I detta betänkande behandlas sju motioner från
allmänna motionstiden om vissa
utrikeshandelspolitiska frågor.
Sammanfattning
I betänkandet behandlas olika frågor med anknytning till den senaste minis-
terkonferensen i WTO (Världshandelsorganisationen), vilken ägde rum i
slutet av år 1999. Utskottet beklagar djupt att WTO inte lyckades ena sig i
frågan om att starta en ny runda av multilaterala förhandlingar. Ett stort antal
frågor inom det utrikeshandelspolitiska systemet, bl.a. frågor om tullar, an-
tidumpning, immaterialrättigheter, elektronisk handel samt WTO:s tvistlös-
ningsmekanism och arbetsformer, behöver få en lösning. Utskottet konstate-
rar att många motionssynpunkter i stora delar överensstämmer med den förda
politiken. Samtliga motionsyrkanden avstyrks. I en reservation (mp) anförs
att Sverige bör verka för att frågan om offentlig upphandling inte alls skall
behandlas av WTO.
Enligt utskottets uppfattning är det önskvärt med ett multilateralt investe-
ringsavtal i WTO:s regi. Företrädaren för Miljöpartiet följer i en annan reser-
vation upp ett motionsyrkande om att Sverige bör verka för att eventuella
förhandlingar skall äga rum inom ramen för FN.
Motionsyrkanden som rör frågor om handel och miljö, exportkrediter och
miljöprövning samt handel och arbetsvillkor avstyrks enhälligt av utskottet.
Motionerna
1999/2000:Fi809 av Carina Hägg och Berndt Ekholm (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en dialog med företrädare för näringslivet i frågan om barnarbete.
1999/2000:U204 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige måste värna frihandeln genom att inom EU och WTO
ständigt arbeta för lägre tullar och avskaffande av handelshinder.
1999/2000:U220 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stärkandet av WTO:s tvistlösningsmekanism,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU bör avsäga sig möjligheten att införa antidumpningstullar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en liberaliserad handel med tjänster,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall verka för ett avtal rörande utländska direktin-
vesteringar inom ramen för WTO.
1999/2000:N243 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de allmänna principerna för förhandlingar om liberaliseringar av
handeln och förbättringar av de handelspolitiska spelreglerna som väntas
starta inom WTO som en följd av Seattlemötet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller investeringar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller konkurrensfrågor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller förenkling av handelsproce-
durer,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller tullar på icke-
jordbruksprodukter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller handel och miljö,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller TRIPS,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller upphandlingsfrågor,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller tekniska handelshinder,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller handelspolitiska skyddsin-
strument,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller handel och arbetsvillkor,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller övriga frågor, däribland
elektronisk handel.
1999/2000:N270 av Kent Härstedt (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör verka för ökad kunskap i Sverige om handels-
reglerna och effekterna av industriländernas handel med fattiga länder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den svenska regeringen skall verka för en grundläggande
förändring av WTO:s inriktning där regelverket och utvärderingsinstrumen-
ten anpassas och görs mer flexibla för att mer precist kunna verka till förmån
för världens fattiga,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att öppenhet skall vara huvudregeln inom WTO-systemet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att WTO respekterar ILO-konventionen.
1999/2000:N281 av Ingemar Vänerlöv (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av en
obligatorisk miljöprövning vid alla beslut om statliga exportkrediter och
exportgarantier.
1999/2000:N382 av Yvonne Ruwaida och Mikael Johansson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen [som sin mening] ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om offentlig upphandling i WTO-sammanhang,
3. att riksdagen [som sin mening] ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige inom EU och WTO skall verka för att en förhand-
lingsrunda där man fördjupar och utvidgar WTO:s mandat skall föregås av
grundliga utvärderingar av effekterna av det nuvarande regelverket,
4. att riksdagen [som sin mening] ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om WTO:s struktur och deltagande från världens NGO-rörelser,
5. att riksdagen [som sin mening] ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall arbeta för att WTO offentliggör fler dokument,
6. att riksdagen [som sin mening] ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall arbeta för att WTO håller offentliga överlägg-
ningar eller särskilda hearingar,
13. att riksdagen [som sin mening] ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om att Sverige skall arbeta för att kompensationsmekanism enligt
Marrakechöverenskommelsen implementeras,
15. att riksdagen [som sin mening] ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om att Sverige bör verka för att initiera och driva vidare diskus-
sioner och att eventuella förhandlingar om ett multilateralt investeringsavtal,
baserade på FN:s konventioner, äger rum inom ramen för FN.
Utskottet
Inledning
Riksdagen behandlade våren 1999 regeringens skrivelse (skr. 1998/99:59,
bet. 1998/99:NU13) om öppen handel och rättvisa spelregler inför de då
förestående förhandlingarna i Världshandelsorganisationen (World Trade
Organization, WTO). Ingen erinran riktades från utskottets sida mot rege-
ringens skrivelse om WTO-förhandlingarna.
Utskottet upprepade i betänkandet sina tidigare framförda ståndpunkter att
det i högsta grad är ett svenskt intresse att värna frihandelns principer och
ständigt uppmärksamma protektionistiska inslag i det internationella han-
delsutbytet. Utskottet ansåg att WTO-rundan borde ha en bred och omfattan-
de dagordning. När det gällde hänsynen till miljö och arbetsvillkor erinrade
utskottet om att både Sverige och EU i WTO:s arbete verkar för att handels-
regelverket skall kunna stödja handelsbegränsande åtgärder vidtagna inom
ramen för miljökonventioner.
WTO-förhandlingarna ägde rum i Seattle (Förenta staterna) i slutet av år
1999 och - som kommer att beskrivas närmare i ett senare avsnitt av betän-
kandet - misslyckades när det gällde att få till stånd en överenskommelse om
en slutdeklaration rörande en ny multilateral förhandlingsrunda.
Formellt anses förhandlingarna vara suspenderade, vilket innebär att de
inte är avslutade. Hur arbetet kommer att fortsättas kan klarna under våren
2000 i samband med diskussioner på ambassadörsnivå i Genève.
De motioner som kommer att behandlas i detta betänkande härrör från den
allmänna motionstiden år 1999, dvs. de är avgivna före WTO-konferensen.
Detta innebär att flertalet yrkanden rör förslag till svenska ståndpunkter infö
den kommande konferensen. Med hänsyn till att konferensen har ägt rum tar
utskottet upp de berörda frågorna i mer generella termer.
WTO-förhandlingar
Motionerna
I motion 1999/2000:N270 (s) framförs att regeringen bör verka för att den
hemligstämpling och tystnadsplikt som är huvudregel inom WTO-systemet
byts mot öppenhet.
I motion 1999/2000:U220 (m) understryks vikten av att stärka WTO som
institution och att förbättra systemet för konfliktlösning. Med anledning av
det s.k. banankriget mellan EU och WTO måste reglerna skärpas för att
förhindra långdragna processer. Såväl EU:s som Förenta staternas uppträ-
dande har enligt motionärerna visat att tvistlösningsmekanismen inte funge-
rar väl. Redan före WTO:s nästa runda bör EU agera för ökad frihandel och
öppenhet. Detta innebär bl.a. att de gemensamma tullarna även fortsättnings-
vis sänks och att unionen slutar att använda sig av antidumpningstullar, vil-
ket är ett av de få kvarvarande protektionistiska instrument som tillåts inom
WTO. I motionen uppmärksammas också att en allt större del av förädlings-
värdet utgörs av tjänsteproduktion som, inte minst när det gäller elektronisk
handel, har stor utvecklingspotential. Liberaliseringar av handeln inom
tjänstesektorn medför konkurrensutsättningar som kommer att medföra kva-
litetshöjningar för konsumenterna. Tjänstemarknader som varit skyddade av
offentliga regleringar blir verksamheter med låg service och konkurreras ut,
skriver motionärerna.
Sverige måste värna frihandeln genom att inom EU och WTO ständigt ar-
beta för lägre tullar och avskaffande av handelshinder, betonar motionärerna
i motion 1999/2000:U204 (m). Att låta Afrikas länder fritt få exportera sina
varor och tjänster till de utvecklade länderna är att lägga en grund för en
både snabb och långsiktig välståndsökning.
I motion 1999/2000:N243 (fp) understryks att liberalisering av världshan-
deln har varit en motor för tillväxt i olika länder. Motionärerna hänvisar till
att det finns en oro främst i i-länderna för att konkurrens från låglöneländer
skall slå ut företag och arbetstillfällen i industrivärlden. Men, sägs det, erf
renheten från vår egen industrialiseringsprocess visar att ökad öppenhet mot
omvärlden ledde till tillväxt och ökad sysselsättning i både Sverige och de
länder med vilka det funnits ett handelsutbyte. Arbetet för en öppnare handel
måste därför fortsätta, för både ekonomins och demokratins skull. Inte minst
viktig är tjänstehandeln inklusive de finansiella tjänsterna och transporterna,
anför motionärerna. Sverige har ett intresse av att konkurrensfrågor beaktas
också på det internationella planet, påpekas det i motionen. Därför bör Sveri-
ge eftersträva att EU i förhandlingarna driver en linje som innebär att möj-
ligheterna att åberopa antidumpningsklausuler begränsas. Vidare bör stor
vikt läggas vid att förenkla handelsprocedurerna. Reglerna för informations-
flöden och tullprocedurer bör kunna harmoniseras, framhålls det.
Tullar på industrivaror bör helt avskaffas, anser motionärerna. Inte minst
mot bakgrund av att det inom EU finns en relativt omfattande tekoindustri
bör Sverige driva på EU i denna fråga. Enligt vad som sägs i motionen
kommer handeln med immateriella rättigheter att expandera under komman-
de år. Det är angeläget att det s.k. TRIPS-avtalet om handelsrelaterade as-
pekter av immaterialrättigheter successivt anpassas till den moderna utveck-
lingen, bl.a. på dataområdet. Vidare bör den offentliga upphandlingen libera-
liseras så att medborgarna får ut mer av den offentliga verksamheten. Ökad
frihandel skulle leda till att båda parter vinner.
För att undvika att tekniska krav och specifikationer används som dolda
handelshinder bör en harmonisering ske på dessa områden, anförs det vidare
i motionen. Enligt EG-kommissionen finns det behov av större samarbete när
det gäller standarder och föreskrifter m.m., vilket är en rimlig utgångspunkt.
Motionärerna anför att både EU och Förenta staterna hävdar att de anpassat
sig till WTO:s regler i det s.k. banankriget. Motionärerna, som beklagar att
EU intagit en närmast protektionistisk hållning, förordar att tvistlösnings-
systemet inom WTO ses över. Även vissa andra frågor är av intresse för
EU:s förhandlingsposition. Den elektroniska handeln växer starkt, men det är
oklart om alla aspekter av denna handel täcks av nuvarande WTO-regler.
Motionärerna framhåller att det är angeläget att det finns ett fungerande
regelverk som inte i onödan hindrar den elektroniska handeln.
I motion 1999/2000:N382 (mp) anförs att det inte finns några mekanismer
för att systematiskt utvärdera och följa upp om WTO:s regler bidrar till eller
motverkar en rättvis och en hållbar utveckling och ökad sysselsättning. En
utvidgning av WTO:s mandat bör rimligen föregås av grundliga utvärdering-
ar av effekterna av det nuvarande regelverket, anser motionärerna. De fattiga
ländernas utveckling borde sättas i centrum, när WTO-avtalen förändras.
Enligt motionärerna bör Sverige verka för att frågan om offentlig upphand-
ling inte skall ingå i WTO-rundan med mindre än att rätten att ställa ekolo-
giska och sociala krav garanteras. Vidare menar de att Sverige, som inklude-
rar folkrörelserepresentanter i sin WTO-kommitté, också bör verka för att
ackrediterade enskilda organisationer (NGO:er) från hela världen får tillträde
till WTO:s möten som självständiga organisationer. I de flesta sydliga länder
är det enligt motionärerna otänkbart för regeringarna att informera t.ex.
kvinno- eller miljöorganisationer om förhandlingar i WTO, än mindre inklu-
dera dem i sin delegation. Vidare behöver WTO grundligt reformeras för att
bli mer demokratisk och få en större legitimitet. Därför bör Sverige verka för
att WTO skall offentliggöra fler dokument och också hålla offentliga över-
läggningar eller särskilda hearings om t.ex. paneltvister, anförs det.
Vidare framhåller motionärerna att ett genomförande av ett tidigare beslut,
fattat vid en ministerkonferens i Marrakech år 1994, om kompensation till de
minst utvecklade länderna och till de nettoimporterande länderna skulle bidra
till en hållbar ekonomisk utveckling för de fattigare länderna. Regeringen bör
arbeta för att den s.k. Marrakechöverenskommelsen börjar tillämpas.
Vissa kompletterande uppgifter
WTO-konferensen i Seattle
Efter det att Sverige blivit medlem i EU arbetar Sverige genom gemenskapen
för att reformera det globala handelssystemet. I WTO talar gemenskapen,
genom EG-kommissionen, med en röst.
EG tillhörde de mest pådrivande i WTO-arbetet under år 1999 och lade
fram diskussionsunderlag på alla de områden som gemenskapen ville skulle
omfattas av handelsförhandlingarna i WTO. EG:s ambition om en ny hel-
täckande förhandlingsrunda vann dock inte stöd hos alla WTO-länder.
Många utvecklingsländer men även Förenta staterna förordade en mer be-
gränsad förhandling. Ministerrådet antog i slutet av oktober 1999 de slutsat-
ser som kom att styra EG:s agerande i Seattle. EG:s mål var att i rundan
inkludera frågor om handeln med jordbruksvaror och tjänster, industriva-
rutullar, tekniska handelshinder, handelsprocedurer, immaterialrätt, investe-
ringsregler, konkurrensregler, miljö- och konsumentaspekter. EG ville också
att sambandet mellan handel och arbetsvillkor skulle diskuteras i ett gemen-
samt permanent arbetsforum mellan Internationella arbetsorganisationen
(ILO) och WTO.
Världshandelsorganisationens ministerkonferens i Seattle i slutet av år
1999 misslyckades då de deltagande länderna inte kunde enas om texten till
en slutdeklaration som skulle ha lanserat en ny multilateral förhandlingsrun-
da i WTO. I och med att ingen deklaration antogs fattades heller inga beslut
om avslutande av förhandlingar på några individuella områden.
Misslyckandet berodde på många samverkande orsaker. Brister i arbets-
formerna och organisationen av mötet, oenighet i enskilda sakfrågor och
ambitionsnivån för de kommande förhandlingarna var enligt uppgift några av
orsakerna till tillkortakommandet i Seattle. Likaså kom förhandlingsproces-
sen om den tänkta gemensamma deklarationen i gång alltför sent - bara två
månader före Seattlemötets inledning. Detta orsakades delvis av att WTO:s
nya generaldirektör bara varit på plats ett par månader innan arbetet startade.
De biträdande generaldirektörerna hade utnämnts bara några veckor före
Seattlemötet och kunde därför inte heller bidra till det förberedande arbetet i
den utsträckning som varit önskvärt.
Ett centrum för rättshjälp till utvecklingsländer i WTO-tvister (Advisory
Centre on WTO Law, ACWL) skapades dock vid en formell ceremoni i
anslutning till mötet. Sverige hade redan i förväg tillkännagjort sin avsikt at
bidra till centrets finansiering, varför Sverige stod som en av ett trettiotal
grundarnationer.
Det faktum att ingen ny förhandlingsrunda inleds år 2000 innebär inte att
pågående handelsförhandlingar stoppas. I enlighet med tidigare beslut inleds
förhandlingar om liberalare regler för tjänste- och jordbrukshandel (den s.k.
inbyggda agendan). Vid Seattlemötet var länderna nära att nå enighet om
skrivningar om dessa och även vissa andra områden i den tänkta deklaratio-
nen.
Ambitionen att åstadkomma en ny bred förhandlingsrunda längre fram
kvarstår inom bl.a. EG. Kanske kan frågan utvecklas positivt vid nästa mi-
nistermöte, för vilket Qatar har erbjudit sig att stå som värd. En informell
diskussion kan dock komma att uppstå om WTO:s arbetsformer även före
denna ministerkonferens.
Information om enskilda frågor
Tullfrågor
När det gäller tullfrågorna förordade Sverige inför WTO-förhandlingarna en
ambitiös målsättning innebärande global tullfrihet för alla industrivaror i de
ekonomiskt mest utvecklade länderna till år 2010. Misslyckandet i Seattle
innebär enligt vad regeringen framhåller i den senaste årsboken om EU (skr.
1999/2000:60) att tidpunkten för inledande av eventuella tullförhandlingar
tills vidare är oklar. Parallellt med förberedelserna inför Seattlemötet fort-
satte försöken att utvidga det i mars 1997 beslutade avtalet om informa-
tionsteknik (det s.k. ITA-avtalet). Syftet är att komplettera avtalet med såda-
na produkter som tillkommit som ett resultat av den tekniska utvecklingen.
Sverige har fortsatt att driva en starkt kritisk linje till EG:s antidumpnings-
politik. Möjligheten att nya WTO-regler skulle tvinga gemenskapen till en
mer återhållsam antidumpningspolitik har efter misslyckandet i Seattle skju-
tits upp.
Frihandel och utvecklingsländer
Den s.k. Uruguayrundan avslutades i slutet av år 1993 efter mer än sju års
förhandlingar. Avtalet om WTO undertecknades vid ett ministermöte i Mar-
rakech, Marocko, i april 1994. Vid mötet i Marrakech togs även ett beslut om
åtgärder gällande de eventuella negativa effekterna av reformprogrammet för
de minst utvecklade länderna samt för de utvecklingsländer som är nettoim-
portörer av livsmedel. I detta beslut fastslås att Uruguayrundans resultat på
lång sikt kommer att medföra fördelar för alla länder men att det på kort sikt
kan komma att uppstå negativa effekter för livsmedelssäkerheten i de minst
utvecklade länderna och de nettoimporterande länderna. Industriländerna
skall därför anta riktlinjer för att säkerställa att en ökad andel av livsmedel
biståndet beviljas som rent bistånd eller på fördelaktiga villkor, ta hänsyn ti
utvecklingsländernas behov av tekniskt och finansiellt bistånd för att förbätt-
ra jordbruksproduktiviteten m.fl. åtgärder.
Majoriteten av de minst utvecklade länderna i världen finns i Afrika söder
om Sahara. Inom ramen för det s.k. Fidjiavtalet (nytt namn på avtalet mellan
EU och de s.k. AVS-länderna, där AVS står för en förkortning av Afrika,
Västindien och Stilla havet) åtnjuter dessa länder tull- och kvotafrihet för 99
% av de varor som exporteras till EU. För att förbättra just de minst utveck-
lade ländernas situation verkar regeringen sedan flera år tillbaka för att EU
skall ge tull- och kvotafrihet för 100 % av de minst utvecklade ländernas
exportvaror (det s.k. nolltullsinitiativet). Ett steg i den riktningen togs år
1999 då EG beslutade om att införa tull- och kvotafrihet för huvudsakligen
de minst utvecklade ländernas samtliga exportvaror före år 2005. Detta be-
slut innebär att EG måste erbjuda ytterligare öppningar på jordbruksvaruom-
rådet.
Immaterialrättigheter
Det är en prioriterad fråga för såväl Sverige som EG att avtalet om handels-
relaterade aspekter av immaterialrättigheter (TRIPS) skall anpassas till nya
tekniska framsteg på dataområdet, bl.a. den snabba framväxten av Internet
och den elektroniska handeln. Ett väl fungerande internationellt skydd för
immateriella rättigheter blir allt viktigare för att tekniska innovationer och
konstnärliga prestationer skall kunna skyddas mot andras olovliga tillgrepp.
Därför har Sverige och EU lagt ett förslag om att i ett första steg revidera
TRIPS-avtalet i enlighet med konventioner om skydd för upphovsmän, mu-
sikutövare och musikproducenter från FN:s specialorgan för immaterialrätt
(WIPO).
Utvecklingsländerna skall börja tillämpa TRIPS-avtalet fr.o.m. den 1 janu-
ari 2000 och de minst utvecklade länderna fr.o.m. den 1 januari 2006. Sveri-
ge har påkallat vikten av att EG generöst prövar begäran om förlängda över-
gångsperioder för individuella utvecklingsländer som har problem med att
genomföra avtalet i tid. Särskilt har Sverige pekat på behovet av en strategi
för hur utvecklingsländer med implementeringsproblem skall kunna bistås.
Elektronisk handel
Marknaden för elektronisk handel växer. Nya frågeställningar uppstår hur
man skall säkerställa att inga nya handelshinder skapas. Den planerade över-
synen vid WTO:s ministermöte i Seattle blev dock resultatlös. Frågan kom-
mer enligt regeringen att fortsätta hanteras under år 2000.
Upphandling
Sverige driver linjen att fler länder skall ansluta sig till WTO:s avtal om
offentlig upphandling samt att detta avtal skall förenklas och moderniseras
och bli lättare att tillämpa. Frågan om ökad öppenhet i offentlig upphandling
för samtliga WTO:s medlemsländer är viktig ur svensk synpunkt därigenom
att öppenheten också är ett led i arbetet mot korruption.
Vidare kan erinras om att riksdagen nyligen tagit ställning till och avslagit
motioner om offentlig upphandling på förslag av finansutskottet (bet.
1999/2000:FiU16). Finansutskottet gör bedömningen att det är av stort sam-
hällsekonomiskt intresse att den offentliga upphandlingen fungerar väl. Det
framgår av betänkandet att det pågår ett omfattande arbete inom EU med
upphandlingsfrågor. Ett stort antal av de frågor som är aktuella inom EU är
sådana som finansutskottet anser vara viktiga, t.ex. möjligheten att ställa
miljökrav. Den s.k. Upphandlingskommittén (dir. 1999:34) har nyligen
överlämnat ett delbetänkande och skall senast i december 2000 lämna ett
slutbetänkande. Detta arbete bör inte föregripas, anser finansutskottet.
WTO:s tvistlösningssystem
Tvistlösningssystemet inom WTO består av en procedur, som schematiskt
kan indelas i fyra faser:
- Konsultationsfasen. När ett land har anmält till WTO att ett annat land
inte följer WTO:s regelverk vidtar bilaterala konsultationer mellan de
båda tvistande länderna.
-
- Panelen. Om konsultationerna inte leder till resultat bildas en s.k. panel
av kompetenta personer från olika länder, vilka efter ett antal månader
fäller ett utslag. Detta kan vara av karaktären att ett land skall undanröja
vissa regler inom en "rimlig tidsperiod".
-
- Överklagande. Utslaget kan överklagas. I detta fall bildas ett överpröv-
ningsorgan av domstolskaraktär, som kan slå fast panelens utslag eller
göra en annan bedömning.
-
- Implementering. Landet som enligt utslaget har att vidta vissa åtgärder
(t.ex. ändra sin lagstiftning) skall informera WTO:s tvistlösningsorgan
om utvecklingen.
-
Den panel som upprättades i samband med tvisten om bananimporten visade
att EG:s importsystem för bananer, den s.k. bananregimen, var WTO-stridigt.
Enligt tvistlösningsavtalet har den vinnande parten (i banantvisten Förenta
staterna m.fl. länder) rätt att i första hand kräva kompensation och i andra
hand upphäva medgivanden eller andra skyldigheter (t.ex. införa strafftullar)
när en förlorande part inte implementerar panelutslagen i tid (i banantvisten
EG). Sverige menade att EG snarast borde ändra importsystemet för bananer.
I det aktuella fallet har EG ännu inte implementerat panelutslaget och För-
enta staterna har därför tillåtits att införa strafftullar på ett antal EG-varo
Sverige är jämfört med andra EG-länder mindre drabbat av dessa strafftullar.
Att EG inte har implementerat nya regler beror på svårigheterna att hitta en
lösning som alla parter är nöjda med.
Ecuador, som är världens största exportland av bananer, befinner sig nu i
handelspolitisk konflikt med EG och kommer förmodligen att ställa krav på
att få införa sanktioner mot alla EG-länder utom Danmark och Nederländer-
na. Skälet att dessa länder är undantagna är att de konsekvent har hävdat att
EU bör acceptera Ecuadors klagomål i WTO. I riksdagen har Eva Flyborg
(fp) ställt en fråga (1999/2000:764) till statsrådet Leif Pagrotsky om rege-
ringens inställning till frihandel beträffande bananer från Ecuador.
Enligt statsrådets nyligen avgivna svar har Sverige konsekvent hävdat kon-
sumentintresset i den pågående banantvisten. Sverige har länge förordat en
ren tullösning såsom en WTO-förenlig och handelspolitiskt långsiktigt håll-
bar lösning av banantvisten. Enligt statsrådet har Sverige börjat få gehör för
denna åsikt i EU, senast genom att kommissionen hösten 1999 för första
gången lade fram ett förslag om att införa en ren tullösning om senast sex år.
I statsrådets svar konstateras vidare att konsumenterna genom den nya im-
portregimen fått såväl lägre pris som ökad valfrihet och att importen från
Ecuador var rekordstor under år 1999. Ecuador har föreslagit fortsatt kvote-
ring, vilket är en åsikt som Sverige inte delar, eftersom uppkomsten av pris-
höjande exportkarteller kan främjas.
En översyn av tvistlösningssystemet inleddes år 1998 och skulle ha avslu-
tats år 1999. Medlemsländerna kunde emellertid inte enas om några ändring-
ar i systemet. För närvarande är översynsarbetet vilande.
WTO:s arbetsformer
Sverige står bakom en inriktning mot ökad öppenhet i WTO-
förhandlingarna. Enligt uppgift från Utrikesdepartementet pågår för närva-
rande diskussioner inom WTO rörande organisationens arbetsformer. Frågan
om NGO:ernas ställning utgör en del av den diskussionen. Att formellt in-
kludera NGO:er möter dock motstånd från främst utvecklingsländer. Vid
Seattlemötet deltog flera NGO:er i nationella delegationer (inklusive den
svenska), och några hade ackreditering till möteslokalen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill - liksom tidigare - framhålla att det i högsta grad är ett svens
intresse att värna frihandelns principer och ständigt ge akt på protektionistis
ka inslag i det internationella handelsutbytet. Frihandel är en stark välstånds
skapande kraft såväl för de utvecklade länderna som för världens fattigaste
länder. Alla konsumenter - både enskilda och företag - gynnas av de positiva
effekterna av lägre priser, större utbud av varor och tjänster samt bättre kva-
litet. Vidare innebär frihandel också snabb spridning av information, vilket
kan bidra till omvandling av slutna samhällen till större öppenhet mot om-
världen. Sverige bör enligt utskottets mening även fortsättningsvis delta
aktivt i arbetet med att befästa och stärka förtroendet för det multilaterala
handelssystemet. Inte minst inom EU är det viktigt att Sverige förespråkar en
linje som innebär ytterligare avregleringar, vilket kommer att gynna såväl
utvecklingsländernas export till den europeiska marknaden som konsumen-
terna i Europa.
Utskottet beklagar djupt att WTO:s ministermöte inte lyckades enas i frå-
gan om att starta en ny runda av multilaterala förhandlingar. Som framgår
ovan av såväl motionerna som de kompletterande uppgifterna finns det ett
stort antal frågor inom det utrikeshandelspolitiska systemet, vilka behöver få
en lösning. Till dessa hör bl.a. frågor om tullar, antidumpning, immaterial-
rättigheter, elektronisk handel samt WTO:s tvistlösningsmekanism och ar-
betsformer. Den nuvarande svenska linjen att inriktningen bör vara ökad
öppenhet inom WTO får stöd av utskottet. Samtidigt måste det finnas respekt
för att enskilda länder inte vill röja sina förhandlingspositioner. Utskottets
synpunkter på NGO:ers ställning i WTO-sammanhang kan inkluderas i frå-
gan om en ökad öppenhet.
Inte minst mot bakgrund av de misslyckade förhandlingarna kan det finnas
ett behov av att se över och förbättra WTO:s regelverk. Detta gäller särskilt
frågor om hur WTO skall bistå utvecklingsländer, som har problem att upp-
fylla WTO-reglerna. Någon total utvärdering av WTO-avtalen ser utskottet
däremot inte behov av.
Beträffande den i motion 1999/2000:N382 (mp) upptagna frågan om ge-
nomförandet av åtgärder i enlighet med ministermötet i Marrakech kan erin-
ras om att ministerbeslutet regelbundet skall ses över av ministerkonferensen
och dessutom övervakas av jordbrukskommittén inom WTO.
Liksom tidigare anser utskottet att flera nya områden, såsom t.ex. konkur-
rensfrågor, bör hanteras inom ramen för WTO. När det gäller offentlig upp-
handling har Sverige mycket att vinna på ytterligare liberalisering. WTO-
avtalet är dock på detta område bristfälligt vad gäller antalet deltagande
länder, täckning och konstruktion. Enligt utskottets uppfattning är det av vikt
att avtalet förenklas och att fler länder ansluter sig till avtalet.
Frågor om handel och miljö respektive handel och arbetsvillkor tar ut-
skottet särskilt upp längre fram i betänkandet.
Utskottet kan - utan att gå in på samtliga de spörsmål som tas upp i motio-
nerna - konstatera att de motionssynpunkter som framförs om industritullar,
immaterialrättigheter, elektronisk handel, WTO:s tvistlösningsmekanism
och arbetsformer m.m. i stora delar synes stå i överensstämmelse med de
uppfattningar som uttrycktes av regeringen våren 1999 i skrivelsen om öppen
handel och rättvisa spelregler (skr. 1998/99:59). Utskottet vill också fram-
hålla vikten av information till riksdagen om förhandlingsläget så påkallar.
Med hänvisning till vad som anförts anser inte utskottet att det finns behov
av något initiativ från riksdagens sida med anledning av de nu aktuella mo-
tionerna.
Multilateralt investeringsavtal
Motionerna
Relationen mellan WTO och u-länderna tas upp i motion 1999/2000:U220
(m). U-världens problem är att länderna har för få direktinvesteringar, fram-
håller motionärerna. Ett avtal inom ramen för WTO om att utländska investe-
ringar skall behandlas på samma sätt som inhemska, kan reducera osäkerhe-
ten och underlätta kapitalöverföring och samtidigt också kunskapsöverföring
till utvecklingsländerna.
Enligt vad som sägs i motion 1999/2000:N243 (fp) finns det behov av
multilaterala regler för investeringar, vilket borde kunna lösas inom WTO:s
ram. Motionärerna efterlyser stabila ramar vilka samtidigt tar hänsyn till
olika parters legitima intressen.
I motion 1999/2000:N382 (mp) anförs att sambandet mellan utländska in-
vesteringar och en hållbar och rättvis utveckling i utvecklingsländerna är
komplex. Ändå driver EG-kommissionen och Sverige att förhandlingar om
ett omfattande investeringsavtal bör inledas. Sverige bör enligt motionärerna
verka för att det - inom FN:s ram - initieras diskussioner och förhandlingar
om ett multilateralt investeringsavtal baserat på FN:s konventioner.
Vissa kompletterande uppgifter
Frågan om regelverk för investeringar planerades ingå i WTO:s förhandling-
ar i Seattle. Under konferensens andra dag skapades en särskild övergripande
kommitté för att leda förhandlingsarbetet med slutdeklarationen. Denna var
öppen för samtliga medlemsländer. Som förberedande forum skapades fem
underkommittéer för olika ämnesområden, bl.a. en underkommitté för s.k.
nya frågor, som också omfattade investeringar.
Mot bakgrund av misslyckandet i Seattle är investeringar för närvarande
inte föremål för förhandlingar inom WTO.
Utskottets ställningstagande
Det var Sveriges och övriga EG-länders mål att förhandlingar om ett regel-
verk för investeringar skulle vara en del av förhandlingsrundan i WTO. Nu
misslyckades förhandlingarna, vilket utskottet beklagar.
Enligt utskottets principiella uppfattning är det från svensk utgångspunkt
önskvärt med regler som stimulerar till öppnare marknader och minskade
risker att investerare utsätts för diskriminerande och godtycklig behandling,
såväl när det gäller en investeringsetablering som fortsatt verksamhet. Av-
sikten med ett nytt multilateralt investeringsavtal i WTO:s regi är att skapa
ett gemensamt regelverk för utländska direktinvesteringar i olika länder,
vilket är angeläget. Utskottet anser liksom tidigare att det är viktigt att för
handlingarna sker under öppenhet och att hänsyn tas till utvecklingsländernas
behov. Ett avtal som bygger på principen om icke-diskriminering får inte
innebära att enskilda länder förhindras att driva en självständig politik inom
områden som reglerar t.ex. hälso- och miljöskydd. Eftersom utvecklingslän-
derna är i majoritet i WTO bör stor hänsyn kunna tas till deras intressen.
Med det sagda avstyrker utskottet här berörda motioner.
Handel och miljö
Motionerna
I motion 1999/2000:N270 (s) anförs att regeringen bör verka för ökad kun-
skap i Sverige om handelsreglerna och effekterna av industriländernas handel
med fattiga länder. Enligt motionären är regelverket ekologiskt och fördel-
ningsmässigt "blint", och det tar inte heller rimlig hänsyn till u-ländernas
speciella behov eller lägger någon vikt vid hur mänskliga rättigheter skall
respekteras. För att fattigdomen skall kunna bekämpas i utvecklingsländerna
bör den svenska regeringen verka för en grundläggande förändring av
WTO:s inriktning där regelverket bör göras mer flexibelt till förmån för
världens fattiga länder.
Handel och miljö är en delvis kontroversiell fråga inom WTO, konstateras
det i motion 1999/2000:N243 (fp). Många utvecklingsländer fruktar att in-
dustriländerna använder miljökrav som en dold protektionism. Enligt motio-
närerna bör miljöfrågorna integreras i förhandlingarna på ett sådant sätt att
miljöargument inte används som en ursäkt för vad som i realiteten är protek-
tionism.
Vissa kompletterande uppgifter
Handel och miljö är en relativt ny fråga i WTO-sammanhang. Arbetet har
karakteriserats av motsättningar mellan industriländer och utvecklingsländer.
Bland de senare finns en misstänksamhet mot att miljöhänsyn skall användas
i protektionistiska syften av industriländerna.
I årsboken om EU (skr. 1999/2000:60) anför regeringen att handel och
miljö är ett prioriterat område för Sverige i WTO-arbetet och att Sverige har
verkat aktivt för att miljöfrågorna skall utgöra en del av en ny runda. Den
övergripande målsättningen vad avser miljöperspektivet har varit och är
alltjämt att få ett förhandlingsresultat i vilket man kan identifiera miljökon-
sekvenser inom alla relevanta områden. Sverige kommer fortsatt att driva
miljöfrågorna aktivt i WTO, säger regeringen.
Frågan om handel och miljö kom emellertid aldrig upp till verklig diskus-
sion vid Seattlekonferensen, eftersom det sedan tidigare starka motståndet
från utvecklingsländerna och Förenta staterna mot att lyfta in miljöaspekter i
WTO kvarstod. En positiv utveckling var dock att EU fann nytt stöd i miljö-
frågan från Japan och Sydkorea.
Utskottets ställningstagande
Utskottet är medvetet om att frågan om handel och miljö är känslig i förhål-
landet mellan industriländer och utvecklingsländer och att det föreligger
svårigheter att hitta en balanserad lösning. Därför bör det i framtida förhand-
lingar likaväl som hittills vara ett övergripande svenskt mål att så långt möj-
ligt undanröja risken för konflikt mellan miljö- och handelspolitiska beslut.
Med den utgångspunkten förefaller det rimligt att Sverige verkar för att en
allmän liberalisering av handeln kopplas till en minskad miljöbelastning till
förmån för en hållbar utveckling. Ur miljösynpunkt är ytterligare liberalise-
ringar av internationell handel av godo, eftersom sådana kan bidra till en
effektivare resursanvändning. En förutsättning för denna positiva effekt är
emellertid att handeln åtföljs av en effektiv miljöpolitik.
Utskottet inser dock svårigheterna som föreligger att hantera dessa frågor.
Många utvecklingsländer ser de krav som reses från industriländernas sida
beträffande miljöhänsyn mer som förtäckta protektionistiska strävanden än
som verklig omsorg om miljövärdena. En viktig uppgift vid framtida för-
handlingar blir därför att undanröja den atmosfär av misstänksamhet som nu
omgärdar detta område. Ökade allmänna kunskaper i fråga om handelsreg-
lerna är enligt utskottets uppfattning positivt.
Med hänvisning till vad som anförts anser inte utskottet att det finns behov
av något initiativ från riksdagens sida med anledning av de nu aktuella mo-
tionerna.
Exportkrediter och miljöprövning
Motionen
I motion 1999/2000:N281 (kd) föreslås att en obligatorisk miljöprövning
införs vid alla beslut om statliga exportkrediter och exportgarantier. Bak-
grunden är medieuppgifter om Urrádammen i Colombia, som byggs av före-
taget Skanska och finansieras av nordiska banker med stöd av Exportkredit-
nämnden (EKN). Indianer som protesterat mot de stora ingrepp som dammen
medför för deras jakt- och fiskeområden har enligt uppgift blivit brutalt
behandlade.
Vissa kompletterande uppgifter
Våren 1999 behandlade utskottet i betänkande 1998/99:NU13 motioner av
samma karaktär som den nu aktuella. Utskottet informerade i sitt betänkande
om att regeringen fattat beslut om att EKN skulle utarbeta en miljöpolicy för
sin verksamhet. Uppdraget, som EKN fick i det regleringsbrev som avsåg
budgetåret 1999 och utfärdades i december 1998, gällde att utforma en mil-
jöpolicy för garantigivningen och en plan för implementeringen av denna.
Syftet bakom regeringens uppdrag var att regeringen skall förstärka och
systematisera sin miljöprövning. Policyn skulle bl.a. innehålla anvisningar
för EKN:s hantering av miljöaspekter i samband med garantiverksamheten
och beakta vad som framkommit i det internationella arbetet. Policyn och
implementeringsplanen skulle redovisas till regeringen senast den 31 decem-
ber 1999 enligt uppdraget.
Utskottets ställningstagande i det nämnda betänkandet innebar att EKN:s
arbete med att ta fram en miljöpolicy för garantigivningen och en plan för
implementeringen av denna borde avvaktas innan ytterligare initiativ tas.
Vidare ansåg utskottet att det borde ankomma på regeringen att i lämpligt
sammanhang under våren 2000 informera riksdagen om innehållet i miljöpo-
licyn för garantigivningen och om de initiativ som regeringen avser att vidta
med anledning av EKN:s rapport.
EKN:s styrelse fastställde i december 1999 en miljöpolicy och en imple-
menteringsplan, vilka har lämnats till regeringen med en skrivelse (dnr 1999-
80113-001). Enligt EKN:s skrivelse är utgångspunkten att EKN gör ett åta-
gande att bidra till en hållbar utveckling. Miljöpolicyn innebär att EKN:s
ställningstaganden vad gäller miljöfrågor i garantiärenden skall göras med
hänsyn till kravet på konkurrensneutralitet för svensk exportnäring och med
hänsyn till hur miljöaspekter påverkar de ekonomiska riskerna. Inom ramen
för sitt mandat att genom garantigivning främja svensk export skall EKN
verka för en hållbar utveckling genom att lämna garantier för export av pro-
jekt och produkter som är långsiktigt hållbara från miljösynpunkt samt för
export av svensk miljöteknik och svenskt miljökunnande. I implemente-
ringsplanen nämns bl.a. målen att motverka skadlig miljöpåverkan av den
export EKN garanterar, att göra svenska exportföretag medvetna om EKN:s
miljökrav i samband med garantigivning och att säkerställa kompetens att
granska miljöpåverkan av garanterad export.
Eftersom EKN inte har särskild miljökompetens eller teknisk kompetens i
sin egen organisation kommer enligt skrivelsen expertis utifrån att anlitas för
bl.a. tekniska granskningar. Vidare skall EKN:s egen personal få utbildning
enligt en kompetensutvecklingsplan. Riktlinjer för miljögranskning och
intern vägledning skall färdigställas till den 1 april 2000. Miljöpolicyn och
EKN:s riktlinjer för miljögranskning skall enligt skrivelsen börja tillämpas
från den 1 april 2000. En samlad översyn skall ske under år 2001.
Konkret innebär policyn att större exportprojekt inom miljömässigt känsli-
ga branscher kommer att miljögranskas. De branscher där granskning i första
hand blir aktuell är kraftindustri, bygg- och entreprenadverksamhet, större
infrastrukturprojekt, massa- och pappersindustri samt gruv-, stål- och kemi-
industri. I samband med ansökan om garanti inhämtar EKN information om
vilken miljöpåverkan exporten medför. Om ansökan avser ett garantibelopp
om minst 100 miljoner kronor inom de nämnda branscherna krävs också att
exportören gör en miljökonsekvensbedömning. Miljögranskning kan också
bli aktuell i mindre projekt, om dessa bedöms kunna ha stor negativ miljöpå-
verkan.
Regeringen planerar enligt uppgift att informera riksdagen om utveckling-
en av EKN:s miljöpolicy senare under år 2000.
Utskottets ställningstagande
Utskottet ser positivt på att en miljöpolicy nu börjar tillämpas vid EKN:s
garantigivning och emotser den av regeringen planerade informationen.
Med hänsyn till att kravet i motion 1999/2000:N281 (kd) har tillgodosetts
genom den utveckling som ägt rum under det senaste halvåret anser inte
utskottet att det finns behov av något uttalande från riksdagens sida med
anledning av den aktuella motionen. Den avstyrks således.
Handel och arbetsvillkor
Motionerna
I motion 1999/2000:Fi809 (s) anförs att Internationella arbetsorganisationen
(ILO) i en nyligen antagen konvention slagit fast att de länder som ratificerar
konventionen skall förbjuda och omedelbart vidta åtgärder mot de värsta
formerna av barnarbete. Motionärerna framhåller att de svenska företagen
har ett stort moraliskt ansvar att se till att de varor och tjänster som de han
lar inte åstadkommits genom barns arbete på ett otillbörligt sätt. Det är i dag
svårt att få information om barnarbetet, eftersom de berörda länderna ofta
inte har någon statistik och de ansvariga företagen ett minimalt intresse av at
informera om saken, anförs det i motionen.
Sverige måste driva på att WTO följer ILO-konventionerna, sägs det i mo-
tion 1999/2000:N270 (s). Bland annat bör frågan om barnarbete tas upp även
inom WTO.
I motion 1999/2000:N243 (fp) konstateras att internationell handel och ar-
betsvillkor är ett mycket kontroversiellt område. Motionärerna anser att det
är berättigat att ställa frågan om varför inte utvecklingsländer skall ha möj-
ligheten att arbeta sig upp ur fattigdom på liknande sätt som de nuvarande
industriländerna. Samtidigt kan industriländernas konsumentkrav på pro-
dukterna vara ett instrument för att driva fram bättre arbetsvillkor och utbild
ning i de utvecklingsländer där de multinationella företagen finns.
Vissa kompletterande uppgifter
Sverige har inom EG verkat för att WTO skall utveckla en dialog om förhål-
landet mellan handel och arbetsvillkor. Därför har Sverige förespråkat att ett
ILO/WTO-forum för diskussion och analys upprättas. Detta kom även att bli
EU:s gemensamma linje vid mötet i Seattle. Trots att det inte blev något
beslut om ett sådant forum på mötet i Seattle fortsätter Sverige att driva
frågan.
Utvecklingsländerna är oroliga för att västvärlden vill skydda sin inhemska
industri och menar att detta kan vara skälet till att västvärlden talar om beho
vet av att främja mänskliga rättigheter i arbetslivet.
Sverige har i olika internationella sammanhang drivit på i fråga om förbud
mot barnarbete. Sommaren 1999 fattades ett enhälligt beslut inom ILO om
avskaffandet av de värsta formerna av barnarbete. De stater som tillträder
den nya konventionen (nr 182) förbinder sig att vidta omedelbara åtgärder
för att förbjuda och undanröja de värsta formerna av barnarbete. Konventio-
nen rör barn under 18 år och gäller bl.a. alla former av slaveri och jämförbara
sedvänjor, förbud mot rekrytering av barnsoldater, utnyttjande av barn för
prostitution och liknande, utnyttjande av barn i samband med droger eller
arbete som genom sin natur kan skada barns hälsa, säkerhet eller vandel.
För Sveriges del bereds frågan om ratifikation av konventionen om barn-
arbete av Näringsdepartementet, som överlämnat konventionen och den
kompletterande rekommendationen till den svenska ILO-kommittén. Hösten
1999 anmodade ILO-kommittén ett antal myndigheter och organisationer att
avge yttrande över konventionen dels i fråga om huruvida Sverige uppfyllde
de i konventionen ställda kraven, dels om det förelåg några hinder för ratifi-
kation och om ytterligare åtgärder bedömdes vara nödvändiga.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets uppfattning kan fri handel bidra till ekonomisk utveckling
och förbättrade sociala villkor för det berörda landets medborgare. Samar-
betet mellan länder på det handelspolitiska området kan även utgöra en häv-
stång för förbättrade arbetsvillkor. Utvecklingsländernas möjlighet att arbeta
sig upp ur fattigdom till ett större välstånd är en viktig fråga. Det är emelle
tid problematiskt att industriländernas krav på förbättrade arbetsvillkor även
utvecklingsländerna för med sig att utvecklingsländerna kan misstänka att
kraven i själva verket är en form av protektionism. Vidare bör det uppmärk-
sammas att konsumentkraven i industriländerna kan fungera som ett instru-
ment för att driva fram bättre arbetsvillkor i de multinationella företag som
har verksamhet i utvecklingsländerna.
Utskottet stödjer den nuvarande linjen inom Sverige och EU att uppmuntra
de länder som följer arbetsvillkoren enligt ILO. Däremot är det inte fråga om
att införa ekonomiska sanktioner mot de länder som inte uppfyller dessa
villkor. Vidare vill utskottet erinra om att det är ILO som har huvudansvaret
för arbetsrättsliga frågor, vilket varken Sverige eller EU vill ändra på.
När det gäller frågan om barnarbete anser utskottet att det är tillfredsstäl-
lande att ILO har beslutat om en konvention om de värsta formerna av barn-
arbete och att arbetet med ratifikation nu är på gång. Enligt inhämtade upp-
gifter kommer en proposition om ratifikation att lämnas till riksdagen under
hösten 2000.
Med det anförda avstyrker utskottet här aktuella motionsyrkanden.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande WTO-förhandlingar
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U204 yrkande 7,
1999/2000:U220 yrkandena 1, 3 och 4, 1999/2000:N243 yrkandena 1,
4-6, 8-11 och 14, 1999/2000:N270 yrkande 3 och 1999/2000:N382
yrkandena 1, 3-6 och 13,
res. 1 (mp)
2. beträffande multilateralt investeringsavtal
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U220 yrkande 6,
1999/2000:N243 yrkande 3 och 1999/2000:N382 yrkande 15,
res. 2 (mp)
3. beträffande handel och miljö
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N243 yrkande 7 och
1999/2000:N270 yrkandena 1 och 2,
4. beträffande exportkrediter och miljöprövning
att riksdagen avslår motion 1999/2000:N281,
5. beträffande handel och arbetsvillkor
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi809 yrkande 2,
1999/2000:N243 yrkande 13 och 1999/2000:N270 yrkande 4.
Stockholm den 13 april 2000
På näringsutskottets vägnar
Per Westerberg
I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro Andersson Öhrn (s), Mats
Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s), Ola Karlsson (m),
Nils-Göran Holmqvist (s), Marie Granlund (s), Gunilla Wahlén (v), Inger
Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström
(c), Eva Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s) och Harald Bergström (kd).
Reservationer
1. WTO-förhandlingar (mom. 1)
Ingegerd Saarinen (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om WTO-förhandlingar bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att frihandel under vissa förutsättningar kan vara en väl-
ståndsskapande kraft såväl för de utvecklade länderna som för världens fatti-
gaste länder. Alla konsumenter - både enskilda och företag - gynnas av
positiva effekter i form av lägre priser, större utbud av varor och tjänster
samt bättre kvalitet. Vidare innebär frihandel också snabb spridning av in-
formation, vilket kan bidra till omvandling av slutna samhällen till större
öppenhet mot omvärlden.
WTO:s ministermöte lyckades inte enas i frågan om att starta en ny runda
av multilaterala förhandlingar. Som framgår ovan av såväl motionerna som
de kompletterande uppgifterna finns det ett stort antal frågor inom det utri-
keshandelspolitiska systemet, vilka behöver få en lösning. Till dessa hör bl.a.
frågor om utvecklingsländernas situation, tullar, antidumpning, immaterial-
rättigheter, elektronisk handel samt WTO:s tvistlösningsmekanism och ar-
betsformer. Den nuvarande svenska linjen att inriktningen bör vara ökad
öppenhet inom WTO får stöd av utskottet. Samtidigt måste det finnas respekt
för att enskilda länder inte vill röja sina förhandlingspositioner. Utskottets
synpunkter på NGO:ers ställning i WTO-sammanhang kan inkluderas i frå-
gan om en ökad öppenhet.
Inte minst mot bakgrund av de misslyckade förhandlingarna kan det finnas
ett behov av att se över och förbättra WTO:s regelverk. Detta gäller särskilt
frågor om hur WTO skall bistå utvecklingsländer, som har problem att upp-
fylla WTO-reglerna.
Beträffande den i motion 1999/2000:N382 (mp) upptagna frågan om ge-
nomförandet av åtgärder i enlighet med ministermötet i Marrakech kan erin-
ras om att ministerbeslutet regelbundet skall ses över av ministerkonferensen
och dessutom övervakas av jordbrukskommittén inom WTO.
När det gäller offentlig upphandling bör Sverige verka för att denna fråga
inte alls skall behandlas av WTO. Om frågan om offentlig upphandling trots
allt skulle tas upp inom ramen för WTO i kommande förhandlingar är det ett
absolut krav att rätten att ställa ekologiska och sociala krav kan garanteras.
Hela miljökostnaden inklusive kostnaderna för miljön i samband med trans-
porter bör beaktas vid en offentlig upphandling. I denna fråga instämmer
utskottet med uppfattningen i motion 1999/2000:N382 (mp).
Frågor om handel och miljö respektive handel och arbetsvillkor tar ut-
skottet särskilt upp längre fram i betänkandet.
Utskottet vill vidare framhålla vikten av information till riksdagen om för-
handlingsläget så påkallar. Enligt utskottets mening bör samtliga här be-
handlade yrkanden - med undantag av motion 1999/2000:N382 (mp) i frå-
gan om offentlig upphandling - avslås av riksdagen. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande WTO-förhandlingar
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N382 yrkande 1 och
med avslag på motionerna 1999/2000:U204 yrkande 7, 1999/2000:
U220 yrkandena 1, 3 och 4, 1999/2000:N243 yrkandena 1, 4-6, 8-11
och 14, 1999/2000:N270 yrkande 3 och 1999/2000:N382 yrkandena
3-6 och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet an-
fört.
2. Multilateralt investeringsavtal (mom. 2)
Ingegerd Saarinen (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om multilateralt investerings
avtal bort ha följande lydelse:
Om frågan om ett multilateralt investeringsavtal aktualiseras anser utskot-
tet - med instämmande i vad som anförs i motion 1999/2000:N382 (mp) - att
Sverige bör verka för att eventuella förhandlingar skall äga rum inom ramen
för FN. Skälet är att flera utvecklingsländer och även sektorer inom indust-
riländerna har uttalat sin tveksamhet till att investeringsfrågor tas upp inom
WTO. På grund av att WTO-förhandlingarna utmynnar i "paketlösningar"
finns det en överhängande risk för att utvecklingsländerna tvingas att gå med
på avtal som innebär stora långsiktiga strukturella förändringar i utbyte mot
kortsiktiga tullfördelar.
I den mån investeringsavtal ändå tas upp inom ramen för WTO bör Sveri-
ge verka för att avtalen inkluderar frågor om miljö och rättvisa för befolk-
ningen i det land där investeringen äger rum.
Utskottet tillstyrker därför ovannämnda motion i berörd del. Övriga mo-
tionsyrkanden avstyrks. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande multilateralt investeringsavtal
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N382 yrkande 15 och med
avslag på motionerna 1999/2000:U220 yrkande 6 och 1999/2000:N243
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.