Socialförsäkringsutskottets betänkande
1999/2000:SFU01

Anslag inom socialförsäkringsområdet (utgiftsområdena 10, 11 och 12)


Innehåll

1999/2000

SfU1

Sammanfattning

Utskottet  behandlar i detta betänkande  regeringens
förslag  till  anslag  m.m.  inom  utgiftsområde  10
Ekonomisk   trygghet   vid  sjukdom  och  handikapp,
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom och
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn samt motioner som rör anslagen eller anslutande
frågor.
Inom      utgiftsområde      10     föreslås      i
budgetpropositionen   att  försöksverksamheten   med
lokal finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso-  och  sjukvård  och   socialtjänst   (SOCSAM)
förlängs  till  utgången av år 2002. Vidare föreslås
vissa ändringar vad  gäller  utseende av ledamöter i
Beställarförbundets styrelse samt  fastställande  av
budget  och  bokföringsskyldighet. Reglerna föreslås
träda i kraft den 1 januari 2000.
Inom   utgiftsområde   11   föreslås   inte   några
lagändringar  utan  endast fördelning av medel på de
olika anslagen.
Inom utgiftsområde 12 föreslås att barnbidraget och
det förlängda barnbidraget  höjs med 100 kr per barn
och   månad   fr.o.m.  den  1  januari   2000.   För
barnbidraget innebär  det  en höjning till 10 200 kr
per år. Det föreslås vidare  att  flerbarnstillägget
höjs i motsvarande mån eller till 2  724  kr  per år
för det tredje barnet, till 8 160 kr per år för  det
fjärde  barnet  och  till  10  200 kr per år för det
femte och varje ytterligare barn.
I propositionen föreslås också  en  förbättring  av
föräldrapenningen  vid flerbarnsfödsel fr.o.m. den 1
januari 2000. Vid flerbarnsfödsel  skall  för  varje
barn   utöver   det   andra   samtliga  tillkommande
föräldrapenningdagar   ersättas   med   belopp   som
motsvarar förälderns sjukpenning.
Utskottet tillstyrker lagförslagen liksom förslagen
till  medelsfördelning inom utgiftsområdena  10,  11
och 12.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
M-, kd-,  c-  och  fp-ledamöterna  har  i särskilda
yttranden   redovisat   sina   re-spektive  partiers
budgetförslag.
I ärendet finns 52 reservationer  och  9  särskilda
yttranden.

Propositionen

Regeringen  (Socialdepartementet)  har i proposition
1999/2000:1  Budgetpropositionen för  2000  volym  6
föreslagit riksdagen att

under utgiftsområde 10

dels  anta regeringens  förslag  till  lag  om  dels
fortsatt  giltighet  av  lagen  (1994:566)  om lokal
försöksverksamhet  med  finansiell samordning mellan
socialförsäkring,   hälso-    och    sjukvård    och
socialtjänst, dels ändring i samma lag,

dels bemyndiga regeringen att under år 2000, i fråga
om   ramanslaget   B  1  Riksförsäkringsverket  ingå
ekonomiska  förpliktelser   som  inklusive  tidigare
åtaganden innebär utgifter på  högst  9  000  000 kr
efter år 2000,

dels  för  budgetåret  2000  anvisa  anslagen  under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom  och
handikapp enligt uppställning i bilaga.
under utgiftsområde 11

för    budgetåret   2000   anvisa   anslagen   under
utgiftsområde  11  Ekonomisk  trygghet  vid ålderdom
enligt uppställning i bilaga.

under utgiftsområde 12

dels anta regeringens förslag till
1.   ändring   i   lagen   (1947:529)  om  allmänna
barnbidrag,
2.   ändring   i  lagen  (1986:378)   om   förlängt
barnbidrag,
3. ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
dels  för  budgetåret  2000  anvisa  anslagen  under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn enligt uppställning i bilaga.

Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1998

1998/99:Sf201  av  Marietta  de  Pourbaix-Lundin (m)
vari  yrkas  att  riksdagen  hos  regeringen   begär
förslag  innebärande  att  beslut  om förtidspension
inte skall få fattas under tid som fängelsetid eller
rättspsykiatrisk  vårdtid löper i enlighet  med  vad
som anförts i motionen.
1998/99:Sf210 av Maud  Ekendahl  (m)  vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad  i  motionen anförts om att verka för rättvisare
regler      för      företagare      vad      gäller
sjukpenninggrundande inkomst.

1998/99:Sf211  av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen hos  regeringen  begär  en  översyn av
lagen  om  allmän  försäkring  enligt vad i motionen
anförts om korttidsanställdas trygghet vid sjukdom.

1998/99:Sf219 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om  en  översyn  av
kvalificeringsreglerna till socialförsäkringen.
1998/99:Sf240 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, kd,
fp)  vari yrkas att riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen  till  känna  vad  i  motionen anförts om
ändring av reglerna för sjukpenning.

1998/99:Sf245 av Ingemar Josefsson  (s)  vari  yrkas
att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  samordning  av
inkomstbegreppet.

1998/99:Sf263 av Barbro Hietala  Nordlund  m.fl. (s)
vari   yrkas   att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen till  känna  vad  i  motionen  anförts om
behovet av ytterligare analys av förtidspension  för
flyktingar.

1998/99:N326  av  Per  Westerberg och Göran Hägglund
(m, kd) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen  begär  förslag  om
enhetligt beräkningsunderlag för ersättningarna i de
allmänna  försäkringarna  i  enlighet  med  vad  som
anförts i motionen.
1998/99:N332  av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp) vari
yrkas
13.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om rättvisa regler
i socialförsäkringarna.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1999

1999/2000:Sf201 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts  om  en  översyn  av
nuvarande regler  för  barnbidrag  så att det kommer
båda föräldrarna till godo.
1999/2000:Sf202  av Rolf Gunnarsson (m)  vari  yrkas
att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen till
känna vad i motionen anförts om änkepensionerna.

1999/2000:Sf203  av  Rigmor  Ahlstedt  och   Kenneth
Johansson  (c)  vari  yrkas  att  riksdagen  som sin
mening  ger  regeringen  till  känna  vad i motionen
anförts om en översyn av adoptionskostnadsbidraget.

1999/2000:Sf204  av Inger René och Kent  Olsson  (m)
vari   yrkas   att   riksdagen   beslutar   avskaffa
inkomstprövning      av     folkpensionsdelen      i
änkepensionerna och återställa nivåerna till vad som
gällde före den 1 april  1997 i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1999/2000:Sf205  av  Elizabeth   Nyström   och  Maud
Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts  om
återställda änkepensioner.

1999/2000:Sf206  av  Stefan  Hagfeldt (m) vari yrkas
att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen  till
känna vad i motionen anförts om rättvisa åt änkorna.

1999/2000:Sf207 av  Sofia Jonsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad  i  motionen  anförts om att en  utredning  görs
gällande provision till förtroendeläkarna.

1999/2000:Sf208 av  Cecilia Magnusson (m) vari yrkas
att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen  till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  förändringar i
föräldraförsäkringen.

1999/2000:Sf209  av  Ulla-Britt Hagström  (kd)  vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts  om  återinförande  av
efterlevandepensioner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ekonomisk försämring
vid giftermål.
1999/2000:Sf210  av  Ulla-Britt  Hagström  (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen   anförts   om  brist  på
jämställdhet        vid        bedömningen        av
rehabiliteringsbehov,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om samspelet mellan
Riksförsäkringsverket och försäkringskassan.
1999/2000:Sf211  av  Rinaldo   Karlsson   och  Carin
Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts  om
ändrad sjukpenning i samband med löneförhandlingar.

1999/2000:Sf213   av  Ingvar  Eriksson  och  Carl  G
Nilsson (m) vari yrkas  att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna  vad i motionen anförts om
rättvisa åt änkorna.

1999/2000:Sf214 av Johnny Gylling  (kd)  vari  yrkas
att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  att  undersöka
förutsättningarna    för    att    vårdbidrag    för
diabetesbarn skall utgå i form av schablonbidrag.

1999/2000:Sf215 av Roy Hansson  (m)  vari  yrkas att
riksdagen  som sin mening ger regeringen till  känna
vad i motionen  anförts  om  möjligheten  för mindre
företag att välja från vilken dag företaget skall ha
arbetsgivarinträde för anställda.

1999/2000:Sf216   av   Lena   Sandlin   och  Ingemar
Josefsson  (s)  vari  yrkas  att  riksdagen som  sin
mening  ger  regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts  om  garanterad  sjuklön  till  anställda  i
bemanningsföretag.

1999/2000:Sf218   av   Lena  Sandlin   och   Ingemar
Josefsson  (s)  vari yrkas  att  riksdagen  som  sin
mening ger regeringen  till  känna  vad  i  motionen
anförts om sjuklöneperiod i sjukförsäkringen.

1999/2000:Sf219   av   Ingemar  Josefsson  och  Lena
Sandlin (s) vari yrkas att  riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad  i motionen anförts om
en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring.

1999/2000:Sf221  av Marietta de Pourbaix-Lundin  och
Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen  till  känna  vad  i  motionen
anförts  om behovet av att ändra berörd lagstiftning
så  att  avlämnande   av  delårsrapport  för  allmän
försäkringskassa förenklas.

1999/2000:Sf222 av Lars  Leijonborg  m.fl. (fp) vari
yrkas
1.    att    riksdagen    beslutar   att   avskaffa
inkomstprövningen av änkepensionen,
2.  att  riksdagen  till  utgiftsområde   11   A  2
Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 2000
anvisar  720  miljoner  kronor utöver vad regeringen
föreslagit för avskaffande  av  inkomstprövningen av
änkepensioner,
3.  att  riksdagen  beslutar återställa  tiden  för
omställningspension till 12 månader från nuvarande 6
månader,
4.  att  riksdagen  till   utgiftsområde   11  A  2
Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 2000
anvisar  82  miljoner  kronor  utöver vad regeringen
föreslagit   för   återställande   av    tiden   för
omställningspension till 12 månader,
5. att riksdagen vid avslag på yrkandena  1  och  2
beslutar   uppdra   åt   regeringen   att  förelägga
riksdagen      förslag     om     avskaffande     av
inkomstprövningen av änkepensionen,
6. att riksdagen  vid  avslag  på yrkandena 3 och 4
beslutar   uppdra   åt   regeringen  att   förelägga
riksdagen  förslag  om återställande  av  tiden  för
omställningspension till 12 månader.
1999/2000:Sf223 av Kenneth  Johansson (c) vari yrkas
att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen  till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  behovet av att
utreda  en  friare användning av socialförsäkringens
medel.

1999/2000:Sf224  av  Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari  yrkas  att  riksdagen   som   sin  mening  ger
regeringen  till  känna  vad i motionen  anförts  om
behovet  av  en  översyn  av  beräkningsgrunden   av
inkomst.

1999/2000:Sf225  av  Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari  yrkas  att  riksdagen   som   sin  mening  ger
regeringen  till  känna  vad i motionen  anförts  om
behovet   av   lagändringar   för   att   möjliggöra
delegering  av  myndighetsbeslut   till   en   annan
huvudman inom SOCSAM-försöken.

1999/2000:Sf226 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
1.  att riksdagen beslutar att förlänga rätten till
närståendepenning  och  den  därtill kopplade rätten
till  ledighet  från  nuvarande 60  dagar  till  120
dagar,
5.  att  riksdagen  till   utgiftsområde   10  A  1
Sjukpenning  och  rehabilitering m.m. för budgetåret
2000 anvisar 50 000  000  kr  utöver  vad regeringen
föreslagit eller således 81 502 036 kr.
1999/2000:Sf227 av Bengt-Ola Ryttar m.fl.  (s)  vari
yrkas  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till  känna vad i motionen  anförts  om  behovet  av
analys av effekterna av de förändringar som gjorts i
den generella välfärden.

1999/2000:Sf228  av  Göte Jonsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad  i  motionen  anförts  om förutsättningarna  att
bedriva  fortsatt  verksamhet   vid  kuranstalten  i
Tranås.

1999/2000:Sf229 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)
vari  yrkas  att  riksdagen  som  sin   mening   ger
regeringen  till  känna  vad  i  motionen anförts om
adoptionsbidraget.

1999/2000:Sf230 av Kenth Skårvik m.fl.  (m,  fp,  c,
kd)  vari  yrkas  att  riksdagen  som sin mening ger
regeringen  till  känna  vad i motionen  anförts  om
översyn av socialförsäkrings- och bidragssystemet.

1999/2000:Sf231 av Inger Strömbom  m.fl.  (kd, m, c,
fp)  vari  yrkas  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen  anförts  om
behovet  av  att  minska  företagens  kostnader  för
sjuklön.

1999/2000:Sf232  av Inga Berggren och Anna Åkerhielm
(m) vari yrkas att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen  till  känna  vad  i  motionen anförts om
vikten   av   att   människor,  oavsett  boendeform,
behandlas lika vid beräkning  av  bostadskostnaderna
för beräkning av BTP.

1999/2000:Sf233 av Yvonne Ångström  m.fl.  (fp) vari
yrkas  att  riksdagen  hos  regeringen begär förslag
till  lagändring  när  det  gäller   överlåtelse  av
föräldrapenning,   så  att  det  blir  möjligt   för
ensamstående föräldrar  att  överlåta  sin rätt till
mor-  eller farförälder eller annan nära  anhörig  i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:Sf234  av  Nalin Pekgul (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad i motionen anförts om en analys av effekterna av
vad  en  utvidgning  av föräldraförsäkringen  skulle
innebära.

1999/2000:Sf236  av Hans  Stenberg  m.fl.  (s)  vari
yrkas att riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om behovet av att
särskilt uppmärksamma gruppen äldre  arbetslösa  när
reglerna   för   det   nya   förtidspensionssystemet
utformas.

1999/2000:Sf237  av  Ulla Hoffmann  m.fl.  (v)  vari
yrkas att riksdagen som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om brister  i  det
ekonomiska trygghetssystemet för barn vars föräldrar
avtjänar fängelsestraff.

1999/2000:Sf238  av  Stefan Attefall (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen  till
känna   vad   i   motionen  anförts  om  behovet  av
förenkling av reglerna  för  sjukpenning- respektive
föräldrapenninggrundande inkomst.

1999/2000:Sf239 av Lars Gustafsson  (kd)  vari yrkas
att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till
känna vad i motionen anförts om behovet av att utöka
de s.k. Socsamförsöken.

1999/2000:Sf240  av  Bengt  Silfverstrand  (s)  vari
yrkas att riksdagen som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en justering av
underhållsstödet.

1999/2000:Sf241 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas  att riksdagen till Bidrag till kostnader  för
internationella adoptioner (utg.omr. 12, anslag
A 4) för  budgetåret  2000  anvisar  16  000  000 kr
utöver vad regeringen föreslår.

1999/2000:Sf243  av Rolf Olsson m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen ger  regeringen  i  uppdrag att utreda
nivån  på  adoptionskostnadsbidraget   i  syfte  att
underlätta adoptioner.

1999/2000:Sf245  av  Cristina  Husmark Pehrsson  (m)
vari  yrkas  att  riksdagen  som  sin   mening   ger
regeringen  till  känna  vad  i  motionen anförts om
betydelsen av finansiell samverkan mellan huvudmän i
enlighet   med   Socsam,   Finsam  samt  att   dessa
samverkansformer snarast bör permanentas.

1999/2000:Sf246 av Lars Leijonborg  m.fl.  (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna    vad    i    motionen    anförts    om    en
socialförsäkringsreform,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om principerna för
socialförsäkringarna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om att  motverka  fusk
och överutnyttjande av socialförsäkringarna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts  om  behovet  av  en
blocköverskridande         överenskommelse        om
socialförsäkringarna,
6.   att   riksdagen  med  följande   ändringar   i
förhållande   till   regeringens   förslag   anvisar
anslagen under  utgiftsområde  10 Ekonomisk trygghet
vid  sjukdom  och handikapp, enligt  uppställning  i
motionen.
1999/2000:Sf247 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  resurser  till
barnfamiljerna genom  bostadsbidrag,  barnbidrag och
vårdnadsbidrag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att varje beslut som
regering och riksdag fattar skall stämmas av för att
se hur det gagnar och påverkar familjen.
1999/2000:Sf251 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari yrkas
att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till
känna vad i motionen anförts  om ekonomisk orättvisa
mellan  föräldrar  som  föder  barn  i  Sverige  och
svenska föräldrar som adopterar barn.

1999/2000:Sf252 av Catharina Elmsäter-Svärd (m) vari
yrkas  att riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till   känna    vad    i    motionen    anförts   om
betalningsansvaret för äldre invandrare.

1999/2000:Sf253 av Göran Lindblad (m) vari yrkas att
riksdagen  som sin mening ger regeringen till  känna
vad i motionen anförts om barnbidrag.

1999/2000:Sf254  av  Margit  Gennser  m.fl. (m) vari
yrkas
1.  att  riksdagen  beslutar  om  en återgång  till
ersättningsnivån   75  %  inom  sjukförsäkringen   i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar  om  ändrade  regler  för
beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3.  att  riksdagen  beslutar  införa ytterligare en
karensdag i sjukförsäkringen i enlighet  med vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nya direktiv  om  en
försäkringsläkarorganisation,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om tilläggsdirektiv
gällande  eventuella organisationsförändringar  m.m.
för  att  öka  likformighet  och  rättssäkerhet  vid
bedömning av  ersättning vid sjukdom, rehabilitering
etc.,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  sambandet  mellan
köer  inom  sjukvården,  stigande  sjuktal och sämre
rehabiliteringsresultat,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Finsamprojektet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om ökad  effektivitet
inom   rehabiliteringen   vid   införandet   av   en
sjukvårdsförsäkring,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts om att utveckla HUR-
projektets  rehabiliteringsmodeller   för  de  stora
diagnosområdena   hjärt-kärlsjukdomar,   astma   och
smärtbesvär från rörelseorganen,
10.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till   känna   vad   i  motionen  anförts   om   hur
socialförsäkringen kan  ges  ett  för  individen och
samhället    bättre    utnyttjande   vid   ett   mer
näringslivsvänligt klimat och lägre skatter,
11.  att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen
till   känna    vad    i    motionen    anförts   om
företagshälsovårdens   roll   för   prevention   och
rehabilitering,
12.  att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen
till  känna  vad i motionen  anförts  om  likvärdiga
villkor för män och kvinnor vid rehabilitering,
13. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till    känna    vad    i    motionen   anförts   om
arbetsolycksfall, arbetsskador och färdolycksfall.
1999/2000:Sf257  av Ulla-Britt  Hagström  (kd)  vari
yrkas att riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om en uppföljning
av hur föräldraförsäkringens konstruktion  styr  vem
som väljer att arbeta hemma hos barnet.

1999/2000:Sf258  av  Anita  Sidén  och  Anne-Katrine
Dunker  (m) vari yrkas att riksdagen som sin  mening
ger regeringen  till känna vad i motionen anförts om
att återställa änkepensionen.

1999/2000:Sf259 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna     vad     i     motionen      anförts     om
adoptionskostnadsbidragets storlek,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om biståndsinsatser  i
samband med adoption,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad   i   motionen   anförts   om  rätt  till
ersättningar  och  bidrag till adoptivföräldrar  som
får barn som är tio år och äldre.
1999/2000:Sf260 av Birgitta  Carlsson m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna    vad    i    motionen    anförts    om    en
sjukförsäkringskommission,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om en välfärdsreform
som är hållbar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts   om   en  ny  och
sammanhållen trygghetsförsäkring,
4.  att riksdagen begär förslag till en 30-årsgräns
för förtidspensionering,
5. att  riksdagen  beslutar att projekten med lokal
finansiell  samordning   skall  övergå  i  permanent
verksamhet och samtidigt skall omfatta hela landet.
1999/2000:Sf262 av Ulla Hoffmann (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen  begär en utredning
av  lagen  om  allmän  försäkring med syfte  att  de
pensionärer  som  uppbär yrkesskadelivränta  och  är
återbetalningsskyldiga    enligt   samordningsregler
skall anses ha betalat sin  skuld  när skuldbeloppet
är inbetalat,
2.   att   riksdagen   hos  regeringen  begär   att
utredningen även omfattar  de  pensionärer som redan
betalat ursprungsbeloppet och att  dessa skall anses
skuldfria.
1999/2000:Sf263  av  Marie Engström m.fl.  (v)  vari
yrkas
1.   att   riksdagen  hos   regeringen   begär   en
utvärdering      av      försäkringsskyddet      mot
sjuklönekostnader  i  enlighet  med  vad  i motionen
anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sjuklöneperioden.
1999/2000:Sf264  av  Kalle  Larsson  m.fl. (v)  vari
yrkas  att  riksdagen som sin mening ger  regeringen
till känna vad  i  motionen anförts om att undersöka
om medel avsatta för  FRISAM-projektet  kan användas
med större tonvikt på att förbättra möjligheterna på
arbetsmarknaden för invandrade personer.

1999/2000:Sf265  av  Birger Schlaug m.fl. (mp)  vari
yrkas att riksdagen som  sin  mening  ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen anförts om att  utreda
konsekvenserna  av  en  förlängd  pappaledighet  för
barnen och jämställdheten.

1999/2000:Sf266 av Marianne  Samuelsson  m.fl.  (mp)
vari   yrkas   att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen till  känna vad i motionen anförts om att
regeringen bör utreda  möjligheten  att  överlåta de
tio pappadagarna i samband med förlossningen  på  en
släkting eller vän.

1999/2000:Sf269  av  Hillevi  Larsson (s) vari yrkas
att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen  till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  en  analys  av
effekterna av vad det skulle innebära om karensdagen
togs bort.

1999/2000:Sf270  av Marina Pettersson (s) vari yrkas
att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  en  analys  av
effekterna     av     vad     en    utvidgning    av
föräldraförsäkringen     skulle     innebära     för
jämställdheten.

1999/2000:Sf271 av Lisbeth Staaf-Igelström  (s) vari
yrkas  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen  anförts  om en översyn av
bidraget till internationella adoptioner.

1999/2000:Sf273  av  Ulla  Hoffmann m.fl.  (v)  vari
yrkas att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen
till    känna    vad    i    motionen   anförts   om
familjepolitikens inriktning.

1999/2000:Sf274  av  Helena Frisk  och  Ann-Kristine
Johansson  (s)  vari yrkas  att  riksdagen  som  sin
mening ger regeringen  till  känna  vad  i  motionen
anförts   om   en   analys   av  effekterna  av  att
kontaktdagarna försvunnit.

1999/2000:Sf275 av Lars Ångström (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad i motionen anförts om att se över lagstiftningen
så    att    Läkare   utan   gränser,   samt   andra
organisationer  som  eventuellt inte omfattas av det
svenska sjukförsäkringssystemet  får  samma  sociala
försäkringsskydd  som  volontärer från andra svenska
organisationer.

1999/2000:Sf277 av Désirée  Pethrus  Engström  m.fl.
(kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om FINSAM-verksamhet  i
hela landet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om behovet av att få
med arbetsförmedlingen i samverkan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  behovet  av ökade
resurser till försäkringskassan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om kvalitetshöjning  i
besluten      och     förbättrad     kontroll     av
sjukpenningutbetalningar och förtidspension,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  prioriteringar av
kompetenshöjande  åtgärder  inom socialförsäkringens
administration,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  tidiga  aktiva
rehabiliteringsåtgärder,
7. att riksdagen beslutar införa en andra karensdag
i sjukförsäkringen med bibehållet högkostnadsskydd,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts   om   behovet   av
regeländringar i karensdagssystemet,
9.  att riksdagen beslutar om en ny beräkningsgrund
för SGI i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att  riksdagen  beslutar  avskaffa skyldigheten
för  arbetsgivare  att  lämna  uppgifter   om  korta
sjukfall enligt 12 § lagen om sjuklön,
11. att riksdagen beslutar införa en ny modell  för
trafikförsäkringen i enlighet med vad som anförts  i
motionen,
12.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till   känna   vad   i   motionen  anförts   om   en
parlamentarisk kommitté med  uppdrag  att utreda ett
reformerat socialförsäkringssystem,
13.   att   riksdagen  med  följande  ändringar   i
förhållande till  regeringens förslag anvisar anslag
för budgetåret 2000 under utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet   vid   sjukdom    och   handikapp   enligt
uppställning i motionen.
1999/2000:Sf278  av Kenneth Lantz  m.fl.  (kd)  vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att återgå till icke
inkomstprövad änkepension i folkpensionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen   anförts   om   förlängd
omställningspension från sex till tolv månader,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen  anförts  om  en  höjning  av
pensionstillskottet med 200 kr/månad,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts om att fritidshus inte
skall  medräknas  i  underlaget  till  inkomstprövat
bostadstillägg för pensionärer,
5.   att  riksdagen  med   följande   ändringar   i
förhållande   till   regeringens   förslag   anvisar
anslagen för budgetåret 2000 under utgiftsområde  11
Ekonomisk  trygghet  vid  ålderdom  enligt  följande
uppställning i motionen.
1999/2000:Sf279 av Gunnel Wallin och Viviann  Gerdin
(c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om en vidare tolkning
av reglerna för  rehabiliteringsbidrag  för psykiskt
långtidssjuka,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  att  göra   en
kraftigare  satsning  på Fountain-house-modellen för
rehabilitering av psykiskt handikappade.
1999/2000:Sf281 av Margit  Gennser  m.fl.  (m)  vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  beräkningar av
underhållsstödet på inaktuella inkomstuppgifter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om att använda  samma
regler   för  egenföretagare   och   anställda   vid
beräkningen av inkomstunderlaget för underhållsstöd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad   i  motionen  anförts  om  bilfömån  vid
beräkning av inkomstunderlaget för underhållsstöd.
1999/2000:Sf283 av Johnny Ahlqvist och Björn Kaaling
(s) vari yrkas  att  riksdagen  som  sin  mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts  om  en
översyn av adoptionsbidraget.

1999/2000:Sf284  av  Leif Carlson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet  av  en översyn av
bidragsnivån    per    barn    vid   internationella
adoptioner.

1999/2000:Sf285  av  Eskil Erlandsson  och  Birgitta
Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna  vad i motionen anförts om
förändring av närståendepenning.

1999/2000:Sf286 av Lilian Virgin  och  Monica  Öhman
(s)  vari  yrkas  att  riksdagen  som sin mening ger
regeringen  till  känna  vad i motionen  anförts  om
höjning av taket i sjukförsäkringen.

1999/2000:Sf287 av Christer  Skoog  m.fl.  (s)  vari
yrkas  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om underhållsstöd.

1999/2000:Sf288 av Anne  Ludvigsson  (s)  vari yrkas
att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till
känna  vad  i  motionen  anförts   om   översyn   av
adoptionsbidraget.

1999/2000:Sf289 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en lagändring, så att
föräldrapenning  utgår  vare sig behandling sker vid
öppenvårdsavdelning   i  kommunal   regi   eller   i
landstingets regi.

1999/2000:Sf292 av Birgitta  Carlsson m.fl. (c) vari
yrkas
1.   att   riksdagen  med  följande   ändringar   i
förhållande till  regeringens förslag för budgetåret
2000  anvisar  anslagen   under   utgiftsområde   10
Ekonomisk  trygghet vid sjukdom och handikapp enligt
uppställning i motionen.
2. att riksdagen  hos regeringen begär förslag till
sådan   ändring  i  lagen   (1962:381)   om   allmän
försäkring  att  företagares  arbetsförmåga  prövas,
inte enbart mot nuvarande arbetsuppgifter utan  även
mot  möjligheten  att  erhålla andra uppgifter i den
egna näringsverksamheten  innan  bedömning  görs mot
annat   på   arbetsmarknaden   normalt  förekommande
arbete.
1999/2000:Sf293 av Birgitta Carlsson  m.fl. (c) vari
yrkas
1.  att  riksdagen  med  följande  förändringar   i
förhållande  till regeringens förslag för budgetåret
2000  anvisar  anslagen   under   utgiftsområde   11
Ekonomisk  trygghet vid ålderdom enligt uppställning
i motionen.
2. att riksdagen  hos  regeringen  begär förslag om
sådan  förändring  i lagen om allmän försäkring  att
samboende  pensionärer   likställs   med  gifta  vid
beräkning av pension,
3. att riksdagen hos regeringen begär  förslag till
sådan  förändring  i lagen om allmän försäkring  att
kvinnor  med  barn  under   18   år   ej  berörs  av
inkomstprövningen.
1999/2000:Sf294 av Birgitta Carlsson m.fl.  (c) vari
yrkas   att   riksdagen  med  följande  ändringar  i
förhållande till  regeringens förslag för budgetåret
2000  anvisar  anslagen   under   utgiftsområde   12
Ekonomisk  trygghet  för  familjer  och  barn enligt
uppställning i motionen.

1999/2000:Sf295  av  Margit  Gennser m.fl. (m)  vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att  inkomstprövningen av
änkepensionen slopas den 1 januari 2000,
2. att riksdagen beslutar att omställningspensionen
skall  betalas  ut  i  tolv  månader fr.o.m.  den  1
januari 2000,
3.  att  riksdagen beslutar att  fritidsfastigheter
inte skall  medräknas som inkomst vid beräkningen av
BTP,
4. att riksdagen  beslutar  anslå 14 168 000 000 kr
till anslag A 2 Efterlevandepensioner till vuxna för
år 2000,
5. att riksdagen beslutar anslå  9  797  000 000 kr
till anslag A 3 Bostadstillägg till pensionärer  för
år 2000.
1999/2000:Sf296  av  Margit  Gennser  m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om barnbidraget,
2. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån  i
föräldraförsäkringen   skall  utgöra  75  %  av  den
sjukpenninggrundande inkomsten,
3.  att  riksdagen  beslutar   om  förändringar  av
beräkningar av den sjukpenninggrundande inkomsten,
4. att riksdagen beslutar att havandeskapspenningen
samordnas med sjukpenningförsäkringen,
5. att riksdagen hos regeringen  begär  förslag  om
ett  underhållsstöd i enlighet med vad som anförts i
motionen,
6. att riksdagen beslutar införa en avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader och ett vårdnadsbidrag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  uppföljning av
utnyttjandet        av        den        tillfälliga
föräldraförsäkringen,
8. att riksdagen beslutar anslå 16 632 000  000  kr
till anslag A 1 Allmänna barnbidrag för år 2000,
9.  att  riksdagen beslutar anslå 15 589 000 000 kr
till anslag A 2 Föräldraförsäkringen för år 2000,
10. att riksdagen  beslutar  anslå 2 400 000 000 kr
till anslag A 7 Vårdnadsbidrag för år 2000.
1999/2000:Sf297  av  Hans Karlsson  m.fl.  (s)  vari
yrkas att riksdagen som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en  översyn  av
socialförsäkringarna.

1999/2000:Sf298  av  Raimo  Pärssinen  och  Per-Olof
Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts  om
återbetalning av underhållsstöd.

1999/2000:Sf299  av  Inger Lundberg och Helena Frisk
(s)   vari  yrkas  att  riksdagen   hos   regeringen
beställer  en  analys  av  hur  nuvarande regler för
underhållsstöd  påverkat  levnadsförhållandena   för
särlevande  föräldrar  som  har betalningsansvar för
flera barn.

1999/2000:Sf301 av Eva Arvidsson och Carina Hägg (s)
vari  yrkas  att  riksdagen  som   sin   mening  ger
regeringen  till  känna  vad  i motionen anförts  om
vikten  av  att ta till vara kompetensen  vid  RFV:s
sjukhus i Nynäshamn  och  Tranås  så  att  beskrivna
patientgrupper får fortsatt stöd.

1999/2000:Sf302  av  Alf  Svensson  m.fl.  (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om familjen som  den
grundläggande enheten i samhället,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett barnperspektiv,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  nätverksstöd  för
ensamstående föräldrar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  att uppvärdera
föräldrarollen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om mer tid för barnen,
16.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om hemarbetet,
17.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad  i  motionen anförts om behovet av en
familjepolitisk reform,
18. att riksdagen hos  regeringen  begär förslag om
införande av ett nytt vidareutvecklat vårdnadsbidrag
i enlighet med motionens förslag,
19. att riksdagen beslutar om regler för barnbidrag
i enlighet med motionens förslag,
20.  att  riksdagen  beslutar  om  nya  regler  för
internationella adoptioner i enlighet med  motionens
förslag,
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändring   av  grundavdraget  i  underhållsstödet   i
enlighet med motionens förslag,
22. att riksdagen  beslutar  om vårdbidrag för barn
till biståndsarbetare,
23.   att  riksdagen  med  följande   ändringar   i
förhållande   till   regeringens   förslag   anvisar
anslagen för budgetåret 2000 under utgiftsområde  12
Ekonomisk  trygghet  för  familjer  och  barn enligt
uppställning i motionen.
1999/2000:Sf303  av  Inger Davidson m.fl. (kd)  vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om behovet av skyndsam
handläggning av vårdbidragsansökningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om  orimligheten  i
återbetalningskrav för studiemedel och bostadsbidrag
på grund av lång handläggningstid,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts  om  flera  nivåer  i
vårdbidraget,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts om likvärdig bedömning
av     vårdbidragets    storlek     mellan     olika
försäkringskassor.
1999/2000:Sf304  av  Sven-Erik  Sjöstrand  m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om tilläggsdirektiv
till  utredningen gällande  sjukförsäkring  angående
att   ett   integrationspolitiskt   perspektiv   bör
införas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad   i  motionen  anförts  om  att  kommande
utredning gällande  förtidspensionen bör inrymma ett
genderperspektiv och ett integrationsperspektiv,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen  anförts  om  tilläggsdirektiv
till pågående  utredning  gällande  sjukförsäkringen
angående  att  den  bör  belysa  skillnader   mellan
grupper med fast och tillfällig anställning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad  i  motionen  anförts  om  att  kommande
utredning   gällande   förtidspension   bör   belysa
skillnader  mellan  grupper  med fast och tillfällig
anställning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om  behovet  av  en
övergripande analys av reslutaten  av  utredningarna
gällande    sjukförsäkring,    rehabilitering    och
förtidspension,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen  anförts  om   behov   av
sanktionsåtgärder  gentemot  arbetsgivare  som  inte
fullgör sitt rehabiliteringsansvar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen  anförts  om  behovet  av  att
överväga  en  obligatorisk rehabiliteringsförsäkring
för små och medelstora företag,
10. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till   känna   vad   i   motionen   anförts  om  att
Socialstyrelsens utvärdering av FRISAM-projektet bör
ta hänsyn till genus och etnicitet,
14.  att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen
till  känna vad i motionen  anförts  om  att  utreda
behovet   av  utbildning  i  försäkringsmedicin  för
läkare   som   regelbundet   utfärdar   intyg   till
försäkringskassan.
1999/2000:Sf305  av  Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  inrättande  av ett
obeskattat barnkonto för förskolebarn,
3.    att    riksdagen    beslutar   om   en   höjd
ersättningsnivå  för pappa/mammamånaden  i  enlighet
med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen beslutar om ett höjt garantibelopp
i föräldraförsäkringen i enlighet med vad i motionen
anförts,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  införande  av  en
överlåtelsemöjlighet    av    föräldrapenning    och
tillfällig    föräldrapenning    i    enlighet   med
Tjänstebeskattningsutredningens förslag,
6.  att  riksdagen  beslutar att avskaffa  de  s.k.
garantidagarna i föräldraförsäkringen,
11.  att  riksdagen  med   följande   ändringar   i
förhållande   till   regeringens   förslag   anvisar
anslagen  under  utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för  familjer  och  barn   enligt   uppställning   i
motionen.
1999/2000:Sf306  av  Margit  Gennser  m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån  i
sjukpenningsförsäkringen  skall  utgöra  75 % av den
sjukpenningsgrundande inkomsten,
2.  att  riksdagen  beslutar införa ytterligare  en
karensdag i sjukpenningförsäkringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  återförsäkring för
småföretag för utgifter för sjuklöneperioden,
4.  att  riksdagen  beslutar  om  förändringar   av
beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i  motionen  anförts  om  kontroll  av
sjukpenningförsäkringen och förtidspensioner,
6. att riksdagen  beslutar  anslå 23 152 036 000 kr
till anslag A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
för år 2000,
7. att riksdagen beslutar anslå  43  171 000 000 kr
till anslag A 2 Förtidspensioner för år 2000,
9. att riksdagen beslutar anslå 6 918  338  000  kr
till anslag A 5 Arbetsskadeersättningar för år 2000,
10.  att  riksdagen beslutar anslå 1 117 000 000 kr
till anslag B 1 Riksförsäkringsverket för år 2000.
1999/2000:Sf637  av  Lennart  Daléus  m.fl. (c) vari
yrkas
28.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till  känna  vad  i motionen anförts  om  invandrade
pensionärers beroende av socialbidrag.
1999/2000:A804  av Maria  Larsson  m.fl.  (kd)  vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  familjestabilitet
som ett politiskt mål.
1999/2000:A807  av Lars Leijonborg m.fl.  (fp)  vari
yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en höjd ersättning i
mamma- och pappamånaden,
6. att riksdagen  till  utgiftsområde 12 anslag A 2
Föräldraförsäkring för budgetåret  2000  anvisar 160
000  000  kr utöver vad regeringen föreslagit  eller
således 17 089 000 000 kr.
1999/2000:Fi212  av  Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
14. (del) att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar
anslagen  under  utgiftsområde   8   Invandrare  och
flyktingar, utgiftsområde 10 Ekonomisk  trygghet vid
sjukdom  och  handikapp,  utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet   vid   ålderdom  samt   utgiftsområde   12
Ekonomisk trygghet  för  familjer  och  barn  enligt
uppställningen i motionen,
22. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan lagändring att sjukförsäkringens kostnader för
trafikolyckor  förs  över från sjukförsäkringen till
trafikförsäkringen.
1999/2000:Kr315 av Birger  Schlaug  m.fl.  (mp) vari
yrkas
26.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till    känna    vad    i   motionen   anförts    om
kulturproducenternas       pensionsvillkor       och
sjukförsäkringsvillkor.
1999/2000:Kr316 av Ewa Larsson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  nödvändigheten  av
att      anpassa      trygghetssystemen      utifrån
kulturproducenters verklighet.
1999/2000:N273  av Per Westerberg m.fl. (m, kd,  fp)
vari yrkas
3. att riksdagen  hos regeringen begär förslag till
enhetligt beräkningsunderlag för ersättningarna i de
allmänna  försäkringarna  i  enlighet  med  vad  som
anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar.
1999/2000:Sk769  av  Karin  Pilsäter m.fl. (fp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna    vad    i    motionen    anförts    om    en
socialförsäkringsreform.
1999/2000:So262 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  pensioner  och
bidragsbehov,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om åldersgräns  för
närståendepenning.
1999/2000:So322 av Lars Leijonborg  m.fl.  (fp) vari
yrkas
21.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  aktivering av
försäkringspengar  i  syfte  att korta vårdköer  och
förbättra rehabilitering.
1999/2000:So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om  höjt  hyrestak  för
BTP,
12.   att   riksdagen   med  följande  ändringar  i
förhållande   till   regeringens   förslag   anvisar
anslagen under utgiftsområde  11  Ekonomisk trygghet
vid ålderdom enligt uppställning i motionen.
1999/2000:So325 av Kenneth Johansson  m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om principerna  för
familjepolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad  i  motionen  anförts   om   vikten   av
jämställdhet i familjepolitiken,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts  om  att ge tillbaka
självbestämmandet till föräldrarna.
10.  att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen
till   känna  vad  i  motionen   anförts   om   ökad
grundtrygghet i föräldrapenning,
11. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till  känna vad i motionen anförts  om  barnkonto  i
stället för maxtaxa,
12. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  vikten av att
båda föräldrarna har tid för barnen.
1999/2000:So326 av Kenneth Johansson m.fl.  (c) vari
yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
handlingsplan    för    att    höja   den   faktiska
pensionsåldern.
1999/2000:So328 av Per-Samuel Nisser (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om  internationella
adoptioners kostnader.
1999/2000:So484  av Désirée  Pethrus  Engström  (kd)
vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen  anförts  om  behovet  av  att
prioritera    utökade    rehabiliteringsmedel   till
försäkringskassan    i    syfte     att     motverka
sjukpensionering av migräniker.
1999/2000:So490  av  Gudrun  Schyman  m.fl. (v) vari
yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär  en utredning
som   ser   över   konse-kvenserna   av   att   höja
pensionsgränsen  från 16 år till 30 år enligt vad  i
motionen anförts om  onödiga  pensioneringar av unga
funktionshindrade.
1999/2000:Ub245 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om  att  återinföra
vårdnadsbidraget.

Utskottet

Principer för socialförsäkringarna

Den  allmänna  försäkringen   har   länge  haft  den
centrala       platsen       i      det      svenska
socialförsäkringssystemet.    Här     ingår    bl.a.
sjukförsäkringen   och   föräldraförsäkringen   samt
folkpensioneringen och tilläggspensionen (ATP). Från
folkpensioneringen och ATP  utges förmåner i form av
förtidspension,          ålderspension           och
efterlevandeförmåner.   Ålderspensionssystemet   har
nyligen  reformerats med omfattande övergångsregler.
Enligt   de   helt   reformerade   reglerna   kommer
inkomstgrundad      ålderspension      att      vara
avgiftsdefinierad  och  grundas  på  de  sammanlagda
förvärvsinkomsterna under livet. Grundskyddet utgörs
av    garantipension.    Till    pensionerna   finns
tilläggsförmåner.  En  annan  allmän  försäkring  är
arbetsskadeförsäkringen.    Förmånerna    i    dessa
försäkringssystem  grundas  på  inkomster  upp  till
högst     7,5    prisbasbelopp    eller     förhöjda
prisbasbelopp.
Socialförsäkringen          finansieras         med
arbetsgivaravgifter,   egenavgifter    och    allmän
pensionsavgift.  Den  allmänna  pensionsavgiften tas
endast  ut  på  inkomster  upp  till  7,5   förhöjda
prisbasbelopp   (efter   avdrag   för  den  allmänna
pensionsavgiften)     medan     arbetsgivar-     och
egenavgifter  även  tas ut på inkomster  över  denna
nivå.
Till  begreppet socialförsäkring  hänförs  i  många
sammanhang andra förmånssystem av socialpolitisk art
som utbetalas  av Riksförsäkringsverket (RFV) och de
allmänna försäkringskassorna,  t.ex.  barnbidrag och
underhållsstöd.

Motioner

I  motion Sf254 av Margit Gennser m.fl.  (m)  anförs
att  socialförsäkringen kan bli bättre för individen
och samhället  i  ett  mer näringslivsvänligt klimat
med lägre skatter. Motionärerna  anser  att åtgärder
inom  olika  sektorer  sammantaget stärker varandra.
Synergieffekter skapas som  leder  till  en  positiv
utveckling      när      det     gäller     sjuktal,
sjukförsäkringskostnader,          behov          av
rehabiliteringsåtgärder och förtidspensioneringar. I
yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om detta.

I  motion  Sf277  av  Désirée Pethrus Engström m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande  om att det snarast
bör   tillsättas  en  parlamentarisk  kommitté   med
uppdrag      att      utreda      ett     reformerat
socialförsäkringssystem.    Syftet    bör     enligt
motionärerna vara att nå en bred överenskommelse  om
ett  socialförsäkringssystem som bl.a. är ekonomiskt
och politiskt  robust  och  har  en  tydlig koppling
mellan avgifter och förmåner. Systemet  bör  omfatta
alla   medborgare   och  stå  utanför  statsbudgeten
(yrkande 12).

Birgitta Carlsson m.fl.  (c)  begär  i  motion Sf260
tillkännagivanden  om en hållbar välfärdsreform  och
en   ny   och   sammanhållen    trygghetsförsäkring.
Motionärerna       anser      att      ett      nytt
socialförsäkringssystem     bör     omfatta     hela
befolkningen,  dvs. vara allmän och obligatorisk och
inte  bygga på förhållandet  arbetsgivare-löntagare.
En samordnad  försäkring  skall  gälla  vid sjukdom,
arbetsskada, arbetslöshet och förtidspension. Enligt
motionärerna  bör  behovsprövning  i möjligaste  mån
undvikas och möjligheter till individuella  val öka.
Oväntat   inkomstbortfall   skall  täckas  genom  en
grundpenning och därutöver en  inkomstrelaterad del.
Målet  för  ett nytt system bör enligt  motionärerna
vara en effektiv rehabilitering och att arbete skall
löna sig (yrkandena 2 och 3).

Lars Leijonborg  m.fl.  (fp)  begär  i  motion Sf246
yrkandena   1   och   2   tillkännagivanden   om  en
socialförsäkringsreform   och   om  principerna  för
socialförsäkringarna.  Motionärerna   anser  att  en
reformering av socialförsäkringarna bör  bygga på en
generell  välfärdspolitik.  Försäkringen, som  skall
vara  allmän  och  obligatorisk,   bör   finansieras
solidariskt  och  ge ersättning för inkomstbortfall.
Vidare anser motionärerna  att  det skall finnas ett
direkt  samband  mellan avgifter och  förmåner,  att
försäkringen  skall   innehålla   en  självrisk  och
utformas så att den motverkar utslagning  och gynnar
rehabilitering.   Försäkringen   skall   också  vara
autonom,  finansieras  med  egenavgifter  samt  vara
fristående   från   statsbudgeten.  Slutligen  anser
motionärerna  att avgifts-  och  förmånstaket  skall
vara detsamma.
I samma motion begärs också ett tillkännagivande om
att fusk och överutnyttjande skall motverkas för att
öka   legitimiteten    i   socialförsäkringssystemen
(yrkande 3).
I yrkande 4 begär motionärerna ett tillkännagivande
om behovet av blocköverskridande överenskommelser om
socialförsäkringarna   för    att   nå   långsiktiga
lösningar.  Inriktningen  bör vara  att  utforma  en
pensionsförsäkring,   en   sjukförsäkring   och   en
arbetslöshetsförsäkring.
Även i motion Sk769 av Karin  Pilsäter  m.fl.  (fp)
begärs  i  yrkande  2  ett  tillkännagivande  om  en
socialförsäkringsreform   med  pensionsreformen  som
förebild.
I  flerpartimotionen Sf230 av  Kenth  Skårvik  m.fl.
(fp,  m,  kd,  c)  begärs ett tillkännagivande om en
översyn av socialförsäkringarna.  Motionärerna anser
att  privat-, samhälls- och företagsekonomiska  skäl
talar  för  ett  behov  av en övergripande reform av
socialförsäkrings-    och    bidragssystemen.    Nya
lösningar bör enligt motionärerna syfta till att öka
försäkringsmässigheten.  En  utredning   bör   bl.a.
undersöka  om  principerna  om fonderad finansiering
och  avskiljande  från statsbudgeten  kan  tillämpas
inom  hela socialförsäkringssy-stemet.  På  ett  mer
övergripande  plan bör även undersökas effekterna av
ersättningsnivåer,  kvalifikationsregler och krav på
motprestationer.

I motion Sf297 av Hans  Karlsson m.fl. (s) begärs en
översyn           av           socialförsäkringarna.
Socialförsäkringssystemet måste  anpassas  till  den
förändrade     arbetsmarknaden.     En     utvecklad
socialförsäkring  bör  enligt  motionärerna  omfatta
såväl  deltids-,  visstids- som projektanställningar
samt eget företagande  och  olika  kombinationer  av
detta.
Lilian  Virgin  och Monica Öhman (s) anför i motion
Sf286 att inkomstbortfallsprincipen frångås om taket
i  sjukförsäkringen  sätts  alltför  lågt.  Systemet
kommer   då   mer   att   likna   ett   system   med
grundtrygghet,  vilket  enligt  motionärerna på sikt
kommer     att     undergräva    förtroendet     för
sjukförsäkringssystemet.   I   motionen  begärs  ett
tillkännagivande om att höja taket.
Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) begär i motion Sf227 ett
tillkännagivande  om effekterna av  de  förändringar
som  gjorts  i  den sociala  välfärden.  I  motionen
anförs att socialförsäkringens  principiella grunder
måste  stärkas  samtidigt som systemet  görs  mindre
konjunkturkänsligt.     Motionärerna    anser    att
inkomstbortfallsprincipen   måste  stärkas  och  att
inkomsttaket bör höjas eller indexeras.
I  motionerna  Kr315 av Birger  Schlaug  m.fl.  (mp)
yrkande  26 och Kr316  av  Ewa  Larsson  m.fl.  (mp)
yrkande   1   begärs   tillkännagivanden   om   dels
kulturproducenternas          pensions-          och
sjukförsäkringsvillkor,  dels  nödvändigheten av att
anpassa  trygghetssystemen  till  kulturproducenters
verkliga  arbetssituation.  Motionärerna  anser  att
konstnärers ekonomiska situation måste få en lösning
under denna mandatperiod. Ersättningarna,  som i dag
är   inkomstrelaterade   och  utgår  från  inbetalda
sociala avgifter, måste passa även kulturutövare.

En enhetlig beräkningsgrund  för  olika försäkrings-
eller förmånssystem begärs i tre motioner.
Marietta  de  Pourbaix-Lundin  (m) begär  i  motion
Sf224   ett  tillkännagivande  om  en   översyn   av
beräkningsgrunderna  för  inkomst.  Motionären anser
att  ett inkomstbegrepp bör gälla vid  beräkning  av
bl.a. sjukpenning, bostadsbidrag, underhållsstöd och
bostadsbidrag till pensionärer.
I en  motion  från allmänna motionstiden 1998, N332
yrkande 13, av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande     om     rättvisa     regler    i
socialförsäkringen.     Motionärerna    anser    att
beräkningsunderlaget  för  ersättningar  skall  vara
samma i de olika systemen,  t.ex.  bostadsbidrag och
sjukpenning.  Vidare  bör enligt motionärerna  olika
företagsformer behandlas lika.
I en motion Sf245, från  den  allmänna motionstiden
1998,   av   Ingemar   Josefsson   (s)  begärs   ett
tillkännagivande     om     en     samordning     av
inkomstbegreppen  i  socialförsäkringen.  Motionären
anser att det bör vara samma beräkningsunderlag  för
de olika socialförsäkringsförmånerna.

Utskottets bedömning

Välfärdspolitiken   skall   leda  till  att  utjämna
skillnader  mellan  olika samhällsgrupper  genom  en
solidariskt  finansierad   välfärd   med   generella
system.   Vidare   skall  socialförsäkringarna  vara
trygga, rättvisa och  effektiva, vilket uppnås genom
en  generell  offentlig  försäkring   som  dels  ger
standardtrygghet  genom  att ersätta inkomstbortfall
upp till en viss nivå, dels  ger  ett  grundläggande
skydd vid varaktig ohälsa för grupper som  inte fått
fotfäste på arbetsmarknaden. Försäkringssystem som i
första  hand ersätter bortfall av inkomst har  stora
fördelar  framför  försäkringar som enbart bygger på
en       ren      grundtrygghetsprincip.       Genom
inkomstbortfallsprincipen  garanteras  individen  en
bestämd  standardnivå  när  han  eller  hon inte kan
försörja  sig själv genom arbete, och denna  princip
bör enligt utskottets mening vara utgångspunkten för
försäkringsskyddet  även  framdeles.  Förmåner  från
socialförsäkringen  skall  ges  på  lika villkor för
alla och innehålla ett betydande mått  av  utjämning
mellan  grupper som löper olika risk att drabbas  av
sjukdom och  skada.  Det  förhållandet att i princip
alla  är  med  och  finansierar   försäkringsskyddet
möjliggör  enligt  utskottets mening  omfördelningar
mellan olika grupper  och  över  livet. Vidare skall
det finnas möjligheter att kontrollera  och begränsa
samhällets  kostnader  för försäkringen. Uppföljning
och utvärdering är i det sammanhanget viktiga inslag
liksom samverkan mellan  myndigheter.  Sist men inte
mindre   angeläget  är  att  försäkringsskyddet   är
utformat så  att  det  inte  motverkar  jämställdhet
mellan könen.
Riksdagen har godkänt riktlinjer i enlighet  härmed
för   en   allmän   försäkring   vid   sjukdom   och
rehabilitering     (bet.     1996/97:SfU12,    rskr.
1996/97:273). Den skall innehålla  drivkrafter  till
arbete    och    utformningen   skall   präglas   av
arbetslinjen. Vidare  skall  rehabiliterande  arbete
ingå  som  viktiga  delar  samtidigt  som  det måste
finnas  möjligheter  att  kontrollera  och  begränsa
samhällets kostnader för försäkringen. Riksdagen har
med  dessa  utgångspunkter  också godkänt riktlinjer
för  ett  reformerat  förtidspensionssystem   (prop.
1997/98:111, bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237).
Förmånstaket   inom   socialförsäkringarna  är  som
nämnts    7,5    prisbasbelopp     eller    förhöjda
prisbasbelopp.        I        det       reformerade
ålderspensionssystemet  är  förmånstaket  fr.o.m  år
2001      knutet     till     ett     inkomstbelopp.
Inkomstbasbeloppet   motsvarar   för   år  2001  det
förhöjda prisbasbeloppet men följer fr.o.m.  år 2002
i   huvudsak   förändringen   av  de  genomsnittliga
pensionsgrundande  inkomsterna.   Enligt  utskottets
mening   är   det   viktigt   att  utformningen   av
intjänandetaket i övriga delar av socialförsäkringen
inte  leder till att allt fler försäkrade  genom  en
normal   löneutveckling   med  tiden  delvis  hamnar
utanför försäkringsskyddet.
Vad gäller frågan om socialförsäkringen skall bestå
av skilda delar eller av en  samlad  försäkring vill
utskottet   påpeka   att   de   olika   delarna   av
trygghetssystemet samspelar med varandra  vad gäller
såväl  finansiering  som  regelverk. Detta har  inte
minst förändringarna på arbetsmarknaden  till  följd
av    lågkonjunkturen   i   början   av   1990-talet
tydliggjort.             Kostnaderna             för
arbetslöshetsförsäkringen  ökade då starkt samtidigt
som   kostnaderna  för  sjukförsäkringen   minskade.
Vidare  har  de  besparingar som under denna tid var
nödvändiga att göra  i  systemen visat att ingrepp i
en  del  av  systemen  utan samtidig  anpassning  av
regelverket    i    andra    delar    kan    medföra
överströmningseffekter.    Långvarig    arbetslöshet
liksom  lägre  kompensationsnivåer   i   sjuk-   och
arbetsskadeförsäkringarna  synes  t.ex.  ha bidragit
till   att  förtidspensioneringarna  då  ökade.   De
kraftiga  ökningarna av sjukpenningkostnaderna under
innevarande  år  har  också visat sig ha samband med
det förbättrade arbetsmarknadsläget.
Utskottet  anser  att  en  renodling  av  de  olika
försäkringssystemen är nödvändig  då  den  tydliggör
gränserna    för   vad   som   bör   ersättas   från
socialförsäkringen     respektive     från     andra
trygghetssystem,   t.ex.  arbetslöshetsförsäkringen.
Enligt utskottets mening  kan  dock mycket vinnas på
att göra socialförsäkringssystemet tydligare och mer
lättöverskådligt.  Som  ett  led i  renodlingen  har
fr.o.m.   den   1   januari  1997  kriterierna   för
sjukpenning  och  förtidspension   skärpts   så  att
sjukpenning och förtidspension som huvudregel endast
utges   vid  arbetsoförmåga  som  har  sin  grund  i
medicinska    orsaker    (prop.   1996/97:28,   bet.
1996/97:SfU6,  rskr.  1996/97:125).   Det  är  också
viktigt   att   samverkan   sker   mellan   dem  som
administrerar olika delar av välfärdssystemen.
Det   nya   inkomstgrundade  ålderspensionssystemet
skall  redovisas  helt  utanför  statsbudgeten.  För
övriga delar  av  försäkringen  gäller numera (prop.
1997/98:41,  bet.  1997/98:SfU8, rskr.  1997/98:153)
att    utgifterna    skall     bruttoredovisas    på
statsbudgeten. Senast gjordes denna  förändring  för
arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen.
Därigenom  förbättras  riksdagens möjligheter att ta
ställning   till   försäkringarnas    utgifter   och
inkomster.  Utskottet  vill  nämna  att riksdagen  i
samband  med fastställandet av utgiftsramar  för  år
2000  på förslag  av  finansutskottet  i  betänkande
1999/2000:FiU1  har  avslagit  en motion med förslag
att  underskott och överskott i socialförsäkringarna
i  första   hand   regleras   mot  särskilt  avsatta
buffertfonder        eller        stabilitetsfonder.
Finansutskottet anförde därvid att  de  utgifter som
redovisas   över   anslag   A   1   Sjukpenning  och
rehabilitering,  m.m.  har  ökat  mycket   kraftigt.
Anslaget    för    innevarande   budgetår   har   på
tilläggsbudget  räknats  upp  från  20,0  till  27,5
miljarder  kronor,   dvs.  med  37 %.  Det  är  helt
uppenbart att oförutsedda  överskridanden  av  denna
omfattning  förorsakar  problem, i synnerhet som det
rör sig om regelstyrda utgifter som inte utan vidare
kan    begränsas.    Inrättandet     av    särskilda
buffertfonder    för   att   möta   denna   typ   av
fluktuationer  i  socialförsäkringarna   förutsätter
enligt  finansutskottet  att  en ökad belastning  på
något av socialförsäkringssystemen alltid åtföljs av
en  lika stor avlastning så att  fonden  långsiktigt
kan hållas  intakt.  I  annat  fall kommer bufferten
enbart  att fungera som ett anslag  för  oförutsedda
utgifter.  I  det nu aktuella fallet finns det inget
som  entydigt  talar   för   att   den  registrerade
utgiftsökningen skulle vara enbart temporär. Därtill
kommer att det redan finns en form av  buffertsystem
inbyggt    i    den    nuvarande    budgetprocessen.
Finansutskottet påpekade att anslaget  A  1  är  ett
ramanslag,  och  för sådana anslag gäller enligt 6 §
budgetlagen (1996:1059)  att  regeringen tillfälligt
får  överskrida  dem  genom  att  ta  i  anspråk  en
anslagskredit motsvarande högst 10 % av det anvisade
anslagsbeloppet.       Dessutom       finns       en
budgeteringsmarginal  som  är  avsedd  att fånga upp
oförutsedda   utgiftsökningar  av  det  nu  aktuella
slaget.  Finansutskottet   erinrar   också   om  att
regeringen  tillkallat en särskild utredare för  att
göra en analys av sjukförsäkringen.
Det är enligt socialförsäkringsutskottet endast det
inkomstgrundade   ålderspensionssystemet,   som   är
utformat   som   ett   helt   autonomt  system,  och
motsvarande delar av folkpensioneringen och ATP, som
skall  redovisas utanför statsbudgeten.  För  övriga
delar av  socialförsäkringen  bör  enligt  utskottet
dock sammanställningar göras så att utvecklingen  av
inkomster  och  utgifter  för  de  olika delarna kan
följas över längre perioder.
Vad gäller sambandet mellan förmåner  och  avgifter
vill  utskottet  påpeka  att stora förändringar  har
skett   i   strukturen   för   socialavgifter    och
avgiftsuttag i avsikt att skapa bättre samstämmighet
mellan  inkomster och utgifter i socialförsäkringen.
Särskilt    har    genomförandet    av    det    nya
ålderspensionssystemet  medfört  stora förändringar.
Finansieringen  av de olika försäkringsgrenarna  har
blivit  mer  renodlad.   Genom   att  inkomster  och
utgifter för olika försäkringar lättare  kan  följas
ökar  trovärdigheten  för socialförsäkringssystemen.
Någon   exakt   samstämmighet    mellan   förväntade
inkomster  och  utgifter  för t.ex. sjukförsäkringen
har  inte  eftersträvats.  Smärre   och  tillfälliga
skillnader mellan inkomster och utgifter  bör  kunna
finnas   utan  att  det  föranleder  justeringar  av
avgiftsnivån.
Mot bakgrund  av  det  anförda  avstyrker utskottet
motionerna Sf254 yrkande 10, Sf277 yrkande 12, Sf260
yrkandena  2  och  3,  Sf246  yrkandena  1-4,  Sk769
yrkande  2 och Sf230. Motionerna  Sf297,  Sf286  och
Sf227 får  anses  tillgodosedda  med  vad  utskottet
anfört, varför också dessa bör avslås av riksdagen.
Vad   gäller  frågor  kring  trygghetssystemen  för
kulturproducenter   vill  utskottet  erinra  om  att
Konstnärsstödsutredningen   i  betänkande  Generella
konstnärsstöd (SOU 1997:184)  lämnade  förslag  till
ett nytt generellt ekonomiskt stöd till konstnärliga
yrkesutövare.  Utredningen  föreslog  också  att  en
särskild  utredning skall tillsättas för att ta fram
förslag som  anpassar  de  sociala trygghetssystemen
till    konstnärernas   särskilda    inkomst-    och
arbetsförhållanden.    I    proposition   1997/98:87
Konstnärernas villkor föreslog regeringen en rad nya
stödformer samt förstärkningar  av  bidrag m.m. till
konstnärer. Propositionen antogs av riksdagen  (bet.
1997/98:KrU13,    rskr.    1997/98:303).   Utskottet
avstyrker  motionerna  Kr315 yrkande  26  och  Kr316
yrkande 1.
En  bättre  samordning  av   inkomstbegreppen   och
förändrade regler vad gäller beräkningsunderlaget  i
de  olika socialförsäkringarna bör om möjligt göras.
Utredningen  om  översyn  av  inkomstbegreppen  inom
bidrags- och socialförsäkringssystemen (IBIS) har  i
sitt slutbetänkande Förmån efter inkomst - samordnat
inkomstbegrepp    för    bostadsstöden    och    nya
kvalifikationsregler       för       rätt       till
sjukpenninggrundande     inkomst    (SOU    1997:85)
föreslagit   bl.a.   en  samordning   av   de   båda
bostadsstödssystemen och  vissa ändringar vad gäller
inkomstprövningsreglerna i  underhållsstödssystemet.
Vidare lämnade utredningen förslag till förändringar
av kvalifikationsvillkoren för  sjukpenninggrundande
inkomst.   Därefter  har  i  departementspromemorian
Beräkningsunderlag  för dagersättning - sjukpenning,
föräldrapenning m.m.  (Ds  1999:19)  lämnats förslag
till  beräkningsunderlag för sjukpenning  och  annan
dagersättning.       Förslagen       rör       bl.a.
beräkningsalternativ      för      anställda     och
uppdragstagare   samt   företagare.   Reglerna   för
företagare  innebär att de i allt väsentligt  kommer
att behandlas  lika  oavsett  i  vilken företagsform
verksamheten  bedrivs. Vidare lämnas  i  promemorian
förslag  som  bl.a.   rör  överhoppningsbara  tider,
indexering   i   stället  för   löneanpassning   och
arbetsskadelivränta.  De  båda förslagen bereds inom
Regeringskansliet.
Utskottet avstyrker motionerna Sf224, 1998/99:Sf245
och 1998/99:N332 yrkande 13  med hänvisning till att
beredningen        av        förslagen       rörande
beräkningsunderlaget bör avvaktas.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet   omfattar   två  verksamhetsområden,
ekonomisk trygghet vid sjukdom  och  handikapp  samt
socialförsäkringens       administration,       dvs.
Riksförsäkringsverket      och      de      allmänna
försäkringskassorna.
Förmånerna  ges  i  form  av  dagersättningar såsom
sjukpenning,       rehabiliteringspenning        och
närståendepenning.  Därutöver ingår i utgiftsområdet
vissa bidrag till rehabilitering,  arbetsskade-  och
vissa   yrkesskadeersättningar,  handikappersättning
samt folkpension,  allmän  tilläggspension (ATP) och
pensionstillskott i form av  förtidspension. Fr.o.m.
budgetåret   1999   ingår   också   kostnader    för
sysselsättning   av   vissa  förtidspensionärer  och
ersättning för kroppsskador.
Riksdagen har för budgetåret  2000  i  enlighet med
regeringens    förslag    fastställt    ramen    för
utgiftsområde   10   till   92 470 469 000 kr  (bet.
1999/2000: FiU1, rskr. 1999/2000:28).

Målen för utgiftsområdet

I propositionen anges att målen för utgiftsområde 10
för år 2000 är att ge ekonomisk  trygghet  för sjuka
och  funktionshindrade och att aktivt verka för  att
återföra   människor  i  arbete.  Vidare  anges  att
socialförsäkringens  administration  skall garantera
effektivitet,   rättssäkerhet   och  kompetens   vid
ärendehandläggningen.
Målen   för   år  2000  är  i  princip  samma   som
fastställdes   av    riksdagen    i    samband   med
budgetbehandling för år 1999. Emellertid  anges  att
därutöver  är målet för år 2000 att aktivt verka för
att återföra människor i arbete.
Av  budgetpropositionen   framgår   att   det  inom
Socialdepartementet    pågår    arbete    med    att
vidareutveckla målen.
Vad  gäller  prioriteringar  fortsätter  regeringen
arbetet med att modernisera trygghetssystemen, bl.a.
genom   att   anpassa   dem   till   en  föränderlig
arbetsmarknad. För socialförsäkringsadministrationen
gäller  en  fortsatt  satsning  på  samverkan   inom
rehabiliteringsområdet.   Verksamheten  skall  bl.a.
utgå från både kvinnors och mäns utgångspunkter samt
beakta etnisk och kulturell mångfald.

Sjuklön

Gällande ordning

Enligt  lagen (19991:1047) om  sjuklön  (SjLL),  som
infördes  fr.o.m. år 1992, har arbetstagare under de
första 14 dagarna  av ett sjukfall rätt till sjuklön
från  arbetsgivaren.   Rätten  till  sjuklön  gäller
fr.o.m. den första dagen  av  anställningstiden.  Är
den  avtalade  anställningstiden kortare än en månad
inträder  dock  rätten   till   sjuklön   endast  om
arbetstagaren  tillträtt  anställningen och därefter
varit anställd fjorton kalenderdagar,  i  princip  i
följd.
För  den  första  dagen  i sjuklöneperioden betalas
ingen  ersättning (karensdag).  För  de  återstående
dagarna behåller den anställde 80 % av lön och andra
anställningsförmåner.
Antalet  karensdagar är begränsat till tio under en
tolvmånadersperiod  (allmänt  högriskskydd).  För en
arbetstagare  som  lider  av  sjukdom  som kan antas
medföra  ett  större antal sjukperioder med  sjuklön
under  en tolvmånadersperiod  kan  försäkringskassan
besluta  om  s.k.  särskilt  högriskskydd.  Då utges
sjuklön  för  första  dagen  och  arbetsgivaren  får
ersättning  från  sjukförsäkringen.  Fr.o.m.  den  1
januari 1998 gäller ett utökat särskilt högriskskydd
som omfattar den som har en sådan sjukdom som medför
risk för en eller flera längre sjukperioder under en
tolvmånadersperiod.  Sjuklön utges i dessa fall dock
inte  för  karensdag.  Även   i   dessa   fall   får
arbetsgivaren ersättning från sjukförsäkringen.
Samtidigt   som   sjuklönelagen   infördes  sänktes
arbetsgivaravgiften  till  sjukförsäkringen  så  att
arbetsgivarna, som kollektiv,  fick kompensation för
de  ökade kostnader som den nya ordningen  medförde.
Vid  senare  förändringar  av  sjuklönesystemet  har
också arbetsgivaravgiften anpassats.
Företag  med  en viss högsta lönekostnad har enligt
17   §  SjLL  möjlighet   att   försäkra   sig   hos
försäkringskassan  mot  sjuklönekostnader.  Rätt att
teckna  en  sådan  försäkring  har arbetsgivare vars
sammanlagda  lönekostnader under  ett  kalenderår  -
exklusive sociala  avgifter och särskild löneskatt -
inte beräknas överstiga  130 gånger prisbasbeloppet.
Försäkringen ersätter försäkringstagarens  kostnader
för  sjuklön  fr.o.m.  den  tredje  ersättningsdagen
liksom   kostnaderna   för  socialavgifter,   allmän
löneavgift och särskild  löneskatt.  Avgiften för år
1999 är 1,4 % av de sammanlagda lönekostnaderna.
Enligt  12 § SjLL skall arbetsgivaren  anmäla  till
försäkringskassan  om ett sjukdomsfall, som har gett
arbetstagare  rätt till  sjuklön,  fortsätter  efter
sjuklöneperiodens  utgång. En arbetsgivare med minst
50 anställda skall dessutom  till  RFV lämna uppgift
om  alla  sjuklönefall, dvs. såväl sjukdomsfall  som
upphör inom  sjuklöneperioden  som  sjukdomsfall som
fortsätter därefter. Före den 1 januari  1999 gällde
anmälningsskyldigheten     till     RFV     samtliga
arbetsgivare.

Företagens sjuklönekostnader och återförsäkringen

Motioner

I motion Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande 3
anför  motionärerna  att det är viktigt att systemet
med  återförsäkring hos  försäkringskassan  för  små
företag   får  en  konstruktion  som  inte  gör  det
olönsamt för  dessa  att  teckna  en  sådan. Det har
visat sig att den försäkring som i dag  erbjuds  har
inneburit  att småföretagen väljer att inte försäkra
sig. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
I  motion Sf215  av  Roy  Hansson  (m)  begärs  ett
tillkännagivande  om  att mindre företag skall kunna
välja att inte ha arbetsgivarinträde  och  i stället
betala en högre arbetsgivaravgift.
Den ökade sjukfrånvaron bland anställda har  enligt
vad som anges i motion Sf231 av Inger Strömbom m.fl.
(kd,  m,  c,  fp)  även  medfört ökade kostnader för
sjuklön för företagen, inte  minst  för  de  små och
medelstora.  Åtgärder  bör  vidtas  för  att  minska
sjukfrånvaron vid arbetsplatserna och en översyn  av
reglerna  om  sjuklön  bör göras. Motionärerna begär
ett tillkännagivande om detta.
Marie  Engström  m.fl. (v)  anför  i  motion  Sf263
yrkandena 1 och 2 att  sjuklöneperioden  kan  ha  en
hämmande  verkan  när det gäller dels vissa gruppers
möjlighet att få arbete,  dels mindre företags vilja
till nyanställningar. Det är  därför  nödvändigt med
insatser  som  riktar  in sig mot i första  hand  de
mindre  företagen.  Ett  företag   med   högst   tio
anställda   kan  undantas  från  kravet  att  betala
sjuklön,      t.ex.       genom      avdrag      vid
uppbördsdeklarationen.  Ett   sådant   undantag  bör
kombineras     med    ett    försäkringsskydd    mot
sjuklönekostnader   så   att   marginal-effekter   i
möjligaste mån förhindras.
I   motion   Sf218  av  Lena  Sandlin  och  Ingemar
Josefsson  (s)  anförs  att  det  är  angeläget  att
arbetsgivarinträdet avskaffas för små och medelstora
företag.  Det är också  angeläget  att  se  över  på
vilket   sätt   arbetsgivarinträdet   har   påverkat
anställningarna       och      det      förebyggande
arbetsmiljöarbetet. Avskaffandet av sjuklöneperioden
skulle   kunna   få   positiva    samhällsekonomiska
konsekvenser. Ett tillkännagivande begärs härom.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets uppfattning ingår sjuklöneperioden
på  14  dagar  numera  som  en  naturlig   och   väl
fungerande    del    av    välfärdssystemet.   Genom
sjuklöneperioden har arbetsgivaren  fått  ett ansvar
för   och  möjlighet  att  påverka  kostnaderna  för
sjukfrånvaron   på   arbetsplatsen.   Samtidigt  har
försäkringskassorna  avlastats  arbetet  med   korta
sjukfall  och  kan  koncentrera  sig  på  de  längre
sjukfallen.   Genom   särskilda   högriskskydd   har
arbetsgivarens  kostnader  begränsats när det gäller
sjukersättning till personer  med  sjukdomar som kan
väntas   medföra   visst   mått   av   sjukfrånvaro.
Sjuklönesystemet    hindrar    således    inte    en
arbetsgivare  att anställa en sådan person. I övriga
fall har arbetsgivare  med begränsat antal anställda
möjlighet   att   teckna   en   återförsäkring   för
sjuklönekostnader. Enligt utskottets  mening  är det
viktigt  att  det  finns  ekonomiska drivkrafter för
arbetsgivaren  att genom förebyggande  insatser  och
rehabiliteringsåtgärder   minska   sjukfrånvaron  på
arbetsplatsen. En möjlighet för de mindre  företagen
att  ställa  sig  helt utanför sjuklönesystemet  bör
enligt utskottets mening således inte införas.
Kostnaderna för sjukförsäkringen  har ökat kraftigt
det  senaste  året.  Den  ökade sjukfrånvaron  måste
också     ha     inneburit     att    arbetsgivarnas
sjuklönekostnader    ökat.    De   kraftigt    ökade
kostnaderna för sjukförsäkringen skall analyseras av
en särskild utredare (dir. 1999:54),  och  uppdraget
skall redovisas senast den 31 maj 2000.
Det är enligt utskottets mening däremot viktigt att
återförsäkringen fungerar väl. AGRA-utredningen, som
fick sitt uppdrag när sjuklöneperioden var 28 dagar,
har     i     betänkande     Högkostnadsskydd    mot
sjuklönekostnader (SOU 1997:142)  lagt  fram förslag
om   ett   högkostnadsskydd  mot  sjuklönekostnader.
Förslaget innebär att den nuvarande försäkringen mot
sjuklönekostnader     upphör     och     att     ett
högkostnadsskydd  införs.  Syftet är att små företag
inte skall behöva bära större  kostnader för sjuklön
än vad som svarar mot det riksvärde  som erhålls när
samtliga   arbetsgivares   totala  sjuklönekostnader
ställs    i   relation   till   deras    sammanlagda
årslönesumma.
En särskild  utredare  (dir.  1999:44)  har nyligen
tillsatts  för  att  se över den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen. Resultatet av denna översyn kan få
betydelse i detta sammanhang.
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet  motionerna
Sf306 yrkande 3, Sf215, Sf231, Sf263 och Sf218.

Arbetsgivares anmälningsskyldighet enligt
sjuklönelagen

Motion

I  motion Sf277 av Désirée  Pethrus  Engström  m.fl.
(kd)  anförs  att  arbetsgivarnas  uppgiftsbörda bör
minskas så mycket som möjligt. Informationen  om  de
korta   sjukfallen   bör  kunna  inhämtas  genom  de
återkommande arbetskraftsundersökningarna  (AKU).  I
yrkande   10  begärs  därför  att  skyldigheten  för
arbetsgivaren  att lämna uppgifter om korta sjukfall
slopas helt.

Utskottets bedömning

Skyldigheten för  arbetsgivare att anmäla även korta
sjuklönefall har fr.o.m.  1999  begränsats  till att
endast  gälla  arbetsgivare  med minst 50 anställda.
Vid beredningen av förslaget till  denna begränsning
anförde utskottet (se bet. 1998/99:SfU1)  att det är
viktigt  att  det  finns  en så god bild som möjligt
över sjukfrånvaron såväl i  samhället som helhet som
inom  olika  branscher. Det nuvarande  systemet  med
rapportering av sjuklönefall har dock vissa brister.
Det   beror  främst   på   att   små   företag   och
organisationer   upplever  uppgiftsskyldigheten  som
betungande och kostsam.  Mot  denna  bakgrund  ansåg
utskottet  det lämpligt att befria småföretagen från
den generella  uppgiftsskyldigheten  och  i  stället
täcka   behovet   av   information   om   den  korta
sjukfrånvaron  genom  att  SCB hämtar in motsvarande
information  från  ett urval av  småföretag.  Enligt
utskottet saknades anledning  att  göra  motsvarande
förändring för större företag eftersom det nuvarande
rapporteringssystemet   inte  upplevs  som  särskilt
betungande av dessa.
Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker
motion Sf277 yrkande 10.

Sjukersättning vid vissa anställningsformer

Motioner

I motion 1998/99:Sf211 av  Ulla  Hoffmann  m.fl. (v)
anförs  att  för personer som inte har någon avtalad
anställningstid,  utan  arbetar  de  dagar det finns
arbete,  finns  inga klara regler om vem  som  skall
betala  sjukersättning.   Motionärerna   anser   att
lagstiftningen  måste  ses  över så att skillnader i
ersättningsstorlek mellan korttidsanställda och fast
anställda så långt möjligt elimineras.
I  motion  Sf216  av  Lena  Sandlin   och   Ingemar
Josefsson   (s)   anförs   att   personal   på  s.k.
bemanningsföretag ofta bara har 75 % eller mindre av
lönen garanterad. I många fall får de bara lön under
den    period   de   är   uthyrda.   Ofta   bekostar
bemanningsföretagen  sjuklön  bara  om arbetstagaren
skulle varit uthyrd. Försäkringskassan  betalar inte
ersättning och den anställde blir utan ersättning de
första  14  dagarna  av  en sjukperiod. Motionärerna
anser  att  arbetsgivaren  självklart  skall  betala
sjuklön också under perioder  då  personalen inte är
uthyrd. Detta måste preciseras i lagstiftningen, och
motionärerna begär ett tillkännagivande härom.

Utskottets bedömning

En   särskild  utredare  har  haft  i  uppdrag   att
analysera    utvecklingen   av   deltidsarbete   och
tillfälliga anställningar  samt  överväga behoven av
förändringar       i      arbetslöshetsersättningen.
Utredningen har redovisat  sitt uppdrag i februari i
år   i   betänkandet   DELTA   -   Utredningen    om
deltidsarbete,       tillfälliga       jobb      och
arbetslöshetsersättning (SOU 1999:27). I betänkandet
anges  att  skattningar  tyder  på  att  omkring  en
tredjedel  av  alla sysselsatta nu har en mer  eller
mindre "atypisk"  anknytning  till  arbetsmarknaden,
dvs.   de   har   deltidsarbete,  säsonganställning,
tillfällig        anställning,        projektarbete,
behovsanställning     m.m.     De     tidsbegränsade
anställningarna har ökat  markant  under  krisen  på
1990-talet,  och  denna  utveckling tycks fortsätta.
Under  1998 hade drygt en halv  miljon  personer  en
tillfällig anställning.
Utredningen     har     även     pekat    på    att
socialförsäkringssystemen   i   vissa   fall   tycks
missgynna  dem  som har atypiska anställningar.  Som
exempel nämns att  det  för behovsanställda kan vara
oklart vem som skall betala  ersättning vid sjukdom.
De   som   är   anmälda   som   arbetssökande    vid
arbetsförmedlingen har rätt till sjukpenning men för
övriga  är  lagstiftningen  oklar.  Utredningen, som
inte  lägger  något förslag i denna del,  anser  att
lagstiftningen  borde  ses över och anpassas till de
nya  anställningsformer som  har  vuxit  fram  under
1990-talet  så  att  tidsbegränsat anställda ges ett
starkare skydd i olika trygghetssystem.
Utskottet vill framhålla  att  det  redan pågår ett
arbete    med   att   reformera   olika   delar   av
socialförsäkringssystemen  för att klara de krav som
dagens och morgondagens arbetsmarknad  ställer.  När
det   gäller   sjukförsäkringen  har,  som  tidigare
nämnts,    en   promemoria    tagits    fram    inom
Socialdepartementet   med   förslag  till  ett  nytt
beräkningsunderlag   för   bl.a.   sjukpenning   (Ds
1999:19). När det gäller personer  som inte har rätt
till  sjuklön  utan skall ha timberäknad/dagberäknad
sjukpenning men  inte  kan  visa  hur  han eller hon
skulle  ha  förvärvsarbetat under perioden  föreslås
att  sjukpenning  beräknas  som  om  den  försäkrade
skulle ha arbetat på samma sätt som under de fjorton
dagar som föregått bedömningstidpunkten.
Utskottet  anser  att  beredningen av detta förslag
bör avvaktas och avstyrker motion 1998/99:Sf211.
I   betänkandet   SOU   1999:27   redovisas   också
framväxten  och omfattningen  av  bemanningsföretag.
Enligt  utredningen   var   antalet  anställda  inom
branschen omkring 18 500 under  1998. De två största
branscherna  var kontors- och ekonomiadministration,
som  tillsammans   svarade  för  nära  80  %  av  de
anställda. Branschen  är  starkt kvinnodominerad, ca
80     %     av    de    anställda    är    kvinnor.
Personalomsättningen  är mycket hög, 50-60 % per år,
till     väsentlig    del    beroende     på     att
bemanningsföretagen      ofta      fungerar      som
rekryteringsföretag.   I   betänkandet   anges   att
Handels-  och  tjänstemannaförbundet,  HTF,  är  det
fackförbund   som   organiserar  majoriteten  av  de
anställda i bemanningsbranschen.  Under  1998  slöts
ett kollektivavtal mellan HTF och arbetsgivare i ett
antal bemanningsföretag. Avtalet ger de anställda 75
%  av  den  genomsnittliga  timlönen  som garantilön
under den period som de inte är uthyrda.  Nära  90 %
av de anställda har en garantilön.
Enligt  utskottets  mening  är det viktigt att även
anställda vid s.k. bemanningsföretag  får ersättning
för  sitt  inkomstbortfall vid sjukdom. Naturligtvis
kan det vara svårt att bedöma hur personen skulle ha
arbetat om han eller hon inte blivit sjuk men, i den
mån praxis inte  utformas  genom domstolsavgöranden,
bör berörda parter försöka finna ett beräkningssätt.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf216.

A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Gällande ordning

Från  anslaget  bekostas utgifter  för  sjukpenning,
rehabiliteringsersättning och närståendepenning.
Enligt sjuklönelagen  (SjLL)  har  en  arbetstagare
rätt  att  under  de  första  14  dagarna  av  varje
sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla en viss  del
av  lön  och  andra  anställningsförmåner.  För  den
första   dagen   i  sjuklöneperioden  betalas  ingen
ersättning (karensdag). För de återstående dagarna i
perioden har den anställde  rätt att behålla 80 % av
lön och andra anställningsförmåner som han eller hon
gått   miste  om  till  följd  av  nedsättningen   i
arbetsförmågan.  Enligt  SjLL är antalet karensdagar
begränsat  till  tio  under  en  tolvmånadersperiod.
Antalet  karensdagar  beräknas  i  förhållande  till
sjuklön  från  varje  arbetsgivare  för  sig  och  i
förhållande till sjukpenning för sig.
Efter  sjuklöneperioden  utges  sjukpenning  enligt
lagen   (1962:381)   om  allmän  försäkring   (AFL).
Sjukpenningen utgör 80 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten. För den som  inte omfattas av SjLL, t.ex.
egenföretagare och uppdragstagare, utges sjukpenning
enligt  AFL från sjukperiodens  början.  Sjukpenning
utges dock  inte för den första dagen i sjukperioden
(karensdag).  För tid därefter utges sjukpenning med
80  %  av den sjukpenninggrundande  inkomsten.  Även
enligt AFL  är  antalet  karensdagar  begränsat till
högst tio under en tolvmånadersperiod.
Den   sjukpenninggrundande   inkomsten  är   enligt
reglerna i AFL den årliga inkomst  i  pengar  som en
försäkrad  kan  antas  komma att tills vidare få för
eget arbete, antingen såsom  arbetstagare  i  allmän
eller  enskild tjänst (inkomst av anställning) eller
på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).
För rätt  till sjukpenning krävs att den försäkrade
har en sjukpenninggrundande  inkomst som uppgår till
24   %   av   prisbasbeloppet.   Vid  beräkning   av
sjukpenninggrundande  inkomst  bortses   från  sådan
inkomst av anställning och annat förvärvsarbete  som
överstiger 7,5 prisbasbelopp.
Rehabiliteringsersättning    utges    under   vissa
förutsättningar när en försäkrad, vars arbetsförmåga
till  följd  av  sjukdom  är  nedsatt  med minst  en
fjärdedel,    deltar    i    en   arbetslivsinriktad
rehabilitering. Rehabiliteringsersättning  består av
rehabiliteringspenning,  som  utges med 80 % av  den
sjukpenninggrundande  inkomsten,  och  ett  särskilt
bidrag.
För        köp        av        arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster      och      arbetstekniska
hjälpmedel  m.m.  liksom  för  rehabiliterings-  och
behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården (s.k.
Dagmarmedel) avsätts särskilda medel. För budgetåret
1999   utgör  dessa  medel  1 010  miljoner   kronor
respektive  235  miljoner kronor. Av det förstnämnda
beloppet får högst  225 miljoner kronor användas för
socialförsäkringens administration  och  5  miljoner
kronor    avsattes    engångsvis   för   regeringens
disposition        till        utveckling         av
rehabiliteringsarbetet.    Dessutom    får,   enligt
regleringsbrev  för försäkringskassan för  år  1999,
högst    170   miljoner    kronor    användas    för
rehabiliteringsutredningar vid RFV:s sjukhus. Enligt
regeringsbeslut  den 31 mars 1999 drogs 115 miljoner
kronor in av anvisade  medel  avseende  den  del  av
anslaget  A  1  som  utgörs  av Särskilda medel vari
bl.a.     ingår     köp    av    arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster.
Närståendepenning utges enligt lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet  för närståendevård till den
som  avstår från förvärvsarbete  för  att  vårda  en
närstående  svårt  sjuk person. Ersättning kan utges
även om vården sker  på sjukvårdsinrättning. Antalet
ersättningsdagar  är begränsat  till  60  dagar  för
varje person som vårdas. Närståendepenning utges med
80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten, även för
den  första  dagen i  ersättningsperioden,  och  kan
utges som hel, halv eller fjärdedels förmån.
Med   stöd   av   lagen    (1992:863)    om   lokal
försöksverksamhet  med finansiell samordning  mellan
socialförsäkring och  hälso-  och  sjukvård  bedrevs
under åren 1993-1997 försöksverksamhet på lokal nivå
inom   fem   försöksområden   (FINSAM).  Syftet  med
försöksverksamheten var att skapa  drivkrafter  inom
systemen  för socialförsäkring respektive hälso- och
sjukvård för ett bättre utnyttjande av de gemensamma
resurserna.
Enligt lagen  (1994:566) om lokal försöksverksamhet
med finansiell samordning  mellan  socialförsäkring,
hälso-  och  sjukvård  och  socialtjänst   får,   om
regeringen  medger  det, en allmän försäkringskassa,
ett landsting och en  kommun  som har kommit överens
om det bedriva sådan försöksverksamhet  i  syfte att
pröva  möjligheterna  till en effektivare användning
av       tillgängliga       resurser       (SOCSAM).
Försöksverksamheten, som är begränsad till högst tio
försöksområden, startade den  1  juli 1994 och skall
avslutas senast vid utgången av år 2000.
Sedan  den  1  januari  1998  får försäkringskassan
träffa  överenskommelse  med kommun,  landsting  och
länsarbetsnämnd om att samverka i syfte att uppnå en
effektivare  användning  av   tillgängliga  resurser
(FRISAM).

Propositionen

I   propositionen   föreslås   att   riksdagen   för
budgetåret   2000  till  anslaget  A 1  Sjukpenning,
rehabilitering,   m.m.   anvisar  ett  ramanslag  på
31 502 miljoner kronor.
Under   anslagsposten   Rehabilitering    redovisas
förutom   rehabiliteringspenning   de   ovan  nämnda
Dagmarmedlen   och   de   särskilda   medlen,  bl.a.
ersättning    vid    köp    av   arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster,  merkostnader   i  form  av
bidrag till arbetshjälpmedel samt administration.
Enligt vad som anförs i propositionen beräknas  för
år   1999  en  kraftig  ökning  av  kostnaderna  för
sjukpenningen  jämfört  med  år 1998. Ökningen beror
framför allt på det förbättrade  konjunkturläget och
regeländringar   i  form  av  höjd  ersättningsnivå.
Vidare har antalet nybeviljade förtidspensioner samt
även  det totala antalet  förtidspensionärer  blivit
färre än  vad  som  tidigare  beräknats.  Detta  kan
enligt  propositionen  innebära  att  fler  personer
under  en längre period uppbär sjukpenning i stället
för förtidspension. Ytterligare en delförklaring kan
vara      en       minskad       aktivitet      inom
rehabiliteringsområdet vilket ger  utslag  i  längre
sjukskrivningar. Regeringen gör den bedömningen  att
den  ökade  sjukfrånvaron  kan  förväntas bestå även
under de närmaste åren.
Av  en  av RFV genomförd enkätundersökning  framgår
att det är  inom  gruppen  anställda  som  den stora
ökningen av sjukfrånvaron finns. Det är framför allt
antalet  "nya  sjukfall"  som  har ökat, dvs. sådana
sjukpenningfall   som   inte   har  någon   tidigare
sjukpenningperiod inom ett år. Av  de sjukskrivna är
60 % kvinnor och 40 % män.
I    propositionen    anförs    vidare    att   den
arbetslivsinriktade  rehabiliteringen  inte fungerar
tillfredsställande.  Försäkringskassorna   har  inte
lyckats   möta  den  ökade  sjukfrånvaron  med  ökad
aktivitet inom rehabiliteringsområdet.
Regeringen   har   med   anledning  av  ovanstående
beslutat utse en särskild utredare  med  uppdrag att
göra en analys av sjukförsäkringen. Utredaren  skall
fördjupa   beskrivningen   och  analysen  av  varför
sjukfrånvaron   och   utgifterna   för   sjukpenning
förändras  över  tiden samt  så  långt  som  möjligt
identifiera vilka direkta och indirekta faktorer som
är     avgörande     för    sjukpenningförsäkringens
kostnadsutveckling. Regeringen  har  också  beslutat
utse  en  särskild utredare med uppdrag att se  över
den arbetslivsinriktade  rehabiliteringen. Utredaren
skall   bl.a.   kartlägga  den   arbetslivsinriktade
rehabiliteringsprocessen,   belysa  rollfördelningen
mellan ansvariga aktörer samt  utforma  en plattform
för prioriteringar. I propositionen anförs  dessutom
att det är viktigt att samverkansaktiviteter  som en
del   i   den   ordinarie   verksamheten   utvecklas
ytterligare  i  syfte att göra rehabiliteringen  mer
effektiv.   Slutligen    anges    att    det    inom
Regeringskansliet  för närvarande bereds ett förslag
om nya beräkningsregler för dagersättning.
Medel avsedda för avvecklingen  av  RFV:s  sjukhus,
högst  110 miljoner kronor, skall också belasta  den
del  av  anslagsposten   Rehabilitering   som  avser
Särskilda   medel.   Av  Särskilda  medel  bör  även
socialförsäkringens  administration   tillföras  225
miljoner kronor. Slutligen föreslås att  5  miljoner
kronor   avsätts   till   särskilda   insatser  inom
rehabiliteringsområdet.
I    propositionen    föreslår    regeringen    att
försöksverksamheten  med lokal finansiell samordning
mellan socialförsäkring,  hälso-  och  sjukvård  och
socialtjänst  (SOCSAM)  förlängs till utgången av år
2002.  Vissa  ändringar  vad   gäller   utseende  av
ledamöter   i   Beställarförbundets  styrelse   samt
fastställande  av  budget  och  bokföringsskyldighet
föreslås också.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Moderaterna

I motion Sf306 av  Margit Gennser m.fl. (m) begärs i
yrkande 6 att riksdagen  beslutar att för budgetåret
2000 till anslaget A 1 anvisa  8 350 miljoner kronor
mindre än regeringen föreslagit.  Besparingen uppnås
enligt   motionärerna   bl.a.   genom  ändringar   i
sjukpenningförsäkringen, finansiell  samordning  och
ökade    kontrollinsatser.   Vidare   föreslås   att
arbetsskadeförsäkringen helt lyfts ur den offentliga
försäkringen  och  att  sjukskrivningar  på grund av
trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen.
I  samma motion yrkandena 1 och 2 begärs beslut  om
att  kompensationsnivån   i  sjukpenningförsäkringen
fr.o.m. den 1 januari 2000  skall  utgöra  75  %  av
sjukpenninggrundande  inkomst och att ytterligare en
karensdag skall införas i sjukpenningförsäkringen.
I   yrkande   4   begär  motionärerna   beslut   om
förändringar av beräkningen  av sjukpenninggrundande
inkomst. Motionärerna anser att sjukpenninggrundande
inkomst bör beräknas på ett genomsnitt  av de senast
två årens inkomst samt räknas upp med basbeloppet.
I yrkande 5 i denna del begärs ett tillkännagivande
om  ökad kontroll av sjukpenningförsäkringen.  Genom
ökad  kontroll  minskar  kostnaderna  för  fusk  och
överutnyttjande.
Även  i  motion  Sf254  av Margit Gennser m.fl. (m)
finns yrkanden om sjukpenningnivå,  ändrad beräkning
av   sjukpenninggrundande   inkomst   och  karensdag
(yrkandena 1-3).
I motion Sf254 anförs dessutom att de senaste årens
ökade köer inom sjukvården kan förklara en del av de
ökade  sjuktalen. Motionärerna anser att  samordning
enligt  FINSAM-modell  mellan  olika  huvudmän  inom
sjukförsäkring,       sjukvård,      kommun      och
arbetsförmedling bör införas  i  hela  landet. Detta
skulle  undanröja  de värsta gränsdragningsproblemen
inom rehabiliteringen  samt  ge  minskade kostnader.
Enligt    motionärerna   uppnås   också   en    ökad
effektivitet    inom    rehabiliteringen    om    en
sjukvårdsförsäkring  införs  där  både sjukpenningen
och  finansieringen av sjukvården följer  patienten.
Inom de  stora  diagnosområdena kranskärlssjukdomar,
astma och smärtbesvär  från  rörelseorganen bör HUR-
projektets      modeller      för     rehabilitering
vidareutvecklas.    I    yrkandena    6-9     begärs
tillkännagivanden om det anförda.

Kristdemokraterna

I  motion  Sf277  av  Désirée Pethrus Engström m.fl.
(kd) begärs i yrkande 13  i  denna del att riksdagen
beslutar att för budgetåret 2000  till  anslaget A 1
anvisa  3 520  miljoner  kronor mindre än regeringen
föreslagit.
I motionen begärs också beslut  om  införande av en
andra karensdag med bibehållet högkostnadsskydd  och
att  den sjukpenninggrundande inkomsten bör beräknas
utifrån  genomsnittlig  inkomst  för  de två senaste
åren,    inräknat   skattepliktiga   förmåner    och
semesterersättning.  Vad gäller personskadekostnader
på   grund  av  trafikolyckor   bör   dessa   enligt
motionärerna   föras  över  till  trafikförsäkringen
(yrkandena 7, 9 och 11).
I   samma   motion    yrkande    1    begärs    ett
tillkännagivande  om  att införa FINSAM-verksamhet i
hela landet. Genom att  använda pengar till insatser
för vård och rehabilitering  i  stället  för passiva
sjukskrivningar  anser  motionärerna att kostnaderna
för socialförsäkringen minskar.  I  yrkande 6 begärs
ett    tillännagivande    om   tidiga   och   aktiva
rehabiliteringsåtgärder.

Centerpartiet

I motion Sf292 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs
i yrkande 1 i denna del att  riksdagen  beslutar att
för  budgetåret 2000 till anslaget A 1 anvisa  1 300
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Enligt  motionärerna bör kvalifikationsvillkoren för
sjukpenninggrundande  inkomst ändras samt en kraftig
satsning på rehabilitering och finansiell samordning
ske permanent i hela landet.
Även i motion Sf260 av  Birgitta Carlsson m.fl. (c)
begärs beslut om att projekten  med lokal finansiell
samordning (FINSAM, SOCSAM) skall övergå i permanent
verksamhet och omfatta hela landet (yrkande 5).

Folkpartiet

I motion Sf246 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande
6 i denna del begärs att riksdagen  beslutar att för
budgetåret  2000  till  anslaget  A  1 anvisa  2 450
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Besparingen  uppnås bl.a. av förändrade  regler  för
trafikförsäkringen   samt  effektivare  kontroll  av
sjukförsäkringen.
Samma yrkande återfinns även i motion Fi212 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp)  yrkande  14  i  denna  del. I
denna  motion  begärs  också  en  lagändring  om att
sjukförsäkringskostnader  på  grund av trafikolyckor
bör föras över till trafikförsäkringen (yrkande 22).
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion So322 ett
tillkännagivande   om   att  försäkringspengar   bör
aktiveras i syfte att korta  vårdköer  och förbättra
rehabiliteringen.  Detta  bör  enligt  motionen  ske
enligt FINSAM-modell (yrkande 21).
I  motion  Sf226  av  Kerstin  Heineman m.fl.  (fp)
begärs  i  yrkande  1  ett tillkännagivande  om  att
rätten  till  närståendepenning   och   rätten  till
ledighet  bör  förlängas  från 60 till 120 dagar.  I
yrkande 5 anslås för detta 50 miljoner kronor.

Övriga motioner om sjukpenning, rehabilitering, m.m.

Sjukförsäkringens utformning

I  motion Sf269 av Hillevi Larsson  (s)  begärs  ett
tillkännagivande    om   att   effekterna   av   ett
borttagande av karensdagen  i  sjukförsäkringen  bör
analyseras.
Birgitta  Carlsson  m.fl.  (c) begär i motion Sf260
yrkande    1    ett    tillkännagivande     om    en
sjukförsäkringskommission.  Enligt motionärerna  bör
kommissionen  analysera  situationen   och   föreslå
strukturella  åtgärder  för att minska sjukfrånvaron
och öka rehabiliteringsinsatserna.
I motion 1998/99:Sf219 av  Ulla  Hoffmann m.fl. (v)
begärs   i   yrkande   1  ett  tillkännagivande   om
kvalificeringsreglerna     i     socialförsäkringen.
Motionärerna anser att dessa regler bör ses över och
anpassas även till de personer  som har projekt- och
vikariatsanställningar.
Maud  Ekendahl  (m)  begär  i  en motion  från  den
allmänna     motionstiden    1998,    Sf210,     ett
tillkännagivande  om att verka för rättvisare regler
för     företagare     vid      fastställande     av
sjukpenninggrundande inkomst. Motionären  anser  att
reglerna   måste  vara  neutrala  oavsett  i  vilken
företagsform verksamheten bedrivs.
I motionerna  N273  av Per Westerberg m.fl. (m, kd,
fp) yrkande 3 och 1998/99:N326 av Per Westerberg och
Göran Hägglund (m, kd)  yrkande  4 begärs förslag om
ett enhetligt beräkningsunderlag för  ersättningar i
de allmänna försäkringarna. Motionärerna  anser  att
samma    underlag   bör   ligga   till   grund   för
beräkningarna i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen.
I  flerpartimotionen   1998/99:Sf240   av  Marianne
Andersson   m.fl.   (c,   m,   kd,  fp)  begärs  ett
tillkännagivande om att reglerna  för  beräkning  av
sjukpenninggrundande   inkomst  för  företagare  bör
ändras. Reglerna bör göras  neutrala  i  förhållande
till företagsform.
I  motion Sf238 av Stefan Attefall (kd) begärs  ett
tillkännagivande  om  att  reglerna  om beräkning av
sjukpenninggrundande    inkomst    bör    förenklas.
Motionären  anser  bl.a.  att  föräldraledighet  och
deltidsarbete      inte      bör     påverka     den
sjukpenninggrundande inkomsten under 2,5 "friår".
Rinaldo Karlsson och Carin Lundberg  (s)  anser att
den  som  är  långtidssjukskriven drabbas ekonomiskt
vid löneförändringar.  Enligt  de  flesta  löneavtal
utges  lön  retroaktivt för en viss period. Den  som
har varit sjukskriven får emellertid inte retroaktiv
ersättning  för   motsvarande  period.  Motionärerna
begär i motion Sf211  ett tillkännagivande om ändrad
sjukpenning i samband med löneförhandlingar.

Vissa sjukersättningsfrågor

I  motion Sf277 av Désirée  Pethrus  Engström  m.fl.
(kd)  begärs  ett  tillkännagivande  om  behovet  av
ändringar  i  karensdagssystemet  eftersom nuvarande
regler    medför   problem   för   deltidsanställda,
skiftarbetare,  timanställda  och  de med fler än en
arbetsgivare. Motionärerna anser att  regeringen bör
återkomma  med förslag till regeländringar  (yrkande
8).
I  motion Sf292  av  Birgitta  Carlsson  m.fl.  (c)
begärs  förslag  till  lagändring så att företagares
restarbetsförmåga prövas  även  mot  möjligheten att
erhålla  andra  uppgifter  i  den  egna verksamheten
innan bedömningen görs mot annat på  arbetsmarknaden
normalt förekommande arbete (yrkande 2).

Samverkan och finansiell samordning

I  motion  Sf245  av  Cristina Husmark Pehrsson  (m)
begärs ett tillkännagivande om att införa finansiell
samordning permanent i hela landet.
I motion Sf225 av Marietta  de  Pourbaix-Lundin (m)
begärs ett tillkännagivande om lagändringar  i syfte
att delegera myndighetsbeslut till en annan huvudman
inom SOCSAM-försöket. Motionären anser bl.a. att  en
tjänsteman    inom   försäkringskassan   bör   kunna
handlägga      även      t.ex.      ett      enklare
socialbidragsärende.
I motion Sf277  av  Désirée  Pethrus Engström m.fl.
(kd)  yrkande  2  begärs  ett  tillkännagivande   om
behovet  av  att  få  med  arbetsförmedlingen  i den
finansiella  samordningen.  En  möjlighet kan enligt
motionärerna  vara att föra in arbetsförmedlingen  i
ett par av SOCSAM-försöken under åren 2001 och 2002.
Lars Gustafsson  (kd) anser att SOCSAM-försöken bör
utökas och att även  arbetsmarknadsmedel  bör ingå i
försöken. I motion Sf239 begärs ett tillkännagivande
om detta.
I motion Sf223 anför Kenneth Johansson (c)  att  av
kostnaderna  för  reumatiska  sjukdomar  utgör  80 %
indirekta   kostnader   och   endast  20  %  direkta
kostnader  i form av vård och läkemedel.  Motionären
anser  att  det   är   nödvändigt   att  pröva  alla
möjligheter     till    tekniska    lösningar    där
socialförsäkringsmedel  ges en friare användning för
att ändra detta förhållande.  I  motionen begärs ett
tillkännagivande om att detta bör utredas.
I  motion  Sf304 av Sven-Erik Sjöstrand  m.fl.  (v)
anförs att FRISAM-arbetet  bör utvärderas med hänsyn
till genus och etnicitet (yrkande 10).
Kalle Larsson m.fl. (v) anser  att FRISAM-medel bör
kunna  användas  för  att förbättra  för  invandrade
personer  att få jobb. I  motion  Sf264  begärs  ett
tillkännagivande om detta.

Rehabilitering

I motion Sf254 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkandena
11   och   12  begärs   tillkännagivanden   om   att
företagshälsovårdens  roll vad gäller prevention och
rehabilitering  bör  stärkas   och   att  regeringen
noggrant  måste  följa frågan om likvärdiga  villkor
för män och kvinnor  vid  rehabilitering och föreslå
åtgärder som undanröjer eventuella missförhållanden.
I  motion So484 av Désirée  Pethrus  Engström  (kd)
anförs   att   försäkringskassan   bör   lägga   upp
individuella   rehabiliteringsplaner   i  syfte  att
motverka sjukpensionering av migräniker.  Motionären
begär  i  yrkande  7 ett tillkännagivande om utökade
medel härför.
Ulla-Britt Hagström  (kd)  påtalar  i  motion Sf210
bristerna i jämställdhet mellan kvinnor och  män vid
bedömningen  av  rehabiliteringsbehov.  I yrkande  1
begärs ett tillkännagivande om detta.
I motion Sf279 av Gunnel Wallin och Viviann  Gerdin
(c) anförs att det krävs en större flexibilitet  och
en  vidare  tolkning när det gäller rehabiliteringen
av  psykiskt långtidssjuka.  I  motionen  anges  att
lokala  lösningar i bred samverkan är nödvändiga och
att det bör  satsas  kraftigare  på  Fountain-house-
modellen.  I  motionen begärs i yrkandena  1  och  2
tillkännagivanden om detta.
I  motion So326  av  Kenneth  Johansson  m.fl.  (c)
begärs  i  yrkande  2 ett förslag till handlingsplan
för   att   höja   den   faktiska    pensionsåldern.
Motionärerna     anser     att     både    ur    ett
samhällsekonomiskt     och    ett    allmänmänskligt
perspektiv måste trenden  mot  ökad  förtida  avgång
brytas.
I  motion  Sf304  av  Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)
begärs i yrkandena 1-4 tillkännagivanden  om att det
i    tilläggsdirektiv    till    utredningarna    om
sjukförsäkringen   respektive  förtidspensionen  bör
anges att skillnader  mellan  grupper  med  fast och
tillfällig   anställning   skall  belysas  samt  att
utredningarna  bör  ha ett integrations-  respektive
ett gender- och integrationsperspektiv.  I yrkande 5
begärs   ett  tillkännagivande  om  behovet  av   en
övergripande  analys  av resultaten av utredningarna
om    sjukförsäkringen,   den    arbetslivsinriktade
rehabiliteringen samt förtidspensionen.
Vidare     föreslås    i    samma    motion    dels
sanktionsåtgärder  mot  arbetsgivare  som ej fullgör
sitt rehabiliteringsansvar, dels att en obligatorisk
rehabiliteringsförsäkring   införs   för   små   och
medelstora företag (yrkandena 6 och 8).
I  flerpartimotionen  N273 av Per Westerberg  m.fl.
(m, kd, fp) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om
att    arbetsgivaren    bör    ha    åtgärds-    och
kostnadsansvaret  för  rehabilitering.  Motionärerna
pekar på de mindre företagens begränsade möjligheter
att  skaffa sig kompetens  och  att  kompetensen  är
ojämnt fördelad bland arbetsgivarna.
I  motion   Sf219   av  Lena  Sandlin  och  Ingemar
Josefsson  (s)  anförs  att  skillnaden  vad  gäller
arbetsgivarnas ekonomiska styrka och tillgången till
företagshälsovård är grundläggande  orsaker till att
individer   inte   ges   samma   möjligheter    till
rehabilitering.   Motionärerna  anser  att  det  bör
införas        en        statlig        obligatorisk
rehabiliteringsförsäkring.  Med  en sådan försäkring
stärks     arbetsgivarens     rehabiliteringsansvar,
skillnaden mellan stora och små företag utjämnas och
de  som har lösare anställningskontrakt  ges  bättre
rehabiliteringsmöjligheter.  Motionärerna  begär ett
tillkännagivande härom.

Närståendepenning

Eskil  Erlandsson och Birgitta Carlsson (c) begär  i
motion   Sf285    ett    tillkännagivande   om   att
närståendepenningen inte bör begränsas till 60 dagar
per år.
I  motion  So262 av Barbro  Westerholm  m.fl.  (fp)
begärs     ett     tillkännagivande      om      att
närståendepenningen  bör  kunna  utges även efter 65
års ålder (yrkande 9).

Utskottets bedömning

Sjukförsäkringens utformning

Enligt  utskottets  mening  är  en  väl   fungerande
sjukförsäkring  av  stor  betydelse.  Riksdagen  har
under våren 1997 fastställt principer för  en allmän
försäkring vid sjukdom och rehabilitering. Utskottet
anser   att   dagens   försäkring,   med  skydd  mot
inkomstförlust        vid       sjukdom       enligt
inkomstbortfallsprincipen       och      med      en
kompensationsnivå på 80 %, ger en  god  trygghet med
en rimlig ersättningsnivå. Utskottet anser också att
det   bör   ingå   en  viss  självrisk  i  systemet.
Uppbyggnaden med en  karensdag  kombinerat med olika
högriskskydd,  bl.a. vid upprepade  sjukfall,  anser
utskottet vara en  rimlig avvägning. Utskottet anser
att ytterligare en karensdag skulle innebära alltför
stora  påfrestningar   för  redan  utsatta  gruppers
försörjningssituation. Vad  gäller frågan om ändring
av  reglerna för sjukpenninggrundande  inkomst  vill
utskottet  hänvisa  till  att  ett  förslag  om  nya
beräkningsregler  för  sjukpenninggrundande  inkomst
Beräkningsunderlag  för dagersättning - sjukpenning,
föräldrapenning m.m.  (Ds  1999:19)  för  närvarande
bereds inom Regeringskansliet.
Beträffande frågan om att sjukfall och skador  till
följd    av    trafiken    skall    överföras   till
trafikförsäkringen   och  kostnaderna  därmed   inte
längre  belasta  den  allmänna   försäkringen  anser
utskottet   nu  liksom  tidigare  (se  senast   bet.
1998/99:SfU1)  att  ett  system där vissa skadetyper
inte  längre  ryms  inom den  allmänna  försäkringen
knappast    är    tänkbart     med    hänsyn    till
försäkringskassans ansvar för samordning och tillsyn
av rehabiliteringsverksamheten.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionsyrkanden om förändringar  i  sjukförsäkringen
under år 2000. Utskottet avstyrker med  det  anförda
även    motionerna    Sf269,    Sf260   yrkande   1,
1998/99:Sf219 yrkande 1, 1998/99:Sf210, N273 yrkande
3, 1998/99:N326 yrkande 4, 1998/99:Sf240,  Sf238 och
Sf211.
Angående    förslag    rörande    medelsanvisningen
återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.

Vissa sjukersättningsfrågor

Vad  gäller  behov av ändringar i karensdagssystemet
för bl.a. deltidsanställda  och  de  med  fler än en
arbetsgivare  har  utskottet  tidigare,  i  det   av
riksdagen    godkända    betänkandet   1997/98:SfU1,
avstyrkt  motionsyrkanden härom.  Utskottet  anförde
därvid att  frågan  diskuterades redan i samband med
att nuvarande karensdagsregler  infördes. Regeringen
var dock inte beredd att föreslå  några särlösningar
för   dessa   grupper.   Utskottet  förutsatte   att
regeringen skulle återkomma  i  frågan om det visade
sig vara möjligt att finna en lämplig åtgärd för att
mildra  konsekvenserna.  Utskottet,   som  vidhåller
detta  ställningstagande,  avstyrker  motion   Sf277
yrkande 8.
Vad  gäller frågan om företagares restarbetsförmåga
har utskottet tidigare i samband med förändringen av
kriterierna  för  rätt  till  ersättning  i  form av
sjukpenning   och   förtidspension   uttalat   (bet.
1996/97:SfU6)   att   för   försäkrade   som  saknar
arbetsgivare,      t.ex.      egenföretagare     och
uppdragstagare,  skall  prövning  av  arbetsförmågan
göras  mot  annat  förvärvsarbete   som  är  normalt
förekommande  på  arbetsmarknaden  först  sedan  det
konstaterats  att  någon återgång till  det  vanliga
arbetet inte är möjlig. Vidare sa utskottet sig vara
införstått  med  att  vissa   av   dem   som  saknar
arbetsgivare     kommer     att    anses    ha    en
restarbetsförmåga  och  att de  därmed  i  praktiken
kommer att hänvisas till  annat  på  arbetsmarknaden
normalt förekommande arbete. Finns inte något sådant
tillgängligt  kan de, om de inte är eller  kan  vara
medlemmar  i  en   arbetslöshetskassa   eller   inte
uppfyller      villkoren      för      rätt     till
arbetslöshetsersättning,  komma  att  ställas   utan
ersättning   från   såväl   socialförsäkringen   som
arbetslöshetsförsäkringen.    Det    gäller    t.ex.
egenföretagare  som  inte  helt  har  avvecklat  sin
verksamhet.
Därefter, våren 1997, gjordes vissa justeringar vad
gäller  arbetslöshetsersättningsreglerna som innebär
att  en  företagares   arbetslöshet   skall  avgöras
utifrån  en  samlad  bedömning  av om den personliga
verksamheten har upphört. Detta kan  t.ex.  innebära
att  en  företagare kan behålla den näringsfastighet
som han eller  hon  bor  på  och  ändå betraktas som
arbetslös.  Vidare  infördes en möjlighet  att  låta
företag vara vilande med samma syfte.
I november 1997 beslöt  regeringen  att en särskild
utredare  skulle tillsättas med uppdrag  att  belysa
effekter som  kan  uppstå  i samband med företagares
rätt   till   ersättning  från  arbetslöshets-   och
socialförsäkringarna.   Utredaren   skulle  göra  en
samlad  bedömning  och  eventuellt föreslå  åtgärder
(dir. 1997:137). I direktiven  angav  regeringen att
regeländringar  bör  föreslås  om  det  bedöms  vara
erforderligt  för att eliminera eventuella  oönskade
effekter   vad   gäller    företagares   rätt   till
arbetslöshets- och socialförsäkringsersättning.
Utredningen  om företagares  rätt  till  ersättning
från arbetslöshets-  och socialförsäkring, som ansåg
att  företagare  så  långt   det   är   möjligt  bör
jämställas   med   arbetstagare   vid  prövning   av
arbetsförmåga och rehabiliteringsbehov, har därefter
i betänkandet Företagare med restarbetsförmåga  (SOU
1998:34) föreslagit att en företagares arbetsförmåga
skall    prövas    inte    enbart    mot   nuvarande
arbetsuppgifter   utan  även  mot  möjligheten   att
erhålla   andra   arbetsuppgifter    i    den   egna
näringsverksamheten innan bedömningen görs mot annat
på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete.
Utskottet anser att beredningen av förslaget  i SOU
1998:34  bör  avvaktas  och  avstyrker därför motion
Sf292 yrkande 2.

Samverkan och finansiell samordning

I   budgetpropositionen  föreslår   regeringen   att
försöksverksamheten med finansiell samordning mellan
socialförsäkring,    hälso-    och    sjukvård   och
socialtjänst (SOCSAM) skall förlängas till  utgången
av  år  2002.  Vidare  föreslås  vissa ändringar vad
gäller  utseende  av ledamöter i Beställarförbundets
styrelse   samt   fastställande    av   budget   och
bokföringsskyldighet. Regeringen föreslår  att det i
samband  med  en slutlig rapport den 1 oktober  2001
tydligt skall redogöras  för  vilka frågeställningar
som återstår att utvärdera vid ett senare tillfälle,
dock senast den 1 juli 2003. Vad  gäller  frågor  om
samverkan  i övrigt framgår av propositionen att RFV
arbetat      för       ökad       samverkan      med
Arbetsmarknadsstyrelsen  (AMS), Socialstyrelsen  och
Arbetarskyddsstyrelsen  för   att   en   effektivare
användning    av    tillgängliga    resurser    inom
rehabiliteringsområdet skall uppnås. Denna samverkan
har     utökats     genom     att     kommun-    och
landstingsförbunden varit med i arbetet.
Utskottet delar regeringens bedömning att det är av
stor  vikt  att  försöksverksamheten  kan fullföljas
under  sådana  förutsättningar  att de utvärderingar
som  skall  göras  får  sådan kvalitet  att  de  kan
fungera som underlag för  framtida beslut inom bl.a.
rehabiliteringsområdet.    Utskottet     tillstyrker
propositionens  förslag  om  att försöksverksamheten
med  finansiell samordning mellan  socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst skall förlängas
till utgången av år 2002. Utskottet tillstyrker även
förslagen  till  vissa ändringar vad gäller utseende
av  ledamöter  i Beställarförbundets  styrelse  samt
fastställande av budget och bokföringsskyldighet.
Som framgått ovan  har  försäkringskassan  möjlighet
att träffa överenskommelse med kommun, landsting och
länsarbetsnämnd   om  samverkan  för  att  uppnå  en
effektivare  användning   av  tillgängliga  resurser
(FRISAM).  Denna  möjlighet,   som  infördes  den  1
januari 1998, syftar till att fördjupa  och utveckla
rehabiliteringsarbetet   genom  en  ökad  samverkan.
Genom  denna samverkan mellan  flera  parter  skapas
möjligheter    att    utifrån    det    individuella
perspektivet  åstadkomma  en lösning som tar  hänsyn
till helheten i individens  situation. I samband med
riksdagens  behandling  av  förslaget  om  en  sådan
friare   samverkan  mellan  olika   huvudmän   (bet.
1997/98:SfU1) avstyrkte utskottet motionsyrkanden om
att FINSAM-modellen  skall  införas  i  hela landet.
Utskottet  framhöll  dock  att det är angeläget  att
insikterna   om   förbättrad   metodutveckling   och
effektivare administration från  FINSAM-försöken tas
till   vara   och   får   genomslag   i   det    nya
samverkansarbetet.  Utskottet  påtalade också vikten
av att det fastställs ett gemensamt mål om samverkan
för  de  berörda  myndigheterna.  Riksdagen   följde
utskottet.   Också   i   de  av  riksdagen  godkända
betänkandena 1998/99:SfU1 och SfU8 vidhöll utskottet
att  FINSAM-modellen  inte  borde   införas  i  hela
landet. Utskottet ansåg att det var rimligt  att den
nya  möjligheten att samverka (FRISAM) fick tid  att
utvecklas och finna sina former.
Socialstyrelsen  har  i  juli  1999  på regeringens
uppdrag  lämnat  en  lägesrapport om samverkan  inom
rehabiliteringsområdet    (FRISAM).    I   rapporten
redovisas bl.a. resultatet av en enkät till samtliga
lokala och regionala chefer i landet angående  deras
uppfattning om samverkan. De positiva effekterna  av
samverkan  anses överväga. Bland annat anges tydligt
att  samverkan   är   positiv  för  individerna  och
flertalet  anser  att  samverkan  tydliggör  ansvar.
Samverkan  anses  även ha  skapat  ett  lärande  hos
specialister och ökat  kännedomen om de personer som
berörs.
Som  ett  led i utskottets  arbete  med  att  följa
samverkansarbetet  inom bl.a. rehabiliteringsområdet
höll   socialförsäkringsutskottet    gemensamt   med
arbetsmarknadsutskottet  den  2  november  i  år  en
offentlig  utfrågning  (utskrift  från  utfrågningen
bifogas   detta  betänkande  som  bilaga   4).   Vid
utfrågningen,  som avsåg att belysa samverkan mellan
försäkringskassa     och    arbetsmarknadsmyndighet,
redogjordes  för  erfarenheterna   av   två   lokala
samverkansarbeten  -  FRISAM-verksamheten  Det finns
bruk  för  alla i Falköping och ett SOCSAM-försök  i
Finspång.  Vidare  redogjorde  generaldirektör  Anna
Hedborg från RFV och direktör Levi Svenningsson från
AMS  för myndigheternas  syn  på  samverkansarbetet.
Under utfrågningen togs bl.a. frågan om skillnader i
begreppen  arbetsför och anställbar upp. Cirka 9 000
personer beräknas  vara  berörda av samverkan mellan
försäkringskassa   och   arbetsförmedling   och   ca
25 000-30 000 personer uppskattas  vara  i  behov av
insatser från fler än en myndighet.
Utskottet vill här erinra om att utskottet redan  i
samband   med   behandlingen  av  förslag  till  nya
kriterier   för   rätt    till    sjukpenning    och
förtidspension  (bet.  1996/97:SfU6) framhöll vikten
av    att   socialförsäkringsadministrationen    och
arbetsmarknadsmyndigheterna har en samsyn vad gäller
att bedöma  om  en person är att anse som arbetsför.
Utskottet förutsatte  också att ett samarbete mellan
myndigheterna såväl i enskilda  fall  som på central
nivå  skulle  ske.  I  fråga  om  bl.a.  uppföljning
framhöll utskottet att det finns anledning  att noga
följa  upp  effekterna  av förslagen och att det  är
angeläget att undersöka vilka  möjligheter som finns
att undanröja problem som har sin  grund i bristande
överensstämmelse mellan olika trygghetssystem.
Utskottet  noterar  att  RFV nyligen framställt  en
rapport,    Morgondagens   rehabilitering    -    om
försäkringskassans   uppdrag   och   gränssnitt  mot
rehabiliteringsansvariga parter.
Utskottet vill i detta sammanhang också peka på att
det i budgetpropositionen aviserats att en nationell
handlingsplan   för  utveckling  och  förnyelse   av
sjukvården skall  presenteras  under år 2000. Vidare
kommer  vården  att tillföras 9 miljarder  kronor  i
form av extra statsbidrag  till sjukvårdshuvudmännen
under åren 2001-2004.
Regeringen har i juni i år  beslutat  att tillsätta
särskilda   utredare   med   uppdrag   att  se  över
sjukförsäkringen   (dir.  1999:54)  respektive   den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen (dir. 1999:44).
Utredarna skall bl.a.  lämna  förslag  till konkreta
åtgärder  för  att  minska  sjukfrånvaron respektive
klargöra  hur ansvar och uppgifter  effektivast  kan
fördelas mellan  olika  aktörer samt behandla frågor
som rör målbeskrivningar  och  hur drivkrafterna kan
förstärkas    i    rehabiliteringsarbetet.    Enligt
sistnämnda direktiv ingår i uppdraget även bl.a. att
bestämma   vilka  medel   som   skall   användas   i
rehabiliteringsprocessen   (metoder,   lagstiftning,
resursinsatser m.m.).
RFV och Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att
årligen  rapportera  hur  SOCSAM-försöken  fungerar.
Vidare  gäller,  trots  föreslagen  förlängning   av
försöksverksamheten,  att  en  slutlig rapport skall
lämnas till regeringen senast den  1 oktober 2001. I
denna   slutliga  rapport  bör  emellertid   tydligt
redogöras  för  vilka  frågeställningar som återstår
att utvärdera senast den 1 juli 2003.
Utskottet vidhåller sin  tidigare  uppfattning  att
det är angeläget att resultatet av samverkansarbetet
systematiskt   följs   upp  och  utvärderas.  Enligt
utskottets  mening  bör  också   förslagen  från  de
tillsatta utredningarna om sjukförsäkringen  och den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen avvaktas.
Utskottet   vill   framhålla   att   åtgärder   för
arbetslösa     är     ett     viktigt    inslag    i
försöksverksamheten.     Samverkan     har     också
formaliserats   genom   att   ledningsorganet    för
försöksverksamheten i sju av de åtta försöksområdena
har  tecknat  samverkansavtal med länsarbetsnämnden.
Ett gemensamt mål  för  AMS, Arbetarskyddsstyrelsen,
RFV    och    Socialstyrelsen    är     att     inom
rehabiliteringsområdet  samverka  för  att  uppnå en
effektivare användning av tillgängliga medel i syfte
att  underlätta  för  den enskilde att försörja  sig
genom arbete.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att
finansiell samordning av FINSAM- eller SOCSAM-modell
inte bör införas generellt  under  år  2000. Med det
anförda avstyrker utskottet också motionerna  Sf225,
Sf245, Sf277 yrkande 2, Sf239 och Sf223.
Som  nämnts  ovan  har  Socialstyrelsen regeringens
uppdrag     att     i     samverkan     med     AMS,
Arbetarskyddsstyrelsen och RFV utvärdera  effekterna
av  samverkan inom rehabiliteringsområdet. Utskottet
förutsätter att utvärderingarna görs med hänsyn till
genus och etnicitet. Motionerna Sf304 yrkande 10 och
Sf264 får därmed anses tillgodosedda och avstyrks.
Angående    förslag    rörande    medelsanvisningen
återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.

Rehabilitering

I  och  med  den  s.k. rehabiliteringsreformen  1992
infördes begreppet arbetslivsinriktad rehabilitering
vilken  omfattar  de  åtgärder  som  i  första  hand
arbetsgivare och försäkringskassa  ansvarar  för och
som  en  person behöver för att återfå eller behålla
sin  arbetsförmåga.   Försäkringskassan   fick   det
övergripande   ansvaret   för  samordningen  av  den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen.
Tre större uppföljningar/utredningar  som  rör  den
arbetslivsinriktade  rehabiliteringen har genomförts
under   åren   1997   och   1998:    Perspektiv   på
rehabilitering        (Statskontoret       1997:27),
Försäkringskassornas         handläggning         av
ohälsoförsäkringarna   (RFV   Anser   1998:4)   samt
Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar (SOU 1998:104).
Dessa  utredningar  visar  samtliga   på  allvarliga
brister   i  tillämpningen  av  lagstiftningen   hos
rehabiliteringsarbetets       centrala      aktörer,
arbetsgivare och försäkringskassan.
Enligt vad som anges i budgetpropositionen  är  det
betydligt fler faktorer än diagnos som avgör vem som
får  en viss rehabiliteringsåtgärd, t.ex. individens
motivation,  yrke,  ålder,  medborgarskap  och  kön.
Rehabiliteringsinsatserna   sker   ofta   för   sent
samtidigt   som   arbetsgivarna  inte  fullgör  sina
skyldigheter         när         det          gäller
rehabiliteringsutredningarna.  Det  går  inte heller
att  dra  några  djupgående slutsatser om resultaten
och    effekterna    av     de     senaste     årens
rehabiliteringssatsningar.   Enligt   RFV  har  inte
försäkringskassorna    lyckats    möta   den   ökade
sjukfrånvaron     med     ökad     aktivitet    inom
rehabiliteringsområdet.  Det  är tvärtom  en  mindre
andel  av  de  långtidssjukskrivna   som  har  varit
aktuella för samordnad rehabilitering.  Dessutom  är
det  ett  färre  antal långtidssjukskrivna som efter
genomförd    samordnad     rehabilitering    återfår
arbetsförmåga helt eller delvis. Det är också enligt
RFV relativt sett färre kvinnor  än  män  som  efter
genomförd   samordnad   rehabilitering  uppnår  ökad
arbetsförmåga. Slutligen  är  det  svårt  att  finna
samband   mellan   andelen  långtidssjukskrivna  som
genomgår   samordnad  rehabilitering   och   andelen
långtidssjukskrivna som återfår arbetsförmåga.
Mot bakgrund av det anförda har regeringen i juni i
år utsett en  särskild  utredare  med uppdrag att se
över  den  arbetslivsinriktade  rehabiliteringen.  I
uppdraget    ingå    bl.a.    att   kartlägga    den
arbetslivsinriktade  rehabiliteringsprocessen,   att
utforma  en  plattform  för  prioriteringar samt att
klargöra  hur ansvar och uppgifter  effektivast  kan
fördelas      mellan       olika      aktörer      i
rehabiliteringsarbetet.
Riksdagen  har  beslutat  om  omstrukturering   och
utveckling av verksamheten med försäkringsmedicinska
utredningar          och         arbetslivsinriktade
rehabiliteringsutredningar  (prop.  1998/99:76, bet.
1998/99:SfU8,           rskr.          1998/99:232).
Verksamhetsansvaret överförs  fr.o.m.  år  2000 från
RFV:s   sjukhus   i   Tranås   och   Nynäshamn  till
Östergötlands    läns   allmänna   försäkringskassa.
Avsikten  är  att de  försäkringsmedicinska  centren
skall          tillhandahålla          kvalificerade
bedömningsunderlag    för   vissa   försäkrade   med
sammansatta och svårbedömda  besvär.  Regeringen har
uppdragit  åt RFV att bl.a. utveckla kvalitetskraven
avseende dessa utredningar.
Som  ett  led   i   arbetet  med  uppföljning  inom
rehabiliteringsområdet  bjöd utskottet i maj 1999 in
till information om och utfrågning  av HUR-projektet
-   Hälsoekonomisk   Utvärdering  av  Rehabilitering
(utskrift från utfrågningen bifogas detta betänkande
som  bilaga  3).  Vid  den  offentliga  utfrågningen
redogjorde professor Åke  Nygren  för tankarna bakom
HUR-projektet: med en tidig och korrekt  diagnos och
behandling samt individuellt anpassad rehabilitering
går  det  att  förkorta  sjukskrivningstiderna   och
minska  antalet förtidspensioner. Vidare redovisades
resultatet av forskningen inom de olika delprojekten
Nacke/rygg,   Kranskärlssjukdomar   och  Astma.  Vid
utfrågningen  pekade  de  inbjudna  bl.a.   på   att
rehabiliteringen inte fungerar tillfredsställande, i
första  hand  beroende  på att det saknas kunskap om
vem   som   behöver   rehabilitering    och   vilken
rehabilitering som behövs.
Enligt  utskottets  uppfattning  har  nu många  bra
åtgärder   initierats  inom  rehabiliteringsområdet,
inte  minst  när   det   gäller   samverkansarbetet.
Utskottet ser emellertid också problemet med att det
saknas   kunskap   om  prioriteringar,  ansvar   och
målbeskrivningar, dvs.  vem  behöver  rehabilitering
och  vilken  rehabilitering  behöver han eller  hon.
Vidare   kan   utskottet   konstatera    att   vissa
försäkringskassor  framfört  att de särskilda  medel
som  kassorna  förfogar  över  för   köp   av  bl.a.
arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster  inte är
tillräckliga för år 1999. Detta kan bl.a. bero på en
ökad aktivitet på rehabiliteringsområdet. Som nämnts
tidigare  ingår i uppdraget till utredningen om  den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen att också titta
på om de rehabiliteringsåtgärder  som kassorna köper
leder till önskvärt resultat.
Utskottet anser, mot bakgrund av det  anförda,  att
förslagen  från  den  tillsatta  utredningen  om den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen bör avvaktas.
Motionerna Sf254 yrkandena 11 och 12, So484 yrkande
7,  Sf210  yrkande  1,  Sf279  yrkandena 1 och 2 och
Sf304 yrkandena 1-5 avstyrks.
Även  motionerna N273 yrkande 4,  Sf219  och  Sf304
yrkandena     6     och    8    om    arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar avstyrks.
Enligt  utskottets mening  är  ett  syfte  med  att
utveckla rehabiliteringsarbetet  bl.a.  att höja den
faktiska  pensionsåldern.  Med  vad  utskottet  ovan
uttalat,     angående     utredningen     om     den
arbetslivsinriktade   rehabiliteringen,  tillgodoses
motion So326 yrkande 2 om förslag till handlingsplan
för att höja den faktiska  pensionsåldern.  Motionen
avstyrks.
Utskottet vill i detta sammanhang poängtera att RFV
som   generellt  mål  har  att  tillsammans  med  de
allmänna  försäkringskassorna integrera kunskaper om
både kvinnors  och  mäns  olika  förutsättningar och
behov i hela verksamheten. Av propositionen  framgår
att  denna  process  har  påbörjats  genom  att  RFV
systematiskt   arbetar   med   frågorna   enligt  en
fastställd   handlingsplan.   Arbetet  för  att  öka
medvetenheten    om   kvinnors   och   mäns    olika
förutsättningar är  emellertid en långsiktig process
som kräver tid och kunskaper.
Vad    gäller    företagshälsovårdens     roll    i
rehabiliteringsarbetet kan utskottet konstatera  att
riksdagen  i  oktober i år antagit förslag som bl.a.
syftar till att förtydliga arbetsgivarens ansvar att
tillhandahålla  företagshälsovård,  till att renodla
företagshälsovårdens  uppgifter  och  till   att  en
utökad samverkan mellan företagshälsovården och  den
offentligt finansierade sjukvården kommer till stånd
(prop.   1998/99:120,   bet.   1999/2000:AU2,  rskr.
1999/2000:8).
Enligt utskottets uppfattning är  det  inte rimligt
att,  utöver  vad  som  redan beaktats i regeringens
förslag, räkna med att genom rehabiliteringsåtgärder
åstadkomma   ytterligare   utgiftsminskningar   inom
sjukförsäkringen  under  år 2000.  Angående  förslag
rörande   medelsanvisningen   återkommer   utskottet
härtill senare i detta avsnitt.

Kvalitetssäkring och kontroll

Utskottet konstaterar  att  försäkringskassorna från
oktober  1997  fått  förbättrade   utrednings-   och
kontrollmöjligheter  genom  ändringar  i  AFL (prop.
1996/97:121, bet. 1996/97:SfU10, rskr. 1996/97:231).
Bland annat får försäkringskassan göra förfrågan hos
den försäkrade eller annan som kan antas kunna lämna
nödvändiga  uppgifter  samt  besöka  den försäkrade.
Uppgifter   som  den  enskilde  lämnar  om  faktiska
förhållanden   skall  vidare  lämnas  på  heder  och
samvete. Av budgetpropositionen  framgår att arbetet
med   att  utveckla  och  förbättra  rutinerna   för
kvalitetssäkring   och  kontroll  vid  kassorna  har
genomförts.   I   propositionen   görs   också   den
bedömningen  att  det   nya   IT-stödet  kommer  att
förbättra  kvaliteten  i  besluten.   Ett  effektivt
ärendehanteringssystem    för    handläggning     av
socialförsäkringsärenden är enligt utskottets mening
av  central  betydelse för att man skall kunna komma
till rätta med  de  brister som finns i dag. När det
gäller    verksamhetsgrenen     Handläggning     och
utbetalning    av   ersättningar   anges   som   ett
verksamhetsmål i  regleringsbrev för budgetåret 1999
för försäkringskassorna  att fusk och missbruk skall
minimeras. Utskottet vill  här  påpeka vikten av att
försäkringskassan i detta arbete behandlar individen
med respekt. Försäkringskassorna  skall  redovisa de
särskilda insatser som genomförts under året för att
motverka att ersättningar och bidrag utges felaktigt
samt  för  att  motverka fusk och missbruk. Dessutom
skall    bl.a.    produktivitet,     styckkostnader,
genomströmningstider,  andel  fel  i  handläggningen
samt   den   försäkrades  uppfattning  om  kassornas
kundbemötande redovisas.
I   det   av   riksdagen    godkända    betänkandet
1998/99:SfU7   Riksdagens   revisorers  förslag   om
socialförsäkringens    administration    tillstyrkte
utskottet       revisorernas      förslag       till
tillkännagivanden      om      handläggningen     av
försäkringsärenden    och   regionala    skillnader.
Revisorerna  angav  bl.a.   att   förutom   en   rad
aktiviteter på försäkringskassorna för att förbättra
kvaliteten  i ärendehandläggningen bedrivs ett antal
aktiviteter  som   syftar   till  att  motverka  att
ersättningar och bidrag utges  felaktigt  samt  till
att beivra fusk och missbruk.
Riksrevisionsverket (RRV) har i september 1999 till
regeringen   och   berörda   myndigheter  överlämnat
rapporten   Kontrollen   inom   välfärdssystem   och
inkomstbeskattning (RRV 1999:39). Syftet med studien
har  varit  att  ge en bred erfarenhetsdokumentation
som   underlag  för  åtgärder   med   att   utveckla
kontrollen  inom  främst  arbetslöshetsförsäkringen,
socialförsäkringen och studiestödet.  Även om fusket
inom välfärdsområdet inte är så omfattande  är felen
och  mörkertalen  enligt  RRV  många. När det gäller
kontrollen av socialförsäkringen konstateras att RFV
under  år  1998 har tagit ett mer  samlat  grepp  på
kontrollfrågorna.  Ett omfattande utvecklingsprogram
för  socialförsäkringsadministrationen  har  inletts
med fokus  på  kvalitetssäkring  och intern kontroll
samt uppbyggnad av ett helt nytt IT-system  till  år
2005.            RRV            anser            att
socialförsäkringsadministrationen          därigenom
påtagligt  bör  kunna  förbättra kontrollen. Största
möjliga kraft bör läggas på att få ett mer avancerat
IT-stöd fram till år 2005.  I ett andra steg bör man
också  arbeta  med  att  uppnå  ökad  enhetlighet  i
försäkringskassornas   praxis  och  regeltillämpning
samt vad gäller beslutsunderlag  för  statsmakten om
regeländringar. RRV anger vidare att RFV skall utöva
den strategiska lednings- och utvecklingsrollen  och
härvid   i  samspel  med  försäkringskassorna  skapa
förutsättningar  för  god kontroll och effektivitet.
RRV tror att ett större mått av koncerntänkande inom
socialförsäkringsadministrationen, i kombination med
ett modernt ledarskap,  kan främja en utveckling mot
samsyn och kvalitet i verksamheten.  Regeringen  bör
noga         följa         utvecklingen         inom
socialförsäkringsadministrationen     samt     skapa
förutsättningar      för     en     mer     enhetlig
regeltillämpning.
Utskottet utgår, mot  bakgrund av det anförda, från
att   regeringen  noga  följer   utvecklingen   inom
socialförsäkringsadministrationen  och  att  RFV och
försäkringskassorna  fortsatt  utvecklar långsiktiga
metoder  för  att  komma  till rätta  med  fusk  och
missbruk av ersättningar och bidrag. Utskottet anser
inte   att   man   bör   räkna   med    att    genom
kontrollåtgärder  åstadkomma  mer  besparingar  inom
anslaget under år 2000.
Angående    förslag    rörande    medelsanvisningen
återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.

Närståendepenning

Utskottet har tidigare avstyrkt krav om att förlänga
rätten   till  närståendepenning  och  den   därtill
kopplade rätten till ledighet från nuvarande 60 till
120 dagar.  Utskottet  finner  inte nu skäl att göra
annan bedömning. Utskottet avstyrker  också  förslag
om  en  förlängning av rätten till närståendepenning
till efter  65 års ålder. Motionerna Sf285 och So262
yrkande 9 avstyrks.
Angående    förslag    rörande    medelsanvisningen
återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.

Förslag rörande medelsanvisningen till anslaget A 1
Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Beträffande regeringens förslag till medelsanvisning
noterar utskottet att regeringen gör bedömningen att
den kraftigt ökade  sjukfrånvaron  kommer  att bestå
även   under  de  närmaste  åren.  Utskottet  har  i
yttranden  till finansutskottet (1999/2000:SfU1y och
1999/2000:SfU3y)   närmare   redovisat  sin  syn  på
kostnadsutvecklingen  och  dess   orsaker.  RFV  har
därefter  den  28  oktober  i år i sin  prognos  för
anslag inom RFV:s ansvarsområde  för budgetåren 1999
och 2000 bl.a. angett att i den prognos som lämnades
i   juli   1999  antogs  en  lägre  ökningstakt   av
sjukpenningutgifterna  än vad som senare skulle visa
sig vara fallet. Prognosen  för  år  2000  för  hela
anslaget   A   1   beräknas   emellertid  komma  att
understiga det föreslagna anslagsbeloppet.
Utskottet  känner  således  stark   oro  inför  den
redovisade    utvecklingen   av   kostnaderna    för
sjukpenningförsäkringen.  Utskottet utgår emellertid
från  att  de  utredningar  som  tillsatts  för  att
fördjupa   analysen   av  kostnadsutvecklingen   för
sjukförsäkringen   och   kartläggningen    av    den
arbetslivsinriktade  rehabiliteringen  kan  redovisa
ett underlag som möjliggör för regeringen att bedöma
behovet  av  åtgärder.  Utredningarna skall redovisa
sina uppdrag den 31 maj respektive  den 1 juli 2000.
Utredningen om sjukförsäkringen skall dessutom redan
den  15  februari  2000  lämna  en  delrapport  till
regeringen.
Med hänsyn till det anförda, och då  utskottet inte
kan   ställa   sig  bakom  förslagen  i  motionerna,
biträder utskottet  regeringens  förslag.  Utskottet
avstyrker  motionerna Sf306 yrkandena 1, 2, 4,  5  i
denna del och  6,  Sf254  yrkandena  1-3, 6-9, Sf277
yrkandena 1, 6, 7, 9, 11 och 13 i denna  del,  Sf292
yrkande  1  i  denna  del,  Sf260  yrkande  5, Sf246
yrkande  6  i  denna del, Fi212 yrkandena 14 i denna
del och 22, So322  yrkande  21 och Sf226 yrkandena 1
och 5.

A 2 Förtidspensioner

Gällande ordning

Från   anslaget   A   2   bekostas   utgifter    för
tilläggspension    och   folkpension   i   form   av
förtidspension    samt     pensionstillskott     och
barntillägg   till   förtidspension   samt   statlig
ålderspensionsavgift.
Enligt  7  kap.  1  § AFL utges förtidspension till
försäkrad som fyllt 16  år för tid före den månad då
han/hon fyller 65 år om arbetsförmågan  på  grund av
sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller
psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en
fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig.  Kan
nedsättningen  av  arbetsförmågan  inte  anses  vara
varaktig  men  antas  bli bestående för avsevärd tid
har  den  försäkrade  rätt  till  ett  tidsbegränsat
sjukbidrag. Förtidspension/sjukbidrag utges som hel,
tre  fjärdedels, halv eller  en  fjärdedels  förmån,
alltefter graden av nedsättningen av arbetsförmågan.
Motsvarande  regler  finns  i 13 kap. AFL i fråga om
förtidspension från ATP.

Propositionen

I   propositionen   föreslås   att   riksdagen   för
budgetåret  2000 till anslaget A 2  Förtidspensioner
anvisar ett ramanslag på 47 171 miljoner kronor.
I    propositionen     anges     att    det    inom
Socialdepartementet   pågår  ett  arbete   med   att
reformera beräkningen av  förtidspensionen.  Som ett
första  led i detta arbete har regeringen överlämnat
proposition  1999/2000:4  Vilande förtidspension. De
föreslagna   reglerna   om  vilande   förtidspension
beräknas minska kostnaderna  för  förtidspensionerna
med ca 90 miljoner kronor per år.
För  att kompensera höjningen av högkostnadsskyddet
har  pensionstillskottet   för   ekonomiskt  utsatta
grupper   höjts.   Detta  ger  ökade  utgifter   för
förtidspensionerna med  ca  60  miljoner  kronor  år
2000.
I   budgetpropositionen   anges   vidare   att  ett
slutgiltigt   förslag  om  ersättning  vid  varaktig
arbetsoförmåga,  dvs. nuvarande förtidspension, samt
det regelsystem som  skall ersätta dagens sjukbidrag
avses  komma att redovisas  i  en  promemoria  under
våren  2000.  En  särskild  frågeställning  i  detta
sammanhang  är hur systemet för unga personer som av
medicinska skäl  saknar  förmåga  att  försörja  sig
skall          utformas         i         framtiden.
Förtidspensionsutredningen  avlämnade i augusti 1998
betänkandet  Unga  i ohälsoförsäkringen  -  tid  för
aktivitet och utveckling (SOU 1998:106). Betänkandet
har remissbehandlats  och ett ställningstagande från
regeringens sida kan väntas tidigast under år 2000.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Moderaterna

I motion Sf306 av Margit  Gennser m.fl. (m) begärs i
yrkande 7 att riksdagen beslutar  att för budgetåret
2000 till anslaget A 2 anvisa 4 000  miljoner kronor
mindre  än  vad  regeringen  föreslagit. Genom  ökad
kontroll är det möjligt att minska  kostnaderna  för
fusk   och  överutnyttjande,  och  i  samma  motion,
yrkande  5  i denna del, begärs ett tillkännagivande
om ökad kontroll av förtidspensionen.

Kristdemokraterna

I motion Sf277  av  Désirée  Pethrus  Engström m.fl.
(kd)  begärs i yrkande 13 i denna del att  riksdagen
beslutar  att  för budgetåret 2000 till anslaget A 2
anvisa 440 miljoner  kronor mindre än vad regeringen
föreslagit. Motionärerna  anser  att  en effektivare
rehabilitering och ökad kontroll leder till minskade
utgifter.

Folkpartiet

I motionerna Sf246 yrkande 6 i denna del  och  Fi212
yrkande 14 i denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs  att  riksdagen  beslutar  att för budgetåret
2000  till  anslaget A 2 anvisa 700 miljoner  kronor
mindre  än  vad  regeringen  föreslagit.  Genom  att
tilldela försäkringskassorna  50 miljoner kronor för
kampen   mot   fusk   och  överutnyttjande   minskar
kostnaderna för förtidspensioner.

Övriga motioner om förtidspensioner

Marietta  de  Pourbaix-Lundin  (m)  begär  i  motion
1998/99:Sf201   förslag    om    att    beslut    om
förtidspension    inte   skall   få   fattas   under
fängelsetid    eller    rättspsykiatrisk    vårdtid.
Motionären anser att ett  beslut om förtidspension i
dessa situationer inte ger  rätt  signaler  till den
enskilde  vad  gäller  möjligheterna  att  klara sig
under normala förhållanden ute i samhället.
Birgitta  Carlsson  m.fl. (c) begär i motion  Sf260
yrkande  4  förslag  till   30-års  åldersgräns  för
förtidspensionering.    Motionärerna    anser    att
socialförsäkringen måste  utformas  så  att systemet
stimulerar   och   skapar  incitament  till  arbete.
Förtidspensionen bör  ersättas  med  ett  system för
ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga.
I motion So490 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i
yrkande   6   en   utredning   som  ser  över  vilka
konsekvenser en höjd gräns från  16  till  30 år för
förtidspension  kan få. Motionärerna anser att  unga
funktionshindrade   inte  bör  förtidspensioneras  i
onödan.
Hans Stenberg m.fl.  (s)  begär  i motion Sf236 ett
tillkännagivande  om  att äldre arbetslösa  särskilt
måste  uppmärksammas  när   ett   nytt   system  för
förtidspension utformas.
Barbro  Hietala  Nordlund m.fl. (s) begär i  motion
1998/99:Sf263    ett   tillkännagivande    om    att
möjligheten  för flyktingar  att  förtidspensioneras
bör analyseras.  Motionärerna anser att regeln om en
bosättningstid på tre år före pensionstillfället för
rätt till förtidspension bör ändras.

Utskottets bedömning

Anslaget A 2 Förtidspensioner

Utskottet vill betona vikten av ett ekonomiskt skydd
vid långvarigt nedsatt arbetsoförmåga. Människor som
till    följd   av   varaktiga    sjukdomar    eller
funktionshinder  inte kan arbeta bör ha rätt till en
långsiktig trygghet  i fråga om sin försörjning. Mot
denna  bakgrund  tillstyrkte  utskottet  våren  1998
riktlinjer för ett reformerat förtidspensionssystem.
Som   ett   led  i  arbetet   med   att   reformera
förtidspensionssystemet    har   regeringen   lämnat
förslag  till nya regler om vilande  förtidspension.
Förslagen  syftar  till  att  stimulera  återgång  i
arbetslivet och ett i övrigt aktivt liv, och innebär
i korthet en stor frihet för förtidspensionerade att
pröva  arbete  under  tre  år. Under det första året
påverkas    inte   rätten   till   förtidspensionen.
Utskottet har i betänkande 1999/2000:SfU5 tillstyrkt
förslagen.  I   budgetpropositionen  anges  att  ett
slutgiltigt  förslag   om  ersättning  vid  varaktig
arbets-
oförmåga avses komma att redovisas under våren 2000.
Såväl   Moderaterna   som   Kristdemokraterna   och
Folkpartiet     anser     att     utgifterna     för
förtidspensioner kan minska ytterligare  genom  ökad
kontroll.   Mot   bakgrund  av  vad  som  anförts  i
föregående    avsnitt     A 1     Sjukpenning    och
rehabilitering,  m.m.  utgår  utskottet   från   att
regeringen    noga    följer    utvecklingen    inom
socialförsäkringsadministrationen  och  att  RFV och
försäkringskassorna  fortsatt utvecklar metoder  för
att  komma  till  rätta med  fusk  och  missbruk  av
ersättningar  och  bidrag.   Utskottet   anser   att
utgifterna   under   anslaget   således   redan  har
beräknats med denna utgångspunkt.
Den  kraftiga ökningen av de långa sjukfallen,  som
enligt  vad  som anges i propositionen kan komma att
öka antalet förtidspensionärer,  är enligt utskottet
oroande. Utskottet förutsätter att  regeringen  noga
följer  utvecklingen inom området. Utskottet noterar
även att  Riksdagens  revisorer  under hösten kommer
att,  i  en  förstudie, granska orsakerna  till  att
antalet förtidspensionerade  på  grund  av  psykiska
funktionshinder ökat under 1990-talet.
Med det anförda har utskottet inte något att erinra
mot  regeringens  förslag  till medelsanvisning  vad
gäller   anslaget   A 2,  och  utskottet   avstyrker
motionerna Sf306 yrkandena  5  i  denna  del  och 7,
Sf277  yrkande  13  i  denna  del, Sf246 yrkande 6 i
denna del och Fi212 yrkande 14 i denna del.

Övriga motioner om förtidspensioner

Enligt   propositionen   kommer   ett   förslag   om
ersättning   vid   varaktig   arbetsoförmåga,   dvs.
nuvarande förtidspension, samt  det  regelsystem som
skall ersätta dagens sjukbidrag att redovisas  i  en
promemoria         under         våren         2000.
Förtidspensionsutredningen  avlämnade i augusti 1998
betänkandet  Unga  i ohälsoförsäkringen  -  tid  för
aktivitet    och    utveckling    (SOU    1998:106).
Betänkandet, som bl.a.  innehåller  förslag  om  att
förtidspension inte skall kunna beviljas före 30 års
ålder,      har     remissbehandlats     och     ett
ställningstagande  från  regeringens sida kan väntas
tidigast under år 2000.
Utskottet, som utgår från  att  bl.a.  även gruppen
äldre arbetslösa och flyktingar beaktas när  det nya
systemet  för  förtidspension  utformas,  anser  att
beredningen  inom  Regeringskansliet  bör  avvaktas.
Utskottet avstyrker därför motionerna Sf260  yrkande
4,   So490   yrkande  6,  Sf236,  1998/99:Sf201  och
1998/99:Sf263.

A 3 Handikappersättningar

Propositionen

Handikappersättning utges enligt 9 kap. 2 § AFL till
försäkrad som  fyllt 16 år och som före 65 års ålder
för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i
sådan omfattning  att  han  eller  hon i sin dagliga
livsföring behöver mera tidskrävande  hjälp av annan
eller  behöver hjälp av annan för att förvärvsarbeta
eller eljest  får vidkännas betydande merutgifter på
grund av sitt handikapp.
Handikappersättning utbetalas med belopp som per år
motsvarar 69 %,  53 %  eller 36 % av prisbasbeloppet
alltefter     hjälpbehovets     omfattning     eller
merutgifternas   storlek.   Ersättningen  kan  utges
tillsammans    med   t.ex.   förtidspension    eller
ålderspension, eller som självständig förmån.
I  propositionen   föreslås   att   riksdagen   för
budgetåret     2000     till     anslaget     A    3
Handikappersättningar anvisar ett ramanslag på 1 036
miljoner kronor.

Utskottets bedömning

Regeringens  förslag  till  medelsanvisning har inte
föranlett    några    motionsyrkanden.     Utskottet
tillstyrker förslaget.

A 4 Arbetsskadeersättningar

Propositionen

Från     arbetsskadeförsäkringen    utbetalas    vid
arbetsskada       bl.a.       egenlivräntor      och
efterlevandelivräntor. Inkomstförlust  till följd av
bestående   nedsatt   arbetsförmåga   om  minst   en
femtondel  ersätts.  Med  arbetsskada förstås  skada
till  följd  av  olycksfall  eller   annan   skadlig
inverkan  i  arbetet.  Med  skadlig  inverkan  avses
inverkan   av   en   faktor  som  med  hög  grad  av
sannolikhet kan ge upphov  till  en  sådan skada som
den försäkrade har. Skadan skall anses  vara orsakad
av  den skadliga inverkan om övervägande skäl  talar
för det.
Utgifter  för arbetsskadeförsäkringen finansierades
t.o.m. budgetåret 1998 vid sidan av statsbudgeten.
I propositionen  anges  att arbetsskadeförsäkringen
nyligen  varit föremål för  utredning.  Utredningens
förslag     bereds      för      närvarande     inom
Regeringskansliet.
I   propositionen   föreslås   att  riksdagen   för
budgetåret     2000     till     anslaget     A    4
Arbetsskadeersättningar  anvisar  ett  ramanslag  på
drygt 7 189 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Moderaterna

I  motion Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i
yrkande  9 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2000 till  anslaget  A 4  anslå  271 miljoner kronor
mindre  än  vad  regeringen föreslagit.  I  motionen
anges att kostnaderna för anslaget minskar genom att
arbetsskadeförsäkringen   lyfts  ur  den  offentliga
försäkringen.
I motion Sf254 av Margit Gennser  m.fl. (m) yrkande
13   anser  motionärerna  att  från  den  offentliga
försäkringen bör arbetsolycksfallen och vissa strikt
avgränsade   arbetsskador   kunna   brytas   ut.  En
tvingande  lagstiftning måste finnas som kräver  att
alla omfattas  av  en  försäkring  som ger ett visst
minimiskydd.   När  arbetsgivaren  betalar   premien
stärks också drivkrafterna för en säker arbetsmiljö.
Försäkringen kan  enligt  motionärerna  i konkurrens
erbjudas  av  försäkringsbolag  eller  den  allmänna
försäkringen   på   försäkringsmässiga   villkor.  I
motionen     begärs    ett    tillkännagivande    om
arbetsolycksfall, arbetsskador och färdolycksfall.

Utskottets bedömning

Arbetsskadeutredningen  har  under  1998  överlämnat
sitt betänkande Den framtida arbetsskadeförsäkringen
(SOU   1998:37)   till   regeringen.  I  betänkandet
föreslås  bl.a.  en  rad åtgärder  för  att  öka  de
arbetsskadades trygghet.  Vidare  redovisas, som ett
alternativ  till  den  nuvarande  försäkringen,   en
lösning     som    innebär    att    ansvaret    för
arbetsskadeförsäkringen       förs      över      på
arbetsmarknadens parter i form  av  en  obligatorisk
tilläggsförsäkring   vid   arbetsskada.  Betänkandet
bereds  för  närvarande  inom Regeringskansliet  och
resultatet av denna beredning bör inte föregripas. I
propositionen anges att regeringen  har  för  avsikt
att återkomma med förslag till vissa förändringar  i
regelsy-stemet våren 2000.
Utskottet,  som  inte  har  något  att  erinra  mot
regeringens  förslag till medelsanvisning, avstyrker
motionerna Sf254 yrkande 13 och Sf306 yrkande 9.

A 5 Kostnader för sysselsättning av vissa
förtidspensionärer

Propositionen

Från anslaget,  som  infördes budgetåret 1999, skall
enligt  en särskild lag  utbetalas  ersättning  till
arbetsgivare  som  avseende resterande arbetsförmåga
bereder  förtidspensionärer   med   tre   fjärdedels
förtidspension  eller sjukbidrag en anställning  med
lönebidrag eller hos Samhall AB.
Försäkringskassan  skall  enligt  lagen ansvara för
att  särskilda  insatser kommer till stånd  för  att
bereda  personen  en   anställning  motsvarande  den
återstående  arbetsförmågan.  Förfarandet  bör  vara
sådant  att försäkringskassan  lämnar  uppgift  till
arbetsförmedling   eller  arbetsmarknadsinstitut  om
vilka   personer   som  beviljats   tre   fjärdedels
förtidspension och som  står  till  arbetsmarknadens
förfogande     med    resterande    en    fjärdedels
arbetsförmåga.       Arbetsförmedlingens       eller
arbetsmarknadsinstitutets  uppgift består i att inom
sex  månader  placera  en  sådan   förtidspensionär,
eventuellt med hjälp av lönebidrag, på den ordinarie
arbetsmarknaden.   Om  detta  inte  kan  ske   skall
förtidspensionären  beredas   en   anställning  inom
Samhall AB.
Om  anställning sker med hjälp av lönebidrag  eller
genom    Samhall   AB:s   försorg,   skall   berörda
arbetsgivare och Samhall AB efter framställning till
försäkringskassan  erhålla  ersättning  från  denna.
Ersättningen utbetalas i efterhand.
Regeringen  föreslår  att  riksdagen för budgetåret
2000 till anslaget A 5 Kostnader  för sysselsättning
av vissa förtidspensionärer anvisar ett ramanslag på
25 miljoner kronor.

Utskottets bedömning

Regeringens  förslag till medelsanvisning  har  inte
föranlett    några     motionsyrkanden.    Utskottet
tillstyrker förslaget.

A 6 Ersättning för kroppsskador

Propositionen

Från  anslaget  bekostas ersättningar  enligt  lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd i de fall en
skada inträffar under  militär  verksamhet. Anslaget
var    t.o.m.   budgetåret   1998   uppfört    under
utgiftsområde 6 Totalförsvaret.
I  propositionen   föreslås   att   riksdagen   för
budgetåret  2000  till  anslaget  A 6 Ersättning för
kroppsskador anvisar ett ramanslag  på  65  miljoner
kronor.

Utskottets bedömning

Regeringens  förslag  till medelsanvisning har  inte
föranlett    några    motionsyrkanden.     Utskottet
tillstyrker förslaget.

B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna
försäkringskassor

Propositionen

Socialförsäkringens    administration    utgörs   av
Riksförsäkringsverket      och      de      allmänna
försäkringskassorna.   Riksförsäkringsverket   skall
bl.a.     utöva    tillsyn    över    de    allmänna
försäkringskassorna,  vara  ansvarig systemägare för
de  gemensamma  IT-systemen,  utarbeta   normer  för
regeltillämpning  samt  svara  för ekonomistyrningen
inom  verksamheten. Försäkringskassorna  har  ansvar
för     handläggning      och     utbetalning     av
socialförsäkringsersättningar  och  bidrag  samt har
att förebygga och minska ohälsa.
Från    den    1    januari    1999   har   antalet
försäkringskassor anpassats till länsindelningen och
uppgår därmed till 21 stycken.
I propositionen föreslås att riksdagen till anslaget
B 1 Riksförsäkringsverket anvisar  ett  ramanslag på
717 miljoner kronor.
Det  föreslås vidare att regeringen bemyndigas  att
under  år   2000,   i   fråga  om  ramanslaget  B  1
Riksförsäkringsverket,    åta     sig     ekonomiska
förpliktelser   som   inklusive  tidigare  åtaganden
innebär utgifter om högst 9 miljoner kronor efter år
2000. I budgetpropositionen  anges att RFV skall ges
utrymme för satsningar för att  initiera forskningen
inom socialförsäkringens område.
I propositionen föreslås vidare att  riksdagen  till
anslaget B 2 De allmänna försäkringskassorna anvisar
ett ramanslag på 4 765 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Moderaterna

I motion Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs  i
yrkande 10 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2000  till  anslaget  B 1 anvisa 400 miljoner kronor
mer   än   vad   regeringen   föreslagit    så   att
försäkringskassorna skall kunna öka arbetsinsatserna
för rehabilitering och samordning.

Kristdemokraterna

I  motion  Sf277  av  Désirée Pethrus Engström m.fl.
(kd)  begärs  i yrkande 13  i  denna  del  dels  att
riksdagen beslutar  att  för  budgetåret  2000  till
anslaget B 1 anvisa 15 miljoner kronor mindre än vad
regeringen  föreslagit,  dels att riksdagen beslutar
att till anslaget B 2 anvisa 300 miljoner kronor mer
än vad regeringen förslagit.  Motionärerna  föreslår
ett  sparbeting  för  RFV  på  2,5  %, vilket ger en
besparing     på     15    miljoner    kronor.    En
resursförstärkning för försäkringskassorna krävs för
att   garantera  effektivitet,   rättssäkerhet   och
kompetens  vid  ärendebehandling.  I  yrkandena  3-5
begärs  också  tillkännagivanden om behovet av ökade
resurser till försäkringskassan, om kvalitetshöjning
i    besluten    och    förbättrad    kontroll    av
sjukpenningutbetalningar  och förtidspension samt om
prioritering av kompetenshöjande åtgärder.

Centerpartiet

I motion Sf292 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs
i yrkande 1 i denna del att  riksdagen  beslutar att
till anslaget B 2 anvisa 543 miljoner kronor  mer än
vad regeringen förslagit. Motionärerna anser att  en
resursförstärkning  krävs  för  en  ökad satsning på
rehabilitering.

Folkpartiet

I motionerna Sf246 yrkande 6 i denna  del  och Fi212
yrkande 14 i denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs att riksdagen beslutar att till anslaget  B 2
anslå  50  miljoner  kronor  mer  än  vad regeringen
förslagit. Medlen behövs för att skärpa  kampen  mot
fusk och överutnyttjande i systemen.

Övriga motioner om socialförsäkringsadministrationen

Ulla-Britt Hagström (kd) anser i Sf210 yrkande 2 att
det   finns   anledning   att  undersöka  hur  RFV:s
tillsynsroll fungerar och hur  samspelet  mellan RFV
och  försäkringskassorna skall kunna förbättras  vad
avser t.ex. rehabiliteringsområdet. Motionären begär
ett tillkännagivande om detta.
I motion  Sf221  av Marietta de Pourbaix-Lundin och
Henrik S Järrel (m)  begärs  ett tillkännagivande om
behov av ändrad lagstiftning i  syfte  att  förenkla
avlämnandet   av  försäkringskassans  delårsrapport.
Motionärerna anser att det uppstår praktiska problem
och kostnader då  delårsrapporten skall undertecknas
och avlämnas mitt under semestertiden.
I motion Sf254 av  Margit Gennser m.fl. (m) yrkande
5 begärs ett tillkännagivande om ökad rättssäkerhet.
I yrkande 4 begärs ett  tillkännagivande  om  en  ny
försäkringsläkarorganisation.   Enligt  motionärerna
bör   denna   organisation  vara  självständig   och
rikstäckande samt  ha  en hög medicinsk och juridisk
kompetens. Motionärerna  anser  att  utredningen  om
sjukförsäkringen bör ges tilläggsdirektiv i enlighet
med   vad   som   anförts   om   rättssäkerhet   och
försäkringsläkarorganisationen.
I  motion  Sf304  av  Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)
begärs  i  yrkande 14 ett  tillkännagivande  om  att
behovet  av  utbildning   i  försäkringsmedicin  för
läkare som regelbundet utfärdar intyg bör utredas.
I  motion  Sf207 av Sofia Jonsson  (c)  begärs  ett
tillkännagivande  om  en utredning om provision till
förtroendeläkarna.
Göte Jonsson (m) anser  att  arbetet  med att hitta
framtida  lösningar för verksamheten vid  AB  Tranås
Kuranstalt  måste  fortsätta  och  att staten bör ta
sitt ansvar när det gäller att skapa  bästa  möjliga
förutsättningar.     Den    tid    som    ges    för
omstruktureringen är för kort. I motion Sf228 begärs
ett   tillkännagivande  om   förutsättningarna   att
bedriva fortsatt verksamhet.
Eva Arvidsson  och  Carina  Hägg (s) begär i motion
Sf301 ett tillkännagivande om  vikten av att ta till
vara   kompetensen   vid   RFV:s  sjukhus   så   att
överviktiga får ett fortsatt bra stöd.

Utskottets bedömning

Anslag för socialförsäkringsadministrationen

Socialförsäkringsadministrationen handhar omfattande
och för den enskilda individen  liksom för samhället
viktiga transfereringar. Enligt utskottets mening är
en  väl  fungerande  socialförsäkringsadministration
därför av stor vikt. En  effektivare handläggning av
ersättnings- och bidragsärenden  och ett effektivare
rehabiliteringsarbete  uppnås  bäst  med  en  tydlig
ansvarsfördelning och ett utvecklat kvalitetsarbete.
Administrationens   resurser   måste    också   vara
tillräckliga och fördelas på ett långsiktigt och bra
sätt.
Administrationen har under de senaste åren befunnit
sig  i  en omvälvande period där försäkringskassorna
haft till  uppgift  att  klara  befintlig verksamhet
samtidigt som ett stort antal regelförändringar  har
genomförts.   Förstärkningar   för  administrationen
beslutades därför både under år  1997  och  år  1998
(bet. 1997/98:SfU1, rskr. 1997/98:111, 1998/99:SfU1,
rskr. 1998/99:101).
Riksdagen  har också beslutat om nya regler i syfte
att stärka och  tydliggöra  försäkringskassornas och
RFV:s roller inom socialförsäkringsadministrationen.
Bland  annat  klargjordes  RFV:s   ledningsroll  och
tillsynsansvar (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8,
rskr. 1997/98:153).
Av budgetpropositionen framgår att  85  %  av RFV:s
resurser  under  budgetåret  1998 användes inom  IT-
området      och     resterande     för     centrala
myndighetsuppgifter,   bl.a.   normering,   tillsyn,
utvärdering,    mål-    och   resultatstyrning   och
statistikansvar.    De   stora    satsningarna    på
förberedelser  inför det  nya  pensionssystemet  och
2000-säkringen har  medfört att andra uppgifter fått
stå tillbaka. Av vad  som  framgår  av propositionen
har  detta  medfört  att  RFV:s  mål att säkerställa
rättssäkerhet,   likformighet   och  kvalitet   inom
försäkringstillämpningen  inte har  uppfyllts.  Inte
heller  har  målet  om  samverkan  mellan  de  olika
rehabiliteringsaktörerna  uppfyllts.  För  att uppnå
bättre  måluppfyllelse  i  framtiden  har emellertid
enligt  propositionen  ett  tillsynsprogram   tagits
fram,  samverkansformerna  utvecklats och leveranser
av nya IT-stöd genomförts.
I    det   av   riksdagen   godkända    betänkandet
1998/99:SfU7   Riksdagens   revisorers   förslag  om
socialförsäkringens    administration    tillstyrkte
utskottet       revisorernas       förslag      till
tillkännagivanden      om     handläggningen      av
försäkringsärenden    och   regionala    skillnader.
Utskottet konstaterade  i  betänkandet  att  RFV och
försäkringskassorna  påbörjat  och planerade för  en
rad  åtgärder  i  syfte att förbättra  kvaliteten  i
ärendehandläggningen.  Vidare uttalade utskottet att
de  förslag revisorerna lämnat  i  samband  med  sin
granskning      om      t.ex.     utbildning     och
kompetensutveckling borde  tas  i  beaktande  i  det
fortsatta arbetet.
Regeringen  har  i samband med regleringsbrevet för
år 1999 utarbetat mål  och  uppdrag  som  bör  kunna
medföra  förbättringar  inom  området.  Inom  en rad
områden  har det initierats en utveckling som syftar
till en bättre  måluppfyllelse  bl.a.  genom uppdrag
och återrapporteringskrav samt en löpande dialog med
RFV.      Detta      avser     bl.a.     IT-området,
tillsynsverksamheten och  tillförlitligheten i RFV:s
mät- och analysmetoder.
Av vad som framgår av propositionen  har  RFV  inom
sina  ansvarsområden  bl.a. gjort en total genomgång
av  samtliga  författningar   samt   också  påbörjat
arbetet med att ge ut allmänna råd om  tillämpningen
av förvaltningslagen vid kassorna. Arbetet  med  att
utveckla     och     förbättra     rutinerna     för
kvalitetssäkring   och  kontroll  vid  kassorna  har
genomförts.  Vidare framgår  att  RFV,  enligt  egen
bedömning, inte  har  varit tillräckligt aktivt inom
tillsynsområdet.  Verket   kommer   dock   att   öka
tillsynen i enlighet med sitt tillsynsprogram.
Utskottet noterar att det i propositionen framhålls
att   ett  flertal  insatser  för  likformighet  och
rättssäkerhet  samt  kvalitet har genomförts och att
regeringen  förutsätter   att   arbetet  ytterligare
utvecklas.   Regeringen   avser   också    att    ge
Statskontoret  i  uppdrag, som ett stöd för framtida
ställningstaganden,  att  granska utvecklingsarbetet
och redovisa sina iakttagelser  och bedömningar till
regeringen. Vidare framgår av propositionen  att RFV
och     försäkringskassorna     i     samband    med
budgetunderlaget för åren 2000-2002 presenterat  ett
gemensamt   åtagande   att   i  grunden  modernisera
socialförsäkringens  administration  under  perioden
fram till år 2005. Generaldirektör  Anna Hedborg har
också vid utskottets sammanträde den 4 november i år
informerat  om hur arbetet med det nya  teknikstödet
fortskrider.
Utskottet ser med tillfredsställelse att ett aktivt
förändrings-  och  omställningsarbete  nu pågår inom
socialförsäkringsadministrationen, inte minst i form
av en modernisering av teknikstödet för handläggning
och utvecklingen av en helt ny teknisk plattform.
Mot  bakgrund av det anförda bedömer utskottet  att
föreslagna  resurser  under anslagen är tillräckliga
för         att        också        målen        för
socialförsäkringsadministrationen,  att  säkerställa
rättssäkerhet,   likformighet   och   kvalitet  samt
samverka  inom  rehabiliteringsområdet, skall  kunna
uppnås.
Utskottet  har inget  att  erinra  mot  regeringens
förslag  till  medelsanvisning.  Utskottet  biträder
regeringens  förslag  och avstyrker motionerna Sf306
yrkande 10, Sf277 yrkandena  3-5 och 13 i denna del,
Sf292 yrkande 1 i denna del, Sf246 yrkande 6 i denna
del och Fi212 yrkande 14 i denna del.

Övriga motioner om socialförsäkringens
administration

Mot  bakgrund  av  vad  som  anförts  ovan  angående
tillsynsansvar     och    tydliga    roller     inom
administrationen och  vad utskottet tidigare uttalat
under  avsnittet  A  1 Sjukpenning,  rehabilitering,
m.m. anser utskottet att RFV och försäkringskassorna
har förutsättningar att  möta  de  ökade  kraven  på
insatser  inom  rehabiliteringsområdet och att komma
till rätta med bristande  kvalitet  i handläggningen
bl.a.  genom  kompetenshöjande  åtgärder.  Utskottet
avstyrker motion Sf210 yrkande 2.

I    en    motion   anförs   att   avlämnandet    av
försäkringskassornas  delårsrapporter bör förenklas.
I det av riksdagen godkända betänkandet 1997/98:SfU8
Socialförsäkringens    administration    tillstyrkte
utskottet förslag om att försäkringskassans styrelse
skall  upprätta  förutom årsredovisning  även  bl.a.
delårsrapport. Handlingarna  skall  lämnas till RFV.
Årsredovisningen och delårsrapporten skall enligt 18
kap. 20 och 21 §§ AFL upprättas på ett  överskådligt
sätt,  i  enlighet  med  god  redovisningssed,   och
skrivas  under  av samtliga styrelseledamöter och av
direktören. Bland  annat  för att RFV skall kunna få
in  de  olika  underlagen  och   redovisningarna  på
lämpligt  sätt och i tid gavs regeringen  eller  den
myndighet som  regeringen  bestämmer  möjlighet  att
meddela   närmare   föreskrifter  om  redovisningen.
Reglerna trädde i kraft  den  1  juli 1998. Av RFV:s
föreskrifter    (RFFS    1998:20)    framgår     att
delårsrapport skall inges senast den 8 augusti varje
år.
Ett  av  syftena med förslagen till förändringar av
socialförsäkringsadministrationen  var,  som  nämnts
ovan,  att  stärka  och tydliggöra styrelsens ansvar
för    verksamheten.   Med    anledning    av    att
försäkringskassorna  helt  finansieras  med statliga
medel  föreslog regeringen att redovisningen  skulle
styras  enligt   samma   principer  som  gäller  för
statliga myndigheter. I det  av  riksdagen  godkända
betänkandet   1997/98:SfU8   tillstyrkte   utskottet
förslagen. Utskottet finner inte skäl att nu göra en
annan  bedömning.  Utskottet anser att andra problem
av praktisk natur rörande  delårsrapporten får lösas
inom  socialförsäkringsadministrationen.   Utskottet
avstyrker motion Sf221.
Enligt   18   kap.   15   §   AFL  skall  det  i  en
försäkringskassa     finnas    en    eller     flera
försäkringsläkare. De  skall biträda kassan i frågor
som kräver medicinsk sakkunskap  samt verka för gott
samarbete mellan kassan och de läkare och tandläkare
som är verksamma inom kassans område.
I  utskottets  betänkande 1996/97:SfU12  Samverkan,
socialförsäkringens       ersättningsnivåer      och
administration  lämnas en utförlig  redogörelse  för
bl.a.  försäkringsläkarnas   arbete   och  roll  (s.
65-67).
Utskottet anförde bl.a. att försäkringsläkaren  som
anställd  tjänsteman i försäkringskassan i flertalet
fall har en  anställning uppgående från några timmar
per vecka till  halvtidstjänstgöring. Resterande tid
är i övervägande  fall  försäkringsläkarna verksamma
som praktiserande läkare.  Som försäkringsläkare har
han   eller  hon  att  agera  som   rådgivare   till
handläggarna  i  medicinska  frågor  och fattar inte
beslut  i  frågor om rätt till ersättning.  Besluten
härvidlag fattas  av  kassans tjänstemän eller av en
socialförsäkringsnämnd.          Försäkringsläkarens
bedömning   grundar   sig  på  behandlande   läkares
uppgifter    i    intyg    och    utlåtanden,    och
försäkringsläkaren  skall  inte i något  fall  själv
undersöka den försäkrade.
Utskottet hänvisade även till  att  RFV i rapporten
(RFV  anser 1997:3) Försäkringsläkares  medverkan  i
sjukpenningärenden  på  uppdrag  av  regeringen  har
utvärderat     försäkringsläkarnas    medverkan    i
sjukpenningärenden  enligt  3  kap.  8  a § AFL samt
försäkringskassas    möjlighet    att    införskaffa
kompletterande  utredning  enligt samma bestämmelse.
Av rapporten framgår bl.a. att  försäkringsläkaren i
de  flesta  ärenden  hörs men att dokumentationen  i
ärendena  i  många fall  är  bristfällig.  Utskottet
förutsatte  bl.a.   att   RFV  noggrant  följer  upp
kassornas hantering i dessa avseenden.
Motioner om försäkringsläkare  behandlades  också i
betänkande      1997/98:SfU8     Socialförsäkringens
administration. Utskottet  utgick  därvid  från  att
såväl  RFV  som  försäkringskassorna  gör vad på dem
ankommer för att öka kunskapen och informationen  om
försäkringsläkarnas roll samt öka förståelsen för de
åtgärder   som  försäkringskassorna  vidtar  och  de
beslut som fattas.  Utskottet  förutsatte  också att
vikten   av   vidareutbildning   och  kompetens  hos
försäkringsläkarna     beaktas     av    RFV     och
försäkringskassorna.  Utskottet  avstyrkte  motioner
med krav på tillkännagivanden om bl.a. kompetenskrav
och      vikten      av     vidareutbildning     för
försäkringsläkarna     samt      information      om
försäkringsläkarnas  arbete. Utskottet vidhåller sin
inställning men vill erinra om att enligt direktiven
till den särskilda utredare  som  fått i uppdrag att
göra en analys av sjukförsäkringen  skall  bl.a. den
sjukskrivande läkarens och försäkringsläkarens  roll
granskas.
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet  motionerna
Sf304  yrkande 14 om utbildning i försäkringsmedicin
och   Sf254   yrkandena   4   och   5   om   en   ny
försäkringsläkarorganisation.   Även   motion  Sf207
avstyrks.
Två motioner rör verksamheten vid RFV:s sjukhus. Den
ena   rör  förutsättningarna  att  bedriva  fortsatt
verksamhet  och  den andra vikten av att ta tillvara
kompetensen vid sjukhusen så att överviktiga får ett
fortsatt bra stöd.
Riksdagen   har   beslutat   om   förändringar   av
verksamheten vid RFV:s  sjukhus  (prop.  1998/99:76,
bet.      1998/99:SfU8,      rskr.     1998/99:232).
Verksamhetsansvaret     för    försäkringsmedicinska
utredningar          och         arbetslivsinriktade
rehabiliteringsutredningar  överförs fr.o.m. år 2000
till  Östergötlands läns allmänna  försäkringskassa.
Patienter inom den medicinska rehabiliteringen som i
dag bedrivs  vid  RFV:s sjukhus skall behandlas inom
den  allmänna hälso-  och  sjukvården.  Av  vad  som
framgår  av  budgetpropositionen har företrädare för
Landstingsförbundet  bekräftat  att  landstingen har
beredskap  att  ta  hand  om  bl.a.  de  överviktiga
patienter  som  i  dag  behandlas vid RFV:s sjukhus.
Behandlingen av överviktiga  vid sjukhusen har varit
framgångsrik. Enligt utskottets mening är det därför
väsentligt  att  erfarenheterna   och  kunskapen  om
behandlingen kommer till andvändning i den fortsatta
vården av överviktiga. Utskottet utgår  således från
att kompetensen vid sjukhusen tillvaratas  så att de
överviktiga får ett fortsatt bra stöd. Av direktiven
för  den  organisationskommitté  som skall förbereda
inrättandet  av försäkringsmedicinska  center  (dir.
1999:30)    framgår     att    avsikten    är    att
sjukhusfastigheterna i Tranås  och  Nynäshamn  skall
säljas och att de bolag som för närvarande förvaltar
sjukhusen  skall  avvecklas. Kommitténs arbete skall
avslutas före den 1  februari  2000.  RFV  har  fått
regeringens  uppdrag att vidta de åtgärder som krävs
för att viss personal,  bolagen  och  den medicinska
rehabiliteringen skall kunna avvecklas.
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet  motionerna
Sf228 och Sf301.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Förmånerna   inom   utgiftsområdet   bekostas   från
anslagen A 1 Ålderspensioner (folkpension i form  av
ålderspension   och  pensionstillskott,  barntillägg
till  ålderspension,   hustrutillägg   och  särskilt
pensionstillägg  till  ålderspensionär  som   vårdat
sjukt     eller     handikappat     barn),    A    2
Efterlevandepensioner  till  vuxna (folkpension  och
pensionstillskott  i  form  av  omställningspension,
förlängd        omställningspension,        särskild
efterlevandepension    och    änkepension),    A   3
Bostadstillägg till pensionärer (bostadstillägg  och
särskilt bostadstillägg till ålderspensionärer) samt
A 4 Delpension.
I  juni 1998 fattade riksdagen beslut om att införa
ett nytt ålderspensionssystem.
Det  nya  inkomstgrundade  pensionssystemet  kommer
fullt  ut  att  omfatta personer födda år 1954 eller
senare. Personer  födda åren 1938-1953 kommer att få
ett  i  förhållande  till   födelseåret  ökat  antal
tjugondelar av pensionen från  det  nya systemet och
resterande antal tjugondelar från ATP-systemet.
Regler  om  inkomstgrundad  ålderspension  finns  i
lagen  (1998:674)  om  inkomstgrundad  ålderspension
(LIP).
Reglerna  om intjänande  av  pensionsrätt  har  med
omfattande övergångsbestämmelser trätt i kraft den 1
januari 1999.  Reglerna  om beräkning av förmånernas
storlek och utbetalning av  dessa träder i kraft den
1 januari 2001.
Garantipension   kommer   att   ersätta   nuvarande
grundskydd  när  det gäller folkpension  i  form  av
ålderspension till  den del denna inte beräknats med
anledning   av   arbete,    lagen    (1998:702)   om
garantipension. Garantipensionen skall också ersätta
pensionstillskott   och  särskilt  grundavdrag   med
anledning av ålderspension. För rätt till oreducerad
garantipension skall  krävas  40 års försäkringstid.
Vid  kortare  försäkringstid skall  garantipensionen
reduceras proportionellt.
Som   försäkringstid   för   garantipension   skall
tillgodoräknas tid då en person, mellan i princip 25
och 65 års  ålder,  har varit folkbokförd i Sverige.
Beträffande flyktingar och andra skyddsbehövande som
har beviljats uppehållstillstånd  i  Sverige  räknas
viss andelsberäknad tid av bosättningstid i tidigare
hemland  (dock  inte tid som berättigar till pension
från hemlandet).
Garantipensionssystemet kommer att omfatta personer
födda år 1938 eller  senare. Lagen om garantipension
träder i kraft den 1 januari 2001.
För  dem  som  är  födda   före   1938   kommer  en
övergångsvis garantipension att utges.
Riksdagen  har  för budgetåret 2000 i enlighet  med
regeringens    förslag    fastställt    ramen    för
utgiftsområde 11  till  33  618  800  000  kr  (bet.
1999/2000: FiU1, rskr. 1999/2000:28).

Mål och prioriteringar inom utgiftsområdet

Propositionen

Målet  för  utgiftsområdet,  som  lades  fast  under
föregående  år  (prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:SfU1,
rskr. 1998/99:101),  är  att  ge  ekonomisk trygghet
till  äldre och efterlevande. I propositionen  anges
vidare  följande  prioriteringar inom utgiftsområdet
för år 2000.
- Under de senaste åren har flera förbättringar för
pensionärsgrupperna genomförts. Således minskas inte
prisbasbeloppet längre  när  de pensionsförmåner som
är  knutna  till prisutvecklingen  beräknas.   Också
bostadsstödet   för  pensionärerna  har  förbättrats
genom  att  ersättningsgraden  för  BTP  har  höjts.
Regeringen  kan  även  konstatera  att  de  centrala
delarna av pensionsreformen nu är på plats.
- Det nya reformerade pensionssystemet medför ökade
möjligheter  för   den   enskilde  att  påverka  den
framtida pensionens storlek.  Förutsättningen är att
det  finns tillräckliga kunskaper  om  hur  det  nya
pensionssystemet  fungerar.   Det  är därför av stor
vikt att kunskapen om pensionssystemet  ökar.  Detta
skall    framför   allt   uppnås   genom   fortsatta
informationsinsatser.
- Den kvarvarande  anpassningen  av det reformerade
ålderspensionssystemet skall genomföras.
- I många fall beräknas bostadstillägget  med hjälp
av  schabloner.  Regeringen avser under hösten  1999
att initiera en översyn av de schabloner som används
vid beräkning av bostadstillägg.

A 1 Ålderspensioner

Gällande ordning

I dagens pensionssystem  utges folkpension i form av
ålderspension  enligt  5  och   6   kap.   AFL.  Som
tilläggsförmåner    till   folkpension   kan   utges
särskilda    folkpensionsförmåner    i    form    av
pensionstillskott     och     bostadstillägg    till
pensionärer.
Hel folkpension i form av ålderspension  utges  med
96  %  av prisbasbeloppet eller, för gift försäkrad,
med 78,5  %  av prisbasbeloppet. Den ålderspensionär
som  har  låg  eller   ingen   ATP   har  rätt  till
pensionstillskott   enligt   lagen   (1969:205)   om
pensionstillskott.       Pensionstillskott      till
ålderspension utges fr.o.m.  den  1  juni  1999  med
högst  56,9  % av prisbasbeloppet. Om pension börjar
tas ut före respektive  efter  65  års ålder minskar
respektive ökar pensionsbeloppet.

Propositionen

Regeringen  föreslår  att  riksdagen för  budgetåret
2000 till anslaget A 1 Ål-
derspensioner  anvisar  ett  ramanslag   på  10  826
miljoner kronor.
Enligt  propositionen  är antalet ålderspensionärer
förhållandevis stabilt, dock  har  en  viss ökning i
antalet  personer  med förtida uttag kunnat  skönjas
under de senaste åren. Detta har bl.a. inneburit att
medelbeloppet   från   folkpensioneringen    årligen
minskat. Också 1998 var andelen personer med förtida
uttag   förhållandevis   hög  bland  de  nytillkomna
pensionärerna, vilket innebar att medelbeloppet från
folkpensioneringen var något  lägre  jämfört  med år
1997.   Det   motsatta   förhållandet   gällde  ATP-
pensionerna. Den genomsnittliga ålderspensionen från
tilläggspensioneringen  steg  med 0,03 prisbasbelopp
mellan  åren  1997  och  1998.  Detta   i   sin  tur
resulterade   i   att  såväl  antalet  personer  med
pensionstillskott     som     den     genomsnittliga
ersättningen sjönk år 1998  jämfört  med året innan.
För  år 1999 beräknas anslaget underskridas  med  51
miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Kristdemokraterna

Motionärerna i Sf278, Kenneth Lantz m.fl. (kd), vill
höja pensionstillskottet  med  200  kr  per månad år
2000.   I   motionen   anförs   att  en  höjning  av
pensionstillskottet skulle komma  de pensionärer som
i  dag  är de mest utsatta till godo.  I  yrkande  3
begärs ett  tillkännagivande  om  detta. Ytterligare
810  miljoner  kronor  bör  tillföras  anslag   A  1
Ålderspensioner (yrkande 5 i denna del).

Centerpartiet

Även motionärerna i Sf293 av Birgitta Carlsson m.fl.
(c)   vill   höja  pensionstillskottet.  I  motionen
föreslås en höjning  med  2  500  kr  per  år. Detta
gynnar  pensionärer med låg pension, främst kvinnor.
Enligt motionärerna  bör  ytterligare  390  miljoner
kronor tillföras anslag A 1 Ålderspensioner (yrkande
1 i denna del).

Övriga motioner om ålderspension

Ulla-Britt  Hagström (kd) framhåller i motion  Sf209
att dagens regler  missgynnar  dem  som  väljer  att
gifta  sig genom att de får lägre pension än ogifta.
I yrkande  2  begärs  ett  tillkännagivande  om  det
anförda.
I  motion Sf293 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vill
motionärerna   att   folkpension  skall  utges  till
samboende  pensionärer  med  belopp  motsvarande  de
belopp som utges  till  gifta  pensionärer,  och  de
begär i yrkande 2 förslag om en sådan ändring.
I  motion So262 yrkande 4 av Barbro Westerholm (fp)
begärs   ett   tillkännagivande   om  pensioner  och
bidragsbehov.  Motionären  uppger att  regeringen  i
budgetpropositionen  anger  att   pensionärerna  som
grupp  under  1990-talet  ökat  sin inkomststandard,
både  i  reala termer och i förhållande  till  andra
åldersgrupper.  Verkligheten är enligt motionären en
annan.   På   individnivå    har    köpkraften   för
pensionärerna sänkts. När regeringen  och  riksdagen
försöker  kompensera  de  utsatta pensionärerna  för
höjda      läkemedelskostnader      genom       höjt
pensionstillskott och särskilt bostadstillägg hamnar
pengarna  hos kommunerna och inte hos pensionärerna.
Bidragsberoendet hos pensionärer med låg eller ingen
ATP är enligt motionären påtagligt.
Lennart Daléus  m.fl.  (c)  begär  i  motion  Sf637
yrkande   28   ett  tillkännagivande  om  invandrade
pensionärers  beroende   av   socialbidrag.   Enligt
motionärerna  har  de  som  sent i livet kommer till
Sverige ingen eller liten pension  och blir beroende
av socialbidrag. I längden är detta  ohållbart,  och
staten bör överta kostnadsansvaret.
Catharina  Elmsäter-Svärd  (m)  framhåller i motion
Sf252   att   äldre   invandrare   som  i  dag   har
socialbidrag som enda uppehälle utgör en allt större
ekonomisk börda för kommunerna. Enligt motionären är
det  naturligt  att  staten  tar  över ansvaret  att
betala  ut  någon  form  av  pension till  de  äldre
medborgarna med invandrarbakgrund.  Motionären begär
ett tillkännagivande härom.

Utskottets bedömning

Anslag A 1 Ålderspensioner

Från  och  med  den 1 januari i år har förbättringar
genomförts för pensionärerna.  Bostadstillägget  har
höjts, något som framför allt gynnar kvinnor. Vidare
har  minskningen av prisbasbeloppet vid beräkning av
pensioner slopats fr.o.m. budgetåret 1999.
I     budgetpropositionen      anges      att     i
departementspromemorian  Sämre för mig - Bättre  för
oss   (Ds   1999:5)   belyses   saneringsprogrammets
effekter  för ålderspensionärernas  inkomststandard.
Utskottet  noterar   att   enligt  promemorian  fick
pensionärerna på individnivå  sänkt  köpkraft  under
perioden   1991-1996.   Som   grupp  har  emellertid
pensionärerna ökat sin inkomststandard  under  1990-
talet,  både  i  reala termer och i förhållande till
andra åldersgrupper.  Detta  kan  förklaras av flera
olika   faktorer.   Nyblivna   pensionärer   har   i
genomsnitt   högre  ATP-poäng,  och   därmed   högre
inkomster än de  som  redan  finns  i gruppen. Detta
höjer  för  varje  år gruppens inkomststandard.  Det
faktum att nyblivna  pensionärer har en relativt hög
inkomststandard    leder     till     att    antalet
ålderspensionärer   med  pensionstillskott   stadigt
minskar.   Äldre   pensionärer    har    en    lägre
inkomststandard   än   yngre.  En  förklaringsfaktor
härtill är att kvinnor,  som  i  genomsnitt  har  en
lägre  inkomststandard än män, är överrepresenterade
bland de  äldre.  Utskottet  kan  inte tillstyrka en
höjning  av pensionstillskottet men  vill  framhålla
att  det  är   väsentligt  att  ålderspensionärernas
ekonomiska förhållanden fortlöpande uppmärksammas.
Utskottet  har inget  att  erinra  mot  regeringens
förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker  motionerna  Sf278  yrkandena 3
och 5 i denna del och Sf293 yrkande 1 i denna del.

Övriga motioner om ålderspensioner

Från   och   med   år  1993  gäller  att  rätt  till
folkpension  föreligger   enligt   två   alternativa
regler.  Enligt  den  ena  regeln  skall folkpension
utges i förhållande till bosättningstid i landet och
enligt den andra regeln i förhållande  till  antalet
år  för  vilka  tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel
som  ger  det  mest  fördelaktiga  resultatet  skall
tillämpas. För rätt till oavkortad folkpension krävs
40  bosättningsår   mellan   16  och  64  års  ålder
respektive 30 år med ATP-poäng.
För   flyktingar  och  andra  skyddsbehövande   som
beviljats  uppehållstillstånd  i  Sverige  finns i 5
kap.   7  §  AFL  regler  som  innebär  att  de  som
bosättningstid skall få tillgodoräkna sig hela eller
viss del  av  tiden i hemlandet eller annat land där
de tillfälligt erhållit en fristad.
För rätt till  oreducerad  garantipension i det nya
pensionssystemet  kommer  det  att   krävas  40  års
försäkringstid. Som försäkringstid tillgodoräknas  i
princip tid då en person i åldern 25-64 år har varit
folkbokförd  i  Sverige.  Viss andelsberäknad tid av
bosättningstid i tidigare hemland tillgodoräknas för
flyktingar och andra skyddsbehövande,  dock inte tid
som berättigar till pension från hemlandet.
Frågan  om äldre invandrares rätt till pension  har
utskottet   behandlat  vid  ett  flertal  tillfällen
tidigare. I samband med att nya regler för beräkning
av  folkpension   infördes   gjorde   riksdagen  ett
tillkännagivande  om  bl.a. att det fanns  anledning
för regeringen att närmare  utreda  de  problem  som
fanns  och kunde uppkomma i framtiden när det gällde
försörjningen  av  de  invandrade ålders-pensionärer
som  inte hade rätt till  folkpension  eller  endast
skulle  komma  att  få  en  reducerad  pension (bet.
1992/93:SfU4).  I betänkande 1997/98:SfU13  Det  nya
pensionssystemet  underströk  utskottet  att  det är
viktigt  att  hitta  en  lösning som innebär att den
grupp äldre invandrare som  har  kort anknytningstid
till Sverige inte blir hänvisade till socialtjänsten
för sin försörjning, och utskottet  utgick  från att
regeringen återkommer med förslag till lösningar.
Socialtjänstutredningen har nyligen lagt fram  sitt
slutbetänkande   Socialtjänst   i   utveckling  (SOU
1999:97).    I   betänkandet   föreslås   för    att
tillförsäkra den  som  är bosatt i Sverige och är 65
år eller äldre en grundläggande  försörjning att ett
äldreförsörjningsstöd  skall införas.  Stödet  skall
regleras i en särskild lag  och  vara  ett  statligt
ansvar.  När  det  gäller  försörjningsstödets nivå,
finansieringsmodell   och  handläggningsbestämmelser
ter  sig  enligt  utredningen   en  anknytning  till
grundskyddet för ålders-pensionärer  ändamålsenligt.
Utskottet  anser att beredningen av betänkandet  bör
avvaktas. Något  uttalande  från  riksdagens sida om
äldre invandrares försörjning bör nu inte göras.
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet  motionerna
Sf252 och Sf637 yrkande 28.
Beträffande  storleken av gifta  respektive  ogifta
personers  pensioner   uppgav  statsrådet  Maj-Inger
Klingvall som svar på en  interpellation den 16 mars
1999  bl.a.  följande. Den lägre  pensionsnivån  för
gifta  infördes   redan   år   1913.  Att  likställa
pensionen  för  gifta med pension  för  dem  som  är
ogifta skulle kosta  drygt  5  miljarder kronor, och
regeringens bedömning är att detta  inte  är möjligt
inom överskådlig tid. I fempartiöverenskommelsen  om
det  nya  ålderspensionssystemet ansåg man att dessa
medel borde  användas  till  mer  angelägna delar av
grundskyddet  i pensionssystemet. Enligt  statsrådet
är  bakgrunden  till   skillnaderna  att  gifta  har
ekonomisk   hushållsgemenskap   och   därmed   lägre
gemensamma utgifter. Ekonomisk hushållsgemenskap kan
också  föreligga   för   sambor.   Det   var  enligt
statsrådet dock på grund av integritetsskäl  och med
risk   för   subjektiva  bedömningar  vanskligt  att
fastslå    om    två     personer     lever    under
äktenskapsliknande  former och därmed har  ekonomisk
hushållsgemenskap.  Två   vuxna   personer   som  är
folkbokförda  på  samma  adress har inte automatiskt
något  ansvar för varandras  försörjning  medan  det
omvända gäller för gifta.
Utskottet     noterar     att     i     det     nya
ålderspensionssystemet  kommer  när  det  gäller den
inkomstgrundade    ålderspensionens   storlek   inga
skillnader förekomma på den grunden att vederbörande
är gift eller ogift.  För den som kommer att uppbära
enbart    garantipension    eller     kompletterande
garantipension kommer dock denna att utges med olika
stora  belopp  beroende på om vederbörande  är  gift
eller ogift.
Utskottet,  som   delar   statsrådets  uppfattning,
avstyrker  motionerna  Sf209  yrkande  2  och  Sf293
yrkande 2.
Som  framgått  ovan  har  utvecklingen  vad  gäller
inkomststandard    för    ålderspensionärerna    som
kollektiv under 1990-talet  varit  relativt gynnsam.
Av promemorian (Ds 1999:5) framgår vidare att mellan
delgrupper inom kollektivet föreligger  ganska stora
skillnader i standard. Sålunda har yngre pensionärer
i   genomsnitt   högre  ATP-poäng  än  äldre.  Yngre
pensionärer  har också  oftare  arbetsinkomster  och
vissa  typer  av  tidsbestämda  avtalspensioner  som
höjer  inkomsterna   under   den  första  tiden  som
pensionär men som minskar eller  upphör  då  de blir
äldre.  Vidare  kan  man  hos de yngre pensionärerna
finna en mindre andel ensamhushåll. Eftersom det per
person  är  billigare  att bo  två  personer  i  ett
hushåll än att bo ensam får ensamstående, allt annat
lika,   lägre   inkomststandard   än   gifta   eller
samboende.  Som  också   nämnts   ovan   är  kvinnor
överrepresenterade  bland  de  äldre, och de  har  i
genomsnitt   en  lägre  inkomststandard   än   yngre
pensionärer. Av  promemorian  framgår  även  att  de
ekonomiskt  svagaste  pensionärerna  skyddats. Detta
kan främst förklaras med införandet av det särskilda
bostadstillägget  som  garanterar  pensionärerna  en
viss  minimistandard. Ersättningsgraden  i  BTP  har
också   höjts,    vilket    ytterligare   förbättrat
pensionärernas ekonomiska situation.  En  avslutande
kommentar  i  promemorian  är att en beskrivning  av
pensionärernas ekonomiska situation med nödvändighet
blir komplicerad eftersom det är många olika, delvis
motverkande,  faktorer  att  ta   hänsyn   till.  En
fortsatt  hög  ambition  när  det  gäller  de äldres
ekonomiska  trygghet  kräver  också en noggrann  och
detaljerad uppföljning.
Utskottet delar den nu framförda  uppfattningen och
avstyrker motion So262 yrkande 4.

A 2 Efterlevandepensioner till vuxna

Gällande ordning

Omställningspension           och           särskild
efterlevandepension, som infördes den
1 januari 1990, utges till efterlevande make oavsett
kön och omfattar såväl folkpension som ATP.
Omställningspension  utges  till efterlevande  make
som  inte  har  fyllt 65 år och som  vid  tiden  för
dödsfallet antingen  sammanbott  med  maken under de
fem    år   som   föregått   dödsfallet   eller   då
stadigvarande  bodde tillsammans med barn under tolv
år som stod under  vårdnad  av  makarna  eller en av
makarna.   Med  efterlevande  make  likställs  vissa
efterlevande som varit samboende med den avlidne.
Omställningspension   utges   under   en   tid  som
begränsats  till  sex  månader från dödsfallet (före
den 1 april 1997 var tiden  tolv  månader). Därefter
utges omställningspension endast om den efterlevande
har  vårdnaden  om och stadigvarande  sammanbor  med
barn under tolv år  som vid dödsfallet stadigvarande
vistades   i  makarnas  hem.   Sedan   rätten   till
omställningspension  upphört  kan  efterlevande make
med   nedsatt   förvärvsförmåga  beviljas   särskild
efterlevandepension, som alltefter förvärvsförmågans
nedsättning utges  som  hel,  tre  fjärdedels,  halv
eller fjärdedels förmån.
Hade  den  avlidne maken inte uppfyllt bosättnings-
eller ATP-kravet  för  oreducerad  folkpension utges
folkpension   i  form  av  omställningspension   och
särskild efterlevandepension med reducerat belopp.
Rätt   till   omställningspension    och   särskild
efterlevandepension   upphör   om  den  efterlevande
gifter om sig eller sammanlever  med  någon  som han
eller  hon  har  varit  gift med eller har eller har
haft barn med.

Änkepension

Före den 1 januari 1990 fanns  i  8  och 14 kap. AFL
bestämmelser om folk- och tilläggspension  i form av
änkepension.     Till     följd     av    omfattande
övergångsbestämmelser   kommer  änkepension   enligt
dessa äldre bestämmelser  att nybeviljas och betalas
ut under en lång tid framöver.
Rätt till folkpension i form  av änkepension har en
änka, som antingen fyllt 36 år vid  mannens bortgång
och då varit gift med honom i minst fem år eller har
vårdnaden  om och stadigvarande bor tillsammans  med
barn, som är  under  16  år  och  som  stadigvarande
vistades hos makarna eller hos änkan vid  tiden  för
dödsfallet.  Med  änkor likställs vissa grupper icke
gifta kvinnor som varit samboende med den avlidne.
Enligt huvudregeln  utges  oreducerad folkpension i
form av änkepension till änka som var minst 50 år då
mannen avled eller som då vårdade  barn under 16 år.
I sistnämnda fall utges oreducerad pension  i första
hand  fram  till  dess att barnet fyller 16 år,  men
även därefter om änkan vid denna tidpunkt uppnått 50
års ålder. I övriga  fall  utges  reducerad pension.
Även   om   änkan  uppfyller  nu  nämnda  krav   för
oreducerad folkpension  reduceras  folkpensionen  om
den  avlidne mannen inte uppfyllt bosättnings- eller
ATP-kravet  för  oreducerad  folkpension.  Detta kan
även gälla änkor som är födda år 1945 eller  senare,
eftersom  folkpensionen  för  dessa  änkor är knuten
till det antal år den avlidne mannen t.o.m. utgången
av år 1989 tillgodoräknats pensionspoäng.
Folkpension i form av änkepension utges  till  änka
fram   till  dess  att  änkan  fyller  65  år  eller
dessförinnan   får   folkpension.   Pensionsförmånen
upphör dock om änkan gifter om sig eller sammanlever
med någon som hon har varit gift med eller har eller
har haft barn med.
Änkepension från ATP utges till änka som varit gift
med  den  avlidne  i  minst  fem  år eller  som  har
gemensamt barn med denne. Pensionen  från  ATP utges
oberoende  av  änkans ålder och oberoende av om  hon
har egen ålders-  eller förtidspension men upphör om
hon gifter om sig.  Pensionen reduceras om änkan får
tilläggspension i form  av  ålderspension såvida hon
inte är född 1929 eller tidigare.  För  änkor som är
födda  år  1945  eller  senare  gäller  att  de  får
änkepension  från  ATP  endast  i  förhållande  till
mannens  intjänade  pensionspoäng vid utgången av år
1989.
Sedan den 1 april 1997  gäller  att  folkpension  i
form av änkepension och pensionstillskott till denna
skall  inkomstprövas. Inkomstprövningen, som således
omfattar   även   de   pensioner   som   utges   vid
ikraftträdandet,  skall  dock  inte  göras  under de
första  sex  månaderna  efter  dödsfallet  och  inte
heller  så  länge  änkan  vårdar barn under tolv år.
Prövningen  görs  enligt de regler  som  gäller  för
bostadstillägg för  pensionärer  och sker integrerat
på   så   sätt   att   inkomsten   först   reducerar
bostadstillägget  och  därefter  änkepensionen.  Vid
inkomstprövningen    fastställs    en    årsinkomst.
Årsinkomsten  innefattar  i  princip  alla inkomster
utom    folkpension    samt    vissa    bidrag   och
kostnadsersättningar.  Annan  pensionsförsäkring  än
tjänstepensionsförsäkring      och      individuellt
pensionssparkonto  skall  dock  sedan den 1  januari
1998  inte  räknas  med i årsinkomsten.  Inkomst  av
förmögenhet beräknas  som en schablonmässigt bestämd
procentuell  andel  av varje  förmögenhetsslag.  Vid
beräkning  av  förmögenhetens  avkastning  ökar  den
procentuella  andelen   då  det  gäller  förmögenhet
överstigande visst belopp.  Pensionen minskas med 30
%   av   årsinkomsten   utöver   folkpensions-   och
pensionstillskottsnivå     som     inte    reducerat
bostadstillägget.

Efterlevandeförmånernas storlek

Oreducerad  folkpension i form av änkepension  eller
omställningspension       och      hel      särskild
efterlevandepension    utges    med    90    %    av
prisbasbeloppet.  Pensionstillskottet   till   dessa
förmåner   utgör  61,5  %  av  prisbasbeloppet  (för
perioden juni  1999-november  2000  med  62,9  %  av
prisbasbeloppet).  Till  pensionstagare som inte har
någon       tilläggspension       till       aktuell
efterlevandeförmån utges pensionstillskottet  i  sin
helhet.  Till pensionstagare som har tilläggspension
utges   pensionstillskott    endast    i   den   mån
pensionstillskottet   överstiger  tilläggspensionen.
Utges  reducerad efterlevandeförmån  reduceras  även
pensionstillskottet.
Omställningspension      samt      hel     särskild
efterlevandepension  från  ATP  utgör 40  %  av  den
avlidnes pension eller 20 % om barn  med barnpension
finns.  Änkepension  från  ATP  utgör  40 %  av  den
avlidnes pension eller 35 % om barn med  barnpension
finns.

Propositionen

Regeringen  föreslår  att  riksdagen  för budgetåret
2000 till anslag A 2 Efterlevandepensioner för vuxna
anvisar ett ramanslag på 12 988 miljoner kronor.
I   propositionen   anges  att  anslaget  år   1998
underskreds  med 79 miljoner  kronor,  och  år  1999
beräknas  anslaget   underskridas  med  68  miljoner
kronor.
Som nämnts under anslag  A  1  Ålderspensioner  har
pensionstillskottet  höjts  fr.o.m.  den 1 juni 1999
och uppgår nu till 62,9 % av prisbasbeloppet.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Moderaterna

Motionärerna  i  Sf295,  Margit  Gennser m.fl.  (m),
anser att inkomstprövningen av änkepensionerna skall
upphöra  fr.o.m.  den  1 januari 2000  och  nivåerna
återställas till vad som  gällde  före  den  1 april
1997. De vill också att omställningspensionen  skall
förlängas  till  tolv  månader fr.o.m. den 1 januari
2000 (yrkandena 1 och 2).  I  yrkande  4  anges  att
ytterligare  1  170  miljoner  kronor bör föras till
anslag A 2 Efterlevandepensioner till vuxna.
I motion Sf204 av Inger René och  Kent  Olsson  (m)
begärs     att     riksdagen    beslutar    avskaffa
inkomstprövningen   av   änkepensionerna   och   att
nivåerna återställs till  vad  som gällde före den 1
april 1997.

Kristdemokraterna

I motion Sf278 av Kenneth Lantz  m.fl.  (kd)  anförs
att  det  är  anmärkningsvärt  att  regeringen  inte
heller   detta   år   inser  nödvändigheten  av  att
inkomstprövningen   av  änkepensionerna   avskaffas.
Motionärerna  vill anslå  ytterligare  614  miljoner
kronor  för  att   återge   änkorna   den   utlovade
pensionen.   Vidare   vill   motionärerna  anslå  43
miljoner kronor för att omställningspensionen  skall
kunna  förlängas till tolv månader. Till anslag A  2
Efterlevandepensioner  till  vuxna bör därför anslås
657 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit
(yrkande 5 i denna del). I yrkandena  1 och 2 begärs
tillkännagivanden om att ta bort inkomstprövning  av
änkepensionerna  och om förlängd omställningspension
från sex till tolv månader.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson  m.fl.  (c)  begär  i motion Sf293
yrkande  1  i  denna  del  att  till  anslaget  A  2
Efterlevandepensioner  till  vuxna skall  anslås  72
miljoner  kronor  mer än vad regeringen  föreslagit.
Därigenom kan omställningspensionen  förlängas  från
sex till tolv månader.

Folkpartiet

I  motion  Fi212  yrkande  14  i  denna  del av Lars
Leijonborg  m.fl.  (fp) begärs att till anslag  A  2
Efterlevandepensioner till vuxna anslås 802 miljoner
kronor  mer  än vad regeringen  föreslagit  för  att
möjliggöra  återställande   av  änkepensionerna  och
förlänga omställningspensionen.  Även  i  motionerna
Sf222  yrkandena  1-4 av Lars Leijonborg m.fl.  (fp)
och  So323  yrkande  12   i  denna  del  av  Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) begärs  på  samma grunder som i
motion Fi212 att riksdagen till anslaget  A 2 anslår
802   miljoner   kronor   mer   än   vad  regeringen
föreslagit.

Övriga motioner om efterlevandepensioner

I motionerna Sf202 av Rolf Gunnarsson  (m), Sf205 av
Elizabeth  Nyström och Maud Ekendahl (m),  Sf206  av
Stefan Hagfeldt  (m),  Sf213  av Ingvar Eriksson och
Carl  G  Nilsson (m) och Sf258 av  Anita  Sidén  och
Anne-Katrine  Dunker (m) begärs tillkännagivanden om
återställda änkepensioner.
Ulla-Britt  Hagström  (kd)  begär  i  motion  Sf209
yrkande 1 ett  tillkännagivande  om återinförande av
efterlevandepensioner.     Inkomstprövningen      av
änkepensionerna       måste       avskaffas      och
omställningspensionen förlängas från  sex  till tolv
månader.
I motion Sf293 yrkande 3 av Birgitta Carlsson m.fl.
(c)  begärs  förslag om en sådan ändring av AFL  att
inkomstprövningen   av  änkepensionerna  inte  skall
drabba kvinnor med barn under 18 år.
Lars Leijonborg m.fl.  (fp)  begär  i  motion Sf222
yrkandena  5  och  6  att  riksdagen  vid avslag  på
yrkandena 1-4 ovan beslutar uppdra åt regeringen att
förelägga   riksdagen  förslag  om  avskaffande   av
inkomstprövningen     av     änkepensionerna    samt
förlängning  av  omställningspensionen   till   tolv
månader.

Utskottets bedömning

Anslag A 2 Efterlevandepensioner till vuxna

Såsom  utskottet  flera  gånger tidigare påpekat har
också  inom detta område omfattande  åtgärder  varit
nödvändiga  för  att  sanera  statens  finanser. Ett
antal förbättringar, som exempelvis att  minskningen
av   prisbasbeloppet   vid  beräkning  av  pensioner
upphört fr.o.m. den 1 januari  1999, har även kommit
efterlevande till del.
Några  ytterligare  åtgärder  för   att   förbättra
efterlevandepensionerna  kan  dock  nu  inte  göras.
Utskottet  vill  emellertid erinra om att regeringen
inom kort kommer att förelägga riksdagen ett förslag
om nya regler för  efterlevandepensioner.  Förslaget
grundar sig på betänkandet Efterlevandepension  - En
anpassning        till        det        reformerade
ålderspensionssystemet   (SOU   1998:120)   som   av
Utredningen om efterlevandepension överlämnades till
regeringen föregående höst. Utredningen anser att en
omställningspension  på sex månader är alltför  kort
och föreslår en förlängning av tiden.
Utskottet  har  inget att  erinra  mot  regeringens
förslag till medelsanvisning.
Utskottet   avstyrker   motionerna   Sf204,   Sf222
yrkandena 1-4,  Sf278  yrkandena  1, 2 och 5 i denna
del, Sf293 yrkande 1 i denna del, Sf295 yrkandena 1,
2 och 4 samt So323 yrkande 12 i denna del.

Övriga motioner angående efterlevandepensioner

Med  beaktande  av vad utskottet ovan  anfört  anser
utskottet att något  uttalande  från riksdagens sida
om       omställningspension       eller       annan
efterlevandeförmån för vuxna nu inte bör göras.
Utskottet avstyrker motionerna Sf202, Sf205, Sf206,
Sf209  yrkande  1,  Sf213,  Sf222 yrkandena 5 och 6,
Sf258 och Sf293 yrkande 3.

A 3 Bostadstillägg till pensionärer

Gällande ordning

Det  kommunala  bostadstillägget   till  pensionärer
ersattes fr.o.m. den 1 januari 1995 med ett statligt
bostadstillägg till pensionärer (BTP).  BTP regleras
i    lagen   (1994:308)   om   bostadstillägg   till
pensionärer.
I samband  med  att  BTP  infördes gavs kommunerna,
under  en  övergångstid på fyra  år,  möjlighet  att
komplettera    med    ett    kommunalt   finansierat
bostadstillägg.
BTP är en inkomstprövad förmån  som  kan utges till
den  som uppbär folkpension i form av ålderspension,
förtidspension  eller  efterlevandepension.  BTP kan
dock aldrig utgå som tillägg till ålderspension före
den  månad  pensionären  fyller  65  år.  BTP  utges
fr.o.m. den 1 januari 1999 med högst ett belopp  som
motsvarar 90 % av bostadskostnaden mellan 100 kr och
4  000  kr  per månad. Detta maximibelopp utges till
pensionärer utan andra inkomster än folkpension samt
pensionstillskott och/eller tilläggspension till ett
belopp     som     motsvarar      ett     oreducerat
pensionstillskott. För pensionärer  med  ytterligare
inkomster     görs     ett     inkomstavdrag    från
maximibeloppet. Inkomstavdraget  grundas  enbart  på
dessa ytterligare inkomster.
Inkomstavdrag   görs  med  40  %  av  den  beaktade
årsinkomsten   upp   till    ett   och   ett   halvt
prisbasbelopp  och  med  45  % av  den  överstigande
årsinkomsten.
Avkastning av förmögenheten beräknas  till  5  % av
förmögenheten upp till 60 000 kr för den som är gift
och  upp  till  75  000  kr  för  annan.  Överstiger
förmögenheten  dessa  belopp  beräknas  avkastningen
till 15 % av det överstigande beloppet.
Från    den    1   januari   1991   beaktades   vid
inkomstprövningen    av    BTP   inte   inkomst   av
privatbostad eller privatbostadsfastighet  som anges
i  5 § kommunalskattelagen. Detta gällde oavsett  om
bostaden  användes  för permanent boende eller inte.
Inte heller beaktades  skulder  och  skuldräntor som
var hänförliga till sådana bostäder.
Från   den   1   april   1997   gäller  att  endast
privatbostadsfastighet   eller   privatbostad    som
permanent  bebos  av  den  pensionsberättigade skall
vara undantagen från inkomstprövningen av BTP. Detta
innebär att även innehav av  bl.a.  fritidsfastighet
kan påverka bostadstilläggets storlek.  Från  den  1
januari  1998  skall dock vid beräkningen av BTP för
en  pensionär  som   har   sin   bostad  i  särskild
boendeform      inte      beaktas      värdet     av
privatbostadsfastighet eller privatbostad  som utgör
permanentbostad för pensionärens make.
Från den 1 april 1998 skall vid beräkningen  av BTP
med gift likställas även den man och kvinna som utan
att vara gifta med varandra lever tillsammans och är
folkbokförda på samma adress, om inte skäl visas för
annat.
Särskilt  bostadstillägg  till  pensionärer  (SBTP)
betalas  ut som en inkomst-utfyllnad om pensionärens
inkomst sedan  en  skälig  bostadskostnad  är betald
understiger en skälig levnadsnivå. De inkomster  som
anses utgöra en skälig levnadsnivå skall enligt 7  §
tredje   stycket   lagen   om   bostadstillägg  till
pensionärer  alltid  uppgå  till  lägst   122  %  av
prisbasbeloppet (44 408 kr år 1999) för den  som  är
ogift  och  till  lägst 101 % av prisbasbeloppet (36
764 kr år 1999) för  den som är gift. Under perioden
juni  1999-november  2000   är   nivåerna   123,4  %
respektive  102,4  %  av prisbasbeloppet (44 917  kr
respektive 37 273 kr år 1999).
Som skälig bostadskostnad  anses  en bostadskostnad
som uppgår till högst 5 200 kr per månad.

Propositionen

Regeringen  föreslår  att  riksdagen för  budgetåret
2000 till anslag A 3 Bostadstillägg till pensionärer
anvisar ett ramanslag på 9 682 miljoner kronor.
I propositionen anges att andelen  personer med BTP
minskade  med 14 400 från 502 800 personer  år  1997
till 488 400 personer år 1998. Den största nedgången
skedde  bland  ålderspensionärer  men  även  antalet
förtidspensionärer  med  BTP  minskade  något. Denna
utveckling  kan förklaras av att pensionsinkomsterna
i regel är högre bland nyblivna pensionärer än bland
dem  som  sedan   tidigare   lyfter   ålders-  eller
förtidspension.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Moderaterna

I motion Sf295 av Margit Gennser m.fl.  (m) begärs i
yrkande   3   att   riksdagen   skall   besluta  att
fritidsfastighet    inte    skall   räknas   med   i
inkomstunderlaget för BTP. För  detta  föreslås  att
ytterligare  115  miljoner kronor förs till anslaget
(yrkande 5).

Kristdemokraterna

Motionärerna  i Sf278,  Kenneth  Lantz  m.fl.  (kd),
begär  i  yrkande  4  ett  tillkännagivande  om  att
fritidsfastighet    inte    skall    tas    med    i
inkomstberäkningen  för BTP. I yrkande 5 i denna del
föreslås  med  beaktande   av  yrkande  4  att  till
anslaget  anvisas  30 miljoner  kronor  mer  än  vad
regeringen föreslagit.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl.  (c) föreslår i motion Sf293
yrkande 1 i denna del att  till  anslaget anvisas 75
miljoner  kronor  mer än vad regeringen  föreslagit.
Detta  är  en följd av  motionärernas  förslag  ovan
under   anslag   A   1   Ålderspensioner   om   höjt
pensionstillskott   som  leder  till  att  BTP  ökar
eftersom inkomst-avdraget då minskar.

Folkpartiet

I motionerna Fi212 yrkande  14  i  denna del av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) och So323 yrkande  12  i denna
del  av  Kerstin  Heinemann  m.fl. (fp) föreslås att
till anslaget anvisas 320 miljoner kronor mer än vad
regeringen föreslagit för att  finansiera  ett  höjt
hyrestak  inom  BTP  från 4 000 kr till 4 500 kr per
månad.  I  So323  yrkande   3   begärs   också   ett
tillkännagivande om ett höjt hyrestak.

Övrig motion om bostadstillägg

Inga  Berggren och Anna Åkerhielm (m) begär i motion
Sf232  ett   tillkännagivande   om   vikten  av  att
människor  oavsett  boendeform  behandlas  lika  vid
beräkning    av    bostadskostnaderna    för    BTP.
Motionärerna   föreslår   att   vid   beräkning   av
förmögenhetsavkastning  skall,  i stället för den nu
gällande  fiktiva  avkastningen, denna  knytas  till
någon  ränta  som  årligen  avspeglar  det  allmänna
avkastningsläget   i   Sverige.    Vidare   föreslår
motionärerna    att    i    bostadskostnaden     för
bostadsrätter  och  likartade  bostadsformer bör vid
beräkning  av BTP ingå ett schablonbelopp  för  inre
underhåll.  I   detta   hänseende  behandlas  enligt
motionärerna olika boendeformer inte rättvist.

Utskottets bedömning

Anslag A 3 Bostadstillägg till pensionärer

Från och med den 1 januari 1999 har ersättningsnivån
i bostadstillägget höjts från 85 % till 90 %, vilket
innebär  att  de  mest  utsatta  pensionärsgrupperna
satts i främsta rummet. Eftersom  ungefär  80  %  av
dagens   BTP-tagare  är  kvinnor  har  höjningen  av
ersättningsnivån   i   bostadstillägget   även   den
effekten  att  kvinnor  med  låga  pensioner gynnas.
Vidare  har kommunerna fått fortsatt  möjlighet  att
betala ut  kompletterande  bostadstillägg  till  BTP
även  under  åren  1999  och  2000.  Utskottet  vill
dessutom påpeka att i betänkandet Inkomstprövning av
bostadstillägg   till   pensionärer   (SOU  1999:52)
föreslås  ett  nytt system för inkomstprövningen  av
BTP   som   är   anpassat   till   det   reformerade
ålderspensionssystemet     med     det     särskilda
skattemässiga    grundavdraget    för    pensionärer
borttaget och där en garantipension ersätter  dagens
grundskydd  i form av folkpension, pensionstillskott
och  särskilt   grundavdrag.  I  budgetpropositionen
anges  att  en  proposition   i  denna  fråga  avses
föreläggas riksdagen under år 2000.  I  avvaktan  på
regeringens   förslag   anser  utskottet  att  några
förändringar avseende BTP inte bör göras.
Utskottet  har  inget att  erinra  mot  regeringens
förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker  motionerna  Sf278  yrkandena 4
och  5  i  denna  del, Sf293 yrkande 1 i denna  del,
Sf295 yrkandena 3 och  5,  Fi212  yrkande 14 i denna
del och So323 yrkandena 3 och 12 i denna del.

Övrig motion angående bostadstillägg

I  det nyss nämnda betänkandet SOU 1999:52  föreslås
bl.a.      att      nuvarande      schablonberäknade
kapitalavkastning  av förmögenhet skall  slopas  och
att   kapitalinkomster    skall    beräknas   enligt
skatterättsliga  regler men med en viss  begränsning
av avdragsrätten.
När det gäller beräkning  av bostadskostnad vid BTP
gäller,  som påpekas av motionärerna,  olika  regler
beroende på  vilken  form av boende det är fråga om.
Ett  system som garanterar  en  absolut  likhet  för
beräkning   av   bostadskostnad   mellan   de  olika
boendeformerna  låter  sig  enligt utskottets mening
knappast  göras  av  bl.a.  den anledningen  att  de
boende har olika möjligheter  att  påverka  sin egen
bostadskostnad.   Vid   hyra   är   det   i  princip
fastighetsägaren  som sätter avgiften, låt vara  med
de begränsningar som  följer  av hyreslagen. Den som
bor  i en bostadsrätt har genom  sitt  medlemskap  i
föreningen möjlighet att påverka avgifterna och även
verka  för  avsättning till reparationsfond för inre
underhåll;   en    sådan    avsättning    ingår    i
bostadskostnaden  vid beräkning av bostadstillägg. I
propositionen anges  att  regeringen avser att under
hösten 1999 initiera en översyn av de schabloner som
används  vid beräkning av bostadstillägg.  Utskottet
är således  inte  berett tillstyrka någon ändring av
gällande   regler   såvitt    avser   beräkning   av
bostadskostnad vid BTP.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf232.

A 4 Delpension

Gällande ordning

Delpension  kan  utges  om den försäkrade  har  haft
pensionsgrundande inkomst under sammanlagt minst tio
år fr.o.m. 45 års ålder och  han  eller hon under de
senaste  tolv  månaderna  före arbetstidsminskningen
förvärvsarbetat under minst fyra månader.
Rätt till delpension föreligger  från den månad den
försäkrade fyller 61 år. Delpension  utges för högst
tio timmars minskning av arbetstiden per  vecka  och
utgör 55 % av pensionsunderlaget.
Möjligheten att ansöka om delpension upphör fr.o.m.
år 2001 (bet. 1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315).

Propositionen

Regeringen  föreslår  att  riksdagen  för budgetåret
2000   till  anslag  A  4  Delpension  anvisar   ett
ramanslag   på  122  800  000  kr.  Utgifterna  inom
anslaget har  ökat  bl.a.  på  grund  av att antalet
personer som uppbär delpension är fler än man räknat
med.
Anslaget belastas med statlig ålderspensionsavgift
motsvarande 11 171 000 kr år 2000. Den statliga
ålderspensionsavgiften var 6,4 % år 1999 och höjs år
2000 till 10,21 %.
I propositionen anförs att delpensionsförsäkringens
syfte har varit att möjliggöra en successiv övergång
från  förvärvsarbetande  till  livet  som pensionär.
Efter      införandet     av     det     reformerade
ålderspensionssystemet  finns emellertid inte längre
behov  av en särskild delpension  eftersom  det  nya
systemet  i  sig  ger  stort  utrymme  för  uttag av
partiell  ålderspension  i  kombination med fortsatt
förvärvsarbete såväl före som efter 65 års ålder.

Utskottets bedömning

Utskottet  har  inget  att  erinra  mot  regeringens
förslag till medelsanvisning.

Yrkesskadelivränta och samordningsregler

Gällande ordning

Enligt 16 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
(YFL)  kan på ansökan av den skadade  och  när  skäl
anses  föreligga   livränta   bytas   ut   mot   ett
engångsbelopp som högst motsvarar det kapitaliserade
värdet  av  de  utbytta  livräntebeloppen. Utbyte av
livränta mot engångsbelopp  kan  avse hela eller del
av   livräntan   eller   livräntan  för  viss   tid.
Beräkningsgrunder har fastställs av regeringen.
Av  17  kap.  2  §  AFL  framgår   att   folk-  och
tilläggspension i form av förtids- och ålderspension
skall     minskas    med    tre    fjärdedelar    av
yrkesskadelivräntans  belopp.  Denna s.k. samordning
skall ske även i de fall hela eller del av livräntan
eller  livränta  för  viss  tid  bytts  ut  mot  ett
engångsbelopp. Samordningen görs då  som om livränta
utgick  (eller utgående livränta var på  motsvarande
sätt  förhöjd).   I   RFV:s  allmänna  råd  (1990:7)
rekommenderar verket att  pensionen  minskas med det
livräntebelopp   som   gällde  vid  tidpunkten   för
utbytet.
Även    enligt   lagstiftningen    om    det    nya
pensionssystemet   skall  ålderspension  i  form  av
inkomstpension, tilläggspension  och  garantipension
samordnas med yrkesskadelivränta. Minskningen  skall
ske med tre fjärdedelar av den del av livräntan  som
överstiger  en  sjättedels  prisbasbelopp. Minskning
skall även ske för livränta som  har  bytts  ut  mot
engångsbelopp.
I  både  det  nuvarande  och det nya systemet finns
vissa spärregler.

Motion

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf262 yrkande
1 en utredning av AFL med syfte  att  de pensionärer
som     uppbär     yrkesskadelivränta     och     är
återbetalningsskyldiga    enligt   samordningsregler
skall anses ha betalat sin  skuld  när skuldbeloppet
är   inbetalt.   Enligt  motionärerna  bestäms   ett
engångsbelopp      utifrån       den      förväntade
medellivslängden.  Den  som  lever  längre   tvingas
fortsätta  betala  resten  av sitt liv. Motionärerna
anser att regeringen bör utreda  hur  lagstiftningen
skall ändras för att ingen skall behöva  betala  mer
än  det  som  han  eller  hon  fått i engångsbelopp.
Motionärerna anser vidare att utredningen även skall
omfatta    de    pensionärer   som   redan    betalt
ursprungsbeloppet   och   att   dessa   skall  anses
skuldfria (yrkande 2).

Utskottets bedömning

Riksdagen   avslog  föregående  år  två  likalydande
yrkanden  som  de  ovan  (bet.  1998/99:SfU1,  rskr.
1998/99:101).  I betänkandet angavs bl.a. att utbyte
av  större  livräntor  mot  engångsbelopp  sker  med
återhållsamhet  medan  kravet  på skäl för utbyte är
litet när det gäller låga livräntor. Dessutom angavs
att   engångsbeloppets   storlek   beräknas   enligt
bestämmelser  som  fastställts  av  regeringen.  Med
beaktande  av genomsnittlig medellivslängd  beräknas
ett kapitaliseringsvärde  för  livräntan.  Utskottet
hade erfarit att livräntetagaren förutom uppgift  om
beloppets   storlek   även   får   uppgift   om  vad
engångsutbetalningen  kommer att medföra i framtiden
beträffande avdrag från  pension,  dvs.  att  avdrag
fortfarande kommer att göras som om livräntan utgick
månadsvis.  Själva  avdraget  är  tre fjärdedelar av
månadsbeloppet,  dock  med  vissa  spärregler.   Det
avdrag  som efter engångsutbytet görs från pensionen
ökar  inte   vid   förändring  av  basbeloppet  utan
beräknas    på    det    ursprungliga     månadsvisa
livräntebeloppet.
Vidare angavs bl.a. att engångsbeloppet i  huvudsak
är beräknat enligt försäkringsmässiga principer  och
i  förhållande  till samtliga livräntetagare som får
engångsbelopp. Utskottet  kunde därför inte se någon
enkel  lösning  på  problemet,   särskilt   som  det
fortfarande förekom att yrkesskadelivräntor byts  ut
mot  engångsbelopp.  Det  hade  t.o.m.  varit  någon
ökning under senare år. En förändring skulle därtill
beröra  även  det  nya  pensionssystemet  eftersom i
princip  samma samordningsregler skall gälla  i  det
systemet.     Vad     gällde    samordning    mellan
yrkesskadelivränta   och    förtidspension   tillade
utskottet  att de framtida reglerna  för  ersättning
vid långvarigt  nedsatt arbetsförmåga och eventuella
samordningsregler   med  sådan  ersättning  inte  är
klara.
Utskottet,   som  vill   betona   vikten   av   att
livräntetagare   görs   medvetna  om  effekterna  på
pensionens storlek, vidhåller  denna uppfattning och
avstyrker motion Sf262.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Utgiftsområdet    omfattar    allmänna    barnbidrag
inklusive flerbarnstillägg och  förlängt barnbidrag,
föräldraförsäkring   inklusive  havandeskapspenning,
underhållsstöd,   bidrag    till    kostnader    för
internationella  adoptioner,  barnpension  i form av
folkpension  och  allmän tilläggspension, vårdbidrag
för funktionshindrade  barn  samt  pensionsrätt  för
barnår.   Statens   övriga   ekonomiska   stöd  till
barnfamiljerna    utgörs   av   bostadsbidrag    och
studiebidrag som redovisas  under utgiftsområdena 18
och 15.
Riksdagen har för budgetåret  2000  i  enlighet med
regeringens    förslag    fastställt    ramen    för
utgiftsområde  12  till  44  755  500  000  kr (bet.
1999/2000: FiU1, rskr. 1999/2000:28).

Familjepolitikens inriktning

Propositionen

För att stärka barnfamiljernas ekonomi har samhället
byggt upp ett stödsy-stem som syftar till att  ge en
ekonomisk    trygghet   under   den   period   deras
försörjningsbörda  är  stor.  Genom de olika stödens
utformning  utjämnas  resurser över  livscykeln  och
mellan familjer med och  utan  barn.  Det ekonomiska
familjestödet   är   också   utformat  så  att   det
tillgodoser ett antal specifika  stödbehov hos bl.a.
ensamföräldrar     och     hos     föräldrar    till
funktionshindrade barn.
Enligt   vad   som   anges  i  propositionen   fick
barnfamiljerna relativt  stora  försämringar  av sin
ekonomiska  standard mellan åren 1991 och 1997.  Den
nedåtgående   trenden    bröts    dock    år   1997.
Barnbidragshöjningen  och den höjda ersättningsnivån
i   föräldraförsäkringen    år    1998   förbättrade
barnfamiljernas  ekonomiska standard  något  jämfört
med  hushåll  utan  barn.   Trots   detta   var  den
ekonomiska  standarden för hushåll med barn år  1998
fortfarande lägre än under år 1991.
Regeringen har  tidigare  aviserat  sin  avsikt att
ytterligare förbättra barnfamiljernas ekonomi  genom
en höjning av barnbidrag och flerbarnstillägg i  två
steg   under   åren   2000   respektive   2001.   En
förutsättning  härför  var dock att statens finanser
utvecklas i enlighet med  vad som prognostiserats. I
propositionen konstateras att  förutsättningarna  är
goda  för  en  hög  och  uthållig  tillväxt i svensk
ekonomi  och att det första steget av  de  aviserade
höjningarna  nu  kan  genomföras. (Förslaget om höjt
barnbidrag och höjt flerbarnstillägg behandlas nedan
under anslaget A 2 Allmänna barnbidrag).
Enligt  propositionen  har  regeringen  vidare  för
avsikt  att  långsiktigt  verka   för  att  ta  bort
fattigdomsfällor  och  minska  marginaleffekter.  En
särskild utredare, som bl.a. skall  få  till uppgift
att       utreda       utgiftsutvecklingen      inom
underhållsstödet, skall  även  se över de ekonomiska
familjestöden.      De     marginaleffekter      och
fördelningseffekter  som  följer  av  de  ekonomiska
familjestöden,  inklusive   bostadsbidragen,   skall
därvid särskilt beaktas.

Motioner

I   detta  avsnitt  redovisas  motionsyrkanden  från
Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet       avseende      inriktningen      på
familjepolitiken   som    inte   har   anslagseffekt
budgetåret  2000.  Moderaterna,   Kristdemokraterna,
Centerpartiet    och    Folkpartiet   har   dessutom
motionsyrkanden  om  förslag   till   ändringar   av
familjepolitiken  som påverkar anslaget för år 2000,
och dessa motionsyrkanden behandlas i senare avsnitt
i betänkandet.

Vänsterpartiet

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf273 i denna
del   ett  tillkännagivande   om   familjepolitikens
inriktning.    Motionärerna   anser   att   en   bra
familjepolitik  är  en  förutsättning  för  kvinnors
frigörelse och självständighet.  Kvinnor  behöver en
väl  utbyggd  och fungerande social service för  att
över huvud taget  kunna  förvärvsarbeta  och  därmed
vara  ekonomiskt  oberoende.  Den  ökade otryggheten
till följd av ökad arbetslöshet och  ett allt större
ansvar  för  barn  och  gamla är några faktorer  som
påverkar   barnafödandet  negativt.   Vidare   anser
motionärerna  att  välfärdspolitiken  skall  utjämna
mellan  kvinnor och män och mellan familjer med  och
utan barn samt att barnbidraget skall utges lika för
alla barn.  De  olika familjestöden måste också vara
flexibla och passa  alla  typer  av  familjer, t.ex.
homosexuella familjer och storfamiljer.

Kristdemokraterna

Alf  Svensson  m.fl.  (kd)  begär  i  motion   Sf302
yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om familjen  som
den  grundläggande  enheten  i  samhället och om ett
barnperspektiv. Motionärerna anser dels att familjen
är  den livsform som har störst möjlighet  att  vara
den lilla,  nära gemenskap som behövs för människans
växt, dels att  man  måste  sätta  barnen  först.  I
yrkande    3    begärs   ett   tillkännagivande   om
nätverksstöd     för     ensamstående     föräldrar.
Motionärerna anser  att samhället bör erbjuda sådant
stöd till den som inte  har  släktingar  eller annat
nätverk.    I    yrkandena    5    och    6   begärs
tillkännagivanden  om  att föräldraskapets betydelse
bör  uppvärderas genom politiska  beslut  och  genom
attitydbildning  och  att  tid  tillsammans  är  den
största  bristvaran  för  de  flesta barnfamiljer. I
yrkande   16   begärs   ett   tillkännagivande    om
hemarbetet,  som  enligt  motionärerna varken räknas
t.ex.  i skattesammanhang eller  registreras  i  den
ekonomiska  statistiken.  I  yrkande  17  begärs ett
tillkännagivande  om  behovet  av en familjepolitisk
reform. Motionärerna anser att det  familjepolitiska
systemet har brister som t.ex. att föräldrapenningen
är    högre    för    välavlönade    och   att   det
familjepolitiska   stödet  inte  medger  alternativa
barnomsorgsformer.
Tuve Skånberg (kd)  begär  i motion Sf247 yrkande 1
ett tillkännagivande om resurser till barnfamiljerna
genom bostadsbidrag, barnbidrag  och vårdnadsbidrag.
Bättre ekonomiska  resurser och valfrihet  att välja
barnomsorg  krävs enligt motionären om barnafödandet
skall öka. I  samma  motion  yrkande  3  begärs  ett
tillkännagivande  om  att  varje beslut som regering
och riksdag fattar skall stämmas  av  för att se hur
det gagnar och påverkar familjen.
Maria  Larsson  m.fl.  (kd)  begär  i  motion  A804
yrkande  2  ett tillkännagivande om att lagstiftning
och sociala och ekonomiska stödformer skall utformas
utifrån att stabila familjerelationer är bra.

Centerpartiet

Kenneth Johansson  m.fl.  (c)  begär  i motion So325
yrkande  1  ett tillkännagivande om principerna  för
familjepolitiken.    Enligt    motionärerna    måste
familjepolitiken  underlätta  för föräldrar att axla
föräldrarollen men också ge stöd till barn i utsatta
situationer. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande
om vikten av jämställdhet i familjepolitiken,  bl.a.
skall  det vara en merit att ta ut föräldraledighet.
I yrkandena 9 och 12 begärs tillkännagivanden om att
ge tillbaka  självbestämmandet  till föräldrarna och
om  vikten  av  att  båda föräldrarna  har  tid  för
barnen. Familjepolitiken  måste  enligt motionärerna
ge familjerna mer tid, ekonomiska  resurser  och ett
större  självbestämmande.  I  yrkande  11 begärs ett
tillkännagivande om barnkonto i stället för maxtaxa.
Ett beskattat barnkonto bör införas som  föräldrarna
fritt  kan disponera under barnets förskoleår  genom
att   minska   arbetstiden,   delta   i   förskolans
aktiviteter,  köpa omsorgstjänster eller använda för
konsumtion.

Folkpartiet

Lars Leijonborg  m.fl.  (fp)  begär  i  motion Sf305
yrkande 2 ett tillkännagivande om inrättande  av ett
obeskattat   barnkonto   för   förskolebarn.  Enligt
motionärerna  skall  barnkontot  när  det  är  fullt
utbyggt utbetalas med 60 000 kr per barn.

Utskottets bedömning

Utskottet  vill liksom tidigare (bet.  1998/99:SfU1)
framhålla att  ett  bra  välfärdssystem som omfattar
alla  är  det  fördelningspolitiska  instrument  som
fungerar bäst. Framför  allt gynnas därmed de som är
mest i behov av stöd. Enligt  utskottet är det också
viktigt  att  barnen  sätts  i centrum,  liksom  att
samhällets insatser inriktas på  att  skapa  jämlika
uppväxtvillkor  för  barn  samtidigt som föräldrarna
ges  möjligheter  att  kombinera   föräldraskap  med
förvärvsarbete eller studier. Utskottet  vill vidare
framhålla  att en bra familjepolitik är ett  viktigt
medel för att  uppnå jämställdhet mellan kvinnor och
män.    Enligt    utskottets     mening    uppfyller
familjepolitiken  med  sin  nuvarande  utformning  i
huvudsak dessa krav. Det kan  därvid noteras att det
av regleringsbrevet för budgetåret  1999 framgår att
socialförsäkringens administration skall anlägga ett
genderperspektiv i sitt arbete och bidra till att en
större  andel  män tar ut fler föräldrapenningdagar.
Familjepolitiken  ger  vidare  utrymme  för flexibla
lösningar för olika familjesituationer samtidigt som
den har en god fördelningspolitisk effekt.  Eftersom
barnbidraget  med  dess  omfördelande  effekter  och
stora  träffsäkerhet är en viktig del av stödet till
barnfamiljerna  ser  utskottet  särskilt positivt på
att  regeringen  nu  lämnat förslag  om  höjning  av
barnbidraget  och  flerbarnstillägget   och  därtill
förklarat    sin    avsikt    att,    under    vissa
förutsättningar, föreslå en motsvarande höjning även
år  2001.  Utskottet  ser  vidare  positivt  på  att
regeringen  avser  att  verka för att långsiktigt ta
bort  fattigdomsfällor och  minska  marginaleffekter
och noterar  att  en särskild utredare skall se över
de  ekonomiska  familjestöden  och  därvid  särskilt
beakta marginaleffekter och fördelningseffekter.
Ett  bekymmer  i  sammanhanget  är  dock  det  låga
barnafödandet,   som  enligt   vad   som   anges   i
propositionen kan  leda  till  en  fortsatt stigande
genomsnitts-ålder  och  en minskande befolkning.  Av
propositionen framgår att  antalet  födda  barn  har
minskat kraftigt i förhållande till åren under 1990-
talets  början och att födelsetalen i Sverige aldrig
har varit lägre än de är för närvarande. År 1990 var
det summerade  födelsetalet  2,14  barn  per kvinna.
Under  år  1998  var  motsvarande tal 1,51 barn  per
kvinna. För att befolkningen inte skall börja minska
krävs ett genomsnittligt  födelsetal  per  kvinna på
2,1  barn.  I  propositionen  konstateras  dock  att
nedgången  i  barnafödandet  under år 1998 och under
det första halvåret 1999 har dämpats  och  planat ut
på  en  låg  nivå.  Utskottet  anser  att  det  låga
barnafödandet  är ett allvarligt problem men att det
förbättrade arbetsmarknadsläget  i  kombination  med
att   kompensationsnivån  inom  föräldraförsäkringen
fr.o.m. år 1998 höjts till 80 % och att barnbidraget
och  flerbarnstillägget   nu   höjs  förhoppningsvis
kommer att få en gynnsam inverkan på födelsetalet.
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet  motionerna
Sf302  yrkandena  1-3,  5,  6,  16  och   17,  Sf247
yrkandena 1 och 3, A804 yrkande 2, So325 yrkande  1,
2, 9, 11 och 12 och Sf305 yrkande 2.
Motion   Sf273   i  denna  del  får  däremot  anses
tillgodosedd med vad ovan anförts om inriktningen av
familjepolitiken.

A 1 Allmänna barnbidrag

Gällande ordning

Från anslaget bekostas  barnbidrag, flerbarnstillägg
och förlängt barnbidrag.  Barnbidraget  höjdes den 1
januari  1998 från 7 680 kr till 9 000 kr  per  barn
och år. Vid nämnda tidpunkt återinfördes även rätten
till flerbarnstillägg.  Sådant  tillägg  utges med 2
400  kr  för  det  tredje  barnet, 7 200 kr för  det
fjärde barnet och 9 000 kr för  det  femte och varje
ytterligare  barn.  Under  perioden  den  1  januari
1996-den   31  december  1997  beviljades  inga  nya
flerbarns- tillägg.
Förlängt barnbidrag  utbetalas med samma belopp som
barnbidraget fr.o.m. kvartalet  efter det att barnet
har  fyllt 16 år om barnet studerar  vid  grundskola
eller deltar i viss annan motsvarande utbildning.

Propositionen

I   propositionen   föreslås   att   riksdagen   för
budgetåret   2000   till   anslaget   A  1  Allmänna
barnbidrag anvisar ett ramanslag på 18  832 miljoner
kronor.
Enligt propositionen fyller barnbidragen  väl målet
att,  utan  att  skapa marginaleffekter, bidra  till
utjämningen av de ekonomiska levnadsvillkoren mellan
familjer med respektive utan barn. Stödet omfördelar
också inkomster mellan  hög-  och  låginkomsttagare,
eftersom  inkomstskatten är högre för  dem  med  hög
inkomst.  Barnbidragssystemet  är  vidare  lätt  att
överblicka samt enkelt och billigt att administrera.
Utgifterna  för  barnbidrag  är  främst beroende av
bidragets   storlek,   antalet   födda   barn    och
nettomigrationen.  Antalet  familjer  med  tre eller
flera   barn  påverkar  de  totala  kostnaderna  för
flerbarnstillägg.
Som redan nämnts fick barnfamiljerna relativt stora
försämringar  av sin ekonomiska standard mellan åren
1991 och 1997. Den ekonomiska standarden för hushåll
med barn var år  1998  fortfarande lägre än under år
1991    trots    att    både    barnbidraget     och
ersättningsnivån  i föräldraförsäkringen höjts under
år 1998.
Regeringen har tidigare  aviserat  sin  avsikt  att
ytterligare   förbättra  barnfamiljernas  ekonomiska
situation  genom  en  höjning  av  barnbidraget  och
flerbarnstillägget  i  två  steg under åren 2000 och
2001.  I  enlighet härmed föreslås  att  det  första
steget av de aviserade höjningarna genomförs och att
barnbidraget och det förlängda barnbidraget höjs med
100 kr per  barn  och  månad  fr.o.m.  den 1 januari
2000,   dvs.  till  10  200  kr  per  barn  och  år.
Flerbarns-tillägget  höjs  i motsvarande mån, vilket
innebär att det höjs till 2 724  kr  per  år för det
tredje  barnet, till 8 160 kr per år för det  fjärde
barnet och  till  10  200  per  år för det femte och
varje  ytterligare  barn.  En  motsvarande   höjning
föreslås  också  under  utgiftsområde  15  gälla för
studiebidrag    som   lämnas   till   studerande   i
gymnasieskolan.
Dessa förstärkningar  innebär enligt regeringen att
barnbidragsnivån - i 1999  års  penningvärde  enligt
nuvarande prognos - därmed kommer att vara högre  än
under   något   annat   år   under  de  senaste  två
decennierna.
Den utgiftsökning som följer  av förslaget beräknas
uppgå till ca 2 175 miljoner kronor år 2000.
Regeringens förslag föranleder  ändringar i 1 och 2
a §§ lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och i 1
§ lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag.
Utvecklas   statens   finanser   enligt   nuvarande
prognoser   avser   regeringen   att  i  nästa   års
budgetproposition  återkomma  med förslag  om  höjda
barnbidrag och flerbarnstillägg  i  ett  andra  steg
fr.o.m. år 2001.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Moderaterna

Margit  Gennser  m.fl.  (m)  begär i motion Sf296
yrkande   8  att  riksdagen  beslutar   att   för
budgetåret  2000  till  anslaget A 1 anvisa 2 200
miljoner   kronor   mindre  än   vad   regeringen
föreslagit. I samma motion  yrkande  1 begärs ett
tillkännagivande  om  barnbidraget.  Motionärerna
avvisar förslaget om höjning av barnbidraget  med
hänvisning  till  sitt  förslag  om ett kommunalt
grundavdrag  på  10  000  kr  per  barn  och  år.
Eftersom förslaget om barnavdrag är lika för alla
barn  och  inte ger extra stöd till familjer  med
flera  barn  godtar   de   förslaget   att   höja
flerbarnstillägget.

Kristdemokraterna

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302 yrkande
23  att  riksdagen  beslutar att för budgetåret 2000
till  anslaget  A 1 anvisa  2  100  miljoner  kronor
mindre  än vad regeringen  föreslagit.  Motionärerna
anser att  barnbidragshöjningen bör senareläggas ett
år.
I samma motion  yrkande 19 begärs beslut om höjning
av barnbidraget till  800  kr  per  barn  och  månad
fr.o.m.  den 1 januari 2001 och till 900 kr per barn
och månad fr.o.m. år 2002.

Folkpartiet

Lars Leijonborg  m.fl.  (fp)  begär  i  motion Sf305
yrkande 11 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2000  till  anslaget A 1 anvisa 550 miljoner  kronor
mer än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser
att barnbidraget  bör  höjas  åren 2000 och 2001 med
125  kr  per  barn  och  månad  vartdera  året.  Ett
liknande yrkande finns i motion Fi212  yrkande  14 i
denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp).

Övriga motioner om barnbidrag

I  två  motioner framställs krav på att barnbidraget
skall  kunna   delas  lika  mellan  föräldrarna  vid
gemensam vårdnad.
I motion Sf253  av  Göran  Lindblad  (m) begärs ett
tillkännagivande     om    barnbidrag.    Motionären
framhåller  att vid gemensam  vårdnad  och  växelvis
boende får den förälder hos vilken barnet är skrivet
barnbidraget.  Det  bör  övervägas  om inte bidraget
skall delas lika mellan föräldrarna i sådana fall.
I  motion  Sf201  yrkande 1 av Rigmor Ahlstedt  (c)
begärs  ett  tillkännagivande   om   en  översyn  av
nuvarande  regler  för  barnbidrag  så att  bidraget
kommer  båda  föräldrarna  till  godo. Vid  gemensam
vårdnad bör enligt motionären föräldrarna få dela på
barnbidraget.

Utskottets bedömning

Anslaget A 1 Allmänna barnbidrag

Utskottet     vill     återigen     uttrycka     sin
tillfredsställelse  med  att regeringen nu lagt fram
det  tidigare  aviserade  förslaget  om  höjning  av
barnbidraget och flerbarnstillägget  fr.o.m.  den  1
januari  2000.  Förslaget  innebär enligt utskottets
mening  en behövlig förbättring  av  det  ekonomiska
stödet till  barnfamiljerna.  Utskottet,  som  hyser
goda förhoppningar om att det skall bli möjligt  att
under  år  2001  genomföra en ytterligare höjning av
barnbidraget,    anser    att    barnbidraget    och
flerbarnstillägget  bör  höjas  på  sätt  regeringen
föreslagit. Att avstå från höjningen till förmån för
det  av  Moderaterna  föreslagna barnavdraget  eller
att, som Kristdemokraterna  föreslagit,  senarelägga
höjningen   kan  utskottet  därför  inte  acceptera.
Enligt utskottets  mening  finns  det för närvarande
inte heller ekonomiskt utrymme att höja barnbidraget
med mer än de föreslagna 100 kr per barn och månad.
Med det anförda tillstyrker utskottet  lagförslagen
och   regeringens   förslag   till  medelsanvisning.
Utskottet   avstyrker   därmed   motionerna    Sf296
yrkandena  1 och 8, Sf302 yrkandena 19 och 23, Sf305
yrkande 11 och Fi212 yrkande 14 i denna del.

Övriga motioner om barnbidrag

Vad gäller frågan  om  delat barnbidrag vid gemensam
vårdnad konstaterar utskottet att rätten att uppbära
barnbidrag vid gemensam  vårdnad enligt 4 § lagen om
allmänna barnbidrag tillkommer  barnets moder eller,
om    föräldrarna    gjort   anmälan   härom    till
försäkringskassan,  barnets  fader.  Om  föräldrarna
gemensamt  har vårdnaden  om  ett  barn  men  barnet
varaktigt bor  tillsammans  med  endast  en  av dem,
tillkommer   rätten  att  uppbära  barnbidrag  efter
anmälan den förälder  som  barnet  bor hos. Rätt att
uppbära flerbarnstillägg tillkommer  enligt  4  a  §
samma lag den som uppbär barnbidrag.
Utskottet  kan  ha förståelse för önskemålet om att
föräldrarna vid gemensam vårdnad skall kunna få dela
på barnbidraget, särskilt i situationer med växelvis
boende.  Utskottet   anser  dock  att  om  en  sådan
möjlighet  infördes  skulle   det  medföra  både  en
belastning på socialförsäkringsadministrationen  och
ökade  administrationskostnader.  Av  det  skälet är
utskottet  inte  berett  att  tillstyrka  ett sådant
förslag. Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf253
och Sf201 yrkande 1.

A 2 Föräldraförsäkring

Gällande ordning

Föräldrapenning  utges  under 450 dagar i anslutning
till  barns  födelse  eller   adoption.   När   båda
föräldrarna  är  vårdnadshavare  har  de  rätt  till
hälften  var av det totala antalet ersättningsdagar.
En förälder kan överlåta rätten till föräldrapenning
till den andre  föräldern  med  undantag av 30 dagar
med   sjukpenningbelopp   (de   s.k.   mamma-    och
pappamånaderna).
Under  360  dagar  utges ersättning med 80 % av den
sjukpenninggrundande  inkomsten. En förutsättning är
dock,     såvitt     gäller    de     första     180
ersättningsdagarna, att  föräldern  under  minst 240
dagar   i  följd  före  barnets  födelse  eller  den
beräknade  tidpunkten härför har varit försäkrad för
en sjukpenning över garantinivån och skulle ha varit
det   om  försäkringskassan   känt   till   samtliga
förhållanden.  Ersättning  utges  dock  alltid lägst
enligt  garantinivån,  som  är  60  kr per dag.  För
resterande   90  dagar  är  ersättningen  lika   med
garantinivån.
Vid  flerbarnsbörd   utges   föräldrapenning  under
ytterligare  180  dagar för varje  barn  utöver  det
första, varav 90 dagar enligt garantinivån.
Föräldrapenning  kan   utges  som  hel,  halv,  tre
fjärdedels och en fjärdedels förmån.
Tillfällig  föräldrapenning   kan   utges  till  en
förälder  som behöver avstå från förvärvsarbete  för
att tillfälligt  vårda  sjukt  barn under tolv år, i
vissa  fall  även  vid vård av barn  över  tolv  år.
Tillfällig  föräldrapenning   kan  också  utges  när
barnets ordinarie vårdare är sjuk,  när  en förälder
behöver följa med barnet till barnavårdscentral m.m.
samt  till  någon  av föräldrarna vid vårdbehov  som
uppkommer när den andra föräldern besöker läkare med
ett annat barn.
Tillfällig  föräldrapenning  kan  utges  under  120
dagar per barn  och  år.  Tillfällig föräldrapenning
vid ordinarie vårdares sjukdom eller smitta kan dock
utges med högst 60 dagar per år.
En förälder kan överlåta sin  rätt  till tillfällig
föräldrapenning till en sjukpenningförsäkrad  som  i
stället    för    föräldern    avstår    från   sitt
förvärvsarbete  för  att vårda barnet i samband  med
sjukdom eller smitta hos barnet eller dess ordinarie
vårdare.
Fadern  har  en  särskild   rätt   till  tillfällig
föräldrapenning under högst tio dagar  i samband med
barns födelse eller adoption.
Tillfällig föräldrapenning utges med 80  %  av  den
sjukpenninggrundande   inkomsten   och   kan  liksom
föräldrapenning  utges som hel, halv, tre fjärdedels
och en fjärdedels förmån.
Havandeskapspenning  kan utges till blivande mödrar
som  under graviditetens  senare  del  på  grund  av
arbetets  art  inte  kan  fortsätta  i  sitt vanliga
arbete  och  inte  heller  kan  omplaceras. Förmånen
utges  tidigast  fr.o.m.  den  sextionde  dagen  och
längst  t.o.m.  den elfte dagen före  den  beräknade
förlossningen. Havandeskapspenning utges också om en
kvinna inte får sysselsättas  i  sitt förvärvsarbete
på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under
havandeskap, som har meddelats med  stöd  av bl.a. 4
kap.  6 § arbetsmiljölagen (1977:1160), om hon  inte
kan omplaceras till annat arbete.
Havandeskapspenning    utges    med    80    %   av
sjukpenninggrundande inkomst.

Propositionen

I   propositionen   föreslås   att   riksdagen   för
budgetåret 2000 till anslaget A 2 Föräldraförsäkring
anvisar ett ramanslag på 16 929 miljoner kronor.
Enligt  vad  som  anges  i  propositionen uppfyller
föräldraförsäkringen såväl målet  att bidra till att
utjämna   de   ekonomiska  levnadsvillkoren   mellan
familjer med respektive  utan  barn  som  målet  att
stödja  båda  föräldrarnas  möjlighet  att kombinera
föräldraskap med arbete.
Föräldrapenning som utbetalas i samband  med  barns
födelse  utgör  omkring  80  %  av  kostnaderna inom
föräldraförsäkringen.  Därmed  har  förändringar  av
regler  och  kompensationsnivåer för föräldrapenning
samt  utvecklingen   av  födelsetalet  en  avgörande
effekt  på  den  sammanlagda   utgiften   för   hela
försäkringen.
Som  nämnts  utges föräldrapenning under sammanlagt
450 dagar och vid  flerbarnsbörd  under  ytterligare
180 dagar för varje barn utöver det första. Av dessa
180 dagar ersätts 90 dagar med belopp som  motsvarar
förälderns  sjukpenning  och  90  dagar  med  belopp
enligt  garantinivån,  för närvarande 60 kr per dag.
Föräldrar ges på detta sätt  möjlighet att gemensamt
och samtidigt vårda barnen och  hjälpas  åt  med det
tillkommande  arbete som en flerbarnsfödsel innebär.
Det   finns   enligt    regeringen   anledning   att
ytterligare stärka stödet  vid  flerbarnsfödsel. Det
föreslås  därför att vid flerbarnsfödsel  skall  för
varje barn  utöver  det  andra samtliga tillkommande
föräldrapenningdagar   ersättas   med   belopp   som
motsvarar  förälderns sjukpenning.  Genom  att  höja
ersättningsnivån  för  de 90 dagar som i dag ersätts
enligt garantinivån stärks  enligt regeringen stödet
till föräldrarna, vilket i sin  tur  bör  möjliggöra
för   föräldrar  att  i  större  utsträckning  kunna
hjälpas   åt   med   det   extra   arbete   som   en
flerbarnsfödsel innebär.
Utgiftsökningen  för  denna regeländring uppskattas
av regeringen till ca 500  000  kr.  Förslaget,  som
avses  träda  i kraft den 1 januari 2000, föranleder
ändring i 4 kap. 6 § AFL.
Enligt vad som anges i propositionen har regeringen
för avsikt att  återkomma till riksdagen med förslag
om ändring av reglerna  avseende  möjligheterna  att
överlåta  tillfällig  föräldrapenning.  Vidare anges
att  ett  förslag om nya beräkningsregler för  bl.a.
föräldrapenning    för    närvarande   bereds   inom
Regeringskansliet.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Moderaterna

Margit  Gennser m.fl. (m) begär  i  motion  Sf296
yrkande  9   att   riksdagen   beslutar  att  för
budgetåret 2000 till anslaget A  2  anvisa  1 340
miljoner   kronor   mindre   än   vad  regeringen
föreslagit.
I   samma  motion  yrkande  2  begärs  beslut   att
kompensationsnivån   i   föräldraförsäkringen  skall
utgöra  75  % av den sjukpenninggrundande  inkomsten
fr.o.m. den 1 januari 2000.
I  yrkande  3  begärs  beslut  om  förändringar  av
beräkningar av  den  sjukpenninggrundande inkomsten.
Den sjukpenninggrundande  inkomsten  bör beräknas på
ett  medelvärde av de senaste 24 månadernas  inkomst
samt räknas  upp  med  basbeloppet i stället för att
följa löneutvecklingen.
I     yrkande    4    begärs    beslut     att
havandeskapspenningen          samordnas         med
sjukpenningförsäkringen fr.o.m.  den 1 januari 2000.
Samtidigt  bör det enligt motionärerna  bli  möjligt
att ta ut föräldraledighet  under  två  månader före
förlossningen.
I yrkande 6 begärs beslut att införa en avdragsrätt
för    styrkta    barnomsorgskostnader    och    ett
vårdnadsbidrag.      Motionärerna      anser     att
vårdnadsbidraget   bör   utgöra  24  000  kr  liksom
tidigare,  men  att  uppräkning  bör  ske  för  åren
1995-1999.
I   yrkande  7  begärs,  som   en   konsekvens   av
motionärernas  förslag  att  införa  ytterligare  en
karensdag  i  sjukförsäkringen, ett tillkännagivande
om uppföljning  av  utnyttjandet  av den tillfälliga
föräldraförsäkringen.
I  yrkande  10  begärs  slutligen  att  riksdagen
beslutar  att  för  budgetåret  2000  till ett  nytt
anslag Vårdnadsbidrag anvisa 2 400 miljoner kronor.

Kristdemokraterna

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302 yrkande
23  att  riksdagen beslutar att för budgetåret  2000
till anslaget  A 2 anvisa 567 miljoner kronor mindre
än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser att
garantibeloppet  bör  höjas till 120 kr per dag, att
två  kontaktdagar  bör  återinföras,   att   de   90
garantidagarna     skall     slopas     samt     att
sjukpenninggrundande  inkomst  skall  beräknas på de
senaste     två     årens     inkomst,     inklusive
semesterersättning   och   skattepliktiga  förmåner.
Vidare  begärs  att  riksdagen   beslutar   att  för
budgetåret  2000 till ett nytt anslag Vårdnadsbidrag
anvisa 2 000 miljoner kronor.
I  samma  motion   yrkande  18  begärs  förslag  om
införande     av     ett    nytt     vidareutvecklat
vårdnadsbidrag.     Motionärerna      anser      att
vårdnadsbidrag  bör  införas för barn mellan 1 och 3
år.   Fullt   bidrag  bör  utges   med   10   %   av
prisbasbeloppet.  Bidraget skall vara skattepliktigt
och  avdrag  medges för  barnomsorgskostnader,  dock
högst med vad  som  kan  fås  i  vårdnadsbidrag. Ett
liknande  yrkande  återfinns i Ub245  yrkande  2  av
Mikael Oscarsson (kd).

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl.  (c) begär i motion Sf294
att riksdagen beslutar att  för  budgetåret  2000
till  anslaget A 2 anvisa 260 miljoner kronor mer
än vad  regeringen föreslagit. Motionärerna anser
att garantinivån  bör  höjas  till 150 kr per dag
fr.o.m.    den    1   januari   2000   och    att
sjukpenninggrundande   inkomst   skall   beräknas
delvis på historisk inkomst.
I  motion  So325  yrkande  10  av Kenneth Johansson
m.fl.  (c)  begärs  ett  tillkännagivande   om  ökad
grundtrygghet i föräldrapenningen. Garantinivån  bör
enligt  motionärerna  höjas  till  150  kr  per  dag
fr.o.m. den 1 januari 2000.

Folkpartiet

Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)  begär  i motion Sf305
yrkande 11 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2000  till  anslaget A 2 anvisa 220 miljoner  kronor
mindre   än  vad   regeringen   föreslagit.   Enligt
motionärerna   kan   bl.a.  åtgärder  mot  fusk  och
överutnyttjande  av försäkringen  minska  utgifterna
med 170 miljoner kronor.  Ett liknande yrkande finns
i  motion  Fi212  yrkande 14 i  denna  del  av  Lars
Leijonborg m.fl. (fp).
I motion Sf305 yrkandena  3  och 6 begärs beslut om
att    höja   ersättningsnivån   för   mamma-    och
pappamånaderna  till  90  %  av sjukpenninggrundande
inkomst och om att avskaffa de s.k. garantidagarna i
föräldraförsäkringen.
I motion A807 Lars Leijonborg  m.fl.  (fp) begärs i
yrkandena 5 och 6 dels ett tillkännagivande  om höjd
ersättning för mamma- och pappamånaderna till  90 %,
dels  att  till  anslaget  A  2 anvisas 160 miljoner
kronor   mer   än   regeringen  föreslagit.   Enligt
motionärerna kostar höjningen till 90 % 160 miljoner
kronor.

Övriga motioner om föräldraförsäkringen

Några av motionerna rör  förutsättningarna  för  att
bygga  ut  föräldraförsäkringen  alternativt krav om
att höja ersättningsnivån i försäkringen.
Ulla  Hoffmann  m.fl.  (v) begär i motion  Sf273  i
denna      del      ett     tillkännagivande      om
föräldraförsäkringen.   Motionärerna  anser  att  en
utbyggnad bör prioriteras  när  resurserna  tillåter
det.  Bl.a. bör garantinivån höjas. Vidare anser  de
att reglerna  för  hur mamma- och pappamånaderna får
tas ut skall skärpas,  t.ex.  bör det krävas att tre
veckor med föräldrapenning tas ut i en följd.
Lars  Leijonborg m.fl. (fp) begär  i  motion  Sf305
yrkande  4  beslut  om  höjning av garantibeloppet i
föräldraförsäkringen till 150 kr per dag.
Birger Schlaug m.fl. (mp)  begär i motion Sf265 ett
tillkännagivande om att utreda  konsekvenserna av en
förlängd     pappaledighet     för    barnen     och
jämställdheten. Motionärerna anser att målsättningen
bör vara en utökning till tre månader.
I motion Sf270 av Marina Pettersson  (s) begärs ett
tillkännagivande om en analys av effekterna  av  vad
en   utvidgning   av   föräldraförsäkringen   skulle
innebära  för jämställdheten. Enligt motionären  bör
det övervägas  om  det  finns  utrymme  att  utvidga
föräldraförsäkringen.
Även  Nalin  Pekgul  (s)  begär  i motion Sf234 ett
tillkännagivande om en analys av effekterna  av  vad
en   utvidgning   av   föräldraförsäkringen   skulle
innebära. En utbyggnad är viktig både för barnen och
från   en   jämställdhets-  och  fördelningspolitisk
synvinkel.
I några av motionerna  föreslås  ökade  möjligheter
att        överlåta       föräldrapenning/tillfällig
föräldrapenning.
I motion Sf208  av Cecilia Magnusson (m) begärs ett
tillkännagivande       om       förändringar       i
föräldraförsäkringen. De  tio dagarna med tillfällig
föräldrapenning som en pappa kan ta ut i samband med
sitt  barns  födelse  bör  enligt  motionären  kunna
överlåtas  på annan i fall då  faderskapet  inte  är
fastställt.   Motionären,   som  också  påpekar  att
föräldrapenning  inte  kan  bytas   mot   tillfällig
föräldrapenning om barnet är 240 dagar eller  yngre,
anser  att  denna  gräns  bör  tas  bort  så att den
tillfälliga föräldrapenningen även i dessa  fall kan
överlåtas till annan.
Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)  begär i motion Sf305
yrkande 5 ett tillkännagivande om  införande  av  en
överlåtelsemöjlighet    av    föräldrapenning    och
tillfällig    föräldrapenning    i    enlighet   med
Tjänstebeskattningsutredningens             förslag.
Motionärerna   anser   att  förmånerna  skall  kunna
överlåtas till en vän, en  släkting  eller  användas
som betalning till en barnvårdare från ett företag.
I motion Sf233 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) begärs
förslag  till  lagändring när det gäller överlåtelse
av föräldrapenning  så  att  det  blir  möjligt  för
ensamstående  föräldrar  att  överlåta sin rätt till
mor-  eller  farförälder eller annan  nära  anhörig.
Motionärerna anser  att det inte bör ställas krav på
att  föräldern själv arbetar  utan  att  överlåtelse
skall  kunna  ske  även  vid  t.ex.  förälderns egen
sjukdom.
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begär i motion Sf266
ett  tillkännagivande om att regeringen  bör  utreda
möjligheten  att  överlåta  de  tio  pappadagarna  i
samband  med förlossningen på en släkting eller vän.
Motionärerna  anser  det  viktigt  att  ensamstående
mammor  får  möjlighet  till avlösning och stöd  den
första tiden.
Motionerna  i  övrigt innehåller  förslag  i  olika
avseenden  rörande  föräldrapenning  och  tillfällig
föräldrapenning.
I motion Sf257  av  Ulla-Britt Hagström (kd) begärs
ett  tillkännagivande  om   en  uppföljning  av  hur
föräldraförsäkringens  konstruktion   styr  vem  som
väljer  att  arbeta  hemma  hos  barnet.  Motionären
framhåller  att  en viss ekonomisk styrning finns  i
systemet   genom   pappamånaden    och   genom   att
föräldrapenningen grundar sig på en inkomst om högst
7,5 prisbasbelopp.
I  motion  Sf259  yrkande 4 i denna del  av  Mikael
Oscarsson (kd) begärs  ett  tillkännagivande om rätt
till ersättningar och bidrag  till  adoptivföräldrar
som  får barn som är tio år eller äldre.  Motionären
anser  att ett barn som adopteras i lite högre ålder
har minst  samma  behov  av föräldrarnas tillsyn och
omsorg som ett yngre barn.
I  motion  Sf289 av Tuve Skånberg  (kd)  begärs  en
lagändring så  att  tillfällig föräldrapenning utges
vare sig behandling sker  vid  öppenvårdsavdelning i
kommunal  regi  eller  i landstingets  regi.  Enligt
motionären har många kommuner en öppenvårdsavdelning
där familjer med barn under tolv år går i behandling
under  dagtid. Till behandlingen  är  en  barnläkare
knuten. Verksamheten liknar en inläggning dagtid som
t.ex. en  familj  måste  gå  igenom vid en utredning
eller behandling på sjukhus i  landstingets regi. Om
inte  föräldrarna kan få tillfällig  föräldrapenning
för vård  av sjukt barn när de avstår från arbete är
det enligt motionären svårt för dem att delta.
I motion Sf274  av  Helena  Frisk  och Ann-Kristine
Johansson  (s)  begärs  ett tillkännagivande  om  en
analys   av   effekterna   av   att   kontaktdagarna
försvunnit. De anser att man särskilt bör studera om
det  är  familjer med låga inkomster  som  fått  det
särskilt svårt  att  följa sina barns barnomsorg och
skolgång sedan kontaktdagarna försvunnit.

Utskottets bedömning

Anslaget A 2 Föräldraförsäkring

Utskottet  instämmer  i  regeringens  bedömning  att
föräldraförsäkringen uppfyller såväl målet att bidra
till  att  utjämna  de  ekonomiska  levnadsvillkoren
mellan familjer med respektive  utan  barn som målet
att stödja båda föräldrarnas möjlighet att kombinera
föräldraskap  med arbete. Utskottet välkomnar  också
förslaget    om   förbättring    av    stödet    vid
flerbarnsfödsel.
Vad gäller de  frågor  som  tas  upp  i  motionerna
konstaterar  utskottet  att samtliga frågor tidigare
åtminstone   vid  något  tillfälle   behandlats   av
utskottet, bl.a. i betänkande 1998/99:SfU1.
Beträffande   frågan    om    ersättningsnivån    i
föräldraförsäkringen  anser  utskottet  i likhet med
tidigare  att  en  rimlig  ersättningsnivå inte  bör
understiga   80   %   av   den  sjukpenninggrundande
inkomsten. Vidare anser utskottet  att förbättringar
inom   föräldraförsäkringen,  utöver  förslaget   om
utökat stöd  vid flerbarnsfödsel, tills vidare måste
anstå då höjningarna  av barnbidraget bör genomföras
innan   andra  förbättringar   av   det   ekonomiska
familjestödet  kan  komma  i  fråga.  Utskottet  kan
därför  varken  ställa sig bakom krav på en generell
sänkning av ersättningsnivån  i föräldraförsäkringen
eller en höjd nivå för mamma- och pappamånaderna.
När    det    gäller    frågan   om   att   beräkna
sjukpenninggrundande inkomst  helt  eller  delvis på
ett  genomsnitt  av tidigare inkomster har utskottet
ovan under utgiftsområde  10  avvisat sådana förslag
med  hänvisning  till  den pågående  beredningen  av
förslaget om nya beräkningsregler  för  sjukpenning,
föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19). Utskottet  finner
inte  skäl  att  inta  någon annan ståndpunkt såvitt
avser föräldraförsäkringen.
Vad  gäller  åtgärder för  att  motverka  fusk  och
överutnyttjande   av   försäkringen  vill  utskottet
hänvisa   till   vad   som   anförts    ovan   under
utgiftsområde  10  i  denna fråga. Några ytterligare
besparingar genom sådana  åtgärder  utöver  vad  som
redan  beaktats  kan  enligt  utskottets  mening för
närvarande inte påräknas.
I  fråga om samordning mellan sjukförsäkringen  och
havandeskapspenningen  anser  utskottet,  i enlighet
med tidigare ställningstagande, att en sådan  åtgärd
skulle  innebära  att  gravida  kvinnor som av olika
anledningar inte kan utföra sina arbetsuppgifter men
som  i övrigt inte är arbetsoförmögna  missgynnas  i
förhållande  till  andra  gravida  kvinnor. Eftersom
arbetsförmågan i dessa fall inte kan  anses  nedsatt
på  grund  av  sjukdom  är  de inte berättigade till
sjukpenning.  De  är i stället  hänvisade  till  att
använda  sig  av möjligheten  att  vara  lediga  med
föräldrapenning.  Utskottet  kan  därför inte ställa
sig bakom den föreslagna samordningen.
Vad   gäller   kravet   på  ett  återinförande   av
vårdnadsbidraget anser utskottet liksom tidigare att
vårdnadsbidrag ur jämställdhetssynpunkt  är ett steg
i  fel riktning i den meningen att det kan  motverka
att  kvinnor  och  män  tar samma ansvar för hem och
familj.   Utskottet   anser   att    slopandet    av
vårdnadsbidraget      och      återinförandet     av
garantidagarna fr.o.m. den 1 januari 1995 befrämjade
föräldrarnas  möjlighet  att kombinera  föräldraskap
och förvärvsarbete. En familjepolitik  byggd  på  en
flexibel    föräldraförsäkring,   en   väl   utbyggd
barnomsorg av  god  kvalitet,  barnbidrag och en bra
skola  för  alla  främjar  jämställdheten  och  ökar
valfriheten  för  både kvinnor  och  män.  En  sådan
familjepolitik   ser    både    till   barnens   och
föräldrarnas  bästa.  Utskottet  avstyrker  med  det
anförda  såväl  att  vårdnadsbidrag införs  som  att
avdrag för styrkta barnomsorgskostnader medges.
När      det      gäller      garantidagarna      i
föräldraförsäkringen framställs  krav  både  om  att
slopa        dagarna        och       att       höja
garantibeloppet/garantinivån.   Utskottet   anser  i
likhet   med   tidigare   att   garantidagarna   för
förvärvsarbetande    föräldrar   fungerar   som   en
förlängning av den tid  som  de  kan  vara  hemma  i
samband  med  barnets  födelse.  Det  är inte heller
ovanligt att garantidagarna sparas för  att användas
under  barnets  uppväxt,  inte  minst i samband  med
inskolning i barnomsorgen eller i  skolan. Utskottet
finner med hänsyn härtill inte skäl  att föreslå att
garantidagarna  skall  slopas.  Inte  heller  finner
utskottet  det  möjligt  att  föreslå  riksdagen  en
höjning  av garantibeloppet/garantinivån.  Utskottet
konstaterar  att  det nuvarande beloppet visserligen
har varit oförändrat  under  en längre tid men anser
att höjningarna av barnbidraget bör genomföras innan
andra förbättringar av det ekonomiska  familjestödet
kan komma i fråga.
Beträffande     frågan     om     att    återinföra
kontaktdagarna, som slopades fr.o.m. den 1 juli 1995
som ett led i saneringen av statens  finanser, anser
utskottet    att   det,   utöver   höjningarna    av
barnbidraget,    saknas   ekonomiskt   utrymme   för
ytterligare   förbättringar   inom   utgiftsområdet.
Utskottet kan därför  inte ställa sig bakom ett krav
om att återinföra kontaktdagarna.
Vad  gäller  frågan om att  följa  utvecklingen  av
tillfällig  föräldrapenning   när   ytterligare   en
karensdag   införs   har   utskottet  ovan  avstyrkt
motionsyrkanden  om  ytterligare   en   karensdag  i
sjukersättningssystemen.  Som  en  konsekvens  härav
avstyrker     utskottet    följdförslaget    rörande
tillfällig föräldrapenning.
Med  det  anförda   tillstyrker   utskottet   såväl
lagförslaget som förslaget till medelsanvisning  och
avstyrker  motionerna Sf296 yrkandena 2, 3, 4, 6, 7,
9 och 10, Sf302  yrkandena  18 och 23, Ub245 yrkande
2, Sf294, So325 yrkande 10, Sf305 yrkandena 3, 6 och
11,  Fi212  yrkande  14   i  denna   del  samt  A807
yrkandena 5 och 6.

Övriga motioner om föräldraförsäkringen

Utskottet   har   ovan  redovisat  att  en  särskild
utredare skall få till  uppgift bl.a. att se över de
ekonomiska    familjestöden    med    avseende    på
marginaleffekter och fördelningseffekter. Resultatet
av denna översyn  bör enligt utskottets mening kunna
få betydelse även med  avseende  på  en utbyggnad av
föräldraförsäkringen   respektive   en  höjning   av
garantibeloppet/garantinivån.  Som  utskottet  redan
förklarat   bör  dock  höjningarna  av  barnbidraget
genomföras  innan   andra   förbättringar   av   det
ekonomiska  familjestödet  kan  komma  i  fråga. Med
hänsyn härtill avstyrker utskottet motionerna  Sf273
i denna del, Sf305 yrkande 4, Sf270 och Sf234.
Vad   gäller   utökning   av   antalet  mamma-  och
pappamånader   noterar   utskottet   att    det    i
propositionen  anges  att  effekterna  av mamma- och
pappamånaderna,  som  infördes  år  1995,  inte  kan
redovisas fullt ut förrän tidigast år 2003, eftersom
föräldrapenningdagar  kan  tas  ut  fram  till  dess
barnet fyllt åtta år eller avslutat första skolåret.
Uppgifter  från Riksförsäkringsverket visar dock att
för barn födda  fr.o.m.  den  1  januari 1995 kan en
tydlig   ökning   av   andelen  män  som  tagit   ut
föräldrapenning noteras.  Ca  70  % av papporna till
barn födda fr.o.m. år 1995 har under  barnets första
två år tagit ut föräldrapenning. Motsvarande  siffra
för pappor till barn födda åren 1993 och 1994 var ca
60  %.  Papporna  till  barnen  födda  år 1995 eller
senare  har dock tagit ut färre föräldrapenningdagar
än pappor  till barn födda före införandet av mamma-
och  pappamånaderna.  Männens  totala  andel  av  de
utbetalade  nettodagarna med föräldrapenning var 9,6
% under år 1995,  10,6  % under år 1996, 9,9 % under
år 1997 och 10,4 % under år 1998.
Utskottet   anser   liksom   tidigare    (se   bet.
1998/99:SfU1)   att   en   utökad   kvotering,  dvs.
införande av ytterligare en eller flera  mamma-  och
pappamånader,   inom   ramen   för   den   nuvarande
föräldraförsäkringen  skulle kunna innebära en  ökad
belastning på mammor och barn i de fall där papporna
av  olika skäl inte kan/vill  utnyttja  rätten  till
föräldraledighet  eller  föräldrapenning.  En utökad
kvotering  är  en av flera tänkbara metoder för  att
förmå fler pappor att ta ut föräldrapenning. Även om
papporna till barnen  födda år 1995 eller senare har
tagit    ut    färre    antal   föräldrapenningdagar
konstaterar utskottet att  andelen  pappor som tagit
ut   föräldrapenning  har  ökat  sedan  mamma-   och
pappamånaderna  infördes.  Därtill  kommer som redan
nämnts  att  socialförsäkringens administration  har
till uppgift att  bidra till att en större andel män
tar ut fler föräldrapenningdagar. Mot bakgrund härav
anser utskottet att  det inte finns skäl att föreslå
införandet av ytterligare  mamma- och pappamånader i
föräldraförsäkringen eller att  skärpa  reglerna för
uttaget.   Med   det   anförda  avstyrker  utskottet
motionerna Sf273 i denna del och Sf265.
När  det  gäller frågan om  ökade  möjligheter  att
överlåta     föräldrapenning      och     tillfällig
föräldrapenning      noterar      utskottet      att
Tjänstebeskattningsutredningen i kommittébetänkandet
Skatter,  tjänster  och sysselsättning (SOU 1997:17)
bl.a.     föreslagit     att     den     tillfälliga
föräldrapenningen vid vård av sjukt barn skall kunna
överlåtas till ett företag eller till den kommun som
personen är bosatt i. Utskottet  noterar  vidare att
regeringen har aviserat sin avsikt att återkomma med
förslag    om    ändring    av   reglerna   avseende
möjligheterna      att      överlåta      tillfällig
föräldrapenning.  Utskottet  anser  att  regeringens
förslag  bör  avvaktas.  I  fråga om överlåtelse  av
föräldrapenning med anledning  av  ett barns födelse
anser  utskottet liksom tidigare (1998/99:SfU1)  att
föräldrapenningen    skall    vara    knuten    till
föräldraskapet. Någon överlåtelse av föräldrapenning
till  t.ex.  släkt  och  vänner kan utskottet därför
inte  förorda. Med det anförda  avstyrker  utskottet
motionerna Sf208, Sf305 yrkande 5, Sf233 och Sf266.
I   fråga    om   åldersgränsen   för   rätt   till
föräldrapenning  vid  adoption konstaterar utskottet
att bestämmelserna om föräldrapenning  enligt 4 kap.
5  §  AFL  också  gäller vid adoption av barn  under
förutsättning  att  barnet   inte   fyllt   tio  år.
Utskottet finner inte skäl att föreslå riksdagen att
åldersgränsen   för   rätt  till  föräldrapenning  i
samband   med   adoption  skall   höjas.   Utskottet
avstyrker därför motion Sf259 yrkande 4 i denna del.
Beträffande      förslaget      att      tillfällig
föräldrapenning skall  utges  oavsett  om behandling
sker vid öppenvårdsavdelning i kommunal regi eller i
landstingets regi gäller enligt 4 kap. 10  a  §  AFL
att    en    förälder    till    ett   sjukt   eller
funktionshindrat  barn som inte fyllt  tolv  år  har
rätt till tillfällig  föräldrapenning  när föräldern
behöver  avstå  från  förvärvsarbete  i samband  med
besök  på en institution för medverkan i  behandling
av barnet  eller  för att lära sig att vårda barnet,
deltagande    i   en   kurs    som    anordnas    av
sjukvårdshuvudmannen  i  samma  syfte, läkarbesök på
grund av att barnet lider av allvarlig sjukdom eller
läkarbesök  som är en del i behandlingen  av  barnet
liksom  deltagande   i   någon   behandling  som  är
ordinerad av läkare i sistnämnda syfte.
Av      RFV:s      allmänna      råd      (1997:10)
Föräldrapenningförmåner  framgår  att en institution
kan vara t.ex. en habiliteringsklinik,  specialskola
m.m.  En  förutsättning för rätt till ersättning  är
att besöket  är  direkt föranlett av barnets sjukdom
eller funktionshinder  eller  ingår  som  en  del  i
behandlingen  av  barnet.  Syftet  skall  enligt det
allmänna  rådet vara att medverka i behandlingen  av
barnet eller att lära sig vårda barnet.
I övrigt gäller  som  ovan  nämnts  att  tillfällig
föräldrapenning  utges  i samband med sjukdom  eller
smitta  hos barnet eller barnets  ordinarie  vårdare
eller i samband  med besök i samhällets förebyggande
barnhälsovård. Tillfällig föräldrapenning utges även
när  någon  av  föräldrarna   behöver   avstå   från
förvärvsarbete  för  vård  av ett barn när den andra
föräldern besöker läkare med ett annat barn.
Utskottet  förutsätter  att RFV  uppmärksammar  och
påtalar  om den fråga som tas  upp  i  motion  Sf289
medför problem av större omfattning. Med det anförda
avstyrker utskottet motionen i fråga.
Vad  slutligen   gäller  frågan  om  effekterna  av
föräldraförsäkringens konstruktion respektive av att
kontaktdagarna i den  tillfälliga  föräldrapenningen
har slopats kan dessa frågor bli belysta  i  samband
med  den  ovan redovisade översynen av de ekonomiska
familjestöden.  Någon åtgärd från riksdagens sida är
dock  inte  påkallad.   Utskottet  avstyrker  därmed
motionerna Sf257 och Sf274.

A 3 Underhållsstöd

Allmänt om underhållsstöd

Syftet med det nya systemet  med underhållsstöd, som
gäller sedan februari 1997, var  dels  att genomföra
besparingar   för   det   allmänna,  dels  att  från
principiell    synpunkt   tydliggöra    föräldrarnas
ekonomiska ansvar  och  garantera  barnet  en rimlig
försörjning.  Det nya systemet ersatte systemet  med
bidragsförskott       (inkl.      det      förlängda
bidragsförskottet) och  det  särskilda bidraget till
vissa adoptivbarn.
Ett   barn   har   rätt   till  underhållsstöd   om
föräldrarna  inte  bor  tillsammans.  Underhållsstöd
lämnas också om den ena föräldern  är avliden såvida
inte  barnet  har rätt till barnpension  enligt  AFL
efter  en  bidragsskyldig  förälder.  Underhållsstöd
lämnas med högst 1 173 kr per månad och barn.
För det underhållsstöd som lämnas till barnet skall
den förälder  som  inte  bor  tillsammans med barnet
vara    återbetalningsskyldig    gentemot    staten.
Återbetalningsskyldigheten är begränsad  till  1 173
kr  per  barn  och månad och är utformad som en viss
procent   av   den  återbetalningsskyldiges   årliga
bruttoinkomst efter ett avdrag med för närvarande 24
000 kr.
Återbetalningsskyldigheten   omprövas  årligen  och
fastställs utifrån senast tillgängliga taxering.
En bidragsskyldig som inte anser  sig  kunna betala
fastställt   återbetalningsbelopp   kan  ansöka   om
anstånd     med     betalningen.     För    obetalda
återbetalningsbelopp   skall   den   bidragsskyldige
betala ränta (4,1 % för år 1999).
Riksdagen   har   efter   förslag   i   proposition
1998/99:78 Beräkning av återbetalningsskyldighet för
underhållsstöd  till  barn  med särlevande föräldrar
m.m.  beslutat om höjning av grundavdraget  från  24
000 kr till 72 000 kr samtidigt som de procentsatser
som  bestämmer  återbetalningsskyldighetens  storlek
höjts.   De   nya   reglerna   skall   tillämpas  på
återbetalningsskyldighet som avser tid efter  den 31
januari 2000 (bet. 1998/99:SfU9, rskr. 1998/99:235).

Propositionen

I   propositionen   föreslås   att   riksdagen   för
budgetåret  2000  till  anslaget  A 3 Underhållsstöd
anvisar ett ramanslag på 2 737,5 miljoner kronor.
Målet för underhållsstödet är enligt  propositionen
att systemet skall bidra till att föräldrar skall ta
sitt ekonomiska ansvar gentemot de barn  som de inte
sammanlever  med, samtidigt som samhället garanterar
dessa barn en rimlig ekonomisk standard.
Utgiftsutvecklingen    för    underhållsstödet   är
beroende dels av omvärldsfaktorer som staten har små
möjligheter att påverka, dels av regelsystemet. Till
den     första     kategorin     hör     bl.a.    de
återbetalningsskyldigas           inkomstutveckling,
födelsetalen  och  antalet  separationer.   Styrande
faktorer   som   staten   kan   påverka   är   bl.a.
underhållsstödets     nivå,    storleken    på    de
procentsatser              som             bestämmer
återbetalningsskyldigheten   samt    storleken    på
grundavdraget.
Utgifterna  för utbetalda underhållsstöd uppgick år
1998   till   ca   4   580   miljoner   kronor.   De
återbetalningsskyldiga    föräldrarna    debiterades
återbetalningsbelopp   på  1  960  miljoner  kronor,
vilket motsvarar 43 % av det utbetalade beloppet. Ca
80 % eller 1 600 miljoner  kronor  av det debiterade
beloppet  återbetalades.  Det  inbetalade   beloppet
uppgick till 35 % av utbetalat belopp. En jämförelse
kan göras med förhållandena år 1996, det sista  året
som   bidragsförskottssystemet   var   i  kraft,  då
återbetalningsandelen var 27 %.
Enligt   vad   som   anges  i  propositionen  avser
regeringen att förelägga  riksdagen  ett  förslag om
ändrade  regler  för  utfyllnadsbidrag  vid växelvis
boende  under  våren 2000. De nya reglerna  beräknas
kunna träda i kraft  den  1  juli 2000 och tillämpas
första  gången i fråga om underhållsstöd  som  avser
tid efter  den  30  september 2000. Förslaget kommer
enligt  regeringen  att  innebära  en  besparing  på
anslaget A 3 med 12,5  miljoner  kronor  år 2000 och
med 50 miljoner kronor per år därefter.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Folkpartiet

Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)  begär i motion  Sf305
yrkande 11 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2000  till anslaget A 3 anvisa 230  miljoner  kronor
mindre  än  vad  regeringen föreslagit. Motionärerna
anser att utgifterna  kan  hållas  tillbaka genom en
markering  av  det  gemensamma  föräldraansvaret.  I
övrigt kan enligt motionärerna åtgärder mot fusk och
överutnyttjande    av    underhållsstödet     minska
utgifterna  med  30  miljoner  kronor.  Ett liknande
yrkande återfinns i motion Fi212 yrkande 14 (delvis)
av Lars Leijonborg m.fl. (fp).

Övriga motioner om underhållsstöd

Margit  Gennser  m.fl.  (m)  begär  i  motion  Sf296
yrkande     5     förslag     om     underhållsstöd.
Riksförsäkringsverkets   uppdrag   att  under   åren
1998-2001  utvärdera  underhållsstödet   bör  enligt
motionärerna  kunna  leda  till att kostnaderna  för
underhållsstöd minskar med 400  miljoner kronor från
år 2001.
Ulla  Hoffmann  m.fl. (v) begär i  motion  Sf273  i
denna del ett tillkännagivande  om underhållsstödet.
Motionärerna anser att underhållsstödet  bör  ändras
såväl  vad gäller inkomstberäkningen som i fråga  om
umgängesresor och umgängesavdrag. Motionärerna anser
att det  är  orimligt  att en arbetslös förälder får
sin återbetalningsskyldighet  baserad  på en inkomst
som han eller hon inte längre har. Vidare  anser  de
att  frågan  om  umgängesresor  för den förälder som
inte  själv  har ekonomisk möjlighet  att  resa  och
träffa sina barn  måste  lösas  och  att reglerna om
umgängesavdrag     måste     anpassas    till    hur
umgängesrätten fungerar i praktiken.
Alf  Svensson  m.fl.  (kd)  begär  i  motion  Sf302
yrkande 21 förslag till ändring  av  grundavdraget i
underhållsstödet.     Motionärerna     anser     att
grundavdraget   bör   vara   48 000   kr   och   att
procentsatserna  bör vara lägre. Vidare anser de att
en prövning bör ske  av  boförälderns  inkomst innan
statligt stöd utbetalas.
Frågan  om  inkomstberäkning  vid fastställande  av
återbetalningsskyldighetens storlek  berörs  även  i
följande motioner.
Margit  Gennser  m.fl.  (m)  begär  i  motion Sf281
yrkande  1  ett  tillkännagivande om beräkningar  av
underhållsstödet  på   inaktuella  inkomstuppgifter.
Motionärerna anser att bostadsbidragens  regler  för
inkomstberäkning om möjligt bör tillämpas.
I yrkandena 2 och 3 begärs tillkännagivanden om att
använda   samma   regler   för   egenföretagare  och
anställda  vid beräkningen av inkomstunderlaget  för
underhållsstöd  och om bilförmån. Motionärerna anser
att reglerna för  egenföretagare är orättvisa, t.ex.
vad  gäller  avdrag  för   pensionspremier  och  att
inkomsten  skall höjas med vissa  resultatreglerande
poster. Vidare  bör  enligt  motionärerna  bilförmån
undantas vid inkomstprövningen.
I  motion Sf287 av Christer Skoog m.fl. (s)  begärs
ett tillkännagivande  om  att  inkomstprövningen bör
ske utifrån aktuell inkomst.
Motionerna i övrigt innehåller  krav  om ändring av
reglerna för underhållsstöd i olika avseenden.
Ulla  Hoffmann m.fl. (v) begär i motion  Sf237  ett
tillkännagivande   om   brister   i  det  ekonomiska
trygghetssystemet  för barn vars föräldrar  avtjänar
fängelsestraff.  Motionärerna   framhåller  att  det
krävs  ett  års  separation  för att  underhållsstöd
skall kunna utges, vilket är detsamma  som  att  det
föreligger   en  dom  på  minst  två  års  fängelse.
Eftersom det vid  fängelsevistelse  är uppenbart att
föräldrar   som   tidigare  levde  tillsammans   har
separerat anser motionärerna  att underhållsstöd bör
utges från separationens första dag.
I  motion Sf240 av Bengt Silfverstrand  (s)  begärs
ett   tillkännagivande    om    en    justering   av
underhållsstöd. Motionären anser att den  ekonomiska
förmågan  hos boföräldern inte beaktas i tillräcklig
grad, att hänsyn  inte  tas  till  merkostnader  vid
umgänge  med barnen samt att procentsatserna av allt
att döma är för högt tilltagna.
I motion  Sf298  av  Raimo  Pärssinen  och Per-Olof
Svensson   (s)   begärs   ett  tillkännagivande   om
återbetalning av underhållsstöd.  De  framhåller att
om  den  f.d.  maken  uppger oriktiga inkomster  kan
boföräldern   drabbas   av   återkrav   av   utgivet
underhållsstöd.  Detta  förhållande   måste   enligt
motionärerna ändras.
I  motion  Sf299 av Inger Lundberg och Helena Frisk
(s) begärs en  analys  av  hur  nuvarande regler för
underhållsstöd  påverkat  levnadsförhållandena   för
särlevande  föräldrar  som  har betalningsansvar för
flera   barn.  Enligt  motionärerna   har   reglerna
inneburit  allvarliga  problem för föräldrar med tre
eller fyra barn.

Utskottets bedömning

Anslaget A 3 Underhållsstöd

Vad   först   gäller   regeringens    förslag   till
medelsanvisning   avseende   budgetåret  2000   vill
utskottet  erinra  om sitt yttrande  1999/2000:SfU3y
till finansutskottet  med  anledning  av regeringens
förslag   till  tilläggsbudget  avseende  budgetåret
1999. Regeringen  föreslog  bl.a.  att  anslaget A 3
Underhållsstöd  skulle ökas med 461 miljoner  kronor
för budgetåret 1999.  I  yttrandet anförde utskottet
att vissa omvärldsfaktorer  visserligen  innebär att
det   är   svårt   att  göra  säkra  bedömningar  av
utgiftsutvecklingen,  men  att  utskottet inte kunde
underlåta  att känna en viss oro över  storleken  på
kostnaderna    för    underhållsstödet.    Utskottet
konstaterade  dels  att  kostnadsutvecklingen  under
åren  1997-1999  visar  att utgifterna (anslag jämte
tilläggsbudget)  för  underhållsstödet  uppgår  till
närmare 3 miljarder kronor  per  år i stället för de
2,5  miljarder  kronor per år som regeringen  utgått
från,  dels  att  genomförda   regeländringar  (höjt
grundavdrag och ändrade procentsatser)  inte  kommer
att  få effekt förrän under år 2000. Med ytterligare
461 miljoner  kronor skulle enligt utskottets mening
anvisade medel  till underhållsstödet för budgetåret
1999  komma  att  stämma   bättre  överens  med  det
prognostiserade   utfallet.  Utskottet   tillstyrkte
därmed  regeringens   förslag.  Finansutskottet  har
därefter i betänkande 1999/2000:FiU11 föreslagit att
riksdagen skall godkänna  regeringens  förslag  till
tilläggsbudget.
Utskottet   konstaterar   att   regeringen  nu  har
föreslagit att till anslaget A 3 skall anvisas drygt
2,7 miljarder kronor för budgetåret 2000. Det skulle
därför   kunna   ifrågasättas  om  inte   regeringen
återigen  varit  för   optimistisk.   Utskottet  har
emellertid  tagit  del  av RFV:s kvartalsredovisning
den 28 oktober 1999 avseende  belastningen  på bl.a.
anslaget   A   3   för  budgetåren  1999  och  2000.
Redovisningen avser  preliminärt utfall för perioden
januari-september  1999   och   det  prognostiserade
utfallet för budgetåret 1999 samt beräkningar för år
2000.      Av      redovisningen     framgår     att
anslagsbelastningen        för        underhållsstöd
prognostiserats till 2 680 miljoner kronor  år 2000.
Besparingarna   till   följd   av   de  nyss  nämnda
regeländringarna har därvid beaktats. Därtill kommer
att  det aviserade förslaget om ändrade  regler  för
utfyllnadsbidrag  vid växelvis boende beräknas ge en
mindre besparing år  2000.  Med hänsyn härtill anser
utskottet  att  det  inte  finns   skäl  att  frångå
regeringens  förslag  till medelsanvisning  2  737,5
miljoner kronor.
Som redan nämnts avser  regeringen att tillsätta en
särskild    utredare    bl.a.   för    att    utreda
utgiftsutvecklingen  inom  underhållsstödet.  Såvitt
framgår av 1999 års ekonomiska  vårproposition skall
förslag  till  konkreta  utgiftsminskande   åtgärder
lämnas  senast i den ekonomiska vårpropositionen  år
2000. Utskottet  utgår  från att regeringen senast i
samband därmed återkommer till riksdagen med både en
analys av kostnadsutvecklingen  under åren 1997-1999
och av de faktorer som styr denna  utveckling samt -
om kostnadsutvecklingen inte blir den  förväntade  -
med konkreta förslag till åtgärder.
Vad  därefter  gäller  Folkpartiets  förslag  om en
lägre  utgiftsnivå  genom  åtgärder för att motverka
fusk och överutnyttjande av  försäkringen  och genom
att  markera  det  gemensamma föräldraansvaret  vill
utskottet hänvisa till  vad  utskottet  anfört  ovan
under    utgiftsområde    10.    Några   ytterligare
besparingar    genom    åtgärder   mot   fusk    och
överutnyttjande utöver vad  som  redan  beaktats kan
enligt   utskottets   mening   för  närvarande  inte
påräknas.   Utskottet   vill   i  detta   sammanhang
framhålla att de nya regler som  skall gälla fr.o.m.
februari    2000    innebär    en    markering    av
föräldraansvaret  i så måtto att den hittillsvarande
större subvention,  som nuvarande regler innebär för
bidragsskyldiga föräldrar  med  två eller flera barn
jämfört med föräldrar med bara ett  barn, kommer att
minska. De nya reglerna beräknas därtill  att  ge en
besparing på ca 160 miljoner kronor per år.
Mot  bakgrund  av vad ovan anförts godtar utskottet
regeringens   förslag   till   medelsanvisning   och
avstyrker motionerna  Sf305  yrkande  11  och  F1212
yrkande 14 i denna del.

Övriga motioner om underhållsstöd

Med  hänvisning  främst  till  vad  nyss  anförts om
regeringens  avsikt  att  återkomma  till  riksdagen
senast   i   samband   med   nästa   års  ekonomiska
vårproposition  och  till  den  besparing   på   160
miljoner  kronor  som redan beslutade regeländringar
beräknas innebära avstyrker  utskottet  motion Sf296
yrkande  5  med  krav  om  minskning  av kostnaderna
fr.o.m. år 2001.
Vad    gäller    frågan   om   grundavdragets   och
procentsatsernas storlek  konstaterar  utskottet att
riksdagen  så  sent  som  under  våren  1999 fattade
beslut bl.a. om att höja grundavdraget till  72  000
kr   avseende   återbetalningsskyldighet  som  skall
fastställas fr.o.m.  februari 2000. Samtidigt höjdes
de         procentsatser        som        bestämmer
återbetalningsskyldighetens  storlek. Grundavdragets
storlek är vald så att så få föräldrar  som  möjligt
skall  behöva  hamna under socialbidragsnormen genom
att fullgöra sin  bidragsskyldighet.  Utskottet  kan
mot bakgrund härav inte ställa sig bakom ett krav om
att sänka grundavdraget till 48 000 kr och avstyrker
därför  motion  Sf302  yrkande  21 i denna del. Även
motion Sf240 i denna del avstyrks med det anförda.
I  några motioner berörs frågan om  vilken  inkomst
som     skall      ligga      till     grund     för
återbetalningsskyldigheten.  Den   gällande  metoden
innebär  att  återbetalningsbeloppet  anpassas  till
ändrade  inkomstnivåer.  När  återbetalningsbeloppet
fastställs   hänför   sig   dock  inkomsterna   till
förhållanden som gällde cirka  två år tidigare, dvs.
enligt den senaste taxeringen. Metoden  innebär  att
den  som fått väsentligt minskade inkomster på grund
av exempelvis  arbetslöshet  kan  få svårigheter att
betala fastställt återbetalningsbelopp.  I  en sådan
situation   kan  visserligen  anstånd  beviljas  men
skulden ackumuleras  och  dessutom  tas  ränta ut på
beloppet.  Inkomstunderlaget  bestäms  såvitt  avser
inkomstslaget  tjänst  utifrån bruttolön med  avdrag
för vid beskattningen medgivna  avdrag  såsom  resor
till och från arbetet och resor i tjänsten samt  med
tillägg av ränteintäkter och andra kapitalinkomster.
Avdrag på grund av ränteutgifter etc. beaktas inte.
Utskottet   anser   i  likhet  med  tidigare  (bet.
1998/99:SfU1)  att  reglerna   för   att  fastställa
återbetalningsskyldighet  är problematiska  eftersom
de kan leda till ekonomiska svårigheter för personer
som får sina inkomster påtagligt  minskade  t.ex.  i
samband  med  arbetslöshet.  Emellertid  har  enligt
utskottets  mening situationen i viss mån förändrats
genom riksdagens beslut att höja
grundavdraget  från  24  000  kr  till  72  000  kr.
Utskottet  kan  inte  utesluta att det i vissa lägen
ändå    bör    finnas    en   möjlighet    att    få
återbetalningsskyldigheten   fastställd   till   ett
belopp  som  i  större  utsträckning  motsvarar  den
faktiska  betalningsförmågan.  Om  regeringen  i det
fortsatta analys- och utvärderingsarbetet finner att
det  är  möjligt  att  hitta en lösning på problemet
förutsätter utskottet att regeringen återkommer till
riksdagen  med förslag. Med  det  anförda  avstyrker
utskottet  motionerna   Sf273  i  denna  del,  Sf281
yrkande 1 och Sf287.
Vad   gäller   kravet   att   samma    regler   för
inkomstprövning  skall gälla för egenföretagare  och
anställda konstaterar  utskottet  att  regeringen  i
proposition  1995/96:208 med förslag om införande av
lagen om underhållsstöd  bl.a.  uttalade (s. 49) att
skattelagstiftningen  när  det  gäller   inkomst  av
näringsverksamhet    ger    möjlighet   till   olika
resultatreglerande åtgärder,  som i detta sammanhang
kan  gynna  hushåll  med  näringsinkomster   framför
hushåll  med andra inkomster. Regeringen ansåg  inte
att det var  rimligt  att  sådana möjligheter skulle
påverka  bedömningen av återbetalningsskyldighet  av
underhållsstöd.  Enligt  regeringen borde dock samma
principer  gälla  för  beräkning   av   inkomst   av
näringsverksamhet  som  för  beräkning av inkomst av
tjänst och kapital, och löntagare och egenföretagare
i  största  möjliga utsträckning  behandlas  på  ett
likvärdigt  sätt.  Regeringen  uttalade  vidare  att
inkomstbegreppet skulle ses över inom flera delar av
bidrags- och  socialförsäkringssystemen.  I avvaktan
därpå  borde  den  återbetalningsgrundande inkomsten
för egenföretagare beräknas utifrån näringsinkomsten
justerad  för vissa bokföringsåtgärder,  som  i  mer
påtaglig   grad    kan   anses   ge   fördelar   för
näringsidkare jämfört med löntagare.
Utredningen för översyn  av  inkomstbegreppet  inom
bidrags-  och  socialförsäkringssystemen  (IBIS) har
därefter  i  betänkandet  Förmån efter inkomst  (SOU
1997:85)     lämnat    förslag    bl.a.     avseende
inkomstberäkningen  för  näringsidkare. Det föreslås
därvid  att  några  justeringar   av   inkomsten  av
näringsverksamhet vad avser periodiseringsfonder och
expansionsmedel  inte  skall göras i fortsättningen.
Utskottet  anser  att regeringens  överväganden  med
anledning av utredningens  förslag  bör avvaktas och
avstyrker  därmed motionerna Sf273 i denna  del  och
Sf281 yrkande 2.
Beträffande kravet att bilförmån skall undantas vid
beräkningen av inkomstunderlaget anser utskottet att
det inte finns  skäl  att  förorda  att andra avdrag
skall få göras vid inkomstberäkningen  än som medges
vid beskattningen av inkomst av tjänst respektive av
näringsverksamhet. Motion Sf281 yrkande  3  avstyrks
därmed.
Såvitt   gäller   frågan   om   att   beakta   även
boförälderns  ekonomi  anser  utskottet i likhet med
tidigare (bet. 1998/99:SfU9) att  ett  sådant system
skulle leda till betydande svårigheter och  dessutom
komma att ställa stora krav på administrationen  med
åtföljande    kostnader.    Utskottet   gör   vidare
bedömningen  att  det är en mycket  liten  grupp  av
boföräldrar som har  höga  inkomster  och som därmed
skulle  beröras  samt  att  statens  inkomster  inte
skulle    minska   annat   än   marginellt   om   en
behovsprövning  infördes.  Dessutom  anser utskottet
att fördelen med nuvarande regler, som  är enkla och
entydiga  och  ger  föräldrar  i  en given situation
möjlighet    att    överblicka    sina    ekonomiska
förpliktelser,  i  så  fall  skulle  riskera att  gå
förlorad.  Utskottet  är  därför  inte  berett   att
förorda   en  sådan  ordning  och  avstyrker  därmed
motionerna  Sf240  i  denna del och Sf302 yrkande 21
också i denna del.
I fråga om umgängesavdrag och umgängesresor gäller
enligt   23  §  lagen  om  underhållsstöd   att   en
bidragsskyldig  förälder  som  haft  barnet  hos sig
under  en sammanhängande tid av minst fem hela  dygn
eller under  en  kalendermånad haft barnet hos sig i
minst  sex  hela  dygn  får,  vid  återbetalning  av
underhållsstöd, göra  avdrag  med 1/40 av stödet för
varje helt dygn. Enligt 6 kap. 15 b § föräldrabalken
(FB) skall den förälder som barnet  bor hos ta del i
de resekostnader som kan uppkomma i samband  med att
barnet umgås med den andre föräldern. Det skall  ske
efter   vad   som   är   skäligt   med  hänsyn  till
föräldrarnas    ekonomiska   förmåga   och    övriga
omständigheter.
Bestämmelserna     om      umgängesavdrag      från
underhållsstödet  vid en sammanhängande tid av minst
fem hela dygn infördes år 1997 samtidigt med den nya
lagen. Umgängesavdrag  när  umgänget varat minst sex
hela  dygn  under en kalendermånad  infördes  den  1
oktober 1998  (prop.  1997/98:7,  bet. 1997/98:LU12,
rskr.  1997/98:229-230).  I  yttrande  1997/98:SfU2y
till  lagutskottet  över  nämnda  proposition  angav
socialförsäkringsutskottet  som  ett alternativ till
regeringens förslag om umgängesavdrag  att  parterna
inom  ramen  för de frivilliga samarbetsavtalen  kan
träffa   avtal  om   umgängesavdrag   med   flexibla
lösningar.     Lagutskottet     ansåg    dock    att
propositionens  förslag i fråga om  umgängesavdragen
fick anses tillfyllest.
Beträffande   resekostnader   vid   umgänge   ansåg
socialförsäkringsutskottet    att   den   föreslagna
metoden  (FB  6  kap.  15 b §) föreföll  rimlig  och
tillämpbar i många fall.  Ett  problem  var  dock de
fall  då  en  eller  båda  föräldrarna  helt  saknar
ekonomisk  förmåga  att  bidra till resekostnaderna.
Socialförsäkringsutskottet  delade  dock regeringens
uppfattning  att något finansiellt stöd  inte  kunde
komma i fråga.  Inom ramen för samarbetsavtalen, där
man borde söka åstadkomma  en  helhetslösning, kunde
denna fråga vägas in. Lagutskottet, som var positivt
till  propositionens  förslag, delade  uppfattningen
att något finansiellt stöd  från  det  allmänna inte
kunde  komma  i  fråga  och  avstyrkte motioner  med
förslag om sådant stöd.
Med  det  anförda anser utskottet  liksom  tidigare
(bet. 1998/99:SfU1)  att  riksdagen bör vidhålla sin
inställning   i   fråga   om   umgängesavdrag    och
umgängesresor och avstyrker motionerna Sf273 i denna
del och Sf240 i denna del.
Enligt  3 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd har
ett barn rätt  till  underhållsstöd  om  föräldrarna
inte  bor  tillsammans  eller  den ena föräldern  är
avliden. Frågan om när föräldrarna fortfarande skall
anses  sammanbo när den ena föräldern  avtjänar  ett
fängelsestraff har tagits upp av Vänsterpartiet.
RFV  har   i   sina   allmänna   råd   (1999:2)  om
underhållsstöd och förlängt underhållsstöd redovisat
två         rättsfall,         vari        dåvarande
Försäkringsöverdomstolen   (FÖD)   prövat    om   en
bidragsskyldig  skall anses bo tillsammans med  sitt
barn.    En   bidragsskyldig    var    intagen    på
kriminalvårdsanstalt  i  ett år och tre månader. Med
hänsyn till vistelsetidens  längd ansågs föräldrarna
inte   varaktigt  bo  tillsammans.   Bidragsförskott
betalades  därför  ut.  Ett  annat  fall  gällde  en
bidragsskyldig jugoslavisk medborgare som fullgjorde
en  ettårig  militärtjänstgöring  i  hemlandet.  Han
ansågs  varaktigt  bo  tillsammans  med  sin  son  i
Sverige, varför bidragsförskott inte betalades ut.
Det förhållandet att föräldrar lever på skilda håll
under  ibland  ganska  långa perioder innebär enligt
utskottets    mening    inte    nödvändigtvis    att
sammanlevnaden  skall  anses  ha upphört.  Utskottet
förutsätter att RFV följer tillämpningen  och  i den
mån  denna  medför  problem  påtalar  detta. Med det
anförda avstyrker utskottet motion Sf237.
Enligt   20  §  lagen  om underhållsstöd skall,  om
underhållsstöd lämnats felaktigt  eller med för högt
belopp,  försäkringskassan  besluta om  återkrav  av
beloppet från den som det betalats  ut  till. Om det
finns  särskilda  skäl  får  dock  försäkringskassan
efterge  kravet helt eller delvis. Det  förhållandet
att en försäkringskassa  har  riktat återkrav mot en
boförälder  på  grund  av  att  den  bidragsskyldiga
föräldern    uppgivit   felaktiga   inkomster    och
boföräldern därmed  fått för mycket underhållsstöd i
form av utfyllnadsbidrag  har  enligt  vad utskottet
erfarit  uppmärksammats  av  RFV.  Vidare pågår  för
närvarande  en  prövning  av  frågan i domstol.  Mot
bakgrund härav är det enligt utskottets  mening inte
påkallat  med  någon  åtgärd  från riksdagens  sida.
Motion Sf298 avstyrks med det anförda.
Vad  slutligen  gäller  kravet  på   en  analys  av
nuvarande    regler    och    deras    påverkan   på
levnadsförhållandena    för    föräldrar   som   har
betalningsansvar för flera barn  har  utskottet ovan
redovisat att regeringen avser att långsiktigt verka
för   att   ta   bort  fattigdomsfällor  och  minska
marginaleffekter och  att  den  särskilda  utredaren
även  skall se över de ekonomiska familjestöden.  De
marginaleffekter  och fördelningseffekter som följer
av    de    ekonomiska   familjestöden,    inklusive
bostadsbidragen,   skall  därvid  särskilt  beaktas.
Utskottet  anser  att   motion   Sf299   får   anses
tillgodosedd med det anförda.

A 4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner

Propositionen

Enligt från den 1 juli 1997 gällande bestämmelser  i
lagen   (1988:1463)   om   bidrag  vid  adoption  av
utländska barn lämnas bidrag med 24 000 kr per barn.
Före den 1 juli 1997 lämnades  bidrag med hälften av
genomsnittskostnaden  för en adoption  från  barnets
ursprungsland, dock högst med 24 000 kr.
Bidraget  administreras  av  RFV  och  de  allmänna
försäkringskassorna.      Statens      nämnd     för
internationella adoptioner (NIA) räknar  med  att ca
950 adoptivbarn skall komma till Sverige år 2000.
Regeringen  föreslår  att  riksdagen för budgetåret
2000  till anslaget A 4 Bidrag  till  kostnader  för
internationella  adoptioner anvisar ett ramanslag på
24 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000

Kristdemokraterna

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302 yrkande
23 att riksdagen beslutar  att  för  budgetåret 2000
till anslaget A 4 anvisa 25 miljoner kronor  mer  än
vad regeringen föreslagit.
I  samma  motion  yrkande  20  begärs beslut om nya
regler för internationella adoptioner.  Motionärerna
anser att adoptionsbidraget bör höjas till 50 000 kr
år 2000.

Folkpartiet

Lars  Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion  Sf305
yrkande   11   att  riksdagen  beslutar  att  för
budgetåret 2000  till  anslaget  A  4  anvisa  16
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna   anser  att  adoptionsbidraget  bör
höjas till 40 000 kr.
Liknande  yrkanden  återfinns  i  motionerna  Fi212
yrkande 14 i denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
och Sf241 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp).

Övriga motioner om adoptionsbidrag

Flera av motionsyrkandena  innehåller  krav på en
höjning av adoptionsbidraget.
I  motion  Sf284  av  Leif  Carlson (m) begärs  ett
tillkännagivande  om  behovet  av   en   översyn  av
bidragsnivån    per    barn    vid   internationella
adoptioner.    Motionären   framhåller    att    den
ursprungliga  avsikten   var  att  adoptionsbidraget
skulle  täcka  50  %  av  kostnaden.  I  dag  uppgår
kostnadstäckningen till ca 26 %.
I motion So328 yrkande 1 av  Per-Samuel  Nisser (m)
begärs   ett   tillkännagivande  om  internationella
adoptioners kostnader. Enligt motionären skulle fler
kunna adoptera om  nettokostnaden  för  adoption var
lägre    samtidigt    som   det   även   skulle   ge
samhällsekonomiska vinster.  Det finns även skäl att
se  om det är möjligt att sänka  kringkostnader  för
intyg, utbildning m.m.
Rolf  Olsson  m.fl.  (v)  begär  i motion Sf243 att
regeringen  ges  i  uppdrag  att  utreda   nivån  på
adoptionsbidraget i syfte att underlätta adoptioner.
Motionärerna framhåller att adoptioner inte  får bli
en angelägenhet bara för dem med höga inkomster.
I  motion  Sf259 av Mikael Oscarsson (kd) begärs  i
yrkande 1 ett tillkännagivande om adoptionsbidragets
storlek. Det ekonomiska stödet bör enligt motionären
ökas.
Barbro Hietala  Nordlund  m.fl.  (s) begär i motion
Sf229  ett  tillkännagivande  om  adoptionsbidraget.
Enligt  motionärerna  kan  kostnaden för  konstgjord
befruktning beräknas till ca  100 000 kr och kan bli
barnlösas  alternativ eftersom adoptionsbidraget  är
så lågt. De  anser  att  en  översyn bör ske för att
justera bidraget.
I motion Sf251 av Håkan Juholt m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande  om  ekonomisk   orättvisa   mellan
föräldrar  som  föder  barn  i  Sverige  och svenska
föräldrar som adopterar barn. Motionärerna anser att
möjligheten  att  få barn inte får bli en klassfråga
och att det är angeläget att antalet barn ökar.
I  motion  Sf271  av  Lisbeth  Staaf-Igelström  (s)
begärs  ett  tillkännagivande   om   en  översyn  av
adoptionsbidraget. Ekonomin skall enligt  motionären
inte   få  styra  om  ett  barnlöst  par  skall  bli
adoptivföräldrar eller inte.
Johnny  Ahlqvist  och  Björn  Kaaling  (s)  begär i
motion  Sf283 ett tillkännagivande om en översyn  av
adoptionsbidraget utifrån dagens faktiska kostnader,
som uppgår till 50 000-100 000 kr.
I motion  Sf288  av  Anne Ludvigsson (s) begärs ett
tillkännagivande  om  översyn  av  adoptionsbidraget
utifrån dagens faktiska kostnader.
I  motion  Sf203  av Rigmor  Ahlstedt  och  Kenneth
Johansson  (c) begärs  ett  tillkännagivande  om  en
översyn  av adoptionsbidraget.  Enligt  motionärerna
får adoption  inte  bli  en klassfråga. Bidraget bör
därför  höjas  så  att  det  täcker  hälften  av  de
faktiska kostnaderna.
Mikael Oscarsson (kd) begär i  motion Sf259 yrkande
2 ett tillkännagivande om biståndsinsatser i samband
med adoption. Motionären anser att  Sida  bör betala
den  del  av  kostnaderna  som går till t.ex. bidrag
till social verksamhet i barnets hemland och som kan
vara ett krav för att få adoptera.
I  samma  motion  yrkande  4  i  denna  del  begärs
slutligen   ett   tillkännagivande  om   rätt   till
ersättningar och bidrag  till  adoptivföräldrar  som
får  barn  som  är  tio  år  eller äldre. Motionären
kritiserar   det   förhållandet   att    rätt   till
adoptionsbidrag inte föreligger då barnet  fyllt tio
år.

Utskottets bedömning

Anslaget A 4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner

I   enlighet  med  vad  utskottet  redan  anfört  är
höjningen av barnbidraget och flerbarnstillägget den
ekonomiska   förstärkning   för  barnfamiljerna  som
prioriteras år 2000. Något utrymme  för  ytterligare
utgiftsökningar inom utgiftsområdet finns  inte. Med
hänsyn  härtill  tillstyrker  utskottet  regeringens
förslag    till    medelsanvisning   och   avstyrker
motionerna Sf302 yrkandena  20 och 23, Sf305 yrkande
11, Fi212 yrkande 14 i denna del och Sf241.

Övriga motioner om adoptionsbidrag

Flertalet motionsyrkanden i övrigt  innehåller också
krav på en höjning av adoptionsbidraget.  Utskottet,
som instämmer i att adoption av utländska barn  inte
får bli en klassfråga, konstaterar att det nuvarande
bidraget  är  förhållandevis  litet  jämfört med den
faktiska   kostnaden   för   en  utländsk  adoption.
Maxbeloppet  har varit 24 000 kr  sedan  juli  1991.
Utskottet  anser  med  hänsyn  härtill  att  det  är
befogat  att   belysa   kostnaderna   för  utländska
adoptioner   och   att  frågan  om  en  höjning   av
adoptionsbidraget  bör   anstå   i  avvaktan  härpå.
Utskottet förutsätter i övrigt att  NIA  fortlöpande
följer utvecklingen av adoptionskostnaderna. Med det
anförda anser utskottet att motionerna Sf284,  So328
yrkande  1,  Sf243,  Sf259  yrkande 1, Sf229, Sf251,
Sf271,   Sf283,   Sf288   och   Sf203    får   anses
tillgodosedda.
Vad gäller frågan om att Sida bör ta på sig  en del
av  de  kostnader  som  uppkommer  i  samband med en
adoption  kan  utskottet inte stödja en ordning  där
det är en uppgift för Sida att lämna bistånd i syfte
att möjliggöra adoptioner i enskilda fall. Utskottet
avstyrker därmed motion Sf259 yrkande 2.
I   fråga   om   åldersgränsen    för   rätt   till
adoptionsbidrag konstaterar utskottet att enligt 6 §
lagen  om  bidrag  vid  adoption  av utländska  barn
lämnas  adoptionsbidrag  endast  för barn  som  inte
fyllt tio år när adoptivföräldrarna  fick  barnet  i
sin  vård.  Utskottet  finner  inte skäl att föreslå
riksdagen   att   åldersgränsen   för    rätt   till
adoptionsbidrag  skall  höjas.  Utskottet  avstyrker
därför motion Sf259 yrkande 4 i denna del.

A 5 Barnpensioner

Propositionen

Från   anslaget   bekostas  barnpension  i  form  av
folkpension och allmän tilläggspension.
Barnpension betalas  ut  till barn under 18 år vars
far eller mor eller båda föräldrar  har avlidit. För
barn som går i grundskola, gymnasium  eller liknande
kan  barnpensionen förlängas och betalas  ut  t.o.m.
juni månad det år barnet fyller 20 år.
Enligt   vad   som  anges  i  propositionen  fyller
barnpensioner väl  målet att garantera barn vars ena
eller båda föräldrar  avlidit  en  rimlig  ekonomisk
standard.
I   propositionen   föreslås   att  riksdagen  till
anslaget A 5 Barnpensioner anvisar  ett ramanslag på
985 miljoner kronor.

Utskottets bedömning

Regeringens  förslag till medelsanvisning  har  inte
föranlett    några     motionsyrkanden.    Utskottet
tillstyrker förslaget.

A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Propositionen

Från anslaget bekostas vårdbidrag  till förälder med
hemmavarande  barn  under 16 år som är  i  behov  av
särskild tillsyn och  vård.  Vid  bedömning  av rätt
till  vårdbidrag  beaktas även merkostnader på grund
av barnets sjukdom  eller  handikapp.  För  barn som
normalt  vistas  på  institution  eller  enskilt hem
genom  samhällets  försorg  kan, för den tid  barnet
vistas hemma, under vissa förutsättningar  utbetalas
ferievårdbidrag.
Vårdbidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels,  halv
eller  en  fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras
till prisbasbeloppet,  och hel förmån utgör 250 % av
prisbasbeloppet. Vårdbidraget  är skattepliktigt och
pensionsgrundande.
Viss  del  av vårdbidraget kan fastställas  som  en
skattefri  ersättning   för  merkostnader.  Om  helt
vårdbidrag   fastställts   utan   att   merkostnader
beaktats kan dessutom merkostnadsersättning utges om
merkostnaderna   uppgår   till   minst   18   %   av
prisbasbeloppet. Vårdbidrag kan vidare beviljas i de
fall  det  enbart  är fråga om merkostnader  samt  i
vissa fall även utges  vid  längre  sjukhusvistelse.
Den  del  av vårdbidraget som avser merkostnader  är
inte pensionsgrundande.
Vårdbidrag för funktionshindrade barn fyller enligt
regeringen  väl målet att ge föräldrar möjlighet att
i hemmet ta hand  om funktionshindrat barn med behov
av  särskild  tillsyn   och   vård.  För  närvarande
tenderar antalet vårdbidrag att  öka.  Ökningen  kan
troligen  förklaras  med att regelverket utvecklats,
att kännedomen om förmånen  hos föräldrarna har ökat
samt att det finns fler barn som är berättigade till
förmånen,  bl.a.  som  ett  resultat   av  den  s.k.
avinstitutionaliseringen och det ökade antalet  barn
med diagnosen DAMP.
Enligt   vad   som   anges   i   propositionen  var
handläggningstiden  för  75 % av vårdbidragsärendena
knappt sex månader år 1998.
Regeringen,  som utgår från  att  ca  17  000  hela
vårdbidrag  kommer  att  utbetalas  under  år  2000,
föreslår att  riksdagen till anslaget A 6 Vårdbidrag
för funktionshindrade  barn anvisar ett ramanslag på
2 008 000 000 kr.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2000

Kristdemokraterna

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302 yrkande
23 att riksdagen beslutar  att  för  budgetåret 2000
till  anslaget  A  6  anvisa 500 000 kr mer  än  vad
regeringen föreslagit.
I  samma  motion  yrkande   22   begärs  beslut  om
vårdbidrag    för    barn   till   biståndsarbetare.
Motionärerna   framhåller   att   enligt   den   nya
socialförsäkrings-lagen  omfattas  biståndsarbetare,
anställda    av    en   ideell   organisation,    av
bosättningsbaserade           förmåner.          Vid
utlandstjänstgöring   har   de  rätt   att   uppbära
familjestöd.  Eftersom vårdbidrag  inte  räknas  som
familjestöd  kan   denna  förmån  inte  utges  under
utlandsvistelsen.  Detta   förhållande   bör  enligt
motionärerna ändras.

Övriga motioner om vårdbidrag m.m.

Inger  Davidson  m.fl.  (kd)  begär  i  motion Sf303
yrkande   1  ett  tillkännagivande  om  behovet   av
skyndsam  handläggning   av  vårdbidragsansökningar.
Enligt motionärerna finns  det  fall där föräldrarna
fått vänta 19 månader på försäkringskassans beslut.
I    samma    motion    yrkande   2   begärs    ett
tillkännagivande       om       orimligheten       i
återbetalningskrav för studiemedel och bostadsbidrag
på  grund  av lång handläggningstid.  En  retroaktiv
utbetalning    av    vårdbidrag    påverkar    t.ex.
bostadsbidraget med återkrav som följd.
I  yrkandena  3  och  4 begärs tillkännagivanden om
flera nivåer i vårdbidraget,  t.ex.  20  %,  och  om
likvärdig  bedömning av vårdbidragets storlek mellan
olika försäkringskassor.  Motionärerna  påpekar  att
storleken  på  vårdbidraget  kan bli olika trots att
barnen har samma vårdbehov.
I motion Sf214 av Johnny Gylling  (kd)  begärs  ett
tillkännagivande  om att undersöka förutsättningarna
för att vårdbidrag  för  diabetesbarn  skall  utgå i
form  av  schablonbidrag.  Ett schablonbidrag skulle
enligt  motionären  ge  en  snabb  handläggning  och
samtidigt     innebära     en     avlastning     för
försäkringskassan och sjukvårdspersonal.
I detta sammanhang tar utskottet också  upp  motion
Sf275  av Lars Ångström (mp). I motionen begärs  ett
tillkännagivande  om  att  se över lagstiftningen så
att  Läkare utan gränser samt  andra  organisationer
som  eventuellt   inte   omfattas   av  det  svenska
sjukförsäkringssystemet     får     samma    sociala
försäkringsskydd som volontärer från  andra  svenska
organisationer.  Brister  i  regelverket  gör enligt
motionären att läkare som skickas ut av Läkare  utan
gränser  har  ett  sämre  försäkringsskydd  än andra
grupper     som     reser     ut     från    svenska
biståndsorganisationer.    De    får   t.ex.   ingen
sjukersättning om de är ute mer än sex månader.

Utskottets bedömning

Anslaget A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Den nuvarande svenska socialförsäkringen  bygger  på
principen  att  försäkrade  är  de  personer  som är
bosatta här i landet. Bosättning ger rätt till vissa
förmåner  som exempelvis folkpension och barnbidrag.
För rätt till  andra  förmåner såsom sjukpenning och
inkomstgrundad ålderspension krävs utöver bosättning
också förvärvsarbete.
Biståndsarbetarna   omfattas    vid    tjänstgöring
utomlands i dag av den s.k. ettårsregeln  i 1 kap. 3
§   AFL,  om  inte  annat  föreskrivs.  Ettårsregeln
innebär  att  en  försäkrad under en utlandsvistelse
som är avsedd att vara  längst  ett  år  fortfarande
skall  anses bosatt i Sverige. För biståndsarbetare,
som sänds  ut  för  att  arbeta  åt  t.ex. en svensk
ideell  biståndsorganisation,  finns för  närvarande
särbestämmelser  om  sjukpenninggrundande   inkomst,
föräldrapenning,   bosättningstid  för  folkpension,
garantipension och allmänt  barnbidrag. Detta gäller
om   utlandsvistelsen   varat   längst    tre    år.
Bestämmelsen    gäller    även    biståndsarbetarens
medföljande make eller därmed likställd.
Riksdagen har nyligen fattat beslut om införande av
en socialförsäkrings-lag fr.o.m. den  1 januari 2001
(prop.   1998/99:119,  bet.  1999/2000:SfU3,   rskr.
1999/2000:12).
Den   nya   lagen    innebär    att   den   svenska
socialförsäkringen delas i två delar.  Den ena delen
innehåller  förmåner  som  grundas  på bosättning  i
Sverige och den andra delen förmåner som är beroende
av  arbete  här  i  landet.  Den bosättningsbaserade
försäkringen avser garantibelopp  och bidrag och den
arbetsbaserade  försäkringen  avser  inkomstförlust.
Båda försäkringarna skall gälla lika för alla som är
bosatta respektive arbetar i Sverige.
Beträffande  några  särskilda  persongrupper  skall
socialförsäkringen   ha   utsträckt  giltighet   vid
utlandsvistelse.      Bl.a.      föreskrivs      att
biståndsarbetare  m.fl.  som av svenskt  trossamfund
eller  svensk  ideell  organisation   som   bedriver
biståndsverksamhet   sänds   ut   för   tjänstgöring
utomlands  skall  vara  försäkrade i Sverige  såvitt
avser  den  bosättningsbaserade   försäkringen,   om
utlandsvistelsen kan antas vara längst fem år. Detta
gäller även medföljande familjemedlemmar.
När  det  gäller utbetalning av bosättningsbaserade
förmåner vid  vistelse  i  ett  land  som  varken är
medlem  i  EU  eller  omfattas av EES-avtalet införs
vissa  begränsningar. Som  huvudregel  skall  sådana
förmåner  kunna betalas ut vid en utlandsvistelse om
denna kan antas komma att vara i längst sex månader.
Bosättningsbaserade  förmåner, såsom garantipension,
skall dock kunna betalas  ut  till  vederbörande  så
länge  han  eller  hon anses bosatt här. Familjestöd
bl.a. till biståndsarbetare  betalas  också ut under
hela den angivna perioden (fem år). Med  familjestöd
avses   enligt   propositionen  föräldrapenning   på
garantinivå,   barnbidrag,    förlängt   barnbidrag,
adoptionsbidrag samt underhållsstöd.  Däremot  avses
inte vårdbidrag för funktionshindrade barn.
Utskottet  konstaterar  att  riksdagen  så sent som
denna    höst   har   fattat   beslut   om   en   ny
socialförsäkringslag  fr.o.m.  år 2001. Mot bakgrund
härav  finner  utskottet  inte  skäl   att   föreslå
riksdagen    att    göra   ändringar   i   nuvarande
bestämmelser eller att  ändra sitt ställningstagande
beträffande regelverket fr.o.m.  år  2001.  Med  det
anförda  tillstyrker  utskottet  regeringens förslag
till  medelsanvisning  och  avstyrker  motion  Sf302
yrkandena 22 och 23.

Övriga motioner om vårdbidrag m.m.

Handikappombudsmannen   har   i  en   rapport   till
regeringen i december 1998 redovisat en undersökning
om handläggningstider i ärenden  och  mål  bl.a.  om
vårdbidrag.  Handikappombudsmannen,  som  anfört att
handläggningstiderna  i  ärenden och mål som  gäller
barn inte får vara för långa  för  att Sverige skall
leva  upp  till  bl.a. barnkonventionen,  har  bl.a.
föreslagit  att  det   i   AFL   skall   införas  en
bestämmelse  om  att  mål  och ärenden om vårdbidrag
skall  handläggas skyndsamt.  Rapporten  bereds  för
närvarande inom Regeringskansliet.
Många vårdbidragsärenden  är  både komplicerade och
svårbedömda  och  tar därför lång  tid  att  utreda.
Utskottet kan dock konstatera att handläggningstiden
för 75 % av vårdbidragsärendena  under  år  1998 var
knappt  sex månader. Som redan nämnts kan vårdbidrag
utges på  fyra nivåer, varför det enligt  utskottets
mening  saknas   behov  av  att  införa  ytterligare
nivåer. Det är enligt  utskottets mening inte heller
någon enkel sak att i enskilda  fall avgöra huruvida
olika barn har samma vårdbehov. Mot  bakgrund av det
anförda  avstyrker utskottet motion Sf303  yrkandena
1-4.
Såvitt  gäller   förslaget   att   vårdbidrag   för
diabetesbarn    skall    utges   i   form   av   ett
schablonbidrag   kan  utskottet   visserligen   dela
uppfattningen att  en  sådan  ordning  skulle  kunna
förkorta   handläggningstiden   och   avlasta  t.ex.
försäkringskassans personal. Utskottet kan ändå inte
ställa  sig  bakom  förslaget eftersom förhållandena
även i denna typ av ärenden  kan  variera  och kräva
många  och  svåra  avvägningar.  Utskottet avstyrker
därmed motion Sf214.
Vad  slutligen gäller personer som  lämnar  Sverige
för  att  arbeta  åt  den  utländska  organisationen
Läkare   utan   gränser,   vars   verksamhet  enligt
utskottets  mening  är av stort värde,  omfattas  de
enligt  huvudregeln av  svensk  socialförsäkring  om
utlandsvistelsen  är  avsedd att vara längst ett år.
Detsamma kommer att gälla fr.o.m. år 2001 enligt den
nya socialförsäkringslagen. Utskottet anser att, när
inte  de generella reglerna  är  tillämpliga,  deras
skydd måste  tillgodoses  på annat sätt än genom den
svenska  socialförsäkringen   och  avstyrker  därmed
motion Sf275.

A 7 Pensionsrätt för barnår

Propositionen

Anslaget  har tillkommit med anledning  av  det  nya
ålderspensionssystemet.
I   ett   livsinkomstbaserat   ålderspensionssystem
kommer    varje    inkomstbortfall    att    påverka
pensionsutfallet.   Pensionsgrundande   belopp   för
barnår  skall  därför kunna tillgodoräknas för vissa
år då barnen är små.
För förälder som  tillgodoräknas  pensionsgrundande
belopp  för barnår skall en fiktiv inkomst  beräknas
för denna  tid.  En  statlig ålderspensionsavgift om
18,5  %  skall  beräknas  på  det  pensionsgrundande
beloppet. Det är  denna  avgift,  som  motsvarar den
enskildes pensionsrätt, som skall belasta anslaget.
I   propositionen   föreslås  att  riksdagen   till
anslaget A 7 Pensionsrätt  för  barnår  anvisar  ett
ramanslag på 3 240 miljoner kronor.

Utskottets bedömning

Regeringens  förslag  till  medelsanvisning har inte
föranlett    några    motionsyrkanden.     Utskottet
tillstyrker förslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer
Principer för socialförsäkringarna
1.      beträffande      principer     för
socialförsäkringarna
att    riksdagen    avslår    motionerna    1999/2000:Sf227,
1999/2000:Sf230, 1999/2000:Sf246  yrkandena 1-4,
1999/2000:Sf254   yrkande   10,  1999/2000:Sf260
yrkandena 2 och 3, 1999/2000:Sf277  yrkande  12,
1999/2000:Sf286,                1999/2000:Sf297,
1999/2000:Kr315   yrkande   26,  1999/2000:Kr316
yrkande 1 och 1999/2000:Sk769 yrkande 2,
res. 1 (m)
res. 2 (kd)
res. 3 (c)
res. 4 (fp)
res. 5 (mp)
2. beträffande beräkningsunderlag
att riksdagen avslår motionerna  1998/99:Sf245, 1998/99:N332
yrkande 13 och 1999/2000:Sf224,
res. 6 (m, fp)
Utgiftsområde 10
3.          beträffande         företagens
sjuklönekostnader och återförsäkringen
att    riksdagen    avslår    motionerna    1999/2000:Sf215,
1999/2000:Sf218,                1999/2000:Sf231,
1999/2000:Sf263 och 1999/2000:Sf306 yrkande 3,
res. 7 (m)
res. 8 (v)
res. 9 (kd)
4.        beträffande        arbetsgivares
anmälningsskyldighet enligt sjuklönelagen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf277 yrkande 10,
res. 10 (kd)
5.  beträffande sjukersättning  vid  vissa
anställningsformer
att   riksdagen    avslår   motionerna   1998/99:Sf211   och
1999/2000:Sf216,
res. 11 (v)
6. beträffande anslag  inom  utgiftsområde
10    Ekonomisk   trygghet   vid   sjukdom   och
handikapp
att riksdagen
a) antar  regeringens  förslag  till lag om dels
fortsatt giltighet av lagen (1994:566)  om lokal
försöksverksamhet   med   finansiell  samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst, dels ändring i samma lag,
b) bemyndigar regeringen att  under  år  2000, i
fråga  om  ramanslaget B 1 Riksförsäkringsverket
ingå  ekonomiska   förpliktelser  som  inklusive
tidigare  åtaganden innebär  utgifter  på  högst
9 000 000 kr efter år 2000,
c) med bifall  till  regeringens förslag anvisar
anslagen   inom   utgiftsområde   10   Ekonomisk
trygghet   vid   sjukdom   och   handikapp   för
budgetåret  2000  enligt  utskottets  förslag  i
bilaga 2,
d) avslår motionerna 1999/2000:Sf226 yrkandena 1
och     5,    1999/2000:Sf246     yrkande     6,
1999/2000:Sf254   yrkandena  1-3,  6-9  och  13,
1999/2000:Sf260   yrkande   5,   1999/2000:Sf277
yrkandena 1, 3-7, 9,  11 och 13, 1999/2000:Sf292
yrkande 1, 1999/2000:Sf306  yrkandena 1, 2, 4-7,
9 och 10, 1999/2000:Fi212 yrkandena  14  i denna
del och 22 och 1999/2000:So322 yrkande 21,
7.      beträffande      sjukförsäkringens
utformning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf210, 1998/99:Sf219
yrkande  1, 1998/99:Sf240, 1998/99:N326  yrkande
4,       1999/2000:Sf211,       1999/2000:Sf238,
1999/2000:Sf260  yrkande  1, 1999/2000:Sf269 och
1999/2000:N273 yrkande 3,
res. 12 (m, kd)
res. 13 (v)
res. 14 (c)
8.      beträffande      ändringar       i
karensdagssystemet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf277 yrkande 8,
res. 15 (kd)
9.         beträffande         företagares
restarbetsförmåga
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf292 yrkande 2,
res. 16 (c)
10.  beträffande samverkan och  finansiell
samordning
att    riksdagen    avslår    motionerna    1999/2000:Sf223,
1999/2000:Sf225,                1999/2000:Sf239,
1999/2000:Sf245 och 1999/2000:Sf277 yrkande 2,
res. 17 (m, kd, c, fp)
11.  beträffande  utvärdering   av  FRISAM
m.m.
att   riksdagen   avslår   motionerna  1999/2000:Sf264   och
1999/2000:Sf304 yrkande 10,
res. 18 (v)
12. beträffande rehabilitering
att riksdagen avslår motionerna  1999/2000:Sf210  yrkande 1,
1999/2000:Sf254    yrkandena    11    och    12,
1999/2000:Sf279   yrkandena   1   och   2   samt
1999/2000:So484 yrkande 7,
res. 19 (m, kd, c)
13. beträffande faktisk pensionsålder
att riksdagen avslår motion 1999/2000:So326 yrkande 2,
res. 20 (c)
14. beträffande utredningsdirektiv m.m.
att riksdagen avslå motion 1999/2000:Sf304 yrkandena 1-5,
res. 21 (v)
15.       beträffande       arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar
att    riksdagen    avslår    motionerna    1999/2000:Sf219,
1999/2000:Sf304   yrkandena   6   och   8   samt
1999/2000:N273 yrkande 4,
res. 22 (m, kd)
res. 23 (v)
16. beträffande närståendepenning
att   riksdagen   avslår   motionerna  1999/2000:Sf285   och
1999/2000: So262 yrkande 9,
res. 24 (c, fp)
17. beträffande förtidspensionssystemet
att     riksdagen    avslår    motionerna     1998/99:Sf201,
1998/99:Sf263,  1999/2000:Sf236, 1999/2000:Sf260
yrkande 4 och 1999/2000:So490 yrkande 6,
res. 25 (v)
res. 26 (c)
18. beträffande tillsynsansvar
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf210 yrkande 2,
res. 27 (kd)
19. beträffande delårsrapporter
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf221,
res. 28 (m)
20. beträffande försäkringsläkare
att    riksdagen    avslår    motionerna    1999/2000:Sf207,
1999/2000:Sf254   yrkandena   4   och   5   samt
1999/2000:Sf304 yrkande 14,
res. 29 (m, kd, c)
res. 30 (v)
21.   beträffande    försäkringsmedicinska
utredningar m.m.
att   riksdagen   avslår  motionerna   1999/2000:Sf228   och
1999/2000: Sf301,
res. 31 (m)
Utgiftsområde 11
22. beträffande anslag  inom utgiftsområde
11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
att riksdagen
a) med bifall till regeringens  förslag  anvisar
anslagen   inom   utgiftsområde   11   Ekonomisk
trygghet vid ålderdom för budgetåret 2000 enligt
utskottets förslag i bilaga 2,
b)     avslår     motionerna    1999/2000:Sf204,
1999/2000:Sf222 yrkandena  1-4, 1999/2000:Sf278,
1999/2000:Sf293   yrkande   1,  1999/2000:Sf295,
1999/2000:Fi212  yrkande  14  i  denna  del  och
1999/2000:So323 yrkandena 3 och 12,
23.  beträffande pension till  gift  eller
ogift pensionär
att riksdagen  avslår  motionerna  1999/2000:Sf209 yrkande 2
och 1999/2000:Sf293 yrkande 2,
res. 32 (c)
24.      beträffande     pensioner     och
bidragsbehov
att riksdagen avslår motion 1999/2000:So262 yrkande 4,
25. beträffande äldre invandrare
att  riksdagen   avslår   motionerna   1999/2000:Sf252   och
1999/2000: Sf637 yrkande 28,
26. beträffande efterlevandepensioner
att    riksdagen    avslår    motionerna    1999/2000:Sf202,
1999/2000:Sf205,                1999/2000:Sf206,
1999/2000:Sf209   yrkande   1,  1999/2000:Sf213,
1999/2000:Sf222     yrkandena    5    och     6,
1999/2000:Sf258 och 1999/2000:Sf293 yrkande 3,
res. 33 (m, kd, fp)
res. 34 (c)
27.      beträffande     beräkning      av
bostadskostnad vid BTP
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf232,
res. 35 (m)
28.  beträffande   yrkesskadelivränta  och
samordningsregler
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf262,
res. 36 (v)
Utgiftsområde 12
29.      beträffande     familjepolitikens
inriktning
att riksdagen  avslår motionerna 1999/2000:Sf247 yrkandena 1
och   3,   1999/2000:Sf273    i    denna    del,
1999/2000:Sf302  yrkandena 1-3, 5, 6, 16 och 17,
1999/2000:Sf305   yrkande    2,   1999/2000:A804
yrkande 2 samt 1999/2000:So325  yrkandena  1, 2,
9, 11 och 12,
res. 37 (kd)
res. 38 (c)
res. 39 (fp)
30.  beträffande anslag inom utgiftsområde
12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
att riksdagen
a) antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag,
2. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt
barnbidrag,
3. lag om  ändring  i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
b) med bifall till regeringens  förslag  anvisar
anslagen   inom   utgiftsområde   12   Ekonomisk
trygghet  för  familjer  och barn för budgetåret
2000 enligt utskottets förslag i bilaga 2,
c)     avslår     motionerna    1999/2000:Sf241,
1999/2000:Sf294, 1999/2000:  Sf296 yrkandena 1-4
och  6-10, 1999/2000:Sf302 yrkandena  18-20,  22
och 23,  1999/2000:Sf305  yrkandena 3, 6 och 11,
1999/2000:A807     yrkandena    5     och     6,
1999/2000:Fi212  yrkande   14   i   denna   del,
1999/2000:So325  yrkande  10 och 1999/2000:Ub245
yrkande 2,
31. beträffande barnbidrag
att riksdagen avslår motionerna  1999/2000:Sf201  yrkande  1
och 1999/2000:Sf253,
res. 40 (m)
32.           beträffande          utbyggd
föräldraförsäkring
att    riksdagen    avslår    motionerna    1999/2000:Sf234,
1999/2000:Sf270, 1999/2000:Sf273 i denna del och
1999/2000:Sf305 yrkande 4,
res. 41 (fp)
33.      beträffande      mamma-       och
pappamånaderna
att   riksdagen   avslår   motionerna  1999/2000:Sf265   och
1999/2000:
Sf273 i denna del,
res. 42 (mp)
34. beträffande överlåtelse av pappans tio
dagar med tillfällig föräldrapenning
att riksdagen avslår motionerna  1999/2000:Sf208 i denna del
och 1999/2000:Sf266,
res. 43 (m, v, fp, mp)
35.  beträffande överlåtelse i  övrigt  av
föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf208 i denna del,
1999/2000:Sf233 och 1999/2000:Sf305 yrkande 5,
res. 44 (m, fp)
36.     beträffande     uppföljning     av
föräldraförsäkringens konstruktion
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf257,
res. 45 (kd)
37. beträffande  föräldrapenning i samband
med adoption
att riksdagen avslår  motion  1999/2000:Sf259  yrkande  4  i
denna del,
38.     beträffande     behandling     vid
öppenvårdsavdelning i kommunal regi
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf289,
res. 46 (kd)
39. beträffande kontaktdagar
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf274,
40. beträffande grundavdrag m.m.
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf302 yrkande 21,
res. 47 (kd)
41.    beträffande    inkomstberäkning   i
underhållsstödet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf273 i denna del,
1999/2000:Sf281 och 1999/2000:Sf287,
res. 48 (m)
42.    beträffande   underhållsstöd    och
fängelsestraff
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf237,
res. 49 (v)
43. beträffande underhållsstöd i övrigt
att    riksdagen    avslår    motionerna    1999/2000:Sf240,
1999/2000:Sf273  i  denna  del,  1999/2000:Sf296
yrkande 5, 1999/2000:Sf298 och 1999/2000:Sf299,
res. 50 (v)
44.       beträffande      höjning      av
adoptionsbidraget
att    riksdagen    avslår    motionerna    1999/2000:Sf203,
1999/2000:Sf229,                1999/2000:Sf243,
1999/2000:Sf251,  1999/2000:Sf259   yrkande   1,
1999/2000:Sf271,                1999/2000:Sf283,
1999/2000:Sf284,     1999/2000:    Sf288     och
1999/2000:So328 yrkande 1,
res. 51 (m, kd, c, fp)
45.  beträffande biståndsinsatser  m.m.  i
samband med adoption
att riksdagen  avslår motion 1999/2000:Sf259 yrkandena 2 och
4 i denna del ,
46. beträffande vårdbidrag m.m.
att    riksdagen    avslår    motionerna    1999/2000:Sf214,
1999/2000:Sf275  och  1999/2000:Sf303  yrkandena
1-4.
res. 52 (kd)
Stockholm den 25 november 1999

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor


I  beslutet  har deltagit: Berit  Andnor  (s),  Maud
Björnemalm  (s),   Anita   Jönsson  (s),  Rose-Marie
Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Mariann Ytterberg
(s), Lennart Klockare (s), Ronny  Olander (s), Sven-
Erik   Sjöstrand  (v),  Fanny  Rizell  (kd),   Göran
Lindblad  (m),  Kerstin-Maria  Stalin (mp), Birgitta
Carlsson (c), Cecilia Magnusson (m), Claes Stockhaus
(v),  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m)   och  Helena
Bargholtz (fp).

Reservationer

1. Principer för socialförsäkringarna
(mom. 1)

Ulf  Kristersson,  Göran Lindblad, Cecilia Magnusson
och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser

dels  att  den  del av  utskottets  yttrande  som  i
avsnittet Principer  för socialförsäkringarna börjar
med "Välfärdspolitiken  skall"  och  slutar  med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i motionerna Sf230  och
Sf254  yrkande  10  att  socialförsäkringen  kan bli
bättre   för  individen  och  samhället  i  ett  mer
näringslivsvänligt  klimat  med  lägre skatter. Inte
minst     hushållen     får     härigenom     större
handlingsutrymme     vid    eventuella    ekonomiska
påfrestningar,  som  t.ex.   vid   sjukdom.   Enligt
utskottets  mening  kommer också åtgärder inom olika
sektorer sammantaget  att  stärka  varandra.  Med de
förslag  som  läggs  i  motionerna  skapas  positiva
effekter   som  leder  till  en  utveckling  i  rätt
riktning      när      det      gäller      sjuktal,
sjukförsäkringskostnader,          behov          av
rehabiliteringsåtgärder och förtidspensioneringar.
Privata  liksom  samhälls-  och  företagsekonomiska
skäl  talar för ett behov av en övergripande  reform
av  socialförsäkrings-   och   bidragssystemen.  Nya
lösningar bör enligt utskottet syfta  till  att  öka
försäkringsmässigheten.   En   utredning  bör  bl.a.
undersöka  om  principerna om fonderad  finansiering
och avskiljande  från  statsbudgeten  kan  tillämpas
inom  hela  socialförsäkringssy-stemet.  På ett  mer
övergripande plan bör även undersökas effekterna  av
ersättningsnivåer,  kvalifikationsregler och krav på
motprestationer.
Vad utskottet anfört  bör  riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets hemställan  under  1  bort  ha
följande lydelse:
1.       beträffande       principer       för
socialförsäkringarna
att riksdagen  med  bifall till motionerna 1999/2000:Sf230 och
1999/2000:Sf254 yrkande  10  samt  med avslag på
motionerna    1999/2000:Sf227,   1999/2000:Sf246
yrkandena 1-4,  1999/2000:Sf260  yrkandena 2 och
3,  1999/2000:Sf277 yrkande 12, 1999/2000:Sf286,
1999/2000:Sf297,   1999/2000:Kr315  yrkande  26,
1999/2000:Kr316 yrkande  1  och  1999/2000:Sk769
yrkande  2  som  sin mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,

2. Principer för socialförsäkringarna
(mom. 1)

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser

dels  att  den  del  av utskottets  yttrande  som  i
avsnittet Principer för  socialförsäkringarna börjar
med "Välfärdspolitiken skall"  och  slutar  med  "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet      anser      att      det     framtida
socialförsäkringssystemets     utformning      måste
diskuteras   i  grunden  och  att  en  genomgripande
reformering     av      systemet      måste     ske.
Socialförsäkringssystemet  måste  enligt  utskottets
mening vara ekonomiskt och politiskt  robust  och ha
en  tydlig  koppling  mellan  avgifter och förmåner.
Systemet bör omfatta alla medborgare och stå utanför
statsbudgeten. En parlamentarisk kommitté bör enligt
utskottet  snarast tillsättas för  att  nå  en  bred
överenskommelse om socialförsäkringssystemet.
Vad utskottet  anfört  bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets hemställan  under  1  bort  ha
följande lydelse:
1.       beträffande       principer       för
socialförsäkringarna
att riksdagen  med  bifall till motion 1999/2000:Sf277 yrkande
12 och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf227,
1999/2000:Sf230, 1999/2000:Sf246  yrkandena 1-4,
1999/2000:Sf254   yrkande   10,  1999/2000:Sf260
yrkandena  2 och 3, 1999/2000:Sf286,  1999/2000:
Sf297,     1999/2000:Kr315      yrkande      26,
1999/2000:Kr316  yrkande  1  och 1999/2000:Sk769
yrkande  2  som  sin mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,

3. Principer för socialförsäkringarna
(mom. 1)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels  att  den  del  av utskottets  yttrande  som  i
avsnittet Principer för  socialförsäkringarna börjar
med "Välfärdspolitiken skall"  och  slutar  med  "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det nuvarande trygghetssystemet
saknar  ett  helhetsper-spektiv  och att det behöver
reformeras i grunden. Enligt utskottets  mening  bör
en  ny  sammanhållen  socialförsäkring, som ger både
trygghet och valfrihet,  omfatta  hela befolkningen,
dvs.  vara allmän och obligatorisk och  inte  enbart
bygga  på  förhållandet  arbetsgivare-löntagare.  En
samordnad   försäkring   skall  gälla  vid  sjukdom,
arbetsskada, arbetslöshet och förtidspension. Enligt
utskottets  mening bör behovsprövning  i  möjligaste
mån undvikas  och  möjligheter till individuella val
öka. Oväntat inkomstbortfall  skall  täckas genom en
grundpenning  och därutöver en inkomstrelaterad  del
vars storlek är  baserad  på den inkomst man har som
företagare eller anställd. Målet för ett nytt system
bör  enligt  utskottets  mening   vara  en  effektiv
rehabilitering och att arbete skall  löna  sig.  Med
dessa    principer    som    utgångspunkt   bör   en
välfärdsreform genomföras.
Vad utskottet anfört bör riksdagen  som  sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  1 bort  ha
följande lydelse:
1.       beträffande       principer       för
socialförsäkringarna
att riksdagen bifall till motion 1999/2000:Sf260  yrkandena  2
och    3   samt   med   avslag   på   motionerna
1999/2000:Sf227,                1999/2000:Sf230,
1999/2000:Sf246  yrkandena  1-4, 1999/2000:Sf254
yrkande   10,   1999/2000:Sf277   yrkande    12,
1999/2000:Sf286,                1999/2000:Sf297,
1999/2000:Kr315   yrkande   26,  1999/2000:Kr316
yrkande 1 och 1999/2000:Sk769  yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna  vad  utskottet
anfört,

4. Principer för socialförsäkringarna
(mom. 1)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels  att  den  del  av  utskottets  yttrande som  i
avsnittet Principer för socialförsäkringarna  börjar
med  "Välfärdspolitiken  skall"  och  slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet   anser   att   utgångspunkten   för   en
reformering  av  socialförsäkringarna  bör  vara  en
generell välfärdspolitik som finansieras solidariskt
och som ger ersättning för inkomstbortfall. Det  bör
finnas  tre allmänna obligatoriska försäkringar - en
vid pension, en vid sjukdom och en vid arbetslöshet.
Försäkringarna   skall   innehålla  självrisk,  vara
fristående  och  ge  incitament   till   arbete  och
rehabilitering     samt     motverka     utslagning.
Försäkringarna  skall  vidare  vara fristående  från
statsbudgeten,  autonoma  och  i  stor  utsträckning
finansieras med egenavgifter. Det skall  finnas  ett
direkt  samband mellan avgifter och förmåner. Därför
måste förmåns- och avgiftstaken vara desamma.
Ständiga förändringar i välfärdspolitiken skapar en
förtroendekris     som    underblåser    fusk    och
överutnyttjande  av  socialförsäkringssystemet.  För
att öka den generella  välfärdens legitimitet är det
enligt utskottets mening mycket viktigt att fusk och
missbruk motverkas och beivras.
Utskottet anser att det  behövs  blocköverskridande
överenskommelser om socialförsäkringarna  för att nå
långsiktiga  lösningar.  Inriktningen  bör vara  att
utöver   det   nya   pensionssystemet   utforma   en
sjukförsäkring         och         en         allmän
arbetslöshetsförsäkring.
Privata  liksom  samhälls-  och  företagsekonomiska
skäl   talar   för   en   övergripande   reform   av
socialförsäkrings- och bidragssystemen. En utredning
bör  bl.a.  undersöka  om  principerna  om  fonderad
finansiering och avskiljande från statsbudgeten  kan
tillämpas  inom  hela  socialförsäkringssystemet. På
ett  mer  övergripande  plan   bör  även  undersökas
effekterna           av           ersättningsnivåer,
kvalifikationsregler och krav på motprestationer.
Vad utskottet anfört bör riksdagen  som  sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  1 bort  ha
följande lydelse:
1.       beträffande       principer       för
socialförsäkringarna
att  riksdagen  med  bifall  till  motionerna 1999/2000:Sf230,
1999/2000:Sf246      yrkandena      1-4      och
1999/2000:Sk769  yrkande  2  samt  med avslag på
motionerna    1999/2000:Sf227,   1999/2000:Sf254
yrkande 10, 1999/2000:Sf260  yrkandena  2 och 3,
1999/2000:Sf277   yrkande  12,  1999/2000:Sf286,
1999/2000:Sf297, 1999/2000:Kr315  yrkande 26 och
1999/2000:Kr316  yrkande  1  som sin mening  ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Principer för socialförsäkringarna
(mom. 1)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels  att  den  del  av  utskottets yttrande  som  i
avsnittet Principer för socialförsäkringarna  börjar
med "Vad gäller" och slutar med "yrkande 1" bort  ha
följande lydelse:
Enligt    utskottets   mening   bör   konstnärernas
ekonomiska  situation  få  en  lösning  under  denna
mandatperiod.   Ersättningarna,   som   i   dag   är
inkomstrelaterade  och  utgår från inbetalda sociala
avgifter,  måste  passa  kulturutövarna.   Utskottet
anser  att  olika  kulturproducenters pensions-  och
sjukförsäkringsvillkor måste ses över och att det är
nödvändigt   att  anpassa   trygghetssystemen   till
kulturproducenters verkliga arbetssituation.
Det  anförda  bör   riksdagen  som  sin  mening  ge
regeringen till känna.
dels  att  utskottets hemställan  under  1  bort  ha
följande lydelse:
1.       beträffande       principer       för
socialförsäkringarna
att  riksdagen  med  bifall  till  motionerna  1999/2000:Kr315
yrkande  26  och  1999/2000:Kr316 yrkande 1 samt
med   avslag   på  motionerna   1999/2000:Sf227,
1999/2000:Sf230,  1999/2000:Sf246 yrkandena 1-4,
1999/2000:Sf254  yrkande   10,   1999/2000:Sf260
yrkandena 2 och 3, 1999/2000:Sf277  yrkande  12,
1999/2000:Sf286,       1999/2000:Sf297       och
1999/2000:Sk769  yrkande  2  som  sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Beräkningsunderlag (mom. 2)

Ulf  Kristersson  (m),  Göran Lindblad (m),  Cecilia
Magnusson  (m), Cristina Husmark  Pehrsson  (m)  och
Helena Bargholtz (fp) anser

dels  att den  del  av  utskottets  yttrande  som  i
avsnittet  Principer för socialförsäkringarna börjar
med "En bättre"  och  slutar med "bör avvaktas" bort
ha följande lydelse:
Beräkningsunderlaget för  olika  ersättningar  inom
socialförsäkringssystemet  varierar  mellan de olika
ersättningsslagen  och  mellan olika grupper,  t.ex.
anställda och företagare.  Utskottet anser att det i
vissa  fall  kan  vara  befogat   med  skillnader  i
beräkningsunderlagen. Enligt utskottets  mening  bör
emellertid  ett  mer  enhetligt inkomstbegrepp kunna
gälla   vid   beräkning   av    bl.a.   sjukpenning,
bostadsbidrag, underhållsstöd och bostadsbidrag till
pensionärer. Ett sådant system skulle också vara mer
rättvist.
Vad utskottet anfört bör riksdagen  som  sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  2 bort  ha
följande lydelse:
2. beträffande beräkningsunderlag
att riksdagen med bifall till motionerna  1998/99:N332 yrkande
13  och  1999/2000:Sf224  samt  med anledning av
motion   1998/99:Sf245   som   sin  mening   ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Företagens sjuklönekostnader och
återförsäkringen (mom. 3)

Ulf  Kristersson, Göran Lindblad, Cecilia  Magnusson
och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser

dels att  den  del  av  utskottets  yttrande  som  i
avsnittet     Företagens    sjuklönekostnader    och
återförsäkringen  börjar med "Enligt utskottets" och
slutar med "och Sf218" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är viktigt att systemet med
återförsäkring hos försäkringskassan för små företag
får en konstruktion  som  inte  gör det olönsamt för
dessa att teckna en sådan. Det har visat sig att den
försäkring  som  i  dag  erbjuds har  inneburit  att
småföretagen väljer att inte  försäkra sig. Detta är
enligt  utskottets  mening  olyckligt.   En  lösning
skulle  kunna  vara att mindre företag får möjlighet
att välja bort arbetsgivarinträdet för att i stället
betala en högre arbetsgivaravgift.
Vad utskottet anfört  bör  riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets hemställan  under  3  bort  ha
följande lydelse:
3.  beträffande  företagens  sjuklönekostnader
och återförsäkringen
att riksdagen  med  bifall till motionerna 1999/2000:Sf215 och
1999/2000:Sf306 yrkande  3  samt  med  avslag på
motionerna 1999/2000:Sf218, 1999/2000:Sf231  och
1999/2000:Sf263  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

8. Företagens sjuklönekostnader och
återförsäkringen (mom. 3)

Sven-Erik  Sjöstrand  och Claes Stockhaus  (båda  v)
anser

dels  att  den  del  av utskottets  yttrande  som  i
avsnittet    Företagens    sjuklönekostnader     och
återförsäkringen  börjar med "Enligt utskottets" och
slutar med "och Sf218" bort ha följande lydelse:
Utskottet  delar bedömningen  i  motion  Sf263  att
trots möjlighet  till  försäkring  för företagen och
det särskilda högriskskyddet medför sjuklöneperioden
att  människor med återkommande sjukperioder  stängs
ute från arbetsmarknaden. Sjuklöneperioden som sådan
har en  hämmande  inverkan vad gäller vissa gruppers
möjlighet att få arbete  och  mindre  företags vilja
att   nyanställa.  Det  är  därför  i  första   hand
nödvändigt  med  insatser  som  riktar  sig  till de
mindre företagen. Utskottet anser att regeringen bör
återkomma  med förslag om att företag med högst  tio
anställda undantas  från  kravet att betala sjuklön,
t.ex.  genom  avdrag vid uppbördsdeklarationen.  Ett
sådant   undantag    bör    kombineras    med    ett
försäkringsskydd   mot   sjuklönekostnader   så  att
marginal-effekter i möjligaste mån förhindras.
Vad  utskottet  anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att utskottets  hemställan  under  3  bort  ha
följande lydelse:
3.  beträffande  företagens  sjuklönekostnader
och återförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion  1999/2000:Sf263 samt med
avslag     på     motionerna    1999/2000:Sf215,
1999/2000:Sf218,       1999/2000:Sf231       och
1999/2000:Sf306 yrkande  3  som  sin  mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Företagens sjuklönekostnader och
återförsäkringen (mom. 3)

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser

dels  att  den  del  av  utskottets  yttrande som  i
avsnittet    Företagens    sjuklönekostnader     och
återförsäkringen  börjar med "Enligt utskottets" och
slutar med "och Sf218" bort ha följande lydelse:
Sjukfrånvaron bland  de anställda har ökat kraftigt
under   år   1999.   Detta   har    medfört    ökade
sjuklönekostnader för arbetsgivarna, inte minst  för
de  små  och medelstora företagen. Enligt utskottets
mening är  det  viktigt  att åtgärder vidtas för att
minska sjukfrånvaron vid arbetsplatserna och för att
underlätta anställningar.  Ett  sätt  att underlätta
för   företagen   att   nyanställa   är  att  minska
företagens personalkostnader, t.ex. kostnaderna  för
sjuklön. Vid en översyn av sjukfrånvaron bör således
även företagens sjuklönekostnader ses över.
Det   anförda   bör  riksdagen  som  sin  mening  ge
regeringen till känna.

dels  att utskottets  hemställan  under  3  bort  ha
följande lydelse:
3.  beträffande  företagens  sjuklönekostnader
och återförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion  1999/2000:Sf231 samt med
avslag     på     motionerna    1999/2000:Sf215,
1999/2000:Sf218,       1999/2000:Sf263       och
1999/2000:Sf306 yrkande  3  som  sin  mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Arbetsgivares anmälningsskyldighet
enligt sjuklönelagen (mom. 4)

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser

dels  att  den  del  av  utskottets  yttrande som  i
avsnittet Arbetsgivares anmälningsskyldighet  enligt
sjuklönelagen  börjar  med  "Skyldigheten  för"  och
slutar med "yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Arbetsgivarnas  uppgiftsbörda bör enligt utskottets
uppfattning minskas så mycket som möjligt. Utskottet
anser att informationen  om  de korta sjukfallen bör
kunna     inhämtas     genom     de     återkommande
arbetskraftsundersökningarna  (AKU).  På detta  sätt
kan   skyldigheten   för  arbetsgivaren  att   lämna
uppgifter om korta sjukfall slopas helt.
Vad utskottet anfört  bör  riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets hemställan  under  4  bort  ha
följande lydelse:
4.          beträffande          arbetsgivares
anmälningsskyldighet enligt sjuklönelagen
att riksdagen med  bifall  till motion 1999/2000:Sf277 yrkande
10 som sin mening ger regeringen  till känna vad
utskottet anfört,

11. Sjukersättning vid vissa
anställningsformer (mom. 5)

Sven-Erik  Sjöstrand  och Claes Stockhaus  (båda  v)
anser

dels  att  den  del  av utskottets  yttrande  som  i
avsnittet       Sjukersättning       vid       vissa
anställningsformer  börjar  med  "En  särskild"  och
slutar  med  "motion 1998/99:Sf211" bort ha följande
lydelse:
Det finns i dag  inga klara regler om vem som skall
betala sjukersättning  för  personer  som  inte  har
någon  avtalad anställningstid utan arbetar de dagar
det finns  arbete.  Enligt utskottets uppfattning är
det angeläget med en  översyn  av  lagstiftningen  i
syfte  att så långt som möjligt eliminera skillnader
i ersättningsstorlek  mellan  korttidsanställda  och
fast  anställda.  Avsikten  bör vara att denna stora
grupp av korttidsanställda på arbetsmarknaden ges en
bättre trygghet vid sjukdom.  Regeringen bör snarast
återkomma med förslag härom.
Vad utskottet anfört bör riksdagen  som  sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  5 bort  ha
följande lydelse:
5.   beträffande   sjukersättning   vid  vissa
anställningsformer
att  riksdagen  med bifall till motion 1998/99:Sf211  och  med
avslag på motion  1999/2000:Sf216 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Sjukförsäkringens utformning (mom. 7)

Rose-Marie Frebran (kd),  Ulf Kristersson (m), Fanny
Rizell (kd), Göran Lindblad  (m),  Cecilia Magnusson
(m) och Cristina Husmark Pehrsson (m) anser

dels  att  den  del  av  utskottets yttrande  som  i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Sjukförsäkringens  utformning   börjar  med  "Enligt
utskottets"  och  slutar  med  "och Sf238"  bort  ha
följande lydelse:
Vid  fastställande av sjukpenninggrundande  inkomst
för egna  företagare  behandlas dessa olika beroende
på  vilken  företagsform   som  väljs.  Reglerna  är
dessutom mycket svårtillgängliga.  Enligt utskottets
mening  är det angeläget att dessa regler  förenklas
och att de  görs  neutrala  för företagare oavsett i
vilken  företagsform en verksamhet  bedrivs.  Vidare
anser utskottet  att  samma  beräkningsunderlag  bör
ligga till grund för ersättningar i sjukförsäkringen
som  i  arbetsskadeförsäkringen.  Till skillnad från
sjukförsäkringen skall vid beräkning  av  livränta i
arbetsskadeförsäkringen för närvarande bl.a. beaktas
också  andra skattepliktiga förmåner än pengar  samt
semesterlön och semesterersättning medräknas. Enligt
utskottets   mening  bör  regeringen  återkomma  med
förslag till förändrade och förenklade regler.
Vad utskottet  anfört  bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets hemställan  under  7  bort  ha
följande lydelse:
7. beträffande sjukförsäkringens utformning
att  riksdagen   med  bifall  till  motionerna  1998/99:Sf210,
1998/99:  Sf240,  1998/99:N326   yrkande  4  och
1999/2000:N273  yrkande  3  samt med  avslag  på
motionerna 1998/99:Sf219 yrkande  1,  1999/2000:
Sf211, 1999/2000:Sf238, 1999/2000:Sf260  yrkande
1  och  1999/2000:  Sf269  som  sin  mening  ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Sjukförsäkringens utformning (mom. 7)

Sven-Erik  Sjöstrand  och  Claes  Stockhaus (båda v)
anser

dels  att  den  del  av  utskottets yttrande  som  i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Sjukförsäkringens  utformning   börjar  med  "Enligt
utskottets"  och  slutar  med  "och Sf238"  bort  ha
följande lydelse:
I   dag   krävs  för  att  kvalificera   sig   till
sjukförsäkringen  i  princip  sex månaders oavbruten
anställning. Samtidigt är det allt fler ungdomar och
kvinnor   som  arbetar  i  kortare  vikariat   eller
projektanställningar    m.m.    Detta   kan   enligt
utskottets  uppfattning  medföra att  dessa  grupper
inte kvalificerar sig till  socialförsäkringen trots
att  de  har  arbete. Utskottet  anser  att  det  är
angeläget att reglerna ses över för att i möjligaste
mån anpassas till dessa gruppers situation.
Vad utskottet  anfört  bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets hemställan  under  7  bort  ha
följande lydelse:
7. beträffande sjukförsäkringens utformning
att riksdagen  med  bifall till motion 1998/99:Sf219 yrkande 1
och  med  avslag  på  motionerna  1998/99:Sf210,
1998/99:Sf240,    1998/99:N326     yrkande    4,
1999/2000:Sf211,                1999/2000:Sf238,
1999/2000:Sf260  yrkande 1, 1999/2000:Sf269  och
1999/2000:N273 yrkande  3  som  sin  mening  ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Sjukförsäkringens utformning (mom. 7)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels  att  den  del  av  utskottets  yttrande  som i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Sjukförsäkringens   utformning  börjar  med  "Enligt
utskottets"  och slutar  med  "och  Sf238"  bort  ha
följande lydelse:
Sjukfrånvaron ökar markant samtidigt som insatserna
på rehabiliteringsområdet  minskar.  Kostnaderna för
sjukskrivning,            rehabiliteringsersättning,
förtidspension och arbetsskador  beräknas uppgå till
86  miljarder  kronor  för  år 2000. Därtill  kommer
indirekta kostnader. Enligt utskottets mening är det
inte tillräckligt att tillsätta  två  utredningar om
sjukförsäkringen    och    den   arbetslivsinriktade
rehabiliteringen. Utskottet anser att det måste till
en      massiv      satsning      och     att     en
sjukförsäkringskommission bör tillsättas med uppgift
att göra en genomgripande analys av  situationen och
föreslå   strukturella   åtgärder  för  att   minska
sjukfrånvaron   och  öka  rehabiliteringsinsatserna.
Utgångspunkten  för   kommissionen   bör   vara  att
resurser skall samordnas runt individen. Vidare  bör
sjukpenningkostnaderna  minskas  och  livskvaliteten
för människor förbättras.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som  sin  mening
ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  7  bort ha
följande lydelse:
7. beträffande sjukförsäkringens utformning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf260 yrkande 1
och  med  avslag  på  motionerna  1998/99:Sf210,
1998/99:Sf219    yrkande    1,    1998/99:Sf240,
1998/99:N326    yrkande    4,   1999/2000:Sf211,
1999/2000:Sf238,       1999/2000:Sf269       och
1999/2000:N273  yrkande 3  som  sin  mening  ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Ändringar i karensdagssystemet (mom. 8)

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser

dels  att  den  del  av utskottets  yttrande  som  i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Vissa sjukersättningsfrågor  börjar  med "Vad gäller
behov" och slutar med "yrkande 8" bort  ha  följande
lydelse:
Det nuvarande karensdagssystemet medför problem för
deltidsanställda,  skiftarbetare,  timanställda  och
dem  med fler än en arbetsgivare. Enligt  utskottets
uppfattning är det inte tillfredsställande att t.ex.
en person som har mer än en arbetsgivare kan drabbas
av  fler   karensdagar   vid   varje  sjuktillfälle.
Regeringen  bör därför återkomma  med  förslag  till
regeländringar.
Vad utskottet  anfört  bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets hemställan  under  8  bort  ha
följande lydelse:
8. beträffande ändringar i karensdagssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf277 yrkande 8
som sin  mening  ger  regeringen  till känna vad
utskottet anfört,

16. Företagares restarbetsförmåga (mom. 9)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels  att  den  del  av  utskottets yttrande  som  i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Vissa sjukersättningsfrågor  börjar  med "Vad gäller
frågan" och slutar med "yrkande 2" bort  ha följande
lydelse:
Utskottet      anser     att     företagare     med
restarbetsförmåga   så   långt   som   möjligt   bör
jämställas   med   arbetstagare   vid   prövning  av
arbetsförmåga     och     rehabiliteringsbehov.    I
utredningen  Företagare med  restarbetsförmåga  (SOU
1998:34) föreslås en ändring inom socialförsäkringen
vad gäller arbetsförmågebedömningen  för företagare.
Utredningen  föreslår  att företagares arbetsförmåga
skall    prövas,   inte   enbart    mot    nuvarande
arbetsuppgifter   utan   även  mot  möjligheten  att
erhålla     andra    uppgifter    i     den     egna
näringsverksamheten  innan  bedömning görs mot annat
på arbetsmarknaden normalt förekommande  arbete.  Om
utredningens  förslag  genomförs blir resultatet att
företagare och arbetstagare  likställs  vid prövning
av rätt till sjukpenning och förtidspension.  Enligt
utskottets   mening  bör  regeringen  återkomma  med
förslag   till   lagändringar    i    enlighet   med
utredningens förslag. Det anförda bör riksdagen  som
sin mening ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  9  bort ha
följande lydelse:
9. beträffande företagares restarbetsförmåga
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf292 yrkande 2
som  sin  mening  ger  regeringen till känna vad
utskottet anfört,

17. Samverkan och finansiell samordning
(mom. 10)

Rose-Marie Frebran (kd), Ulf  Kristersson (m), Fanny
Rizell (kd), Göran Lindblad (m),  Birgitta  Carlsson
(c),   Cecilia   Magnusson   (m),  Cristina  Husmark
Pehrsson (m) och Helena Bargholtz (fp) anser

dels  att  den  del  av utskottets  yttrande  som  i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Samverkan och finansiell  samordning  börjar  med "I
budgetpropositionen" och slutar med "och Sf223" bort
ha följande lydelse:
Resultaten  av  FINSAM-försöken har varit positiva.
Resurserna har använts  maximalt  och  utvärderingar
har visat att det inte skett en omfördelning  mellan
olika  trygghetssystem.  Samordning  enligt  FINSAM-
modell  mellan  olika  huvudmän inom sjukförsäkring,
sjukvård,  socialtjänst  och   arbetsförmedling  bör
därför enligt utskottets mening  införas permanent i
hela  landet.  Detta  skulle  undanröja   de  värsta
gränsdragningsproblemen  inom rehabiliteringen  samt
ge minskade kostnader. Härigenom  tillgodoses  också
de   problem   vad   gäller  indirekta  och  direkta
kostnader för t.ex. reumatiska sjukdomar som tas upp
i motion Sf223.
Vad utskottet anfört  bör  riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att utskottets hemställan  under  10  bort  ha
följande lydelse:
10.   beträffande   samverkan  och  finansiell
samordning
att riksdagen med bifall  till  motionerna 1999/2000:Sf245 och
1999/2000:Sf223  samt  med avslag på  motionerna
1999/2000:Sf225,       1999/2000:Sf239       och
1999/2000:Sf277 yrkande  2  som  sin  mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Utvärdering av FRISAM m.m. (mom. 11)

Sven-Erik  Sjöstrand  och  Claes Stockhaus (båda  v)
anser

dels  att  den  del  av utskottets  yttrande  som  i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Samverkan och finansiell  samordning börjar med "Som
nämnts"  och  slutar  med  "och  avstyrks"  bort  ha
följande lydelse:
Inom   rehabiliteringsområdet    är    det   enligt
utskottets  mening  nödvändigt med samarbete  mellan
olika aktörer. Regering  och  riksdag har öppnat för
en frivillig samverkan mellan myndigheterna  i syfte
att   stödja   dem  som  är  i  behov  av  särskilda
stödinsatser  (FRISAM).   Utskottet  har  emellertid
uppmärksammat att invandrade  kvinnor  och  män inte
ges ett tillfredsställande stöd. Socialstyrelsen bör
därför   i  utvärderingen  av  samverkansarbetet  ta
särskild hänsyn till genus och etnicitet.
Vidare bör  enligt  utskottets  mening  i  särskild
ordning undersökas om FRISAM-medel kan användas  med
större  tonvikt  på  att  förbättra  för  invandrade
personer på arbetsmarknaden.
Vad  utskottet anfört bör riksdagen som sin  mening
ge regeringen till känna.
dels att  utskottets  hemställan  under  11  bort ha
följande lydelse:
11. beträffande utvärdering av FRISAM m.m.
att  riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf264  och
1999/2000:Sf304  yrkande  10  som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Rehabilitering (mom. 12)

Rose-Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson  (m), Fanny
Rizell  (kd),  Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson
(c),  Cecilia Magnusson  (m)  och  Cristina  Husmark
Pehrsson (m) anser

dels att  den  del  av  utskottets  yttrande  som  i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Rehabilitering  börjar med "I och" och slutar med "7
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Forskningen kring  kvinnor  och  rehabilitering har
visat    att    långtidssjukskrivna   kvinnor    får
rehabilitering till  lägre  kostnader än vad män får
och att kvinnor får ordinarie  åtgärder, medan män i
större utsträckning får speciella insatser. Insatser
och åtgärder sätts dessutom in tidigare på män än på
kvinnor.  Enligt  utskottets mening  är  detta  inte
acceptabelt.  En  självklar   utgångspunkt   är  att
kvinnor   får   samma  möjligheter  och  hjälp  till
rehabilitering för  att  kunna  komma  tillbaka till
arbetslivet  som männen och att insatserna  fördelas
jämställt  och   utifrån  behov  av  rehabilitering.
Frågan om likvärdiga  villkor  för  män  och kvinnor
inom  rehabiliteringen bör enligt utskottets  mening
följas   noggrant.   Utskottet,  som  välkomnar  den
tillsatta utredningen,  utgår  från  att  även denna
fråga   belyses   och   att   regeringen  inom  kort
återkommer med förslag till åtgärder  som undanröjer
eventuella missförhållanden.
Utskottet   vill  i  detta  sammanhang  understryka
vikten av att  företagshälsovårdens roll, vad gäller
prevention och rehabilitering, stärks.
Slutligen anser utskottet att försäkringskassan bör
lägga upp individuella rehabiliteringsplaner i syfte
att motverka sjukpensionering av t.ex. migräniker.
Vad utskottet anfört  bör  riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att utskottets hemställan  under  12  bort  ha
följande lydelse:
12. beträffande rehabilitering
att  riksdagen  med  bifall  till  motionerna  1999/2000:Sf254
yrkandena 11 och 12 samt 1999/2000:Sf210 yrkande
1  och  med  anledning av motion 1999/2000:So484
yrkande   7   samt    med   avslag   på   motion
1999/2000:Sf279 yrkandena 1 och 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Faktisk pensionsålder (mom. 13)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels  att  den  del  av utskottets  yttrande  som  i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Rehabilitering börjar  med  "Enligt  utskottets" och
slutar  med  "Motionen  avstyrks"  bort ha  följande
lydelse:
Andelen  förvärvsarbetande  som arbetar  fram  till
allmän  pensionsålder är alltför  låg.  Ett  hårdare
klimat på  arbetsmarknaden  har  medfört  att  många
människor   inte   känner  sig  välkomna  eller  att
krafterna sviktar innan  pensioneringen.  Det  finns
emellertid också många äldre som vill och kan arbeta
även efter 65 års ålder.
Utskottet  anser att både ur ett samhällsekonomiskt
och ett allmänmänskligt perspektiv måste trenden mot
ökad förtida avgång brytas. Regeringen bör återkomma
med ett förslag  till handlingsplan för att höja den
faktiska pensionsåldern.
Det  anförda  bör  riksdagen   som  sin  mening  ge
regeringen till känna.
dels  att  utskottets hemställan under  13  bort  ha
följande lydelse:
13. beträffande faktisk pensionsålder
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:So326 yrkande 2
som sin  mening  ger  regeringen  till känna vad
utskottet anfört,

21. Utredningsdirektiv m.m. (mom. 14)

Sven-Erik  Sjöstrand  och Claes Stockhaus  (båda  v)
anser

dels  att  den  del  av utskottets  yttrande  som  i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Rehabilitering börjar  med "I och" och slutar med "7
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att skillnader  mellan  grupper med
fast och tillfällig anställning skall belysas  av de
båda  utredningarna  om  sjukförsäkringen respektive
förtidspensionen. Vidare bör  utredningarna  ha  ett
integrations-    respektive    ett    gender-    och
integrationsperspektiv. Regeringen bör ange detta  i
tilläggsdirektiv till utredningarna. Det finns också
enligt  utskottets  mening  behov av en övergripande
analys    av   resultaten   av   utredningarna    om
sjukförsäkringen,       den      arbetslivsinriktade
rehabiliteringen samt förtidspensionen.
Vad utskottet anfört bör  riksdagen  som sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan under 14  bort  ha
följande lydelse:
14. beträffande utredningsdirektiv m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf304 yrkandena
1-5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

22. Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar
(mom. 15)

Rose-Marie Frebran (kd),  Ulf Kristersson (m), Fanny
Rizell (kd), Göran Lindblad  (m),  Cecilia Magnusson
(m) och Cristina Husmark Pehrsson (m) anser

dels  att  den  del  av  utskottets yttrande  som  i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Rehabilitering börjar med  "I  och"  och  slutar med
"rehabiliteringsansvar  avstyrks"  bort  ha följande
lydelse:
Arbetsgivarna  har givits ett långtgående  åtgärds-
och kostnadsansvar  för rehabilitering av anställda.
En arbetsgivare kan anses  ha större förutsättningar
än försäkringskassan att upptäcka  tecken  på ohälsa
hos  de  anställda  och  kan  också enklare se vilka
förändringar som kan genomföras på arbetsplatsen för
att  underlätta den anställdes situation.  Utskottet
kan      konstatera      att      kompetensen      i
rehabiliteringsfrågor, som i hög grad dessutom är en
resursfråga,  är  mycket  ojämn bland arbetsgivarna.
Det  är  framför allt de mindre  företagen  som  har
svårt att  inom  företaget upprätthålla underlag för
särskilda tjänster  som handhar dessa frågor. Enligt
utskottets mening bör  därför  de  mindre företagens
begränsade  möjligheter att hålla sig  med  särskild
kompetens  i  rehabiliteringsfrågor   uppmärksammas.
Rehabiliteringsansvaret bör definieras på ett sådant
sätt   att  det  upplevs  som  rättvist  och  skapar
incitament, snarare än ger ett godtyckligt utfall.
Vad utskottet  anfört  bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att utskottets hemställan  under  15  bort  ha
följande lydelse:
15.         beträffande         arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar
att riksdagen med bifall till motion  1999/2000:N273 yrkande 4
och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf219 och
1999/2000:Sf304 yrkandena 6 och 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar
(mom. 15)

Sven-Erik  Sjöstrand  och  Claes Stockhaus (båda  v)
anser

dels  att  den  del  av utskottets  yttrande  som  i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Rehabilitering börjar  med  "I  och"  och slutar med
"rehabiliteringsansvar  avstyrks"  bort ha  följande
lydelse:
Vad   gäller  arbetsgivarens  rehabiliteringsansvar
anser    utskottet     att     det    bör    införas
sanktionsåtgärder mot arbetsgivare  som  ej  fullgör
sitt  ansvar.  Det  kan  vara  i  form  av t.ex. ett
betalningsföreläggande  som  finansierar kostnaderna
för  de utrednings- och rehabiliteringsinsatser  som
försäkringskassan  får  när  arbetsgivaren brister i
sitt  ansvar.  Utskottet  anser också  att  det  bör
införas  en  obligatorisk  rehabiliteringsförsäkring
för  små och medelstora företag.  Försäkringen,  som
ger arbetsgivaren  ett  slags  högkostnadsskydd, bör
vara knuten till försäkringskassan.  Regeringen  bör
återkomma med förslag i enlighet med det anförda.
Vad  utskottet  anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets  hemställan  under  15  bort  ha
följande lydelse:
15.         beträffande         arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf304 yrkandena
6   och   8   och   med   avslag  på  motionerna
1999/2000:Sf219 och 1999/2000:  N273  yrkande  4
som  sin  mening  ger  regeringen till känna vad
utskottet anfört,

24. Närståendepenning (mom. 16)

Birgitta  Carlsson  (c)  och Helena  Bargholtz  (fp)
anser

dels  att  den  del  av utskottets  yttrande  som  i
avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. -
Närståendepenning börjar  med  "Utskottet  har"  och
slutar med "9 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Vid  svår  sjukdom kan en närstående vårda en svårt
sjuk   anhörig   i   hemmet   och   därvid   erhålla
närståendepenning,  under  högst  60  dagar  per år.
Utskottet     anser     att     möjligheten     till
närståendepenningen  bör utökas till mer än 60 dagar
per år. Härigenom skulle  en  rad  positiva effekter
uppnås.  Bland  annat  skulle inte vården  i  hemmet
behöva avbrytas i ett kanske  kritiskt skede. Vidare
skulle   den   offentliga   vården  avlastas   såväl
ekonomiskt som personellt. Regeringen  bör återkomma
med förslag härom.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som  sin  mening
ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande närståendepenning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf285  och  med
avslag  på  motion 1999/2000:So262 yrkande 9 som
sin  mening  ger   regeringen   till  känna  vad
utskottet anfört,

25. Förtidspensionssystemet (mom. 17)

Sven-Erik  Sjöstrand  och Claes Stockhaus  (båda  v)
anser

dels  att  den  del  av utskottets  yttrande  som  i
avsnittet A 2 Förtidspensioner  - Övriga motioner om
förtidspensioner  börjar med "Enligt  propositionen"
och slutar med "och  1998/99:Sf263" bort ha följande
lydelse:
Många  unga  personer  med  funktionshinder  kommer
aldrig  in på arbetsmarknaden.  Den  nya  lagen  mot
diskriminering  i  arbetslivet  är  ett  steg i rätt
riktning. Utskottet anser emellertid att ytterligare
åtgärder krävs för att funktionshindrade skall kunna
komma  ut  i arbetslivet och få en egen försörjning.
Enligt utskottets mening skulle en åtgärd kunna vara
att höja gränsen  för förtidspension från 16 till 30
års  ålder.  Regeringen  bör  snarast  tillsätta  en
utredning som  ser  över  vilka konsekvenser en höjd
gräns från 16 till 30 år för förtidspension kan få.
Vad utskottet anfört bör riksdagen  som  sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under 17 bort  ha
följande lydelse:
17. beträffande förtidspensionssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:So490 yrkande 6
och  med  anledning  av  motion  1999/2000:Sf260
yrkande   4   samt   med  avslag  på  motionerna
1998/99:Sf201,  1998/99:Sf263   och   1999/2000:
Sf236  som sin mening ger regeringen till  känna
vad utskottet anfört,

26. Förtidspensionssystemet (mom. 17)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels  att den  del  av  utskottets  yttrande  som  i
avsnittet  A 2 Förtidspensioner - Övriga motioner om
förtidspensioner  börjar  med "Enligt propositionen"
och slutar med "och 1998/99:Sf263"  bort ha följande
lydelse:
Utskottet   anser   att  socialförsäkringen   måste
utformas  så  att  systemet  stimulerar  och  skapar
incitament    till    arbete.     Såväl    ur    ett
samhällsekonomiskt    som    ur   ett   individuellt
perspektiv   är   det   önskvärt   att    så   många
förtidspensionärer som möjligt tillvaratar eventuell
arbetsförmåga  och  i  ökad utsträckning helt  eller
delvis    återvänder   till   arbetslivet.    Dagens
förtidspensionssystem  bör  därför  ersättas med ett
system   för   ersättning  vid  långvarigt   nedsatt
arbetsförmåga. I  ett  sådant  system bör först alla
vägar prövas till försörjning av  eget  arbete,  via
studiemedelssystemet  eller  via andra ersättningar.
Förtidspension bör i princip inte  kunna beviljas en
person  under  30 år. Enligt utskottets  mening  bör
regeringen inom  kort  återkomma  till riksdagen med
förslag    till   åldersgräns   vid   30   år    för
förtidspensionering.
Vad utskottet  anfört  bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att utskottets hemställan  under  17  bort  ha
följande lydelse:
17. beträffande förtidspensionssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf260 yrkande 4
och  med  anledning  av  motion  1999/2000:So490
yrkande   6   samt   med  avslag  på  motionerna
1998/99:Sf201,  1998/99:Sf263   och   1999/2000:
Sf236  som sin mening ger regeringen till  känna
vad utskottet anfört,

27. Tillsynsansvar (mom. 18)

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser

dels  att den  del  av  utskottets  yttrande  som  i
avsnittet B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna
försäkringskassor     -     Övriga    motioner    om
socialförsäkringens administration  börjar  med "Mot
bakgrund"   och  slutar  med  "yrkande  2"  bort  ha
följande lydelse:
RFV har i en  tillsynsrapport  konstaterat  att det
finns  brister i de beslutsunderlag som ligger  till
grund för  ärenden  inom ohälsoområdet. Mot bakgrund
härav anser utskottet  att  det  finns anledning att
undersöka  hur RFV:s tillsynsroll fungerar  och  hur
samspelet mellan  RFV  och försäkringskassorna skall
kunna förbättras.
Vad utskottet anfört bör  riksdagen  som sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan under 18  bort  ha
följande lydelse:
18. beträffande tillsynsansvar
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf210 yrkande 2
som  sin mening ger regeringen  till  känna  vad
utskottet anfört,

28. Delårsrapporter (mom. 19)

Ulf Kristersson,  Göran  Lindblad, Cecilia Magnusson
och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser

dels  att  den  del  av utskottets  yttrande  som  i
avsnittet B 2 Allmänna  försäkringskassor  -  Övriga
motioner   om   socialförsäkringens   administration
börjar med "I en" och slutar med "motion Sf221" bort
ha följande lydelse:
Enligt  utskottets  mening  uppstår  det  praktiska
problem   och   kostnader   då  försäkringskassornas
delårsrapporter  till  RFV  skall  undertecknas  och
avlämnas  mitt  under semestertid.  Utskottet  anser
därför att det finns behov av ändrade regler i syfte
att förenkla avlämnandet.  Regeringen  bör återkomma
med förslag härom.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som  sin  mening
ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande delårsrapporter
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf221  som  sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört,

29. Försäkringsläkare (mom. 20)

Rose-Marie Frebran  (kd), Ulf Kristersson (m), Fanny
Rizell (kd), Göran Lindblad  (m),  Birgitta Carlsson
(c),  Cecilia  Magnusson  (m)  och Cristina  Husmark
Pehrsson (m) anser

dels  att  den  del  av  utskottets yttrande  som  i
avsnittet  B 2 Allmänna försäkringskassor  -  Övriga
motioner   om   socialförsäkringens   administration
börjar  med  "Enligt   18"  och  slutar  med  "Sf207
avstyrks" bort ha följande lydelse:
För  att  dels  öka  rättssäkerheten,   dels   göra
sjukförsäkringssystemet  mer  robust, dels skapa ett
bättre  system  för  granskning och  godkännande  av
längre     sjukskrivningar,      sjukbidrag      och
förtidspensioner          bör          en         ny
försäkringsläkarorganisation      införas.     Denna
organisation  bör  enligt  utskottets   mening  vara
självständig   och  rikstäckande  samt  ha  en   hög
medicinsk       och       juridisk        kompetens.
Försäkringsläkarorganisation  bör arbeta tillsammans
med läkarkåren och bl.a. ha till uppgift att ta fram
en policy när det gäller t.ex.  bedömning  av  intyg
och sjukskrivningsperiodernas längd. Utskottet anser
att  utredningen  om  sjukförsäkringen  bör  ges ett
tilläggsdirektiv i enlighet härmed.
Vad  utskottet  anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets  hemställan  under  20  bort  ha
följande lydelse:
20. beträffande försäkringsläkare
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf254 yrkandena
4   och   5   och   med   avslag  på  motionerna
1999/2000:Sf207 och 1999/2000:  Sf304 yrkande 14
som  sin  mening ger regeringen till  känna  vad
utskottet anfört,

30. Försäkringsläkare (mom. 20)

Sven-Erik Sjöstrand  och  Claes  Stockhaus  (båda v)
anser

dels  att  den  del  av  utskottets  yttrande  som i
avsnittet  B 2  Allmänna  försäkringskassor - Övriga
motioner   om   socialförsäkringens   administration
börjar  med  "Enligt   18"  och  slutar  med  "Sf207
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i enlighet  med  vad  som  anförs i
motion Sf304 yrkande 14 att behovet av utbildning  i
försäkringsmedicin   för   läkare   som  regelbundet
utfärdar intyg bör utredas.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som  sin  mening
ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande försäkringsläkare
att  riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf304  yrkande
14 och  med avslag på motionerna 1999/2000:Sf207
och 1999/2000:Sf254  yrkandena  4  och 5 som sin
mening  ger regeringen till känna vad  utskottet
anfört,

31. Försäkringsmedicinska utredningar m.m.
(mom. 21)

Ulf Kristersson,  Göran  Lindblad, Cecilia Magnusson
och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser

dels  att  den  del  av utskottets  yttrande  som  i
avsnittet B 2 Allmänna  försäkringskassor  -  Övriga
motioner   om   socialförsäkringens   administration
börjar med "Två motioner" och slutar med "och Sf301"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den tid som står till  buds för
omstruktureringen och arbetet med att hitta framtida
lösningar för verksamheten vid AB Tranås Kur-anstalt
är  för  kort.  Staten  bör  ta  sitt ansvar när det
gäller  att skapa bästa möjliga förutsättningar  för
att driva fortsatt verksamhet vid Tranås Kuranstalt.
Vad utskottet  anfört  bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att utskottets hemställan  under  21  bort  ha
följande lydelse:
21.      beträffande     försäkringsmedicinska
utredningar m.m.
att riksdagen  med  bifall till motion 1999/2000:Sf228 och med
avslag på motion 1999/2000:Sf301  som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Pension till gift eller ogift pensionär
(mom. 23)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande  i avsnittet
A  1  Ålderspensioner  som  börjar  med "Beträffande
storleken" och slutar med "Sf293 yrkande  2" bort ha
följande lydelse:
Enligt   utskottets   uppfattning  är  det  både
otidsenligt  och  orättvist  att   gifta  respektive
ogifta  sammanboende  pensionärer  behandlas  olika.
Ålderspensionsbestämmelserna  måste moderniseras  så
att  sammanboende  pensionärer  vid   utgivande   av
folkpension   behandlas  på  samma  sätt  som  gifta
pensionärer. Regeringen  bör  återkomma  med förslag
till riksdagen i detta hänseende.
dels  att  utskottets  hemställan  under 23 bort  ha
följande lydelse:
23. beträffande pension till gift  eller ogift
pensionär
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf293 yrkande 2
och med avslag på motion 1999/2000:Sf209 yrkande
2  som sin mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,

33. Efterlevandepensioner (mom. 26)

Rose-Marie  Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Fanny
Rizell (kd),  Göran  Lindblad (m), Cecilia Magnusson
(m),  Cristina  Husmark   Pehrsson  (m)  och  Helena
Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets  yttrande i avsnittet
A 2 Efterlevandepensioner till vuxna  som börjar med
"Med beaktande" och slutar med "yrkande  3"  bort ha
följande lydelse:
Änkepensionen infördes för att ge änkorna garantier
för  ekonomisk trygghet vid makens frånfälle. Enligt
utskottets    uppfattning    förelåg    en    tydlig
överenskommelse   om   att   änkor   skulle  erhålla
änkepension   till  den  månad  de  fyller  65   år.
Riksdagen bröt  detta löfte genom sitt beslut den 18
december  1996  som   innebar  att  änkepensionen  i
fortsättningen skulle inkomstprövas.  Genom beslutet
har   inte  enbart  enskilda  människors  ekonomiska
planering  slagits  i  spillror utan förtroendet för
staten som garant för tryggheten  har också skadats.
Många änkor har genom detta förfarande gått miste om
stora  belopp  varje  månad.  Enligt av  RFV  gjorda
utvärderingar har cirka hälften  av  de  ca  49  000
änkor   som   uppbar   änkepension   förlorat   hela
folkpensionsdelen  av änkepensionen. Endast drygt  7
000 undgick helt att drabbas.
Den som mister sin  maka  eller  make går igenom en
mycket  svår  tid.  Denna  plötsliga  förändring  av
livssituationen kräver en längre omställningstid  än
sex   månader.   Enligt   utskottets   mening  måste
omställningspensionen återställas från nuvarande sex
månader till tolv månader.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan under 26  bort  ha
följande lydelse:
26. beträffande efterlevandepensioner
att  riksdagen  med bifall  till  motionerna  1999/2000:Sf202,
1999/2000:Sf205,                1999/2000:Sf206,
1999/2000:Sf209   yrkande   1,  1999/2000:Sf213,
1999/2000:Sf222   yrkandena   5   och    6   och
1999/2000:Sf258  samt  med  anledning  av motion
1999/2000:Sf293  yrkande  3  som sin mening  ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. Efterlevandepensioner (mom. 26)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande  i avsnittet
A 2 Efterlevandepensioner till vuxna som börjar  med
"Med  beaktande"  och slutar med "yrkande 3" bort ha
följande lydelse:
Vid utvärdering av den införda inkomstprövningen av
änkepensionerna har  det  framkommit att kvinnor med
låg egen inkomst är skyddade  och  att det främst är
kvinnor med hög egen inkomst som fått  försämringar.
För  unga  familjer kan minskningen av änkepensionen
leda till ekonomiska  svårigheter.  Utskottet  anser
därför  att  kvinnor med barn under 18 år inte skall
beröras  av  inkomstprövningen.   Riksdagen  bör  av
regeringen begära förslag härom.
dels  att  utskottets hemställan under  26  bort  ha
följande lydelse:
26. beträffande efterlevandepensioner
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf293 yrkande 3
och med  avslag  på  motionerna 1999/2000:Sf202,
1999/2000:Sf205,                1999/2000:Sf206,
1999/2000:Sf209   yrkande   1,  1999/2000:Sf213,
1999/2000:Sf222   yrkandena   5   och    6   och
1999/2000:Sf258  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

35. Beräkning av bostadskostnad vid BTP
(mom. 27)

Ulf Kristersson, Göran Lindblad,  Cecilia  Magnusson
och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser

dels  att den del av utskottets yttrande i avsnittet
A 3 Bostadstillägg  till  pensionärer som börjar med
"I  det"  och  slutar  med "motion  Sf232"  bort  ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening  är det inte rimligt att i
lag  ange  en  exakt  procentsats  för  den  fiktiva
avkastningen som gäller  år  efter  år  utan  att på
något  sätt  ta  hänsyn  till den vid varje tidpunkt
normala reella avkastningen på kapital.
Utskottet  anser  att  i stället  bör  avkastningen
knytas till någon ränta som  årligen  avspeglar  det
allmänna  avkastningsläget i Sverige. Ett alternativ
kan  vara  att   använda   samma   teknik   som  vid
fastställande av bilförmånsvärde. Ett sådant  system
skulle  uppfattas  som  mer rättvist av  medborgarna
eftersom det tar hänsyn till skillnader mellan olika
år.
Vid beräkning av bostadskostnad för småhus ingår en
schablonkostnad  för  underhåll.   Den   som  bor  i
hyresfastighet  erlägger hyra till fastighetsägaren.
I hyreskostnaden  ingår  i  princip  alla  kostnader
ägaren  har för bl.a. yttre och inre underhåll.  Den
som  innehar   en  lägenhet  med  bostadsrätt  eller
liknande boendeform  har kostnader för underhåll som
inte  räknas  in  i  den  avgift  som  erläggs  till
föreningen och då heller inte vid beräkning av BTP.
Det  är  enligt  utskottets  mening   positivt  att
regeringen  nu  ämnar  initiera  en  översyn  av  de
schabloner    som    används    vid   beräkning   av
bostadstillägg. Utskottet anser att  därvid  bör ett
system  införas  som  är  rättvisande  mellan  olika
boendeformer vid beräkning av BTP.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  27 bort ha
följande lydelse:
27.  beträffande  beräkning  av bostadskostnad
vid BTP
att riksdagen med bifall till motion  1999/2000:Sf232  som sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört,

36. Yrkesskadelivränta och
samordningsregler (mom. 28)

Sven-Erik Sjöstrand  och  Claes  Stockhaus  (båda v)
anser

dels  att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Yrkesskadelivränta  och samordningsregler som börjar
med "Riksdagen avslog" och slutar med "motion Sf262"
bort ha följande lydelse:
En person som fått en  yrkesskadelivränta  utbetald
med  ett  engångsbelopp  kan, genom samordningen  av
livränta och pension, komma att få betala mer än han
eller hon fått ut som engångsbelopp. Engångsbeloppet
bestäms utifrån den förväntade medellivslängden. Den
som  lever  längre  än medellivslängden  måste  dock
fortsätta att betala resten av sitt liv. Information
om konsekvenserna av  att  byta  en livränta mot ett
engångsbelopp  har  varit bristfällig.  RFV  har  nu
omarbetat  och  förtydligat  denna  information.  De
pensionärer   som  uppbär   yrkesskadelivränta   och
omfattas av samordningsreglerna  i  AFL  bör  enligt
utskottets  mening  anses  ha  betalat sin skuld när
avdragen   från   pensionen   motsvarar   livräntans
engångsbelopp. De pensionärer som  på  så sätt redan
nu   betalt   ursprungsbeloppet   bör   också  anses
skuldfria.  Regeringen bör utreda hur lagstiftningen
skall ändras  för  att ingen skall behöva betala mer
än det som han eller hon fått i engångsbelopp.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
att utskottets hemställan  under 28 bort ha följande
lydelse:
28.    beträffande   yrkesskadelivränta    och
samordningsregler
att riksdagen  med  bifall till motion 1999/2000:Sf262 som sin
mening ger regeringen  till  känna vad utskottet
anfört,

37. Familjepolitikens inriktning (mom. 29)

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande  i avsnittet
Familjepolitikens    inriktning   som   börjar   med
"Utskottet vill" och slutar  med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att familjen,  trots  sina brister,
är  den  viktigaste byggstenen i samhället  och  den
livsform som  har  störst  möjlighet  att  vara  den
lilla,  nära  gemenskap  som  behövs  för människans
växt.  Om  inte  familjerna  fungerar  som  en   bas
fungerar inte samhället.
Samhället  är  i  mångt och mycket utformat utifrån
vuxna människors behov  och  barnen  kommer  ofta  i
kläm.  Enligt  utskottets  mening måste man ändra på
detta så att barnen sätts i första rummet.
Familjer med en ensamstående  förälder  är  ofta en
utsatt  grupp. Samhället bör därför enligt utskottet
erbjuda nätverksstöd  i  form av t.ex. en stödperson
eller en stödfamilj för ensamstående  föräldrar  som
inte har släktingar eller annat nätverk.
Vidare   anser   utskottet  att  det  är  dags  att
uppvärdera föräldraskapets betydelse genom politiska
beslut och genom attitydbildning. I normalfallet kan
ingen bättre än föräldrarna  avgöra  vad som är bäst
för  barnet eller kan snabbare se om något  är  fel.
Enligt  utskottets  mening  är  det också av största
vikt att barnen får en väl fungerande vardagskontakt
med båda föräldrarna. För de flesta  barnfamiljer är
tid tillsammans den största bristvaran.
Det   viktiga   hemarbetet   måste   utföras,   men
signalerna   från   samhället   är   att   alla  bör
förvärvsarbeta     heltid,    även    under    t.ex.
småbarnsperioden. Vård och underhåll av maskiner har
ett  värde  i  BNP,  medan  vård  och  underhåll  av
människor i hemmet inte  räknas  i  skattesammanhang
och   inte   alls   registreras   i  den  ekonomiska
statistiken.  Utskottet  anser att hemarbetet  måste
uppvärderas.
Enligt   utskottets  mening   har   det   nuvarande
familjepolitiska     systemet     flera     brister.
Barnomsorgssubventionerna    tillfaller    i    stor
utsträckning     redan     resursstarka     hushåll.
Föräldrapenningen   är   lägre  ju  sämre  ekonomisk
situation kvinnan har innan  hon får barn och omvänt
högre  för  redan välavlönade kvinnor.  Barnbidraget
utbetalas lika  för alla. Endast bostadsbidraget kan
sägas särskilt gynna  resurssvaga hushåll. Vidare är
det   enligt   utskottet   en    brist    att    det
familjepolitiska    stödet    inte    medger   flera
alternativa  barnomsorgsformer.  Mot bakgrund  härav
krävs enligt utskottet en familjepolitisk reform.
Vad  utskottet  ovan  anfört  om  familjepolitikens
inriktning   bör   riksdagen   som  sin  mening   ge
regeringen till känna.
dels  att  utskottets hemställan under  29  bort  ha
följande lydelse:
29. beträffande familjepolitikens inriktning
att  riksdagen  med  bifall  till  motionerna  1999/2000:Sf247
yrkandena  1  och  3,  1999/2000:Sf302 yrkandena
1-3,  5,  6,  16  och  17  och   med  avslag  på
motionerna   1999/2000:Sf273   i   denna    del,
1999/2000:Sf305    yrkande   2,   1999/2000:A804
yrkande 2 och 1999/2000:So325 yrkandena 1, 2, 9,
11  och 12 som sin mening  ger  regeringen  till
känna vad utskottet anfört,

38. Familjepolitikens inriktning (mom. 29)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att  den del av utskottets yttrande i avsnittet
Familjepolitikens    inriktning   som   börjar   med
"Utskottet vill" och slutar  med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det är statens,  kommunens  och
det civila samhällets uppgift att stötta föräldrarna
och ge alla barn likvärdiga förutsättningar. Däremot
är  det  inte  samhällets uppgift att styra över hur
familjer väljer  att  leva.  Familjepolitiken  måste
enligt  utskottet  underlätta för föräldrar att axla
föräldrarollen  och ge  stöd  till  barn  i  utsatta
situationer. Den  måste  också befrämja jämställdhet
mellan kvinnor och män. Bland  annat anser utskottet
att   det   skall   vara   en   merit  att   ta   ut
föräldraledighet.  Familjepolitiken   skall   vidare
bidra  till valfrihet, rättvisa och trygghet och  ge
familjerna  mer  tid,  ekonomiska  resurser  och ett
större självbestämmande.
Barnomsorgen   måste   enligt   utskottets   mening
organiseras  utifrån  barnens behov och föräldrarnas
önskemål. De bör fritt  kunna  välja omsorgsform. Av
det skälet bör ett beskattat barnkonto  införas  som
föräldrarna   fritt   kan  disponera  under  barnets
förskoleår. Föräldrarna skall kunna använda pengarna
för  att  minska  arbetstiden,  delta  i  förskolans
aktiviteter,   köpa   omsorgstjänster    eller   för
konsumtion.
Vad  utskottet  ovan  anfört  om  familjepolitikens
inriktning   bör   riksdagen   som  sin  mening   ge
regeringen till känna.

dels  att  utskottets hemställan under  29  bort  ha
följande lydelse:
29. beträffande familjepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:So325 yrkandena
1, 2, 9,  11 och 12 och med avslag på motionerna
1999/2000:Sf247     yrkandena     1    och    3,
1999/2000:Sf273  i  denna  del,  1999/2000:Sf302
yrkandena  1-3, 5, 6, 16 och 17, 1999/2000:Sf305
yrkande 2 och  1999/2000: A804 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen  till  känna vad utskottet
anfört,

39. Familjepolitikens inriktning (mom. 29)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande  i avsnittet
Familjepolitiken    inriktning    som   börjar   med
"Utskottet vill" och slutar med "yrkande  2" bort ha
följande lydelse:
Utskottet  anser  att  familjepolitiken måste  utgå
från  barnen  och  verkligheten.   De  allra  flesta
föräldrar  vill  på  ett eller annat sätt  kombinera
föräldrarollen med en  roll  på  arbetsmarknaden. En
modern  familjepolitik måste också  utgå  ifrån  att
familjer ser olika ut. Det talar för stor frihet för
familjerna  när  det  gäller att utnyttja samhällets
stöd.  Av det skälet anser  utskottet  att  det  bör
införas  ett  obeskattat  barnkonto  som utges under
förskoleåldern och som fullt utbyggt uppgår  till 60
000  kr per barn. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att  utskottets  hemställan  under  29  bort ha
följande lydelse:
29. beträffande familjepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf305 yrkande 2
och  med  avslag  på  motionerna 1999/2000:Sf247
yrkandena 1 och 3, 1999/2000:Sf273  i denna del,
1999/2000:Sf302 yrkandena 1-3, 5, 6,  16 och 17,
1999/2000:A804  yrkande  2  och  1999/2000:So325
yrkandena 1, 2, 9, 11 och 12 som sin  mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

40. Barnbidrag (mom. 31)

Ulf  Kristersson,  Göran Lindblad, Cecilia Magnusson
och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser

dels att den del av  utskottets yttrande i avsnittet
Övriga motioner om barnbidrag  som  börjar  med "Vad
gäller"  och slutar med "yrkande 1" bort ha följande
lydelse:
Vid gemensam  vårdnad  och  växelvis boende får den
förälder  hos vilken barnet är  folkbokfört  uppbära
barnbidraget.  Utskottet anser att det bör övervägas
om inte bidraget  i  dessa  fall skall få delas lika
mellan  föräldrarna.  Detta bör  riksdagen  som  sin
mening ge regeringen till känna.
dels  att utskottets hemställan  under  31  bort  ha
följande lydelse:
31. beträffande barnbidrag
att  riksdagen  med  bifall  till  motionerna  1999/2000:Sf201
yrkande 1 och 1999/2000:Sf253 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

41. Utbyggd föräldraförsäkring (mom. 32)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels  att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga  motioner  om föräldraförsäkringen som börjar
med "Utskottet har"  och slutar med "och Sf234" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening  måste  skillnaden  mellan
högsta och lägsta belopp i föräldrapenningen minska.
Utskottet  anser  därför  att garantinivån bör höjas
från dagens 60 kr per dag till 150 kr per dag. Detta
bör  riksdagen som sin mening  ge  regeringen  detta
till känna.
dels att  utskottets  hemställan  under  32  bort ha
följande lydelse:
32. beträffande utbyggd föräldraförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf305 yrkande 4
och  med  avslag  på motionerna 1999/2000:Sf234,
1999/2000:Sf270 och  1999/2000:Sf273 i denna del
som  sin mening ger regeringen  till  känna  vad
utskottet anfört,

42. Mamma- och pappamånaderna (mom. 33)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den  del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga motioner  om  föräldraförsäkringen som börjar
med "Vad gäller" och slutar  med "och Sf265" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det är viktigt  för  barnen att
de  kan  tillbringa  sina första år tillsammans  med
båda sina föräldrar. Enligt  nuvarande  regler är 30
av   totalt   450  föräldrapenningdagar  förbehållna
pappan.  Detta  är  enligt  utskottets  mening  inte
tillräckligt. Pappans  30 dagar bör därför ökas till
tre  månader  och  detta  helst  i  samband  med  en
utbyggnad  av föräldraförsäkringen.  Regeringen  bör
utreda vilken effekt en förlängning till tre månader
skulle  ha  ur  såväl  ett  barnperspektiv  som  ett
jämställdhetsperspektiv. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets  hemställan  under  33  bort  ha
följande lydelse:
33. beträffande mamma- och pappamånaderna
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf265  och  med
avslag på motion 1999/2000:Sf273 i denna del som
sin   mening   ger  regeringen  till  känna  vad
utskottet anfört,

43. Överlåtelse av pappans tio dagar med
tillfällig föräldrapenning (mom. 34)

Ulf Kristersson (m),  Sven-Erik Sjöstrand (v), Göran
Lindblad  (m), Kerstin-Maria  Stalin  (mp),  Cecilia
Magnusson (m), Claes Stockhaus (v), Cristina Husmark
Pehrsson (m) och Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den  del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga motioner  om  föräldraförsäkringen som börjar
med "När det" och slutar  med  "och  Sf266"  bort ha
följande lydelse:
Enligt    utskottets   mening   finns   det   vissa
förbättringar  av  föräldraförsäkringen  som snarast
bör komma till stånd för att underlätta för en grupp
människor som är utsatta för större påfrestningar än
många andra, nämligen ensamstående mammor.
Utskottet  anser  att de tio dagarna med tillfällig
föräldrapenning som en pappa kan ta ut i samband med
sitt  barns  födelse  bör   kunna  överlåtas  på  en
släkting eller vän. Enligt utskottets  mening är det
viktigt  att ensamstående mammor får möjlighet  till
hjälp  och   stöd   under  den  första  tiden  efter
förlossningen på samma  sätt  som  då  det  finns en
pappa  till  hands som kan ta ut sina tio dagar  med
tillfällig föräldrapenning.
Vad  utskottet   ovan   anfört  om  överlåtelse  av
tillfällig föräldrapenning  bör  riksdagen  som  sin
mening ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  34 bort ha
följande lydelse:
34.  beträffande  överlåtelse  av pappans  tio
dagar med tillfällig föräldrapenning
att  riksdagen  med bifall till motionerna  1999/2000:Sf208  i
denna del och 1999/2000:Sf266 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

44. Överlåtelse i övrigt av föräldrapenning
och tillfällig föräldrapenning (mom. 35)

Ulf Kristersson (m),  Göran  Lindblad  (m),  Cecilia
Magnusson  (m)  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m) och
Helena Bargholtz (fp) anser

dels  att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga  motioner  om föräldraförsäkringen som börjar
med  "När  det"  och  slutar  med  "Sf266"  bort  ha
följande lydelse:
Enligt   utskottets   mening    finns   det   vissa
förbättringar  av föräldraförsäkringen  som  snarast
bör komma till stånd för att underlätta för en grupp
människor som är utsatta för större påfrestningar än
många andra, nämligen ensamstående föräldrar.
Enligt nuvarande  regler  kan  föräldrapenning inte
bytas mot tillfällig föräldrapenning  om  barnet  är
240  dagar  eller yngre. I praktiken innebär det att
en ensamstående  mamma  inte kan få hjälp med vården
av barnet innan det är 241  dagar gammalt. Utskottet
anser att gränsen på 240 dagar  bör  tas bort så att
den tillfälliga föräldrapenningen även  i dessa fall
kan  överlåtas  till  annan.  Även  i  övrigt  anser
utskottet,          i          enlighet          med
Tjänstebeskattningsutredningens     förslag,     att
tillfällig  föräldrapenning skall kunna överlåtas på
ett friare sätt t.ex. till en vän, en släkting eller
användas som  betalning till en barnvårdare från ett
företag.
Vad  utskottet   ovan   anfört  om  överlåtelse  av
föräldrapenning och tillfällig  föräldrapenning  bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  35 bort ha
följande lydelse:
35.   beträffande  överlåtelse  i  övrigt   av
föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning
att riksdagen  med  bifall  till  motionerna 1999/2000:Sf208 i
denna del och 1999/2000:Sf305 yrkande  5 och med
avslag på motion 1999/2000:Sf233, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

45. Uppföljning av föräldraförsäkringens
konstruktion (mom. 36)

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser

dels  att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga  motioner  om föräldraförsäkringen som börjar
med "Vad slutligen"  och slutar med "och Sf274" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att det  för  barnets utveckling är
viktigt att pappan stimuleras att  ta  ut  så mycket
föräldraledighet  som  möjligt.  En  viss  ekonomisk
styrning  finns  därvid i systemet genom mamma-  och
pappamånaderna.
Alltför ofta att  är det dock inte bara svårigheten
för  pappan  att vara  ledig  från  arbetet  som  är
orsaken  till  att   han   inte   tar   ut   mer  av
föräldraledigheten.   Det   beror   också   på   att
föräldrapenningen  grundas på inkomster om högst 7,5
prisbasbelopp.    Därmed     kan     den     samlade
familjeinkomsten upplevas som för låg om pappan  tar
ut föräldraledigheten.
Med   hänsyn   härtill   anser   utskottet  att  en
uppföljning   bör   göras   för   att   utröna   hur
föräldraförsäkringens  konstruktion  styr  vem   som
väljer att arbeta  hemma hos barnet.
dels  att  utskottets  hemställan  under  36 bort ha
följande lydelse:
36.       beträffande      uppföljning      av
föräldraförsäkringens konstruktion
att riksdagen  med  bifall till motion 1999/2000:Sf257 som sin
mening ger regeringen  till  känna vad utskottet
anfört,

46. Behandling vid öppenvårdsavdelning i
kommunal regi (mom. 38)

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande  i avsnittet
Övriga  motioner om föräldraförsäkringen som  börjar
med "Beträffande  förslaget"  och slutar med "motion
Sf289" bort ha följande lydelse:
Många  kommuner  har  en  öppenvårdsavdelning   där
familjer  med  barn  under  tolv år går i behandling
under dagtid. Till behandlingen  är då en barnläkare
knuten. Verksamheten liknar en inläggning dagtid som
t.ex.  en  familj måste gå igenom vid  en  utredning
eller behandling  på  sjukhus i landstingets regi. I
sistnämnda fall utges tillfällig föräldrapenning.
Om inte tillfällig föräldrapenning  kan  utges  vid
behandling      som      sker      vid     kommunens
öppenvårdsavdelning  är  det enligt utskottet  svårt
för föräldrarna att delta.  Utskottet  anser  därför
att  tillfällig  föräldrapenning  skall  kunna utges
vare  sig behandling sker vid öppenvårdsavdelning  i
kommunal  regi eller i landstingets regi. Regeringen
bör återkomma  till  riksdagen  med  förslag  om  en
ändring av AFL så att tillfällig föräldrapenning kan
utges även i dessa fall. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  38 bort ha
följande lydelse:
38.       beträffande      behandling      vid
öppenvårdsavdelning i kommunal regi
att riksdagen  med  bifall till motion 1999/2000:Sf289 som sin
mening ger regeringen  till  känna vad utskottet
anfört,

47. Grundavdrag m.m. (mom. 40)

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande  i avsnittet
Övriga  motioner  om  underhållsstöd som börjar  med
"Vad gäller" och slutar  med  "det  anförda" bort ha
följande lydelse:
Enligt  utskottets  mening  är  48 000 kr  en  både
lämplig  och  rimlig  nivå  på  grundavdraget.   Den
grundavdragshöjning  till  72  000  kr  samt  de nya
procentsatser  som kommer att gälla fr.o.m. februari
2000 slår hårt mot  underhållsskyldiga föräldrar med
en medelinkomst och fler än ett barn. Regeringen bör
därför återkomma till  riksdagen med ett förslag där
grundavdraget är 48 000  kr  och procentnivåerna har
anpassats  så  att  de  ekonomiska   effekterna  för
statskassan är oförändrade.
Vidare   anser   utskottet  att  det  är  fel   att
underhållsstöd utbetalas  till boföräldern oberoende
av hur stora inkomster han  eller  hon  har. För att
inte syste-mets legitimitet skall undergrävas  måste
båda    föräldrarnas    ekonomiska   situation   och
möjligheter att försörja  sina  barn beaktas. Om den
bidragsskyldige  inte  är återbetalningsskyldig  för
hela underhållsstödet bör  därför en inkomstprövning
av boföräldern göras innan statligt  stöd utbetalas.
Utskottet  anser  att regeringen bör återkomma  till
riksdagen med förslag  som  innebär att boförälderns
ekonomi  beaktas  i  de  fall  där   statligt   stöd
utbetalas.
Vad  utskottet  ovan  anfört  bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets hemställan under  40  bort  ha
följande lydelse:
40. beträffande grundavdrag m.m.
att riksdagen  med  bifall till motion 1999/2000:Sf302 yrkande
21 som sin mening ger  regeringen till känna vad
utskottet anfört,

48. Inkomstberäkning i underhållsstödet (mom. 41)

Ulf Kristersson, Göran Lindblad,  Cecilia  Magnusson
och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser

dels  att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga  motioner om underhållsstöd som börjar med "I
några" och  slutar  med  "avstyrks  därmed"  bort ha
följande lydelse:
Utskottet  konstaterar att inkomstprövningen enligt
gällande  regler   skall  utgå  från  sist  gällande
taxerad  inkomst.  Detta   innebär   att  inaktuella
inkomster  i  många  fall  ligger  till  grund   för
inkomstprövningen.   Enligt  utskottets  mening  kan
detta   utgöra   betydande    problem,   t.ex.   vid
arbetslöshet. Utskottet anser att  det bör övervägas
om  inte  regler  motsvarande  dem  som  gäller  för
beräkning  av  bostadsbidrag  bör  gälla  även   vid
fastställande av återbetalningsskyldighet.
Vidare utgår inkomstprövningen från bruttolönen och
från  denna bruttolön får endast avdrag göras som om
inkomsten avser tjänst. För egenföretagare kan detta
bli både  orättvist  och  betungande.  Detta  gäller
t.ex.     vid     avdrag     för    pensionspremier.
Egenföretagarens inkomster skall  vidare  höjas  med
vissa  resultatreglerande  poster. Enligt utskottets
mening   är  det  inte  acceptabelt   att   behandla
egenföretagare  i dessa hänseenden som anställda när
förhållandena inte  är  jämförbara.  Utskottet anser
att egenföretagare bör behandlas med hänsyn  till de
förhållanden de arbetar under.
I bruttolönen för anställda och egenföretagare  kan
ingå ett förmånsbelopp för nyttjande av bil, som för
många  är absolut nödvändigt för arbetets utförande.
Detta  skapar   betydande   påfrestningar   på   den
skattskyldiges  betalningsförmåga eftersom betalning
krävs  för  belopp   som   aldrig  lett  till  någon
utbetalning  till den betalningsskyldige.  Utskottet
anser att reglerna  i  lagen om underhållsstöd måste
ändras    så    att    bilförmån     undantas    vid
inkomstprövningen.
Vad  utskottet  ovan anfört bör riksdagen  som  sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets  hemställan  under  41  bort  ha
följande lydelse:
41.     beträffande     inkomstberäkning     i
underhållsstödet
att  riksdagen  med  bifall till motionerna 1999/2000:Sf273  i
denna del, 1999/2000:Sf281  och  1999/2000:Sf287
som  sin  mening ger regeringen till  känna  vad
utskottet anfört,

49. Underhållsstöd och fängelsestraff
(mom. 42)

Sven-Erik Sjöstrand  och  Claes  Stockhaus  (båda v)
anser

dels  att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga  motioner  om  underhållsstöd  som börjar med
"Enligt 3 §" och slutar med "motion Sf237"  bort  ha
följande lydelse:
En   förutsättning  för  att  underhållsstöd  skall
utbetalas  är  att föräldrarna inte bor tillsammans.
Att föräldrar lever på skilda håll under ibland till
och  med  ganska långa  perioder  innebär  inte  med
nödvändighet att sammanlevnaden anses hävd. I praxis
dras  vanligtvis   gränsen   strax   efter  ett  års
separation.  Vid  fängelsevistelse  är  det   enligt
utskottets   mening   uppenbart  att  föräldrar  som
tidigare levt tillsammans separerat.
Underhållsstödet har i  dag karaktär av att vara en
rättighet för alla barn vilkas  föräldrar inte lever
tillsammans.  Det  tar  sig  bl.a.  uttryck   i  att
underhållsstöd  utbetalas  även  till  barn  som bor
växelvis   hos   sina   föräldrar.   Därtill   utges
underhållsstöd  i de fall då barn inte har rätt till
barnpension  efter  en  förälders  död.  Med  hänsyn
härtill kan ifrågasättas om inte barn, vars förälder
sitter i fängelse,  skall  erhålla denna förmån från
separationens första dag. Utskottet anser att frågan
huruvida samhället skall ta  ett  större  ansvar för
barns ekonomiska situation när en förälder  sitter i
fängelse bör utredas.
Vad  utskottet  ovan  anfört bör riksdagen som  sin
mening ge regeringen till känna.
dels  att utskottets hemställan  under  42  bort  ha
följande lydelse:
42.     beträffande     underhållsstöd     och
fängelsestraff
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf237  som  sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört,

50. Underhållsstöd i övrigt (mom. 43)

Sven-Erik Sjöstrand  och  Claes  Stockhaus  (båda v)
anser

dels  att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Övriga  motioner om underhållsstöd som börjar med "I
fråga" och  slutar  med "denna del" bort ha följande
lydelse:
Enligt  de  nuvarande  reglerna  för  umgängesresor
skall föräldrarna dela på kostnaden för resorna. För
vissa föräldrar  kan  avståndet  mellan bostäderna i
kombination  med låga löner innebära  att  kostnaden
för resorna blir  orimligt hög. Utskottet anser inte
att det är acceptabelt att föräldrar med låg inkomst
inte kan träffa sina barn.
När det gäller umgängesavdrag har umgängesföräldern
rätt att tillgodoräkna  sig avdrag för ett helt dygn
under   förutsättning   att   barnet   vistats   hos
umgängesföräldern   minst  sex  dagar   i   månaden.
Eftersom dessa regler inte är i överensstämmelse med
hur föräldrar i praktiken  utövar  sin  umgängesrätt
anser utskottet att reglerna bör ändras.
Vad  utskottet  ovan anfört bör riksdagen  som  sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets  hemställan  under  43  bort  ha
följande lydelse:
43. beträffande underhållsstöd i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf273  i  denna
del     och    med    avslag    på    motionerna
1999/2000:Sf240,   1999/2000:Sf296   yrkande  5,
1999/2000:Sf298  och  1999/2000:Sf299  som   sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört,

51. Höjning av adoptionsbidraget (mom. 44)

Rose-Marie Frebran  (kd), Ulf Kristersson (m), Fanny
Rizell (kd), Göran Lindblad  (m),  Birgitta Carlsson
(c),   Cecilia   Magnusson  (m),  Cristina   Husmark
Pehrsson (m) och Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av  utskottets yttrande i avsnittet
Övriga motioner om adoptionsbidrag  som  börjar  med
"Flertalet  motionsyrkanden"  och  slutar med "anses
tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Utskottet   konstaterar   att  när  bidraget   till
kostnader  för internationella  adoptioner  infördes
var avsikten  att  50  % av kostnaden för adoptionen
skulle täckas av bidraget.  Budgetåret  1988/89  var
täckningsgraden   för   adoptionsbidraget  40  %  av
nettokostnaden för adoption och har därefter gradvis
sjunkit för att i dag utgöra endast cirka 26 %.
Med ett så lågt bidrag är  det få som har möjlighet
att   adoptera   eftersom  en  adoption   kostar   i
genomsnitt 90 000-100  000  kr.  Med hänsyn till den
ursprungliga  målsättningen  samt adoptionsbidragets
reala minskning över åren är det  enligt  utskottets
mening    befogat    att    se    över    nivån   på
adoptionsbidraget.  Detta  bör  riksdagen  som   sin
mening ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  44 bort ha
följande lydelse:
44. beträffande höjning av adoptionsbidraget
att  riksdagen  med  bifall  till motionerna  1999/2000:Sf203,
1999/2000:Sf229,                1999/2000:Sf243,
1999/2000:Sf251,  1999/2000:  Sf259  yrkande  1,
1999/2000:Sf271,   1999/2000:Sf283,   1999/2000:
Sf284,   1999/2000:Sf288   och   1999/2000:So328
yrkande 1  som  sin  mening  ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

52. Vårdbidrag m.m. (mom. 46)

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande  i avsnittet
Övriga   motioner   om  vårdbidrag  som  börjar  med
"Handikappombudsmannen  har"  och slutar med "motion
Sf214" bort ha följande lydelse:
Många föräldrar får vänta alldeles för länge på att
få   sin   ansökan   om   vårdbidrag  behandlad   av
försäkringskassan. Det finns  föräldrar som har fått
vänta  i  19 månader på ett beslut.  Det  är  enligt
utskottets  mening  inte  rimligt  med  en  så  lång
handläggningstid.   En   retroaktiv  utbetalning  av
vårdbidrag kan dessutom leda till att föräldern blir
återbetalningsskyldig  för   t.ex.  studiemedel  och
bostadsbidrag, eftersom det inte  alltid  är möjligt
att  avstå  från  dessa  förmåner  under  den  långa
handläggningstiden.      Utskottet     anser     att
möjligheterna  att  skynda  på  handläggningstiderna
snarast måste ses över.
Vårdbidrag kan ges på fyra nivåer beroende på vård-
och  tillsynsbehovets omfattning  och  storleken  på
merkostnaderna.   För  många  föräldrar  skulle  det
innebära en förbättring  om  vårdbidrag  kunde utges
med  t.ex. 20 %. Utskottet anser att det finns  skäl
att se  över  möjligheten  att införa flera nivåer i
vårdbidraget.
Försäkringskassans  bedömningar   av  vårdbidragets
storlek  görs  inte alltid på ett rättssäkert  sätt.
Olika försäkringskassor  beviljar  olika  vårdbidrag
trots  att  två  barn har samma vårdbehov. Utskottet
anser  att  det  bör   vara   möjligt   att  utfärda
rekommendationer   på  området  som  kan  ge  bättre
vägledning och mer jämlik behandling.
Vad utskottet ovan  anfört  bör  riksdagen  som sin
mening ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  46 bort ha
följande lydelse:
46. beträffande vårdbidrag m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf303 yrkandena
1-4 och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf214
och   1999/2000:Sf275   som   sin   mening   ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden

1. Moderaternas anslagsförslag (mom. 6, 22
och 30)

Ulf  Kristersson,  Göran Lindblad, Cecilia Magnusson
och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anför:

Den  18 november 1999  beslöt  riksdagens  majoritet
bestående  av socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister  att  fastställa ekonomiska ramar för
de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och
en beräkning av statens  inkomster avseende år 2000.
Samtidigt beslutades om preliminära  utgiftstak  för
åren 2001 och 2002.
Moderata   samlingspartiet   har   i   parti-   och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska   politiken   och  budgetpolitiken.  Våra
förslag  syftar till att skapa  förutsättningar  för
ett  ekonomiskt,   kulturellt  och  socialt  växande
Sverige.  Genom en större  enskild  sektor  och  ett
starkare  civilt   samhälle  kan  både  företag  och
människor växa. Fler  och  fler  kan komma in på den
ordinarie    arbetsmarknaden,   och   den    sociala
tryggheten ökar  också i andra bemärkelser genom att
hushållen får en större  ekonomisk  självständighet.
Friheten  att  välja  bidrar både till mångfald,  en
bättre kvalitet och en  större trygghet. De enskilda
människorna får ett större inflytande över sina liv.
Vi  har  föreslagit  en  långtgående  växling  från
subventioner    och    bidrag    till     omfattande
skattesänkningar   för   alla,   främst   låg-   och
medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor
som är i störst behov av gemensamma insatser och som
har  små eller inga möjligheter att påverka sin egen
situation. Vi slår också fast att det allmänna skall
tillföras resurser för att på ett tillfredsställande
sätt kunna  genomföra  de  uppgifter  som måste vara
gemensamma.
När  riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet
den   18    november   om   ramar   för   de   olika
utgiftsområdena   valt   en   annan   inriktning  av
politiken,  redovisar vi i detta särskilda  yttrande
den del av vår  politik  som rör utgiftsområdena 10,
11 och 12.


Anslag inom utgiftsområde  10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Moderaterna anser att utgiftsområde  10 bör minskas med 12 221
miljoner kronor för år 2000 jämfört med  regeringens
förslag.

A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget  A  1
på sammanlagt 8 350 miljoner kronor.
Den  kraftiga  ökningen  av  sjukpenningkostnaderna
under innevarande budgetår är enligt vår uppfattning
synnerligen  allvarlig. Genomförda  "åter-ställare",
bl.a.   i   form  av   höjd   ersättningsnivå   inom
sjukförsäkringen, har säkerligen bidragit till denna
utveckling och  kan förvärra de framtida effekterna.
Enligt vår mening  kan  dessutom  de  senaste  årens
ökade  köer  inom  sjukvården  förklara en del av de
ökade sjuktalen.
Vi  har  bl.a.  med  hänsyn  till  detta   tidigare
föreslagit att ersättningsnivån sänks till 75  %  av
den   sjukpenninggrundande  inkomsten.  Som  framgår
upprepar vi detta krav även nu.
De  föreslagna   besparingarna   har  som  mål  att
ytterligare        betona       arbetslinjen       i
socialförsäkringen.  Förslagen  skall  också ses mot
bakgrund   av   de  i  annat  sammanhang  föreslagna
skattesänkningarna för låg- och medelinkomsttagare.
Enligt vår uppfattning  finns  det stora ekonomiska
fördelar    med    finansiell   samordning    mellan
socialförsäkringen,     hälso-    och    sjukvården,
kommunerna och länsarbetsnämnden, vilket avspeglas i
vårt ramförslag. Vi anser därför att FINSAM-modellen
bör införas i hela landet  och  att  detta tydligare
skall   markeras  i  lagstiftningen.  Detta   skulle
undanröja  de  värsta  gränsdragningsproblemen  inom
rehabiliteringen  samt ge minskade kostnader. Vidare
skulle  enligt  vår  uppfattning   också   en   ökad
effektivitet  uppnås  inom  rehabiliteringen  om  en
sjukvårdsförsäkring  införs  där  både sjukpenningen
och  finansieringen av sjukvården följer  patienten.
Inom de  stora  diagnosområdena kranskärlssjukdomar,
astma och smärtbesvär  från  rörelseorganen bör HUR-
projektets      modeller      för     rehabilitering
vidareutvecklas.
Besparingarna  i övrigt uppnås  genom,  som  nämnts
ovan,        att        kompensationsnivån         i
sjukpenningförsäkringen   sänks   till   75   %   av
sjukpenninggrundande  inkomst  fr.o.m. den 1 januari
2000  samt  att  den sjukpenninggrundande  inkomsten
beräknas på de senaste  två årens inkomst och räknas
upp    med   basbeloppet   i   stället    för    med
löneutvecklingen.    Vidare   bör   ytterligare   en
karensdag införas i sjukpenningförsäkringen.
Vidare  anser  vi  att  kostnaderna   för  fusk  och
överutnyttjande kan minskas genom ökad  kontroll  av
sjukpenningförsäkringen.  Besparingar  uppnås  också
genom  att  personskador till följd av trafikolyckor
förs över till  trafikförsäkringen.  Vi anser att en
överföring      av      sådana     sjukfall     till
trafikförsäkringen  ger en  direkt  koppling  mellan
premie  och  skadeutfall  och  medför  dessutom  att
rehabilitering får högsta prioritet.



A 2 Förtidspensioner

Moderaterna föreslår  besparingar  inom anslaget A 2
på sammanlagt 4 000 miljoner kronor.
Vi anser att nödvändiga besparingar kan göras genom
en ökad kontroll av förtidspensioner.
A 4 Arbetsskadeersättningar

Moderaterna föreslår besparingar inom  anslaget  A 4
på sammanlagt 271 miljoner kronor.
Enligt  vår  uppfattning bör arbetsolycksfallen och
vissa strikt avgränsade arbetsskador kunna brytas ut
ur den offentliga  försäkringen.  Vi  anser  att  en
tvingande  lagstiftning bör finnas där alla omfattas
av en försäkring  som  ger  ett  visst  minimiskydd.
Arbetsgivaren      betalar     premien     varigenom
drivkrafterna  för  en   säker  arbetsmiljö  stärks.
Försäkringen  kan  enligt vår  mening  i  konkurrens
erbjudas  av  försäkringsbolag  eller  den  allmänna
försäkringen på  försäkringsmässiga  villkor. Vidare
bör  färdolycksfallen föras över och finansieras  av
trafikförsäkringen.
B 1 Riksförsäkringsverket

Moderaterna  föreslår en utgiftsökning inom anslaget
B 1 på sammanlagt 400 miljoner kronor.

Vi  anser att socialförsäkringsadministrationen  bör
få  ytterligare  medel  så  att  försäkringskassorna
skall  kunna öka arbetsinsatserna för rehabilitering
och samordning.

Anslag inom  utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Moderaterna anser att inkomstprövningen av änkepensionerna som
infördes   den   1    april    1997   är   stötande.
Inkomstprövningen   måste   upphöra   och   nivåerna
återställas till vad som gällde  före  den  1  april
1997.  Vidare  bör  omställningspensionen  förlängas
från  sex till tolv månader. Moderaterna står  också
fast vid  kravet  på att fritidsfastighet inte skall
räknas   med   i  inkomsten   vid   beräkningen   av
bostadstillägget.

Moderaterna anser att utgiftsområde 11 bör tillföras
ytterligare 1 285  miljoner  kronor.  Av dessa medel
bör  anslaget A 2 Efterlevandepensioner  till  vuxna
tillföras  1  170  miljoner  kronor och anslaget A 3
Bostadstillägg   till  pensionärer   tillföras   115
miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.

Anslag inom utgiftsområde  12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Moderaterna anser att utgiftsområde  12  bör minskas
med 1 140 miljoner kronor för budgetåret 2000.





A 1 Allmänna barnbidrag

Moderaterna  motsätter sig höjningen av barnbidraget
år 2000 och föreslår  en minskning av anslaget med 2
200 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Vi anser i stället att ett grundavdrag på 10 000 kr
per  barn  och år skall införas  vid  den  kommunala
beskattningen.  Eftersom  förslaget om barnavdrag är
lika  för alla barn och inte  ger  extra  stöd  till
familjer   med   flera   barn   accepterar   vi  att
flerbarnstillägget    höjs    på   sätt   regeringen
föreslagit.
A 2 Föräldraförsäkringen

Moderaterna föreslår besparingar  inom  anslaget A 2
på 1 340 miljoner kronor.
Besparingarna uppnås genom att kompensationsnivån i
föräldraförsäkringen sänks till 75 % fr.o.m.  den  1
januari  2000 och att föräldrapenningen i likhet med
vad vi har  föreslagit för sjukpenningen beräknas på
ett medelvärde  av  de senaste 24 månadernas inkomst
samt räknas upp med basbeloppet  i  stället  för med
löneutvecklingen. Havandeskapspenningen skall vidare
samordnas med sjukpenningförsäkringen fr.o.m.  den 1
januari   2000   samtidigt  som  lagstiftningen  bör
tydliggöras så att  det  blir  möjligt  att  använda
föräldraförsäkringen  mer  flexibelt  än  i dag. Det
skall  t.ex. vara möjligt att ta ut föräldraledighet
två månader före förlossningen om man så önskar. Som
en konsekvens  av  att  vi  under  utgiftsområde  10
föreslår  att  det införs ytterligare en karensdag i
sjukförsäkringen,  anser  vi att utnyttjandet av den
tillfälliga föräldrapenningen  måste  följas  upp så
att  föräldrarna inte vid egen sjukdom väljer att  i
stället ta ledigt för vård av sjukt barn.
Vidare   anser  vi  att  ett  vårdnadsbidrag  skall
införas   och   rätt   till   avdrag   för   styrkta
barnomsorgskostnader   medges.  På  så  sätt  skapas
rättvisa mellan alla barnfamiljer och möjliggörs för
alla att välja den omsorg  som  bäst passar den egna
familjen. Vårdnadsbidraget skall  utgöra  24  000 kr
liksom  tidigare  men en uppräkning bör ske för åren
1995-1999. För detta  ändamål  bör  ett  nytt anslag
tillskapas  och  riksdagen  bör anvisa 2,4 miljarder
kronor för budgetåret 2000.

2. Kristdemokraternas anslagsförslag (mom.
6, 22 och 30)

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anför:

I  riksdagen  finns  en  majoritet  -  bestående  av
socialdemokrater,        vänsterpartister        och
miljöpartister - för förslagen i budgetpropositionen
för budgetåret 2000 om ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena   samt   beräkningen    av   statens
inkomster  för  år  2000. Samma majoritet har  också
uttalat  sitt  stöd  gällande   beräkningen  av  det
offentliga    utgiftstaket    samt   förslagen    om
preliminära utgiftstak för åren 2001 och 2002.
I  finansutskottets  betänkande  1999/2000:FiU1  om
utgiftsramar och beräkning  av  statsinkomsterna har
företrädarna för Kristdemokraterna  i en reservation
lagt   fram   förslag   till  totala  utgifter   för
statsbudgeten  och  fördelning   på  utgiftsområden.
Genom riksdagsbeslut den 18 november  har riksdagens
majoritet valt en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken.
Kristdemokraternas  budgetförslag tar sikte  på  att
öka sysselsättningen  så  att  välfärden kan tryggas
för  alla.  Dessa förslag är en helhet  och  det  är
därför i detta  andra  steg  inte  meningsfullt  att
fullfölja  vårt  förslag  avseende fördelning av den
beslutade    ramen    på    olika    anslag     inom
utgiftsområdena.  I det följande redovisar vi vilken
fördelning på anslag inom utgiftsområdena 10, 11 och
12 som förordats av Kristdemokraterna.

Anslag inom utgiftsområde  10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Kristdemokraterna anser att utgiftsområde 10 bör minskas med 3
675  miljoner  kronor  för  år  2000   jämfört   med
regeringens förslag.

A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget
A 1 på sammanlagt 3 520 miljoner kronor.
De  av  oss  föreslagna  besparingarna uppnås genom
införandet   av   ytterligare   en    karensdag    i
sjukförsäkringen med bibehållet högkostnadsskydd och
genom en ny beräkningsgrund för sjukpenninggrundande
inkomst.  Vi  anser att sjukpenninggrundande inkomst
bör beräknas på  snittinkomsten under de senaste två
åren   samt   att   skattepliktiga    förmåner   och
semesterersättning  skall vara sjukpenninggrundande.
Vår uppfattning är att  utgångspunkten i alla former
av   rehabilitering  skall  vara   ett   organiserat
samarbete  mellan kommunerna, hälso- och sjukvården,
försäkringskassorna   och  arbetsförmedlingarna.  Vi
anser  därför  att samverkan  av  FINSAM-modell  bör
införas i hela landet.
En ökad satsning  på  rehabilitering  är nödvändig.
Genom att använda pengar till insatser för  vård och
rehabilitering i stället för passiva sjukskrivningar
anser  vi  att  kostnaderna  för  socialförsäkringen
minskar.
Enligt   vår   uppfattning   bör  vidare   samtliga
personskadekostnader  i  samband  med  trafikolyckor
föras över till trafikförsäkringen. En sådan ordning
skulle leda till att samhällets kostnader minskar.
A 2 Förtidspensioner

Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget
A 2 på sammanlagt 440 miljoner kronor.
Vi  anser att de av oss föreslagna  förbättringarna
av resurserna  till rehabilitering och ökad kontroll
leder till minskade kostnader för förtidspension.
B  1  Riksförsäkringsverket   och   B   2   Allmänna
försäkringskassor

Kristdemokraterna   föreslår   en   besparing   inom
anslaget B 1 på sammanlagt 15 miljoner kronor och en
utgiftsökning  inom  anslaget  B 2 på sammanlagt 300
miljoner kronor.

Vi föreslår ett sparbeting för RFV  på 2,5 %, vilket
ger  en  besparing  på 15 miljoner kronor.  För  att
garantera effektivitet,  rättssäkerhet och kompetens
vid ärendebehandling krävs en resursförstärkning för
försäkringskassorna.  Vi  anser   att   behovet   av
personella   resurser   och   ett  ökande  behov  av
kompetensutveckling   måste   tillgodoses.    Annars
riskerar  försäkringskassornas  arbetssituation  att
leda  till  beslut  på ofullständiga eller felaktiga
grunder och till fusk och missbruk som inte upptäcks
på grund av bristande kontroll.

Anslag inom utgiftsområde  11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Kristdemokraterna anser att  pensionstillskottet bör
höjas  med  200 kr per månad för  de  sämst  ställda
pensionärerna.  Kostnader för läkemedel och vård har
ökat    markant.    Regeringen    vill    kompensera
pensionärerna  för  detta,  men  i  alltför  blygsam
omfattning. Pensionstillskottet  är  ett  instrument
som skall jämna ut de ekonomiska skillnaderna mellan
välbesuttna pensionärer och de som av olika skäl har
lägre ekonomisk standard. Anslaget A 1 bör för detta
tillföras ytterligare 810 miljoner kronor.
Kristdemokraterna    säger    fortsatt   nej   till
inkomstprövningen     av     änkepensionerna     och
förkortningen        av       omställningspensionen.
Kristdemokraterna  anser   det  anmärkningsvärt  att
regeringen inte inser nödvändigheten  av  att  slopa
inkomstprövningen  av  änkepensionerna.  Ytterligare
657 miljoner kronor bör därför läggas till  anslaget
för efterlevandepensioner till vuxna.
Kristdemokraterna  står  fast  vid sitt krav på  att
fritidsfastigheter  inte skall behöva  tas  med  som
inkomst  vid beräkningen  av  bostadstillägget  till
pensionärer.   Anslaget   A  3  Bostadstillägg  till
pensionärer bör således ökas med 30 miljoner kronor.

Anslag inom utgiftsområde 12  Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Kristdemokraterna  anser  att utgiftsområde  12  bör
minskas med 641 miljoner kronor för budgetåret 2000.

A 1 Allmänna barnbidrag

Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget
A 1 på sammanlagt 2 100 miljoner kronor.
Vi  föreslår  att barnbidragshöjningen  senareläggs
ett år på så sätt  att barnbidraget höjs till 800 kr
per barn och månad fr.o.m.  den  1  januari 2001 och
till 900 kr per barn och månad fr.o.m.  år  2002. De
frigjorda     resurserna     överförs    till    den
barnrelaterade  delen av bostadsbidraget.  På  detta
sätt kommer pengarna  de  familjer med sämst ekonomi
bäst till del.
A 2 Föräldraförsäkringen

Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget
A 2 på sammanlagt 567 miljoner kronor.
Vi  anser  att sjukpenninggrundande  inkomst  skall
beräknas på de  senaste  två  årens inkomst samt att
skattepliktiga förmåner och semesterersättning skall
ingå i beräkningsunderlaget. Vi  anser  också att de
90  garantidagarna  skall  slopas,  att garantinivån
skall  höjas  till  120  kr  per  dag samt  att  två
kontaktdagar per år för barn upp till  12  år  skall
återinföras.
Vidare  anser  vi att riksdagen för budgetåret 2000
till  ett  nytt  anslag  Vårdnadsbidrag  bör  anvisa
2 miljarder    kronor     för    budgetåret    2000.
Vårdnadsbidraget skall kunna användas för att betala
barnomsorg  eller för att möjliggöra  för  någon  av
föräldrarna   att    stanna    hemma   med   barnet.
Vårdnadsbidraget skall gälla barn mellan ett och tre
år  och  vara  skattepliktigt. Vidare  skall  avdrag
medges för styrkta  barnomsorgskostnader, dock högst
med  vad  som  kan  erhållas  i  vårdnadsbidrag  för
barnet. Fullt vårdnadsbidrag skall utges med 10 % av
basbeloppet  per månad  och  barn.  Med  ett  sådant
bidrag   skapas    ökad    rättvisa   mellan   olika
barnfamiljer samtidigt som det  ger större valfrihet
och ökad flexibilitet.
A   4  Bidrag  till  kostnader  för  internationella
adoptioner

Kristdemokraterna  föreslår  en  utgiftsökning  inom
anslaget A 4 på 25 miljoner kronor.
Den  genomsnittliga kostnaden för en internationell
adoption är i dag ca 91 000 kr per barn. Då bidraget
är 24 000  kr  per  barn täcker detta således endast
drygt en fjärdedel av  kostnaderna.  Vi  vill därför
höja detta bidrag till 50 000 kr per barn fr.o.m. år
2000 och avsätter medel härför.
A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Kristdemokraterna  föreslår  en  utgiftsökning  inom
anslaget A 6 på 500 000 kr.
Vi  anser  att  biståndsarbetare  är   viktiga  för
Sverige  och  att de utför ett beundransvärt  arbete
under  ibland stora  uppoffringar.  Enligt  den  nya
socialförsäkringslagen,  som  träder  i  kraft den 1
januari   2001,   kommer  biståndsarbetare  som   är
anställda av en ideell  organisation att omfattas av
bosättningsbaserade          förmåner.           Vid
utlandstjänstgöring  kommer  de  därmed  att få rätt
till  familjestöd.  Eftersom vårdbidrag inte  räknas
som familjestöd kommer  dock  denna  förmån inte att
kunna  utges  under utlandsvistelsen. Vi  anser  att
reglerna bör ändras  så  att  även  vårdbidrag skall
kunna  utges  för  barn till biståndsarbetare  under
utlandstjänstgöring  och  att  detta bör gälla redan
fr.o.m.år 2000.

3. Centerpartiets anslagsförslag (mom. 6,
22 och 30)

Birgitta Carlsson (c) anför:

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk  trygghet vid
sjukdom och handikapp

Centerpartiet anser att utgiftsområde 10  bör  minskas med 757
miljoner  kronor för år 2000 jämfört med regeringens
förslag.

A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Centerpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 1
på sammanlagt 1 300 miljoner kronor.
Vi    anser   att    kvalifikationsvillkoren    för
sjukpenninggrundande  inkomst  bör  ändras  samt  en
kraftig   satsning   på   rehabilitering  göras.  En
kommission  bör  tillsättas  för  att  samordna  och
utarbeta    en    strategi    för   insatserna    på
rehabiliteringsområdet. Den finansiella samordningen
bör  påskyndas och utökas. Försöken  med  finansiell
samordning  (FINSAM,  SOCSAM)  bör enligt vår mening
övergå  i  permanent  verksamhet  och  omfatta  hela
landet.
B 2 Allmänna försäkringskassor

Centerpartiet   föreslår   en   utgiftsökning   inom
anslaget B 2 på sammanlagt 543 miljoner kronor.

Vi   anser  att  försäkringskassorna   bör   få   en
resursförstärkning   för   en   ökad   satsning   på
rehabilitering.    Vidare   bör   i   princip   inga
förtidspensioner beviljas till personer under 30 år.

Anslag inom utgiftsområde  11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Centerpartiet  vill höja pensionstillskottet  med  2
500 kronor per år  fr.o.m.  den  1  juli 2000. Detta
gynnar  de  pensionärer som har låg pension,  främst
kvinnor. Anslaget  A  1  Ålderspensioner  bör därför
tillföras  390  miljoner  kronor. Förslaget om  höjt
pensionstillskott leder till  att BTP ökar, eftersom
inkomst-avdraget  då  minskar.  Centerpartiet   vill
därför  tillföra  anslaget  A  3 Bostadstillägg till
pensionärer 75 miljoner kronor.

Den  som  mister  sin  maka  eller make  måste  ofta
radikalt  förändra sin livssituation.  Oftast  krävs
det  lång  tid   att   anpassa   sig   till  de  nya
förutsättningar  som kommer att gälla. Centerpartiet
anser att sex månaders omställningspension därvidlag
är  en  alltför  kort  tidsrymd  och  vill  förlänga
perioden   till   tolv   månader.   Anslaget   A   2
Efterlevandepensioner   till   vuxna   skall  därför
tillföras ytterligare 72 miljoner kronor.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet  för
familjer och barn

Centerpartiet   anser   att   utgiftsområde  12  bör
tillföras  ytterligare  260  miljoner   kronor   för
budgetåret 2000.

A 2 Föräldraförsäkringen

Centerpartiet   föreslår   en   utgiftsökning   inom
anslaget A 2 på 260 miljoner kronor.
Vårt förslag inom utgiftsområde 10 att förändringar
bör  göras i beräkningen av den sjukpenninggrundande
inkomsten   påverkar   även   föräldrapenningen  och
anslaget   A   2.   Enligt   vår   uppfattning   bör
sjukpenninggrundande  inkomst  beräknas   delvis  på
historisk inkomst.
Vi     anser     vidare    att    garantinivån    i
föräldraförsäkringen  bör  höjas till 150 kr per dag
fr.o.m. den 1 januari 2000.  Det  ger en något högre
standard för föräldrar som inte haft  möjlighet  att
försäkra  sig för en inkomstbaserad föräldrapenning.
En höjning  får  även  till effekt att behovsprövade
bidrag minskar.

4. Folkpartiets anslagsförslag (mom. 6, 22
och 30)

Helena Bargholtz (fp) anför:

Folkpartiet liberalernas  förslag till budget för år
2000  innebär i sina huvuddrag  sänkta  skatter  för
företagande och tillväxt med utgiftsökningar framför
allt  när  det  gäller  vård  och  omsorg  men  även
utbildning, bistånd, miljö och rättssäkerhet (för en
utförligare  redovisning se reservation nr 24 i bet.
1999/2000:FiU1).

För utgiftsområdena  11  och  12  föreslog  vi 1 122
respektive  116  miljoner  kronor utöver regeringens
förslag.   Våra   förslag   till  utgiftsramar   har
emellertid avslagits av riksdagen i budgetprocessens
första steg, och vi är nu förhindrade  att fullfölja
våra   anslagsyrkanden.   Även   vårt  förslag   för
utgiftsområde  10  -  som var 3 100 miljoner  kronor
mindre än regeringens förslag  -  har  avslagits  av
riksdagen   i   budgetprocessens   första  steg.  Då
Folkpartiets  budgetförslag  är  en  helhet  är  det
emellertid i detta andra steg inte meningsfullt  att
fullfölja våra anslagsyrkanden.

Anslag  inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Folkpartiet  anser  att utgiftsområde 10 bör minskas med 3 100
miljoner kronor för år  2000 jämfört med regeringens
förslag.

A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Folkpartiet föreslår besparingar  inom  anslaget A 1
på sammanlagt 2 450 miljoner kronor.
Vi   anser   att   en   förbättring  bör  göras  av
närståendepenningen och den  därtill kopplade rätten
till  ledighet  för  vård av en svårt  sjuk  person.
Rätten till ledighet bör enligt vår mening förlängas
från 60 till 120 dagar.  En  sådan  åtgärd  ger både
humanitära  och  ekonomiska  vinster och innebär  en
minskad belastning på vårdplatser  inom landstingen.
Enligt  vår mening bör vidare samverkan  av  FINSAM-
modell   införas   i   hela   landet.   Därmed   kan
försäkringspengar  aktiveras  i  syfte  att förkorta
vårdköer   och   förbättra  rehabiliteringen,   dvs.
sjukförsäkringsmedel  bör  användas  för att operera
bort    vårdköer.   Eftersom   missbruk   och   fusk
undergräver  stödet  för  den generella välfärden är
det  avgörande för systemens  fortsatta  legitimitet
att fusk  och missbruk beivras. Slutligen bör enligt
vår uppfattning sjukförsäkringskostnader på grund av
trafikolyckor föras över till trafikförsäkringen.
A 2 Förtidspensioner

Folkpartiet  föreslår  besparingar inom anslaget A 2
på sammanlagt 700 miljoner kronor.
Besparingarna uppnås enligt  vår  mening  genom att
dels  tillåta  FINSAM  i  hela landet, dels tilldela
försäkringskassorna 50 miljoner  kronor  för  kampen
mot fusk och överutnyttjande. Därmed kan kostnaderna
för förtidspensioner minska.
B 2 Allmänna försäkringskassor

Folkpartiet  föreslår en utgiftsökning inom anslaget
B 2 på sammanlagt 50 miljoner kronor.

Enligt Folkpartiets  mening  är  det  avgörande  för
socialförsäkringssystemets   legitimitet   att  fusk
beivras.   Av  det  skälet  bör  försäkringskassorna
tillföras ytterligare  50  miljoner  kronor  för att
motverka     fusk     och     överutnyttjande     av
socialförsäkringen.

Anslag  inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Folkpartiet     föreslår     utgiftsökningar    inom
utgiftsområdet  på  totalt  1 122  miljoner  kronor.
Anslaget A 2 Efterlevandepensioner  till vuxna skall
således  tillföras  ytterligare 802 miljoner  kronor
för att inkomstprövningen  av  änkepensionerna skall
kunna  upphöra och för att täcka  en  återgång  till
tolv  månaders   omställningspension.  Vidare  anser
Folkpartiet att anslaget  A  3  Bostadstillägg  till
pensionärer skall tillföras ytterligare 320 miljoner
kronor för att finansiera ett höjt hyrestak inom BTP
från 4 000 kr till 4 500 kr per månad.

Anslag  inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Folkpartiet  anser att utgiftsområde 12 bör ökas med
sammanlagt 116 miljoner kronor för budgetåret 2000.

A 1 Barnbidrag

Folkpartiet föreslår  en utgiftsökning inom anslaget
A 1 på 550 miljoner kronor.
Vi anser att barnbidraget  bör  höjas åren 2000 och
2001 med 125 kr per barn och månad vartdera året. Vi
har  i  vårt budgetförslag finansierat  detta  genom
vårt förslag  om  en minskning av den barnrelaterade
delen i det behovsprövade bostadsbidraget med 100 kr
per månad år 2000 och med lika mycket år 2001.
A 2 Föräldraförsäkringen

Folkpartiet föreslår  en besparing inom anslaget A 2
på sammanlagt 220 miljoner kronor.
Vi anser att åtgärder  mot fusk och överutnyttjande
av  försäkringen  kan  minska   utgifterna  med  170
miljoner  kronor. Vidare anser vi  att  ersättningen
för mamma-  och pappamånaderna skall höjas till 90 %
av  den  sjukpenninggrundande  inkomsten.  Genom  en
sådan  höjning  stimuleras  männen  att  ta  ut  sin
pappamånad  och  jämställdheten  i  småbarnsfamiljer
ökas.   Med   de   förbättringar   vi  föreslår   av
familjestödet anser vi att de s.k. garantidagarna  i
föräldraförsäkringen kan avskaffas.
A 3 Underhållsstöd

Folkpartiet  föreslår en besparing inom anslaget A 3
på sammanlagt 230 miljoner kronor.
Vi anser att  utgifterna  kan hållas tillbaka genom
en  markering  av  det gemensamma  föräldraansvaret.
Vidare bör åtgärder  mot fusk och överutnyttjande av
försäkringen kunna minska utgifterna med 30 miljoner
kronor.
A  4  Bidrag  till  kostnader   för  internationella
adoptioner

Folkpartiet föreslår en utgiftsökning  inom anslaget
A 4 på 16 miljoner kronor.
Adoptionsbidraget har varit oförändrat  i  flera år
medan  kostnaderna  har  ökat. För närvarande uppgår
kostnaderna till ca 100 000 kr och det gör att många
blivande föräldrar avstår  från att adoptera. Enligt
vår  uppfattning  är  det  rimligt   att   nu   höja
adoptionsbidraget till 40 000 kr.

5. Samverkan och finansiell samordning
(mom. 10)

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anför:

Kristdemokraterna  anser  att  det är mycket viktigt
att även arbetsförmedlingen får  möjlighet att delta
i  den finansiella samordningen. Enligt  vår  mening
bör  arbetsförmedlingen  kunna  ingå  i  ett  par av
SOCSAM-försöken under åren 2001 och 2002.

6. Efterlevandepensioner (mom. 26)

Sven-Erik  Sjöstrand  och  Claes  Stockhaus (båda v)
anför:

Vänsterpartiet  står  fast  vid  den kritik  som  vi
framfört i motioner och annorstädes om införandet av
inkomstprövning av änkepensionen.  Förändringen  har
gett  negativa  fördelningspolitiska  effekter, lett
till   minskad  tillit  för  gjorda  utfästelser   i
trygghetssystemen och diskriminerat kvinnor.
Vänsterpartiet  har vidare fört fram kritik mot det
sätt på vilket inkomstprövningen  görs.  Beräkningen
av  bostadstillägg  till  pensionärer är konstruerat
för  pensionärer  vars  inneboende  oftast  inte  är
ungdomar. Det innebär att  en  hemmaboende arbetslös
18-årig  ungdom  påverkar  änkepensionens   storlek,
eftersom  han eller hon förväntas betala sin del  av
hyran.
De övergångsvisa  änkepensionerna är anpassade till
det  nuvarande pensionssystemet  som  gäller  t.o.m.
2000. Därefter ersätts pensionssystemet med ett nytt
där folkpension och pensionstillskott ersätts med en
garantipension   och  det  som  tidigare  varit  ATP
ersätts  med  inkomstgrundad   ålderspension.  Detta
innebär  att  den övergångsvisa änkepensionen  måste
anpassas  till  det   nya  pensionssystemet.  Enligt
Vänsterpartiets mening  finns  det  skäl att i detta
sammanhang ånyo pröva inkomstprövningen.
Vänsterpartiet reserverade sig mot delar  i det nya
pensionssystemet.  Det  nya pensionssystemet grundar
sig  på  en  överenskommelse   mellan   Folkpartiet,
Centern,    Kristdemokraterna,    Moderaterna    och
Socialdemokraterna.    Det    nya   pensionssystemet
omfattas   inte   heller   av   samarbetet    mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
I den genomförandegrupp som bl.a. skall behandla  de
övergångsvisa   änkepensionerna  har  Vänsterpartiet
inte  beretts  möjlighet   att  delta.  Det  innebär
således   att   ansvaret   för   den   övergångsvisa
änkepensionens   anpassning  till  det   reformerade
ålderspensionssystemet   därmed   kommer  att  åvila
genomförandegruppens fem partier.
I     september     1998    kom    betänkandet
Efterlevandepension   -  en  anpassning   till   det
reformerade ålderspensionssystemet  från Utredningen
om efterlevandepension (SOU 1998:12). Enligt uppgift
har     utredningen     skett     i    samråd    med
Genomförandegruppen.    Utredningen    kommer    att
resultera  i  en  proposition  i  februari 2000  och
föregås av en lagrådsremiss för att  förslagen skall
kunna genomföras den 1 januari 2001.
Utredningen föreslår bl.a. att inkomstprövningen av
den  övergångsvisa änkepensionen skall  ligga  fast.
Det innebär  med stor sannolikhet att de fem partier
som står bakom  pensionsöverenskommelsen inte kommer
att ändra inkomstprövningen i det nya systemet.
För  att  ytterligare   spara   pengar  på  änkorna
föreslår  utredningen  vidare  att det  inrättas  en
särskild  och lägre garantipension  för  änkor.  För
änkor födda  1945  eller senare föreslår utredningen
att änkegarantipensionen  skall  slopas  helt  om de
blir änkor efter år 2000. Även bostadstillägget  för
denna  grupp  föreslås  slopas.  Detta  är  en  klar
försämring av de i dag gällande övergångsreglerna.
Vänsterpartiets åsikt är att det vore värdefullt om
Genomförandegruppen  kunde enas om att ersätta eller
modifiera  inkomstprövningen   av  de  övergångsvisa
änkepensionerna    i   det   nya   pensionssystemet.
Vänsterpartiet är därför  berett  att  stödja  detta
under  förutsättning  att en rimlig finansiering kan
säkerställas. Vi är dock  inte  beredda  att  stödja
förslag   som   innebär   fler  karensdagar,  sänkta
ersättningsnivåer    i    socialförsäkringssystemet,
indraget  underhållsstöd,  sänkt   barnbidrag  m.fl.
försämringar i den sociala tryggheten.

7. Familjepolitikens inriktning m.m. (mom.
29, 32, 33 och 41)

Sven-Erik  Sjöstrand  och Claes Stockhaus  (båda  v)
anför:

Familjen  i  olika  skepnader   är   en   av   många
samlevnadsformer.  Den  kan  vara  positiv men också
förtryckande  för individen. Det är viktigt  att  de
myndigheter som  kommer  i  nära  kontakt  med olika
familjemedlemmar är uppmärksamma på och har  kunskap
om  de  olika strukturer som kan finnas. Enligt  vår
uppfattning  gäller  det  särskilt  unga  invandrade
kvinnor   och   deras   situation  och  ställning  i
familjen. I lika hög grad  gäller  det  de  barn som
utsätts för sexuella övergrepp.
Ett  jämställt samhälle fordrar att hushållsarbetet
sköts  i  hemmet  av  båda  föräldrarna  och  barnen
tillsammans.   Vi  avvisar  därför  alla  former  av
subventionerande av hushållstjänster.
Vid  en arbetstidsförkortning  är  det  enligt  vår
uppfattning viktigt att fler arbetstillfällen skapas
i den offentliga  sektorn  för  att  kvaliteten  och
kvantiteten  i  verksamheten skall kunna bibehållas.
Annars finns det risk för att den sociala omsorg som
samhället erbjuder i viss grad åter flyttas från den
gemensamma sektorn  till  kvinnan.  Samhället  måste
också  arbeta  för  att  män  skall  ta mer ansvar i
hemmet generellt, oberoende av mäns förvärvsmönster.
Kvinnor är i större utsträckning än män beroende av
den          ekonomiska         trygghet         som
socialförsäkringssystemen    ger.   Försämringar   i
socialförsäkringssystemen har  lett till att kvinnor
tvekat att ta det ekonomiska ansvar  som det innebär
att  skaffa barn samtidigt som deras möjlighet  till
ekonomiskt   oberoende   i  form  av  förvärvsarbete
minskat genom nedskärningar i bl.a. barnomsorgen. Om
inte  kvinnor  ges möjligheter  att  dela  makten  i
samhället och omsorgsansvaret med männen tillvaratas
inte heller barnens intressen på bästa sätt.
Ett av samhällets mål är att omfördela mellan olika
grupper i samhället.  Detta är en viktig princip för
familjepolitiken  och  för  den  enskilda  familjens
ekonomi. Välfärdspolitiken  utjämnar  mellan kvinnor
och  män  men även mellan barnfamiljer och  familjer
utan barn.  Vi  anser  att  det är viktigt att denna
princip kvarstår.
För  oss har det alltid varit  mycket  viktigt  att
barnbidraget  utgår  lika  för  alla  barn,  oavsett
föräldrarnas  inkomster.  Vi  anser att välbeställda
föräldrar  inte  behöver  bidrag  till   sina  barns
försörjning, men att principen att alla barn är lika
mycket  värda  överväger.  Vi  avvisar  därför  alla
förslag    om    behovsprövade    eller   beskattade
barnbidrag.
Enligt  vår  uppfattning  kan  en familj  bestå  av
självstående  föräldrar  med ett eller  flera  barn,
homosexuella    som    lever    tillsammans    eller
storfamiljer i olika konstellationer.  De olika stöd
som   utgår   till   "familjer"  måste  därför  vara
flexibla.
Föräldraförsäkringen är oöverträffad när det gäller
att   underlätta   för   kvinnor    att    kombinera
förvärvsarbete och barn. Inom familjepolitiken måste
därför en utbyggd föräldraförsäkring prioriteras  så
fort   resurserna   tillåter.   Det   gäller   t.ex.
garantinivån  som  fortfarande  ligger kvar på 60 kr
per dag, dvs. på samma nivå som år  1987,  trots att
det blivit avsevärt dyrare att klara ett hushåll med
småbarn.
En månad av det totala antalet föräldrapenningdagar
är  förbehållen  respektive  förälder. Den kan  inte
överlåtas  till den andra föräldern  om  föräldrarna
lever tillsammans.  Uttaget av denna kvoterade månad
har visserligen ökat men är fortfarande alldeles för
lågt. Vidare har det  visat  sig  att  uttaget av de
kvoterade  dagarna  görs  vid stora idrottsevenemang
eller när den andra föräldern  har semester. För att
ge den kontakt med barnet som den  kvoterade månaden
syftar  till  bör reglerna för uttaget  skärpas.  Vi
anser därför att  denna  del av föräldraförsäkringen
skall tas ut t.ex. tre veckor i följd.
Genom införandet av bidragsförskottet  fick kvinnan
ekonomiska möjligheter att bryta upp från  ohållbara
relationer,  liksom  hon  fick  ekonomiskt stöd  när
mannen  lämnade  familjen.  I  gengäld  har  kvinnan
blivit beroende av staten, vilket gör statens ansvar
stort.  Bidragsförskottet  har nu  ersatts  med  ett
underhållsstöd.  Målet för underhållsstödet  är  att
betona föräldrarnas ekonomiska ansvar för de barn de
inte  lever  samman  med,  samtidigt  som  samhället
garanterar dessa  barn en rimlig ekonomisk standard.
Underhållsstödet var behäftat med en del brister när
det infördes men vissa  av  dessa  har nu åtgärdats.
Bl.a. höjs grundavdraget från 24 000  kr till 72 000
kr fr.o.m. februari 2000. Det finns dock fortfarande
brister som måste åtgärdas. En är inkomstberäkningen
för  fastställande av återbetalningsskyldighet.  Det
är  inte  en  rimlig  konsekvens  att  en  arbetslös
förälder får sin återbetalningsskyldighet baserad på
en förvärvsinkomst  som  han  eller  hon inte längre
har.

8. Kontaktdagar (mom. 39)

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anför:

Kristdemokraterna    vill    stimulera    föräldrars
engagemang  i  förskolor  och  skolor. För att  göra
detta möjligt vill vi återinföra kontaktdagarna. För
barn  mellan  fyra och tolv år bör  det  enligt  vår
mening införas  två kontaktdagar per år. Föräldrarna
skall själva kunna  välja när de under perioden vill
utnyttja kontaktdagarna.  Vi  har  lagt  fram  detta
förslag  i  vårt  budgetalternativ, se det särskilda
yttrandet nr 2.

9. Inkomstberäkning i underhållsstödet
(mom. 41)

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anför:

Inkomstprövningen skall  enligt gällande regler utgå
från  den  senaste taxeringen,  vilket  innebär  att
inaktuella inkomster  i många fall ligger till grund
för  inkomstprövningen.   Vi  anser  att  detta  kan
innebära betydande problem,  t.ex. vid arbetslöshet.
Enligt vår mening bör det övervägas  om  inte regler
motsvarande   dem   som   gäller  för  beräkning  av
bostadsbidraget bör gälla även  vid fastställande av
en bidragsskyldigs återbetalningsskyldighet.
Vidare  utgår  inkomstprövningen från  bruttolönen,
och från denna bruttolön får endast avdrag göras som
om inkomsten avser  tjänst.  För  egenföretagare kan
detta  bli  både  orättvist  och  betungande.  Detta
gäller   t.ex.   vid   avdrag  för  pensionspremier.
Egenföretagarens inkomster  skall  vidare  höjas med
vissa  resultatreglerande poster. Enligt vår  mening
är det inte  acceptabelt  att egenföretagare i dessa
hänseenden behandlas som anställda när förhållandena
inte är jämförbara. Kristdemokraterna  anser  därför
att egenföretagare bör behandlas med hänsyn till  de
förhållanden de arbetar under.
I propositionen framlagda lagförslag
Förslag till beslut om anslag inom
utgiftsområdena 10. 11 och 12

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Belopp 1 000-tal kronor

Utskottets  förslag  överensstämmer  med regeringens
förslag till anslagsfördelning.

------------------------------------------------------------
Verksamhetsområde                             Utskottets
------------------------------------------------------------
Anslag
förslag
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
A  Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
------------------------------------------------------------
1  Sjukpenning och rehabilitering m.m. (ram)     31 502 036
------------------------------------------------------------
2  Förtidspensioner (ram)                        47 171 000
------------------------------------------------------------
3  Handikappersättningar (ram)                    1 036 000
------------------------------------------------------------
4  Arbetsskadeersättningar (ram)                  7 189 338
------------------------------------------------------------
5  Kostnader   för   sysselsättning   av  vissa      25 000
förtidspensionärer (ram)
------------------------------------------------------------
6  Ersättning för kroppsskador (ram)                 65 002
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
B  Socialförsäkringsadministration
------------------------------------------------------------
1  Riksförsäkringsverket (ram)                      717 116
------------------------------------------------------------
2  Allmänna försäkringskassor (ram)               4 764 977
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet                      92 470 469
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Belopp i 1 000-tal kronor

Utskottets   förslag   överensstämmer   med  regeringens  förslag  till
anslagsfördelning.

------------------------------------------------------------
Verksamhetsområde                             Utskottets
------------------------------------------------------------
Anslag                                           förslag
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
A  Ekonomisk    trygghet   vid
ålderdom
------------------------------------------------------------
1  Ålderspensioner (ram)                         10 826 000
------------------------------------------------------------
2  Efterlevandepensioner  till                   12 988 000
vuxna (ram)
------------------------------------------------------------
3  Bostadstillägg         till                    9 682 000
pensionärer (ram)
------------------------------------------------------------
4  Delpension (ram)                                 122 800
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet                      33 618 800
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------


Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Belopp i 1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördelnin

---------------------------------------------------------
Verksamhetsområde                          Utskottets
---------------------------------------------------------
Anslag
förslag
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
A  Ekonomisk trygghet för familjer och barn
---------------------------------------------------------
1  Allmänna barnbidrag (ram)                  18 832 000
---------------------------------------------------------
2  Föräldraförsäkring (ram)                   16 929 000
---------------------------------------------------------
3  Underhållsstöd (ram)                        2 737 500
---------------------------------------------------------
4  Bidrag till kostnader för internationella      24 000
adoptioner (ram)
---------------------------------------------------------
5  Barnpensioner (ram)                           985 000
---------------------------------------------------------
6  Vårdbidrag   för  funktionshindrade  barn   2 008 000
(ram)
---------------------------------------------------------
7  Pensionsrätt för barnår (ram)               3 240 000
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet                   44 755 500
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
------------------------------------
Offentlig utfrågning om HUR-
projektet
------------------------------------
Datum: tisdagen den 25 maj 1999

Tid: 09.30-12.30.

Lokal: Skandiasalen

Inbjudna deltagare: se bilaga

Vice  ordförande  Bo  Könberg  (fp):  Ni  är  alla  hjärtligt  välkomna  till
utfrågningen i socialförsäkringsutskottets regi. Den skall handla om ett mycket
ämne, både  mänskligt och samhällsekonomiskt, nämligen frågan om hur man skall
åt för att klara sjukskrivningar snabbare än vad vi hittills har gjort i vårt l
finns förstås  en  allmän bakgrund till detta, men också den bakgrunden från ut
sida att det finns en  oro  över  att  sjukskrivningarna och därmed kostnaderna
tenderar att öka på senare år.
Vi är mycket glada att vi har fått möjlighet  att  i dag träffa personer från d
HUR-projektet, med professor Åke Nygren i spetsen. Tanken  är  att  vi  skall
föredragningar,  på  ungefär  en  kvart vardera, från våra föredragshållare och
skall ha möjlighet att ställa frågor.  Vi  har  tid  på oss fram till kl. 12.30
tror att det skall finnas ett hyggligt utrymme för diskussion m.m.
Jag har gjort upp med föredragshållarna att vi efter  varje  föredrag kan ställ
frågor om någonting är oklart och om vi vill få det utrett för att kunna följa
fortsatta föredragningarna, medan vi förslagsvis tar större frågor och diskussi
att vi har hört de fyra föredragningarna.
Vi är då beredda att börja, och jag ger först ordet till professor Åke Nygren.
Åke Nygren: Vi kommer alltså från Karolinska institutet, och vi  är  glada att
hit. Vi är en underavdelning till Institutionen för klinisk neurovetenskap, som
med  hjärnan och funktionerna runt hjärnans sjukdomar. Det är mycket av  psykol
den typen av verksamhet som vi jobbar med och forskar på.
Vår inställning  är  att  allt  vi tar fram skall kunna användas vetenskapligt.
efter det här skall jag gå till presentationen  av  den  första doktorsavhandli
handlar  om  HUR-projektet.  Vi  räknar  med  att  kunna  producera  i  stort
doktorsavhandling om året den närmaste tiden.
Jag kan börja med att slå fast att vi har jobbat med rehabilitering  och  den t
forskning  i ungefär 25 år. Vi började med trafikproblematiken och har sedan  1
sysslat med just arbetslivets problem.
Om jag kort  sammanfattar  vad vi tycker i dag, kan jag säga att rehabilitering
fungerar i Sverige i dag. Det  beror  inte  på  att  det  inte finns pengar. De
saknas, som vi kommer att bevisa för er, är kunskap om vem  som  behöver rehabi
och vilken rehabilitering som behövs. Det är vårt budskap i stort.
När  ni  träffar forskare kan jag tänka mig att de går in på något  specialområ
beskriver någon  liten  detalj i det hela. Vi vill poängtera att när vi ser på
här typen av problem, på  arbetsförmågan,  är vi medvetna om att allting som rö
komplicerat. Vi har en sjukvård, samhällets  regelsystem och normer, rehabilite
folkhälsoarbete. Allt detta påverkar individen,  som  också  påverkas  av  ålde
livsstil  osv.  Vi  har  arbetsmiljö  och arbetsorganisation på den andra sidan
vågmästare har vi samhälle, dagis, skola  och  familj, som avgör hur arbetsförm
Den bilden visar jag bara för att ni skall hålla  med  mig  om  att  vi  försök
helhetsbild av problematiken och inte stirra oss blinda på någon enstaka detalj
Det nämndes att sjukfrånvaron minskat men att den är på väg att öka igen.  Här
uppgifter  från  Arbetsgivareföreningen, och det är ingenting som är okänt för
bilden syns de åtgärder  som  har vidtagits under 1990-talet som sannolikt har
denna nedgång. Varför sjukfrånvaron är på väg upp nu vet vi inte riktigt.
Om vi tar smärtläget i Sverige,  kommer  ni  ihåg  att  sjukskrivningarna har g
under  1990-talet  och  nu är på väg upp. SCB gör sin ULF-undersökning  och  ka
smärttillståndet i landet. Det har ökat under den här tiden. Det visar hur komp
bekymmersamt det här är.
Det vi jobbar med är AMF-sjukförsäkring  och  SPP. Det innebär att vi har med s
tjänstemän och samtliga i LO-kollektivet som är  försäkrade.  Vi  har tillgång
enda   stället   där   man   har   sjukskrivningsdiagnoserna.   Vi   kan  allts
sjukskrivningsdiagnoserna  i  Sverige och se vad som ökar och vad som minskar.
gjort det här i ungefär 15 år,  och  vi var de första som hittade att nackprobl
ökade  i  landet,  medan  problemen  med ländryggen  gick  ned.  Det  kunde  av
sjukpensioneringar, men vi såg det redan på ett tidigt stadium. Därför har vi ä
mycket åt nackar.
Här visar jag en bild med exempel på  sjukfallen  1997,  från  AGS-registret,
kollektivet  och  tjänstemännen,  sammanlagt  3,1  miljoner försäkrade. Här vis
diagnoserna. Det här är inget nytt för er. Muskelsystemet  och  det skelettala
är  störst,  och  det markeras för LO-kollektivet. Men det som vi har  sysslat
cirkulationsorganen.  Vi  har tittat på andningsorganen, och det vi nu tittar p
som kallas psykiska sjukdomar, som är på gång just nu.
Om man renodlar det här och  gör  en lista på tjänstemännen - det här är från S
ryggvärken  fortfarande  störst,  men  depressioner   har   kommit   på   andra
anpassningsstörningar  och  stress på tredje plats, muskelvärk och smärta komme
och sedan kommer hjärtinfarkterna. Andra och tredje har alltså bytt plats.
Vårt sätt att arbeta är att  vi  gör  en inventering av problemet. Vi tittar på
databaserna och ser vad som ökar och minskar,  så att vi har koll på vilka diag
skall satsa på och vad vi kan. Vi bjuder därför  in  specialister. Vi har gjort
gånger. Det är då specialister som är superexperter på  t.ex. nacke-skuldra. Vi
16 stycken på ett seminarium, och sedan gick vi igenom med  dem  hur  vi skall
det här. Sedan gick vi ut internationellt och åkte runt, bl.a. i USA. Vi bjöd s
dem  för  att  höra  ytterligare  hur  de  ser  på  det  här  internationellt.
naturligtvis  läsa  på  och analysera skrifter, men det är mycket  viktigt  att
personer och bygga upp det.  På  så sätt har vi byggt upp rehabiliteringsmodell
nacke-skuldra, hjärta-kärl och astma och för kronisk obstruktiv lungsjukdom. Ju
vi i färd med att göra det för psykisk ohälsa.
Vi ser alltid till att ha en referensgrupp  bakom  oss  inom de olika områdena.
det  i ekonomi, statistik, sjukgymnastik, beteendemedicin,  lungmedicin,  ortop
hjärt-  och  lungsjukdomar.  Vi har alltså superexperter i landet som hela tide
oss.
När vi har tagit fram den här  typen av kunskap gör vi alltid ett pilotprojekt
hur det kan fungera. Med det pilotprojektet  tar  vi  fram  instrument.  Det  ä
budskapen  som  vi har till er, att vi måste få fram instrument så att vi kan m
det är. När man tar  blodtrycket  kan  man  se att det är högt, men om man har
problemen måste man också ha instrument för att  mäta  vad det är som är proble
de här experterna har vi då tagit fram behandlingsmetoder.  När  vi  gjorde  de
gången  för  ryggar  och  nackar  för  tio år sedan, var det 47 olika sätt att
ryggar. Då har SBU och olika utredningar  fått ihop det till ett antal, och det
det som vi skall visa utvärderingen av. Vi gör också alltid en skrift om det.
Huvudprojektet, som i det här fallet är HUR,  har vi förankrat hos specialister
jag sade. Vi gör en vetenskaplig utvärdering. Det presenteras hela tiden vetens
Vi håller väldigt hårt på att det skall vara vetenskapligt  okej. Modern medici
år. Vi lämnade åderlåtning och koppning, som man gjorde i kraft av sitt ämbete.
nästan inte införa någonting i Sverige när det gäller mediciner  utan  att  man
vetenskaplig utvärdering. På rehabiliteringsområdet är vi inte riktigt lika fra
det är det vi vill föra fram.
Vi  är  måna  om  att få ut det här i samhället. Vi har en 10-poängskurs på Kar
institutet. Vi har genom  Utbildningsradion under förra hösten och under våren
program om hjärta-kärl, som  vi skall berätta om. Vi har studieförbunden, där m
ger utbildning både till dem som behandlar patienterna och till patienterna sjä
är ju en livsstil.
Här visar jag en bild av de målgrupper  vi  har, och det är bl.a. personalansva
företagen, rehabiliteringshandläggare, arbetsmiljöansvariga  och  skyddsombud.
dessa målgrupper som vi ser på.
Då  har ni lite bakgrund till hur vi jobbar. Jag skall nu snabbt gå igenom det
nämnde  om stress och det som ni såg hade kommit på andra plats. Det står i tid
att vårdpersonalen  mår  dåligt,  att personalen är utbränd och allt vad det är
vill vi titta på det. Vi tittade då  i  SPP-materialet,  där vi hade den fördel
jag visade. Vi tog perioden från september 1998 till april  1999  -  det är all
färskt  -  och  vi  tittade  på  hur många som under den tiden registrerades  u
psykiatrisk diagnos. Det kallas nu  utbrändhet, kronisk trötthet, än det ena oc
andra.
Som expert på det här hade vi professorn och prefekten på institutionen, Marie
som alltså är en av världsexperterna på depressioner. Vi gick igenom och tittad
det stod "depression", vad som var tunga  diagnoser och vad som var utbrändhet,
pratas om. Det är alltså folk som jobbar i  våra  företag i dag, där diagnos nr
den här typen. Av de "lätta" diagnoserna är det alltså 92 %. Enligt Marie Åsber
här inte psykiatri, utan det är någonting annat, någonting  som  är  mer  eller
orsakat av arbetslivet, samhället och allt vad det är.
Vi  gick  tillbaka  och  tittade  på  hur det har sett ut med de här diagnosern
perioden. Det är ju det som är finessen, att vi kan se vad som är trenderna och
är som händer. Vi gick ett år tillbaka.  Vi  tog  sex  månader  runt  julhelgen
månader ett år tillbaka. Det har alltså fördubblats. På bilden ser vi antalet
månad, och det har alltså fördubblats. Det är någonting att räkna med och att t
När  man  ser på de olika diagnoserna har just det som kallas depressioner, som
speciell diagnos,  kanske  minskat  lite medan andelen stress och det som vi fö
med arbetslivet har ökat.
Vi tittade på tjänstemän i SPP som var under 60 år och hade fått den här diagno
tog personer i Stockholmsområdet. SPP  ringde  upp  dem.  Vi fick så småningom
personer som vi nu har gjort en mycket noggrann undersökning  på för att se vad
är - ingen vet ju vad det är fråga om: vad är det för bekymmer  de  har?  En de
fick  tid men kom inte. En del hade hemligt telefonnummer så vi kom inte i kont
dem. Några  avböjde.  Ett intressant fenomen där var att de ringdes upp på daga
de var uppenbarligen inte  nyktra.  Det  finns  uppenbarligen  en hel del alkoh
problematiken. Det är fler kvinnor, och över hälften är under 50  år  och  en
under 40 år.
De  diagnoser som stod på sjukskrivningarna var depression, ångest, stress, utb
m.m. Vi  ville  veta  vad som finns i det här. När man tittade på yrke fann man
var väldigt många chefer.  Där  är fördelningen mellan män och kvinnor ganska l
fanns en tekniker, vårdpersonal och "övrigt", busschaufförer och den typen av a
Jag pratar om instrument igen: hur  mäter  vi det här? Vi har då tagit fram ins
för att kunna tala om vad det här beror på: Varför  har du hamnat i den här sit
att  du är sjukskriven i tre månader för den här diagnosen,  dvs.  utbrändhet,
trötthet  m.m.?  Över  hälften sade att det var arbetet; omorganisation, neddra
ökad stress osv. En del  "primär"  är  de  som  har problem i hemmet, dvs. psyk
problem  i hemmet. En del hade sjukdom. En del hade  ekonomi.  En  person  hade
pistolhotad  på  grund  av rån två gånger. Vi var tvungna att kolla det, och de
otäckt att hon arbetade i  affär  och hade blivit pistolhotad två gånger. Vi ha
lite att erbjuda vid den typen av problem.
Marie  Åsberg  är alltså experten på  depressioner.  Slutfasen  av  en  depress
självmord och självmordsförsök.  Marie  Åsberg  blev  både  mycket  upprörd  oc
förvånad  över hur många det var fråga om. Det var bara en tredjedel som var he
anmärkning. Ni ser på bilden att en del har gjort flera självmordsförsök, och n
gjort ett försök  eller  skadat  sig  själv.  De  som hade planer och tankar va
Enligt en expert på depression och suicid är detta mycket anmärkningsvärt och n
att ta till sig.
Hur  har  då  patienterna blivit sjukskrivna? Majoriteten  har  gått  till  hus
Budskapet är här  att  majoriteten  kommer  till en husläkare och till en priva
dvs. de som inte har någon som helst möjlighet  att  ta  hand  om  det här med
tider de har.
Det här är alltså ett projekt som är på gång nu och som är lite grann i startgr
Nu  går  vi  in  på  de projekt där vi har kommit lite längre. Lennart Andersso
berätta om vårt material och även om astma-allergi.
Om det finns några frågor kanske vi skall ta dem först.

Maud Björnemalm (s): Jag  skulle  vilja  ställa  en fråga. Jag är inte säker på
uppfattade  dig  rätt,  hur  ni  för  all  denna  kunskap   vidare.   Det  hand
Utbildningsradion och TV-program, om handläggare och vårdpersonal. Vilken  är
roll  i  det hela, som behandlande läkare i en rehabiliteringsroll? Hur får de
kunskapen?

Åke Nygren:  Först  och  främst  skriver  vi  om  det i vetenskapliga tidskrift
projektet förbereds nu för en populärvetenskaplig upplaga.  Sedan  erbjuder vi,
sade, akademiska poäng i en utbildning, men den har inte startat än.  Sådant be
hjälp med att få implementerat, och därför ser jag er som en viktig hjälp  för
få  ut det budskapet. Det här är inga hyllvärmare, utan det är sådant som skall
har fått pengar av AMF för att göra de här TV-programmen, och vi gör nu elva TV
om det här, som kommer att visas framöver. Vi jobbar väldigt mycket på att få u

Anita  Jönsson  (s):  Det  gäller  den  sista bilden, med vilka läkare som man
kontakt med. Jag undrar bara: Vilken är den  första kontakten? Remitterar de se
någon specialist, eller fortsätter de att behandla för den här diagnosen?

Åke Nygren: De här har varit sjukskrivna i tre månader, och de har under den ti
hos husläkaren. De startade säkert hos husläkaren,  som  remitterade.  Det har
koll på. Det är de här som har skött om patienterna under de tre månaderna  med
problemen,  som  jag  sade. Två tredjedelar har alltså väldigt dystra tankar. D
kanske anledning att utbilda husläkarna mer i en sådan här problematik.

Margit Gennser (m): Det  fanns  en  kurva där man såg att antalet depressioner
mycket kraftigt, och då frågar man sig naturligtvis: Har möjligtvis kriterierna
som uppfattas som depression ändrats? Eller har läkarkåren fått större förväntn
att det kan vara en psykisk orsak? Eller är det olika läkarkategorier som komme
gör diagnoserna? Jag förstår att det  är  svårt  att  hålla isär de här sakerna
kanske har haft mycket klara kriterier hela tiden?

Åke  Nygren:  Det  är bara en gissning, men jag tror att det  har  blivit  mer
vedertaget att sätta  en  sådan  här  diagnos. Jag tror att mycket av problemat
ryggar och nackar, som har gått ned, inte  har  ändrats  så  mycket  men att sä
sjukskriva  har ändrats. Sjukskrivningen är ändå inte så väldigt exakt.  När  d
utbrändhet m.m. är det en symtomdiagnos som är inexakt. Jag tror att det har bl
vedertaget med  en  sådan  diagnos,  och  att  det därför har blivit så här. De
bedömning. Vi har pratat mycket om det.

Ronny Olander (s): Min frågeställning rör sig också  inom  det  här  området,
ställa  diagnoser  för  att  sedan  kunna  arbeta  vidare  med  dem..  Sker  de
omklassificering  av diagnoserna från husläkaren till specialisten? Det ligger
de här tidiga frågeställningarna. Det är oerhört centralt. Det står i tidningen
kan bli utbränd, och  man  känner  kanske  att  "jag hör nog dit" och säger det
kommer till läkaren.

Åke  Nygren: Vårt budskap, som vi kommer att komma  fram  till,  är  att  vi  m
instrument  för  detta. Högt blodtryck mäter man med en blodtrycksmanschett, me
instrument för depression, ont i ryggen, hjärtat, för riskpatienter, som vi job
Det är det våra doktorander  jobbar med, att ta fram frågeformulär och diagnosk
för de här olika sakerna som dyker upp. Det är något av det viktigaste, tycker

Ulla Hoffmann (v): Jag blev också  förvånad  över de höga talen kring suicidris
det fick mig att börja fundera: man kan ju vara  sjukskriven även när man är ar
Är alla de som ni har undersökt sådana som har ett arbete och är sjukskrivna?

Åke Nygren: Ja.

Fanny Rizell (kd): Jag vill fortsätta på de tidigare  frågorna om dem som har d
utbrändhet och depression. Jag har träffat två stycken  som  haft  en diagnos o
långtidssjukskrivna,  men  ingen  av  dem  har varit remitterad till specialist
husläkarna är vidareutbildade, vet ni i vilken  mån som patienterna får special
Eller är det sjukskrivning bara av husläkaren och sedan går de vidare?

Åke Nygren: Det är så här det ser ut i dag, i april  i  år.  Majoriteten går al
husläkaren och privat. Det är psykiatri och sluten vård, och en  eller  två är
Resten som har psykiatrikontakt är 16. Det här är en pilotstudie, och den visar
dag. Men det är ett observandum.

Désirée  Pethrus  Engström  (kd):  Du  hade en bild med den första diagnosen,
största antalet personer hade sjukfrånvaro  för  rygg, på andra plats depressio
tredje plats anpassningsstörningar, reaktion svår  stress.  Är  det  depression
huvuddiagnosen även på den tredje, och sedan har man förklaringen med svår stre

Åke Nygren: Nej. Det har i så fall stått någonting om stress på intyget.

Désirée Pethrus Engström (kd): Så stress är diagnos, inte depression, i tredje

Åke  Nygren:  När  det står depression har det stått depression på sjukintyget,
det står det andra har  det  varit  stress eller någonting annat. Det här är IC
dvs. International Classification of  Diseases, och det är den vi går efter. Då
samlat det under det begreppet, med anpassningsstörningar och stress.

Désirée  Pethrus Engström (kd): Hög stress  brukar  oftast  resultera  i  depre
slutändan. Är stress en diagnos?

Åke Nygren: Ja, det är en sjukskrivningsdiagnos.

Vice ordföranden: Tack för de frågorna och de svaren.
Vi går då vidare med Lennart Andersson.
Lennart Andersson: Jag är läkare, och jag har sedan 1987 jobbat med rehabiliter
praktiskt på landets enda specialklinik för den här typen av rehabilitering, so
i Åre. Jag  jobbar  däremot  sedan  ett par år tillbaka med olika projekt och ä
till Åke Nygrens institution.
Mitt intresseområde ligger i det vi kallar "trångt i luftrören", (bild 1) det v
kallar "obstruktiv lungsjukdom". Där  har  vi två huvuddiagnoser. Den ena är as
utmärks av en varierande trånghet i luftvägarna;  ibland  är  det bra och iblan
jättedåligt.  Den  andra  stora gruppen är de rökorsakade sjukdomarna,  som  vi
"kroniskt obstruktiv lungsjukdom".  Där  är det trångt för jämnan, och i 90 % a
är detta tobaksrökningsorsakat.
Bägge dessa två diagnoser är väldigt tacksamma  att  jobba  med ur ett rent pre
perspektiv. Vad gäller astma är det i grund och botten en behandlingsbar  sjukd
där  har man mycket att vinna på att komma in tidigt i sjukdomsförloppet. Där ä
tidig   diagnostik   väldigt   viktig.   Samma  sak  gäller  den  kroniskt  obs
lungsjukdomen. Där kan man inte behandla på  något  sätt,  utan  det  som är fö
lungfunktionen  är  förstört.  Eftersom  90 %  orsakas  av  tobaksrök är den ti
förebyggningsbar, genom att man låter bli att röka. Det är lika  med dem som rö
man ställa diagnosen tidigt i förloppet har man vunnit väldigt mycket.
Det här är alltså mina två stora intresseområden inom de här projekten.
I  våra  projekt använder vi det s.k. AGS-registret, som redan har nämnts.  Det
kollektivavtalsförsäkring  inom  SAF-LO-kollektiven  främst,  och  den  omfatta
ungefär  2,6  miljoner  löntagare.  I  vår  studie har vi hittills inte tittat
landstingskommunala  sektorn,  för  de  har haft  andra  karensregler  och  där
försäkringen in först efter 90 dagar.
Den här försäkringen ger f.n. 10 % extra  sjukersättning  från  dag  15  till d
Tiden här varierar beroende på sjuklöneperioden. Registret är världsunikt,  där
det  registrerar  diagnos  vid  de  här  sjukfrånvaroperioderna.  Dessutom har
bakgrundsfaktorer  som  registreras. Försäkringen administreras av AMF-försäkri
finns ett motsvarande register,  som  också  har  nämnts,  som  SPP handhar, so
omfattar  tjänstemän.  Registret  är stort, och med lite tricksande  kan  man
intressant statistik.
Jag har alltså intresserat mig för  luftvägarna och tittat på ett stort antal s
som var registrerade under 1992-1994.  Här ser vi på bilden (bild 2) det totala
fall, 213 000 under perioden. Det är ett  slags tillfrisknandekurva. Längst upp
sjukskrivna, med 14 dagars karens, och sedan  börjar man sakta men säkert att å
till  förvärvsarbete.  Mitt  på  kan vi se att 50 %  fortfarande  är  sjukskriv
luftvägar ligger det någonstans kring  40  dagar,  då  hälften  av de luftvägss
återgått till arbete. För de övriga diagnoserna ligger tiden på uppåt 70 dagar.
Redan här ser man alltså skillnad beroende på vilken diagnos det  gäller. Vi se
att de som har en luftvägsdiagnos tillfrisknar snabbare än alla de andra diagno
Man  kan  också  titta  på  könsskillnader. Det är viktigt att differentiera  m
kvinnor, både vad gäller sjukvårdskonsumtion/sjukfrånvaro  och vad gäller rehab
I vad gäller luftvägssjukdomarna finns det en skillnad mellan  män och kvinnor,
går åt det hållet att männen har längre perioder än kvinnorna, som  i sin tur h
fler  perioder.  Att männen har längre sjukperioder än kvinnorna beror  förmodl
skillnader i rökvanor.
När det gäller de  andra  diagnoserna, dvs. ej luftvägsdiagnoser-vilket förstås
stora majoriteten-finns det  inga som helst skillnader mellan könen i vad avser
på  sjukperioderna.  Skulle  jag  rita  upp  kurvor  differentierade  med  avse
sjukperiodernas längd skulle jag inte kunna skilja dem åt. De är exakt likadana
använt över 200 000 perioder i  våra  beräkningar,  så det är ett ganska tillfö
material.
Det förhållandet att luftvägssjukdomarna uppvisar korta  sjukperioder  är ingen
Bland  annat  har Riksförsäkringsverket redovisat detta 1996. Där står andnings
sjukdomar  för  majoriteten   av   de   korta   sjukfallen,   medan  däremot  d
sjukfallen-från  ett  halvår  och uppåt-beror på rörelseorganens sjukdomar  och
sjukdomar,  bl.a.  kranskärlssjukdomar   och   hjärtsjukdomar   och  förstås  p
cancerdiagnoser.  Andningsorganens sjukdomar uppvisar alltså väldigt  många  me
perioder.
(Bild 3) Det finns  också en annan sak som gör andningsorganens sjukdomar intre
Också detta är data från  den  officiella  statistiken,  den  s.k. Riks - LS, s
långtidssjukskrivningarna.  Staffan  Marklund  hade  med  det i sin  bok  Rappo
1986-1994, där han tittat på en relativ risk för att få förtidspension  för den
en längre sjukperiod än 60 dagar.
(Bild 4) Vi ser att man på sjukdomar i andningsorganen har en 50-procentigt  ök
för att hamna i förtidspension, om man har en sjukperiod som är längre än 60 da
har   här  en  paradox:  Det  är  väldigt  många  sjukfall  på  grund  av  sjuk
andningsorganen,  men  om  de  sjukperioderna blir långa, löper man en ökad ris
förtidspension.
Det är då av intresse att ta reda  på  vad  som  döljer  sig  bakom  de  sjukfa
registreras som andningsorganens sjukdomar. Det har skickats ut 7 000-8 000 enk
validerade  frågor,  och  enligt enkätsvaren, som också är validerade med instr
kan vi ställa upp två hypoteser:  antingen  att  det troligen är en astma eller
möjligen är en astma. Sanningen ligger förstås någonstans mittemellan.
När det väl står "astma" på intygen har närmare 100 %  av patienterna en astmas
dvs. det är en sann diagnos. Men där det står någon annan  luftvägs diagnos på
som ofta är en symtomdiagnos eller någon form av infektionsdiagnos,  visar  det
mellan 20 och 30 % har astmasjukdom. Där det står en annan icke-luftvägsdiagos
det kan vara allt från stukad fot till huvudvärk och hjärtinfarkt-ligger siffra
7  och  10 %,  vilket  är  "bakgrundsbruset", den normala siffra som man finner
befolkningsstudier av astmaförekomsten i landet.
(Bild 5) Jag talade tidigare  om  hur  långa  sjukperioderna  normalt är. Där d
"astma" på intygen är fortfarande 46 % sjukskrivna efter 90 dagar. Det vill säg
står "astma" på intyget verkar det vara fråga om en svårare sjukdomsform,  och
förmodligen  den  gruppen  som sedan riskerar att bli förtidspensionerade. Där
står "astma" på intygen men där det ändå i många fall är astma är bara 19 % for
sjukskrivna efter 90 dagar.  I  de  andra  icke_luftvägs fallen är det, som vi
sett, 38 % som är sjukskrivna efter 90 dagar.
Räknar man om detta visar det sig att i den stora grupp där det står "andningso
sjukdomar" ligger förekomsten av astma någonstans mellan 27 och 37 % med det hä
att räkna, med de här enkätresultaten. Vi har  senare  närmare studerat den här
och  fått  ett  motsvarande  resultat,  33 %.  Där  det  är  kodat   under   nå
andningsorganens sjukdomar har en tredjedel astma.
(Bild  6)  En  kort sammanfattning är att astma är en klart underregistrerad di
sjukfallen mellan  15  och  90 dagar. När det däremot står "astma" på intyget ä
väldigt säker diagnos. Underrapporteringen  är  alltså  i storleksordningen tre
och det är viktigt att känna till. Det publiceras en del  rapporter  om hälsoek
konsekvenser  av  astmasjukdomen.  Den  är baserad på sjukskrivningar i den  of
sjukskrivningsstatistiken där det verkligen står "astma" på intyget, men då har
med de fall där astmadiagnosen har missats.
Vad gäller tillfrisknandekurvan har vi utrönt  att  det  bland  dem som är sjuk
mellan 15 och 90 dagar finns 30-35 % astmafall. Den andra fråga som  vi ställde
vi  såg  den  här  kurvan  var:  Vilka  diagnoser  har  de som fortfarande är k
sjukskrivna  efter  90  dagar?  Också  där  har vi gjort en enkätundersökning,
sammanfattar så här.
(Bild 7) Fortfarande är astman den vanligaste diagnosen. Den näst vanligaste di
är kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Tillsammans  svarar  de för ungefär 80 % av
fortfarande   är   sjukskrivna   efter   90   dagar.  Det  stämmer  väldigt   v
Riksförsäkringsverkets rapporter om orsaker till  förtidspensionering, där unge
beror på astma, kronisk bronkit och emfysem.
Vi  finner  att  en oroväckande hög andel av långtidssjukskrivningarna  drabbar
personer. 25 % av de  långtidssjukskrivna är personer under 45 år. Det är indiv
har varit ute i arbetslivet men som har drabbats av en sjukperiod längre än 90
grund av en sjukdom som  i  grund  och  botten är behandlingsbar. Jag tycker at
oroväckande.
En  tredje  slutsats  gäller  dem  som  har  fått   en  förtidspension  eller
långtidssjukskrivna.   Vi  har  frågat  dem  om  de  har  varit   föremål   för
rehabiliteringsåtgärder,  och  den  andelen ligger under 10 %. Färre än 10 % ha
kommit i åtnjutande av någon form av rehabilitering.
Detta  var  en  bakgrund  till  den stora  studie  som  vi  gjort  för  att  ut
rehabiliteringen.
(Bild 8) Vi ser att astma är underdiagnostiserad och att det saknas rehabiliter
har använt det stora AGS-registret  som bas och har där tittat på alla de indiv
har varit sjukskrivna med någon luftvägsdiagnos.  Som  jag  sagt  visade  det
ungefär en tredjedel av dem i slutändan visade sig ha en astmasjukdom. Vi har g
här  i  en trestegsmodell. Vi har börjat med en enkätundersökning och sorterat
som har någon  form  av luftvägssjukdom. Nästa steg har varit en telefonundersö
det  tredje  steget  har   vi   åkt   runt   i  landet  och  gjort  undersöknin
lungfunktionsmätningar,  allergitest osv. I ett  fjärde  steg  har  vi  lottat
erbjudit  en  del rehabilitering.  Det  har  varit  ett  multidisciplinärt  fyr
rehabiliteringsprogram  förlagt  till Åre, där flera yrkesgrupper samverkat och
åstadkomma   acceptans   av   sjukdom,   acceptans    av    medicinering    och
beteendeförändringar.
(Bild  9)  Här  har  vi  några  slutsatser  från  projektet.  Vi  har  gjort en
ettårsuppföljning.  De stora resultaten på den hälsoekonomiska sidan förväntar
först efter tre år, men redan efter ett år kan vi läcka ut vissa saker.
Det första är att personer med astma i stor utsträckning är överviktiga. Vi som
med detta har visserligen  sett  det, men vi har egentligen först nu fått klara
på det. Övervikt är dubbelt så vanlig  bland  personer med astma, och det som v
fetma-alltså extrem övervikt-är tre gånger så vanlig hos personer med astma.
Jag  visade  upp  trestegsmodellen när vi åkte land  och  rike  runt  för  att
diagnosen. Det visade  sig  att  man  kan  ställa  diagnosen med ganska enkla m
viktigaste medlen har varit en telefon och ett frågeformulär. Vidare kan man gö
lungfunktionsmätningar. Det behövs inte alls kvalificerade laboratorier för såd
Vi ser att det strukturella rehabiliteringsprogrammet  redan efter ett år har e
på  förtidspensioneringar  och  på  sjukskrivningar.  Vi ser också  efter  ett
hälsobeteendet  förändras.  De som har genomgått programmet  har  i  större  om
slutat att röka, de är duktiga  på  att ta sina luftvägsmediciner, de motionera
osv. Det här skall fortsätta och kommer att följas under ytterligare två år.
(Bild  10)  Den  övre  gruppen  är  kontrollgruppen.  Den  ökar  sina  sjukdaga
rehabiliteringsgruppen minskar sina sjukdagar  redan efter ett år. Som ni ser ä
skillnad mellan dem i början, men även när den skillnaden  tas med i beräkninge
en  statistiskt  signifikant positiv effekt. Vi fortsätter att  följa  upp  det
hypotes är att kurvorna senare kommer att sära på sig ytterligare.
Det var astmadelen.  Den andra viktiga sjukdomen för långa sjukskrivningar är k
obstruktiv lungsjukdom,  KOL.  Ursäkta  diagnosuttrycket!  Vi har inget bättre,
tror att det är för sent att försöka hitta på något nytt. Sjukdomen  KOL  är  a
90 % av fallen tobaksröksorsakad. Sjukdomsförloppet är följande.
(Bild  11)  Vi  står på toppen av vår lungkarriär vid 25 års ålder. Efter det å
det tyvärr utför,  oavsett  vad  vi gör. Vår lungfunktion minskar, men det spel
större roll, eftersom vi har gott  om  reservkapacitet.  Skulle  vi  leva  till
ålder,  skulle  det  kanske  spela  en  roll. För rökare minskar däremot lungfu
ytterligare för varje rökt cigarrett. Det  går mycket långsamt, och man märker
som individ. Astma märker man på ett annat sätt-det  kan  smälla  till,  och  s
lungfunktionen  halverad.  Här  halveras  lungfunktionen  kanske under loppet a
rökande. Alltså märks det inte lika väl.
Det här är vår stora utmaning i dag. I dag träffar man dem i sjukvården någonst
de börjar få symtom. Och när de börjar få symtom är mycket beroende av vilket s
de för. Man kan leva ett väldigt normalt liv utan att röra  på sig och söker sj
sent. Sedan slutar det med mycket av sjukvårdskonsumtion och  med  för tidig dö
med att befolkningens rökvanor har ändrats under de senaste 20-30 åren ser vi d
allt oftare i den yrkesverksamma delen av befolkningen.
Slutar  man  att röka händer följande. Man återfår inte den förlorade  lungfunk
Däremot antar lungfunktionssänkningstakten  det normala utseendet. Den stora ut
är i dag att ställa diagnosen tidigt, inte så  sent  som  sker  i  dag.  Diagno
ställas  bara  på  ett sätt, genom att det görs en lungfunktionsundersökning, e
enkel spirometri som tar ungefär fem minuter att göra och som är väldigt enkel.
(Bild 12) Sjukdomen KOL är den enda stora diagnosgrupp som ökar i västvärlden,
ökar ganska rejält.  Man  förväntar  sig  att den kommer att gå upp ganska bety
WHO:s  lista  under den närmaste 20-årsperioden.  Den  ökar  likaså  rejält  i
siffrorna från  Sverige  1969-1996  ser man också en ökning. Det gäller främst
kvinnorna börjar komma i kapp ganska rejält. Ökningen kommer att bli ännu störr
de här kurvorna visar, beroende på hur befolkningspyramiden ser ut.
(Bild 13) Vi har hittills främst sett KOL-patienter i åldrarna 60 år och uppåt,
kommer 40-talisterna och trycker på underifrån. De är för det första väldigt må
det andra har de rökt väldigt mycket, för det tredje började de röka tidigt och
fjärde har kvinnorna tagit efter männens  dåliga  rökvanor.  Här  kommer  det a
jättegrupp  av  människor  som  har  rökt mycket och som kommer att få KOL. Det
samtidigt som vi rustar ned landets lungkliniker. Det är lite illavarslande.
(Bild 14) Vi har ett projekt som inte  löser  detta  problem men som handlar om
fram modeller. Det är inriktat på lungfunktionsundersökningar,  inte  på  dem
symtom  utan  på alla som röker. Man har ju inte symtom förrän sent i förloppet
ett stort projekt,  där  vi  innan  vi  är  färdiga  kommer  att ha gjort ungef
lungfunktionsundersökningar.  Jag  vet  inte någon screeningundersökning  som
bättre utbyte än lungfunktionsundersökningar  på  rökare  över  40 år. I 20 % a
hittar vi nämligen sjukdomen KOL. Så pass stort är utbytet.
Sammanfattningsvis  jobbar  vi  utifrån  AGS-registret.  På astmasidan  har  vi
registerstudier  och  kartlagt  tillfrisknandegrad,  skillnader  mellan  kön  o
luftvägssjukdom.  Vi  har  tittat på hur vanligt det är med  astma  bland  dem
sjukskrivna för luftvägssymtom,  och det är alltså en tredjedel. De som har ast
lite mindre än de andra. De har slutat  röka, och det är glädjande. Vi har även
rehabiliteringsinsatser för långtidssjukskrivna.  Mindre än 10 % har fått någon
rehabilitering.    Vi    har   också   gjort   en   hälsoekonomisk    utvärderi
astmarehabiliteringsprojekt,  och  redan  efter  ett  år  ser  man  skillnader
beteendeförändringsvariabler och även på sjukskrivningar.
Det  mesta av det här är den rökorsakade KOL-sjukdomen, och vi gör en  stor  oc
screening av rökare avseende KOL, och vi intervenerar också med rökstoppsåtgärd
Lennart  Klockare  (s): Jag blev lite chockad av ditt uttalande om att bara 10
som har fått förtidspension för astma hade kommit i fråga för rehabilitering. S
då på den arbetslivsorienterade  rehabiliteringen  eller på den medicinska? Det
snarast gälla den arbetslivsinriktade rehabiliteringen.  Om  det  är så kan man
över varför så lite har kommit i fråga. Är det därför att diagnosen  ger  en  s
signal att det inte är lönt att rehabilitera, eller vad beror det på?

Lennart Andersson: Det finns många svar på den frågan.
(Bild 15) Så här ser det ut. Vi syftade på rehabiliteringsprogram, och vi har s
det   skall   vara   en   aktiv   rehabilitering.   Denna   har   också   kunna
arbetslivsorienterad, men den skall bestå av aktiva åtgärder, minst fyra timmar
och  minst  fyra dagar per vecka. Det är den gränsdragning som vi har gjort. Vi
inte rehabilitering  som består i att man träffar en sjukgymnast en gång i veck
dyligt, utan det skulle vara fråga om någon mera aktiv åtgärd.
Vi kan också vända på  saken.  Det  är kanske så att det är de som fick rehabil
som är intressanta i materialet, eftersom  det  har  gått  bra  för  dem. Jag t
faktiskt inte att det är så. Jag tror att det här återspeglar verkligheten,  oc
något som jag känner igen från min kliniska vardag som rehabiliteringsaktör. Hu
gånger  har jag inte fått höra frågan: Varför fick jag inte reda på det här tid
mitt sjukdomsförlopp?  Jag  borde ha fått veta det för tio år sedan. Det var eg
det som födde mitt stora intresse för att ställa diagnosen tidigare och i god t
in med riktade åtgärder.
Som jag inledde med: Att risken är stor för att hamna i en förtidspensionering,
har mer än 60 dagars sjukskrivningsperiod,  säger mig att det tidsspann som man
en luftvägssjukdom är ganska kort. Man skall  in tidigt. När diagnosen ställs s
se till att det här fungerar på ett eller annat  sätt. Det kan fungera bra på h
men i många fall måste någonting annat till. Jag tror  dock  att  det viktigast
diagnosen ställs tidigare än i dag. Hälften av de här diagnoserna missas ju, oc
som vi tog fram i rehabprogrammet hade bara hälften tidigare fått diagnosen.
Kenneth Lantz (kd): Tar ni vara på den information som ni nu besitter  från AGS
och utnyttjar ni den för att förbättra kunskapen inom sjukvården på ett bra sät

Åke  Nygren:  Vi  gör  ju  vad  vi  kan  för  att tala om vad vi hittar. Vi ger
populärvetenskapliga skrifter, och vi skriver i  Vetenskap.  Det  är  en  väldi
förmån  att  få  träffa  er och få idéer inför år 2000 att gå vidare. Det finns
mycket i de här registren.

Kenneth Lantz (kd): Men finns det ytterligare datasamlingar om detta?

Åke Nygren: Du såg vad som  finns  i  AGS.  Vi  har diagnosen, hur länge patien
sjukskrivna, om de blir pensionerade eller inte,  yrkestillhörighet, ålder och
urval som vi nu presenterar är urval som vi har gjort slumpmässigt och där vi h
interveneringar eller extra undersökningar. Även det publiceras på det här sätt

Ulla Hoffmann (v): Som 40-talist började jag röka tidigt  och  röker mycket. Ja
som en sådan person alltid gör: Jag stängde öronen när du satte  i gång och tal
tror därför att jag missade en del av informationen. Är man antingen  astmatike
rökare om man har KOL, eller kan man få KOL om man är astmatiker eller rökare?

Lennart  Andersson:  Vi har ett samlingsnamn, obstruktiv lungsjukdom, för tills
det är obstruktivt eller  trångt  i  luftrören.  Astma  är  en av de sjukdomarn
utmärks av variabla luftvägsförträngningar, där det i många fall också finns en
med i bilden. Det kan bara smälla till och bli jättetrångt, och  nästa  dag är
klart.  Man är ganska överens om att använda begreppet kroniskt obstruktiv  lun
för de tillstånd  som  inte  är astma men där det kroniskt är trångt. 90 % av d
orsakas av tobaksrökning.
Inte alla rökare får KOL. Tar  man  ett tvärsnitt av rökare från en viss ålder
annan kan man finna att 20 % av dem har  KOL.  Om  man däremot följer en viss g
röker minst tio cigarretter per dag tillräckligt länge,  visar  det  sig att hä
dem så småningom utvecklar KOL. Vilka som har just den benägenheten vet  vi  än
Det forskas mycket på det. Vad vi skall göra med den kunskapen vet jag inte. Ka
man ta ett blodprov för att legitimera rökning hos vissa.
Vice ordföranden: Eller möjligen sänder man signaler till de andra att låta bli

Anita  Jönsson (s): Mycket av det här bygger på statistiska uppgifter. Ibland t
om procent  och ibland om antal. Hur många astmasjuka ingick i projektet, och h
av dem tackade nej när de blev erbjudna att vara med i utvärderingen?

Lennart Andersson: (Bild 16) När man genomför ett sådant här projekt börjar man
stor databas,  och  sedan sedimenterar det ned till en skara som vi till slut k
diagnoser på. Vi börjar  med den stora AGS-databasen, väljer ut en tidsperiod,
intygen manuellt, skickar  ut  enkäter och får svar från ungefär 80 %. Då har v
ringa  in  en  hel  del  som  anger någon  form  av  luftvägssymtom.  Det  är
enkätundersökningen.
I steg 2, telefonundersökning, har vi snävat in antalet personer men har av oli
i telefonintervjuer också snävat  in dem geografiskt. Det gjordes telefoninterv
738 personer. Efter telefonintervjun  kunde  vi  sortera  bort vissa, för vilka
hade någon misstanke om astma. Då kvarstod ett antal som vi  sedan  gick  vidar
steg  3.  Då  snävade  vi in personerna ytterligare geografiskt. Vi for runt ti
ställen i Sverige och undersökte totalt 316 personer. Av dem som kom till under
som fyllde i alla papper  osv.,  fick  vi  fram  en  grupp  om 223 personer som
astmasjukdom.
Den här gruppen är ganska elegant framtagen. Vi har från början  hela  det  sto
kollektivet med anmäld sjukperiod mer än 14 dagar som angett luftvägssymtom osv
alltså  ett  ganska  väl framtaget tvärsnitt av en population med astmasjukdom.
därför ganska säkert säga  att  dubbelt så många som vanligt är överviktiga och
gånger så många har fetma. Av de  223 var 199 villiga att gå vidare till lottdr
för deltagande i rehabiliteringsprogrammet.

Åke Nygren: Det är väldigt viktigt  att den typ av epidemiologi som det här är
bygger på hela Sverige. Det är finessen  jämfört  med att ta 100 personer som d
på en lungklinik. Man kan egentligen inte yttra sig  alls om dem på det sätt so
gör. Databaserna är alltså ovärderliga för oss.
En  annan sak gäller hur många fall som finns av KOL.  Lennart  Andersson  vill
nämna  det antalet, eftersom sifferangivelsen är lite darrig. Det är 3 750 pers
år som kommer  med  emfysemdiagnosen,  som inte är trevlig. Vi rekommenderar al
det görs lungfunktionstest på dem som har  rökt  en  viss tid, och sådana gör v
snabbt, som Lennart Andersson sade.
Kerstin-Maria Stalin (mp): Jag vill få analyserat vad  de här personerna har jo
och var de bor.

Lennart  Andersson: Vi har tittat på vad de har jobbat med.  Det  är  främst  d
sjukfallen som vi tycker är intressanta. Man kan räkna på lite olika sätt.
(Bild 17) Vi har uppgifter om typ av arbete när det gäller en kollektivavtalsgr
har gjort en ganska komplicerad analys, som kallas logistisk regressionsanalys,
kan räkna  fram  risken  för  sjukdom. Det är risken för att de som anmält ett
till AGS skall få en långvarig  sjukskrivning som vi tycker är viktig. Som jag
män längre sjukperioder än kvinnor. Männen har en risk som är 28 % högre än kvi
Åldern har förstås betydelse, och för varje år ökar risken med 3,4 %.
När  det  gäller typ av arbete ligger  målare  och  lantarbetare  högst,  och
gränserna signifikanta.  Målare löper en dubblerad risk att få en långvarig sju
de väl insjuknar i luftvägarna.  Lantarbetarna  uppvisar 66 % ökning. Man kan a
på väldigt många olika sätt, men den grupp som alltid slår igenom är lantarbeta
man  än  analyserar  är lantarbetarna i riskzonen. Det  är  ingen  nyhet,  men
intressant att i en registerstudie  få  konfirmerat  sådant  som  är  känt  frå
sammanhang.
Man  kan  också  se  det  från den andra ändan. De som inte har några ökade ris
långvarig sjukdom i luftvägarna  är  elektriker,  pappersarbetare, träindustria
grafiker, medlemmar i industrifacket osv. När man gör denna analys måste man ha
yrkesgrupp  som referens. I det här fallet har vi satt  Metallindustriarbetaref
som referensgrupp,  av  den  anledningen att det är det absolut största förbund
här analysen och står för en tredjedel av alla fallen. Kommunal är inte med.
Vi har en gång i tiden tittat  på  boendeorter,  men  det  blev  så förvirrande
slutade med det.
Vice ordföranden: Vad är det som gör att luftvägssjukdomar skulle vara  vanliga
lantarbetare?  I  varje  fall  inbillar  vi  stadsbor oss att de lever sunt och
jämfört med dem som går på restaurang, hänger på nattklubbar på nätterna osv.

Lennart Andersson: Det gäller här medlemmar i  Lantarbetareförbundet,  inte sjä
bönder,  och  de har ofta extrema exponeringar. Lantbruket är i dag högt specia
och man exponeras där för s.k. organiskt dam, dvs. damm från djur och växter, v
väldigt irriterande  för  luftvägarna.  Dessutom får man också exponering för s
organiskt damm. Sitter man på en traktor  och  plöjer  en  åker,  får  man i si
mycket. Det finns många olika typer av exponeringar, men den viktigaste  gäller
organiska dammet.

Désirée Pethrus Engström (kd): Vilken rehabilitering är aktuell för de astmasju
är  det mest konkreta som man kan göra för astmatiker som inte kan åka fyra vec
Åre?   Finns   det   någonting   ganska   enkelt   som   vårdcentralerna   kan
rehabiliteringssyfte?

Lennart  Andersson:  Det  absolut  viktigaste  är  att  det ställs en diagnos t
förloppet;  jag  tjatar  vidare om det. Sedan är det en sak  vad  doktorn  stäl
diagnos. Det gäller också  att  individen  själv  vet  om att han eller hon har
sjukdomen.  Det  handlar  alltså  väldigt  mycket  om  acceptans.  Vi  kallar
acceptansträning. Det handlar om att lära individen att  han  eller  hon  har
sjukdomen,  att  vi  inte kan bota den men att vi däremot kan göra så att han e
lever tämligen symtomfritt.
Det absolut viktigaste  är  alltså  en diagnos och att man får individen att ac
sjukdomen och därmed också en, i många  fall,  livslång  behandling  med  någon
läkemedel.  I  vissa  fall  handlar  det  om åtgärder i vardagen för att minska
exponering.
Vice ordföranden: Tack för det! Då tror jag  att  frågorna  var genomgångna. So
märkt har det varit ett stort intresse för era föredragningar. Det har varit en
frågor redan nu på det inledande stadiet.

Vi har haft förmånen att lyssna till två av våra fyra föredragningar.  Jag tror
är tänkt att Irene Jensen skall fortsätta. Varsågod!

Åke Nygren: Irene är alltså beteendevetare och den första som har doktorerat  i
enhet  på  det  här  området. Hon doktorerade på nackar. Det var det år som vi
nackbesvären ökade. Därför  passade  det väldigt bra att hon kom till vår enhet
vi kunde forska på det området. Irene  skall  nu  presentera  en del av dessa s
effekter för er.

Irene Jensen: Jag skall då prata om en annan diagnos. Till skillnad  från  hur
med  Lennarts  diagnos  är  det  absolut  viktigaste  i  det här fallet att man
diagnosen och får patienten att inse att han eller hon inte  är  sjuk.  Det  ha
belastningsskador, som man traditionellt kallar dem.

Jag  vill  börja  med  att  visa en bild av en vanlig besökare. När man jobbar
praktiskt träffar man ofta Marie  som  är  mellan 32 och 40 år. Hon har ont i n
axlar och har olika problemområden: jobbet,  ungarna, hushållet, gamla mamma oc
som inte förstår. Man träffar också Egon, 35 år,  som kommer in med samma typ a
men  ser  helt  annorlunda  ut och har ett helt annat problemspektra.  Det  han
jobbet, träningen, hunden och hobbyn.
I den kliniska vardagen konfronteras  man  med  det  här.  Det  kommer  en mäng
människor,  och  det ställer stora krav på att man som vårdgivare kan göra en
bedömning. Det kan ju vara lite svårt att tro att t.ex. Egon, 35 år, som kommer
och stark, har svårt att jobba för att han har lite ont i nacken. Det är kanske
att tro på Marie.
Vi har gjort flera  olika  enkätundersökningar.  Som  Lennart var inne på har v
kartlagt huruvida dessa personer får rehabilitering eller  inte.  Den  här bild
dem med nybeviljade sjukpensioner eller sjukbidrag under 1995 och 1997 i AGS-re
Vi  ser att 1995 fick ungefär 20 % rehabilitering. 1997 fick endast 5 % rehabil
Detta har alltså minskat mellan 1995 och 1997. Det här ser vi på alla olika omr
man kan  få  rehabilitering.  Vi  trodde  ju att det skulle vara tvärtom i och
satsningar som har gjorts. Lika illa var det  när  det  gällde  insatser på arb
trodde också att de skulle öka, men det är alltså lika illa här.  Det är väldig
har fått ta del av sådana, och det var ännu färre 1997.
Slutsatsen  av  det  här  är  alltså  att  ungefär  95 %  av  dem  som  blir be
förtidspension    eller   sjukbidrag   för   symtomdiagnosen   nack-rygg-besvär
belastningsskador,  inte  får  någon rehabilitering. Vi vet också att det är sk
när det gäller vilka som får rehabilitering.  Det är en större andel tjänstemän
är över 55 år är det inte stor chans att man får  rehabilitering.  Och det är e
andel kvinnor som får olika typer av insatser. Man kan sammanfatta detta  med
att  du, för att ha störst chans att få rehabilitering, skall vara tjänsteman,
kvinna. Det finns alltså olikheter.
Dessutom vet vi att det finns en ganska stor andel som har velat få rehabiliter
som  blivit   nekad.   Vi   har  alltså  frågat  dessa  personer  året  innan
förtidspensionerade.
Varför nekas man rehabilitering,  och  varför  får  så få rehabilitering? En an
till  varför  det är så ojämlikt när det gäller vilka som  får  rehabilitering
började fundera  på  är  just  objektiviteten. Hur görs bedömningarna av om man
rehabilitering eller inte?
När det gäller symtomdiagnoser  är det väldigt svårt att göra bedömningar. Vi s
ut två frågor till patientens behandlande  läkare,  behandlande  sjukgymnast,
försäkringskassehandläggare  plus  en läkare i vår studie som gjorde en utredni
var alltså fyra olika som bedömde behovet  hos  en  och samma patient. Det rörd
177 patienter (bild 18 och 19).
Här  skulle  man på en skala från 0 till 10 skatta behovet  och  potentialen.
skulle  vara så  lyckligt  som  man  tror  att  det  skulle  vara,  nämligen  e
överensstämmelse,  skulle  det  se  ut så här. Varje punkt är en individ med na
besvär. Här är läkare ett, och här är  läkare två. Bedömer läkare ett behovet s
en etta, skall också läkare två göra det. Perfekt samstämmighet blir en sådan h
rak linje (bild 20).
Hur såg det då ut i verkligheten? En hagelsvärm. Med de statistiska mått som vi
finns det absolut ingen överensstämmelse.  Det  är  alltså  helt slumpartat när
bedömd av läkaren om du får rehabilitering eller inte (bild 21).
Var det någon överensstämmelse mellan övriga grupper? Nej, det  är  lika illa d
här  bilden  skall  läsas  så  här:  behandlande  läkare  och  behandlande sjuk
behandlande läkare och försäkringskassehandläggare. Det gäller överensstämmelse
alla dessa fyra (bild 22).
Ingen av dessa tyckte samma sak. Vi vet att det sker ett stort  antal  bedömnin
utredningar i Sverige i dag innan man initierar rehabilitering. Det sker  dagli
de  här  diagnoserna, symtomdiagnoserna, ser det alltså ut så här. Du är helt
som patient.
Vi frågade  också  patienterna själva de här två frågorna. Det gällde hur säkra
på att de kan lära sig  hantera  sina besvär, och om de trodde att det över huv
fanns någon typ av behandling som kunde hjälpa dem som patienter. Det var en sk
0 till 10.
När vi såg den här dåliga överensstämmelsen  började  vi titta på: Vad grundar
bedömning på? Hur gör man bedömningen? Finns det någon form  av samstämmighet i
grundar   bedömningen  på?  Vi  undersökte  ett  stort  antal  variabler,   med
funktionella  och  sociodemografiska.  Det  enda  vi  fann som experterna grund
bedömningar av insatser, rehabilitering och behandlingar på var ålder. Ingentin
hälsorelaterade fanns med, utan det är åldern som styr.
Vad gäller patienternas egen bedömning var det nackrörlighet. Ju mer inskränkt
i rörligheten i nacken, desto mindre trodde man att man kunde bli hjälpt.
Men hälsan har, åtminstone inte när det gäller de faktorer  vi  tittat  på,  i
ingenting med bedömningen att göra. Det är ganska intressant när man tänker på
skall vara medicinskt grundat.
Vi  tittade  också  på:  Finns  det  någon som har rätt? Vi gjorde skattningen,
tittade vi sex månader senare om det var  någon som kunde förutsäga hur patient
sex månader senare. Det är patienterna själva som absolut vet bäst. Ju högre de
behovet  -  om  de  inte  får  rehabilitering-  desto   mer  smärta,  dålig  hä
sjukskrivning har de. Läkarens bedömning kom i andra hand.  Så  det ligger i va
någonting i vad läkarna lägger i sin bedömning. Vad vet vi inte ännu. Men vi ko
titta på det.
Försäkringskassehandläggarnas bedömning hade enbart att göra med  att  om  de
behovet   som   lågt   predicerade  det  förtidspension.  Här  kan  det  handla
självuppfyllande profetia. Du träffar en försäkrad och bedömer det som att den
skall ha förtidspension.  Han eller hon får ingen rehabilitering, och så jobbar
det målet. Det är ganska allvarligt.
Slutsatsen är att bedömningar  måste  vi  verkligen  -  precis som Åke och Lenn
varit inne på - hitta ordentliga standardiserade kriterier för så att det är nå
av rättvisa och objektivitet i bedömningen.
De grupper som vi alla tre pratar om, och som jag pratar  om,  är  de  med  nac
besvär. Detta är patientens uppfattning av hälsorelaterad livskvalitet. Det här
olika  måtten på det. Här ligger normalpopulationen. En genomsnittlig svensk li
uppe i värdena, ju högre desto bättre (bild 23).
De som  har  astma ligger här. Det är den blå streckade linjen. De som har hjär
är den röda. De  som har symtomdiagnosen nack-rygg-besvär ligger absolut lägst.
alltså sämre än vad  de  personer  som har livshotande tillstånd gör när man ha
diagnoserna. Det är en tung grupp vi jobbar med.
Studien går ut på att utvärdera olika  typer av rehabilitering för att komma fr
om det finns några som är effektiva och vilka  man  i  så fall kan rekommendera
undersökt  ett  livsstilsförändrande  program,  ett  beteendemedicinskt   progr
innefattar  dessa olika komponenter. Vi har tittat på hela programmet. Vi titta
på halva delen  av  programmet,  som  bestod  av  kognitiv beteendeterapi, som
tänker beskriva här. Det är en speciell form av terapi.  Vi  tittade  också  på
träning under ledning av sjukgymnast (bild 24).
Vad vi först såg var att trots att dessa personer mår sämre än normalbefolkning
de  i  övrigt på alla faktorer som vi undersökte när det gäller arbetsmiljö, li
vi tittade  på massor av saker - som vilken normal svensk som helst. Det är all
någon udda grupp  människor som drabbas av belastningsskador, utan det kan vara
helst.
Däremot såg vi att  av dem som tidigt börjar strula - avbryter påbörjade progra
inte kommer till påbörjade  program  som  är  initierade  -  är  det en högre a
alkoholproblem och en högre andel med förstämningssjukdomar, depression  och  å
den  gruppen  behövs  antagligen  en annan typ av insats än ryggrehabilitering.
viktig information (bild 25).
Vi ville se hur de olika behandlingarna  kognitiv  beteendeterapi, hela program
fysisk  träning utvecklade sig jämfört med hos en obehandlad  kontrollgrupp.  D
återigen  hälsorelaterad  livskvalitet. De olika måtten ser ni härnere. Nollinj
obehandlade  kontrollerna.  Positiva   värden   betyder   att   man   blir   bä
kontrollgruppen,  negativa  värden betyder att man bli sämre än om man inte fic
behandling alls (bild 26).
Vad  gäller alla de hälsorelaterade  faktorerna  blir  alla  tre  behandlingsgr
bättre,  förutom  på  någon  punkt,  än  om  man  inte  behandlar  alls. När de
sjukskrivning ser ni att det tippar ner rejält. Man är mer sjukskriven  än vad
kontrollgruppen.  Men däremot är det en mindre andel som får förtidspension.  D
sexmånadersresultaten.
Detta är vi inte ett  dugg  förvånade över. Detta är livsstilsförändrande progr
jag tidigare sade. Det betyder  att  man  alltid  ger  patienten  en viss tidry
rehabilitering för att kunna få etablera de nya livsstilsbeteenden som man har
sig  på.  Med  alla tre typerna av program på kvinnor minskar man förtidspensio
med 20 % på sex  månader,  vilket  är  ganska  bra.  Programmen hade likartad e
kvinnor (bild 27).
När  det  gäller männen ser bilden lite annorlunda ut.  Vi  har  alltså  olika
beroende på kön. Den mörkblå kurvan är hela programmet. Det är den som absolut
effekt på hälsa  när det gäller männen. Den ljusblå är sjukgymnastik eller trän
har litet mer varierande  effekt.  Det  är  bra  för  sjukskrivning men inte di
någonting annat. Men kognitiv beteendeterapi är sämre än  att  inte få någon be
alls. Män blir alltså sämre av att träffa en psykolog än om de bara  skulle  få
fred (bild 28).
Vad  man  kan  säga,  om  jag  sammanfattar resultaten för kvinnor och män, är
männen är ett heltidsbeteendemedicinskt  program  det  mest  effektiva  när  de
hälsan.  För  kvinnorna  - om vi tänker på kostnadseffektiviteten, som vi skall
efter 18 månader, men som  man  ser rakt av här - är det korttidsprogrammet KBT
ett halvtidsprogram som är hälften så dyrt som hela programmet. KBT och hela pr
har en likartad effekt, men det är de som gör den bästa effekten.
Här ser vi bara antalet förtidspensionerade  jämfört  med  sina kontroller. Vi
när  man  kommer i KBT finns det inga förtidspensionerade efter  sex  månader
gäller kvinnorna (bild 29).
Sedan tittade  vi  på  två  andra  program  jämfört  med en kontrollgrupp. Det
arbetsplatsinriktat program som vi kallar för work hardening  som ges på Ryggin
och sedan ett program med ortopedmedicinsk inriktning. Ortopedmedicin  är  unge
kiropraktik, manuell terapi som är mycket somatiskt inriktad (bild 30).
Då ser vi likadant här. Nollinjen är det ortopedmedicinska programmet. Det röda
arbetsplatsinriktade programmet. Återigen är det positiva värden som är bättre.
vi  att  det  arbetsplatsinriktade programmet jämfört med ortopedmedicin är sig
mycket bättre än  att  bara  ha  en  somatisk inriktad rehabilitering. Här var
effekt på kvinnor och män.
Men det var vissa skillnader när det gällde nationalitet eller ursprung. Nollin
är människor med invandrarursprung. Den  blå  har svenskt ursprung. Här ser vi
båda programmen genomgående har en bra effekt på  människor  med svenskt urspru
vi  i  princip  inte  har  någon  effekt  alls  på  invandrare.  Detta  är  jät
information. Gruppen invandrare var procentuellt sett inte så stor. Vi kunde  i
upp  den  på olika ursprungsland, utan detta är gruppen som helhet. Än så länge
inte kunnat  identifiera  något  program  som  är  effektivt för invandrare. Al
svenska (bild 31 och 32).
När det gällde sjukskrivning såg det ut så här. Dessa  två  helt  parallella li
matchade kontroller. Det är sju individer från AGS-registret som är  matchade p
kön,  diagnos, sjukskrivningstid kvartalet innan på patienterna i behandlingsgr
Så här  ser  en  normalkurva  ut  när det gäller symtomdiagnosen smärta i nackr
ligger ganska långt tillbaka på kortare  sjukskrivningar. Sedan får man en dip
på heltidssjukskrivning i princip, och sedan börjar man sakta nå nedåt (bild 33
Detta  illustrerar  vikten  av  att  verkligen  genomföra  randomiserade  studi
kontrollgrupper och inte bara titta på  när man får tillbaka människor när man
hur normalgruppen ser ut.
Det mörkblå är ortopedmedicinskt. Här får  man  konsekvent  mer  sjukskrivning
efter  rehabilitering  medan det arbetsplatsinriktade har en mycket positiv utv
Detsamma gäller för förtidspensionering.  Får  patienterna  ortopedmedicinskt
program  1,  har  man  en  högre andel förtidspensionerade än om man inte behan
alls.
Får   patienterna  ett  arbetsplatsinriktat   program   har   man   en   lägre
förtidspensionerade  -  jag tror att det var ungefär 10 % - ett år efter rehabi
än om de inte får någon rehabilitering alls.
Sammanfattningsvis har vi  genom  studien  av  nack-rygg-besvär  kunnat visa på
måste standardisera bedömningen. Vi har identifierat tre typer av rehabiliterin
effektiva för kvinnor, män och svenskar.
Vice ordföranden: Tack för det.

Ulla Hoffmann (v): Jag har tre frågor. Det var intressant och förvånande, vilke
märktes,  för åtminstone mig att få höra att om man skall få rehabilitering  sk
vara ung och  framför  allt  kvinna,  nu bortser jag från tjänsteman. Vår uppfa
största allmänhet är faktiskt att kvinnor får mindre rehabilitering än vad män
Jag vet inte om du sade det men jag skulle vilja veta hur många kvinnor respekt
som ingår i den undersökning och studie  som du har gjort. När vi diskuterar ok
hos   läkarna   fanns   det   en   ruta  med  försäkringskassans   handläggare.
försäkringsläkarna med där över huvud taget i den diskussionen och deras bedömn
behandlande läkare eller praktiker ute på fältet?
Den tredje frågan rör det sista som du berättade här om invandrade kvinnor och
att det inte finns något bra program för dem. Det sägs mycket om när det gäller
invandrade kvinnorna och männen att det ligger i deras kultur, osv. att bli sju
och sådant. Vad tror du är anledning  till  att  ni  inte  har  hittat något fu
program för dem?
Irene Jensen: Svaret på fråga ett är: I studiegruppen var det ett  slumpmässigt
Det  var  hälften  kvinnor  och  hälften  män.  Jag kommer inte ihåg exakt, men
någonstans mellan 400 och 500 av varje. Det finns utförligt beskrivet i rapport
Fråga  två  gällde  försäkringsläkare.  De  var inte  med  i  studien,  utan  d
behandlande läkare. Men vi har en fortsatt studie på gång där vi kommer att tit
på det.
Vad gäller invandrare, varför vi inte har någon effekt på dem och om de är mer
att  sjukskriva  sig,  har  jag  direkt  inget  svar  på  det.  Jag  tror  snar
rehabiliteringen och de insatser vi har är uppbyggda av svenskar för svensk kul
tror mer det handlar om det.
Ronny Olander (s): Vi har i socialförsäkringsutskottet  under  åren  lärt  oss
frågeställningen vad gäller genderperspektivet att kvinnor över lag får mindre
medan  män  får  mer  kvalificerade  rehabiliteringar  som  kanske  leder dem b
arbetsplatsen. Det här ställer lite grann det begreppet på ända, med  tanke  på
säger.  Då  är  min  fråga:  Har  du  någon  uppfattning om hur det ser ut i de
samhället?  Detta  tycker  jag är på kollisionskurs  med  vad  vi  hela  tiden
betänkanden har skrivit mycket  välformulerat  om  just  jämställdhetsperspekti
genderperspektivet. Det är den ena frågan.
Den  andra frågan är: Har ni i era undersökningar märkt någon trend? På något s
vi hamnat  i  mycket viktiga diskussioner kring rehabiliteringsarbetet. Men vi
hamnat i det förebyggande  arbetet.  Företagshälsovården  i  Sverige fick mycke
resurser  år  1992.  Det är det tidsperspektivet som också ni anger.  Det  skul
intressant  att  veta:  Kan   ni   se  några  trender  på  något  sätt  som  vi
företagshälsovården haft betydelse när  den  jobbat  med  dessa olika frågor? D
viktig fråga.
Irene  Jensen: Vad gäller kvinnor och män är det precis som  du  säger.  Vi  va
förvånade.  Det  är den allmänna uppfattningen. Alla tror att män får mer. Vad
se var att män dominerade  på sjukhusvård, dvs. inläggning på sjukhus och akutb
nack-rygg-besvär. Det var de  två,  men för övrigt dominerade kvinnorna. Det är
att det kan påverka på det viset.
När det gäller tjänstemännen jämfört  med  arbetarna  är  det  framför  allt ar
kvinnor   som   kommer  till  Samhall.  Där  finns  också  en  könsdifferens,
tjänstemannanivå.
Sedan gällde det  det förebyggande arbetet och företagshälsovården. Vi har inte
på FHV. Jag vet inte  heller  om  vi kan göra det utifrån registret. Vad vi såg
det inte hände någonting med insatser på arbetet 1995-1997 förutom att de minsk
förutsätter man att FHV har en aktiv roll i att initiera förändringar på arbets
Min misstanke är att det kanske inte ser så bra ut där heller.
Ulla  Hoffmann  (v):  Det  är  viktigt  det   som   du   sade.   Det  handlar
belastningsskador.  I  ett  ögonblick  fick  jag  för  mig  att  det handlade
arbetsskador över huvud taget.

Vice ordföranden: Då fick vi det klargjort.

Rose-Marie Frebran (kd): Jag undrar om ni bara har konstaterat att rehabiliteri
minskat mycket från 1995 till 1997 eller om ni också har några teorier  om  var
har minskat.

Irene Jensen: Teorier har vi, men vi har inte gått vidare och belagt dem än.

Rose-Marie Frebran (kd): Det skulle vara intressant att höra vad ni tror.

Irene  Jensen:  Jag  tror  personligen  att  en stor del är detta med samordnin
intrycket  får  vi  kliniskt  när  man pratar med patienterna.  De  hamnar  mit
stolarna. De väntar på att någon skall  betala,  men  ingen tar ansvaret och gå
betalar. Det är väl det som vi har disktuerat. Det är framför allt det.

Berit Adolfsson (m): Du började med att säga att du försöker  övertyga  dina  p
att  de  inte är sjuka samtidigt som du hela tiden pratar om sjukskrivning. Frå
patienterna  vad  de  har  för  fysisk status, om de rör sig mycket eller inte?
visat sig att nutidsmänniskor rör sig väldigt lite.
Det  var  förvånande  det du sade om  att  patienten  själv  vet  absolut  bäst
sjukvården pratar man om  behov  och  efterfrågan. Efterfrågan är när patienten
krav. Det är inte lika comme il faut med  efterfrågan  som  behov.  Behov  har
bestämt. Det är jag lite konfunderad över.
Irene  Jensen:  Jag  är  inte  så säker på att jag förstod fråga två, men vi ka
första frågan först om fysisk status och livsstil, huruvida man rör sig osv. De
vi också om, och vi har det noggrant  kartlagt.  Jämfört  med  SCB-undersökning
dessa människor sig som vilken annan svensk som helst. När det gäller  fysisk s
det vi framför allt ser att den egna uppfattade hälsan är nedsatt. Sedan har de
nedsättning i nack- och ryggrörlighet, men för övrigt hittar man ingenting.
Fråga två var lite oklar.
Berit Adolfsson (m): Det handlade om behov och efterfrågan. Men det kanske  är
politisk fråga så småningom. Jag väntar med den.

Vice  ordföranden:  Jag uppfattade frågan, Berit, som att den var i anknytning
resonemanget om vad som  förutsades om vad som skulle hända sex månader senare.
något latinskt ord, men jag  tror  att det betyder förutsäga. Var det inte i an
till vad patienten själv och läkaren ansåg?

Irene Jensen: Det var både-och. Vi frågade  läkaren och patienten om behovet oc
trodde att det fanns någon hjälp att få. Den  som absolut kunde förutsäga hur p
mådde sex månader senare utifrån hur man skattade  att  man  hade  behov  av in
patienten själv.

Maud  Björnemalm  (s): Det är möjligt att jag går lite raskt i förväg. Nu har
resultatet av rehabiliteringen.  Ni vet vilka åtgärder som är bra för kvinnor o
åtgärder som är bra för män. Har ni  följt  upp detta, dvs. återgången till arb
sett hur många som har återgått i arbete och  hur  många  som  kvarstår  i arbe
t.ex. ett halvår eller ett år?

Irene  Jensen:  Det  är de analyserna som vi framför allt kommer att göra i det
perspektivet. Det är nu  i  höst  som vi kommer att detaljstudera det och också
ekonomin på det det hela.

Anita Jönsson (s): Ni pratade om att  de  arbetslivsinriktade programmen var de
bäst effekt när det gällde att kunna återgå till jobbet. Min kunskap om yrkesme
väldigt dålig. Finns det någon koppling där? Har ni haft någon kontakt med dem?

Irene Jensen: Med de yrkesmedicinska klinikerna eller med företagshälsovården?

Anita Jönsson (s): Med de yrkesmedicinska klinikerna.

Irene Jensen: I våra grupper ingår yrkesmedicinare. Vi har ett konstant utbyte

Lennart Klockare (s): Jag har en kort fråga.  Jag  tyckte det var trevligt att
de  arbetsplatsinriktade  rehabiliteringarna  ger  ett bra  resultat.  Det  glä
naturligtvis. Men det var tråkigt att höra att de hade minskat under 1997 i för
till 1995. Kan man se något samband med samhället i  övrigt,  att man har avske
och minskat sin personalstyrka, osv., dvs. att det hänger samman med möjlighete
arbetsplatsinriktade rehabiliteringar?

Irene  Jensen:  Det  är  säkert  så.  Det bör ha ett samband. Men vi  har  inte
analysera våra data på det viset. Det utgår vi nog ifrån.

Gustaf von Essen (m): Jag har en liknande fråga som Lennart Klockare, men kansk
något annorlunda vinkel. Det gäller dem som är föremål för rehabilitering. Uppl
att det finns ett väldigt klart incitament  att  vilja  bli  rehabiliterad? Det
alldeles  säkert  att arbetsgivaren tycker att det är så hemskt  nödvändigt,  o
heller att fackföreningen  tycker att det är helt nödvändigt. Den enskilde kans
tycker att det inte är helt  nödvändigt, eller i varje fall bara delvis nödvänd
är lite provokativ här. Incitamentet  att  verkligen  vilja bli rehabiliterad,
stort är det egentligen när man ser till de inblandade parterna?

Irene Jensen: När det gäller motivationen hos de grupper  som  vi har tittat på
representativa för åtminstone LO-kollektivet, anger man sin skattade motivation
att  bli  rehabiliterad. Sedan har man naturligtvis olika mål med  sin  rehabil
Vissa vill rehabiliteras för att de vill må bättre men absolut inte komma tillb
det gamla arbetet.  För  andra  är det högsta målet att komma tillbaka till arb
har inte gjort något undersökning  av det, men vi vet att arbetsgivarnas motiva
få tillbaka människor också varierar.

Gustaf von Essen (m): Just det. För  det  första är motivationen antagligen ber
tiden. I början tror jag att motivationen antagligen  är  hög.  Men  efter  ett
trekvarts år kanske den sjunker. Det är naturligtvis bekymmersamt att det iblan
väldigt  lång  tid.  Hur  pass  mycket  påverkar  bristande  incitament eller b
motivation hos de olika aktörerna det dåliga utfall som ändå får  sägas  finnas
gäller rehabiliteringen totalt?

Irene Jensen: Om vi tar de två frågor som vi ställde till patienterna, om  de
de  kan lära sig att hantera sina besvär och om de tror att det finns någon ins
kan hjälpa  personen,  som  vi  kallar  för  motivationsfrågor,  ser  vi  att
motivation,  desto  sämre  mår man efteråt. Det påverkar helt klart oberoende a
insats de har gått igenom.
Däremot  har  vi  också  sett  att   om   man   sätter  in  en  insats,  oberoe
sjukskrivningstiden, så påverkar vi motivationen. Det är inte "kört" för att ma
dålig motivation innan. Vi lyckas även påverka i varje fall en del.
Vice ordföranden: Jag vet inte om jag uppfattade svaret  på frågan om det spela
roll  med  tiden,  om det är några månader eller något år senare  som  det  bör
allvar.

Irene Jensen: Hypotesen är att ju längre tid man går, desto sämre motiverad är
kan inte påminna mig  några  studier som egentligen har bevisat det. Det finns
teorier om det, och man har hypoteser om det. Men jag tror inte att det finns b
det viset.

Vice ordföranden: Att hypotesen  lever  beror  väl  på  att  det verkar stämma
förnuft.

Irene Jensen: Ja, precis.

Ulla Hoffmann (v): Jag fick svar på min fråga. Den gällde just  sambandet  mell
och rehabiliteringen.

Cecilia  Magnusson  (m): Min fråga gällde mer rehabiliteringsmöjligheterna. Kan
några regionala skillnader? Gäller ert urval hela landet eller är det mer konce

Irene Jensen: Den studie  där  man  tittar  på  utfallet  för  ortopedmedicin
Stockholm.  De  övriga  täcker  norra  delen  och Mellansverige. Men när det gä
beteendemedicinska rehabiliteringen är det Stockholm,  Malmö, Göteborg och Hels
Där har vi en spridning, men det är storstadsområden.

Vice ordföranden: Vi tackar för alla svaren på våra frågor.  Nu går vi vidare t
fjärde och sista föredrag. Det är Jan Lisspers som skall berätta om hjärtan.

Åke Nygren: Jan Lisspers är även beteendevetare och har doktorerat  inom  det
Han skall berätta om hjärt- och kärlsjukdomar. Det är mycket spännande, därför
dels  är  en  doktorsavhandling  om  detta som presenteras i dag, dels har det
program om detta.

Jan Lisspers: Trots att jag nu är disputerad  på medicinsk fakultet är jag psyk
psykoterapeut. Om man, som nämndes, blir bättre  eller  sämre av att få med de
är jag lite osäker på. Nu har jag kanske lämnat den branschen i och med att jag
mer har gått över till forskning de senaste tio femton åren.
Förutom att jag är hos Åke på KI är jag också knuten till  Mitthögskolan  i Öst
där jag egentligen har min fysiska bas. Det här handlar egentligen om två proje
huvudprojektet som startade 1994, dels ett annat projekt som startade redan  19
projektet   innehöll   bl.a.   att   vi,  som  Åke  beskrev,  med  hjälp  av  k
internationellt och nationellt försökte  bygga upp ett så effektivt program som
för hjärtrehabilitering. Det programmet har  sedan dess drivits i Föllinge som
mil norr om Östersund. De här projekten handlar  om olika sätt att utvärdera ef
av den typen av livsstilsförändrande åtgärder vid hjärt- och kärlsjukdom.
Hjärt-kärlsjukdomar är ju den största enskilda dödsorsaken i det moderna samhäl
flesta  kommer  att  dö vid hög ålder, men hjärt-kärlsjukdomar  är  också  den
dödsorsaken i arbetsför ålder. De är också en stor källa till långa sjukskrivni
pensioneringar även i  den  arbetsföra  åldern.  Antalet  som  drabbas  och dör
faktiskt i västvärlden, så också i Sverige, men fortfarande är det på det  sätt
nämnt.
Det  som  är viktigt ur många aspekter är att detta uppenbarligen och oerhört
också är en  klassfråga.  Om det har skett en minskning i hjärtsjukdom under de
decennierna är det bland välsituerade  och välutbildade som de största sänkning
skett. Bland arbetargrupperingar av olika  slag  och  lågutbildade  är det inge
minskning. I vissa grupper snarare en ökning, lågutbildade kvinnor t.ex.
Som en kort bakgrund för att repetera säkert kända saker vill jag säga att grun
hjärtinfarkten, för kärlkrampen och för behovet av kranskärlsoperationer  och s
kranskärlssjukdomen, dvs. de förträngningar som uppkommer på kärlen på hjärtat.
avlagringar  av  fetter  och  kolesterol  som  uppkommer  under livets gång. De
viktigt med detta är att inse och komma ihåg att detta är en  kronisk  sjukdom
progredierande,  den  utvecklas  mer  eller  mindre  långsamt  under hela livet
faktiskt  så  att  hos  många  av oss har den startat tidigt i livet,  kanske
förskoleåldern. Precis som med lungorna har vi gott om reservkapacitet. Även om
av oss kommer att ha påvisbara sådana  här  förträngningar  under livets gång k
kanske, i och med att det finns relativt stor reservkapacitet,  att  hinna  dö
annat innan vi dör av hjärtinfarkt, för att ta det drastiskt.
Viktigt är att vi numera vet väldigt mycket om vilka faktorer som påverkar hur
sådana  här  förträngningar byggs upp. Det är gamla välkända saker för de allra
Men poängen i  dag  är  att  det handlar om vår vardagliga livsstil. Jag vill g
säga att vi å ena sidan måste komma ihåg att vår svenska livsstil är väldigt oh
Å andra sidan är det 80-90 % av  svenskarna  som har förträngningar, och som ka
påskyndat uppbyggnaden av dem genom vår svenska  livsstil.  Det  handlar  om st
kost  och motion och inte minst om rökning. Om vi skall hänvisa till luftvägssj
som Lennart  nämnde,  är det så att om man inte får hjärtinfarkt kanske man dra
KOL, om man röker ordentligt.  Totalt  sett  blir det här väldigt många faktore
34)
Jag går snabbt vidare. Kunskapen om den psykosociala  belastning  som  vi utsät
för  eller  utsätts  för är nu mer och mer bastant och säker. Vi vet att det  f
mängd t.ex. arbetsrelaterade  psykosociala faktorer som i princip fördubblar ri
få hjärtinfarkt. Det finns det  som  kallas  för  typ-A-beteende  som  är  en o
stressa mer än vad situationen egentligen kräver, som innefattar att alltid ha
göra   många  saker  samtidigt  och  framför  allt  att  ha  en  inneboende  il
aggressivitet som påverkar det här också. Det vet vi är vanligt - inte hos oss
men hos andra.
(Bild 35)  För  att  hänvisa  lite till det som Åke började med vill jag påpeka
cirkel som inte finns med på bilden  är depression. De senaste fem tio åren har
lärt oss att emotionell belastning, typ  depression, faktiskt också är en mycke
riskfaktor för att få sin första hjärtinfarkt.  Men  det  har  också  visat sig
oerhört  kraftig  faktor  när  det  gällt att förutsäga om man kommer att få  e
hjärtinfarkt inom ganska kort tid. Riktigt  vad  det  här beror på vet vi inte.
har visat sig rent statistiskt att personer som blir kraftigt deprimerade i sam
sin första hjärtinfarkt löper uppåt fem sex gånger större risk att dö i en hjär
inom ett halvår respektive lite mindre inom tre år. Det  visar  så att säga psy
betydelse.
(Bild 36) Sammanfattningsvis en bild som kan fungera som bakgrund  för  att lyf
livsstilens betydelse för om man hinner få hjärtinfarkt eller uppleva kranskärl
under  arbetsför  ålder. Men livsstilen har i nästa led precis samma betydelse
skall rehabiliteras  efter  att  ha  fått  symtom.  Det är nämligen så att har
hjärtinfarkt har man med sin livsstil och sina förträngningar  bara  skadat hjä
eller  mindre omfattande på något ställe. Men man är ju inte av med grundsjukdo
det. Förträngningarna  finns kvar, förträngningen på de andra kärlen finns kvar
snabbt de bygger upp sig  och  skaffar  mig  min nästa hjärtinfarkt beror i myc
utsträckning på vilken livsstil jag har.
På  samma  sätt  är  det  om  man  sätter  in  behandling,   en   kranskärlsope
bypassoperation,  eller det som vi kallar för ballongvidgning. När man  försöke
till de dåliga kärlen  botar  inte det på något sätt sjukdomen. Det tar bara ha
akuta symtomen på de värsta ställena.  Vi vet från stora uppföljningar att inom
år börjar de nya infarkterna komma hos dem  som  redan  är  opererade.  Det  är
tydligt.  Det beror antagligen på att om man inte gör någonting åt livsstilen s
det   saker.    Det   innebär   att   i   eftervården,   i   rehabiliteringen
sekundärpreventionen, är livsstilen central.
Syftet med det här  programmet var att försöka hitta ett sätt att arbeta som sk
så stora livsstilsförändringar  som  möjligt,  vilket är nödvändigt, för att br
kranskälsförträngningen och för att undvika en ny  infarkt. De olika studierna
här projekten innehåller många olika studier, och vi  hinner inte alls gå igeno
ser dels på långsiktiga effekter av behandlingen, dels  försöker  vi  i  alla f
studie, precis som Irene sade, att jämföra lite olika varianter på temat. Det h
en  modell. Sedan har vi i olika studier också undersökt vad som påverkar att
bra för  vissa  och sämre för andra, vi har t.ex. undersökt depression i en stu
jag möjligen hinner  komma  in  på  lite  senare.  Och  sedan  har  vi  framför
långsiktiga  hälsoekonomiska  effekterna,  som  är det verkliga huvudsyftet med
huvudstudien (bild 37). Där är det precis som Irene  och  Lennart  sade,  vi  h
hunnit  fram  till  den längd på uppföljningen som behövs för att vi skall kunn
oss säkert om resultatet.  Det  behövs  långa  uppföljningar för att man skall
effekter. Alltså: Skall man förvänta sig ekonomi  i  det  här måste man ha uthå
Räknar man med att man måste ha igen pengarna på ett år ger  det antagligen int
resultat.
(Bild  38)  Jag  tänkte  göra  som så att jag väldigt kort drar en  översikt  ö
huvudslutsatser  som  jag har kommit  fram  till  hittills.  Sedan  vill  jag
åtminstone en studie lite mer i detalj.
Det vi har visat relativt  säkert  hittills  är  att  vi  med den här typen av
hjälper människor att ändra livsstil. Det är det centrala. Det  är  livsstilen
tror påverkar uppkomsten av de här förträngningarna. Det visar sig också, i all
en  del  av  de  rent medicinsk-biologiska mätningar som man kan göra, arbetspr
sådana saker, att  deltagarna i en behandlad grupp efter ett à två år får bättr
jämfört med en kontrollgrupp.  Den studie som jag kommer att berätta mer om vis
att det påverkar kranskärlssjukdomen, dvs. förträngningarna.
Arbetsåtergången är väldigt olika beroende på vilka grupper man tittar närmare
att 75-80 % av de här grupperna  är tillbaka i arbete efter ett år. Däremot kan
ännu visa att det program för behandling  som  vi  erbjuder har en sådan effekt
ger ökad arbetsåtergång under det första året. Däremot  ser det ut som om det h
att hända någonting fr.o.m. år två. Där är vi nu och följer alla dessa deltagar
Livsstilsförändringar är ju ointressanta om det är under  en  kort  tid. Här fö
människorna under en lång tid och ser om de kan vidmakthålla förändringen  elle
återfaller   i   rökning   eller   slutar  motionera  och  sådant.  Vi  har  in
vidmakthållandeproven till fullo, det  kan  vi säga. Inom vissa områden ser det
bra  ut,  medan det är varierande på andra. Det  är  någonting  som  vi  absolu
fortsätta att arbeta med (bild 39).
När det gäller  olika  former  av sådan här behandling har vi inte i den mindre
som vi har gjort kunnat se någon  större  skillnad  mellan internatbaserat prog
Föllingeprogrammet är, och polikliniskt program. Det  finns vissa skillnader, m
ganska marginella. Det är möjligt att det inte är formen  och  platsen, utan at
arbetssättet som är det avgörande.
Depression  påverkar  arbetsåtergång, dvs. den blir mindre om man  är  deprimer
bättre om man inte är det. Däremot är det möjligt att man om man är med i den h
av program klarar av att ändra livsstil trots att man är deprimerad. Och det gö
att man inte kommer att få så många återfall, trots att man är deprimerad.
När det gäller hälsa och ekonomi sade jag att vi inte har några egentliga resul
studier som finns tyder  på  att  man  kanske  måste  vänta åtminstone fem år.
svenska hälsoekonomiska analys av den här typen av rehabiliteringsåtgärder som
Oskarshamnsstudien.  Där  visar  det  sig  att  det inte var  några  effekter
arbetsåtergången under det första året. Däremot började  det komma sedan, och e
år var det tydligt. Då kunde man också räkna fram ekonomin  i  det.  Vi har i a
planer på att följa de här människorna i tio år för att se hur det ser  ut.  De
som om det redan under andra året händer någonting (bild 40).
Det  här  var  en exposé av de huvudsakliga slutsatser som vi hittills har drag
studie som jag skulle  vilja  redovisa lite mer detaljerat, därför att den är a
stor  principiell  betydelse,  är   den   som  vi  kallar  för  PTCA-studien.
ballongvidgning. Man går in med en kateter  med en ballong på till förträngning
spränger upp dem med våld så att man skapar ett  större hål i blodkärlen och dä
större blodgenomströmning, mindre kärlkramp och mindre  risk  för  hjärtinfarkt
den behandlingsmetod som har gått framåt och ökar mest i hela världen. Det är e
bra och effektiv behandling. Man går hem dagen efter om allt går bra (bild 41).
Men, som vi sade, det är fortfarande problem med vad som händer sådana  persone
inte ändrar livsstil. Jo, de kommer troligen att få nya problem inom ett två  t
eller  fem  år.  Rehabiliteringsbehovet  finns  här  också.  Om vi pratar om lå
rehabilitering handlar det om att kunna vara kvar i arbete.
(Bild 42) Den här bilden visar personer som har behandlats på  Karolinska i Sto
De har efter att ha genomgått en lyckad behandling, förutom att man  har gjort
mätningar, fått dra lott. Hälften har fått delta i programmet, hälften  har fåt
och  delta  i  den  gängse eftervård som funnits. I det sjukvårdsområdet hade
projekt  vad  gäller  samarbete   mellan  klinik  och  primärvård,  så  de  som
kontrollgruppen fick också en del eftervårdsinsatser.
Målet  och  det  centrala  med  interventionen   är,  som  jag  sade,  att  åst
livsstilsförändringar. I studien kunde vi konstatera  att vi i den här gruppen
bra  livsstilsförändringar  efter  ett  år  när det gällde sådana  saker  som
motionsfrekvens  och  åtminstone  vad man påstod  sig  äta.  Det  gav  också  u
arbetsprover och även faktiskt i blodfetter.  Efter  två  år  hade  en  del  av
överlägsna   resultaten   för   behandlingsgruppen   minskat,  bl.a.  beroende
kontrollgruppen, som bara varit i Stockholm hos sin vanliga  läkare, t.ex. börj
att  de  åt  bättre  kost.  Men  fortfarande  är det så att dubbelt så  många
kontrollgruppen som i behandlingsgruppen.
De i behandlingsgruppen som varit med i det här programmet motionerar i genomsn
gånger per vecka, vilket är väldigt bra. Det är  mycket  mer  än svenska befolk
genomsnitt gör. Med det sätt som vi definierar motion skulle jag  gissa att det
om  en  gång  i veckan för befolkningen. Kontrollgruppen låg på tre gånger  per
vilket också är  ganska  mycket.  Det  gav utslag i arbetsprov. De som hade var
programmet klarade högre belastning utan  att  få  besvär.  De  primära målen a
livsstilsförändringar  såg  relativt  bra  ut,  dvs. bättre i behandlingsgruppe
kontrollgruppen.
Vad gav det för utslag på sådana saker som inläggningar  på sjukhus? Under förs
var det ingen som helst skillnad. (Bild 43) Det var lika många personer som lad
sjukhus på grund av hjärt-kärlproblem i behandlingsgruppen  som  i kontrollgrup
under  andra året ser det ut som om kontrollgruppen får en ökning.  Det  tyder
någonting  händer. Det är vad vi har i hypotesen. Det är ju så att PTCA-behandl
en mycket effektiv  behandling.  Den borde kunna göra att man inte behöver lägg
mycket. Och det är precis vad vi kan se. Sedan kommer det andra året.
När det gäller arbetsåtergången,  d.v.s.  om  man  är kvar i arbete eller inte,
samma tendens. (Bild 44) Det här är en enkel analys,  där vi bara har med antal
per kvartal med någon form av sjukersättning, antingen  sjukpenning  eller pens
ni ser är det under behandlingsperioden, som sträcker sig över det första  året
skillnad  i  antalet  dagar  som  man har någon form av sjukersättning, medan d
andra året, precis som med inläggningarna,  händer  någonting.  Vi gör nu konti
uppföljningar på dem. Det tyder alltså på att livsstilsförändringen  faktiskt
längre sikt har direkta effekter på vård och på möjligheten att åter vara i arb
Vad  händer  då  med kranskärlen? Redan efter ett år, vid ettårsmätningen, gjor
arbetsprov, dvs. man  får  cykla  så  mycket  man  orkar, antingen tills man in
längre eller tills man får ont i bröstet. Nu är de här  människorna  behandlade
kärlkramp, vilket innebär att de nästan inte har några kärlkrampsproblem.  Alli
princip  fria från sin kärlkramp. Men tar man i maximalt kan man få ont i bröst
man märker det inte i det normala livet.
De här två  bilderna  illustrerar någonting som är ett indicium på att behandli
kranskärlen gav positiva  resultat.  (Bild 45) Jämfört med före behandlingen se
kontrollgruppens patienter hade lite lättare för att få bröstsmärta efter tolv
medan behandlingsgruppen hade en lägre  smärta vid samma belastningsgrad. Av de
hade sämre skattningar efter ett år än innan  hör åtta stycken till kontrollgru
endast en till behandlingsgruppen. Det här tydde  för  oss  vid  den  tiden  på
faktiskt händer något på kranskärlen.
Efter  två  år  har  vi  den  unika  möjligheten  att  se vad som faktiskt har
kranskärlsförträngningen, eftersom vi då gör en förnyad hjärtröntgen i forsknin
Kom ihåg: Det handlar om vad som har hänt med kvarvarande  förträngningar under
tid efter det här programmet. För att inte krångla till det  kan  vi  titta  på
bilden  som visar de absoluta värdena. Den svarta stapeln är kontrollgruppens p
förträngningar.  (Bild  46)  De  har  fått ytterligare förträngning under två å
behandlingsgruppens är betydligt mindre.
Det tyder på att den typ av livsstilsförändring  som man kan uppnå med den här
program  ser  ut  att  åtminstone  inom  två år börja påverka  sjukhusinläggnin
sjukersättningsbehov hos patienterna. Det  går antagligen via att man faktiskt
hur snabbt de här förträngningarna byggs upp. Bromsar man förträngningar skall
bli sjuk lika snabbt. Det innebär alltså, om  den  här tendensen fortsätter, at
människorna i kontrollgruppen som i första hand kommer  att  bli sjuka när åren
kommer att bli sjuka tidigare än behandlingsgruppen som med sin  nya  livsstil
upp  den  här processen. När vi så småningom skall räkna ekonomi på det här för
vi att kontrollgruppen  kommer att kosta mer, för de hinner bli sjuka snabbare
sjukskrivna mer och tidigare.
Vice ordföranden: Vi tackar  Jan  Lisspers  för  detta. Vi har ungefär en halvt
oss. Skulle vi kunna göra så att frågorna kan röra både Jans inlägg och de tre
inläggen? Vill professor Nygren tillägga något som avrundning av de fyra föredr
var så god!
Åke  Nygren:  Vi  anser, som jag sade i början, att rehabiliteringen  inte  fun
Sverige i dag och att  det  finns  risker  med  subjektiva  bedömningar.  Att
felbehandling   har   vi   visat,   och  att  bedömningen  av  patientens  beho
standardiseras tycker vi är absolut nödvändigt.  Utvärdering  och  kvalitetssäk
sådant  som  vi har pekat på, och det är viktigt. Med det anser vi att rehabili
måste skräddarsys.  Det  håller vi just nu på att titta närmare på. Ni har i st
sett skillnaden mellan män  och  kvinnor,  vilka som passar för viss rehabilite
håller på med finlir och tittar mycket noggrannare  på vilken typ av rehabilite
den aktuella patienten skall ha.
Vi har också, tycker jag, visat att vi har modeller  som fungerar både på astma
smärttillstånd  i  rörelseorganen.  Vi  har  hittills kunnat  visa  att  vi  ka
förtidspensioneringen med 20 %. Räknar man framåt  finns  det  ganska mycket pe
tjäna där.
När det gäller hjärtan är vi lite stolta över att det är fjärde  gången  i värl
man har kunnat visa att kärlförträngningarna minskat. Det är mycket spännande
att man kan minska risken för att kärlen kladdar igen.
Det var en liten sammanfattning av vad vi har velat berätta för er i dag.
Vice  ordföranden: Tack för det. Jag lämnar ordet fritt. Om ni vill ställa fråg
några av  våra  inbjudna  gäster från Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, A
och även om våra gäster vill  ställa frågor skall jag försöka ge utrymme för de
korta frågor och korta svar.

Ulla Hoffmann (v): Det blir faktiskt  omöjligt  att ställa en kort fråga. Låt m
säga att jag tyckte att konklusionen var ganska viktig,  för  jag  fick  mig  e
tankeställare.  Det  beror  ju  inte  enbart  på  att  kassans  personal  inte
tillfredsställande vad gäller rehabiliteringen att vi får pengar över varje  år
kontot, utan det är en brist på kunskap. Då är det viktigt att ert arbete pågår
det forsätter, så att vi får reda på mer och just kan specialsy rehabilitering
olika människorna.
Jag  skulle  vilja  gå till det sista som Jan pratade om. Jag skulle vilja veta
finns några skillnader  i  rehabilitering  mellan  kvinnor och män på det områd
talade om.
Sedan skulle jag vilja veta vad det är som gör att  resultatet  låter vänta på
helt år. Om man gör en PTCA och sedan sätter in rehabilitering på det sätt som
varför dröjer det ett år?
Vad säger ni till kontrollgruppen?
Jan Lisspers: Den första frågan gällde skillnaden mellan män och kvinnor.  Det
har  upptäckts inom den här branschen de senaste 20 åren är för det första den
betydelsen  av  livsstil.  För  det  andra  har  man  under  de  senaste  10  å
hjärtbranschen upptäckt att halva befolkningen består av kvinnor.
Generellt  sett  har  man  ju  insett  att  lika  många  kvinnor  som  män  dra
hjärtsjukdom, men det sker betydligt senare i livet. Det innebär att när man ti
arbetsför  ålder  ser man, precis som i vårt material, skall vi erkänna, att de
bara är 20-25 % kvinnor som finns med. Det motsvarar ungefär den fördelning det
åldersgrupperna, även om kvinnorna just nu röker hårt för att komma ifatt.
Andra problem som  man har insett när man nu riktar blickarna mot kvinnor och k
hjärtsjukdom är att diagnostiken är mer komplicerad. Det går inte att ta de met
vi har för att diagnostisera  män  och  direkt  överföra  dem  till  kvinnor.
inneburit  att  t.o.m. hjärtinfarkter hos många kvinnor helt enkelt har missats
kanske fortfarande  görs. Men nu är det betydligt bättre på det området, för nu
fått på sig de glasögonen.
Detta har också inneburit  att kvinnor har fått mindre av rehabiliteringsåtgärd
det är möjligt att det också har blivit betydligt bättre nu.
Dessutom finns det en del äldre  data  som  tyder på att rehabilitering av kvin
sämre. Även om man erbjuder kvinnor rätt hjärtrehabilitering  blir resultaten s
del av det ligger naturligtvis i arbetsåtergången. Åtminstone i arbetslöshetsti
det antagligen svårare för kvinnor, som ju har den typen av arbete  som  det är
att rehabilitera sig till. Så ser det generellt ut.
Vi  har  än så länge bara tittat på detta preliminärt, för vi ville samla på  o
ordentligt  antal  fall innan vi gör de analyserna ordentligt. Men när vi har u
en subgrupp och jämfört  mäns  och  kvinnors  rehabiliteringsresultat har vi se
tendens. Arbetsåtergång går trögare för våra kvinnor  i  programmet.  När det g
flesta andra variabler ser det däremot ut att gå bättre för kvinnor. Kvinnorna
positiva.  De  tycker  att  de  har  fått  ut mer av den här typen av åtgärder.
analyser vi har gjort när vi har tittat på skillnader  i livsstilsförändring me
och  kvinnor  är  det inte i något enda fall så att män har  en  större  föränd
kvinnor. Mellan de  flesta  är  det  ingen  skillnad.  Men där det finns skilln
kvinnorna  tagit till sig detta mer än män. Det är mycket  positivt.  Det  kans
enkelt är så  att  ger  man  kvinnor  möjlighet  att  få ett omfattande, allvar
seriöst program är det inte alls så att det går sämre för kvinnor, utan snarare
vilket är min hypotes.
Sedan var det detta med ett år. Om vi håller oss till PTCA-studien är det så at
behandlingen  i  sig är så effektiv att det är väldigt få  som  har  några  kva
problem efter denna.  Det gör samtidigt att problemet med arbetsåtergång är min
kan vi se.
Anledningen   till   att   det    inte   händer   någonting   är   troligen   a
livsstilsförändringen har effekt, har  den  i  första  hand effekt på hur snabb
förträngningarna byggs upp. Det tar ju sin tid. Det är därför som man inte kan
sig - om det är det som är den viktigaste effekten - att  man har några större
av  ett  livsstilsförändrande  program  förrän  tiden  har gått så  långt  att
hjärtproblemen  skulle  ha  kommit  utan livsstilsförändring.  Det  är  antagli
viktigaste orsaken.
Åke Nygren: Det var en fråga om kontrollgruppen också. Modern medicin bygger på
har en kontrollgrupp. Ni såg min första bild med kurvan som gick ned. Det ser u
man har behandlat folk under den här  perioden  med  väldigt  lyckade resultat,
måste ju jämföra med hur det ser ut samhället. Det motiverar varför man måste g
Det ingår i modern medicin.
Sedan  finns  det naturligtvis problem. För det första har man den  etiska  kom
godkännande från  Karolinska.  För det andra informeras patienterna innan om at
in  i  ett  projekt där man gör det  och  det.  För  det  tredje:  När  patient
randomiserad  som  kontroll och inte får vård för t.ex. astma, remitteras han e
till distriktsläkaren  som  informeras om att detta är en astmapatient och uppm
behandla den. De får alltså den vård som ges i Sverige.
Vice ordföranden: De intressanta  föredragen  har  lett fram till att många vil
frågor. Jag har nu cirka tio på min lista. Om vi skall  klara  den tidsgräns so
satt upp skall frågor och svar ta cirka tre minuter tillsammans.
Jag har satt upp mig själv närmast för att ställa frågan vad vi  i riksdagen ka
Det  budskap  ni  skickar  ut  är  ju  väldigt  dystert  på  ett  sätt,  nämlig
rehabiliteringen  i  landet  inte  fungerar.  Frågan  är vad riksdagen kan göra
gäller lagar, anslag och annat.
Åke  Nygren:  Vi  har väl delvis sagt det. Vi måste jobba  vidare  på  att  hit
rehabiliteringsmodeller  som  fungerar,  dels instrument för att ta fram riskpa
Dessutom måste man ordna utbildning för dem  som skall ge detta. Det är egentli
budskap. Sedan är frågan hur riksdagen kan förverkliga det. Det finns säkert en
att göra. Det är väl en del satsningar på gång  nu,  vad  jag  förstår, i Nynäs
Tranås.

Jan  Lisspers:  Åtminstone när det gäller hjärta, men jag tror det  gäller  smä
astma också, finns det ett strukturellt problem, och det är den här uppdelninge
yrkesmässig  rehabilitering   och   någonting   annat   som  vi  kallar  för  m
rehabilitering. Det är svårt att dra någon vettig gräns.  Jag tror att det är s
ett idealt läge.
När  det  gäller  hjärtan  är det så att en väldig mängd patienter,  framför  a
senaste åren, har kommit i kläm  och får absolut ingenting, vilket man borde få
att kunskapen finns där. En av orsakerna  till  detta är den svårighet vi har a
någon vettig gräns mellan dessa två. Det måste lösas  på  något sätt. Jag vet i
men det måste lösas.
Rose-Marie  Frebran  (kd):  Jag  uppfattade  att  professor Åke Nygren  talade
kunskapsbrist är det verkligt stora problemet. Var  är  bristerna  störst?  Är
läkarsidan?  Eller  är  det  på  försäkringskassorna  som handlägger arbetslivs
rehabilitering? Är kunskapsbristerna så stora att det är  rimligt  att de ansla
har  till  rehabilitering  inte  används  fullt ut i dag? Har vi inte tillräckl
kunskap i dag för de ambitioner som har kommit till uttryck i anslagen?
Sedan har vi frågan om samordning och att  falla mellan stolarna. Har ni några
på hur man kan komma till rätta med det problemet?
Åke Nygren: Ungefär en miljard har skickats tillbaka under den här tiden. Vi ha
att det delvis beror på okunskap och delvis på tidsbrist. Det beror alltså inte
okunskap,  utan  det  är  tidsbristen  som har gjort  att  det  blivit  så.  Vi
naturligtvis att det inte är så bra. Det  finns  ju  rehabiliteringar som funge
har vi visat.
Låt  mig  säga  en  sak  till  om  vad man skall satsa på också.  Vi  tycker  n
företagshälsovården är den gruppering där vi måste ta upp en diskussion igen. D
ändå de som kommer i kontakt med patienter på ett tidigare stadium.
Irene Jensen: Jag vill lägga till något  när  det gäller ansvarsbiten och samor
Vi  anser  att  man  på  ett  mycket  tydligare  sätt  måste   klargöra   ansva
rehabilitering.  Det skall inte vara så att om det är si så är det så, utan  de
vara klart och tydligt.  Det  får  inte  finnas  någon  risk  för att man hamna
stolarna.

Ronny  Olander  (s):  Jag  skulle  vilja  fråga  Åke  Nygren  en sak med  tanke
konklusioner som jag tycker att det finns en del intressanta funderingar  kring
projektet.  Det  pågår ett annat stort projekt som heter Vem gör vad-projektet.
min egen benämning  med  tanke  på  att det är alla de andra inbjudna aktörerna
skall se till att rehabiliteringen fungerar mellan de fyra som finns represente
i dag.
Även  politiskt  har vi en diskussion  kring  Dagmar,  FINSAM,  SOCSAM,  FRISAM
Jönsson-utredningen  osv.  Min  fråga  är  då:  Gör  ni  bedömningen  att där f
systemfel inbyggt i och med att det är svårt att få fyra olika aktörer  att  ag
hittar  ju  olika  infallsvinklar,  t.ex.  att  man  skall  ordna utbildning, d
kunskapsbrist osv. Min fråga är alltså rakt på sak: Finns det ett systemfel inb
Åke Nygren: Vi tycker att det finns ett systemfel inbyggt. Man måste tydliggöra
har  ansvar för det hela och vad som är vad när det gäller rehabilitering.  Und
projektets  gång  har  vi  fått  se  hur  det  fungerar.  Vi hittar patienten.
superexperter  i landet bedöma att det behövs en rehabilitering.  Vi  tar  kont
försäkringskassan  som säger att det inte är klart vem som skall betala. Så bli
diskussion, och så faller patienten mellan stolarna. Vi har hur många caserepor
som helst.
Vi anser att det är  ett  systemfel att det kan bli på det sättet, trots att vi
med experter som säger att detta  skall åtgärdas. Det kan ju naturligtvis också
penningfråga. Just den patienten på den försäkringskassan låg kanske längre ned
än de som den bedömde behövde mer vård.  Det  kan  hända. Men vi bedömer att de
systemfel att det skall kunna bli på det här sättet.
Ronny Olander (s): Jag tycker att vi oftast har för  lite  diskussion om arbets
och  samhällets  ansvar.  Jag  tyckte  att  resonemanget kring företagshälsovår
intressant. De besitter ju en oerhörd kunskap, men har decimerats under 90-tale

Jan Lisspers: Låt mig komplettera lite och kanske  dra  i  väg lite utöver vad
forskning  egentligen kan stå för. Vi kom in på systemfel. Jag  tror  att  det
principiellt  systemfel  över  huvud  taget. Jag skulle vilja hävda att folkhäl
över  huvud  taget  är  ett  vårdproblem,  och   det   är   därmed   inte   hel
landstingsproblem.  Jag  skulle vilja se att man löste det stora systemfelet ge
skapa någon myndighet eller organisation som har hand om allt utom akutvården.
När det gäller hjärtat sade  jag  ju  att primärprevention egentligen är samma
sekundärprevention och rehabilitering. Om  man  börjar  skärskåda olika sjukdom
hamnar  man  mer  eller mindre tydligt i den typen av resonemang.  När  folkhäl
sjukdomarna är relaterade  till  vår vardagliga livsstil kan vi inte fortsätta
landstinget ta hand om livsstilen. Det måste vara någon annan myndighet som gör
man lyfte ut det på det sättet skulle det kanske lösa detta med de många stolar
Maud Björnemalm (s): Jag har redan  fått svar på mycket av det som jag hade tän
om. Men jag har ändå en fråga. Budskapet var ju att rehabiliteringen måste skrä
Läkare gör olika bedömningar, och kassan  gör  olika bedömningar. Vem är det då
rätt här? Hur får man då en skräddarsydd rehabilitering  för  patienten  när  m
olika uppfattningar?

Åke  Nygren:  Det  är  precis det vi håller på med. Vi visar lite ytligt här sk
mellan behandling av kvinnor och män. En av doktoranderna håller systematiskt p
fram  vilken  behandling  en   viss   patient   skall   ha.   Vi  har  tre  fyr
behandlingsprogram. Vi har en väldigt noggrann kartläggning av  hur  patienten
innan.  Vi  kommer att kunna följa en patient och säga att en patient som ser u
skall ha den här rehabiliteringen.

Irene Jensen:  Jag kan kort visa en bild på det hela. När det gäller rörelseorg
vi lyckats identifiera  tre  olika  typer  av  besvär. Den ena har problem med
fysiska  och  det  psykiska.  Den  andra  gruppen har  framför  allt  problem
psykosociala. Den tredje gruppen har inte så mycket problem över huvud taget.
Vi kan då se att man får väldigt stor skillnad  i  effekt när det gäller sjuksk
beroende på vilken grupp man tillhör. De som man kallar adaptiva, som är nollin
som har medelmåttig smärta och inte så många störningar får bra effekt av vilke
rehabilitering de än sätts på.
De  som  har  mest  psykosociala  störningar  får bäst effekt  av  den  yrkesin
rehabiliteringen.
Vad den dysfunktionella gruppen skall ha vet vi  ännu  inte.  Där  har  effekte
dålig vad vi än har prövat.
Men det här är preliminära resultat. Vi håller på och jobbar med det.
Åke Nygren: Sedan vill vi fortsätta och gå ut till företagen och titta på  dett
det så att säga har hänt. Vi har ett stort projekt där vi går ut till fyra komm
fyra  landsting  och  tittar  på  personalen  där.  De  är alltså i arbete, men
riskzonen för att råka ut för sådana här saker. Vi kan inte detta i dag, och de
vi vill lära oss. Med de kunskaper vi får från detta går  vi tillbaka och titta
arbetande  delen. Vi vill göra samma sak inom den konkurrensutsatta  sektorn,
vill gå ut till  företagen  inom  pappersindustrin  och  metallindustrin  och t
använda de metoder som vi har beskrivit för er.

Lennart Klockare (s): För att man skall lyckas med rehabilitering krävs det  ju
rehabiliterar  rätt  diagnos.  Det  som  oroar  mig lite grann är att det i gan
utsträckning är så att den riktiga diagnosen inte  fastställs  inom  den tid so
vara   önskvärd.   Man   kanske  t.o.m.  sätter  i  gång  rehabiliteringsinsats
rehabiliterar sådant som man  inte har problem med. Då tänker jag på rörelseorg
problemen minskar kanske nu, medan  de  psykiatriska  besvären  ökar.  Tidigare
kanske varit så att man har rehabiliterat rörelseorgan fast det har varit  fel
ställen.
Då  funderar  jag  på  vad man skulle kunna göra här. Vi har ju varit inne på a
behöver bättre instrument  för  att  klara  av det. Jag kan mycket väl förstå a
fallet  också. Men det är kanske också så, som  vi  har  pratat  om  tidigare,
psykiatriska besvären hänger ihop med arbetsplatsen och hur det ser ut i dag me
osv. Jag undrar om ni har någon ytterligare kommentar till detta.
Dessutom  undrar  jag  vad  de  aktörer  som  är  med  säger.  De  är  ju  här
Riksförsäkringsverket,     Arbetsmarknadsstyrelsen,    Försäkringskasseförbunde
Socialstyrelsen. Nu hinner kanske  inte  alla  fundera  över detta. Men vad får
reflexioner här? Sedan kan man koppla ihop det med det som  Ronny  Olander var
nämligen att man skulle kunna samordna detta. Jag skulle vara tacksam  om  det
något utveckla detta på den korta tid vi har.
Jan Lisspers: Jag har bara en liten kort kommentar. Vi har alla sagt att det är
att  komma  in  så tidigt som möjligt, och det gäller inte minst hjärtan. Där b
komma in innan hjärtat  kommer  in  i  bilden.  Alla  incitament  som  vi kan h
arbetsgivaren har ett intresse av detta är av godo. Den stora möjligheten  att
tidigt  har  vi  ju  via  företagshälsovården  eller  arbetsgivaren.  Då kan ma
förebyggande i stället för att vänta tills det blir ett rehabiliteringsärende.

Rolf Lindberg: Jag kommer från försäkringskassan i Blekinge och representerar f
här.  Kan  jag  kanske  få  svara  lite  utförligare?  Jag har vinkat och begär
tidigare, men jag kan kanske ta allt på en gång.
Först har vi detta att rehabilitering inte fungerar. Det  är  trots  allt  så
tredjedelar  av  dem  där  vi  går  in med åtgärder återgår i arbete i dag. Vi
glömma bort att det görs en hel del arbete  ute  på arbetsplatser och kassor so
inte definieras som rehabiliteringsinsatser utifrån de definitioner som vi har
i dag. Jag tror att det är mycket väsentligt i många delar.
Låt mig sedan ge mig in i diskussionen om systemfel.  Jag tror inte, och det är
naturligt, att det finns något större systemfel i dagens  system.  De  problem
upplever ute bottnar mycket i det som Lennart Klockare tar upp, dvs. kvalitetsb
har  också  varit  inne  på  det i era presentationer. Det finns kvalitetsbrist
medicinska underlaget, i det beslutsunderlag utifrån vilket man skall ta ställn
och pröva rehabiliteringsbehoven.
Apropå en fråga som ställdes för en stund sedan vill jag säga att i de bedömnin
kassatjänstemän gör gällande rehabiliteringsbehov  medverkar  försäkringsläkare
av fallen enligt de senaste mätningarna. Nu har de kanske inte  gjort  det  i
studie som Karolinska har redovisat här i dag. Men normalt sett, ute i vardagen
de med som en resurs för att höja kvaliteten.
Jag  uppfattar alltså kvalitetsbristerna, sätten att utforma beslutsunderlag oc
underlagen  och göra bedömningar som ett betydligt större problem än systemfele
brister som kan  ligga  i  detta.  Där  skulle  jag  välkomna  en  fortsättning
diskussion  som  har  förts  upp i dag för att få en enhetlig metodik och ett e
synsätt när man definierar rehabiliteringsbehov m.m.
Därmed inte sagt att det inte finns vissa systemfel. Ett sådant är kanske t.ex.
på   kassorna   jobbar   med  arbetsförmåga.   Arbetsmarknadsmyndigheten   jobb
anställningsbarhet. Det är  två  olika mål och två olika inriktningar. Jag tror
måste diskutera hur man skall synkronisera det här synsättet framöver.
Om jag får fortsätta ett litet tag  till vill jag också passa på att tacka. Jag
att det har varit en förträfflig genomgång  av  de  här projekten. Det har vari
intressant  att lyssna på dem. Jag känner mig lite avundsjuk  på  er.  Vi  på
tvingas alltid  gå  över  ån  efter  vatten. Vi kan nämligen inte utifrån våra
hämta den information som ni bygger era  slutsatser  på. Vi vill och har ambiti
utveckla vårt sätt att jobba och bli en lärande organisation.  Om  vi hade haft
typen  av data registrerade tror jag att vi hade kunnat bidra till att  den  hä
förts framåt  successivt.  Ni som lyssnar får ta åt er om ni kan påverka den de
tror att det är mycket viktigt för att vi skall lyckas framöver.
Vi har naturligtvis ambitioner inom det här området. Det finns ambitioner i ans
köp av förtjänstmedel. Man har  höjt dessa. Om jag minns rätt lyckades vi förbr
1998. Jag vill passa på att säga  att  det  var  fler  individer  som  var  för
åtgärder  från  kassans  sida  1998 än 1997. Däremot köpte vi billigare åtgärde
insatser, vilket gjorde att alla pengar inte gick åt.
Vi skulle gärna vilja se de ambitioner som finns bakom uppräkningen av det ansl
andra områden också. När det gäller  anslagen  till  vår verksamhet konstaterar
den senaste uppsägningen, och jag hoppas att det är den sista, inom kassaområde
efter budgetpropositionen hösten 1996. Då sade vi upp  1 500  årsarbetare.  Det
tredje i ordningen. Jag tror att detta har bidragit till att aktivitetsgraden
har minskat från 1997 och framåt. Dessa människor lämnade oss sommaren och höst
Jag  säger  inte  att det finns ett tydligt samband. Men jag konstaterar att sj
började öka i oktober 1997, dvs. ungefär samtidigt som de här människorna gick
våra dörrar.
Jag skulle alltså  vilja skicka en liten signal till Karolinska att vi kanske p
sätt kan utveckla former  för  att föra den här dialogen och erfarenhetsutbytet
Jag tycker att det är viktigt så  att  vi  kan  föra  ut  de här klokheterna. V
kanske t.o.m. kunna utveckla någon form av livsstilsinriktad rehabilitering. De
ungefär  det  ni  har  sagt  här. Den skulle kunna komplettera den  arbetslivsi
rehabiliteringen.
Vice  ordföranden:  Det  låter  väl   utmärkt   om  det  blir  nya  kontakter
kombinationer.

Hans Folkesson: Socialstyrelsen kan inte göra så  mycket  åt sådant som händer
eller  i praxis mer än att upptäcka och identifiera problem.  Socialstyrelsen
tillsynsansvar  för att människor skall få den hälso- och sjukvård som de har r
enligt lagstiftningen. Vi skall inte utföra uppdrag.
Socialstyrelsen  har  också i flera olika sammanhang, nu senast i utredningen k
behandlingsgaranti, uppmärksammat de problem som man har tagit upp i HUR-projek
handlar om brister i samordning  och  att man inte lägger ned tillräckligt med
på det förebyggande arbetet. Det finns alltså betydande samordningsproblem.
Jag skulle tycka att det vore intressant  att höra lite mer preciserat från KI
är som ni tycker mer konkret förhindrar den  här  utvecklingen. Min erfarenhet
den har jag också fått stärkt i dag - att kunskaperna är väldigt goda kliniskt,
förefaller  som  om  det  är  brister i organisationen kring  hanteringen  av
människor och människors behov.  Då  kan  det kanske låta lite övergripande att
systemfel. Har ni några mer konkreta uppfattningar om vad dessa systemfel bestå
Vice ordföranden: Min ambition är förstås att vi skall klara den tid vi har sat
tanke på folks almanackor. Får jag göra så  att  jag  ger  ordet  till  de fråg
utskottet som har anmält sig? Sedan kan ni svara på de frågor som ni fångar upp

Anita  Jönsson  (s):  När man kommer så här på slutet har man i regel fått svar
frågor som fanns. Detta  är  ju mycket komplext. Om man inte var intresserad, m
ha blivit det när man har suttit och lyssnat.
Jag skulle ändå vilja att ni  sade  något  mer om det som egentligen är den vik
frågan, nämligen varför man blir sjuk. Ni nämnde  att ni skulle gå vidare med d
arbetsmiljön. Har ni tittat speciellt på arbetsmiljön  under  de  projekt som n
haft? Har ni tittat någonting på attityder när det gäller livsstil?
Gustaf  von  Essen (m): Först har jag en kort fråga till Jan Lisspers.  Den  gä
faktorer som du inte berörde så mycket, nämligen de ärftliga faktorerna på ditt
Jag vill bara  veta  tyngden  av s.k. ärftliga faktorer i dessa utfall och hur
fall mäter dem. Jag har hört och  läst  att  ärftliga  faktorer  numera  betyde
mycket i olika sammanhang.
Den  andra  frågan  gäller  detta med systemfel. Då kommer jag tillbaka till  d
frågade om tidigare. Den enskilde  har normalt en motivation att bli frisk. Man
bli frisk och kunna leva ett bra liv.  Vilka övriga incitament har respektive a
det här stora samspelet? Pengar kommer ju  någonstans  ifrån  och  kan  förbruk
anslag. Om det går åt mera blir det mera pengar till sjukförsäkringarna,  med d
ju alltid fram någonstans.
Då  är  det  ju  vi  som delar ut pengarna som har incitamentet att det här ska
billigare totalt sett.  Vi  måste  analysera vad det är som är vårt incitament
dra  ned detta. Det är naturligtvis statsfinansiella  skäl,  om  jag  bortser
humanitära  aspekterna.  Då  kommer  man fram till att man under åratal har gåt
olika projekt, t.ex. FINSAM och SOCSAM. En del av dem har varit ganska bra och
utfall.
Men ingenting genomförs ju och permanentas,  utan  alla aktörer drar vidare och
för sina delar och tycker att det de gör är det allra  viktigaste. Det går ju i
måste ju försöka bestämma sig för vilka incitament som man måste ha här. Det må
tydligt och klart. Har ni någon uppfattning om vem som skall  stå  för  den  vi
delen av ansvaret?
Birgitta  Carlsson  (c): Även jag har fått svar på många av mina frågor. Bo, Ro
och Ronny ställde frågor  som  jag  också hade tänkt ställa. Jag har bara en fr
gäller en person som väldigt gärna skulle  vilja  ha  rehabilitering  men  inte
remiss av en läkare. Finns det en möjlighet att försäkra sig på samma sätt som
försäkra sig förbi vårdköer och annat?

Åke Nygren: Varför blir man sjuk? var en fråga. Vi tittar på de olika diagnoser
sjukskrivs  för.  Vi  kan  konstatera  att  väldigt  mycket  beror  på det som
arbetsmiljön.  Vi  ser  skillnader  mellan förbund och vi ser skillnader  mella
arbetsplatser. Det som man skulle kunna  göra  någonting  åt  och  som man skul
påverka är ju arbetsmiljön och organisationen.
Men sedan har vi också visat att livsstilen betyder väldigt mycket både för hjä
astma. Det är väl en kombination mellan dessa två. Som ni har märkt  täcker de
som vi har beskrivit båda delarna.
Sedan  frågar  vi  oss  också  varför  t.ex.  inte FINSAM genomförs när det  ge
resultat. Vi försöker att ha en övergripande inställning till det hela. De kuns
får fram försöker vi att få ut i form av akademiska poäng, böcker och utbildnin
är vårt sätt att använda detta.
Det finns en sak som jag tror är väldigt viktig. När vi kan visa att man sparar
är det lättare att få igenom saker.
Jan Lisspers: Jag prövar att svara på detta med  ärftlighet.  Det  blir  väldig
Egentligen  törs  jag  inte  försöka  alls.  Det  är klart att ärftligheten har
betydelse. Kunskapen ökar där också. Samtidigt måste  vi  komma  ihåg  att  all
problem, och inte minst hjärtproblemen, är oerhört multifaktoriellt påverkade.
att det finns 250 riskfaktorer identifierade för hjärtinfarkt varav ärftlighete
olika former är en. Det är aldrig en sak som ensam är orsak.
Nu   skall   man   var   försiktig  när  man  tolkar  åtminstone  populärvetens
beskrivningar  av  ärftlighet.   Oftast   mäter   man  den  genom  att  man  fr
släkthistorien, dvs. hur vanligt är det med hjärtinfarkt  i  din  släkt  och bl
närmaste släktingar? Då får man en mängd andra saker med i variablerna än  gene
får med uppfostran och det sociala arvet osv. Det innebär att man måste vara  f
när man tolkar storleken på detta. Men det har stor betydelse inom alla områden
Lennart  Andersson:  Ja,  det  finns  en rehabiliteringsförsäkring. Den är inge
höjdare för det försäkringsbolaget.
Gustaf von Essen ställde en fråga om incitament  när  det  gäller  rehabiliteri
tror  att  det  är  kärnfrågan  i  dag.  Medicinsk  rehabilitering  skall  beta
landstingen.  Det  görs  inte  förrän  ganska  sent  i  förloppet. Alla sjukdom
initialt ett medicinskt problem, men där saknas i dag det  ekonomiska incitamen
det finns akutplatser; sjukvården kostar ändå.
I  dag ser försäkringskassorna oftast rehabilitering som en  kostnad;  nu  prat
fritt ur hjärtat. Den enskilde rehabiliteringshandläggaren har en viss summa pe
fördela  och  köpa  rehabiliteringstjänster för, men rehabilitering ses som en
Kostnaden för förtidspension och sjukskrivning tas ur en helt annan pott som in
Socialförsäkringen är  ju  inte i dag i ordets rätta bemärkelse en försäkring.
jag att vi har en förklaring till problemet.
Vice ordföranden: Tack för det!  Om  inte  någon  ytterligare  vill  säga något
konstatera att hela församlingen har varit lysande på att hålla tiden.  Vi befi
ungefär där vi skulle befinna oss när frågorna och svaren i den här omgången  v
- det finns säkert många andra frågor och svar.
Vi får från utskottets sida framföra vårt varma tack till er som har berättat
projektet,  och övriga inbjudna gäster som har kommit hit, för de kunskaper som
fått och det som vi har fått att fundera över.
Tack skall ni ha!

Deltagare vid utfrågningen

HUR-projektet
Forskningsledaren Åke Nygren, professor i personskadeprevention vid
Karolinska Institutet
Irene Jensen, doktor i medicinsk vetenskap, Karolinska Institutet
Jan Lisspers, doktor i medicinsk vetenskap vid Mitthögskolan i Östersund
Lennart Andersson (numera Nathell), doktor i medicinsk vetenskap,
Karolinska Institutet
Riksförsäkringsverket:
Eva Maria Magnusson
Arbetsmarknadsstyrelsen:
Ulla-Britt Selander
Landstingsförbundet:
Margareta Liljeqvist
Arbetarskyddsstyrelsen:
Annika Hultin
Försäkringskasseförbundet:
Göran Geiryd
Robert Granath
Ulf Gabrielii
Rolf Lindberg
Hans Goine
Socialstyrelsen:
Hans Folkesson
Maria Fridolf
Bild 1 och 2

Bild 3 och 4
Bild 5 och 6
Bild 7 och 8
Bild 9 och 10
Bild 11 och 12
Bild 13 och 14
Bild 15 och 16
Bild 17 och 18
Bild 19 och 20
Bild 21 och 22
Bild 23 och 24
Bild 25 och 26
Bild 27 och 28
Bild 29 och 30
Bild 31 och 32
Bild 33 och 34
Bild 35 och 36
Bild 37 och 38
Bild 39 och 40
Bild 41 och 42
Bild 43 och 44
Bild 45 och 46

Offentlig utfrågning om samverkan mellan försäkringskassa och arbetsmarknadsmyn

Datum: tisdagen den 2 november 1999

Tid: 10.00(13.00

Lokal: andrakammarsalen

Inbjudna deltagare: se bilaga

Johnny Ahlqvist (s), ordförande i arbetsmarknadsutskottet: God morgon och välko
den utfrågning  som  arbetsmarknadsutskottet  och  socialförsäkringsutskottet i
gemensamt.  Jag  som  hälsar  välkommen  heter  Johnny Ahlqvist  och  är  ordfö
arbetsmarknadsutskottet.  Bredvid  mig  sitter  Berit   Andnor,  som  är  ordfö
socialförsäkringsutskottet. På var sin sida har vi våra kanslichefer, som skall
hålla reda på oss här på podiet.
Skälet till att vi har kallat till utfrågning om de här  projekten  är  att  de
oerhört många gemensamma nämnare mellan socialförsäkringssidan, arbetsmarknadss
-  inte  minst  - kommunsidan. Vi vet i dag att det finns ca 5 000 olika projek
landet med ca 70 000  deltagare.  Många  av  dem  som deltar är långtidsarbetsl
många har någon annan anledning för att vara med i projektet. Det gemensamma må
att vi som beslutsfattare och ni som jobbar ute i verkligheten  på  något sätt
få de här människorna tillbaka till arbetsmarknaden igen, inte minst  därför  a
oerhört stora ekonomiska resurser. Men den största och viktigaste anledningen,
jag själv i varje fall, är att det finns människor i dag som faller mellan stol
som  inte  mår  bra  därför att de inte vet vem de skall vända sig till. De pro
finns ute i landet har  visat  mycket  bra  resultat,  och  människor  har komm
arbetsmarknaden på annat sätt.
Vi kommer att lägga upp utfrågningen så att företrädare för olika projekt  inle
redovisar  sina synpunkter. Vi tycker att det är bäst att börja med verklighete
senare låter  vi  myndigheterna  komma  in.  Därefter  blir  det  allmän fråges
utskottsledamöterna. Naturligtvis finns det möjlighet även för andra att ställa
Kl. 11.00 är det min avsikt att bryta för en kort paus.

Än en gång, varmt välkomna hit!

Conny  Hante:  Jag  skall  försöka  att  snabbt  förklara en verksamhet som  vi
Skaraborg. Vi bildade två enkla ideella föreningar.  Den ena föreningen heter D
bruk för alla, den andra heter Möjligheternas sektor, bruk för alla.

I  föreningen   Det  finns bruk för alla ingår fyra kommuner.  Där  ingår  land
försäkringskassan, arbetsförmedlingen,  LO och näringslivet. Man kan säga att d
som jobbar med hälso- och/eller arbetsmarknadsfrågor  är  med  i  den föreninge
andra  föreningen har vi individer, framför allt de som i dag är bidragsmottaga
är dessa två föreningar som bildar bakgrunden till hela Bruk för alla.
Vi sade  väldigt  tidigt att detta inte är något projekt. Det kan vara en utmär
att jobba i projekt,  men  vi  valde  att  se  detta  som en process. Det skull
underifrån. Det skulle kunna ta väldigt många olika vägar.  Då  sade  vi:  Det
projekt, det är en process. Vi sade också att den förening där kommuner och and
inte skulle styra vår verksamhet, utan de skulle skapa jordmån för att vi skull
växa  vidare.  Vi  skall  alltså  gå  till den föreningen när vi behöver pengar
kunskap eller något annat.
Vi sade att alla är välkomna till vår  verksamhet,  oavsett  om  man  är  16  å
pensionär.  Alla  är lika välkomna. Vi sade att personer som kommer till vår ve
och vill ha någon sysselsättning  eller  ett arbete ska självavälja. Vi har i d
olika verksamheter. Vi är mycket noga med att man väljer själv vad man vill gör
Vi sade också att man skall kunna vara i  Bruk  för  alla så länge man önskar.
lämna oss väldigt fort, men man skall också kunna välja  att vara kvar i verksa
stället för att gå hem. Vi sade: Varför inte förvandla bidrag  till  lön?  Det
pengar.
Vi  tittade också närmare på vad som är ett riktigt arbete. Vi tyckte att ett
arbete  kan  vara  när någon utför något som någon annan har behov av. Det är o
riktigt arbete. Detta  skapade  någon  form av speciell ideologi när vi startad
1994.
Vi har väldigt många olika målsättningar med vår verksamhet. Vissa skapar bättr
i vårt område. En del av våra verksamheter kan knoppa av, exempelvis för att st
företag. Vi skall samarbeta med hela samhället.  Vi  skall  givetvis inte konku
felaktigt sätt.
Samtidigt är vårt ledarskap väldigt viktigt. Sätter människan  i  centrum gör j
men det är väldigt långt från att sätta människan i centrum till att  lämna  if
sitt  ledarskap, och det är helt nödvändigt för att man skall kunna bygga en ve
underifrån.
Någon  ekonomi  har  vi  egentligen  aldrig  haft.  Vi har bara kunnat göra bud
senaste året. Det är meningen att föreningen Det finns  bruk för alla skall hjä
med  bl.a.  pengar. Det har gjort att pengar kommer från väldigt  många  olika
samhället. De  kommer  från  fonder,  vi  har fått EU-stöd under ett år och vi
kommuner, landsting, försäkringskassa, länsarbetsnämnd.  Vi  tar också in egna
vår  verksamhet,  ca  1,5 miljon kronor per år. Det gör att pengarna  har  komm
väldigt många olika håll in i vår förening för att vi där skall skapa nya arbet
De olika verksamheter  vi har är exempelvis en verkstad, hunddagis och något so
Äventyrsresan. Vi jobbar  med  mindre  barn  som  skall lära sig sin  hembygd.
exempelvis ut till en stenåldersgrav, och bakom graven  sitter  stenåldersfamil
berättar för barnen hur jobbigt det är att bära stenarna och varför man gör det
hjälpverksamhet  i tre olika  länder. Vi har föreningsservice. Vi hjälper fören
olika sätt. Vi har turistverksamhet, m.m. Det är alltså en väldigt blandad verk
Vi har hela tiden  framför  allt  betonat  att  människor  skall  kunna  vara
verksamheten så länge de önskar. Det har vi jobbat med under de här fem åren.
dessvärre fortfarande väldigt trögt. Vi har många lediga arbeten inom Bruk för
kan  ta  emot ytterligare 300 personer ytterligare mycket snabbt, inom 14 dagar
väldigt många personer, eftersom vi är fyra små kommuner.
Samtidigt  är  det  i  dag väldigt mycket folk som fortfarande går hemma på sin
bidrag. Vi har väldigt många  som vill komma till Bruk för alla för att arbeta,
inte får. Det finns olika anledningar.  En  anledning  är  att om man går arbet
kommer  in  i  vår  verksamhet på någon åtgärd skall man inte längre  gå  på  a
kostnad, utan det är  en  annan  del av samhället som tar över betalningen. Är
slut där går kostnadsproblemet inte  att lösa för tillfället. Det gör att väldi
går hemma som vill vara med i Bruk för alla, men inte kan det.
Man sade väldigt tidigt att detta var  intressant i forskningshänseende. Därför
man en forskningsstation i Falköping som bedriver professionell forskning. De f
människors hälsa och har följt oss sedan 1995. Man har lagt fram tre-fyra rappo
man har följt människor när de har varit  hemma, när de har gått in i Bruk för
när de gått ifrån oss på olika sätt. Man har  på  så  sätt  kunnat  få  fram  e
hälsorapporter.
Nu  pågår också ett arbete om samhällsekonomiska effekter. Vi har hela tiden sa
detta måste vara lönsamt för samhället. Forskarna har bedrivit forskning, och r
kommer att vara klar om några veckor. Det finns lite material här utanför om de
bevisar  i  siffror det vi har trott hela tiden, att vi går med vinst. Det är e
noggrant gjord  undersökning  av 103 personer i vår verksamhet under ett år. Ma
att samhället har tjänat ca 12  miljoner kronor under året på dessa personer. V
är också fördelade mellan kommuner, landsting, försäkringskassa m.fl. Den forsk
man som en första del har kommit  fram  till detta när det gäller ekonomin finn
Bruk för alla, utan den står fritt från oss.
Den här verksamheten är annorlunda. Det  är liksom inget arbetsmarknadsprojekt.
inget  fel  att  jobba  i  projekt,  det  har  vi  aldrig   sagt,   men   vi  ä
arbetsmarknadsprojekt,  vi  är inget socialprojekt. Vi är Bruk för alla. Samarb
väldigt viktigt för oss. Om några  parter  inte  längre vill vara med i samarbe
drar sig ur finns inte Bruk för alla längre. Det är  mycket möjligt att det kan
till någon annan verksamhet, men Bruk för alla faller.
Vi jobbar med en bit i taget hela tiden. Vi vet inte  vad  som  gäller  längre
årsskiftet.  Så har vi levt hela tiden. Våra anställningar av processledare  ha
väldigt speciella. Den kortaste anställningstiden tror jag är sju dagar. Men he
har vi kunnat ta oss fram.
Samarbetet i  samhället  är  alltså  helt  nödvändigt för att vi skall kunna ex
Samtidigt  har  styrelsen  för  Det  finns  bruk  för   alla   också  fungerat
otraditionellt  sätt.   Där  sitter  kommunalråden och chefer från olika  ställ
samhället. Man har alltså olika regelsystem,  men  man  har  hela tiden gått vi
känt att man måste försöka klara av detta på något vis. Alla hjälper  till för
personer skall kunna komma i arbete.
Detta  är  en  rolig  verksamhet.  Den  är givetvis spännande. Jag tycker att
makalöst bra. Samtidigt är det ett äventyr, som tyvärr kan ta slut väldigt fort
haft ca 2 700 personer i vår verksamhet sedan  januari 1995. Vi har stora förho
om att kunna driva verksamheten vidare med hjälp av samhällets olika parter. Ta
Christina Källgren Peterson: Christina Källgren Peterson heter jag och är verks
chef för Finspångs beställarförbund. Det är den  politiska  nämnd som leder vår
med finansiell samordning i Finspång. Finspångs kommun är en  medelstor  svensk
med  sina  22 000 invånare. Jag skall dela med mig lite av de erfarenheter och
har gjort i vårt förändringsarbete så här långt.
Det är viktigt  att  betrakta detta som ett långsiktigt strategiskt utvecklings
där kunskapen om invånarnas  behov  är utgångspunkten och tålamod och uthålligh
för det vi gör i vardagsarbetet. Tilliten  till  varandra  och  varandras  kuns
oerhört central.
Vi  har också, precis som Falköping, valt att inte prata om projekt. Vi tror  n
att det leder tanken fel. Projekt har alltid en början och ett slut, och vår er
är också  att  man  alltid  får  implementeringsproblem, även om projekten är a
lyckade.  Därför  pratar  vi  om långsiktigt,  strategiskt  förändringsarbete,
förändrar i den takt som är möjlig  i  vardagsarbetet  i Finspång. Det är det s
gånger kräver vår tålmodighet.
Vårt arbete i Finspång inleddes 1993. Jag säger det också för att poängtera att
hållit  på  en  stund,  och  att  det tar tid. Då gjordes en gemensam  kartlägg
situationen i Finspång för de finspångsbor  som  valsade  runt mellan myndighet
som hade flermyndighetskontakter, som hade en sammansatt problematik  och som r
att  hamna  mellan  stolarna.  Denna förstudie, som vi kallar den, gav oss  kun
behovet  av  att  samordna  våra resurser.  Människors  behov  är  inte  admini
avgränsbara, som vi ofta vill  göra  dem  till,  utan  vi  behöver samlas från
myndigheterna, med våra olika kompetenser, för att tillgodose  dessa personers
vård,  behandling, rehabilitering, stödjande och  stärkande insatser  för  en
eller ingång på arbetsmarknaden. Målet är ju alltid arbete och egen försörjning
först då man kan leva ett fullt värdigt liv.
Vi gjorde  i samband med den här förstudien en ansökan till regeringen om att f
med finansiell  samordning. Men vi ville redan då, 1995, ha  arbetsförmedling,
som fullvärdig part  i vårt försök. Därför dröjde det en tid innan vi slutligen
om att få jobba enligt  SOCSAM-lagstiftningen  som  den  ser  ut just nu. Vi fi
läget avtala med länsarbetsnämnden om ett samarbete med de övriga tre parterna.
Vi har sedan den 1 juli 1997 ett skarpt läge i vårt SOCSAM-försök och har forts
skaffa  oss  kunskap  om  invånarnas  behov.  Vi  tror  att  det  här  har   va
framgångsfaktor  för  oss.  Vi började 1997 att skapa ett antal program och job
att bygga kunskap gemensamt mellan  myndigheterna,  såväl  på  tjänstemannanivå
ansvariga  politiker  hos alla fyra samverkande myndigheter. Det handlar  om  a
känna varandra. Men det  handlar  också  om  att  lära  känna varandras myndigh
regelverk,  möjligheter  och  hinder för att sedan gemensamt  kunna  kliva  vid
utgångspunkt i invånarnas behov.
Ett av de program som vi jobbade  med  under  1997  och  en  del  av  1998 hand
långtidssjukskrivna personer i yrkesverksam ålder, med eller utan arbete,  i  F
Kunskapen  vi  fick  i  det  här  programmet  gav  oss  sedan  underlag för vår
beställningar   eller   avtal   med   verksamheterna.   Det   handlade  om  att
tvärprofessionella  team  som  gemensamt  gjorde  individuella handlingsplaner
personer som behövde vårt gemensamma stöd. Det handlade  om  att beta av en del
där det inte längre förelåg någon arbetslivsinriktad rehabilitering,  men  där
inte hade fått läkarutlåtanden klara, där kassans handläggare inte hunnit skriv
pensionsprövning osv. Vi avsatte en del resurser för att få rent på skrivbordet
säga.
Vi  beställde också av försäkringskassan en genomgång av alla sjukfall som vara
365 dagar för att få ännu mer kunskap om förbättringsåtgärder. Vi såg då hur lo
såg ut  inom  myndigheten  och mellan försäkringskassan och andra aktörer. Vi s
var vi hade svagheter i rehabiliteringen  som  vi  måste ändra för att kunna bl
med rehabilitering i ett nytt sjukärende.
I  våra  tvärprofessionella  team  insåg vi ganska snabbt  att  arbetsförmedlin
oerhört central. En arbetsförmedlare  med  rehabiliteringsansvar  jobbar  nu  e
veckan på försäkringskassan i Finspång. Detta har varit en framgångsfaktor för
har  också  som  en del i den nationella utvärderingen djupdykt i brukarstudier
kallar för För-vem-studier. Där tittade vi särskilt på de långtidssjukskrivna k
med axel-, nack och  ryggproblem.  Vi  insåg  att det finns personer i Finspång
varit  sjukskrivna  upp  till  tre  år  och i stort sett  bara  haft  kontakt
behandlande läkare i primärvården. Detta föranledde oss att avsätta resurser fö
till ett tvärprofessionellt team inne i primärvården,  i  primärvårdens innerst
inte som projekt eller käcka aktiviteter utanför, utan verkligen  i  primärvård
finns  i  dag  ett  tvärprofessionellt  team  med  en beteendevetare som samord
allmänläkare  ingår, en arbetsterapeut, en sjukgymnast  och  en  rehabhandlägga
försäkringskassan.  Det  teamet  gör  en  form  av  second  opinion på alla äre
passerar sjukskrivningsdag 28, bara för att vi skall vara snabba i våra process
Återigen,  detta  är  ett  långsiktigt  arbete.  Vi  bygger kunskap  tillsamman
invånarnas  behov  som utgångspunkt, och vi går steg för  steg  vidare.  Vi  ha
attityder, värderingar,  regelverk,  utbildning  osv.  Det  vi  har lärt oss är
gäller att ta vara på vår kompetens och våra olika yrkesroller. Vi  skall inte
dem, utan systematiskt och klokt använda dem och jobba tillsammans. Det  är vik
den enskilde är en tydlig ägare av sitt eget ärende, sin egen rehabilitering,
vi  andra  samverkar  tillsammans med honom eller henne med stödjande insatser
sätt. Gemensamma handlingsplaner är ett nyckelord för oss.
Vi har också lärt oss  att  det  är  viktigt  att utgå från en försörjningsdel
gäller den gemensamma handlingsplanen. Individen  har  ett  grundläggande  beho
veta:  Hur  ser  min  försörjning  ut, inte den närmaste månaden eller de närma
månaderna, utan lite mer långsiktigt? Det är först när försörjningen är tryggad
är möjligt att gå vidare med aktiviteter.  Där  är  vi  noga  med att sätta upp
delmål för vad som skall hända. Det är olika myndigheter som har  ansvar över t
detta  tydliggörs. För att nå hållbara resultat behöver vi långsiktigheten.  Hä
flexibiliteten  och samarbetet över gränserna. Det är inte säkert att den myndi
ansvarar för aktiviteterna  i  rehabiliteringen är den som står för försörjning
Det är inte ovanligt att arbetsförmedlingen  står för en aktivitet, medan försö
fortfarande    är   socialbidrag.   När   vi   1999   har   haft    det    kärv
lönebidragsanställningar    har    vi    ibland   fått   välja   en   försörjni
rehabiliteringspenning eller socialbidrag under tiden.
Vi  har  också under 1999 gjort en djupdykning  för  att  skaffa  oss  kunskap
finspångsbor  som i dagsläget är arbetsföra men ändå inte anställbara. Under vå
var det i Finspång  290  personer som  vi tillsammans uppskattade inte är anstä
dagsläget. Vi har dessutom  60 personer som vi över huvud taget inte tror komme
en riktig anställning.
När vi gjorde den här inventeringen  samtalade  vi mycket med de handläggare so
hos de olika myndigheterna. Det ger oss också ytterligare  underlag  för vår ku
att det tvärprofessionella samarbetet behövs. Arbetsförmedlingen ger en  bild a
personerna  som  står  utanför arbetsmarknaden som naturligtvis präglas mycket
arbetsmarknad som finns  i  Finspång  i  dag.  Man  säger  också  att  många  a
personerna behöver rustas socialt för att vara gångbara.
Socialtjänsten  har  en  bild  av  att  de  här personerna egentligen bara sakn
arbete.  Med lite kompetensutveckling är de gångbara  på  arbetsmarknaden.  Vi
känsla av  att  socialtjänsten  gärna  överskattar  individernas möjligheter. N
fråga kommer till försäkringskassans rehabiliteringshandläggare  tänker  man  i
rummet  över  huvud  taget inte på om personen är anställbar. Vi jobbar med sju
friskt.
Vi i Finspång har lärt  oss  att  tänka även i termer av anställbarhet. Det är
att man redan när man drar i gång en  tidig  rehabilitering  också har kunskape
verkligheten ser ut lite längre fram, så att man jämsides med  en  annan rehabi
också rustar för en ingång i eller tillbakagång till arbetsmarknaden.
Vi  såg  också  i  Finspång  att  vi  har  mängder  av  aktiviteter.  Det sakna
sysselsättningsprojekt.  Men de matchade i våras i väldigt låg utsträckning  in
behov.
Framför  allt  har  vi  sett  att  alla  de  personer  i  Finspång  som  står
arbetsmarknaden också behöver rustas teoretiskt. De behöver, i samband med förb
arbetsträning, också kompetensutveckling utifrån individuella behov.
Bo Könberg (fp): Båda inledningarna  var mycket intressanta. Jag skulle vilja v
mer, kanske framför allt från Finspång  som  - om jag uppfattat det rätt - inle
kartläggningsarbete 1993 och som, som det väl  formulerades,  hade ett skarpt l
juli 1997. Kanske går det att tydligare säga något om resultaten.

Är  det  fler  som  har fått jobb? Har man sparat pengar på verksamheten,  som
bedrivits i några år?  Hur  ser  ni  själva  på utvärderingen? Även om ingen av
kalla det här för ett projekt - och jag förstår varför - är ju meningen att det
utvärderas för att vi skall kunna se om lagstiftning eller annat skall ändras,
skall tillåtas i hela landet osv. Har ni uppfattat  signalerna  på central nivå
en  förlängning med två år innebär att ni skall göra en utvärdering  någon  gån
våren 2003?

Ulla  Hoffmann  (v):  Jag  håller  med  Bo  Könberg  om  att  inläggen  här var
intressanta.  Det  är  mycket  spännande aktiviteter som pågår. Försörjningsstö
individen är viktigt, vilket Christina Källgren Peterson från Finspång poängter
Individen skall inte behöva vänta i sex veckor medan han eller hon går på olika
- a-kassan, socialbidrag osv. Samtidigt  berättade  du, Christina, att man när
på arbetsmarknadspolitiska åtgärder fick socialbidrag. Det måste vara stor skil
individen på inkomstsidan då.
Jag  tycker  att det ganska kraftigt poängteras i propositionen  att  individen
känna sig tryggad  i  sin  försörjning under den här tiden. Man kan ju inte kon
sig på aktiviteter om man inte  vet  om man har någonstans att bo eller om man
Hur ser ni i Finspång och Falköping på  försörjningsstödet,  och hur ser ni i F
på detta med hur försörjningen tryggas för dem som är med i Bruk för alla?
Kerstin-Maria Stalin (mp): Jag har funderat på de personer som Conny Hante berä
- personer som går hemma och som inte får komma in i Bruk för alla. Jag skulle
lite mer utvecklat hur det är med de här stötestenarna och om  hur  man  jobbar
för att de här människorna skall komma med i Bruk för alla. Det finns ju plats
personer till.

Margareta  Andersson  (c): Också jag tycker att det är mycket intressanta proje
har tidigare i en hearing här i riksdagen träffat på Bruk för alla. Tydligen fo
den här positiva utvecklingen.

Jag har ett par frågor  till  båda  inledningstalarna  här: Var har svårigheter
störst mellan handläggarna på de olika myndigheterna? Har förankringen utåt i s
varit  besvärlig?  Man  behöver inte värdera detta, men jag  undrar  hur  folk
projektet ser på det här  nya sättet att arbeta och var svårigheterna funnits m
olika myndigheterna.

Lennart Klockare (s): Även  jag  tycker  att det är trevligt och intressant att
med här i dag, och också jag har några frågor, bl.a. till Conny Hante som inled
sade att man inte har haft pengar. Medel är  naturligtvis  en  oerhört  viktig
sammanhanget.  Men till detta skall läggas engagemanget, för utan engagemang  b
ingenting och då gör pengarna heller inte någon nytta.
Jag har funderat  på  det  du sade om att ni tar in egna pengar till verksamhet
kan tänka mig att det är utbildning, seminarier o.d. som det då är fråga om. Ka
du kommentera vad som menas.
Du säger att alla kommer till  er  och att det är en frivillig verksamhet. Jag
att det inte har varit fråga om att tvinga  in  människor  i den här processen
det skall finnas ett engagemang från den enskilde som drabbats  av  ohälsa elle
andra  skäl  inte  är  arbetsför.  Hur  har man fångat upp de människorna?  Är
handläggarnivå i de olika organisationerna  som  de  plockas?  Och  vad gör man
engagera människor att komma med i detta? Det tycker jag nog är viktigt.
Sedan  gäller  det  den  fråga  som  Margareta  var  inne  på.  Kulturen  i  de
verksamheterna  skiljer  sig väldigt mycket åt. Åtminstone är det min uppfattni
detta varit en tillgång eller  har  det  varit ett hinder? Hur har man i så fal
igenom arbetet med kulturskillnader och med det revirtänkande som kan existera?
Christina Källgren Peterson: Våra erfarenheter så här långt när det gäller resu
ekonomi är följande. Vi har för närvarande en gynnsam arbetsmarknad i Finspång.
vi  har  i  storleksordningen 350 personer som  inte  är  anställbara  har  vi
utveckling. Arbetslöshetssiffrorna sjunker. Socialbidragen minskar. Vi har inte
dramatisk utveckling  vad gäller sjukpenningkostnaderna som i riket i övrigt. V
slut kommer vi att ha ett  ackumulerat  positivt  resultat  på  i  storleksordn
miljoner  kronor  i fråga om vårt försök i Finspång. Vi har alltså en god ekono
vi har gjort.
Utvärderingen, uppfattar  vi,  kommer  att  ske år 2001, även om vi får fortsät
utgången av år 2002. Vi poängterar alltid att det här är ett långsiktigt arbete
det tar ett tag innan vi ser resultat. Vår uppfattning lokalt i Finspång är doc
redan har goda resultat att utvärdera.
Sedan till detta med förankringen i samhället  mellan  myndigheter  och  mellan
personer.  Då  kan  jag  bara  säga:  Finspångborna undrar förvånat: Har ni int
jobbat så här? Självklart! Problemet har vi mellan handläggare i somliga frågor
chefer i andra frågor och mellan politiker  i  åter  andra  frågor.  Det finns
inmutade revir i detta arbete. Det beror alltså precis på var i utvecklingsarbe
vi  befinner  oss  vilka som bevakar revir och gamla stenhus. Där är ingen bätt
sämre än någon annan.
Sedan vet jag inte  om  jag  är rätt person att svara på frågan om försörjnings
Kanske skall arbetsförmedlingschefen säga något om det.
Viveca Leander: Åtminstone tidigare  har  detta  med  människors  försörjning
central  punkt för att vi skall lyckas med rehabiliteringen. Många har kommit t
som kanske  har  20  dagar kvar på sin a-kassa och som behöver en ny period. De
mest primära - alltså  kanske  inte  att  gå  in  i en mer långsiktig process s
rehabilitering  är.  Vi  har  hållit  på  länge och haft  sexmånadersperioder
kassadagar. När man har fått dem har det, tyvärr,  ibland  varit  så  att den e
intresse  för  att  gå  in i rehabiliteringen varit ganska svalt. Man har ju  h
försörjning tryggad i 300 nya dagar.
För att nu lyckas jobbar  vi  tillsammans  och  gör  först  en  handlingsplan
ekonomiska försörjningen; detta för att inte få konstiga avbrott. Den ska funge
tycker  vi  att socialförvaltningen i kommunen verkligen har tagit sitt ansvar
till att det  fungerar.  Man  har  också  sett  till att de här människorna har
boende och att barnomsorgen fungerar. I visa fall  stöttar  man  med körkort ex
som  på  grund  av  var  man bor har varit nödvändigt. Vi ser att detta  har  v
förutsättning för att lyckas. Ibland har man också fått behålla sin sjukpenning
rehabiliteras under en längre  tid.  Där känner jag att vi samarbetar på ett my
sätt. Vi bollar inte människor mellan  oss  för  att  de  skall  bli försörjda
annan.
Conny  Hante:  Det  var  många frågor på en gång. Vi tar, som sagt, in  egna  p
verksamheten, ca 1,5 miljoner  kronor.  De kommer från lite olika håll. Dessuto
vi med föreningar och det ger lite inkomster.  Vi  har också en träbearbetnings
som tar in 800 000-900 000 kr per år. I verkstaden är  det  fantastiskt.  80  %
personer  som  jobbar där står egentligen inte till arbetsmarknadens förfogande
alltså personer  som  kanske har varit hemma i 10 eller 15 år. Det är vanligt i
vi hos oss har människor  som har varit hemma väldigt länge. De här personerna
verkstaden varje dag och det  går  jättebra.  Vi  jobbar åt den privata sektorn
alltså den privata sektorn som ger oss arbete. Efter en tid har vi lärt oss hur
göra  för  att  inte  konkurrera  på  fel  sätt  eller ta andras  jobb,  vilket
meningslöst. Vi har alltså lärt oss hur man, som i  det  här  fallet,  jobbar
privata sektorn.
Vi försöker engagera folk. Egentligen har vi funnits i fem år, men det är först
folk  i allmänhet börjar känna till att vi finns. Många trodde att det här skul
väldigt  snabbt.  Man  trodde att det skulle vara kört efter ett halvår eller s
blev det inte, utan vi har  överlevt.  Nu  finns vi alltså i fyra kommuner. Det
detta blir alltmer omtalat. Framför allt gäller  det  då  att  vi  har  väldigt
verksamhet  och  att  folk själva skall välja. Detta är oerhört viktigt för att
Det gör också att det finns ett engagemang.
Men samtidigt är det konkurrens; det vet vi. Det finns många olika projekt. I d
alla ha mycket folk till de olika projekten. Vi vänder oss givetvis till person
dag finns långt utanför  arbetsmarknaden.  Nu när det är lite fart på Sverige h
här människorna ännu mer utanför arbetsmarknaden.  Det  märks väldigt fort. De
som i dag finns kvar är många och de står väldigt långt utanför.  Vi  försöker
sätt att få till oss folk. Problemet är regelsystemet.
I början sade vi att vi inte skulle ha regler men sådana skall vi givetvis  ha.
regler  borde dock kunna finslipas för att de personer som går hemma skall kunn
till oss. Många kan alltså inte göra det på grund av regelsystem och annat.
Ett problem  är, som jag förut nämnde, när man går länge på a-kassa och vill ko
i vår verksamhet  men  kanske har 200 dagar kvar att stämpla och pengarna är sl
också är det väldigt ont om pengar för en åtgärd. Då måste man säga: Tyvärr kan
ge dig en åtgärd nu, utan  du  får vänta tills du börjar stämpla ut. Dit går pe
dag, just för att rädda dem som  är  på  väg  att  stämpla  ut, och det är natu
viktigt. Där har vi vårt största problem. Annars har vi väldigt mycket arbete.
Vi har svårt att få invandrare att komma till vår verksamhet, men de invandrare
haft hos oss har det gått väldigt bra för. Ibland har det lyckats  med  förläng
får de en referens, något som annars ofta saknas. När det gäller just invandrar
många som har gått in i vår verksamhet, under kanske ett år, och därigenom  fåt
referens och som sedan har fått jobb inom den privata sektorn.
Samarbetsproblem  finns  alltid  men  jag  tror att vi har lärt mycket om hur m
samarbeta. Styrelsen i Det finns bruk för alla måste samarbeta och på olika sät
upp  på  oss,  för  annars  går  det  inte.  Också  lokalt   mellan  försäkring
arbetsförmedlingen osv. måste det fungera på ett tillfredsställande  sätt. Seda
ytterligare  samarbete  med  olika  delar  av  samhället  i  de  olika arbetsgr
Exempelvis   gäller   det   hjälpverksamhet  ihop  med  Svenska  kyrkan,  Pings
studieförbund osv. Det är en lång rad aktiviteter som handlar om samarbete. Det
förutsättning för att vi skall  kunna  leva.  Därför  har vi lärt oss mycket om
inte fungerar i ett samarbete och vad som fungerar.
Vi springer också runt i samhället. Det är inte alla som applåderar när vi komm
vi  försöker  att  på  olika  sätt  hitta  lösningar.  Vi  besöker   försäkring
arbetsförmedlingen och andra för att få sådana lösningar att individerna  kan
oss  så länge som de önskar. När någon av de här personerna en fredag säger att
fått ett  jobb  eller skall påbörja en utbildning som börjar nästkommande månda
vi att det är toppen.  I  dag är det inte så; det är få av dem i vår verksamhet
andra  jobb  därför  att  det  i  dag  handlar  om  personer  som  står  långt
arbetsmarknaden. Vi försöker därför ha dem kvar i Bruk för alla.
Berit Andnor (s): Det gäller två  frågor.  Den  ena  frågan  rör  detta  med ge
handlingsplaner,  som  Christina  Källgren  Peterson från Finspång tog upp. Jag
vilja höra hur ni utformar handlingsplanerna  och fastställer ett gemensamt mål
rehabilitering  som  ni  genomför  gemensamt samt om  vikten  av  att  ha  en
handlingsplan  - om det nu är viktigt att ha en sådan.

Jag uppfattar en viss skillnad i de  redovisningar som gjorts, särskilt mot bak
Connys senaste inlägg. Det gäller försörjningsstödet och hur ni ser på den fråg
Finspång  nämndes  ingenting  om  de  svårigheter   som   kan  finnas  när  det
arbetsmarknadspolitiska medel och om hur de frågorna hanteras.  Det vore intres
få detta belyst. Är det här ett problem hos er också, eller hanterar  ni de frå
ett annat sätt hos er?

Laila Bjurling (s): Det var kul att höra definitionen av riktigt arbete  från
alla  -  att någon utför något som andra har behov av, som jag tror att det utt
Det  är ett  lite  annat  sätt  att  uttrycka  riktigt  arbete  än  vi  normalt
arbetsmarknadspolitiken. Detta låter spännande.
Du sade också att det är bättre att ge folk lön i stället för bidrag, för det ä
pengar   man   får.  Varifrån  kommer  lönen?  Är  det  fråga  om  olika  socia
försörjningsstöd,  a-kassa, försäkringskassans sjukpenning o.d. som läggs i en
sedan blir lön i stället, eller kommer lönen från annat håll?
I utvärderingen beträffande  de samhällsekonomiska effekterna står det att unge
tredjedelar av vinsten tycks bero  på  att  "personer  fått arbete". Har de fåt
enligt  traditionell  modell, eller är det er definition av  arbete  som  ligge
angivelsen två tredjedelar?
Det är många projekt som konkurrerar om människorna, sade du. Det låter lite gr
att projektet lever för  sin  egen  skull  om, men jag vet att du inte menar så
utvecklade du detta lite annorlunda. Men hur ser du på risken att projektet bör
sitt eget liv så att det helt enkelt blir inlåsningseffekter - dvs. att människ
och mår så bra i den sysselsättning/verksamhet  som  ni  har  att  det  kanske
hinder för att lämna den?
Vidare  gäller  det utbildningsbidrag kontra a-kassa för dem i er verksamhet.
möjligt att delta  i  er  verksamhet  när man är arbetslös och har a-kassa utan
kallas för program eller åtgärd - alltså  att  man går frivilligt till verksamh
är där på dagarna, samtidigt som man står till arbetsmarknadens  förfogande  oc
använder sina a-kassedagar?
Elver  Jonsson  (fp): Jag har tagit fasta på några kärnmeningar här. Christina
Peterson talade om  att  valsa runt i systemet och att falla mellan stolarna. T
det väl så inte bara i Finspång utan också på många andra håll.
Du påstår att detta med människors behov inte är administrativt avgränsat. Bety
att du upplever att det nu finns vattentäta skott mellan de olika instanserna s
hinder som behöver rivas ned?
Conny talade om att springa  runt  i  Falköping  och på andra ställen. Frågan ä
känner att du är på rätt löparbana - för att travestera  ditt  eget  sätt  att
dig.  Du sade också att problemet är regelsystemet när a-kassan är på väg att
eller har  upphört,  och  åtgärdsdelen  inte står till förfogande ekonomiskt. S
talar du om att det är långa avstånd mellan  de här personerna och en arbetsmar
är stark men som är så svåruppnåelig. Sker det  i  det läget - alltså när åtgär
står till förfogande - något slags offensiv från förmedlingens  sida  för  att
arbetsplats med eller utan lönestöd?
Sven-Erik  Sjöstrand  (v):  Jag  har en fråga till Christina. Du sade i slutet
inledningsanförande att det inte saknas  sysselsättningsprojekt  men  att många
inte matchar finspångbornas behov. Vilka är era funderingar kring detta?  Kan
projekt som bättre passar och täcker in invånarnas behov?

Ronny Olander (s): Jag uppskattar öppenheten i redovisningen och tänker då spec
diskussionen kring revirtänkande och myndigheters olika kulturer.
Min  fråga  beträffande  FRISAM- projektet och SOCSAM-försöket är: Finns det an
att fundera på att göra förändringar i regelverket kring just samverkan/samarbe
Beträffande SOCSAM-försöket  vill jag komplettera med en fråga om detta med gem
handlingsplaner:  Finns  det  ett   reellt   underlag  för  att  göra  just  ge
handlingsplaner, eller finns det anledning att också fundera på regeländringar
Min sista fråga är inte helt ointressant. Jag  tror  att även om man ännu mer f
tränga  sig  in  i  rehabiliteringsarbetet och i grunderna  för  detsamma,  glö
arbetsgivarnas ansvar bort i resonemangen. Hur ser ni på detta?
Rose-Marie Frebran (kd):  Jag  har  tagit fasta på  samma sak som Sven-Erik. De
Christinas inledning. Jag tror att det sades att arbetsmarknadsprojekten i myck
utsträckning matchar invånarnas behov.  Om verkligheten ser ut på det sättet ve
mycket pessimistiskt. Varför är det så, och  vad  kan ni göra åt det? Behöver r
ändras?

Ordföranden:  Jag  vill inte låta negativ men all verksamhet  måste  ju  gransk
arbetsmarknadspolitiker  ställer  jag  mig  när  det gäller den här projektverk
naturligtvis frågan om vilken undanträngningseffekt  det  har  på annan syssels
Genom åtgärder i en eller annan form riskerar man alltid undanträngningseffekte

Någon  här  nämnde  att  man inte så ofta kommer till ett "vanligt"  arbete,  u
stannar kvar. Finns inte risken  med sådana här projekt - jag kallar dem så, äv
här inte kallas för det, därför att det inte är fråga om permanent verksamhet -
blir en form av inlåsningseffekter?  Jag tänker då på detta med att man känner
i verksamheten och inte söker sig ut på  den  öppna  arbetsmarknaden.  Detta är
viktigt,  inte minst när vi ser framåt. Vi vet ju att det om ett antal år  kans
stor arbetskraftsbrist i vårt land.
Vem har arbetsgivaransvaret?  Det är viktigt att någon tar på sig arbets-givara
när verksamheten bedrivs. Jag kunde  inte  höra  att  någon  av  er talade om a
botten finns ett arbetsgivaransvar här.
Maud Björnemalm (s): Det här är mycket intressant. I den sammanfattning som vi
står det att i försöksverksamheten prövas nya former för politisk  styrning. Ja
vilja höra lite mer om det.

Christina Källgren Peterson: Det finns två saker som på ett tydligt sätt skilje
från FRISAM. Den ena saken är den finansiella samordningen. Det är naturligtvis
gör att vi undanröjer en hel del hinder som gäller försörjningsstöd  och  vem s
betala  vad.  Detta  styrs  nämligen  utifrån  avtal och beställningar som går
verksamheten - pengarna fördelas där de behövs.
Den andra saken som gör oss unika är den gemensamma  politiska  styrelse som fi
försöket   i   Finspång.  Där  sitter  politiker,  valda  från  kommunfullmäkti
landstingsfullmäktige,  samt  försäkringskassans  styrelse.  Vi  har också en o
ledamot  från  länsarbetsnämnden  med  i  styrelsen.  Där  fattas prioriterings
utifrån  de  underlag  om behov som finns för finspångborna i den  praktiska  o
verkligheten. Det här är  självklart  framgångsfaktorer  för  oss, såväl när de
finansiell samordning som när det gäller politisk ledning.
Gemensamma  handlingsplaner började vi jobba med i Finspång redan  1993  när  v
gjort vår förstudie. Då började vi jobba i tvärprofessionella team med de mest
ärendena som vi  hade  hållit  på  med  i flera år och, lite vårdslöst uttryckt
mellan varandra.
Så snart en person hade kontakt med två  av  de  ingående myndigheterna tog man
för att kalla till ett flerpartssamtal med den enskilde  individen  i  centrum
hans/hennes  medgivande till att vi bryter sekretessen mellan myndigheterna. Se
vi  en  gemensam   handlingsplan  som  innehåller,  som  jag  tidigare  sade,
försörjningsdel och  en aktivitets-/åtgärdsdel där det finns mål och delmål och
tydligt framgår vilken myndighet som ansvarar för vilken del i handlingsplanen.
När vi, efter att ha  jobbat  från  1993-1994,  kommer fram till slutet av 1999
helt  andra  ärenden  som är föremål för de här gemensamma  handlingsplanerna.
arbete är detta grundläggande.  Själva  basen  egentligen  för  allt vi gör så
handläggare  hos  någon  av  de  samverkande myndigheterna träffar en  försäkra
klient/en patient, beroende på var  vi  befinner  oss  -  är att fundera över o
någon mer än jag som behöver träffa den här personen samtidigt för att göra en
handlingsplan.  Då  har  man  det  nätverket  bland sina kolleger  hos  de  sam
myndigheterna. Det här är vardagsarbete för oss i dag.
Människors problem är inte administrativt avgränsbara,  inledde  jag med att sä
är därför nödvändigt att göra de här gemensamma handlingsplanerna.  Jag  tror
därmed har bemött de frågor som jag har fått.
Conny  Hante:  Vi  vill  förvandla  bidragen till lön. Det har vi egentligen he
velat men dit har vi ännu inte kommit; detta efter att ha sett kostnaderna i sa
I vårt område betalar vi nästan 1 miljard  kronor  i  form  av bidrag till pers
står  utanför  arbetsmrkanden.  Jag  tror  att  det  skiljer  med 500  personer
bidragsmottagare  och  personer  som  jobbar  inom den offentliga sektorn.  Des
grupper är fortfarande nästan lika stora.
Vi  skulle vilja pröva det här med att anställa  personer  och  att  en  viss
bidragspengarna  läggs  i  en pott för att sedan användas till anställningar i
alla. Det handlar då, som sagt, hela tiden om personer som står väldigt långt u
men dit har vi ännu inte nått.
Det är egentligen forskarna  som  skall  tala  om  vart personerna går från oss
vilket  sätt  de  får  arbete.  Många har gått ut i den offentliga  eller  den
sektorn. Åtminstone var det så förut  men  nu är det svårare, som jag tidigare
del  har  kunnat  få  anställning  hos  oss.  Det  finns   alltså  personer  so
förtidspensionerade  i  tio  år  men som går tillbaka och arbetar.  Fortfarande
bidrag, exempelvis lönebidrag, i botten.  Men  man  kommer tillbaka till arbets
olika sätt, så båda delarna finns egentligen. Jag har  tyvärr  inga siffror öve
Forskarna däremot har de här siffrorna.
Det är möjligt att någon enstaka kan känna av inlåsningseffekter,  men vi tror
det. Samtidigt tar man för givet att folk som är arbetslösa mår väldigt dåligt,
vet vi att de gör. Jag har själv varit arbetslös.
Men när en arbetslös som varit hemma länge, kanske fem år, börjar jobba  och ko
i ett gäng igen tycker han kanske att det är ganska roligt. Bidraget är dåligt,
man  tycker  att  jobbet är roligt och intressant blir man glad och positiv. De
som om samhället tycker  att så fort man blir glad och positiv och får bidrag s
en inlåsningseffekt. Vi tror  inte  att  det  är  så.  De  personer  som är sta
utbildning och vill fortsätta att utbilda sig försvinner från oss. De  kan vara
ett tag, kanske sex månader, och söker sig sedan ut till de lediga jobb  som  f
personer  som är kvar i vår verksamhet är de som har yrkesskador eller annat oc
borta så pass  länge  att  de  har  väldigt  svårt  att  få jobb även om det är
Sverige.
Vi har frivilligt deltagande, men vi har ett problem. Vi är en ideell förening,
gör att a-kassorna ofta säger att det är okej att de går kvar  och jobbar vidar
problemet att om man har en åtgärd är man försäkrad, men om man  går  in på sin
är  man  inte  försäkrad.  Nu  har  vi i och för sig löst detta. Vi har tagit
försäkring på dem som är frivillig. Men  problemet är att man inte vill använda
kassedagar. Man tycker att nu har man varit  hemma  och gått på a-kassa. När ma
in och jobbar i Bruk för alla skall man inte behöva räkna av sina dagar. Man ty
reglerna borde ändras på något sätt så att dagarna står stilla. I dag är det ju
mycket debatt om risk för utförsäkring och sådant. Vi har alltså ett antal pers
inte får vara kvar i vår verksamhet på grund av att det  saknas  pengar eller a
som ändå är hos oss. Men det finns även svårigheter där.
Vår arbetsgivare är den förening som är bildad, Det finns bruk för  alla.  Där
kommunalråden i styrelsen tillsammans med arbetsförmedlingen och försäkringskas
Det är där vi processledare också är anställda, i alla fall fram till årsskifte
Jag  tror inte heller på undanträngning. När vi startade vår verksamhet var vi
mycket ute i periferin. Det blev väldigt många problem. Men vi har lärt oss det
de år som  har  gått.  Som jag sade förut vet vi att det finns väldigt många jo
som ingen utför, som ingen  kan  utföra  på grund av ekonomin eller annat. Det
jobb vi hittar. Vi hittar väldigt många på  miljöområdet  och  på  många  andra
också. Till väldigt stor del, det finns väl undantag, är det nya arbeten vi hit
finns väldigt många lediga sådana jobb.
Sedan handlar det återigen om det här samarbetet. Om ett privat företag tycker
går  in på deras område är det alltid vi som backar. Då backar vi tillbaka dire
har vi lärt oss.
Magda  Ayoub  (kd): Det blir kanske den sista frågan. Jag saknar en väldigt vik
när det gäller  invandrare  och  flyktingar  som  går på sfi, och det är skolan
väldigt många som går på sfi och inte klarar att få  ett  slutbetyg.  De är arb
med  kanske  inte  anställbara. Jag undrar om ni har den kontakten med skolan.
beskriva och berätta hur duktiga eleverna är. De har kanske gått många terminer

Sedan undrar jag också  om  socialtjänsten är inblandad. Den är lika viktig som
De som går i skolan försörjer  sig  oftast  på socialbidrag. Det är två viktiga
Jag undrar om det är någon som har funderat på det.

Christina  Källgren  Peterson: Flyktingarna är  en  av  de  behovsgrupper  som
intresserat oss för i  Finspång.  Där har vi ett nära samarbete med skolan som
sfi-utbildningen och beställer den verksamheten från Finspångs Beställarförbund
vi in med en helt ny variant för oss  i  Finspång  där vi varvar teoretiska stu
språkpraktik på ett nytt sätt. Man kommer ut i praktik  för  att  få  pröva sin
parallellt  med att man studerar. Vi hoppas att detta skall leda till att  fler
ett godkänt sfi-betyg.

Men vi jobbar  även med de personer som efter att ha läst sina 500 timmars sven
kanske ännu mer, inte klarat ett godkänt sfi-betyg. De får stöd och hjälp på ol
för  att  komma  ut   på   arbetsmarknaden.  Där  har  vi  ett  nära  samarbete
socialtjänsten,  arbetsförmedlingen  och  skolan.  Vi  tänker  oss  också  att
personerna skall kunna  få ett intyg på de delar av sfi som de har klarat. Mång
att prata bra svenska, men  klarar  inte  ett godkänt sfi-betyg enligt de krite
finns uppställda i dag.
Jag fick också en annan fråga tidigare som  jag  glömde svara på. Den gällde de
våra sysselsättningsprojekt och varför jag säger att  de  i  väldigt  låg  utst
matchar individernas behov. Jag tror att det var så för oss i Finspång att när
en stor arbetslöshet och stora volymer skapade vi också projekt där många skull
få  sysselsättning  för  att  kvalificera  sig  för  nya  stämplingsdagar.  I
situationen  ser  annorlunda ut har vi andra utgångspunkter. Vi tittar på indiv
hans eller hennes behov  av  att  stödjas,  stärkas  och  rustas  för  en återg
arbetsmarknaden. Där krävs det helt andra individuella lösningar än vad vi tidi
jobbat  med. Vi har haft en tendens att gruppera människor utifrån de projekt
varit möjliga att tillskapa.
Johnny Ahlqvist  (s):  Då  bryter  vi  för  en paus. Jag föreslår att vi tar om
minuters paus.

Paus

Berit  Andnor  (s),  ordförande i socialförsäkringsutskottet:  Vi  fortsätter
diskussionen.  Vi  har  två   inbjudna   företrädare   för   Riksförsäkringsver
Arbetsmarknadsstyrelsen. Vi börjar med Anna Hedborg. Välkommen hit, ordet är di

Anna Hedborg: Man skulle kunna börja med att tala om sådant som är väldigt posi
fungerar  väl,  t.ex.  att  i  morgon  skall  faktiskt fyra generaldirektörer
förbundsdirektörer  ägna  hela  dagen  åt att försöka  komma  underfund  med  h
kulturkonflikter egentligen ser ut och vilka frågor som vi skulle kunna hantera
Eller också skulle man kunna tala om de  lokala  samverkansprojekt  som  ofta
ganska  bra.  Det  som  imponerar  särskilt  på  mig är de projekt där man i bö
ordentliga gemensamma kartläggningar så att man vet  precis vilka människor man
med. Det brukar kunna leda till just den typen av handlingsplaner som finns i F
Det kan ofta lösa upp en massa knutar.
Men på vanligt svenskt manér tänkte jag att jag i stället skulle ägna min stund
det  allra svåraste problemet som vi har i vår samverkan  mellan  Riksförsäkrin
och AMS, och kanske framför allt åt det problem som uppstår kring individen.
Som en sorts inledning till det vill jag berätta att vi på Riksförsäkringsverke
publicerar  en  rapport  där  vi  identifierar  problem som finns i ohälsouppdr
lägger  fram  vissa  förslag  på det området. Bakgrunden  till  den  rapporten
tillsynsrapport om ohälsoarbetet  som vi gjorde för ungefär ett år sedan. Den v
ganska stora problem. Vi tror att en hel del av problemen i själva verket hänge
med ett ganska otydligt uppdrag.
Socialförsäkringsutskottets  kansli   har  fått  en  hög  av  den  här  rapport
distribution till de ledamöter som är intresserade  av  att få den. I övrigt ko
att publiceras i dag.
Det som vi alltså ägnar en hel del utrymme åt i den här  rapporten  är  bl.a.
begreppsexercis. I detta att uppdragen blir otydliga ingår att begreppen far ru
att  betyda  samma  sak. En sådant mycket viktigt begrepp är samverkan som ofta
för det som vi nu vill välja att kalla samverkan och ibland används för andra t
Det   vi  vill  kalla  samverkan   är   alltså   det   arbete   som   bedrivs
rehabiliteringsansvariga  parter  och  - i vårt fall - försäkringskassan. Men s
kan naturligtvis också förekomma utan försäkringskassan.  Det är alltså på den
använder det begreppet.
Där handlar det om att på ett effektivare sätt använda samhällets samlade resur
Det  som  är  försäkringskassans  särskilda  uppdrag är samordning.  Det  inneb
försäkringskassan  har  att verka för att de olika  rehabiliteringsåtgärder  so
myndigheter har ansvaret för fogas samman till en väl fungerande helhet.
Jag ville visa båda definitionerna  av  begreppen  eftersom  de är viktiga. Det
kärnan   i   det   förslag   som   vi  lämnar  är  fördjupad  professionaliseri
försäkringskassan. Den fördjupningen  bör  framför  allt  gälla den utredning s
ligga   till   grund   för   samordningsarbetet.   I   botten   på  en  samordn
rehabiliteringsinsatser  från  olika  aktörer  måste  ligga  en  väldigt  profe
ihopsamling  av  utredningar  av  olika  slag  och  en sammanställning av  dem
landsting, socialtjänst, arbetsmarknadsmyndigheter -  och  inte  minst  -  arbe
känner stor respekt för just professionalismen i utredningen.
Jag  brukar  använda  ett exempel som för mig är mycket tydligt, nämligen Ann-M
Älvdalen. När jag arbetade  i landstinget i Dalarna var hon ansvarig för primär
Älvdalen. När hon skickade någon till Mora lasarett,  till Falun eller Uppsala
klart. Det var bara att ta in  folk  till operation, om det var det hon rekomme
Hon hade gjort grundutredningen så ordentligt  att  de  som  tog  emot hennes p
visste att de kunde lita på det professionella jobb som hon hade gjort.
För  mig  är  detta  ett väldigt bra exempel på hur försäkringskassans  utredni
samordningsuppdraget bör  fungera  i relationen med de andra aktörerna. Man ska
en stark professionell respekt för de utredningar som försäkringskassan står fö
skall de inblandade aktörerna upprätta  gemensamma  handlingsplaner. Det krävs
om man skall ha behov av ett samordningsuppdrag.
Det var en liten redogörelse för kärnresonemanget i den rapport som vi lämnar i
Så  går  jag  över  till  de  arbetslösa  som  ju  är  de  som   är   gemensamm
försäkringskassan och arbetsförmedlingen.
Egentligen  är  arbetslös  fel  begrepp.  Om  man  är  sjukskriven är man inte
arbetslös, utan då är man sjukskriven men saknar anställning.  Det  är  då  vik
fundera  över om hela den gruppen är en grupp där det finns problem i uppdraget
myndigheterna.  I  utvärderingar  som Riksförsäkringsverket har gjort har det v
att de arbetslösa bör delas upp i grupperna  enbart  arbetslösa  och arbetslösa
särskilda problem såsom psykosociala problem, antingen dokumenterat  etablerat
eller psykiska störningar av olika slag. Denna grupp har särskilda problem  jäm
andra långtidssjukskrivna.
Här är en bild som visar vad som händer efter ett år. En fjärdedel av dem som
arbetsgivare  eller  är  arbetslösa utan särskilda problem är fortfarande sjuks
När det gäller de som är arbetslösa och har psykosociala problem är det en stör
som fortfarande är sjukskriven.
Om man tittar på hur sjukskrivningarna  avslutas  visar  sig samma bild. De arb
som  inte  har  några  specifika  problem  blir  förtidspensionerade  i  ungefä
utsträckning som de som har en arbetsgivare, medan  de  som har psykosociala pr
kraftigt överrepresenterade när det gäller förtidspensionering.  Gruppen arbets
behöver  insatser  från  flera  håll är inte så stor. I dag rör det som  om  ca
människor. Det är en grupp som är  klart  och  tydligt  identifierad  som  en
problemgrupp.
Då vill jag beskriva det problem som jag upplever finns, inte minst i regelverk
är  ganska givet att det är försäkringskassan som har utredningsansvaret också
här gruppen.  Sedan  är  det arbetsförmedlingen som skall gå in i arbetsgivaren
såsom den som har ansvaret  för rehabiliteringsåtgärderna. Försäkringskassan ha
för samordningen och skall samarbeta  med arbetsförmedlingen, särskilt i fråga
grupp.
För  försäkringskassan  är begreppet arbetsför  det  som  gäller,  och  det  är
förhandlingsbart  begrepp  utan   är   ett   ganska   väldefinierat.   Det   fi
rättighetslagstiftning  i  botten,  och  sjukersättning  kan  bara ges till des
person är arbetsför, dvs. när personen inte längre är så sjuk att  han  eller h
avhålla sig från arbete på grund av sjukdomen.
Den  rehabiliteringsinsats som försäkringskassan kan arbeta för handlar om  i
högst ett  år,  och  det  är  en  mycket  kort  tid  för den här gruppen som ha
multiproblem   som   gör  att  man  ofta  inte  betraktas  av  arbetsförmedling
anställningsbar efter  högst  ett års rehabiliteringsinsats. Här krockar intres
uppdragen mellan myndigheterna.  När  arbetsförmedlingen vill göra sitt allra b
gå  in och göra en långsiktig rehabiliteringsplan  för  att  hjälpa  personen
arbetsför kan försäkringskassan inte hänga på, eftersom den bara har rätten att
rehabiliteringsarbetet upp till högst ett år.
I värsta  fall  uppstår  det  ett  dike  mellan  myndigheternas uppdrag. Det är
enskilda individen som hamnar i det diket alltmedan myndigheterna i hög grad ut
uppdrag och inte kommer överens just på den punkten. Man kan fundera över hur d
vara. Vi är inte alldeles säkra på den saken, men det  är  en fråga som man bor
närmare på.
En  sak  som  ligger  i  sakens  natur  är  att  när  en  person  är arbetsför
försäkringskassans  mening  och  ställer  sig till arbetsmarknadens förfogande
personen de facto arbetslös. Såvitt jag begriper är detta lagstiftningens inneb
I dag är det egentligen inte någon tvekan om att det borde vara arbetsförmedlin
i det läget har ansvaret. Då är frågan: Är  det  bra?  Borde  det vara någon an
tycker att det i princip är bra. Är det någonting som kräver djup  professional
det gäller arbetsförmedling så är det att hjälpa den här typen av sköra persone
i  livet.  Detta  är  verkligen  den mest kvalificerade arbetsförmedlingsuppgif
måste  vara  tydligt  att  man har det  uppdraget,  men  där  har  målsättninga
arbetsförmedlingen varit utformade  på ett sådant sätt att man bör ha en så lit
långtidsarbetslösa som möjligt.
Det  har  inneburit  att  man  har  sagt  nej   tack  till  folk  som  är  arbe
Arbetsförmedlingen anser att de inte är anställningsbara.  Men försäkringskassa
att de är arbetsföra. Det är den vanligaste rapporten om gräl  mellan  organisa
som  vi  får. Där borde arbetsförmedlingen se det som en halv seger att människ
arbetsföra   i   stället   för   långtidssjukskrivna.   Då   har  de  ställt  s
arbetsmarknadens  förfogande,  och det är det första steget på vägen.  Men  det
distinkta resurser, uppdrag och  möjligheter  för arbetsförmedlingen för att ar
den gruppen.
Det är klart att det är bättre att någon får detta uppdrag mycket tydligt än at
får  det.  Om  inte  arbetsförmedlingen  har  det  ligger   det  nära  till  ha
försäkringskassan bör utvidga sitt uppdrag. I praktiken blir  det  naturligtvis
att  om  personer blir sjukskrivna för länge har de åtmin-stone sin försörjning
hamnar mitt i det inbördes grälet på lokal nivå.
Men, som  sagt,  hur  man skall lösa frågan och vem som skall ha detta uppdrag
titta vidare på. Det bör  dock  göras  något för just den här gruppen, och det
även andra arbetslösa eller andra grupper  över huvud taget som har ett speciel
av långvariga arbetsmarknadsinsatser för att  ta  sig  från  att vara arbetsför
lagen om allmän försäkring till att bli anställningsbara.
Bo Könberg (fp): Vi talar om samverkan i olika sammanhang, och de olika förkort
slutar ju med -SAM allihop. Om jag har förstått det rätt handlar  det  om samve
det gäller både de numera nedlagda FINSAM-försöken - det som nu heter SOCSAM  -
förlängts till 2002, och FRISAM. Vi vet ju alla att det är svårt med samverkan.
inte  någonting  för  utomstående  att  förhäva  sig  över  att  andra kan ha s
samverka, för vi vet själva hur svårt det kan vara.
Mycket handlar om regler och drivkrafter. Jag skulle gärna vilja höra vad Anna
har  för  syn  på  om  det  är  någon skillnad när det gäller drivkrafterna,  b
ekonomiska, mellan SOCSAM-försöken, där det finns en finansiell samordning, och
där jag inte riktigt kan se att det finns några sådana.
Margit  Gennser  (m):  Anna  Hedborg  sade  att  utredningarna  var  försäkring
skyldighet. Problemet är att få  god  kvalitet  och  snabbhet  på  utredningssi
behövs  egentligen  inte  i  första  hand  samverkan utan att man får fram  utr
snabbt.
Detsamma gäller för de privata försäkringsbolagen  i  fråga  om allt från brand
bilskador och personskador. Jag undrar då: Har man försökt att  se hur man arbe
försäkringsbolagen  för  att  kanske  få bättre struktur på utredningsverksamhe
försäkringskassan?
Det skulle i sin tur leda till att man  skulle  kunna få bort en hel del av de
som  det  är  lättast  att  åtgärda.  De  fall  som  blev  kvar   för   mer  om
samverkansprojekt skulle också bli färre, och då skulle man kunna öka aktivitet
man tittat på detta?
Désirée  Pethrus Engström (kd): Jag har en fråga som gäller de personer som for
är kvar i arbetslivet.
Vi vet att  många  riskerar  utslagning och riskerar att bli långtidssjukskrivn
arbetslösa. Många arbetsgivare  brottas  med  ganska  stora  rehabiliteringspro
tunga rehabiliteringsärenden. Min fråga är: När försäkringskassa,  arbetsförmed
arbetsgivare  samarbetar,  vem  är  det  då  som ska vara den processansvarige
arbetet? Jag tycker att det är väldigt viktigt  att  detta tydliggörs än mer än
görs i dag. Vad har Anna Hedborg för syn på detta?
Jag har jobbat med rehabilitering på en statlig myndighet  och  jag  har ofta s
det  problem  som  du nämnde, dvs. att en person som är sjuk inte får vara  sju
längre, att arbetsförmedlingen  inte  vill  ta  över, att arbetsgivaren har utt
möjligheter med omplacering och inte kan säga upp  på  grund  av  sjukdom samti
personen får rekommendation från facket att inte säga upp sig.
Här ser jag som det enda möjliga att arbetsförmedlingen tar över, men hur anser
Riksförsäkringsverket  och försäkringskassorna kan vara med i processen  och  l
vidare? Arbetsförmedlingen  tar  ju  inga uppdrag från arbetsgivaren. Kan ni va
den processen?
Anna Hedborg: Bo Könberg frågade om drivkrafter  när  det gäller SOCSAM och FRI
vi vet inte ännu. Dessa utvärderingar är inte tillräckligt  långt gångna för at
kunna veta hur effekterna egentligen ser ut på respektive håll,  så  jag  kan
inte svara på den frågan.

Margit   frågade  om  utvecklingen  av  utredningsarbetet.  Jag  undrar  om  in
Orustfjord,  som är chef för försäkringsavdelningen, kan berätta om det är någo
gång när det gäller utredningsarbetet.

Stig Orustfjord:  Utvecklingsarbetet  bedrivs  på  två  fronter.  Det ena är at
startat upp ett samarbete med försäkringsbolagen, som arbete som egentligen ini
av Finansinspektionen, eftersom man där ansåg att försäkringsbolagen  var  för
de  utredde  trafikskador.  När vi tittade på frågan insåg vi att det fanns mån
beröringspunkter. Därför utvidgade  vi  vårt  uppdrag. Nu håller vi på att till
gemensam arbetsgrupp.
Det andra som vi gör gör vi utifrån den förändring  som  nu  ska  ske,  bl.a. m
tidigare  sjukhus.  Det ska inrättas medicinska utredningscenter. I samband  me
pågår ett utvecklingsarbete kring hur man ska bedriva utredningsverksamheten.
Återigen,  kärnan  är  att   innan   man   sätter  i  gång  ett  förändringsarb
rehabilitering, måste de berörda personerna  vara  ganska  väl  utredda.  Finns
rehabiliteringsbehov,  och  hur ser det i så fall ut? Där behövs det en mycket
professionalisering.

Anna Hedborg: Så till frågan  om hur man ska se på situationen för dem som risk
förlora sitt arbete, om rehabiliteringsmöjligheterna  är  uttömda.  Ja, det är
riktigt svåra frågorna hur man då ska göra.
I dag är det väldigt viktigt att arbetsgivarens ansvar är tillräckligt tydligt
det  inte  är  för  lätt  att  slippa  undan  det.  Det  är många gånger svårt
arbetsgivarna att ta sitt ansvar. Det är ett av de svåra samordningsproblem  so
Många  tar  sitt ansvar, men många gör det inte. Därför är det så viktigt att u
är tydliga.
Om man skulle tydliggöra definitionen när det gäller försäkringskassans uppdrag
viktigt att man  samtidigt  också  definierar  de  andra uppdragen så att man v
åstadkommer tydlighet från alla håll och kanter och  när det gäller gränserna m
olika uppdragen så att alla vet vem som har ansvar för vad.
Den fråga som Désirée ställer är ingen lätt fråga. Det  handlar om att vara tyd
att  arbetsgivaren  har  ett ansvar, men att vid någon tidpunkt  ändå  kunna  s
arbetsförmedlingens djupa  professionella kunskaper för att stödja personen vid
en fortsatt anställningsbarhet.
Margit Gennser (m): Det är en  sådan  tydlighet som man har när det gäller förh
mellan försäkringsbolag och försäkringstagare.  Brandfrågan  är  inte  en  helt
parallell, men där är det väsentligt att försäkringstagarna -arbetsgivaren -  h
till  att  det  har gjorts en ordentlig brandsyn, att man har dokumenterat risk
osv. Detsamma skulle  kunna gälla i fråga om företag och arbetsuppgifter. När d
verkligen  inträffar  en   olycka   måste  försäkringstagaren  naturligtvis  bi
information om hur skadan har uppkommit.
Jag tror att skillnaden ligger i bättre  rutiner och kanske mer systematiskt in
erfarenheter, och det är detta som man kan  lära sig av. Visserligen ser proble
helt lika ut, men man måste få bättre struktur för att få ned utredningstiderna
antal fall som belastar systemet för länge innan man kan få till stånd en samor
Lennart Klockare (s): Anna Hedborg belyste de  problem  som  kan  föreligga i s
mellan  försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Hon pekade också på  de  mål
olika för  dessa  myndigheter.  Försäkringskassan  ska  rehabilitera inom ett å
tillbakagång till arbetslivet, och det är en vällovlig uppgift.
Arbetsmarknadsmyndigheten  kanske  inte  alltid  ställer sig  bakom  de  åtgärd
försäkringskassans  tjänstemän  föreslår. Man vill kanske  sätta  in  mera  lån
åtgärder för att lösa frågan.
Om kassan köper en tjänst som motsvarar  40  veckors utbildning och arbetsförme
tycker att man ska satsa på en utbildning som är längre än ett år, fungerar det
så  att  kassan svarar för 40 veckors åtgärder och  arbetsförmedlingen  fortsät
svara för  den  långsiktiga  åtgärden?  Skulle  det  inte kunna fungera så efte
innebär en bra samsyn att se det hela på längre sikt?
Maria Larsson (kd): Det är glädjande att vi har en hearing  om  samverkansforme
Bara  ämnet  i  sig är vällovligt eftersom det är individen och inte  -  som  s
organisationer som sätts i centrum.
Jag blir glad när  Anna  Hedborg  betonar  professionen  och  att  samverkan  i
utslätas  utan  att  den  ska  innehålla alla professioner till sin fulländning
riskerar den att bli snömos.
Det som jag är intresserad av och  det  som min fråga handlar om är om det finn
tillförlitlig statistik över antalet individer  som bollas mellan försäkringska
arbetsförmedlingen. Jag har inte sett till någon  sådan. Vi talar ofta om detta
uttrycker oss som om det gällde ganska många individer.  Det vore intressant at
belyst i siffror.
Sedan  finns  det hos försäkringskassan medel för samverkan  i  dag.  Det  fram
rapporten  Samverkan   inom   rehabiliteringsområdet   att  det  är  många  che
socialtjänst, vårdcentral och arbetsförmedling som inte  känner  till  detta.
vidtagits  några  åtgärder  för  att  förbättra  kunskapen och kännedomen om at
möjligt med samverkan i vissa former?
Ronny  Olander  (s): Ger nuvarande regelverk möjlighet  eller  drivkraft  för
centrala myndigheterna  att tillsammans utarbeta gemensamma direktiv som utgör
för gemensamma handlingslinjer  mellan de aktörer som finns ute lokalt eller re
Det framstår som att detta är en  mycket viktig del i ett rehabiliteringsarbete
att den enskilde ska kunna sättas i centrum.

Margareta Andersson (c): Det är intressant att lyssna på detta. Det är väldigt
hemfalla åt revirtänkande även om man är ledamot i ett utskott.
En aktör som Anna Hedborg inte har  tagit  upp  är företagshälsovården och vad
för funktion i detta sammanhang. Företagshälsovården  ägnar sig åt förebyggande
men den har också ett rehabiliteringsansvar.
Sedan kan man fundera över vad som krävs av lagstiftningen.  Det  dike  som  mä
hamnar  i  och  som  har ganska branta kanter är väldigt otrevligt för den som
Behövs det en förtydligadligande  lagstiftning  eller  räcker  det  med  att ma
bättre samverkansmöjligheter?
Nästa  punkt i rehabiliteringen kan man också fundera över. Hur hanteras proble
en ny arbetsgivare? Anställbarheten är inte så våldsamt stor för den som har ha
problem.  Där  är  det förmodligen arbetsmarknadsmyndigheterna som ska ha det a
men det måste hela tiden  göras  avvägningar. Det vore bra om Anna Hedborg vill
vad som är orsak och verkan i olika sammanhang.
Gustaf von Essen (m): Det används ju många termer i dessa sammanhang. Man skull
också föra in termen incitamentsstruktur,  om  den  är  den  rätta  i det här s
Vilket  incitament  har  den  enskilde försäkrade i samverkan med sitt fackliga
Vilket  incitament  har  arbetsgivaren   i   det  här  spelet?  Vilket  incitam
försäkringskassan, annat än att så fort som möjligt  bli  av  med  en  kostnad?
incitament  har  arbetsförmedlingen  att  ta  emot  en  person?  Vilket  incita
landstinget  att  snabbt  operera  någon  för att få ned sjukskrivningstiderna?
incitament har socialtjänsten att hjälpa till  i  vissa  lägen?  Samverkar  all
incitament i rätt riktning?

Désirée  Pethrus-Engström  (kd):  Jag  kan  inte  låta  bli  att  ställa en frå
resurserna på försäkringskassan. I Stockholm har de dragits ned ganska rejält.
och  det  står  ju  också  i  budgetpropositionen  -  full sjå med att bara  be
ersättningar.  Man har inte tid att jobba med rehabiliteringar.  Detta  är  ju
viktigt för att man så snabbt som möjligt ska fånga upp långtidssjukskrivna.
Många arbetsgivare  får  inte ens en signal från försäkringskassan, vilket var
när rehabiliteringsförordningen  kom.  Då var försäkringskassan väldigt aktiv o
av  sig  till  arbetsgivarna  om  de  inte  rehabiliterade   och   inte   skick
rehabiliteringsutredningar.  Detta  fungerar  inte  riktigt  bra nu, i alla fal
Stockholm.
Hur  ser  du  på  resurserna till försäkringskassan? Hur ska de klara  arbetsup
kring rehabiliteringen?
Anna Hedborg: Lennart Klockare frågar om man inte kan vara lite praktisk här oc
lite  var: först försäkringskassan  och  sedan  arbetsförmedlingen.  Det  är  n
tveksamt  om  försäkringskassan  får  gå in i en rehabiliteringsåtgärd som strä
över ett år. Det är inte alldeles självklart  ur regelverkets perspektiv. Jag k
mig  att det möjligen kan förekomma ibland ändå,  men  det  kan  vara  lika  sv
arbetsförmedlingen  att  lova  någonting  så  långt i förskott, särskilt som de
tveksamt vem som egentligen har vilket uppdrag.  Jag  tror  alltså  att  det in
vanligt, och det är nog inte ens tillåtet.
Maria  frågar om antalet individer som är berörda av det här. De som kan vara
för direkt  samverkan mellan försäkringskassa och arbetsförmedling är ju de arb
och de är ungefär  27 000 i varje ögonblick just nu. Men de som jag särskilt be
ungefär en tredjedel  av  den gruppen, dvs. omkring 9 000. Dessa utgör alltså d
som jag tror det oftast blir problem kring. Det är en siffra som finns. Exakt h
som har behov av insatser från flera vet vi inte riktigt. Men många har som sag
FRISAM-arbete försökt kartlägga  de  här frågorna och då även hur många det rör
När jag hör en sådan siffra brukar jag  försöka  räkna upp den till rikets nivå
se om det blir ungefär samma siffror, och då brukar  det ofta hamna kring 25 00
människor  på  rikets  nivå.  Skulle man gå på Finspångs siffra  blir  det  mer
100 000. Den var väldigt stor jämfört  med hur det brukar vara. Men det här var
högsta grad ovetenskapligt. Det handlar  bara om de siffror som jag råkar stöta
de brukar snarast ligga kring 25 000-30 000 uppräknat till rikets nivå.
Sedan gällde det information om samverkan  och  samverkansmöjligheter.  Ja,  de
FRISAM  i  väldigt hög grad: Man arbetar sig gemensamt fram till en gemensam in
hur man ska  arbeta tillsammans. Men det går som sagt säkert att få tryck i den
t.ex. om man fick  gemensamma  uppdrag  formulerade  till alla sektorerna samti
alltså inte tog en fråga i taget. Ofta är det nog sant  att någon av myndighete
för ögonblicket känner sig ha ett särskilt starkt uppdrag i frågan.
Ronny  frågar  om det finns utrymme för de fyra myndigheterna  att  gemensamt
regelverk. Ja, det  är klart att det gör i vissa frågor och ibland. Naturligtvi
också viktigt att försöka  identifiera  var  det  kan  missa därvidlag, var vi
utrymme att göra någonting. Nu är i och för sig hela FRISAM-arbetet  egentligen
nedifrån  och  upp,  och  ska  nog så vara. Man börjar alltså i den lokala  mil
identifierar framför allt sina möjligheter  att  samverka  där  och de personer
samverka kring. Sedan får man, om man upplever att regelverket är  för trubbigt
signaler uppåt snarare än motsatsen. För det tror jag man kan säga:  När det är
samverkan beror det på att några lokalt tar itu med det med en eldsjäls  styrka
säkert mycket viktigare än vad vi skulle kunna åstadkomma genom att ge ut  någo
handbok.  Det  skulle  t.o.m.  kunna vara kontraproduktivt. Men det är klart at
lyssna noga efter signaler där det  finns  behov  av att göra saker. Det är jus
ska göra i morgon: försöka fundera igenom vad vi kan  göra  för  att dra vårt s
stacken.
Margareta  frågade  om företagshälsovården, som jag inte särskilt nämnde.  Det
väldigt mycket ett arbetsgivarinstrument.  De  arbetsgivare  som har riktig kol
rehabiliteringsverksamhet har ofta bra företagshälsovård, som  då  blir  deras
instrument.
Frågan  om  nya  arbetsgivare tror jag att jag överlåter till AMS representant
vända.
Gustaf frågade om  incitamentsstrukturen.  Själv  har  jag förbjudit ordet. Jag
hävda  att  man väldigt gärna får prata om detta, för det är  mycket  viktigt,
kallar det för  drivkrafter. Det är viktigt, men allra viktigast för de myndigh
har ett ansvar för  sitt område är trots allt uppdraget. Det är det som får oss
Era uppdrag är vad vi  från  myndigheternas sida gör. Vår tolkning av hur uppdr
ut är det som får oss att känna att vi gör rätt eller fel. Det spelar den stora
Vi har ju ändå den ordningen att vi har ett sektorsansvar för de här frågorna.
på noggrannhet i utformningen  av  de  här  uppdragen  så  att  de  "fackar i"
ordentligt, så att man verkligen har en tydlig gräns som inte ger några  diken
är  så  tydlig  att  man  i  den  samverkan som alltid måste finnas kring männi
individer, som inte är sektoriserade,  av  varandra  kan  utkräva  ansvar  när
gränsen  för  sitt  eget  uppdrag.  Det  är  min fasta övertygelse att detta är
viktigt,  lika viktigt som när man ska försöka  få  människor  att  samverka  i
organisation  som  helst. Det handlar om att vara tydlig i frågan om vem som ha
uppdrag och så kräva  samverkan  vid  gränsen  kring  dem  som  verkligen  behö
nämligen  individerna  som  måste kunna få röra sig mellan sektorerna. Jag tror
starkt på det. Sedan måste det  förstås  ligga  i  uppdraget  att man inte får
fingrarna för att man inte når sina resultat om man uppfyller uppdraget.  Det ä
viktigt  hur  man  utformar  målen  för  myndigheterna  så  att  de  stämmer me
uppdragen.
Den sista frågan handlade om försäkringskassans resurser. Här har den starka ök
sjukskrivningarna   som   ägt   rum   förmodligen   bidragit   till   det   fak
försäkringskassorna  nu  använder  en  betydligt  mindre  andel  av  sina resur
rehabiliterings-  och  ohälsoarbete. Å andra sidan upplever nog många försäkrin
att de har blivit bättre  på  att  välja rätt personer att ägna sina utrednings
åt. Det här tror jag ser lite olika  ut  på  olika försäkringskassor. Men jag t
inte att den nedgång i andelen resurser som de facto finns i dag bara är en fun
för lite resurser, utan den beror också på att  man på ett annat sätt väljer ut
det spelar roll att man gör sina insatser för. Sedan  ligger det säkert någonti
en särskild problemsektor är kontakten med arbetsgivarna. Detta beror på att de
har fungerat att arbetsgivarna ska lämna in sina rehabiliteringsplaner.  Det  h
enkelt  varit  så  många  som  inte  gör det att detta har försvunnit ur arsena
förslag vi har i vår rapport är att försäkringskassan  ska få själva utrednings
också  när  det  gäller  arbetsgivare,  medan  det  blir  ännu  tydligare  att
arbetsgivaren som har rehabiliteringsansvaret för sina anställda.
Lennart  Klockare  (s): Anna Hedborg var tveksam till den fråga jag  ställde.
tycker  att  myndigheterna   självklart   ska   samverka  -  man  ska  göra  ge
handlingsplaner, man ska lägga fast det ekonomiska  ansvaret  för  den  tid  so
rehabiliteras  tillbaka  till  arbetslivet. Det innebär ju att varje myndighet
ansvar inom ramen för en långsiktig  lösning - för kassornas del kanske inom et
därefter arbetsförmedlingen. Men om det  finns hinder för en sådan samverkan sk
vara bra att få fram det så att vi i så fall  kunde  ändra  på det. Jag tycker
att det vore praktiskt att kunna lösa det här.

Anna Hedborg: Detta har oftast att göra med utbildning. Långa  rehabiliteringar
utbildningar, och då blir det med dagens lagstiftning tveksamt om försäkringska
gå in och betala första året i en längre utbildning. Där stöter  man i regelver
det är väl en fråga som vi får fundera vidare på, om vi har någon färdig idé om
borde  se  ut. Det är inte helt enkelt, detta med att förlänga möjligheten.  De
enklare än det är.

Gustaf von Essen  (m):  Jag  inser  att  Anna Hedborgs svar är det enda rätta i
sammanhanget. Vad jag var ute efter var att  få något slags allmän bedömning. D
antagligen vi på den här sidan som måste försöka  identifiera  drivkrafterna  s
inte motverkar varandra utan samverkar, och då gäller det inte bara regelverk h
myndigheter utan en helhetssyn.

Ordföranden:   Då   går   vi   vidare  i  programmet.  Då  är  Levi  Svenningss
Arbetsmarknadsstyrelsen välkommen fram för ett anförande. Varsågod, Levi.

Levi Svenningsson: Värderade ledamöter  och  åhörare!  Jag  heter Levi Svenning
arbetar som ansvarig för de här frågorna inom AMS ledning. Tillsammans  med  mi
dag finns Eva Plogéus, länsarbetsdirektör i Jönköping, Björn Sergel, länsarbets
i  Jämtland,  och Thomas Gustafsson, chef för arbetsförmedlingen i Hisingen. Ja
med att vi med den här representationen förenar såväl myndighet som verklighet,
referera till den distinktion som Johnny Ahlqvist gjorde inledningsvis.
I dag går i runda  tal  250 000 svenskar öppet arbetslösa, och 125 000 män och
deltar i olika arbetsmarknadspolitiska  program. Alla har det gemensamt att de
inte har möjligheter att försörja sig med  ett  arbete. Problemen är naturligtv
för de personer bland dessa 375 000 som har en lång  erfarenhet  av  arbetslösh
skulle  gärna  vilja lägga på några overheadbilder för att klargöra hur situati
ut.
(Bild 1) Det här  är antalet arbetssökande som varit inskrivna tre år eller län
landets arbetsförmedlingar,  därav  fortlöpande  några  utan  arbete, dvs. pers
under  den  här  perioden inte haft möjlighet att bryta av sin arbetslöshet  me
arbete. Vi ser att det år 1996 omfattade i runda tal 130 000 personer. Nu är vi
bit under 100 000,  men  det  är  ändå drygt 2 % av den samlade arbetskraften.
Fördelningen mellan män och kvinnor  samt  yngre  och äldre kanske inte förvåna
men det kan noteras att det framför allt är efter 45  år som problemen tilltar
minst efter 55 år - 55+, som det talas om i de här sammanhangen.  Särskilt  ser
män  mellan  55 och 64 år är en grupp med dystra erfarenheten av att ha varit i
vid arbetsförmedlingen  tre  år  eller  längre.  (Bild  3)  Det finns också en
fördelning  som kan vara intressant att belysa. Det är rätt anmärkningsvärt  at
att Västra Götaland  har  en  betydlig  uppförsbacke i jobbet med att försöka f
dessa   människor   från   långvarig   arbetslöshet,    långvarig    inskrivnin
arbetsförmedlingen, till arbete.
(Bild 4) Förra året frågade vi våra kolleger och medarbetare ute på förmedlinga
de  bedömde  de  sökandes möjligheter att göra sig gällande på arbetsmarknaden
två närmaste åren.  Jag  vill  gärna säga att denna undersökning enligt vår upp
rätt väl blottlägger de problem  som  arbetsförmedlingarna  möter  i  arbetet
bekämpa den långvariga arbetslösheten. Det rörde sig vid det tillfället, våren
180 000  personer som hade varit inskrivna vid arbetsförmedlingen längre tid än
Det var den  gruppen  långtidsarbetslösa  som våra förmedlare fick bedöma utifr
chanser de hade på den arbetsmarknad man då såg framför sig under de närmaste t
dvs. den arbetsmarknad som vi just nu upplever.  Vi  kan  till en början konsta
den nedgång som vi kunde notera i långtidsinskrivningen, som  jag  tidigare red
stämmer rätt väl överens med den bedömning som förmedlarna här gör:  22 % av de
får jobb bara det dyker upp jobb, men 58 % - de som finns inom det vita  och  d
fältet - är beroende av insatser från arbetsförmedlingen. Några av dessa har an
ganska  avancerade  insatser  för  att  kunna  hävda sig på arbetsmarknaden. Hä
naturligtvis mycket av tyngdpunkten i våra arbetsmarknadspolitiska program.
Men det som i det här sammanhanget kanske är intressantast  är  att  för  20 %
personer  som varit långvarigt inskrivna på våra förmedlingar bedömdes det som
om insatser  inom ramen för AF och AMI skulle vara tillräckliga för att sökande
kunna hävda sig  på  arbetsmarknaden.  För 9 % av dessa 20 % hette det att det
eller  inga  reella  möjligheter  för  AF  och   AMI  att  hjälpa  den  sökande
arbetsmarknaden. Detta motsvarade vid den tidpunkten  ungefär  36 000 personer.
oss alltså en uppfattning om vilken omfattning den samverkan vi här talar om eg
har. Vi gör utan tvekan den bedömningen att de personer som hade  stora svårigh
ett  år  sedan  knappast  har fått det lättare trots det ljusnande arbetsmarkna
utan den bedömning som förmedlarna  gjorde  för  ett  år sedan tror vi i det st
står  sig.  Det  gör  att  vi  från  Arbetsmarknadsverket är starkt  engagerade
samverkansarbete som nu sker inom ramen för FRISAM.
Jag vill här gärna understryka det som  Anna  Hedborg  sade,  nämligen  att  sa
enligt FRISAM har som intention att utvecklas nedifrån och upp. Det framhävs ty
propositionen  att vi från de centrala myndigheterna ska försöka underlätta ini
i det lokala arbetet  genom att ge klarare signaler för hur man ska kunna samve
arbetet menar jag pågår,  framför allt genom det uppföljningsarbete som Socials
och Marie Fridolf ansvarar  för  och  även  genom  de  omfattande  uppföljninga
bedriver och som enligt plan ska vara slutförda sommaren 2000. Med andra  ord:
i  våra utvärderingar konstateras att den centrala nivån inte är fullt lika  ak
den lokala och den regionala nivåer, så är det faktiskt vad som är avsikten. De
arbetet  ska  stimuleras.  Vi  från  den  centrala nivån ska stimulera, men vi
dirigera. Det hindrar inte att vi från AMS,  i  likhet  med Anna Hedborg, ser f
morgondagens  överläggningar  då myndigheterna, och också Kommunförbunden,  för
gången samlas för att just summera  de  erfarenheter  som vi hittills har kring
verksamheten.
Jag  vill  sedan  gärna knyta an till det resonemang som  Anna  Hedborg  förde
centrala begreppen "arbetsför"  och  "anställningsbar".  Jag  tycker att den an
Anna här gjorde är träffande för hur problemen ser ut. Vi från Arbetsmarknadsve
också lätt att instämma i det resonemang som förs i den rapport som Anna här av
nämligen  att  uppdraget  att  bygga  en  bro över det dike som Anna  talade  o
tydliggöras. Vi kan göra det själva från myndigheternas  sida, men det är också
att ni från riksdag och regering tydliggör hur denna bro ska byggas.
Resonemanget i som Riksförsäkringsverkets rapport är intressant: Eftersom den s
delen av rehabiliteringen är detta att komma ut på arbetsmarknaden  bör  det na
vara en huvudsaklig uppgift och ett huvudsakligt uppdrag för arbetsförmedlingar
bör då, precis som det sägs i rapporten, vara arbetsförmedlingarna som ansvarar
den  fortsatta  rehabiliteringsplaneringen utformas så att samtliga åtgärder in
på   bästa   sätt   för    att    den   enskilde   ska   kunna   bli   anställn
Arbetsmarknadsmyndigheterna skulle fatta beslut om såväl insatser som försörjni
- en fråga som precis har ventilerats  här.  Det finns därför anledning att öve
inte  en  särskild  form av ersättning bör utformas  och  medel  öronmärkas  fö
arbetsmarknadsverksamhet.  Jag  tycker  att  detta är realistiskt: Det ges ett
uppdrag riktat till den grupp som vi här kan identifiera,  och  särskilda medel
för  att  arbetsmarknadspolitiska  insatser  både ska passa in och också  få  e
utformning att vi kan räkna med ett positivt resultat  -  satsningar med det de
syftet att förflytta människor från den öppna arbetslösheten in i ordinarie arb
Det  här  sista  resonemanget, som alltså finns i rapporten,  överensstämmer  v
riktlinjerna  -  som   bl.a.   Berit   Andnor   varit   med   om   att  utforma
Arbetsmarknadsverkets  interna  omprövningsarbete, det utvecklingsarbete  vi  b
Detta arbete går ut på att de arbetsmarknadspolitiska  programmen  ska ges en t
utformning så att vi arbetar mot den ordinarie arbetsmarknaden, medverkar  till
arbetslösa   verkligen   ges   möjligheter   att  ständigt  prövas  mot  den  o
arbetsmarknaden och sålunda i mindre utsträckning  finns  i  de  olika  program
fungerar som en uppehållande sysselsättning än direkt orienterade mot arbetsmar
När  det talas om särskilda medel blir alltid frågan: Ska det då kosta mer?  Ja
inte att  det behöver göra det. Jag tror i stället att man bör ompröva de medel
närvarande  går till s.k. arbetslivsinriktad rehabilitering och som försäkrings
bevisligen har  haft  svårigheter  att förbruka. Det säger jag inte som kritik.
har haft dessa svårigheter kan bero  på  att  man  månat  om det kvalitativa in
jobbet.
(Bild  5)  Över  åren  ser utvecklingen ut på det här sättet.  Denna  skillnad
tilldelade och förbrukade  medel i fråga om olika rehabiliteringsinsatser tyder
professionaliseringen kan drivas  längre  hos försäkringskassorna. Men jag tror
ska pröva om inte den här typen av pengar skulle  göra  bättre  nytta i ett mål
arbete med att bygga en bro över det dike som Anna talade om än att som nu gå t
arbetslivsinriktad  rehabilitering.  Denna  har  ju vid olika utvärderingar  vi
handla  mer  om  utredningar av behov av arbetslivsinriktad  rehabilitering,  o
ganska  enkla  insatser   för   aktivering,   än  om  en  regelrätt  arbetslivs
rehabilitering. För den som är intresserad kan  jag  säga att utvecklingen unde
det stora hela verkar upprepa resultatet från 1998. Vi  får alltså ett glapp äv
år mellan tilldelade och förbrukade medel. Min fundering  är  om inte dessa med
göras tillgängliga på det sätt som RFV argumenterar för, nämligen  att  särskil
avsätts  just  för  att  överbrygga  klyftan  mellan  att  vara arbetsför och a
anställningsbar. Tack!
Ordföranden: Tack för det, Levi Svenningsson. Nu är det flera  som  har anmält
jag skulle först vilja ställa en klargörande fråga. Det gäller den bild  du vis
de röda staplarna, över de svårigheter man har framför allt i Västra Götaland.
en  ganska  förfärlig  bild, men vad jag förstår är det här absoluta tal. Det ä
stora  län  vi  har  att  göra   med,   och   man  ser  att  det  framför  allt
storstadsområdena. Jag skulle vilja att du kommenterade den här bilden.

Levi Svenningsson: Uppriktig sagt kan jag inte  ge  en  uttömmande förklaring.
kan Thomas Gustafsson hjälpa mig en smula vad det gäller  Västra  Götaland.  Me
klart,  efter  det  vi  har  sett  och  hört av redovisningarna här, ligger det
vardags talar om som missbruksproblem ofta  som  en  viktig  omständighet  bako
långa inskrivningarna.
Över huvud taget är psykosociala problem en växande orsak till att människor ha
att  hävda  sig  på  arbetsmarknaden.  Det är en fråga som vi har all anledning
vidare med och analysera.
Ordföranden: Det är ju det faktum att det  är  relativa  tal  som är intressant
tittar  på  mitt eget hemlän, Jämtland, skulle jag kunna dra slutsatsen  att  p
inte är särskilt stora. Frågan är var problemen egentligen är stora.

Thomas Gustafsson:  Som  jag  ser  det  handlar  det om invandrarproblematiken,
pratas väldigt lite om i dag. Västra Götalands län  och Skåne län är överrepres
beroende  på  att  stora  invandrargrupper  flyttar in till  Göteborg,  till  d
stadsdelarna   och  till  Biskopsgården  på  Hisingen.   Vi   hoppas   mycket
storstadspengar,  1,9  miljarder  kronor,  som ska komma nu och att vi kan samv
kommunerna och hitta på saker så att vi kan få ned de här staplarna.

Ordföranden: Tack för det! Vi kanske återkommer till det här.

Ulla  Hoffmann  (v):  Jag ska återknyta  till  det  som  Thomas  pratade  om,
invandrarproblematiken,  om  man  nu  ska  kalla  det  så.  Det finns faktiskt
människor som är arbetsföra men inte anställningsbara. Eftersom  de inte är ins
försäkringskassan  kan de inte bli arbetslösa i arbetsförmedlingens  ögon.  Det
grupp med utomeuropeisk sjukvårdspersonal som är arbetslös. Dessa personer behö
sjukvårdssvenska 1 och 2 för att kunna få svensk legitimation.
Vad jag förstår köper länsarbetsnämnden i dag utbildningsplatser på de här kurs
bl.a. Folkuniversitetet. Det står människor i kö för att komma in på dessa utbi
samtidigt som de som  går  där  har problem med försörjningen. Jag skulle vilja
AMS anser att FRISAM-projektet skulle  kunna ge möjlighet till en samverkan som
dessa människor kan bli anställningsbara.  Om  så  inte är fallet undrar vilken
är.
Bo  Könberg  (fp): Även den här fjärde genomgången var  intressant.  Jag  skull
ställa en fråga  för  egen  del  efter  hela den här genomgången till Levi Sven
eller någon av de andra om hur bilden ser  ut.  Riksdagen  fattade ju beslut om
försöken  våren 1997. Och det här körde i gång 1998. I det material  som  vi  h
finns det en  rapport  från  den  1  juli  i  år.  Där  kan  man bl.a. läsa att
bedrivits, lågt räknat, 5 651 aktiviteter; jag tror att det var  så.  Min  fråg
det bättre i verkligheten i dag än det var våren 1997 på den här punkten? Då tä
inte  på  att  vi har bättre konjunkturer och sådant, utan jag undrar om den ve
som man ska ägna sig åt fungerar bättre i dag enligt er mening.
Jag  har  fått lära  mig  en  hel  del  i  dag  om  skillnaden  mellan  arbetsf
anställningsbar. Min fråga till Levi Svenningsson är: Hur många av de ca 375 00
i dag talar  om  som arbetslösa - inklusive programmen - uppskattar du tillhör
kategorin?
Sedan vill jag vända  mig  till  de  lokala  företrädarna. Det har ju efterlyst
regeländringar från de centrala företrädarna i  dag. Det har talats om broar oc
man ska få använda pengarna på ett annat sätt. Om  ni har några direkta önskemå
ett  lämpligt  tillfälle att framföra dem nu när det sitter  ett  antal  lagsti
församlingen.
Kristina Zakrisson (s): Jag har en konkret fråga. Har de flesta av dem som har
det som Anna talade  om,  utredning och samordnad rehabilitering, och blivit ar
och kommit till diket rätt till arbetslöshetsersättning?
Som jag uppfattade det pratade  Levi  Svenningsson  om  att arbetsförmedlingen
inte har någon chans att hjälpa 22 %. Det berodde kanske på  resursbrist  eller
man  inte  hade  verktygen. Min andra fråga är: Har dessa personer fått rehabil
eller har de inte alls fått det?
Levi Svenningsson:  Eva  ska också klargöra hur vi ser på det hela. Men FRISAM-
är intressanta, eftersom de  stimulerar  till  en  samverkan. Och jag skulle vi
till Bo Könberg att det inte är någon tvekan om att  det på den lokala nivån ha
i gång ett helt annat samarbete än för några år sedan  och  att  man  också  ha
medveten  om att man är mer eller mindre beroende av att hjälpa varandra i arbe
grupper som behöver ett extra stöd. Detta visar också de utredningsrapporter so
som Marie Fridolf kanske kan redovisa.
Jag presenterade  översiktliga  bilder.  Jag  hoppas  att  alla  uppfattar dem
illustrationer till hur problemen ser ut än som en exakt beskrivning.  Det gäll
de  röda fälten på den här bilden. Vi bedömer alltså inte att det inte finns  e
för dessa  personer att komma ut på arbetsmarknaden, men det kommer att förutsä
den samverkan  som  vi  här  talar om. Jag skulle vilja understryka en princip.
avgöra vem som är anställbar?  Är  det  arbetsförmedlaren? Det är rimligen den
medborgaren. Att man ska ha möjligheter att  via ett arbete försörja sig är ett
som alla medborgare bör rikta till det samhälle  som  de  lever i. Det kan vara
att  understryka  en  sådan  princip,  så att man inte med nya begrepp  börjar
människor som exempelvis icke anställningsbara.  I  princip  bör  vi med olika
göra alla anställningsbara. Det är naturligtvis ett ideal men principiellt  vik
betona.
Eva Plogéus: Nu fick jag chansen att svara på en del frågor och också prata om
annat.   Levi   visade   en  bild  utifrån  vilken  det  har  gjorts  en  bedöm
arbetsförmedlingarna. Man  måste  faktiskt säga att det, trots en lysande arbet
som vi nu har och som utvecklas ytterligare,  kommer  att  finnas en grupp av m
som tyvärr inte blir riktigt intressanta på arbetsmarknaden.  Det  hör  mycket
att de inte är rörliga. Man kan inte skicka en person som under mycket lång  ti
år,  har  varit  utanför  arbetsmarknaden och där inga insatser gett resultat,
annan ort. På den lilla lokala orten är dessa personer kända, och de kommer ibl
in  på  arbetsmarknaden  hur  mycket  vi  än  gör.  Nu  talar  jag  om  den  be
arbetsmarknaden.  Jag  tror  att  det   måste   komma  till  nya  jobb  på  den
arbetsmarknaden, jobb som inte riktigt finns i dag  och  som  subventioneras, o
kunna ge människor det som de faktiskt ska ha. Det handlar om den vision som Le
om, att alla ska ha rätt till ett jobb.
Det finns en ganska anmärkningsvärd sak i dagsläget. Vi har nu  en  arbetsmarkn
blir  bättre  och  bättre för varje dag i hela landet, inte minst i Jönköpings
händer då? Då har vi  inte  kvar  några resurser för att göra inplaceringar av
som har nedsatta funktioner. Lönebidragspengarna är slut. De är slut i hela lan
innebär att vi i dagsläget inte kan  utnyttja den samverkan och det samarbete s
.  Vi  kan  inte  nå  resultat  när  det  gäller   det   jobb  som  har  gjorts
försäkringskassor, kommuner, landsting, arbetsförmedlingar  osv.  Då  är frågan
rimligt att ha en sådan situation? En lösning skulle naturligtvis kunna  vara
ser  till  att utnyttja den arbetsmarknad som är i dag och den som är ännu bätt
för människor  med  funktionshinder och andra hinder. Det gäller hela tiden att
att  göra  så  mycket  som   möjligt.   Men   det  behövs  en  ny  arbetsmarkna
övergångsmarknad.
Jag ska svara på en fråga. Man kan nästan säga  att av dem som finns här och so
inskrivna på arbetsförmedlingarna uppbär 95 %, kanske  97 %,  ekonomiskt stöd i
någon  försäkring,  a-kassa eller liknande. Det är därför som de  finns  här.
arbetat med dem oerhört  många  gånger fram och tillbaka men inte kommit längre
trots allt nu att en och annan som  har varit inskriven i tre år eller mer fakt
kommit  in  på  arbetsmarknaden.  Men  för  att  komma  längre  behövs  en  öpp
arbetsmarknaden.
I den förra debatten var en annan diskussion uppe. Den gällde hur länge man ska
hos en arbetsgivare med en anställd person  i  rehabilitering. Det går aldrig a
på den frågan. Men jag tycker - jag svarar för mig  själv  -  att  det  faktisk
finnas  vissa  möjligheter  för  arbetsförmedlingarna  att  gå  in och jobba me
anställda  och ge vissa möjligheter för att lösa situationen när sjukskrivninga
rehabiliteringsarbetet har pågått länge.
När det gäller  regelförändringarna delar jag mycket av det som har sagts tidig
något sätt är det ibland nästan brandväggar i regelsystemet när det gäller att
insatser och åtgärder  - det kan kallas åtgärder eller program - som försäkring
kommuner och landsting och  vi  är  inblandade  i.  Det  är det som har varit u
diskussion. Så nog finns det en del att ändra på som skulle  kunna  göra saker
bättre, men det handlar om många olika delar. En del tycker jag att ni  har  i
som ni skulle kunna titta på direkt. Det handlar om att se till att fler männis
funktionshinder,  som  vi  just  samarbetar  kring,  ska  komma  in  på  den  o
arbetsmarknaden - det ska vara kontinuitet - med hjälp av exempelvis lönebidrag
Johnny Ahlqvist (s): Jag har ett konstaterande. Man kan titta på den nedre dele
som  motsvarar  ungefär  60 000  människor,  om jag inte räknar fel. Vi kan gå
historiskt. När vi hade brist på arbetskraft i  det  här  landet i slutet av 19
var det ungefär 65 000 som var arbetslösa och inskrivna, alltså  den  hårda  kä
något   sätt   verkar   det   som  om  man,  med  nuvarande  arbetsmarknadspoli
rehabiliteringspolitik, ändå aldrig  klarar  av att få tillbaka den här kärnan.
är konstant oavsett hur konjunkturerna ser ut. Det är bara ett konstaterande.
Sedan har jag en fråga om det förstärkta anställningsstödet.  I vilket fält kom
att verka? Är det bara i det gröna fältet, eller kommer det in i  det vita fält
huvud taget undrar jag var det kommer att verka. Vi såg i en rapport  att ungef
personer  skulle behandlas just med det förstärkta anställningsstödet. Det  är
sådant generöst  stöd som knappt kostar arbetsgivaren någonting. Det kostar int
staten någonting mer  än  minskade  intäkter. Jag tycker på något sätt att det
jämförbart med att öka antalet lönebidrag.
Eva Plogéus: Man kan faktiskt säga att  det  förstärkta  anställningsstödet har
lysande start. Det gäller nog ca 1 000 personer i landet.  Det  går  inte till
som finns inom det gröna området, utan det går till personer som har varit i gå
och  som  man  har  arbetat  med länge och där man känner att det måste till  n
annat.
Sedan  vill  jag  uttala en sak,  och  det  är  att  det  inte  är  kostnadsfri
arbetsgivaren. Det är  lite  bekymmersamt. Vi talar om 75 % av lönen, men det ä
per dag, fem dagar i veckan, som  är maximibeloppet när det gäller dessa 75 % u
månader.  Sedan  är det 25 % under de  efterföljande  18  månaderna.  Men  det
maximerat lönebelopp  för  dessa  75 %  som  faktiskt  innebär  en  mycket  låg
arbetsmarknaden  i  dag.  Men  strunt  i det! Det är ändå ett väldigt bra stöd,
handlar om en begränsad tid. Jag är lite rädd för att det kan visa sig att mång
som nu går in med förstärkt anställningsstöd  eller  skatterabatten  som hjälp
visstidsanställda.  Vi  har  fått  anmärkning  för  att  vi  beviljar  lönebidr
årsskiften  och  liknande,  men  när  det gäller lönebidragen handlar det ändå
anställningsförhållande av annat slag.  Det  är  något  som  sker  tillsammans
enskilde. Det är en kontinuitet i det, och det är en mänsklighet på ett annat s
Lönebidragen  har  ju  också  en  annan  konsekvens. Den mycket goda samverkan
samarbete som vi har med Samhall har inte nämnts  här under den stund som jag h
med. Nu har utplaceringarna från Samhall stoppats.  Många  av dessa människor f
med  en subventionerad anställning, och de har tränat under en  lång  period.
innebär faktiskt dubbla konsekvenser.
Ordföranden: Det är väldigt många som har begärt ordet. Jag tar er i turordning
lite synd  att debatten börjar komma i gång riktigt ordentligt så här på slutet
kör så mycket som vi hinner.

Margareta Anderson  (c):  Fru ordförande! Jag har egentligen en ganska enkel fr
den är nog svår att besvara:  Vad  är  det  som  hindrar  oss från att sätta i
FRISAM landsomfattande? Kom gärna med idéer! Vad behöver vi göra på lagstiftnin
Eller handlar det egentligen bara om att låta tusen blommor blomma?

Désirée Pethrus Engström (kd):  Många av dem som är nere på  den  röda  skalan
varit  på  den gröna sidan och hamnat i en negativ spiral inne på arbetsmarknad
jag förstår  måste  det  ändå  ligga i Arbetsmarknadsverkets intresse att föreb
personer  hamnar  i  arbetslöshet  under  en  längre  period.  Hur  ska  man  d
förebyggande?  På  något  sätt  måste  man  redan  i  ett  tidigt  skede  samve
arbetsgivare som har problem med vissa anställda  som man kan se förmodligen ko
bli  uppsagda.  De  har  kanske  varit sjukskrivna länge  eller  klarar  inte
arbetsuppgifter längre. Så småningom  blir  dessa  personer  uppsagda. Det gäll
lågutbildade  kvinnor.  De kommer då att hamna i den här hopplösa  situationen
långtidsarbetslösa. Därför  måste  man  hitta  incitament  för  att  se  till a
personer inte hamnar i arbetslösheten.
Det  fanns  tidigare något som hette statens arbetsmarknadsnämnd. Det var något
statlig intern arbetsförmedling. Den var kanske inte så lyckad alla gånger, men
ändå  en  möjlighet  för  personer  som  hade  det  lite  besvärligt  att  hitt
arbetsplatser.  Om  en  person  t.ex. inte passade på en arbetsplats kunde man
annan statlig arbetsplats där den  här  personen  kanske  trivdes och fungerade
handlar ju om de psykosociala besvären. Detta försöker man  i  dag  uppväga  me
arbetsgivarringarna.  Man  hjälps  åt att hitta arbetsplatser åt arbetshandikap
olika sätt. Man byter alltså arbetskraft.  Hur  ser  Arbetsmarknadsverket  på
skulle  gå  in  och hitta de förebyggande insatserna för att se till att vi int
här personerna - de som är lågutbildade och som ni nästan beskriver som hopplös
i arbetslöshet? Det handlar ju om att förebygga redan hos arbetsgivaren. Hur sk
dit?
Marie Fridolf: Levi  bad  mig tidigare att svara på frågan om hur många aktivit
är. Vi har ju kartlagt att  det  finns 5 000 olika aktiviteter. Men det beror j
man räknar och vad man menar med samverkan.  Samverkan  kan ju vara att tre han
diskuterar en individ. Det kan också vara en samverkan kring en grupp människor
har frågat efter i den här rapporten. Då har vi fått fram att det i dag är 5 00
Samtidigt vill jag påminna om att man har frågat dessa handläggare  - i det här
cheferna  -  om samverkan har startat på grund av proposition 1996/97:63.  Så
fallet. Många  av  de  aktiviteter  som  pågår har startat före proposition 199
Proposition 1996/97:63 är framför allt känd  hos  försäkringskassan, arbetsförm
och AMI. En tredjedel av dessa aktiviteter drivs i  projektform.  De  andra  sk
ordinarie verksamhet.
Johan  Jonsson: Jag jobbar med ett samverkansprojekt inom SOCSAM, det kallas fö
och vi arbetar på Hisingen. Det är alltså ett storstadsförsök och ett systerför
Christinas i Finspång.
Jag vill återkomma till Bo Könbergs fråga om antalet. Det har varit lite olika
i luften.  Vi  kan  göra en försiktig uppskattning från de sju SOCSAM-försök so
Det handlar om olika  förhållanden,  små och medelstora kommuner och storstadsk
Då landar vi på ungefär 100 000 personer  som  är arbetsföra men inte anställni
Att den siffran skiljer sig från bl.a. Anna Hedborgs  siffra  beror  på  att vi
socialtjänsten,  dvs.  ett  antal som inte är SGI-placerade. Det är en förklari
finns säkert fler.
Vad gör vi då med den här gruppen? Genom gemensamma bedömningar och gemensamma
har vi faktiskt på den relativt  korta  tid som vi har varit i gång på Hisingen
få ut ungefär hälften i arbete och utbildning  av  de  200  som  vi  har  haft
gemensam  lupp.  Det  är  socialtjänsten,  länsarbetsnämnden och försäkringskas
jobbar intimt tillsammans. Vi har därmed lyft  dessa människor från bidragsbero
tagit dem till arbete eller utbildning.
Man kan säga att det här är som gammaldags mjölk,  dvs. grädden flyter upp. Man
kunna göra en uppskattning av helheten, och vi har gjort  en försiktig uppskatt
tror att ungefär var tredje person i den här gruppen skulle  kunna  gå  mot  ar
utbildning.  Men  två  tredjedelar är vi lite mer osäkra på. Vad beror det på?
beror på att vi, när det  gäller  den  första  tredjedelen, känner att vi har v
form av alla de insatser som finns inom dessa aktörer.
Nu närmar jag mig alltså Bo Könbergs andra fråga:  Vad  vill  ni?  Jo, vi vill
andra verktyg, framför allt verktyg med mer långsiktighet i, verktyg  som inte
efter åtta veckor eller sex månader. Det handlar om verktyg som baserar sig på
som  vi  gemensamt  kan  se  i  den här gruppen. Då tror vi att vi kan föra ytt
personer mot arbete eller utbildning.  Men  det  är också viktigt att konstater
har vissa grupper - hur stora de är vet vi inte; det  får  försöken  avgöra  -
sannolikt  inte  kan  gå  ut i arbete eller utbildning. När det gäller dessa gr
uppdraget snarast att man ska ge dem förutsättningar för ett värdigt liv.
Det som är karakteristiskt  för  alla  dessa  ca  100 000  i riket är att de ha
utbildning;   det  handlar  om  grundutbildning,  kunskaper  i  svenska   språk
yrkesutbildning.  Av  den  anledningen  är  de  inte  anställningsbara.  När  v
anställningsbar  tänker  vi  inte  så  mycket  på regelverk utan på vad arbetsm
efterfrågar.
Tack!
Björn Sergel: Jag tänker ta mig an önskelistan.  Någonting  som är nära förestå
er att pröva är det förstärkta anställningsstödet, som infördes  alldeles  nyli
Eva berättade är det ungefär 1 000 personer som har det i dag. Men det har snab
sig  att  det  finns  några  blottor  i  det  här  stödet. Det omfattar exempel
möjligheter för grupper som vi pratar om i dag. Kravet  på  stödet  är  att  ma
varit  inskriven  i  förmedlingen  under  tre  års  tid.  Den  som exempelvis h
sjukskriven har inte möjligheten utan faller ifrån. Det är naturligtvis  fel. D
bästa   samförstånd  och  i  gemensamma  handlingsplaner  har  studerat  på  ex
Kunskapslyftet,  komvux  eller  något  liknande faller inte heller inom ramen f
möjligheter. Likaså är det angeläget att  de som har en anställning på Samhall
anställning med lönebidrag omfattas av den  här  möjligheten. Då skulle vi få e
volym totalt att jobba med. Det känns angeläget, och  det  vore  bra om vi kund
förändringen inför det att stödet förändras och omfattar två års inskrivningsti
Det  andra  som  jag  skulle  vilja  ta  upp  gäller  möjligheten att jobba  ih
försäkringskassan i längre processer. Det handlar som diskuterats tidigare t.ex
lägga ihop våra resurser. Det finns vissa möjligheter hos försäkringskassan att
upp till ett år. För den här gruppen som är definierad,  ca  9 000 personer, sk
vara  möjligt  att  hitta  beröringspunkter.  Vi  skulle  t.ex.  kunna   ha  ge
utbildningsplaner i de fall då vi vet att det behövs insatser under två, tre år
En  tredje  sak  som har varit uppe och som är aktuell i Jämtland gäller när  m
uttömt sina möjligheter  till bibehållande av anställning med lönebidrag framfö
mindre företag. Det har då  gjorts mångåriga dokumenterade rehabiliteringsinsat
är överens med parterna i företaget  om  att  möjligheterna nu är uttömda. Då t
att det borde finnas andra möjligheter. Man skulle kunna begränsa dem. Man skul
finna  olika  former  för det här men ändå öppna för  en  möjlighet  att  hjälp
människor. Annars blir  det ofta så att de lämnar företaget och verksamheten, o
får vi börja om från början.  Det  borde  alltså finnas en öppning, kanske en m
att i begränsad omfattning gå in med någon form av stöd om det är bäst för den
kunden att vara kvar i företaget. Det här har varit återkommande, och jag tycke
skulle behöva det här stödet.
Tack!
Birgit Högberg: Jag kommer från försäkringskassan  i  Västerbotten. Vi kan titt
det   ser  ut  för  människor  i  den  här  gruppen  i  Västerbotten,   människ
funktionshinder.  I  den  här  fina  arbetsmarknaden,  som  Eva  just beskrev,
funktionshindrade  blivit  arbetslösa  och  färre  fått åtgärder. Det betyder
elegant arbetsmarknaden än utvecklas är de personer  som  vi  talar  om  hela
riskzonen.  Jag  tror  också  att det antal som Anna talade om när det gäller s
stämmer rätt så väl. Det ligger  alltså  på mellan 800 och 900 personer i vårt
det är ett vanligt treprocentslän. Men individen  är en fyrkantig plugg som int
i det runda hålet. Jag tror att vi alla måste hjälpas  åt  för att få dessa dim
att stämma.
Bo Könberg frågade vad vi ville. Vilka broar behöver vi bygga? I det här huset
vi hjälp för att klara av dessa broar, bl.a. när det gäller  våra mål och våra
som  Anna  var  inne  på.  Vi  känner  väldigt  tydligt  att uppdraget  från  d
myndigheterna inte stämmer. Vi drar åt fel håll. Man kan säga att Näringsdepart
starka betoning på tillväxt naturligtvis har betytt att dessa  människors situa
fått  stå  efter.  Pengar  har  försvunnit. Det handlar inte minst om  borttaga
lönebidragen mitt i budgetåret. Det  har  i Västerbotten betytt att i alla fall
lönebidrag försvunnit, vilket också betyder  att  de  handlingsplaner som kassa
gemensamt hade lagt upp sprack. AF hade ju inte längre pengar. Därför måste det
som  det  sägs,  handla  om  långsiktighet.  Och  försörjningsfrågan  måste  i
diskuteras, inte minst i det här huset.
Man måste också ta en diskussion kring hur man ska bemöta frågan från Bruk för
lön i stället för bidrag och om hur gemenskapsföretag  ska kunna finansieras va
skatter och juridiska problem. Det finns en mängd intressanta  uppslag  som man
titta på, och det kan man göra i det här huset.
Vi  behöver  också  ett  stöd från verken. Socialstyrelsen betyder väldigt myck
stödet gentemot hälso- och  sjukvården.  Man  kunde  kanske  tro att landstinge
spela en större roll, men Socialstyrelsen betyder väldigt mycket  som tillsynsm
där.  Det är viktigt för oss ute på fältet. Vi behöver ha ett tydligt  stöd  fr
tillsynsmyndigheter och från våra ledningar och verk.
Jag sade  att  försörjningsfrågan är grundbulten. Vi kommer inte ifrån det. Det
den enskildes oro  sitter.  Vad  säger ni om att inte veta hur er försörjning ä
månader, eller kanske om en vecka?  Vi  sitter  med  tillsvidareanställningar
löner,  men de här människorna lever också inom sig i en jättedålig situation.
kanske inte vi på samma sätt.
Sedan åligger  det  handläggarna  och  oss på lokal nivå att sköta detta med at
överens, att få våra kulturer att passa ihop. Det behöver vi jobba jättemycket
tar lång tid, men det finns ingen återgång.  Det  finns  bara  framåt  när  det
samverkan och samarbete.
Thomas  Gustafsson:  Bo  Könberg  frågade  om  önskelistan. Vi pratar väldigt m
övergångsarbetsmarknad, tredje sektorn osv. Vi har  haft  ett instrument som he
offentlig tillfällig anställning. Det försvinner nu den 31  december.  Det är e
ut  till  organisationerna  som inte är bra. Vi på fältet känner att det har  v
mycket bra hjälp för människor över 55 år. Jag vill vädja att man tar upp fråga
återinföra den möjligheten.

Ordföranden: Då har vi kommit  till slutet på den diskussion som vi har haft i
vill å arbetsmarknadsutskottets  och  socialförsäkringsutskottets  vägnar tacka
för  att  ni  har  deltagit  och  bidragit  till  en  bra  diskussion. Det här
fortsätter.   Vi   har  tyckt  att  det  är  viktigt  att  lyfta  upp  frågorna
rehabilitering. Det är ett område som ständigt återkommer i våra diskussioner k
vi ska kunna samverka,  samarbete  och  samordna vårt arbete inom en rad olika
just för att underlätta för den enskilda  människan.  Jag  vill också påminna o
klart och tydligt i riksdagen har lagt fast att detta är ett  uppdrag  där  det
alla fyra myndigheter att samverka kring den enskilda individen just för att un
situation  där man hamnar i gråzoner eller mellan stolarna. Det är oerhört vikt
det uppföljnings-  och  utvärderingsarbete  som nu pågår sker på ett bra sätt s
får rätt signaler hit till det här huset och till regeringen i det fortsatta ar
Vi tycker att det har varit ett bra upplägg  att  få en uppvisning av vad som s
lokalt. Vi tror att det är oerhört viktigt att ständigt  lyfta upp de goda exem
att också få balansera bilden genom att låta företrädare från de centrala myndi
lämna sina synpunkter.
Ni ska ha stort tack allesammans. Vi är mycket nöjda med dagens utfrågning.

Deltagare vid utfrågningen:

Riksförsäkringsverket
Anna Hedborg
Stig Orustfjord
Anna Löfström
Leif Vesterlind
Arbetsmarknadsverket
Levi Svenningsson
Medverkande i lokala samverkansprojekt
Conny Hante, Frisamprojektet i Falköping
Johan Jonsson, SOCSAM, Göteborg
Christina Källgren Peterson, SOCSAM, Finspång
Viveca Leander, SOCSAM, Finspång
Per Aronsson, SOCSAM, Finspång
Försäkringskasseförbundet
Jan-Åke Brorsson
Birgit Högberg
Landstingsförbundet
Karin Karlsson
Svenska Kommunförbundet
Leif Klingensjö
TCO
Anna-Stina Elfving
SACO
Hans Dahlgren
Marie-Louise Strömgren
Socialdepartementet
Bengt Sibbmark
Per Tillander
Per Johansson
Näringsdepartementet
Ulrika Ehrensvärd
Mona Stål
Utredningen om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen
Lars Ahlin
Hans Goine
Socialstyrelsen
Marie Fridolf
Länsarbetsnämnder
Thomas Gustafsson, Västra Götalands län
Eva Plogéus, Jönköpings län
Björn Sergel, Jämtlands län
Samhall
Göran Sevebrant
Leif Alm
Bild 1 och 2
Bild 3 och 4
Bild 5