dels proposition 1998/99:144 om regler om
företagskoncentration,
dels en motion som har väckts med
anledning av propositionen.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om
ändringar i främst konkurrenslagen angående reglerna
om företagsförvärv. Ändringarna innebär bl.a. att
kontrollen liksom enligt EG-rätten skall avse
företagskoncentration. Detta är ett vidare begrepp
än företagsförvärv, i det avseendet att uppkomsten
av en företagskoncentration inte behöver innebära
någon äganderättsövergång. Genom denna ändring får
företagen likartade regler för
företagskoncentrationer med gemenskapsdimension och
för företagskoncentrationer med enbart inhemsk
dimension.
En motion med krav på ändrad instansordning för
prövningen av företagskoncentrationer avstyrks av
utskottet men följs upp i en reservation (m, kd,
fp). Där förordas att Stockholms tingsrätt slopas
som instans och att Konkurrensverkets talan prövas
av endast en instans, Marknadsdomstolen.
Propositionen
I proposition 1998/99:144 föreslås att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
3. lag om ändring i lagen (1994:1845) om
tillämpningen av Europeiska gemenskapernas
konkurrens- och statsstödsregler.
Lagförslagen återges i bilaga.
Motionen
Den motion som väckts med anledning av propositionen
är
1999/2000:N1 av Stefan Hagfeldt (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Stockholms tingsrätt
ej bör pröva företagskoncentrationer i framtiden.
Utskottet
Bakgrund
Den 1 juli 1993 trädde konkurrenslagen (1993:20) i
kraft (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17).
Regeringen beslöt i november 1995 att låta tillkalla
en särskild utredare med uppdrag att kartlägga och
sammanställa erfarenheterna av den nya
konkurrenslagen (dir. 1995:136). Utredningen, som
antog namnet Konkurrenslagsutredningen (särskild
utredare: f.d. regeringsrådet Lars Jonson),
redovisade i avvaktan på utredningens slutliga
ställningstaganden förslag till ändrade regler om
anmälningsskyldigheten för prövning av
företagsförvärv. Efter remissbehandling av förslaget
utarbetades i dåvarande Närings- och
handelsdepartementet en promemoria som efter
remissbehandling och beredning ledde fram till
regeringens förslag till riksdagen i frågan (prop.
1996/97:82). Riksdagen antog regeringens förslag
(bet. 1996/97: NU13), och de aktuella ändringarna
trädde i kraft den 1 juli 1997.
Utredningen redovisade i februari 1997 sitt
huvudbetänkande Konkurrenslagen 1993-1996 (SOU
1997:20). Detta betänkande låg till grund för det
förslag till riksdagen (prop. 1997/98:130) som
regeringen avlämnade våren 1998. Förslaget gällde
bl.a. ändrad instansordning när det gäller
Konkurrensverkets beslut om undantag, icke-
ingripandebesked och ålägganden enligt
konkurrenslagen. Efter det att riksdagen hade
antagit regeringens förslag (bet. 1997/98: NU9)
trädde ändringarna i kraft den 1 juli 1998.
Regeringen beslöt i februari 1997 om
tilläggsdirektiv till Konkurrenslagsutredningen
(dir. 1997:38). Den särskilde utredaren skulle
enligt direktiven göra en översyn av
konkurrenslagens regler om företagsförvärv.
Utredningen redovisade i juli 1998 det nämnda
uppdraget genom betänkandet Konkurrenslagens regler
om företagskoncentration (SOU 1998:98). Den nu
aktuella propositionen bygger på förslagen i
sistnämnda betänkande.
Propositionen
Allmänt om förslagen
I propositionen föreslås ändringar i
konkurrenslagens regler om företagsförvärv.
Förslagen föreslås träda i kraft den 1 april 2000.
Ändringarna innebär bl.a. att kontrollen liksom
enligt EG-rätten skall avse företagskoncentration.
Detta är ett vidare begrepp än företagsförvärv, i
det avseendet att uppkomsten av en
företagskoncentration inte behöver innebära någon
äganderätts- övergång. Genom denna ändring får
företagen likartade regler för
företagskoncentrationer med gemenskapsdimension och
för företagskoncentrationer på den svenska
marknaden.
Reglerna anpassas vidare till EG-rätten genom att
bedömningsgrunderna för förbud mot en
företagskoncentration ändras så att
konkurrensaspekterna på företagskoncentrationer
kommer i förgrunden. En förutsättning för förbud är
dock att väsentliga nationella säkerhets- eller
försörjningsintressen inte åsidosätts.
Anmälningsreglerna skall förenklas genom
borttagande av anmälningsskyldighet för
företagskoncentrationer i utlandet som inte har
betydelse för svenska konkurrensförhållanden. Vidare
föreslås förbättringar i kontrollsy-stemet med syfte
att uppnå ökad effektivisering, rättssäkerhet och
genomströmning av anmälda ärenden. Väsentligt är att
förhandskontakter med Konkurrensverket inför
planerade förvärv skall bli vanligare. En
förutsättning för detta är ett starkare
sekretesskydd än vad som gäller i dag för uppgifter
som lämnas vid sådana förhandskontakter. I förslaget
ingår därför ett förslag om absolut sekretess för
uppgifter av detta slag.
Förutom ändringar i konkurrenslagen föreslås
ändringar i sekretesslagen (1980:100) och lagen
(1994:1845) om tillämpningen av Europeiska
gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler.
Instansordningen för frågor om företagskoncentration
Alltsedan konkurrenslagen infördes den 1 juli 1993
har gällt - enligt 34 § - att Stockholms tingsrätt
på talan av Konkurrensverket får förbjuda ett
företagsförvärv. Ett beslut av tingsrätten kan sedan
överklagas hos Marknadsdomstolen.
I propositionen meddelar regeringen att den anser
att den nuvarande instansordningen bör behållas för
frågor om företagskoncentration.
Konkurrenslagsutredningen föreslog i sitt tidigare
betänkande (SOU 1997:20) att Stockholms tingsrätt
skulle slopas som instans i förvärvsärenden och att
Konkurrensverket skulle ges möjlighet att fatta
beslut som första instans. Verkets beslut skulle
sedan kunna överklagas hos Marknadsdomstolen. Av
propositionen framgår att Konkurrensverket i sitt
remissvar har tillstyrkt utredningens förslag, med
hänvisning till att nuvarande system anses innebära
praktiska problem och en tidsutdräkt som kan
ifrågasättas från rättssäkerhetssynpunkt. Bland
annat påminner Konkurrensverket om det s.k. Optiroc-
ärendet (Optiroc Group AB:s förvärv av Stråbruken
AB) som prövades först av Stockholms tingsrätt och
därefter av Marknadsdomstolen och som enligt uppgift
medförde stora kostnader till följd av den osäkerhet
som under lång tid förelåg om genomförandet av
förvärvet. Sveriges Industriförbund har i sitt
remissvar anfört att en koncentration bör prövas av
endast en instans, som enligt förbundet bör vara
Marknadsdomstolen.
I samband med regeringens tidigare nämnda förslag
om ändrad instansordning för ärenden om bl.a.
undantag och icke-ingripandebesked anförde
regeringen, framhålls det nu i propositionen, att
det vid frågor om företagsförvärv väsentligen gäller
andra bedömningar än som rör förbuden mot
konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av
dominerande ställning. Prövningar av förvärvsärenden
kan också ha särskild principiell och praktisk
betydelse när det gäller strukturomvandlingen av
näringslivet. Därför bedömde regeringen att tunga
skäl talar för att dessa mål skall prövas av två
instanser, som principiellt bör vara domstolar. Med
hänvisning till detta och till att inget enligt
regeringen framkommit vid remissbehandlingen av det
nu aktuella lagförslaget som föranleder ändrat
ställningstagande, har regeringen beslutat att inte
föreslå någon ändrad instansordning för frågor om
företagskoncentration.
Motionen
I motion 1999/2000:N1 (m) anförs att Stockholms
tingsrätt ej bör pröva företagskoncentrationer i
framtiden. Som utgångspunkt för sitt förslag pekar
motionären på den utdragna rättsliga prövningen av
Optirocs förvärv av Stråbruken. Konkurrensverket
fann efter sin prövning att förvärvet borde
förbjudas. Såväl Stockholms tingsrätt som
Marknadsdomstolen meddelade dock efter prövning att
de inte hade några invändningar mot förvärvet. Den
utdragna rättsprocessen förde emellertid med sig
betydande kostnader för Optiroc i uteblivna
synergieffekter och tappad konkurrenskraft, påpekar
motionären. Han framhåller att en lång väntan på
beslut kan medföra att nödvändiga investeringar
skjuts upp samtidigt som samordningsvinster fördröjs
med förlorad konkurrenskraft som följd. Den utdragna
prövningen kan vidare medföra att samhällsnyttiga
och nödvändiga koncentrationer inte blir av därför
att företagen vill undvika en utdragen process.
Det anförda leder motionären till slutsatsen att
Marknadsdomstolen skall vara första och enda instans
som prövar Kokurrensverkets talan. Inför
Konkurrensverkets talan skall verket göra en samlad
bedömning av samtliga omständigheter som talar för
respektive mot ett åläggande. Den prövning som
Marknadsdomstolen sedan gör av koncentrationen blir
då i realiteten en överprövning av Konkurrensverkets
beslut, anser motionären.
Vissa kompletterande uppgifter
Tidigare riksdagsbehandling
Enligt den tidigare konkurrenslagen (1982:729)
prövade Marknadsdomstolen mål om företagsförvärv på
talan av Konkurrensverket (tidigare
Näringsfrihetsombudsmannen). Ett förbud mot ett
företagsförvärv blev dock giltigt endast under
förutsättning att regeringen senare fastställde det.
Enligt förslag av den s.k. Konkurrenskommittén,
vars arbete låg till grund för den nya
konkurrenslagen, fanns det skäl att behålla detta
system i huvudsak oförändrat. Ingripanden i
förvärvsärenden är av den karaktären att en
överprövningsmöjlighet måste finnas, anförde
kommittén. Det bedömdes emellertid inte lämpligt att
föreslå att förvärvsärenden förs vidare till någon
annan domstol. Starkt bidragande till denna slutsats
var behovet av snabbhet i prövningen. Förfarandet
med underställning till regeringen borde därför vara
kvar, ansåg kommittén.
Regeringen menade dock att det var principiellt
olämpligt att en regering överprövar en domstols
avgörande. Dessutom borde regeringen i möjligaste
mån avlastas beslutsfattande i förvaltningsärenden.
Därför förordades den nu gällande ordningen.
Vid behandlingen av förslaget om ny konkurrenslag
framhöll utskottet (bet. 1992/93:NU17) starkt vikten
av att kravet på snabbhet i det processuella
förfarandet inte i något avseende får eftersättas. I
en reservation (s) förordades att den tidigare
tillämpade instansordningen skulle fortsätta att
gälla i enlighet med Konkurrenskommitténs förslag.
Behovet av snabbhet och enkelhet i processen gör att
talan om förvärvskontroll bör föras hos
Marknadsdomstolen med regeringen som fastställande
organ i det fall att domstolen har förbjudit ett
förvärv, anförde reservanterna.
Uppgifter om företagsförvärv
Enligt uppgifter i propositionen anmäldes ca 1 200
företagsförvärv till Konkurrensverket under perioden
från den 1 juli 1993 (då konkurrenslagen trädde i
kraft) till och med år 1998.
I tre fall har Konkurrensverket väckt talan hos
Stockholms tingsrätt med yrkande om att förvärvet
skall förbjudas enligt 34 § konkurrenslagen. I ett
av fallen - Konkurrensverket mot Selecta AB - gjorde
företaget ett åtagande sedan verket väckt talan i
tingsrätten. Efter det att verket justerat sin talan
biföll tingsrätten verkets talan och ålade företaget
vid vite att fullgöra sitt åtagande. I de två övriga
fallen - Konkurrensverket mot Skandinaviska
Filmlaboratorier Holding AB m.fl. respektive
Konkurrensverket mot Optiroc Group AB - ogillades
talan av Stockholms tingsrätt. Den senare domen
överklagades av Konkurrensverket till
Marknadsdomstolen. Domstolen lämnade verkets
överklagande utan bifall. Detta beslut av
Marknadsdomstolen fattades nästan 15 månader efter
det att Optiroc hade träffat avtal med säljaren om
det aktuella förvärvet.
På uppdrag av Konkurrensverket har professor Ulf
Bernitz utvärderat handläggningen och bedömningen i
Optiroc-målet (se Konkurrens nr 4 1999). Av
utvärderingen framgår att Optirocs företagsledning
har beräknat kostnaden för det försenade
genomförandet av förvärvet till ca 75 miljoner
kronor. Dessa kostnader förklaras främst av att
företaget med hänsyn till den pågående
förvärvsprövningen inte vågade genomföra den
planerade nedläggningen av förlustbringande
produktionsenheter och andra besparingar genom
sammanläggningar.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot de förslag till
förändringar i konkurrenslagens regler om
företagsförvärv som framläggs i propositionen.
Regelverket har stor betydelse - inte minst
preventivt - för att motverka att
företagskoncentrationer uppkommer som hämmar
konkurrensen på ett sätt som är skadligt i ett
långsiktigt samhällsperspektiv. Genom ändringarna
utvidgas prövningen till att omfatta också andra
former av företagskoncentrationer än
företagsförvärv. En annan effekt av ändringarna är
att det blir likartade prövningsregler för
företagskoncentrationer med EG-dimension och sådana
som enbart berör den svenska marknaden. Det sagda
innebär att utskottet tillstyrker de i propositionen
redovisade förslagen till ändringar i
konkurrenslagen men också i sekretesslagen och i
lagen om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas
konkurrens- och statsstödsregler.
Den fråga som aktualiseras i den motion som har
väckts med anledning av propositionen gäller
instansordningen för prövningen av
företagskoncentrationer. Vid en samlad bedömning
finner utskottet att den nuvarande instans-ordningen
bör behållas oförändrad. Frågor om företagsförvärv -
i fortsättningen företagskoncentrationer - gäller,
som påpekas i propositionen, i väsentliga avseenden
bedömningar av annan karaktär än sådana som rör
förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete och
missbruk av en dominerande ställning. Enligt
utskottets mening bör därför förstnämnda frågor även
fortsättningsvis prövas av två instanser, som av
principiella skäl bör vara domstolar.
Samtidigt vill utskottet - med kraft - framhålla
vikten av en snabb handläggning av förvärvsärenden.
Den långa tidsutdräkten i samband med Optiroc-
ärendet är alarmerande, och den var självfallet till
nackdel för berörda företag. Utskottet förutsätter
att regeringen följer utvecklingen i denna fråga och
vid behov återkommer till riksdagen i saken. Med det
anförda avstyrks motion 1999/2000:N1 (m).
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande regler om
företagskoncentration
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:N1 antar de i
proposition 1998/99:144 framlagda förslagen till
1. lag om ändring i konkurrenslagen
(1993:20),
2. lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),
3. lag om ändring i lagen (1994:1845) om
tillämpningen av Europeiska gemenskapernas
konkurrens- och statsstödsregler.
res. (m, kd, fp)
Stockholm den 1 februari 2000
På näringsutskottets vägnar
Per Westerberg
I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro
Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Lennart
Beijer (v), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m),
Sylvia Lindgren (s), Ola Karlsson (m), Nils-Göran
Holmqvist (s), Marie Granlund (s), Inger Strömbom
(kd), Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva
Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s), Stefan Hagfeldt
(m) och Lennart Värmby (v).
Reservation
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Eva Flyborg (fp) och Stefan Hagfeldt (m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande som
börjar med "Den fråga" och slutar med "motion
1999/2000:N1 (m)" bort ha följande lydelse:
Den fråga som aktualiseras i den motion som har
väckts med anledning av propositionen gäller
instansordningen för prövningen av
företagskoncentrationer. Den redovisade långa
tidsutdräkten i Optiroc-ärendet - nästan 15 månader
- visar att den nuvarande instansordningen inte är
ändamålsenlig. Tvärtom kan den långa tidsutdräkten,
som framhålls i motion 1999/2000:N1 (m), medföra att
erforderliga investeringar skjuts upp samtidigt som
samordningsvinster fördröjs. Osäkerheten vid en
utdragen förvärvsprövning kan vidare få till följd
att kompetent arbetskraft söker sig från företagen i
fråga samtidigt som kunder vänder sig till andra
leverantörer. Prövningen kan också leda till att
rationella och nödvändiga koncentrationer inte blir
av därför att företagen vill undvika en utdragen
process.
Utskottet förordar mot denna bakgrund att
Stockholms tingsrätt slopas som instans för frågor
om företagskoncentrationer och att dessa frågor
därigenom får prövas av endast en instans,
Marknadsdomstolen. Utskottet ser under nedan angivna
förutsättningar inga hinder från
rättssäkerhetssynpunkt med att Marknadsdomstolen som
enda instans prövar de aktuella förvärvsfrågorna.
När Konkurrensverket tar ställning till om verket
hos Marknadsdomstolen skall yrka på att en
koncentration förbjuds eller en part åläggs en
konkurrensfrämjande åtgärd skall verket göra en
samlad bedömning av samtliga omständigheter som
talar till förmån respektive nackdel för ett
åläggande. Som framhålls i motionen blir härigenom
domstolens prövning i realiteten en överprövning av
Konkurrensverkets beslut att väcka talan med
anledning av en anmälan om en företagskoncentration.
Regeringen bör sålunda utarbeta ett kompletterande
förslag till ändring av konkurrenslagen i enlighet
med vad utskottet här har förordat. Med det anförda
tillstyrks motion 1999/2000:N1 (m).
dels att utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
beträffande regler om
företagskoncentration
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N1
dels antar de i proposition 1998/99:144
framlagda förslagen till
1. lag om ändring i konkurrenslagen
(1993:20),
2. lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),
3. lag om ändring i lagen (1994:1845) om
tillämpningen av Europeiska gemenskapernas
konkurrens- och statsstödsregler,
dels som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
Regeringens lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i
konkurrenslagen (1993:20)
2. Förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100)
3. Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1845) om tillämpningen av Europeiska
gemenskapernas konkurrens- och
statsstödsregler