dels proposition 1999/2000:1 (budgetpropositionen)
såvitt gäller utgiftsområde 19 Regional utjämning
och utveckling,
dels 25 motioner från allmänna motionstiden.
Synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av
företrädare för Näringsdepartementet samt av
representanter för Avesta och Hofors kommuner och
Dalarnas länsstyrelse. Vidare har en skrivelse
inkommit från en företagare i Övertorneå kommun.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker de av regeringen föreslagna
anslagen och bemyndigandena för budgetåret 2000 inom
utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling.
Likaså tillstyrks förslaget att det fortsättningsvis
skall vara en uppgift för regeringen att närmare
bestämma dels om utformningen av det regionala
utvecklingsbidraget, dels om vilka områden som skall
ingå i de nationella stödområdena. I en reservation
(m, kd, c, fp) hävdas att det även framgent bör vara
riksdagen som beslutar om nationella stödområden.
Vidare föreslår utskottet att riksdagen godkänner
regeringens förslag om att det i fortsättningen
skall vara förvaltningsmyndigheterna, dvs. vissa
länsstyrelser, som skall ha det fulla ansvaret för
genomförandet av respektive strukturfondsprogram för
perioden 2000-2006. Enligt huvudprincipen skall
förvaltningsmyndigheterna även vara
utbetalningsansvariga för respektive program.
När det gäller regeringens förslag beträffande
stödformen nedsättning av socialavgifter har det
under utskottets behandling framkommit att EG-
kommissionen inte skulle godkänna det förslag till
lagändringar som regeringen lagt fram i
budgetpropositionen. Utskottet föreslår därför vissa
ytterligare justeringar i lagen om nedsättning av
socialavgifter. Sammantaget innebär utskottets
förslag att stödområdet ändras och att flera
begränsningar sker i fråga om vilka företag som kan
erhålla stöd. Tillverkningsindustrin slopas bland de
stödberättigade verksamheterna. Vidare kan inte
längre stöd lämnas för sådana verksamheter som får
transportbidrag för den aktuella perioden. När det
gäller företagsadministrativa uppgifter, vilka
generellt kan generera stöd, undantas vissa
branscher. De nya reglerna måste godkännas av
kommissionen innan de kan träda i kraft.
I betänkandet avstyrker utskottet samtliga
motionsyrkanden. Motioner angående EG:s
strukturfonder följs upp i en reservation (m, kd, c,
fp). Bland annat anser reservanterna att byråkratin
runt strukturfonderna måste minskas. Vidare har
reservationer avgetts beträffande bedömningen av
regeringens resultatredovisning i
budgetpropositionen (m, kd, fp) samt beträffande
frågan om utökat stöd till jord- och skogsbruk genom
nedsättning av socialavgifterna (kd, c).
Företrädarna i utskottet för Moderata
samlingspartiet och Folkpartiet deltar inte i
beslutet om anslag. De erinrar i särskilda yttranden
om de budgetförslag om framlagts av respektive
parti.
Propositionen
I proposition 1999/2000:1 föreslås under
utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter (avsnitt 2),
2. att riksdagen godkänner regeringens förslag om
ändrade principer för verksamhetsansvar och
utbetalningar avseende EG:s strukturfonder för
programperioden 2000(2006 (avsnitt 3.2),
3. att riksdagen godkänner regeringens förslag om
nationella stödområden för företagsstöd (avsnitt
4.1),
4. att riksdagen godkänner regeringens förslag om
regionalt utvecklingsbidrag (avsnitt 4.2),
5. att riksdagen godkänner regeringens förslag om
sysselsättningsbidrag (avsnitt 4.3),
6. att riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2000, i fråga om ram-anslaget A 1 Allmänna
regionalpolitiska åtgärder, ingå ekonomiska
förpliktelser som, inklusive tidigare åtaganden,
innebär utgifter på högst 1 688 000 000 kr under
åren 2001(2008 (avsnitt 5),
7. att riksdagen godkänner regeringens förslag om
användning av anslaget A 1 Allmänna
regionalpolitiska åtgärder (avsnitt 5),
8. att riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2000, i fråga om ram-anslaget A 9 Europeiska
regionala utvecklingsfonden perioden 2000(2006, ingå
ekonomiska förpliktelser som innebär utgifter på
högst 3 200 000 000 kr under åren 2001(2008 (avsnitt
5),
9. att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar
anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning
och utveckling enligt uppställning i bilaga 1.
Lagförslaget återges i bilaga 2.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
20. (delvis) att riksdagen för budgetåret 2000
anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling enligt uppställning i
motionen.
1999/2000:Sk324 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
8. att riksdagen beslutar om återinförd reduktion
av arbetsgivaravgifter för jord- och skogsbruk,
trädgårdsskötsel, jakt, fiske och annan personlig
service i Norrlands inland.
1999/2000:T317 av Lena Ek (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att EU:s
regionalstöd utformas så att de även kan bekosta
vägprojekt.
1999/2000:N209 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbetalningssy-stem för
EU-projekt.
1999/2000:N213 av Runar Patriksson m.fl. (fp) vari
yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om placering i
tillfälliga stödområden,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att byråkratin vid
administration av EU-stöd m.m. skall minskas.
1999/2000:N214 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att reducera
arbetsgivaravgifterna för näringsgrenarna jord- och
skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt, fiske och annan
personlig service i Norrlands inland.
1999/2000:N221 av Runar Patriksson m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inrättandet av en
Glesbygdsombudsman,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att koppla
Glesbygdsombudsmannen till Glesbygdsverket.
1999/2000:N251 av Owe Hellberg (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sandviken kommuns
inplacering i det nationella stödområdet B.
1999/2000:N255 av Sofia Jonsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förskottsutbetalning av
projektmedel från EU:s strukturfonder.
1999/2000:N267 av Holger Gustafsson m.fl. (kd, m, c,
fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ansvarig
myndighet i samarbete med företagens organisationer
utarbetar en strategi för hur man skall informera
och engagera de små företagen i syfte att
säkerställa deras medverkan i
strukturfondsprogrammen.
1999/2000:N277 av Harald Bergström m.fl. (kd) vari
yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den nationella
stödområdesindelningen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
jordbruksföretagen bör ingå i den förteckning över
branscher som får nedsättning av de sociala
avgifterna.
1999/2000:N278 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen i
förhandlingarna med kommissionen arbetar för att
också de områden som föreslås fasas ut även framgent
skall ingå i mål 2-området,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att privata medel
bör kunna användas som medfinansiering i EG-
finansierade projekt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att frågan om den
offentliga medfinansieringen, även inom mål 1 och 2,
inför kommande programperiod måste lösas på ett
tidigt stadium,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en möjlighet till
förskott på EG-finansierade projekt,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utreda
möjligheten att fortsättningsvis beräkna
utbetalningar av EG-medel utanför statsbudgeten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om riktlinjer till de
regionala partnerskapen om nya aktörers möjlighet
att ingå,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag om att
det fortsättningsvis skall vara en uppgift för
regeringen att närmare bestämma vilka områden som
skall ingå i de nationella stödområdena,
11. att riksdagen, under förutsättning av avslag på
yrkande 10, som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de tidigare
tillfälliga stödområdena skall ingå i de nationella
stödområdena.
1999/2000:N307 av Jan Björkman m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Olofströms
inplacering i stödområde.
1999/2000:N313 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om transportbidrag.
1999/2000:N321 av Rune Berglund och Berit Andnor (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
ny regionalpolitisk myndighet.
1999/2000:N340 av Per Westerberg m.fl. (m) vari
yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om strukturfonderna.
1999/2000:N344 av Agne Hansson och Margareta
Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen har
riksdagens fulla stöd för att med kraft förmå EG-
kommissionen att höja den nationella stödnivån för
nationellt regionalpolitiskt stöd för Sverige till
20 % av befolkningen,
2. att riksdagen, med avslag på regeringens
förslag, beslutar att besluten över de nationella
stödområdenas utformning även fortsättningsvis skall
fattas av riksdagen och inte av regeringen,
3. att riksdagen, under förutsättning av bifall
till yrkande 2, beslutar att kommunerna Hultsfred,
Vimmerby, Västervik och Högsby i Kalmar län och
kommunerna Aneby, Eksjö, Nässjö, Sävsjö, Tranås och
Vetlanda i Jönköpings län skall inplaceras i det
nationella stödområdet B för företagsstöd,
4. att riksdagen, under förutsättning av avslag på
yrkande 2, som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kommunerna Hultsfred,
Vimmerby, Västervik och Högsby i Kalmar län och
kommunerna Aneby, Eksjö, Nässjö, Sävsjö, Tranås och
Vetlanda i Jönköpings län skall inplaceras i det
nationella stödområdet B för företagsstöd.
1999/2000:N358 av Åsa Torstensson m.fl. (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om överförande av
ansvar för EG-stöd, programskrivning och
administration till Västra Götalandsregionen.
1999/2000:N369 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad andel regionala medel
till Hallands län.
1999/2000:N370 av Viviann Gerdin och Marianne
Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att integrera Säffle och Åmål i
stödområde B.
1999/2000:N375 av Per Westerberg m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att under A 1 inom
utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
anvisa ett anslag om 1 053 850 000 kr enligt vad som
anförts i motionen.
1999/2000:N376 av Kenth Högström (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Hofors fråntagna
placering i de nationella och europeiska stöd-
områdesprogrammen och det synnerligen utsatta läge
detta medför,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Sandvikens och
Ockelbos behov av att tillhöra ettdera program-
området.
1999/2000:N377 av Raimo Pärssinen m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Hofors
kommun placeras inom stödområde B inom de nationella
stödområdena för företagsstöd.
1999/2000:N378 av Per-Olof Svensson m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om regelverk för
statliga bidrag och EU-bidrag.
1999/2000:N387 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att överlåta
ansvaret för EG-stödet på regionala/länsvisa
myndigheter,
17. att riksdagen hos regeringen begär en översyn
av nuvarande regler om företagsstöd gällande företag
inom försäljning och klädindustri samt företag som
vänder sig till den lokala marknaden.
Utskottet
Inledning
Från och med den 1 oktober 1998 är det
näringsutskottet som bereder ärenden om
regionalpolitik och anslag inom utgiftsområde 19
tillika med de tidigare beredningsområdena, främst
näringspolitik och energipolitik. Frågor rörande
regional näringspolitik, vilka tidigare har
behandlats i samband med regionalpolitiska frågor,
kommer i likhet med redovisningen i
budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1) hädanefter
att hänföras till näringspolitiken. Eftersom
regeringen avser att införliva Nationellt
resurscentrum för kvinnor (NRC) i Närings- och
teknikutvecklingsverkets (NUTEK) ordinarie
verksamhet, kommer frågor rörande NRC att tas upp i
samband med NUTEK.
Riksdagen fattade den 18 november 1999 beslut om
fördelningen av utgifterna för budgetåret 2000 på
utgiftsområden på basis av finansutskottets förslag
(prop. 1999/2000:1, bet. 1999/2000:FiU1). Genom
beslutet är ramarna för statsbudgetens
utgiftsområden fastlagda. I detta betänkande
behandlas förslag i budgetpropositionen om anslag
under utgiftsområde 19 och därav föranledda
motionsyrkanden.
Betänkandet disponeras enligt följande.
Inledningsvis diskuterar utskottet vissa frågor om
resultatredovisning när det gäller regionalpolitiken
samt myndighetsorganisationen på området och en
utredningsfråga. Vidare behandlas regeringens
förslag om ändring av lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter, regeringens förslag
när det gäller verksamhetsansvar m.m. för EG:s
strukturfonder och när det gäller nationella
stödområden för företagsstöd jämte motioner på dessa
områden. Därefter behandlas regeringens förslag
beträffande regionalt utvecklingsbidrag och
sysselsättningsbidrag samt en motion i sammanhanget.
Slutligen tas anslagsfördelningen på utgiftsområde
19 upp för budgetåret 2000. Enligt budgetprocessens
regler fattas beslut om samtliga anslag inom ett
utgiftsområde genom ett enda beslut.
Det bör betonas att utskottet i detta betänkande
endast behandlar frågor av betydelse för anslagen på
området under år 2000. Övriga motioner inom
regionalpolitiken kommer att behandlas under våren
2000.
Bedömning av regeringens
resultatredovisning
Bakgrund
Enligt önskemål från finansutskottet inleds
utskottets anslagsbetänkande med ett avsnitt om
utskottets bedömning (bortsett från politiska
ställningstaganden) av regeringens
resultatredovisning i budgetpropositionen. Efter en
genomgång av målen på det regionalpolitiska området
och den resultatredovisning som lämnas i
budgetpropositionen, följer en redogörelse för
pågående utredningsarbeten och slutligen utskottets
bedömning.
Målen för regionalpolitiken
Målen för regionalpolitiken är att den skall skapa
förutsättningar för uthållig ekonomisk tillväxt,
rättvisa och valfrihet så att likvärdiga
levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket
(prop. s. 17). Dessa mål avser hela
regionalpolitiken inklusive vad som brukar kallas
den "stora" regionalpolitiken, dvs. åtgärder inom
andra utgiftsområden än utgiftsområde 19, vilka har
betydelse för den regionala utjämningen och
utvecklingen. Målet för utgiftsområde 19 är att
verksamheten främst skall underlätta för
näringslivet i regionalpolitiskt prioriterade
områden att utvecklas så att det bidrar till att
uppfylla målen för regionalpolitiken. Åtgärderna
inom ramen för utgiftsområde 19 har kommit att
kallas den "lilla" regionalpolitiken.
Regeringen och riksdagen har på senare tid betonat
att det inte i första hand är åtgärder inom ramen
för utgiftsområde 19 som är avgörande för den
regionala utvecklingen. I första hand måste den
"stora" regionalpolitiken, dvs. närings- och
arbetsmarknadspolitik, utbildning, forskning,
infrastrukturinvesteringar etc., kännetecknas av ett
regionalpolitiskt helhetsperspektiv. En annan viktig
åtgärd inom den "stora" regionalpolitiken är det
statliga bidrags- och utjämningssystemet i
kommunsektorn.
Regeringens resultatredovisning
I budgetpropositionen lämnas dels en bred
resultatbedömning (s. 20-24), dels en detaljerad
resultatinformation avseende år 1998 (s. 24-52).
I avsnittet om resultatbedömning beskrivs
tillståndet och utvecklingen i olika regioner i
Sverige. Bland annat redovisas att skillnaderna vad
gäller sysselsättning mellan framför allt
Stockholmsregionen och resten av landet har ökat.
Vidare beskrivs rådande mönster vad gäller
befolkningsminskning. Befolkningen har under de
senaste tjugo åren minskat mest i Norrlands inland,
Tornedalen, Bergslagen och delar av sydöstra
Sverige, medan de största befolkningsökningarna har
skett i Stockholms-, Uppsala- och Umeåregionerna
samt på delar av västkusten. Regeringens bedömning
är att den långsiktiga regionalpolitiska
problembilden är förhållandevis oförändrad.
Totalt sett beräknas att beslut under år 1998 om ca
1 060 miljoner kronor i regionalpolitiska
företagsstöd m.m. har bidragit till drygt 9 000 nya
arbetstillfällen. Genomsnittlig subvention per
arbetstillfälle uppgår till ca 100 000 kr. De
projekt som har avslutats inom EG:s
strukturfondsprogram bedöms ha bidragit till att
skapa ca 14 000 arbetstillfällen. Vissa studier har
gjorts under programperioden. Därutöver kommer en
sammanfattande bedömning att göras i en slutlig
utvärdering som kommer att redovisas efter
programperiodens slut.
Regeringen informerar om att det pågår arbete i
syfte att ta fram bättre uppföljningsmått utöver
nuvarande mått, dvs. antal nya arbetstillfällen
(uppdelade på män och kvinnor) samt subvention per
nytt arbetstillfälle. Avsikten är att det i
framtiden skall vara möjligt att mäta om stöden
leder till en ökad ekonomisk tillväxt i
stödföretagen. Utvärderingar som redovisas särskilt
i propositionen rör könskvotering i
regionalpolitiken, länsstyrelsernas
projektverksamhet och stödformen nedsatta
socialavgifter.
Avsnittet med detaljerad resultatinformation inleds
med en tabell över åtgärder som finansieras av
anslag inom utgiftsområde 19 samt från vissa andra
utgiftsområden. Denna tabell tar även upp åtgärder
som bekostas av äldre anslag. Vidare redovisas
uppgifter om beslutsfattare och geografisk
omfattning för samtliga anslag år 1998. Därefter
lämnas resultatinformation dels per beslutsfattare,
dvs. länsstyrelserna och självstyrelseorganen,
NUTEK, Glesbygdsverket och Statens institut för
regionalforskning (SIR), dels per åtgärd, som t.ex.
regionalt utvecklingsstöd, landsbygdsstöd och
sysselsättningsbidrag. Bland annat redovisas antalet
nya arbetstillfällen för kvinnor och män samt den
genomsnittliga subventionen per arbetstillfälle,
huruvida dessa tal ligger i linje med regeringens
mål samt regeringens slutsatser. Vidare redovisas
resultatinformation avseende EG:s strukturfonder för
perioden 1995-1999.
När det gäller den "stora regionalpolitiken"
beskrivs viktiga regionalpolitiska åtgärder utanför
utgiftsområdet under år 1998. Exempelvis berörs det
statliga bidrags- och utjämningssystemet i
kommunsektorn samt utbild-nings-, kommunikations-
och kulturområdena. I de avslutande avsnitten
redovisas skatteavvikelser och revisionens
iakttagelser.
Revisionens iakttagelser
I propositionen redovisas att Riksrevisionsverket
har lämnat en invändning mot den årsredovisning som
SIR har upprättat. Resultatredovisningen har
väsentliga brister i förhållande till krav i
regleringsbrev och förordning om myndigheters
årsredovisning.
Utredningsarbeten
Regeringen beslutade i januari 1999 att tillkalla en
kommitté med parlamentariskt inflytande med uppgift
att lämna förslag om hur den svenska
regionalpolitiken skall inriktas och utformas under
2000-talets början. I direktiven (dir. 1999:2)
anförs att bakgrunden till utredningen är väsentliga
förändringar i förutsättningarna för att bedriva
regionalpolitik i Sverige, bl.a. den accelererande
utvecklingen av produktions- och
informationstekniken, den alltmer
internationaliserade ekonomin och Sveriges
anslutning till Europeiska unionen.
Med regionalpolitik avses i direktiven åtgärder
inom alla politikområden som syftar till att påverka
utvecklingen i geografiska områden med
regionalpolitiska problem. Härmed avses områden som,
mätt på olika sätt, utvecklas avsevärt sämre än
andra.
Den stabilitet i befolkningsutvecklingen som
uppnåddes under 1970- och 1980-talen har på senare
år återigen bytts till kraftiga
befolkningsomflyttningar. Folkmängden har under
senare år minskat kraftigt inte bara i glesbygd samt
i små och medelstora kommuner utan även i många
stora industriorter och i de flesta av Sveriges län.
Vidare sägs det i direktiven att det är viktigt att
den tradition av solidaritet och sammanhållning som
hittills präglat det svenska samhället inte bryts.
Kommittén skall
- analysera de senaste årtiondenas regionala
utveckling och orsakerna till denna,
- analysera regionalpolitikens effekter,
- bedöma den framtida regionala utvecklingen,
-utarbeta en strategi för regional balans och lämna
förslag till övergripade mål och effektmål för den
framtida regionalpolitiken,
- föreslå vilka olika medel som kan behövas för att
uppnå dessa mål,
- särskilt behandla den regionala utvecklingen i
glesbygden respektive landsbygden.
Kommitténs arbete skall utgå från lokala
arbetsmarknader som minsta enheter och därifrån
utvidgas till att avse förhållanden inom större
regioner, t.ex. län och landsdelar. I sitt arbete
skall kommittén i alla väsentliga frågor beakta hur
den framtida regionalpolitiken kan bidra till en
ekologisk hållbar utveckling samt till ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män. Uppdraget skall
redovisas senast den 31 augusti 2000.
Enligt information som har inhämtats från
utredningen har utredningsarbetet planerats på
följande sätt. I ett första skede arbetar
utredningen med att inhämta mer kunskap och har i
detta syfte tillsatt tre arbetsgrupper. Dessa
arbetar inom följande huvudområden: regionala
analyser (studier angående demografi,
sysselsättning, resursfördelning och sambanden
mellan dessa faktorer), företagsutveckling
(stimulans av företagande och entreprenörskap) och
omgivningsförutsättningar (den stora
regionalpolitiken).
Bland annat har externa uppdrag lagts ut inom
följande områden:
- analys av orsaker och drivkrafter till regionala
flyttmönster i Sverige från år 1990 till år 1998,
- analys av hur olika livsvärden påverkar
individers beslut att flytta eller inte flytta,
- utarbetande av sysselsättnings- och
befolkningsprognoser för lokala
arbetsmarknadsregioner,
- framtagande av förslag till alternativa mål
beträffande service och tillgänglighet,
- kartläggning av statsbudgetens regionala
fördelning,
- analys av befolkningsutvecklingens konsekvenser
för välfärden,
- analys av regionala skillnader i företagens
förmåga till flexibel anpassning,
- analys av kommunikationernas betydelse ur ett
regionalt tillväxt- respektive välfärdsperspektiv,
- genomgång och analys av organisatoriska
förändringar i regionalpolitikens genomförande,
- analys av vilka förändringar av stöd, regler och
övriga institutionella förhållanden som kan göras
för att underlätta de minsta företagens utveckling.
Nyligen har Expertgruppen för studier i offentlig
ekonomi (ESO) publicerat rapporten Regionalpolitiken
- en ESO-rapport om tro och vetande (Ds 1999: 50).
Slutsatsen i denna rapport är att regionalpolitiken
har haft framgång när det gäller att fördela
välfärd. Regionalpolitiken sägs ha uppnått sitt mål
att människor skall kunna leva var de vill i Sverige
med en jämbördig välståndsnivå. Samtidigt har,
enligt rapporten, utjämningspolitiken reducerat den
totala tillväxten. Resultaten tyder på att den
långtgående omfördelningen kan ha försvagat
drivkrafterna för regional ekonomisk tillväxt. God
ekonomisk utveckling inom en region resulterar inte
i nämnvärt bättre ekonomisk standard för dess
invånare. Inom regionalpolitiken finns således,
menar utredaren, en målkonflikt mellan geografiskt
jämnt fördelad tillväxt och hög total tillväxt.
Vidare redovisas att de regionala effekterna av den
"stora" regionalpolitiken är större än av den
"lilla". Utvärderingar visar att de regionala
högskolorna och universiteten har spelat en stor
roll för befolknings- och
sysselsättningsutvecklingen i regionen men endast i
mindre grad påverkat de lokala ungdomarnas
benägenhet till att påbörja studier. Andra
utvärderingar visar emellertid att de regionala
högskolorna inte har lett till positiva
flyttströmmar till högskoleorterna. Enligt rapporten
är det en grannlaga uppgift att göra en rimlig
avvägning mellan utjämning och fungerande ekonomiska
drivkrafter.
I 1999 års ekonomiska vårproposition (prop.
1998/99:100) aviserades ett kommande utrednings- och
analysarbete angående bl.a. de statliga stöden för
nyföretagande och företagsutveckling. Enligt
Näringsdepartementets beslut på det här aktuella
området (protokoll 1999-04-29) avser departementet
att genomföra en översyn av vissa av statens aktörer
och deras åtgärder och program för ökad tillväxt och
sysselsättning. Uppgifterna för utredningen anges
bl.a. vara följande:
- översyn av mindre företags behov av statliga
insatser för att växa och utvecklas,
- utvärdering av viktiga näringspolitiska
småföretagsåtgärder som genomförs i dag,
- avlämnande av förslag om framtida statliga
insatser för att främja tillväxt bland främst
småföretag och förslag om hur insatserna kan
samordnas för att förenkla för företagen.
Det framgår av bilagan till beslutet om en översyn
att regeringen avser att för riksdagen lägga fram en
sammanfattande analys och förslag till åtgärder
under år 2000. Enligt budgetpropositionen
(utgiftsområde 24 Näringsliv s. 35) skall
utredningen avlämna en första rapport den 30
november 1999.
Vidare pågår inom Regeringskansliet en översyn av
mål och målstrukturer för samtliga utgiftsområden. I
en lägesrapport från juni 1999 redovisas bl.a.
arbetsplaneringen. Under hösten 1999 skall klargöras
hur sambandet mellan målstrukturen och
utgiftsområdena skall utformas.
Näringsdepartementets befintliga mål och
målstrukturer kommer att prövas mot den nya
modellen. Enligt lägesrapporten inriktas arbetet
därefter gradvis mot att ta fram strategier för
uppföljning och utvärdering av måluppfyllelsen.
När det gäller utgiftsområde 19 sägs det i
lägesrapporten att nuvarande målformuleringar på
utgiftsområdesnivå är något av en nödlösning för att
hantera det faktum att utgifterna inom området, den
"lilla" regionalpolitiken, endast är en del av hela
regionalpolitiken. Detta kommer också att kunna
hanteras mer logiskt i den nya målstrukturen, anförs
det. Enligt lägesrapporten bör arbetet samordnas med
den regionalpolitiska kommitténs arbete, eftersom
denna kommitté har i uppdrag att föreslå nya mål.
Utskottets bedömning
Den resultatinformation som lämnas i årets och
föregående års budgetproposition är mer omfattande
än dessförinnan. I första hand gäller
resultatinformationen år 1998. Tabellen över
åtgärder som finansieras av befintliga och äldre
anslag samt över beslutsfattare och geografisk
omfattning för samtliga anslag år 1998 bidrar till
en god överblick över anslagsstrukturen.
Informationen i budgetpropositionen är riklig i vart
och ett av de avsnitt som handlar om beslutsfattande
organ samt åtgärder. Regeringens uppfattning framgår
av koncentrerade avsnitt, som benämns Slutsatser.
Mot bakgrund av de i propositionen angivna målen är
det emellertid svårt att utvärdera den förda
regionalpolitiken. Hur verksamheten inom
utgiftsområde 19 har underlättat för näringslivet i
regionalpolitiskt prioriterade områden att utvecklas
så att det bidrar till att skapa förutsättningar för
uthållig ekonomisk tillväxt i stödföretagen, till
rättvisa och valfrihet är inte möjligt att utläsa ur
föreliggande budgetproposition. De mått som
huvudsakligen används i regeringens
resultatredovisning, nämligen beräknad
sysselsättnings-ökning och genomsnittlig subvention
per arbetstillfälle, kan inte anses vara tillfyllest
med nuvarande målbeskrivning.
Utskottet har den grunduppfattningen att
redovisning i budgetpropositionen av mål och
anslutande resultat är en bra ordning. Mot den
bakgrunden anser utskottet att de arbeten som pågår
inom den regionalpolitiska utredningen respektive
inom Regeringskansliet med översyn dels av mål och
målstrukturer, dels av statens åtgärder för att
främja fler och växande företag är av stort värde.
Även den ovan nämnda ESO-rapporten med överväganden
om bl.a. en målkonflikt inom regionalpolitiken
mellan tillväxtmål och fördelningsmål är av visst
intresse i detta sammanhang.
Den nuvarande resultatredovisningen är - som redan
nämnts - omfattande och informationsrik. Utskottet
utgår dock från att resultatredovisningen på sikt
anpassas till målen.
Utskottet har vidare noterat att
Riksrevisionsverket har lämnat en invändning mot
SIR:s årsredovisning.
Myndighetsorganisationen på det
regionalpolitiska området
Motionerna
Det finns behov av att förändra myndighetsstrukturen
på det regionalpolitiska området i syfte att stärka
gles- och landsbygdsfrågornas ställning, sägs det i
motion 1999/2000:N321 (s). Enligt motionärernas
uppfattning bör NUTEK:s regionalpolitiska verksamhet
flyttas till Glesbygdsverket, vilket skulle leda
till en bättre samordning.
I motion 1999/2000:N221 (fp) föreslås inrättande av
en post som Glesbygdsombudsman, till vilken enskilda
personer, företag, kommuner eller landsting kan
framföra klagomål när de anser att statliga regler
inte följs på ett riktigt sätt. Det bör vidare
undersökas om denna funktion kan anknytas till
Glesbygdsverket. Regeringen bör enligt motionärerna
ges i uppdrag att utreda en sådan ordning.
Vissa kompletterande uppgifter
I direktiven till Regeringskansliets tidigare nämnda
utredning om statens åtgärder för att främja fler
och växande företag anförs att översynen av det
nuvarande statliga utbudet av aktörer i första hand
bör omfatta NUTEK, Stiftelsen Innovationscentrum,
Stiftelsen Industrifonden, ALMI Företagspartner AB
och länsstyrelserna. I samband med kartläggningen
skall utredarna göra en översiktlig genomgång av
uppbyggnaden av näringspolitiska organ och insatser
i ett eller flera andra länder. I uppdraget ligger
också att översiktligt behandla frågan om det finns
skäl att förändra den statliga närings-, regional-
och arbetsmarknadspolitiska myndighetsstrukturen. I
detta sammanhang sägs det att överlappningar mellan
olika insatser så långt som möjligt bör undvikas och
att en begränsning av antalet organ bör
eftersträvas.
Från utredningen informeras om att en mängd uppdrag
har lagts ut på bl.a. NUTEK, Konkurrensverket och
enskilda konsulter. Enligt uppgift kommer
konsekvenser och överväganden på myndighetsområdet
att redovisas under våren 2000.
Utskottets ställningstagande
Det är enligt utskottets mening av stor vikt att
myndighetsorganisationen på det regionalpolitiska
området fungerar effektivt. Det kan inte uteslutas
att organisatoriska förändringar skulle kunna
effektivisera verksamheten.
Utskottet vill emellertid samtidigt fästa
uppmärksamheten på att det av motionärerna utpekade
behovet av samordning och samsyn i regionalpolitiska
frågor också kan lösas genom ett ökat och mera fast
organiserat samarbete mellan de myndigheter som har
regionalpolitiska uppgifter. Med hänsyn till att de
organisatoriska frågorna ingår i ett pågående
utredningsarbete finner utskottet inte anledning att
uttala sig i frågan om inrättandet av en ny statlig
myndighet på området.
Med det sagda avstyrker utskottet motionerna
1999/2000:N221 (fp) och 1999/2000:N321 (s).
Småföretagsstödet
Motionen
I motion 1999/2000:N387 (c) begärs en översyn av de
nuvarande reglerna för det regionalpolitiska
småföretagsstödet. Stödet gäller inte för företag
inom försäljning, klädindustri och företag som
vänder sig till en lokal marknad, anförs det.
Regelsystemet bör enligt motionärerna ses över i
syfte att öka användbarheten av stödet inom handels-
och tjänstesektorn.
Vissa kompletterande uppgifter
Småföretagsstödet syftar till att främja
sysselsättningsskapande investeringar och
inomregional balans. Stödet kan enligt förordning
(1994:773) om småföretagsstöd lämnas till företag
med verksamhet inom såväl tjänste- som
industrisektorn (med undantag av företag inom
syntetfiberindustrin och stålindustrin). I den
nämnda förordningen hänvisas till EG:s regler om
konkurrenssnedvridning (f.d. artikel 92, nuvarande
artikel 87 i Romfördraget). Vidare hänvisas till
förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt
företagsstöd, enligt vilken länsstyrelsen eller
självstyrelseorganet bl.a. skall se på
konkurrensförhållandena på den marknad där
verksamheten skall bedrivas vid sin prövning av om
stöd skall beviljas. Om marknaden är lokal eller
begränsad är det större risk för att stöd till en
företagare i en viss bransch snedvrider
konkurrensen, dvs. medför konkurrensnackdelar för
annan företagare i denna bransch.
Den regionalpolitiska utredningen skall lämna
principiella förslag till eventuella förändringar av
företagsstöden. Vidare är huvudinriktningen för den
ovan redovisade översynen av statens åtgärder för
att främja fler och växande företag att dels bedöma
behoven av statliga näringspolitiska insatser till
förmån för små och medelstora företag med
tillväxtmöjligheter, dels analysera och vid behov
ompröva både inriktning och omfattning av vissa av
de nuvarande näringspolitiska åtgärderna och
organen.
Utskottets ställningstagande
När det gäller småföretagsstödet förutsätter
utskottet att detta stöd prövas inom ramen för den
regionalpolitiska utredningen samt i
Näringsdepartementets utredning om statens åtgärder
för att främja fler och växande företag. Utskottet
anser inte att det pågående utredningsarbetet bör
föregripas och föreslår därför att riksdagen avslår
det här aktuella yrkandet i motion 1999/2000:N387
(c).
Nedsättning av socialavgifter
Utökat stöd till jord- och skogsbruk m.m.
Motionerna
Centerpartiet kräver i motionerna 1999/2000:N214 och
1999/2000:Sk324 att riksdagens tidigare beslut att
undanta jord- och skogsbruk m.m. från de
verksamheter som kan få nedsatta socialavgifter
omprövas. Enligt motionärerna bör riksdagen besluta
att jord- och skogsbruk m.m. i Norrlands inland även
fortsättningsvis skall omfattas av den reducerade
arbetsgivaravgiften.
Även i motion 1999/2000:N277 (kd) begärs att
jordbruksföretag skall ingå i den förteckning över
branscher som får nedsättning av de sociala
avgifterna.
Vissa kompletterande uppgifter
Enligt lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter skall arbetsgivaravgifter och
egenavgifter sättas ned t.o.m. utgiftsåret 2000 för
verksamheter inom vissa näringsgrenar inom
stödområde 1 och de nordliga delarna av stödområde 2
(se också följande avsnitt).
Sommaren 1997 begärde EG-kommissionen i en
skrivelse till regeringen rörande nedsatta
socialavgifter att Sverige skulle rätta sig efter
gemenskapsreglerna, vilka inte tillåter
regionalpolitiska stöd inom sektorerna jordbruk,
fiske och vattenbruk. Det dåvarande Närings- och
handelsdepartementet svarade med en skrivelse,
daterad den 31 oktober 1997, enligt vilken "den
svenska regeringen accepterar att stöd till
sektorerna jordbruk, fiske och vattenbruk inte får
lämnas enligt denna lag".
Efter detta påpekande från EG-kommissionen och
efter förslag från regeringen beslutade riksdagen
våren 1998 (prop. 1997/98:62, bet. 1997/98:
AU11) att vissa näringsgrenar skulle upphöra att
vara stödberättigade fr.o.m. den 1 januari 1999. Det
gällde de i lagen tidigare nämnda verksamheterna
jord- och skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt och
fiske samt annan personlig serviceverksamhet. Skälet
till denna förändring angavs vara att stödet skulle
inriktas på näringsgrenar som kan expandera, t.ex.
industri- och tjänsteföretag med vidareförädling av
varor och tjänster. I en reservation (c, fp, v, mp,
kd) begärdes att regeringens förslag skulle avslås
och att de nämnda näringsgrenarna även
fortsättningsvis skulle omfattas av systemet med
nedsatta socialavgifter. Motivet var att
förutsättningarna för dessa näringsgrenar inte borde
försämras.
Hösten 1998 togs frågan om återgång till de
tidigare gällande reglerna upp i tre motioner.
Riksdagen avslog motionärernas begäran att ändra
regelverket och motsvarande budgetförslag (prop.
1998/99:1 utgiftsområde 19, bet. 1998/99:NU2). I
särskilda yttranden (kd; c) till det nämnda
betänkandet framgick att dessa två partier ansåg att
beslutet att slopa nedsättningen av sociala avgifter
för jord- och skogsbruk m.m. i stödområdet borde
rivas upp.
Utskottets ställningstagande
Med hänvisning till Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen ställer sig utskottet avvisande till
motionärernas förslag om en återgång till de
tidigare gällande reglerna vad gäller nedsättning av
socialavgifter för jord- och skogsbruk,
trädgårdsskötsel, jakt och fiske samt annan
personlig service. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna 1999/2000:Sk324 (c),
1999/2000:N214 (c) och 1999/2000:N277 (kd) i
aktuella delar.
Ändring i lagen om nedsättning av socialavgifter
Propositionen
Nuvarande bestämmelser i lagen om nedsättning av
socialavgifter innebär att nedsättning sker med 8
procentenheter inom stödområde 1 för företag inom
vissa i lagen angivna branscher (industri med vissa
undantag, tjänster m.m.) samt inom delar av
stödområde 2 för företag inom särskilda delar av
tjänstesektorn. Stödformen omfattas, liksom andra
former av företagsstöd, av EG:s statsstödsregler och
måste följa de nya riktlinjerna för utformningen av
regionalstöd. Regeringen har under en längre tid
fört diskussioner med EG-kommissionen om de svenska
bestämmelsernas förenlighet med EG-rätten.
Kommissionen har kritiserat det nuvarande stödet och
bl.a. framhållit risken för överkompensation,
särskilt när stödformen kombineras med
transportbidrag. Kommissionen har därför inte
godkänt stödformen och har hittills sagt sig
förutsätta att den upphör vid utgången av år 1999.
Överläggningar pågår alltjämt.
På regeringens uppdrag har Statens institut för
regionalforskning (SIR) nyligen utvärderat
stödformen. Av SIR:s redovisning framgår att
särskilt tjänsteföretagen anser att nedsättningen
varit en betydelsefull faktor för en positiv
utveckling av företaget, anförs det i
budgetpropositionen.
Regeringen anser att det är angeläget att behålla
stödformen. Lagen föreslås därför ändras så att
stödformen kan rymmas inom ramen för EG:s
riktlinjer. Enligt regeringsförslaget i
budgetpropositionen begränsas nedsättningen till
vissa tjänsteföretag inom stödområde A, med undantag
av vissa områden inom Östersunds och Krokoms
kommuner. Fortsättningsvis föreslås stödformen
omfatta olika tjänsteverksamheter såsom uppdrags-,
hotell-, restaurang- och rekreationsverksamheter
liksom renhållningsverksamhet och verksamhet som
bedrivs av ideella organisationer m.fl. Liksom
tidigare bör nedsättningen därutöver omfatta
företagsadministration av olika slag. Lagförslaget
redovisas i bilaga 2.
Regeringen föreslår att ändringarna i lagen träder
i kraft den 1 januari 2000. Vidare bör föreskrivas
att transportbidrag inte får lämnas till företag som
omfattas av lagstiftningen om nedsatta
socialavgifter, sägs det i propositionen. Genom
denna utformning koncentreras stödformen nedsättning
av socialavgifter till företag som saknar andra
möjligheter till kompensation för sina regionalt
betingade merkostnader.
Ärendets beskaffenhet är enligt regeringen sådan
att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Vidare konstateras det i propositionen att om inte
EG-kommissionen, före årsskiftet 1999/2000, skulle
godkänna det nya lagförslaget kan inte heller den
nuvarande lagen tillämpas i oförändrad form efter
den 31 december 1999.
Vissa kompletterande uppgifter
Den av regeringen i budgetpropositionen föreslagna
inskränkningen av stödformen har kritiserats
offentligt av landshövdingarna i de fyra nordligaste
länen, vilka anser att Sverige bör övertyga EU om
vikten av att få behålla de sänkta socialavgifterna
för tillverkande företag i norra Sverige. Utskottet
har också erhållit en skrivelse från en företagare i
Övertorneå med kritik mot den föreslagna
förändringen i budgetpropositionen.
Enligt information från Regeringskansliet har de
fortsatta överläggningarna med EG-kommissionen gett
vid handen att kommissionen anser att regeringens
lagförslag i budgetpropositionen behöver
kompletteras i vissa avseenden för att stödet skall
rymmas inom gällande EG-regler om statsstöd. Bland
annat anser kommissionen att det av lagen måste
framgå att ett företag inte kan få både nedsatta
socialavgifter och transportbidrag, eftersom
reglerna annars skulle kunna innebära en
överkompensation. Sammantaget står det klart att
kommissionen inte kommer att godkänna stödformen med
den utformning som föreslagits riksdagen i
budgetpropositionen.
Kommissionens synpunkter har helt nyligen
offentliggjorts i en skrivelse ställd till Sveriges
ständiga representation i Bryssel. De
kompletteringar av lagtexten som behövs enligt
kommissionen rör framför allt förtydliganden. I
skrivelsen framför kommissionen bl.a. synpunkter på
den geografiska och branschmässiga omfattningen av
stödformen. Kommissionen menar att lagtexten måste
bli tydligare när det gäller jordbruks-, fiske- och
transportnäringarna samt kol-, stål-, varvs-,
syntetfiber- och motorfordonsindustrierna. För dessa
områden har kommissionen antagit särskilda regler om
statligt stöd, som är mer restriktiva än reglerna
för andra branscher. För företag inom dessa områden
måste nedsättning av socialavgifterna helt utgå
enligt kommissionen. Detta gäller även i fråga om
företagsadministrativa uppgifter enligt 7 §, påpekar
kommissionen. Vidare nämner kommissionen att den
behöver två månader för sitt ställningstagande efter
det att ett komplett förslag har inkommit.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i
propositionen, att det är angeläget att behålla
stödformen nedsättning av socialavgifter. Stödformen
är ännu inte godkänd av EG-kommissionen. Med hänsyn
till att den måste anpassas till EG:s riktlinjer för
regionala stöd är det nödvändigt att göra vissa
inskränkningar i stödformens omfattning samt vissa
förtydliganden. Som framgått av det föregående har
regeringens överläggningar med kommissionen ännu
inte helt avslutats.
Utskottet anser att de branscher inom vilka företag
skall kunna erhålla stöd bör begränsas i enlighet
med förslaget till ändring (6 §) i
budgetpropositionen (se bilaga 2). Utskottet
instämmer också med regeringen i att stödet bör
kunna lämnas i stödområde A med undantag av vissa
församlingar (1 §). Kommissionens synpunkter på
stödområde A ligger utanför lagen om nedsättning av
socialavgifter och berörs inte i detta sammanhang.
Utifrån den information om kommissionens synpunkter
som inhämtats gör utskottet bedömningen att det
krävs vissa ytterligare ändringar i lagen - utöver
de ändringar som föreslagits i budgetpropositionen.
Utskottets förslag till ändringar framgår av bilaga
3.
Med hänsyn till risken för överkompensation
beträffande företag som skulle kunna erhålla såväl
transportbidrag som nedsättning av socialavgifterna
föreslår utskottet att det i lagen (3 §)
uttryckligen anges att verksamhet inte är
stödberättigad om transportstöd lämnats för den
aktuella perioden.
Vidare bör 7 § förtydligas. Den nuvarande lydelsen
av 7 § innebär att enheter med
företagsadministrativa uppgifter såsom
företagsledning, ekonomi- och löneadministration,
bokföring, automatisk databehandling,
registreringsverksamhet, telefonförsäljning och
ordermottagning i företag (s.k. back-office) kan få
stöd oavsett bransch, dvs. även enheter inom
tillverkningsföretag kan få stöd för sådan
verksamhet. Visserligen föreslår utskottet att
nedsättning av socialavgifter ej skall kunna ges
till företag som mottar transportstöd, men övriga
tillverkningsföretag kan ansöka om stöd för
företags-administrativ verksamhet inom det här
aktuella stödområdet. För att förhindra att
nedsättning av socialavgifter över huvud taget
aktualiseras inom de områden som nämns i
kommissionens brev föreslår utskottet att 7 §
kompletteras. Således bör i 7 § andra stycket
regleras att nedsättning inte får avse verksamhet
inom kol- och stålindustrin, varvs-, syntetfiber-
och motorfordonsindustrierna samt inom fiskeri-,
jordbruks- och transportverksamhet.
Utöver beskrivna sakliga ändringar i lagen föreslår
utskottet även en språklig ändring av 1 § samt en
redaktionell ändring av 3 §; ändringarna framgår av
bilaga 3.
När det gäller lagens ikraftträdande anser
utskottet att den i propositionen föreslagna
tidpunkten - den 1 januari 2000 - bör justeras med
regler som tar hänsyn till kommissionens
handläggningstid. Lagen i den nuvarande lydelsen får
endast tillämpas under år 1999. De nya reglerna kan
träda i kraft först efter ett godkännande från
kommissionen. Som redovisats ovan anser sig
kommissionen behöva två månader för sitt
ställningstagande efter det att kommissionen
mottagit ett fullständigt förslag från Sverige. Med
hänsyn till osäkerheten om tidpunkten för ett
godkännande föreslår utskottet att de nya
lagreglerna träder i kraft den dag regeringen
bestämmer men att tillämpningen avser tid fr.o.m.
den 1 januari 2000. Med den valda formen för
ikraftträdande är avsikten att stödberättigade
företag vid en senare avräkning skall kunna få
nedsättning av socialavgifterna för hela år 2000.
Utskottet utgår från att regeringen ser till att
såväl handläggande myndigheter som företag i
stödområdet får god information om de nya
bestämmelserna.
EG:s strukturfonder
Propositionen
Regeringen lägger fram förslag för riksdagens
godkännande om ändrade principer i fråga om
verksamhetsansvar och utbetalningar avseende EG:s
strukturfonder för programperioden 2000-2006. Vidare
ges information om den nya programperioden för
strukturfonderna.
Den nya programperioden startar således år 2000
och pågår t.o.m. år 2006. Antalet målområden skall
minskas från sju till tre. De nya målen är följande:
- Mål 1: Insatser i områden vars
bruttonationalprodukt per invånare är mindre än 75 %
av gemenskapens genomsnitt och insatser i de mest
glesbefolkade områdena samt ett särskilt program för
kusten i norra Sverige. Mål 1 finansieras av
Europeiska regionala utvecklingsfonden
(Regionalfonden), Europeiska socialfonden
(Socialfonden), utvecklingssektionen vid Europeiska
utvecklings- och garantifonden och Fonden för
fiskets utveckling.
- Mål 2: Områden som genomgår ekonomisk och social
omställning inom industri- och tjänstesektorn,
landsbygdsområden på tillbakagång, stadsområden med
problem samt krisdrabbade områden som är beroende av
fiske. Mål 2 finansieras av Regionalfonden och
Socialfonden.
- Mål 3: Åtgärder för att utveckla arbetsmarknaden
och de mänskliga resurserna, särskilt inom ramen för
de årliga nationella handlingsplanerna för
sysselsättning. Mål 3 finansieras av Socialfonden.
Antalet gemenskapsinitiativ skall minskas till fyra.
De nya initiativen är Interreg III, Urban, Leader+
och Equal. Därtill kommer ett landsbygdsprogram och
strukturåtgärder inom fiskerinäringen.
För Sveriges del omfattar det nya mål 1-området
nuvarande mål 6-område samt ett särskilt program för
kustområdena i Norrbottens, Västerbottens och
Västernorrlands län. För programperioden 2000-2006
har mål 1-området i Sverige tilldelats 722 miljoner
euro varav 350 miljoner euro avser kustområdet. För
mål 2-området har Sverige tilldelats 406 miljoner
euro för sjuårsperioden (inklusive områden som får
stöd under en övergångsperiod). Mål 3 har tilldelats
720 miljoner euro för programperioden.
Medelstilldelningen till medlemsstaterna för
gemenskapsinitiativen och landsbygdsprogrammet är
inte fastställd. Med utgångspunkt i de kriterier som
fastställts i EG:s strukturfondsförordning
(1260/1999) har regeringen lämnat ett förslag till
EG-kommissionen om vilka områden i Sverige som skall
ingå i mål 2. Kommissionen kommer senare att
fastställa mål 2-områdets avgränsning enligt vad som
sägs i propositionen.
Regeringens förslag omfattar nuvarande mål 2- och
5b-kommuner i Gävleborgs, Dalarnas, Västmanlands,
Örebro och Värmlands län. Vidare föreslås att
Kungsör, Arboga, Köping, Eskilstuna, Flen, Laxå,
Gullspång, Töreboda, Mariestad, Karlsborg och
Dalslandskommunerna skall ingå i det nya mål 2-
området.
Nuvarande strukturfondsområden i norra Bohuslän och
Fyrstadsregionen liksom Blekingekommunerna samt
Tingsryds kommun i Kronobergs län och kommunerna i
södra Östergötland föreslås få stöd under en
övergångsperiod. Övriga 5b-kommuner i sydöstra
Sverige föreslås ingå i det nya mål 2-området,
liksom Gotland och nuvarande 5b Skärgården.
Regeringen har lämnat två uppdrag avseende mål 1;
dels till länsstyrelserna i Norrbottens och
Västerbottens län att utarbeta förslag till
utvecklingsplan för dessa län, dels till
länsstyrelserna i Jämtlands, Västernorrlands,
Dalarnas, Gävleborgs och Värmlands län att utarbeta
förslag till utvecklingsplan för Jämtlands och
Västernorrlands län samt de delar av de södra länen
som i dag ingår i mål 6. Enligt uppdragen skall
resultatet redovisas senast den 1 oktober 1999 till
regeringen, vilken i sin tur skall lämna förslag
till EG-kommissionen.
Utvecklingsplanerna skall utarbetas med
utgångspunkt i dels de regionala partnerskap som
bildats i samband med utarbetandet av regionala
tillväxtavtal, dels de partnerskap som medverkat i
de nuvarande programmen. Regeringen avser att utse
länsstyrelserna i Norrbottens och Jämtlands län att
vara förvaltningsmyndigheter för respektive mål 1-
program. Vid var och en av dessa myndigheter avser
regeringen att inrätta en strukturfondsdelegation
med ledamöter från samtliga län i respektive mål 1-
område. Enligt regeringens förslag är huvudprincipen
att förvaltningsmyndigheterna skall vara
utbetalningsansvariga myndigheter för respektive
program. Förvaltningsmyndigheterna får därmed det
fulla ansvaret för genomförandet av respektive
program under nästa programperiod. De centrala
verken skall dock även fortsättningsvis ansvara för
utbetalningarna för innevarande programperiod.
Regeringen avser att inrätta en i princip liknande
organisation för mål 2-områdena som för mål 1-
områdena. NUTEK bör ges ansvaret att i samråd med
övriga berörda myndigheter redovisa resultaten av de
insatser som finansieras med medel från EG:s
strukturfonder.
Motionerna
I den moderata kommittémotionen 1999/2000:N340
betonas vikten av näringslivets deltagande i
strukturfondsarbetet för att bättre anpassa
villkoren till företagens situation. Motionärerna
föreslår att det möjliggörs för enskilda företag att
delta i medfinansieringen. Vidare är det önskvärt
att hitta en modell där utbetalningarna från
strukturfonderna sker kontinuerligt allteftersom
projekten fortskrider. Motionärerna efterlyser också
en bättre samordning mellan den nationella
regionalpolitiken och EU:s regionalpolitik för att
uppnå effektivitet och förenkling.
I motion 1999/2000:N267 (kd, m, c, fp) beskrivs
svårigheterna att nå fram till och involvera de små
företagen i strukturfondsarbetet. Enligt
motionärerna måste byråkratin kring strukturfonderna
minskas överlag. Motionärerna föreslår att ansvarig
myndighet i samarbete med företagens organisationer
utarbetar en strategi för hur man skall informera
och engagera de små företagen i
strukturfondsprogrammen.
I motion 1999/2000:N209 (c) framförs uppfattningen
att Sverige måste ändra sitt utbetalningssystem så
att - när det gäller beviljade projekt - 50 % av de
beviljade EU-medlen utbetalas i samband med
projektstart i stället för den nuvarande ordningen
som innebär att samtliga medel betalas ut när
kostnaderna kan redovisas.
Även i motion 1999/2000:N255 (c) begärs att det
svenska systemet skall ändras så att
förskottsutbetalning av projektmedel från EG:s
strukturfonder möjliggörs.
I motion 1999/2000:N278 (c) begärs att regeringen i
förhandlingarna med kommissionen skall arbeta för
att de områden som föreslås bli utfasade även
framgent skall ingå i mål 2-området. Enligt
motionärerna har nästan alla de kommuner, som berörs
av utfasningen, en negativ befolkningsutveckling och
en låg bruttoregionalprodukt per capita. Vidare
förordas i motionen att även privata medel skall
kunna användas som medfinansiering i EG-finansierade
projekt. När det gäller den offentliga
medfinansieringen bör det inför kommande
programperiod finnas en ökad beredskap på den
nationella, regionala och kommunala nivån.
Motionärerna anser vidare att det bör införas en
generell möjlighet till förskott på beviljade medel.
Det måste också ifrågasättas om utbetalningar av EG-
medel fortsättningsvis skall ingå under det
utgiftstak som riksdagen fastställer; huruvida
utbetalningar av EG-medel kan beräknas utanför
statsbudgeten bör därför utredas. Motionärerna menar
vidare att de regionala partnerskapen hittills har
engagerat alltför få aktörer, särskilt från det
regionala näringslivet. Tydliga riktlinjer från
regeringens sida för att nya aktörer skall kunna
delta i partnerskapen efterlyses i motionen.
I motion 1999/2000:N358 (c) anförs att det
regionalpolitiska arbetet bör samlas under en
myndighet och inte splittras upp på regional nivå.
När det gäller Västra Götalandsregionen bör ansvaret
för EG-stödet, programskrivning och administration
ligga på regionen, som också är ansvarig för den
inomregionala utvecklingsplanen.
Motionärerna i motion 1999/2000:N387 (c) anser att
ansvaret för EG-stödet bör överlåtas på regionala
myndigheter eller länsmyndigheter. Också
beslutsmakten måste decentraliseras, menar
motionärerna.
I motion 1999/2000:T317 (c) begärs att EG:s
regionalstöd utformas så att ytterligare vägprojekt
i Östergötland kan finansieras.
Motionärerna i motion 1999/2000:N213 (fp)
kritiserar den byråkrati som utvecklats i
administrationen av målområdena. Regelverket i
samband med EG-stöden måste förenklas, lyder
budskapet. Sålunda bör t.ex. reglerna ändras så att
förskott på beviljade medel möjliggörs.
Vissa kompletterande uppgifter
Vissa av de frågor som tagits upp i motionerna var
föremål för en interpellationsdebatt i maj 1999. I
sitt svar på Åke Sandströms (c) interpellation
(1998/99:313) om regelverket för EG:s strukturfonder
sade näringsminister Björn Rosengren bl.a. att han
var väl medveten om problemen, t.ex. när det gäller
överprövningen av länsstyrelsernas beslut om
utbetalning och frågan om förskott av
strukturfondsmedel. Hans uppfattning var dock att
problembilden med finansieringssvårigheterna varit
alltför negativ. Under vissa förutsättningar skulle
problemen kunna lösas, menade näringsministern.
Bland annat kan länsstyrelserna betala ut förskott
efter särskild prövning av projekten för den del av
ett projekt som finansieras av regionalpolitiska
anslag. Vidare kan EU-medel betalas ut vid flera
tillfällen under projektets gång. De små projektens
finansiering och organisering ville ministern
särskilt se över.
Omfattningen av mål 1-området är fastställd under
sommaren 1999 i enlighet med ovan nämnda kriterier.
Beträffande nästa periods mål 2-områden skall
medlemsländerna inge förslag till kommissionen,
vilken kommer att fastställa avgränsningen av dessa
områden. Enligt uppgift från Regeringskansliet har
olika medlemsländer kommit olika långt i processen
med fastställande av mål 2-områden.
EG:s strukturfondsförordning (1260/1999) från den
21 juni 1999 stipulerar följande för mål 2-områden:
De regioner som omfattas av mål 2 skall vara
regioner vars folkmängd eller yta är tillräckligt
betydande med strukturella problem och vars
ekonomiska och sociala omställning bör stödjas.
Folkmängden i de områden som avses får inte uppgå
till mer än 18 % av den totala folkmängden inom hela
gemenskapen.
För svensk del fastställdes en befolkningsram på ca
1,2 miljoner invånare för mål 2 i Sverige, vilket
motsvarar ca 14 % av befolkningen. Regeringen
föreslog en karta till kommissionen, som inlämnades
i juli 1999, men förslaget accepterades inte, vilket
framgår av ett brev från kommissionen till
Näringsdepartementet. Brevet är daterat den 30 juli
1999, men diariefördes på departementet först den 14
oktober 1999.
Kommissionen framför i brevet att Sverige inte har
följt de kriterier, som alla medlemsländer har att
följa, vid sitt förslag om mål 2-områden.
Kriterierna framgår av den tidigare nämnda
strukturfondsförordningen. Enligt förordningen skall
de områden som uppfyller EG-kriterierna omfatta
minst 50 % av den folkmängd som omfattas av mål 2 i
varje medlemsstat, med undantag av fall där det är
särskilt motiverat. Sveriges förslag innebar att en
alltför låg procentandel (38 %) följer
gemenskapskriterierna, sägs det från kommissionen.
Sverige ombads därför i brevet att komma in med ett
reviderat förslag snarast möjligt.
Trots kommissionens avvisande av det svenska
förslaget har regeringen enligt uppgift arbetat
vidare med att driva igenom förslaget under hösten
1999. Enligt regeringens uppfattning borde kraftiga
strukturella förändringar i vissa regioner under de
senaste åren utgöra grund för det undantag från 50-
procentsregeln som förordningen medger när det är
motiverat av objektiva omständigheter. Sverige har
därvid använt sig av senare statistiskt underlag än
gemenskapsstatistiken (Eurostat).
Enligt en skrivelse från Näringsdepartementet till
näringsutskottet, daterad den 4 november 1999, har
regeringen emellertid nu gjort den bedömningen att
det inte längre är sannolikt att få igenom
ursprungsförslaget. För att inte riskera att hamna i
en långdragen process med kraftig försening av
programarbetet inklusive förlorad retroaktivitet och
eventuellt stödstopp har regeringen valt att
presentera en kompromiss för kommissionen.
Detta förslag, vilket regeringen redovisade för EU-
nämnden den 5 november 1999, innebär följande
förändringar i förhållande till det tidigare
förslaget:
- Falun, Sala och Heby blir nya mål 2-
kommuner.
-
- Eskilstuna och Flen utgår.
-
- Ydre, Ödeshög och Boxholm ingår i nya mål
2, dvs. utfasning är inte aktuell för dessa
kommuner.
-
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att strukturfonderna ökar Sveriges
möjligheter att bedriva en kraftfull
regionalpolitik. Självklart bör reglerna för
stödformerna vara så enkla och stabila som möjligt.
Enligt utskottets mening är det väsentligt att
bestämmelserna för stöden utformas på ett sådant
sätt att de främjar initiativ och tillväxt på
regional och lokal nivå.
Den minskning av antalet målområden som nu är under
införande anser utskottet vara en positiv
utveckling, inte minst med hänsyn till att
möjligheterna till effektivisering av hanteringen av
strukturfondsmedel bör öka. När det gäller
överprövningen av länsstyrelsernas beslut om
utbetalning kan utskottet konstatera att regeringen
nu har lagt fram förslag om ändrade principer för
verksamhetsansvar och utbetalningar avseende EG:s
strukturfondsmedel under programperioden 2000-2006.
I och med att förvaltningsmyndigheterna, dvs. vissa
länsstyrelser, föreslås bli utbetalningsansvariga
(till skillnad från nuvarande period när centrala
verk som NUTEK och Arbetsmarknadsverket har
utbetalningsansvaret) kan själva
utbetalningsprocessen också förväntas gå snabbare.
Utskottet förordar därför att riksdagen godkänner
regeringens förslag om ändrade principer för
verksamhetsansvar och utbetalningar.
Enligt utskottets uppfattning är det positivt om
frågan beträffande EG-kommissionens godkännande av
avgränsningen av mål 2-området kan lösas snarast
möjligt. Förvisso innebär förhandlingsarbetet och
resultatet därav nya insikter om vad som krävs av
Sverige som medlemsland. Det är också utskottets
uppfattning att den för medlemsstaterna gemensamma
statistiken bör påskyndas så att även den senaste
regionala utvecklingen kan utgöra underlag för
kommissionens ställningstagande om målområden. Genom
regeringens modifierade förslag till kommissionen
tillgodoses i någon utsträckning önskemålet i motion
1999/2000:N278 (c) om att utfasningsområden bör ingå
i regeringens förslag till mål 2-område. Eftersom
det finns en fastställd befolkningsram på ca 14 % av
invånarna (1,2 miljoner) för mål 2 i Sverige
konstaterar utskottet att varje förändring av
förslaget innebär att andra kommuner med motsvarande
folkmängd inte ryms inom målområdet.
När det gäller motionsförslagen om förskott på EG:s
strukturfondsmedel vill utskottet peka på de
möjligheter som näringsminister Björn Rosengren tog
upp i den ovan redovisade interpellationsdebatten,
dvs. att förskott kan betalas ut inom ramen för den
offentliga medfinansieringen eller att utbetalning
kan ske vid flera tillfällen under projektets gång.
I sitt svar tog näringsministern också upp de små
projektens problem och att denna fråga skulle
belysas. Utskottet ser positivt på att
finansieringsfrågorna, särskilt för de små
projekten, kan lösas så enkelt och smidigt som
möjligt.
Finansieringsfrågor har tagits upp i ett antal
motioner, i vilka motionärerna bl.a. efterlyser
möjligheter för enskilda företag att delta i
medfinansieringen. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra om den s.k. additionalitetsprincipen, dvs.
att de enskilda medlemsstaterna inte får ersätta
nationella offentliga insatser med
strukturfondsmedel. Strukturfondsprogrammen utgör
ett avtal mellan Sverige och EG-kommissionen, vilket
innebär att strukturfondsmedlen storleksmässigt
relateras som andel av de offentliga medlen. Företag
kan således inte genom bidrag till ett projekt
generera strukturfondsmedel. Ingenting hindrar
emellertid att företag och enskilda deltar i
finansieringen av projekt. Det kan i detta
sammanhang påpekas att en majoritet av projekten har
småföretagen som målgrupp. Vissa
finansieringssvårigheter kan sammanhänga med att det
svenska budgetsystemet är ettårigt medan
strukturfondsprogrammen är fleråriga. En större
långsiktighet i finansieringen är således önskvärd.
Samma fråga har varit aktuell i det nya systemet med
treåriga regionala tillväxtavtal, vilket nu är under
uppbyggnad. Många av insatserna i tillväxtavtalen
ingår även i strukturfondsprogrammen, vilket kan
underlätta en mer långsiktig planering beträffande
den nationella offentliga medfinansieringen av
strukturfondsprojekten.
Beträffande vägfinansieringsfrågor vill utskottet
informera om att i de förslag till
strukturfondsprogram för mål 1-regionen som
inlämnats till regeringen, och därifrån vidare till
kommissionen, finns åtgärder som innebär
investeringar i infrastrukturen. Beträffande mål 2
har programarbetet ännu inte påbörjats, eftersom
området inte är fastställt.
I en motion ifrågasätts om utbetalningar av
strukturfondsstöd fortsättningsvis skall ingå under
det utgiftstak som riksdagen fastställer.
Utgiftstakets omfattning är emellertid en av de
frågor som behandlas i utredningen om den
reformerade budgetprocessen (dir. 1999:23). Enligt
direktiven skall utredaren analysera det statliga
utgiftstakets konstruktion och omfattning samt
bedöma vilken effekt utgiftstaket har haft när det
gäller långsiktighet och förbättrad kontroll över
utgiftsutvecklingen. Vidare skall utredaren bl.a.
bedöma om utgiftstakets nuvarande konstruktion
erbjuder tillräcklig flexibilitet inom och mellan
åren samt för- och nackdelar av en lagreglering av
utgiftstaket. Utredaren skall redovisa sina resultat
senast den 30 november 1999 enligt vad som står i
direktiven. Enligt utskottets uppfattning är det i
samband med den fortsatta uppföljningen av detta
övergripande utredningsarbete som olika delförslag
beträffande utgiftstakets konstruktion bör bedömas.
Även inom riksdagen pågår en utvärdering av den nya
budgetprocessen (direktiv enligt beslut vid
talmanskonferensen den 2 december 1998). Enligt
direktiven skall utredningen bedöma konsekvenserna
för riksdagens arbete av det nya budgetsystemet med
utgiftstak och en preliminär fördelning på
utgiftsområden i den ekonomiska vårpropositionen.
Utredningen ser dock, enligt uppgift, inte speciellt
på avgränsningen av utgiftstaket.
Med hänvisning till vad som anförts tillstyrks
regeringens förslag och avstyrks samtliga behandlade
motioner i aktuella delar.
Beslutanderätten och principerna för
nationella stödområden
Propositionen
Eftersom stödområdesindelningen numera till stor del
bestäms av EG-kommissionens nya riktlinjer för
statligt stöd för regionala ändamål föreslås i
budgetpropositionen att det fortsättningsvis skall
vara en uppgift för regeringen att närmare bestämma
vilka områden som skall ingå i de nationella
stödområdena. Riksdagen bör dock - inom de ramar som
följer av EG:s riktlinjer - kunna lägga fast
huvudprinciper för den nationella
stödområdesindelningen.
Regeringen föreslår att de delar av Sverige som har
geografiska lägesnackdelar och andra
regionalpolitiska problem skall vara inplacerade i
två nationella stödområden, benämnda A och B.
Stödområde A skall omfatta områden med de största
problemen. I stödområde A skall större ekonomiska
stimulanser kunna ges än i stödområde B. Systemet
med inplacering i tillfälliga stödområden föreslås
upphöra. Huvudprincipen för att utse nationella
stödområden bör enligt regeringen vara att de
regionalpolitiskt mest utsatta områdena omfattas,
att utsattheten bedöms efter hur långsiktiga
problemen är och att områdena skall vara stabila.
Som tidigare nämnts har EG-kommissionen utfärdat
nya riktlinjer (98/C74/C6) för hur nationella
regionalpolitiska stödområden skall utses i
framtiden. Bland annat innebär riktlinjerna att de
områden som berörs av regionalpolitiskt stöd under
åren 2000-2006 högst får omfatta 42,7 % av
befolkningen i Europeiska unionen, jämfört med
dagens 46,7 %. Enligt kommissionen får Sverige
endast ha nationella stödområden som omfattar 15,9 %
av landets befolkning jämfört med nuvarande
omfattning på ca 18,5 %. I enlighet med EG:s
statsstödsregler skall såväl de av landet föreslagna
stödområdena som kriterierna för att utse sådana
stödområden godkännas av kommissionen.
Enligt regeringen är det låga utfallet för Sveriges
del inte rättvisande i förhållande till andra
medlemsländer. Regeringen arbetar därför fortfarande
för att förmå kommissionen att ändra sitt beslut.
EG-kommissionens nya riktlinjer innebär att
stödområdena skall ses över inom fem år. Vidare har
de områden som varit inplacerade i tillfälliga
stödområden varit detta under en lång följd av år.
Dessa faktorer, men också önskemål om förenkling,
ligger bakom regeringens förslag att systemet med
tillfälliga stödområden skall upphöra.
Därutöver redogörs i propositionen för hur de här
beskrivna principerna konkretiseras genom en
redovisning av avgränsningen av stödområdena A och
B.
Stödområde A, som motsvarar det nuvarande mål 6-
området för EG:s strukturfonder, omfattar följande
områden:
Norrbottens län: Arjeplogs, Arvidsjaurs, Gällivare,
Haparanda, Jokkmokks, Kalix, Kiruna, Pajala,
Älvsbyns, Överkalix och Övertorneå kommuner samt
Edefors och Gunnarsbyns församlingar i Bodens kommun
och f.d. Markbygdens kyrkobokföringsdistrikt i Piteå
kommun.
Västerbottens län: Bjurholms, Dorotea, Lycksele,
Malå, Norsjö, Sorsele, Storumans, Vilhelmina,
Vindelns och Åsele kommuner samt Fällfors, Jörns och
Kalvträsks församlingar i Skellefteå kommun.
Västernorrlands län: Sollefteå och Ånge kommuner
samt Holms och Lidens församlingar i Sundsvalls
kommun samt Anundsjö, Björna, Skorpeds och
Trehörningsjö församlingar i Örnsköldsviks kommun.
Gävleborgs län: Ljusdals kommun.
Dalarnas län: Malungs, Orsa, Vansbro och Älvdalens
kommuner samt Venjans och Våmhus församlingar i Mora
kommun.
Värmlands län: Torsby kommun.
Stödområde B omfattar följande områden:
Norrbottens län: Luleå kommun samt Bodens kommun
utom Edefors och Gunnarsbyns församlingar och Piteå
kommun utom f.d. Markbygdens
kyrkobokföringsdistrikt.
Västerbottens län: Nordmalings, Robertsfors, Umeå
och Vännäs kommuner samt Skellefteå kommun utom
Fällfors, Jörns och Kalvträsks församlingar.
Västernorrlands län: Härnösands, Kramfors och Timrå
kommuner samt Sundsvalls kommun utom Holms och
Lidens församlingar, samt Örnsköldsviks kommun utom
Anundsjö, Björna, Skorpeds och Trehörningsjö
församlingar.
Gävleborgs län: Bollnäs, Hudiksvalls, Nordanstigs,
Ovanåkers och Söderhamns kommuner.
Dalarnas län: Ludvika och Smedjebackens kommuner
samt Mora kommun utom Venjans och Våmhus
församlingar samt Ore församling i Rättviks kommun.
Västmanlands län: Fagersta, Norbergs och
Skinnskattebergs kommuner.
Örebro län: Degerfors, Hällefors, Karlskoga, Laxå
och Ljusnarsbergs kommuner.
Västra Götalands län: Bengtsfors, Dals-Eds och
Karlsborgs kommuner.
Regeringen anför vidare att om överläggningarna med
EG-kommissionen exempelvis resulterar i att Sverige
får ha stödområden som omfattar ca 20 % av
befolkningen finns en preliminär bedömning att
följande ytterligare områden bör ingå i stödområde
B.
Gävleborgs län: Hofors kommun.
Dalarnas län: Avesta kommun.
Västmanlands län: Arboga, Kungsörs och Köpings
kommuner.
Värmlands län: Säffle kommun.
Västra Götalands län: Åmåls kommun.
Kalmar län: Hultfreds, Vimmerby och Västerviks
kommuner.
Jönköpings län: Aneby, Eksjö, Nässjö, Sävsjö, Tranås
och Vetlanda kommuner.
Motionerna
I motion 1999/2000:N277 (kd) hävdas att det är
oacceptabelt att endast 15,9 % av svenskarna
omfattas av nationella stödområden i jämförelse med
EU där motsvarande andel är 42,7 % av befolkningen.
Motionärerna anser vidare att riksdagen kraftfullt
bör uttala sig mot att regeringen i fortsättningen
skall besluta över vilka förslag till nationella
stödområden, som skall föras fram till EG-
kommissionen.
I motionerna 1999/2000:N278 (c) och 1999/2000:N344
(c) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag
om att det fortsättningsvis skall vara en uppgift
för regeringen att närmare bestämma vilka områden
som skall ingå i de nationella stödområdena. Vidare
anser motionärerna i den sistnämnda motionen att
riksdagen bör ge regeringen sitt fulla stöd för att
förmå kommissionen att utvidga stödområdena till att
omfatta minst 20 % av befolkningen.
I motion 1999/2000:N213 (fp) betonas - EU-regler
till trots - att regionalpolitiken måste anpassas
till behoven i de mest utsatta delarna i landet.
Inplacering i tillfälliga stödområden måste få
tillåtas att gälla endast under en begränsad tid,
anser motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Näringsminister Björn Rosengren påpekade i oktober
1999 i ett skriftligt svar på en fråga
(1999/2000:33) av Marianne Andersson (c) om
förhandlingsresultatet att EG-kommissionen skall
godkänna alla nationella regionalpolitiska
stödområden i medlemsländerna, och att kommissionen
har utfärdat nya riktlinjer för hur dessa områden
skall utses från år 2000. Regeringen har därvid,
enligt statsrådet, bedömt att områden i Sverige som
omfattar ca 20 % av befolkningen bör ingå i
nationella stödområden. Inför en framtida utvidgning
av EU har kommissionen beslutat att de nationella
stödområdena högst får utgöra 42,7 % av EU:s totala
befolkning. Vid fördelningen av denna befolkningsram
har kommissionen fastställt att Sverige får ha
stödområden som omfattar 15,9 % av befolkningen,
jämfört med för närvarande 18,5 %.
Regeringen anser att det låga utfallet för Sverige
inte är rättvisande i förhållande till andra
medlemsländer. Regeringen har därför under lång tid
arbetat för att förmå kommissionen att ändra sitt
beslut. Detta arbete pågår fortfarande, sade
näringsministern i sitt svar.
Enligt information från Regeringskansliet har vid
bedömningen av de långsiktiga regionalpolitiska
problemens svårighetsgrad bl.a. följande kriterier
analyserats för samtliga lokala arbetsmarknader: den
långsiktiga befolkningsutvecklingen, den långsiktiga
sysselsättningsutvecklingen, aktuell arbetslöshet,
senaste bruttoregionprodukt per invånare samt andel
industrisysselsatta. Den analys som har gjorts inom
Regeringskansliet bygger på data för lokala
arbetsmarknader och inte på länsdata.
Regeringen avser enligt uppgift att fortsätta sina
ansträngningar för att få till stånd en mer
tillfredsställande lösning vad gäller omfattningen
av stöd-område B. I avvaktan härpå har regeringen
emellertid sett sig tvingad att anmäla ett förslag
till EG-kommissionen, vilket avser den av
kommissionen beslutade befolkningsramen på 15,9 %.
Skälet är att det annars finns en stor risk för ett
längre avbrott när det gäller användningen av många
företagsstöd i stödområdena. Kommissionen har
samtidigt informerats om Sveriges kritik av
processen och beslutsunderlaget samt om vilka
ytterligare områden som bör ingå i nationellt
stödområde om Sverige får tillämpa en befolkningsram
på ca 20 % (de områden som finns nämnda i
propositionen).
I november 1999 lämnades ett skriftligt svar på en
ytterligare fråga (1999/2000:156) om
stödområdesindelningen, denna gång en fråga av Rolf
Gunnarsson (m). Näringsminister Björn Rosengren
meddelade då att han planerade att han snarast
skulle ta personlig kontakt med den för frågan
ansvariga kommissionären. Om EG-kommissionens beslut
ligger fast avsåg han att fortsätta arbetet för att
Sverige på sikt skall få ha nationella stödområden
som bättre motsvarar de regionalpolitiska problemen
i landet.
Utskottets ställningstagande
I fråga om principerna för stödområdesindelningen
instämmer utskottet med regeringen att de delar av
Sverige som har geografiska lägesnackdelar och andra
regionalpolitiska problem skall vara inplacerade i
två nationella stöd-områden, benämnda A och B.
Stödområde A skall omfatta områdena med de största
problemen och där skall de största ekonomiska
stimulanserna kunna ges.
Inplacering av områden med
strukturomvandlingsproblem i tillfälliga stöd-
områden bör, i enlighet med regeringens förslag,
upphöra. Systemet med tillfälliga stödområden, vilka
utses av regeringen, tillkom genom riksdagens beslut
våren 1982 (prop. 1981/82:113, bet. AU 1981/82:23).
Detta system har nu spelat ut sin roll, inte minst
med hänsyn till att stödområdena skall ses över inom
fem år enligt EG-kommissionens nya riktlinjer.
Utskottet vill dock betona vikten av att systemet
med stödområden är stabilt. En översyn av de nya
nationella stödområdena inom fem år anser utskottet
vara en lämplig avvägning mellan stabilitet och
flexibilitet.
Vidare anser utskottet i likhet med regeringen att
det fortsättningsvis bör vara regeringen som
beslutar om vilka områden som skall ingå i de
nationella stödområdena. Som redovisas i
propositionen bestäms den nationella
stödområdesindelningen numera till stor del av EG-
kommissionens riktlinjer för statligt stöd för
regionala ändamål. Varken riksdagen eller regeringen
har annat än begränsade möjligheter att påverka
dessa. Mot denna bakgrund finner utskottet att
regeringens förslag är välbetänkt. Med hänvisning
till vad som anförts tillstyrks propositionen
beträffande beslutanderätten och principerna i fråga
om nationella stödområden för företagsstöd och
avstyrks motionerna 1999/2000:N213 (fp),
1999/2000:N277 (kd), 1999/2000:N278 (c) och
1999/2000:N344 (c) i aktuella delar.
Ändrad stödområdesindelning
Motionerna
Olofströms kommun bör inplaceras i stödområde B
tills vidare och i vart fall så länge som
utfasningstiden från EU:s strukturfonder pågår,
enligt vad som sägs i motion 1999/2000:N307 (s).
I motion 1999/2000:N376 (s) anförs att det är
orimligt att Hofors, som tidigare tillhört det
nationella stödområdet och EG:s mål 2-område, inte
längre skall tillhöra någotdera. Vidare bör
Sandviken och Ockelbo ingå i endera det nationella
stödområdet eller strukturfondsområdet.
Hofors bör inplaceras i stödområde B, är budskapet
i motion 1999/2000:
N377 (s).
Motionären till motion 1999/2000:N251 (v) anför att
Sandvikens kommun har regionalpolitiska problem med
utflyttning och minskat antal arbetstillfällen och
att kommunens förutsättningar avsevärt skulle
förbättras om kommunen inplacerades i det nationella
stödområdet B.
Under förutsättning att riksdagen beslutar i
enlighet med regeringens förslag om att det
fortsättningsvis skall vara en uppgift för
regeringen att närmare bestämma vilka områden som
skall ingå i de nationella stödområdena anser
motionärerna till motion 1999/2000:N278 (c) att
regeringen bör föra upp de kommuner som tidigare
ingått i de tillfälliga stödområdena på listan över
nationella stödområden.
Om riksdagen bifaller regeringsförslaget i fråga om
beslutanderätten begärs i motion 1999/2000:N344 (c)
ett tillkännagivande till regeringen att kommunerna
Hultsfred, Vimmerby, Västervik och Högsby i Kalmar
län samt kommunerna Aneby, Eksjö, Nässjö, Sävsjö,
Tranås och Vetlanda i Jönköpings län skall
inplaceras i det nationella stödområdet B. Om
riksdagen avslår regeringsförslaget bör riksdagen i
stället besluta att de ovannämnda kommunerna skall
inplaceras i stödområde B.
Säffle och Åmål bör placeras i stödområde B anser
motionärerna till motion 1999/2000:N370 (c),
eftersom dessa kommuner har en vikande
arbetsmarknad.
Vissa kompletterande uppgifter
Hofors ingår i dag i det nationella stödområdet 2
och även i mål 2-området för EG:s strukturfonder.
Sandviken och Ockelbo ingår inte i nationellt stöd-
område; däremot ingår Sandviken i mål 2-området och
Ockelbo i mål 5b-området för EG:s strukturfonder.
Enligt regeringens preliminära bedömning tillhör
Hofors den grupp av kommuner som bör ingå i
stödområde B om Sverige i förhandlingarna med EG-
kommissionen lyckas uppnå resultatet att få ha
stödområden som omfattar 20 % av befolkningen.
Såväl Hofors som Ockelbo och Sandviken ingår i det
av regeringen till kommissionen föreslagna nya mål
2-området.
Olofström ingår i dag i det nationella tillfälliga
stödområdet och även i mål 2-området för EG:s
strukturfonder. Olofström kommer att ingå i det s.k.
utfasningsområdet för EG:s strukturfonder enligt
regeringens förslag till kommissionen.
Säffle och Åmål ingår för närvarande i det
nationella stödområdet 2 och också i mål 5b-området
för EG:s strukturfonder. Enligt regeringens
preliminära bedömning ligger Säffle och Åmål inom
20-procentsramen och tillhör därmed de kommuner som
bör ingå i stödområde B om Sverige i förhandlingarna
med EG-kommissionen lyckas uppnå resultatet att få
ha stödområden som omfattar 20 % av befolkningen.
Enligt regeringens förslag till kommissionen ingår
både Säffle och Åmåls kommuner i det område som
fortsättningsvis skall ingå i EG:s nya mål 2-område
för strukturfonderna.
De i motion 1999/2000:N344 (c) nämnda kommunerna i
Kalmar län, Högsby, Hultsfred, Vimmerby och
Västervik, ingår i dag i nationellt tillfälligt
stödområde och också i mål 5b-området för EG:s
strukturfonder. De nämnda kommunerna i Jönköpings
län, Aneby, Eksjö, Nässjö, Sävsjö, Tranås och
Vetlanda, ingår i dag inte i något nationellt
stödområde men däremot i mål 5b-området för EG:s
strukturfonder. Den analys som har gjorts inom
Regeringskansliet bygger på data för lokala
arbetsmarknader och inte på länsdata. Enligt
regeringens preliminära bedömning ligger Hultsfred,
Vimmerby, Västervik, Aneby, Eksjö, Nässjö, Sävsjö,
Tranås och Vetlanda inom 20-procentsramen och
tillhör därmed de kommuner som bör ingå i stödområde
B om Sverige i förhandlingarna med EG-kommissionen
lyckas uppnå resultatet att få ha stödområden som
omfattar 20 % av befolkningen. Samtliga tio kommuner
ingår enligt regeringens förslag till kommissionen i
EG:s nya mål 2-område.
Inplaceringen i stödområde av ett antal större
kommuner efter Norrlands-kusten beror huvudsakligen
på att EG-reglerna kräver detta om transportbidrag
även fortsättningvis skall kunna lämnas i dessa
områden.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets uppfattning utgör
stödområdesindelningen en helhet, baserad på en
sammanvägning av ett antal kriterier.
Gränsdragningsproblematiken finns förvisso
närvarande men utskottet har för sin del förtroende
för regeringens bedömningsmetoder och anser att den
i propositionen redovisade förteckningen över
stödområdena A och B inte bör brytas sönder. Enligt
reglerna är det dessutom så att läggs någon kommun
till stödområdet, måste någon annan kommun utgå ur
detsamma.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
1999/2000:N251 (v), 1999/2000:N278 (c),
1999/2000:N307, 1999/2000:N344 (c), 1999/2000:
N370 (c), 1999/2000:N376 (c) och 1999/2000:N377 (s)
i aktuella delar.
Regionalt utvecklingsbidrag
Propositionen
I propositionen erinras om EG-kommissionens nya
riktlinjer för stöd till regionala ändamål
(98/C74/C6). Innebörden är bl.a. att varken
regeringen eller riksdagen har annat än begränsade
möjligheter att påverka stödutformningen. Regeringen
föreslår därför att det i fortsättningen blir en
uppgift för regeringen att besluta om den närmare
utformningen av det regionala utvecklingsbidraget.
Enligt förslaget bör dock riksdagen - inom de ramar
som följer av EG:s riktlinjer - lägga fast vissa
huvudprinciper som regeringen skall följa vid den
närmare utformningen.
En huvudprincip bör vara att regionalt
utvecklingsbidrag i princip skall kunna lämnas i
samband med investeringar i konkurrensutsatta
näringsverksamheter som bedrivs på marknadsmässiga
villkor och som kan påverkas i fråga om lokalisering
eller omfattning och som bedöms få en
tillfredsställande lönsamhet. En annan princip för
det regionala utvecklingsbidraget bör vara att dess
storlek skall differentieras med hänsyn till i
vilket stödområde en investering sker, med högre
maximal bidragsnivå i stödområde A.
I propositionen (s. 58) redovisas de maximala
nivåerna fr.o.m. år 2000 enligt EG:s regler om stöd
till regionala ändamål. Regeringen ämnar anmäla till
EG-kommissionen att Sverige i princip avser att i
stödområde A tillämpa EG:s maximala bidragsnivå för
högst prioriterade område och i stödområde B den EG-
nivå som gäller för övriga stödområden.
Genom propositionen informeras vidare riksdagen om
att reglerna för vilka verksamheter som skall vara
stödberättigade kommer att ses över i syfte att
minska detaljstyrningen och för att i större
utsträckning möjliggöra bidrag till nya
verksamhetsområden med tillväxtförutsättningar.
Regeringen vill även informera riksdagen om att den
avser besluta om vissa ändringar av besluts- och
handläggningsordningen: Länsstyrelserna och
självstyrelseorganen skall få besluta i ärenden om
regionalt utvecklingsbidrag, där det totala
kapitalbehovet uppgår till högst 25 miljoner kronor
(mot i dag högst 20 miljoner kronor) och där högst 4
miljoner kronor får avse immateriella investeringar
(mot i dag högst 2,5 miljoner kronor).
Regeringen betonar att utformningen av det
regionala utvecklingsbidraget är beroende av EG-
kommissionens godkännande.
Motionen
I motion 1999/2000:N378 (s) föreslås att Sverige
inför en begränsning när det gäller
regionalpolitiskt företagsstöd, nämligen att ett
företag som fått stöd inom ett stödområde inte skall
kunna få nytt stöd för samma verksamhet om företaget
lägger ned sin verksamhet i det första området och
flyttar till nytt stödområde. Likaså bör Sverige
verka för att denna ordning införs inom EU.
Vissa kompletterande uppgifter
Regionalt utvecklingsbidrag skall i princip inte
lämnas till åtgärder som innebär att en verksamhet
flyttas från ett län till ett annat. Länsstyrelsen
skall med eget yttrande överlämna denna kategori av
ärenden till NUTEK. Detta regleras i förordningen
(1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd
respektive i förordningen (1998:995) om
regionalpolitiskt företagsstöd inom EG:s
strukturomvandlingsområden i Sverige. Ärenden om
stöd till företag som flyttar från ett stödområde
till ett annat är sällsynta enligt uppgift från
NUTEK.
Enligt de nuvarande reglerna i ovanstående
förordningar kan regionalt utvecklingsbidrag under
vissa förutsättningar återkrävas inom fem år.
Återkrav kan ske om
- syftet med bidraget inte uppnås; detta gäller
dock inte om bidragsmottagaren har gjort vad som
skäligen kan begäras för att syftet skall uppnås,
- någon väsentlig del av verksamheten läggs ned
eller någon väsentlig ändring direkt eller indirekt
inträffar i äganderätten eller förfoganderätten till
rörelsen eller till sådana tillgångar i rörelsen som
är av betydelse för verksamheten,
- bidragsmottagaren i något fall bryter mot villkor
eller föreskrift som gäller för bidraget,
- ställd säkerhet väsentligt försämras, eller
- något annat förhållande inträffar som
föranleder att bidragsmottagaren med
hänsyn till syftet med bidraget
uppenbarligen inte längre bör få behålla
det.
NUTEK rapporterar följande statistik över återkraven
sedan år 1996.
Enligt NUTEK går det inte att utläsa av statistiken
hur många återkrav som beror på att företag har
flyttat.
Stödmöjligheterna för företag som flyttar mellan
olika EU-länder i syfte att få ökade bidrag är en
fråga som har tagits upp inom EU. I kommissionens
nya riktlinjer för regionalstöd har inarbetats
regler som innebär att stöd för nyinvesteringar
respektive sysselsättningsstöd skall göras beroende
av att investeringen respektive de skapade
arbetstillfällena behålls i minst fem år.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets uppfattning innebär förslaget om
att regeringen själv skall besluta om den närmare
utformningen av det regionala utvecklingsbidraget
möjligheter till en snabbare hantering såväl av
förhandlingsfrågor gentemot EG-kommissionen som vid
införande av nödvändiga förändringar i systemet. Den
föreslagna ändringen i beslutsprocessen liksom den
aviserade översynen i syfte att dels minska
detaljstyrningen, dels i större utsträckning
möjliggöra bidrag till nya verksamhetsområden med
tillväxtförutsättningar kan väntas leda till en
effektivisering.
Utskottet ställer sig bakom de huvudprinciper för
det regionala utvecklingsbidraget som redovisats i
propositionen och sammanfattats i det föregående.
När det gäller risken för att ett företag upprepade
gånger skall kunna få stöd till samma verksamhet på
grund av företagsflyttning anser utskottet att
reglerna för regionalpolitiskt stöd är sådana att
den risken kan bedömas vara mycket liten. Däremot
menar utskottet att det är en viktig uppgift att
närmare undersöka konsekvenserna av att företag som
flyttar mellan olika länder kan få stöd av olika
slag. Utskottet ser därför positivt på att den
frågan har tagits upp av EG-kommissionen.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen
i denna del och avstyrker motion 1999/2000:N378 (s).
Sysselsättningsbidrag
Propositionen
Som en konsekvens av att regeringen föreslagit en
förändrad stödområdesindelning och för att behålla
sysselsättningsbidrag som stimulansåtgärd föreslås
att sysselsättningsbidraget fr.o.m. år 2000 skall
kunna lämnas med högst 200 000 kr i stödområde A och
med högst 120 000 kr i stödområde B. Ikraftträdandet
av denna ordning är beroende av att de nya
stödområdenas omfattning kan beslutas.
Inga motioner har väckts med anledning av detta
förslag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner
regeringens förslag om sysselsättningsbidrag.
Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling
Inledning
Anslagen inom utgiftsområde 19 uppgick år 1999 till
ca 2,8 miljarder kronor. Utgiftsprognosen för år
1999 ligger på ca 4,0 miljarder kronor. Sammanlagda
reservationer och anslagssparande, vilka uppgick
till ca 4,0 miljarder kronor vid utgången av
budgetåret 1998, beräknas uppgå till ca 2,8
miljarder kronor vid utgången av budgetåret 1999.
Regeringens förslag till anslag under utgiftsområde
19 redovisas i bilaga 1. Sammanlagt tas tolv anslag
upp under detta utgiftsområde. Regeringsförslaget
innebär vissa ändringar i anslagsstrukturen jämfört
med innevarande budgetår, vilket framgår under
respektive anslagsrubrik i det följande.
Utgiftsramen föreslås till ca 3,3 miljarder kronor,
vilket har tillstyrkts av finansutskottet och
beslutats av riksdagen (bet. 1999/2000:FiU1). Övriga
partiers förslag till utgiftsram för utgiftsområde
19 fördelar sig på följande sätt. Vänsterpartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet
har inte lagt fram budgetförslag som avviker från
regeringsförslaget. Moderata samlingspartiets och
Folkpartiet liberalernas förslag innebär en lägre
ram än regeringsförslaget, 250 miljoner kronor
respektive 500 miljoner kronor lägre.
Enligt regeringens förslag kompletteras anslagen A
1 och A 9 med bemyndiganden för regeringen att ingå
ekonomiska förpliktelser, vilka leder till utgifter
under kommande år. Vidare föreslår regeringen att
riksdagen godkänner ett något ändrat
användningsområde för anslaget A 1.
I det följande redovisas regeringens förslag till
olika anslag inom utgiftsområdet och motsvarande
förslag i aktuella motioner. Därefter redovisas
utskottets ställningstagande samlat i ett avslutande
avsnitt.
Allmänna regionalpolitiska åtgärder (A 1)
Propositionen
Anslaget A 1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder
inrättades år 1999 och disponeras av
länsstyrelserna, NUTEK och regeringen. Till anslaget
har knutits ett bemyndigande. Riksdagen har
bemyndigat regeringen att under år 1999 låta staten
ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med
regionalpolitiska åtgärder som innebär utgifter om
högst 1 688 miljoner kronor under åren 2000-2005
(prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:NU2). Detta
bemyndigande har regeringen fördelat till NUTEK,
länsstyrelserna och självstyrelseorganen. Eftersom
de regionala självstyrelseorganen inte är
myndigheter disponerar NUTEK deras bemyndigande.
Anslaget A 1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder
bör enligt regeringen under den övergångsperiod
under vilket bemyndigandesystemet byggs upp, uppgå
till ett lägre belopp än föreslagen bemyndiganderam.
År 2000 föreslås anslaget uppgå till ca 1 304
miljoner kronor. Regeringen föreslår vidare att
riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2000
ingå ekonomiska förpliktelser som innebär utgifter
på högst 1 688 miljoner kronor under åren 2001-2008.
Anslaget gäller anvisande av medel till följande
ändamål:
- regionala utvecklingsbidrag,
- lån till privata regionala investmentbolag,
- landsbygdsbidrag,
- stöd till kommersiell service,
- småföretagsstöd,
- sysselsättningsbidrag,
- såddfinansiering (ett nytt ändamål inom anslaget
fr.o.m. budgetåret 1998),
- regional och central projektverksamhet,
- medfinansiering av strukturfondsprogram,
- vissa utgifter för genomförande av
strukturfondsprogram m.m.,
- viss administration, uppföljning och utvärdering
av det regionalpolitiska företagsstödet m.m., samt
- viss central utvecklingsverksamhet m.m.
Medel inom anslaget får, inom ramen för ovan nämnda
ändamål, användas för medfinansiering av åtgärder
inom regionala tillväxtavtal. Regeringen föreslår
att anslaget också skall få användas till
administration i samband med de nyinrättande
strukturfondsdelegationerna vid de länsstyrelser som
utses till förvaltningsmyndigheter. Anslaget
föreslås även kunna användas till vissa
bankkostnader i samband med administrationen av de
regionalpolitiska företagsstöden. Vidare bör medlen
liksom under innevarande programperiod få användas
till sekretariatskostnader vid länsstyrelser och
självstyrelseorgan.
Huvuddelen av anslaget beräknas komma att användas
av länsstyrelserna respektive självstyrelseorganen
för olika former av företagsstöd, medfinansiering av
strukturfondsprogram samt projekt inom regionala
tillväxtavtal.
Regionförbundet i Kalmar län, Gotlands kommun och
Regionförbundet i Skåne län har fr.o.m. budgetåret
1998 som en försöksverksamhet bl.a. övertagit
ansvaret för att utarbeta regionala
utvecklingsstrategier och hantera huvuddelen av de
regionalpolitiska åtgärdsmedlen (prop. 1996/97:36,
bet. 1996/97:KU4). Från och med den 1 januari 1999
utgör nybildade Skåne läns landsting och Västra
Götalands läns landsting självstyrelseorgan i
respektive län (prop. 1996/97:108, bet.
1996/97:BoU13). Avsikten är att självstyrelseorganen
i berörda län skall disponera medlen enligt samma
riktlinjer som gäller för länsstyrelserna. Även
berörda länsstyrelser bör dock få disponera vissa
medel från anslaget, bl.a. för vissa typer av
projekt och medfinansiering av projekt inom EG:s
strukturfondsprogram. En viss del av anslaget
föreslås liksom för närvarande få disponeras av
NUTEK och regeringen.
Det bör även fortsättningsvis vara en uppgift för
regeringen att fördela anslaget mellan länen och
utfärda de föreskrifter som behövs. Vid fördelningen
av medel mellan länen bör som hittills de regionala
problemens svårighetsgrad utgöra den huvudsakliga
fördelningsnyckeln med särskilt beaktande av
medfinansieringsbehovet av åtgärder inom
strukturfondsprogrammen samt beräknat behov av medel
för ändamålet sysselsättningsbidrag.
Motionerna
I kommittémotion 1999/2000:N375 (m) anförs att
företagsstöd och andra bidrag i form av regionala
utvecklingsbidrag, sysselsättningsbidrag m.m.
snedvrider konkurrensen. De bör därför successivt
reduceras och ersättas med andra åtgärder under de
närmaste åren. Anslaget bör under nästa budgetår
minskas med 250 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag. Vidare förordar motionärerna
att bemyndiganderamen minskas i motsvarande
omfattning. Medel från EU bör i största möjliga mån
komma svenska regioner till godo, påpekas det i
motionen.
I Folkpartiets partimotion 1999/2000:Fi212 föreslås
att anslaget minskas med 500 miljoner kronor.
Vid den länsfördelning av regionalpolitiska medel
som sker inför år 2000 bör enligt yrkande i motion
1999/2000:N369 (c) Hallands län tillföras en större
andel av dessa medel än tidigare.
Vissa kompletterande uppgifter
I motsvarande anslagsbetänkande från föregående år
redogjordes för kommissionens riktlinjer för
statligt stöd för regionala ändamål (bet.
1998/99:NU2 s. 16). Särskilt berördes reglerna när
det gäller snedvridning av konkurrensen på grund av
de regionalpolitiska stöden. Utskottet hänvisar
därför till detta betänkande i fråga om regelverket.
Eftersom medel från EU kräver svensk
medfinansiering, vilket bl.a. möjliggörs genom
anslaget A 1, skulle en minskning av detta anslag
också kunna få konsekvenser för medfinansieringen av
strukturfondsprogrammen.
Landsbygdslån (A 2)
Propositionen
Anslaget disponeras av NUTEK för landsbygdslån som
beviljas av länsstyrelserna och
självstyrelseorganen. Anslaget disponeras även för
utbetalningar av tidigare beviljade regionala
utvecklingslån. Medel inom anslaget får, inom ramen
för anslagets ändamål, användas för medfinansiering
av åtgärder inom regionala tillväxtavtal. Anslaget
föreslås uppgå till 30 miljoner kronor.
Inga motioner har väckts på detta område.
Täckande av förluster på grund av kreditgarantier
inom regionalpolitiken (A 3)
Propositionen
Anslaget disponeras av Riksgäldskontoret. Systemet
med kreditgarantier inom regionalpolitiken upphörde
den 1 januari 1997 och ersattes med landsbygdslån.
Från anslaget betalas utgifter för att infria
statliga garantier enligt ett antal äldre
förordningar och enligt den nu gällande förordningen
(1994:577) om landsbygdsstöd och stöd till
kommersiell service. Regeringen föreslår ett anslag
på 1 miljon kronor. Prognostiserat anslagssparande
år 1999 uppgår till drygt 11 miljoner kronor och
beräknas tas i anspråk år 2000.
Inga motioner har väckts på detta område.
Ersättning för nedsättning av socialavgifter (A 4)
Propositionen
Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket för att
täcka bortfall av avgiftsinkomster till följd av
tillämpningen av lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter. Enligt denna lag skall den
procentsats, efter vilken arbetsgivaravgifter och
egenavgifter beräknas, sättas ned för verksamheter
inom vissa näringsgrenar inom stödområde 1 och de
nordliga delarna av stödområde 2 t.o.m. utgiftsåret
2000. Nedsättningen uppgår till 8 procentenheter. I
det föregående har regeringens förslag om
förändringar av stödformen redovisats.
Inga motioner har väckts rörande anslagsbeloppet.
Transportbidrag (A 5)
Propositionen
Anslaget disponeras av NUTEK enligt förordningen
(1980:803) om regionalpolitiskt transportbidrag. De
förändringar rörande transportbidrag som riksdagen
tidigare beslutat om (prop. 1997/98:62, bet.
1997/98:AU11) har ännu inte kunnat genomföras
eftersom EG-kommissionen inte godkänt
förändringarna. Enligt regeringens bedömning kommer
kommissionen att godkänna de föreslagna
förändringarna under hösten 1999.
Regeringen föreslår med hänsyn till utvecklingen
inom transportsektorn och NUTEK:s bedömning av
konjunkturen ett ramanslag om 345 miljoner kronor
för år 2000.
Motionen
I motion 1999/2000:N313 (s) anförs att som
regelverket för transportbidrag i dag är utformat
riskerar det att få stora negativa konsekvenser för
vissa små sågverksföretag i inlandet, vilka kommit
att hamna på fel sida om gränsen för en
transportbidragszon. Det föreslås att Ånge, som är
en utpräglad inlands- och glesbygdskommun, förs till
transportbidragets zon 5.
Vissa kompletterande uppgifter
I samband med att EG-kommissionen godkände
transportbidraget i mars 1997 framhölls vikten av
förutsägbarhet och transparens.
Riksdagen beslutade våren 1998 (prop. 1997/98:62,
bet. 1997/98:AU11) om vissa förändringar vad gäller
zonindelning och nivåer på transportbidraget, bl.a.
att transportbidragszon 1 skall upphöra samtidigt
som kravet på lägsta bidragsgrundande
transportavstånd skall höjas till 401 km. När det
gäller oförädlade trävaror skall införas en viss
begränsning av bidraget. Utgångspunkten var att
regeringen ville stimulera till ökad vidareförädling
inom trävarubranschen. Regeringen ansåg att det
kunde vara lämpligt att lämna bidrag för transporter
av oförädlade trävaror upp till 30 000 m³ per helår
i transportbidragszonerna 2 och 4. För förädlade
trävaror var däremot inga begränsningar aktuella.
Regeringen informerade i den ovan nämnda
propositionen om att de föreslagna förändringarna i
transportbidraget skulle träda i kraft den 1 januari
1999 under förutsättning att EG-kommissionen lämnade
sitt godkännande.
Regeringen har därefter förhandlat med kommissionen
om de förändringar i stödformen som riksdagen
tidigare beslutat om. Enligt ett kortfattat
meddelande från kommissionen, daterat den 26 oktober
1999, har kommissionen inte några invändningar mot
transportbidraget i den föreslagna formen. Enligt
meddelandet kommer en mer detaljerad skrivelse
senare.
Hösten 1998 fanns en likartad motion som den nu
aktuella men med ytterligare ett krav i fråga om
behov av en definition av förädlade och oförädlade
trävaror med hänsyn till reglerna för
transportbidrag. Detta behov är nu tillgodosett
genom att NUTEK på regeringens uppdrag i januari
1999 har fastställt vad som är att betrakta som
vidareförädling. Förordning (1980:803) om
regionalpolitiskt transportbidrag ger NUTEK
möjligheter att närmare utfärda föreskrifter i
samband med stödet. De nya föreskrifterna kommer
enligt uppgift att omfatta frågorna om
vidareförädling. När de nya reglerna är godkända av
kommissionen krävs en ny förordning och nya
föreskrifter. NUTEK:s förhoppning är att de nya
reglerna kan börja tillämpas den 1 januari 2000.
Glesbygdsverket (A 6)
Propositionen
Anslaget disponeras av Glesbygdsverket. Det
övergripande målet för Glesbygdsverket är att främst
genom påverkan på olika samhällssektorer verka för
goda levnadsförhållanden och utvecklingsmöjligheter
för glesbygds- och landsbygdsbefolkningen med
tyngdpunkten i skogslänens inre delar samt i
skärgårdsområdena. Enligt regeringen kommer
Glesbygdsverkets roll inom ramen för genomförandet
av EG:s nya strukturfondsprogram att förändras.
Inga motioner har väckts på detta område.
Statens institut för regionalforskning (A 7)
Propositionen
Anslaget disponeras av Statens institut för
regionalforskning (SIR). Institutets övergripande
mål är att utveckla och samordna forskning om
regional utveckling och att se till att
forskningsresultaten, kunskaperna och erfarenheterna
därav sprids. Institutet skall senast den 1 oktober
1999 inkomma till regeringen med ett underlag till
fördjupad prövning. Regeringen avser att i dialog
med SIR ytterligare precisera institutets uppgifter
och verksamhetsmål.
Inga motioner har väckts på detta område.
Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden
1995-1999 (A 8)
Propositionen
Anslaget disponeras av NUTEK och vissa länsstyrelser
för utbetalningar från EG:s regionalfond.
Regionalfonden är en av EG:s fyra strukturfonder som
delfinansierar 23 strukturfondsprogram inom målen 2,
5b och 6 samt vissa av de s.k.
gemenskapsinitiativen. Utbetalning kan ske efter att
en beslutsgrupp fattat beslut och att upparbetade
kostnader i de enskilda projekten redovisats. Fram
till och med april 1999 har beslutsgrupperna för
målen 2, 5b och 6 samt för berörda
gemenskapsinitiativ genom beslut intecknat ca 89 %
av ramen för regionalfonden. Beslut om stöd till
enskilda projekt kan fattas t.o.m. den 31 december
1999. Prognosen är att 60 % av ramen skall vara
utbetald till årets slut. Inbetalningarna från EG-
kommissionen sker genom förskott med undantag för de
sista 20 procenten som betalas efter slutredovisning
av de olika programmen. Utbetalningar till projekten
kan ske till och med år 2001.
Inga motioner har väckts på detta område.
Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden
2000-2006 (A 9)
Propositionen
Anslaget, som är nytt, skall disponeras av
länsstyrelserna i Norrbottens och Jämtlands län och
de länsstyrelser inom mål 2-området som kommer att
utses till förvaltningsmyndigheter efter det att
områdena har fastställts samt de myndigheter som
kommer att ha utbetalningsansvar för berörda
gemenskaps-initiativ. Regionalfonden delfinansierar
programmen inom mål 1 och 2 (inklusive områden som
får stöd under en övergångsperiod) samt
gemenskapsinitiativen Urban och Interreg i sin
helhet.
Inbetalningarna från EG-kommissionen kommer först
som förskott, omfattande 7 % av den totala
regionalfondsramen. Sverige måste därefter redovisa
faktiska utbetalningar till projekten för att
erhålla ytterligare strukturfondsmedel.
Regeringen anser att det är motiverat att införa
ett bemyndigande för det nya anslaget A 9 i syfte
att anpassa anslaget till ett långsiktigt
planerande.
Inga motioner har väckts på detta område.
Flygplatsbolag i Ljungbyhed (A 10)
Propositionen
Regeringen avser att disponera anslaget för
finansiering av delar av driften av ett
flygplatsbolag i Ljungbyhed. Regeringen har bedömt
behovet av statliga insatser till sex miljoner
kronor per år under åren 1998, 1999 och 2000.
Inga motioner har väckts på detta område.
Regionalpolitiska insatser (A 11)
Propositionen
Anslaget disponeras av länsstyrelserna, NUTEK och
regeringen. Anslaget som är nytt skall enligt
regeringens förslag täcka utgifter för beslut som
fattats om olika typer av regionalpolitiska
företagsstöd och projekt under budgetåren
1995/96-1999.
Inga motioner har väckts på detta område.
Medel för tillfälligt småföretagsstöd m.m. (A 12)
Propositionen
Anslaget skall enligt regeringens förslag täcka
utgifter för beslut som fattats om tillfälligt
småföretagsstöd och projektverksamhet under
budgetåren 1995/96-1997.
Inga motioner har väckts på detta område.
Utskottets ställningstagande
I motionerna 1999/2000:N375 (m) och 1999/2000:Fi212
(fp) föreslås andra belopp än regeringsförslaget i
fråga om anslaget Allmänna regionalpolitiska
åtgärder (A 1). Yrkandena innebär samtidigt att
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet förordar en
lägre ram för utgiftsområdet.
I motion 1999/2000:N375 (m) framförs som skäl för
totalt sett minskade resurser under anslaget till
allmänna regionalpolitiska åtgärder att stöden
snedvrider konkurrensen. Utskottet är liksom
tidigare medvetet om att en sådan risk kan föreligga
och anser därför att det är positivt att konkurrens-
aspekter vägs in i de flesta stödformer vid
bedömningen av hur stort stöd som bör lämnas. Vidare
innebär EG-kommissionens synsätt att de
snedvridningar av konkurrensen som är förbundna med
regionalpolitiska stöd kan försvaras om vissa
principer och regler följs. Stöden bör därför,
enligt kommissionen, användas sparsamt och förbli
koncentrerade till de minst gynnade områdena.
Utskottet instämmer i kommissionens synsätt. Alla
företagsstöd som inte är att betrakta som försumbart
stöd skall dessutom godkännas av EG-kommissionen,
som bevakar konkurrensaspekten.
När det gäller motion 1999/2000:Fi212 (fp) vill
utskottet påpeka att det nya bemyndigandesystemet
innebär att beslut som är fattade under flera år
före det aktuella året 2000 kan falla ut till
betalning år 2000. Därmed måste anslaget för år 2000
vara tillräckligt stort för att täcka dessa
utgifter. Inom Näringsdepartementet finns det i dag
inte någon säker prognos på hur stora utbetalningar
som kommer att krävas år 2000.
Riksdagen har nyligen bifallit regeringens förslag
till ram för utgiftsområde 19. Utskottet utgår i det
följande från den fastställda ramen. Detta innebär
att utskottet inte ansluter sig till de förslag som
innebär att ramen för utgiftsområde 19 skall ändras.
Utskottet instämmer inte i vad som anförs i motion
1999/2000:N369 (c) i fråga om fördelningen av
regionalpolitiska medel mellan länen. Det bör även
fortsättningsvis vara en uppgift för regeringen att
fördela anslaget mellan länen och utfärda de
föreskrifter som behövs. Liksom hittills bör de
regionala problemens svårighetsgrad utgöra den
huvudsakliga fördelningsnyckeln med särskilt
beaktande av medfinansieringsbehovet av åtgärder
inom strukturfondsprogrammen samt beräknat behov av
medel för ändamålet sysselsättningsbidrag.
Frågan om Ånges inplacering i transportbidragszon,
vilken har tagits upp i motion 1999/2000:N313 (s),
har, enligt vad utskottet inhämtat, ånyo tagits upp
till prövning inom Regeringskansliet i samband med
besök av kommunrepresentanter och företagare från
Ånge kommun i maj 1999. Några zonförändringar utöver
de tidigare beskrivna har emellertid inte varit
aktuella enligt Näringsdepartementet. Utskottet har
ingen annan uppfattning i denna fråga.
Med det anförda tillstyrker utskottet de av
regeringen föreslagna anslagen för budgetåret 2000
inom utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling. Likaså tillstyrks de övriga här aktuella
förslagen till riksdagsbeslut som framlagts i
budgetpropositionen. Samtliga i detta sammanhang
behandlade motionsyrkanden avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande bedömning av regeringens
resultatredovisning
att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,
res. 1 (m, kd, fp) -
motiv.
2. beträffande myndighetsorganisationen på
det regionalpolitiska området
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N221 och
1999/2000:
N321,
res. 2 (fp)
3. beträffande småföretagsstödet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:N387 yrkande 17,
4. beträffande utökat stöd till jord- och
skogsbruk m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sk324 yrkande 8,
1999/2000:N214 yrkande 2 och 1999/2000:N277
yrkande 8,
res. 3 (kd, c)
5. beträffande ändring i lagen om
nedsättning av socialavgifter
att riksdagen antar det i proposition 1999/2000:1
utgiftsområde 19 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter, dock med ändring dels att även 7
§ ändras och att det införs en ny paragraf, 3 a
§, samt att 1 och 3 §§ och
ikraftträdandebestämmelserna erhåller ny
lydelse, allt enligt Utskottets förslag i bilaga
3, dels att hänvisningen till "3 §" i 4 § ändras
till "3 a §", dels att ingressen i lagförslaget
ändras på sätt som föranleds härav,
6. beträffande EG:s strukturfonder
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:1
utgiftsområde 19 moment 2 och med avslag på
motionerna 1999/2000:T317 yrkande 1,
1999/2000:N209, 1999/2000:N213 yrkande 8,
1999/2000:N255, 1999/2000:N267 yrkande 1,
1999/2000:N278 yrkandena 1 och 5(9,
1999/2000:N340 yrkande 7, 1999/2000:N358 och
1999/2000:N387 yrkande 2 godkänner regeringens
förslag om ändrade principer för
verksamhetsansvar och utbetalningar avseende
EG:s strukturfonder för programperioden
2000(2006,
res. 4 (m, kd, c, fp)
7. beträffande beslutanderätten och
principerna för nationella stöd-områden
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:1
utgiftsområde 19 moment 3 och med avslag på
motionerna 1999/2000:N213 yrkande 7,
1999/2000:N277 yrkande 6, 1999/2000:N278 yrkande
10 och 1999/2000:N344 yrkandena 1 och 2
godkänner regeringens förslag om nationella
stödområden för företagsstöd,
res. 5 (m, kd, c, fp)
8. beträffande ändrad stödområdesindelning
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N251,
1999/2000:N278 yrkande 11, 1999/2000:N307,
1999/2000:N344 yrkandena 3 och 4,
1999/2000:N370, 1999/2000:N376 och
1999/2000:N377,
res. 6 (c)
9. beträffande regionalt
utvecklingsbidrag
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:1
utgiftsområde 19 moment 4 och med avslag på
motion 1999/2000:N378 godkänner regeringens
förslag om regionalt utvecklingsbidrag,
10. beträffande sysselsättningsbidrag
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:1
utgiftsområde 19 moment 5 godkänner regeringens
förslag om sysselsättningsbidrag,
11. beträffande anslag m.m. inom
utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:1
utgiftsområde 19 momenten 6-9 och med avslag på
motionerna 1999/2000:Fi212 yrkande 20 i denna
del, 1999/2000:N313, 1999/2000:N369 och
1999/2000:N375 yrkande 1
a) bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget A 1 Allmänna
regionalpolitiska åtgärder, ingå ekonomiska
förpliktelser som, inklusive tidigare åtaganden,
innebär utgifter på högst 1 688 000 000 kr under
åren 2001-2008,
b) godkänner regeringens förslag om
användningen av anslaget A 1 Allmänna
regionalpolitiska åtgärder,
c) bemyndigar regeringen att under år 2000, i
fråga om ramanslaget A 9 Europeiska regionala
utvecklingsfonden perioden 2000-2006, ingå
ekonomiska förpliktelser som innebär utgifter på
högst 3 200 000 000 kr under åren 2000-2008,
d) för budgetåret 2000 anvisar anslagen under
utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling enligt regeringens förslag i bilaga
1.
Stockholm den 2 december 1999
På näringsutskottets vägnar
Per Westerberg
I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m)*, Barbro
Andersson Öhrn (s), Lennart Beijer (v), Göran
Hägglund (kd), Karin Falkmer (m)*, Sylvia Lindgren
(s), Ola Karlsson (m)*, Nils-Göran Holmqvist (s),
Marie Granlund (s), Gunilla Wahlén (v), Ola Sundell
(m)*, Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva
Flyborg (fp)*, Anne Ludvigsson (s), Karl Gustav
Abramsson (s) och Harald Bergström (kd).
* Har ej deltagit i beslutet under moment 11.
Reservationer
1. Bedömning av regeringens
resultatredovisning (mom. 1, motiveringen)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Eva
Flyborg (fp) och Harald Bergström (kd) anser att
utskottets bedömning i avsnittet om bedömning av
regeringens resultatredovisning bort ha följande
lydelse:
Den resultatinformation som lämnas i årets och
föregående års budgetproposition är mer omfattande
än dessförinnan.
Mot bakgrund av de i propositionen angivna målen är
det emellertid svårt att utvärdera den förda
regionalpolitiken. Hur verksamheten inom
utgiftsområde 19 har underlättat för näringslivet i
regionalpolitiskt prioriterade områden att utvecklas
så att den bidrar till att skapa förutsättningar för
uthållig ekonomisk tillväxt i stödföretagen, till
rättvisa och valfrihet är inte möjligt att utläsa ur
föreliggande budgetproposition. De mått som
huvudsakligen används i regeringens
resultatredovisning, nämligen beräknad
sysselsättnings-ökning och genomsnittlig subvention
per arbetstillfälle, kan inte anses vara tillfyllest
med nuvarande målbeskrivning.
Utskottet vill framhålla att näringspolitikens
uppgift är att skapa förutsättningar för ett väl
fungerande näringsliv. Erfarenheterna av dagens s.k.
lilla regionalpolitik visar att politiska insatser
endast i begränsad omfattning kan utjämna
levnadsvillkoren mellan olika regioner. I stället
för en traditionell lokaliserings- och
planeringspolitik behövs en politik som mobiliserar
och uppmuntrar människor att ta egna initiativ och
ta ansvar för både sig själva och sin bygd. Varje
region och varje bygd har sin styrka och sina
möjligheter som bäst kan tas till vara genom lokala
initiativ.
En framsynt regionalpolitik måste ta sin
utgångspunkt i en genuin förståelse av företagandets
villkor.
Ett mer dynamiskt företagande och fler riktiga
arbeten kräver insatser i huvudsak på andra områden
än det regionalpolitiska området, nämligen i första
hand i fråga om skatterna, arbetsmarknaden, Sveriges
engagemang i EU, energiförsörjningen och
kunskapsutvecklingen. På samtliga dessa områden
saknar regeringen alternativ som har förutsättningar
att fungera, såväl nationellt som på det regionala
planet.
Särskilt viktigt är det att skapa förutsättningar
som gör att s.k. mikroföretag, ofta med kvinnor som
drivande kraft, och små företag stimuleras att växa
liksom att nya företag startas. En öppning för
konkurrens inom den offentliga sektorn skulle i
många fall gynna kvinnors företagande.
2. Myndighetsorganisationen på det
regionalpolitiska området (mom. 2)
Eva Flyborg (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
myndighetsorganisationen på det regionalpolitiska
området bort ha följande lydelse:
Det är enligt utskottets mening av stor vikt att
myndighetsorganisationen på det regionalpolitiska
området fungerar effektivt. Det kan inte uteslutas
att organisatoriska förändringar skulle kunna
effektivisera verksamheten.
Likaväl som det finns en pressombudsman och en
jämställdhetsombudsman, som övervakar rättigheterna
på sina respektive områden, kan det finnas anledning
att inrätta en glesbygdsombudsman. Såväl enskilda
som företag, vilka anser att statens skyldigheter
inte följs vad beträffar olika glesbygdsfrågor, bör
ha möjligheter att anmäla missförhållanden.
Utskottet anser därför att den regionalpolitiska
utredningen bör ges tilläggsdirektiv angående
utredning av en sådan funktion. Möjligheten att
anknyta en glesbygdsombudsman till Glesbygdsverket
bör därvid undersökas.
Med det sagda tillgodoses i allt väsentligt motion
1999/2000:N221 (fp). Motion 1999/2000:N321 (s)
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande myndighetsorganisationen på
det regionalpolitiska området
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:N221 och med
avslag på motion 1999/2000:N321 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Utökat stöd till jord- och skogsbruk
m.m. (mom. 4)
Göran Hägglund (kd), Åke Sandström (c) och Harald
Bergström (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
utökat stöd till jord- och skogsbruk m.m. bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning var riksdagens
tidigare beslut om att höja de sociala avgifterna
för näringsgrenarna jord- och skogsbruk,
trädgårdsskötsel, jakt och fiske och annan personlig
service i Norrlands inland ett oklokt beslut, som
bör rivas upp. I likhet med vad som framförs i
motionerna 1999/2000:Sk324 (c), 1999/2000:N214 (c)
och 1999/2000:N277 (kd) bör de nämnda
näringsgrenarna även fortsättningsvis omfattas av
regelverket om nedsättning av socialavgifter.
Regeringen bör snarast gentemot EG-kommissionen
verka för att en nedsättning av socialavgifter för
berörda verksamheter i de aktuella områdena tillåts
och därefter återkomma till riksdagen med förslag på
denna punkt. Med det sagda tillstyrker utskottet de
nämnda motionerna i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande utökat stöd till jord- och
skogsbruk m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sk324
yrkande 8, 1999/2000:N214 yrkande 2 och
1999/2000:N277 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. EG:s strukturfonder (mom. 6)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Harald Bergström
(kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
EG:s strukturfonder bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det positivt om
frågan beträffande EG-kommissionens godkännande av
avgränsningen av mål 2-området kan lösas snarast
möjligt. Förvisso innebär förhandlingsarbetet och
resultatet nya insikter om vad som krävs av Sverige
som medlemsland. Utskottet ställer sig emellertid
kritiskt till den svenska hanteringen av
förhandlingsprocessen, vilken inte givit goda
resultat trots långvariga förhandlingar. Det är
också utskottets uppfattning att den för
medlemsstaterna gemensamma statistiken bör påskyndas
så att även den senaste regionala utvecklingen kan
utgöra underlag för kommissionens ställningstagande
om målområden.
Det är utskottets bestämda övertygelse att
byråkratin runt strukturfonderna överlag måste
minskas. Genom medlemskapet i EU tillförs
regionalpolitiken ytterligare medel. Detta
resurstillskott bör utnyttjas på ett effektivt och
ändamålsenligt sätt. Bland annat kan dessa medel
leda till att nya samarbetsmönster utvecklas.
Byråkratiska arbetsformer och krångliga regler i
strukturfondsarbetet måste ses över och ändras.
Vidare vill utskottet betona vikten av näringslivets
deltagande i strukturfondsarbetet. Aktiva företagare
och personer med företagarerfarenhet bör engageras i
arbetet. För att strukturfonderna skall uppnå sitt
syfte måste strukturfonderna på ett bättre sätt än i
dag utgå från småföretagens förutsättningar och
villkor. Exempelvis bör information om
strukturfonderna vara anpassad till småföretagens
verklighet. I dessa frågor delar utskottet de
uppfattningar som framförs i motionerna
1999/2000:N213 (fp), 1999/2000:N267 (kd, m, c, fp),
1999/2000:N278 (c) och 1999/2000:N340 (m).
När det gäller frågan om förskott på EG:s
strukturfondsmedel anser utskottet att de svenska
reglerna bör ändras. Särskilt med hänvisning till de
små projektägarna är det önskvärt att en viss andel
av det godkända beloppet kan betalas ut som
förskott. Metoden att betala ut strukturfondsmedel
vid flera tillfällen under projektets gång är också
en metod, som kan tillämpas. Utskottet instämmer
därmed i den uppfattning som kommer till uttryck i
motionerna 1999/2000:N209 (c), 1999/2000:N213 (fp),
1999/2000:N255 (c) och 1999/2000:N278 (c).
Utan att gå in på samtliga de spörsmål som tas upp
i motionerna kan utskottet sammanfattningsvis
konstatera att Sverige måste bli effektivare i sitt
strukturfondsarbete, vilket bör ges regeringen till
känna. Genom regeringens förnyade förslag till
kommissionen tillgodoses i någon utsträckning
önskemålet i motion 1999/2000:N278 (c) om att
utfasningsområden bör ingå i regeringens förslag
till mål 2-område.
Med hänvisning till vad som anförts tillstyrks
motionerna 1999/2000:N209 (c), 1999/2000:N213 (fp),
1999/2000:N255 (c), 1999/2000:N267 (kd, m, c, fp),
1999/2000:N278 (c) och 1999/2000:N340 (m) i aktuella
delar. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Utskottet
förordar vidare att riksdagen godkänner regeringens
förslag om ändrade principer för verksamhetsansvar
och utbetalningar avseende EG:s strukturfonder för
programperioden 2000-2006.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande EG:s strukturfonder
att riksdagen med bifall proposition 1999/2000:1
utgiftsområde 19 moment 2, med anledning av
motionerna 1999/2000:N209, 1999/2000:N213
yrkande 8, 1999/2000:N255, 1999/2000:N267
yrkande 1, 1999/2000:N278 yrkandena 7 och 9 och
1999/2000:N340 yrkande 7 och med avslag på
motionerna 1999/2000:T317 yrkande 1,
1999/2000:N278 yrkandena 1, 5, 6 och 8,
1999/2000:N358 och 1999/2000:N387 yrkande 2
dels godkänner regeringens förslag om ändrade
principer för verksamhetsansvar och
utbetalningar avseende EG:s strukturfonder för
programperioden 2000-2006,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
5. Beslutanderätten och principerna för nationella
stödområden (mom. 7)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Harald Bergström
(kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
beslutanderätten och principerna för nationella
stödområden bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen avslå
regeringens förslag att det fortsättningsvis skall
vara en uppgift för regeringen att närmare bestämma
vilka områden som skall ingå i de nationella
stödområdena. Även framgent bör sålunda riksdagen
besluta om vilka områden som skall ingå i
stödområdena A och B. Liksom tidigare är denna fråga
av en sådan vikt att det inte är rimligt att
riksdagen lämnar ifrån sig beslutsrätten till
regeringen. Avgöranden i en så betydelsefull fråga
bör inte enbart ske efter förhandlingar mellan
regeringen och EG-kommissionen. Riksdagen beslutade
våren 1982 (prop. 1981/82:113, bet. AU 1981/82:23)
om ett system med tillfälliga stöd-områden, vilka
utses av regeringen. Även fortsättningsvis bör det
vara riksdagen som beslutar om förekomsten av och
principerna för ett system med placering i
tillfälligt stödområde.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker
utskottet regeringens förslag i fråga om nationella
stödområden. I sammanhanget upptagna
motionsyrkanden, dvs. motionerna 1999/2000:N213
(fp), 1999/2000:N277 (kd), 1999/2000:N278 (c) och
1999/2000:N344 (c) i aktuella delar, kan i stort
sett anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande beslutanderätten och
principerna för nationella stöd-områden
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:N213
yrkande 7, 1999/2000:N277 yrkande 6,
1999/2000:N278 yrkande 10 och 1999/2000:N344
yrkandena 1 och 2 och med avslag på proposition
1999/2000:1 utgiftsområde 19 moment 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
6. Ändrad stödområdesindelning (mom. 8)
Åke Sandström (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
ändrad stödområdesindelning bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets uppfattning utgör
stödområdesindelningen en helhet, baserad på en
sammanvägning av ett antal kriterier.
Gränsdragningsproblematiken finns förvisso
närvarande men utskottet instämmer i stort med
regeringens bedömningsmetoder. På en punkt gör
utskottet emellertid en annan bedömning än
regeringen. Om riksdagen beslutat att det
fortsättningsvis är regeringen som fastställer
stödområdena, bör regeringen se över indelningen så
att de kommuner som tidigare ingått i de tillfälliga
stödområdena placeras i de nationella stödområdena.
Regeringen bör samtidigt lyfta ut de andra kommuner
som är minst utsatta.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion
1999/2000:N278 (c) i aktuell del. Övriga behandlade
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande ändrad stödområdesindelning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N278 yrkande
11 och med avslag på motionerna 1999/2000:N251,
1999/2000:N307, 1999/2000:N344 yrkandena 3 och
4, 1999/2000:N370, 1999/2000:
N376 och 1999/2000:N377 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling (mom. 11)
Per Westerberg, Karin Falkmer, Ola Karlsson, och Ola
Sundell, (alla m) anför:
Den 18 november 1999 beslöt riksdagens majoritet
bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister att fastställa ekonomiska ramar för
de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och
en beräkning av statens inkomster avseende år 2000.
Samtidigt beslutades om preliminära utgiftstak för
åren 2001 och 2002.
Moderata samlingspartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra
förslag syftar till att skapa förutsättningar för
ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande
Sverige. Genom en större enskild sektor och ett
starkare civilt samhälle kan både företag och
människor växa. Fler och fler kan komma in på den
ordinarie arbetsmarknaden och den sociala tryggheten
ökar också i andra bemärkelser genom att hushållen
får en större ekonomisk självständighet. Friheten
att välja bidrar både till mångfald, en bättre
kvalitet och en större trygghet. De enskilda
människorna får ett större inflytande över sina liv.
Vi har föreslagit en långtgående växling från
subventioner och bidrag till omfattande
skattesänkningar för alla, främst låg- och
medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi om de
människor som är i störst behov av gemensamma
insatser och som har små eller inga möjligheter att
påverka sin egen situation. Vi slår också fast att
det allmänna skall tillföras resurser för att på ett
tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter
som måste vara gemensamma.
När riksdagens majoritet genom riksdagsbeslutet den
18 november om ramar för de olika utgiftsområdena
valt en annan inriktning av politiken, deltar vi
inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelning
inom utgiftsområde 19.
För budgetåret 2000 förordar vi i vår
kommittémotion 1999/2000:N375 (m) att anslaget A 1
Allmänna regionalpolitiska åtgärder minskas med 250
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Vi
anser att företagsstöd och andra bidrag i form av
regionala utvecklingsbidrag, sysselsättningsbidrag
m.m. bör trappas ned och ersättas med andra
åtgärder. De nuvarande statliga företagsstöden är
skadliga, eftersom de snedvrider konkurrensen.
2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling (mom. 11)
Eva Flyborg (fp) anför:
Folkpartiets förslag till ram för utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling för år 2000,
vilket var 500 miljoner kronor lägre än
regeringsförslaget, har avslagits av riksdagen i
budgetprocessens första steg. Då Folkpartiets
budgetförslag är en helhet är det i detta andra steg
inte meningsfullt att delta i beslut avseende
fördelning och storlek av olika anslag inom ramen.
Jag deltar således inte i utskottets beslut avseende
moment 9 om anslag m.m. inom utgiftsområde 19 för
budgetåret 2000.
I partimotion 1999/2000:Fi212 (fp) redovisas
Folkpartiets syn på de regionalpolitiska anslagen.
Folkpartiet är en stark anhängare av en politik för
ökad regional balans men är kritiskt till
utformningen av den lilla regionalpolitiken. Det
finns underlag som visar att företag som fått
regionalpolitiskt stöd på längre sikt klarar sig
sämre än företag som inte fått stöd. Mot denna
bakgrund förordas en neddragning av anslaget med 500
miljoner kronor. Kvarvarande resurser täcker behoven
i de mest utsatta kommunerna.
Regionalpolitiken måste utformas så att olika
bygders och regioners unika förutsättningar skapar
goda levnadsvillkor, innebärande riktiga arbeten,
ett bra boende och god social service för alla.
Från Folkpartiets sida vill vi att
regionalpolitiken förändras till en
mobiliseringspolitik, där regionalpolitikens mål
uppnås genom satsningar på den enskilda människans
kreativitet och hennes förmåga till skapande av
arbetstillfällen, bl.a. entreprenörer.
En regions unika möjligheter kan endast tas till
vara genom lokala och regionala initiativ. Men
regionalpolitiken kan på olika sätt stödja,
underlätta och stimulera utveckling. Denna ambition
innebär att en lång rad områden som inte i snäv
mening behöver kallas regionalpolitik blir allt
viktigare. Bra infrastruktur, t.ex. kommunikationer
och IT, kan locka riskvilligt kapital till en
investering. Utbildning och forskning, liksom ett
vitalt kulturutbud, blir också viktiga delar.
Förslag som syftar till att skapa ett gott
näringslivsklimat, såsom skattelättnader, reformerad
arbetsrätt och en politik som förenklar och
stimulerar nyföretagande, lyser nästan helt med sin
frånvaro i regeringens budgetproposition.
Folkpartiet anser att politiken snarast bör läggas
om i en riktning som syftar till att skapa fler jobb
genom företagande. Också utformningen av det
kommunala skattesystemet är av betydelse.
Den regionala balansen är starkt beroende av låga
räntenivåer och ett investeringsvänligt klimat.
Regionalpolitiska stödformer blir verkningslösa om
inte de grundläggande ekonomiska förutsättningarna
för tillväxt kan skapas.
Vår svenska landsbygd och glesbygd befinner sig
just nu i ett mycket kritiskt skede. Flyttlassen
rullar fortare än någonsin mot de större städerna
och det är endast ett fåtal län i Sverige som kan
uppvisa en positiv befolkningsutveckling. Det faller
ett tungt ansvar på regeringen för den misslyckade
regionalpolitiken.
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år 2000
inom utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördelni
och (fp) har
avstått från att delta i beslutet om anslag (se särskilda yttranden 1 och 2).
Belopp i 1000-tal kronor
-------------------------------------------------------------------------------
Anslag Anslags-Regeringens
typ förslag
(m) (kd) (c) (fp)
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
A 1 Allmänna regionalpolitiska (ram.) 1 303 850 -250 000
åtgärder
-------------------------------------------------------------------------------
A 2 Landsbygdslån (ram.) 30 000
-------------------------------------------------------------------------------
A 3 Täckande av förluster på grund (ram.) 1 000
av kreditgaran-
tier inom regionalpolitiken
-------------------------------------------------------------------------------
A 4 Ersättning för nedsättning av (ram.) 313 734
socialavgifter
-------------------------------------------------------------------------------
A 5 Transportbidrag (ram.) 345 000
-------------------------------------------------------------------------------
A 6 Glesbygdsverket (ram.) 24 781
-------------------------------------------------------------------------------
A 7 Statens institut för (ram.) 8 068
regionalforskning
-------------------------------------------------------------------------------
A 8 Europeiska regionala (ram.) 612 000
utvecklingsfonden perioden
1995-1999
-------------------------------------------------------------------------------
A 9 Europeiska regionala (ram.) 360 000
utvecklingsfonden perioden
2000-2006
-------------------------------------------------------------------------------
A 10 Flygplatsbolag i Ljungbyhed (res.) 6 000
-------------------------------------------------------------------------------
A 11 Regionalpolitiska insatser (res.) 300 000
-------------------------------------------------------------------------------
A 12 Medel för tillfälligt (res.) 6 000
småföretagsstöd m.m.
-------------------------------------------------------------------------------
Summa 3 310 433 -250 000 (0 (0
000
-------------------------------------------------------------------------------
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:912) om nedsättning av socialavgifter
Av utskottet föreslagen ändring i
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter
I denna lag ges föreskrifter om stöd till
näringslivet m.m. genom nedsättning av
socialavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter.
----------------------------------------------------
Stödet ges i stödområde Stödet lämnas i
A, med undantag av stödområde A, med
Östersunds kommun, undantag av Östersunds,
förutom Näs och Häggenås Frösö, Sunne, Lockne,
församlingar, och med Marieby, Brunflo, Kyrkå
undantag av Aspås, Ås och och Lits församlingar i
Rödöns församlingar i Östersunds kommun och
Krokoms kommun, i den Aspås, Ås och Rödöns
omfattning som framgår av församlingar i Krokoms
6-8 §§. kommun i den omfattning
som framgår av 6-8 §§.
Regeringen meddelar
närmare föreskrifter om Regeringen meddelar
stödområden. närmare föreskrifter om
stödområden.
----------------------------------------------------
3 §[2]
----------------------------------------------------
Lagen tillämpas på Lagen tillämpas på
socialavgifter som är socialavgifter som är
hänförliga till arbete hänförliga till arbete
inom sådan verksamhet som inom sådan verksamhet
är stödberättigad enligt som är stödberättigad
6 §. enligt 6 §.
En arbetsgivare eller en Verksamhet är inte
försäkrad vars verksamhet stödberättigad om
huvudsakligen hänför sig transportbidrag lämnats
till stödberättigad för den aktuella
verksamhet, skall perioden.
beviljas nedsättning av
avgifter för hela sin
verksamhet om övriga
förutsättningar för detta
är uppfyllda. Om
verksamheten bara i
mindre omfattning hänför
sig till sådan
verksamhet, får
nedsättning beviljas
endast om
1. arbetsgivaren eller
den försäkrade påverkas
på grund av lagens
bestämmelser i mer
betydande grad av
konkurrens, och
2. den del av
verksamheten som
berättigar till
nedsättning kan avgränsas
från den övriga.
I fall som avses i andra
stycket andra meningen
får nedsättning beviljas
endast efter särskild
prövning av regeringen
eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Nedsättning får beviljas
bara för den del av
avgifterna som hänför sig
till den
nedsättningsberättigade
verksamheten.
----------------------------------------------------
3 a §
----------------------------------------------------
En arbetsgivare eller
en försäkrad vars
verksamhet huvudsakligen
hänför sig till
stödberättigad
verksamhet, skall
beviljas nedsättning av
avgifter för hela sin
verksamhet om övriga
förutsättningar för
detta är uppfyllda.
Om verksamheten bara i
mindre omfattning hänför
sig till sådan
verksamhet, får
nedsättning beviljas
endast om
1. arbetsgivaren eller
den försäkrade påverkas
på grund av lagens
bestämmelser i mer
betydande grad av
konkurrens, och
2. den del av
verksamheten som
berättigar till
nedsättning kan
avgränsas från den
övriga.
I fall som avses i
andra stycket får
nedsättning beviljas
endast efter särskild
prövning av regeringen
eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Nedsättning får beviljas
bara för den del av
avgifterna som hänför
sig till den
nedsättningsberättigade
verksamheten.
----------------------------------------------------
7 §[3]
----------------------------------------------------
Inom stödområdet får nedsättningen även avse sådana
avgifter som är hänförliga till arbete inom ett
företag och avser företagsledning, ekonomi- och
löneadministration, bokföring, automatisk
databehandling, registreringsverksamhet,
telefonförsäljning samt ordermottagning.
-----------------------------------------
Nedsättningen får
dock inte avse
verksamhet inom
kol- och
stålindustri,
varvsindustri,
syntetfiberindustri,
motorfordonsindustri
som omfattas av
Europeiska
kommissionens
statsstödsregler
för respektive
sektor, fiskeri-
och
jordbruksverksamhet
som avser produkter
i bilaga 1 till
Fördraget om
upprättandet av
Europeiska
gemenskapen samt
transportverksamhet.
1. Denna lag
träder i kraft den 1. Denna lag
1 januari 2000. träder i kraft den
dag som regeringen
bestämmer. De nya
bestämmelserna
2. Äldre skall dock
bestämmelser gäller tillämpas för tid
fortfarande i fråga från och med den 1
om avgifter som januari 2000.
avser tid före
ikraftträdandet. 2. Bestämmelserna
i deras äldre
lydelse upphör att
gälla vid utgången
av år 1999.
-----------------------------------------