inkomsten,
4. att riksdagen beslutar att havandeskapspenningen
samordnas med sjukpenningförsäkringen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ett underhållsstöd i enlighet med vad som anförts i
motionen,
6. att riksdagen beslutar införa en avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader och ett vårdnadsbidrag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om uppföljning av
utnyttjandet av den tillfälliga
föräldraförsäkringen,
8. att riksdagen beslutar anslå 16 632 000 000 kr
till anslag A 1 Allmänna barnbidrag för år 2000,
9. att riksdagen beslutar anslå 15 589 000 000 kr
till anslag A 2 Föräldraförsäkringen för år 2000,
10. att riksdagen beslutar anslå 2 400 000 000 kr
till anslag A 7 Vårdnadsbidrag för år 2000.
1999/2000:Sf297 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en översyn av
socialförsäkringarna.
1999/2000:Sf298 av Raimo Pärssinen och Per-Olof
Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
återbetalning av underhållsstöd.
1999/2000:Sf299 av Inger Lundberg och Helena Frisk
(s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
beställer en analys av hur nuvarande regler för
underhållsstöd påverkat levnadsförhållandena för
särlevande föräldrar som har betalningsansvar för
flera barn.
1999/2000:Sf301 av Eva Arvidsson och Carina Hägg (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av att ta till vara kompetensen vid RFV:s
sjukhus i Nynäshamn och Tranås så att beskrivna
patientgrupper får fortsatt stöd.
1999/2000:Sf302 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om familjen som den
grundläggande enheten i samhället,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett barnperspektiv,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nätverksstöd för
ensamstående föräldrar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att uppvärdera
föräldrarollen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om mer tid för barnen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om hemarbetet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av en
familjepolitisk reform,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
införande av ett nytt vidareutvecklat vårdnadsbidrag
i enlighet med motionens förslag,
19. att riksdagen beslutar om regler för barnbidrag
i enlighet med motionens förslag,
20. att riksdagen beslutar om nya regler för
internationella adoptioner i enlighet med motionens
förslag,
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändring av grundavdraget i underhållsstödet i
enlighet med motionens förslag,
22. att riksdagen beslutar om vårdbidrag för barn
till biståndsarbetare,
23. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen för budgetåret 2000 under utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt
uppställning i motionen.
1999/2000:Sf303 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av skyndsam
handläggning av vårdbidragsansökningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om orimligheten i
återbetalningskrav för studiemedel och bostadsbidrag
på grund av lång handläggningstid,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om flera nivåer i
vårdbidraget,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om likvärdig bedömning
av vårdbidragets storlek mellan olika
försäkringskassor.
1999/2000:Sf304 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv
till utredningen gällande sjukförsäkring angående
att ett integrationspolitiskt perspektiv bör
införas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kommande
utredning gällande förtidspensionen bör inrymma ett
genderperspektiv och ett integrationsperspektiv,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv
till pågående utredning gällande sjukförsäkringen
angående att den bör belysa skillnader mellan
grupper med fast och tillfällig anställning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kommande
utredning gällande förtidspension bör belysa
skillnader mellan grupper med fast och tillfällig
anställning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en
övergripande analys av reslutaten av utredningarna
gällande sjukförsäkring, rehabilitering och
förtidspension,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behov av
sanktionsåtgärder gentemot arbetsgivare som inte
fullgör sitt rehabiliteringsansvar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
överväga en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring
för små och medelstora företag,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
Socialstyrelsens utvärdering av FRISAM-projektet bör
ta hänsyn till genus och etnicitet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att utreda
behovet av utbildning i försäkringsmedicin för
läkare som regelbundet utfärdar intyg till
försäkringskassan.
1999/2000:Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inrättande av ett
obeskattat barnkonto för förskolebarn,
3. att riksdagen beslutar om en höjd
ersättningsnivå för pappa/mammamånaden i enlighet
med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen beslutar om ett höjt garantibelopp
i föräldraförsäkringen i enlighet med vad i motionen
anförts,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införande av en
överlåtelsemöjlighet av föräldrapenning och
tillfällig föräldrapenning i enlighet med
Tjänstebeskattningsutredningens förslag,
6. att riksdagen beslutar att avskaffa de s.k.
garantidagarna i föräldraförsäkringen,
11. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn enligt uppställning i
motionen.
1999/2000:Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i
sjukpenningsförsäkringen skall utgöra 75 % av den
sjukpenningsgrundande inkomsten,
2. att riksdagen beslutar införa ytterligare en
karensdag i sjukpenningförsäkringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om återförsäkring för
småföretag för utgifter för sjuklöneperioden,
4. att riksdagen beslutar om förändringar av
beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kontroll av
sjukpenningförsäkringen och förtidspensioner,
6. att riksdagen beslutar anslå 23 152 036 000 kr
till anslag A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
för år 2000,
7. att riksdagen beslutar anslå 43 171 000 000 kr
till anslag A 2 Förtidspensioner för år 2000,
9. att riksdagen beslutar anslå 6 918 338 000 kr
till anslag A 5 Arbetsskadeersättningar för år 2000,
10. att riksdagen beslutar anslå 1 117 000 000 kr
till anslag B 1 Riksförsäkringsverket för år 2000.
1999/2000:Sf637 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om invandrade
pensionärers beroende av socialbidrag.
1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om familjestabilitet
som ett politiskt mål.
1999/2000:A807 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en höjd ersättning i
mamma- och pappamånaden,
6. att riksdagen till utgiftsområde 12 anslag A 2
Föräldraförsäkring för budgetåret 2000 anvisar 160
000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 17 089 000 000 kr.
1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
14. (del) att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar
anslagen under utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar, utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp, utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom samt utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt
uppställningen i motionen,
22. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan lagändring att sjukförsäkringens kostnader för
trafikolyckor förs över från sjukförsäkringen till
trafikförsäkringen.
1999/2000:Kr315 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
kulturproducenternas pensionsvillkor och
sjukförsäkringsvillkor.
1999/2000:Kr316 av Ewa Larsson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av
att anpassa trygghetssystemen utifrån
kulturproducenters verklighet.
1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp)
vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
enhetligt beräkningsunderlag för ersättningarna i de
allmänna försäkringarna i enlighet med vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar.
1999/2000:Sk769 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en
socialförsäkringsreform.
1999/2000:So262 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om pensioner och
bidragsbehov,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åldersgräns för
närståendepenning.
1999/2000:So322 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om aktivering av
försäkringspengar i syfte att korta vårdköer och
förbättra rehabilitering.
1999/2000:So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om höjt hyrestak för
BTP,
12. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom enligt uppställning i motionen.
1999/2000:So325 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om principerna för
familjepolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av
jämställdhet i familjepolitiken,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ge tillbaka
självbestämmandet till föräldrarna.
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ökad
grundtrygghet i föräldrapenning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om barnkonto i
stället för maxtaxa,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vikten av att
båda föräldrarna har tid för barnen.
1999/2000:So326 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari
yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
handlingsplan för att höja den faktiska
pensionsåldern.
1999/2000:So328 av Per-Samuel Nisser (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om internationella
adoptioners kostnader.
1999/2000:So484 av Désirée Pethrus Engström (kd)
vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
prioritera utökade rehabiliteringsmedel till
försäkringskassan i syfte att motverka
sjukpensionering av migräniker.
1999/2000:So490 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari
yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
som ser över konse-kvenserna av att höja
pensionsgränsen från 16 år till 30 år enligt vad i
motionen anförts om onödiga pensioneringar av unga
funktionshindrade.
1999/2000:Ub245 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att återinföra
vårdnadsbidraget.
Utskottet
Principer för socialförsäkringarna
Den allmänna försäkringen har länge haft den
centrala platsen i det svenska
socialförsäkringssystemet. Här ingår bl.a.
sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen samt
folkpensioneringen och tilläggspensionen (ATP). Från
folkpensioneringen och ATP utges förmåner i form av
förtidspension, ålderspension och
efterlevandeförmåner. Ålderspensionssystemet har
nyligen reformerats med omfattande övergångsregler.
Enligt de helt reformerade reglerna kommer
inkomstgrundad ålderspension att vara
avgiftsdefinierad och grundas på de sammanlagda
förvärvsinkomsterna under livet. Grundskyddet utgörs
av garantipension. Till pensionerna finns
tilläggsförmåner. En annan allmän försäkring är
arbetsskadeförsäkringen. Förmånerna i dessa
försäkringssystem grundas på inkomster upp till
högst 7,5 prisbasbelopp eller förhöjda
prisbasbelopp.
Socialförsäkringen finansieras med
arbetsgivaravgifter, egenavgifter och allmän
pensionsavgift. Den allmänna pensionsavgiften tas
endast ut på inkomster upp till 7,5 förhöjda
prisbasbelopp (efter avdrag för den allmänna
pensionsavgiften) medan arbetsgivar- och
egenavgifter även tas ut på inkomster över denna
nivå.
Till begreppet socialförsäkring hänförs i många
sammanhang andra förmånssystem av socialpolitisk art
som utbetalas av Riksförsäkringsverket (RFV) och de
allmänna försäkringskassorna, t.ex. barnbidrag och
underhållsstöd.
Motioner
I motion Sf254 av Margit Gennser m.fl. (m) anförs
att socialförsäkringen kan bli bättre för individen
och samhället i ett mer näringslivsvänligt klimat
med lägre skatter. Motionärerna anser att åtgärder
inom olika sektorer sammantaget stärker varandra.
Synergieffekter skapas som leder till en positiv
utveckling när det gäller sjuktal,
sjukförsäkringskostnader, behov av
rehabiliteringsåtgärder och förtidspensioneringar. I
yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om detta.
I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om att det snarast
bör tillsättas en parlamentarisk kommitté med
uppdrag att utreda ett reformerat
socialförsäkringssystem. Syftet bör enligt
motionärerna vara att nå en bred överenskommelse om
ett socialförsäkringssystem som bl.a. är ekonomiskt
och politiskt robust och har en tydlig koppling
mellan avgifter och förmåner. Systemet bör omfatta
alla medborgare och stå utanför statsbudgeten
(yrkande 12).
Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf260
tillkännagivanden om en hållbar välfärdsreform och
en ny och sammanhållen trygghetsförsäkring.
Motionärerna anser att ett nytt
socialförsäkringssystem bör omfatta hela
befolkningen, dvs. vara allmän och obligatorisk och
inte bygga på förhållandet arbetsgivare-löntagare.
En samordnad försäkring skall gälla vid sjukdom,
arbetsskada, arbetslöshet och förtidspension. Enligt
motionärerna bör behovsprövning i möjligaste mån
undvikas och möjligheter till individuella val öka.
Oväntat inkomstbortfall skall täckas genom en
grundpenning och därutöver en inkomstrelaterad del.
Målet för ett nytt system bör enligt motionärerna
vara en effektiv rehabilitering och att arbete skall
löna sig (yrkandena 2 och 3).
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf246
yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om en
socialförsäkringsreform och om principerna för
socialförsäkringarna. Motionärerna anser att en
reformering av socialförsäkringarna bör bygga på en
generell välfärdspolitik. Försäkringen, som skall
vara allmän och obligatorisk, bör finansieras
solidariskt och ge ersättning för inkomstbortfall.
Vidare anser motionärerna att det skall finnas ett
direkt samband mellan avgifter och förmåner, att
försäkringen skall innehålla en självrisk och
utformas så att den motverkar utslagning och gynnar
rehabilitering. Försäkringen skall också vara
autonom, finansieras med egenavgifter samt vara
fristående från statsbudgeten. Slutligen anser
motionärerna att avgifts- och förmånstaket skall
vara detsamma.
I samma motion begärs också ett tillkännagivande om
att fusk och överutnyttjande skall motverkas för att
öka legitimiteten i socialförsäkringssystemen
(yrkande 3).
I yrkande 4 begär motionärerna ett tillkännagivande
om behovet av blocköverskridande överenskommelser om
socialförsäkringarna för att nå långsiktiga
lösningar. Inriktningen bör vara att utforma en
pensionsförsäkring, en sjukförsäkring och en
arbetslöshetsförsäkring.
Även i motion Sk769 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om en
socialförsäkringsreform med pensionsreformen som
förebild.
I flerpartimotionen Sf230 av Kenth Skårvik m.fl.
(fp, m, kd, c) begärs ett tillkännagivande om en
översyn av socialförsäkringarna. Motionärerna anser
att privat-, samhälls- och företagsekonomiska skäl
talar för ett behov av en övergripande reform av
socialförsäkrings- och bidragssystemen. Nya
lösningar bör enligt motionärerna syfta till att öka
försäkringsmässigheten. En utredning bör bl.a.
undersöka om principerna om fonderad finansiering
och avskiljande från statsbudgeten kan tillämpas
inom hela socialförsäkringssy-stemet. På ett mer
övergripande plan bör även undersökas effekterna av
ersättningsnivåer, kvalifikationsregler och krav på
motprestationer.
I motion Sf297 av Hans Karlsson m.fl. (s) begärs en
översyn av socialförsäkringarna.
Socialförsäkringssystemet måste anpassas till den
förändrade arbetsmarknaden. En utvecklad
socialförsäkring bör enligt motionärerna omfatta
såväl deltids-, visstids- som projektanställningar
samt eget företagande och olika kombinationer av
detta.
Lilian Virgin och Monica Öhman (s) anför i motion
Sf286 att inkomstbortfallsprincipen frångås om taket
i sjukförsäkringen sätts alltför lågt. Systemet
kommer då mer att likna ett system med
grundtrygghet, vilket enligt motionärerna på sikt
kommer att undergräva förtroendet för
sjukförsäkringssystemet. I motionen begärs ett
tillkännagivande om att höja taket.
Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) begär i motion Sf227 ett
tillkännagivande om effekterna av de förändringar
som gjorts i den sociala välfärden. I motionen
anförs att socialförsäkringens principiella grunder
måste stärkas samtidigt som systemet görs mindre
konjunkturkänsligt. Motionärerna anser att
inkomstbortfallsprincipen måste stärkas och att
inkomsttaket bör höjas eller indexeras.
I motionerna Kr315 av Birger Schlaug m.fl. (mp)
yrkande 26 och Kr316 av Ewa Larsson m.fl. (mp)
yrkande 1 begärs tillkännagivanden om dels
kulturproducenternas pensions- och
sjukförsäkringsvillkor, dels nödvändigheten av att
anpassa trygghetssystemen till kulturproducenters
verkliga arbetssituation. Motionärerna anser att
konstnärers ekonomiska situation måste få en lösning
under denna mandatperiod. Ersättningarna, som i dag
är inkomstrelaterade och utgår från inbetalda
sociala avgifter, måste passa även kulturutövare.
En enhetlig beräkningsgrund för olika försäkrings-
eller förmånssystem begärs i tre motioner.
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion
Sf224 ett tillkännagivande om en översyn av
beräkningsgrunderna för inkomst. Motionären anser
att ett inkomstbegrepp bör gälla vid beräkning av
bl.a. sjukpenning, bostadsbidrag, underhållsstöd och
bostadsbidrag till pensionärer.
I en motion från allmänna motionstiden 1998, N332
yrkande 13, av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om rättvisa regler i
socialförsäkringen. Motionärerna anser att
beräkningsunderlaget för ersättningar skall vara
samma i de olika systemen, t.ex. bostadsbidrag och
sjukpenning. Vidare bör enligt motionärerna olika
företagsformer behandlas lika.
I en motion Sf245, från den allmänna motionstiden
1998, av Ingemar Josefsson (s) begärs ett
tillkännagivande om en samordning av
inkomstbegreppen i socialförsäkringen. Motionären
anser att det bör vara samma beräkningsunderlag för
de olika socialförsäkringsförmånerna.
Utskottets bedömning
Välfärdspolitiken skall leda till att utjämna
skillnader mellan olika samhällsgrupper genom en
solidariskt finansierad välfärd med generella
system. Vidare skall socialförsäkringarna vara
trygga, rättvisa och effektiva, vilket uppnås genom
en generell offentlig försäkring som dels ger
standardtrygghet genom att ersätta inkomstbortfall
upp till en viss nivå, dels ger ett grundläggande
skydd vid varaktig ohälsa för grupper som inte fått
fotfäste på arbetsmarknaden. Försäkringssystem som i
första hand ersätter bortfall av inkomst har stora
fördelar framför försäkringar som enbart bygger på
en ren grundtrygghetsprincip. Genom
inkomstbortfallsprincipen garanteras individen en
bestämd standardnivå när han eller hon inte kan
försörja sig själv genom arbete, och denna princip
bör enligt utskottets mening vara utgångspunkten för
försäkringsskyddet även framdeles. Förmåner från
socialförsäkringen skall ges på lika villkor för
alla och innehålla ett betydande mått av utjämning
mellan grupper som löper olika risk att drabbas av
sjukdom och skada. Det förhållandet att i princip
alla är med och finansierar försäkringsskyddet
möjliggör enligt utskottets mening omfördelningar
mellan olika grupper och över livet. Vidare skall
det finnas möjligheter att kontrollera och begränsa
samhällets kostnader för försäkringen. Uppföljning
och utvärdering är i det sammanhanget viktiga inslag
liksom samverkan mellan myndigheter. Sist men inte
mindre angeläget är att försäkringsskyddet är
utformat så att det inte motverkar jämställdhet
mellan könen.
Riksdagen har godkänt riktlinjer i enlighet härmed
för en allmän försäkring vid sjukdom och
rehabilitering (bet. 1996/97:SfU12, rskr.
1996/97:273). Den skall innehålla drivkrafter till
arbete och utformningen skall präglas av
arbetslinjen. Vidare skall rehabiliterande arbete
ingå som viktiga delar samtidigt som det måste
finnas möjligheter att kontrollera och begränsa
samhällets kostnader för försäkringen. Riksdagen har
med dessa utgångspunkter också godkänt riktlinjer
för ett reformerat förtidspensionssystem (prop.
1997/98:111, bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237).
Förmånstaket inom socialförsäkringarna är som
nämnts 7,5 prisbasbelopp eller förhöjda
prisbasbelopp. I det reformerade
ålderspensionssystemet är förmånstaket fr.o.m år
2001 knutet till ett inkomstbelopp.
Inkomstbasbeloppet motsvarar för år 2001 det
förhöjda prisbasbeloppet men följer fr.o.m. år 2002
i huvudsak förändringen av de genomsnittliga
pensionsgrundande inkomsterna. Enligt utskottets
mening är det viktigt att utformningen av
intjänandetaket i övriga delar av socialförsäkringen
inte leder till att allt fler försäkrade genom en
normal löneutveckling med tiden delvis hamnar
utanför försäkringsskyddet.
Vad gäller frågan om socialförsäkringen skall bestå
av skilda delar eller av en samlad försäkring vill
utskottet påpeka att de olika delarna av
trygghetssystemet samspelar med varandra vad gäller
såväl finansiering som regelverk. Detta har inte
minst förändringarna på arbetsmarknaden till följd
av lågkonjunkturen i början av 1990-talet
tydliggjort. Kostnaderna för
arbetslöshetsförsäkringen ökade då starkt samtidigt
som kostnaderna för sjukförsäkringen minskade.
Vidare har de besparingar som under denna tid var
nödvändiga att göra i systemen visat att ingrepp i
en del av systemen utan samtidig anpassning av
regelverket i andra delar kan medföra
överströmningseffekter. Långvarig arbetslöshet
liksom lägre kompensationsnivåer i sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna synes t.ex. ha bidragit
till att förtidspensioneringarna då ökade. De
kraftiga ökningarna av sjukpenningkostnaderna under
innevarande år har också visat sig ha samband med
det förbättrade arbetsmarknadsläget.
Utskottet anser att en renodling av de olika
försäkringssystemen är nödvändig då den tydliggör
gränserna för vad som bör ersättas från
socialförsäkringen respektive från andra
trygghetssystem, t.ex. arbetslöshetsförsäkringen.
Enligt utskottets mening kan dock mycket vinnas på
att göra socialförsäkringssystemet tydligare och mer
lättöverskådligt. Som ett led i renodlingen har
fr.o.m. den 1 januari 1997 kriterierna för
sjukpenning och förtidspension skärpts så att
sjukpenning och förtidspension som huvudregel endast
utges vid arbetsoförmåga som har sin grund i
medicinska orsaker (prop. 1996/97:28, bet.
1996/97:SfU6, rskr. 1996/97:125). Det är också
viktigt att samverkan sker mellan dem som
administrerar olika delar av välfärdssystemen.
Det nya inkomstgrundade ålderspensionssystemet
skall redovisas helt utanför statsbudgeten. För
övriga delar av försäkringen gäller numera (prop.
1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153)
att utgifterna skall bruttoredovisas på
statsbudgeten. Senast gjordes denna förändring för
arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen.
Därigenom förbättras riksdagens möjligheter att ta
ställning till försäkringarnas utgifter och
inkomster. Utskottet vill nämna att riksdagen i
samband med fastställandet av utgiftsramar för år
2000 på förslag av finansutskottet i betänkande
1999/2000:FiU1 har avslagit en motion med förslag
att underskott och överskott i socialförsäkringarna
i första hand regleras mot särskilt avsatta
buffertfonder eller stabilitetsfonder.
Finansutskottet anförde därvid att de utgifter som
redovisas över anslag A 1 Sjukpenning och
rehabilitering, m.m. har ökat mycket kraftigt.
Anslaget för innevarande budgetår har på
tilläggsbudget räknats upp från 20,0 till 27,5
miljarder kronor, dvs. med 37 %. Det är helt
uppenbart att oförutsedda överskridanden av denna
omfattning förorsakar problem, i synnerhet som det
rör sig om regelstyrda utgifter som inte utan vidare
kan begränsas. Inrättandet av särskilda
buffertfonder för att möta denna typ av
fluktuationer i socialförsäkringarna förutsätter
enligt finansutskottet att en ökad belastning på
något av socialförsäkringssystemen alltid åtföljs av
en lika stor avlastning så att fonden långsiktigt
kan hållas intakt. I annat fall kommer bufferten
enbart att fungera som ett anslag för oförutsedda
utgifter. I det nu aktuella fallet finns det inget
som entydigt talar för att den registrerade
utgiftsökningen skulle vara enbart temporär. Därtill
kommer att det redan finns en form av buffertsystem
inbyggt i den nuvarande budgetprocessen.
Finansutskottet påpekade att anslaget A 1 är ett
ramanslag, och för sådana anslag gäller enligt 6 §
budgetlagen (1996:1059) att regeringen tillfälligt
får överskrida dem genom att ta i anspråk en
anslagskredit motsvarande högst 10 % av det anvisade
anslagsbeloppet. Dessutom finns en
budgeteringsmarginal som är avsedd att fånga upp
oförutsedda utgiftsökningar av det nu aktuella
slaget. Finansutskottet erinrar också om att
regeringen tillkallat en särskild utredare för att
göra en analys av sjukförsäkringen.
Det är enligt socialförsäkringsutskottet endast det
inkomstgrundade ålderspensionssystemet, som är
utformat som ett helt autonomt system, och
motsvarande delar av folkpensioneringen och ATP, som
skall redovisas utanför statsbudgeten. För övriga
delar av socialförsäkringen bör enligt utskottet
dock sammanställningar göras så att utvecklingen av
inkomster och utgifter för de olika delarna kan
följas över längre perioder.
Vad gäller sambandet mellan förmåner och avgifter
vill utskottet påpeka att stora förändringar har
skett i strukturen för socialavgifter och
avgiftsuttag i avsikt att skapa bättre samstämmighet
mellan inkomster och utgifter i socialförsäkringen.
Särskilt har genomförandet av det nya
ålderspensionssystemet medfört stora förändringar.
Finansieringen av de olika försäkringsgrenarna har
blivit mer renodlad. Genom att inkomster och
utgifter för olika försäkringar lättare kan följas
ökar trovärdigheten för socialförsäkringssystemen.
Någon exakt samstämmighet mellan förväntade
inkomster och utgifter för t.ex. sjukförsäkringen
har inte eftersträvats. Smärre och tillfälliga
skillnader mellan inkomster och utgifter bör kunna
finnas utan att det föranleder justeringar av
avgiftsnivån.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet
motionerna Sf254 yrkande 10, Sf277 yrkande 12, Sf260
yrkandena 2 och 3, Sf246 yrkandena 1-4, Sk769
yrkande 2 och Sf230. Motionerna Sf297, Sf286 och
Sf227 får anses tillgodosedda med vad utskottet
anfört, varför också dessa bör avslås av riksdagen.
Vad gäller frågor kring trygghetssystemen för
kulturproducenter vill utskottet erinra om att
Konstnärsstödsutredningen i betänkande Generella
konstnärsstöd (SOU 1997:184) lämnade förslag till
ett nytt generellt ekonomiskt stöd till konstnärliga
yrkesutövare. Utredningen föreslog också att en
särskild utredning skall tillsättas för att ta fram
förslag som anpassar de sociala trygghetssystemen
till konstnärernas särskilda inkomst- och
arbetsförhållanden. I proposition 1997/98:87
Konstnärernas villkor föreslog regeringen en rad nya
stödformer samt förstärkningar av bidrag m.m. till
konstnärer. Propositionen antogs av riksdagen (bet.
1997/98:KrU13, rskr. 1997/98:303). Utskottet
avstyrker motionerna Kr315 yrkande 26 och Kr316
yrkande 1.
En bättre samordning av inkomstbegreppen och
förändrade regler vad gäller beräkningsunderlaget i
de olika socialförsäkringarna bör om möjligt göras.
Utredningen om översyn av inkomstbegreppen inom
bidrags- och socialförsäkringssystemen (IBIS) har i
sitt slutbetänkande Förmån efter inkomst - samordnat
inkomstbegrepp för bostadsstöden och nya
kvalifikationsregler för rätt till
sjukpenninggrundande inkomst (SOU 1997:85)
föreslagit bl.a. en samordning av de båda
bostadsstödssystemen och vissa ändringar vad gäller
inkomstprövningsreglerna i underhållsstödssystemet.
Vidare lämnade utredningen förslag till förändringar
av kvalifikationsvillkoren för sjukpenninggrundande
inkomst. Därefter har i departementspromemorian
Beräkningsunderlag för dagersättning - sjukpenning,
föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19) lämnats förslag
till beräkningsunderlag för sjukpenning och annan
dagersättning. Förslagen rör bl.a.
beräkningsalternativ för anställda och
uppdragstagare samt företagare. Reglerna för
företagare innebär att de i allt väsentligt kommer
att behandlas lika oavsett i vilken företagsform
verksamheten bedrivs. Vidare lämnas i promemorian
förslag som bl.a. rör överhoppningsbara tider,
indexering i stället för löneanpassning och
arbetsskadelivränta. De båda förslagen bereds inom
Regeringskansliet.
Utskottet avstyrker motionerna Sf224, 1998/99:Sf245
och 1998/99:N332 yrkande 13 med hänvisning till att
beredningen av förslagen rörande
beräkningsunderlaget bör avvaktas.
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden,
ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt
socialförsäkringens administration, dvs.
Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna.
Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom
sjukpenning, rehabiliteringspenning och
närståendepenning. Därutöver ingår i utgiftsområdet
vissa bidrag till rehabilitering, arbetsskade- och
vissa yrkesskadeersättningar, handikappersättning
samt folkpension, allmän tilläggspension (ATP) och
pensionstillskott i form av förtidspension. Fr.o.m.
budgetåret 1999 ingår också kostnader för
sysselsättning av vissa förtidspensionärer och
ersättning för kroppsskador.
Riksdagen har för budgetåret 2000 i enlighet med
regeringens förslag fastställt ramen för
utgiftsområde 10 till 92 470 469 000 kr (bet.
1999/2000: FiU1, rskr. 1999/2000:28).
Målen för utgiftsområdet
I propositionen anges att målen för utgiftsområde 10
för år 2000 är att ge ekonomisk trygghet för sjuka
och funktionshindrade och att aktivt verka för att
återföra människor i arbete. Vidare anges att
socialförsäkringens administration skall garantera
effektivitet, rättssäkerhet och kompetens vid
ärendehandläggningen.
Målen för år 2000 är i princip samma som
fastställdes av riksdagen i samband med
budgetbehandling för år 1999. Emellertid anges att
därutöver är målet för år 2000 att aktivt verka för
att återföra människor i arbete.
Av budgetpropositionen framgår att det inom
Socialdepartementet pågår arbete med att
vidareutveckla målen.
Vad gäller prioriteringar fortsätter regeringen
arbetet med att modernisera trygghetssystemen, bl.a.
genom att anpassa dem till en föränderlig
arbetsmarknad. För socialförsäkringsadministrationen
gäller en fortsatt satsning på samverkan inom
rehabiliteringsområdet. Verksamheten skall bl.a.
utgå från både kvinnors och mäns utgångspunkter samt
beakta etnisk och kulturell mångfald.
Sjuklön
Gällande ordning
Enligt lagen (19991:1047) om sjuklön (SjLL), som
infördes fr.o.m. år 1992, har arbetstagare under de
första 14 dagarna av ett sjukfall rätt till sjuklön
från arbetsgivaren. Rätten till sjuklön gäller
fr.o.m. den första dagen av anställningstiden. Är
den avtalade anställningstiden kortare än en månad
inträder dock rätten till sjuklön endast om
arbetstagaren tillträtt anställningen och därefter
varit anställd fjorton kalenderdagar, i princip i
följd.
För den första dagen i sjuklöneperioden betalas
ingen ersättning (karensdag). För de återstående
dagarna behåller den anställde 80 % av lön och andra
anställningsförmåner.
Antalet karensdagar är begränsat till tio under en
tolvmånadersperiod (allmänt högriskskydd). För en
arbetstagare som lider av sjukdom som kan antas
medföra ett större antal sjukperioder med sjuklön
under en tolvmånadersperiod kan försäkringskassan
besluta om s.k. särskilt högriskskydd. Då utges
sjuklön för första dagen och arbetsgivaren får
ersättning från sjukförsäkringen. Fr.o.m. den 1
januari 1998 gäller ett utökat särskilt högriskskydd
som omfattar den som har en sådan sjukdom som medför
risk för en eller flera längre sjukperioder under en
tolvmånadersperiod. Sjuklön utges i dessa fall dock
inte för karensdag. Även i dessa fall får
arbetsgivaren ersättning från sjukförsäkringen.
Samtidigt som sjuklönelagen infördes sänktes
arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen så att
arbetsgivarna, som kollektiv, fick kompensation för
de ökade kostnader som den nya ordningen medförde.
Vid senare förändringar av sjuklönesystemet har
också arbetsgivaravgiften anpassats.
Företag med en viss högsta lönekostnad har enligt
17 § SjLL möjlighet att försäkra sig hos
försäkringskassan mot sjuklönekostnader. Rätt att
teckna en sådan försäkring har arbetsgivare vars
sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår -
exklusive sociala avgifter och särskild löneskatt -
inte beräknas överstiga 130 gånger prisbasbeloppet.
Försäkringen ersätter försäkringstagarens kostnader
för sjuklön fr.o.m. den tredje ersättningsdagen
liksom kostnaderna för socialavgifter, allmän
löneavgift och särskild löneskatt. Avgiften för år
1999 är 1,4 % av de sammanlagda lönekostnaderna.
Enligt 12 § SjLL skall arbetsgivaren anmäla till
försäkringskassan om ett sjukdomsfall, som har gett
arbetstagare rätt till sjuklön, fortsätter efter
sjuklöneperiodens utgång. En arbetsgivare med minst
50 anställda skall dessutom till RFV lämna uppgift
om alla sjuklönefall, dvs. såväl sjukdomsfall som
upphör inom sjuklöneperioden som sjukdomsfall som
fortsätter därefter. Före den 1 januari 1999 gällde
anmälningsskyldigheten till RFV samtliga
arbetsgivare.
Företagens sjuklönekostnader och återförsäkringen
Motioner
I motion Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande 3
anför motionärerna att det är viktigt att systemet
med återförsäkring hos försäkringskassan för små
företag får en konstruktion som inte gör det
olönsamt för dessa att teckna en sådan. Det har
visat sig att den försäkring som i dag erbjuds har
inneburit att småföretagen väljer att inte försäkra
sig. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
I motion Sf215 av Roy Hansson (m) begärs ett
tillkännagivande om att mindre företag skall kunna
välja att inte ha arbetsgivarinträde och i stället
betala en högre arbetsgivaravgift.
Den ökade sjukfrånvaron bland anställda har enligt
vad som anges i motion Sf231 av Inger Strömbom m.fl.
(kd, m, c, fp) även medfört ökade kostnader för
sjuklön för företagen, inte minst för de små och
medelstora. Åtgärder bör vidtas för att minska
sjukfrånvaron vid arbetsplatserna och en översyn av
reglerna om sjuklön bör göras. Motionärerna begär
ett tillkännagivande om detta.
Marie Engström m.fl. (v) anför i motion Sf263
yrkandena 1 och 2 att sjuklöneperioden kan ha en
hämmande verkan när det gäller dels vissa gruppers
möjlighet att få arbete, dels mindre företags vilja
till nyanställningar. Det är därför nödvändigt med
insatser som riktar in sig mot i första hand de
mindre företagen. Ett företag med högst tio
anställda kan undantas från kravet att betala
sjuklön, t.ex. genom avdrag vid
uppbördsdeklarationen. Ett sådant undantag bör
kombineras med ett försäkringsskydd mot
sjuklönekostnader så att marginal-effekter i
möjligaste mån förhindras.
I motion Sf218 av Lena Sandlin och Ingemar
Josefsson (s) anförs att det är angeläget att
arbetsgivarinträdet avskaffas för små och medelstora
företag. Det är också angeläget att se över på
vilket sätt arbetsgivarinträdet har påverkat
anställningarna och det förebyggande
arbetsmiljöarbetet. Avskaffandet av sjuklöneperioden
skulle kunna få positiva samhällsekonomiska
konsekvenser. Ett tillkännagivande begärs härom.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets uppfattning ingår sjuklöneperioden
på 14 dagar numera som en naturlig och väl
fungerande del av välfärdssystemet. Genom
sjuklöneperioden har arbetsgivaren fått ett ansvar
för och möjlighet att påverka kostnaderna för
sjukfrånvaron på arbetsplatsen. Samtidigt har
försäkringskassorna avlastats arbetet med korta
sjukfall och kan koncentrera sig på de längre
sjukfallen. Genom särskilda högriskskydd har
arbetsgivarens kostnader begränsats när det gäller
sjukersättning till personer med sjukdomar som kan
väntas medföra visst mått av sjukfrånvaro.
Sjuklönesystemet hindrar således inte en
arbetsgivare att anställa en sådan person. I övriga
fall har arbetsgivare med begränsat antal anställda
möjlighet att teckna en återförsäkring för
sjuklönekostnader. Enligt utskottets mening är det
viktigt att det finns ekonomiska drivkrafter för
arbetsgivaren att genom förebyggande insatser och
rehabiliteringsåtgärder minska sjukfrånvaron på
arbetsplatsen. En möjlighet för de mindre företagen
att ställa sig helt utanför sjuklönesystemet bör
enligt utskottets mening således inte införas.
Kostnaderna för sjukförsäkringen har ökat kraftigt
det senaste året. Den ökade sjukfrånvaron måste
också ha inneburit att arbetsgivarnas
sjuklönekostnader ökat. De kraftigt ökade
kostnaderna för sjukförsäkringen skall analyseras av
en särskild utredare (dir. 1999:54), och uppdraget
skall redovisas senast den 31 maj 2000.
Det är enligt utskottets mening däremot viktigt att
återförsäkringen fungerar väl. AGRA-utredningen, som
fick sitt uppdrag när sjuklöneperioden var 28 dagar,
har i betänkande Högkostnadsskydd mot
sjuklönekostnader (SOU 1997:142) lagt fram förslag
om ett högkostnadsskydd mot sjuklönekostnader.
Förslaget innebär att den nuvarande försäkringen mot
sjuklönekostnader upphör och att ett
högkostnadsskydd införs. Syftet är att små företag
inte skall behöva bära större kostnader för sjuklön
än vad som svarar mot det riksvärde som erhålls när
samtliga arbetsgivares totala sjuklönekostnader
ställs i relation till deras sammanlagda
årslönesumma.
En särskild utredare (dir. 1999:44) har nyligen
tillsatts för att se över den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen. Resultatet av denna översyn kan få
betydelse i detta sammanhang.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf306 yrkande 3, Sf215, Sf231, Sf263 och Sf218.
Arbetsgivares anmälningsskyldighet enligt
sjuklönelagen
Motion
I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl.
(kd) anförs att arbetsgivarnas uppgiftsbörda bör
minskas så mycket som möjligt. Informationen om de
korta sjukfallen bör kunna inhämtas genom de
återkommande arbetskraftsundersökningarna (AKU). I
yrkande 10 begärs därför att skyldigheten för
arbetsgivaren att lämna uppgifter om korta sjukfall
slopas helt.
Utskottets bedömning
Skyldigheten för arbetsgivare att anmäla även korta
sjuklönefall har fr.o.m. 1999 begränsats till att
endast gälla arbetsgivare med minst 50 anställda.
Vid beredningen av förslaget till denna begränsning
anförde utskottet (se bet. 1998/99:SfU1) att det är
viktigt att det finns en så god bild som möjligt
över sjukfrånvaron såväl i samhället som helhet som
inom olika branscher. Det nuvarande systemet med
rapportering av sjuklönefall har dock vissa brister.
Det beror främst på att små företag och
organisationer upplever uppgiftsskyldigheten som
betungande och kostsam. Mot denna bakgrund ansåg
utskottet det lämpligt att befria småföretagen från
den generella uppgiftsskyldigheten och i stället
täcka behovet av information om den korta
sjukfrånvaron genom att SCB hämtar in motsvarande
information från ett urval av småföretag. Enligt
utskottet saknades anledning att göra motsvarande
förändring för större företag eftersom det nuvarande
rapporteringssystemet inte upplevs som särskilt
betungande av dessa.
Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker
motion Sf277 yrkande 10.
Sjukersättning vid vissa anställningsformer
Motioner
I motion 1998/99:Sf211 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
anförs att för personer som inte har någon avtalad
anställningstid, utan arbetar de dagar det finns
arbete, finns inga klara regler om vem som skall
betala sjukersättning. Motionärerna anser att
lagstiftningen måste ses över så att skillnader i
ersättningsstorlek mellan korttidsanställda och fast
anställda så långt möjligt elimineras.
I motion Sf216 av Lena Sandlin och Ingemar
Josefsson (s) anförs att personal på s.k.
bemanningsföretag ofta bara har 75 % eller mindre av
lönen garanterad. I många fall får de bara lön under
den period de är uthyrda. Ofta bekostar
bemanningsföretagen sjuklön bara om arbetstagaren
skulle varit uthyrd. Försäkringskassan betalar inte
ersättning och den anställde blir utan ersättning de
första 14 dagarna av en sjukperiod. Motionärerna
anser att arbetsgivaren självklart skall betala
sjuklön också under perioder då personalen inte är
uthyrd. Detta måste preciseras i lagstiftningen, och
motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
En särskild utredare har haft i uppdrag att
analysera utvecklingen av deltidsarbete och
tillfälliga anställningar samt överväga behoven av
förändringar i arbetslöshetsersättningen.
Utredningen har redovisat sitt uppdrag i februari i
år i betänkandet DELTA - Utredningen om
deltidsarbete, tillfälliga jobb och
arbetslöshetsersättning (SOU 1999:27). I betänkandet
anges att skattningar tyder på att omkring en
tredjedel av alla sysselsatta nu har en mer eller
mindre "atypisk" anknytning till arbetsmarknaden,
dvs. de har deltidsarbete, säsonganställning,
tillfällig anställning, projektarbete,
behovsanställning m.m. De tidsbegränsade
anställningarna har ökat markant under krisen på
1990-talet, och denna utveckling tycks fortsätta.
Under 1998 hade drygt en halv miljon personer en
tillfällig anställning.
Utredningen har även pekat på att
socialförsäkringssystemen i vissa fall tycks
missgynna dem som har atypiska anställningar. Som
exempel nämns att det för behovsanställda kan vara
oklart vem som skall betala ersättning vid sjukdom.
De som är anmälda som arbetssökande vid
arbetsförmedlingen har rätt till sjukpenning men för
övriga är lagstiftningen oklar. Utredningen, som
inte lägger något förslag i denna del, anser att
lagstiftningen borde ses över och anpassas till de
nya anställningsformer som har vuxit fram under
1990-talet så att tidsbegränsat anställda ges ett
starkare skydd i olika trygghetssystem.
Utskottet vill framhålla att det redan pågår ett
arbete med att reformera olika delar av
socialförsäkringssystemen för att klara de krav som
dagens och morgondagens arbetsmarknad ställer. När
det gäller sjukförsäkringen har, som tidigare
nämnts, en promemoria tagits fram inom
Socialdepartementet med förslag till ett nytt
beräkningsunderlag för bl.a. sjukpenning (Ds
1999:19). När det gäller personer som inte har rätt
till sjuklön utan skall ha timberäknad/dagberäknad
sjukpenning men inte kan visa hur han eller hon
skulle ha förvärvsarbetat under perioden föreslås
att sjukpenning beräknas som om den försäkrade
skulle ha arbetat på samma sätt som under de fjorton
dagar som föregått bedömningstidpunkten.
Utskottet anser att beredningen av detta förslag
bör avvaktas och avstyrker motion 1998/99:Sf211.
I betänkandet SOU 1999:27 redovisas också
framväxten och omfattningen av bemanningsföretag.
Enligt utredningen var antalet anställda inom
branschen omkring 18 500 under 1998. De två största
branscherna var kontors- och ekonomiadministration,
som tillsammans svarade för nära 80 % av de
anställda. Branschen är starkt kvinnodominerad, ca
80 % av de anställda är kvinnor.
Personalomsättningen är mycket hög, 50-60 % per år,
till väsentlig del beroende på att
bemanningsföretagen ofta fungerar som
rekryteringsföretag. I betänkandet anges att
Handels- och tjänstemannaförbundet, HTF, är det
fackförbund som organiserar majoriteten av de
anställda i bemanningsbranschen. Under 1998 slöts
ett kollektivavtal mellan HTF och arbetsgivare i ett
antal bemanningsföretag. Avtalet ger de anställda 75
% av den genomsnittliga timlönen som garantilön
under den period som de inte är uthyrda. Nära 90 %
av de anställda har en garantilön.
Enligt utskottets mening är det viktigt att även
anställda vid s.k. bemanningsföretag får ersättning
för sitt inkomstbortfall vid sjukdom. Naturligtvis
kan det vara svårt att bedöma hur personen skulle ha
arbetat om han eller hon inte blivit sjuk men, i den
mån praxis inte utformas genom domstolsavgöranden,
bör berörda parter försöka finna ett beräkningssätt.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf216.
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Gällande ordning
Från anslaget bekostas utgifter för sjukpenning,
rehabiliteringsersättning och närståendepenning.
Enligt sjuklönelagen (SjLL) har en arbetstagare
rätt att under de första 14 dagarna av varje
sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla en viss del
av lön och andra anställningsförmåner. För den
första dagen i sjuklöneperioden betalas ingen
ersättning (karensdag). För de återstående dagarna i
perioden har den anställde rätt att behålla 80 % av
lön och andra anställningsförmåner som han eller hon
gått miste om till följd av nedsättningen i
arbetsförmågan. Enligt SjLL är antalet karensdagar
begränsat till tio under en tolvmånadersperiod.
Antalet karensdagar beräknas i förhållande till
sjuklön från varje arbetsgivare för sig och i
förhållande till sjukpenning för sig.
Efter sjuklöneperioden utges sjukpenning enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).
Sjukpenningen utgör 80 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten. För den som inte omfattas av SjLL, t.ex.
egenföretagare och uppdragstagare, utges sjukpenning
enligt AFL från sjukperiodens början. Sjukpenning
utges dock inte för den första dagen i sjukperioden
(karensdag). För tid därefter utges sjukpenning med
80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Även
enligt AFL är antalet karensdagar begränsat till
högst tio under en tolvmånadersperiod.
Den sjukpenninggrundande inkomsten är enligt
reglerna i AFL den årliga inkomst i pengar som en
försäkrad kan antas komma att tills vidare få för
eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller
på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).
För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade
har en sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till
24 % av prisbasbeloppet. Vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan
inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som
överstiger 7,5 prisbasbelopp.
Rehabiliteringsersättning utges under vissa
förutsättningar när en försäkrad, vars arbetsförmåga
till följd av sjukdom är nedsatt med minst en
fjärdedel, deltar i en arbetslivsinriktad
rehabilitering. Rehabiliteringsersättning består av
rehabiliteringspenning, som utges med 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten, och ett särskilt
bidrag.
För köp av arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster och arbetstekniska
hjälpmedel m.m. liksom för rehabiliterings- och
behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården (s.k.
Dagmarmedel) avsätts särskilda medel. För budgetåret
1999 utgör dessa medel 1 010 miljoner kronor
respektive 235 miljoner kronor. Av det förstnämnda
beloppet får högst 225 miljoner kronor användas för
socialförsäkringens administration och 5 miljoner
kronor avsattes engångsvis för regeringens
disposition till utveckling av
rehabiliteringsarbetet. Dessutom får, enligt
regleringsbrev för försäkringskassan för år 1999,
högst 170 miljoner kronor användas för
rehabiliteringsutredningar vid RFV:s sjukhus. Enligt
regeringsbeslut den 31 mars 1999 drogs 115 miljoner
kronor in av anvisade medel avseende den del av
anslaget A 1 som utgörs av Särskilda medel vari
bl.a. ingår köp av arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster.
Närståendepenning utges enligt lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet för närståendevård till den
som avstår från förvärvsarbete för att vårda en
närstående svårt sjuk person. Ersättning kan utges
även om vården sker på sjukvårdsinrättning. Antalet
ersättningsdagar är begränsat till 60 dagar för
varje person som vårdas. Närståendepenning utges med
80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten, även för
den första dagen i ersättningsperioden, och kan
utges som hel, halv eller fjärdedels förmån.
Med stöd av lagen (1992:863) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring och hälso- och sjukvård bedrevs
under åren 1993-1997 försöksverksamhet på lokal nivå
inom fem försöksområden (FINSAM). Syftet med
försöksverksamheten var att skapa drivkrafter inom
systemen för socialförsäkring respektive hälso- och
sjukvård för ett bättre utnyttjande av de gemensamma
resurserna.
Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet
med finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst får, om
regeringen medger det, en allmän försäkringskassa,
ett landsting och en kommun som har kommit överens
om det bedriva sådan försöksverksamhet i syfte att
pröva möjligheterna till en effektivare användning
av tillgängliga resurser (SOCSAM).
Försöksverksamheten, som är begränsad till högst tio
försöksområden, startade den 1 juli 1994 och skall
avslutas senast vid utgången av år 2000.
Sedan den 1 januari 1998 får försäkringskassan
träffa överenskommelse med kommun, landsting och
länsarbetsnämnd om att samverka i syfte att uppnå en
effektivare användning av tillgängliga resurser
(FRISAM).
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2000 till anslaget A 1 Sjukpenning,
rehabilitering, m.m. anvisar ett ramanslag på
31 502 miljoner kronor.
Under anslagsposten Rehabilitering redovisas
förutom rehabiliteringspenning de ovan nämnda
Dagmarmedlen och de särskilda medlen, bl.a.
ersättning vid köp av arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster, merkostnader i form av
bidrag till arbetshjälpmedel samt administration.
Enligt vad som anförs i propositionen beräknas för
år 1999 en kraftig ökning av kostnaderna för
sjukpenningen jämfört med år 1998. Ökningen beror
framför allt på det förbättrade konjunkturläget och
regeländringar i form av höjd ersättningsnivå.
Vidare har antalet nybeviljade förtidspensioner samt
även det totala antalet förtidspensionärer blivit
färre än vad som tidigare beräknats. Detta kan
enligt propositionen innebära att fler personer
under en längre period uppbär sjukpenning i stället
för förtidspension. Ytterligare en delförklaring kan
vara en minskad aktivitet inom
rehabiliteringsområdet vilket ger utslag i längre
sjukskrivningar. Regeringen gör den bedömningen att
den ökade sjukfrånvaron kan förväntas bestå även
under de närmaste åren.
Av en av RFV genomförd enkätundersökning framgår
att det är inom gruppen anställda som den stora
ökningen av sjukfrånvaron finns. Det är framför allt
antalet "nya sjukfall" som har ökat, dvs. sådana
sjukpenningfall som inte har någon tidigare
sjukpenningperiod inom ett år. Av de sjukskrivna är
60 % kvinnor och 40 % män.
I propositionen anförs vidare att den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen inte fungerar
tillfredsställande. Försäkringskassorna har inte
lyckats möta den ökade sjukfrånvaron med ökad
aktivitet inom rehabiliteringsområdet.
Regeringen har med anledning av ovanstående
beslutat utse en särskild utredare med uppdrag att
göra en analys av sjukförsäkringen. Utredaren skall
fördjupa beskrivningen och analysen av varför
sjukfrånvaron och utgifterna för sjukpenning
förändras över tiden samt så långt som möjligt
identifiera vilka direkta och indirekta faktorer som
är avgörande för sjukpenningförsäkringens
kostnadsutveckling. Regeringen har också beslutat
utse en särskild utredare med uppdrag att se över
den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Utredaren
skall bl.a. kartlägga den arbetslivsinriktade
rehabiliteringsprocessen, belysa rollfördelningen
mellan ansvariga aktörer samt utforma en plattform
för prioriteringar. I propositionen anförs dessutom
att det är viktigt att samverkansaktiviteter som en
del i den ordinarie verksamheten utvecklas
ytterligare i syfte att göra rehabiliteringen mer
effektiv. Slutligen anges att det inom
Regeringskansliet för närvarande bereds ett förslag
om nya beräkningsregler för dagersättning.
Medel avsedda för avvecklingen av RFV:s sjukhus,
högst 110 miljoner kronor, skall också belasta den
del av anslagsposten Rehabilitering som avser
Särskilda medel. Av Särskilda medel bör även
socialförsäkringens administration tillföras 225
miljoner kronor. Slutligen föreslås att 5 miljoner
kronor avsätts till särskilda insatser inom
rehabiliteringsområdet.
I propositionen föreslår regeringen att
försöksverksamheten med lokal finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst (SOCSAM) förlängs till utgången av år
2002. Vissa ändringar vad gäller utseende av
ledamöter i Beställarförbundets styrelse samt
fastställande av budget och bokföringsskyldighet
föreslås också.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Moderaterna
I motion Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i
yrkande 6 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2000 till anslaget A 1 anvisa 8 350 miljoner kronor
mindre än regeringen föreslagit. Besparingen uppnås
enligt motionärerna bl.a. genom ändringar i
sjukpenningförsäkringen, finansiell samordning och
ökade kontrollinsatser. Vidare föreslås att
arbetsskadeförsäkringen helt lyfts ur den offentliga
försäkringen och att sjukskrivningar på grund av
trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen.
I samma motion yrkandena 1 och 2 begärs beslut om
att kompensationsnivån i sjukpenningförsäkringen
fr.o.m. den 1 januari 2000 skall utgöra 75 % av
sjukpenninggrundande inkomst och att ytterligare en
karensdag skall införas i sjukpenningförsäkringen.
I yrkande 4 begär motionärerna beslut om
förändringar av beräkningen av sjukpenninggrundande
inkomst. Motionärerna anser att sjukpenninggrundande
inkomst bör beräknas på ett genomsnitt av de senast
två årens inkomst samt räknas upp med basbeloppet.
I yrkande 5 i denna del begärs ett tillkännagivande
om ökad kontroll av sjukpenningförsäkringen. Genom
ökad kontroll minskar kostnaderna för fusk och
överutnyttjande.
Även i motion Sf254 av Margit Gennser m.fl. (m)
finns yrkanden om sjukpenningnivå, ändrad beräkning
av sjukpenninggrundande inkomst och karensdag
(yrkandena 1-3).
I motion Sf254 anförs dessutom att de senaste årens
ökade köer inom sjukvården kan förklara en del av de
ökade sjuktalen. Motionärerna anser att samordning
enligt FINSAM-modell mellan olika huvudmän inom
sjukförsäkring, sjukvård, kommun och
arbetsförmedling bör införas i hela landet. Detta
skulle undanröja de värsta gränsdragningsproblemen
inom rehabiliteringen samt ge minskade kostnader.
Enligt motionärerna uppnås också en ökad
effektivitet inom rehabiliteringen om en
sjukvårdsförsäkring införs där både sjukpenningen
och finansieringen av sjukvården följer patienten.
Inom de stora diagnosområdena kranskärlssjukdomar,
astma och smärtbesvär från rörelseorganen bör HUR-
projektets modeller för rehabilitering
vidareutvecklas. I yrkandena 6-9 begärs
tillkännagivanden om det anförda.
Kristdemokraterna
I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl.
(kd) begärs i yrkande 13 i denna del att riksdagen
beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 1
anvisa 3 520 miljoner kronor mindre än regeringen
föreslagit.
I motionen begärs också beslut om införande av en
andra karensdag med bibehållet högkostnadsskydd och
att den sjukpenninggrundande inkomsten bör beräknas
utifrån genomsnittlig inkomst för de två senaste
åren, inräknat skattepliktiga förmåner och
semesterersättning. Vad gäller personskadekostnader
på grund av trafikolyckor bör dessa enligt
motionärerna föras över till trafikförsäkringen
(yrkandena 7, 9 och 11).
I samma motion yrkande 1 begärs ett
tillkännagivande om att införa FINSAM-verksamhet i
hela landet. Genom att använda pengar till insatser
för vård och rehabilitering i stället för passiva
sjukskrivningar anser motionärerna att kostnaderna
för socialförsäkringen minskar. I yrkande 6 begärs
ett tillännagivande om tidiga och aktiva
rehabiliteringsåtgärder.
Centerpartiet
I motion Sf292 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs
i yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att
för budgetåret 2000 till anslaget A 1 anvisa 1 300
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Enligt motionärerna bör kvalifikationsvillkoren för
sjukpenninggrundande inkomst ändras samt en kraftig
satsning på rehabilitering och finansiell samordning
ske permanent i hela landet.
Även i motion Sf260 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)
begärs beslut om att projekten med lokal finansiell
samordning (FINSAM, SOCSAM) skall övergå i permanent
verksamhet och omfatta hela landet (yrkande 5).
Folkpartiet
I motion Sf246 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande
6 i denna del begärs att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2000 till anslaget A 1 anvisa 2 450
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Besparingen uppnås bl.a. av förändrade regler för
trafikförsäkringen samt effektivare kontroll av
sjukförsäkringen.
Samma yrkande återfinns även i motion Fi212 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 14 i denna del. I
denna motion begärs också en lagändring om att
sjukförsäkringskostnader på grund av trafikolyckor
bör föras över till trafikförsäkringen (yrkande 22).
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion So322 ett
tillkännagivande om att försäkringspengar bör
aktiveras i syfte att korta vårdköer och förbättra
rehabiliteringen. Detta bör enligt motionen ske
enligt FINSAM-modell (yrkande 21).
I motion Sf226 av Kerstin Heineman m.fl. (fp)
begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om att
rätten till närståendepenning och rätten till
ledighet bör förlängas från 60 till 120 dagar. I
yrkande 5 anslås för detta 50 miljoner kronor.
Övriga motioner om sjukpenning, rehabilitering, m.m.
Sjukförsäkringens utformning
I motion Sf269 av Hillevi Larsson (s) begärs ett
tillkännagivande om att effekterna av ett
borttagande av karensdagen i sjukförsäkringen bör
analyseras.
Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf260
yrkande 1 ett tillkännagivande om en
sjukförsäkringskommission. Enligt motionärerna bör
kommissionen analysera situationen och föreslå
strukturella åtgärder för att minska sjukfrånvaron
och öka rehabiliteringsinsatserna.
I motion 1998/99:Sf219 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om
kvalificeringsreglerna i socialförsäkringen.
Motionärerna anser att dessa regler bör ses över och
anpassas även till de personer som har projekt- och
vikariatsanställningar.
Maud Ekendahl (m) begär i en motion från den
allmänna motionstiden 1998, Sf210, ett
tillkännagivande om att verka för rättvisare regler
för företagare vid fastställande av
sjukpenninggrundande inkomst. Motionären anser att
reglerna måste vara neutrala oavsett i vilken
företagsform verksamheten bedrivs.
I motionerna N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd,
fp) yrkande 3 och 1998/99:N326 av Per Westerberg och
Göran Hägglund (m, kd) yrkande 4 begärs förslag om
ett enhetligt beräkningsunderlag för ersättningar i
de allmänna försäkringarna. Motionärerna anser att
samma underlag bör ligga till grund för
beräkningarna i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen.
I flerpartimotionen 1998/99:Sf240 av Marianne
Andersson m.fl. (c, m, kd, fp) begärs ett
tillkännagivande om att reglerna för beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst för företagare bör
ändras. Reglerna bör göras neutrala i förhållande
till företagsform.
I motion Sf238 av Stefan Attefall (kd) begärs ett
tillkännagivande om att reglerna om beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst bör förenklas.
Motionären anser bl.a. att föräldraledighet och
deltidsarbete inte bör påverka den
sjukpenninggrundande inkomsten under 2,5 "friår".
Rinaldo Karlsson och Carin Lundberg (s) anser att
den som är långtidssjukskriven drabbas ekonomiskt
vid löneförändringar. Enligt de flesta löneavtal
utges lön retroaktivt för en viss period. Den som
har varit sjukskriven får emellertid inte retroaktiv
ersättning för motsvarande period. Motionärerna
begär i motion Sf211 ett tillkännagivande om ändrad
sjukpenning i samband med löneförhandlingar.
Vissa sjukersättningsfrågor
I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om behovet av
ändringar i karensdagssystemet eftersom nuvarande
regler medför problem för deltidsanställda,
skiftarbetare, timanställda och de med fler än en
arbetsgivare. Motionärerna anser att regeringen bör
återkomma med förslag till regeländringar (yrkande
8).
I motion Sf292 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)
begärs förslag till lagändring så att företagares
restarbetsförmåga prövas även mot möjligheten att
erhålla andra uppgifter i den egna verksamheten
innan bedömningen görs mot annat på arbetsmarknaden
normalt förekommande arbete (yrkande 2).
Samverkan och finansiell samordning
I motion Sf245 av Cristina Husmark Pehrsson (m)
begärs ett tillkännagivande om att införa finansiell
samordning permanent i hela landet.
I motion Sf225 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs ett tillkännagivande om lagändringar i syfte
att delegera myndighetsbeslut till en annan huvudman
inom SOCSAM-försöket. Motionären anser bl.a. att en
tjänsteman inom försäkringskassan bör kunna
handlägga även t.ex. ett enklare
socialbidragsärende.
I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl.
(kd) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om
behovet av att få med arbetsförmedlingen i den
finansiella samordningen. En möjlighet kan enligt
motionärerna vara att föra in arbetsförmedlingen i
ett par av SOCSAM-försöken under åren 2001 och 2002.
Lars Gustafsson (kd) anser att SOCSAM-försöken bör
utökas och att även arbetsmarknadsmedel bör ingå i
försöken. I motion Sf239 begärs ett tillkännagivande
om detta.
I motion Sf223 anför Kenneth Johansson (c) att av
kostnaderna för reumatiska sjukdomar utgör 80 %
indirekta kostnader och endast 20 % direkta
kostnader i form av vård och läkemedel. Motionären
anser att det är nödvändigt att pröva alla
möjligheter till tekniska lösningar där
socialförsäkringsmedel ges en friare användning för
att ändra detta förhållande. I motionen begärs ett
tillkännagivande om att detta bör utredas.
I motion Sf304 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)
anförs att FRISAM-arbetet bör utvärderas med hänsyn
till genus och etnicitet (yrkande 10).
Kalle Larsson m.fl. (v) anser att FRISAM-medel bör
kunna användas för att förbättra för invandrade
personer att få jobb. I motion Sf264 begärs ett
tillkännagivande om detta.
Rehabilitering
I motion Sf254 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkandena
11 och 12 begärs tillkännagivanden om att
företagshälsovårdens roll vad gäller prevention och
rehabilitering bör stärkas och att regeringen
noggrant måste följa frågan om likvärdiga villkor
för män och kvinnor vid rehabilitering och föreslå
åtgärder som undanröjer eventuella missförhållanden.
I motion So484 av Désirée Pethrus Engström (kd)
anförs att försäkringskassan bör lägga upp
individuella rehabiliteringsplaner i syfte att
motverka sjukpensionering av migräniker. Motionären
begär i yrkande 7 ett tillkännagivande om utökade
medel härför.
Ulla-Britt Hagström (kd) påtalar i motion Sf210
bristerna i jämställdhet mellan kvinnor och män vid
bedömningen av rehabiliteringsbehov. I yrkande 1
begärs ett tillkännagivande om detta.
I motion Sf279 av Gunnel Wallin och Viviann Gerdin
(c) anförs att det krävs en större flexibilitet och
en vidare tolkning när det gäller rehabiliteringen
av psykiskt långtidssjuka. I motionen anges att
lokala lösningar i bred samverkan är nödvändiga och
att det bör satsas kraftigare på Fountain-house-
modellen. I motionen begärs i yrkandena 1 och 2
tillkännagivanden om detta.
I motion So326 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs i yrkande 2 ett förslag till handlingsplan
för att höja den faktiska pensionsåldern.
Motionärerna anser att både ur ett
samhällsekonomiskt och ett allmänmänskligt
perspektiv måste trenden mot ökad förtida avgång
brytas.
I motion Sf304 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)
begärs i yrkandena 1-4 tillkännagivanden om att det
i tilläggsdirektiv till utredningarna om
sjukförsäkringen respektive förtidspensionen bör
anges att skillnader mellan grupper med fast och
tillfällig anställning skall belysas samt att
utredningarna bör ha ett integrations- respektive
ett gender- och integrationsperspektiv. I yrkande 5
begärs ett tillkännagivande om behovet av en
övergripande analys av resultaten av utredningarna
om sjukförsäkringen, den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen samt förtidspensionen.
Vidare föreslås i samma motion dels
sanktionsåtgärder mot arbetsgivare som ej fullgör
sitt rehabiliteringsansvar, dels att en obligatorisk
rehabiliteringsförsäkring införs för små och
medelstora företag (yrkandena 6 och 8).
I flerpartimotionen N273 av Per Westerberg m.fl.
(m, kd, fp) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om
att arbetsgivaren bör ha åtgärds- och
kostnadsansvaret för rehabilitering. Motionärerna
pekar på de mindre företagens begränsade möjligheter
att skaffa sig kompetens och att kompetensen är
ojämnt fördelad bland arbetsgivarna.
I motion Sf219 av Lena Sandlin och Ingemar
Josefsson (s) anförs att skillnaden vad gäller
arbetsgivarnas ekonomiska styrka och tillgången till
företagshälsovård är grundläggande orsaker till att
individer inte ges samma möjligheter till
rehabilitering. Motionärerna anser att det bör
införas en statlig obligatorisk
rehabiliteringsförsäkring. Med en sådan försäkring
stärks arbetsgivarens rehabiliteringsansvar,
skillnaden mellan stora och små företag utjämnas och
de som har lösare anställningskontrakt ges bättre
rehabiliteringsmöjligheter. Motionärerna begär ett
tillkännagivande härom.
Närståendepenning
Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson (c) begär i
motion Sf285 ett tillkännagivande om att
närståendepenningen inte bör begränsas till 60 dagar
per år.
I motion So262 av Barbro Westerholm m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om att
närståendepenningen bör kunna utges även efter 65
års ålder (yrkande 9).
Utskottets bedömning
Sjukförsäkringens utformning
Enligt utskottets mening är en väl fungerande
sjukförsäkring av stor betydelse. Riksdagen har
under våren 1997 fastställt principer för en allmän
försäkring vid sjukdom och rehabilitering. Utskottet
anser att dagens försäkring, med skydd mot
inkomstförlust vid sjukdom enligt
inkomstbortfallsprincipen och med en
kompensationsnivå på 80 %, ger en god trygghet med
en rimlig ersättningsnivå. Utskottet anser också att
det bör ingå en viss självrisk i systemet.
Uppbyggnaden med en karensdag kombinerat med olika
högriskskydd, bl.a. vid upprepade sjukfall, anser
utskottet vara en rimlig avvägning. Utskottet anser
att ytterligare en karensdag skulle innebära alltför
stora påfrestningar för redan utsatta gruppers
försörjningssituation. Vad gäller frågan om ändring
av reglerna för sjukpenninggrundande inkomst vill
utskottet hänvisa till att ett förslag om nya
beräkningsregler för sjukpenninggrundande inkomst
Beräkningsunderlag för dagersättning - sjukpenning,
föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19) för närvarande
bereds inom Regeringskansliet.
Beträffande frågan om att sjukfall och skador till
följd av trafiken skall överföras till
trafikförsäkringen och kostnaderna därmed inte
längre belasta den allmänna försäkringen anser
utskottet nu liksom tidigare (se senast bet.
1998/99:SfU1) att ett system där vissa skadetyper
inte längre ryms inom den allmänna försäkringen
knappast är tänkbart med hänsyn till
försäkringskassans ansvar för samordning och tillsyn
av rehabiliteringsverksamheten.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionsyrkanden om förändringar i sjukförsäkringen
under år 2000. Utskottet avstyrker med det anförda
även motionerna Sf269, Sf260 yrkande 1,
1998/99:Sf219 yrkande 1, 1998/99:Sf210, N273 yrkande
3, 1998/99:N326 yrkande 4, 1998/99:Sf240, Sf238 och
Sf211.
Angående förslag rörande medelsanvisningen
återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.
Vissa sjukersättningsfrågor
Vad gäller behov av ändringar i karensdagssystemet
för bl.a. deltidsanställda och de med fler än en
arbetsgivare har utskottet tidigare, i det av
riksdagen godkända betänkandet 1997/98:SfU1,
avstyrkt motionsyrkanden härom. Utskottet anförde
därvid att frågan diskuterades redan i samband med
att nuvarande karensdagsregler infördes. Regeringen
var dock inte beredd att föreslå några särlösningar
för dessa grupper. Utskottet förutsatte att
regeringen skulle återkomma i frågan om det visade
sig vara möjligt att finna en lämplig åtgärd för att
mildra konsekvenserna. Utskottet, som vidhåller
detta ställningstagande, avstyrker motion Sf277
yrkande 8.
Vad gäller frågan om företagares restarbetsförmåga
har utskottet tidigare i samband med förändringen av
kriterierna för rätt till ersättning i form av
sjukpenning och förtidspension uttalat (bet.
1996/97:SfU6) att för försäkrade som saknar
arbetsgivare, t.ex. egenföretagare och
uppdragstagare, skall prövning av arbetsförmågan
göras mot annat förvärvsarbete som är normalt
förekommande på arbetsmarknaden först sedan det
konstaterats att någon återgång till det vanliga
arbetet inte är möjlig. Vidare sa utskottet sig vara
införstått med att vissa av dem som saknar
arbetsgivare kommer att anses ha en
restarbetsförmåga och att de därmed i praktiken
kommer att hänvisas till annat på arbetsmarknaden
normalt förekommande arbete. Finns inte något sådant
tillgängligt kan de, om de inte är eller kan vara
medlemmar i en arbetslöshetskassa eller inte
uppfyller villkoren för rätt till
arbetslöshetsersättning, komma att ställas utan
ersättning från såväl socialförsäkringen som
arbetslöshetsförsäkringen. Det gäller t.ex.
egenföretagare som inte helt har avvecklat sin
verksamhet.
Därefter, våren 1997, gjordes vissa justeringar vad
gäller arbetslöshetsersättningsreglerna som innebär
att en företagares arbetslöshet skall avgöras
utifrån en samlad bedömning av om den personliga
verksamheten har upphört. Detta kan t.ex. innebära
att en företagare kan behålla den näringsfastighet
som han eller hon bor på och ändå betraktas som
arbetslös. Vidare infördes en möjlighet att låta
företag vara vilande med samma syfte.
I november 1997 beslöt regeringen att en särskild
utredare skulle tillsättas med uppdrag att belysa
effekter som kan uppstå i samband med företagares
rätt till ersättning från arbetslöshets- och
socialförsäkringarna. Utredaren skulle göra en
samlad bedömning och eventuellt föreslå åtgärder
(dir. 1997:137). I direktiven angav regeringen att
regeländringar bör föreslås om det bedöms vara
erforderligt för att eliminera eventuella oönskade
effekter vad gäller företagares rätt till
arbetslöshets- och socialförsäkringsersättning.
Utredningen om företagares rätt till ersättning
från arbetslöshets- och socialförsäkring, som ansåg
att företagare så långt det är möjligt bör
jämställas med arbetstagare vid prövning av
arbetsförmåga och rehabiliteringsbehov, har därefter
i betänkandet Företagare med restarbetsförmåga (SOU
1998:34) föreslagit att en företagares arbetsförmåga
skall prövas inte enbart mot nuvarande
arbetsuppgifter utan även mot möjligheten att
erhålla andra arbetsuppgifter i den egna
näringsverksamheten innan bedömningen görs mot annat
på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete.
Utskottet anser att beredningen av förslaget i SOU
1998:34 bör avvaktas och avstyrker därför motion
Sf292 yrkande 2.
Samverkan och finansiell samordning
I budgetpropositionen föreslår regeringen att
försöksverksamheten med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst (SOCSAM) skall förlängas till utgången
av år 2002. Vidare föreslås vissa ändringar vad
gäller utseende av ledamöter i Beställarförbundets
styrelse samt fastställande av budget och
bokföringsskyldighet. Regeringen föreslår att det i
samband med en slutlig rapport den 1 oktober 2001
tydligt skall redogöras för vilka frågeställningar
som återstår att utvärdera vid ett senare tillfälle,
dock senast den 1 juli 2003. Vad gäller frågor om
samverkan i övrigt framgår av propositionen att RFV
arbetat för ökad samverkan med
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Socialstyrelsen och
Arbetarskyddsstyrelsen för att en effektivare
användning av tillgängliga resurser inom
rehabiliteringsområdet skall uppnås. Denna samverkan
har utökats genom att kommun- och
landstingsförbunden varit med i arbetet.
Utskottet delar regeringens bedömning att det är av
stor vikt att försöksverksamheten kan fullföljas
under sådana förutsättningar att de utvärderingar
som skall göras får sådan kvalitet att de kan
fungera som underlag för framtida beslut inom bl.a.
rehabiliteringsområdet. Utskottet tillstyrker
propositionens förslag om att försöksverksamheten
med finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst skall förlängas
till utgången av år 2002. Utskottet tillstyrker även
förslagen till vissa ändringar vad gäller utseende
av ledamöter i Beställarförbundets styrelse samt
fastställande av budget och bokföringsskyldighet.
Som framgått ovan har försäkringskassan möjlighet
att träffa överenskommelse med kommun, landsting och
länsarbetsnämnd om samverkan för att uppnå en
effektivare användning av tillgängliga resurser
(FRISAM). Denna möjlighet, som infördes den 1
januari 1998, syftar till att fördjupa och utveckla
rehabiliteringsarbetet genom en ökad samverkan.
Genom denna samverkan mellan flera parter skapas
möjligheter att utifrån det individuella
perspektivet åstadkomma en lösning som tar hänsyn
till helheten i individens situation. I samband med
riksdagens behandling av förslaget om en sådan
friare samverkan mellan olika huvudmän (bet.
1997/98:SfU1) avstyrkte utskottet motionsyrkanden om
att FINSAM-modellen skall införas i hela landet.
Utskottet framhöll dock att det är angeläget att
insikterna om förbättrad metodutveckling och
effektivare administration från FINSAM-försöken tas
till vara och får genomslag i det nya
samverkansarbetet. Utskottet påtalade också vikten
av att det fastställs ett gemensamt mål om samverkan
för de berörda myndigheterna. Riksdagen följde
utskottet. Också i de av riksdagen godkända
betänkandena 1998/99:SfU1 och SfU8 vidhöll utskottet
att FINSAM-modellen inte borde införas i hela
landet. Utskottet ansåg att det var rimligt att den
nya möjligheten att samverka (FRISAM) fick tid att
utvecklas och finna sina former.
Socialstyrelsen har i juli 1999 på regeringens
uppdrag lämnat en lägesrapport om samverkan inom
rehabiliteringsområdet (FRISAM). I rapporten
redovisas bl.a. resultatet av en enkät till samtliga
lokala och regionala chefer i landet angående deras
uppfattning om samverkan. De positiva effekterna av
samverkan anses överväga. Bland annat anges tydligt
att samverkan är positiv för individerna och
flertalet anser att samverkan tydliggör ansvar.
Samverkan anses även ha skapat ett lärande hos
specialister och ökat kännedomen om de personer som
berörs.
Som ett led i utskottets arbete med att följa
samverkansarbetet inom bl.a. rehabiliteringsområdet
höll socialförsäkringsutskottet gemensamt med
arbetsmarknadsutskottet den 2 november i år en
offentlig utfrågning (utskrift från utfrågningen
bifogas detta betänkande som bilaga 4). Vid
utfrågningen, som avsåg att belysa samverkan mellan
försäkringskassa och arbetsmarknadsmyndighet,
redogjordes för erfarenheterna av två lokala
samverkansarbeten - FRISAM-verksamheten Det finns
bruk för alla i Falköping och ett SOCSAM-försök i
Finspång. Vidare redogjorde generaldirektör Anna
Hedborg från RFV och direktör Levi Svenningsson från
AMS för myndigheternas syn på samverkansarbetet.
Under utfrågningen togs bl.a. frågan om skillnader i
begreppen arbetsför och anställbar upp. Cirka 9 000
personer beräknas vara berörda av samverkan mellan
försäkringskassa och arbetsförmedling och ca
25 000-30 000 personer uppskattas vara i behov av
insatser från fler än en myndighet.
Utskottet vill här erinra om att utskottet redan i
samband med behandlingen av förslag till nya
kriterier för rätt till sjukpenning och
förtidspension (bet. 1996/97:SfU6) framhöll vikten
av att socialförsäkringsadministrationen och
arbetsmarknadsmyndigheterna har en samsyn vad gäller
att bedöma om en person är att anse som arbetsför.
Utskottet förutsatte också att ett samarbete mellan
myndigheterna såväl i enskilda fall som på central
nivå skulle ske. I fråga om bl.a. uppföljning
framhöll utskottet att det finns anledning att noga
följa upp effekterna av förslagen och att det är
angeläget att undersöka vilka möjligheter som finns
att undanröja problem som har sin grund i bristande
överensstämmelse mellan olika trygghetssystem.
Utskottet noterar att RFV nyligen framställt en
rapport, Morgondagens rehabilitering - om
försäkringskassans uppdrag och gränssnitt mot
rehabiliteringsansvariga parter.
Utskottet vill i detta sammanhang också peka på att
det i budgetpropositionen aviserats att en nationell
handlingsplan för utveckling och förnyelse av
sjukvården skall presenteras under år 2000. Vidare
kommer vården att tillföras 9 miljarder kronor i
form av extra statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen
under åren 2001-2004.
Regeringen har i juni i år beslutat att tillsätta
särskilda utredare med uppdrag att se över
sjukförsäkringen (dir. 1999:54) respektive den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen (dir. 1999:44).
Utredarna skall bl.a. lämna förslag till konkreta
åtgärder för att minska sjukfrånvaron respektive
klargöra hur ansvar och uppgifter effektivast kan
fördelas mellan olika aktörer samt behandla frågor
som rör målbeskrivningar och hur drivkrafterna kan
förstärkas i rehabiliteringsarbetet. Enligt
sistnämnda direktiv ingår i uppdraget även bl.a. att
bestämma vilka medel som skall användas i
rehabiliteringsprocessen (metoder, lagstiftning,
resursinsatser m.m.).
RFV och Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att
årligen rapportera hur SOCSAM-försöken fungerar.
Vidare gäller, trots föreslagen förlängning av
försöksverksamheten, att en slutlig rapport skall
lämnas till regeringen senast den 1 oktober 2001. I
denna slutliga rapport bör emellertid tydligt
redogöras för vilka frågeställningar som återstår
att utvärdera senast den 1 juli 2003.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att
det är angeläget att resultatet av samverkansarbetet
systematiskt följs upp och utvärderas. Enligt
utskottets mening bör också förslagen från de
tillsatta utredningarna om sjukförsäkringen och den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen avvaktas.
Utskottet vill framhålla att åtgärder för
arbetslösa är ett viktigt inslag i
försöksverksamheten. Samverkan har också
formaliserats genom att ledningsorganet för
försöksverksamheten i sju av de åtta försöksområdena
har tecknat samverkansavtal med länsarbetsnämnden.
Ett gemensamt mål för AMS, Arbetarskyddsstyrelsen,
RFV och Socialstyrelsen är att inom
rehabiliteringsområdet samverka för att uppnå en
effektivare användning av tillgängliga medel i syfte
att underlätta för den enskilde att försörja sig
genom arbete.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att
finansiell samordning av FINSAM- eller SOCSAM-modell
inte bör införas generellt under år 2000. Med det
anförda avstyrker utskottet också motionerna Sf225,
Sf245, Sf277 yrkande 2, Sf239 och Sf223.
Som nämnts ovan har Socialstyrelsen regeringens
uppdrag att i samverkan med AMS,
Arbetarskyddsstyrelsen och RFV utvärdera effekterna
av samverkan inom rehabiliteringsområdet. Utskottet
förutsätter att utvärderingarna görs med hänsyn till
genus och etnicitet. Motionerna Sf304 yrkande 10 och
Sf264 får därmed anses tillgodosedda och avstyrks.
Angående förslag rörande medelsanvisningen
återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.
Rehabilitering
I och med den s.k. rehabiliteringsreformen 1992
infördes begreppet arbetslivsinriktad rehabilitering
vilken omfattar de åtgärder som i första hand
arbetsgivare och försäkringskassa ansvarar för och
som en person behöver för att återfå eller behålla
sin arbetsförmåga. Försäkringskassan fick det
övergripande ansvaret för samordningen av den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen.
Tre större uppföljningar/utredningar som rör den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen har genomförts
under åren 1997 och 1998: Perspektiv på
rehabilitering (Statskontoret 1997:27),
Försäkringskassornas handläggning av
ohälsoförsäkringarna (RFV Anser 1998:4) samt
Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar (SOU 1998:104).
Dessa utredningar visar samtliga på allvarliga
brister i tillämpningen av lagstiftningen hos
rehabiliteringsarbetets centrala aktörer,
arbetsgivare och försäkringskassan.
Enligt vad som anges i budgetpropositionen är det
betydligt fler faktorer än diagnos som avgör vem som
får en viss rehabiliteringsåtgärd, t.ex. individens
motivation, yrke, ålder, medborgarskap och kön.
Rehabiliteringsinsatserna sker ofta för sent
samtidigt som arbetsgivarna inte fullgör sina
skyldigheter när det gäller
rehabiliteringsutredningarna. Det går inte heller
att dra några djupgående slutsatser om resultaten
och effekterna av de senaste årens
rehabiliteringssatsningar. Enligt RFV har inte
försäkringskassorna lyckats möta den ökade
sjukfrånvaron med ökad aktivitet inom
rehabiliteringsområdet. Det är tvärtom en mindre
andel av de långtidssjukskrivna som har varit
aktuella för samordnad rehabilitering. Dessutom är
det ett färre antal långtidssjukskrivna som efter
genomförd samordnad rehabilitering återfår
arbetsförmåga helt eller delvis. Det är också enligt
RFV relativt sett färre kvinnor än män som efter
genomförd samordnad rehabilitering uppnår ökad
arbetsförmåga. Slutligen är det svårt att finna
samband mellan andelen långtidssjukskrivna som
genomgår samordnad rehabilitering och andelen
långtidssjukskrivna som återfår arbetsförmåga.
Mot bakgrund av det anförda har regeringen i juni i
år utsett en särskild utredare med uppdrag att se
över den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. I
uppdraget ingå bl.a. att kartlägga den
arbetslivsinriktade rehabiliteringsprocessen, att
utforma en plattform för prioriteringar samt att
klargöra hur ansvar och uppgifter effektivast kan
fördelas mellan olika aktörer i
rehabiliteringsarbetet.
Riksdagen har beslutat om omstrukturering och
utveckling av verksamheten med försäkringsmedicinska
utredningar och arbetslivsinriktade
rehabiliteringsutredningar (prop. 1998/99:76, bet.
1998/99:SfU8, rskr. 1998/99:232).
Verksamhetsansvaret överförs fr.o.m. år 2000 från
RFV:s sjukhus i Tranås och Nynäshamn till
Östergötlands läns allmänna försäkringskassa.
Avsikten är att de försäkringsmedicinska centren
skall tillhandahålla kvalificerade
bedömningsunderlag för vissa försäkrade med
sammansatta och svårbedömda besvär. Regeringen har
uppdragit åt RFV att bl.a. utveckla kvalitetskraven
avseende dessa utredningar.
Som ett led i arbetet med uppföljning inom
rehabiliteringsområdet bjöd utskottet i maj 1999 in
till information om och utfrågning av HUR-projektet
- Hälsoekonomisk Utvärdering av Rehabilitering
(utskrift från utfrågningen bifogas detta betänkande
som bilaga 3). Vid den offentliga utfrågningen
redogjorde professor Åke Nygren för tankarna bakom
HUR-projektet: med en tidig och korrekt diagnos och
behandling samt individuellt anpassad rehabilitering
går det att förkorta sjukskrivningstiderna och
minska antalet förtidspensioner. Vidare redovisades
resultatet av forskningen inom de olika delprojekten
Nacke/rygg, Kranskärlssjukdomar och Astma. Vid
utfrågningen pekade de inbjudna bl.a. på att
rehabiliteringen inte fungerar tillfredsställande, i
första hand beroende på att det saknas kunskap om
vem som behöver rehabilitering och vilken
rehabilitering som behövs.
Enligt utskottets uppfattning har nu många bra
åtgärder initierats inom rehabiliteringsområdet,
inte minst när det gäller samverkansarbetet.
Utskottet ser emellertid också problemet med att det
saknas kunskap om prioriteringar, ansvar och
målbeskrivningar, dvs. vem behöver rehabilitering
och vilken rehabilitering behöver han eller hon.
Vidare kan utskottet konstatera att vissa
försäkringskassor framfört att de särskilda medel
som kassorna förfogar över för köp av bl.a.
arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster inte är
tillräckliga för år 1999. Detta kan bl.a. bero på en
ökad aktivitet på rehabiliteringsområdet. Som nämnts
tidigare ingår i uppdraget till utredningen om den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen att också titta
på om de rehabiliteringsåtgärder som kassorna köper
leder till önskvärt resultat.
Utskottet anser, mot bakgrund av det anförda, att
förslagen från den tillsatta utredningen om den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen bör avvaktas.
Motionerna Sf254 yrkandena 11 och 12, So484 yrkande
7, Sf210 yrkande 1, Sf279 yrkandena 1 och 2 och
Sf304 yrkandena 1-5 avstyrks.
Även motionerna N273 yrkande 4, Sf219 och Sf304
yrkandena 6 och 8 om arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar avstyrks.
Enligt utskottets mening är ett syfte med att
utveckla rehabiliteringsarbetet bl.a. att höja den
faktiska pensionsåldern. Med vad utskottet ovan
uttalat, angående utredningen om den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen, tillgodoses
motion So326 yrkande 2 om förslag till handlingsplan
för att höja den faktiska pensionsåldern. Motionen
avstyrks.
Utskottet vill i detta sammanhang poängtera att RFV
som generellt mål har att tillsammans med de
allmänna försäkringskassorna integrera kunskaper om
både kvinnors och mäns olika förutsättningar och
behov i hela verksamheten. Av propositionen framgår
att denna process har påbörjats genom att RFV
systematiskt arbetar med frågorna enligt en
fastställd handlingsplan. Arbetet för att öka
medvetenheten om kvinnors och mäns olika
förutsättningar är emellertid en långsiktig process
som kräver tid och kunskaper.
Vad gäller företagshälsovårdens roll i
rehabiliteringsarbetet kan utskottet konstatera att
riksdagen i oktober i år antagit förslag som bl.a.
syftar till att förtydliga arbetsgivarens ansvar att
tillhandahålla företagshälsovård, till att renodla
företagshälsovårdens uppgifter och till att en
utökad samverkan mellan företagshälsovården och den
offentligt finansierade sjukvården kommer till stånd
(prop. 1998/99:120, bet. 1999/2000:AU2, rskr.
1999/2000:8).
Enligt utskottets uppfattning är det inte rimligt
att, utöver vad som redan beaktats i regeringens
förslag, räkna med att genom rehabiliteringsåtgärder
åstadkomma ytterligare utgiftsminskningar inom
sjukförsäkringen under år 2000. Angående förslag
rörande medelsanvisningen återkommer utskottet
härtill senare i detta avsnitt.
Kvalitetssäkring och kontroll
Utskottet konstaterar att försäkringskassorna från
oktober 1997 fått förbättrade utrednings- och
kontrollmöjligheter genom ändringar i AFL (prop.
1996/97:121, bet. 1996/97:SfU10, rskr. 1996/97:231).
Bland annat får försäkringskassan göra förfrågan hos
den försäkrade eller annan som kan antas kunna lämna
nödvändiga uppgifter samt besöka den försäkrade.
Uppgifter som den enskilde lämnar om faktiska
förhållanden skall vidare lämnas på heder och
samvete. Av budgetpropositionen framgår att arbetet
med att utveckla och förbättra rutinerna för
kvalitetssäkring och kontroll vid kassorna har
genomförts. I propositionen görs också den
bedömningen att det nya IT-stödet kommer att
förbättra kvaliteten i besluten. Ett effektivt
ärendehanteringssystem för handläggning av
socialförsäkringsärenden är enligt utskottets mening
av central betydelse för att man skall kunna komma
till rätta med de brister som finns i dag. När det
gäller verksamhetsgrenen Handläggning och
utbetalning av ersättningar anges som ett
verksamhetsmål i regleringsbrev för budgetåret 1999
för försäkringskassorna att fusk och missbruk skall
minimeras. Utskottet vill här påpeka vikten av att
försäkringskassan i detta arbete behandlar individen
med respekt. Försäkringskassorna skall redovisa de
särskilda insatser som genomförts under året för att
motverka att ersättningar och bidrag utges felaktigt
samt för att motverka fusk och missbruk. Dessutom
skall bl.a. produktivitet, styckkostnader,
genomströmningstider, andel fel i handläggningen
samt den försäkrades uppfattning om kassornas
kundbemötande redovisas.
I det av riksdagen godkända betänkandet
1998/99:SfU7 Riksdagens revisorers förslag om
socialförsäkringens administration tillstyrkte
utskottet revisorernas förslag till
tillkännagivanden om handläggningen av
försäkringsärenden och regionala skillnader.
Revisorerna angav bl.a. att förutom en rad
aktiviteter på försäkringskassorna för att förbättra
kvaliteten i ärendehandläggningen bedrivs ett antal
aktiviteter som syftar till att motverka att
ersättningar och bidrag utges felaktigt samt till
att beivra fusk och missbruk.
Riksrevisionsverket (RRV) har i september 1999 till
regeringen och berörda myndigheter överlämnat
rapporten Kontrollen inom välfärdssystem och
inkomstbeskattning (RRV 1999:39). Syftet med studien
har varit att ge en bred erfarenhetsdokumentation
som underlag för åtgärder med att utveckla
kontrollen inom främst arbetslöshetsförsäkringen,
socialförsäkringen och studiestödet. Även om fusket
inom välfärdsområdet inte är så omfattande är felen
och mörkertalen enligt RRV många. När det gäller
kontrollen av socialförsäkringen konstateras att RFV
under år 1998 har tagit ett mer samlat grepp på
kontrollfrågorna. Ett omfattande utvecklingsprogram
för socialförsäkringsadministrationen har inletts
med fokus på kvalitetssäkring och intern kontroll
samt uppbyggnad av ett helt nytt IT-system till år
2005. RRV anser att
socialförsäkringsadministrationen därigenom
påtagligt bör kunna förbättra kontrollen. Största
möjliga kraft bör läggas på att få ett mer avancerat
IT-stöd fram till år 2005. I ett andra steg bör man
också arbeta med att uppnå ökad enhetlighet i
försäkringskassornas praxis och regeltillämpning
samt vad gäller beslutsunderlag för statsmakten om
regeländringar. RRV anger vidare att RFV skall utöva
den strategiska lednings- och utvecklingsrollen och
härvid i samspel med försäkringskassorna skapa
förutsättningar för god kontroll och effektivitet.
RRV tror att ett större mått av koncerntänkande inom
socialförsäkringsadministrationen, i kombination med
ett modernt ledarskap, kan främja en utveckling mot
samsyn och kvalitet i verksamheten. Regeringen bör
noga följa utvecklingen inom
socialförsäkringsadministrationen samt skapa
förutsättningar för en mer enhetlig
regeltillämpning.
Utskottet utgår, mot bakgrund av det anförda, från
att regeringen noga följer utvecklingen inom
socialförsäkringsadministrationen och att RFV och
försäkringskassorna fortsatt utvecklar långsiktiga
metoder för att komma till rätta med fusk och
missbruk av ersättningar och bidrag. Utskottet anser
inte att man bör räkna med att genom
kontrollåtgärder åstadkomma mer besparingar inom
anslaget under år 2000.
Angående förslag rörande medelsanvisningen
återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.
Närståendepenning
Utskottet har tidigare avstyrkt krav om att förlänga
rätten till närståendepenning och den därtill
kopplade rätten till ledighet från nuvarande 60 till
120 dagar. Utskottet finner inte nu skäl att göra
annan bedömning. Utskottet avstyrker också förslag
om en förlängning av rätten till närståendepenning
till efter 65 års ålder. Motionerna Sf285 och So262
yrkande 9 avstyrks.
Angående förslag rörande medelsanvisningen
återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.
Förslag rörande medelsanvisningen till anslaget A 1
Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Beträffande regeringens förslag till medelsanvisning
noterar utskottet att regeringen gör bedömningen att
den kraftigt ökade sjukfrånvaron kommer att bestå
även under de närmaste åren. Utskottet har i
yttranden till finansutskottet (1999/2000:SfU1y och
1999/2000:SfU3y) närmare redovisat sin syn på
kostnadsutvecklingen och dess orsaker. RFV har
därefter den 28 oktober i år i sin prognos för
anslag inom RFV:s ansvarsområde för budgetåren 1999
och 2000 bl.a. angett att i den prognos som lämnades
i juli 1999 antogs en lägre ökningstakt av
sjukpenningutgifterna än vad som senare skulle visa
sig vara fallet. Prognosen för år 2000 för hela
anslaget A 1 beräknas emellertid komma att
understiga det föreslagna anslagsbeloppet.
Utskottet känner således stark oro inför den
redovisade utvecklingen av kostnaderna för
sjukpenningförsäkringen. Utskottet utgår emellertid
från att de utredningar som tillsatts för att
fördjupa analysen av kostnadsutvecklingen för
sjukförsäkringen och kartläggningen av den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen kan redovisa
ett underlag som möjliggör för regeringen att bedöma
behovet av åtgärder. Utredningarna skall redovisa
sina uppdrag den 31 maj respektive den 1 juli 2000.
Utredningen om sjukförsäkringen skall dessutom redan
den 15 februari 2000 lämna en delrapport till
regeringen.
Med hänsyn till det anförda, och då utskottet inte
kan ställa sig bakom förslagen i motionerna,
biträder utskottet regeringens förslag. Utskottet
avstyrker motionerna Sf306 yrkandena 1, 2, 4, 5 i
denna del och 6, Sf254 yrkandena 1-3, 6-9, Sf277
yrkandena 1, 6, 7, 9, 11 och 13 i denna del, Sf292
yrkande 1 i denna del, Sf260 yrkande 5, Sf246
yrkande 6 i denna del, Fi212 yrkandena 14 i denna
del och 22, So322 yrkande 21 och Sf226 yrkandena 1
och 5.
A 2 Förtidspensioner
Gällande ordning
Från anslaget A 2 bekostas utgifter för
tilläggspension och folkpension i form av
förtidspension samt pensionstillskott och
barntillägg till förtidspension samt statlig
ålderspensionsavgift.
Enligt 7 kap. 1 § AFL utges förtidspension till
försäkrad som fyllt 16 år för tid före den månad då
han/hon fyller 65 år om arbetsförmågan på grund av
sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller
psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en
fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig. Kan
nedsättningen av arbetsförmågan inte anses vara
varaktig men antas bli bestående för avsevärd tid
har den försäkrade rätt till ett tidsbegränsat
sjukbidrag. Förtidspension/sjukbidrag utges som hel,
tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån,
alltefter graden av nedsättningen av arbetsförmågan.
Motsvarande regler finns i 13 kap. AFL i fråga om
förtidspension från ATP.
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2000 till anslaget A 2 Förtidspensioner
anvisar ett ramanslag på 47 171 miljoner kronor.
I propositionen anges att det inom
Socialdepartementet pågår ett arbete med att
reformera beräkningen av förtidspensionen. Som ett
första led i detta arbete har regeringen överlämnat
proposition 1999/2000:4 Vilande förtidspension. De
föreslagna reglerna om vilande förtidspension
beräknas minska kostnaderna för förtidspensionerna
med ca 90 miljoner kronor per år.
För att kompensera höjningen av högkostnadsskyddet
har pensionstillskottet för ekonomiskt utsatta
grupper höjts. Detta ger ökade utgifter för
förtidspensionerna med ca 60 miljoner kronor år
2000.
I budgetpropositionen anges vidare att ett
slutgiltigt förslag om ersättning vid varaktig
arbetsoförmåga, dvs. nuvarande förtidspension, samt
det regelsystem som skall ersätta dagens sjukbidrag
avses komma att redovisas i en promemoria under
våren 2000. En särskild frågeställning i detta
sammanhang är hur systemet för unga personer som av
medicinska skäl saknar förmåga att försörja sig
skall utformas i framtiden.
Förtidspensionsutredningen avlämnade i augusti 1998
betänkandet Unga i ohälsoförsäkringen - tid för
aktivitet och utveckling (SOU 1998:106). Betänkandet
har remissbehandlats och ett ställningstagande från
regeringens sida kan väntas tidigast under år 2000.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Moderaterna
I motion Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i
yrkande 7 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2000 till anslaget A 2 anvisa 4 000 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit. Genom ökad
kontroll är det möjligt att minska kostnaderna för
fusk och överutnyttjande, och i samma motion,
yrkande 5 i denna del, begärs ett tillkännagivande
om ökad kontroll av förtidspensionen.
Kristdemokraterna
I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl.
(kd) begärs i yrkande 13 i denna del att riksdagen
beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 2
anvisa 440 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit. Motionärerna anser att en effektivare
rehabilitering och ökad kontroll leder till minskade
utgifter.
Folkpartiet
I motionerna Sf246 yrkande 6 i denna del och Fi212
yrkande 14 i denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs att riksdagen beslutar att för budgetåret
2000 till anslaget A 2 anvisa 700 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit. Genom att
tilldela försäkringskassorna 50 miljoner kronor för
kampen mot fusk och överutnyttjande minskar
kostnaderna för förtidspensioner.
Övriga motioner om förtidspensioner
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion
1998/99:Sf201 förslag om att beslut om
förtidspension inte skall få fattas under
fängelsetid eller rättspsykiatrisk vårdtid.
Motionären anser att ett beslut om förtidspension i
dessa situationer inte ger rätt signaler till den
enskilde vad gäller möjligheterna att klara sig
under normala förhållanden ute i samhället.
Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf260
yrkande 4 förslag till 30-års åldersgräns för
förtidspensionering. Motionärerna anser att
socialförsäkringen måste utformas så att systemet
stimulerar och skapar incitament till arbete.
Förtidspensionen bör ersättas med ett system för
ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga.
I motion So490 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i
yrkande 6 en utredning som ser över vilka
konsekvenser en höjd gräns från 16 till 30 år för
förtidspension kan få. Motionärerna anser att unga
funktionshindrade inte bör förtidspensioneras i
onödan.
Hans Stenberg m.fl. (s) begär i motion Sf236 ett
tillkännagivande om att äldre arbetslösa särskilt
måste uppmärksammas när ett nytt system för
förtidspension utformas.
Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) begär i motion
1998/99:Sf263 ett tillkännagivande om att
möjligheten för flyktingar att förtidspensioneras
bör analyseras. Motionärerna anser att regeln om en
bosättningstid på tre år före pensionstillfället för
rätt till förtidspension bör ändras.
Utskottets bedömning
Anslaget A 2 Förtidspensioner
Utskottet vill betona vikten av ett ekonomiskt skydd
vid långvarigt nedsatt arbetsoförmåga. Människor som
till följd av varaktiga sjukdomar eller
funktionshinder inte kan arbeta bör ha rätt till en
långsiktig trygghet i fråga om sin försörjning. Mot
denna bakgrund tillstyrkte utskottet våren 1998
riktlinjer för ett reformerat förtidspensionssystem.
Som ett led i arbetet med att reformera
förtidspensionssystemet har regeringen lämnat
förslag till nya regler om vilande förtidspension.
Förslagen syftar till att stimulera återgång i
arbetslivet och ett i övrigt aktivt liv, och innebär
i korthet en stor frihet för förtidspensionerade att
pröva arbete under tre år. Under det första året
påverkas inte rätten till förtidspensionen.
Utskottet har i betänkande 1999/2000:SfU5 tillstyrkt
förslagen. I budgetpropositionen anges att ett
slutgiltigt förslag om ersättning vid varaktig
arbets-
oförmåga avses komma att redovisas under våren 2000.
Såväl Moderaterna som Kristdemokraterna och
Folkpartiet anser att utgifterna för
förtidspensioner kan minska ytterligare genom ökad
kontroll. Mot bakgrund av vad som anförts i
föregående avsnitt A 1 Sjukpenning och
rehabilitering, m.m. utgår utskottet från att
regeringen noga följer utvecklingen inom
socialförsäkringsadministrationen och att RFV och
försäkringskassorna fortsatt utvecklar metoder för
att komma till rätta med fusk och missbruk av
ersättningar och bidrag. Utskottet anser att
utgifterna under anslaget således redan har
beräknats med denna utgångspunkt.
Den kraftiga ökningen av de långa sjukfallen, som
enligt vad som anges i propositionen kan komma att
öka antalet förtidspensionärer, är enligt utskottet
oroande. Utskottet förutsätter att regeringen noga
följer utvecklingen inom området. Utskottet noterar
även att Riksdagens revisorer under hösten kommer
att, i en förstudie, granska orsakerna till att
antalet förtidspensionerade på grund av psykiska
funktionshinder ökat under 1990-talet.
Med det anförda har utskottet inte något att erinra
mot regeringens förslag till medelsanvisning vad
gäller anslaget A 2, och utskottet avstyrker
motionerna Sf306 yrkandena 5 i denna del och 7,
Sf277 yrkande 13 i denna del, Sf246 yrkande 6 i
denna del och Fi212 yrkande 14 i denna del.
Övriga motioner om förtidspensioner
Enligt propositionen kommer ett förslag om
ersättning vid varaktig arbetsoförmåga, dvs.
nuvarande förtidspension, samt det regelsystem som
skall ersätta dagens sjukbidrag att redovisas i en
promemoria under våren 2000.
Förtidspensionsutredningen avlämnade i augusti 1998
betänkandet Unga i ohälsoförsäkringen - tid för
aktivitet och utveckling (SOU 1998:106).
Betänkandet, som bl.a. innehåller förslag om att
förtidspension inte skall kunna beviljas före 30 års
ålder, har remissbehandlats och ett
ställningstagande från regeringens sida kan väntas
tidigast under år 2000.
Utskottet, som utgår från att bl.a. även gruppen
äldre arbetslösa och flyktingar beaktas när det nya
systemet för förtidspension utformas, anser att
beredningen inom Regeringskansliet bör avvaktas.
Utskottet avstyrker därför motionerna Sf260 yrkande
4, So490 yrkande 6, Sf236, 1998/99:Sf201 och
1998/99:Sf263.
A 3 Handikappersättningar
Propositionen
Handikappersättning utges enligt 9 kap. 2 § AFL till
försäkrad som fyllt 16 år och som före 65 års ålder
för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i
sådan omfattning att han eller hon i sin dagliga
livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan
eller behöver hjälp av annan för att förvärvsarbeta
eller eljest får vidkännas betydande merutgifter på
grund av sitt handikapp.
Handikappersättning utbetalas med belopp som per år
motsvarar 69 %, 53 % eller 36 % av prisbasbeloppet
alltefter hjälpbehovets omfattning eller
merutgifternas storlek. Ersättningen kan utges
tillsammans med t.ex. förtidspension eller
ålderspension, eller som självständig förmån.
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2000 till anslaget A 3
Handikappersättningar anvisar ett ramanslag på 1 036
miljoner kronor.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.
A 4 Arbetsskadeersättningar
Propositionen
Från arbetsskadeförsäkringen utbetalas vid
arbetsskada bl.a. egenlivräntor och
efterlevandelivräntor. Inkomstförlust till följd av
bestående nedsatt arbetsförmåga om minst en
femtondel ersätts. Med arbetsskada förstås skada
till följd av olycksfall eller annan skadlig
inverkan i arbetet. Med skadlig inverkan avses
inverkan av en faktor som med hög grad av
sannolikhet kan ge upphov till en sådan skada som
den försäkrade har. Skadan skall anses vara orsakad
av den skadliga inverkan om övervägande skäl talar
för det.
Utgifter för arbetsskadeförsäkringen finansierades
t.o.m. budgetåret 1998 vid sidan av statsbudgeten.
I propositionen anges att arbetsskadeförsäkringen
nyligen varit föremål för utredning. Utredningens
förslag bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2000 till anslaget A 4
Arbetsskadeersättningar anvisar ett ramanslag på
drygt 7 189 miljoner kronor.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Moderaterna
I motion Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i
yrkande 9 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2000 till anslaget A 4 anslå 271 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit. I motionen
anges att kostnaderna för anslaget minskar genom att
arbetsskadeförsäkringen lyfts ur den offentliga
försäkringen.
I motion Sf254 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande
13 anser motionärerna att från den offentliga
försäkringen bör arbetsolycksfallen och vissa strikt
avgränsade arbetsskador kunna brytas ut. En
tvingande lagstiftning måste finnas som kräver att
alla omfattas av en försäkring som ger ett visst
minimiskydd. När arbetsgivaren betalar premien
stärks också drivkrafterna för en säker arbetsmiljö.
Försäkringen kan enligt motionärerna i konkurrens
erbjudas av försäkringsbolag eller den allmänna
försäkringen på försäkringsmässiga villkor. I
motionen begärs ett tillkännagivande om
arbetsolycksfall, arbetsskador och färdolycksfall.
Utskottets bedömning
Arbetsskadeutredningen har under 1998 överlämnat
sitt betänkande Den framtida arbetsskadeförsäkringen
(SOU 1998:37) till regeringen. I betänkandet
föreslås bl.a. en rad åtgärder för att öka de
arbetsskadades trygghet. Vidare redovisas, som ett
alternativ till den nuvarande försäkringen, en
lösning som innebär att ansvaret för
arbetsskadeförsäkringen förs över på
arbetsmarknadens parter i form av en obligatorisk
tilläggsförsäkring vid arbetsskada. Betänkandet
bereds för närvarande inom Regeringskansliet och
resultatet av denna beredning bör inte föregripas. I
propositionen anges att regeringen har för avsikt
att återkomma med förslag till vissa förändringar i
regelsy-stemet våren 2000.
Utskottet, som inte har något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning, avstyrker
motionerna Sf254 yrkande 13 och Sf306 yrkande 9.
A 5 Kostnader för sysselsättning av vissa
förtidspensionärer
Propositionen
Från anslaget, som infördes budgetåret 1999, skall
enligt en särskild lag utbetalas ersättning till
arbetsgivare som avseende resterande arbetsförmåga
bereder förtidspensionärer med tre fjärdedels
förtidspension eller sjukbidrag en anställning med
lönebidrag eller hos Samhall AB.
Försäkringskassan skall enligt lagen ansvara för
att särskilda insatser kommer till stånd för att
bereda personen en anställning motsvarande den
återstående arbetsförmågan. Förfarandet bör vara
sådant att försäkringskassan lämnar uppgift till
arbetsförmedling eller arbetsmarknadsinstitut om
vilka personer som beviljats tre fjärdedels
förtidspension och som står till arbetsmarknadens
förfogande med resterande en fjärdedels
arbetsförmåga. Arbetsförmedlingens eller
arbetsmarknadsinstitutets uppgift består i att inom
sex månader placera en sådan förtidspensionär,
eventuellt med hjälp av lönebidrag, på den ordinarie
arbetsmarknaden. Om detta inte kan ske skall
förtidspensionären beredas en anställning inom
Samhall AB.
Om anställning sker med hjälp av lönebidrag eller
genom Samhall AB:s försorg, skall berörda
arbetsgivare och Samhall AB efter framställning till
försäkringskassan erhålla ersättning från denna.
Ersättningen utbetalas i efterhand.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2000 till anslaget A 5 Kostnader för sysselsättning
av vissa förtidspensionärer anvisar ett ramanslag på
25 miljoner kronor.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.
A 6 Ersättning för kroppsskador
Propositionen
Från anslaget bekostas ersättningar enligt lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd i de fall en
skada inträffar under militär verksamhet. Anslaget
var t.o.m. budgetåret 1998 uppfört under
utgiftsområde 6 Totalförsvaret.
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2000 till anslaget A 6 Ersättning för
kroppsskador anvisar ett ramanslag på 65 miljoner
kronor.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.
B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna
försäkringskassor
Propositionen
Socialförsäkringens administration utgörs av
Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. Riksförsäkringsverket skall
bl.a. utöva tillsyn över de allmänna
försäkringskassorna, vara ansvarig systemägare för
de gemensamma IT-systemen, utarbeta normer för
regeltillämpning samt svara för ekonomistyrningen
inom verksamheten. Försäkringskassorna har ansvar
för handläggning och utbetalning av
socialförsäkringsersättningar och bidrag samt har
att förebygga och minska ohälsa.
Från den 1 januari 1999 har antalet
försäkringskassor anpassats till länsindelningen och
uppgår därmed till 21 stycken.
I propositionen föreslås att riksdagen till anslaget
B 1 Riksförsäkringsverket anvisar ett ramanslag på
717 miljoner kronor.
Det föreslås vidare att regeringen bemyndigas att
under år 2000, i fråga om ramanslaget B 1
Riksförsäkringsverket, åta sig ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden
innebär utgifter om högst 9 miljoner kronor efter år
2000. I budgetpropositionen anges att RFV skall ges
utrymme för satsningar för att initiera forskningen
inom socialförsäkringens område.
I propositionen föreslås vidare att riksdagen till
anslaget B 2 De allmänna försäkringskassorna anvisar
ett ramanslag på 4 765 miljoner kronor.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Moderaterna
I motion Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i
yrkande 10 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2000 till anslaget B 1 anvisa 400 miljoner kronor
mer än vad regeringen föreslagit så att
försäkringskassorna skall kunna öka arbetsinsatserna
för rehabilitering och samordning.
Kristdemokraterna
I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl.
(kd) begärs i yrkande 13 i denna del dels att
riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till
anslaget B 1 anvisa 15 miljoner kronor mindre än vad
regeringen föreslagit, dels att riksdagen beslutar
att till anslaget B 2 anvisa 300 miljoner kronor mer
än vad regeringen förslagit. Motionärerna föreslår
ett sparbeting för RFV på 2,5 %, vilket ger en
besparing på 15 miljoner kronor. En
resursförstärkning för försäkringskassorna krävs för
att garantera effektivitet, rättssäkerhet och
kompetens vid ärendebehandling. I yrkandena 3-5
begärs också tillkännagivanden om behovet av ökade
resurser till försäkringskassan, om kvalitetshöjning
i besluten och förbättrad kontroll av
sjukpenningutbetalningar och förtidspension samt om
prioritering av kompetenshöjande åtgärder.
Centerpartiet
I motion Sf292 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs
i yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att
till anslaget B 2 anvisa 543 miljoner kronor mer än
vad regeringen förslagit. Motionärerna anser att en
resursförstärkning krävs för en ökad satsning på
rehabilitering.
Folkpartiet
I motionerna Sf246 yrkande 6 i denna del och Fi212
yrkande 14 i denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs att riksdagen beslutar att till anslaget B 2
anslå 50 miljoner kronor mer än vad regeringen
förslagit. Medlen behövs för att skärpa kampen mot
fusk och överutnyttjande i systemen.
Övriga motioner om socialförsäkringsadministrationen
Ulla-Britt Hagström (kd) anser i Sf210 yrkande 2 att
det finns anledning att undersöka hur RFV:s
tillsynsroll fungerar och hur samspelet mellan RFV
och försäkringskassorna skall kunna förbättras vad
avser t.ex. rehabiliteringsområdet. Motionären begär
ett tillkännagivande om detta.
I motion Sf221 av Marietta de Pourbaix-Lundin och
Henrik S Järrel (m) begärs ett tillkännagivande om
behov av ändrad lagstiftning i syfte att förenkla
avlämnandet av försäkringskassans delårsrapport.
Motionärerna anser att det uppstår praktiska problem
och kostnader då delårsrapporten skall undertecknas
och avlämnas mitt under semestertiden.
I motion Sf254 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande
5 begärs ett tillkännagivande om ökad rättssäkerhet.
I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om en ny
försäkringsläkarorganisation. Enligt motionärerna
bör denna organisation vara självständig och
rikstäckande samt ha en hög medicinsk och juridisk
kompetens. Motionärerna anser att utredningen om
sjukförsäkringen bör ges tilläggsdirektiv i enlighet
med vad som anförts om rättssäkerhet och
försäkringsläkarorganisationen.
I motion Sf304 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)
begärs i yrkande 14 ett tillkännagivande om att
behovet av utbildning i försäkringsmedicin för
läkare som regelbundet utfärdar intyg bör utredas.
I motion Sf207 av Sofia Jonsson (c) begärs ett
tillkännagivande om en utredning om provision till
förtroendeläkarna.
Göte Jonsson (m) anser att arbetet med att hitta
framtida lösningar för verksamheten vid AB Tranås
Kuranstalt måste fortsätta och att staten bör ta
sitt ansvar när det gäller att skapa bästa möjliga
förutsättningar. Den tid som ges för
omstruktureringen är för kort. I motion Sf228 begärs
ett tillkännagivande om förutsättningarna att
bedriva fortsatt verksamhet.
Eva Arvidsson och Carina Hägg (s) begär i motion
Sf301 ett tillkännagivande om vikten av att ta till
vara kompetensen vid RFV:s sjukhus så att
överviktiga får ett fortsatt bra stöd.
Utskottets bedömning
Anslag för socialförsäkringsadministrationen
Socialförsäkringsadministrationen handhar omfattande
och för den enskilda individen liksom för samhället
viktiga transfereringar. Enligt utskottets mening är
en väl fungerande socialförsäkringsadministration
därför av stor vikt. En effektivare handläggning av
ersättnings- och bidragsärenden och ett effektivare
rehabiliteringsarbete uppnås bäst med en tydlig
ansvarsfördelning och ett utvecklat kvalitetsarbete.
Administrationens resurser måste också vara
tillräckliga och fördelas på ett långsiktigt och bra
sätt.
Administrationen har under de senaste åren befunnit
sig i en omvälvande period där försäkringskassorna
haft till uppgift att klara befintlig verksamhet
samtidigt som ett stort antal regelförändringar har
genomförts. Förstärkningar för administrationen
beslutades därför både under år 1997 och år 1998
(bet. 1997/98:SfU1, rskr. 1997/98:111, 1998/99:SfU1,
rskr. 1998/99:101).
Riksdagen har också beslutat om nya regler i syfte
att stärka och tydliggöra försäkringskassornas och
RFV:s roller inom socialförsäkringsadministrationen.
Bland annat klargjordes RFV:s ledningsroll och
tillsynsansvar (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8,
rskr. 1997/98:153).
Av budgetpropositionen framgår att 85 % av RFV:s
resurser under budgetåret 1998 användes inom IT-
området och resterande för centrala
myndighetsuppgifter, bl.a. normering, tillsyn,
utvärdering, mål- och resultatstyrning och
statistikansvar. De stora satsningarna på
förberedelser inför det nya pensionssystemet och
2000-säkringen har medfört att andra uppgifter fått
stå tillbaka. Av vad som framgår av propositionen
har detta medfört att RFV:s mål att säkerställa
rättssäkerhet, likformighet och kvalitet inom
försäkringstillämpningen inte har uppfyllts. Inte
heller har målet om samverkan mellan de olika
rehabiliteringsaktörerna uppfyllts. För att uppnå
bättre måluppfyllelse i framtiden har emellertid
enligt propositionen ett tillsynsprogram tagits
fram, samverkansformerna utvecklats och leveranser
av nya IT-stöd genomförts.
I det av riksdagen godkända betänkandet
1998/99:SfU7 Riksdagens revisorers förslag om
socialförsäkringens administration tillstyrkte
utskottet revisorernas förslag till
tillkännagivanden om handläggningen av
försäkringsärenden och regionala skillnader.
Utskottet konstaterade i betänkandet att RFV och
försäkringskassorna påbörjat och planerade för en
rad åtgärder i syfte att förbättra kvaliteten i
ärendehandläggningen. Vidare uttalade utskottet att
de förslag revisorerna lämnat i samband med sin
granskning om t.ex. utbildning och
kompetensutveckling borde tas i beaktande i det
fortsatta arbetet.
Regeringen har i samband med regleringsbrevet för
år 1999 utarbetat mål och uppdrag som bör kunna
medföra förbättringar inom området. Inom en rad
områden har det initierats en utveckling som syftar
till en bättre måluppfyllelse bl.a. genom uppdrag
och återrapporteringskrav samt en löpande dialog med
RFV. Detta avser bl.a. IT-området,
tillsynsverksamheten och tillförlitligheten i RFV:s
mät- och analysmetoder.
Av vad som framgår av propositionen har RFV inom
sina ansvarsområden bl.a. gjort en total genomgång
av samtliga författningar samt också påbörjat
arbetet med att ge ut allmänna råd om tillämpningen
av förvaltningslagen vid kassorna. Arbetet med att
utveckla och förbättra rutinerna för
kvalitetssäkring och kontroll vid kassorna har
genomförts. Vidare framgår att RFV, enligt egen
bedömning, inte har varit tillräckligt aktivt inom
tillsynsområdet. Verket kommer dock att öka
tillsynen i enlighet med sitt tillsynsprogram.
Utskottet noterar att det i propositionen framhålls
att ett flertal insatser för likformighet och
rättssäkerhet samt kvalitet har genomförts och att
regeringen förutsätter att arbetet ytterligare
utvecklas. Regeringen avser också att ge
Statskontoret i uppdrag, som ett stöd för framtida
ställningstaganden, att granska utvecklingsarbetet
och redovisa sina iakttagelser och bedömningar till
regeringen. Vidare framgår av propositionen att RFV
och försäkringskassorna i samband med
budgetunderlaget för åren 2000-2002 presenterat ett
gemensamt åtagande att i grunden modernisera
socialförsäkringens administration under perioden
fram till år 2005. Generaldirektör Anna Hedborg har
också vid utskottets sammanträde den 4 november i år
informerat om hur arbetet med det nya teknikstödet
fortskrider.
Utskottet ser med tillfredsställelse att ett aktivt
förändrings- och omställningsarbete nu pågår inom
socialförsäkringsadministrationen, inte minst i form
av en modernisering av teknikstödet för handläggning
och utvecklingen av en helt ny teknisk plattform.
Mot bakgrund av det anförda bedömer utskottet att
föreslagna resurser under anslagen är tillräckliga
för att också målen för
socialförsäkringsadministrationen, att säkerställa
rättssäkerhet, likformighet och kvalitet samt
samverka inom rehabiliteringsområdet, skall kunna
uppnås.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens
förslag till medelsanvisning. Utskottet biträder
regeringens förslag och avstyrker motionerna Sf306
yrkande 10, Sf277 yrkandena 3-5 och 13 i denna del,
Sf292 yrkande 1 i denna del, Sf246 yrkande 6 i denna
del och Fi212 yrkande 14 i denna del.
Övriga motioner om socialförsäkringens
administration
Mot bakgrund av vad som anförts ovan angående
tillsynsansvar och tydliga roller inom
administrationen och vad utskottet tidigare uttalat
under avsnittet A 1 Sjukpenning, rehabilitering,
m.m. anser utskottet att RFV och försäkringskassorna
har förutsättningar att möta de ökade kraven på
insatser inom rehabiliteringsområdet och att komma
till rätta med bristande kvalitet i handläggningen
bl.a. genom kompetenshöjande åtgärder. Utskottet
avstyrker motion Sf210 yrkande 2.
I en motion anförs att avlämnandet av
försäkringskassornas delårsrapporter bör förenklas.
I det av riksdagen godkända betänkandet 1997/98:SfU8
Socialförsäkringens administration tillstyrkte
utskottet förslag om att försäkringskassans styrelse
skall upprätta förutom årsredovisning även bl.a.
delårsrapport. Handlingarna skall lämnas till RFV.
Årsredovisningen och delårsrapporten skall enligt 18
kap. 20 och 21 §§ AFL upprättas på ett överskådligt
sätt, i enlighet med god redovisningssed, och
skrivas under av samtliga styrelseledamöter och av
direktören. Bland annat för att RFV skall kunna få
in de olika underlagen och redovisningarna på
lämpligt sätt och i tid gavs regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att
meddela närmare föreskrifter om redovisningen.
Reglerna trädde i kraft den 1 juli 1998. Av RFV:s
föreskrifter (RFFS 1998:20) framgår att
delårsrapport skall inges senast den 8 augusti varje
år.
Ett av syftena med förslagen till förändringar av
socialförsäkringsadministrationen var, som nämnts
ovan, att stärka och tydliggöra styrelsens ansvar
för verksamheten. Med anledning av att
försäkringskassorna helt finansieras med statliga
medel föreslog regeringen att redovisningen skulle
styras enligt samma principer som gäller för
statliga myndigheter. I det av riksdagen godkända
betänkandet 1997/98:SfU8 tillstyrkte utskottet
förslagen. Utskottet finner inte skäl att nu göra en
annan bedömning. Utskottet anser att andra problem
av praktisk natur rörande delårsrapporten får lösas
inom socialförsäkringsadministrationen. Utskottet
avstyrker motion Sf221.
Enligt 18 kap. 15 § AFL skall det i en
försäkringskassa finnas en eller flera
försäkringsläkare. De skall biträda kassan i frågor
som kräver medicinsk sakkunskap samt verka för gott
samarbete mellan kassan och de läkare och tandläkare
som är verksamma inom kassans område.
I utskottets betänkande 1996/97:SfU12 Samverkan,
socialförsäkringens ersättningsnivåer och
administration lämnas en utförlig redogörelse för
bl.a. försäkringsläkarnas arbete och roll (s.
65-67).
Utskottet anförde bl.a. att försäkringsläkaren som
anställd tjänsteman i försäkringskassan i flertalet
fall har en anställning uppgående från några timmar
per vecka till halvtidstjänstgöring. Resterande tid
är i övervägande fall försäkringsläkarna verksamma
som praktiserande läkare. Som försäkringsläkare har
han eller hon att agera som rådgivare till
handläggarna i medicinska frågor och fattar inte
beslut i frågor om rätt till ersättning. Besluten
härvidlag fattas av kassans tjänstemän eller av en
socialförsäkringsnämnd. Försäkringsläkarens
bedömning grundar sig på behandlande läkares
uppgifter i intyg och utlåtanden, och
försäkringsläkaren skall inte i något fall själv
undersöka den försäkrade.
Utskottet hänvisade även till att RFV i rapporten
(RFV anser 1997:3) Försäkringsläkares medverkan i
sjukpenningärenden på uppdrag av regeringen har
utvärderat försäkringsläkarnas medverkan i
sjukpenningärenden enligt 3 kap. 8 a § AFL samt
försäkringskassas möjlighet att införskaffa
kompletterande utredning enligt samma bestämmelse.
Av rapporten framgår bl.a. att försäkringsläkaren i
de flesta ärenden hörs men att dokumentationen i
ärendena i många fall är bristfällig. Utskottet
förutsatte bl.a. att RFV noggrant följer upp
kassornas hantering i dessa avseenden.
Motioner om försäkringsläkare behandlades också i
betänkande 1997/98:SfU8 Socialförsäkringens
administration. Utskottet utgick därvid från att
såväl RFV som försäkringskassorna gör vad på dem
ankommer för att öka kunskapen och informationen om
försäkringsläkarnas roll samt öka förståelsen för de
åtgärder som försäkringskassorna vidtar och de
beslut som fattas. Utskottet förutsatte också att
vikten av vidareutbildning och kompetens hos
försäkringsläkarna beaktas av RFV och
försäkringskassorna. Utskottet avstyrkte motioner
med krav på tillkännagivanden om bl.a. kompetenskrav
och vikten av vidareutbildning för
försäkringsläkarna samt information om
försäkringsläkarnas arbete. Utskottet vidhåller sin
inställning men vill erinra om att enligt direktiven
till den särskilda utredare som fått i uppdrag att
göra en analys av sjukförsäkringen skall bl.a. den
sjukskrivande läkarens och försäkringsläkarens roll
granskas.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf304 yrkande 14 om utbildning i försäkringsmedicin
och Sf254 yrkandena 4 och 5 om en ny
försäkringsläkarorganisation. Även motion Sf207
avstyrks.
Två motioner rör verksamheten vid RFV:s sjukhus. Den
ena rör förutsättningarna att bedriva fortsatt
verksamhet och den andra vikten av att ta tillvara
kompetensen vid sjukhusen så att överviktiga får ett
fortsatt bra stöd.
Riksdagen har beslutat om förändringar av
verksamheten vid RFV:s sjukhus (prop. 1998/99:76,
bet. 1998/99:SfU8, rskr. 1998/99:232).
Verksamhetsansvaret för försäkringsmedicinska
utredningar och arbetslivsinriktade
rehabiliteringsutredningar överförs fr.o.m. år 2000
till Östergötlands läns allmänna försäkringskassa.
Patienter inom den medicinska rehabiliteringen som i
dag bedrivs vid RFV:s sjukhus skall behandlas inom
den allmänna hälso- och sjukvården. Av vad som
framgår av budgetpropositionen har företrädare för
Landstingsförbundet bekräftat att landstingen har
beredskap att ta hand om bl.a. de överviktiga
patienter som i dag behandlas vid RFV:s sjukhus.
Behandlingen av överviktiga vid sjukhusen har varit
framgångsrik. Enligt utskottets mening är det därför
väsentligt att erfarenheterna och kunskapen om
behandlingen kommer till andvändning i den fortsatta
vården av överviktiga. Utskottet utgår således från
att kompetensen vid sjukhusen tillvaratas så att de
överviktiga får ett fortsatt bra stöd. Av direktiven
för den organisationskommitté som skall förbereda
inrättandet av försäkringsmedicinska center (dir.
1999:30) framgår att avsikten är att
sjukhusfastigheterna i Tranås och Nynäshamn skall
säljas och att de bolag som för närvarande förvaltar
sjukhusen skall avvecklas. Kommitténs arbete skall
avslutas före den 1 februari 2000. RFV har fått
regeringens uppdrag att vidta de åtgärder som krävs
för att viss personal, bolagen och den medicinska
rehabiliteringen skall kunna avvecklas.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf228 och Sf301.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Förmånerna inom utgiftsområdet bekostas från
anslagen A 1 Ålderspensioner (folkpension i form av
ålderspension och pensionstillskott, barntillägg
till ålderspension, hustrutillägg och särskilt
pensionstillägg till ålderspensionär som vårdat
sjukt eller handikappat barn), A 2
Efterlevandepensioner till vuxna (folkpension och
pensionstillskott i form av omställningspension,
förlängd omställningspension, särskild
efterlevandepension och änkepension), A 3
Bostadstillägg till pensionärer (bostadstillägg och
särskilt bostadstillägg till ålderspensionärer) samt
A 4 Delpension.
I juni 1998 fattade riksdagen beslut om att införa
ett nytt ålderspensionssystem.
Det nya inkomstgrundade pensionssystemet kommer
fullt ut att omfatta personer födda år 1954 eller
senare. Personer födda åren 1938-1953 kommer att få
ett i förhållande till födelseåret ökat antal
tjugondelar av pensionen från det nya systemet och
resterande antal tjugondelar från ATP-systemet.
Regler om inkomstgrundad ålderspension finns i
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
(LIP).
Reglerna om intjänande av pensionsrätt har med
omfattande övergångsbestämmelser trätt i kraft den 1
januari 1999. Reglerna om beräkning av förmånernas
storlek och utbetalning av dessa träder i kraft den
1 januari 2001.
Garantipension kommer att ersätta nuvarande
grundskydd när det gäller folkpension i form av
ålderspension till den del denna inte beräknats med
anledning av arbete, lagen (1998:702) om
garantipension. Garantipensionen skall också ersätta
pensionstillskott och särskilt grundavdrag med
anledning av ålderspension. För rätt till oreducerad
garantipension skall krävas 40 års försäkringstid.
Vid kortare försäkringstid skall garantipensionen
reduceras proportionellt.
Som försäkringstid för garantipension skall
tillgodoräknas tid då en person, mellan i princip 25
och 65 års ålder, har varit folkbokförd i Sverige.
Beträffande flyktingar och andra skyddsbehövande som
har beviljats uppehållstillstånd i Sverige räknas
viss andelsberäknad tid av bosättningstid i tidigare
hemland (dock inte tid som berättigar till pension
från hemlandet).
Garantipensionssystemet kommer att omfatta personer
födda år 1938 eller senare. Lagen om garantipension
träder i kraft den 1 januari 2001.
För dem som är födda före 1938 kommer en
övergångsvis garantipension att utges.
Riksdagen har för budgetåret 2000 i enlighet med
regeringens förslag fastställt ramen för
utgiftsområde 11 till 33 618 800 000 kr (bet.
1999/2000: FiU1, rskr. 1999/2000:28).
Mål och prioriteringar inom utgiftsområdet
Propositionen
Målet för utgiftsområdet, som lades fast under
föregående år (prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:SfU1,
rskr. 1998/99:101), är att ge ekonomisk trygghet
till äldre och efterlevande. I propositionen anges
vidare följande prioriteringar inom utgiftsområdet
för år 2000.
- Under de senaste åren har flera förbättringar för
pensionärsgrupperna genomförts. Således minskas inte
prisbasbeloppet längre när de pensionsförmåner som
är knutna till prisutvecklingen beräknas. Också
bostadsstödet för pensionärerna har förbättrats
genom att ersättningsgraden för BTP har höjts.
Regeringen kan även konstatera att de centrala
delarna av pensionsreformen nu är på plats.
- Det nya reformerade pensionssystemet medför ökade
möjligheter för den enskilde att påverka den
framtida pensionens storlek. Förutsättningen är att
det finns tillräckliga kunskaper om hur det nya
pensionssystemet fungerar. Det är därför av stor
vikt att kunskapen om pensionssystemet ökar. Detta
skall framför allt uppnås genom fortsatta
informationsinsatser.
- Den kvarvarande anpassningen av det reformerade
ålderspensionssystemet skall genomföras.
- I många fall beräknas bostadstillägget med hjälp
av schabloner. Regeringen avser under hösten 1999
att initiera en översyn av de schabloner som används
vid beräkning av bostadstillägg.
A 1 Ålderspensioner
Gällande ordning
I dagens pensionssystem utges folkpension i form av
ålderspension enligt 5 och 6 kap. AFL. Som
tilläggsförmåner till folkpension kan utges
särskilda folkpensionsförmåner i form av
pensionstillskott och bostadstillägg till
pensionärer.
Hel folkpension i form av ålderspension utges med
96 % av prisbasbeloppet eller, för gift försäkrad,
med 78,5 % av prisbasbeloppet. Den ålderspensionär
som har låg eller ingen ATP har rätt till
pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om
pensionstillskott. Pensionstillskott till
ålderspension utges fr.o.m. den 1 juni 1999 med
högst 56,9 % av prisbasbeloppet. Om pension börjar
tas ut före respektive efter 65 års ålder minskar
respektive ökar pensionsbeloppet.
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2000 till anslaget A 1 Ål-
derspensioner anvisar ett ramanslag på 10 826
miljoner kronor.
Enligt propositionen är antalet ålderspensionärer
förhållandevis stabilt, dock har en viss ökning i
antalet personer med förtida uttag kunnat skönjas
under de senaste åren. Detta har bl.a. inneburit att
medelbeloppet från folkpensioneringen årligen
minskat. Också 1998 var andelen personer med förtida
uttag förhållandevis hög bland de nytillkomna
pensionärerna, vilket innebar att medelbeloppet från
folkpensioneringen var något lägre jämfört med år
1997. Det motsatta förhållandet gällde ATP-
pensionerna. Den genomsnittliga ålderspensionen från
tilläggspensioneringen steg med 0,03 prisbasbelopp
mellan åren 1997 och 1998. Detta i sin tur
resulterade i att såväl antalet personer med
pensionstillskott som den genomsnittliga
ersättningen sjönk år 1998 jämfört med året innan.
För år 1999 beräknas anslaget underskridas med 51
miljoner kronor.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Kristdemokraterna
Motionärerna i Sf278, Kenneth Lantz m.fl. (kd), vill
höja pensionstillskottet med 200 kr per månad år
2000. I motionen anförs att en höjning av
pensionstillskottet skulle komma de pensionärer som
i dag är de mest utsatta till godo. I yrkande 3
begärs ett tillkännagivande om detta. Ytterligare
810 miljoner kronor bör tillföras anslag A 1
Ålderspensioner (yrkande 5 i denna del).
Centerpartiet
Även motionärerna i Sf293 av Birgitta Carlsson m.fl.
(c) vill höja pensionstillskottet. I motionen
föreslås en höjning med 2 500 kr per år. Detta
gynnar pensionärer med låg pension, främst kvinnor.
Enligt motionärerna bör ytterligare 390 miljoner
kronor tillföras anslag A 1 Ålderspensioner (yrkande
1 i denna del).
Övriga motioner om ålderspension
Ulla-Britt Hagström (kd) framhåller i motion Sf209
att dagens regler missgynnar dem som väljer att
gifta sig genom att de får lägre pension än ogifta.
I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om det
anförda.
I motion Sf293 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vill
motionärerna att folkpension skall utges till
samboende pensionärer med belopp motsvarande de
belopp som utges till gifta pensionärer, och de
begär i yrkande 2 förslag om en sådan ändring.
I motion So262 yrkande 4 av Barbro Westerholm (fp)
begärs ett tillkännagivande om pensioner och
bidragsbehov. Motionären uppger att regeringen i
budgetpropositionen anger att pensionärerna som
grupp under 1990-talet ökat sin inkomststandard,
både i reala termer och i förhållande till andra
åldersgrupper. Verkligheten är enligt motionären en
annan. På individnivå har köpkraften för
pensionärerna sänkts. När regeringen och riksdagen
försöker kompensera de utsatta pensionärerna för
höjda läkemedelskostnader genom höjt
pensionstillskott och särskilt bostadstillägg hamnar
pengarna hos kommunerna och inte hos pensionärerna.
Bidragsberoendet hos pensionärer med låg eller ingen
ATP är enligt motionären påtagligt.
Lennart Daléus m.fl. (c) begär i motion Sf637
yrkande 28 ett tillkännagivande om invandrade
pensionärers beroende av socialbidrag. Enligt
motionärerna har de som sent i livet kommer till
Sverige ingen eller liten pension och blir beroende
av socialbidrag. I längden är detta ohållbart, och
staten bör överta kostnadsansvaret.
Catharina Elmsäter-Svärd (m) framhåller i motion
Sf252 att äldre invandrare som i dag har
socialbidrag som enda uppehälle utgör en allt större
ekonomisk börda för kommunerna. Enligt motionären är
det naturligt att staten tar över ansvaret att
betala ut någon form av pension till de äldre
medborgarna med invandrarbakgrund. Motionären begär
ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
Anslag A 1 Ålderspensioner
Från och med den 1 januari i år har förbättringar
genomförts för pensionärerna. Bostadstillägget har
höjts, något som framför allt gynnar kvinnor. Vidare
har minskningen av prisbasbeloppet vid beräkning av
pensioner slopats fr.o.m. budgetåret 1999.
I budgetpropositionen anges att i
departementspromemorian Sämre för mig - Bättre för
oss (Ds 1999:5) belyses saneringsprogrammets
effekter för ålderspensionärernas inkomststandard.
Utskottet noterar att enligt promemorian fick
pensionärerna på individnivå sänkt köpkraft under
perioden 1991-1996. Som grupp har emellertid
pensionärerna ökat sin inkomststandard under 1990-
talet, både i reala termer och i förhållande till
andra åldersgrupper. Detta kan förklaras av flera
olika faktorer. Nyblivna pensionärer har i
genomsnitt högre ATP-poäng, och därmed högre
inkomster än de som redan finns i gruppen. Detta
höjer för varje år gruppens inkomststandard. Det
faktum att nyblivna pensionärer har en relativt hög
inkomststandard leder till att antalet
ålderspensionärer med pensionstillskott stadigt
minskar. Äldre pensionärer har en lägre
inkomststandard än yngre. En förklaringsfaktor
härtill är att kvinnor, som i genomsnitt har en
lägre inkomststandard än män, är överrepresenterade
bland de äldre. Utskottet kan inte tillstyrka en
höjning av pensionstillskottet men vill framhålla
att det är väsentligt att ålderspensionärernas
ekonomiska förhållanden fortlöpande uppmärksammas.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens
förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker motionerna Sf278 yrkandena 3
och 5 i denna del och Sf293 yrkande 1 i denna del.
Övriga motioner om ålderspensioner
Från och med år 1993 gäller att rätt till
folkpension föreligger enligt två alternativa
regler. Enligt den ena regeln skall folkpension
utges i förhållande till bosättningstid i landet och
enligt den andra regeln i förhållande till antalet
år för vilka tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel
som ger det mest fördelaktiga resultatet skall
tillämpas. För rätt till oavkortad folkpension krävs
40 bosättningsår mellan 16 och 64 års ålder
respektive 30 år med ATP-poäng.
För flyktingar och andra skyddsbehövande som
beviljats uppehållstillstånd i Sverige finns i 5
kap. 7 § AFL regler som innebär att de som
bosättningstid skall få tillgodoräkna sig hela eller
viss del av tiden i hemlandet eller annat land där
de tillfälligt erhållit en fristad.
För rätt till oreducerad garantipension i det nya
pensionssystemet kommer det att krävas 40 års
försäkringstid. Som försäkringstid tillgodoräknas i
princip tid då en person i åldern 25-64 år har varit
folkbokförd i Sverige. Viss andelsberäknad tid av
bosättningstid i tidigare hemland tillgodoräknas för
flyktingar och andra skyddsbehövande, dock inte tid
som berättigar till pension från hemlandet.
Frågan om äldre invandrares rätt till pension har
utskottet behandlat vid ett flertal tillfällen
tidigare. I samband med att nya regler för beräkning
av folkpension infördes gjorde riksdagen ett
tillkännagivande om bl.a. att det fanns anledning
för regeringen att närmare utreda de problem som
fanns och kunde uppkomma i framtiden när det gällde
försörjningen av de invandrade ålders-pensionärer
som inte hade rätt till folkpension eller endast
skulle komma att få en reducerad pension (bet.
1992/93:SfU4). I betänkande 1997/98:SfU13 Det nya
pensionssystemet underströk utskottet att det är
viktigt att hitta en lösning som innebär att den
grupp äldre invandrare som har kort anknytningstid
till Sverige inte blir hänvisade till socialtjänsten
för sin försörjning, och utskottet utgick från att
regeringen återkommer med förslag till lösningar.
Socialtjänstutredningen har nyligen lagt fram sitt
slutbetänkande Socialtjänst i utveckling (SOU
1999:97). I betänkandet föreslås för att
tillförsäkra den som är bosatt i Sverige och är 65
år eller äldre en grundläggande försörjning att ett
äldreförsörjningsstöd skall införas. Stödet skall
regleras i en särskild lag och vara ett statligt
ansvar. När det gäller försörjningsstödets nivå,
finansieringsmodell och handläggningsbestämmelser
ter sig enligt utredningen en anknytning till
grundskyddet för ålders-pensionärer ändamålsenligt.
Utskottet anser att beredningen av betänkandet bör
avvaktas. Något uttalande från riksdagens sida om
äldre invandrares försörjning bör nu inte göras.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf252 och Sf637 yrkande 28.
Beträffande storleken av gifta respektive ogifta
personers pensioner uppgav statsrådet Maj-Inger
Klingvall som svar på en interpellation den 16 mars
1999 bl.a. följande. Den lägre pensionsnivån för
gifta infördes redan år 1913. Att likställa
pensionen för gifta med pension för dem som är
ogifta skulle kosta drygt 5 miljarder kronor, och
regeringens bedömning är att detta inte är möjligt
inom överskådlig tid. I fempartiöverenskommelsen om
det nya ålderspensionssystemet ansåg man att dessa
medel borde användas till mer angelägna delar av
grundskyddet i pensionssystemet. Enligt statsrådet
är bakgrunden till skillnaderna att gifta har
ekonomisk hushållsgemenskap och därmed lägre
gemensamma utgifter. Ekonomisk hushållsgemenskap kan
också föreligga för sambor. Det var enligt
statsrådet dock på grund av integritetsskäl och med
risk för subjektiva bedömningar vanskligt att
fastslå om två personer lever under
äktenskapsliknande former och därmed har ekonomisk
hushållsgemenskap. Två vuxna personer som är
folkbokförda på samma adress har inte automatiskt
något ansvar för varandras försörjning medan det
omvända gäller för gifta.
Utskottet noterar att i det nya
ålderspensionssystemet kommer när det gäller den
inkomstgrundade ålderspensionens storlek inga
skillnader förekomma på den grunden att vederbörande
är gift eller ogift. För den som kommer att uppbära
enbart garantipension eller kompletterande
garantipension kommer dock denna att utges med olika
stora belopp beroende på om vederbörande är gift
eller ogift.
Utskottet, som delar statsrådets uppfattning,
avstyrker motionerna Sf209 yrkande 2 och Sf293
yrkande 2.
Som framgått ovan har utvecklingen vad gäller
inkomststandard för ålderspensionärerna som
kollektiv under 1990-talet varit relativt gynnsam.
Av promemorian (Ds 1999:5) framgår vidare att mellan
delgrupper inom kollektivet föreligger ganska stora
skillnader i standard. Sålunda har yngre pensionärer
i genomsnitt högre ATP-poäng än äldre. Yngre
pensionärer har också oftare arbetsinkomster och
vissa typer av tidsbestämda avtalspensioner som
höjer inkomsterna under den första tiden som
pensionär men som minskar eller upphör då de blir
äldre. Vidare kan man hos de yngre pensionärerna
finna en mindre andel ensamhushåll. Eftersom det per
person är billigare att bo två personer i ett
hushåll än att bo ensam får ensamstående, allt annat
lika, lägre inkomststandard än gifta eller
samboende. Som också nämnts ovan är kvinnor
överrepresenterade bland de äldre, och de har i
genomsnitt en lägre inkomststandard än yngre
pensionärer. Av promemorian framgår även att de
ekonomiskt svagaste pensionärerna skyddats. Detta
kan främst förklaras med införandet av det särskilda
bostadstillägget som garanterar pensionärerna en
viss minimistandard. Ersättningsgraden i BTP har
också höjts, vilket ytterligare förbättrat
pensionärernas ekonomiska situation. En avslutande
kommentar i promemorian är att en beskrivning av
pensionärernas ekonomiska situation med nödvändighet
blir komplicerad eftersom det är många olika, delvis
motverkande, faktorer att ta hänsyn till. En
fortsatt hög ambition när det gäller de äldres
ekonomiska trygghet kräver också en noggrann och
detaljerad uppföljning.
Utskottet delar den nu framförda uppfattningen och
avstyrker motion So262 yrkande 4.
A 2 Efterlevandepensioner till vuxna
Gällande ordning
Omställningspension och särskild
efterlevandepension, som infördes den
1 januari 1990, utges till efterlevande make oavsett
kön och omfattar såväl folkpension som ATP.
Omställningspension utges till efterlevande make
som inte har fyllt 65 år och som vid tiden för
dödsfallet antingen sammanbott med maken under de
fem år som föregått dödsfallet eller då
stadigvarande bodde tillsammans med barn under tolv
år som stod under vårdnad av makarna eller en av
makarna. Med efterlevande make likställs vissa
efterlevande som varit samboende med den avlidne.
Omställningspension utges under en tid som
begränsats till sex månader från dödsfallet (före
den 1 april 1997 var tiden tolv månader). Därefter
utges omställningspension endast om den efterlevande
har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med
barn under tolv år som vid dödsfallet stadigvarande
vistades i makarnas hem. Sedan rätten till
omställningspension upphört kan efterlevande make
med nedsatt förvärvsförmåga beviljas särskild
efterlevandepension, som alltefter förvärvsförmågans
nedsättning utges som hel, tre fjärdedels, halv
eller fjärdedels förmån.
Hade den avlidne maken inte uppfyllt bosättnings-
eller ATP-kravet för oreducerad folkpension utges
folkpension i form av omställningspension och
särskild efterlevandepension med reducerat belopp.
Rätt till omställningspension och särskild
efterlevandepension upphör om den efterlevande
gifter om sig eller sammanlever med någon som han
eller hon har varit gift med eller har eller har
haft barn med.
Änkepension
Före den 1 januari 1990 fanns i 8 och 14 kap. AFL
bestämmelser om folk- och tilläggspension i form av
änkepension. Till följd av omfattande
övergångsbestämmelser kommer änkepension enligt
dessa äldre bestämmelser att nybeviljas och betalas
ut under en lång tid framöver.
Rätt till folkpension i form av änkepension har en
änka, som antingen fyllt 36 år vid mannens bortgång
och då varit gift med honom i minst fem år eller har
vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med
barn, som är under 16 år och som stadigvarande
vistades hos makarna eller hos änkan vid tiden för
dödsfallet. Med änkor likställs vissa grupper icke
gifta kvinnor som varit samboende med den avlidne.
Enligt huvudregeln utges oreducerad folkpension i
form av änkepension till änka som var minst 50 år då
mannen avled eller som då vårdade barn under 16 år.
I sistnämnda fall utges oreducerad pension i första
hand fram till dess att barnet fyller 16 år, men
även därefter om änkan vid denna tidpunkt uppnått 50
års ålder. I övriga fall utges reducerad pension.
Även om änkan uppfyller nu nämnda krav för
oreducerad folkpension reduceras folkpensionen om
den avlidne mannen inte uppfyllt bosättnings- eller
ATP-kravet för oreducerad folkpension. Detta kan
även gälla änkor som är födda år 1945 eller senare,
eftersom folkpensionen för dessa änkor är knuten
till det antal år den avlidne mannen t.o.m. utgången
av år 1989 tillgodoräknats pensionspoäng.
Folkpension i form av änkepension utges till änka
fram till dess att änkan fyller 65 år eller
dessförinnan får folkpension. Pensionsförmånen
upphör dock om änkan gifter om sig eller sammanlever
med någon som hon har varit gift med eller har eller
har haft barn med.
Änkepension från ATP utges till änka som varit gift
med den avlidne i minst fem år eller som har
gemensamt barn med denne. Pensionen från ATP utges
oberoende av änkans ålder och oberoende av om hon
har egen ålders- eller förtidspension men upphör om
hon gifter om sig. Pensionen reduceras om änkan får
tilläggspension i form av ålderspension såvida hon
inte är född 1929 eller tidigare. För änkor som är
födda år 1945 eller senare gäller att de får
änkepension från ATP endast i förhållande till
mannens intjänade pensionspoäng vid utgången av år
1989.
Sedan den 1 april 1997 gäller att folkpension i
form av änkepension och pensionstillskott till denna
skall inkomstprövas. Inkomstprövningen, som således
omfattar även de pensioner som utges vid
ikraftträdandet, skall dock inte göras under de
första sex månaderna efter dödsfallet och inte
heller så länge änkan vårdar barn under tolv år.
Prövningen görs enligt de regler som gäller för
bostadstillägg för pensionärer och sker integrerat
på så sätt att inkomsten först reducerar
bostadstillägget och därefter änkepensionen. Vid
inkomstprövningen fastställs en årsinkomst.
Årsinkomsten innefattar i princip alla inkomster
utom folkpension samt vissa bidrag och
kostnadsersättningar. Annan pensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring och individuellt
pensionssparkonto skall dock sedan den 1 januari
1998 inte räknas med i årsinkomsten. Inkomst av
förmögenhet beräknas som en schablonmässigt bestämd
procentuell andel av varje förmögenhetsslag. Vid
beräkning av förmögenhetens avkastning ökar den
procentuella andelen då det gäller förmögenhet
överstigande visst belopp. Pensionen minskas med 30
% av årsinkomsten utöver folkpensions- och
pensionstillskottsnivå som inte reducerat
bostadstillägget.
Efterlevandeförmånernas storlek
Oreducerad folkpension i form av änkepension eller
omställningspension och hel särskild
efterlevandepension utges med 90 % av
prisbasbeloppet. Pensionstillskottet till dessa
förmåner utgör 61,5 % av prisbasbeloppet (för
perioden juni 1999-november 2000 med 62,9 % av
prisbasbeloppet). Till pensionstagare som inte har
någon tilläggspension till aktuell
efterlevandeförmån utges pensionstillskottet i sin
helhet. Till pensionstagare som har tilläggspension
utges pensionstillskott endast i den mån
pensionstillskottet överstiger tilläggspensionen.
Utges reducerad efterlevandeförmån reduceras även
pensionstillskottet.
Omställningspension samt hel särskild
efterlevandepension från ATP utgör 40 % av den
avlidnes pension eller 20 % om barn med barnpension
finns. Änkepension från ATP utgör 40 % av den
avlidnes pension eller 35 % om barn med barnpension
finns.
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2000 till anslag A 2 Efterlevandepensioner för vuxna
anvisar ett ramanslag på 12 988 miljoner kronor.
I propositionen anges att anslaget år 1998
underskreds med 79 miljoner kronor, och år 1999
beräknas anslaget underskridas med 68 miljoner
kronor.
Som nämnts under anslag A 1 Ålderspensioner har
pensionstillskottet höjts fr.o.m. den 1 juni 1999
och uppgår nu till 62,9 % av prisbasbeloppet.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Moderaterna
Motionärerna i Sf295, Margit Gennser m.fl. (m),
anser att inkomstprövningen av änkepensionerna skall
upphöra fr.o.m. den 1 januari 2000 och nivåerna
återställas till vad som gällde före den 1 april
1997. De vill också att omställningspensionen skall
förlängas till tolv månader fr.o.m. den 1 januari
2000 (yrkandena 1 och 2). I yrkande 4 anges att
ytterligare 1 170 miljoner kronor bör föras till
anslag A 2 Efterlevandepensioner till vuxna.
I motion Sf204 av Inger René och Kent Olsson (m)
begärs att riksdagen beslutar avskaffa
inkomstprövningen av änkepensionerna och att
nivåerna återställs till vad som gällde före den 1
april 1997.
Kristdemokraterna
I motion Sf278 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) anförs
att det är anmärkningsvärt att regeringen inte
heller detta år inser nödvändigheten av att
inkomstprövningen av änkepensionerna avskaffas.
Motionärerna vill anslå ytterligare 614 miljoner
kronor för att återge änkorna den utlovade
pensionen. Vidare vill motionärerna anslå 43
miljoner kronor för att omställningspensionen skall
kunna förlängas till tolv månader. Till anslag A 2
Efterlevandepensioner till vuxna bör därför anslås
657 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit
(yrkande 5 i denna del). I yrkandena 1 och 2 begärs
tillkännagivanden om att ta bort inkomstprövning av
änkepensionerna och om förlängd omställningspension
från sex till tolv månader.
Centerpartiet
Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf293
yrkande 1 i denna del att till anslaget A 2
Efterlevandepensioner till vuxna skall anslås 72
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Därigenom kan omställningspensionen förlängas från
sex till tolv månader.
Folkpartiet
I motion Fi212 yrkande 14 i denna del av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) begärs att till anslag A 2
Efterlevandepensioner till vuxna anslås 802 miljoner
kronor mer än vad regeringen föreslagit för att
möjliggöra återställande av änkepensionerna och
förlänga omställningspensionen. Även i motionerna
Sf222 yrkandena 1-4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
och So323 yrkande 12 i denna del av Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) begärs på samma grunder som i
motion Fi212 att riksdagen till anslaget A 2 anslår
802 miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslagit.
Övriga motioner om efterlevandepensioner
I motionerna Sf202 av Rolf Gunnarsson (m), Sf205 av
Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m), Sf206 av
Stefan Hagfeldt (m), Sf213 av Ingvar Eriksson och
Carl G Nilsson (m) och Sf258 av Anita Sidén och
Anne-Katrine Dunker (m) begärs tillkännagivanden om
återställda änkepensioner.
Ulla-Britt Hagström (kd) begär i motion Sf209
yrkande 1 ett tillkännagivande om återinförande av
efterlevandepensioner. Inkomstprövningen av
änkepensionerna måste avskaffas och
omställningspensionen förlängas från sex till tolv
månader.
I motion Sf293 yrkande 3 av Birgitta Carlsson m.fl.
(c) begärs förslag om en sådan ändring av AFL att
inkomstprövningen av änkepensionerna inte skall
drabba kvinnor med barn under 18 år.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf222
yrkandena 5 och 6 att riksdagen vid avslag på
yrkandena 1-4 ovan beslutar uppdra åt regeringen att
förelägga riksdagen förslag om avskaffande av
inkomstprövningen av änkepensionerna samt
förlängning av omställningspensionen till tolv
månader.
Utskottets bedömning
Anslag A 2 Efterlevandepensioner till vuxna
Såsom utskottet flera gånger tidigare påpekat har
också inom detta område omfattande åtgärder varit
nödvändiga för att sanera statens finanser. Ett
antal förbättringar, som exempelvis att minskningen
av prisbasbeloppet vid beräkning av pensioner
upphört fr.o.m. den 1 januari 1999, har även kommit
efterlevande till del.
Några ytterligare åtgärder för att förbättra
efterlevandepensionerna kan dock nu inte göras.
Utskottet vill emellertid erinra om att regeringen
inom kort kommer att förelägga riksdagen ett förslag
om nya regler för efterlevandepensioner. Förslaget
grundar sig på betänkandet Efterlevandepension - En
anpassning till det reformerade
ålderspensionssystemet (SOU 1998:120) som av
Utredningen om efterlevandepension överlämnades till
regeringen föregående höst. Utredningen anser att en
omställningspension på sex månader är alltför kort
och föreslår en förlängning av tiden.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens
förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker motionerna Sf204, Sf222
yrkandena 1-4, Sf278 yrkandena 1, 2 och 5 i denna
del, Sf293 yrkande 1 i denna del, Sf295 yrkandena 1,
2 och 4 samt So323 yrkande 12 i denna del.
Övriga motioner angående efterlevandepensioner
Med beaktande av vad utskottet ovan anfört anser
utskottet att något uttalande från riksdagens sida
om omställningspension eller annan
efterlevandeförmån för vuxna nu inte bör göras.
Utskottet avstyrker motionerna Sf202, Sf205, Sf206,
Sf209 yrkande 1, Sf213, Sf222 yrkandena 5 och 6,
Sf258 och Sf293 yrkande 3.
A 3 Bostadstillägg till pensionärer
Gällande ordning
Det kommunala bostadstillägget till pensionärer
ersattes fr.o.m. den 1 januari 1995 med ett statligt
bostadstillägg till pensionärer (BTP). BTP regleras
i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer.
I samband med att BTP infördes gavs kommunerna,
under en övergångstid på fyra år, möjlighet att
komplettera med ett kommunalt finansierat
bostadstillägg.
BTP är en inkomstprövad förmån som kan utges till
den som uppbär folkpension i form av ålderspension,
förtidspension eller efterlevandepension. BTP kan
dock aldrig utgå som tillägg till ålderspension före
den månad pensionären fyller 65 år. BTP utges
fr.o.m. den 1 januari 1999 med högst ett belopp som
motsvarar 90 % av bostadskostnaden mellan 100 kr och
4 000 kr per månad. Detta maximibelopp utges till
pensionärer utan andra inkomster än folkpension samt
pensionstillskott och/eller tilläggspension till ett
belopp som motsvarar ett oreducerat
pensionstillskott. För pensionärer med ytterligare
inkomster görs ett inkomstavdrag från
maximibeloppet. Inkomstavdraget grundas enbart på
dessa ytterligare inkomster.
Inkomstavdrag görs med 40 % av den beaktade
årsinkomsten upp till ett och ett halvt
prisbasbelopp och med 45 % av den överstigande
årsinkomsten.
Avkastning av förmögenheten beräknas till 5 % av
förmögenheten upp till 60 000 kr för den som är gift
och upp till 75 000 kr för annan. Överstiger
förmögenheten dessa belopp beräknas avkastningen
till 15 % av det överstigande beloppet.
Från den 1 januari 1991 beaktades vid
inkomstprövningen av BTP inte inkomst av
privatbostad eller privatbostadsfastighet som anges
i 5 § kommunalskattelagen. Detta gällde oavsett om
bostaden användes för permanent boende eller inte.
Inte heller beaktades skulder och skuldräntor som
var hänförliga till sådana bostäder.
Från den 1 april 1997 gäller att endast
privatbostadsfastighet eller privatbostad som
permanent bebos av den pensionsberättigade skall
vara undantagen från inkomstprövningen av BTP. Detta
innebär att även innehav av bl.a. fritidsfastighet
kan påverka bostadstilläggets storlek. Från den 1
januari 1998 skall dock vid beräkningen av BTP för
en pensionär som har sin bostad i särskild
boendeform inte beaktas värdet av
privatbostadsfastighet eller privatbostad som utgör
permanentbostad för pensionärens make.
Från den 1 april 1998 skall vid beräkningen av BTP
med gift likställas även den man och kvinna som utan
att vara gifta med varandra lever tillsammans och är
folkbokförda på samma adress, om inte skäl visas för
annat.
Särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP)
betalas ut som en inkomst-utfyllnad om pensionärens
inkomst sedan en skälig bostadskostnad är betald
understiger en skälig levnadsnivå. De inkomster som
anses utgöra en skälig levnadsnivå skall enligt 7 §
tredje stycket lagen om bostadstillägg till
pensionärer alltid uppgå till lägst 122 % av
prisbasbeloppet (44 408 kr år 1999) för den som är
ogift och till lägst 101 % av prisbasbeloppet (36
764 kr år 1999) för den som är gift. Under perioden
juni 1999-november 2000 är nivåerna 123,4 %
respektive 102,4 % av prisbasbeloppet (44 917 kr
respektive 37 273 kr år 1999).
Som skälig bostadskostnad anses en bostadskostnad
som uppgår till högst 5 200 kr per månad.
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2000 till anslag A 3 Bostadstillägg till pensionärer
anvisar ett ramanslag på 9 682 miljoner kronor.
I propositionen anges att andelen personer med BTP
minskade med 14 400 från 502 800 personer år 1997
till 488 400 personer år 1998. Den största nedgången
skedde bland ålderspensionärer men även antalet
förtidspensionärer med BTP minskade något. Denna
utveckling kan förklaras av att pensionsinkomsterna
i regel är högre bland nyblivna pensionärer än bland
dem som sedan tidigare lyfter ålders- eller
förtidspension.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Moderaterna
I motion Sf295 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i
yrkande 3 att riksdagen skall besluta att
fritidsfastighet inte skall räknas med i
inkomstunderlaget för BTP. För detta föreslås att
ytterligare 115 miljoner kronor förs till anslaget
(yrkande 5).
Kristdemokraterna
Motionärerna i Sf278, Kenneth Lantz m.fl. (kd),
begär i yrkande 4 ett tillkännagivande om att
fritidsfastighet inte skall tas med i
inkomstberäkningen för BTP. I yrkande 5 i denna del
föreslås med beaktande av yrkande 4 att till
anslaget anvisas 30 miljoner kronor mer än vad
regeringen föreslagit.
Centerpartiet
Birgitta Carlsson m.fl. (c) föreslår i motion Sf293
yrkande 1 i denna del att till anslaget anvisas 75
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Detta är en följd av motionärernas förslag ovan
under anslag A 1 Ålderspensioner om höjt
pensionstillskott som leder till att BTP ökar
eftersom inkomst-avdraget då minskar.
Folkpartiet
I motionerna Fi212 yrkande 14 i denna del av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) och So323 yrkande 12 i denna
del av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) föreslås att
till anslaget anvisas 320 miljoner kronor mer än vad
regeringen föreslagit för att finansiera ett höjt
hyrestak inom BTP från 4 000 kr till 4 500 kr per
månad. I So323 yrkande 3 begärs också ett
tillkännagivande om ett höjt hyrestak.
Övrig motion om bostadstillägg
Inga Berggren och Anna Åkerhielm (m) begär i motion
Sf232 ett tillkännagivande om vikten av att
människor oavsett boendeform behandlas lika vid
beräkning av bostadskostnaderna för BTP.
Motionärerna föreslår att vid beräkning av
förmögenhetsavkastning skall, i stället för den nu
gällande fiktiva avkastningen, denna knytas till
någon ränta som årligen avspeglar det allmänna
avkastningsläget i Sverige. Vidare föreslår
motionärerna att i bostadskostnaden för
bostadsrätter och likartade bostadsformer bör vid
beräkning av BTP ingå ett schablonbelopp för inre
underhåll. I detta hänseende behandlas enligt
motionärerna olika boendeformer inte rättvist.
Utskottets bedömning
Anslag A 3 Bostadstillägg till pensionärer
Från och med den 1 januari 1999 har ersättningsnivån
i bostadstillägget höjts från 85 % till 90 %, vilket
innebär att de mest utsatta pensionärsgrupperna
satts i främsta rummet. Eftersom ungefär 80 % av
dagens BTP-tagare är kvinnor har höjningen av
ersättningsnivån i bostadstillägget även den
effekten att kvinnor med låga pensioner gynnas.
Vidare har kommunerna fått fortsatt möjlighet att
betala ut kompletterande bostadstillägg till BTP
även under åren 1999 och 2000. Utskottet vill
dessutom påpeka att i betänkandet Inkomstprövning av
bostadstillägg till pensionärer (SOU 1999:52)
föreslås ett nytt system för inkomstprövningen av
BTP som är anpassat till det reformerade
ålderspensionssystemet med det särskilda
skattemässiga grundavdraget för pensionärer
borttaget och där en garantipension ersätter dagens
grundskydd i form av folkpension, pensionstillskott
och särskilt grundavdrag. I budgetpropositionen
anges att en proposition i denna fråga avses
föreläggas riksdagen under år 2000. I avvaktan på
regeringens förslag anser utskottet att några
förändringar avseende BTP inte bör göras.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens
förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker motionerna Sf278 yrkandena 4
och 5 i denna del, Sf293 yrkande 1 i denna del,
Sf295 yrkandena 3 och 5, Fi212 yrkande 14 i denna
del och So323 yrkandena 3 och 12 i denna del.
Övrig motion angående bostadstillägg
I det nyss nämnda betänkandet SOU 1999:52 föreslås
bl.a. att nuvarande schablonberäknade
kapitalavkastning av förmögenhet skall slopas och
att kapitalinkomster skall beräknas enligt
skatterättsliga regler men med en viss begränsning
av avdragsrätten.
När det gäller beräkning av bostadskostnad vid BTP
gäller, som påpekas av motionärerna, olika regler
beroende på vilken form av boende det är fråga om.
Ett system som garanterar en absolut likhet för
beräkning av bostadskostnad mellan de olika
boendeformerna låter sig enligt utskottets mening
knappast göras av bl.a. den anledningen att de
boende har olika möjligheter att påverka sin egen
bostadskostnad. Vid hyra är det i princip
fastighetsägaren som sätter avgiften, låt vara med
de begränsningar som följer av hyreslagen. Den som
bor i en bostadsrätt har genom sitt medlemskap i
föreningen möjlighet att påverka avgifterna och även
verka för avsättning till reparationsfond för inre
underhåll; en sådan avsättning ingår i
bostadskostnaden vid beräkning av bostadstillägg. I
propositionen anges att regeringen avser att under
hösten 1999 initiera en översyn av de schabloner som
används vid beräkning av bostadstillägg. Utskottet
är således inte berett tillstyrka någon ändring av
gällande regler såvitt avser beräkning av
bostadskostnad vid BTP.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf232.
A 4 Delpension
Gällande ordning
Delpension kan utges om den försäkrade har haft
pensionsgrundande inkomst under sammanlagt minst tio
år fr.o.m. 45 års ålder och han eller hon under de
senaste tolv månaderna före arbetstidsminskningen
förvärvsarbetat under minst fyra månader.
Rätt till delpension föreligger från den månad den
försäkrade fyller 61 år. Delpension utges för högst
tio timmars minskning av arbetstiden per vecka och
utgör 55 % av pensionsunderlaget.
Möjligheten att ansöka om delpension upphör fr.o.m.
år 2001 (bet. 1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315).
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2000 till anslag A 4 Delpension anvisar ett
ramanslag på 122 800 000 kr. Utgifterna inom
anslaget har ökat bl.a. på grund av att antalet
personer som uppbär delpension är fler än man räknat
med.
Anslaget belastas med statlig ålderspensionsavgift
motsvarande 11 171 000 kr år 2000. Den statliga
ålderspensionsavgiften var 6,4 % år 1999 och höjs år
2000 till 10,21 %.
I propositionen anförs att delpensionsförsäkringens
syfte har varit att möjliggöra en successiv övergång
från förvärvsarbetande till livet som pensionär.
Efter införandet av det reformerade
ålderspensionssystemet finns emellertid inte längre
behov av en särskild delpension eftersom det nya
systemet i sig ger stort utrymme för uttag av
partiell ålderspension i kombination med fortsatt
förvärvsarbete såväl före som efter 65 års ålder.
Utskottets bedömning
Utskottet har inget att erinra mot regeringens
förslag till medelsanvisning.
Yrkesskadelivränta och samordningsregler
Gällande ordning
Enligt 16 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
(YFL) kan på ansökan av den skadade och när skäl
anses föreligga livränta bytas ut mot ett
engångsbelopp som högst motsvarar det kapitaliserade
värdet av de utbytta livräntebeloppen. Utbyte av
livränta mot engångsbelopp kan avse hela eller del
av livräntan eller livräntan för viss tid.
Beräkningsgrunder har fastställs av regeringen.
Av 17 kap. 2 § AFL framgår att folk- och
tilläggspension i form av förtids- och ålderspension
skall minskas med tre fjärdedelar av
yrkesskadelivräntans belopp. Denna s.k. samordning
skall ske även i de fall hela eller del av livräntan
eller livränta för viss tid bytts ut mot ett
engångsbelopp. Samordningen görs då som om livränta
utgick (eller utgående livränta var på motsvarande
sätt förhöjd). I RFV:s allmänna råd (1990:7)
rekommenderar verket att pensionen minskas med det
livräntebelopp som gällde vid tidpunkten för
utbytet.
Även enligt lagstiftningen om det nya
pensionssystemet skall ålderspension i form av
inkomstpension, tilläggspension och garantipension
samordnas med yrkesskadelivränta. Minskningen skall
ske med tre fjärdedelar av den del av livräntan som
överstiger en sjättedels prisbasbelopp. Minskning
skall även ske för livränta som har bytts ut mot
engångsbelopp.
I både det nuvarande och det nya systemet finns
vissa spärregler.
Motion
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf262 yrkande
1 en utredning av AFL med syfte att de pensionärer
som uppbär yrkesskadelivränta och är
återbetalningsskyldiga enligt samordningsregler
skall anses ha betalat sin skuld när skuldbeloppet
är inbetalt. Enligt motionärerna bestäms ett
engångsbelopp utifrån den förväntade
medellivslängden. Den som lever längre tvingas
fortsätta betala resten av sitt liv. Motionärerna
anser att regeringen bör utreda hur lagstiftningen
skall ändras för att ingen skall behöva betala mer
än det som han eller hon fått i engångsbelopp.
Motionärerna anser vidare att utredningen även skall
omfatta de pensionärer som redan betalt
ursprungsbeloppet och att dessa skall anses
skuldfria (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Riksdagen avslog föregående år två likalydande
yrkanden som de ovan (bet. 1998/99:SfU1, rskr.
1998/99:101). I betänkandet angavs bl.a. att utbyte
av större livräntor mot engångsbelopp sker med
återhållsamhet medan kravet på skäl för utbyte är
litet när det gäller låga livräntor. Dessutom angavs
att engångsbeloppets storlek beräknas enligt
bestämmelser som fastställts av regeringen. Med
beaktande av genomsnittlig medellivslängd beräknas
ett kapitaliseringsvärde för livräntan. Utskottet
hade erfarit att livräntetagaren förutom uppgift om
beloppets storlek även får uppgift om vad
engångsutbetalningen kommer att medföra i framtiden
beträffande avdrag från pension, dvs. att avdrag
fortfarande kommer att göras som om livräntan utgick
månadsvis. Själva avdraget är tre fjärdedelar av
månadsbeloppet, dock med vissa spärregler. Det
avdrag som efter engångsutbytet görs från pensionen
ökar inte vid förändring av basbeloppet utan
beräknas på det ursprungliga månadsvisa
livräntebeloppet.
Vidare angavs bl.a. att engångsbeloppet i huvudsak
är beräknat enligt försäkringsmässiga principer och
i förhållande till samtliga livräntetagare som får
engångsbelopp. Utskottet kunde därför inte se någon
enkel lösning på problemet, särskilt som det
fortfarande förekom att yrkesskadelivräntor byts ut
mot engångsbelopp. Det hade t.o.m. varit någon
ökning under senare år. En förändring skulle därtill
beröra även det nya pensionssystemet eftersom i
princip samma samordningsregler skall gälla i det
systemet. Vad gällde samordning mellan
yrkesskadelivränta och förtidspension tillade
utskottet att de framtida reglerna för ersättning
vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga och eventuella
samordningsregler med sådan ersättning inte är
klara.
Utskottet, som vill betona vikten av att
livräntetagare görs medvetna om effekterna på
pensionens storlek, vidhåller denna uppfattning och
avstyrker motion Sf262.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar allmänna barnbidrag
inklusive flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag,
föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning,
underhållsstöd, bidrag till kostnader för
internationella adoptioner, barnpension i form av
folkpension och allmän tilläggspension, vårdbidrag
för funktionshindrade barn samt pensionsrätt för
barnår. Statens övriga ekonomiska stöd till
barnfamiljerna utgörs av bostadsbidrag och
studiebidrag som redovisas under utgiftsområdena 18
och 15.
Riksdagen har för budgetåret 2000 i enlighet med
regeringens förslag fastställt ramen för
utgiftsområde 12 till 44 755 500 000 kr (bet.
1999/2000: FiU1, rskr. 1999/2000:28).
Familjepolitikens inriktning
Propositionen
För att stärka barnfamiljernas ekonomi har samhället
byggt upp ett stödsy-stem som syftar till att ge en
ekonomisk trygghet under den period deras
försörjningsbörda är stor. Genom de olika stödens
utformning utjämnas resurser över livscykeln och
mellan familjer med och utan barn. Det ekonomiska
familjestödet är också utformat så att det
tillgodoser ett antal specifika stödbehov hos bl.a.
ensamföräldrar och hos föräldrar till
funktionshindrade barn.
Enligt vad som anges i propositionen fick
barnfamiljerna relativt stora försämringar av sin
ekonomiska standard mellan åren 1991 och 1997. Den
nedåtgående trenden bröts dock år 1997.
Barnbidragshöjningen och den höjda ersättningsnivån
i föräldraförsäkringen år 1998 förbättrade
barnfamiljernas ekonomiska standard något jämfört
med hushåll utan barn. Trots detta var den
ekonomiska standarden för hushåll med barn år 1998
fortfarande lägre än under år 1991.
Regeringen har tidigare aviserat sin avsikt att
ytterligare förbättra barnfamiljernas ekonomi genom
en höjning av barnbidrag och flerbarnstillägg i två
steg under åren 2000 respektive 2001. En
förutsättning härför var dock att statens finanser
utvecklas i enlighet med vad som prognostiserats. I
propositionen konstateras att förutsättningarna är
goda för en hög och uthållig tillväxt i svensk
ekonomi och att det första steget av de aviserade
höjningarna nu kan genomföras. (Förslaget om höjt
barnbidrag och höjt flerbarnstillägg behandlas nedan
under anslaget A 2 Allmänna barnbidrag).
Enligt propositionen har regeringen vidare för
avsikt att långsiktigt verka för att ta bort
fattigdomsfällor och minska marginaleffekter. En
särskild utredare, som bl.a. skall få till uppgift
att utreda utgiftsutvecklingen inom
underhållsstödet, skall även se över de ekonomiska
familjestöden. De marginaleffekter och
fördelningseffekter som följer av de ekonomiska
familjestöden, inklusive bostadsbidragen, skall
därvid särskilt beaktas.
Motioner
I detta avsnitt redovisas motionsyrkanden från
Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet avseende inriktningen på
familjepolitiken som inte har anslagseffekt
budgetåret 2000. Moderaterna, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet har dessutom
motionsyrkanden om förslag till ändringar av
familjepolitiken som påverkar anslaget för år 2000,
och dessa motionsyrkanden behandlas i senare avsnitt
i betänkandet.
Vänsterpartiet
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf273 i denna
del ett tillkännagivande om familjepolitikens
inriktning. Motionärerna anser att en bra
familjepolitik är en förutsättning för kvinnors
frigörelse och självständighet. Kvinnor behöver en
väl utbyggd och fungerande social service för att
över huvud taget kunna förvärvsarbeta och därmed
vara ekonomiskt oberoende. Den ökade otryggheten
till följd av ökad arbetslöshet och ett allt större
ansvar för barn och gamla är några faktorer som
påverkar barnafödandet negativt. Vidare anser
motionärerna att välfärdspolitiken skall utjämna
mellan kvinnor och män och mellan familjer med och
utan barn samt att barnbidraget skall utges lika för
alla barn. De olika familjestöden måste också vara
flexibla och passa alla typer av familjer, t.ex.
homosexuella familjer och storfamiljer.
Kristdemokraterna
Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302
yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om familjen som
den grundläggande enheten i samhället och om ett
barnperspektiv. Motionärerna anser dels att familjen
är den livsform som har störst möjlighet att vara
den lilla, nära gemenskap som behövs för människans
växt, dels att man måste sätta barnen först. I
yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om
nätverksstöd för ensamstående föräldrar.
Motionärerna anser att samhället bör erbjuda sådant
stöd till den som inte har släktingar eller annat
nätverk. I yrkandena 5 och 6 begärs
tillkännagivanden om att föräldraskapets betydelse
bör uppvärderas genom politiska beslut och genom
attitydbildning och att tid tillsammans är den
största bristvaran för de flesta barnfamiljer. I
yrkande 16 begärs ett tillkännagivande om
hemarbetet, som enligt motionärerna varken räknas
t.ex. i skattesammanhang eller registreras i den
ekonomiska statistiken. I yrkande 17 begärs ett
tillkännagivande om behovet av en familjepolitisk
reform. Motionärerna anser att det familjepolitiska
systemet har brister som t.ex. att föräldrapenningen
är högre för välavlönade och att det
familjepolitiska stödet inte medger alternativa
barnomsorgsformer.
Tuve Skånberg (kd) begär i motion Sf247 yrkande 1
ett tillkännagivande om resurser till barnfamiljerna
genom bostadsbidrag, barnbidrag och vårdnadsbidrag.
Bättre ekonomiska resurser och valfrihet att välja
barnomsorg krävs enligt motionären om barnafödandet
skall öka. I samma motion yrkande 3 begärs ett
tillkännagivande om att varje beslut som regering
och riksdag fattar skall stämmas av för att se hur
det gagnar och påverkar familjen.
Maria Larsson m.fl. (kd) begär i motion A804
yrkande 2 ett tillkännagivande om att lagstiftning
och sociala och ekonomiska stödformer skall utformas
utifrån att stabila familjerelationer är bra.
Centerpartiet
Kenneth Johansson m.fl. (c) begär i motion So325
yrkande 1 ett tillkännagivande om principerna för
familjepolitiken. Enligt motionärerna måste
familjepolitiken underlätta för föräldrar att axla
föräldrarollen men också ge stöd till barn i utsatta
situationer. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande
om vikten av jämställdhet i familjepolitiken, bl.a.
skall det vara en merit att ta ut föräldraledighet.
I yrkandena 9 och 12 begärs tillkännagivanden om att
ge tillbaka självbestämmandet till föräldrarna och
om vikten av att båda föräldrarna har tid för
barnen. Familjepolitiken måste enligt motionärerna
ge familjerna mer tid, ekonomiska resurser och ett
större självbestämmande. I yrkande 11 begärs ett
tillkännagivande om barnkonto i stället för maxtaxa.
Ett beskattat barnkonto bör införas som föräldrarna
fritt kan disponera under barnets förskoleår genom
att minska arbetstiden, delta i förskolans
aktiviteter, köpa omsorgstjänster eller använda för
konsumtion.
Folkpartiet
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305
yrkande 2 ett tillkännagivande om inrättande av ett
obeskattat barnkonto för förskolebarn. Enligt
motionärerna skall barnkontot när det är fullt
utbyggt utbetalas med 60 000 kr per barn.
Utskottets bedömning
Utskottet vill liksom tidigare (bet. 1998/99:SfU1)
framhålla att ett bra välfärdssystem som omfattar
alla är det fördelningspolitiska instrument som
fungerar bäst. Framför allt gynnas därmed de som är
mest i behov av stöd. Enligt utskottet är det också
viktigt att barnen sätts i centrum, liksom att
samhällets insatser inriktas på att skapa jämlika
uppväxtvillkor för barn samtidigt som föräldrarna
ges möjligheter att kombinera föräldraskap med
förvärvsarbete eller studier. Utskottet vill vidare
framhålla att en bra familjepolitik är ett viktigt
medel för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och
män. Enligt utskottets mening uppfyller
familjepolitiken med sin nuvarande utformning i
huvudsak dessa krav. Det kan därvid noteras att det
av regleringsbrevet för budgetåret 1999 framgår att
socialförsäkringens administration skall anlägga ett
genderperspektiv i sitt arbete och bidra till att en
större andel män tar ut fler föräldrapenningdagar.
Familjepolitiken ger vidare utrymme för flexibla
lösningar för olika familjesituationer samtidigt som
den har en god fördelningspolitisk effekt. Eftersom
barnbidraget med dess omfördelande effekter och
stora träffsäkerhet är en viktig del av stödet till
barnfamiljerna ser utskottet särskilt positivt på
att regeringen nu lämnat förslag om höjning av
barnbidraget och flerbarnstillägget och därtill
förklarat sin avsikt att, under vissa
förutsättningar, föreslå en motsvarande höjning även
år 2001. Utskottet ser vidare positivt på att
regeringen avser att verka för att långsiktigt ta
bort fattigdomsfällor och minska marginaleffekter
och noterar att en särskild utredare skall se över
de ekonomiska familjestöden och därvid särskilt
beakta marginaleffekter och fördelningseffekter.
Ett bekymmer i sammanhanget är dock det låga
barnafödandet, som enligt vad som anges i
propositionen kan leda till en fortsatt stigande
genomsnitts-ålder och en minskande befolkning. Av
propositionen framgår att antalet födda barn har
minskat kraftigt i förhållande till åren under 1990-
talets början och att födelsetalen i Sverige aldrig
har varit lägre än de är för närvarande. År 1990 var
det summerade födelsetalet 2,14 barn per kvinna.
Under år 1998 var motsvarande tal 1,51 barn per
kvinna. För att befolkningen inte skall börja minska
krävs ett genomsnittligt födelsetal per kvinna på
2,1 barn. I propositionen konstateras dock att
nedgången i barnafödandet under år 1998 och under
det första halvåret 1999 har dämpats och planat ut
på en låg nivå. Utskottet anser att det låga
barnafödandet är ett allvarligt problem men att det
förbättrade arbetsmarknadsläget i kombination med
att kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen
fr.o.m. år 1998 höjts till 80 % och att barnbidraget
och flerbarnstillägget nu höjs förhoppningsvis
kommer att få en gynnsam inverkan på födelsetalet.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf302 yrkandena 1-3, 5, 6, 16 och 17, Sf247
yrkandena 1 och 3, A804 yrkande 2, So325 yrkande 1,
2, 9, 11 och 12 och Sf305 yrkande 2.
Motion Sf273 i denna del får däremot anses
tillgodosedd med vad ovan anförts om inriktningen av
familjepolitiken.
A 1 Allmänna barnbidrag
Gällande ordning
Från anslaget bekostas barnbidrag, flerbarnstillägg
och förlängt barnbidrag. Barnbidraget höjdes den 1
januari 1998 från 7 680 kr till 9 000 kr per barn
och år. Vid nämnda tidpunkt återinfördes även rätten
till flerbarnstillägg. Sådant tillägg utges med 2
400 kr för det tredje barnet, 7 200 kr för det
fjärde barnet och 9 000 kr för det femte och varje
ytterligare barn. Under perioden den 1 januari
1996-den 31 december 1997 beviljades inga nya
flerbarns- tillägg.
Förlängt barnbidrag utbetalas med samma belopp som
barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det att barnet
har fyllt 16 år om barnet studerar vid grundskola
eller deltar i viss annan motsvarande utbildning.
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2000 till anslaget A 1 Allmänna
barnbidrag anvisar ett ramanslag på 18 832 miljoner
kronor.
Enligt propositionen fyller barnbidragen väl målet
att, utan att skapa marginaleffekter, bidra till
utjämningen av de ekonomiska levnadsvillkoren mellan
familjer med respektive utan barn. Stödet omfördelar
också inkomster mellan hög- och låginkomsttagare,
eftersom inkomstskatten är högre för dem med hög
inkomst. Barnbidragssystemet är vidare lätt att
överblicka samt enkelt och billigt att administrera.
Utgifterna för barnbidrag är främst beroende av
bidragets storlek, antalet födda barn och
nettomigrationen. Antalet familjer med tre eller
flera barn påverkar de totala kostnaderna för
flerbarnstillägg.
Som redan nämnts fick barnfamiljerna relativt stora
försämringar av sin ekonomiska standard mellan åren
1991 och 1997. Den ekonomiska standarden för hushåll
med barn var år 1998 fortfarande lägre än under år
1991 trots att både barnbidraget och
ersättningsnivån i föräldraförsäkringen höjts under
år 1998.
Regeringen har tidigare aviserat sin avsikt att
ytterligare förbättra barnfamiljernas ekonomiska
situation genom en höjning av barnbidraget och
flerbarnstillägget i två steg under åren 2000 och
2001. I enlighet härmed föreslås att det första
steget av de aviserade höjningarna genomförs och att
barnbidraget och det förlängda barnbidraget höjs med
100 kr per barn och månad fr.o.m. den 1 januari
2000, dvs. till 10 200 kr per barn och år.
Flerbarns-tillägget höjs i motsvarande mån, vilket
innebär att det höjs till 2 724 kr per år för det
tredje barnet, till 8 160 kr per år för det fjärde
barnet och till 10 200 per år för det femte och
varje ytterligare barn. En motsvarande höjning
föreslås också under utgiftsområde 15 gälla för
studiebidrag som lämnas till studerande i
gymnasieskolan.
Dessa förstärkningar innebär enligt regeringen att
barnbidragsnivån - i 1999 års penningvärde enligt
nuvarande prognos - därmed kommer att vara högre än
under något annat år under de senaste två
decennierna.
Den utgiftsökning som följer av förslaget beräknas
uppgå till ca 2 175 miljoner kronor år 2000.
Regeringens förslag föranleder ändringar i 1 och 2
a §§ lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och i 1
§ lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag.
Utvecklas statens finanser enligt nuvarande
prognoser avser regeringen att i nästa års
budgetproposition återkomma med förslag om höjda
barnbidrag och flerbarnstillägg i ett andra steg
fr.o.m. år 2001.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Moderaterna
Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf296
yrkande 8 att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2000 till anslaget A 1 anvisa 2 200
miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit. I samma motion yrkande 1 begärs ett
tillkännagivande om barnbidraget. Motionärerna
avvisar förslaget om höjning av barnbidraget med
hänvisning till sitt förslag om ett kommunalt
grundavdrag på 10 000 kr per barn och år.
Eftersom förslaget om barnavdrag är lika för alla
barn och inte ger extra stöd till familjer med
flera barn godtar de förslaget att höja
flerbarnstillägget.
Kristdemokraterna
Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302 yrkande
23 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000
till anslaget A 1 anvisa 2 100 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit. Motionärerna
anser att barnbidragshöjningen bör senareläggas ett
år.
I samma motion yrkande 19 begärs beslut om höjning
av barnbidraget till 800 kr per barn och månad
fr.o.m. den 1 januari 2001 och till 900 kr per barn
och månad fr.o.m. år 2002.
Folkpartiet
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305
yrkande 11 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2000 till anslaget A 1 anvisa 550 miljoner kronor
mer än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser
att barnbidraget bör höjas åren 2000 och 2001 med
125 kr per barn och månad vartdera året. Ett
liknande yrkande finns i motion Fi212 yrkande 14 i
denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp).
Övriga motioner om barnbidrag
I två motioner framställs krav på att barnbidraget
skall kunna delas lika mellan föräldrarna vid
gemensam vårdnad.
I motion Sf253 av Göran Lindblad (m) begärs ett
tillkännagivande om barnbidrag. Motionären
framhåller att vid gemensam vårdnad och växelvis
boende får den förälder hos vilken barnet är skrivet
barnbidraget. Det bör övervägas om inte bidraget
skall delas lika mellan föräldrarna i sådana fall.
I motion Sf201 yrkande 1 av Rigmor Ahlstedt (c)
begärs ett tillkännagivande om en översyn av
nuvarande regler för barnbidrag så att bidraget
kommer båda föräldrarna till godo. Vid gemensam
vårdnad bör enligt motionären föräldrarna få dela på
barnbidraget.
Utskottets bedömning
Anslaget A 1 Allmänna barnbidrag
Utskottet vill återigen uttrycka sin
tillfredsställelse med att regeringen nu lagt fram
det tidigare aviserade förslaget om höjning av
barnbidraget och flerbarnstillägget fr.o.m. den 1
januari 2000. Förslaget innebär enligt utskottets
mening en behövlig förbättring av det ekonomiska
stödet till barnfamiljerna. Utskottet, som hyser
goda förhoppningar om att det skall bli möjligt att
under år 2001 genomföra en ytterligare höjning av
barnbidraget, anser att barnbidraget och
flerbarnstillägget bör höjas på sätt regeringen
föreslagit. Att avstå från höjningen till förmån för
det av Moderaterna föreslagna barnavdraget eller
att, som Kristdemokraterna föreslagit, senarelägga
höjningen kan utskottet därför inte acceptera.
Enligt utskottets mening finns det för närvarande
inte heller ekonomiskt utrymme att höja barnbidraget
med mer än de föreslagna 100 kr per barn och månad.
Med det anförda tillstyrker utskottet lagförslagen
och regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf296
yrkandena 1 och 8, Sf302 yrkandena 19 och 23, Sf305
yrkande 11 och Fi212 yrkande 14 i denna del.
Övriga motioner om barnbidrag
Vad gäller frågan om delat barnbidrag vid gemensam
vårdnad konstaterar utskottet att rätten att uppbära
barnbidrag vid gemensam vårdnad enligt 4 § lagen om
allmänna barnbidrag tillkommer barnets moder eller,
om föräldrarna gjort anmälan härom till
försäkringskassan, barnets fader. Om föräldrarna
gemensamt har vårdnaden om ett barn men barnet
varaktigt bor tillsammans med endast en av dem,
tillkommer rätten att uppbära barnbidrag efter
anmälan den förälder som barnet bor hos. Rätt att
uppbära flerbarnstillägg tillkommer enligt 4 a §
samma lag den som uppbär barnbidrag.
Utskottet kan ha förståelse för önskemålet om att
föräldrarna vid gemensam vårdnad skall kunna få dela
på barnbidraget, särskilt i situationer med växelvis
boende. Utskottet anser dock att om en sådan
möjlighet infördes skulle det medföra både en
belastning på socialförsäkringsadministrationen och
ökade administrationskostnader. Av det skälet är
utskottet inte berett att tillstyrka ett sådant
förslag. Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf253
och Sf201 yrkande 1.
A 2 Föräldraförsäkring
Gällande ordning
Föräldrapenning utges under 450 dagar i anslutning
till barns födelse eller adoption. När båda
föräldrarna är vårdnadshavare har de rätt till
hälften var av det totala antalet ersättningsdagar.
En förälder kan överlåta rätten till föräldrapenning
till den andre föräldern med undantag av 30 dagar
med sjukpenningbelopp (de s.k. mamma- och
pappamånaderna).
Under 360 dagar utges ersättning med 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten. En förutsättning är
dock, såvitt gäller de första 180
ersättningsdagarna, att föräldern under minst 240
dagar i följd före barnets födelse eller den
beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för
en sjukpenning över garantinivån och skulle ha varit
det om försäkringskassan känt till samtliga
förhållanden. Ersättning utges dock alltid lägst
enligt garantinivån, som är 60 kr per dag. För
resterande 90 dagar är ersättningen lika med
garantinivån.
Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning under
ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det
första, varav 90 dagar enligt garantinivån.
Föräldrapenning kan utges som hel, halv, tre
fjärdedels och en fjärdedels förmån.
Tillfällig föräldrapenning kan utges till en
förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för
att tillfälligt vårda sjukt barn under tolv år, i
vissa fall även vid vård av barn över tolv år.
Tillfällig föräldrapenning kan också utges när
barnets ordinarie vårdare är sjuk, när en förälder
behöver följa med barnet till barnavårdscentral m.m.
samt till någon av föräldrarna vid vårdbehov som
uppkommer när den andra föräldern besöker läkare med
ett annat barn.
Tillfällig föräldrapenning kan utges under 120
dagar per barn och år. Tillfällig föräldrapenning
vid ordinarie vårdares sjukdom eller smitta kan dock
utges med högst 60 dagar per år.
En förälder kan överlåta sin rätt till tillfällig
föräldrapenning till en sjukpenningförsäkrad som i
stället för föräldern avstår från sitt
förvärvsarbete för att vårda barnet i samband med
sjukdom eller smitta hos barnet eller dess ordinarie
vårdare.
Fadern har en särskild rätt till tillfällig
föräldrapenning under högst tio dagar i samband med
barns födelse eller adoption.
Tillfällig föräldrapenning utges med 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten och kan liksom
föräldrapenning utges som hel, halv, tre fjärdedels
och en fjärdedels förmån.
Havandeskapspenning kan utges till blivande mödrar
som under graviditetens senare del på grund av
arbetets art inte kan fortsätta i sitt vanliga
arbete och inte heller kan omplaceras. Förmånen
utges tidigast fr.o.m. den sextionde dagen och
längst t.o.m. den elfte dagen före den beräknade
förlossningen. Havandeskapspenning utges också om en
kvinna inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete
på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under
havandeskap, som har meddelats med stöd av bl.a. 4
kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160), om hon inte
kan omplaceras till annat arbete.
Havandeskapspenning utges med 80 % av
sjukpenninggrundande inkomst.
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2000 till anslaget A 2 Föräldraförsäkring
anvisar ett ramanslag på 16 929 miljoner kronor.
Enligt vad som anges i propositionen uppfyller
föräldraförsäkringen såväl målet att bidra till att
utjämna de ekonomiska levnadsvillkoren mellan
familjer med respektive utan barn som målet att
stödja båda föräldrarnas möjlighet att kombinera
föräldraskap med arbete.
Föräldrapenning som utbetalas i samband med barns
födelse utgör omkring 80 % av kostnaderna inom
föräldraförsäkringen. Därmed har förändringar av
regler och kompensationsnivåer för föräldrapenning
samt utvecklingen av födelsetalet en avgörande
effekt på den sammanlagda utgiften för hela
försäkringen.
Som nämnts utges föräldrapenning under sammanlagt
450 dagar och vid flerbarnsbörd under ytterligare
180 dagar för varje barn utöver det första. Av dessa
180 dagar ersätts 90 dagar med belopp som motsvarar
förälderns sjukpenning och 90 dagar med belopp
enligt garantinivån, för närvarande 60 kr per dag.
Föräldrar ges på detta sätt möjlighet att gemensamt
och samtidigt vårda barnen och hjälpas åt med det
tillkommande arbete som en flerbarnsfödsel innebär.
Det finns enligt regeringen anledning att
ytterligare stärka stödet vid flerbarnsfödsel. Det
föreslås därför att vid flerbarnsfödsel skall för
varje barn utöver det andra samtliga tillkommande
föräldrapenningdagar ersättas med belopp som
motsvarar förälderns sjukpenning. Genom att höja
ersättningsnivån för de 90 dagar som i dag ersätts
enligt garantinivån stärks enligt regeringen stödet
till föräldrarna, vilket i sin tur bör möjliggöra
för föräldrar att i större utsträckning kunna
hjälpas åt med det extra arbete som en
flerbarnsfödsel innebär.
Utgiftsökningen för denna regeländring uppskattas
av regeringen till ca 500 000 kr. Förslaget, som
avses träda i kraft den 1 januari 2000, föranleder
ändring i 4 kap. 6 § AFL.
Enligt vad som anges i propositionen har regeringen
för avsikt att återkomma till riksdagen med förslag
om ändring av reglerna avseende möjligheterna att
överlåta tillfällig föräldrapenning. Vidare anges
att ett förslag om nya beräkningsregler för bl.a.
föräldrapenning för närvarande bereds inom
Regeringskansliet.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Moderaterna
Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf296
yrkande 9 att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2000 till anslaget A 2 anvisa 1 340
miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit.
I samma motion yrkande 2 begärs beslut att
kompensationsnivån i föräldraförsäkringen skall
utgöra 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten
fr.o.m. den 1 januari 2000.
I yrkande 3 begärs beslut om förändringar av
beräkningar av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Den sjukpenninggrundande inkomsten bör beräknas på
ett medelvärde av de senaste 24 månadernas inkomst
samt räknas upp med basbeloppet i stället för att
följa löneutvecklingen.
I yrkande 4 begärs beslut att
havandeskapspenningen samordnas med
sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 2000.
Samtidigt bör det enligt motionärerna bli möjligt
att ta ut föräldraledighet under två månader före
förlossningen.
I yrkande 6 begärs beslut att införa en avdragsrätt
för styrkta barnomsorgskostnader och ett
vårdnadsbidrag. Motionärerna anser att
vårdnadsbidraget bör utgöra 24 000 kr liksom
tidigare, men att uppräkning bör ske för åren
1995-1999.
I yrkande 7 begärs, som en konsekvens av
motionärernas förslag att införa ytterligare en
karensdag i sjukförsäkringen, ett tillkännagivande
om uppföljning av utnyttjandet av den tillfälliga
föräldraförsäkringen.
I yrkande 10 begärs slutligen att riksdagen
beslutar att för budgetåret 2000 till ett nytt
anslag Vårdnadsbidrag anvisa 2 400 miljoner kronor.
Kristdemokraterna
Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302 yrkande
23 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000
till anslaget A 2 anvisa 567 miljoner kronor mindre
än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser att
garantibeloppet bör höjas till 120 kr per dag, att
två kontaktdagar bör återinföras, att de 90
garantidagarna skall slopas samt att
sjukpenninggrundande inkomst skall beräknas på de
senaste två årens inkomst, inklusive
semesterersättning och skattepliktiga förmåner.
Vidare begärs att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2000 till ett nytt anslag Vårdnadsbidrag
anvisa 2 000 miljoner kronor.
I samma motion yrkande 18 begärs förslag om
införande av ett nytt vidareutvecklat
vårdnadsbidrag. Motionärerna anser att
vårdnadsbidrag bör införas för barn mellan 1 och 3
år. Fullt bidrag bör utges med 10 % av
prisbasbeloppet. Bidraget skall vara skattepliktigt
och avdrag medges för barnomsorgskostnader, dock
högst med vad som kan fås i vårdnadsbidrag. Ett
liknande yrkande återfinns i Ub245 yrkande 2 av
Mikael Oscarsson (kd).
Centerpartiet
Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf294
att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000
till anslaget A 2 anvisa 260 miljoner kronor mer
än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser
att garantinivån bör höjas till 150 kr per dag
fr.o.m. den 1 januari 2000 och att
sjukpenninggrundande inkomst skall beräknas
delvis på historisk inkomst.
I motion So325 yrkande 10 av Kenneth Johansson
m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om ökad
grundtrygghet i föräldrapenningen. Garantinivån bör
enligt motionärerna höjas till 150 kr per dag
fr.o.m. den 1 januari 2000.
Folkpartiet
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305
yrkande 11 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2000 till anslaget A 2 anvisa 220 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit. Enligt
motionärerna kan bl.a. åtgärder mot fusk och
överutnyttjande av försäkringen minska utgifterna
med 170 miljoner kronor. Ett liknande yrkande finns
i motion Fi212 yrkande 14 i denna del av Lars
Leijonborg m.fl. (fp).
I motion Sf305 yrkandena 3 och 6 begärs beslut om
att höja ersättningsnivån för mamma- och
pappamånaderna till 90 % av sjukpenninggrundande
inkomst och om att avskaffa de s.k. garantidagarna i
föräldraförsäkringen.
I motion A807 Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i
yrkandena 5 och 6 dels ett tillkännagivande om höjd
ersättning för mamma- och pappamånaderna till 90 %,
dels att till anslaget A 2 anvisas 160 miljoner
kronor mer än regeringen föreslagit. Enligt
motionärerna kostar höjningen till 90 % 160 miljoner
kronor.
Övriga motioner om föräldraförsäkringen
Några av motionerna rör förutsättningarna för att
bygga ut föräldraförsäkringen alternativt krav om
att höja ersättningsnivån i försäkringen.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf273 i
denna del ett tillkännagivande om
föräldraförsäkringen. Motionärerna anser att en
utbyggnad bör prioriteras när resurserna tillåter
det. Bl.a. bör garantinivån höjas. Vidare anser de
att reglerna för hur mamma- och pappamånaderna får
tas ut skall skärpas, t.ex. bör det krävas att tre
veckor med föräldrapenning tas ut i en följd.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305
yrkande 4 beslut om höjning av garantibeloppet i
föräldraförsäkringen till 150 kr per dag.
Birger Schlaug m.fl. (mp) begär i motion Sf265 ett
tillkännagivande om att utreda konsekvenserna av en
förlängd pappaledighet för barnen och
jämställdheten. Motionärerna anser att målsättningen
bör vara en utökning till tre månader.
I motion Sf270 av Marina Pettersson (s) begärs ett
tillkännagivande om en analys av effekterna av vad
en utvidgning av föräldraförsäkringen skulle
innebära för jämställdheten. Enligt motionären bör
det övervägas om det finns utrymme att utvidga
föräldraförsäkringen.
Även Nalin Pekgul (s) begär i motion Sf234 ett
tillkännagivande om en analys av effekterna av vad
en utvidgning av föräldraförsäkringen skulle
innebära. En utbyggnad är viktig både för barnen och
från en jämställdhets- och fördelningspolitisk
synvinkel.
I några av motionerna föreslås ökade möjligheter
att överlåta föräldrapenning/tillfällig
föräldrapenning.
I motion Sf208 av Cecilia Magnusson (m) begärs ett
tillkännagivande om förändringar i
föräldraförsäkringen. De tio dagarna med tillfällig
föräldrapenning som en pappa kan ta ut i samband med
sitt barns födelse bör enligt motionären kunna
överlåtas på annan i fall då faderskapet inte är
fastställt. Motionären, som också påpekar att
föräldrapenning inte kan bytas mot tillfällig
föräldrapenning om barnet är 240 dagar eller yngre,
anser att denna gräns bör tas bort så att den
tillfälliga föräldrapenningen även i dessa fall kan
överlåtas till annan.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305
yrkande 5 ett tillkännagivande om införande av en
överlåtelsemöjlighet av föräldrapenning och
tillfällig föräldrapenning i enlighet med
Tjänstebeskattningsutredningens förslag.
Motionärerna anser att förmånerna skall kunna
överlåtas till en vän, en släkting eller användas
som betalning till en barnvårdare från ett företag.
I motion Sf233 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) begärs
förslag till lagändring när det gäller överlåtelse
av föräldrapenning så att det blir möjligt för
ensamstående föräldrar att överlåta sin rätt till
mor- eller farförälder eller annan nära anhörig.
Motionärerna anser att det inte bör ställas krav på
att föräldern själv arbetar utan att överlåtelse
skall kunna ske även vid t.ex. förälderns egen
sjukdom.
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begär i motion Sf266
ett tillkännagivande om att regeringen bör utreda
möjligheten att överlåta de tio pappadagarna i
samband med förlossningen på en släkting eller vän.
Motionärerna anser det viktigt att ensamstående
mammor får möjlighet till avlösning och stöd den
första tiden.
Motionerna i övrigt innehåller förslag i olika
avseenden rörande föräldrapenning och tillfällig
föräldrapenning.
I motion Sf257 av Ulla-Britt Hagström (kd) begärs
ett tillkännagivande om en uppföljning av hur
föräldraförsäkringens konstruktion styr vem som
väljer att arbeta hemma hos barnet. Motionären
framhåller att en viss ekonomisk styrning finns i
systemet genom pappamånaden och genom att
föräldrapenningen grundar sig på en inkomst om högst
7,5 prisbasbelopp.
I motion Sf259 yrkande 4 i denna del av Mikael
Oscarsson (kd) begärs ett tillkännagivande om rätt
till ersättningar och bidrag till adoptivföräldrar
som får barn som är tio år eller äldre. Motionären
anser att ett barn som adopteras i lite högre ålder
har minst samma behov av föräldrarnas tillsyn och
omsorg som ett yngre barn.
I motion Sf289 av Tuve Skånberg (kd) begärs en
lagändring så att tillfällig föräldrapenning utges
vare sig behandling sker vid öppenvårdsavdelning i
kommunal regi eller i landstingets regi. Enligt
motionären har många kommuner en öppenvårdsavdelning
där familjer med barn under tolv år går i behandling
under dagtid. Till behandlingen är en barnläkare
knuten. Verksamheten liknar en inläggning dagtid som
t.ex. en familj måste gå igenom vid en utredning
eller behandling på sjukhus i landstingets regi. Om
inte föräldrarna kan få tillfällig föräldrapenning
för vård av sjukt barn när de avstår från arbete är
det enligt motionären svårt för dem att delta.
I motion Sf274 av Helena Frisk och Ann-Kristine
Johansson (s) begärs ett tillkännagivande om en
analys av effekterna av att kontaktdagarna
försvunnit. De anser att man särskilt bör studera om
det är familjer med låga inkomster som fått det
särskilt svårt att följa sina barns barnomsorg och
skolgång sedan kontaktdagarna försvunnit.
Utskottets bedömning
Anslaget A 2 Föräldraförsäkring
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att
föräldraförsäkringen uppfyller såväl målet att bidra
till att utjämna de ekonomiska levnadsvillkoren
mellan familjer med respektive utan barn som målet
att stödja båda föräldrarnas möjlighet att kombinera
föräldraskap med arbete. Utskottet välkomnar också
förslaget om förbättring av stödet vid
flerbarnsfödsel.
Vad gäller de frågor som tas upp i motionerna
konstaterar utskottet att samtliga frågor tidigare
åtminstone vid något tillfälle behandlats av
utskottet, bl.a. i betänkande 1998/99:SfU1.
Beträffande frågan om ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen anser utskottet i likhet med
tidigare att en rimlig ersättningsnivå inte bör
understiga 80 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten. Vidare anser utskottet att förbättringar
inom föräldraförsäkringen, utöver förslaget om
utökat stöd vid flerbarnsfödsel, tills vidare måste
anstå då höjningarna av barnbidraget bör genomföras
innan andra förbättringar av det ekonomiska
familjestödet kan komma i fråga. Utskottet kan
därför varken ställa sig bakom krav på en generell
sänkning av ersättningsnivån i föräldraförsäkringen
eller en höjd nivå för mamma- och pappamånaderna.
När det gäller frågan om att beräkna
sjukpenninggrundande inkomst helt eller delvis på
ett genomsnitt av tidigare inkomster har utskottet
ovan under utgiftsområde 10 avvisat sådana förslag
med hänvisning till den pågående beredningen av
förslaget om nya beräkningsregler för sjukpenning,
föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19). Utskottet finner
inte skäl att inta någon annan ståndpunkt såvitt
avser föräldraförsäkringen.
Vad gäller åtgärder för att motverka fusk och
överutnyttjande av försäkringen vill utskottet
hänvisa till vad som anförts ovan under
utgiftsområde 10 i denna fråga. Några ytterligare
besparingar genom sådana åtgärder utöver vad som
redan beaktats kan enligt utskottets mening för
närvarande inte påräknas.
I fråga om samordning mellan sjukförsäkringen och
havandeskapspenningen anser utskottet, i enlighet
med tidigare ställningstagande, att en sådan åtgärd
skulle innebära att gravida kvinnor som av olika
anledningar inte kan utföra sina arbetsuppgifter men
som i övrigt inte är arbetsoförmögna missgynnas i
förhållande till andra gravida kvinnor. Eftersom
arbetsförmågan i dessa fall inte kan anses nedsatt
på grund av sjukdom är de inte berättigade till
sjukpenning. De är i stället hänvisade till att
använda sig av möjligheten att vara lediga med
föräldrapenning. Utskottet kan därför inte ställa
sig bakom den föreslagna samordningen.
Vad gäller kravet på ett återinförande av
vårdnadsbidraget anser utskottet liksom tidigare att
vårdnadsbidrag ur jämställdhetssynpunkt är ett steg
i fel riktning i den meningen att det kan motverka
att kvinnor och män tar samma ansvar för hem och
familj. Utskottet anser att slopandet av
vårdnadsbidraget och återinförandet av
garantidagarna fr.o.m. den 1 januari 1995 befrämjade
föräldrarnas möjlighet att kombinera föräldraskap
och förvärvsarbete. En familjepolitik byggd på en
flexibel föräldraförsäkring, en väl utbyggd
barnomsorg av god kvalitet, barnbidrag och en bra
skola för alla främjar jämställdheten och ökar
valfriheten för både kvinnor och män. En sådan
familjepolitik ser både till barnens och
föräldrarnas bästa. Utskottet avstyrker med det
anförda såväl att vårdnadsbidrag införs som att
avdrag för styrkta barnomsorgskostnader medges.
När det gäller garantidagarna i
föräldraförsäkringen framställs krav både om att
slopa dagarna och att höja
garantibeloppet/garantinivån. Utskottet anser i
likhet med tidigare att garantidagarna för
förvärvsarbetande föräldrar fungerar som en
förlängning av den tid som de kan vara hemma i
samband med barnets födelse. Det är inte heller
ovanligt att garantidagarna sparas för att användas
under barnets uppväxt, inte minst i samband med
inskolning i barnomsorgen eller i skolan. Utskottet
finner med hänsyn härtill inte skäl att föreslå att
garantidagarna skall slopas. Inte heller finner
utskottet det möjligt att föreslå riksdagen en
höjning av garantibeloppet/garantinivån. Utskottet
konstaterar att det nuvarande beloppet visserligen
har varit oförändrat under en längre tid men anser
att höjningarna av barnbidraget bör genomföras innan
andra förbättringar av det ekonomiska familjestödet
kan komma i fråga.
Beträffande frågan om att återinföra
kontaktdagarna, som slopades fr.o.m. den 1 juli 1995
som ett led i saneringen av statens finanser, anser
utskottet att det, utöver höjningarna av
barnbidraget, saknas ekonomiskt utrymme för
ytterligare förbättringar inom utgiftsområdet.
Utskottet kan därför inte ställa sig bakom ett krav
om att återinföra kontaktdagarna.
Vad gäller frågan om att följa utvecklingen av
tillfällig föräldrapenning när ytterligare en
karensdag införs har utskottet ovan avstyrkt
motionsyrkanden om ytterligare en karensdag i
sjukersättningssystemen. Som en konsekvens härav
avstyrker utskottet följdförslaget rörande
tillfällig föräldrapenning.
Med det anförda tillstyrker utskottet såväl
lagförslaget som förslaget till medelsanvisning och
avstyrker motionerna Sf296 yrkandena 2, 3, 4, 6, 7,
9 och 10, Sf302 yrkandena 18 och 23, Ub245 yrkande
2, Sf294, So325 yrkande 10, Sf305 yrkandena 3, 6 och
11, Fi212 yrkande 14 i denna del samt A807
yrkandena 5 och 6.
Övriga motioner om föräldraförsäkringen
Utskottet har ovan redovisat att en särskild
utredare skall få till uppgift bl.a. att se över de
ekonomiska familjestöden med avseende på
marginaleffekter och fördelningseffekter. Resultatet
av denna översyn bör enligt utskottets mening kunna
få betydelse även med avseende på en utbyggnad av
föräldraförsäkringen respektive en höjning av
garantibeloppet/garantinivån. Som utskottet redan
förklarat bör dock höjningarna av barnbidraget
genomföras innan andra förbättringar av det
ekonomiska familjestödet kan komma i fråga. Med
hänsyn härtill avstyrker utskottet motionerna Sf273
i denna del, Sf305 yrkande 4, Sf270 och Sf234.
Vad gäller utökning av antalet mamma- och
pappamånader noterar utskottet att det i
propositionen anges att effekterna av mamma- och
pappamånaderna, som infördes år 1995, inte kan
redovisas fullt ut förrän tidigast år 2003, eftersom
föräldrapenningdagar kan tas ut fram till dess
barnet fyllt åtta år eller avslutat första skolåret.
Uppgifter från Riksförsäkringsverket visar dock att
för barn födda fr.o.m. den 1 januari 1995 kan en
tydlig ökning av andelen män som tagit ut
föräldrapenning noteras. Ca 70 % av papporna till
barn födda fr.o.m. år 1995 har under barnets första
två år tagit ut föräldrapenning. Motsvarande siffra
för pappor till barn födda åren 1993 och 1994 var ca
60 %. Papporna till barnen födda år 1995 eller
senare har dock tagit ut färre föräldrapenningdagar
än pappor till barn födda före införandet av mamma-
och pappamånaderna. Männens totala andel av de
utbetalade nettodagarna med föräldrapenning var 9,6
% under år 1995, 10,6 % under år 1996, 9,9 % under
år 1997 och 10,4 % under år 1998.
Utskottet anser liksom tidigare (se bet.
1998/99:SfU1) att en utökad kvotering, dvs.
införande av ytterligare en eller flera mamma- och
pappamånader, inom ramen för den nuvarande
föräldraförsäkringen skulle kunna innebära en ökad
belastning på mammor och barn i de fall där papporna
av olika skäl inte kan/vill utnyttja rätten till
föräldraledighet eller föräldrapenning. En utökad
kvotering är en av flera tänkbara metoder för att
förmå fler pappor att ta ut föräldrapenning. Även om
papporna till barnen födda år 1995 eller senare har
tagit ut färre antal föräldrapenningdagar
konstaterar utskottet att andelen pappor som tagit
ut föräldrapenning har ökat sedan mamma- och
pappamånaderna infördes. Därtill kommer som redan
nämnts att socialförsäkringens administration har
till uppgift att bidra till att en större andel män
tar ut fler föräldrapenningdagar. Mot bakgrund härav
anser utskottet att det inte finns skäl att föreslå
införandet av ytterligare mamma- och pappamånader i
föräldraförsäkringen eller att skärpa reglerna för
uttaget. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna Sf273 i denna del och Sf265.
När det gäller frågan om ökade möjligheter att
överlåta föräldrapenning och tillfällig
föräldrapenning noterar utskottet att
Tjänstebeskattningsutredningen i kommittébetänkandet
Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17)
bl.a. föreslagit att den tillfälliga
föräldrapenningen vid vård av sjukt barn skall kunna
överlåtas till ett företag eller till den kommun som
personen är bosatt i. Utskottet noterar vidare att
regeringen har aviserat sin avsikt att återkomma med
förslag om ändring av reglerna avseende
möjligheterna att överlåta tillfällig
föräldrapenning. Utskottet anser att regeringens
förslag bör avvaktas. I fråga om överlåtelse av
föräldrapenning med anledning av ett barns födelse
anser utskottet liksom tidigare (1998/99:SfU1) att
föräldrapenningen skall vara knuten till
föräldraskapet. Någon överlåtelse av föräldrapenning
till t.ex. släkt och vänner kan utskottet därför
inte förorda. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna Sf208, Sf305 yrkande 5, Sf233 och Sf266.
I fråga om åldersgränsen för rätt till
föräldrapenning vid adoption konstaterar utskottet
att bestämmelserna om föräldrapenning enligt 4 kap.
5 § AFL också gäller vid adoption av barn under
förutsättning att barnet inte fyllt tio år.
Utskottet finner inte skäl att föreslå riksdagen att
åldersgränsen för rätt till föräldrapenning i
samband med adoption skall höjas. Utskottet
avstyrker därför motion Sf259 yrkande 4 i denna del.
Beträffande förslaget att tillfällig
föräldrapenning skall utges oavsett om behandling
sker vid öppenvårdsavdelning i kommunal regi eller i
landstingets regi gäller enligt 4 kap. 10 a § AFL
att en förälder till ett sjukt eller
funktionshindrat barn som inte fyllt tolv år har
rätt till tillfällig föräldrapenning när föräldern
behöver avstå från förvärvsarbete i samband med
besök på en institution för medverkan i behandling
av barnet eller för att lära sig att vårda barnet,
deltagande i en kurs som anordnas av
sjukvårdshuvudmannen i samma syfte, läkarbesök på
grund av att barnet lider av allvarlig sjukdom eller
läkarbesök som är en del i behandlingen av barnet
liksom deltagande i någon behandling som är
ordinerad av läkare i sistnämnda syfte.
Av RFV:s allmänna råd (1997:10)
Föräldrapenningförmåner framgår att en institution
kan vara t.ex. en habiliteringsklinik, specialskola
m.m. En förutsättning för rätt till ersättning är
att besöket är direkt föranlett av barnets sjukdom
eller funktionshinder eller ingår som en del i
behandlingen av barnet. Syftet skall enligt det
allmänna rådet vara att medverka i behandlingen av
barnet eller att lära sig vårda barnet.
I övrigt gäller som ovan nämnts att tillfällig
föräldrapenning utges i samband med sjukdom eller
smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare
eller i samband med besök i samhällets förebyggande
barnhälsovård. Tillfällig föräldrapenning utges även
när någon av föräldrarna behöver avstå från
förvärvsarbete för vård av ett barn när den andra
föräldern besöker läkare med ett annat barn.
Utskottet förutsätter att RFV uppmärksammar och
påtalar om den fråga som tas upp i motion Sf289
medför problem av större omfattning. Med det anförda
avstyrker utskottet motionen i fråga.
Vad slutligen gäller frågan om effekterna av
föräldraförsäkringens konstruktion respektive av att
kontaktdagarna i den tillfälliga föräldrapenningen
har slopats kan dessa frågor bli belysta i samband
med den ovan redovisade översynen av de ekonomiska
familjestöden. Någon åtgärd från riksdagens sida är
dock inte påkallad. Utskottet avstyrker därmed
motionerna Sf257 och Sf274.
A 3 Underhållsstöd
Allmänt om underhållsstöd
Syftet med det nya systemet med underhållsstöd, som
gäller sedan februari 1997, var dels att genomföra
besparingar för det allmänna, dels att från
principiell synpunkt tydliggöra föräldrarnas
ekonomiska ansvar och garantera barnet en rimlig
försörjning. Det nya systemet ersatte systemet med
bidragsförskott (inkl. det förlängda
bidragsförskottet) och det särskilda bidraget till
vissa adoptivbarn.
Ett barn har rätt till underhållsstöd om
föräldrarna inte bor tillsammans. Underhållsstöd
lämnas också om den ena föräldern är avliden såvida
inte barnet har rätt till barnpension enligt AFL
efter en bidragsskyldig förälder. Underhållsstöd
lämnas med högst 1 173 kr per månad och barn.
För det underhållsstöd som lämnas till barnet skall
den förälder som inte bor tillsammans med barnet
vara återbetalningsskyldig gentemot staten.
Återbetalningsskyldigheten är begränsad till 1 173
kr per barn och månad och är utformad som en viss
procent av den återbetalningsskyldiges årliga
bruttoinkomst efter ett avdrag med för närvarande 24
000 kr.
Återbetalningsskyldigheten omprövas årligen och
fastställs utifrån senast tillgängliga taxering.
En bidragsskyldig som inte anser sig kunna betala
fastställt återbetalningsbelopp kan ansöka om
anstånd med betalningen. För obetalda
återbetalningsbelopp skall den bidragsskyldige
betala ränta (4,1 % för år 1999).
Riksdagen har efter förslag i proposition
1998/99:78 Beräkning av återbetalningsskyldighet för
underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar
m.m. beslutat om höjning av grundavdraget från 24
000 kr till 72 000 kr samtidigt som de procentsatser
som bestämmer återbetalningsskyldighetens storlek
höjts. De nya reglerna skall tillämpas på
återbetalningsskyldighet som avser tid efter den 31
januari 2000 (bet. 1998/99:SfU9, rskr. 1998/99:235).
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2000 till anslaget A 3 Underhållsstöd
anvisar ett ramanslag på 2 737,5 miljoner kronor.
Målet för underhållsstödet är enligt propositionen
att systemet skall bidra till att föräldrar skall ta
sitt ekonomiska ansvar gentemot de barn som de inte
sammanlever med, samtidigt som samhället garanterar
dessa barn en rimlig ekonomisk standard.
Utgiftsutvecklingen för underhållsstödet är
beroende dels av omvärldsfaktorer som staten har små
möjligheter att påverka, dels av regelsystemet. Till
den första kategorin hör bl.a. de
återbetalningsskyldigas inkomstutveckling,
födelsetalen och antalet separationer. Styrande
faktorer som staten kan påverka är bl.a.
underhållsstödets nivå, storleken på de
procentsatser som bestämmer
återbetalningsskyldigheten samt storleken på
grundavdraget.
Utgifterna för utbetalda underhållsstöd uppgick år
1998 till ca 4 580 miljoner kronor. De
återbetalningsskyldiga föräldrarna debiterades
återbetalningsbelopp på 1 960 miljoner kronor,
vilket motsvarar 43 % av det utbetalade beloppet. Ca
80 % eller 1 600 miljoner kronor av det debiterade
beloppet återbetalades. Det inbetalade beloppet
uppgick till 35 % av utbetalat belopp. En jämförelse
kan göras med förhållandena år 1996, det sista året
som bidragsförskottssystemet var i kraft, då
återbetalningsandelen var 27 %.
Enligt vad som anges i propositionen avser
regeringen att förelägga riksdagen ett förslag om
ändrade regler för utfyllnadsbidrag vid växelvis
boende under våren 2000. De nya reglerna beräknas
kunna träda i kraft den 1 juli 2000 och tillämpas
första gången i fråga om underhållsstöd som avser
tid efter den 30 september 2000. Förslaget kommer
enligt regeringen att innebära en besparing på
anslaget A 3 med 12,5 miljoner kronor år 2000 och
med 50 miljoner kronor per år därefter.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Folkpartiet
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305
yrkande 11 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2000 till anslaget A 3 anvisa 230 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit. Motionärerna
anser att utgifterna kan hållas tillbaka genom en
markering av det gemensamma föräldraansvaret. I
övrigt kan enligt motionärerna åtgärder mot fusk och
överutnyttjande av underhållsstödet minska
utgifterna med 30 miljoner kronor. Ett liknande
yrkande återfinns i motion Fi212 yrkande 14 (delvis)
av Lars Leijonborg m.fl. (fp).
Övriga motioner om underhållsstöd
Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf296
yrkande 5 förslag om underhållsstöd.
Riksförsäkringsverkets uppdrag att under åren
1998-2001 utvärdera underhållsstödet bör enligt
motionärerna kunna leda till att kostnaderna för
underhållsstöd minskar med 400 miljoner kronor från
år 2001.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf273 i
denna del ett tillkännagivande om underhållsstödet.
Motionärerna anser att underhållsstödet bör ändras
såväl vad gäller inkomstberäkningen som i fråga om
umgängesresor och umgängesavdrag. Motionärerna anser
att det är orimligt att en arbetslös förälder får
sin återbetalningsskyldighet baserad på en inkomst
som han eller hon inte längre har. Vidare anser de
att frågan om umgängesresor för den förälder som
inte själv har ekonomisk möjlighet att resa och
träffa sina barn måste lösas och att reglerna om
umgängesavdrag måste anpassas till hur
umgängesrätten fungerar i praktiken.
Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302
yrkande 21 förslag till ändring av grundavdraget i
underhållsstödet. Motionärerna anser att
grundavdraget bör vara 48 000 kr och att
procentsatserna bör vara lägre. Vidare anser de att
en prövning bör ske av boförälderns inkomst innan
statligt stöd utbetalas.
Frågan om inkomstberäkning vid fastställande av
återbetalningsskyldighetens storlek berörs även i
följande motioner.
Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf281
yrkande 1 ett tillkännagivande om beräkningar av
underhållsstödet på inaktuella inkomstuppgifter.
Motionärerna anser att bostadsbidragens regler för
inkomstberäkning om möjligt bör tillämpas.
I yrkandena 2 och 3 begärs tillkännagivanden om att
använda samma regler för egenföretagare och
anställda vid beräkningen av inkomstunderlaget för
underhållsstöd och om bilförmån. Motionärerna anser
att reglerna för egenföretagare är orättvisa, t.ex.
vad gäller avdrag för pensionspremier och att
inkomsten skall höjas med vissa resultatreglerande
poster. Vidare bör enligt motionärerna bilförmån
undantas vid inkomstprövningen.
I motion Sf287 av Christer Skoog m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om att inkomstprövningen bör
ske utifrån aktuell inkomst.
Motionerna i övrigt innehåller krav om ändring av
reglerna för underhållsstöd i olika avseenden.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf237 ett
tillkännagivande om brister i det ekonomiska
trygghetssystemet för barn vars föräldrar avtjänar
fängelsestraff. Motionärerna framhåller att det
krävs ett års separation för att underhållsstöd
skall kunna utges, vilket är detsamma som att det
föreligger en dom på minst två års fängelse.
Eftersom det vid fängelsevistelse är uppenbart att
föräldrar som tidigare levde tillsammans har
separerat anser motionärerna att underhållsstöd bör
utges från separationens första dag.
I motion Sf240 av Bengt Silfverstrand (s) begärs
ett tillkännagivande om en justering av
underhållsstöd. Motionären anser att den ekonomiska
förmågan hos boföräldern inte beaktas i tillräcklig
grad, att hänsyn inte tas till merkostnader vid
umgänge med barnen samt att procentsatserna av allt
att döma är för högt tilltagna.
I motion Sf298 av Raimo Pärssinen och Per-Olof
Svensson (s) begärs ett tillkännagivande om
återbetalning av underhållsstöd. De framhåller att
om den f.d. maken uppger oriktiga inkomster kan
boföräldern drabbas av återkrav av utgivet
underhållsstöd. Detta förhållande måste enligt
motionärerna ändras.
I motion Sf299 av Inger Lundberg och Helena Frisk
(s) begärs en analys av hur nuvarande regler för
underhållsstöd påverkat levnadsförhållandena för
särlevande föräldrar som har betalningsansvar för
flera barn. Enligt motionärerna har reglerna
inneburit allvarliga problem för föräldrar med tre
eller fyra barn.
Utskottets bedömning
Anslaget A 3 Underhållsstöd
Vad först gäller regeringens förslag till
medelsanvisning avseende budgetåret 2000 vill
utskottet erinra om sitt yttrande 1999/2000:SfU3y
till finansutskottet med anledning av regeringens
förslag till tilläggsbudget avseende budgetåret
1999. Regeringen föreslog bl.a. att anslaget A 3
Underhållsstöd skulle ökas med 461 miljoner kronor
för budgetåret 1999. I yttrandet anförde utskottet
att vissa omvärldsfaktorer visserligen innebär att
det är svårt att göra säkra bedömningar av
utgiftsutvecklingen, men att utskottet inte kunde
underlåta att känna en viss oro över storleken på
kostnaderna för underhållsstödet. Utskottet
konstaterade dels att kostnadsutvecklingen under
åren 1997-1999 visar att utgifterna (anslag jämte
tilläggsbudget) för underhållsstödet uppgår till
närmare 3 miljarder kronor per år i stället för de
2,5 miljarder kronor per år som regeringen utgått
från, dels att genomförda regeländringar (höjt
grundavdrag och ändrade procentsatser) inte kommer
att få effekt förrän under år 2000. Med ytterligare
461 miljoner kronor skulle enligt utskottets mening
anvisade medel till underhållsstödet för budgetåret
1999 komma att stämma bättre överens med det
prognostiserade utfallet. Utskottet tillstyrkte
därmed regeringens förslag. Finansutskottet har
därefter i betänkande 1999/2000:FiU11 föreslagit att
riksdagen skall godkänna regeringens förslag till
tilläggsbudget.
Utskottet konstaterar att regeringen nu har
föreslagit att till anslaget A 3 skall anvisas drygt
2,7 miljarder kronor för budgetåret 2000. Det skulle
därför kunna ifrågasättas om inte regeringen
återigen varit för optimistisk. Utskottet har
emellertid tagit del av RFV:s kvartalsredovisning
den 28 oktober 1999 avseende belastningen på bl.a.
anslaget A 3 för budgetåren 1999 och 2000.
Redovisningen avser preliminärt utfall för perioden
januari-september 1999 och det prognostiserade
utfallet för budgetåret 1999 samt beräkningar för år
2000. Av redovisningen framgår att
anslagsbelastningen för underhållsstöd
prognostiserats till 2 680 miljoner kronor år 2000.
Besparingarna till följd av de nyss nämnda
regeländringarna har därvid beaktats. Därtill kommer
att det aviserade förslaget om ändrade regler för
utfyllnadsbidrag vid växelvis boende beräknas ge en
mindre besparing år 2000. Med hänsyn härtill anser
utskottet att det inte finns skäl att frångå
regeringens förslag till medelsanvisning 2 737,5
miljoner kronor.
Som redan nämnts avser regeringen att tillsätta en
särskild utredare bl.a. för att utreda
utgiftsutvecklingen inom underhållsstödet. Såvitt
framgår av 1999 års ekonomiska vårproposition skall
förslag till konkreta utgiftsminskande åtgärder
lämnas senast i den ekonomiska vårpropositionen år
2000. Utskottet utgår från att regeringen senast i
samband därmed återkommer till riksdagen med både en
analys av kostnadsutvecklingen under åren 1997-1999
och av de faktorer som styr denna utveckling samt -
om kostnadsutvecklingen inte blir den förväntade -
med konkreta förslag till åtgärder.
Vad därefter gäller Folkpartiets förslag om en
lägre utgiftsnivå genom åtgärder för att motverka
fusk och överutnyttjande av försäkringen och genom
att markera det gemensamma föräldraansvaret vill
utskottet hänvisa till vad utskottet anfört ovan
under utgiftsområde 10. Några ytterligare
besparingar genom åtgärder mot fusk och
överutnyttjande utöver vad som redan beaktats kan
enligt utskottets mening för närvarande inte
påräknas. Utskottet vill i detta sammanhang
framhålla att de nya regler som skall gälla fr.o.m.
februari 2000 innebär en markering av
föräldraansvaret i så måtto att den hittillsvarande
större subvention, som nuvarande regler innebär för
bidragsskyldiga föräldrar med två eller flera barn
jämfört med föräldrar med bara ett barn, kommer att
minska. De nya reglerna beräknas därtill att ge en
besparing på ca 160 miljoner kronor per år.
Mot bakgrund av vad ovan anförts godtar utskottet
regeringens förslag till medelsanvisning och
avstyrker motionerna Sf305 yrkande 11 och F1212
yrkande 14 i denna del.
Övriga motioner om underhållsstöd
Med hänvisning främst till vad nyss anförts om
regeringens avsikt att återkomma till riksdagen
senast i samband med nästa års ekonomiska
vårproposition och till den besparing på 160
miljoner kronor som redan beslutade regeländringar
beräknas innebära avstyrker utskottet motion Sf296
yrkande 5 med krav om minskning av kostnaderna
fr.o.m. år 2001.
Vad gäller frågan om grundavdragets och
procentsatsernas storlek konstaterar utskottet att
riksdagen så sent som under våren 1999 fattade
beslut bl.a. om att höja grundavdraget till 72 000
kr avseende återbetalningsskyldighet som skall
fastställas fr.o.m. februari 2000. Samtidigt höjdes
de procentsatser som bestämmer
återbetalningsskyldighetens storlek. Grundavdragets
storlek är vald så att så få föräldrar som möjligt
skall behöva hamna under socialbidragsnormen genom
att fullgöra sin bidragsskyldighet. Utskottet kan
mot bakgrund härav inte ställa sig bakom ett krav om
att sänka grundavdraget till 48 000 kr och avstyrker
därför motion Sf302 yrkande 21 i denna del. Även
motion Sf240 i denna del avstyrks med det anförda.
I några motioner berörs frågan om vilken inkomst
som skall ligga till grund för
återbetalningsskyldigheten. Den gällande metoden
innebär att återbetalningsbeloppet anpassas till
ändrade inkomstnivåer. När återbetalningsbeloppet
fastställs hänför sig dock inkomsterna till
förhållanden som gällde cirka två år tidigare, dvs.
enligt den senaste taxeringen. Metoden innebär att
den som fått väsentligt minskade inkomster på grund
av exempelvis arbetslöshet kan få svårigheter att
betala fastställt återbetalningsbelopp. I en sådan
situation kan visserligen anstånd beviljas men
skulden ackumuleras och dessutom tas ränta ut på
beloppet. Inkomstunderlaget bestäms såvitt avser
inkomstslaget tjänst utifrån bruttolön med avdrag
för vid beskattningen medgivna avdrag såsom resor
till och från arbetet och resor i tjänsten samt med
tillägg av ränteintäkter och andra kapitalinkomster.
Avdrag på grund av ränteutgifter etc. beaktas inte.
Utskottet anser i likhet med tidigare (bet.
1998/99:SfU1) att reglerna för att fastställa
återbetalningsskyldighet är problematiska eftersom
de kan leda till ekonomiska svårigheter för personer
som får sina inkomster påtagligt minskade t.ex. i
samband med arbetslöshet. Emellertid har enligt
utskottets mening situationen i viss mån förändrats
genom riksdagens beslut att höja
grundavdraget från 24 000 kr till 72 000 kr.
Utskottet kan inte utesluta att det i vissa lägen
ändå bör finnas en möjlighet att få
återbetalningsskyldigheten fastställd till ett
belopp som i större utsträckning motsvarar den
faktiska betalningsförmågan. Om regeringen i det
fortsatta analys- och utvärderingsarbetet finner att
det är möjligt att hitta en lösning på problemet
förutsätter utskottet att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna Sf273 i denna del, Sf281
yrkande 1 och Sf287.
Vad gäller kravet att samma regler för
inkomstprövning skall gälla för egenföretagare och
anställda konstaterar utskottet att regeringen i
proposition 1995/96:208 med förslag om införande av
lagen om underhållsstöd bl.a. uttalade (s. 49) att
skattelagstiftningen när det gäller inkomst av
näringsverksamhet ger möjlighet till olika
resultatreglerande åtgärder, som i detta sammanhang
kan gynna hushåll med näringsinkomster framför
hushåll med andra inkomster. Regeringen ansåg inte
att det var rimligt att sådana möjligheter skulle
påverka bedömningen av återbetalningsskyldighet av
underhållsstöd. Enligt regeringen borde dock samma
principer gälla för beräkning av inkomst av
näringsverksamhet som för beräkning av inkomst av
tjänst och kapital, och löntagare och egenföretagare
i största möjliga utsträckning behandlas på ett
likvärdigt sätt. Regeringen uttalade vidare att
inkomstbegreppet skulle ses över inom flera delar av
bidrags- och socialförsäkringssystemen. I avvaktan
därpå borde den återbetalningsgrundande inkomsten
för egenföretagare beräknas utifrån näringsinkomsten
justerad för vissa bokföringsåtgärder, som i mer
påtaglig grad kan anses ge fördelar för
näringsidkare jämfört med löntagare.
Utredningen för översyn av inkomstbegreppet inom
bidrags- och socialförsäkringssystemen (IBIS) har
därefter i betänkandet Förmån efter inkomst (SOU
1997:85) lämnat förslag bl.a. avseende
inkomstberäkningen för näringsidkare. Det föreslås
därvid att några justeringar av inkomsten av
näringsverksamhet vad avser periodiseringsfonder och
expansionsmedel inte skall göras i fortsättningen.
Utskottet anser att regeringens överväganden med
anledning av utredningens förslag bör avvaktas och
avstyrker därmed motionerna Sf273 i denna del och
Sf281 yrkande 2.
Beträffande kravet att bilförmån skall undantas vid
beräkningen av inkomstunderlaget anser utskottet att
det inte finns skäl att förorda att andra avdrag
skall få göras vid inkomstberäkningen än som medges
vid beskattningen av inkomst av tjänst respektive av
näringsverksamhet. Motion Sf281 yrkande 3 avstyrks
därmed.
Såvitt gäller frågan om att beakta även
boförälderns ekonomi anser utskottet i likhet med
tidigare (bet. 1998/99:SfU9) att ett sådant system
skulle leda till betydande svårigheter och dessutom
komma att ställa stora krav på administrationen med
åtföljande kostnader. Utskottet gör vidare
bedömningen att det är en mycket liten grupp av
boföräldrar som har höga inkomster och som därmed
skulle beröras samt att statens inkomster inte
skulle minska annat än marginellt om en
behovsprövning infördes. Dessutom anser utskottet
att fördelen med nuvarande regler, som är enkla och
entydiga och ger föräldrar i en given situation
möjlighet att överblicka sina ekonomiska
förpliktelser, i så fall skulle riskera att gå
förlorad. Utskottet är därför inte berett att
förorda en sådan ordning och avstyrker därmed
motionerna Sf240 i denna del och Sf302 yrkande 21
också i denna del.
I fråga om umgängesavdrag och umgängesresor gäller
enligt 23 § lagen om underhållsstöd att en
bidragsskyldig förälder som haft barnet hos sig
under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn
eller under en kalendermånad haft barnet hos sig i
minst sex hela dygn får, vid återbetalning av
underhållsstöd, göra avdrag med 1/40 av stödet för
varje helt dygn. Enligt 6 kap. 15 b § föräldrabalken
(FB) skall den förälder som barnet bor hos ta del i
de resekostnader som kan uppkomma i samband med att
barnet umgås med den andre föräldern. Det skall ske
efter vad som är skäligt med hänsyn till
föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga
omständigheter.
Bestämmelserna om umgängesavdrag från
underhållsstödet vid en sammanhängande tid av minst
fem hela dygn infördes år 1997 samtidigt med den nya
lagen. Umgängesavdrag när umgänget varat minst sex
hela dygn under en kalendermånad infördes den 1
oktober 1998 (prop. 1997/98:7, bet. 1997/98:LU12,
rskr. 1997/98:229-230). I yttrande 1997/98:SfU2y
till lagutskottet över nämnda proposition angav
socialförsäkringsutskottet som ett alternativ till
regeringens förslag om umgängesavdrag att parterna
inom ramen för de frivilliga samarbetsavtalen kan
träffa avtal om umgängesavdrag med flexibla
lösningar. Lagutskottet ansåg dock att
propositionens förslag i fråga om umgängesavdragen
fick anses tillfyllest.
Beträffande resekostnader vid umgänge ansåg
socialförsäkringsutskottet att den föreslagna
metoden (FB 6 kap. 15 b §) föreföll rimlig och
tillämpbar i många fall. Ett problem var dock de
fall då en eller båda föräldrarna helt saknar
ekonomisk förmåga att bidra till resekostnaderna.
Socialförsäkringsutskottet delade dock regeringens
uppfattning att något finansiellt stöd inte kunde
komma i fråga. Inom ramen för samarbetsavtalen, där
man borde söka åstadkomma en helhetslösning, kunde
denna fråga vägas in. Lagutskottet, som var positivt
till propositionens förslag, delade uppfattningen
att något finansiellt stöd från det allmänna inte
kunde komma i fråga och avstyrkte motioner med
förslag om sådant stöd.
Med det anförda anser utskottet liksom tidigare
(bet. 1998/99:SfU1) att riksdagen bör vidhålla sin
inställning i fråga om umgängesavdrag och
umgängesresor och avstyrker motionerna Sf273 i denna
del och Sf240 i denna del.
Enligt 3 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd har
ett barn rätt till underhållsstöd om föräldrarna
inte bor tillsammans eller den ena föräldern är
avliden. Frågan om när föräldrarna fortfarande skall
anses sammanbo när den ena föräldern avtjänar ett
fängelsestraff har tagits upp av Vänsterpartiet.
RFV har i sina allmänna råd (1999:2) om
underhållsstöd och förlängt underhållsstöd redovisat
två rättsfall, vari dåvarande
Försäkringsöverdomstolen (FÖD) prövat om en
bidragsskyldig skall anses bo tillsammans med sitt
barn. En bidragsskyldig var intagen på
kriminalvårdsanstalt i ett år och tre månader. Med
hänsyn till vistelsetidens längd ansågs föräldrarna
inte varaktigt bo tillsammans. Bidragsförskott
betalades därför ut. Ett annat fall gällde en
bidragsskyldig jugoslavisk medborgare som fullgjorde
en ettårig militärtjänstgöring i hemlandet. Han
ansågs varaktigt bo tillsammans med sin son i
Sverige, varför bidragsförskott inte betalades ut.
Det förhållandet att föräldrar lever på skilda håll
under ibland ganska långa perioder innebär enligt
utskottets mening inte nödvändigtvis att
sammanlevnaden skall anses ha upphört. Utskottet
förutsätter att RFV följer tillämpningen och i den
mån denna medför problem påtalar detta. Med det
anförda avstyrker utskottet motion Sf237.
Enligt 20 § lagen om underhållsstöd skall, om
underhållsstöd lämnats felaktigt eller med för högt
belopp, försäkringskassan besluta om återkrav av
beloppet från den som det betalats ut till. Om det
finns särskilda skäl får dock försäkringskassan
efterge kravet helt eller delvis. Det förhållandet
att en försäkringskassa har riktat återkrav mot en
boförälder på grund av att den bidragsskyldiga
föräldern uppgivit felaktiga inkomster och
boföräldern därmed fått för mycket underhållsstöd i
form av utfyllnadsbidrag har enligt vad utskottet
erfarit uppmärksammats av RFV. Vidare pågår för
närvarande en prövning av frågan i domstol. Mot
bakgrund härav är det enligt utskottets mening inte
påkallat med någon åtgärd från riksdagens sida.
Motion Sf298 avstyrks med det anförda.
Vad slutligen gäller kravet på en analys av
nuvarande regler och deras påverkan på
levnadsförhållandena för föräldrar som har
betalningsansvar för flera barn har utskottet ovan
redovisat att regeringen avser att långsiktigt verka
för att ta bort fattigdomsfällor och minska
marginaleffekter och att den särskilda utredaren
även skall se över de ekonomiska familjestöden. De
marginaleffekter och fördelningseffekter som följer
av de ekonomiska familjestöden, inklusive
bostadsbidragen, skall därvid särskilt beaktas.
Utskottet anser att motion Sf299 får anses
tillgodosedd med det anförda.
A 4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner
Propositionen
Enligt från den 1 juli 1997 gällande bestämmelser i
lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av
utländska barn lämnas bidrag med 24 000 kr per barn.
Före den 1 juli 1997 lämnades bidrag med hälften av
genomsnittskostnaden för en adoption från barnets
ursprungsland, dock högst med 24 000 kr.
Bidraget administreras av RFV och de allmänna
försäkringskassorna. Statens nämnd för
internationella adoptioner (NIA) räknar med att ca
950 adoptivbarn skall komma till Sverige år 2000.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2000 till anslaget A 4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner anvisar ett ramanslag på
24 miljoner kronor.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Kristdemokraterna
Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302 yrkande
23 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000
till anslaget A 4 anvisa 25 miljoner kronor mer än
vad regeringen föreslagit.
I samma motion yrkande 20 begärs beslut om nya
regler för internationella adoptioner. Motionärerna
anser att adoptionsbidraget bör höjas till 50 000 kr
år 2000.
Folkpartiet
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305
yrkande 11 att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2000 till anslaget A 4 anvisa 16
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna anser att adoptionsbidraget bör
höjas till 40 000 kr.
Liknande yrkanden återfinns i motionerna Fi212
yrkande 14 i denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
och Sf241 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp).
Övriga motioner om adoptionsbidrag
Flera av motionsyrkandena innehåller krav på en
höjning av adoptionsbidraget.
I motion Sf284 av Leif Carlson (m) begärs ett
tillkännagivande om behovet av en översyn av
bidragsnivån per barn vid internationella
adoptioner. Motionären framhåller att den
ursprungliga avsikten var att adoptionsbidraget
skulle täcka 50 % av kostnaden. I dag uppgår
kostnadstäckningen till ca 26 %.
I motion So328 yrkande 1 av Per-Samuel Nisser (m)
begärs ett tillkännagivande om internationella
adoptioners kostnader. Enligt motionären skulle fler
kunna adoptera om nettokostnaden för adoption var
lägre samtidigt som det även skulle ge
samhällsekonomiska vinster. Det finns även skäl att
se om det är möjligt att sänka kringkostnader för
intyg, utbildning m.m.
Rolf Olsson m.fl. (v) begär i motion Sf243 att
regeringen ges i uppdrag att utreda nivån på
adoptionsbidraget i syfte att underlätta adoptioner.
Motionärerna framhåller att adoptioner inte får bli
en angelägenhet bara för dem med höga inkomster.
I motion Sf259 av Mikael Oscarsson (kd) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om adoptionsbidragets
storlek. Det ekonomiska stödet bör enligt motionären
ökas.
Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) begär i motion
Sf229 ett tillkännagivande om adoptionsbidraget.
Enligt motionärerna kan kostnaden för konstgjord
befruktning beräknas till ca 100 000 kr och kan bli
barnlösas alternativ eftersom adoptionsbidraget är
så lågt. De anser att en översyn bör ske för att
justera bidraget.
I motion Sf251 av Håkan Juholt m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om ekonomisk orättvisa mellan
föräldrar som föder barn i Sverige och svenska
föräldrar som adopterar barn. Motionärerna anser att
möjligheten att få barn inte får bli en klassfråga
och att det är angeläget att antalet barn ökar.
I motion Sf271 av Lisbeth Staaf-Igelström (s)
begärs ett tillkännagivande om en översyn av
adoptionsbidraget. Ekonomin skall enligt motionären
inte få styra om ett barnlöst par skall bli
adoptivföräldrar eller inte.
Johnny Ahlqvist och Björn Kaaling (s) begär i
motion Sf283 ett tillkännagivande om en översyn av
adoptionsbidraget utifrån dagens faktiska kostnader,
som uppgår till 50 000-100 000 kr.
I motion Sf288 av Anne Ludvigsson (s) begärs ett
tillkännagivande om översyn av adoptionsbidraget
utifrån dagens faktiska kostnader.
I motion Sf203 av Rigmor Ahlstedt och Kenneth
Johansson (c) begärs ett tillkännagivande om en
översyn av adoptionsbidraget. Enligt motionärerna
får adoption inte bli en klassfråga. Bidraget bör
därför höjas så att det täcker hälften av de
faktiska kostnaderna.
Mikael Oscarsson (kd) begär i motion Sf259 yrkande
2 ett tillkännagivande om biståndsinsatser i samband
med adoption. Motionären anser att Sida bör betala
den del av kostnaderna som går till t.ex. bidrag
till social verksamhet i barnets hemland och som kan
vara ett krav för att få adoptera.
I samma motion yrkande 4 i denna del begärs
slutligen ett tillkännagivande om rätt till
ersättningar och bidrag till adoptivföräldrar som
får barn som är tio år eller äldre. Motionären
kritiserar det förhållandet att rätt till
adoptionsbidrag inte föreligger då barnet fyllt tio
år.
Utskottets bedömning
Anslaget A 4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner
I enlighet med vad utskottet redan anfört är
höjningen av barnbidraget och flerbarnstillägget den
ekonomiska förstärkning för barnfamiljerna som
prioriteras år 2000. Något utrymme för ytterligare
utgiftsökningar inom utgiftsområdet finns inte. Med
hänsyn härtill tillstyrker utskottet regeringens
förslag till medelsanvisning och avstyrker
motionerna Sf302 yrkandena 20 och 23, Sf305 yrkande
11, Fi212 yrkande 14 i denna del och Sf241.
Övriga motioner om adoptionsbidrag
Flertalet motionsyrkanden i övrigt innehåller också
krav på en höjning av adoptionsbidraget. Utskottet,
som instämmer i att adoption av utländska barn inte
får bli en klassfråga, konstaterar att det nuvarande
bidraget är förhållandevis litet jämfört med den
faktiska kostnaden för en utländsk adoption.
Maxbeloppet har varit 24 000 kr sedan juli 1991.
Utskottet anser med hänsyn härtill att det är
befogat att belysa kostnaderna för utländska
adoptioner och att frågan om en höjning av
adoptionsbidraget bör anstå i avvaktan härpå.
Utskottet förutsätter i övrigt att NIA fortlöpande
följer utvecklingen av adoptionskostnaderna. Med det
anförda anser utskottet att motionerna Sf284, So328
yrkande 1, Sf243, Sf259 yrkande 1, Sf229, Sf251,
Sf271, Sf283, Sf288 och Sf203 får anses
tillgodosedda.
Vad gäller frågan om att Sida bör ta på sig en del
av de kostnader som uppkommer i samband med en
adoption kan utskottet inte stödja en ordning där
det är en uppgift för Sida att lämna bistånd i syfte
att möjliggöra adoptioner i enskilda fall. Utskottet
avstyrker därmed motion Sf259 yrkande 2.
I fråga om åldersgränsen för rätt till
adoptionsbidrag konstaterar utskottet att enligt 6 §
lagen om bidrag vid adoption av utländska barn
lämnas adoptionsbidrag endast för barn som inte
fyllt tio år när adoptivföräldrarna fick barnet i
sin vård. Utskottet finner inte skäl att föreslå
riksdagen att åldersgränsen för rätt till
adoptionsbidrag skall höjas. Utskottet avstyrker
därför motion Sf259 yrkande 4 i denna del.
A 5 Barnpensioner
Propositionen
Från anslaget bekostas barnpension i form av
folkpension och allmän tilläggspension.
Barnpension betalas ut till barn under 18 år vars
far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För
barn som går i grundskola, gymnasium eller liknande
kan barnpensionen förlängas och betalas ut t.o.m.
juni månad det år barnet fyller 20 år.
Enligt vad som anges i propositionen fyller
barnpensioner väl målet att garantera barn vars ena
eller båda föräldrar avlidit en rimlig ekonomisk
standard.
I propositionen föreslås att riksdagen till
anslaget A 5 Barnpensioner anvisar ett ramanslag på
985 miljoner kronor.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.
A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn
Propositionen
Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder med
hemmavarande barn under 16 år som är i behov av
särskild tillsyn och vård. Vid bedömning av rätt
till vårdbidrag beaktas även merkostnader på grund
av barnets sjukdom eller handikapp. För barn som
normalt vistas på institution eller enskilt hem
genom samhällets försorg kan, för den tid barnet
vistas hemma, under vissa förutsättningar utbetalas
ferievårdbidrag.
Vårdbidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv
eller en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras
till prisbasbeloppet, och hel förmån utgör 250 % av
prisbasbeloppet. Vårdbidraget är skattepliktigt och
pensionsgrundande.
Viss del av vårdbidraget kan fastställas som en
skattefri ersättning för merkostnader. Om helt
vårdbidrag fastställts utan att merkostnader
beaktats kan dessutom merkostnadsersättning utges om
merkostnaderna uppgår till minst 18 % av
prisbasbeloppet. Vårdbidrag kan vidare beviljas i de
fall det enbart är fråga om merkostnader samt i
vissa fall även utges vid längre sjukhusvistelse.
Den del av vårdbidraget som avser merkostnader är
inte pensionsgrundande.
Vårdbidrag för funktionshindrade barn fyller enligt
regeringen väl målet att ge föräldrar möjlighet att
i hemmet ta hand om funktionshindrat barn med behov
av särskild tillsyn och vård. För närvarande
tenderar antalet vårdbidrag att öka. Ökningen kan
troligen förklaras med att regelverket utvecklats,
att kännedomen om förmånen hos föräldrarna har ökat
samt att det finns fler barn som är berättigade till
förmånen, bl.a. som ett resultat av den s.k.
avinstitutionaliseringen och det ökade antalet barn
med diagnosen DAMP.
Enligt vad som anges i propositionen var
handläggningstiden för 75 % av vårdbidragsärendena
knappt sex månader år 1998.
Regeringen, som utgår från att ca 17 000 hela
vårdbidrag kommer att utbetalas under år 2000,
föreslår att riksdagen till anslaget A 6 Vårdbidrag
för funktionshindrade barn anvisar ett ramanslag på
2 008 000 000 kr.
Motion med anslagseffekt budgetåret 2000
Kristdemokraterna
Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302 yrkande
23 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000
till anslaget A 6 anvisa 500 000 kr mer än vad
regeringen föreslagit.
I samma motion yrkande 22 begärs beslut om
vårdbidrag för barn till biståndsarbetare.
Motionärerna framhåller att enligt den nya
socialförsäkrings-lagen omfattas biståndsarbetare,
anställda av en ideell organisation, av
bosättningsbaserade förmåner. Vid
utlandstjänstgöring har de rätt att uppbära
familjestöd. Eftersom vårdbidrag inte räknas som
familjestöd kan denna förmån inte utges under
utlandsvistelsen. Detta förhållande bör enligt
motionärerna ändras.
Övriga motioner om vårdbidrag m.m.
Inger Davidson m.fl. (kd) begär i motion Sf303
yrkande 1 ett tillkännagivande om behovet av
skyndsam handläggning av vårdbidragsansökningar.
Enligt motionärerna finns det fall där föräldrarna
fått vänta 19 månader på försäkringskassans beslut.
I samma motion yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om orimligheten i
återbetalningskrav för studiemedel och bostadsbidrag
på grund av lång handläggningstid. En retroaktiv
utbetalning av vårdbidrag påverkar t.ex.
bostadsbidraget med återkrav som följd.
I yrkandena 3 och 4 begärs tillkännagivanden om
flera nivåer i vårdbidraget, t.ex. 20 %, och om
likvärdig bedömning av vårdbidragets storlek mellan
olika försäkringskassor. Motionärerna påpekar att
storleken på vårdbidraget kan bli olika trots att
barnen har samma vårdbehov.
I motion Sf214 av Johnny Gylling (kd) begärs ett
tillkännagivande om att undersöka förutsättningarna
för att vårdbidrag för diabetesbarn skall utgå i
form av schablonbidrag. Ett schablonbidrag skulle
enligt motionären ge en snabb handläggning och
samtidigt innebära en avlastning för
försäkringskassan och sjukvårdspersonal.
I detta sammanhang tar utskottet också upp motion
Sf275 av Lars Ångström (mp). I motionen begärs ett
tillkännagivande om att se över lagstiftningen så
att Läkare utan gränser samt andra organisationer
som eventuellt inte omfattas av det svenska
sjukförsäkringssystemet får samma sociala
försäkringsskydd som volontärer från andra svenska
organisationer. Brister i regelverket gör enligt
motionären att läkare som skickas ut av Läkare utan
gränser har ett sämre försäkringsskydd än andra
grupper som reser ut från svenska
biståndsorganisationer. De får t.ex. ingen
sjukersättning om de är ute mer än sex månader.
Utskottets bedömning
Anslaget A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn
Den nuvarande svenska socialförsäkringen bygger på
principen att försäkrade är de personer som är
bosatta här i landet. Bosättning ger rätt till vissa
förmåner som exempelvis folkpension och barnbidrag.
För rätt till andra förmåner såsom sjukpenning och
inkomstgrundad ålderspension krävs utöver bosättning
också förvärvsarbete.
Biståndsarbetarna omfattas vid tjänstgöring
utomlands i dag av den s.k. ettårsregeln i 1 kap. 3
§ AFL, om inte annat föreskrivs. Ettårsregeln
innebär att en försäkrad under en utlandsvistelse
som är avsedd att vara längst ett år fortfarande
skall anses bosatt i Sverige. För biståndsarbetare,
som sänds ut för att arbeta åt t.ex. en svensk
ideell biståndsorganisation, finns för närvarande
särbestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst,
föräldrapenning, bosättningstid för folkpension,
garantipension och allmänt barnbidrag. Detta gäller
om utlandsvistelsen varat längst tre år.
Bestämmelsen gäller även biståndsarbetarens
medföljande make eller därmed likställd.
Riksdagen har nyligen fattat beslut om införande av
en socialförsäkrings-lag fr.o.m. den 1 januari 2001
(prop. 1998/99:119, bet. 1999/2000:SfU3, rskr.
1999/2000:12).
Den nya lagen innebär att den svenska
socialförsäkringen delas i två delar. Den ena delen
innehåller förmåner som grundas på bosättning i
Sverige och den andra delen förmåner som är beroende
av arbete här i landet. Den bosättningsbaserade
försäkringen avser garantibelopp och bidrag och den
arbetsbaserade försäkringen avser inkomstförlust.
Båda försäkringarna skall gälla lika för alla som är
bosatta respektive arbetar i Sverige.
Beträffande några särskilda persongrupper skall
socialförsäkringen ha utsträckt giltighet vid
utlandsvistelse. Bl.a. föreskrivs att
biståndsarbetare m.fl. som av svenskt trossamfund
eller svensk ideell organisation som bedriver
biståndsverksamhet sänds ut för tjänstgöring
utomlands skall vara försäkrade i Sverige såvitt
avser den bosättningsbaserade försäkringen, om
utlandsvistelsen kan antas vara längst fem år. Detta
gäller även medföljande familjemedlemmar.
När det gäller utbetalning av bosättningsbaserade
förmåner vid vistelse i ett land som varken är
medlem i EU eller omfattas av EES-avtalet införs
vissa begränsningar. Som huvudregel skall sådana
förmåner kunna betalas ut vid en utlandsvistelse om
denna kan antas komma att vara i längst sex månader.
Bosättningsbaserade förmåner, såsom garantipension,
skall dock kunna betalas ut till vederbörande så
länge han eller hon anses bosatt här. Familjestöd
bl.a. till biståndsarbetare betalas också ut under
hela den angivna perioden (fem år). Med familjestöd
avses enligt propositionen föräldrapenning på
garantinivå, barnbidrag, förlängt barnbidrag,
adoptionsbidrag samt underhållsstöd. Däremot avses
inte vårdbidrag för funktionshindrade barn.
Utskottet konstaterar att riksdagen så sent som
denna höst har fattat beslut om en ny
socialförsäkringslag fr.o.m. år 2001. Mot bakgrund
härav finner utskottet inte skäl att föreslå
riksdagen att göra ändringar i nuvarande
bestämmelser eller att ändra sitt ställningstagande
beträffande regelverket fr.o.m. år 2001. Med det
anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag
till medelsanvisning och avstyrker motion Sf302
yrkandena 22 och 23.
Övriga motioner om vårdbidrag m.m.
Handikappombudsmannen har i en rapport till
regeringen i december 1998 redovisat en undersökning
om handläggningstider i ärenden och mål bl.a. om
vårdbidrag. Handikappombudsmannen, som anfört att
handläggningstiderna i ärenden och mål som gäller
barn inte får vara för långa för att Sverige skall
leva upp till bl.a. barnkonventionen, har bl.a.
föreslagit att det i AFL skall införas en
bestämmelse om att mål och ärenden om vårdbidrag
skall handläggas skyndsamt. Rapporten bereds för
närvarande inom Regeringskansliet.
Många vårdbidragsärenden är både komplicerade och
svårbedömda och tar därför lång tid att utreda.
Utskottet kan dock konstatera att handläggningstiden
för 75 % av vårdbidragsärendena under år 1998 var
knappt sex månader. Som redan nämnts kan vårdbidrag
utges på fyra nivåer, varför det enligt utskottets
mening saknas behov av att införa ytterligare
nivåer. Det är enligt utskottets mening inte heller
någon enkel sak att i enskilda fall avgöra huruvida
olika barn har samma vårdbehov. Mot bakgrund av det
anförda avstyrker utskottet motion Sf303 yrkandena
1-4.
Såvitt gäller förslaget att vårdbidrag för
diabetesbarn skall utges i form av ett
schablonbidrag kan utskottet visserligen dela
uppfattningen att en sådan ordning skulle kunna
förkorta handläggningstiden och avlasta t.ex.
försäkringskassans personal. Utskottet kan ändå inte
ställa sig bakom förslaget eftersom förhållandena
även i denna typ av ärenden kan variera och kräva
många och svåra avvägningar. Utskottet avstyrker
därmed motion Sf214.
Vad slutligen gäller personer som lämnar Sverige
för att arbeta åt den utländska organisationen
Läkare utan gränser, vars verksamhet enligt
utskottets mening är av stort värde, omfattas de
enligt huvudregeln av svensk socialförsäkring om
utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år.
Detsamma kommer att gälla fr.o.m. år 2001 enligt den
nya socialförsäkringslagen. Utskottet anser att, när
inte de generella reglerna är tillämpliga, deras
skydd måste tillgodoses på annat sätt än genom den
svenska socialförsäkringen och avstyrker därmed
motion Sf275.
A 7 Pensionsrätt för barnår
Propositionen
Anslaget har tillkommit med anledning av det nya
ålderspensionssystemet.
I ett livsinkomstbaserat ålderspensionssystem
kommer varje inkomstbortfall att påverka
pensionsutfallet. Pensionsgrundande belopp för
barnår skall därför kunna tillgodoräknas för vissa
år då barnen är små.
För förälder som tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp för barnår skall en fiktiv inkomst beräknas
för denna tid. En statlig ålderspensionsavgift om
18,5 % skall beräknas på det pensionsgrundande
beloppet. Det är denna avgift, som motsvarar den
enskildes pensionsrätt, som skall belasta anslaget.
I propositionen föreslås att riksdagen till
anslaget A 7 Pensionsrätt för barnår anvisar ett
ramanslag på 3 240 miljoner kronor.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf245, 1998/99:N332
yrkande 13 och 1999/2000:Sf224,
res. 6 (m, fp)
Utgiftsområde 10
3. beträffande företagens
sjuklönekostnader och återförsäkringen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf215,
1999/2000:Sf218, 1999/2000:Sf231,
1999/2000:Sf263 och 1999/2000:Sf306 yrkande 3,
res. 7 (m)
res. 8 (v)
res. 9 (kd)
4. beträffande arbetsgivares
anmälningsskyldighet enligt sjuklönelagen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf277 yrkande 10,
res. 10 (kd)
5. beträffande sjukersättning vid vissa
anställningsformer
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf211 och
1999/2000:Sf216,
res. 11 (v)
6. beträffande anslag inom utgiftsområde
10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
att riksdagen
a) antar regeringens förslag till lag om dels
fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst, dels ändring i samma lag,
b) bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget B 1 Riksförsäkringsverket
ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter på högst
9 000 000 kr efter år 2000,
c) med bifall till regeringens förslag anvisar
anslagen inom utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp för
budgetåret 2000 enligt utskottets förslag i
bilaga 2,
d) avslår motionerna 1999/2000:Sf226 yrkandena 1
och 5, 1999/2000:Sf246 yrkande 6,
1999/2000:Sf254 yrkandena 1-3, 6-9 och 13,
1999/2000:Sf260 yrkande 5, 1999/2000:Sf277
yrkandena 1, 3-7, 9, 11 och 13, 1999/2000:Sf292
yrkande 1, 1999/2000:Sf306 yrkandena 1, 2, 4-7,
9 och 10, 1999/2000:Fi212 yrkandena 14 i denna
del och 22 och 1999/2000:So322 yrkande 21,
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf228 och
1999/2000: Sf301,
res. 31 (m)
Utgiftsområde 11
22. beträffande anslag inom utgiftsområde
11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
att riksdagen
a) med bifall till regeringens förslag anvisar
anslagen inom utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom för budgetåret 2000 enligt
utskottets förslag i bilaga 2,
b) avslår motionerna 1999/2000:Sf204,
1999/2000:Sf222 yrkandena 1-4, 1999/2000:Sf278,
1999/2000:Sf293 yrkande 1, 1999/2000:Sf295,
1999/2000:Fi212 yrkande 14 i denna del och
1999/2000:So323 yrkandena 3 och 12,
23. beträffande pension till gift eller
ogift pensionär
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf209 yrkande 2
och 1999/2000:Sf293 yrkande 2,
res. 32 (c)
24. beträffande pensioner och
bidragsbehov
att riksdagen avslår motion 1999/2000:So262 yrkande 4,
25. beträffande äldre invandrare
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf252 och
1999/2000: Sf637 yrkande 28,
26. beträffande efterlevandepensioner
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf202,
1999/2000:Sf205, 1999/2000:Sf206,
1999/2000:Sf209 yrkande 1, 1999/2000:Sf213,
1999/2000:Sf222 yrkandena 5 och 6,
1999/2000:Sf258 och 1999/2000:Sf293 yrkande 3,
res. 33 (m, kd, fp)
res. 34 (c)
27. beträffande beräkning av
bostadskostnad vid BTP
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf232,
res. 35 (m)
28. beträffande yrkesskadelivränta och
samordningsregler
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf262,
res. 36 (v)
Utgiftsområde 12
29. beträffande familjepolitikens
inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf247 yrkandena 1
och 3, 1999/2000:Sf273 i denna del,
1999/2000:Sf302 yrkandena 1-3, 5, 6, 16 och 17,
1999/2000:Sf305 yrkande 2, 1999/2000:A804
yrkande 2 samt 1999/2000:So325 yrkandena 1, 2,
9, 11 och 12,
res. 37 (kd)
res. 38 (c)
res. 39 (fp)
30. beträffande anslag inom utgiftsområde
12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
att riksdagen
a) antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag,
2. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt
barnbidrag,
3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
b) med bifall till regeringens förslag anvisar
anslagen inom utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn för budgetåret
2000 enligt utskottets förslag i bilaga 2,
c) avslår motionerna 1999/2000:Sf241,
1999/2000:Sf294, 1999/2000: Sf296 yrkandena 1-4
och 6-10, 1999/2000:Sf302 yrkandena 18-20, 22
och 23, 1999/2000:Sf305 yrkandena 3, 6 och 11,
1999/2000:A807 yrkandena 5 och 6,
1999/2000:Fi212 yrkande 14 i denna del,
1999/2000:So325 yrkande 10 och 1999/2000:Ub245
yrkande 2,
31. beträffande barnbidrag
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf201 yrkande 1
och 1999/2000:Sf253,
res. 40 (m)
32. beträffande utbyggd
föräldraförsäkring
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf234,
1999/2000:Sf270, 1999/2000:Sf273 i denna del och
1999/2000:Sf305 yrkande 4,
res. 41 (fp)
33. beträffande mamma- och
pappamånaderna
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf265 och
1999/2000:
Sf273 i denna del,
res. 42 (mp)
34. beträffande överlåtelse av pappans tio
dagar med tillfällig föräldrapenning
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf208 i denna del
och 1999/2000:Sf266,
res. 43 (m, v, fp, mp)
35. beträffande överlåtelse i övrigt av
föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf208 i denna del,
1999/2000:Sf233 och 1999/2000:Sf305 yrkande 5,
res. 44 (m, fp)
36. beträffande uppföljning av
föräldraförsäkringens konstruktion
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf257,
res. 45 (kd)
37. beträffande föräldrapenning i samband
med adoption
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf259 yrkande 4 i
denna del,
38. beträffande behandling vid
öppenvårdsavdelning i kommunal regi
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf289,
res. 46 (kd)
39. beträffande kontaktdagar
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf274,
40. beträffande grundavdrag m.m.
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf302 yrkande 21,
res. 47 (kd)
41. beträffande inkomstberäkning i
underhållsstödet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf273 i denna del,
1999/2000:Sf281 och 1999/2000:Sf287,
res. 48 (m)
42. beträffande underhållsstöd och
fängelsestraff
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf237,
res. 49 (v)
43. beträffande underhållsstöd i övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf240,
1999/2000:Sf273 i denna del, 1999/2000:Sf296
yrkande 5, 1999/2000:Sf298 och 1999/2000:Sf299,
res. 50 (v)
44. beträffande höjning av
adoptionsbidraget
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf203,
1999/2000:Sf229, 1999/2000:Sf243,
1999/2000:Sf251, 1999/2000:Sf259 yrkande 1,
1999/2000:Sf271, 1999/2000:Sf283,
1999/2000:Sf284, 1999/2000: Sf288 och
1999/2000:So328 yrkande 1,
res. 51 (m, kd, c, fp)
45. beträffande biståndsinsatser m.m. i
samband med adoption
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf259 yrkandena 2 och
4 i denna del ,
46. beträffande vårdbidrag m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf214,
1999/2000:Sf275 och 1999/2000:Sf303 yrkandena
1-4.
res. 52 (kd)
Stockholm den 25 november 1999
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Berit Andnor
I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Maud
Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Rose-Marie
Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Mariann Ytterberg
(s), Lennart Klockare (s), Ronny Olander (s), Sven-
Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd), Göran
Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta
Carlsson (c), Cecilia Magnusson (m), Claes Stockhaus
(v), Cristina Husmark Pehrsson (m) och Helena
Bargholtz (fp).
Reservationer
1. Principer för socialförsäkringarna
(mom. 1)
Ulf Kristersson, Göran Lindblad, Cecilia Magnusson
och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Principer för socialförsäkringarna börjar
med "Välfärdspolitiken skall" och slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i motionerna Sf230 och
Sf254 yrkande 10 att socialförsäkringen kan bli
bättre för individen och samhället i ett mer
näringslivsvänligt klimat med lägre skatter. Inte
minst hushållen får härigenom större
handlingsutrymme vid eventuella ekonomiska
påfrestningar, som t.ex. vid sjukdom. Enligt
utskottets mening kommer också åtgärder inom olika
sektorer sammantaget att stärka varandra. Med de
förslag som läggs i motionerna skapas positiva
effekter som leder till en utveckling i rätt
riktning när det gäller sjuktal,
sjukförsäkringskostnader, behov av
rehabiliteringsåtgärder och förtidspensioneringar.
Privata liksom samhälls- och företagsekonomiska
skäl talar för ett behov av en övergripande reform
av socialförsäkrings- och bidragssystemen. Nya
lösningar bör enligt utskottet syfta till att öka
försäkringsmässigheten. En utredning bör bl.a.
undersöka om principerna om fonderad finansiering
och avskiljande från statsbudgeten kan tillämpas
inom hela socialförsäkringssy-stemet. På ett mer
övergripande plan bör även undersökas effekterna av
ersättningsnivåer, kvalifikationsregler och krav på
motprestationer.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande principer för
socialförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf230 och
1999/2000:Sf254 yrkande 10 samt med avslag på
motionerna 1999/2000:Sf227, 1999/2000:Sf246
yrkandena 1-4, 1999/2000:Sf260 yrkandena 2 och
3, 1999/2000:Sf277 yrkande 12, 1999/2000:Sf286,
1999/2000:Sf297, 1999/2000:Kr315 yrkande 26,
1999/2000:Kr316 yrkande 1 och 1999/2000:Sk769
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. Principer för socialförsäkringarna
(mom. 1)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Principer för socialförsäkringarna börjar
med "Välfärdspolitiken skall" och slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det framtida
socialförsäkringssystemets utformning måste
diskuteras i grunden och att en genomgripande
reformering av systemet måste ske.
Socialförsäkringssystemet måste enligt utskottets
mening vara ekonomiskt och politiskt robust och ha
en tydlig koppling mellan avgifter och förmåner.
Systemet bör omfatta alla medborgare och stå utanför
statsbudgeten. En parlamentarisk kommitté bör enligt
utskottet snarast tillsättas för att nå en bred
överenskommelse om socialförsäkringssystemet.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande principer för
socialförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf277 yrkande
12 och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf227,
1999/2000:Sf230, 1999/2000:Sf246 yrkandena 1-4,
1999/2000:Sf254 yrkande 10, 1999/2000:Sf260
yrkandena 2 och 3, 1999/2000:Sf286, 1999/2000:
Sf297, 1999/2000:Kr315 yrkande 26,
1999/2000:Kr316 yrkande 1 och 1999/2000:Sk769
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
3. Principer för socialförsäkringarna
(mom. 1)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Principer för socialförsäkringarna börjar
med "Välfärdspolitiken skall" och slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det nuvarande trygghetssystemet
saknar ett helhetsper-spektiv och att det behöver
reformeras i grunden. Enligt utskottets mening bör
en ny sammanhållen socialförsäkring, som ger både
trygghet och valfrihet, omfatta hela befolkningen,
dvs. vara allmän och obligatorisk och inte enbart
bygga på förhållandet arbetsgivare-löntagare. En
samordnad försäkring skall gälla vid sjukdom,
arbetsskada, arbetslöshet och förtidspension. Enligt
utskottets mening bör behovsprövning i möjligaste
mån undvikas och möjligheter till individuella val
öka. Oväntat inkomstbortfall skall täckas genom en
grundpenning och därutöver en inkomstrelaterad del
vars storlek är baserad på den inkomst man har som
företagare eller anställd. Målet för ett nytt system
bör enligt utskottets mening vara en effektiv
rehabilitering och att arbete skall löna sig. Med
dessa principer som utgångspunkt bör en
välfärdsreform genomföras.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande principer för
socialförsäkringarna
att riksdagen bifall till motion 1999/2000:Sf260 yrkandena 2
och 3 samt med avslag på motionerna
1999/2000:Sf227, 1999/2000:Sf230,
1999/2000:Sf246 yrkandena 1-4, 1999/2000:Sf254
yrkande 10, 1999/2000:Sf277 yrkande 12,
1999/2000:Sf286, 1999/2000:Sf297,
1999/2000:Kr315 yrkande 26, 1999/2000:Kr316
yrkande 1 och 1999/2000:Sk769 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
4. Principer för socialförsäkringarna
(mom. 1)
Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Principer för socialförsäkringarna börjar
med "Välfärdspolitiken skall" och slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att utgångspunkten för en
reformering av socialförsäkringarna bör vara en
generell välfärdspolitik som finansieras solidariskt
och som ger ersättning för inkomstbortfall. Det bör
finnas tre allmänna obligatoriska försäkringar - en
vid pension, en vid sjukdom och en vid arbetslöshet.
Försäkringarna skall innehålla självrisk, vara
fristående och ge incitament till arbete och
rehabilitering samt motverka utslagning.
Försäkringarna skall vidare vara fristående från
statsbudgeten, autonoma och i stor utsträckning
finansieras med egenavgifter. Det skall finnas ett
direkt samband mellan avgifter och förmåner. Därför
måste förmåns- och avgiftstaken vara desamma.
Ständiga förändringar i välfärdspolitiken skapar en
förtroendekris som underblåser fusk och
överutnyttjande av socialförsäkringssystemet. För
att öka den generella välfärdens legitimitet är det
enligt utskottets mening mycket viktigt att fusk och
missbruk motverkas och beivras.
Utskottet anser att det behövs blocköverskridande
överenskommelser om socialförsäkringarna för att nå
långsiktiga lösningar. Inriktningen bör vara att
utöver det nya pensionssystemet utforma en
sjukförsäkring och en allmän
arbetslöshetsförsäkring.
Privata liksom samhälls- och företagsekonomiska
skäl talar för en övergripande reform av
socialförsäkrings- och bidragssystemen. En utredning
bör bl.a. undersöka om principerna om fonderad
finansiering och avskiljande från statsbudgeten kan
tillämpas inom hela socialförsäkringssystemet. På
ett mer övergripande plan bör även undersökas
effekterna av ersättningsnivåer,
kvalifikationsregler och krav på motprestationer.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande principer för
socialförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf230,
1999/2000:Sf246 yrkandena 1-4 och
1999/2000:Sk769 yrkande 2 samt med avslag på
motionerna 1999/2000:Sf227, 1999/2000:Sf254
yrkande 10, 1999/2000:Sf260 yrkandena 2 och 3,
1999/2000:Sf277 yrkande 12, 1999/2000:Sf286,
1999/2000:Sf297, 1999/2000:Kr315 yrkande 26 och
1999/2000:Kr316 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Principer för socialförsäkringarna
(mom. 1)
Kerstin-Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Principer för socialförsäkringarna börjar
med "Vad gäller" och slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör konstnärernas
ekonomiska situation få en lösning under denna
mandatperiod. Ersättningarna, som i dag är
inkomstrelaterade och utgår från inbetalda sociala
avgifter, måste passa kulturutövarna. Utskottet
anser att olika kulturproducenters pensions- och
sjukförsäkringsvillkor måste ses över och att det är
nödvändigt att anpassa trygghetssystemen till
kulturproducenters verkliga arbetssituation.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande principer för
socialförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Kr315
yrkande 26 och 1999/2000:Kr316 yrkande 1 samt
med avslag på motionerna 1999/2000:Sf227,
1999/2000:Sf230, 1999/2000:Sf246 yrkandena 1-4,
1999/2000:Sf254 yrkande 10, 1999/2000:Sf260
yrkandena 2 och 3, 1999/2000:Sf277 yrkande 12,
1999/2000:Sf286, 1999/2000:Sf297 och
1999/2000:Sk769 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Beräkningsunderlag (mom. 2)
Ulf Kristersson (m), Göran Lindblad (m), Cecilia
Magnusson (m), Cristina Husmark Pehrsson (m) och
Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Principer för socialförsäkringarna börjar
med "En bättre" och slutar med "bör avvaktas" bort
ha följande lydelse:
Beräkningsunderlaget för olika ersättningar inom
socialförsäkringssystemet varierar mellan de olika
ersättningsslagen och mellan olika grupper, t.ex.
anställda och företagare. Utskottet anser att det i
vissa fall kan vara befogat med skillnader i
beräkningsunderlagen. Enligt utskottets mening bör
emellertid ett mer enhetligt inkomstbegrepp kunna
gälla vid beräkning av bl.a. sjukpenning,
bostadsbidrag, underhållsstöd och bostadsbidrag till
pensionärer. Ett sådant system skulle också vara mer
rättvist.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande beräkningsunderlag
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N332 yrkande
13 och 1999/2000:Sf224 samt med anledning av
motion 1998/99:Sf245 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Företagens sjuklönekostnader och
återförsäkringen (mom. 3)
Ulf Kristersson, Göran Lindblad, Cecilia Magnusson
och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Företagens sjuklönekostnader och
återförsäkringen börjar med "Enligt utskottets" och
slutar med "och Sf218" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är viktigt att systemet med
återförsäkring hos försäkringskassan för små företag
får en konstruktion som inte gör det olönsamt för
dessa att teckna en sådan. Det har visat sig att den
försäkring som i dag erbjuds har inneburit att
småföretagen väljer att inte försäkra sig. Detta är
enligt utskottets mening olyckligt. En lösning
skulle kunna vara att mindre företag får möjlighet
att välja bort arbetsgivarinträdet för att i stället
betala en högre arbetsgivaravgift.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande företagens sjuklönekostnader
och återförsäkringen
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf215 och
1999/2000:Sf306 yrkande 3 samt med avslag på
motionerna 1999/2000:Sf218, 1999/2000:Sf231 och
1999/2000:Sf263 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
8. Företagens sjuklönekostnader och
återförsäkringen (mom. 3)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Företagens sjuklönekostnader och
återförsäkringen börjar med "Enligt utskottets" och
slutar med "och Sf218" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i motion Sf263 att
trots möjlighet till försäkring för företagen och
det särskilda högriskskyddet medför sjuklöneperioden
att människor med återkommande sjukperioder stängs
ute från arbetsmarknaden. Sjuklöneperioden som sådan
har en hämmande inverkan vad gäller vissa gruppers
möjlighet att få arbete och mindre företags vilja
att nyanställa. Det är därför i första hand
nödvändigt med insatser som riktar sig till de
mindre företagen. Utskottet anser att regeringen bör
återkomma med förslag om att företag med högst tio
anställda undantas från kravet att betala sjuklön,
t.ex. genom avdrag vid uppbördsdeklarationen. Ett
sådant undantag bör kombineras med ett
försäkringsskydd mot sjuklönekostnader så att
marginal-effekter i möjligaste mån förhindras.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande företagens sjuklönekostnader
och återförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf263 samt med
avslag på motionerna 1999/2000:Sf215,
1999/2000:Sf218, 1999/2000:Sf231 och
1999/2000:Sf306 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Företagens sjuklönekostnader och
återförsäkringen (mom. 3)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Företagens sjuklönekostnader och
återförsäkringen börjar med "Enligt utskottets" och
slutar med "och Sf218" bort ha följande lydelse:
Sjukfrånvaron bland de anställda har ökat kraftigt
under år 1999. Detta har medfört ökade
sjuklönekostnader för arbetsgivarna, inte minst för
de små och medelstora företagen. Enligt utskottets
mening är det viktigt att åtgärder vidtas för att
minska sjukfrånvaron vid arbetsplatserna och för att
underlätta anställningar. Ett sätt att underlätta
för företagen att nyanställa är att minska
företagens personalkostnader, t.ex. kostnaderna för
sjuklön. Vid en översyn av sjukfrånvaron bör således
även företagens sjuklönekostnader ses över.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande företagens sjuklönekostnader
och återförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf231 samt med
avslag på motionerna 1999/2000:Sf215,
1999/2000:Sf218, 1999/2000:Sf263 och
1999/2000:Sf306 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Arbetsgivares anmälningsskyldighet
enligt sjuklönelagen (mom. 4)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Arbetsgivares anmälningsskyldighet enligt
sjuklönelagen börjar med "Skyldigheten för" och
slutar med "yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Arbetsgivarnas uppgiftsbörda bör enligt utskottets
uppfattning minskas så mycket som möjligt. Utskottet
anser att informationen om de korta sjukfallen bör
kunna inhämtas genom de återkommande
arbetskraftsundersökningarna (AKU). På detta sätt
kan skyldigheten för arbetsgivaren att lämna
uppgifter om korta sjukfall slopas helt.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande arbetsgivares
anmälningsskyldighet enligt sjuklönelagen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf277 yrkande
10 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
11. Sjukersättning vid vissa
anställningsformer (mom. 5)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Sjukersättning vid vissa
anställningsformer börjar med "En särskild" och
slutar med "motion 1998/99:Sf211" bort ha följande
lydelse:
Det finns i dag inga klara regler om vem som skall
betala sjukersättning för personer som inte har
någon avtalad anställningstid utan arbetar de dagar
det finns arbete. Enligt utskottets uppfattning är
det angeläget med en översyn av lagstiftningen i
syfte att så långt som möjligt eliminera skillnader
i ersättningsstorlek mellan korttidsanställda och
fast anställda. Avsikten bör vara att denna stora
grupp av korttidsanställda på arbetsmarknaden ges en
bättre trygghet vid sjukdom. Regeringen bör snarast
återkomma med förslag härom.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande sjukersättning vid vissa
anställningsformer
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf211 och med
avslag på motion 1999/2000:Sf216 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Sjukförsäkringens utformning börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "och Sf238" bort ha
följande lydelse:
Vid fastställande av sjukpenninggrundande inkomst
för egna företagare behandlas dessa olika beroende
på vilken företagsform som väljs. Reglerna är
dessutom mycket svårtillgängliga. Enligt utskottets
mening är det angeläget att dessa regler förenklas
och att de görs neutrala för företagare oavsett i
vilken företagsform en verksamhet bedrivs. Vidare
anser utskottet att samma beräkningsunderlag bör
ligga till grund för ersättningar i sjukförsäkringen
som i arbetsskadeförsäkringen. Till skillnad från
sjukförsäkringen skall vid beräkning av livränta i
arbetsskadeförsäkringen för närvarande bl.a. beaktas
också andra skattepliktiga förmåner än pengar samt
semesterlön och semesterersättning medräknas. Enligt
utskottets mening bör regeringen återkomma med
förslag till förändrade och förenklade regler.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande sjukförsäkringens utformning
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf210,
1998/99: Sf240, 1998/99:N326 yrkande 4 och
1999/2000:N273 yrkande 3 samt med avslag på
motionerna 1998/99:Sf219 yrkande 1, 1999/2000:
Sf211, 1999/2000:Sf238, 1999/2000:Sf260 yrkande
1 och 1999/2000: Sf269 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Sjukförsäkringens utformning (mom. 7)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Sjukförsäkringens utformning börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "och Sf238" bort ha
följande lydelse:
I dag krävs för att kvalificera sig till
sjukförsäkringen i princip sex månaders oavbruten
anställning. Samtidigt är det allt fler ungdomar och
kvinnor som arbetar i kortare vikariat eller
projektanställningar m.m. Detta kan enligt
utskottets uppfattning medföra att dessa grupper
inte kvalificerar sig till socialförsäkringen trots
att de har arbete. Utskottet anser att det är
angeläget att reglerna ses över för att i möjligaste
mån anpassas till dessa gruppers situation.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande sjukförsäkringens utformning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf219 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1998/99:Sf210,
1998/99:Sf240, 1998/99:N326 yrkande 4,
1999/2000:Sf211, 1999/2000:Sf238,
1999/2000:Sf260 yrkande 1, 1999/2000:Sf269 och
1999/2000:N273 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Sjukförsäkringens utformning (mom. 7)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Sjukförsäkringens utformning börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "och Sf238" bort ha
följande lydelse:
Sjukfrånvaron ökar markant samtidigt som insatserna
på rehabiliteringsområdet minskar. Kostnaderna för
sjukskrivning, rehabiliteringsersättning,
förtidspension och arbetsskador beräknas uppgå till
86 miljarder kronor för år 2000. Därtill kommer
indirekta kostnader. Enligt utskottets mening är det
inte tillräckligt att tillsätta två utredningar om
sjukförsäkringen och den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen. Utskottet anser att det måste till
en massiv satsning och att en
sjukförsäkringskommission bör tillsättas med uppgift
att göra en genomgripande analys av situationen och
föreslå strukturella åtgärder för att minska
sjukfrånvaron och öka rehabiliteringsinsatserna.
Utgångspunkten för kommissionen bör vara att
resurser skall samordnas runt individen. Vidare bör
sjukpenningkostnaderna minskas och livskvaliteten
för människor förbättras.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande sjukförsäkringens utformning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf260 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1998/99:Sf210,
1998/99:Sf219 yrkande 1, 1998/99:Sf240,
1998/99:N326 yrkande 4, 1999/2000:Sf211,
1999/2000:Sf238, 1999/2000:Sf269 och
1999/2000:N273 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Ändringar i karensdagssystemet (mom. 8)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Vissa sjukersättningsfrågor börjar med "Vad gäller
behov" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande
lydelse:
Det nuvarande karensdagssystemet medför problem för
deltidsanställda, skiftarbetare, timanställda och
dem med fler än en arbetsgivare. Enligt utskottets
uppfattning är det inte tillfredsställande att t.ex.
en person som har mer än en arbetsgivare kan drabbas
av fler karensdagar vid varje sjuktillfälle.
Regeringen bör därför återkomma med förslag till
regeländringar.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande ändringar i karensdagssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf277 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
16. Företagares restarbetsförmåga (mom. 9)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Vissa sjukersättningsfrågor börjar med "Vad gäller
frågan" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att företagare med
restarbetsförmåga så långt som möjligt bör
jämställas med arbetstagare vid prövning av
arbetsförmåga och rehabiliteringsbehov. I
utredningen Företagare med restarbetsförmåga (SOU
1998:34) föreslås en ändring inom socialförsäkringen
vad gäller arbetsförmågebedömningen för företagare.
Utredningen föreslår att företagares arbetsförmåga
skall prövas, inte enbart mot nuvarande
arbetsuppgifter utan även mot möjligheten att
erhålla andra uppgifter i den egna
näringsverksamheten innan bedömning görs mot annat
på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Om
utredningens förslag genomförs blir resultatet att
företagare och arbetstagare likställs vid prövning
av rätt till sjukpenning och förtidspension. Enligt
utskottets mening bör regeringen återkomma med
förslag till lagändringar i enlighet med
utredningens förslag. Det anförda bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande företagares restarbetsförmåga
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf292 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Samverkan och finansiell samordning börjar med "I
budgetpropositionen" och slutar med "och Sf223" bort
ha följande lydelse:
Resultaten av FINSAM-försöken har varit positiva.
Resurserna har använts maximalt och utvärderingar
har visat att det inte skett en omfördelning mellan
olika trygghetssystem. Samordning enligt FINSAM-
modell mellan olika huvudmän inom sjukförsäkring,
sjukvård, socialtjänst och arbetsförmedling bör
därför enligt utskottets mening införas permanent i
hela landet. Detta skulle undanröja de värsta
gränsdragningsproblemen inom rehabiliteringen samt
ge minskade kostnader. Härigenom tillgodoses också
de problem vad gäller indirekta och direkta
kostnader för t.ex. reumatiska sjukdomar som tas upp
i motion Sf223.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande samverkan och finansiell
samordning
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf245 och
1999/2000:Sf223 samt med avslag på motionerna
1999/2000:Sf225, 1999/2000:Sf239 och
1999/2000:Sf277 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Utvärdering av FRISAM m.m. (mom. 11)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Samverkan och finansiell samordning börjar med "Som
nämnts" och slutar med "och avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Inom rehabiliteringsområdet är det enligt
utskottets mening nödvändigt med samarbete mellan
olika aktörer. Regering och riksdag har öppnat för
en frivillig samverkan mellan myndigheterna i syfte
att stödja dem som är i behov av särskilda
stödinsatser (FRISAM). Utskottet har emellertid
uppmärksammat att invandrade kvinnor och män inte
ges ett tillfredsställande stöd. Socialstyrelsen bör
därför i utvärderingen av samverkansarbetet ta
särskild hänsyn till genus och etnicitet.
Vidare bör enligt utskottets mening i särskild
ordning undersökas om FRISAM-medel kan användas med
större tonvikt på att förbättra för invandrade
personer på arbetsmarknaden.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande utvärdering av FRISAM m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf264 och
1999/2000:Sf304 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Rehabilitering börjar med "I och" och slutar med "7
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Forskningen kring kvinnor och rehabilitering har
visat att långtidssjukskrivna kvinnor får
rehabilitering till lägre kostnader än vad män får
och att kvinnor får ordinarie åtgärder, medan män i
större utsträckning får speciella insatser. Insatser
och åtgärder sätts dessutom in tidigare på män än på
kvinnor. Enligt utskottets mening är detta inte
acceptabelt. En självklar utgångspunkt är att
kvinnor får samma möjligheter och hjälp till
rehabilitering för att kunna komma tillbaka till
arbetslivet som männen och att insatserna fördelas
jämställt och utifrån behov av rehabilitering.
Frågan om likvärdiga villkor för män och kvinnor
inom rehabiliteringen bör enligt utskottets mening
följas noggrant. Utskottet, som välkomnar den
tillsatta utredningen, utgår från att även denna
fråga belyses och att regeringen inom kort
återkommer med förslag till åtgärder som undanröjer
eventuella missförhållanden.
Utskottet vill i detta sammanhang understryka
vikten av att företagshälsovårdens roll, vad gäller
prevention och rehabilitering, stärks.
Slutligen anser utskottet att försäkringskassan bör
lägga upp individuella rehabiliteringsplaner i syfte
att motverka sjukpensionering av t.ex. migräniker.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande rehabilitering
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf254
yrkandena 11 och 12 samt 1999/2000:Sf210 yrkande
1 och med anledning av motion 1999/2000:So484
yrkande 7 samt med avslag på motion
1999/2000:Sf279 yrkandena 1 och 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Faktisk pensionsålder (mom. 13)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Rehabilitering börjar med "Enligt utskottets" och
slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Andelen förvärvsarbetande som arbetar fram till
allmän pensionsålder är alltför låg. Ett hårdare
klimat på arbetsmarknaden har medfört att många
människor inte känner sig välkomna eller att
krafterna sviktar innan pensioneringen. Det finns
emellertid också många äldre som vill och kan arbeta
även efter 65 års ålder.
Utskottet anser att både ur ett samhällsekonomiskt
och ett allmänmänskligt perspektiv måste trenden mot
ökad förtida avgång brytas. Regeringen bör återkomma
med ett förslag till handlingsplan för att höja den
faktiska pensionsåldern.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande faktisk pensionsålder
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:So326 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
21. Utredningsdirektiv m.m. (mom. 14)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Rehabilitering börjar med "I och" och slutar med "7
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att skillnader mellan grupper med
fast och tillfällig anställning skall belysas av de
båda utredningarna om sjukförsäkringen respektive
förtidspensionen. Vidare bör utredningarna ha ett
integrations- respektive ett gender- och
integrationsperspektiv. Regeringen bör ange detta i
tilläggsdirektiv till utredningarna. Det finns också
enligt utskottets mening behov av en övergripande
analys av resultaten av utredningarna om
sjukförsäkringen, den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen samt förtidspensionen.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande utredningsdirektiv m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf304 yrkandena
1-5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Rehabilitering börjar med "I och" och slutar med
"rehabiliteringsansvar avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Arbetsgivarna har givits ett långtgående åtgärds-
och kostnadsansvar för rehabilitering av anställda.
En arbetsgivare kan anses ha större förutsättningar
än försäkringskassan att upptäcka tecken på ohälsa
hos de anställda och kan också enklare se vilka
förändringar som kan genomföras på arbetsplatsen för
att underlätta den anställdes situation. Utskottet
kan konstatera att kompetensen i
rehabiliteringsfrågor, som i hög grad dessutom är en
resursfråga, är mycket ojämn bland arbetsgivarna.
Det är framför allt de mindre företagen som har
svårt att inom företaget upprätthålla underlag för
särskilda tjänster som handhar dessa frågor. Enligt
utskottets mening bör därför de mindre företagens
begränsade möjligheter att hålla sig med särskild
kompetens i rehabiliteringsfrågor uppmärksammas.
Rehabiliteringsansvaret bör definieras på ett sådant
sätt att det upplevs som rättvist och skapar
incitament, snarare än ger ett godtyckligt utfall.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N273 yrkande 4
och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf219 och
1999/2000:Sf304 yrkandena 6 och 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Rehabilitering börjar med "I och" och slutar med
"rehabiliteringsansvar avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Vad gäller arbetsgivarens rehabiliteringsansvar
anser utskottet att det bör införas
sanktionsåtgärder mot arbetsgivare som ej fullgör
sitt ansvar. Det kan vara i form av t.ex. ett
betalningsföreläggande som finansierar kostnaderna
för de utrednings- och rehabiliteringsinsatser som
försäkringskassan får när arbetsgivaren brister i
sitt ansvar. Utskottet anser också att det bör
införas en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring
för små och medelstora företag. Försäkringen, som
ger arbetsgivaren ett slags högkostnadsskydd, bör
vara knuten till försäkringskassan. Regeringen bör
återkomma med förslag i enlighet med det anförda.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf304 yrkandena
6 och 8 och med avslag på motionerna
1999/2000:Sf219 och 1999/2000: N273 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
24. Närståendepenning (mom. 16)
Birgitta Carlsson (c) och Helena Bargholtz (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Närståendepenning börjar med "Utskottet har" och
slutar med "9 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Vid svår sjukdom kan en närstående vårda en svårt
sjuk anhörig i hemmet och därvid erhålla
närståendepenning, under högst 60 dagar per år.
Utskottet anser att möjligheten till
närståendepenningen bör utökas till mer än 60 dagar
per år. Härigenom skulle en rad positiva effekter
uppnås. Bland annat skulle inte vården i hemmet
behöva avbrytas i ett kanske kritiskt skede. Vidare
skulle den offentliga vården avlastas såväl
ekonomiskt som personellt. Regeringen bör återkomma
med förslag härom.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande närståendepenning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf285 och med
avslag på motion 1999/2000:So262 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
25. Förtidspensionssystemet (mom. 17)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet A 2 Förtidspensioner - Övriga motioner om
förtidspensioner börjar med "Enligt propositionen"
och slutar med "och 1998/99:Sf263" bort ha följande
lydelse:
Många unga personer med funktionshinder kommer
aldrig in på arbetsmarknaden. Den nya lagen mot
diskriminering i arbetslivet är ett steg i rätt
riktning. Utskottet anser emellertid att ytterligare
åtgärder krävs för att funktionshindrade skall kunna
komma ut i arbetslivet och få en egen försörjning.
Enligt utskottets mening skulle en åtgärd kunna vara
att höja gränsen för förtidspension från 16 till 30
års ålder. Regeringen bör snarast tillsätta en
utredning som ser över vilka konsekvenser en höjd
gräns från 16 till 30 år för förtidspension kan få.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande förtidspensionssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:So490 yrkande 6
och med anledning av motion 1999/2000:Sf260
yrkande 4 samt med avslag på motionerna
1998/99:Sf201, 1998/99:Sf263 och 1999/2000:
Sf236 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
26. Förtidspensionssystemet (mom. 17)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet A 2 Förtidspensioner - Övriga motioner om
förtidspensioner börjar med "Enligt propositionen"
och slutar med "och 1998/99:Sf263" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att socialförsäkringen måste
utformas så att systemet stimulerar och skapar
incitament till arbete. Såväl ur ett
samhällsekonomiskt som ur ett individuellt
perspektiv är det önskvärt att så många
förtidspensionärer som möjligt tillvaratar eventuell
arbetsförmåga och i ökad utsträckning helt eller
delvis återvänder till arbetslivet. Dagens
förtidspensionssystem bör därför ersättas med ett
system för ersättning vid långvarigt nedsatt
arbetsförmåga. I ett sådant system bör först alla
vägar prövas till försörjning av eget arbete, via
studiemedelssystemet eller via andra ersättningar.
Förtidspension bör i princip inte kunna beviljas en
person under 30 år. Enligt utskottets mening bör
regeringen inom kort återkomma till riksdagen med
förslag till åldersgräns vid 30 år för
förtidspensionering.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande förtidspensionssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf260 yrkande 4
och med anledning av motion 1999/2000:So490
yrkande 6 samt med avslag på motionerna
1998/99:Sf201, 1998/99:Sf263 och 1999/2000:
Sf236 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
27. Tillsynsansvar (mom. 18)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna
försäkringskassor - Övriga motioner om
socialförsäkringens administration börjar med "Mot
bakgrund" och slutar med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:
RFV har i en tillsynsrapport konstaterat att det
finns brister i de beslutsunderlag som ligger till
grund för ärenden inom ohälsoområdet. Mot bakgrund
härav anser utskottet att det finns anledning att
undersöka hur RFV:s tillsynsroll fungerar och hur
samspelet mellan RFV och försäkringskassorna skall
kunna förbättras.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande tillsynsansvar
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf210 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
28. Delårsrapporter (mom. 19)
Ulf Kristersson, Göran Lindblad, Cecilia Magnusson
och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet B 2 Allmänna försäkringskassor - Övriga
motioner om socialförsäkringens administration
börjar med "I en" och slutar med "motion Sf221" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening uppstår det praktiska
problem och kostnader då försäkringskassornas
delårsrapporter till RFV skall undertecknas och
avlämnas mitt under semestertid. Utskottet anser
därför att det finns behov av ändrade regler i syfte
att förenkla avlämnandet. Regeringen bör återkomma
med förslag härom.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande delårsrapporter
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf221 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet B 2 Allmänna försäkringskassor - Övriga
motioner om socialförsäkringens administration
börjar med "Enligt 18" och slutar med "Sf207
avstyrks" bort ha följande lydelse:
För att dels öka rättssäkerheten, dels göra
sjukförsäkringssystemet mer robust, dels skapa ett
bättre system för granskning och godkännande av
längre sjukskrivningar, sjukbidrag och
förtidspensioner bör en ny
försäkringsläkarorganisation införas. Denna
organisation bör enligt utskottets mening vara
självständig och rikstäckande samt ha en hög
medicinsk och juridisk kompetens.
Försäkringsläkarorganisation bör arbeta tillsammans
med läkarkåren och bl.a. ha till uppgift att ta fram
en policy när det gäller t.ex. bedömning av intyg
och sjukskrivningsperiodernas längd. Utskottet anser
att utredningen om sjukförsäkringen bör ges ett
tilläggsdirektiv i enlighet härmed.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande försäkringsläkare
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf254 yrkandena
4 och 5 och med avslag på motionerna
1999/2000:Sf207 och 1999/2000: Sf304 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
30. Försäkringsläkare (mom. 20)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet B 2 Allmänna försäkringskassor - Övriga
motioner om socialförsäkringens administration
börjar med "Enligt 18" och slutar med "Sf207
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i enlighet med vad som anförs i
motion Sf304 yrkande 14 att behovet av utbildning i
försäkringsmedicin för läkare som regelbundet
utfärdar intyg bör utredas.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande försäkringsläkare
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf304 yrkande
14 och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf207
och 1999/2000:Sf254 yrkandena 4 och 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
Ulf Kristersson, Göran Lindblad, Cecilia Magnusson
och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet B 2 Allmänna försäkringskassor - Övriga
motioner om socialförsäkringens administration
börjar med "Två motioner" och slutar med "och Sf301"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den tid som står till buds för
omstruktureringen och arbetet med att hitta framtida
lösningar för verksamheten vid AB Tranås Kur-anstalt
är för kort. Staten bör ta sitt ansvar när det
gäller att skapa bästa möjliga förutsättningar för
att driva fortsatt verksamhet vid Tranås Kuranstalt.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha
följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf228 och med
avslag på motion 1999/2000:Sf301 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Pension till gift eller ogift pensionär
(mom. 23)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
A 1 Ålderspensioner som börjar med "Beträffande
storleken" och slutar med "Sf293 yrkande 2" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det både
otidsenligt och orättvist att gifta respektive
ogifta sammanboende pensionärer behandlas olika.
Ålderspensionsbestämmelserna måste moderniseras så
att sammanboende pensionärer vid utgivande av
folkpension behandlas på samma sätt som gifta
pensionärer. Regeringen bör återkomma med förslag
till riksdagen i detta hänseende.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha
följande lydelse:
23. beträffande pension till gift eller ogift
pensionär
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf293 yrkande 2
och med avslag på motion 1999/2000:Sf209 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
A 2 Efterlevandepensioner till vuxna som börjar med
"Med beaktande" och slutar med "yrkande 3" bort ha
följande lydelse:
Änkepensionen infördes för att ge änkorna garantier
för ekonomisk trygghet vid makens frånfälle. Enligt
utskottets uppfattning förelåg en tydlig
överenskommelse om att änkor skulle erhålla
änkepension till den månad de fyller 65 år.
Riksdagen bröt detta löfte genom sitt beslut den 18
december 1996 som innebar att änkepensionen i
fortsättningen skulle inkomstprövas. Genom beslutet
har inte enbart enskilda människors ekonomiska
planering slagits i spillror utan förtroendet för
staten som garant för tryggheten har också skadats.
Många änkor har genom detta förfarande gått miste om
stora belopp varje månad. Enligt av RFV gjorda
utvärderingar har cirka hälften av de ca 49 000
änkor som uppbar änkepension förlorat hela
folkpensionsdelen av änkepensionen. Endast drygt 7
000 undgick helt att drabbas.
Den som mister sin maka eller make går igenom en
mycket svår tid. Denna plötsliga förändring av
livssituationen kräver en längre omställningstid än
sex månader. Enligt utskottets mening måste
omställningspensionen återställas från nuvarande sex
månader till tolv månader.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha
följande lydelse:
26. beträffande efterlevandepensioner
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf202,
1999/2000:Sf205, 1999/2000:Sf206,
1999/2000:Sf209 yrkande 1, 1999/2000:Sf213,
1999/2000:Sf222 yrkandena 5 och 6 och
1999/2000:Sf258 samt med anledning av motion
1999/2000:Sf293 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Efterlevandepensioner (mom. 26)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
A 2 Efterlevandepensioner till vuxna som börjar med
"Med beaktande" och slutar med "yrkande 3" bort ha
följande lydelse:
Vid utvärdering av den införda inkomstprövningen av
änkepensionerna har det framkommit att kvinnor med
låg egen inkomst är skyddade och att det främst är
kvinnor med hög egen inkomst som fått försämringar.
För unga familjer kan minskningen av änkepensionen
leda till ekonomiska svårigheter. Utskottet anser
därför att kvinnor med barn under 18 år inte skall
beröras av inkomstprövningen. Riksdagen bör av
regeringen begära förslag härom.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha
följande lydelse:
26. beträffande efterlevandepensioner
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf293 yrkande 3
och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf202,
1999/2000:Sf205, 1999/2000:Sf206,
1999/2000:Sf209 yrkande 1, 1999/2000:Sf213,
1999/2000:Sf222 yrkandena 5 och 6 och
1999/2000:Sf258 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
35. Beräkning av bostadskostnad vid BTP
(mom. 27)
Ulf Kristersson, Göran Lindblad, Cecilia Magnusson
och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
A 3 Bostadstillägg till pensionärer som börjar med
"I det" och slutar med "motion Sf232" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det inte rimligt att i
lag ange en exakt procentsats för den fiktiva
avkastningen som gäller år efter år utan att på
något sätt ta hänsyn till den vid varje tidpunkt
normala reella avkastningen på kapital.
Utskottet anser att i stället bör avkastningen
knytas till någon ränta som årligen avspeglar det
allmänna avkastningsläget i Sverige. Ett alternativ
kan vara att använda samma teknik som vid
fastställande av bilförmånsvärde. Ett sådant system
skulle uppfattas som mer rättvist av medborgarna
eftersom det tar hänsyn till skillnader mellan olika
år.
Vid beräkning av bostadskostnad för småhus ingår en
schablonkostnad för underhåll. Den som bor i
hyresfastighet erlägger hyra till fastighetsägaren.
I hyreskostnaden ingår i princip alla kostnader
ägaren har för bl.a. yttre och inre underhåll. Den
som innehar en lägenhet med bostadsrätt eller
liknande boendeform har kostnader för underhåll som
inte räknas in i den avgift som erläggs till
föreningen och då heller inte vid beräkning av BTP.
Det är enligt utskottets mening positivt att
regeringen nu ämnar initiera en översyn av de
schabloner som används vid beräkning av
bostadstillägg. Utskottet anser att därvid bör ett
system införas som är rättvisande mellan olika
boendeformer vid beräkning av BTP.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha
följande lydelse:
27. beträffande beräkning av bostadskostnad
vid BTP
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf232 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
36. Yrkesskadelivränta och
samordningsregler (mom. 28)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Yrkesskadelivränta och samordningsregler som börjar
med "Riksdagen avslog" och slutar med "motion Sf262"
bort ha följande lydelse:
En person som fått en yrkesskadelivränta utbetald
med ett engångsbelopp kan, genom samordningen av
livränta och pension, komma att få betala mer än han
eller hon fått ut som engångsbelopp. Engångsbeloppet
bestäms utifrån den förväntade medellivslängden. Den
som lever längre än medellivslängden måste dock
fortsätta att betala resten av sitt liv. Information
om konsekvenserna av att byta en livränta mot ett
engångsbelopp har varit bristfällig. RFV har nu
omarbetat och förtydligat denna information. De
pensionärer som uppbär yrkesskadelivränta och
omfattas av samordningsreglerna i AFL bör enligt
utskottets mening anses ha betalat sin skuld när
avdragen från pensionen motsvarar livräntans
engångsbelopp. De pensionärer som på så sätt redan
nu betalt ursprungsbeloppet bör också anses
skuldfria. Regeringen bör utreda hur lagstiftningen
skall ändras för att ingen skall behöva betala mer
än det som han eller hon fått i engångsbelopp.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
att utskottets hemställan under 28 bort ha följande
lydelse:
28. beträffande yrkesskadelivränta och
samordningsregler
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf262 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
37. Familjepolitikens inriktning (mom. 29)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Familjepolitikens inriktning som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att familjen, trots sina brister,
är den viktigaste byggstenen i samhället och den
livsform som har störst möjlighet att vara den
lilla, nära gemenskap som behövs för människans
växt. Om inte familjerna fungerar som en bas
fungerar inte samhället.
Samhället är i mångt och mycket utformat utifrån
vuxna människors behov och barnen kommer ofta i
kläm. Enligt utskottets mening måste man ändra på
detta så att barnen sätts i första rummet.
Familjer med en ensamstående förälder är ofta en
utsatt grupp. Samhället bör därför enligt utskottet
erbjuda nätverksstöd i form av t.ex. en stödperson
eller en stödfamilj för ensamstående föräldrar som
inte har släktingar eller annat nätverk.
Vidare anser utskottet att det är dags att
uppvärdera föräldraskapets betydelse genom politiska
beslut och genom attitydbildning. I normalfallet kan
ingen bättre än föräldrarna avgöra vad som är bäst
för barnet eller kan snabbare se om något är fel.
Enligt utskottets mening är det också av största
vikt att barnen får en väl fungerande vardagskontakt
med båda föräldrarna. För de flesta barnfamiljer är
tid tillsammans den största bristvaran.
Det viktiga hemarbetet måste utföras, men
signalerna från samhället är att alla bör
förvärvsarbeta heltid, även under t.ex.
småbarnsperioden. Vård och underhåll av maskiner har
ett värde i BNP, medan vård och underhåll av
människor i hemmet inte räknas i skattesammanhang
och inte alls registreras i den ekonomiska
statistiken. Utskottet anser att hemarbetet måste
uppvärderas.
Enligt utskottets mening har det nuvarande
familjepolitiska systemet flera brister.
Barnomsorgssubventionerna tillfaller i stor
utsträckning redan resursstarka hushåll.
Föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk
situation kvinnan har innan hon får barn och omvänt
högre för redan välavlönade kvinnor. Barnbidraget
utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget kan
sägas särskilt gynna resurssvaga hushåll. Vidare är
det enligt utskottet en brist att det
familjepolitiska stödet inte medger flera
alternativa barnomsorgsformer. Mot bakgrund härav
krävs enligt utskottet en familjepolitisk reform.
Vad utskottet ovan anfört om familjepolitikens
inriktning bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha
följande lydelse:
29. beträffande familjepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf247
yrkandena 1 och 3, 1999/2000:Sf302 yrkandena
1-3, 5, 6, 16 och 17 och med avslag på
motionerna 1999/2000:Sf273 i denna del,
1999/2000:Sf305 yrkande 2, 1999/2000:A804
yrkande 2 och 1999/2000:So325 yrkandena 1, 2, 9,
11 och 12 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
38. Familjepolitikens inriktning (mom. 29)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Familjepolitikens inriktning som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det är statens, kommunens och
det civila samhällets uppgift att stötta föräldrarna
och ge alla barn likvärdiga förutsättningar. Däremot
är det inte samhällets uppgift att styra över hur
familjer väljer att leva. Familjepolitiken måste
enligt utskottet underlätta för föräldrar att axla
föräldrarollen och ge stöd till barn i utsatta
situationer. Den måste också befrämja jämställdhet
mellan kvinnor och män. Bland annat anser utskottet
att det skall vara en merit att ta ut
föräldraledighet. Familjepolitiken skall vidare
bidra till valfrihet, rättvisa och trygghet och ge
familjerna mer tid, ekonomiska resurser och ett
större självbestämmande.
Barnomsorgen måste enligt utskottets mening
organiseras utifrån barnens behov och föräldrarnas
önskemål. De bör fritt kunna välja omsorgsform. Av
det skälet bör ett beskattat barnkonto införas som
föräldrarna fritt kan disponera under barnets
förskoleår. Föräldrarna skall kunna använda pengarna
för att minska arbetstiden, delta i förskolans
aktiviteter, köpa omsorgstjänster eller för
konsumtion.
Vad utskottet ovan anfört om familjepolitikens
inriktning bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha
följande lydelse:
29. beträffande familjepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:So325 yrkandena
1, 2, 9, 11 och 12 och med avslag på motionerna
1999/2000:Sf247 yrkandena 1 och 3,
1999/2000:Sf273 i denna del, 1999/2000:Sf302
yrkandena 1-3, 5, 6, 16 och 17, 1999/2000:Sf305
yrkande 2 och 1999/2000: A804 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
39. Familjepolitikens inriktning (mom. 29)
Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Familjepolitiken inriktning som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att familjepolitiken måste utgå
från barnen och verkligheten. De allra flesta
föräldrar vill på ett eller annat sätt kombinera
föräldrarollen med en roll på arbetsmarknaden. En
modern familjepolitik måste också utgå ifrån att
familjer ser olika ut. Det talar för stor frihet för
familjerna när det gäller att utnyttja samhällets
stöd. Av det skälet anser utskottet att det bör
införas ett obeskattat barnkonto som utges under
förskoleåldern och som fullt utbyggt uppgår till 60
000 kr per barn. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha
följande lydelse:
29. beträffande familjepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf305 yrkande 2
och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf247
yrkandena 1 och 3, 1999/2000:Sf273 i denna del,
1999/2000:Sf302 yrkandena 1-3, 5, 6, 16 och 17,
1999/2000:A804 yrkande 2 och 1999/2000:So325
yrkandena 1, 2, 9, 11 och 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. Barnbidrag (mom. 31)
Ulf Kristersson, Göran Lindblad, Cecilia Magnusson
och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga motioner om barnbidrag som börjar med "Vad
gäller" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande
lydelse:
Vid gemensam vårdnad och växelvis boende får den
förälder hos vilken barnet är folkbokfört uppbära
barnbidraget. Utskottet anser att det bör övervägas
om inte bidraget i dessa fall skall få delas lika
mellan föräldrarna. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha
följande lydelse:
31. beträffande barnbidrag
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf201
yrkande 1 och 1999/2000:Sf253 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
41. Utbyggd föräldraförsäkring (mom. 32)
Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga motioner om föräldraförsäkringen som börjar
med "Utskottet har" och slutar med "och Sf234" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening måste skillnaden mellan
högsta och lägsta belopp i föräldrapenningen minska.
Utskottet anser därför att garantinivån bör höjas
från dagens 60 kr per dag till 150 kr per dag. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen detta
till känna.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha
följande lydelse:
32. beträffande utbyggd föräldraförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf305 yrkande 4
och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf234,
1999/2000:Sf270 och 1999/2000:Sf273 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
42. Mamma- och pappamånaderna (mom. 33)
Kerstin-Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga motioner om föräldraförsäkringen som börjar
med "Vad gäller" och slutar med "och Sf265" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det är viktigt för barnen att
de kan tillbringa sina första år tillsammans med
båda sina föräldrar. Enligt nuvarande regler är 30
av totalt 450 föräldrapenningdagar förbehållna
pappan. Detta är enligt utskottets mening inte
tillräckligt. Pappans 30 dagar bör därför ökas till
tre månader och detta helst i samband med en
utbyggnad av föräldraförsäkringen. Regeringen bör
utreda vilken effekt en förlängning till tre månader
skulle ha ur såväl ett barnperspektiv som ett
jämställdhetsperspektiv. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha
följande lydelse:
33. beträffande mamma- och pappamånaderna
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf265 och med
avslag på motion 1999/2000:Sf273 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
43. Överlåtelse av pappans tio dagar med
tillfällig föräldrapenning (mom. 34)
Ulf Kristersson (m), Sven-Erik Sjöstrand (v), Göran
Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalin (mp), Cecilia
Magnusson (m), Claes Stockhaus (v), Cristina Husmark
Pehrsson (m) och Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga motioner om föräldraförsäkringen som börjar
med "När det" och slutar med "och Sf266" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det vissa
förbättringar av föräldraförsäkringen som snarast
bör komma till stånd för att underlätta för en grupp
människor som är utsatta för större påfrestningar än
många andra, nämligen ensamstående mammor.
Utskottet anser att de tio dagarna med tillfällig
föräldrapenning som en pappa kan ta ut i samband med
sitt barns födelse bör kunna överlåtas på en
släkting eller vän. Enligt utskottets mening är det
viktigt att ensamstående mammor får möjlighet till
hjälp och stöd under den första tiden efter
förlossningen på samma sätt som då det finns en
pappa till hands som kan ta ut sina tio dagar med
tillfällig föräldrapenning.
Vad utskottet ovan anfört om överlåtelse av
tillfällig föräldrapenning bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha
följande lydelse:
34. beträffande överlåtelse av pappans tio
dagar med tillfällig föräldrapenning
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf208 i
denna del och 1999/2000:Sf266 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Överlåtelse i övrigt av föräldrapenning
och tillfällig föräldrapenning (mom. 35)
Ulf Kristersson (m), Göran Lindblad (m), Cecilia
Magnusson (m) Cristina Husmark Pehrsson (m) och
Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga motioner om föräldraförsäkringen som börjar
med "När det" och slutar med "Sf266" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det vissa
förbättringar av föräldraförsäkringen som snarast
bör komma till stånd för att underlätta för en grupp
människor som är utsatta för större påfrestningar än
många andra, nämligen ensamstående föräldrar.
Enligt nuvarande regler kan föräldrapenning inte
bytas mot tillfällig föräldrapenning om barnet är
240 dagar eller yngre. I praktiken innebär det att
en ensamstående mamma inte kan få hjälp med vården
av barnet innan det är 241 dagar gammalt. Utskottet
anser att gränsen på 240 dagar bör tas bort så att
den tillfälliga föräldrapenningen även i dessa fall
kan överlåtas till annan. Även i övrigt anser
utskottet, i enlighet med
Tjänstebeskattningsutredningens förslag, att
tillfällig föräldrapenning skall kunna överlåtas på
ett friare sätt t.ex. till en vän, en släkting eller
användas som betalning till en barnvårdare från ett
företag.
Vad utskottet ovan anfört om överlåtelse av
föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha
följande lydelse:
35. beträffande överlåtelse i övrigt av
föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf208 i
denna del och 1999/2000:Sf305 yrkande 5 och med
avslag på motion 1999/2000:Sf233, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Uppföljning av föräldraförsäkringens
konstruktion (mom. 36)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga motioner om föräldraförsäkringen som börjar
med "Vad slutligen" och slutar med "och Sf274" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att det för barnets utveckling är
viktigt att pappan stimuleras att ta ut så mycket
föräldraledighet som möjligt. En viss ekonomisk
styrning finns därvid i systemet genom mamma- och
pappamånaderna.
Alltför ofta att är det dock inte bara svårigheten
för pappan att vara ledig från arbetet som är
orsaken till att han inte tar ut mer av
föräldraledigheten. Det beror också på att
föräldrapenningen grundas på inkomster om högst 7,5
prisbasbelopp. Därmed kan den samlade
familjeinkomsten upplevas som för låg om pappan tar
ut föräldraledigheten.
Med hänsyn härtill anser utskottet att en
uppföljning bör göras för att utröna hur
föräldraförsäkringens konstruktion styr vem som
väljer att arbeta hemma hos barnet.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha
följande lydelse:
36. beträffande uppföljning av
föräldraförsäkringens konstruktion
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf257 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
46. Behandling vid öppenvårdsavdelning i
kommunal regi (mom. 38)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga motioner om föräldraförsäkringen som börjar
med "Beträffande förslaget" och slutar med "motion
Sf289" bort ha följande lydelse:
Många kommuner har en öppenvårdsavdelning där
familjer med barn under tolv år går i behandling
under dagtid. Till behandlingen är då en barnläkare
knuten. Verksamheten liknar en inläggning dagtid som
t.ex. en familj måste gå igenom vid en utredning
eller behandling på sjukhus i landstingets regi. I
sistnämnda fall utges tillfällig föräldrapenning.
Om inte tillfällig föräldrapenning kan utges vid
behandling som sker vid kommunens
öppenvårdsavdelning är det enligt utskottet svårt
för föräldrarna att delta. Utskottet anser därför
att tillfällig föräldrapenning skall kunna utges
vare sig behandling sker vid öppenvårdsavdelning i
kommunal regi eller i landstingets regi. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag om en
ändring av AFL så att tillfällig föräldrapenning kan
utges även i dessa fall. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha
följande lydelse:
38. beträffande behandling vid
öppenvårdsavdelning i kommunal regi
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf289 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
47. Grundavdrag m.m. (mom. 40)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga motioner om underhållsstöd som börjar med
"Vad gäller" och slutar med "det anförda" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening är 48 000 kr en både
lämplig och rimlig nivå på grundavdraget. Den
grundavdragshöjning till 72 000 kr samt de nya
procentsatser som kommer att gälla fr.o.m. februari
2000 slår hårt mot underhållsskyldiga föräldrar med
en medelinkomst och fler än ett barn. Regeringen bör
därför återkomma till riksdagen med ett förslag där
grundavdraget är 48 000 kr och procentnivåerna har
anpassats så att de ekonomiska effekterna för
statskassan är oförändrade.
Vidare anser utskottet att det är fel att
underhållsstöd utbetalas till boföräldern oberoende
av hur stora inkomster han eller hon har. För att
inte syste-mets legitimitet skall undergrävas måste
båda föräldrarnas ekonomiska situation och
möjligheter att försörja sina barn beaktas. Om den
bidragsskyldige inte är återbetalningsskyldig för
hela underhållsstödet bör därför en inkomstprövning
av boföräldern göras innan statligt stöd utbetalas.
Utskottet anser att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag som innebär att boförälderns
ekonomi beaktas i de fall där statligt stöd
utbetalas.
Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha
följande lydelse:
40. beträffande grundavdrag m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf302 yrkande
21 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
48. Inkomstberäkning i underhållsstödet (mom. 41)
Ulf Kristersson, Göran Lindblad, Cecilia Magnusson
och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga motioner om underhållsstöd som börjar med "I
några" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha
följande lydelse:
Utskottet konstaterar att inkomstprövningen enligt
gällande regler skall utgå från sist gällande
taxerad inkomst. Detta innebär att inaktuella
inkomster i många fall ligger till grund för
inkomstprövningen. Enligt utskottets mening kan
detta utgöra betydande problem, t.ex. vid
arbetslöshet. Utskottet anser att det bör övervägas
om inte regler motsvarande dem som gäller för
beräkning av bostadsbidrag bör gälla även vid
fastställande av återbetalningsskyldighet.
Vidare utgår inkomstprövningen från bruttolönen och
från denna bruttolön får endast avdrag göras som om
inkomsten avser tjänst. För egenföretagare kan detta
bli både orättvist och betungande. Detta gäller
t.ex. vid avdrag för pensionspremier.
Egenföretagarens inkomster skall vidare höjas med
vissa resultatreglerande poster. Enligt utskottets
mening är det inte acceptabelt att behandla
egenföretagare i dessa hänseenden som anställda när
förhållandena inte är jämförbara. Utskottet anser
att egenföretagare bör behandlas med hänsyn till de
förhållanden de arbetar under.
I bruttolönen för anställda och egenföretagare kan
ingå ett förmånsbelopp för nyttjande av bil, som för
många är absolut nödvändigt för arbetets utförande.
Detta skapar betydande påfrestningar på den
skattskyldiges betalningsförmåga eftersom betalning
krävs för belopp som aldrig lett till någon
utbetalning till den betalningsskyldige. Utskottet
anser att reglerna i lagen om underhållsstöd måste
ändras så att bilförmån undantas vid
inkomstprövningen.
Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha
följande lydelse:
41. beträffande inkomstberäkning i
underhållsstödet
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf273 i
denna del, 1999/2000:Sf281 och 1999/2000:Sf287
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
49. Underhållsstöd och fängelsestraff
(mom. 42)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga motioner om underhållsstöd som börjar med
"Enligt 3 §" och slutar med "motion Sf237" bort ha
följande lydelse:
En förutsättning för att underhållsstöd skall
utbetalas är att föräldrarna inte bor tillsammans.
Att föräldrar lever på skilda håll under ibland till
och med ganska långa perioder innebär inte med
nödvändighet att sammanlevnaden anses hävd. I praxis
dras vanligtvis gränsen strax efter ett års
separation. Vid fängelsevistelse är det enligt
utskottets mening uppenbart att föräldrar som
tidigare levt tillsammans separerat.
Underhållsstödet har i dag karaktär av att vara en
rättighet för alla barn vilkas föräldrar inte lever
tillsammans. Det tar sig bl.a. uttryck i att
underhållsstöd utbetalas även till barn som bor
växelvis hos sina föräldrar. Därtill utges
underhållsstöd i de fall då barn inte har rätt till
barnpension efter en förälders död. Med hänsyn
härtill kan ifrågasättas om inte barn, vars förälder
sitter i fängelse, skall erhålla denna förmån från
separationens första dag. Utskottet anser att frågan
huruvida samhället skall ta ett större ansvar för
barns ekonomiska situation när en förälder sitter i
fängelse bör utredas.
Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha
följande lydelse:
42. beträffande underhållsstöd och
fängelsestraff
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf237 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
50. Underhållsstöd i övrigt (mom. 43)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga motioner om underhållsstöd som börjar med "I
fråga" och slutar med "denna del" bort ha följande
lydelse:
Enligt de nuvarande reglerna för umgängesresor
skall föräldrarna dela på kostnaden för resorna. För
vissa föräldrar kan avståndet mellan bostäderna i
kombination med låga löner innebära att kostnaden
för resorna blir orimligt hög. Utskottet anser inte
att det är acceptabelt att föräldrar med låg inkomst
inte kan träffa sina barn.
När det gäller umgängesavdrag har umgängesföräldern
rätt att tillgodoräkna sig avdrag för ett helt dygn
under förutsättning att barnet vistats hos
umgängesföräldern minst sex dagar i månaden.
Eftersom dessa regler inte är i överensstämmelse med
hur föräldrar i praktiken utövar sin umgängesrätt
anser utskottet att reglerna bör ändras.
Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha
följande lydelse:
43. beträffande underhållsstöd i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf273 i denna
del och med avslag på motionerna
1999/2000:Sf240, 1999/2000:Sf296 yrkande 5,
1999/2000:Sf298 och 1999/2000:Sf299 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga motioner om adoptionsbidrag som börjar med
"Flertalet motionsyrkanden" och slutar med "anses
tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att när bidraget till
kostnader för internationella adoptioner infördes
var avsikten att 50 % av kostnaden för adoptionen
skulle täckas av bidraget. Budgetåret 1988/89 var
täckningsgraden för adoptionsbidraget 40 % av
nettokostnaden för adoption och har därefter gradvis
sjunkit för att i dag utgöra endast cirka 26 %.
Med ett så lågt bidrag är det få som har möjlighet
att adoptera eftersom en adoption kostar i
genomsnitt 90 000-100 000 kr. Med hänsyn till den
ursprungliga målsättningen samt adoptionsbidragets
reala minskning över åren är det enligt utskottets
mening befogat att se över nivån på
adoptionsbidraget. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha
följande lydelse:
44. beträffande höjning av adoptionsbidraget
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf203,
1999/2000:Sf229, 1999/2000:Sf243,
1999/2000:Sf251, 1999/2000: Sf259 yrkande 1,
1999/2000:Sf271, 1999/2000:Sf283, 1999/2000:
Sf284, 1999/2000:Sf288 och 1999/2000:So328
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
52. Vårdbidrag m.m. (mom. 46)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga motioner om vårdbidrag som börjar med
"Handikappombudsmannen har" och slutar med "motion
Sf214" bort ha följande lydelse:
Många föräldrar får vänta alldeles för länge på att
få sin ansökan om vårdbidrag behandlad av
försäkringskassan. Det finns föräldrar som har fått
vänta i 19 månader på ett beslut. Det är enligt
utskottets mening inte rimligt med en så lång
handläggningstid. En retroaktiv utbetalning av
vårdbidrag kan dessutom leda till att föräldern blir
återbetalningsskyldig för t.ex. studiemedel och
bostadsbidrag, eftersom det inte alltid är möjligt
att avstå från dessa förmåner under den långa
handläggningstiden. Utskottet anser att
möjligheterna att skynda på handläggningstiderna
snarast måste ses över.
Vårdbidrag kan ges på fyra nivåer beroende på vård-
och tillsynsbehovets omfattning och storleken på
merkostnaderna. För många föräldrar skulle det
innebära en förbättring om vårdbidrag kunde utges
med t.ex. 20 %. Utskottet anser att det finns skäl
att se över möjligheten att införa flera nivåer i
vårdbidraget.
Försäkringskassans bedömningar av vårdbidragets
storlek görs inte alltid på ett rättssäkert sätt.
Olika försäkringskassor beviljar olika vårdbidrag
trots att två barn har samma vårdbehov. Utskottet
anser att det bör vara möjligt att utfärda
rekommendationer på området som kan ge bättre
vägledning och mer jämlik behandling.
Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha
följande lydelse:
46. beträffande vårdbidrag m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf303 yrkandena
1-4 och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf214
och 1999/2000:Sf275 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Moderaternas anslagsförslag (mom. 6, 22
och 30)
Ulf Kristersson, Göran Lindblad, Cecilia Magnusson
och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anför:
Den 18 november 1999 beslöt riksdagens majoritet
bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister att fastställa ekonomiska ramar för
de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och
en beräkning av statens inkomster avseende år 2000.
Samtidigt beslutades om preliminära utgiftstak för
åren 2001 och 2002.
Moderata samlingspartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra
förslag syftar till att skapa förutsättningar för
ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande
Sverige. Genom en större enskild sektor och ett
starkare civilt samhälle kan både företag och
människor växa. Fler och fler kan komma in på den
ordinarie arbetsmarknaden, och den sociala
tryggheten ökar också i andra bemärkelser genom att
hushållen får en större ekonomisk självständighet.
Friheten att välja bidrar både till mångfald, en
bättre kvalitet och en större trygghet. De enskilda
människorna får ett större inflytande över sina liv.
Vi har föreslagit en långtgående växling från
subventioner och bidrag till omfattande
skattesänkningar för alla, främst låg- och
medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor
som är i störst behov av gemensamma insatser och som
har små eller inga möjligheter att påverka sin egen
situation. Vi slår också fast att det allmänna skall
tillföras resurser för att på ett tillfredsställande
sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara
gemensamma.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet
den 18 november om ramar för de olika
utgiftsområdena valt en annan inriktning av
politiken, redovisar vi i detta särskilda yttrande
den del av vår politik som rör utgiftsområdena 10,
11 och 12.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
Moderaterna anser att utgiftsområde 10 bör minskas med 12 221
miljoner kronor för år 2000 jämfört med regeringens
förslag.
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 1
på sammanlagt 8 350 miljoner kronor.
Den kraftiga ökningen av sjukpenningkostnaderna
under innevarande budgetår är enligt vår uppfattning
synnerligen allvarlig. Genomförda "åter-ställare",
bl.a. i form av höjd ersättningsnivå inom
sjukförsäkringen, har säkerligen bidragit till denna
utveckling och kan förvärra de framtida effekterna.
Enligt vår mening kan dessutom de senaste årens
ökade köer inom sjukvården förklara en del av de
ökade sjuktalen.
Vi har bl.a. med hänsyn till detta tidigare
föreslagit att ersättningsnivån sänks till 75 % av
den sjukpenninggrundande inkomsten. Som framgår
upprepar vi detta krav även nu.
De föreslagna besparingarna har som mål att
ytterligare betona arbetslinjen i
socialförsäkringen. Förslagen skall också ses mot
bakgrund av de i annat sammanhang föreslagna
skattesänkningarna för låg- och medelinkomsttagare.
Enligt vår uppfattning finns det stora ekonomiska
fördelar med finansiell samordning mellan
socialförsäkringen, hälso- och sjukvården,
kommunerna och länsarbetsnämnden, vilket avspeglas i
vårt ramförslag. Vi anser därför att FINSAM-modellen
bör införas i hela landet och att detta tydligare
skall markeras i lagstiftningen. Detta skulle
undanröja de värsta gränsdragningsproblemen inom
rehabiliteringen samt ge minskade kostnader. Vidare
skulle enligt vår uppfattning också en ökad
effektivitet uppnås inom rehabiliteringen om en
sjukvårdsförsäkring införs där både sjukpenningen
och finansieringen av sjukvården följer patienten.
Inom de stora diagnosområdena kranskärlssjukdomar,
astma och smärtbesvär från rörelseorganen bör HUR-
projektets modeller för rehabilitering
vidareutvecklas.
Besparingarna i övrigt uppnås genom, som nämnts
ovan, att kompensationsnivån i
sjukpenningförsäkringen sänks till 75 % av
sjukpenninggrundande inkomst fr.o.m. den 1 januari
2000 samt att den sjukpenninggrundande inkomsten
beräknas på de senaste två årens inkomst och räknas
upp med basbeloppet i stället för med
löneutvecklingen. Vidare bör ytterligare en
karensdag införas i sjukpenningförsäkringen.
Vidare anser vi att kostnaderna för fusk och
överutnyttjande kan minskas genom ökad kontroll av
sjukpenningförsäkringen. Besparingar uppnås också
genom att personskador till följd av trafikolyckor
förs över till trafikförsäkringen. Vi anser att en
överföring av sådana sjukfall till
trafikförsäkringen ger en direkt koppling mellan
premie och skadeutfall och medför dessutom att
rehabilitering får högsta prioritet.
A 2 Förtidspensioner
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 2
på sammanlagt 4 000 miljoner kronor.
Vi anser att nödvändiga besparingar kan göras genom
en ökad kontroll av förtidspensioner.
A 4 Arbetsskadeersättningar
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 4
på sammanlagt 271 miljoner kronor.
Enligt vår uppfattning bör arbetsolycksfallen och
vissa strikt avgränsade arbetsskador kunna brytas ut
ur den offentliga försäkringen. Vi anser att en
tvingande lagstiftning bör finnas där alla omfattas
av en försäkring som ger ett visst minimiskydd.
Arbetsgivaren betalar premien varigenom
drivkrafterna för en säker arbetsmiljö stärks.
Försäkringen kan enligt vår mening i konkurrens
erbjudas av försäkringsbolag eller den allmänna
försäkringen på försäkringsmässiga villkor. Vidare
bör färdolycksfallen föras över och finansieras av
trafikförsäkringen.
B 1 Riksförsäkringsverket
Moderaterna föreslår en utgiftsökning inom anslaget
B 1 på sammanlagt 400 miljoner kronor.
Vi anser att socialförsäkringsadministrationen bör
få ytterligare medel så att försäkringskassorna
skall kunna öka arbetsinsatserna för rehabilitering
och samordning.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Moderaterna anser att inkomstprövningen av änkepensionerna som
infördes den 1 april 1997 är stötande.
Inkomstprövningen måste upphöra och nivåerna
återställas till vad som gällde före den 1 april
1997. Vidare bör omställningspensionen förlängas
från sex till tolv månader. Moderaterna står också
fast vid kravet på att fritidsfastighet inte skall
räknas med i inkomsten vid beräkningen av
bostadstillägget.
Moderaterna anser att utgiftsområde 11 bör tillföras
ytterligare 1 285 miljoner kronor. Av dessa medel
bör anslaget A 2 Efterlevandepensioner till vuxna
tillföras 1 170 miljoner kronor och anslaget A 3
Bostadstillägg till pensionärer tillföras 115
miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Moderaterna anser att utgiftsområde 12 bör minskas
med 1 140 miljoner kronor för budgetåret 2000.
A 1 Allmänna barnbidrag
Moderaterna motsätter sig höjningen av barnbidraget
år 2000 och föreslår en minskning av anslaget med 2
200 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Vi anser i stället att ett grundavdrag på 10 000 kr
per barn och år skall införas vid den kommunala
beskattningen. Eftersom förslaget om barnavdrag är
lika för alla barn och inte ger extra stöd till
familjer med flera barn accepterar vi att
flerbarnstillägget höjs på sätt regeringen
föreslagit.
A 2 Föräldraförsäkringen
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 2
på 1 340 miljoner kronor.
Besparingarna uppnås genom att kompensationsnivån i
föräldraförsäkringen sänks till 75 % fr.o.m. den 1
januari 2000 och att föräldrapenningen i likhet med
vad vi har föreslagit för sjukpenningen beräknas på
ett medelvärde av de senaste 24 månadernas inkomst
samt räknas upp med basbeloppet i stället för med
löneutvecklingen. Havandeskapspenningen skall vidare
samordnas med sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1
januari 2000 samtidigt som lagstiftningen bör
tydliggöras så att det blir möjligt att använda
föräldraförsäkringen mer flexibelt än i dag. Det
skall t.ex. vara möjligt att ta ut föräldraledighet
två månader före förlossningen om man så önskar. Som
en konsekvens av att vi under utgiftsområde 10
föreslår att det införs ytterligare en karensdag i
sjukförsäkringen, anser vi att utnyttjandet av den
tillfälliga föräldrapenningen måste följas upp så
att föräldrarna inte vid egen sjukdom väljer att i
stället ta ledigt för vård av sjukt barn.
Vidare anser vi att ett vårdnadsbidrag skall
införas och rätt till avdrag för styrkta
barnomsorgskostnader medges. På så sätt skapas
rättvisa mellan alla barnfamiljer och möjliggörs för
alla att välja den omsorg som bäst passar den egna
familjen. Vårdnadsbidraget skall utgöra 24 000 kr
liksom tidigare men en uppräkning bör ske för åren
1995-1999. För detta ändamål bör ett nytt anslag
tillskapas och riksdagen bör anvisa 2,4 miljarder
kronor för budgetåret 2000.
2. Kristdemokraternas anslagsförslag (mom.
6, 22 och 30)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anför:
I riksdagen finns en majoritet - bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister - för förslagen i budgetpropositionen
för budgetåret 2000 om ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena samt beräkningen av statens
inkomster för år 2000. Samma majoritet har också
uttalat sitt stöd gällande beräkningen av det
offentliga utgiftstaket samt förslagen om
preliminära utgiftstak för åren 2001 och 2002.
I finansutskottets betänkande 1999/2000:FiU1 om
utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna har
företrädarna för Kristdemokraterna i en reservation
lagt fram förslag till totala utgifter för
statsbudgeten och fördelning på utgiftsområden.
Genom riksdagsbeslut den 18 november har riksdagens
majoritet valt en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken.
Kristdemokraternas budgetförslag tar sikte på att
öka sysselsättningen så att välfärden kan tryggas
för alla. Dessa förslag är en helhet och det är
därför i detta andra steg inte meningsfullt att
fullfölja vårt förslag avseende fördelning av den
beslutade ramen på olika anslag inom
utgiftsområdena. I det följande redovisar vi vilken
fördelning på anslag inom utgiftsområdena 10, 11 och
12 som förordats av Kristdemokraterna.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
Kristdemokraterna anser att utgiftsområde 10 bör minskas med 3
675 miljoner kronor för år 2000 jämfört med
regeringens förslag.
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget
A 1 på sammanlagt 3 520 miljoner kronor.
De av oss föreslagna besparingarna uppnås genom
införandet av ytterligare en karensdag i
sjukförsäkringen med bibehållet högkostnadsskydd och
genom en ny beräkningsgrund för sjukpenninggrundande
inkomst. Vi anser att sjukpenninggrundande inkomst
bör beräknas på snittinkomsten under de senaste två
åren samt att skattepliktiga förmåner och
semesterersättning skall vara sjukpenninggrundande.
Vår uppfattning är att utgångspunkten i alla former
av rehabilitering skall vara ett organiserat
samarbete mellan kommunerna, hälso- och sjukvården,
försäkringskassorna och arbetsförmedlingarna. Vi
anser därför att samverkan av FINSAM-modell bör
införas i hela landet.
En ökad satsning på rehabilitering är nödvändig.
Genom att använda pengar till insatser för vård och
rehabilitering i stället för passiva sjukskrivningar
anser vi att kostnaderna för socialförsäkringen
minskar.
Enligt vår uppfattning bör vidare samtliga
personskadekostnader i samband med trafikolyckor
föras över till trafikförsäkringen. En sådan ordning
skulle leda till att samhällets kostnader minskar.
A 2 Förtidspensioner
Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget
A 2 på sammanlagt 440 miljoner kronor.
Vi anser att de av oss föreslagna förbättringarna
av resurserna till rehabilitering och ökad kontroll
leder till minskade kostnader för förtidspension.
B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna
försäkringskassor
Kristdemokraterna föreslår en besparing inom
anslaget B 1 på sammanlagt 15 miljoner kronor och en
utgiftsökning inom anslaget B 2 på sammanlagt 300
miljoner kronor.
Vi föreslår ett sparbeting för RFV på 2,5 %, vilket
ger en besparing på 15 miljoner kronor. För att
garantera effektivitet, rättssäkerhet och kompetens
vid ärendebehandling krävs en resursförstärkning för
försäkringskassorna. Vi anser att behovet av
personella resurser och ett ökande behov av
kompetensutveckling måste tillgodoses. Annars
riskerar försäkringskassornas arbetssituation att
leda till beslut på ofullständiga eller felaktiga
grunder och till fusk och missbruk som inte upptäcks
på grund av bristande kontroll.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Kristdemokraterna anser att pensionstillskottet bör
höjas med 200 kr per månad för de sämst ställda
pensionärerna. Kostnader för läkemedel och vård har
ökat markant. Regeringen vill kompensera
pensionärerna för detta, men i alltför blygsam
omfattning. Pensionstillskottet är ett instrument
som skall jämna ut de ekonomiska skillnaderna mellan
välbesuttna pensionärer och de som av olika skäl har
lägre ekonomisk standard. Anslaget A 1 bör för detta
tillföras ytterligare 810 miljoner kronor.
Kristdemokraterna säger fortsatt nej till
inkomstprövningen av änkepensionerna och
förkortningen av omställningspensionen.
Kristdemokraterna anser det anmärkningsvärt att
regeringen inte inser nödvändigheten av att slopa
inkomstprövningen av änkepensionerna. Ytterligare
657 miljoner kronor bör därför läggas till anslaget
för efterlevandepensioner till vuxna.
Kristdemokraterna står fast vid sitt krav på att
fritidsfastigheter inte skall behöva tas med som
inkomst vid beräkningen av bostadstillägget till
pensionärer. Anslaget A 3 Bostadstillägg till
pensionärer bör således ökas med 30 miljoner kronor.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Kristdemokraterna anser att utgiftsområde 12 bör
minskas med 641 miljoner kronor för budgetåret 2000.
A 1 Allmänna barnbidrag
Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget
A 1 på sammanlagt 2 100 miljoner kronor.
Vi föreslår att barnbidragshöjningen senareläggs
ett år på så sätt att barnbidraget höjs till 800 kr
per barn och månad fr.o.m. den 1 januari 2001 och
till 900 kr per barn och månad fr.o.m. år 2002. De
frigjorda resurserna överförs till den
barnrelaterade delen av bostadsbidraget. På detta
sätt kommer pengarna de familjer med sämst ekonomi
bäst till del.
A 2 Föräldraförsäkringen
Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget
A 2 på sammanlagt 567 miljoner kronor.
Vi anser att sjukpenninggrundande inkomst skall
beräknas på de senaste två årens inkomst samt att
skattepliktiga förmåner och semesterersättning skall
ingå i beräkningsunderlaget. Vi anser också att de
90 garantidagarna skall slopas, att garantinivån
skall höjas till 120 kr per dag samt att två
kontaktdagar per år för barn upp till 12 år skall
återinföras.
Vidare anser vi att riksdagen för budgetåret 2000
till ett nytt anslag Vårdnadsbidrag bör anvisa
2 miljarder kronor för budgetåret 2000.
Vårdnadsbidraget skall kunna användas för att betala
barnomsorg eller för att möjliggöra för någon av
föräldrarna att stanna hemma med barnet.
Vårdnadsbidraget skall gälla barn mellan ett och tre
år och vara skattepliktigt. Vidare skall avdrag
medges för styrkta barnomsorgskostnader, dock högst
med vad som kan erhållas i vårdnadsbidrag för
barnet. Fullt vårdnadsbidrag skall utges med 10 % av
basbeloppet per månad och barn. Med ett sådant
bidrag skapas ökad rättvisa mellan olika
barnfamiljer samtidigt som det ger större valfrihet
och ökad flexibilitet.
A 4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner
Kristdemokraterna föreslår en utgiftsökning inom
anslaget A 4 på 25 miljoner kronor.
Den genomsnittliga kostnaden för en internationell
adoption är i dag ca 91 000 kr per barn. Då bidraget
är 24 000 kr per barn täcker detta således endast
drygt en fjärdedel av kostnaderna. Vi vill därför
höja detta bidrag till 50 000 kr per barn fr.o.m. år
2000 och avsätter medel härför.
A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn
Kristdemokraterna föreslår en utgiftsökning inom
anslaget A 6 på 500 000 kr.
Vi anser att biståndsarbetare är viktiga för
Sverige och att de utför ett beundransvärt arbete
under ibland stora uppoffringar. Enligt den nya
socialförsäkringslagen, som träder i kraft den 1
januari 2001, kommer biståndsarbetare som är
anställda av en ideell organisation att omfattas av
bosättningsbaserade förmåner. Vid
utlandstjänstgöring kommer de därmed att få rätt
till familjestöd. Eftersom vårdbidrag inte räknas
som familjestöd kommer dock denna förmån inte att
kunna utges under utlandsvistelsen. Vi anser att
reglerna bör ändras så att även vårdbidrag skall
kunna utges för barn till biståndsarbetare under
utlandstjänstgöring och att detta bör gälla redan
fr.o.m.år 2000.
3. Centerpartiets anslagsförslag (mom. 6,
22 och 30)
Birgitta Carlsson (c) anför:
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
Centerpartiet anser att utgiftsområde 10 bör minskas med 757
miljoner kronor för år 2000 jämfört med regeringens
förslag.
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Centerpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 1
på sammanlagt 1 300 miljoner kronor.
Vi anser att kvalifikationsvillkoren för
sjukpenninggrundande inkomst bör ändras samt en
kraftig satsning på rehabilitering göras. En
kommission bör tillsättas för att samordna och
utarbeta en strategi för insatserna på
rehabiliteringsområdet. Den finansiella samordningen
bör påskyndas och utökas. Försöken med finansiell
samordning (FINSAM, SOCSAM) bör enligt vår mening
övergå i permanent verksamhet och omfatta hela
landet.
B 2 Allmänna försäkringskassor
Centerpartiet föreslår en utgiftsökning inom
anslaget B 2 på sammanlagt 543 miljoner kronor.
Vi anser att försäkringskassorna bör få en
resursförstärkning för en ökad satsning på
rehabilitering. Vidare bör i princip inga
förtidspensioner beviljas till personer under 30 år.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Centerpartiet vill höja pensionstillskottet med 2
500 kronor per år fr.o.m. den 1 juli 2000. Detta
gynnar de pensionärer som har låg pension, främst
kvinnor. Anslaget A 1 Ålderspensioner bör därför
tillföras 390 miljoner kronor. Förslaget om höjt
pensionstillskott leder till att BTP ökar, eftersom
inkomst-avdraget då minskar. Centerpartiet vill
därför tillföra anslaget A 3 Bostadstillägg till
pensionärer 75 miljoner kronor.
Den som mister sin maka eller make måste ofta
radikalt förändra sin livssituation. Oftast krävs
det lång tid att anpassa sig till de nya
förutsättningar som kommer att gälla. Centerpartiet
anser att sex månaders omställningspension därvidlag
är en alltför kort tidsrymd och vill förlänga
perioden till tolv månader. Anslaget A 2
Efterlevandepensioner till vuxna skall därför
tillföras ytterligare 72 miljoner kronor.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Centerpartiet anser att utgiftsområde 12 bör
tillföras ytterligare 260 miljoner kronor för
budgetåret 2000.
A 2 Föräldraförsäkringen
Centerpartiet föreslår en utgiftsökning inom
anslaget A 2 på 260 miljoner kronor.
Vårt förslag inom utgiftsområde 10 att förändringar
bör göras i beräkningen av den sjukpenninggrundande
inkomsten påverkar även föräldrapenningen och
anslaget A 2. Enligt vår uppfattning bör
sjukpenninggrundande inkomst beräknas delvis på
historisk inkomst.
Vi anser vidare att garantinivån i
föräldraförsäkringen bör höjas till 150 kr per dag
fr.o.m. den 1 januari 2000. Det ger en något högre
standard för föräldrar som inte haft möjlighet att
försäkra sig för en inkomstbaserad föräldrapenning.
En höjning får även till effekt att behovsprövade
bidrag minskar.
4. Folkpartiets anslagsförslag (mom. 6, 22
och 30)
Helena Bargholtz (fp) anför:
Folkpartiet liberalernas förslag till budget för år
2000 innebär i sina huvuddrag sänkta skatter för
företagande och tillväxt med utgiftsökningar framför
allt när det gäller vård och omsorg men även
utbildning, bistånd, miljö och rättssäkerhet (för en
utförligare redovisning se reservation nr 24 i bet.
1999/2000:FiU1).
För utgiftsområdena 11 och 12 föreslog vi 1 122
respektive 116 miljoner kronor utöver regeringens
förslag. Våra förslag till utgiftsramar har
emellertid avslagits av riksdagen i budgetprocessens
första steg, och vi är nu förhindrade att fullfölja
våra anslagsyrkanden. Även vårt förslag för
utgiftsområde 10 - som var 3 100 miljoner kronor
mindre än regeringens förslag - har avslagits av
riksdagen i budgetprocessens första steg. Då
Folkpartiets budgetförslag är en helhet är det
emellertid i detta andra steg inte meningsfullt att
fullfölja våra anslagsyrkanden.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
Folkpartiet anser att utgiftsområde 10 bör minskas med 3 100
miljoner kronor för år 2000 jämfört med regeringens
förslag.
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Folkpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 1
på sammanlagt 2 450 miljoner kronor.
Vi anser att en förbättring bör göras av
närståendepenningen och den därtill kopplade rätten
till ledighet för vård av en svårt sjuk person.
Rätten till ledighet bör enligt vår mening förlängas
från 60 till 120 dagar. En sådan åtgärd ger både
humanitära och ekonomiska vinster och innebär en
minskad belastning på vårdplatser inom landstingen.
Enligt vår mening bör vidare samverkan av FINSAM-
modell införas i hela landet. Därmed kan
försäkringspengar aktiveras i syfte att förkorta
vårdköer och förbättra rehabiliteringen, dvs.
sjukförsäkringsmedel bör användas för att operera
bort vårdköer. Eftersom missbruk och fusk
undergräver stödet för den generella välfärden är
det avgörande för systemens fortsatta legitimitet
att fusk och missbruk beivras. Slutligen bör enligt
vår uppfattning sjukförsäkringskostnader på grund av
trafikolyckor föras över till trafikförsäkringen.
A 2 Förtidspensioner
Folkpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 2
på sammanlagt 700 miljoner kronor.
Besparingarna uppnås enligt vår mening genom att
dels tillåta FINSAM i hela landet, dels tilldela
försäkringskassorna 50 miljoner kronor för kampen
mot fusk och överutnyttjande. Därmed kan kostnaderna
för förtidspensioner minska.
B 2 Allmänna försäkringskassor
Folkpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget
B 2 på sammanlagt 50 miljoner kronor.
Enligt Folkpartiets mening är det avgörande för
socialförsäkringssystemets legitimitet att fusk
beivras. Av det skälet bör försäkringskassorna
tillföras ytterligare 50 miljoner kronor för att
motverka fusk och överutnyttjande av
socialförsäkringen.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Folkpartiet föreslår utgiftsökningar inom
utgiftsområdet på totalt 1 122 miljoner kronor.
Anslaget A 2 Efterlevandepensioner till vuxna skall
således tillföras ytterligare 802 miljoner kronor
för att inkomstprövningen av änkepensionerna skall
kunna upphöra och för att täcka en återgång till
tolv månaders omställningspension. Vidare anser
Folkpartiet att anslaget A 3 Bostadstillägg till
pensionärer skall tillföras ytterligare 320 miljoner
kronor för att finansiera ett höjt hyrestak inom BTP
från 4 000 kr till 4 500 kr per månad.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Folkpartiet anser att utgiftsområde 12 bör ökas med
sammanlagt 116 miljoner kronor för budgetåret 2000.
A 1 Barnbidrag
Folkpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget
A 1 på 550 miljoner kronor.
Vi anser att barnbidraget bör höjas åren 2000 och
2001 med 125 kr per barn och månad vartdera året. Vi
har i vårt budgetförslag finansierat detta genom
vårt förslag om en minskning av den barnrelaterade
delen i det behovsprövade bostadsbidraget med 100 kr
per månad år 2000 och med lika mycket år 2001.
A 2 Föräldraförsäkringen
Folkpartiet föreslår en besparing inom anslaget A 2
på sammanlagt 220 miljoner kronor.
Vi anser att åtgärder mot fusk och överutnyttjande
av försäkringen kan minska utgifterna med 170
miljoner kronor. Vidare anser vi att ersättningen
för mamma- och pappamånaderna skall höjas till 90 %
av den sjukpenninggrundande inkomsten. Genom en
sådan höjning stimuleras männen att ta ut sin
pappamånad och jämställdheten i småbarnsfamiljer
ökas. Med de förbättringar vi föreslår av
familjestödet anser vi att de s.k. garantidagarna i
föräldraförsäkringen kan avskaffas.
A 3 Underhållsstöd
Folkpartiet föreslår en besparing inom anslaget A 3
på sammanlagt 230 miljoner kronor.
Vi anser att utgifterna kan hållas tillbaka genom
en markering av det gemensamma föräldraansvaret.
Vidare bör åtgärder mot fusk och överutnyttjande av
försäkringen kunna minska utgifterna med 30 miljoner
kronor.
A 4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner
Folkpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget
A 4 på 16 miljoner kronor.
Adoptionsbidraget har varit oförändrat i flera år
medan kostnaderna har ökat. För närvarande uppgår
kostnaderna till ca 100 000 kr och det gör att många
blivande föräldrar avstår från att adoptera. Enligt
vår uppfattning är det rimligt att nu höja
adoptionsbidraget till 40 000 kr.
5. Samverkan och finansiell samordning
(mom. 10)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anför:
Kristdemokraterna anser att det är mycket viktigt
att även arbetsförmedlingen får möjlighet att delta
i den finansiella samordningen. Enligt vår mening
bör arbetsförmedlingen kunna ingå i ett par av
SOCSAM-försöken under åren 2001 och 2002.
6. Efterlevandepensioner (mom. 26)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)
anför:
Vänsterpartiet står fast vid den kritik som vi
framfört i motioner och annorstädes om införandet av
inkomstprövning av änkepensionen. Förändringen har
gett negativa fördelningspolitiska effekter, lett
till minskad tillit för gjorda utfästelser i
trygghetssystemen och diskriminerat kvinnor.
Vänsterpartiet har vidare fört fram kritik mot det
sätt på vilket inkomstprövningen görs. Beräkningen
av bostadstillägg till pensionärer är konstruerat
för pensionärer vars inneboende oftast inte är
ungdomar. Det innebär att en hemmaboende arbetslös
18-årig ungdom påverkar änkepensionens storlek,
eftersom han eller hon förväntas betala sin del av
hyran.
De övergångsvisa änkepensionerna är anpassade till
det nuvarande pensionssystemet som gäller t.o.m.
2000. Därefter ersätts pensionssystemet med ett nytt
där folkpension och pensionstillskott ersätts med en
garantipension och det som tidigare varit ATP
ersätts med inkomstgrundad ålderspension. Detta
innebär att den övergångsvisa änkepensionen måste
anpassas till det nya pensionssystemet. Enligt
Vänsterpartiets mening finns det skäl att i detta
sammanhang ånyo pröva inkomstprövningen.
Vänsterpartiet reserverade sig mot delar i det nya
pensionssystemet. Det nya pensionssystemet grundar
sig på en överenskommelse mellan Folkpartiet,
Centern, Kristdemokraterna, Moderaterna och
Socialdemokraterna. Det nya pensionssystemet
omfattas inte heller av samarbetet mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
I den genomförandegrupp som bl.a. skall behandla de
övergångsvisa änkepensionerna har Vänsterpartiet
inte beretts möjlighet att delta. Det innebär
således att ansvaret för den övergångsvisa
änkepensionens anpassning till det reformerade
ålderspensionssystemet därmed kommer att åvila
genomförandegruppens fem partier.
I september 1998 kom betänkandet
Efterlevandepension - en anpassning till det
reformerade ålderspensionssystemet från Utredningen
om efterlevandepension (SOU 1998:12). Enligt uppgift
har utredningen skett i samråd med
Genomförandegruppen. Utredningen kommer att
resultera i en proposition i februari 2000 och
föregås av en lagrådsremiss för att förslagen skall
kunna genomföras den 1 januari 2001.
Utredningen föreslår bl.a. att inkomstprövningen av
den övergångsvisa änkepensionen skall ligga fast.
Det innebär med stor sannolikhet att de fem partier
som står bakom pensionsöverenskommelsen inte kommer
att ändra inkomstprövningen i det nya systemet.
För att ytterligare spara pengar på änkorna
föreslår utredningen vidare att det inrättas en
särskild och lägre garantipension för änkor. För
änkor födda 1945 eller senare föreslår utredningen
att änkegarantipensionen skall slopas helt om de
blir änkor efter år 2000. Även bostadstillägget för
denna grupp föreslås slopas. Detta är en klar
försämring av de i dag gällande övergångsreglerna.
Vänsterpartiets åsikt är att det vore värdefullt om
Genomförandegruppen kunde enas om att ersätta eller
modifiera inkomstprövningen av de övergångsvisa
änkepensionerna i det nya pensionssystemet.
Vänsterpartiet är därför berett att stödja detta
under förutsättning att en rimlig finansiering kan
säkerställas. Vi är dock inte beredda att stödja
förslag som innebär fler karensdagar, sänkta
ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemet,
indraget underhållsstöd, sänkt barnbidrag m.fl.
försämringar i den sociala tryggheten.
7. Familjepolitikens inriktning m.m. (mom.
29, 32, 33 och 41)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)
anför:
Familjen i olika skepnader är en av många
samlevnadsformer. Den kan vara positiv men också
förtryckande för individen. Det är viktigt att de
myndigheter som kommer i nära kontakt med olika
familjemedlemmar är uppmärksamma på och har kunskap
om de olika strukturer som kan finnas. Enligt vår
uppfattning gäller det särskilt unga invandrade
kvinnor och deras situation och ställning i
familjen. I lika hög grad gäller det de barn som
utsätts för sexuella övergrepp.
Ett jämställt samhälle fordrar att hushållsarbetet
sköts i hemmet av båda föräldrarna och barnen
tillsammans. Vi avvisar därför alla former av
subventionerande av hushållstjänster.
Vid en arbetstidsförkortning är det enligt vår
uppfattning viktigt att fler arbetstillfällen skapas
i den offentliga sektorn för att kvaliteten och
kvantiteten i verksamheten skall kunna bibehållas.
Annars finns det risk för att den sociala omsorg som
samhället erbjuder i viss grad åter flyttas från den
gemensamma sektorn till kvinnan. Samhället måste
också arbeta för att män skall ta mer ansvar i
hemmet generellt, oberoende av mäns förvärvsmönster.
Kvinnor är i större utsträckning än män beroende av
den ekonomiska trygghet som
socialförsäkringssystemen ger. Försämringar i
socialförsäkringssystemen har lett till att kvinnor
tvekat att ta det ekonomiska ansvar som det innebär
att skaffa barn samtidigt som deras möjlighet till
ekonomiskt oberoende i form av förvärvsarbete
minskat genom nedskärningar i bl.a. barnomsorgen. Om
inte kvinnor ges möjligheter att dela makten i
samhället och omsorgsansvaret med männen tillvaratas
inte heller barnens intressen på bästa sätt.
Ett av samhällets mål är att omfördela mellan olika
grupper i samhället. Detta är en viktig princip för
familjepolitiken och för den enskilda familjens
ekonomi. Välfärdspolitiken utjämnar mellan kvinnor
och män men även mellan barnfamiljer och familjer
utan barn. Vi anser att det är viktigt att denna
princip kvarstår.
För oss har det alltid varit mycket viktigt att
barnbidraget utgår lika för alla barn, oavsett
föräldrarnas inkomster. Vi anser att välbeställda
föräldrar inte behöver bidrag till sina barns
försörjning, men att principen att alla barn är lika
mycket värda överväger. Vi avvisar därför alla
förslag om behovsprövade eller beskattade
barnbidrag.
Enligt vår uppfattning kan en familj bestå av
självstående föräldrar med ett eller flera barn,
homosexuella som lever tillsammans eller
storfamiljer i olika konstellationer. De olika stöd
som utgår till "familjer" måste därför vara
flexibla.
Föräldraförsäkringen är oöverträffad när det gäller
att underlätta för kvinnor att kombinera
förvärvsarbete och barn. Inom familjepolitiken måste
därför en utbyggd föräldraförsäkring prioriteras så
fort resurserna tillåter. Det gäller t.ex.
garantinivån som fortfarande ligger kvar på 60 kr
per dag, dvs. på samma nivå som år 1987, trots att
det blivit avsevärt dyrare att klara ett hushåll med
småbarn.
En månad av det totala antalet föräldrapenningdagar
är förbehållen respektive förälder. Den kan inte
överlåtas till den andra föräldern om föräldrarna
lever tillsammans. Uttaget av denna kvoterade månad
har visserligen ökat men är fortfarande alldeles för
lågt. Vidare har det visat sig att uttaget av de
kvoterade dagarna görs vid stora idrottsevenemang
eller när den andra föräldern har semester. För att
ge den kontakt med barnet som den kvoterade månaden
syftar till bör reglerna för uttaget skärpas. Vi
anser därför att denna del av föräldraförsäkringen
skall tas ut t.ex. tre veckor i följd.
Genom införandet av bidragsförskottet fick kvinnan
ekonomiska möjligheter att bryta upp från ohållbara
relationer, liksom hon fick ekonomiskt stöd när
mannen lämnade familjen. I gengäld har kvinnan
blivit beroende av staten, vilket gör statens ansvar
stort. Bidragsförskottet har nu ersatts med ett
underhållsstöd. Målet för underhållsstödet är att
betona föräldrarnas ekonomiska ansvar för de barn de
inte lever samman med, samtidigt som samhället
garanterar dessa barn en rimlig ekonomisk standard.
Underhållsstödet var behäftat med en del brister när
det infördes men vissa av dessa har nu åtgärdats.
Bl.a. höjs grundavdraget från 24 000 kr till 72 000
kr fr.o.m. februari 2000. Det finns dock fortfarande
brister som måste åtgärdas. En är inkomstberäkningen
för fastställande av återbetalningsskyldighet. Det
är inte en rimlig konsekvens att en arbetslös
förälder får sin återbetalningsskyldighet baserad på
en förvärvsinkomst som han eller hon inte längre
har.
8. Kontaktdagar (mom. 39)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anför:
Kristdemokraterna vill stimulera föräldrars
engagemang i förskolor och skolor. För att göra
detta möjligt vill vi återinföra kontaktdagarna. För
barn mellan fyra och tolv år bör det enligt vår
mening införas två kontaktdagar per år. Föräldrarna
skall själva kunna välja när de under perioden vill
utnyttja kontaktdagarna. Vi har lagt fram detta
förslag i vårt budgetalternativ, se det särskilda
yttrandet nr 2.
9. Inkomstberäkning i underhållsstödet
(mom. 41)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anför:
Inkomstprövningen skall enligt gällande regler utgå
från den senaste taxeringen, vilket innebär att
inaktuella inkomster i många fall ligger till grund
för inkomstprövningen. Vi anser att detta kan
innebära betydande problem, t.ex. vid arbetslöshet.
Enligt vår mening bör det övervägas om inte regler
motsvarande dem som gäller för beräkning av
bostadsbidraget bör gälla även vid fastställande av
en bidragsskyldigs återbetalningsskyldighet.
Vidare utgår inkomstprövningen från bruttolönen,
och från denna bruttolön får endast avdrag göras som
om inkomsten avser tjänst. För egenföretagare kan
detta bli både orättvist och betungande. Detta
gäller t.ex. vid avdrag för pensionspremier.
Egenföretagarens inkomster skall vidare höjas med
vissa resultatreglerande poster. Enligt vår mening
är det inte acceptabelt att egenföretagare i dessa
hänseenden behandlas som anställda när förhållandena
inte är jämförbara. Kristdemokraterna anser därför
att egenföretagare bör behandlas med hänsyn till de
förhållanden de arbetar under.
I propositionen framlagda lagförslag
Förslag till beslut om anslag inom
utgiftsområdena 10. 11 och 12
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
Belopp 1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens
förslag till anslagsfördelning.
------------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 92 470 469
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Belopp i 1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördelning.
------------------------------------------------------------
A Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
------------------------------------------------------------
1 Ålderspensioner (ram) 10 826 000
------------------------------------------------------------
2 Efterlevandepensioner till 12 988 000
vuxna (ram)
------------------------------------------------------------
3 Bostadstillägg till 9 682 000
pensionärer (ram)
------------------------------------------------------------
4 Delpension (ram) 122 800
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 33 618 800
------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
A Ekonomisk trygghet för familjer och barn
---------------------------------------------------------
1 Allmänna barnbidrag (ram) 18 832 000
---------------------------------------------------------
2 Föräldraförsäkring (ram) 16 929 000
---------------------------------------------------------
3 Underhållsstöd (ram) 2 737 500
---------------------------------------------------------
4 Bidrag till kostnader för internationella 24 000
adoptioner (ram)
---------------------------------------------------------
5 Barnpensioner (ram) 985 000
---------------------------------------------------------
6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn 2 008 000
(ram)
---------------------------------------------------------
7 Pensionsrätt för barnår (ram) 3 240 000
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 44 755 500
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
------------------------------------
Offentlig utfrågning om HUR-
projektet
------------------------------------
Datum: tisdagen den 25 maj 1999
Tid: 09.30-12.30.
Lokal: Skandiasalen
Inbjudna deltagare: se bilaga
Vice ordförande Bo Könberg (fp): Ni är alla hjärtligt välkomna till
utfrågningen i socialförsäkringsutskottets regi. Den skall handla om ett mycket
ämne, både mänskligt och samhällsekonomiskt, nämligen frågan om hur man skall
åt för att klara sjukskrivningar snabbare än vad vi hittills har gjort i vårt l
finns förstås en allmän bakgrund till detta, men också den bakgrunden från ut
sida att det finns en oro över att sjukskrivningarna och därmed kostnaderna
tenderar att öka på senare år.
Vi är mycket glada att vi har fått möjlighet att i dag träffa personer från d
HUR-projektet, med professor Åke Nygren i spetsen. Tanken är att vi skall
föredragningar, på ungefär en kvart vardera, från våra föredragshållare och
skall ha möjlighet att ställa frågor. Vi har tid på oss fram till kl. 12.30
tror att det skall finnas ett hyggligt utrymme för diskussion m.m.
Jag har gjort upp med föredragshållarna att vi efter varje föredrag kan ställ
frågor om någonting är oklart och om vi vill få det utrett för att kunna följa
fortsatta föredragningarna, medan vi förslagsvis tar större frågor och diskussi
att vi har hört de fyra föredragningarna.
Vi är då beredda att börja, och jag ger först ordet till professor Åke Nygren.
Åke Nygren: Vi kommer alltså från Karolinska institutet, och vi är glada att
hit. Vi är en underavdelning till Institutionen för klinisk neurovetenskap, som
med hjärnan och funktionerna runt hjärnans sjukdomar. Det är mycket av psykol
den typen av verksamhet som vi jobbar med och forskar på.
Vår inställning är att allt vi tar fram skall kunna användas vetenskapligt.
efter det här skall jag gå till presentationen av den första doktorsavhandli
handlar om HUR-projektet. Vi räknar med att kunna producera i stort
doktorsavhandling om året den närmaste tiden.
Jag kan börja med att slå fast att vi har jobbat med rehabilitering och den t
forskning i ungefär 25 år. Vi började med trafikproblematiken och har sedan 1
sysslat med just arbetslivets problem.
Om jag kort sammanfattar vad vi tycker i dag, kan jag säga att rehabilitering
fungerar i Sverige i dag. Det beror inte på att det inte finns pengar. De
saknas, som vi kommer att bevisa för er, är kunskap om vem som behöver rehabi
och vilken rehabilitering som behövs. Det är vårt budskap i stort.
När ni träffar forskare kan jag tänka mig att de går in på något specialområ
beskriver någon liten detalj i det hela. Vi vill poängtera att när vi ser på
här typen av problem, på arbetsförmågan, är vi medvetna om att allting som rö
komplicerat. Vi har en sjukvård, samhällets regelsystem och normer, rehabilite
folkhälsoarbete. Allt detta påverkar individen, som också påverkas av ålde
livsstil osv. Vi har arbetsmiljö och arbetsorganisation på den andra sidan
vågmästare har vi samhälle, dagis, skola och familj, som avgör hur arbetsförm
Den bilden visar jag bara för att ni skall hålla med mig om att vi försök
helhetsbild av problematiken och inte stirra oss blinda på någon enstaka detalj
Det nämndes att sjukfrånvaron minskat men att den är på väg att öka igen. Här
uppgifter från Arbetsgivareföreningen, och det är ingenting som är okänt för
bilden syns de åtgärder som har vidtagits under 1990-talet som sannolikt har
denna nedgång. Varför sjukfrånvaron är på väg upp nu vet vi inte riktigt.
Om vi tar smärtläget i Sverige, kommer ni ihåg att sjukskrivningarna har g
under 1990-talet och nu är på väg upp. SCB gör sin ULF-undersökning och ka
smärttillståndet i landet. Det har ökat under den här tiden. Det visar hur komp
bekymmersamt det här är.
Det vi jobbar med är AMF-sjukförsäkring och SPP. Det innebär att vi har med s
tjänstemän och samtliga i LO-kollektivet som är försäkrade. Vi har tillgång
enda stället där man har sjukskrivningsdiagnoserna. Vi kan allts
sjukskrivningsdiagnoserna i Sverige och se vad som ökar och vad som minskar.
gjort det här i ungefär 15 år, och vi var de första som hittade att nackprobl
ökade i landet, medan problemen med ländryggen gick ned. Det kunde av
sjukpensioneringar, men vi såg det redan på ett tidigt stadium. Därför har vi ä
mycket åt nackar.
Här visar jag en bild med exempel på sjukfallen 1997, från AGS-registret,
kollektivet och tjänstemännen, sammanlagt 3,1 miljoner försäkrade. Här vis
diagnoserna. Det här är inget nytt för er. Muskelsystemet och det skelettala
är störst, och det markeras för LO-kollektivet. Men det som vi har sysslat
cirkulationsorganen. Vi har tittat på andningsorganen, och det vi nu tittar p
som kallas psykiska sjukdomar, som är på gång just nu.
Om man renodlar det här och gör en lista på tjänstemännen - det här är från S
ryggvärken fortfarande störst, men depressioner har kommit på andra
anpassningsstörningar och stress på tredje plats, muskelvärk och smärta komme
och sedan kommer hjärtinfarkterna. Andra och tredje har alltså bytt plats.
Vårt sätt att arbeta är att vi gör en inventering av problemet. Vi tittar på
databaserna och ser vad som ökar och minskar, så att vi har koll på vilka diag
skall satsa på och vad vi kan. Vi bjuder därför in specialister. Vi har gjort
gånger. Det är då specialister som är superexperter på t.ex. nacke-skuldra. Vi
16 stycken på ett seminarium, och sedan gick vi igenom med dem hur vi skall
det här. Sedan gick vi ut internationellt och åkte runt, bl.a. i USA. Vi bjöd s
dem för att höra ytterligare hur de ser på det här internationellt.
naturligtvis läsa på och analysera skrifter, men det är mycket viktigt att
personer och bygga upp det. På så sätt har vi byggt upp rehabiliteringsmodell
nacke-skuldra, hjärta-kärl och astma och för kronisk obstruktiv lungsjukdom. Ju
vi i färd med att göra det för psykisk ohälsa.
Vi ser alltid till att ha en referensgrupp bakom oss inom de olika områdena.
det i ekonomi, statistik, sjukgymnastik, beteendemedicin, lungmedicin, ortop
hjärt- och lungsjukdomar. Vi har alltså superexperter i landet som hela tide
oss.
När vi har tagit fram den här typen av kunskap gör vi alltid ett pilotprojekt
hur det kan fungera. Med det pilotprojektet tar vi fram instrument. Det ä
budskapen som vi har till er, att vi måste få fram instrument så att vi kan m
det är. När man tar blodtrycket kan man se att det är högt, men om man har
problemen måste man också ha instrument för att mäta vad det är som är proble
de här experterna har vi då tagit fram behandlingsmetoder. När vi gjorde de
gången för ryggar och nackar för tio år sedan, var det 47 olika sätt att
ryggar. Då har SBU och olika utredningar fått ihop det till ett antal, och det
det som vi skall visa utvärderingen av. Vi gör också alltid en skrift om det.
Huvudprojektet, som i det här fallet är HUR, har vi förankrat hos specialister
jag sade. Vi gör en vetenskaplig utvärdering. Det presenteras hela tiden vetens
Vi håller väldigt hårt på att det skall vara vetenskapligt okej. Modern medici
år. Vi lämnade åderlåtning och koppning, som man gjorde i kraft av sitt ämbete.
nästan inte införa någonting i Sverige när det gäller mediciner utan att man
vetenskaplig utvärdering. På rehabiliteringsområdet är vi inte riktigt lika fra
det är det vi vill föra fram.
Vi är måna om att få ut det här i samhället. Vi har en 10-poängskurs på Kar
institutet. Vi har genom Utbildningsradion under förra hösten och under våren
program om hjärta-kärl, som vi skall berätta om. Vi har studieförbunden, där m
ger utbildning både till dem som behandlar patienterna och till patienterna sjä
är ju en livsstil.
Här visar jag en bild av de målgrupper vi har, och det är bl.a. personalansva
företagen, rehabiliteringshandläggare, arbetsmiljöansvariga och skyddsombud.
dessa målgrupper som vi ser på.
Då har ni lite bakgrund till hur vi jobbar. Jag skall nu snabbt gå igenom det
nämnde om stress och det som ni såg hade kommit på andra plats. Det står i tid
att vårdpersonalen mår dåligt, att personalen är utbränd och allt vad det är
vill vi titta på det. Vi tittade då i SPP-materialet, där vi hade den fördel
jag visade. Vi tog perioden från september 1998 till april 1999 - det är all
färskt - och vi tittade på hur många som under den tiden registrerades u
psykiatrisk diagnos. Det kallas nu utbrändhet, kronisk trötthet, än det ena oc
andra.
Som expert på det här hade vi professorn och prefekten på institutionen, Marie
som alltså är en av världsexperterna på depressioner. Vi gick igenom och tittad
det stod "depression", vad som var tunga diagnoser och vad som var utbrändhet,
pratas om. Det är alltså folk som jobbar i våra företag i dag, där diagnos nr
den här typen. Av de "lätta" diagnoserna är det alltså 92 %. Enligt Marie Åsber
här inte psykiatri, utan det är någonting annat, någonting som är mer eller
orsakat av arbetslivet, samhället och allt vad det är.
Vi gick tillbaka och tittade på hur det har sett ut med de här diagnosern
perioden. Det är ju det som är finessen, att vi kan se vad som är trenderna och
är som händer. Vi gick ett år tillbaka. Vi tog sex månader runt julhelgen
månader ett år tillbaka. Det har alltså fördubblats. På bilden ser vi antalet
månad, och det har alltså fördubblats. Det är någonting att räkna med och att t
När man ser på de olika diagnoserna har just det som kallas depressioner, som
speciell diagnos, kanske minskat lite medan andelen stress och det som vi fö
med arbetslivet har ökat.
Vi tittade på tjänstemän i SPP som var under 60 år och hade fått den här diagno
tog personer i Stockholmsområdet. SPP ringde upp dem. Vi fick så småningom
personer som vi nu har gjort en mycket noggrann undersökning på för att se vad
är - ingen vet ju vad det är fråga om: vad är det för bekymmer de har? En de
fick tid men kom inte. En del hade hemligt telefonnummer så vi kom inte i kont
dem. Några avböjde. Ett intressant fenomen där var att de ringdes upp på daga
de var uppenbarligen inte nyktra. Det finns uppenbarligen en hel del alkoh
problematiken. Det är fler kvinnor, och över hälften är under 50 år och en
under 40 år.
De diagnoser som stod på sjukskrivningarna var depression, ångest, stress, utb
m.m. Vi ville veta vad som finns i det här. När man tittade på yrke fann man
var väldigt många chefer. Där är fördelningen mellan män och kvinnor ganska l
fanns en tekniker, vårdpersonal och "övrigt", busschaufförer och den typen av a
Jag pratar om instrument igen: hur mäter vi det här? Vi har då tagit fram ins
för att kunna tala om vad det här beror på: Varför har du hamnat i den här sit
att du är sjukskriven i tre månader för den här diagnosen, dvs. utbrändhet,
trötthet m.m.? Över hälften sade att det var arbetet; omorganisation, neddra
ökad stress osv. En del "primär" är de som har problem i hemmet, dvs. psyk
problem i hemmet. En del hade sjukdom. En del hade ekonomi. En person hade
pistolhotad på grund av rån två gånger. Vi var tvungna att kolla det, och de
otäckt att hon arbetade i affär och hade blivit pistolhotad två gånger. Vi ha
lite att erbjuda vid den typen av problem.
Marie Åsberg är alltså experten på depressioner. Slutfasen av en depress
självmord och självmordsförsök. Marie Åsberg blev både mycket upprörd oc
förvånad över hur många det var fråga om. Det var bara en tredjedel som var he
anmärkning. Ni ser på bilden att en del har gjort flera självmordsförsök, och n
gjort ett försök eller skadat sig själv. De som hade planer och tankar va
Enligt en expert på depression och suicid är detta mycket anmärkningsvärt och n
att ta till sig.
Hur har då patienterna blivit sjukskrivna? Majoriteten har gått till hus
Budskapet är här att majoriteten kommer till en husläkare och till en priva
dvs. de som inte har någon som helst möjlighet att ta hand om det här med
tider de har.
Det här är alltså ett projekt som är på gång nu och som är lite grann i startgr
Nu går vi in på de projekt där vi har kommit lite längre. Lennart Andersso
berätta om vårt material och även om astma-allergi.
Om det finns några frågor kanske vi skall ta dem först.
Maud Björnemalm (s): Jag skulle vilja ställa en fråga. Jag är inte säker på
uppfattade dig rätt, hur ni för all denna kunskap vidare. Det hand
Utbildningsradion och TV-program, om handläggare och vårdpersonal. Vilken är
roll i det hela, som behandlande läkare i en rehabiliteringsroll? Hur får de
kunskapen?
Åke Nygren: Först och främst skriver vi om det i vetenskapliga tidskrift
projektet förbereds nu för en populärvetenskaplig upplaga. Sedan erbjuder vi,
sade, akademiska poäng i en utbildning, men den har inte startat än. Sådant be
hjälp med att få implementerat, och därför ser jag er som en viktig hjälp för
få ut det budskapet. Det här är inga hyllvärmare, utan det är sådant som skall
har fått pengar av AMF för att göra de här TV-programmen, och vi gör nu elva TV
om det här, som kommer att visas framöver. Vi jobbar väldigt mycket på att få u
Anita Jönsson (s): Det gäller den sista bilden, med vilka läkare som man
kontakt med. Jag undrar bara: Vilken är den första kontakten? Remitterar de se
någon specialist, eller fortsätter de att behandla för den här diagnosen?
Åke Nygren: De här har varit sjukskrivna i tre månader, och de har under den ti
hos husläkaren. De startade säkert hos husläkaren, som remitterade. Det har
koll på. Det är de här som har skött om patienterna under de tre månaderna med
problemen, som jag sade. Två tredjedelar har alltså väldigt dystra tankar. D
kanske anledning att utbilda husläkarna mer i en sådan här problematik.
Margit Gennser (m): Det fanns en kurva där man såg att antalet depressioner
mycket kraftigt, och då frågar man sig naturligtvis: Har möjligtvis kriterierna
som uppfattas som depression ändrats? Eller har läkarkåren fått större förväntn
att det kan vara en psykisk orsak? Eller är det olika läkarkategorier som komme
gör diagnoserna? Jag förstår att det är svårt att hålla isär de här sakerna
kanske har haft mycket klara kriterier hela tiden?
Åke Nygren: Det är bara en gissning, men jag tror att det har blivit mer
vedertaget att sätta en sådan här diagnos. Jag tror att mycket av problemat
ryggar och nackar, som har gått ned, inte har ändrats så mycket men att sä
sjukskriva har ändrats. Sjukskrivningen är ändå inte så väldigt exakt. När d
utbrändhet m.m. är det en symtomdiagnos som är inexakt. Jag tror att det har bl
vedertaget med en sådan diagnos, och att det därför har blivit så här. De
bedömning. Vi har pratat mycket om det.
Ronny Olander (s): Min frågeställning rör sig också inom det här området,
ställa diagnoser för att sedan kunna arbeta vidare med dem.. Sker de
omklassificering av diagnoserna från husläkaren till specialisten? Det ligger
de här tidiga frågeställningarna. Det är oerhört centralt. Det står i tidningen
kan bli utbränd, och man känner kanske att "jag hör nog dit" och säger det
kommer till läkaren.
Åke Nygren: Vårt budskap, som vi kommer att komma fram till, är att vi m
instrument för detta. Högt blodtryck mäter man med en blodtrycksmanschett, me
instrument för depression, ont i ryggen, hjärtat, för riskpatienter, som vi job
Det är det våra doktorander jobbar med, att ta fram frågeformulär och diagnosk
för de här olika sakerna som dyker upp. Det är något av det viktigaste, tycker
Ulla Hoffmann (v): Jag blev också förvånad över de höga talen kring suicidris
det fick mig att börja fundera: man kan ju vara sjukskriven även när man är ar
Är alla de som ni har undersökt sådana som har ett arbete och är sjukskrivna?
Åke Nygren: Ja.
Fanny Rizell (kd): Jag vill fortsätta på de tidigare frågorna om dem som har d
utbrändhet och depression. Jag har träffat två stycken som haft en diagnos o
långtidssjukskrivna, men ingen av dem har varit remitterad till specialist
husläkarna är vidareutbildade, vet ni i vilken mån som patienterna får special
Eller är det sjukskrivning bara av husläkaren och sedan går de vidare?
Åke Nygren: Det är så här det ser ut i dag, i april i år. Majoriteten går al
husläkaren och privat. Det är psykiatri och sluten vård, och en eller två är
Resten som har psykiatrikontakt är 16. Det här är en pilotstudie, och den visar
dag. Men det är ett observandum.
Désirée Pethrus Engström (kd): Du hade en bild med den första diagnosen,
största antalet personer hade sjukfrånvaro för rygg, på andra plats depressio
tredje plats anpassningsstörningar, reaktion svår stress. Är det depression
huvuddiagnosen även på den tredje, och sedan har man förklaringen med svår stre
Åke Nygren: Nej. Det har i så fall stått någonting om stress på intyget.
Désirée Pethrus Engström (kd): Så stress är diagnos, inte depression, i tredje
Åke Nygren: När det står depression har det stått depression på sjukintyget,
det står det andra har det varit stress eller någonting annat. Det här är IC
dvs. International Classification of Diseases, och det är den vi går efter. Då
samlat det under det begreppet, med anpassningsstörningar och stress.
Désirée Pethrus Engström (kd): Hög stress brukar oftast resultera i depre
slutändan. Är stress en diagnos?
Åke Nygren: Ja, det är en sjukskrivningsdiagnos.
Vice ordföranden: Tack för de frågorna och de svaren.
Vi går då vidare med Lennart Andersson.
Lennart Andersson: Jag är läkare, och jag har sedan 1987 jobbat med rehabiliter
praktiskt på landets enda specialklinik för den här typen av rehabilitering, so
i Åre. Jag jobbar däremot sedan ett par år tillbaka med olika projekt och ä
till Åke Nygrens institution.
Mitt intresseområde ligger i det vi kallar "trångt i luftrören", (bild 1) det v
kallar "obstruktiv lungsjukdom". Där har vi två huvuddiagnoser. Den ena är as
utmärks av en varierande trånghet i luftvägarna; ibland är det bra och iblan
jättedåligt. Den andra stora gruppen är de rökorsakade sjukdomarna, som vi
"kroniskt obstruktiv lungsjukdom". Där är det trångt för jämnan, och i 90 % a
är detta tobaksrökningsorsakat.
Bägge dessa två diagnoser är väldigt tacksamma att jobba med ur ett rent pre
perspektiv. Vad gäller astma är det i grund och botten en behandlingsbar sjukd
där har man mycket att vinna på att komma in tidigt i sjukdomsförloppet. Där ä
tidig diagnostik väldigt viktig. Samma sak gäller den kroniskt obs
lungsjukdomen. Där kan man inte behandla på något sätt, utan det som är fö
lungfunktionen är förstört. Eftersom 90 % orsakas av tobaksrök är den ti
förebyggningsbar, genom att man låter bli att röka. Det är lika med dem som rö
man ställa diagnosen tidigt i förloppet har man vunnit väldigt mycket.
Det här är alltså mina två stora intresseområden inom de här projekten.
I våra projekt använder vi det s.k. AGS-registret, som redan har nämnts. Det
kollektivavtalsförsäkring inom SAF-LO-kollektiven främst, och den omfatta
ungefär 2,6 miljoner löntagare. I vår studie har vi hittills inte tittat
landstingskommunala sektorn, för de har haft andra karensregler och där
försäkringen in först efter 90 dagar.
Den här försäkringen ger f.n. 10 % extra sjukersättning från dag 15 till d
Tiden här varierar beroende på sjuklöneperioden. Registret är världsunikt, där
det registrerar diagnos vid de här sjukfrånvaroperioderna. Dessutom har
bakgrundsfaktorer som registreras. Försäkringen administreras av AMF-försäkri
finns ett motsvarande register, som också har nämnts, som SPP handhar, so
omfattar tjänstemän. Registret är stort, och med lite tricksande kan man
intressant statistik.
Jag har alltså intresserat mig för luftvägarna och tittat på ett stort antal s
som var registrerade under 1992-1994. Här ser vi på bilden (bild 2) det totala
fall, 213 000 under perioden. Det är ett slags tillfrisknandekurva. Längst upp
sjukskrivna, med 14 dagars karens, och sedan börjar man sakta men säkert att å
till förvärvsarbete. Mitt på kan vi se att 50 % fortfarande är sjukskriv
luftvägar ligger det någonstans kring 40 dagar, då hälften av de luftvägss
återgått till arbete. För de övriga diagnoserna ligger tiden på uppåt 70 dagar.
Redan här ser man alltså skillnad beroende på vilken diagnos det gäller. Vi se
att de som har en luftvägsdiagnos tillfrisknar snabbare än alla de andra diagno
Man kan också titta på könsskillnader. Det är viktigt att differentiera m
kvinnor, både vad gäller sjukvårdskonsumtion/sjukfrånvaro och vad gäller rehab
I vad gäller luftvägssjukdomarna finns det en skillnad mellan män och kvinnor,
går åt det hållet att männen har längre perioder än kvinnorna, som i sin tur h
fler perioder. Att männen har längre sjukperioder än kvinnorna beror förmodl
skillnader i rökvanor.
När det gäller de andra diagnoserna, dvs. ej luftvägsdiagnoser-vilket förstås
stora majoriteten-finns det inga som helst skillnader mellan könen i vad avser
på sjukperioderna. Skulle jag rita upp kurvor differentierade med avse
sjukperiodernas längd skulle jag inte kunna skilja dem åt. De är exakt likadana
använt över 200 000 perioder i våra beräkningar, så det är ett ganska tillfö
material.
Det förhållandet att luftvägssjukdomarna uppvisar korta sjukperioder är ingen
Bland annat har Riksförsäkringsverket redovisat detta 1996. Där står andnings
sjukdomar för majoriteten av de korta sjukfallen, medan däremot d
sjukfallen-från ett halvår och uppåt-beror på rörelseorganens sjukdomar och
sjukdomar, bl.a. kranskärlssjukdomar och hjärtsjukdomar och förstås p
cancerdiagnoser. Andningsorganens sjukdomar uppvisar alltså väldigt många me
perioder.
(Bild 3) Det finns också en annan sak som gör andningsorganens sjukdomar intre
Också detta är data från den officiella statistiken, den s.k. Riks - LS, s
långtidssjukskrivningarna. Staffan Marklund hade med det i sin bok Rappo
1986-1994, där han tittat på en relativ risk för att få förtidspension för den
en längre sjukperiod än 60 dagar.
(Bild 4) Vi ser att man på sjukdomar i andningsorganen har en 50-procentigt ök
för att hamna i förtidspension, om man har en sjukperiod som är längre än 60 da
har här en paradox: Det är väldigt många sjukfall på grund av sjuk
andningsorganen, men om de sjukperioderna blir långa, löper man en ökad ris
förtidspension.
Det är då av intresse att ta reda på vad som döljer sig bakom de sjukfa
registreras som andningsorganens sjukdomar. Det har skickats ut 7 000-8 000 enk
validerade frågor, och enligt enkätsvaren, som också är validerade med instr
kan vi ställa upp två hypoteser: antingen att det troligen är en astma eller
möjligen är en astma. Sanningen ligger förstås någonstans mittemellan.
När det väl står "astma" på intygen har närmare 100 % av patienterna en astmas
dvs. det är en sann diagnos. Men där det står någon annan luftvägs diagnos på
som ofta är en symtomdiagnos eller någon form av infektionsdiagnos, visar det
mellan 20 och 30 % har astmasjukdom. Där det står en annan icke-luftvägsdiagos
det kan vara allt från stukad fot till huvudvärk och hjärtinfarkt-ligger siffra
7 och 10 %, vilket är "bakgrundsbruset", den normala siffra som man finner
befolkningsstudier av astmaförekomsten i landet.
(Bild 5) Jag talade tidigare om hur långa sjukperioderna normalt är. Där d
"astma" på intygen är fortfarande 46 % sjukskrivna efter 90 dagar. Det vill säg
står "astma" på intyget verkar det vara fråga om en svårare sjukdomsform, och
förmodligen den gruppen som sedan riskerar att bli förtidspensionerade. Där
står "astma" på intygen men där det ändå i många fall är astma är bara 19 % for
sjukskrivna efter 90 dagar. I de andra icke_luftvägs fallen är det, som vi
sett, 38 % som är sjukskrivna efter 90 dagar.
Räknar man om detta visar det sig att i den stora grupp där det står "andningso
sjukdomar" ligger förekomsten av astma någonstans mellan 27 och 37 % med det hä
att räkna, med de här enkätresultaten. Vi har senare närmare studerat den här
och fått ett motsvarande resultat, 33 %. Där det är kodat under nå
andningsorganens sjukdomar har en tredjedel astma.
(Bild 6) En kort sammanfattning är att astma är en klart underregistrerad di
sjukfallen mellan 15 och 90 dagar. När det däremot står "astma" på intyget ä
väldigt säker diagnos. Underrapporteringen är alltså i storleksordningen tre
och det är viktigt att känna till. Det publiceras en del rapporter om hälsoek
konsekvenser av astmasjukdomen. Den är baserad på sjukskrivningar i den of
sjukskrivningsstatistiken där det verkligen står "astma" på intyget, men då har
med de fall där astmadiagnosen har missats.
Vad gäller tillfrisknandekurvan har vi utrönt att det bland dem som är sjuk
mellan 15 och 90 dagar finns 30-35 % astmafall. Den andra fråga som vi ställde
vi såg den här kurvan var: Vilka diagnoser har de som fortfarande är k
sjukskrivna efter 90 dagar? Också där har vi gjort en enkätundersökning,
sammanfattar så här.
(Bild 7) Fortfarande är astman den vanligaste diagnosen. Den näst vanligaste di
är kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Tillsammans svarar de för ungefär 80 % av
fortfarande är sjukskrivna efter 90 dagar. Det stämmer väldigt v
Riksförsäkringsverkets rapporter om orsaker till förtidspensionering, där unge
beror på astma, kronisk bronkit och emfysem.
Vi finner att en oroväckande hög andel av långtidssjukskrivningarna drabbar
personer. 25 % av de långtidssjukskrivna är personer under 45 år. Det är indiv
har varit ute i arbetslivet men som har drabbats av en sjukperiod längre än 90
grund av en sjukdom som i grund och botten är behandlingsbar. Jag tycker at
oroväckande.
En tredje slutsats gäller dem som har fått en förtidspension eller
långtidssjukskrivna. Vi har frågat dem om de har varit föremål för
rehabiliteringsåtgärder, och den andelen ligger under 10 %. Färre än 10 % ha
kommit i åtnjutande av någon form av rehabilitering.
Detta var en bakgrund till den stora studie som vi gjort för att ut
rehabiliteringen.
(Bild 8) Vi ser att astma är underdiagnostiserad och att det saknas rehabiliter
har använt det stora AGS-registret som bas och har där tittat på alla de indiv
har varit sjukskrivna med någon luftvägsdiagnos. Som jag sagt visade det
ungefär en tredjedel av dem i slutändan visade sig ha en astmasjukdom. Vi har g
här i en trestegsmodell. Vi har börjat med en enkätundersökning och sorterat
som har någon form av luftvägssjukdom. Nästa steg har varit en telefonundersö
det tredje steget har vi åkt runt i landet och gjort undersöknin
lungfunktionsmätningar, allergitest osv. I ett fjärde steg har vi lottat
erbjudit en del rehabilitering. Det har varit ett multidisciplinärt fyr
rehabiliteringsprogram förlagt till Åre, där flera yrkesgrupper samverkat och
åstadkomma acceptans av sjukdom, acceptans av medicinering och
beteendeförändringar.
(Bild 9) Här har vi några slutsatser från projektet. Vi har gjort en
ettårsuppföljning. De stora resultaten på den hälsoekonomiska sidan förväntar
först efter tre år, men redan efter ett år kan vi läcka ut vissa saker.
Det första är att personer med astma i stor utsträckning är överviktiga. Vi som
med detta har visserligen sett det, men vi har egentligen först nu fått klara
på det. Övervikt är dubbelt så vanlig bland personer med astma, och det som v
fetma-alltså extrem övervikt-är tre gånger så vanlig hos personer med astma.
Jag visade upp trestegsmodellen när vi åkte land och rike runt för att
diagnosen. Det visade sig att man kan ställa diagnosen med ganska enkla m
viktigaste medlen har varit en telefon och ett frågeformulär. Vidare kan man gö
lungfunktionsmätningar. Det behövs inte alls kvalificerade laboratorier för såd
Vi ser att det strukturella rehabiliteringsprogrammet redan efter ett år har e
på förtidspensioneringar och på sjukskrivningar. Vi ser också efter ett
hälsobeteendet förändras. De som har genomgått programmet har i större om
slutat att röka, de är duktiga på att ta sina luftvägsmediciner, de motionera
osv. Det här skall fortsätta och kommer att följas under ytterligare två år.
(Bild 10) Den övre gruppen är kontrollgruppen. Den ökar sina sjukdaga
rehabiliteringsgruppen minskar sina sjukdagar redan efter ett år. Som ni ser ä
skillnad mellan dem i början, men även när den skillnaden tas med i beräkninge
en statistiskt signifikant positiv effekt. Vi fortsätter att följa upp det
hypotes är att kurvorna senare kommer att sära på sig ytterligare.
Det var astmadelen. Den andra viktiga sjukdomen för långa sjukskrivningar är k
obstruktiv lungsjukdom, KOL. Ursäkta diagnosuttrycket! Vi har inget bättre,
tror att det är för sent att försöka hitta på något nytt. Sjukdomen KOL är a
90 % av fallen tobaksröksorsakad. Sjukdomsförloppet är följande.
(Bild 11) Vi står på toppen av vår lungkarriär vid 25 års ålder. Efter det å
det tyvärr utför, oavsett vad vi gör. Vår lungfunktion minskar, men det spel
större roll, eftersom vi har gott om reservkapacitet. Skulle vi leva till
ålder, skulle det kanske spela en roll. För rökare minskar däremot lungfu
ytterligare för varje rökt cigarrett. Det går mycket långsamt, och man märker
som individ. Astma märker man på ett annat sätt-det kan smälla till, och s
lungfunktionen halverad. Här halveras lungfunktionen kanske under loppet a
rökande. Alltså märks det inte lika väl.
Det här är vår stora utmaning i dag. I dag träffar man dem i sjukvården någonst
de börjar få symtom. Och när de börjar få symtom är mycket beroende av vilket s
de för. Man kan leva ett väldigt normalt liv utan att röra på sig och söker sj
sent. Sedan slutar det med mycket av sjukvårdskonsumtion och med för tidig dö
med att befolkningens rökvanor har ändrats under de senaste 20-30 åren ser vi d
allt oftare i den yrkesverksamma delen av befolkningen.
Slutar man att röka händer följande. Man återfår inte den förlorade lungfunk
Däremot antar lungfunktionssänkningstakten det normala utseendet. Den stora ut
är i dag att ställa diagnosen tidigt, inte så sent som sker i dag. Diagno
ställas bara på ett sätt, genom att det görs en lungfunktionsundersökning, e
enkel spirometri som tar ungefär fem minuter att göra och som är väldigt enkel.
(Bild 12) Sjukdomen KOL är den enda stora diagnosgrupp som ökar i västvärlden,
ökar ganska rejält. Man förväntar sig att den kommer att gå upp ganska bety
WHO:s lista under den närmaste 20-årsperioden. Den ökar likaså rejält i
siffrorna från Sverige 1969-1996 ser man också en ökning. Det gäller främst
kvinnorna börjar komma i kapp ganska rejält. Ökningen kommer att bli ännu störr
de här kurvorna visar, beroende på hur befolkningspyramiden ser ut.
(Bild 13) Vi har hittills främst sett KOL-patienter i åldrarna 60 år och uppåt,
kommer 40-talisterna och trycker på underifrån. De är för det första väldigt må
det andra har de rökt väldigt mycket, för det tredje började de röka tidigt och
fjärde har kvinnorna tagit efter männens dåliga rökvanor. Här kommer det a
jättegrupp av människor som har rökt mycket och som kommer att få KOL. Det
samtidigt som vi rustar ned landets lungkliniker. Det är lite illavarslande.
(Bild 14) Vi har ett projekt som inte löser detta problem men som handlar om
fram modeller. Det är inriktat på lungfunktionsundersökningar, inte på dem
symtom utan på alla som röker. Man har ju inte symtom förrän sent i förloppet
ett stort projekt, där vi innan vi är färdiga kommer att ha gjort ungef
lungfunktionsundersökningar. Jag vet inte någon screeningundersökning som
bättre utbyte än lungfunktionsundersökningar på rökare över 40 år. I 20 % a
hittar vi nämligen sjukdomen KOL. Så pass stort är utbytet.
Sammanfattningsvis jobbar vi utifrån AGS-registret. På astmasidan har vi
registerstudier och kartlagt tillfrisknandegrad, skillnader mellan kön o
luftvägssjukdom. Vi har tittat på hur vanligt det är med astma bland dem
sjukskrivna för luftvägssymtom, och det är alltså en tredjedel. De som har ast
lite mindre än de andra. De har slutat röka, och det är glädjande. Vi har även
rehabiliteringsinsatser för långtidssjukskrivna. Mindre än 10 % har fått någon
rehabilitering. Vi har också gjort en hälsoekonomisk utvärderi
astmarehabiliteringsprojekt, och redan efter ett år ser man skillnader
beteendeförändringsvariabler och även på sjukskrivningar.
Det mesta av det här är den rökorsakade KOL-sjukdomen, och vi gör en stor oc
screening av rökare avseende KOL, och vi intervenerar också med rökstoppsåtgärd
Lennart Klockare (s): Jag blev lite chockad av ditt uttalande om att bara 10
som har fått förtidspension för astma hade kommit i fråga för rehabilitering. S
då på den arbetslivsorienterade rehabiliteringen eller på den medicinska? Det
snarast gälla den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Om det är så kan man
över varför så lite har kommit i fråga. Är det därför att diagnosen ger en s
signal att det inte är lönt att rehabilitera, eller vad beror det på?
Lennart Andersson: Det finns många svar på den frågan.
(Bild 15) Så här ser det ut. Vi syftade på rehabiliteringsprogram, och vi har s
det skall vara en aktiv rehabilitering. Denna har också kunna
arbetslivsorienterad, men den skall bestå av aktiva åtgärder, minst fyra timmar
och minst fyra dagar per vecka. Det är den gränsdragning som vi har gjort. Vi
inte rehabilitering som består i att man träffar en sjukgymnast en gång i veck
dyligt, utan det skulle vara fråga om någon mera aktiv åtgärd.
Vi kan också vända på saken. Det är kanske så att det är de som fick rehabil
som är intressanta i materialet, eftersom det har gått bra för dem. Jag t
faktiskt inte att det är så. Jag tror att det här återspeglar verkligheten, oc
något som jag känner igen från min kliniska vardag som rehabiliteringsaktör. Hu
gånger har jag inte fått höra frågan: Varför fick jag inte reda på det här tid
mitt sjukdomsförlopp? Jag borde ha fått veta det för tio år sedan. Det var eg
det som födde mitt stora intresse för att ställa diagnosen tidigare och i god t
in med riktade åtgärder.
Som jag inledde med: Att risken är stor för att hamna i en förtidspensionering,
har mer än 60 dagars sjukskrivningsperiod, säger mig att det tidsspann som man
en luftvägssjukdom är ganska kort. Man skall in tidigt. När diagnosen ställs s
se till att det här fungerar på ett eller annat sätt. Det kan fungera bra på h
men i många fall måste någonting annat till. Jag tror dock att det viktigast
diagnosen ställs tidigare än i dag. Hälften av de här diagnoserna missas ju, oc
som vi tog fram i rehabprogrammet hade bara hälften tidigare fått diagnosen.
Kenneth Lantz (kd): Tar ni vara på den information som ni nu besitter från AGS
och utnyttjar ni den för att förbättra kunskapen inom sjukvården på ett bra sät
Åke Nygren: Vi gör ju vad vi kan för att tala om vad vi hittar. Vi ger
populärvetenskapliga skrifter, och vi skriver i Vetenskap. Det är en väldi
förmån att få träffa er och få idéer inför år 2000 att gå vidare. Det finns
mycket i de här registren.
Kenneth Lantz (kd): Men finns det ytterligare datasamlingar om detta?
Åke Nygren: Du såg vad som finns i AGS. Vi har diagnosen, hur länge patien
sjukskrivna, om de blir pensionerade eller inte, yrkestillhörighet, ålder och
urval som vi nu presenterar är urval som vi har gjort slumpmässigt och där vi h
interveneringar eller extra undersökningar. Även det publiceras på det här sätt
Ulla Hoffmann (v): Som 40-talist började jag röka tidigt och röker mycket. Ja
som en sådan person alltid gör: Jag stängde öronen när du satte i gång och tal
tror därför att jag missade en del av informationen. Är man antingen astmatike
rökare om man har KOL, eller kan man få KOL om man är astmatiker eller rökare?
Lennart Andersson: Vi har ett samlingsnamn, obstruktiv lungsjukdom, för tills
det är obstruktivt eller trångt i luftrören. Astma är en av de sjukdomarn
utmärks av variabla luftvägsförträngningar, där det i många fall också finns en
med i bilden. Det kan bara smälla till och bli jättetrångt, och nästa dag är
klart. Man är ganska överens om att använda begreppet kroniskt obstruktiv lun
för de tillstånd som inte är astma men där det kroniskt är trångt. 90 % av d
orsakas av tobaksrökning.
Inte alla rökare får KOL. Tar man ett tvärsnitt av rökare från en viss ålder
annan kan man finna att 20 % av dem har KOL. Om man däremot följer en viss g
röker minst tio cigarretter per dag tillräckligt länge, visar det sig att hä
dem så småningom utvecklar KOL. Vilka som har just den benägenheten vet vi än
Det forskas mycket på det. Vad vi skall göra med den kunskapen vet jag inte. Ka
man ta ett blodprov för att legitimera rökning hos vissa.
Vice ordföranden: Eller möjligen sänder man signaler till de andra att låta bli
Anita Jönsson (s): Mycket av det här bygger på statistiska uppgifter. Ibland t
om procent och ibland om antal. Hur många astmasjuka ingick i projektet, och h
av dem tackade nej när de blev erbjudna att vara med i utvärderingen?
Lennart Andersson: (Bild 16) När man genomför ett sådant här projekt börjar man
stor databas, och sedan sedimenterar det ned till en skara som vi till slut k
diagnoser på. Vi börjar med den stora AGS-databasen, väljer ut en tidsperiod,
intygen manuellt, skickar ut enkäter och får svar från ungefär 80 %. Då har v
ringa in en hel del som anger någon form av luftvägssymtom. Det är
enkätundersökningen.
I steg 2, telefonundersökning, har vi snävat in antalet personer men har av oli
i telefonintervjuer också snävat in dem geografiskt. Det gjordes telefoninterv
738 personer. Efter telefonintervjun kunde vi sortera bort vissa, för vilka
hade någon misstanke om astma. Då kvarstod ett antal som vi sedan gick vidar
steg 3. Då snävade vi in personerna ytterligare geografiskt. Vi for runt ti
ställen i Sverige och undersökte totalt 316 personer. Av dem som kom till under
som fyllde i alla papper osv., fick vi fram en grupp om 223 personer som
astmasjukdom.
Den här gruppen är ganska elegant framtagen. Vi har från början hela det sto
kollektivet med anmäld sjukperiod mer än 14 dagar som angett luftvägssymtom osv
alltså ett ganska väl framtaget tvärsnitt av en population med astmasjukdom.
därför ganska säkert säga att dubbelt så många som vanligt är överviktiga och
gånger så många har fetma. Av de 223 var 199 villiga att gå vidare till lottdr
för deltagande i rehabiliteringsprogrammet.
Åke Nygren: Det är väldigt viktigt att den typ av epidemiologi som det här är
bygger på hela Sverige. Det är finessen jämfört med att ta 100 personer som d
på en lungklinik. Man kan egentligen inte yttra sig alls om dem på det sätt so
gör. Databaserna är alltså ovärderliga för oss.
En annan sak gäller hur många fall som finns av KOL. Lennart Andersson vill
nämna det antalet, eftersom sifferangivelsen är lite darrig. Det är 3 750 pers
år som kommer med emfysemdiagnosen, som inte är trevlig. Vi rekommenderar al
det görs lungfunktionstest på dem som har rökt en viss tid, och sådana gör v
snabbt, som Lennart Andersson sade.
Kerstin-Maria Stalin (mp): Jag vill få analyserat vad de här personerna har jo
och var de bor.
Lennart Andersson: Vi har tittat på vad de har jobbat med. Det är främst d
sjukfallen som vi tycker är intressanta. Man kan räkna på lite olika sätt.
(Bild 17) Vi har uppgifter om typ av arbete när det gäller en kollektivavtalsgr
har gjort en ganska komplicerad analys, som kallas logistisk regressionsanalys,
kan räkna fram risken för sjukdom. Det är risken för att de som anmält ett
till AGS skall få en långvarig sjukskrivning som vi tycker är viktig. Som jag
män längre sjukperioder än kvinnor. Männen har en risk som är 28 % högre än kvi
Åldern har förstås betydelse, och för varje år ökar risken med 3,4 %.
När det gäller typ av arbete ligger målare och lantarbetare högst, och
gränserna signifikanta. Målare löper en dubblerad risk att få en långvarig sju
de väl insjuknar i luftvägarna. Lantarbetarna uppvisar 66 % ökning. Man kan a
på väldigt många olika sätt, men den grupp som alltid slår igenom är lantarbeta
man än analyserar är lantarbetarna i riskzonen. Det är ingen nyhet, men
intressant att i en registerstudie få konfirmerat sådant som är känt frå
sammanhang.
Man kan också se det från den andra ändan. De som inte har några ökade ris
långvarig sjukdom i luftvägarna är elektriker, pappersarbetare, träindustria
grafiker, medlemmar i industrifacket osv. När man gör denna analys måste man ha
yrkesgrupp som referens. I det här fallet har vi satt Metallindustriarbetaref
som referensgrupp, av den anledningen att det är det absolut största förbund
här analysen och står för en tredjedel av alla fallen. Kommunal är inte med.
Vi har en gång i tiden tittat på boendeorter, men det blev så förvirrande
slutade med det.
Vice ordföranden: Vad är det som gör att luftvägssjukdomar skulle vara vanliga
lantarbetare? I varje fall inbillar vi stadsbor oss att de lever sunt och
jämfört med dem som går på restaurang, hänger på nattklubbar på nätterna osv.
Lennart Andersson: Det gäller här medlemmar i Lantarbetareförbundet, inte sjä
bönder, och de har ofta extrema exponeringar. Lantbruket är i dag högt specia
och man exponeras där för s.k. organiskt dam, dvs. damm från djur och växter, v
väldigt irriterande för luftvägarna. Dessutom får man också exponering för s
organiskt damm. Sitter man på en traktor och plöjer en åker, får man i si
mycket. Det finns många olika typer av exponeringar, men den viktigaste gäller
organiska dammet.
Désirée Pethrus Engström (kd): Vilken rehabilitering är aktuell för de astmasju
är det mest konkreta som man kan göra för astmatiker som inte kan åka fyra vec
Åre? Finns det någonting ganska enkelt som vårdcentralerna kan
rehabiliteringssyfte?
Lennart Andersson: Det absolut viktigaste är att det ställs en diagnos t
förloppet; jag tjatar vidare om det. Sedan är det en sak vad doktorn stäl
diagnos. Det gäller också att individen själv vet om att han eller hon har
sjukdomen. Det handlar alltså väldigt mycket om acceptans. Vi kallar
acceptansträning. Det handlar om att lära individen att han eller hon har
sjukdomen, att vi inte kan bota den men att vi däremot kan göra så att han e
lever tämligen symtomfritt.
Det absolut viktigaste är alltså en diagnos och att man får individen att ac
sjukdomen och därmed också en, i många fall, livslång behandling med någon
läkemedel. I vissa fall handlar det om åtgärder i vardagen för att minska
exponering.
Vice ordföranden: Tack för det! Då tror jag att frågorna var genomgångna. So
märkt har det varit ett stort intresse för era föredragningar. Det har varit en
frågor redan nu på det inledande stadiet.
Vi har haft förmånen att lyssna till två av våra fyra föredragningar. Jag tror
är tänkt att Irene Jensen skall fortsätta. Varsågod!
Åke Nygren: Irene är alltså beteendevetare och den första som har doktorerat i
enhet på det här området. Hon doktorerade på nackar. Det var det år som vi
nackbesvären ökade. Därför passade det väldigt bra att hon kom till vår enhet
vi kunde forska på det området. Irene skall nu presentera en del av dessa s
effekter för er.
Irene Jensen: Jag skall då prata om en annan diagnos. Till skillnad från hur
med Lennarts diagnos är det absolut viktigaste i det här fallet att man
diagnosen och får patienten att inse att han eller hon inte är sjuk. Det ha
belastningsskador, som man traditionellt kallar dem.
Jag vill börja med att visa en bild av en vanlig besökare. När man jobbar
praktiskt träffar man ofta Marie som är mellan 32 och 40 år. Hon har ont i n
axlar och har olika problemområden: jobbet, ungarna, hushållet, gamla mamma oc
som inte förstår. Man träffar också Egon, 35 år, som kommer in med samma typ a
men ser helt annorlunda ut och har ett helt annat problemspektra. Det han
jobbet, träningen, hunden och hobbyn.
I den kliniska vardagen konfronteras man med det här. Det kommer en mäng
människor, och det ställer stora krav på att man som vårdgivare kan göra en
bedömning. Det kan ju vara lite svårt att tro att t.ex. Egon, 35 år, som kommer
och stark, har svårt att jobba för att han har lite ont i nacken. Det är kanske
att tro på Marie.
Vi har gjort flera olika enkätundersökningar. Som Lennart var inne på har v
kartlagt huruvida dessa personer får rehabilitering eller inte. Den här bild
dem med nybeviljade sjukpensioner eller sjukbidrag under 1995 och 1997 i AGS-re
Vi ser att 1995 fick ungefär 20 % rehabilitering. 1997 fick endast 5 % rehabil
Detta har alltså minskat mellan 1995 och 1997. Det här ser vi på alla olika omr
man kan få rehabilitering. Vi trodde ju att det skulle vara tvärtom i och
satsningar som har gjorts. Lika illa var det när det gällde insatser på arb
trodde också att de skulle öka, men det är alltså lika illa här. Det är väldig
har fått ta del av sådana, och det var ännu färre 1997.
Slutsatsen av det här är alltså att ungefär 95 % av dem som blir be
förtidspension eller sjukbidrag för symtomdiagnosen nack-rygg-besvär
belastningsskador, inte får någon rehabilitering. Vi vet också att det är sk
när det gäller vilka som får rehabilitering. Det är en större andel tjänstemän
är över 55 år är det inte stor chans att man får rehabilitering. Och det är e
andel kvinnor som får olika typer av insatser. Man kan sammanfatta detta med
att du, för att ha störst chans att få rehabilitering, skall vara tjänsteman,
kvinna. Det finns alltså olikheter.
Dessutom vet vi att det finns en ganska stor andel som har velat få rehabiliter
som blivit nekad. Vi har alltså frågat dessa personer året innan
förtidspensionerade.
Varför nekas man rehabilitering, och varför får så få rehabilitering? En an
till varför det är så ojämlikt när det gäller vilka som får rehabilitering
började fundera på är just objektiviteten. Hur görs bedömningarna av om man
rehabilitering eller inte?
När det gäller symtomdiagnoser är det väldigt svårt att göra bedömningar. Vi s
ut två frågor till patientens behandlande läkare, behandlande sjukgymnast,
försäkringskassehandläggare plus en läkare i vår studie som gjorde en utredni
var alltså fyra olika som bedömde behovet hos en och samma patient. Det rörd
177 patienter (bild 18 och 19).
Här skulle man på en skala från 0 till 10 skatta behovet och potentialen.
skulle vara så lyckligt som man tror att det skulle vara, nämligen e
överensstämmelse, skulle det se ut så här. Varje punkt är en individ med na
besvär. Här är läkare ett, och här är läkare två. Bedömer läkare ett behovet s
en etta, skall också läkare två göra det. Perfekt samstämmighet blir en sådan h
rak linje (bild 20).
Hur såg det då ut i verkligheten? En hagelsvärm. Med de statistiska mått som vi
finns det absolut ingen överensstämmelse. Det är alltså helt slumpartat när
bedömd av läkaren om du får rehabilitering eller inte (bild 21).
Var det någon överensstämmelse mellan övriga grupper? Nej, det är lika illa d
här bilden skall läsas så här: behandlande läkare och behandlande sjuk
behandlande läkare och försäkringskassehandläggare. Det gäller överensstämmelse
alla dessa fyra (bild 22).
Ingen av dessa tyckte samma sak. Vi vet att det sker ett stort antal bedömnin
utredningar i Sverige i dag innan man initierar rehabilitering. Det sker dagli
de här diagnoserna, symtomdiagnoserna, ser det alltså ut så här. Du är helt
som patient.
Vi frågade också patienterna själva de här två frågorna. Det gällde hur säkra
på att de kan lära sig hantera sina besvär, och om de trodde att det över huv
fanns någon typ av behandling som kunde hjälpa dem som patienter. Det var en sk
0 till 10.
När vi såg den här dåliga överensstämmelsen började vi titta på: Vad grundar
bedömning på? Hur gör man bedömningen? Finns det någon form av samstämmighet i
grundar bedömningen på? Vi undersökte ett stort antal variabler, med
funktionella och sociodemografiska. Det enda vi fann som experterna grund
bedömningar av insatser, rehabilitering och behandlingar på var ålder. Ingentin
hälsorelaterade fanns med, utan det är åldern som styr.
Vad gäller patienternas egen bedömning var det nackrörlighet. Ju mer inskränkt
i rörligheten i nacken, desto mindre trodde man att man kunde bli hjälpt.
Men hälsan har, åtminstone inte när det gäller de faktorer vi tittat på, i
ingenting med bedömningen att göra. Det är ganska intressant när man tänker på
skall vara medicinskt grundat.
Vi tittade också på: Finns det någon som har rätt? Vi gjorde skattningen,
tittade vi sex månader senare om det var någon som kunde förutsäga hur patient
sex månader senare. Det är patienterna själva som absolut vet bäst. Ju högre de
behovet - om de inte får rehabilitering- desto mer smärta, dålig hä
sjukskrivning har de. Läkarens bedömning kom i andra hand. Så det ligger i va
någonting i vad läkarna lägger i sin bedömning. Vad vet vi inte ännu. Men vi ko
titta på det.
Försäkringskassehandläggarnas bedömning hade enbart att göra med att om de
behovet som lågt predicerade det förtidspension. Här kan det handla
självuppfyllande profetia. Du träffar en försäkrad och bedömer det som att den
skall ha förtidspension. Han eller hon får ingen rehabilitering, och så jobbar
det målet. Det är ganska allvarligt.
Slutsatsen är att bedömningar måste vi verkligen - precis som Åke och Lenn
varit inne på - hitta ordentliga standardiserade kriterier för så att det är nå
av rättvisa och objektivitet i bedömningen.
De grupper som vi alla tre pratar om, och som jag pratar om, är de med nac
besvär. Detta är patientens uppfattning av hälsorelaterad livskvalitet. Det här
olika måtten på det. Här ligger normalpopulationen. En genomsnittlig svensk li
uppe i värdena, ju högre desto bättre (bild 23).
De som har astma ligger här. Det är den blå streckade linjen. De som har hjär
är den röda. De som har symtomdiagnosen nack-rygg-besvär ligger absolut lägst.
alltså sämre än vad de personer som har livshotande tillstånd gör när man ha
diagnoserna. Det är en tung grupp vi jobbar med.
Studien går ut på att utvärdera olika typer av rehabilitering för att komma fr
om det finns några som är effektiva och vilka man i så fall kan rekommendera
undersökt ett livsstilsförändrande program, ett beteendemedicinskt progr
innefattar dessa olika komponenter. Vi har tittat på hela programmet. Vi titta
på halva delen av programmet, som bestod av kognitiv beteendeterapi, som
tänker beskriva här. Det är en speciell form av terapi. Vi tittade också på
träning under ledning av sjukgymnast (bild 24).
Vad vi först såg var att trots att dessa personer mår sämre än normalbefolkning
de i övrigt på alla faktorer som vi undersökte när det gäller arbetsmiljö, li
vi tittade på massor av saker - som vilken normal svensk som helst. Det är all
någon udda grupp människor som drabbas av belastningsskador, utan det kan vara
helst.
Däremot såg vi att av dem som tidigt börjar strula - avbryter påbörjade progra
inte kommer till påbörjade program som är initierade - är det en högre a
alkoholproblem och en högre andel med förstämningssjukdomar, depression och å
den gruppen behövs antagligen en annan typ av insats än ryggrehabilitering.
viktig information (bild 25).
Vi ville se hur de olika behandlingarna kognitiv beteendeterapi, hela program
fysisk träning utvecklade sig jämfört med hos en obehandlad kontrollgrupp. D
återigen hälsorelaterad livskvalitet. De olika måtten ser ni härnere. Nollinj
obehandlade kontrollerna. Positiva värden betyder att man blir bä
kontrollgruppen, negativa värden betyder att man bli sämre än om man inte fic
behandling alls (bild 26).
Vad gäller alla de hälsorelaterade faktorerna blir alla tre behandlingsgr
bättre, förutom på någon punkt, än om man inte behandlar alls. När de
sjukskrivning ser ni att det tippar ner rejält. Man är mer sjukskriven än vad
kontrollgruppen. Men däremot är det en mindre andel som får förtidspension. D
sexmånadersresultaten.
Detta är vi inte ett dugg förvånade över. Detta är livsstilsförändrande progr
jag tidigare sade. Det betyder att man alltid ger patienten en viss tidry
rehabilitering för att kunna få etablera de nya livsstilsbeteenden som man har
sig på. Med alla tre typerna av program på kvinnor minskar man förtidspensio
med 20 % på sex månader, vilket är ganska bra. Programmen hade likartad e
kvinnor (bild 27).
När det gäller männen ser bilden lite annorlunda ut. Vi har alltså olika
beroende på kön. Den mörkblå kurvan är hela programmet. Det är den som absolut
effekt på hälsa när det gäller männen. Den ljusblå är sjukgymnastik eller trän
har litet mer varierande effekt. Det är bra för sjukskrivning men inte di
någonting annat. Men kognitiv beteendeterapi är sämre än att inte få någon be
alls. Män blir alltså sämre av att träffa en psykolog än om de bara skulle få
fred (bild 28).
Vad man kan säga, om jag sammanfattar resultaten för kvinnor och män, är
männen är ett heltidsbeteendemedicinskt program det mest effektiva när de
hälsan. För kvinnorna - om vi tänker på kostnadseffektiviteten, som vi skall
efter 18 månader, men som man ser rakt av här - är det korttidsprogrammet KBT
ett halvtidsprogram som är hälften så dyrt som hela programmet. KBT och hela pr
har en likartad effekt, men det är de som gör den bästa effekten.
Här ser vi bara antalet förtidspensionerade jämfört med sina kontroller. Vi
när man kommer i KBT finns det inga förtidspensionerade efter sex månader
gäller kvinnorna (bild 29).
Sedan tittade vi på två andra program jämfört med en kontrollgrupp. Det
arbetsplatsinriktat program som vi kallar för work hardening som ges på Ryggin
och sedan ett program med ortopedmedicinsk inriktning. Ortopedmedicin är unge
kiropraktik, manuell terapi som är mycket somatiskt inriktad (bild 30).
Då ser vi likadant här. Nollinjen är det ortopedmedicinska programmet. Det röda
arbetsplatsinriktade programmet. Återigen är det positiva värden som är bättre.
vi att det arbetsplatsinriktade programmet jämfört med ortopedmedicin är sig
mycket bättre än att bara ha en somatisk inriktad rehabilitering. Här var
effekt på kvinnor och män.
Men det var vissa skillnader när det gällde nationalitet eller ursprung. Nollin
är människor med invandrarursprung. Den blå har svenskt ursprung. Här ser vi
båda programmen genomgående har en bra effekt på människor med svenskt urspru
vi i princip inte har någon effekt alls på invandrare. Detta är jät
information. Gruppen invandrare var procentuellt sett inte så stor. Vi kunde i
upp den på olika ursprungsland, utan detta är gruppen som helhet. Än så länge
inte kunnat identifiera något program som är effektivt för invandrare. Al
svenska (bild 31 och 32).
När det gällde sjukskrivning såg det ut så här. Dessa två helt parallella li
matchade kontroller. Det är sju individer från AGS-registret som är matchade p
kön, diagnos, sjukskrivningstid kvartalet innan på patienterna i behandlingsgr
Så här ser en normalkurva ut när det gäller symtomdiagnosen smärta i nackr
ligger ganska långt tillbaka på kortare sjukskrivningar. Sedan får man en dip
på heltidssjukskrivning i princip, och sedan börjar man sakta nå nedåt (bild 33
Detta illustrerar vikten av att verkligen genomföra randomiserade studi
kontrollgrupper och inte bara titta på när man får tillbaka människor när man
hur normalgruppen ser ut.
Det mörkblå är ortopedmedicinskt. Här får man konsekvent mer sjukskrivning
efter rehabilitering medan det arbetsplatsinriktade har en mycket positiv utv
Detsamma gäller för förtidspensionering. Får patienterna ortopedmedicinskt
program 1, har man en högre andel förtidspensionerade än om man inte behan
alls.
Får patienterna ett arbetsplatsinriktat program har man en lägre
förtidspensionerade - jag tror att det var ungefär 10 % - ett år efter rehabi
än om de inte får någon rehabilitering alls.
Sammanfattningsvis har vi genom studien av nack-rygg-besvär kunnat visa på
måste standardisera bedömningen. Vi har identifierat tre typer av rehabiliterin
effektiva för kvinnor, män och svenskar.
Vice ordföranden: Tack för det.
Ulla Hoffmann (v): Jag har tre frågor. Det var intressant och förvånande, vilke
märktes, för åtminstone mig att få höra att om man skall få rehabilitering sk
vara ung och framför allt kvinna, nu bortser jag från tjänsteman. Vår uppfa
största allmänhet är faktiskt att kvinnor får mindre rehabilitering än vad män
Jag vet inte om du sade det men jag skulle vilja veta hur många kvinnor respekt
som ingår i den undersökning och studie som du har gjort. När vi diskuterar ok
hos läkarna fanns det en ruta med försäkringskassans handläggare.
försäkringsläkarna med där över huvud taget i den diskussionen och deras bedömn
behandlande läkare eller praktiker ute på fältet?
Den tredje frågan rör det sista som du berättade här om invandrade kvinnor och
att det inte finns något bra program för dem. Det sägs mycket om när det gäller
invandrade kvinnorna och männen att det ligger i deras kultur, osv. att bli sju
och sådant. Vad tror du är anledning till att ni inte har hittat något fu
program för dem?
Irene Jensen: Svaret på fråga ett är: I studiegruppen var det ett slumpmässigt
Det var hälften kvinnor och hälften män. Jag kommer inte ihåg exakt, men
någonstans mellan 400 och 500 av varje. Det finns utförligt beskrivet i rapport
Fråga två gällde försäkringsläkare. De var inte med i studien, utan d
behandlande läkare. Men vi har en fortsatt studie på gång där vi kommer att tit
på det.
Vad gäller invandrare, varför vi inte har någon effekt på dem och om de är mer
att sjukskriva sig, har jag direkt inget svar på det. Jag tror snar
rehabiliteringen och de insatser vi har är uppbyggda av svenskar för svensk kul
tror mer det handlar om det.
Ronny Olander (s): Vi har i socialförsäkringsutskottet under åren lärt oss
frågeställningen vad gäller genderperspektivet att kvinnor över lag får mindre
medan män får mer kvalificerade rehabiliteringar som kanske leder dem b
arbetsplatsen. Det här ställer lite grann det begreppet på ända, med tanke på
säger. Då är min fråga: Har du någon uppfattning om hur det ser ut i de
samhället? Detta tycker jag är på kollisionskurs med vad vi hela tiden
betänkanden har skrivit mycket välformulerat om just jämställdhetsperspekti
genderperspektivet. Det är den ena frågan.
Den andra frågan är: Har ni i era undersökningar märkt någon trend? På något s
vi hamnat i mycket viktiga diskussioner kring rehabiliteringsarbetet. Men vi
hamnat i det förebyggande arbetet. Företagshälsovården i Sverige fick mycke
resurser år 1992. Det är det tidsperspektivet som också ni anger. Det skul
intressant att veta: Kan ni se några trender på något sätt som vi
företagshälsovården haft betydelse när den jobbat med dessa olika frågor? D
viktig fråga.
Irene Jensen: Vad gäller kvinnor och män är det precis som du säger. Vi va
förvånade. Det är den allmänna uppfattningen. Alla tror att män får mer. Vad
se var att män dominerade på sjukhusvård, dvs. inläggning på sjukhus och akutb
nack-rygg-besvär. Det var de två, men för övrigt dominerade kvinnorna. Det är
att det kan påverka på det viset.
När det gäller tjänstemännen jämfört med arbetarna är det framför allt ar
kvinnor som kommer till Samhall. Där finns också en könsdifferens,
tjänstemannanivå.
Sedan gällde det det förebyggande arbetet och företagshälsovården. Vi har inte
på FHV. Jag vet inte heller om vi kan göra det utifrån registret. Vad vi såg
det inte hände någonting med insatser på arbetet 1995-1997 förutom att de minsk
förutsätter man att FHV har en aktiv roll i att initiera förändringar på arbets
Min misstanke är att det kanske inte ser så bra ut där heller.
Ulla Hoffmann (v): Det är viktigt det som du sade. Det handlar
belastningsskador. I ett ögonblick fick jag för mig att det handlade
arbetsskador över huvud taget.
Vice ordföranden: Då fick vi det klargjort.
Rose-Marie Frebran (kd): Jag undrar om ni bara har konstaterat att rehabiliteri
minskat mycket från 1995 till 1997 eller om ni också har några teorier om var
har minskat.
Irene Jensen: Teorier har vi, men vi har inte gått vidare och belagt dem än.
Rose-Marie Frebran (kd): Det skulle vara intressant att höra vad ni tror.
Irene Jensen: Jag tror personligen att en stor del är detta med samordnin
intrycket får vi kliniskt när man pratar med patienterna. De hamnar mit
stolarna. De väntar på att någon skall betala, men ingen tar ansvaret och gå
betalar. Det är väl det som vi har disktuerat. Det är framför allt det.
Berit Adolfsson (m): Du började med att säga att du försöker övertyga dina p
att de inte är sjuka samtidigt som du hela tiden pratar om sjukskrivning. Frå
patienterna vad de har för fysisk status, om de rör sig mycket eller inte?
visat sig att nutidsmänniskor rör sig väldigt lite.
Det var förvånande det du sade om att patienten själv vet absolut bäst
sjukvården pratar man om behov och efterfrågan. Efterfrågan är när patienten
krav. Det är inte lika comme il faut med efterfrågan som behov. Behov har
bestämt. Det är jag lite konfunderad över.
Irene Jensen: Jag är inte så säker på att jag förstod fråga två, men vi ka
första frågan först om fysisk status och livsstil, huruvida man rör sig osv. De
vi också om, och vi har det noggrant kartlagt. Jämfört med SCB-undersökning
dessa människor sig som vilken annan svensk som helst. När det gäller fysisk s
det vi framför allt ser att den egna uppfattade hälsan är nedsatt. Sedan har de
nedsättning i nack- och ryggrörlighet, men för övrigt hittar man ingenting.
Fråga två var lite oklar.
Berit Adolfsson (m): Det handlade om behov och efterfrågan. Men det kanske är
politisk fråga så småningom. Jag väntar med den.
Vice ordföranden: Jag uppfattade frågan, Berit, som att den var i anknytning
resonemanget om vad som förutsades om vad som skulle hända sex månader senare.
något latinskt ord, men jag tror att det betyder förutsäga. Var det inte i an
till vad patienten själv och läkaren ansåg?
Irene Jensen: Det var både-och. Vi frågade läkaren och patienten om behovet oc
trodde att det fanns någon hjälp att få. Den som absolut kunde förutsäga hur p
mådde sex månader senare utifrån hur man skattade att man hade behov av in
patienten själv.
Maud Björnemalm (s): Det är möjligt att jag går lite raskt i förväg. Nu har
resultatet av rehabiliteringen. Ni vet vilka åtgärder som är bra för kvinnor o
åtgärder som är bra för män. Har ni följt upp detta, dvs. återgången till arb
sett hur många som har återgått i arbete och hur många som kvarstår i arbe
t.ex. ett halvår eller ett år?
Irene Jensen: Det är de analyserna som vi framför allt kommer att göra i det
perspektivet. Det är nu i höst som vi kommer att detaljstudera det och också
ekonomin på det det hela.
Anita Jönsson (s): Ni pratade om att de arbetslivsinriktade programmen var de
bäst effekt när det gällde att kunna återgå till jobbet. Min kunskap om yrkesme
väldigt dålig. Finns det någon koppling där? Har ni haft någon kontakt med dem?
Irene Jensen: Med de yrkesmedicinska klinikerna eller med företagshälsovården?
Anita Jönsson (s): Med de yrkesmedicinska klinikerna.
Irene Jensen: I våra grupper ingår yrkesmedicinare. Vi har ett konstant utbyte
Lennart Klockare (s): Jag har en kort fråga. Jag tyckte det var trevligt att
de arbetsplatsinriktade rehabiliteringarna ger ett bra resultat. Det glä
naturligtvis. Men det var tråkigt att höra att de hade minskat under 1997 i för
till 1995. Kan man se något samband med samhället i övrigt, att man har avske
och minskat sin personalstyrka, osv., dvs. att det hänger samman med möjlighete
arbetsplatsinriktade rehabiliteringar?
Irene Jensen: Det är säkert så. Det bör ha ett samband. Men vi har inte
analysera våra data på det viset. Det utgår vi nog ifrån.
Gustaf von Essen (m): Jag har en liknande fråga som Lennart Klockare, men kansk
något annorlunda vinkel. Det gäller dem som är föremål för rehabilitering. Uppl
att det finns ett väldigt klart incitament att vilja bli rehabiliterad? Det
alldeles säkert att arbetsgivaren tycker att det är så hemskt nödvändigt, o
heller att fackföreningen tycker att det är helt nödvändigt. Den enskilde kans
tycker att det inte är helt nödvändigt, eller i varje fall bara delvis nödvänd
är lite provokativ här. Incitamentet att verkligen vilja bli rehabiliterad,
stort är det egentligen när man ser till de inblandade parterna?
Irene Jensen: När det gäller motivationen hos de grupper som vi har tittat på
representativa för åtminstone LO-kollektivet, anger man sin skattade motivation
att bli rehabiliterad. Sedan har man naturligtvis olika mål med sin rehabil
Vissa vill rehabiliteras för att de vill må bättre men absolut inte komma tillb
det gamla arbetet. För andra är det högsta målet att komma tillbaka till arb
har inte gjort något undersökning av det, men vi vet att arbetsgivarnas motiva
få tillbaka människor också varierar.
Gustaf von Essen (m): Just det. För det första är motivationen antagligen ber
tiden. I början tror jag att motivationen antagligen är hög. Men efter ett
trekvarts år kanske den sjunker. Det är naturligtvis bekymmersamt att det iblan
väldigt lång tid. Hur pass mycket påverkar bristande incitament eller b
motivation hos de olika aktörerna det dåliga utfall som ändå får sägas finnas
gäller rehabiliteringen totalt?
Irene Jensen: Om vi tar de två frågor som vi ställde till patienterna, om de
de kan lära sig att hantera sina besvär och om de tror att det finns någon ins
kan hjälpa personen, som vi kallar för motivationsfrågor, ser vi att
motivation, desto sämre mår man efteråt. Det påverkar helt klart oberoende a
insats de har gått igenom.
Däremot har vi också sett att om man sätter in en insats, oberoe
sjukskrivningstiden, så påverkar vi motivationen. Det är inte "kört" för att ma
dålig motivation innan. Vi lyckas även påverka i varje fall en del.
Vice ordföranden: Jag vet inte om jag uppfattade svaret på frågan om det spela
roll med tiden, om det är några månader eller något år senare som det bör
allvar.
Irene Jensen: Hypotesen är att ju längre tid man går, desto sämre motiverad är
kan inte påminna mig några studier som egentligen har bevisat det. Det finns
teorier om det, och man har hypoteser om det. Men jag tror inte att det finns b
det viset.
Vice ordföranden: Att hypotesen lever beror väl på att det verkar stämma
förnuft.
Irene Jensen: Ja, precis.
Ulla Hoffmann (v): Jag fick svar på min fråga. Den gällde just sambandet mell
och rehabiliteringen.
Cecilia Magnusson (m): Min fråga gällde mer rehabiliteringsmöjligheterna. Kan
några regionala skillnader? Gäller ert urval hela landet eller är det mer konce
Irene Jensen: Den studie där man tittar på utfallet för ortopedmedicin
Stockholm. De övriga täcker norra delen och Mellansverige. Men när det gä
beteendemedicinska rehabiliteringen är det Stockholm, Malmö, Göteborg och Hels
Där har vi en spridning, men det är storstadsområden.
Vice ordföranden: Vi tackar för alla svaren på våra frågor. Nu går vi vidare t
fjärde och sista föredrag. Det är Jan Lisspers som skall berätta om hjärtan.
Åke Nygren: Jan Lisspers är även beteendevetare och har doktorerat inom det
Han skall berätta om hjärt- och kärlsjukdomar. Det är mycket spännande, därför
dels är en doktorsavhandling om detta som presenteras i dag, dels har det
program om detta.
Jan Lisspers: Trots att jag nu är disputerad på medicinsk fakultet är jag psyk
psykoterapeut. Om man, som nämndes, blir bättre eller sämre av att få med de
är jag lite osäker på. Nu har jag kanske lämnat den branschen i och med att jag
mer har gått över till forskning de senaste tio femton åren.
Förutom att jag är hos Åke på KI är jag också knuten till Mitthögskolan i Öst
där jag egentligen har min fysiska bas. Det här handlar egentligen om två proje
huvudprojektet som startade 1994, dels ett annat projekt som startade redan 19
projektet innehöll bl.a. att vi, som Åke beskrev, med hjälp av k
internationellt och nationellt försökte bygga upp ett så effektivt program som
för hjärtrehabilitering. Det programmet har sedan dess drivits i Föllinge som
mil norr om Östersund. De här projekten handlar om olika sätt att utvärdera ef
av den typen av livsstilsförändrande åtgärder vid hjärt- och kärlsjukdom.
Hjärt-kärlsjukdomar är ju den största enskilda dödsorsaken i det moderna samhäl
flesta kommer att dö vid hög ålder, men hjärt-kärlsjukdomar är också den
dödsorsaken i arbetsför ålder. De är också en stor källa till långa sjukskrivni
pensioneringar även i den arbetsföra åldern. Antalet som drabbas och dör
faktiskt i västvärlden, så också i Sverige, men fortfarande är det på det sätt
nämnt.
Det som är viktigt ur många aspekter är att detta uppenbarligen och oerhört
också är en klassfråga. Om det har skett en minskning i hjärtsjukdom under de
decennierna är det bland välsituerade och välutbildade som de största sänkning
skett. Bland arbetargrupperingar av olika slag och lågutbildade är det inge
minskning. I vissa grupper snarare en ökning, lågutbildade kvinnor t.ex.
Som en kort bakgrund för att repetera säkert kända saker vill jag säga att grun
hjärtinfarkten, för kärlkrampen och för behovet av kranskärlsoperationer och s
kranskärlssjukdomen, dvs. de förträngningar som uppkommer på kärlen på hjärtat.
avlagringar av fetter och kolesterol som uppkommer under livets gång. De
viktigt med detta är att inse och komma ihåg att detta är en kronisk sjukdom
progredierande, den utvecklas mer eller mindre långsamt under hela livet
faktiskt så att hos många av oss har den startat tidigt i livet, kanske
förskoleåldern. Precis som med lungorna har vi gott om reservkapacitet. Även om
av oss kommer att ha påvisbara sådana här förträngningar under livets gång k
kanske, i och med att det finns relativt stor reservkapacitet, att hinna dö
annat innan vi dör av hjärtinfarkt, för att ta det drastiskt.
Viktigt är att vi numera vet väldigt mycket om vilka faktorer som påverkar hur
sådana här förträngningar byggs upp. Det är gamla välkända saker för de allra
Men poängen i dag är att det handlar om vår vardagliga livsstil. Jag vill g
säga att vi å ena sidan måste komma ihåg att vår svenska livsstil är väldigt oh
Å andra sidan är det 80-90 % av svenskarna som har förträngningar, och som ka
påskyndat uppbyggnaden av dem genom vår svenska livsstil. Det handlar om st
kost och motion och inte minst om rökning. Om vi skall hänvisa till luftvägssj
som Lennart nämnde, är det så att om man inte får hjärtinfarkt kanske man dra
KOL, om man röker ordentligt. Totalt sett blir det här väldigt många faktore
34)
Jag går snabbt vidare. Kunskapen om den psykosociala belastning som vi utsät
för eller utsätts för är nu mer och mer bastant och säker. Vi vet att det f
mängd t.ex. arbetsrelaterade psykosociala faktorer som i princip fördubblar ri
få hjärtinfarkt. Det finns det som kallas för typ-A-beteende som är en o
stressa mer än vad situationen egentligen kräver, som innefattar att alltid ha
göra många saker samtidigt och framför allt att ha en inneboende il
aggressivitet som påverkar det här också. Det vet vi är vanligt - inte hos oss
men hos andra.
(Bild 35) För att hänvisa lite till det som Åke började med vill jag påpeka
cirkel som inte finns med på bilden är depression. De senaste fem tio åren har
lärt oss att emotionell belastning, typ depression, faktiskt också är en mycke
riskfaktor för att få sin första hjärtinfarkt. Men det har också visat sig
oerhört kraftig faktor när det gällt att förutsäga om man kommer att få e
hjärtinfarkt inom ganska kort tid. Riktigt vad det här beror på vet vi inte.
har visat sig rent statistiskt att personer som blir kraftigt deprimerade i sam
sin första hjärtinfarkt löper uppåt fem sex gånger större risk att dö i en hjär
inom ett halvår respektive lite mindre inom tre år. Det visar så att säga psy
betydelse.
(Bild 36) Sammanfattningsvis en bild som kan fungera som bakgrund för att lyf
livsstilens betydelse för om man hinner få hjärtinfarkt eller uppleva kranskärl
under arbetsför ålder. Men livsstilen har i nästa led precis samma betydelse
skall rehabiliteras efter att ha fått symtom. Det är nämligen så att har
hjärtinfarkt har man med sin livsstil och sina förträngningar bara skadat hjä
eller mindre omfattande på något ställe. Men man är ju inte av med grundsjukdo
det. Förträngningarna finns kvar, förträngningen på de andra kärlen finns kvar
snabbt de bygger upp sig och skaffar mig min nästa hjärtinfarkt beror i myc
utsträckning på vilken livsstil jag har.
På samma sätt är det om man sätter in behandling, en kranskärlsope
bypassoperation, eller det som vi kallar för ballongvidgning. När man försöke
till de dåliga kärlen botar inte det på något sätt sjukdomen. Det tar bara ha
akuta symtomen på de värsta ställena. Vi vet från stora uppföljningar att inom
år börjar de nya infarkterna komma hos dem som redan är opererade. Det är
tydligt. Det beror antagligen på att om man inte gör någonting åt livsstilen s
det saker. Det innebär att i eftervården, i rehabiliteringen
sekundärpreventionen, är livsstilen central.
Syftet med det här programmet var att försöka hitta ett sätt att arbeta som sk
så stora livsstilsförändringar som möjligt, vilket är nödvändigt, för att br
kranskälsförträngningen och för att undvika en ny infarkt. De olika studierna
här projekten innehåller många olika studier, och vi hinner inte alls gå igeno
ser dels på långsiktiga effekter av behandlingen, dels försöker vi i alla f
studie, precis som Irene sade, att jämföra lite olika varianter på temat. Det h
en modell. Sedan har vi i olika studier också undersökt vad som påverkar att
bra för vissa och sämre för andra, vi har t.ex. undersökt depression i en stu
jag möjligen hinner komma in på lite senare. Och sedan har vi framför
långsiktiga hälsoekonomiska effekterna, som är det verkliga huvudsyftet med
huvudstudien (bild 37). Där är det precis som Irene och Lennart sade, vi h
hunnit fram till den längd på uppföljningen som behövs för att vi skall kunn
oss säkert om resultatet. Det behövs långa uppföljningar för att man skall
effekter. Alltså: Skall man förvänta sig ekonomi i det här måste man ha uthå
Räknar man med att man måste ha igen pengarna på ett år ger det antagligen int
resultat.
(Bild 38) Jag tänkte göra som så att jag väldigt kort drar en översikt ö
huvudslutsatser som jag har kommit fram till hittills. Sedan vill jag
åtminstone en studie lite mer i detalj.
Det vi har visat relativt säkert hittills är att vi med den här typen av
hjälper människor att ändra livsstil. Det är det centrala. Det är livsstilen
tror påverkar uppkomsten av de här förträngningarna. Det visar sig också, i all
en del av de rent medicinsk-biologiska mätningar som man kan göra, arbetspr
sådana saker, att deltagarna i en behandlad grupp efter ett à två år får bättr
jämfört med en kontrollgrupp. Den studie som jag kommer att berätta mer om vis
att det påverkar kranskärlssjukdomen, dvs. förträngningarna.
Arbetsåtergången är väldigt olika beroende på vilka grupper man tittar närmare
att 75-80 % av de här grupperna är tillbaka i arbete efter ett år. Däremot kan
ännu visa att det program för behandling som vi erbjuder har en sådan effekt
ger ökad arbetsåtergång under det första året. Däremot ser det ut som om det h
att hända någonting fr.o.m. år två. Där är vi nu och följer alla dessa deltagar
Livsstilsförändringar är ju ointressanta om det är under en kort tid. Här fö
människorna under en lång tid och ser om de kan vidmakthålla förändringen elle
återfaller i rökning eller slutar motionera och sådant. Vi har in
vidmakthållandeproven till fullo, det kan vi säga. Inom vissa områden ser det
bra ut, medan det är varierande på andra. Det är någonting som vi absolu
fortsätta att arbeta med (bild 39).
När det gäller olika former av sådan här behandling har vi inte i den mindre
som vi har gjort kunnat se någon större skillnad mellan internatbaserat prog
Föllingeprogrammet är, och polikliniskt program. Det finns vissa skillnader, m
ganska marginella. Det är möjligt att det inte är formen och platsen, utan at
arbetssättet som är det avgörande.
Depression påverkar arbetsåtergång, dvs. den blir mindre om man är deprimer
bättre om man inte är det. Däremot är det möjligt att man om man är med i den h
av program klarar av att ändra livsstil trots att man är deprimerad. Och det gö
att man inte kommer att få så många återfall, trots att man är deprimerad.
När det gäller hälsa och ekonomi sade jag att vi inte har några egentliga resul
studier som finns tyder på att man kanske måste vänta åtminstone fem år.
svenska hälsoekonomiska analys av den här typen av rehabiliteringsåtgärder som
Oskarshamnsstudien. Där visar det sig att det inte var några effekter
arbetsåtergången under det första året. Däremot började det komma sedan, och e
år var det tydligt. Då kunde man också räkna fram ekonomin i det. Vi har i a
planer på att följa de här människorna i tio år för att se hur det ser ut. De
som om det redan under andra året händer någonting (bild 40).
Det här var en exposé av de huvudsakliga slutsatser som vi hittills har drag
studie som jag skulle vilja redovisa lite mer detaljerat, därför att den är a
stor principiell betydelse, är den som vi kallar för PTCA-studien.
ballongvidgning. Man går in med en kateter med en ballong på till förträngning
spränger upp dem med våld så att man skapar ett större hål i blodkärlen och dä
större blodgenomströmning, mindre kärlkramp och mindre risk för hjärtinfarkt
den behandlingsmetod som har gått framåt och ökar mest i hela världen. Det är e
bra och effektiv behandling. Man går hem dagen efter om allt går bra (bild 41).
Men, som vi sade, det är fortfarande problem med vad som händer sådana persone
inte ändrar livsstil. Jo, de kommer troligen att få nya problem inom ett två t
eller fem år. Rehabiliteringsbehovet finns här också. Om vi pratar om lå
rehabilitering handlar det om att kunna vara kvar i arbete.
(Bild 42) Den här bilden visar personer som har behandlats på Karolinska i Sto
De har efter att ha genomgått en lyckad behandling, förutom att man har gjort
mätningar, fått dra lott. Hälften har fått delta i programmet, hälften har fåt
och delta i den gängse eftervård som funnits. I det sjukvårdsområdet hade
projekt vad gäller samarbete mellan klinik och primärvård, så de som
kontrollgruppen fick också en del eftervårdsinsatser.
Målet och det centrala med interventionen är, som jag sade, att åst
livsstilsförändringar. I studien kunde vi konstatera att vi i den här gruppen
bra livsstilsförändringar efter ett år när det gällde sådana saker som
motionsfrekvens och åtminstone vad man påstod sig äta. Det gav också u
arbetsprover och även faktiskt i blodfetter. Efter två år hade en del av
överlägsna resultaten för behandlingsgruppen minskat, bl.a. beroende
kontrollgruppen, som bara varit i Stockholm hos sin vanliga läkare, t.ex. börj
att de åt bättre kost. Men fortfarande är det så att dubbelt så många
kontrollgruppen som i behandlingsgruppen.
De i behandlingsgruppen som varit med i det här programmet motionerar i genomsn
gånger per vecka, vilket är väldigt bra. Det är mycket mer än svenska befolk
genomsnitt gör. Med det sätt som vi definierar motion skulle jag gissa att det
om en gång i veckan för befolkningen. Kontrollgruppen låg på tre gånger per
vilket också är ganska mycket. Det gav utslag i arbetsprov. De som hade var
programmet klarade högre belastning utan att få besvär. De primära målen a
livsstilsförändringar såg relativt bra ut, dvs. bättre i behandlingsgruppe
kontrollgruppen.
Vad gav det för utslag på sådana saker som inläggningar på sjukhus? Under förs
var det ingen som helst skillnad. (Bild 43) Det var lika många personer som lad
sjukhus på grund av hjärt-kärlproblem i behandlingsgruppen som i kontrollgrup
under andra året ser det ut som om kontrollgruppen får en ökning. Det tyder
någonting händer. Det är vad vi har i hypotesen. Det är ju så att PTCA-behandl
en mycket effektiv behandling. Den borde kunna göra att man inte behöver lägg
mycket. Och det är precis vad vi kan se. Sedan kommer det andra året.
När det gäller arbetsåtergången, d.v.s. om man är kvar i arbete eller inte,
samma tendens. (Bild 44) Det här är en enkel analys, där vi bara har med antal
per kvartal med någon form av sjukersättning, antingen sjukpenning eller pens
ni ser är det under behandlingsperioden, som sträcker sig över det första året
skillnad i antalet dagar som man har någon form av sjukersättning, medan d
andra året, precis som med inläggningarna, händer någonting. Vi gör nu konti
uppföljningar på dem. Det tyder alltså på att livsstilsförändringen faktiskt
längre sikt har direkta effekter på vård och på möjligheten att åter vara i arb
Vad händer då med kranskärlen? Redan efter ett år, vid ettårsmätningen, gjor
arbetsprov, dvs. man får cykla så mycket man orkar, antingen tills man in
längre eller tills man får ont i bröstet. Nu är de här människorna behandlade
kärlkramp, vilket innebär att de nästan inte har några kärlkrampsproblem. Alli
princip fria från sin kärlkramp. Men tar man i maximalt kan man få ont i bröst
man märker det inte i det normala livet.
De här två bilderna illustrerar någonting som är ett indicium på att behandli
kranskärlen gav positiva resultat. (Bild 45) Jämfört med före behandlingen se
kontrollgruppens patienter hade lite lättare för att få bröstsmärta efter tolv
medan behandlingsgruppen hade en lägre smärta vid samma belastningsgrad. Av de
hade sämre skattningar efter ett år än innan hör åtta stycken till kontrollgru
endast en till behandlingsgruppen. Det här tydde för oss vid den tiden på
faktiskt händer något på kranskärlen.
Efter två år har vi den unika möjligheten att se vad som faktiskt har
kranskärlsförträngningen, eftersom vi då gör en förnyad hjärtröntgen i forsknin
Kom ihåg: Det handlar om vad som har hänt med kvarvarande förträngningar under
tid efter det här programmet. För att inte krångla till det kan vi titta på
bilden som visar de absoluta värdena. Den svarta stapeln är kontrollgruppens p
förträngningar. (Bild 46) De har fått ytterligare förträngning under två å
behandlingsgruppens är betydligt mindre.
Det tyder på att den typ av livsstilsförändring som man kan uppnå med den här
program ser ut att åtminstone inom två år börja påverka sjukhusinläggnin
sjukersättningsbehov hos patienterna. Det går antagligen via att man faktiskt
hur snabbt de här förträngningarna byggs upp. Bromsar man förträngningar skall
bli sjuk lika snabbt. Det innebär alltså, om den här tendensen fortsätter, at
människorna i kontrollgruppen som i första hand kommer att bli sjuka när åren
kommer att bli sjuka tidigare än behandlingsgruppen som med sin nya livsstil
upp den här processen. När vi så småningom skall räkna ekonomi på det här för
vi att kontrollgruppen kommer att kosta mer, för de hinner bli sjuka snabbare
sjukskrivna mer och tidigare.
Vice ordföranden: Vi tackar Jan Lisspers för detta. Vi har ungefär en halvt
oss. Skulle vi kunna göra så att frågorna kan röra både Jans inlägg och de tre
inläggen? Vill professor Nygren tillägga något som avrundning av de fyra föredr
var så god!
Åke Nygren: Vi anser, som jag sade i början, att rehabiliteringen inte fun
Sverige i dag och att det finns risker med subjektiva bedömningar. Att
felbehandling har vi visat, och att bedömningen av patientens beho
standardiseras tycker vi är absolut nödvändigt. Utvärdering och kvalitetssäk
sådant som vi har pekat på, och det är viktigt. Med det anser vi att rehabili
måste skräddarsys. Det håller vi just nu på att titta närmare på. Ni har i st
sett skillnaden mellan män och kvinnor, vilka som passar för viss rehabilite
håller på med finlir och tittar mycket noggrannare på vilken typ av rehabilite
den aktuella patienten skall ha.
Vi har också, tycker jag, visat att vi har modeller som fungerar både på astma
smärttillstånd i rörelseorganen. Vi har hittills kunnat visa att vi ka
förtidspensioneringen med 20 %. Räknar man framåt finns det ganska mycket pe
tjäna där.
När det gäller hjärtan är vi lite stolta över att det är fjärde gången i värl
man har kunnat visa att kärlförträngningarna minskat. Det är mycket spännande
att man kan minska risken för att kärlen kladdar igen.
Det var en liten sammanfattning av vad vi har velat berätta för er i dag.
Vice ordföranden: Tack för det. Jag lämnar ordet fritt. Om ni vill ställa fråg
några av våra inbjudna gäster från Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, A
och även om våra gäster vill ställa frågor skall jag försöka ge utrymme för de
korta frågor och korta svar.
Ulla Hoffmann (v): Det blir faktiskt omöjligt att ställa en kort fråga. Låt m
säga att jag tyckte att konklusionen var ganska viktig, för jag fick mig e
tankeställare. Det beror ju inte enbart på att kassans personal inte
tillfredsställande vad gäller rehabiliteringen att vi får pengar över varje år
kontot, utan det är en brist på kunskap. Då är det viktigt att ert arbete pågår
det forsätter, så att vi får reda på mer och just kan specialsy rehabilitering
olika människorna.
Jag skulle vilja gå till det sista som Jan pratade om. Jag skulle vilja veta
finns några skillnader i rehabilitering mellan kvinnor och män på det områd
talade om.
Sedan skulle jag vilja veta vad det är som gör att resultatet låter vänta på
helt år. Om man gör en PTCA och sedan sätter in rehabilitering på det sätt som
varför dröjer det ett år?
Vad säger ni till kontrollgruppen?
Jan Lisspers: Den första frågan gällde skillnaden mellan män och kvinnor. Det
har upptäckts inom den här branschen de senaste 20 åren är för det första den
betydelsen av livsstil. För det andra har man under de senaste 10 å
hjärtbranschen upptäckt att halva befolkningen består av kvinnor.
Generellt sett har man ju insett att lika många kvinnor som män dra
hjärtsjukdom, men det sker betydligt senare i livet. Det innebär att när man ti
arbetsför ålder ser man, precis som i vårt material, skall vi erkänna, att de
bara är 20-25 % kvinnor som finns med. Det motsvarar ungefär den fördelning det
åldersgrupperna, även om kvinnorna just nu röker hårt för att komma ifatt.
Andra problem som man har insett när man nu riktar blickarna mot kvinnor och k
hjärtsjukdom är att diagnostiken är mer komplicerad. Det går inte att ta de met
vi har för att diagnostisera män och direkt överföra dem till kvinnor.
inneburit att t.o.m. hjärtinfarkter hos många kvinnor helt enkelt har missats
kanske fortfarande görs. Men nu är det betydligt bättre på det området, för nu
fått på sig de glasögonen.
Detta har också inneburit att kvinnor har fått mindre av rehabiliteringsåtgärd
det är möjligt att det också har blivit betydligt bättre nu.
Dessutom finns det en del äldre data som tyder på att rehabilitering av kvin
sämre. Även om man erbjuder kvinnor rätt hjärtrehabilitering blir resultaten s
del av det ligger naturligtvis i arbetsåtergången. Åtminstone i arbetslöshetsti
det antagligen svårare för kvinnor, som ju har den typen av arbete som det är
att rehabilitera sig till. Så ser det generellt ut.
Vi har än så länge bara tittat på detta preliminärt, för vi ville samla på o
ordentligt antal fall innan vi gör de analyserna ordentligt. Men när vi har u
en subgrupp och jämfört mäns och kvinnors rehabiliteringsresultat har vi se
tendens. Arbetsåtergång går trögare för våra kvinnor i programmet. När det g
flesta andra variabler ser det däremot ut att gå bättre för kvinnor. Kvinnorna
positiva. De tycker att de har fått ut mer av den här typen av åtgärder.
analyser vi har gjort när vi har tittat på skillnader i livsstilsförändring me
och kvinnor är det inte i något enda fall så att män har en större föränd
kvinnor. Mellan de flesta är det ingen skillnad. Men där det finns skilln
kvinnorna tagit till sig detta mer än män. Det är mycket positivt. Det kans
enkelt är så att ger man kvinnor möjlighet att få ett omfattande, allvar
seriöst program är det inte alls så att det går sämre för kvinnor, utan snarare
vilket är min hypotes.
Sedan var det detta med ett år. Om vi håller oss till PTCA-studien är det så at
behandlingen i sig är så effektiv att det är väldigt få som har några kva
problem efter denna. Det gör samtidigt att problemet med arbetsåtergång är min
kan vi se.
Anledningen till att det inte händer någonting är troligen a
livsstilsförändringen har effekt, har den i första hand effekt på hur snabb
förträngningarna byggs upp. Det tar ju sin tid. Det är därför som man inte kan
sig - om det är det som är den viktigaste effekten - att man har några större
av ett livsstilsförändrande program förrän tiden har gått så långt att
hjärtproblemen skulle ha kommit utan livsstilsförändring. Det är antagli
viktigaste orsaken.
Åke Nygren: Det var en fråga om kontrollgruppen också. Modern medicin bygger på
har en kontrollgrupp. Ni såg min första bild med kurvan som gick ned. Det ser u
man har behandlat folk under den här perioden med väldigt lyckade resultat,
måste ju jämföra med hur det ser ut samhället. Det motiverar varför man måste g
Det ingår i modern medicin.
Sedan finns det naturligtvis problem. För det första har man den etiska kom
godkännande från Karolinska. För det andra informeras patienterna innan om at
in i ett projekt där man gör det och det. För det tredje: När patient
randomiserad som kontroll och inte får vård för t.ex. astma, remitteras han e
till distriktsläkaren som informeras om att detta är en astmapatient och uppm
behandla den. De får alltså den vård som ges i Sverige.
Vice ordföranden: De intressanta föredragen har lett fram till att många vil
frågor. Jag har nu cirka tio på min lista. Om vi skall klara den tidsgräns so
satt upp skall frågor och svar ta cirka tre minuter tillsammans.
Jag har satt upp mig själv närmast för att ställa frågan vad vi i riksdagen ka
Det budskap ni skickar ut är ju väldigt dystert på ett sätt, nämlig
rehabiliteringen i landet inte fungerar. Frågan är vad riksdagen kan göra
gäller lagar, anslag och annat.
Åke Nygren: Vi har väl delvis sagt det. Vi måste jobba vidare på att hit
rehabiliteringsmodeller som fungerar, dels instrument för att ta fram riskpa
Dessutom måste man ordna utbildning för dem som skall ge detta. Det är egentli
budskap. Sedan är frågan hur riksdagen kan förverkliga det. Det finns säkert en
att göra. Det är väl en del satsningar på gång nu, vad jag förstår, i Nynäs
Tranås.
Jan Lisspers: Åtminstone när det gäller hjärta, men jag tror det gäller smä
astma också, finns det ett strukturellt problem, och det är den här uppdelninge
yrkesmässig rehabilitering och någonting annat som vi kallar för m
rehabilitering. Det är svårt att dra någon vettig gräns. Jag tror att det är s
ett idealt läge.
När det gäller hjärtan är det så att en väldig mängd patienter, framför a
senaste åren, har kommit i kläm och får absolut ingenting, vilket man borde få
att kunskapen finns där. En av orsakerna till detta är den svårighet vi har a
någon vettig gräns mellan dessa två. Det måste lösas på något sätt. Jag vet i
men det måste lösas.
Rose-Marie Frebran (kd): Jag uppfattade att professor Åke Nygren talade
kunskapsbrist är det verkligt stora problemet. Var är bristerna störst? Är
läkarsidan? Eller är det på försäkringskassorna som handlägger arbetslivs
rehabilitering? Är kunskapsbristerna så stora att det är rimligt att de ansla
har till rehabilitering inte används fullt ut i dag? Har vi inte tillräckl
kunskap i dag för de ambitioner som har kommit till uttryck i anslagen?
Sedan har vi frågan om samordning och att falla mellan stolarna. Har ni några
på hur man kan komma till rätta med det problemet?
Åke Nygren: Ungefär en miljard har skickats tillbaka under den här tiden. Vi ha
att det delvis beror på okunskap och delvis på tidsbrist. Det beror alltså inte
okunskap, utan det är tidsbristen som har gjort att det blivit så. Vi
naturligtvis att det inte är så bra. Det finns ju rehabiliteringar som funge
har vi visat.
Låt mig säga en sak till om vad man skall satsa på också. Vi tycker n
företagshälsovården är den gruppering där vi måste ta upp en diskussion igen. D
ändå de som kommer i kontakt med patienter på ett tidigare stadium.
Irene Jensen: Jag vill lägga till något när det gäller ansvarsbiten och samor
Vi anser att man på ett mycket tydligare sätt måste klargöra ansva
rehabilitering. Det skall inte vara så att om det är si så är det så, utan de
vara klart och tydligt. Det får inte finnas någon risk för att man hamna
stolarna.
Ronny Olander (s): Jag skulle vilja fråga Åke Nygren en sak med tanke
konklusioner som jag tycker att det finns en del intressanta funderingar kring
projektet. Det pågår ett annat stort projekt som heter Vem gör vad-projektet.
min egen benämning med tanke på att det är alla de andra inbjudna aktörerna
skall se till att rehabiliteringen fungerar mellan de fyra som finns represente
i dag.
Även politiskt har vi en diskussion kring Dagmar, FINSAM, SOCSAM, FRISAM
Jönsson-utredningen osv. Min fråga är då: Gör ni bedömningen att där f
systemfel inbyggt i och med att det är svårt att få fyra olika aktörer att ag
hittar ju olika infallsvinklar, t.ex. att man skall ordna utbildning, d
kunskapsbrist osv. Min fråga är alltså rakt på sak: Finns det ett systemfel inb
Åke Nygren: Vi tycker att det finns ett systemfel inbyggt. Man måste tydliggöra
har ansvar för det hela och vad som är vad när det gäller rehabilitering. Und
projektets gång har vi fått se hur det fungerar. Vi hittar patienten.
superexperter i landet bedöma att det behövs en rehabilitering. Vi tar kont
försäkringskassan som säger att det inte är klart vem som skall betala. Så bli
diskussion, och så faller patienten mellan stolarna. Vi har hur många caserepor
som helst.
Vi anser att det är ett systemfel att det kan bli på det sättet, trots att vi
med experter som säger att detta skall åtgärdas. Det kan ju naturligtvis också
penningfråga. Just den patienten på den försäkringskassan låg kanske längre ned
än de som den bedömde behövde mer vård. Det kan hända. Men vi bedömer att de
systemfel att det skall kunna bli på det här sättet.
Ronny Olander (s): Jag tycker att vi oftast har för lite diskussion om arbets
och samhällets ansvar. Jag tyckte att resonemanget kring företagshälsovår
intressant. De besitter ju en oerhörd kunskap, men har decimerats under 90-tale
Jan Lisspers: Låt mig komplettera lite och kanske dra i väg lite utöver vad
forskning egentligen kan stå för. Vi kom in på systemfel. Jag tror att det
principiellt systemfel över huvud taget. Jag skulle vilja hävda att folkhäl
över huvud taget är ett vårdproblem, och det är därmed inte hel
landstingsproblem. Jag skulle vilja se att man löste det stora systemfelet ge
skapa någon myndighet eller organisation som har hand om allt utom akutvården.
När det gäller hjärtat sade jag ju att primärprevention egentligen är samma
sekundärprevention och rehabilitering. Om man börjar skärskåda olika sjukdom
hamnar man mer eller mindre tydligt i den typen av resonemang. När folkhäl
sjukdomarna är relaterade till vår vardagliga livsstil kan vi inte fortsätta
landstinget ta hand om livsstilen. Det måste vara någon annan myndighet som gör
man lyfte ut det på det sättet skulle det kanske lösa detta med de många stolar
Maud Björnemalm (s): Jag har redan fått svar på mycket av det som jag hade tän
om. Men jag har ändå en fråga. Budskapet var ju att rehabiliteringen måste skrä
Läkare gör olika bedömningar, och kassan gör olika bedömningar. Vem är det då
rätt här? Hur får man då en skräddarsydd rehabilitering för patienten när m
olika uppfattningar?
Åke Nygren: Det är precis det vi håller på med. Vi visar lite ytligt här sk
mellan behandling av kvinnor och män. En av doktoranderna håller systematiskt p
fram vilken behandling en viss patient skall ha. Vi har tre fyr
behandlingsprogram. Vi har en väldigt noggrann kartläggning av hur patienten
innan. Vi kommer att kunna följa en patient och säga att en patient som ser u
skall ha den här rehabiliteringen.
Irene Jensen: Jag kan kort visa en bild på det hela. När det gäller rörelseorg
vi lyckats identifiera tre olika typer av besvär. Den ena har problem med
fysiska och det psykiska. Den andra gruppen har framför allt problem
psykosociala. Den tredje gruppen har inte så mycket problem över huvud taget.
Vi kan då se att man får väldigt stor skillnad i effekt när det gäller sjuksk
beroende på vilken grupp man tillhör. De som man kallar adaptiva, som är nollin
som har medelmåttig smärta och inte så många störningar får bra effekt av vilke
rehabilitering de än sätts på.
De som har mest psykosociala störningar får bäst effekt av den yrkesin
rehabiliteringen.
Vad den dysfunktionella gruppen skall ha vet vi ännu inte. Där har effekte
dålig vad vi än har prövat.
Men det här är preliminära resultat. Vi håller på och jobbar med det.
Åke Nygren: Sedan vill vi fortsätta och gå ut till företagen och titta på dett
det så att säga har hänt. Vi har ett stort projekt där vi går ut till fyra komm
fyra landsting och tittar på personalen där. De är alltså i arbete, men
riskzonen för att råka ut för sådana här saker. Vi kan inte detta i dag, och de
vi vill lära oss. Med de kunskaper vi får från detta går vi tillbaka och titta
arbetande delen. Vi vill göra samma sak inom den konkurrensutsatta sektorn,
vill gå ut till företagen inom pappersindustrin och metallindustrin och t
använda de metoder som vi har beskrivit för er.
Lennart Klockare (s): För att man skall lyckas med rehabilitering krävs det ju
rehabiliterar rätt diagnos. Det som oroar mig lite grann är att det i gan
utsträckning är så att den riktiga diagnosen inte fastställs inom den tid so
vara önskvärd. Man kanske t.o.m. sätter i gång rehabiliteringsinsats
rehabiliterar sådant som man inte har problem med. Då tänker jag på rörelseorg
problemen minskar kanske nu, medan de psykiatriska besvären ökar. Tidigare
kanske varit så att man har rehabiliterat rörelseorgan fast det har varit fel
ställen.
Då funderar jag på vad man skulle kunna göra här. Vi har ju varit inne på a
behöver bättre instrument för att klara av det. Jag kan mycket väl förstå a
fallet också. Men det är kanske också så, som vi har pratat om tidigare,
psykiatriska besvären hänger ihop med arbetsplatsen och hur det ser ut i dag me
osv. Jag undrar om ni har någon ytterligare kommentar till detta.
Dessutom undrar jag vad de aktörer som är med säger. De är ju här
Riksförsäkringsverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Försäkringskasseförbunde
Socialstyrelsen. Nu hinner kanske inte alla fundera över detta. Men vad får
reflexioner här? Sedan kan man koppla ihop det med det som Ronny Olander var
nämligen att man skulle kunna samordna detta. Jag skulle vara tacksam om det
något utveckla detta på den korta tid vi har.
Jan Lisspers: Jag har bara en liten kort kommentar. Vi har alla sagt att det är
att komma in så tidigt som möjligt, och det gäller inte minst hjärtan. Där b
komma in innan hjärtat kommer in i bilden. Alla incitament som vi kan h
arbetsgivaren har ett intresse av detta är av godo. Den stora möjligheten att
tidigt har vi ju via företagshälsovården eller arbetsgivaren. Då kan ma
förebyggande i stället för att vänta tills det blir ett rehabiliteringsärende.
Rolf Lindberg: Jag kommer från försäkringskassan i Blekinge och representerar f
här. Kan jag kanske få svara lite utförligare? Jag har vinkat och begär
tidigare, men jag kan kanske ta allt på en gång.
Först har vi detta att rehabilitering inte fungerar. Det är trots allt så
tredjedelar av dem där vi går in med åtgärder återgår i arbete i dag. Vi
glömma bort att det görs en hel del arbete ute på arbetsplatser och kassor so
inte definieras som rehabiliteringsinsatser utifrån de definitioner som vi har
i dag. Jag tror att det är mycket väsentligt i många delar.
Låt mig sedan ge mig in i diskussionen om systemfel. Jag tror inte, och det är
naturligt, att det finns något större systemfel i dagens system. De problem
upplever ute bottnar mycket i det som Lennart Klockare tar upp, dvs. kvalitetsb
har också varit inne på det i era presentationer. Det finns kvalitetsbrist
medicinska underlaget, i det beslutsunderlag utifrån vilket man skall ta ställn
och pröva rehabiliteringsbehoven.
Apropå en fråga som ställdes för en stund sedan vill jag säga att i de bedömnin
kassatjänstemän gör gällande rehabiliteringsbehov medverkar försäkringsläkare
av fallen enligt de senaste mätningarna. Nu har de kanske inte gjort det i
studie som Karolinska har redovisat här i dag. Men normalt sett, ute i vardagen
de med som en resurs för att höja kvaliteten.
Jag uppfattar alltså kvalitetsbristerna, sätten att utforma beslutsunderlag oc
underlagen och göra bedömningar som ett betydligt större problem än systemfele
brister som kan ligga i detta. Där skulle jag välkomna en fortsättning
diskussion som har förts upp i dag för att få en enhetlig metodik och ett e
synsätt när man definierar rehabiliteringsbehov m.m.
Därmed inte sagt att det inte finns vissa systemfel. Ett sådant är kanske t.ex.
på kassorna jobbar med arbetsförmåga. Arbetsmarknadsmyndigheten jobb
anställningsbarhet. Det är två olika mål och två olika inriktningar. Jag tror
måste diskutera hur man skall synkronisera det här synsättet framöver.
Om jag får fortsätta ett litet tag till vill jag också passa på att tacka. Jag
att det har varit en förträfflig genomgång av de här projekten. Det har vari
intressant att lyssna på dem. Jag känner mig lite avundsjuk på er. Vi på
tvingas alltid gå över ån efter vatten. Vi kan nämligen inte utifrån våra
hämta den information som ni bygger era slutsatser på. Vi vill och har ambiti
utveckla vårt sätt att jobba och bli en lärande organisation. Om vi hade haft
typen av data registrerade tror jag att vi hade kunnat bidra till att den hä
förts framåt successivt. Ni som lyssnar får ta åt er om ni kan påverka den de
tror att det är mycket viktigt för att vi skall lyckas framöver.
Vi har naturligtvis ambitioner inom det här området. Det finns ambitioner i ans
köp av förtjänstmedel. Man har höjt dessa. Om jag minns rätt lyckades vi förbr
1998. Jag vill passa på att säga att det var fler individer som var för
åtgärder från kassans sida 1998 än 1997. Däremot köpte vi billigare åtgärde
insatser, vilket gjorde att alla pengar inte gick åt.
Vi skulle gärna vilja se de ambitioner som finns bakom uppräkningen av det ansl
andra områden också. När det gäller anslagen till vår verksamhet konstaterar
den senaste uppsägningen, och jag hoppas att det är den sista, inom kassaområde
efter budgetpropositionen hösten 1996. Då sade vi upp 1 500 årsarbetare. Det
tredje i ordningen. Jag tror att detta har bidragit till att aktivitetsgraden
har minskat från 1997 och framåt. Dessa människor lämnade oss sommaren och höst
Jag säger inte att det finns ett tydligt samband. Men jag konstaterar att sj
började öka i oktober 1997, dvs. ungefär samtidigt som de här människorna gick
våra dörrar.
Jag skulle alltså vilja skicka en liten signal till Karolinska att vi kanske p
sätt kan utveckla former för att föra den här dialogen och erfarenhetsutbytet
Jag tycker att det är viktigt så att vi kan föra ut de här klokheterna. V
kanske t.o.m. kunna utveckla någon form av livsstilsinriktad rehabilitering. De
ungefär det ni har sagt här. Den skulle kunna komplettera den arbetslivsi
rehabiliteringen.
Vice ordföranden: Det låter väl utmärkt om det blir nya kontakter
kombinationer.
Hans Folkesson: Socialstyrelsen kan inte göra så mycket åt sådant som händer
eller i praxis mer än att upptäcka och identifiera problem. Socialstyrelsen
tillsynsansvar för att människor skall få den hälso- och sjukvård som de har r
enligt lagstiftningen. Vi skall inte utföra uppdrag.
Socialstyrelsen har också i flera olika sammanhang, nu senast i utredningen k
behandlingsgaranti, uppmärksammat de problem som man har tagit upp i HUR-projek
handlar om brister i samordning och att man inte lägger ned tillräckligt med
på det förebyggande arbetet. Det finns alltså betydande samordningsproblem.
Jag skulle tycka att det vore intressant att höra lite mer preciserat från KI
är som ni tycker mer konkret förhindrar den här utvecklingen. Min erfarenhet
den har jag också fått stärkt i dag - att kunskaperna är väldigt goda kliniskt,
förefaller som om det är brister i organisationen kring hanteringen av
människor och människors behov. Då kan det kanske låta lite övergripande att
systemfel. Har ni några mer konkreta uppfattningar om vad dessa systemfel bestå
Vice ordföranden: Min ambition är förstås att vi skall klara den tid vi har sat
tanke på folks almanackor. Får jag göra så att jag ger ordet till de fråg
utskottet som har anmält sig? Sedan kan ni svara på de frågor som ni fångar upp
Anita Jönsson (s): När man kommer så här på slutet har man i regel fått svar
frågor som fanns. Detta är ju mycket komplext. Om man inte var intresserad, m
ha blivit det när man har suttit och lyssnat.
Jag skulle ändå vilja att ni sade något mer om det som egentligen är den vik
frågan, nämligen varför man blir sjuk. Ni nämnde att ni skulle gå vidare med d
arbetsmiljön. Har ni tittat speciellt på arbetsmiljön under de projekt som n
haft? Har ni tittat någonting på attityder när det gäller livsstil?
Gustaf von Essen (m): Först har jag en kort fråga till Jan Lisspers. Den gä
faktorer som du inte berörde så mycket, nämligen de ärftliga faktorerna på ditt
Jag vill bara veta tyngden av s.k. ärftliga faktorer i dessa utfall och hur
fall mäter dem. Jag har hört och läst att ärftliga faktorer numera betyde
mycket i olika sammanhang.
Den andra frågan gäller detta med systemfel. Då kommer jag tillbaka till d
frågade om tidigare. Den enskilde har normalt en motivation att bli frisk. Man
bli frisk och kunna leva ett bra liv. Vilka övriga incitament har respektive a
det här stora samspelet? Pengar kommer ju någonstans ifrån och kan förbruk
anslag. Om det går åt mera blir det mera pengar till sjukförsäkringarna, med d
ju alltid fram någonstans.
Då är det ju vi som delar ut pengarna som har incitamentet att det här ska
billigare totalt sett. Vi måste analysera vad det är som är vårt incitament
dra ned detta. Det är naturligtvis statsfinansiella skäl, om jag bortser
humanitära aspekterna. Då kommer man fram till att man under åratal har gåt
olika projekt, t.ex. FINSAM och SOCSAM. En del av dem har varit ganska bra och
utfall.
Men ingenting genomförs ju och permanentas, utan alla aktörer drar vidare och
för sina delar och tycker att det de gör är det allra viktigaste. Det går ju i
måste ju försöka bestämma sig för vilka incitament som man måste ha här. Det må
tydligt och klart. Har ni någon uppfattning om vem som skall stå för den vi
delen av ansvaret?
Birgitta Carlsson (c): Även jag har fått svar på många av mina frågor. Bo, Ro
och Ronny ställde frågor som jag också hade tänkt ställa. Jag har bara en fr
gäller en person som väldigt gärna skulle vilja ha rehabilitering men inte
remiss av en läkare. Finns det en möjlighet att försäkra sig på samma sätt som
försäkra sig förbi vårdköer och annat?
Åke Nygren: Varför blir man sjuk? var en fråga. Vi tittar på de olika diagnoser
sjukskrivs för. Vi kan konstatera att väldigt mycket beror på det som
arbetsmiljön. Vi ser skillnader mellan förbund och vi ser skillnader mella
arbetsplatser. Det som man skulle kunna göra någonting åt och som man skul
påverka är ju arbetsmiljön och organisationen.
Men sedan har vi också visat att livsstilen betyder väldigt mycket både för hjä
astma. Det är väl en kombination mellan dessa två. Som ni har märkt täcker de
som vi har beskrivit båda delarna.
Sedan frågar vi oss också varför t.ex. inte FINSAM genomförs när det ge
resultat. Vi försöker att ha en övergripande inställning till det hela. De kuns
får fram försöker vi att få ut i form av akademiska poäng, böcker och utbildnin
är vårt sätt att använda detta.
Det finns en sak som jag tror är väldigt viktig. När vi kan visa att man sparar
är det lättare att få igenom saker.
Jan Lisspers: Jag prövar att svara på detta med ärftlighet. Det blir väldig
Egentligen törs jag inte försöka alls. Det är klart att ärftligheten har
betydelse. Kunskapen ökar där också. Samtidigt måste vi komma ihåg att all
problem, och inte minst hjärtproblemen, är oerhört multifaktoriellt påverkade.
att det finns 250 riskfaktorer identifierade för hjärtinfarkt varav ärftlighete
olika former är en. Det är aldrig en sak som ensam är orsak.
Nu skall man var försiktig när man tolkar åtminstone populärvetens
beskrivningar av ärftlighet. Oftast mäter man den genom att man fr
släkthistorien, dvs. hur vanligt är det med hjärtinfarkt i din släkt och bl
närmaste släktingar? Då får man en mängd andra saker med i variablerna än gene
får med uppfostran och det sociala arvet osv. Det innebär att man måste vara f
när man tolkar storleken på detta. Men det har stor betydelse inom alla områden
Lennart Andersson: Ja, det finns en rehabiliteringsförsäkring. Den är inge
höjdare för det försäkringsbolaget.
Gustaf von Essen ställde en fråga om incitament när det gäller rehabiliteri
tror att det är kärnfrågan i dag. Medicinsk rehabilitering skall beta
landstingen. Det görs inte förrän ganska sent i förloppet. Alla sjukdom
initialt ett medicinskt problem, men där saknas i dag det ekonomiska incitamen
det finns akutplatser; sjukvården kostar ändå.
I dag ser försäkringskassorna oftast rehabilitering som en kostnad; nu prat
fritt ur hjärtat. Den enskilde rehabiliteringshandläggaren har en viss summa pe
fördela och köpa rehabiliteringstjänster för, men rehabilitering ses som en
Kostnaden för förtidspension och sjukskrivning tas ur en helt annan pott som in
Socialförsäkringen är ju inte i dag i ordets rätta bemärkelse en försäkring.
jag att vi har en förklaring till problemet.
Vice ordföranden: Tack för det! Om inte någon ytterligare vill säga något
konstatera att hela församlingen har varit lysande på att hålla tiden. Vi befi
ungefär där vi skulle befinna oss när frågorna och svaren i den här omgången v
- det finns säkert många andra frågor och svar.
Vi får från utskottets sida framföra vårt varma tack till er som har berättat
projektet, och övriga inbjudna gäster som har kommit hit, för de kunskaper som
fått och det som vi har fått att fundera över.
Tack skall ni ha!
Deltagare vid utfrågningen
HUR-projektet
Forskningsledaren Åke Nygren, professor i personskadeprevention vid
Karolinska Institutet
Irene Jensen, doktor i medicinsk vetenskap, Karolinska Institutet
Jan Lisspers, doktor i medicinsk vetenskap vid Mitthögskolan i Östersund
Lennart Andersson (numera Nathell), doktor i medicinsk vetenskap,
Karolinska Institutet
Riksförsäkringsverket:
Eva Maria Magnusson
Arbetsmarknadsstyrelsen:
Ulla-Britt Selander
Landstingsförbundet:
Margareta Liljeqvist
Arbetarskyddsstyrelsen:
Annika Hultin
Försäkringskasseförbundet:
Göran Geiryd
Robert Granath
Ulf Gabrielii
Rolf Lindberg
Hans Goine
Socialstyrelsen:
Hans Folkesson
Maria Fridolf
Bild 1 och 2
Bild 3 och 4
Bild 5 och 6
Bild 7 och 8
Bild 9 och 10
Bild 11 och 12
Bild 13 och 14
Bild 15 och 16
Bild 17 och 18
Bild 19 och 20
Bild 21 och 22
Bild 23 och 24
Bild 25 och 26
Bild 27 och 28
Bild 29 och 30
Bild 31 och 32
Bild 33 och 34
Bild 35 och 36
Bild 37 och 38
Bild 39 och 40
Bild 41 och 42
Bild 43 och 44
Bild 45 och 46
Offentlig utfrågning om samverkan mellan försäkringskassa och arbetsmarknadsmyn
Datum: tisdagen den 2 november 1999
Tid: 10.00(13.00
Lokal: andrakammarsalen
Inbjudna deltagare: se bilaga
Johnny Ahlqvist (s), ordförande i arbetsmarknadsutskottet: God morgon och välko
den utfrågning som arbetsmarknadsutskottet och socialförsäkringsutskottet i
gemensamt. Jag som hälsar välkommen heter Johnny Ahlqvist och är ordfö
arbetsmarknadsutskottet. Bredvid mig sitter Berit Andnor, som är ordfö
socialförsäkringsutskottet. På var sin sida har vi våra kanslichefer, som skall
hålla reda på oss här på podiet.
Skälet till att vi har kallat till utfrågning om de här projekten är att de
oerhört många gemensamma nämnare mellan socialförsäkringssidan, arbetsmarknadss
- inte minst - kommunsidan. Vi vet i dag att det finns ca 5 000 olika projek
landet med ca 70 000 deltagare. Många av dem som deltar är långtidsarbetsl
många har någon annan anledning för att vara med i projektet. Det gemensamma må
att vi som beslutsfattare och ni som jobbar ute i verkligheten på något sätt
få de här människorna tillbaka till arbetsmarknaden igen, inte minst därför a
oerhört stora ekonomiska resurser. Men den största och viktigaste anledningen,
jag själv i varje fall, är att det finns människor i dag som faller mellan stol
som inte mår bra därför att de inte vet vem de skall vända sig till. De pro
finns ute i landet har visat mycket bra resultat, och människor har komm
arbetsmarknaden på annat sätt.
Vi kommer att lägga upp utfrågningen så att företrädare för olika projekt inle
redovisar sina synpunkter. Vi tycker att det är bäst att börja med verklighete
senare låter vi myndigheterna komma in. Därefter blir det allmän fråges
utskottsledamöterna. Naturligtvis finns det möjlighet även för andra att ställa
Kl. 11.00 är det min avsikt att bryta för en kort paus.
Än en gång, varmt välkomna hit!
Conny Hante: Jag skall försöka att snabbt förklara en verksamhet som vi
Skaraborg. Vi bildade två enkla ideella föreningar. Den ena föreningen heter D
bruk för alla, den andra heter Möjligheternas sektor, bruk för alla.
I föreningen Det finns bruk för alla ingår fyra kommuner. Där ingår land
försäkringskassan, arbetsförmedlingen, LO och näringslivet. Man kan säga att d
som jobbar med hälso- och/eller arbetsmarknadsfrågor är med i den föreninge
andra föreningen har vi individer, framför allt de som i dag är bidragsmottaga
är dessa två föreningar som bildar bakgrunden till hela Bruk för alla.
Vi sade väldigt tidigt att detta inte är något projekt. Det kan vara en utmär
att jobba i projekt, men vi valde att se detta som en process. Det skull
underifrån. Det skulle kunna ta väldigt många olika vägar. Då sade vi: Det
projekt, det är en process. Vi sade också att den förening där kommuner och and
inte skulle styra vår verksamhet, utan de skulle skapa jordmån för att vi skull
växa vidare. Vi skall alltså gå till den föreningen när vi behöver pengar
kunskap eller något annat.
Vi sade att alla är välkomna till vår verksamhet, oavsett om man är 16 å
pensionär. Alla är lika välkomna. Vi sade att personer som kommer till vår ve
och vill ha någon sysselsättning eller ett arbete ska självavälja. Vi har i d
olika verksamheter. Vi är mycket noga med att man väljer själv vad man vill gör
Vi sade också att man skall kunna vara i Bruk för alla så länge man önskar.
lämna oss väldigt fort, men man skall också kunna välja att vara kvar i verksa
stället för att gå hem. Vi sade: Varför inte förvandla bidrag till lön? Det
pengar.
Vi tittade också närmare på vad som är ett riktigt arbete. Vi tyckte att ett
arbete kan vara när någon utför något som någon annan har behov av. Det är o
riktigt arbete. Detta skapade någon form av speciell ideologi när vi startad
1994.
Vi har väldigt många olika målsättningar med vår verksamhet. Vissa skapar bättr
i vårt område. En del av våra verksamheter kan knoppa av, exempelvis för att st
företag. Vi skall samarbeta med hela samhället. Vi skall givetvis inte konku
felaktigt sätt.
Samtidigt är vårt ledarskap väldigt viktigt. Sätter människan i centrum gör j
men det är väldigt långt från att sätta människan i centrum till att lämna if
sitt ledarskap, och det är helt nödvändigt för att man skall kunna bygga en ve
underifrån.
Någon ekonomi har vi egentligen aldrig haft. Vi har bara kunnat göra bud
senaste året. Det är meningen att föreningen Det finns bruk för alla skall hjä
med bl.a. pengar. Det har gjort att pengar kommer från väldigt många olika
samhället. De kommer från fonder, vi har fått EU-stöd under ett år och vi
kommuner, landsting, försäkringskassa, länsarbetsnämnd. Vi tar också in egna
vår verksamhet, ca 1,5 miljon kronor per år. Det gör att pengarna har komm
väldigt många olika håll in i vår förening för att vi där skall skapa nya arbet
De olika verksamheter vi har är exempelvis en verkstad, hunddagis och något so
Äventyrsresan. Vi jobbar med mindre barn som skall lära sig sin hembygd.
exempelvis ut till en stenåldersgrav, och bakom graven sitter stenåldersfamil
berättar för barnen hur jobbigt det är att bära stenarna och varför man gör det
hjälpverksamhet i tre olika länder. Vi har föreningsservice. Vi hjälper fören
olika sätt. Vi har turistverksamhet, m.m. Det är alltså en väldigt blandad verk
Vi har hela tiden framför allt betonat att människor skall kunna vara
verksamheten så länge de önskar. Det har vi jobbat med under de här fem åren.
dessvärre fortfarande väldigt trögt. Vi har många lediga arbeten inom Bruk för
kan ta emot ytterligare 300 personer ytterligare mycket snabbt, inom 14 dagar
väldigt många personer, eftersom vi är fyra små kommuner.
Samtidigt är det i dag väldigt mycket folk som fortfarande går hemma på sin
bidrag. Vi har väldigt många som vill komma till Bruk för alla för att arbeta,
inte får. Det finns olika anledningar. En anledning är att om man går arbet
kommer in i vår verksamhet på någon åtgärd skall man inte längre gå på a
kostnad, utan det är en annan del av samhället som tar över betalningen. Är
slut där går kostnadsproblemet inte att lösa för tillfället. Det gör att väldi
går hemma som vill vara med i Bruk för alla, men inte kan det.
Man sade väldigt tidigt att detta var intressant i forskningshänseende. Därför
man en forskningsstation i Falköping som bedriver professionell forskning. De f
människors hälsa och har följt oss sedan 1995. Man har lagt fram tre-fyra rappo
man har följt människor när de har varit hemma, när de har gått in i Bruk för
när de gått ifrån oss på olika sätt. Man har på så sätt kunnat få fram e
hälsorapporter.
Nu pågår också ett arbete om samhällsekonomiska effekter. Vi har hela tiden sa
detta måste vara lönsamt för samhället. Forskarna har bedrivit forskning, och r
kommer att vara klar om några veckor. Det finns lite material här utanför om de
bevisar i siffror det vi har trott hela tiden, att vi går med vinst. Det är e
noggrant gjord undersökning av 103 personer i vår verksamhet under ett år. Ma
att samhället har tjänat ca 12 miljoner kronor under året på dessa personer. V
är också fördelade mellan kommuner, landsting, försäkringskassa m.fl. Den forsk
man som en första del har kommit fram till detta när det gäller ekonomin finn
Bruk för alla, utan den står fritt från oss.
Den här verksamheten är annorlunda. Det är liksom inget arbetsmarknadsprojekt.
inget fel att jobba i projekt, det har vi aldrig sagt, men vi ä
arbetsmarknadsprojekt, vi är inget socialprojekt. Vi är Bruk för alla. Samarb
väldigt viktigt för oss. Om några parter inte längre vill vara med i samarbe
drar sig ur finns inte Bruk för alla längre. Det är mycket möjligt att det kan
till någon annan verksamhet, men Bruk för alla faller.
Vi jobbar med en bit i taget hela tiden. Vi vet inte vad som gäller längre
årsskiftet. Så har vi levt hela tiden. Våra anställningar av processledare ha
väldigt speciella. Den kortaste anställningstiden tror jag är sju dagar. Men he
har vi kunnat ta oss fram.
Samarbetet i samhället är alltså helt nödvändigt för att vi skall kunna ex
Samtidigt har styrelsen för Det finns bruk för alla också fungerat
otraditionellt sätt. Där sitter kommunalråden och chefer från olika ställ
samhället. Man har alltså olika regelsystem, men man har hela tiden gått vi
känt att man måste försöka klara av detta på något vis. Alla hjälper till för
personer skall kunna komma i arbete.
Detta är en rolig verksamhet. Den är givetvis spännande. Jag tycker att
makalöst bra. Samtidigt är det ett äventyr, som tyvärr kan ta slut väldigt fort
haft ca 2 700 personer i vår verksamhet sedan januari 1995. Vi har stora förho
om att kunna driva verksamheten vidare med hjälp av samhällets olika parter. Ta
Christina Källgren Peterson: Christina Källgren Peterson heter jag och är verks
chef för Finspångs beställarförbund. Det är den politiska nämnd som leder vår
med finansiell samordning i Finspång. Finspångs kommun är en medelstor svensk
med sina 22 000 invånare. Jag skall dela med mig lite av de erfarenheter och
har gjort i vårt förändringsarbete så här långt.
Det är viktigt att betrakta detta som ett långsiktigt strategiskt utvecklings
där kunskapen om invånarnas behov är utgångspunkten och tålamod och uthålligh
för det vi gör i vardagsarbetet. Tilliten till varandra och varandras kuns
oerhört central.
Vi har också, precis som Falköping, valt att inte prata om projekt. Vi tror n
att det leder tanken fel. Projekt har alltid en början och ett slut, och vår er
är också att man alltid får implementeringsproblem, även om projekten är a
lyckade. Därför pratar vi om långsiktigt, strategiskt förändringsarbete,
förändrar i den takt som är möjlig i vardagsarbetet i Finspång. Det är det s
gånger kräver vår tålmodighet.
Vårt arbete i Finspång inleddes 1993. Jag säger det också för att poängtera att
hållit på en stund, och att det tar tid. Då gjordes en gemensam kartlägg
situationen i Finspång för de finspångsbor som valsade runt mellan myndighet
som hade flermyndighetskontakter, som hade en sammansatt problematik och som r
att hamna mellan stolarna. Denna förstudie, som vi kallar den, gav oss kun
behovet av att samordna våra resurser. Människors behov är inte admini
avgränsbara, som vi ofta vill göra dem till, utan vi behöver samlas från
myndigheterna, med våra olika kompetenser, för att tillgodose dessa personers
vård, behandling, rehabilitering, stödjande och stärkande insatser för en
eller ingång på arbetsmarknaden. Målet är ju alltid arbete och egen försörjning
först då man kan leva ett fullt värdigt liv.
Vi gjorde i samband med den här förstudien en ansökan till regeringen om att f
med finansiell samordning. Men vi ville redan då, 1995, ha arbetsförmedling,
som fullvärdig part i vårt försök. Därför dröjde det en tid innan vi slutligen
om att få jobba enligt SOCSAM-lagstiftningen som den ser ut just nu. Vi fi
läget avtala med länsarbetsnämnden om ett samarbete med de övriga tre parterna.
Vi har sedan den 1 juli 1997 ett skarpt läge i vårt SOCSAM-försök och har forts
skaffa oss kunskap om invånarnas behov. Vi tror att det här har va
framgångsfaktor för oss. Vi började 1997 att skapa ett antal program och job
att bygga kunskap gemensamt mellan myndigheterna, såväl på tjänstemannanivå
ansvariga politiker hos alla fyra samverkande myndigheter. Det handlar om a
känna varandra. Men det handlar också om att lära känna varandras myndigh
regelverk, möjligheter och hinder för att sedan gemensamt kunna kliva vid
utgångspunkt i invånarnas behov.
Ett av de program som vi jobbade med under 1997 och en del av 1998 hand
långtidssjukskrivna personer i yrkesverksam ålder, med eller utan arbete, i F
Kunskapen vi fick i det här programmet gav oss sedan underlag för vår
beställningar eller avtal med verksamheterna. Det handlade om att
tvärprofessionella team som gemensamt gjorde individuella handlingsplaner
personer som behövde vårt gemensamma stöd. Det handlade om att beta av en del
där det inte längre förelåg någon arbetslivsinriktad rehabilitering, men där
inte hade fått läkarutlåtanden klara, där kassans handläggare inte hunnit skriv
pensionsprövning osv. Vi avsatte en del resurser för att få rent på skrivbordet
säga.
Vi beställde också av försäkringskassan en genomgång av alla sjukfall som vara
365 dagar för att få ännu mer kunskap om förbättringsåtgärder. Vi såg då hur lo
såg ut inom myndigheten och mellan försäkringskassan och andra aktörer. Vi s
var vi hade svagheter i rehabiliteringen som vi måste ändra för att kunna bl
med rehabilitering i ett nytt sjukärende.
I våra tvärprofessionella team insåg vi ganska snabbt att arbetsförmedlin
oerhört central. En arbetsförmedlare med rehabiliteringsansvar jobbar nu e
veckan på försäkringskassan i Finspång. Detta har varit en framgångsfaktor för
har också som en del i den nationella utvärderingen djupdykt i brukarstudier
kallar för För-vem-studier. Där tittade vi särskilt på de långtidssjukskrivna k
med axel-, nack och ryggproblem. Vi insåg att det finns personer i Finspång
varit sjukskrivna upp till tre år och i stort sett bara haft kontakt
behandlande läkare i primärvården. Detta föranledde oss att avsätta resurser fö
till ett tvärprofessionellt team inne i primärvården, i primärvårdens innerst
inte som projekt eller käcka aktiviteter utanför, utan verkligen i primärvård
finns i dag ett tvärprofessionellt team med en beteendevetare som samord
allmänläkare ingår, en arbetsterapeut, en sjukgymnast och en rehabhandlägga
försäkringskassan. Det teamet gör en form av second opinion på alla äre
passerar sjukskrivningsdag 28, bara för att vi skall vara snabba i våra process
Återigen, detta är ett långsiktigt arbete. Vi bygger kunskap tillsamman
invånarnas behov som utgångspunkt, och vi går steg för steg vidare. Vi ha
attityder, värderingar, regelverk, utbildning osv. Det vi har lärt oss är
gäller att ta vara på vår kompetens och våra olika yrkesroller. Vi skall inte
dem, utan systematiskt och klokt använda dem och jobba tillsammans. Det är vik
den enskilde är en tydlig ägare av sitt eget ärende, sin egen rehabilitering,
vi andra samverkar tillsammans med honom eller henne med stödjande insatser
sätt. Gemensamma handlingsplaner är ett nyckelord för oss.
Vi har också lärt oss att det är viktigt att utgå från en försörjningsdel
gäller den gemensamma handlingsplanen. Individen har ett grundläggande beho
veta: Hur ser min försörjning ut, inte den närmaste månaden eller de närma
månaderna, utan lite mer långsiktigt? Det är först när försörjningen är tryggad
är möjligt att gå vidare med aktiviteter. Där är vi noga med att sätta upp
delmål för vad som skall hända. Det är olika myndigheter som har ansvar över t
detta tydliggörs. För att nå hållbara resultat behöver vi långsiktigheten. Hä
flexibiliteten och samarbetet över gränserna. Det är inte säkert att den myndi
ansvarar för aktiviteterna i rehabiliteringen är den som står för försörjning
Det är inte ovanligt att arbetsförmedlingen står för en aktivitet, medan försö
fortfarande är socialbidrag. När vi 1999 har haft det kärv
lönebidragsanställningar har vi ibland fått välja en försörjni
rehabiliteringspenning eller socialbidrag under tiden.
Vi har också under 1999 gjort en djupdykning för att skaffa oss kunskap
finspångsbor som i dagsläget är arbetsföra men ändå inte anställbara. Under vå
var det i Finspång 290 personer som vi tillsammans uppskattade inte är anstä
dagsläget. Vi har dessutom 60 personer som vi över huvud taget inte tror komme
en riktig anställning.
När vi gjorde den här inventeringen samtalade vi mycket med de handläggare so
hos de olika myndigheterna. Det ger oss också ytterligare underlag för vår ku
att det tvärprofessionella samarbetet behövs. Arbetsförmedlingen ger en bild a
personerna som står utanför arbetsmarknaden som naturligtvis präglas mycket
arbetsmarknad som finns i Finspång i dag. Man säger också att många a
personerna behöver rustas socialt för att vara gångbara.
Socialtjänsten har en bild av att de här personerna egentligen bara sakn
arbete. Med lite kompetensutveckling är de gångbara på arbetsmarknaden. Vi
känsla av att socialtjänsten gärna överskattar individernas möjligheter. N
fråga kommer till försäkringskassans rehabiliteringshandläggare tänker man i
rummet över huvud taget inte på om personen är anställbar. Vi jobbar med sju
friskt.
Vi i Finspång har lärt oss att tänka även i termer av anställbarhet. Det är
att man redan när man drar i gång en tidig rehabilitering också har kunskape
verkligheten ser ut lite längre fram, så att man jämsides med en annan rehabi
också rustar för en ingång i eller tillbakagång till arbetsmarknaden.
Vi såg också i Finspång att vi har mängder av aktiviteter. Det sakna
sysselsättningsprojekt. Men de matchade i våras i väldigt låg utsträckning in
behov.
Framför allt har vi sett att alla de personer i Finspång som står
arbetsmarknaden också behöver rustas teoretiskt. De behöver, i samband med förb
arbetsträning, också kompetensutveckling utifrån individuella behov.
Bo Könberg (fp): Båda inledningarna var mycket intressanta. Jag skulle vilja v
mer, kanske framför allt från Finspång som - om jag uppfattat det rätt - inle
kartläggningsarbete 1993 och som, som det väl formulerades, hade ett skarpt l
juli 1997. Kanske går det att tydligare säga något om resultaten.
Är det fler som har fått jobb? Har man sparat pengar på verksamheten, som
bedrivits i några år? Hur ser ni själva på utvärderingen? Även om ingen av
kalla det här för ett projekt - och jag förstår varför - är ju meningen att det
utvärderas för att vi skall kunna se om lagstiftning eller annat skall ändras,
skall tillåtas i hela landet osv. Har ni uppfattat signalerna på central nivå
en förlängning med två år innebär att ni skall göra en utvärdering någon gån
våren 2003?
Ulla Hoffmann (v): Jag håller med Bo Könberg om att inläggen här var
intressanta. Det är mycket spännande aktiviteter som pågår. Försörjningsstö
individen är viktigt, vilket Christina Källgren Peterson från Finspång poängter
Individen skall inte behöva vänta i sex veckor medan han eller hon går på olika
- a-kassan, socialbidrag osv. Samtidigt berättade du, Christina, att man när
på arbetsmarknadspolitiska åtgärder fick socialbidrag. Det måste vara stor skil
individen på inkomstsidan då.
Jag tycker att det ganska kraftigt poängteras i propositionen att individen
känna sig tryggad i sin försörjning under den här tiden. Man kan ju inte kon
sig på aktiviteter om man inte vet om man har någonstans att bo eller om man
Hur ser ni i Finspång och Falköping på försörjningsstödet, och hur ser ni i F
på detta med hur försörjningen tryggas för dem som är med i Bruk för alla?
Kerstin-Maria Stalin (mp): Jag har funderat på de personer som Conny Hante berä
- personer som går hemma och som inte får komma in i Bruk för alla. Jag skulle
lite mer utvecklat hur det är med de här stötestenarna och om hur man jobbar
för att de här människorna skall komma med i Bruk för alla. Det finns ju plats
personer till.
Margareta Andersson (c): Också jag tycker att det är mycket intressanta proje
har tidigare i en hearing här i riksdagen träffat på Bruk för alla. Tydligen fo
den här positiva utvecklingen.
Jag har ett par frågor till båda inledningstalarna här: Var har svårigheter
störst mellan handläggarna på de olika myndigheterna? Har förankringen utåt i s
varit besvärlig? Man behöver inte värdera detta, men jag undrar hur folk
projektet ser på det här nya sättet att arbeta och var svårigheterna funnits m
olika myndigheterna.
Lennart Klockare (s): Även jag tycker att det är trevligt och intressant att
med här i dag, och också jag har några frågor, bl.a. till Conny Hante som inled
sade att man inte har haft pengar. Medel är naturligtvis en oerhört viktig
sammanhanget. Men till detta skall läggas engagemanget, för utan engagemang b
ingenting och då gör pengarna heller inte någon nytta.
Jag har funderat på det du sade om att ni tar in egna pengar till verksamhet
kan tänka mig att det är utbildning, seminarier o.d. som det då är fråga om. Ka
du kommentera vad som menas.
Du säger att alla kommer till er och att det är en frivillig verksamhet. Jag
att det inte har varit fråga om att tvinga in människor i den här processen
det skall finnas ett engagemang från den enskilde som drabbats av ohälsa elle
andra skäl inte är arbetsför. Hur har man fångat upp de människorna? Är
handläggarnivå i de olika organisationerna som de plockas? Och vad gör man
engagera människor att komma med i detta? Det tycker jag nog är viktigt.
Sedan gäller det den fråga som Margareta var inne på. Kulturen i de
verksamheterna skiljer sig väldigt mycket åt. Åtminstone är det min uppfattni
detta varit en tillgång eller har det varit ett hinder? Hur har man i så fal
igenom arbetet med kulturskillnader och med det revirtänkande som kan existera?
Christina Källgren Peterson: Våra erfarenheter så här långt när det gäller resu
ekonomi är följande. Vi har för närvarande en gynnsam arbetsmarknad i Finspång.
vi har i storleksordningen 350 personer som inte är anställbara har vi
utveckling. Arbetslöshetssiffrorna sjunker. Socialbidragen minskar. Vi har inte
dramatisk utveckling vad gäller sjukpenningkostnaderna som i riket i övrigt. V
slut kommer vi att ha ett ackumulerat positivt resultat på i storleksordn
miljoner kronor i fråga om vårt försök i Finspång. Vi har alltså en god ekono
vi har gjort.
Utvärderingen, uppfattar vi, kommer att ske år 2001, även om vi får fortsät
utgången av år 2002. Vi poängterar alltid att det här är ett långsiktigt arbete
det tar ett tag innan vi ser resultat. Vår uppfattning lokalt i Finspång är doc
redan har goda resultat att utvärdera.
Sedan till detta med förankringen i samhället mellan myndigheter och mellan
personer. Då kan jag bara säga: Finspångborna undrar förvånat: Har ni int
jobbat så här? Självklart! Problemet har vi mellan handläggare i somliga frågor
chefer i andra frågor och mellan politiker i åter andra frågor. Det finns
inmutade revir i detta arbete. Det beror alltså precis på var i utvecklingsarbe
vi befinner oss vilka som bevakar revir och gamla stenhus. Där är ingen bätt
sämre än någon annan.
Sedan vet jag inte om jag är rätt person att svara på frågan om försörjnings
Kanske skall arbetsförmedlingschefen säga något om det.
Viveca Leander: Åtminstone tidigare har detta med människors försörjning
central punkt för att vi skall lyckas med rehabiliteringen. Många har kommit t
som kanske har 20 dagar kvar på sin a-kassa och som behöver en ny period. De
mest primära - alltså kanske inte att gå in i en mer långsiktig process s
rehabilitering är. Vi har hållit på länge och haft sexmånadersperioder
kassadagar. När man har fått dem har det, tyvärr, ibland varit så att den e
intresse för att gå in i rehabiliteringen varit ganska svalt. Man har ju h
försörjning tryggad i 300 nya dagar.
För att nu lyckas jobbar vi tillsammans och gör först en handlingsplan
ekonomiska försörjningen; detta för att inte få konstiga avbrott. Den ska funge
tycker vi att socialförvaltningen i kommunen verkligen har tagit sitt ansvar
till att det fungerar. Man har också sett till att de här människorna har
boende och att barnomsorgen fungerar. I visa fall stöttar man med körkort ex
som på grund av var man bor har varit nödvändigt. Vi ser att detta har v
förutsättning för att lyckas. Ibland har man också fått behålla sin sjukpenning
rehabiliteras under en längre tid. Där känner jag att vi samarbetar på ett my
sätt. Vi bollar inte människor mellan oss för att de skall bli försörjda
annan.
Conny Hante: Det var många frågor på en gång. Vi tar, som sagt, in egna p
verksamheten, ca 1,5 miljoner kronor. De kommer från lite olika håll. Dessuto
vi med föreningar och det ger lite inkomster. Vi har också en träbearbetnings
som tar in 800 000-900 000 kr per år. I verkstaden är det fantastiskt. 80 %
personer som jobbar där står egentligen inte till arbetsmarknadens förfogande
alltså personer som kanske har varit hemma i 10 eller 15 år. Det är vanligt i
vi hos oss har människor som har varit hemma väldigt länge. De här personerna
verkstaden varje dag och det går jättebra. Vi jobbar åt den privata sektorn
alltså den privata sektorn som ger oss arbete. Efter en tid har vi lärt oss hur
göra för att inte konkurrera på fel sätt eller ta andras jobb, vilket
meningslöst. Vi har alltså lärt oss hur man, som i det här fallet, jobbar
privata sektorn.
Vi försöker engagera folk. Egentligen har vi funnits i fem år, men det är först
folk i allmänhet börjar känna till att vi finns. Många trodde att det här skul
väldigt snabbt. Man trodde att det skulle vara kört efter ett halvår eller s
blev det inte, utan vi har överlevt. Nu finns vi alltså i fyra kommuner. Det
detta blir alltmer omtalat. Framför allt gäller det då att vi har väldigt
verksamhet och att folk själva skall välja. Detta är oerhört viktigt för att
Det gör också att det finns ett engagemang.
Men samtidigt är det konkurrens; det vet vi. Det finns många olika projekt. I d
alla ha mycket folk till de olika projekten. Vi vänder oss givetvis till person
dag finns långt utanför arbetsmarknaden. Nu när det är lite fart på Sverige h
här människorna ännu mer utanför arbetsmarknaden. Det märks väldigt fort. De
som i dag finns kvar är många och de står väldigt långt utanför. Vi försöker
sätt att få till oss folk. Problemet är regelsystemet.
I början sade vi att vi inte skulle ha regler men sådana skall vi givetvis ha.
regler borde dock kunna finslipas för att de personer som går hemma skall kunn
till oss. Många kan alltså inte göra det på grund av regelsystem och annat.
Ett problem är, som jag förut nämnde, när man går länge på a-kassa och vill ko
i vår verksamhet men kanske har 200 dagar kvar att stämpla och pengarna är sl
också är det väldigt ont om pengar för en åtgärd. Då måste man säga: Tyvärr kan
ge dig en åtgärd nu, utan du får vänta tills du börjar stämpla ut. Dit går pe
dag, just för att rädda dem som är på väg att stämpla ut, och det är natu
viktigt. Där har vi vårt största problem. Annars har vi väldigt mycket arbete.
Vi har svårt att få invandrare att komma till vår verksamhet, men de invandrare
haft hos oss har det gått väldigt bra för. Ibland har det lyckats med förläng
får de en referens, något som annars ofta saknas. När det gäller just invandrar
många som har gått in i vår verksamhet, under kanske ett år, och därigenom fåt
referens och som sedan har fått jobb inom den privata sektorn.
Samarbetsproblem finns alltid men jag tror att vi har lärt mycket om hur m
samarbeta. Styrelsen i Det finns bruk för alla måste samarbeta och på olika sät
upp på oss, för annars går det inte. Också lokalt mellan försäkring
arbetsförmedlingen osv. måste det fungera på ett tillfredsställande sätt. Seda
ytterligare samarbete med olika delar av samhället i de olika arbetsgr
Exempelvis gäller det hjälpverksamhet ihop med Svenska kyrkan, Pings
studieförbund osv. Det är en lång rad aktiviteter som handlar om samarbete. Det
förutsättning för att vi skall kunna leva. Därför har vi lärt oss mycket om
inte fungerar i ett samarbete och vad som fungerar.
Vi springer också runt i samhället. Det är inte alla som applåderar när vi komm
vi försöker att på olika sätt hitta lösningar. Vi besöker försäkring
arbetsförmedlingen och andra för att få sådana lösningar att individerna kan
oss så länge som de önskar. När någon av de här personerna en fredag säger att
fått ett jobb eller skall påbörja en utbildning som börjar nästkommande månda
vi att det är toppen. I dag är det inte så; det är få av dem i vår verksamhet
andra jobb därför att det i dag handlar om personer som står långt
arbetsmarknaden. Vi försöker därför ha dem kvar i Bruk för alla.
Berit Andnor (s): Det gäller två frågor. Den ena frågan rör detta med ge
handlingsplaner, som Christina Källgren Peterson från Finspång tog upp. Jag
vilja höra hur ni utformar handlingsplanerna och fastställer ett gemensamt mål
rehabilitering som ni genomför gemensamt samt om vikten av att ha en
handlingsplan - om det nu är viktigt att ha en sådan.
Jag uppfattar en viss skillnad i de redovisningar som gjorts, särskilt mot bak
Connys senaste inlägg. Det gäller försörjningsstödet och hur ni ser på den fråg
Finspång nämndes ingenting om de svårigheter som kan finnas när det
arbetsmarknadspolitiska medel och om hur de frågorna hanteras. Det vore intres
få detta belyst. Är det här ett problem hos er också, eller hanterar ni de frå
ett annat sätt hos er?
Laila Bjurling (s): Det var kul att höra definitionen av riktigt arbete från
alla - att någon utför något som andra har behov av, som jag tror att det utt
Det är ett lite annat sätt att uttrycka riktigt arbete än vi normalt
arbetsmarknadspolitiken. Detta låter spännande.
Du sade också att det är bättre att ge folk lön i stället för bidrag, för det ä
pengar man får. Varifrån kommer lönen? Är det fråga om olika socia
försörjningsstöd, a-kassa, försäkringskassans sjukpenning o.d. som läggs i en
sedan blir lön i stället, eller kommer lönen från annat håll?
I utvärderingen beträffande de samhällsekonomiska effekterna står det att unge
tredjedelar av vinsten tycks bero på att "personer fått arbete". Har de fåt
enligt traditionell modell, eller är det er definition av arbete som ligge
angivelsen två tredjedelar?
Det är många projekt som konkurrerar om människorna, sade du. Det låter lite gr
att projektet lever för sin egen skull om, men jag vet att du inte menar så
utvecklade du detta lite annorlunda. Men hur ser du på risken att projektet bör
sitt eget liv så att det helt enkelt blir inlåsningseffekter - dvs. att människ
och mår så bra i den sysselsättning/verksamhet som ni har att det kanske
hinder för att lämna den?
Vidare gäller det utbildningsbidrag kontra a-kassa för dem i er verksamhet.
möjligt att delta i er verksamhet när man är arbetslös och har a-kassa utan
kallas för program eller åtgärd - alltså att man går frivilligt till verksamh
är där på dagarna, samtidigt som man står till arbetsmarknadens förfogande oc
använder sina a-kassedagar?
Elver Jonsson (fp): Jag har tagit fasta på några kärnmeningar här. Christina
Peterson talade om att valsa runt i systemet och att falla mellan stolarna. T
det väl så inte bara i Finspång utan också på många andra håll.
Du påstår att detta med människors behov inte är administrativt avgränsat. Bety
att du upplever att det nu finns vattentäta skott mellan de olika instanserna s
hinder som behöver rivas ned?
Conny talade om att springa runt i Falköping och på andra ställen. Frågan ä
känner att du är på rätt löparbana - för att travestera ditt eget sätt att
dig. Du sade också att problemet är regelsystemet när a-kassan är på väg att
eller har upphört, och åtgärdsdelen inte står till förfogande ekonomiskt. S
talar du om att det är långa avstånd mellan de här personerna och en arbetsmar
är stark men som är så svåruppnåelig. Sker det i det läget - alltså när åtgär
står till förfogande - något slags offensiv från förmedlingens sida för att
arbetsplats med eller utan lönestöd?
Sven-Erik Sjöstrand (v): Jag har en fråga till Christina. Du sade i slutet
inledningsanförande att det inte saknas sysselsättningsprojekt men att många
inte matchar finspångbornas behov. Vilka är era funderingar kring detta? Kan
projekt som bättre passar och täcker in invånarnas behov?
Ronny Olander (s): Jag uppskattar öppenheten i redovisningen och tänker då spec
diskussionen kring revirtänkande och myndigheters olika kulturer.
Min fråga beträffande FRISAM- projektet och SOCSAM-försöket är: Finns det an
att fundera på att göra förändringar i regelverket kring just samverkan/samarbe
Beträffande SOCSAM-försöket vill jag komplettera med en fråga om detta med gem
handlingsplaner: Finns det ett reellt underlag för att göra just ge
handlingsplaner, eller finns det anledning att också fundera på regeländringar
Min sista fråga är inte helt ointressant. Jag tror att även om man ännu mer f
tränga sig in i rehabiliteringsarbetet och i grunderna för detsamma, glö
arbetsgivarnas ansvar bort i resonemangen. Hur ser ni på detta?
Rose-Marie Frebran (kd): Jag har tagit fasta på samma sak som Sven-Erik. De
Christinas inledning. Jag tror att det sades att arbetsmarknadsprojekten i myck
utsträckning matchar invånarnas behov. Om verkligheten ser ut på det sättet ve
mycket pessimistiskt. Varför är det så, och vad kan ni göra åt det? Behöver r
ändras?
Ordföranden: Jag vill inte låta negativ men all verksamhet måste ju gransk
arbetsmarknadspolitiker ställer jag mig när det gäller den här projektverk
naturligtvis frågan om vilken undanträngningseffekt det har på annan syssels
Genom åtgärder i en eller annan form riskerar man alltid undanträngningseffekte
Någon här nämnde att man inte så ofta kommer till ett "vanligt" arbete, u
stannar kvar. Finns inte risken med sådana här projekt - jag kallar dem så, äv
här inte kallas för det, därför att det inte är fråga om permanent verksamhet -
blir en form av inlåsningseffekter? Jag tänker då på detta med att man känner
i verksamheten och inte söker sig ut på den öppna arbetsmarknaden. Detta är
viktigt, inte minst när vi ser framåt. Vi vet ju att det om ett antal år kans
stor arbetskraftsbrist i vårt land.
Vem har arbetsgivaransvaret? Det är viktigt att någon tar på sig arbets-givara
när verksamheten bedrivs. Jag kunde inte höra att någon av er talade om a
botten finns ett arbetsgivaransvar här.
Maud Björnemalm (s): Det här är mycket intressant. I den sammanfattning som vi
står det att i försöksverksamheten prövas nya former för politisk styrning. Ja
vilja höra lite mer om det.
Christina Källgren Peterson: Det finns två saker som på ett tydligt sätt skilje
från FRISAM. Den ena saken är den finansiella samordningen. Det är naturligtvis
gör att vi undanröjer en hel del hinder som gäller försörjningsstöd och vem s
betala vad. Detta styrs nämligen utifrån avtal och beställningar som går
verksamheten - pengarna fördelas där de behövs.
Den andra saken som gör oss unika är den gemensamma politiska styrelse som fi
försöket i Finspång. Där sitter politiker, valda från kommunfullmäkti
landstingsfullmäktige, samt försäkringskassans styrelse. Vi har också en o
ledamot från länsarbetsnämnden med i styrelsen. Där fattas prioriterings
utifrån de underlag om behov som finns för finspångborna i den praktiska o
verkligheten. Det här är självklart framgångsfaktorer för oss, såväl när de
finansiell samordning som när det gäller politisk ledning.
Gemensamma handlingsplaner började vi jobba med i Finspång redan 1993 när v
gjort vår förstudie. Då började vi jobba i tvärprofessionella team med de mest
ärendena som vi hade hållit på med i flera år och, lite vårdslöst uttryckt
mellan varandra.
Så snart en person hade kontakt med två av de ingående myndigheterna tog man
för att kalla till ett flerpartssamtal med den enskilde individen i centrum
hans/hennes medgivande till att vi bryter sekretessen mellan myndigheterna. Se
vi en gemensam handlingsplan som innehåller, som jag tidigare sade,
försörjningsdel och en aktivitets-/åtgärdsdel där det finns mål och delmål och
tydligt framgår vilken myndighet som ansvarar för vilken del i handlingsplanen.
När vi, efter att ha jobbat från 1993-1994, kommer fram till slutet av 1999
helt andra ärenden som är föremål för de här gemensamma handlingsplanerna.
arbete är detta grundläggande. Själva basen egentligen för allt vi gör så
handläggare hos någon av de samverkande myndigheterna träffar en försäkra
klient/en patient, beroende på var vi befinner oss - är att fundera över o
någon mer än jag som behöver träffa den här personen samtidigt för att göra en
handlingsplan. Då har man det nätverket bland sina kolleger hos de sam
myndigheterna. Det här är vardagsarbete för oss i dag.
Människors problem är inte administrativt avgränsbara, inledde jag med att sä
är därför nödvändigt att göra de här gemensamma handlingsplanerna. Jag tror
därmed har bemött de frågor som jag har fått.
Conny Hante: Vi vill förvandla bidragen till lön. Det har vi egentligen he
velat men dit har vi ännu inte kommit; detta efter att ha sett kostnaderna i sa
I vårt område betalar vi nästan 1 miljard kronor i form av bidrag till pers
står utanför arbetsmrkanden. Jag tror att det skiljer med 500 personer
bidragsmottagare och personer som jobbar inom den offentliga sektorn. Des
grupper är fortfarande nästan lika stora.
Vi skulle vilja pröva det här med att anställa personer och att en viss
bidragspengarna läggs i en pott för att sedan användas till anställningar i
alla. Det handlar då, som sagt, hela tiden om personer som står väldigt långt u
men dit har vi ännu inte nått.
Det är egentligen forskarna som skall tala om vart personerna går från oss
vilket sätt de får arbete. Många har gått ut i den offentliga eller den
sektorn. Åtminstone var det så förut men nu är det svårare, som jag tidigare
del har kunnat få anställning hos oss. Det finns alltså personer so
förtidspensionerade i tio år men som går tillbaka och arbetar. Fortfarande
bidrag, exempelvis lönebidrag, i botten. Men man kommer tillbaka till arbets
olika sätt, så båda delarna finns egentligen. Jag har tyvärr inga siffror öve
Forskarna däremot har de här siffrorna.
Det är möjligt att någon enstaka kan känna av inlåsningseffekter, men vi tror
det. Samtidigt tar man för givet att folk som är arbetslösa mår väldigt dåligt,
vet vi att de gör. Jag har själv varit arbetslös.
Men när en arbetslös som varit hemma länge, kanske fem år, börjar jobba och ko
i ett gäng igen tycker han kanske att det är ganska roligt. Bidraget är dåligt,
man tycker att jobbet är roligt och intressant blir man glad och positiv. De
som om samhället tycker att så fort man blir glad och positiv och får bidrag s
en inlåsningseffekt. Vi tror inte att det är så. De personer som är sta
utbildning och vill fortsätta att utbilda sig försvinner från oss. De kan vara
ett tag, kanske sex månader, och söker sig sedan ut till de lediga jobb som f
personer som är kvar i vår verksamhet är de som har yrkesskador eller annat oc
borta så pass länge att de har väldigt svårt att få jobb även om det är
Sverige.
Vi har frivilligt deltagande, men vi har ett problem. Vi är en ideell förening,
gör att a-kassorna ofta säger att det är okej att de går kvar och jobbar vidar
problemet att om man har en åtgärd är man försäkrad, men om man går in på sin
är man inte försäkrad. Nu har vi i och för sig löst detta. Vi har tagit
försäkring på dem som är frivillig. Men problemet är att man inte vill använda
kassedagar. Man tycker att nu har man varit hemma och gått på a-kassa. När ma
in och jobbar i Bruk för alla skall man inte behöva räkna av sina dagar. Man ty
reglerna borde ändras på något sätt så att dagarna står stilla. I dag är det ju
mycket debatt om risk för utförsäkring och sådant. Vi har alltså ett antal pers
inte får vara kvar i vår verksamhet på grund av att det saknas pengar eller a
som ändå är hos oss. Men det finns även svårigheter där.
Vår arbetsgivare är den förening som är bildad, Det finns bruk för alla. Där
kommunalråden i styrelsen tillsammans med arbetsförmedlingen och försäkringskas
Det är där vi processledare också är anställda, i alla fall fram till årsskifte
Jag tror inte heller på undanträngning. När vi startade vår verksamhet var vi
mycket ute i periferin. Det blev väldigt många problem. Men vi har lärt oss det
de år som har gått. Som jag sade förut vet vi att det finns väldigt många jo
som ingen utför, som ingen kan utföra på grund av ekonomin eller annat. Det
jobb vi hittar. Vi hittar väldigt många på miljöområdet och på många andra
också. Till väldigt stor del, det finns väl undantag, är det nya arbeten vi hit
finns väldigt många lediga sådana jobb.
Sedan handlar det återigen om det här samarbetet. Om ett privat företag tycker
går in på deras område är det alltid vi som backar. Då backar vi tillbaka dire
har vi lärt oss.
Magda Ayoub (kd): Det blir kanske den sista frågan. Jag saknar en väldigt vik
när det gäller invandrare och flyktingar som går på sfi, och det är skolan
väldigt många som går på sfi och inte klarar att få ett slutbetyg. De är arb
med kanske inte anställbara. Jag undrar om ni har den kontakten med skolan.
beskriva och berätta hur duktiga eleverna är. De har kanske gått många terminer
Sedan undrar jag också om socialtjänsten är inblandad. Den är lika viktig som
De som går i skolan försörjer sig oftast på socialbidrag. Det är två viktiga
Jag undrar om det är någon som har funderat på det.
Christina Källgren Peterson: Flyktingarna är en av de behovsgrupper som
intresserat oss för i Finspång. Där har vi ett nära samarbete med skolan som
sfi-utbildningen och beställer den verksamheten från Finspångs Beställarförbund
vi in med en helt ny variant för oss i Finspång där vi varvar teoretiska stu
språkpraktik på ett nytt sätt. Man kommer ut i praktik för att få pröva sin
parallellt med att man studerar. Vi hoppas att detta skall leda till att fler
ett godkänt sfi-betyg.
Men vi jobbar även med de personer som efter att ha läst sina 500 timmars sven
kanske ännu mer, inte klarat ett godkänt sfi-betyg. De får stöd och hjälp på ol
för att komma ut på arbetsmarknaden. Där har vi ett nära samarbete
socialtjänsten, arbetsförmedlingen och skolan. Vi tänker oss också att
personerna skall kunna få ett intyg på de delar av sfi som de har klarat. Mång
att prata bra svenska, men klarar inte ett godkänt sfi-betyg enligt de krite
finns uppställda i dag.
Jag fick också en annan fråga tidigare som jag glömde svara på. Den gällde de
våra sysselsättningsprojekt och varför jag säger att de i väldigt låg utst
matchar individernas behov. Jag tror att det var så för oss i Finspång att när
en stor arbetslöshet och stora volymer skapade vi också projekt där många skull
få sysselsättning för att kvalificera sig för nya stämplingsdagar. I
situationen ser annorlunda ut har vi andra utgångspunkter. Vi tittar på indiv
hans eller hennes behov av att stödjas, stärkas och rustas för en återg
arbetsmarknaden. Där krävs det helt andra individuella lösningar än vad vi tidi
jobbat med. Vi har haft en tendens att gruppera människor utifrån de projekt
varit möjliga att tillskapa.
Johnny Ahlqvist (s): Då bryter vi för en paus. Jag föreslår att vi tar om
minuters paus.
Paus
Berit Andnor (s), ordförande i socialförsäkringsutskottet: Vi fortsätter
diskussionen. Vi har två inbjudna företrädare för Riksförsäkringsver
Arbetsmarknadsstyrelsen. Vi börjar med Anna Hedborg. Välkommen hit, ordet är di
Anna Hedborg: Man skulle kunna börja med att tala om sådant som är väldigt posi
fungerar väl, t.ex. att i morgon skall faktiskt fyra generaldirektörer
förbundsdirektörer ägna hela dagen åt att försöka komma underfund med h
kulturkonflikter egentligen ser ut och vilka frågor som vi skulle kunna hantera
Eller också skulle man kunna tala om de lokala samverkansprojekt som ofta
ganska bra. Det som imponerar särskilt på mig är de projekt där man i bö
ordentliga gemensamma kartläggningar så att man vet precis vilka människor man
med. Det brukar kunna leda till just den typen av handlingsplaner som finns i F
Det kan ofta lösa upp en massa knutar.
Men på vanligt svenskt manér tänkte jag att jag i stället skulle ägna min stund
det allra svåraste problemet som vi har i vår samverkan mellan Riksförsäkrin
och AMS, och kanske framför allt åt det problem som uppstår kring individen.
Som en sorts inledning till det vill jag berätta att vi på Riksförsäkringsverke
publicerar en rapport där vi identifierar problem som finns i ohälsouppdr
lägger fram vissa förslag på det området. Bakgrunden till den rapporten
tillsynsrapport om ohälsoarbetet som vi gjorde för ungefär ett år sedan. Den v
ganska stora problem. Vi tror att en hel del av problemen i själva verket hänge
med ett ganska otydligt uppdrag.
Socialförsäkringsutskottets kansli har fått en hög av den här rapport
distribution till de ledamöter som är intresserade av att få den. I övrigt ko
att publiceras i dag.
Det som vi alltså ägnar en hel del utrymme åt i den här rapporten är bl.a.
begreppsexercis. I detta att uppdragen blir otydliga ingår att begreppen far ru
att betyda samma sak. En sådant mycket viktigt begrepp är samverkan som ofta
för det som vi nu vill välja att kalla samverkan och ibland används för andra t
Det vi vill kalla samverkan är alltså det arbete som bedrivs
rehabiliteringsansvariga parter och - i vårt fall - försäkringskassan. Men s
kan naturligtvis också förekomma utan försäkringskassan. Det är alltså på den
använder det begreppet.
Där handlar det om att på ett effektivare sätt använda samhällets samlade resur
Det som är försäkringskassans särskilda uppdrag är samordning. Det inneb
försäkringskassan har att verka för att de olika rehabiliteringsåtgärder so
myndigheter har ansvaret för fogas samman till en väl fungerande helhet.
Jag ville visa båda definitionerna av begreppen eftersom de är viktiga. Det
kärnan i det förslag som vi lämnar är fördjupad professionaliseri
försäkringskassan. Den fördjupningen bör framför allt gälla den utredning s
ligga till grund för samordningsarbetet. I botten på en samordn
rehabiliteringsinsatser från olika aktörer måste ligga en väldigt profe
ihopsamling av utredningar av olika slag och en sammanställning av dem
landsting, socialtjänst, arbetsmarknadsmyndigheter - och inte minst - arbe
känner stor respekt för just professionalismen i utredningen.
Jag brukar använda ett exempel som för mig är mycket tydligt, nämligen Ann-M
Älvdalen. När jag arbetade i landstinget i Dalarna var hon ansvarig för primär
Älvdalen. När hon skickade någon till Mora lasarett, till Falun eller Uppsala
klart. Det var bara att ta in folk till operation, om det var det hon rekomme
Hon hade gjort grundutredningen så ordentligt att de som tog emot hennes p
visste att de kunde lita på det professionella jobb som hon hade gjort.
För mig är detta ett väldigt bra exempel på hur försäkringskassans utredni
samordningsuppdraget bör fungera i relationen med de andra aktörerna. Man ska
en stark professionell respekt för de utredningar som försäkringskassan står fö
skall de inblandade aktörerna upprätta gemensamma handlingsplaner. Det krävs
om man skall ha behov av ett samordningsuppdrag.
Det var en liten redogörelse för kärnresonemanget i den rapport som vi lämnar i
Så går jag över till de arbetslösa som ju är de som är gemensamm
försäkringskassan och arbetsförmedlingen.
Egentligen är arbetslös fel begrepp. Om man är sjukskriven är man inte
arbetslös, utan då är man sjukskriven men saknar anställning. Det är då vik
fundera över om hela den gruppen är en grupp där det finns problem i uppdraget
myndigheterna. I utvärderingar som Riksförsäkringsverket har gjort har det v
att de arbetslösa bör delas upp i grupperna enbart arbetslösa och arbetslösa
särskilda problem såsom psykosociala problem, antingen dokumenterat etablerat
eller psykiska störningar av olika slag. Denna grupp har särskilda problem jäm
andra långtidssjukskrivna.
Här är en bild som visar vad som händer efter ett år. En fjärdedel av dem som
arbetsgivare eller är arbetslösa utan särskilda problem är fortfarande sjuks
När det gäller de som är arbetslösa och har psykosociala problem är det en stör
som fortfarande är sjukskriven.
Om man tittar på hur sjukskrivningarna avslutas visar sig samma bild. De arb
som inte har några specifika problem blir förtidspensionerade i ungefä
utsträckning som de som har en arbetsgivare, medan de som har psykosociala pr
kraftigt överrepresenterade när det gäller förtidspensionering. Gruppen arbets
behöver insatser från flera håll är inte så stor. I dag rör det som om ca
människor. Det är en grupp som är klart och tydligt identifierad som en
problemgrupp.
Då vill jag beskriva det problem som jag upplever finns, inte minst i regelverk
är ganska givet att det är försäkringskassan som har utredningsansvaret också
här gruppen. Sedan är det arbetsförmedlingen som skall gå in i arbetsgivaren
såsom den som har ansvaret för rehabiliteringsåtgärderna. Försäkringskassan ha
för samordningen och skall samarbeta med arbetsförmedlingen, särskilt i fråga
grupp.
För försäkringskassan är begreppet arbetsför det som gäller, och det är
förhandlingsbart begrepp utan är ett ganska väldefinierat. Det fi
rättighetslagstiftning i botten, och sjukersättning kan bara ges till des
person är arbetsför, dvs. när personen inte längre är så sjuk att han eller h
avhålla sig från arbete på grund av sjukdomen.
Den rehabiliteringsinsats som försäkringskassan kan arbeta för handlar om i
högst ett år, och det är en mycket kort tid för den här gruppen som ha
multiproblem som gör att man ofta inte betraktas av arbetsförmedling
anställningsbar efter högst ett års rehabiliteringsinsats. Här krockar intres
uppdragen mellan myndigheterna. När arbetsförmedlingen vill göra sitt allra b
gå in och göra en långsiktig rehabiliteringsplan för att hjälpa personen
arbetsför kan försäkringskassan inte hänga på, eftersom den bara har rätten att
rehabiliteringsarbetet upp till högst ett år.
I värsta fall uppstår det ett dike mellan myndigheternas uppdrag. Det är
enskilda individen som hamnar i det diket alltmedan myndigheterna i hög grad ut
uppdrag och inte kommer överens just på den punkten. Man kan fundera över hur d
vara. Vi är inte alldeles säkra på den saken, men det är en fråga som man bor
närmare på.
En sak som ligger i sakens natur är att när en person är arbetsför
försäkringskassans mening och ställer sig till arbetsmarknadens förfogande
personen de facto arbetslös. Såvitt jag begriper är detta lagstiftningens inneb
I dag är det egentligen inte någon tvekan om att det borde vara arbetsförmedlin
i det läget har ansvaret. Då är frågan: Är det bra? Borde det vara någon an
tycker att det i princip är bra. Är det någonting som kräver djup professional
det gäller arbetsförmedling så är det att hjälpa den här typen av sköra persone
i livet. Detta är verkligen den mest kvalificerade arbetsförmedlingsuppgif
måste vara tydligt att man har det uppdraget, men där har målsättninga
arbetsförmedlingen varit utformade på ett sådant sätt att man bör ha en så lit
långtidsarbetslösa som möjligt.
Det har inneburit att man har sagt nej tack till folk som är arbe
Arbetsförmedlingen anser att de inte är anställningsbara. Men försäkringskassa
att de är arbetsföra. Det är den vanligaste rapporten om gräl mellan organisa
som vi får. Där borde arbetsförmedlingen se det som en halv seger att människ
arbetsföra i stället för långtidssjukskrivna. Då har de ställt s
arbetsmarknadens förfogande, och det är det första steget på vägen. Men det
distinkta resurser, uppdrag och möjligheter för arbetsförmedlingen för att ar
den gruppen.
Det är klart att det är bättre att någon får detta uppdrag mycket tydligt än at
får det. Om inte arbetsförmedlingen har det ligger det nära till ha
försäkringskassan bör utvidga sitt uppdrag. I praktiken blir det naturligtvis
att om personer blir sjukskrivna för länge har de åtmin-stone sin försörjning
hamnar mitt i det inbördes grälet på lokal nivå.
Men, som sagt, hur man skall lösa frågan och vem som skall ha detta uppdrag
titta vidare på. Det bör dock göras något för just den här gruppen, och det
även andra arbetslösa eller andra grupper över huvud taget som har ett speciel
av långvariga arbetsmarknadsinsatser för att ta sig från att vara arbetsför
lagen om allmän försäkring till att bli anställningsbara.
Bo Könberg (fp): Vi talar om samverkan i olika sammanhang, och de olika förkort
slutar ju med -SAM allihop. Om jag har förstått det rätt handlar det om samve
det gäller både de numera nedlagda FINSAM-försöken - det som nu heter SOCSAM -
förlängts till 2002, och FRISAM. Vi vet ju alla att det är svårt med samverkan.
inte någonting för utomstående att förhäva sig över att andra kan ha s
samverka, för vi vet själva hur svårt det kan vara.
Mycket handlar om regler och drivkrafter. Jag skulle gärna vilja höra vad Anna
har för syn på om det är någon skillnad när det gäller drivkrafterna, b
ekonomiska, mellan SOCSAM-försöken, där det finns en finansiell samordning, och
där jag inte riktigt kan se att det finns några sådana.
Margit Gennser (m): Anna Hedborg sade att utredningarna var försäkring
skyldighet. Problemet är att få god kvalitet och snabbhet på utredningssi
behövs egentligen inte i första hand samverkan utan att man får fram utr
snabbt.
Detsamma gäller för de privata försäkringsbolagen i fråga om allt från brand
bilskador och personskador. Jag undrar då: Har man försökt att se hur man arbe
försäkringsbolagen för att kanske få bättre struktur på utredningsverksamhe
försäkringskassan?
Det skulle i sin tur leda till att man skulle kunna få bort en hel del av de
som det är lättast att åtgärda. De fall som blev kvar för mer om
samverkansprojekt skulle också bli färre, och då skulle man kunna öka aktivitet
man tittat på detta?
Désirée Pethrus Engström (kd): Jag har en fråga som gäller de personer som for
är kvar i arbetslivet.
Vi vet att många riskerar utslagning och riskerar att bli långtidssjukskrivn
arbetslösa. Många arbetsgivare brottas med ganska stora rehabiliteringspro
tunga rehabiliteringsärenden. Min fråga är: När försäkringskassa, arbetsförmed
arbetsgivare samarbetar, vem är det då som ska vara den processansvarige
arbetet? Jag tycker att det är väldigt viktigt att detta tydliggörs än mer än
görs i dag. Vad har Anna Hedborg för syn på detta?
Jag har jobbat med rehabilitering på en statlig myndighet och jag har ofta s
det problem som du nämnde, dvs. att en person som är sjuk inte får vara sju
längre, att arbetsförmedlingen inte vill ta över, att arbetsgivaren har utt
möjligheter med omplacering och inte kan säga upp på grund av sjukdom samti
personen får rekommendation från facket att inte säga upp sig.
Här ser jag som det enda möjliga att arbetsförmedlingen tar över, men hur anser
Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna kan vara med i processen och l
vidare? Arbetsförmedlingen tar ju inga uppdrag från arbetsgivaren. Kan ni va
den processen?
Anna Hedborg: Bo Könberg frågade om drivkrafter när det gäller SOCSAM och FRI
vi vet inte ännu. Dessa utvärderingar är inte tillräckligt långt gångna för at
kunna veta hur effekterna egentligen ser ut på respektive håll, så jag kan
inte svara på den frågan.
Margit frågade om utvecklingen av utredningsarbetet. Jag undrar om in
Orustfjord, som är chef för försäkringsavdelningen, kan berätta om det är någo
gång när det gäller utredningsarbetet.
Stig Orustfjord: Utvecklingsarbetet bedrivs på två fronter. Det ena är at
startat upp ett samarbete med försäkringsbolagen, som arbete som egentligen ini
av Finansinspektionen, eftersom man där ansåg att försäkringsbolagen var för
de utredde trafikskador. När vi tittade på frågan insåg vi att det fanns mån
beröringspunkter. Därför utvidgade vi vårt uppdrag. Nu håller vi på att till
gemensam arbetsgrupp.
Det andra som vi gör gör vi utifrån den förändring som nu ska ske, bl.a. m
tidigare sjukhus. Det ska inrättas medicinska utredningscenter. I samband me
pågår ett utvecklingsarbete kring hur man ska bedriva utredningsverksamheten.
Återigen, kärnan är att innan man sätter i gång ett förändringsarb
rehabilitering, måste de berörda personerna vara ganska väl utredda. Finns
rehabiliteringsbehov, och hur ser det i så fall ut? Där behövs det en mycket
professionalisering.
Anna Hedborg: Så till frågan om hur man ska se på situationen för dem som risk
förlora sitt arbete, om rehabiliteringsmöjligheterna är uttömda. Ja, det är
riktigt svåra frågorna hur man då ska göra.
I dag är det väldigt viktigt att arbetsgivarens ansvar är tillräckligt tydligt
det inte är för lätt att slippa undan det. Det är många gånger svårt
arbetsgivarna att ta sitt ansvar. Det är ett av de svåra samordningsproblem so
Många tar sitt ansvar, men många gör det inte. Därför är det så viktigt att u
är tydliga.
Om man skulle tydliggöra definitionen när det gäller försäkringskassans uppdrag
viktigt att man samtidigt också definierar de andra uppdragen så att man v
åstadkommer tydlighet från alla håll och kanter och när det gäller gränserna m
olika uppdragen så att alla vet vem som har ansvar för vad.
Den fråga som Désirée ställer är ingen lätt fråga. Det handlar om att vara tyd
att arbetsgivaren har ett ansvar, men att vid någon tidpunkt ändå kunna s
arbetsförmedlingens djupa professionella kunskaper för att stödja personen vid
en fortsatt anställningsbarhet.
Margit Gennser (m): Det är en sådan tydlighet som man har när det gäller förh
mellan försäkringsbolag och försäkringstagare. Brandfrågan är inte en helt
parallell, men där är det väsentligt att försäkringstagarna -arbetsgivaren - h
till att det har gjorts en ordentlig brandsyn, att man har dokumenterat risk
osv. Detsamma skulle kunna gälla i fråga om företag och arbetsuppgifter. När d
verkligen inträffar en olycka måste försäkringstagaren naturligtvis bi
information om hur skadan har uppkommit.
Jag tror att skillnaden ligger i bättre rutiner och kanske mer systematiskt in
erfarenheter, och det är detta som man kan lära sig av. Visserligen ser proble
helt lika ut, men man måste få bättre struktur för att få ned utredningstiderna
antal fall som belastar systemet för länge innan man kan få till stånd en samor
Lennart Klockare (s): Anna Hedborg belyste de problem som kan föreligga i s
mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Hon pekade också på de mål
olika för dessa myndigheter. Försäkringskassan ska rehabilitera inom ett å
tillbakagång till arbetslivet, och det är en vällovlig uppgift.
Arbetsmarknadsmyndigheten kanske inte alltid ställer sig bakom de åtgärd
försäkringskassans tjänstemän föreslår. Man vill kanske sätta in mera lån
åtgärder för att lösa frågan.
Om kassan köper en tjänst som motsvarar 40 veckors utbildning och arbetsförme
tycker att man ska satsa på en utbildning som är längre än ett år, fungerar det
så att kassan svarar för 40 veckors åtgärder och arbetsförmedlingen fortsät
svara för den långsiktiga åtgärden? Skulle det inte kunna fungera så efte
innebär en bra samsyn att se det hela på längre sikt?
Maria Larsson (kd): Det är glädjande att vi har en hearing om samverkansforme
Bara ämnet i sig är vällovligt eftersom det är individen och inte - som s
organisationer som sätts i centrum.
Jag blir glad när Anna Hedborg betonar professionen och att samverkan i
utslätas utan att den ska innehålla alla professioner till sin fulländning
riskerar den att bli snömos.
Det som jag är intresserad av och det som min fråga handlar om är om det finn
tillförlitlig statistik över antalet individer som bollas mellan försäkringska
arbetsförmedlingen. Jag har inte sett till någon sådan. Vi talar ofta om detta
uttrycker oss som om det gällde ganska många individer. Det vore intressant at
belyst i siffror.
Sedan finns det hos försäkringskassan medel för samverkan i dag. Det fram
rapporten Samverkan inom rehabiliteringsområdet att det är många che
socialtjänst, vårdcentral och arbetsförmedling som inte känner till detta.
vidtagits några åtgärder för att förbättra kunskapen och kännedomen om at
möjligt med samverkan i vissa former?
Ronny Olander (s): Ger nuvarande regelverk möjlighet eller drivkraft för
centrala myndigheterna att tillsammans utarbeta gemensamma direktiv som utgör
för gemensamma handlingslinjer mellan de aktörer som finns ute lokalt eller re
Det framstår som att detta är en mycket viktig del i ett rehabiliteringsarbete
att den enskilde ska kunna sättas i centrum.
Margareta Andersson (c): Det är intressant att lyssna på detta. Det är väldigt
hemfalla åt revirtänkande även om man är ledamot i ett utskott.
En aktör som Anna Hedborg inte har tagit upp är företagshälsovården och vad
för funktion i detta sammanhang. Företagshälsovården ägnar sig åt förebyggande
men den har också ett rehabiliteringsansvar.
Sedan kan man fundera över vad som krävs av lagstiftningen. Det dike som mä
hamnar i och som har ganska branta kanter är väldigt otrevligt för den som
Behövs det en förtydligadligande lagstiftning eller räcker det med att ma
bättre samverkansmöjligheter?
Nästa punkt i rehabiliteringen kan man också fundera över. Hur hanteras proble
en ny arbetsgivare? Anställbarheten är inte så våldsamt stor för den som har ha
problem. Där är det förmodligen arbetsmarknadsmyndigheterna som ska ha det a
men det måste hela tiden göras avvägningar. Det vore bra om Anna Hedborg vill
vad som är orsak och verkan i olika sammanhang.
Gustaf von Essen (m): Det används ju många termer i dessa sammanhang. Man skull
också föra in termen incitamentsstruktur, om den är den rätta i det här s
Vilket incitament har den enskilde försäkrade i samverkan med sitt fackliga
Vilket incitament har arbetsgivaren i det här spelet? Vilket incitam
försäkringskassan, annat än att så fort som möjligt bli av med en kostnad?
incitament har arbetsförmedlingen att ta emot en person? Vilket incita
landstinget att snabbt operera någon för att få ned sjukskrivningstiderna?
incitament har socialtjänsten att hjälpa till i vissa lägen? Samverkar all
incitament i rätt riktning?
Désirée Pethrus-Engström (kd): Jag kan inte låta bli att ställa en frå
resurserna på försäkringskassan. I Stockholm har de dragits ned ganska rejält.
och det står ju också i budgetpropositionen - full sjå med att bara be
ersättningar. Man har inte tid att jobba med rehabiliteringar. Detta är ju
viktigt för att man så snabbt som möjligt ska fånga upp långtidssjukskrivna.
Många arbetsgivare får inte ens en signal från försäkringskassan, vilket var
när rehabiliteringsförordningen kom. Då var försäkringskassan väldigt aktiv o
av sig till arbetsgivarna om de inte rehabiliterade och inte skick
rehabiliteringsutredningar. Detta fungerar inte riktigt bra nu, i alla fal
Stockholm.
Hur ser du på resurserna till försäkringskassan? Hur ska de klara arbetsup
kring rehabiliteringen?
Anna Hedborg: Lennart Klockare frågar om man inte kan vara lite praktisk här oc
lite var: först försäkringskassan och sedan arbetsförmedlingen. Det är n
tveksamt om försäkringskassan får gå in i en rehabiliteringsåtgärd som strä
över ett år. Det är inte alldeles självklart ur regelverkets perspektiv. Jag k
mig att det möjligen kan förekomma ibland ändå, men det kan vara lika sv
arbetsförmedlingen att lova någonting så långt i förskott, särskilt som de
tveksamt vem som egentligen har vilket uppdrag. Jag tror alltså att det in
vanligt, och det är nog inte ens tillåtet.
Maria frågar om antalet individer som är berörda av det här. De som kan vara
för direkt samverkan mellan försäkringskassa och arbetsförmedling är ju de arb
och de är ungefär 27 000 i varje ögonblick just nu. Men de som jag särskilt be
ungefär en tredjedel av den gruppen, dvs. omkring 9 000. Dessa utgör alltså d
som jag tror det oftast blir problem kring. Det är en siffra som finns. Exakt h
som har behov av insatser från flera vet vi inte riktigt. Men många har som sag
FRISAM-arbete försökt kartlägga de här frågorna och då även hur många det rör
När jag hör en sådan siffra brukar jag försöka räkna upp den till rikets nivå
se om det blir ungefär samma siffror, och då brukar det ofta hamna kring 25 00
människor på rikets nivå. Skulle man gå på Finspångs siffra blir det mer
100 000. Den var väldigt stor jämfört med hur det brukar vara. Men det här var
högsta grad ovetenskapligt. Det handlar bara om de siffror som jag råkar stöta
de brukar snarast ligga kring 25 000-30 000 uppräknat till rikets nivå.
Sedan gällde det information om samverkan och samverkansmöjligheter. Ja, de
FRISAM i väldigt hög grad: Man arbetar sig gemensamt fram till en gemensam in
hur man ska arbeta tillsammans. Men det går som sagt säkert att få tryck i den
t.ex. om man fick gemensamma uppdrag formulerade till alla sektorerna samti
alltså inte tog en fråga i taget. Ofta är det nog sant att någon av myndighete
för ögonblicket känner sig ha ett särskilt starkt uppdrag i frågan.
Ronny frågar om det finns utrymme för de fyra myndigheterna att gemensamt
regelverk. Ja, det är klart att det gör i vissa frågor och ibland. Naturligtvi
också viktigt att försöka identifiera var det kan missa därvidlag, var vi
utrymme att göra någonting. Nu är i och för sig hela FRISAM-arbetet egentligen
nedifrån och upp, och ska nog så vara. Man börjar alltså i den lokala mil
identifierar framför allt sina möjligheter att samverka där och de personer
samverka kring. Sedan får man, om man upplever att regelverket är för trubbigt
signaler uppåt snarare än motsatsen. För det tror jag man kan säga: När det är
samverkan beror det på att några lokalt tar itu med det med en eldsjäls styrka
säkert mycket viktigare än vad vi skulle kunna åstadkomma genom att ge ut någo
handbok. Det skulle t.o.m. kunna vara kontraproduktivt. Men det är klart at
lyssna noga efter signaler där det finns behov av att göra saker. Det är jus
ska göra i morgon: försöka fundera igenom vad vi kan göra för att dra vårt s
stacken.
Margareta frågade om företagshälsovården, som jag inte särskilt nämnde. Det
väldigt mycket ett arbetsgivarinstrument. De arbetsgivare som har riktig kol
rehabiliteringsverksamhet har ofta bra företagshälsovård, som då blir deras
instrument.
Frågan om nya arbetsgivare tror jag att jag överlåter till AMS representant
vända.
Gustaf frågade om incitamentsstrukturen. Själv har jag förbjudit ordet. Jag
hävda att man väldigt gärna får prata om detta, för det är mycket viktigt,
kallar det för drivkrafter. Det är viktigt, men allra viktigast för de myndigh
har ett ansvar för sitt område är trots allt uppdraget. Det är det som får oss
Era uppdrag är vad vi från myndigheternas sida gör. Vår tolkning av hur uppdr
ut är det som får oss att känna att vi gör rätt eller fel. Det spelar den stora
Vi har ju ändå den ordningen att vi har ett sektorsansvar för de här frågorna.
på noggrannhet i utformningen av de här uppdragen så att de "fackar i"
ordentligt, så att man verkligen har en tydlig gräns som inte ger några diken
är så tydlig att man i den samverkan som alltid måste finnas kring männi
individer, som inte är sektoriserade, av varandra kan utkräva ansvar när
gränsen för sitt eget uppdrag. Det är min fasta övertygelse att detta är
viktigt, lika viktigt som när man ska försöka få människor att samverka i
organisation som helst. Det handlar om att vara tydlig i frågan om vem som ha
uppdrag och så kräva samverkan vid gränsen kring dem som verkligen behö
nämligen individerna som måste kunna få röra sig mellan sektorerna. Jag tror
starkt på det. Sedan måste det förstås ligga i uppdraget att man inte får
fingrarna för att man inte når sina resultat om man uppfyller uppdraget. Det ä
viktigt hur man utformar målen för myndigheterna så att de stämmer me
uppdragen.
Den sista frågan handlade om försäkringskassans resurser. Här har den starka ök
sjukskrivningarna som ägt rum förmodligen bidragit till det fak
försäkringskassorna nu använder en betydligt mindre andel av sina resur
rehabiliterings- och ohälsoarbete. Å andra sidan upplever nog många försäkrin
att de har blivit bättre på att välja rätt personer att ägna sina utrednings
åt. Det här tror jag ser lite olika ut på olika försäkringskassor. Men jag t
inte att den nedgång i andelen resurser som de facto finns i dag bara är en fun
för lite resurser, utan den beror också på att man på ett annat sätt väljer ut
det spelar roll att man gör sina insatser för. Sedan ligger det säkert någonti
en särskild problemsektor är kontakten med arbetsgivarna. Detta beror på att de
har fungerat att arbetsgivarna ska lämna in sina rehabiliteringsplaner. Det h
enkelt varit så många som inte gör det att detta har försvunnit ur arsena
förslag vi har i vår rapport är att försäkringskassan ska få själva utrednings
också när det gäller arbetsgivare, medan det blir ännu tydligare att
arbetsgivaren som har rehabiliteringsansvaret för sina anställda.
Lennart Klockare (s): Anna Hedborg var tveksam till den fråga jag ställde.
tycker att myndigheterna självklart ska samverka - man ska göra ge
handlingsplaner, man ska lägga fast det ekonomiska ansvaret för den tid so
rehabiliteras tillbaka till arbetslivet. Det innebär ju att varje myndighet
ansvar inom ramen för en långsiktig lösning - för kassornas del kanske inom et
därefter arbetsförmedlingen. Men om det finns hinder för en sådan samverkan sk
vara bra att få fram det så att vi i så fall kunde ändra på det. Jag tycker
att det vore praktiskt att kunna lösa det här.
Anna Hedborg: Detta har oftast att göra med utbildning. Långa rehabiliteringar
utbildningar, och då blir det med dagens lagstiftning tveksamt om försäkringska
gå in och betala första året i en längre utbildning. Där stöter man i regelver
det är väl en fråga som vi får fundera vidare på, om vi har någon färdig idé om
borde se ut. Det är inte helt enkelt, detta med att förlänga möjligheten. De
enklare än det är.
Gustaf von Essen (m): Jag inser att Anna Hedborgs svar är det enda rätta i
sammanhanget. Vad jag var ute efter var att få något slags allmän bedömning. D
antagligen vi på den här sidan som måste försöka identifiera drivkrafterna s
inte motverkar varandra utan samverkar, och då gäller det inte bara regelverk h
myndigheter utan en helhetssyn.
Ordföranden: Då går vi vidare i programmet. Då är Levi Svenningss
Arbetsmarknadsstyrelsen välkommen fram för ett anförande. Varsågod, Levi.
Levi Svenningsson: Värderade ledamöter och åhörare! Jag heter Levi Svenning
arbetar som ansvarig för de här frågorna inom AMS ledning. Tillsammans med mi
dag finns Eva Plogéus, länsarbetsdirektör i Jönköping, Björn Sergel, länsarbets
i Jämtland, och Thomas Gustafsson, chef för arbetsförmedlingen i Hisingen. Ja
med att vi med den här representationen förenar såväl myndighet som verklighet,
referera till den distinktion som Johnny Ahlqvist gjorde inledningsvis.
I dag går i runda tal 250 000 svenskar öppet arbetslösa, och 125 000 män och
deltar i olika arbetsmarknadspolitiska program. Alla har det gemensamt att de
inte har möjligheter att försörja sig med ett arbete. Problemen är naturligtv
för de personer bland dessa 375 000 som har en lång erfarenhet av arbetslösh
skulle gärna vilja lägga på några overheadbilder för att klargöra hur situati
ut.
(Bild 1) Det här är antalet arbetssökande som varit inskrivna tre år eller län
landets arbetsförmedlingar, därav fortlöpande några utan arbete, dvs. pers
under den här perioden inte haft möjlighet att bryta av sin arbetslöshet me
arbete. Vi ser att det år 1996 omfattade i runda tal 130 000 personer. Nu är vi
bit under 100 000, men det är ändå drygt 2 % av den samlade arbetskraften.
Fördelningen mellan män och kvinnor samt yngre och äldre kanske inte förvåna
men det kan noteras att det framför allt är efter 45 år som problemen tilltar
minst efter 55 år - 55+, som det talas om i de här sammanhangen. Särskilt ser
män mellan 55 och 64 år är en grupp med dystra erfarenheten av att ha varit i
vid arbetsförmedlingen tre år eller längre. (Bild 3) Det finns också en
fördelning som kan vara intressant att belysa. Det är rätt anmärkningsvärt at
att Västra Götaland har en betydlig uppförsbacke i jobbet med att försöka f
dessa människor från långvarig arbetslöshet, långvarig inskrivnin
arbetsförmedlingen, till arbete.
(Bild 4) Förra året frågade vi våra kolleger och medarbetare ute på förmedlinga
de bedömde de sökandes möjligheter att göra sig gällande på arbetsmarknaden
två närmaste åren. Jag vill gärna säga att denna undersökning enligt vår upp
rätt väl blottlägger de problem som arbetsförmedlingarna möter i arbetet
bekämpa den långvariga arbetslösheten. Det rörde sig vid det tillfället, våren
180 000 personer som hade varit inskrivna vid arbetsförmedlingen längre tid än
Det var den gruppen långtidsarbetslösa som våra förmedlare fick bedöma utifr
chanser de hade på den arbetsmarknad man då såg framför sig under de närmaste t
dvs. den arbetsmarknad som vi just nu upplever. Vi kan till en början konsta
den nedgång som vi kunde notera i långtidsinskrivningen, som jag tidigare red
stämmer rätt väl överens med den bedömning som förmedlarna här gör: 22 % av de
får jobb bara det dyker upp jobb, men 58 % - de som finns inom det vita och d
fältet - är beroende av insatser från arbetsförmedlingen. Några av dessa har an
ganska avancerade insatser för att kunna hävda sig på arbetsmarknaden. Hä
naturligtvis mycket av tyngdpunkten i våra arbetsmarknadspolitiska program.
Men det som i det här sammanhanget kanske är intressantast är att för 20 %
personer som varit långvarigt inskrivna på våra förmedlingar bedömdes det som
om insatser inom ramen för AF och AMI skulle vara tillräckliga för att sökande
kunna hävda sig på arbetsmarknaden. För 9 % av dessa 20 % hette det att det
eller inga reella möjligheter för AF och AMI att hjälpa den sökande
arbetsmarknaden. Detta motsvarade vid den tidpunkten ungefär 36 000 personer.
oss alltså en uppfattning om vilken omfattning den samverkan vi här talar om eg
har. Vi gör utan tvekan den bedömningen att de personer som hade stora svårigh
ett år sedan knappast har fått det lättare trots det ljusnande arbetsmarkna
utan den bedömning som förmedlarna gjorde för ett år sedan tror vi i det st
står sig. Det gör att vi från Arbetsmarknadsverket är starkt engagerade
samverkansarbete som nu sker inom ramen för FRISAM.
Jag vill här gärna understryka det som Anna Hedborg sade, nämligen att sa
enligt FRISAM har som intention att utvecklas nedifrån och upp. Det framhävs ty
propositionen att vi från de centrala myndigheterna ska försöka underlätta ini
i det lokala arbetet genom att ge klarare signaler för hur man ska kunna samve
arbetet menar jag pågår, framför allt genom det uppföljningsarbete som Socials
och Marie Fridolf ansvarar för och även genom de omfattande uppföljninga
bedriver och som enligt plan ska vara slutförda sommaren 2000. Med andra ord:
i våra utvärderingar konstateras att den centrala nivån inte är fullt lika ak
den lokala och den regionala nivåer, så är det faktiskt vad som är avsikten. De
arbetet ska stimuleras. Vi från den centrala nivån ska stimulera, men vi
dirigera. Det hindrar inte att vi från AMS, i likhet med Anna Hedborg, ser f
morgondagens överläggningar då myndigheterna, och också Kommunförbunden, för
gången samlas för att just summera de erfarenheter som vi hittills har kring
verksamheten.
Jag vill sedan gärna knyta an till det resonemang som Anna Hedborg förde
centrala begreppen "arbetsför" och "anställningsbar". Jag tycker att den an
Anna här gjorde är träffande för hur problemen ser ut. Vi från Arbetsmarknadsve
också lätt att instämma i det resonemang som förs i den rapport som Anna här av
nämligen att uppdraget att bygga en bro över det dike som Anna talade o
tydliggöras. Vi kan göra det själva från myndigheternas sida, men det är också
att ni från riksdag och regering tydliggör hur denna bro ska byggas.
Resonemanget i som Riksförsäkringsverkets rapport är intressant: Eftersom den s
delen av rehabiliteringen är detta att komma ut på arbetsmarknaden bör det na
vara en huvudsaklig uppgift och ett huvudsakligt uppdrag för arbetsförmedlingar
bör då, precis som det sägs i rapporten, vara arbetsförmedlingarna som ansvarar
den fortsatta rehabiliteringsplaneringen utformas så att samtliga åtgärder in
på bästa sätt för att den enskilde ska kunna bli anställn
Arbetsmarknadsmyndigheterna skulle fatta beslut om såväl insatser som försörjni
- en fråga som precis har ventilerats här. Det finns därför anledning att öve
inte en särskild form av ersättning bör utformas och medel öronmärkas fö
arbetsmarknadsverksamhet. Jag tycker att detta är realistiskt: Det ges ett
uppdrag riktat till den grupp som vi här kan identifiera, och särskilda medel
för att arbetsmarknadspolitiska insatser både ska passa in och också få e
utformning att vi kan räkna med ett positivt resultat - satsningar med det de
syftet att förflytta människor från den öppna arbetslösheten in i ordinarie arb
Det här sista resonemanget, som alltså finns i rapporten, överensstämmer v
riktlinjerna - som bl.a. Berit Andnor varit med om att utforma
Arbetsmarknadsverkets interna omprövningsarbete, det utvecklingsarbete vi b
Detta arbete går ut på att de arbetsmarknadspolitiska programmen ska ges en t
utformning så att vi arbetar mot den ordinarie arbetsmarknaden, medverkar till
arbetslösa verkligen ges möjligheter att ständigt prövas mot den o
arbetsmarknaden och sålunda i mindre utsträckning finns i de olika program
fungerar som en uppehållande sysselsättning än direkt orienterade mot arbetsmar
När det talas om särskilda medel blir alltid frågan: Ska det då kosta mer? Ja
inte att det behöver göra det. Jag tror i stället att man bör ompröva de medel
närvarande går till s.k. arbetslivsinriktad rehabilitering och som försäkrings
bevisligen har haft svårigheter att förbruka. Det säger jag inte som kritik.
har haft dessa svårigheter kan bero på att man månat om det kvalitativa in
jobbet.
(Bild 5) Över åren ser utvecklingen ut på det här sättet. Denna skillnad
tilldelade och förbrukade medel i fråga om olika rehabiliteringsinsatser tyder
professionaliseringen kan drivas längre hos försäkringskassorna. Men jag tror
ska pröva om inte den här typen av pengar skulle göra bättre nytta i ett mål
arbete med att bygga en bro över det dike som Anna talade om än att som nu gå t
arbetslivsinriktad rehabilitering. Denna har ju vid olika utvärderingar vi
handla mer om utredningar av behov av arbetslivsinriktad rehabilitering, o
ganska enkla insatser för aktivering, än om en regelrätt arbetslivs
rehabilitering. För den som är intresserad kan jag säga att utvecklingen unde
det stora hela verkar upprepa resultatet från 1998. Vi får alltså ett glapp äv
år mellan tilldelade och förbrukade medel. Min fundering är om inte dessa med
göras tillgängliga på det sätt som RFV argumenterar för, nämligen att särskil
avsätts just för att överbrygga klyftan mellan att vara arbetsför och a
anställningsbar. Tack!
Ordföranden: Tack för det, Levi Svenningsson. Nu är det flera som har anmält
jag skulle först vilja ställa en klargörande fråga. Det gäller den bild du vis
de röda staplarna, över de svårigheter man har framför allt i Västra Götaland.
en ganska förfärlig bild, men vad jag förstår är det här absoluta tal. Det ä
stora län vi har att göra med, och man ser att det framför allt
storstadsområdena. Jag skulle vilja att du kommenterade den här bilden.
Levi Svenningsson: Uppriktig sagt kan jag inte ge en uttömmande förklaring.
kan Thomas Gustafsson hjälpa mig en smula vad det gäller Västra Götaland. Me
klart, efter det vi har sett och hört av redovisningarna här, ligger det
vardags talar om som missbruksproblem ofta som en viktig omständighet bako
långa inskrivningarna.
Över huvud taget är psykosociala problem en växande orsak till att människor ha
att hävda sig på arbetsmarknaden. Det är en fråga som vi har all anledning
vidare med och analysera.
Ordföranden: Det är ju det faktum att det är relativa tal som är intressant
tittar på mitt eget hemlän, Jämtland, skulle jag kunna dra slutsatsen att p
inte är särskilt stora. Frågan är var problemen egentligen är stora.
Thomas Gustafsson: Som jag ser det handlar det om invandrarproblematiken,
pratas väldigt lite om i dag. Västra Götalands län och Skåne län är överrepres
beroende på att stora invandrargrupper flyttar in till Göteborg, till d
stadsdelarna och till Biskopsgården på Hisingen. Vi hoppas mycket
storstadspengar, 1,9 miljarder kronor, som ska komma nu och att vi kan samv
kommunerna och hitta på saker så att vi kan få ned de här staplarna.
Ordföranden: Tack för det! Vi kanske återkommer till det här.
Ulla Hoffmann (v): Jag ska återknyta till det som Thomas pratade om,
invandrarproblematiken, om man nu ska kalla det så. Det finns faktiskt
människor som är arbetsföra men inte anställningsbara. Eftersom de inte är ins
försäkringskassan kan de inte bli arbetslösa i arbetsförmedlingens ögon. Det
grupp med utomeuropeisk sjukvårdspersonal som är arbetslös. Dessa personer behö
sjukvårdssvenska 1 och 2 för att kunna få svensk legitimation.
Vad jag förstår köper länsarbetsnämnden i dag utbildningsplatser på de här kurs
bl.a. Folkuniversitetet. Det står människor i kö för att komma in på dessa utbi
samtidigt som de som går där har problem med försörjningen. Jag skulle vilja
AMS anser att FRISAM-projektet skulle kunna ge möjlighet till en samverkan som
dessa människor kan bli anställningsbara. Om så inte är fallet undrar vilken
är.
Bo Könberg (fp): Även den här fjärde genomgången var intressant. Jag skull
ställa en fråga för egen del efter hela den här genomgången till Levi Sven
eller någon av de andra om hur bilden ser ut. Riksdagen fattade ju beslut om
försöken våren 1997. Och det här körde i gång 1998. I det material som vi h
finns det en rapport från den 1 juli i år. Där kan man bl.a. läsa att
bedrivits, lågt räknat, 5 651 aktiviteter; jag tror att det var så. Min fråg
det bättre i verkligheten i dag än det var våren 1997 på den här punkten? Då tä
inte på att vi har bättre konjunkturer och sådant, utan jag undrar om den ve
som man ska ägna sig åt fungerar bättre i dag enligt er mening.
Jag har fått lära mig en hel del i dag om skillnaden mellan arbetsf
anställningsbar. Min fråga till Levi Svenningsson är: Hur många av de ca 375 00
i dag talar om som arbetslösa - inklusive programmen - uppskattar du tillhör
kategorin?
Sedan vill jag vända mig till de lokala företrädarna. Det har ju efterlyst
regeländringar från de centrala företrädarna i dag. Det har talats om broar oc
man ska få använda pengarna på ett annat sätt. Om ni har några direkta önskemå
ett lämpligt tillfälle att framföra dem nu när det sitter ett antal lagsti
församlingen.
Kristina Zakrisson (s): Jag har en konkret fråga. Har de flesta av dem som har
det som Anna talade om, utredning och samordnad rehabilitering, och blivit ar
och kommit till diket rätt till arbetslöshetsersättning?
Som jag uppfattade det pratade Levi Svenningsson om att arbetsförmedlingen
inte har någon chans att hjälpa 22 %. Det berodde kanske på resursbrist eller
man inte hade verktygen. Min andra fråga är: Har dessa personer fått rehabil
eller har de inte alls fått det?
Levi Svenningsson: Eva ska också klargöra hur vi ser på det hela. Men FRISAM-
är intressanta, eftersom de stimulerar till en samverkan. Och jag skulle vi
till Bo Könberg att det inte är någon tvekan om att det på den lokala nivån ha
i gång ett helt annat samarbete än för några år sedan och att man också ha
medveten om att man är mer eller mindre beroende av att hjälpa varandra i arbe
grupper som behöver ett extra stöd. Detta visar också de utredningsrapporter so
som Marie Fridolf kanske kan redovisa.
Jag presenterade översiktliga bilder. Jag hoppas att alla uppfattar dem
illustrationer till hur problemen ser ut än som en exakt beskrivning. Det gäll
de röda fälten på den här bilden. Vi bedömer alltså inte att det inte finns e
för dessa personer att komma ut på arbetsmarknaden, men det kommer att förutsä
den samverkan som vi här talar om. Jag skulle vilja understryka en princip.
avgöra vem som är anställbar? Är det arbetsförmedlaren? Det är rimligen den
medborgaren. Att man ska ha möjligheter att via ett arbete försörja sig är ett
som alla medborgare bör rikta till det samhälle som de lever i. Det kan vara
att understryka en sådan princip, så att man inte med nya begrepp börjar
människor som exempelvis icke anställningsbara. I princip bör vi med olika
göra alla anställningsbara. Det är naturligtvis ett ideal men principiellt vik
betona.
Eva Plogéus: Nu fick jag chansen att svara på en del frågor och också prata om
annat. Levi visade en bild utifrån vilken det har gjorts en bedöm
arbetsförmedlingarna. Man måste faktiskt säga att det, trots en lysande arbet
som vi nu har och som utvecklas ytterligare, kommer att finnas en grupp av m
som tyvärr inte blir riktigt intressanta på arbetsmarknaden. Det hör mycket
att de inte är rörliga. Man kan inte skicka en person som under mycket lång ti
år, har varit utanför arbetsmarknaden och där inga insatser gett resultat,
annan ort. På den lilla lokala orten är dessa personer kända, och de kommer ibl
in på arbetsmarknaden hur mycket vi än gör. Nu talar jag om den be
arbetsmarknaden. Jag tror att det måste komma till nya jobb på den
arbetsmarknaden, jobb som inte riktigt finns i dag och som subventioneras, o
kunna ge människor det som de faktiskt ska ha. Det handlar om den vision som Le
om, att alla ska ha rätt till ett jobb.
Det finns en ganska anmärkningsvärd sak i dagsläget. Vi har nu en arbetsmarkn
blir bättre och bättre för varje dag i hela landet, inte minst i Jönköpings
händer då? Då har vi inte kvar några resurser för att göra inplaceringar av
som har nedsatta funktioner. Lönebidragspengarna är slut. De är slut i hela lan
innebär att vi i dagsläget inte kan utnyttja den samverkan och det samarbete s
. Vi kan inte nå resultat när det gäller det jobb som har gjorts
försäkringskassor, kommuner, landsting, arbetsförmedlingar osv. Då är frågan
rimligt att ha en sådan situation? En lösning skulle naturligtvis kunna vara
ser till att utnyttja den arbetsmarknad som är i dag och den som är ännu bätt
för människor med funktionshinder och andra hinder. Det gäller hela tiden att
att göra så mycket som möjligt. Men det behövs en ny arbetsmarkna
övergångsmarknad.
Jag ska svara på en fråga. Man kan nästan säga att av dem som finns här och so
inskrivna på arbetsförmedlingarna uppbär 95 %, kanske 97 %, ekonomiskt stöd i
någon försäkring, a-kassa eller liknande. Det är därför som de finns här.
arbetat med dem oerhört många gånger fram och tillbaka men inte kommit längre
trots allt nu att en och annan som har varit inskriven i tre år eller mer fakt
kommit in på arbetsmarknaden. Men för att komma längre behövs en öpp
arbetsmarknaden.
I den förra debatten var en annan diskussion uppe. Den gällde hur länge man ska
hos en arbetsgivare med en anställd person i rehabilitering. Det går aldrig a
på den frågan. Men jag tycker - jag svarar för mig själv - att det faktisk
finnas vissa möjligheter för arbetsförmedlingarna att gå in och jobba me
anställda och ge vissa möjligheter för att lösa situationen när sjukskrivninga
rehabiliteringsarbetet har pågått länge.
När det gäller regelförändringarna delar jag mycket av det som har sagts tidig
något sätt är det ibland nästan brandväggar i regelsystemet när det gäller att
insatser och åtgärder - det kan kallas åtgärder eller program - som försäkring
kommuner och landsting och vi är inblandade i. Det är det som har varit u
diskussion. Så nog finns det en del att ändra på som skulle kunna göra saker
bättre, men det handlar om många olika delar. En del tycker jag att ni har i
som ni skulle kunna titta på direkt. Det handlar om att se till att fler männis
funktionshinder, som vi just samarbetar kring, ska komma in på den o
arbetsmarknaden - det ska vara kontinuitet - med hjälp av exempelvis lönebidrag
Johnny Ahlqvist (s): Jag har ett konstaterande. Man kan titta på den nedre dele
som motsvarar ungefär 60 000 människor, om jag inte räknar fel. Vi kan gå
historiskt. När vi hade brist på arbetskraft i det här landet i slutet av 19
var det ungefär 65 000 som var arbetslösa och inskrivna, alltså den hårda kä
något sätt verkar det som om man, med nuvarande arbetsmarknadspoli
rehabiliteringspolitik, ändå aldrig klarar av att få tillbaka den här kärnan.
är konstant oavsett hur konjunkturerna ser ut. Det är bara ett konstaterande.
Sedan har jag en fråga om det förstärkta anställningsstödet. I vilket fält kom
att verka? Är det bara i det gröna fältet, eller kommer det in i det vita fält
huvud taget undrar jag var det kommer att verka. Vi såg i en rapport att ungef
personer skulle behandlas just med det förstärkta anställningsstödet. Det är
sådant generöst stöd som knappt kostar arbetsgivaren någonting. Det kostar int
staten någonting mer än minskade intäkter. Jag tycker på något sätt att det
jämförbart med att öka antalet lönebidrag.
Eva Plogéus: Man kan faktiskt säga att det förstärkta anställningsstödet har
lysande start. Det gäller nog ca 1 000 personer i landet. Det går inte till
som finns inom det gröna området, utan det går till personer som har varit i gå
och som man har arbetat med länge och där man känner att det måste till n
annat.
Sedan vill jag uttala en sak, och det är att det inte är kostnadsfri
arbetsgivaren. Det är lite bekymmersamt. Vi talar om 75 % av lönen, men det ä
per dag, fem dagar i veckan, som är maximibeloppet när det gäller dessa 75 % u
månader. Sedan är det 25 % under de efterföljande 18 månaderna. Men det
maximerat lönebelopp för dessa 75 % som faktiskt innebär en mycket låg
arbetsmarknaden i dag. Men strunt i det! Det är ändå ett väldigt bra stöd,
handlar om en begränsad tid. Jag är lite rädd för att det kan visa sig att mång
som nu går in med förstärkt anställningsstöd eller skatterabatten som hjälp
visstidsanställda. Vi har fått anmärkning för att vi beviljar lönebidr
årsskiften och liknande, men när det gäller lönebidragen handlar det ändå
anställningsförhållande av annat slag. Det är något som sker tillsammans
enskilde. Det är en kontinuitet i det, och det är en mänsklighet på ett annat s
Lönebidragen har ju också en annan konsekvens. Den mycket goda samverkan
samarbete som vi har med Samhall har inte nämnts här under den stund som jag h
med. Nu har utplaceringarna från Samhall stoppats. Många av dessa människor f
med en subventionerad anställning, och de har tränat under en lång period.
innebär faktiskt dubbla konsekvenser.
Ordföranden: Det är väldigt många som har begärt ordet. Jag tar er i turordning
lite synd att debatten börjar komma i gång riktigt ordentligt så här på slutet
kör så mycket som vi hinner.
Margareta Anderson (c): Fru ordförande! Jag har egentligen en ganska enkel fr
den är nog svår att besvara: Vad är det som hindrar oss från att sätta i
FRISAM landsomfattande? Kom gärna med idéer! Vad behöver vi göra på lagstiftnin
Eller handlar det egentligen bara om att låta tusen blommor blomma?
Désirée Pethrus Engström (kd): Många av dem som är nere på den röda skalan
varit på den gröna sidan och hamnat i en negativ spiral inne på arbetsmarknad
jag förstår måste det ändå ligga i Arbetsmarknadsverkets intresse att föreb
personer hamnar i arbetslöshet under en längre period. Hur ska man d
förebyggande? På något sätt måste man redan i ett tidigt skede samve
arbetsgivare som har problem med vissa anställda som man kan se förmodligen ko
bli uppsagda. De har kanske varit sjukskrivna länge eller klarar inte
arbetsuppgifter längre. Så småningom blir dessa personer uppsagda. Det gäll
lågutbildade kvinnor. De kommer då att hamna i den här hopplösa situationen
långtidsarbetslösa. Därför måste man hitta incitament för att se till a
personer inte hamnar i arbetslösheten.
Det fanns tidigare något som hette statens arbetsmarknadsnämnd. Det var något
statlig intern arbetsförmedling. Den var kanske inte så lyckad alla gånger, men
ändå en möjlighet för personer som hade det lite besvärligt att hitt
arbetsplatser. Om en person t.ex. inte passade på en arbetsplats kunde man
annan statlig arbetsplats där den här personen kanske trivdes och fungerade
handlar ju om de psykosociala besvären. Detta försöker man i dag uppväga me
arbetsgivarringarna. Man hjälps åt att hitta arbetsplatser åt arbetshandikap
olika sätt. Man byter alltså arbetskraft. Hur ser Arbetsmarknadsverket på
skulle gå in och hitta de förebyggande insatserna för att se till att vi int
här personerna - de som är lågutbildade och som ni nästan beskriver som hopplös
i arbetslöshet? Det handlar ju om att förebygga redan hos arbetsgivaren. Hur sk
dit?
Marie Fridolf: Levi bad mig tidigare att svara på frågan om hur många aktivit
är. Vi har ju kartlagt att det finns 5 000 olika aktiviteter. Men det beror j
man räknar och vad man menar med samverkan. Samverkan kan ju vara att tre han
diskuterar en individ. Det kan också vara en samverkan kring en grupp människor
har frågat efter i den här rapporten. Då har vi fått fram att det i dag är 5 00
Samtidigt vill jag påminna om att man har frågat dessa handläggare - i det här
cheferna - om samverkan har startat på grund av proposition 1996/97:63. Så
fallet. Många av de aktiviteter som pågår har startat före proposition 199
Proposition 1996/97:63 är framför allt känd hos försäkringskassan, arbetsförm
och AMI. En tredjedel av dessa aktiviteter drivs i projektform. De andra sk
ordinarie verksamhet.
Johan Jonsson: Jag jobbar med ett samverkansprojekt inom SOCSAM, det kallas fö
och vi arbetar på Hisingen. Det är alltså ett storstadsförsök och ett systerför
Christinas i Finspång.
Jag vill återkomma till Bo Könbergs fråga om antalet. Det har varit lite olika
i luften. Vi kan göra en försiktig uppskattning från de sju SOCSAM-försök so
Det handlar om olika förhållanden, små och medelstora kommuner och storstadsk
Då landar vi på ungefär 100 000 personer som är arbetsföra men inte anställni
Att den siffran skiljer sig från bl.a. Anna Hedborgs siffra beror på att vi
socialtjänsten, dvs. ett antal som inte är SGI-placerade. Det är en förklari
finns säkert fler.
Vad gör vi då med den här gruppen? Genom gemensamma bedömningar och gemensamma
har vi faktiskt på den relativt korta tid som vi har varit i gång på Hisingen
få ut ungefär hälften i arbete och utbildning av de 200 som vi har haft
gemensam lupp. Det är socialtjänsten, länsarbetsnämnden och försäkringskas
jobbar intimt tillsammans. Vi har därmed lyft dessa människor från bidragsbero
tagit dem till arbete eller utbildning.
Man kan säga att det här är som gammaldags mjölk, dvs. grädden flyter upp. Man
kunna göra en uppskattning av helheten, och vi har gjort en försiktig uppskatt
tror att ungefär var tredje person i den här gruppen skulle kunna gå mot ar
utbildning. Men två tredjedelar är vi lite mer osäkra på. Vad beror det på?
beror på att vi, när det gäller den första tredjedelen, känner att vi har v
form av alla de insatser som finns inom dessa aktörer.
Nu närmar jag mig alltså Bo Könbergs andra fråga: Vad vill ni? Jo, vi vill
andra verktyg, framför allt verktyg med mer långsiktighet i, verktyg som inte
efter åtta veckor eller sex månader. Det handlar om verktyg som baserar sig på
som vi gemensamt kan se i den här gruppen. Då tror vi att vi kan föra ytt
personer mot arbete eller utbildning. Men det är också viktigt att konstater
har vissa grupper - hur stora de är vet vi inte; det får försöken avgöra -
sannolikt inte kan gå ut i arbete eller utbildning. När det gäller dessa gr
uppdraget snarast att man ska ge dem förutsättningar för ett värdigt liv.
Det som är karakteristiskt för alla dessa ca 100 000 i riket är att de ha
utbildning; det handlar om grundutbildning, kunskaper i svenska språk
yrkesutbildning. Av den anledningen är de inte anställningsbara. När v
anställningsbar tänker vi inte så mycket på regelverk utan på vad arbetsm
efterfrågar.
Tack!
Björn Sergel: Jag tänker ta mig an önskelistan. Någonting som är nära förestå
er att pröva är det förstärkta anställningsstödet, som infördes alldeles nyli
Eva berättade är det ungefär 1 000 personer som har det i dag. Men det har snab
sig att det finns några blottor i det här stödet. Det omfattar exempel
möjligheter för grupper som vi pratar om i dag. Kravet på stödet är att ma
varit inskriven i förmedlingen under tre års tid. Den som exempelvis h
sjukskriven har inte möjligheten utan faller ifrån. Det är naturligtvis fel. D
bästa samförstånd och i gemensamma handlingsplaner har studerat på ex
Kunskapslyftet, komvux eller något liknande faller inte heller inom ramen f
möjligheter. Likaså är det angeläget att de som har en anställning på Samhall
anställning med lönebidrag omfattas av den här möjligheten. Då skulle vi få e
volym totalt att jobba med. Det känns angeläget, och det vore bra om vi kund
förändringen inför det att stödet förändras och omfattar två års inskrivningsti
Det andra som jag skulle vilja ta upp gäller möjligheten att jobba ih
försäkringskassan i längre processer. Det handlar som diskuterats tidigare t.ex
lägga ihop våra resurser. Det finns vissa möjligheter hos försäkringskassan att
upp till ett år. För den här gruppen som är definierad, ca 9 000 personer, sk
vara möjligt att hitta beröringspunkter. Vi skulle t.ex. kunna ha ge
utbildningsplaner i de fall då vi vet att det behövs insatser under två, tre år
En tredje sak som har varit uppe och som är aktuell i Jämtland gäller när m
uttömt sina möjligheter till bibehållande av anställning med lönebidrag framfö
mindre företag. Det har då gjorts mångåriga dokumenterade rehabiliteringsinsat
är överens med parterna i företaget om att möjligheterna nu är uttömda. Då t
att det borde finnas andra möjligheter. Man skulle kunna begränsa dem. Man skul
finna olika former för det här men ändå öppna för en möjlighet att hjälp
människor. Annars blir det ofta så att de lämnar företaget och verksamheten, o
får vi börja om från början. Det borde alltså finnas en öppning, kanske en m
att i begränsad omfattning gå in med någon form av stöd om det är bäst för den
kunden att vara kvar i företaget. Det här har varit återkommande, och jag tycke
skulle behöva det här stödet.
Tack!
Birgit Högberg: Jag kommer från försäkringskassan i Västerbotten. Vi kan titt
det ser ut för människor i den här gruppen i Västerbotten, människ
funktionshinder. I den här fina arbetsmarknaden, som Eva just beskrev,
funktionshindrade blivit arbetslösa och färre fått åtgärder. Det betyder
elegant arbetsmarknaden än utvecklas är de personer som vi talar om hela
riskzonen. Jag tror också att det antal som Anna talade om när det gäller s
stämmer rätt så väl. Det ligger alltså på mellan 800 och 900 personer i vårt
det är ett vanligt treprocentslän. Men individen är en fyrkantig plugg som int
i det runda hålet. Jag tror att vi alla måste hjälpas åt för att få dessa dim
att stämma.
Bo Könberg frågade vad vi ville. Vilka broar behöver vi bygga? I det här huset
vi hjälp för att klara av dessa broar, bl.a. när det gäller våra mål och våra
som Anna var inne på. Vi känner väldigt tydligt att uppdraget från d
myndigheterna inte stämmer. Vi drar åt fel håll. Man kan säga att Näringsdepart
starka betoning på tillväxt naturligtvis har betytt att dessa människors situa
fått stå efter. Pengar har försvunnit. Det handlar inte minst om borttaga
lönebidragen mitt i budgetåret. Det har i Västerbotten betytt att i alla fall
lönebidrag försvunnit, vilket också betyder att de handlingsplaner som kassa
gemensamt hade lagt upp sprack. AF hade ju inte längre pengar. Därför måste det
som det sägs, handla om långsiktighet. Och försörjningsfrågan måste i
diskuteras, inte minst i det här huset.
Man måste också ta en diskussion kring hur man ska bemöta frågan från Bruk för
lön i stället för bidrag och om hur gemenskapsföretag ska kunna finansieras va
skatter och juridiska problem. Det finns en mängd intressanta uppslag som man
titta på, och det kan man göra i det här huset.
Vi behöver också ett stöd från verken. Socialstyrelsen betyder väldigt myck
stödet gentemot hälso- och sjukvården. Man kunde kanske tro att landstinge
spela en större roll, men Socialstyrelsen betyder väldigt mycket som tillsynsm
där. Det är viktigt för oss ute på fältet. Vi behöver ha ett tydligt stöd fr
tillsynsmyndigheter och från våra ledningar och verk.
Jag sade att försörjningsfrågan är grundbulten. Vi kommer inte ifrån det. Det
den enskildes oro sitter. Vad säger ni om att inte veta hur er försörjning ä
månader, eller kanske om en vecka? Vi sitter med tillsvidareanställningar
löner, men de här människorna lever också inom sig i en jättedålig situation.
kanske inte vi på samma sätt.
Sedan åligger det handläggarna och oss på lokal nivå att sköta detta med at
överens, att få våra kulturer att passa ihop. Det behöver vi jobba jättemycket
tar lång tid, men det finns ingen återgång. Det finns bara framåt när det
samverkan och samarbete.
Thomas Gustafsson: Bo Könberg frågade om önskelistan. Vi pratar väldigt m
övergångsarbetsmarknad, tredje sektorn osv. Vi har haft ett instrument som he
offentlig tillfällig anställning. Det försvinner nu den 31 december. Det är e
ut till organisationerna som inte är bra. Vi på fältet känner att det har v
mycket bra hjälp för människor över 55 år. Jag vill vädja att man tar upp fråga
återinföra den möjligheten.
Ordföranden: Då har vi kommit till slutet på den diskussion som vi har haft i
vill å arbetsmarknadsutskottets och socialförsäkringsutskottets vägnar tacka
för att ni har deltagit och bidragit till en bra diskussion. Det här
fortsätter. Vi har tyckt att det är viktigt att lyfta upp frågorna
rehabilitering. Det är ett område som ständigt återkommer i våra diskussioner k
vi ska kunna samverka, samarbete och samordna vårt arbete inom en rad olika
just för att underlätta för den enskilda människan. Jag vill också påminna o
klart och tydligt i riksdagen har lagt fast att detta är ett uppdrag där det
alla fyra myndigheter att samverka kring den enskilda individen just för att un
situation där man hamnar i gråzoner eller mellan stolarna. Det är oerhört vikt
det uppföljnings- och utvärderingsarbete som nu pågår sker på ett bra sätt s
får rätt signaler hit till det här huset och till regeringen i det fortsatta ar
Vi tycker att det har varit ett bra upplägg att få en uppvisning av vad som s
lokalt. Vi tror att det är oerhört viktigt att ständigt lyfta upp de goda exem
att också få balansera bilden genom att låta företrädare från de centrala myndi
lämna sina synpunkter.
Ni ska ha stort tack allesammans. Vi är mycket nöjda med dagens utfrågning.
Deltagare vid utfrågningen:
Riksförsäkringsverket
Anna Hedborg
Stig Orustfjord
Anna Löfström
Leif Vesterlind
Arbetsmarknadsverket
Levi Svenningsson
Medverkande i lokala samverkansprojekt
Conny Hante, Frisamprojektet i Falköping
Johan Jonsson, SOCSAM, Göteborg
Christina Källgren Peterson, SOCSAM, Finspång
Viveca Leander, SOCSAM, Finspång
Per Aronsson, SOCSAM, Finspång
Försäkringskasseförbundet
Jan-Åke Brorsson
Birgit Högberg
Landstingsförbundet
Karin Karlsson
Svenska Kommunförbundet
Leif Klingensjö
TCO
Anna-Stina Elfving
SACO
Hans Dahlgren
Marie-Louise Strömgren
Socialdepartementet
Bengt Sibbmark
Per Tillander
Per Johansson
Näringsdepartementet
Ulrika Ehrensvärd
Mona Stål
Utredningen om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen