Näringsutskottets betänkande

1999/2000:NU15

Vissa energipolitiska frågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1999/2000

NU15

Ärendet

I detta betänkande behandlas 21 motioner från den
allmänna motionstiden om vissa energipolitiska
frågor.

Sammanfattning

I betänkandet avstyrks samtliga behandlade
motionsyrkanden. Utskottet erinrar om att
energipolitiken skall medverka till en effektiv
energianvändning och en kostnadseffektiv svensk
energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa,
miljö och klimat samt underlätta omställningen till
ett ekologiskt samhälle. Landets elförsörjning skall
tryggas genom ett energisystem som grundas på
varaktiga, helst inhemska och förnybara,
energikällor samt en effektiv energianvändning.
Enligt utskottets uppfattning är det betydelsefullt
att omställningen och utvecklingen av energisystemet
sker under ordnade och väl avvägda former så att
inte problem uppstår för sysselsättning, välfärd,
konkurrenskraft och miljö. Utskottet bedömer att
omställningsprogrammet i allt väsentligt löper bra
och att det finns ett stort intresse för att minska
elanvändningen i landet.

I en reservation (m, fp) betonas att
energipolitiken bör vara ett instrument för att nå
övergripande mål som konkurrenskraft, god miljö och
välfärd. Reservanterna anser att beslutet att stänga
Barsebäck 1 skall rivas upp, så att kärnkraftverket
kan drivas vidare så länge reaktorerna uppfyller
miljö- och säkerhetskraven. Vidare anförs det att
regeringen snarast bör tillsätta en
miljökonsekvensutredning, som bl.a. redovisar
konsekvenserna av ett ökat beroende av el från
exempelvis danska kol- och oljebaserade
elproduktionsenheter.

Företrädarna för Kristdemokraterna anför i en annan
reservation att målet för det energipolitiska
omställningsarbetet bör syfta till att bygga ett
ekologiskt uthålligt energisystem utan drastiska
prisförändringar, risk för elbrist och därmed
ytterligare påfrestningar på välfärd och
sysselsättning. Industri och hushåll skall
garanteras säkra elleveranser till fortsatt
konkurrenskraftiga och rimliga priser. Stängningen
av Barsebäck 1 innebär att svensk elförsörjning,
miljö, ekonomi och svenskt industriklimat försämras.
Reservanterna framhåller att det saknas en samlad
klimatpolitisk linje och anser att det är
uppseendeväckande att regeringen och
riksdagsmajoriteten inte låtit göra någon som helst
miljökonsekvensanalys. De ökade koldioxidutsläppen,
som kommer att bli följden av en ökad
fossilbränsleanvändning, går stick i stäv med det
s.k. Kyotoprotokollets intentioner.

Även företrädaren för Miljöpartiet förordar i en
reservation en annan inriktning på energipolitiken.
Hon argumenterar för att energisystemet måste
genomgå en total omställning som innebär att
kärnkraften slutgiltigt är avvecklad till år 2010
och att elproduktionen sker med förnybara
energislag. Under de närmaste fem åren bör minst tre
kärnkraftsreaktorer stängas, samtidigt som
koldioxidutsläppen från energisektorn skall minska.
Målsättningen skall vara att minska användningen av
fossila bränslen med minst 80 %.

I en annan del av betänkandet konstaterar utskottet
att det inte finns anledning att aktualisera frågan
om en ny folkomröstning om kärnkraften. I en
reservation (m, kd, fp) ifrågasätts om resultatet av
folkomröstningen om kärnkraften, som genomfördes i
mars 1980, kan ligga till grund för dagens
energipolitik. Reservanterna påpekar att det under
denna 20-årsperiod har gjorts avsevärda tekniska
framsteg inom många områden, inklusive
energiområdet. Samtidigt har ökad insikt vunnits om
olika energikällors miljöeffekter, t.ex. i fråga om
utsläppen av koldioxid. Det anförs också att drygt 2
miljoner väljare har tillkommit sedan år 1980 som
inte har fått uttala sig i kärnkraftsfrågan.
Företrädaren för Miljöpartiet anför däremot i en
reservation att folkomröstningsresultatet från mars
1980 ligger fast.

Vidare avstyrker utskottet motioner om
reservkraftsproduktionen; utskottet förutsätter att
i första hand Svenska kraftnät och Energimyndigheten
följer denna fråga. Motioner om tillsyn över
fjärrvärmemarknaden avstyrks med hänvisning till
pågående utredningsarbete.

I övrigt behandlas i betänkandet yrkanden om det
s.k. tankeförbudet i kärntekniklagen - med
reservation (m, kd, fp) - och miljöpåverkan av en
ökad biobränsleanvändning - med reservation (m).
Slutligen avstyrker utskottet - i samtliga fall med
reservation (mp) - motioner om säkerhetskrav i
kärntekniklagen, MOX-bränsle och vindkraft.

Motionerna

1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om trygg
energiförsörjning.

1999/2000:T205 av Stig Eriksson m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förslag till
lagstiftning om inblandning av biobränsle i bensin
och diesel.

1999/2000:MJ547 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ändra
energipolitiken i syfte att främja hållbara
matvanor.

1999/2000:N207 av Per-Richard Molén och Olle
Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ny svensk
kärnkraftsomröstning.

1999/2000:N210 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om legitimiteten i 1980
års folkomröstning om kärnkraft,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att så lång tid har
förflutit och att frågan hanterats så illa att 1980
års folkomröstning om kärnkraft saknar aktualitet
för dagens energipolitik.

1999/2000:N215 av Ewa Thalén Finné och Maud Ekendahl
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
fjärrvärmen.

1999/2000:N222 av Ingvar Eriksson och Liselotte Wågö
(m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en bred
miljökonsekvensanalys av vad den aviserade
kärnkraftsavvecklingen innebär för miljön i enlighet
med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ökade
koldioxidutsläpp vid en kärnkraftsavveckling i
Sverige,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ny
folkomröstning kring användandet av de svenska
kärnkraftsreaktorerna i enlighet med vad som anförts
i motionen.

1999/2000:N227 av Mikael Johansson m.fl. (mp) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om MOX-bränsle och dess
problem,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inte godkänna
tillverkning av MOX-bränsle,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inte införa MOX-
bränsle till Sverige,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att hindra en
utveckling av en ny kärnkraftsepok med användning av
MOX-bränsle.

1999/2000:N228 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om energipolitikens
betydelse för den ekonomiska utvecklingen,

3. att riksdagen godkänner riktlinjer för
energipolitiken i enlighet med vad som anförts i
motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om effektivisering och
hushållning med energi,

7. att riksdagen beslutar upphäva det s.k.
tankeförbudet i 6 § kärntekniklagen i enlighet med
vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar avveckla 5 [a] §
kärntekniklagen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om energikostnadernas
betydelse för industrin och hushållen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
energipolitikens regionalpolitiska effekter,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utslagning av
arbetsplatser vid en förtida avveckling av
kärnkraften,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att utslaget i
1980 års folkomröstning bör följas,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
energipolitikens förutsättningar på en avreglerad
elmarknad,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om riskerna för
kärnsäkerheten vid en förtida avveckling av svensk
kärnkraft,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kärnkraftens
kostnader,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om miljöeffekterna
av ökad elimport,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om storskalig
biobränsleanvändning,

22. (delvis) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
skärpt tillsyn av elnät och fjärrvärmeverksamhet,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om riskerna i
kommunal energiverksamhet,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om Vattenfalls
oberoende affärsmässighet och ägande,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vikten av
besked rörande de långsiktiga förutsättningarna för
att investera i industriell verksamhet i Sverige.

1999/2000:N245 av Ewa Thalén Finné m.fl. (m) vari
yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om forskning och
utveckling av ny energiteknik.

1999/2000:N261 av Lennart Värmby m.fl. (v) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av
internationell samordning av regelverk, skatter och
avgifter för produktion, distribution och handel med
el,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett svenskt
offensivt arbete för denna samordning, som
prioriterar Norden, Östersjöområdet och EU.

1999/2000:N274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om energipolitikens
mål,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att fullt risk- och
miljökostnadsansvar införs i energisektorn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att precisera och
skärpa kärntekniklagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utgångspunkter för
kärnkraftsavvecklingen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel
för kärnkraftsavvecklingen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lagstiftning om
kärnkraftens avveckling,

12. att riksdagen hos regeringen begär utredning av
en svensk reaktorolyckas totala kostnader.

1999/2000:N275 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas

1. att riksdagen beslutar att planeringsmål för
vindkraften skall vara en utbyggnad av produktionen
upp till 12 TWh per år,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av
elnätet.

1999/2000:N276 av Lilian Virgin och Agneta Ringman
(s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ett
långsiktigt mål för vindkraftens roll i det svenska
energisystemet.

1999/2000:N280 av Magnus Jacobsson (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att upprätta en plan
för fortsatt uppbyggnad av vindkraften.

1999/2000:N293 av Per-Samuel Nisser och Jan-Evert
Rådhström (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den förtida avvecklingen av kärnkraft och
dess negativa påverkan på Värmlands framtid.

1999/2000:N295 av Harald Bergström m.fl. (kd, m, fp)
vari yrkas att riksdagen beslutar upphäva 6 §
kärntekniklagen (1984:3).

1999/2000:N325 av Johnny Gylling (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att modellen för
försörjning av svensk reservkraft bör göras om så
att Sverige inte blir helt beroende av elimport,
samt att alla elkonsumenter betalar en fast summa
för reservkraften.

1999/2000:N356 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om principerna för
energipolitiken.

1999/2000:N383 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om riktlinjer för
energipolitiken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om energipolitiska
insatser på klimatområdet, såväl nationella som
internationella,

11. att riksdagen beslutar upphäva 6 §
kärntekniklagen (1984:3).

1999/2000:N389 av Sven Bergström m.fl. (c) vari
yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vidareutveckling av
biobränslesektorn.

Utskottet

Riktlinjer för energipolitiken

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motionerna
1999/2000:Sk692 och 1999/2000:N228 en ny inriktning
av energipolitiken på så sätt att den skall bidra
till att öka sysselsättningen och främja välståndet.
Motionärerna framhåller att staten inte skall
detaljreglera energisystemets utveckling utan
fastställa långsiktigt hållbara ramar och villkor.
Ansvaret för den fortlöpande omställningen,
miljöanpassningen och förnyelsen av
energiproduktionen skall, enligt motionärerna, vila
på producenterna. Energipolitiken skall också vara
förenlig med en återgång till full sysselsättning.

Motionärerna anför vidare att energipolitiken är
ett instrument för att nå övergripande mål som
konkurrenskraft, god miljö och välfärd.
Riksdagsbeslutet att inleda en förtida
kärnkraftsavveckling bör upphävas, liksom lagen om
kärnkraftens avveckling, som kränker väsentliga
rättsgrundsatser. Avvecklingen innebär, enligt
motionärerna, en gigantisk kapitalförstöring, som
hotar jobben, miljön och vår levnadsstandard.

I motion 1999/2000:N228 framhålls vidare att
växthusgasernas klimatpåverkan är oroande.
Motionärerna anför att det huvudsakligen blir ökad
import av kolbaserad el från Danmark, som kommer att
kompensera bortfallet av el från kärnkraftverket i
Barsebäck. Det försurande nedfallet från denna
produktion kommer genom de förhärskande vindarna att
drabba främst sydvästra Sverige, som redan i
utgångsläget är hårt drabbat av försurning och
övergödning. Från miljösynpunkt, framhåller
motionärerna, ter sig en sådan utveckling mycket
olycklig.

Motionärerna anför vidare att riksdagen i juni 1997
godkände förtidsavvecklingen utan att regeringen
redovisat konsekvenserna för energiförsörjningen,
miljön, hushållens ekonomi, boendekostnaderna,
investeringarna, industrisysselsättningen,
statsbudgeten eller för samhällsekonomin i stort.
Inte heller antydde regeringen vilka ekonomiska
konsekvenser beslutet om avvecklingslagen kommer att
få för staten eller för samhällsekonomin. Än mindre
antyddes, enligt motionärerna, hur en avveckling
skall finansieras.

Motionärerna anför också att svensk kärnkraft inte
utgör något exempel på en föråldrad teknik. En
kärnteknisk forskning, utveckling och förnyelse
bedrivs fortlöpande. Motionärerna anför vidare att
om reaktorerna i Barsebäck stängs är detta också
negativt för kärnsäkerheten i Sverige. Risken är,
menar motionärerna, att stängningen motverkar det
aktiva ansvarstagande och säkerhetstänkande hos
personalen, som är ett bärande inslag i det svenska
säkerhetskonceptet. De krav som statsmakten sätter
upp skall vara stränga säkerhetskrav. En stängning
av en reaktor blir en fråga om när ägaren anser det
mer lönsamt att stänga än att reinvestera och
underhålla anläggningen för att klara myndigheternas
säkerhetskrav och de egna kraven på hög
driftssäkerhet.

Moderata samlingspartiet vill även framgent slå
vakt om svensk basindustri. Svensk industri har fått
kraftigt försämrade förutsättningar bl.a. till följd
av kraftiga energiskattehöjningar. Då finns det inte
något utrymme för en energipolitik som försämrar
konkurrenskraften ytterligare. Motionärerna anför
vidare att ryckigheten i den svenska energipolitiken
har drabbat hushållen hårt.

En förtida kärnkraftsavveckling riskerar också,
enligt motionärerna, att få allvarliga regionala
konsekvenser. Allvarligast blir situationen i
Norrbottens inland, längs Norrlandskusten samt i
området kring Dalsland upp mot Värmland, Bergslagen
och Dalarna till Gästrikland, som redan i dag är
mycket hårt drabbade av arbetslöshet. Moderata
samlingspartiet vill ha besked rörande långsiktiga
förutsättningar för att investera i industriell
verksamhet i Sverige.

Motionärerna konstaterar vidare att avregleringen
av elmarknaden från år 1996 har inneburit en mycket
stor omställning för elbranschen. Det innebär bl.a.
att konkurrensutsättning och prispress påverkar
elhandelsbolagen. Nätbolagen har dock, konstaterar
motionärerna, fortfarande monopol och där har få
prissänkningar redovisats eller aviserats. Moderata
samlingspartiet ifrågasätter kommunernas verksamhet
i denna fråga och föreslår därför att kommunerna
skall avyttra sina energibolag. Vidare föreslås att
regeringen noga skall följa utvecklingen inom de
kommunala elhandels- och elproduktionsbolagen för
att återkomma till riksdagen med redovisning och
förslag till hur riskexponering skall minskas.

Motionärerna ifrågasätter också Vattenfall AB:s
strategiska roll i omställningsarbetet i och med en
politisering av företagets ledning. Risken är att
det uppstår skadliga spridningseffekter, dvs. att
politiseringen skapar en generell osäkerhet om den
roll som stora statliga företag spelar på
konkurrensutsatta marknader. Moderata
samlingspartiet anser att Vattenfall AB skall
bedriva sin verksamhet självständigt och på
affärsmässiga grunder samt att ägandet i företaget
skall breddas.

I motion 1999/2000:N222 (m) anförs att den förtida
avvecklingen av kärnkraften leder till stora
miljöförsämringar. Att tvingas använda samtliga
oljebaserade elproduktionsenheter i Sverige samt att
importera el från exempelvis danska kol- och
oljebaserade elproduktionsenheter leder till
ytterligare miljöbelastningar. Att importera elkraft
från östeuropeiska kärnkraftverk är, anser
motionärerna, direkt utmanande. Motionärerna
framhåller att konsekvenserna för miljön av en
avveckling av kärnkraften i Sverige inte är
tillräckligt klarlagda - varken på kort eller lång
sikt. Därför anser motionärerna att det finns mycket
starka skäl för att genomföra en bred
miljökonsekvensanalys av kommande effekter för
miljön av en kärnkraftsavveckling i Sverige. Denna
miljökonsekvensanalys bör genomföras omgående och
slutföras innan en eventuell avveckling får inledas.

I motion 1999/2000:N245 (m) konstateras att
kärnkraftsutbyggnad och utveckling av
kärnkraftsteknik fortsätter i världen. Detta, anför
motionärerna, borde även kunna vara möjligt i
Sverige. Genom att behålla kärnkraften kan det
ökande elbehovet klaras med rimliga investeringar i
kraftvärme, samtidigt som kraftindustrin får
möjlighet till forskning och utveckling av
långsiktigt hållbara alternativa energiformer.

Värmland tillhör de län i Sverige som är mest
beroende av elintensiv industri, påpekas det i
motion 1999/2000:N293 (m). Motionärerna anför att
sysselsättningen kommer att hotas vid elintensiva
industrier, t.ex. i orter såsom Grums, Hagfors,
Storfors, Skoghall och Degerfors. Detta medför att
konkurrensen gentemot industrier i andra länder
kraftigt försämras.

I motion 1999/2000:N261 (v) anför motionärerna att
Sverige måste bli mer aktivt och pådrivande för att
åstadkomma lika villkor inom produktion, dis-
tribution och handel med el inom hela Norden,
Östersjöområdet och EU. Den fria rörligheten för
kapital och handel ligger ofta långt före den
nödvändiga anpassningen av regelverk, skatter och
avgifter. Detta skapar, menar motionärerna, obalans
i konkurrensvillkor och stora miljöproblem.
Motionärerna föreslår därför att en parlamentarisk
organisation skapas, som skall arbeta för denna
samordning.

Kristdemokraterna anför i motion 1999/2000:N383 att
Sveriges energiförsörjning bör tryggas genom en
långsiktig och medveten energipolitik med fasta
spelregler där inhemska förnybara energikällor och
bränslen utgör en växande bas. Målet är, enligt
motionärerna, ett omställningsarbete som syftar till
att bygga ett ekologiskt uthålligt energisystem utan
drastiska prisförändringar och risk för elbrist och
därmed ytterligare påfrestningar på välfärd och
sysselsättning. Industri och hushåll skall
garanteras säkra elleveranser till fortsatt
konkurrenskraftiga och rimliga priser. Det
understryks i motionen att regeringen saknar en
samlad klimatpolitisk linje. Beslutet om en
avveckling av Barsebäcksreaktorerna innebär att
regeringen och de partier som står bakom
energiuppgörelsen på ett mycket medvetet sätt bidrar
till en negativ utveckling av växthuseffekten.

Från Folkpartiets sida anförs i motion
1999/2000:N356 att god tillgång på energi är en
förutsättning för välstånd. Elektriciteten är mycket
viktig för hela vårt samhälle. Motionärerna
framhåller att det svenska energisystemet successivt
bör ställas om till att bli ekologiskt hållbart. Det
långsiktiga målet är att såväl fossilt bränsle som
kärnkraft fasas ut ur energisystemet och ersätts av
ekologiskt hållbara energikällor. Motionärerna
betonar att omställningen av energisystemet måste
ske med hänsyn till Sveriges behov av tillväxt och
ökad sysselsättning. Kärnkraften bör utnyttjas under
hela sin tekniska och ekonomiska livslängd. Det
finns ingen som helst redovisning av kostnaderna för
avvecklingen av kärnkraftverket i Barsebäck, varken
för statsfinanserna eller för samhällsekonomin som
helhet, påpekas det vidare i motionen.

Miljöpartiet de gröna framhåller i motion
1999/2000:N274 att den svenska energipolitikens mål
bör vara att inom ramen för en ekologisk bärkraftig
utveckling på kort och lång sikt skapa
förutsättningar för att förse landet med förnybar
energi på ett sätt som medför att bl.a. näringslivet
ges konkurrenskraftiga villkor och hushållen rimliga
totalkostnader. Miljöpartiets förslag innebär att
varje energislag långsiktigt skall bära sina egna
samhällsekonomiska kostnader. Genom att anpassa
energisystemet till vad som är långsiktigt
ekologiskt hållbart skapas förutsättningar i Sverige
för såväl en robust ekonomisk utveckling som en god
social utveckling.

Miljöpartiet vill avveckla ytterligare minst en
reaktor utöver regeringens förslag. Lägre
ambitionsnivå än så kan, enligt motionärerna, inte
vara rimlig.

Miljöpartiets energipolitik innebär en total
omställning av energisystemet till elproduktion med
förnybara energislag och en slutgiltig avveckling av
kärnkraften till år 2010. Den strategi som
Miljöpartiet föreslår för kärnkraftsavvecklingen
skiljer sig från regeringens på så sätt att den
omfattar hela avvecklingen, inte bara inledningen,
påpekas det i motionen. Strategin innebär också ett
aktivt utnyttjande av marknadsekonomiska styrmedel
för huvuddelen av kärnkraftsavvecklingen utifrån
grunduppfattningen att alla energislag skall betala
sina fulla kostnader.

Miljöpartiet menar att näringslivet inte är berett
att bära sina egna risk- och miljökostnader. I
själva verket har företagen en syn på ekonomin som
förskräcker, poängterar de. Näringslivet har på
detta sätt inte bara avvisat en ansvarsfull
marknadsekonomi med rimliga miljöambitioner utan
dessutom möjligheten till långsiktiga förbättringar
av konkurrenskraften.

Kärnkraften skall, enligt Miljöpartiet, avvecklas
med en kombination av lagreglering och ekonomiska
styrmedel. Samhällets kostnader för miljö, hälsa och
risker vid fortsatt kärnkraftsdrift skall väga tungt
i ersättningsbedömningen. För den fortsatta
avvecklingen skall ekonomiska styrmedel som
tydliggör kärnkraftens risk- och miljökostnader
användas. Dessa styrmedel bör, framhålls det,
kombineras med tydliga politiska signaler om
intentionen att avveckla kärnkraften snarast
möjligt.

Vidare framhåller motionärerna att kärnkraftens
risk- och miljökostnader fullt ut skall överföras
till producenterna genom dels förändringar i
atomansvarighetslagen, dels en successiv överföring
av kostnaderna för kärnkraftens risker till
reaktorägarna. Vidare skall skatten på kärnkraftsel
höjas. Syftet, menar motionärerna, är att
kärnkraften skall bära de fulla marknads-ekonomiska
kostnaderna avseende risken för en stor
kärnkraftsolycka. När kärnkraften på det här sättet
får betala sina verkliga kostnader kommer det,
understryker motionärerna, att leda till att
alltfler kärnkraftverk successivt prissätter sig ur
marknaden och därmed stängs.

Miljöpartiet föreslår också att en parlamentariskt
sammansatt kommission utreder frågan om en svensk
reaktorolyckas totala kostnader.

I kommittémotion 1999/2000:MJ547 (mp) föreslås att
energipolitiken ändras i syfte att främja hållbara
matvanor. Motionärerna förordar förändringar dels i
fråga om användningen av fossila bränslen både till
transporter och handelsgödsel, dels i fråga om
inriktningen av livsmedelskedjan i dess helhet.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen beslutade i juni 1997 om ett nytt
energipolitiskt program för att åstadkomma en
omställning av energisystemet (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12). I beslutet sägs att den svenska
energipolitikens mål är att på kort och lång sikt
trygga tillgången på energi på med omvärlden
konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall
skapa villkoren för en effektiv energianvändning och
en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg
negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt
underlätta omställningen till ett ekologiskt
hållbart samhälle.

Landets elförsörjning skall tryggas genom ett
energisystem som grundas på varaktiga, helst
inhemska och förnybara, energikällor. Stränga krav
skall ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och
miljö vid användning och utveckling av all
energiteknik. Svensk industri och samhällslivet i
övrigt skall tillförsäkras el till internationellt
konkurrenskraftiga priser. Stabila förutsättningar
skall skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv
liksom för en förnyelse och utveckling av den
svenska industrin.

Vidare beslutades att de två kärnkraftsreaktorerna
i Barsebäck skall ställas av. Bortfallet av el skall
kompenseras genom effektivare energianvändning,
konvertering från elvärme, hushållning med el samt
tillförsel av el från andra energikällor. Den 30
november 1999 stängdes Barsebäck 1. Den andra
reaktorn skall enligt riktlinjerna för
energipolitiken ställas av före den 1 juli 2001. Ett
villkor för stängningen av den andra reaktorn i
Barsebäck är att bortfallet av elproduktion kan
kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och
minskad användning av el.

Det långsiktiga åtgärdsprogrammet inom ramen för
1997 års energipolitiska program omfattar insatser
för forskning, utveckling och demonstration av ny
energiteknik. Målet är att under de närmaste tio
till femton åren kraftigt öka el- och
värmeproduktionen från förnybara energikällor och
utveckla kommersiellt lönsam teknik för
energieffektivisering. De energipolitiska
riktlinjerna innebär att investeringsbidrag kommer
att ges under en femårs-period för att stimulera en
fortsatt utbyggnad av ekologiskt uthållig
elproduktion. Sammanlagt löper
energiomställningsprogrammet över en sjuårs-period
fram t.o.m. år 2004. Under samma tidsperiod bedrivs
också energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatser genom ett program för utveckling av
energisystem i bl.a. Baltikum och Östeuropa.

I augusti 1999 redovisades på uppdrag av
Näringsdepartementet en utvärdering av det första
verksamhetsåret inom det energipolitiska programmet.
Näringsdepartementet har nyligen initierat en ny
utvärdering av det energipolitiska programmet, och
då avseende åren 1998 och 1999. Utvärderingen skall
belysa programmet i sin helhet och innehålla en
fördjupad studie av de åtgärder som syftar till att
kompensera för bortfallet av el vid en eventuell
stängning av den andra reaktorn i Barsebäcksverket.
Insatserna för effektivare energianvändning skall
särskilt belysas, liksom effekterna av den
elpanneskatt som infördes i samband med riksdagens
beslut i juni 1997 om riktlinjer för
energipolitiken. Vidare skall resultatet av
åtgärderna för att kompensera bortfallet av
elproduktion från Barsebäck analyseras utifrån hur
åtgärderna påverkat effektsituationen i Sydsverige.

I samband med stängningen av Barsebäck 1 träffades
en frivillig uppgörelse mellan staten, Sydkraft AB
och Vattenfall AB om avvecklingen av kärnkraftverket
i Barsebäck. Uppgörelsen skall, innan den träder i
kraft, behandlas i riksdagen. Av ramavtalet framgår
bl.a. att Sydkraft fr.o.m. den 30 november 1999 får
ersättningskraft från Vattenfall. Barsebäck Kraft AB
och Ringhals AB slås ihop till en företagsgrupp i
vilken Vattenfall får 74,2 % och Sydkraft 25,8 %.
Vattenfall får i sin tur en marknadsmässig
ersättning för den andel på 25,8 % i Ringhals som
upplåts åt Sydkraft. Den totala ersättningen till
Vattenfall uppgår till ca 6 miljarder kronor.
Regeringen har nyligen i en proposition (prop.
1999/2000:63) föreslagit att riksdagen godkänner de
åtaganden för staten som följer av uppgörelsen samt
antar vissa skattefrågor i anslutning därtill.

I ett svar nyligen på en interpellation
(1999/2000:103) av Ola Karlsson (m) om
kärnkraftsavvecklingen framhöll näringsminister
Björn Rosengren att regeringen inte accepterar
omfattande elprishöjningar som en följd av
kärnkraftsavvecklingen. Detta framgår klart av
regeringens proposition om en uthållig
energiförsörjning (prop. 1996/97:84) och av de
politiska överenskommelser som ligger bakom den
gällande energipolitiken. Näringsministern hänvisade
också till riksdagens uttalande från år 1980, strax
efter folkomröstningen, om att kärnkraften skall
avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till
behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla
sysselsättning och välfärd (bet. NU 1979/80:70).

Näringsministern poängterade också att det är
regeringens fasta föresats att aldrig hamna i ett
läge där en planerad kärnkraftsavveckling leder till
oacceptabla effekter för sysselsättning, välfärd och
miljö. Tvärtom är den omställning av landets
energisystem som kärnkraftsavvecklingen är en del av
avsedd att ge landet ett långsiktigt hållbart
energisystem med möjligheter att upprätthålla
sysselsättning och välfärd även i framtiden.

Vidare framhöll näringsministern att arbetslöshet
inte skall tillåtas uppstå. Ett starkt bidragande
skäl till beslutet att nu inleda
kärnkraftsavvecklingen är att därigenom vinna en
längre total tidsperiod för hela omställningen.

Lagen (1997:1320) om kärnkraftens avveckling (den
s.k. avvecklingslagen) trädde i kraft den 1 januari
1998 (prop. 1996/97:176, bet. 1997/98:
NU5). Enligt lagen får regeringen besluta att rätten
att med stöd av tillstånd enligt lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet driva en kärnkraftsreaktor
för att utvinna kärnenergi skall upphöra att gälla
vid en viss tidpunkt. I lagen sägs (3 §) att
regeringens beslut skall fattas med utgångspunkt i
att reaktorn skall ställas av vid den tidpunkt som
bäst gagnar syftet med omställningen av
energisystemet och dess genomförande. I anslutning
härtill framhålls det i lagen (1 §) att syftet med
omställningen är att åstadkomma en ekologiskt och
ekonomiskt hållbar energiförsörjning byggd på
förnybara energislag. I lagtexten uttalas också att
omställningen skall genomföras på ett sätt som gör
det möjligt att tillförsäkra svensk industri och
samhället i övrigt el på internationellt
konkurrenskraftiga villkor. Av lagen framgår vidare
att vid avgörande av när en reaktor skall tas ur
drift skall hänsyn tas till reaktorns geografiska
läge. För varje reaktor skall i övrigt beaktas andra
särskilda förhållanden såsom ålder, konstruktion och
betydelse för energisystemet.

Utskottet har vid tidigare tillfällen (bet.
1996/97:NU12 s. 46, bet. 1997/98:
NU2 s. 24 och bet. 1998/99:NU8 s. 27) anfört att det
är av avgörande betydelse att Vattenfall har en
energipolitisk roll när det gäller att aktivt
medverka i omställningen av energisystemet. Vad
beträffar ägarfrågan har utskottet ansett att
Vattenfall bör förbli i statlig ägo. Någon breddning
av ägandet i företaget har därför inte varit
aktuell. Andra uppfattningar om Vattenfall har
framförts i reservationer (senast m, kd, fp; c, mp).

En parlamentarisk kommitté (dir. 1998:40) har
tillkallats [ordförande: f.d. riksdagsledamot (c)
Olof Johansson] med uppdrag att på grundval av bl.a.
resultaten vid klimatkonventionens tredje partsmöte
i Kyoto och med utgångspunkt i riksdagens klimat-
och energipolitiska beslut utarbeta förslag till en
samlad svensk strategi för att på ett
kostnadseffektivt sätt begränsa och reducera
utsläppen av koldioxid och övriga växthusgaser. I
direktiven sägs att kostnadseffektivitet bör uppnås
såväl mellan olika näringsgrenar inom landet som
mellan industriländerna med beaktande av skillnader
i betalningsförmåga. Vidare skall klimatpolitiska
styrmedel presenteras för åtgärdsprogrammet som
berör samtliga samhällssektorer eller
verksamhetsområden. Kommittén har fått förlängt
förordnande till den 31 mars 2000.

Regeringen har också tillsatt (dir. 1998:45) en
parlamentarisk beredning [ordförande:
riksdagsledamot (s) Jan Bergqvist] med uppgift att
göra en samlad översyn av vilka delmål som behöver
formuleras för att Sveriges nationella
miljökvalitetsmål - med undantag av
miljökvalitetsmålet "begränsad klimatpåverkan" -
skall kunna nås inom en generation. I uppdraget
ingår att utvärdera miljömässiga och
samhällsekonomiska konsekvensanalyser av uppsatta
delmål och åtgärder som regeringen eller
myndigheterna har föreslagit. Förslag skall lämnas
till ytterligare delmål om det behövs för att
genomföra de av riksdagen fastställda nationella
miljökvalitetsmålen. I februari 1999 överlämnade
beredningen i enlighet med direktiven ett program
för sitt arbete och för hur samarbetet med andra
myndigheter skall organiseras.

Regeringen utfärdade i maj 1999 tilläggsdirektiv
(dir.1999:96) till utredningen. Beredningen skall
analysera och lämna förslag till hur system för
uppföljning och revidering kan utformas. Vidare
skall beredningen lämna förslag till de nya eller
förändrade styrmedel som kan behövas som komplement
till befintliga styrmedel. Beredningen skall
slutligen studera det pågående regionala och lokala
miljömålsarbetet samt redovisa behovet av
ytterligare åtgärder på området. Arbetet skall
redovisas senast den 1 juni 2000 tillsammans med
uppdraget enligt huvuddirektivet.

Regeringen tillsatte (dir. 1999:25) vidare i april
1999 en särskild utredare (generaltulldirektör Kjell
Jansson) med uppdrag att undersöka möjligheterna att
introducera Kyotoprotokollets s.k. flexibla
mekanismer i Sverige och lämna underlag till förslag
till hur dessa mekanismer kan tillämpas i Sverige.
Med flexibla mekanismer menas här former för
överföring av utrymme för utsläpp av
klimatpåverkande gaser mellan konventionsparter,
exempelvis handel med utsläppsrätter. I september
1999 överlämnade utredningen delrapporten Att söka
kostnadseffektiva lösningar inom klimatområdet (SOU
1999:11). Utredningen har fått förlängt förordnande
till den 31 mars 2000.

Såväl inom Östersjösamarbetet som inom det nordiska
samarbetet bedrivs ett omfattande samordningsarbete
och konsekvensanalyser vad gäller inte-grering av
elmarknaderna inom EU och runt Östersjön. Som ett
led i Nordiska ministerrådets arbete med dessa
frågor har en ad hoc-grupp för elmarknadsfrågor
inrättats under Ämbetsmannakommittén för energi.
Gruppens huvuduppgift är att från ett nordiskt
perspektiv analysera förutsättningar för och
konsekvenserna av en ökad integration av
elmarknaderna runt Östersjön. En väsentlig fråga i
detta sammanhang är vilka krav som måste ställas,
inte minst ur miljösynpunkt, för att undvika
oönskade effekter av en ökad marknadsintegration.
Inom ramen för Nordiska ministerrådets arbete kommer
utvecklingen i elsektorn och det internationella
arbetet med att i ökad utsträckning integrera
miljökostnaderna i elpriset att vara av fortsatt
stor betydelse. Samtidigt kommer perspektivet i
arbetet att vidgas mot bakgrund av utvecklingen på
klimatområdet. De nordiska ländernas regeringar
avser att fortsätta arbetet i dialog med Nordiska
rådet och de nordiska energibolagen för att år 2001
presentera en slutrapport.

Utskottets ställningstagande

Som framhålls i riksdagens energipolitiska beslut
skall energipolitiken medverka till en effektiv
energianvändning och en kostnadseffektiv svensk
energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa,
miljö och klimat samt underlätta omställningen till
ett ekologiskt samhälle. Landets elförsörjning skall
tryggas genom ett energisystem som grundas på
varaktiga, helst inhemska och förnybara,
energikällor samt en effektiv energianvändning.
Energipolitiken skall också bidra till att skapa
stabila förutsättningar för ett konkurrenskraftigt
näringsliv och en förnyelse och utveckling av den
svenska industrin.

Det är utskottets bedömning att
omställningsprogrammet i allt väsentligt löper bra
och att det finns ett stort intresse för att minska
elanvändningen i landet. Detta framgår också av de
hittills gjorda resultatredovisningarna från Statens
energimyndighet och av den första genomförda
utvärderingen från Regeringskansliet. Enligt
utskottets uppfattning - som också har påpekats vid
tidigare tillfällen - är det betydelsefullt att
omställningen och utvecklingen av energisystemet
sker under ordnade och väl avvägda former så att
inte problem uppstår för sysselsättning, välfärd,
konkurrenskraft och miljö.

Utskottet har vid tidigare tillfällen avvisat
invändningar mot energipolitiken motsvarande de som
Moderata samlingspartiet redovisar i motion
1999/2000:N228. De farhågor som framförs i motionen
- men också i motionerna 1999/2000:N222 (m) och
1999/2000:N383 (kd) - för bl.a. stora
miljöförstöringar i samband med stängningen av
Barsebäck 1 anser utskottet vara kraftigt
överdrivna. I det energipolitiska beslutet framhålls
bl.a. vikten av att omställningsprogrammet inte får
innebära någon avgörande förändring av Sveriges
möjligheter att bidra till att uppnå sådana
långsiktiga mål som kan komma att beslutas om inom
ramen för klimatkonventionen. Enligt utskottets
uppfattning är det av största vikt att
kärnkraftsavvecklingen kan genomföras utan att den
leder till oacceptabla effekter för miljön. Av den
tidigare redogörelsen framgår också att de
utredningar som har tillsatts har till uppgift att
närmare se på vilka krav som behöver ställas på
skilda sektorer i vårt samhälle för att de
klimatpolitiska målen skall kunna nås.

Med anledning av vad som sägs i motionerna
1999/2000:N228 (m) och 1999/2000:N245 (m) om
fortsatt drift av Barsebäcksreaktorerna vill
utskottet påminna om att riksdagen har ställt sig
bakom beslutet att fr.o.m. den sista november 1999
återkalla tillståndet att driva Barsebäck 1.
Riksdagen har också bestämt att ett villkor för
avställning av den andra reaktorn i Barsebäcksverket
är att bortfallet av elproduktion kan kompenseras av
ny elproduktion och en minskad användning av
elektricitet. Vidare skall riksdagen ges möjlighet
att pröva att förutsättningarna för stängningen av
denna reaktor är uppfyllda. Utskottet vill därför
erinra om den tidigare nämnda utvärdering av det
energipolitiska programmets två första år, som
Näringsdepartementet nyligen har initierat.
Utvärderingen skall bl.a. studera de åtgärder som
syftar till att kompensera för bortfallet av el vid
en eventuell stängning av den andra reaktorn i
Barsebäcksverket.

Det synsätt som ligger bakom 1997 års
energipolitiska riktlinjer innebär att den strategi
som förordas i motion 1999/2000:N274 (mp) om en
slutlig avveckling av kärnkraften till år 2010 måste
avvisas. Utskottet har i tidigare sammanhang
betecknat en sådan väg som förknippad med betydande
risker.

I likhet med tidigare år ifrågasätter Moderata
samlingspartiet Vattenfalls strategiska roll i
omställningsarbetet. I motionen anförs att
politiseringen av företagets ledning riskerar att
snedvrida konkurrensen och att det därmed uppstår en
skadlig intressesammanblandning. Även i år avvisar
utskottet dessa synpunkter och hänvisar till vad
utskottet anförde i förra årets betänkande (bet.
1998/99:NU8 s. 27).

I motion 1999/2000:N261 (v) anförs att det är
angeläget att Sverige aktivt och pådrivande
åstadkommer lika villkor inom produktion,
distribution och handel med el inom hela Norden,
Östersjöområdet och EU. Motionärerna föreslår att en
interdepartemental organisation skapas för att
samordna de nämnda villkoren. Av den tidigare
redogörelsen framgår att det bedrivs ett omfattande
samordningsarbete och grundliga konsekvensanalyser
vad gäller integrering av elmarknaderna inom EU,
runt Östersjön samt inom ramen för Nordiska
ministerrådets arbete. Mot denna bakgrund är det
utskottets bedömning att det för närvarande inte
finns några skäl att skapa ytterligare en
organisation för standardiserad elhandel i Europa.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet med det
anförda samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Fråga om ny folkomröstning om kärnkraften

Motionerna

Moderata samlingspartiet erinrar i motion
1999/2000:N228 om att det nu har gått 20 år sedan
det genomfördes en rådgivande folkomröstning om
kärnkraften. En stor del av väljarkåren har bytts ut
och det är, enligt motionärerna, givet att
omröstningsresultatet har en begränsad legitimitet
efter så lång tid. Att nu inleda en förtida
kärnkraftsavveckling strider alldeles uppenbart mot
folkomröstningens utslag, hävdas det. I
folkomröstningen godkändes en fördubbling av det
svenska kärnkraftsprogrammet från sex till tolv
reaktorer, allt i syfte att minska Sveriges beroende
av fossila bränslen. Motionärerna anser därför att
det är felaktigt att frångå utslaget i 1980 års
folkomröstning, utan att först underställa frågan
till svenska folket i en ny folkomröstning eller i
allmänna val.

I motion 1999/2000:N210 (m) påpekas att det inte
fanns några reservationer på valsedlarna för att nya
tekniska innovationer kan förändra såväl säkerhets-
som miljöaspekter av en kärnkraftsanvändning. Ett
beslut grundat på 1980 års tekniska utvecklingsnivå
skulle alltså gälla också framdeles. Det innebär,
sägs det, en risk för att svensk industri hamnar på
efterkälken när nya tekniksprång tas. Splittringen
på tre linjer i folkomröstningen, varav två hade
identisk text på valsedelns förstasida, bidrog till
att göra valresultatet än mycket svårare att tolka.
Detta minskar, menar motionärerna, ytterligare den
demokratiska legitimiteten av omröstningen.

Att det har gått 20 år sedan folkomröstningen gör
att såväl riksdagens sammansättning som
väljargruppen totalt sett har förändrats ordentligt,
framhålls det vidare i motionen. Av dagens aktiva
riksdagsledamöter och ersättare satt bara 16 i
riksdagen vid tiden för folkomröstningen i mars
1980, noterar motionärerna. Av dagens ordinarie
ledamöter saknade 41 ledamöter till och med rösträtt
i folkomröstningen. Av de riksdagsledamöter och
ersättare som var aktiva vid tiden för 1980 års
energibeslut är bara 22 ordinarie riksdagsledamöter
i dag. Cirka 2,1 miljoner väljare har tillkommit
sedan mars 1980.

Motionären anför att det är orimligt att dagens
politiker skall behöva känna sig bundna av gamla
misstag. I stället föreslås att de låsningar som
hanteringen av 1980 års folkomröstning skapat löses
upp genom att riksdagen tillkännager att så lång tid
har förflutit och att frågan hanterats så illa att
folkomröstningen saknar bärighet i dag.

I motion 1999/2000:N207 (m) föreslås att en ny
folkomröstning om kärnkraften genomförs, som mera
rättvist avspeglar det svenska folkets uppfattning
och som bidrar till att gamla politiska låsningar
löses upp. Kärnkraftstekniken har, enligt
motionärerna, undergått en snabb utveckling, inte
minst på säkerhetsområdet. Dessutom är
konsekvenserna av utsläppen från förbränning av
olja, kol och gas kartlagda på ett sätt som de inte
var i slutet av 1970-talet.

I motion 1999/2000:N222 (m) anförs liknande
synpunkter. En förtida avveckling av den svenska
kärnkraften är varken av energipolitiska,
samhällsekonomiska eller miljöpolitiska skäl
ansvarsfull eller försvarbar. Därför är det, enligt
motionärerna, rimligt att svenska folket i en ny
folkomröstning skall få ta ställning till om
befintliga svenska kärnkraftverk skall drivas så
länge de är miljömässigt säkra och ekonomiskt
motiverade.

Kristdemokraterna anför i motion 1999/2000:N383,
dock utan yrkande i saken, att det kan finnas skäl -
bl.a. miljöpolitiska - att aktualisera frågan om en
ny folkomröstning om energipolitiken.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill återigen hänvisa till 1997 års
energipolitiska beslut enligt vilket de två
kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck - varav den andra
under vissa villkor - skall ställas av. Detta
kraftverk är olämpligt lokaliserat till ett mycket
tätbefolkat område.

Vidare beslöt riksdagen att åtgärder skall vidtas
för att under de närmaste åren kompensera bortfallet
av el genom effektivare energianvändning,
konvertering samt hushållning med och tillförsel av
el från andra energikällor. Ett villkor för
stängningen av den andra reaktorn är att bortfallet
av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av
ny elproduktion och minskad användning av el. Innan
en stängning av den andra reaktorn kan genomföras
skall, som tidigare nämnts, riksdagen ges möjlighet
att pröva att förutsättningen för stängningen av
kärnkraftsreaktorn är uppfylld. Regeringen har
därför för avsikt att återkomma till riksdagen
hösten 2000 när det gäller den fortsatta driften av
Barsebäck 2.

Samtidigt som det är av vikt att avvecklingen av
kärnkraften inleds är det betydelsefullt att
omställningen och utvecklingen av energisystemet
sker under tillräckligt lång tid så att inte problem
uppstår för sysselsättning, välfärd, konkurrenskraft
och miljö. Därför gäller inte längre, enligt
beslutet, år 2010 som s.k. slutår för
kärnkraftsavvecklingen.

I beslutet har också sagts att före nästkommande
mandatperiods utgång skall beslut fattas om hur den
fortsatta avställningen av kärnkraftsreaktorer skall
genomföras.

Utskottet anser mot denna bakgrund att det inte
finns anledning att aktualisera frågan om en ny
folkomröstning om kärnkraften.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna
1999/2000:N207 (m), 1999/2000:N210 (m),
1999/2000:N222 (m) och 1999/2000:N228 (m) i här
berörda delar.

Kärntekniklagen

6 § i kärntekniklagen

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion
1999/2000:N228 att bestämmelsen (6 §) i lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet (den s.k.
kärntekniklagen), som förbjuder vissa typer av
kärnteknisk forskning, den s.k.
tankeförbudsparagrafen, upphävs. All lagstiftning
måste, menar motionärerna, präglas av de
grundläggande principerna om yttrande- och
tankefrihet. Tankeförbudsparagrafen kan därtill få
skadliga effekter genom att försvåra forskning kring
effektivare utnyttjande av kärnbränslet, minimering
av avfallsmängder och transmutation av befintligt
kärnavfall m.m. Det finns vidare skäl att avskaffa
bestämmelsen (i 5 a §) i lagen, som förbjuder
uppförandet av ytterligare kärnkraftsreaktorer. Det
är regeringen som beviljar tillstånd för uppförande
av en kärnteknikanläggning varför, enligt
motionärerna, ett särskilt förbud i lagen inte
fyller någon funktion.

I motion 1999/2000:N295 (kd, m, fp) anförs att den
förstnämnda bestämmelsen i kärntekniklagen har
kritiserats från principiella utgångspunkter
alltsedan den kom till år 1987. Vid flera riksmöten
har ledamöter från olika partier motionerat om det
orimliga i att Sverige har en lagparagraf som
uppfattas som oförenlig med de principer om
yttrande- och tankefrihet som bör ligga till grund
för vår lagstiftning.

Också Kristdemokraterna anför, i motion
1999/2000:N383, att den s.k. tankeförbudsparagrafen
i kärntekniklagen har kritiserats från olika
utgångspunkter sedan sin tillkomst. Motionärerna
framhåller att den har en hämmande effekt på den
akademiska friheten. Det kan t.o.m., enligt
motionärerna, ifrågasättas om det över huvud taget
är möjligt att, utan lagbrott, presentera
genomarbetade och kostnadsberäknade alternativ till
prövning i den energipolitiska debatten. Anledning
till att paragrafen inte har avskaffats beror,
enligt motionärerna, på att frågan har ansetts
kopplad till den vidare frågeställningen om
kärnkraftens ställning i vårt land. Principiell
kritik mot tankeförbudet framförs emellertid numera
helt oberoende av inställningen till kärnkraftens
nyttjande i Sverige, och detta stärker
Kristdemokraternas uppfattning att paragrafen både
kan och bör slopas.

Vissa kompletterande uppgifter

Frågan om det aktuella förbudet enligt 6 § i
kärntekniklagen har varit föremål för diskussion
inom utskottet vid ett flertal tillfällen. Senast
frågan togs upp var i samband med förra årets
energipolitiska betänkande (bet. 1998/99: NU8
s. 21).

Förbudet mot vissa förberedande åtgärder tillkom
samtidigt som det i kärntekniklagen infördes en
bestämmelse om att tillstånd att uppföra en
kärnkraftsreaktor inte får meddelas (prop.
1986/87:13, bet. 1986/87:NU13). Vid behandlingen av
förslaget om nämnda förbud diskuterade utskottet
först utformningen och innebörden av förslaget.
Härvid klargjorde utskottet att förbudets funktion
skulle vara att motverka att personer i en åsyftad
begränsad krets - ansvariga för kraftföretag vilka
är tänkbara som reaktorinnehavare - vidtar något
slags resurskrävande, förberedande åtgärder med
avsikt att uppföra en viss kärnkraftsreaktor. Det
underströks - av ett enigt utskott - att ett sådant
förbud inte skulle förhindra personer i nämnda krets
att t.ex. muntligen eller skriftligen plädera för
fortsatt och ökad kärnkraftsanvändning, inklusive
uppförande av ytterligare kärnkraftsaggregat. Det
skulle inte heller, betonade utskottet, inkräkta på
möjligheterna till forskning och utvecklingsarbete
på det kärntekniska området och till svenskt
deltagande i internationellt samarbete inom detta
område. Därefter tog utskottet ställning till frågan
om införande av förbudet. Med vissa redaktionella
ändringar tillstyrkte utskottet att förbudet skulle
införas, medan en motsatt uppfattning fördes fram i
en reservation (m, fp).

Frågan om förbudet berördes inte i
Energikommissionens slutbetänkande Omställning av
energisystemet (SOU 1995:139). Dock anförde
representanterna i Energikommissionen för Moderata
samlingspartiet och Miljöpartiet i ett särskilt
yttrande att den aktuella bestämmelsen innebär en
inskränkning i de medborgerliga fri- och
rättigheterna som inte står i rimlig proportion till
motiven, och att lagstiftningen därför bör ändras på
denna punkt.

I samband med behandlingen våren 1999 av
energipolitiska motioner vidhöll utskottet (bet.
1998/99:NU8 s. 23) sitt tidigare ställningstagande
att det saknas skäl för riksdagen att ompröva det nu
aktuella förbudet i kärntekniklagen mot vissa
förberedande åtgärder. Utskottets ställningstagande
motiverades med att förbudet skall ses som ett
komplement till bestämmelsen i lagen om att
tillstånd att uppföra nya kärnkraftsreaktorer inte
får lämnas. Vidare framhöll utskottet att förbudets
funktion är att motverka att personer i en åsyftad
begränsad krets vidtar något slags resurskrävande,
förberedande åtgärder med avsikt att uppföra en viss
kärnkraftsreaktor. Bestämmelsen inkräktar varken på
det tekniska utvecklingsarbetet och
forskningsverksamheten eller på möjligheterna till
fri opinionsbildning. Att bestämmelsen skulle vara
ett hot mot den akademiska friheten är sålunda helt
felaktigt, påpekade utskottet. Möjligheten till
forskningsverksamhet och energitekniskt
utvecklingsarbete, inklusive fusionsforskning, inom
kärnkrafts- och kärnteknikområdet begränsas alltså
inte av den aktuella paragrafen i kärntekniklagen,
betonade utskottet.

I en reservation (m, kd, fp) krävdes att det
aktuella förbudet skulle upphävas. Enligt
reservanterna handlar det om att förhindra att
kvalificerade svenska kärntekniker och forskare står
bredvid och passivt betraktar en utveckling som kan
leda till resultat av stort intresse även för vårt
land. Företrädarna för de tre partierna ville anmäla
farhågor för att tankeförbudsparagrafen kan få
skadliga effekter genom att försvåra forskning kring
effektivare utnyttjande av kärnbränslet, minimering
av avfallsmängder, transmutation av befintligt
kärnavfall m.m. De hänvisade också till att nya
forskningsfält öppnar sig inom kärnteknikområdet
vars utveckling på några decenniers sikt inte går
att bedöma.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har, som tidigare redovisats, behandlat
den aktuella bestämmelsen i kärntekniklagen vid ett
flertal tillfällen. Utskottet vidhåller sin
uppfattning att det saknas skäl för riksdagen att
ompröva förbudet i kärntekniklagen mot vissa
förberedande åtgärder och hänvisar till vad
utskottet anförde i förra årets energipolitiska
betänkande (bet. 1998/99:NU8 s. 23). Utskottet vill
samtidigt understryka att bestämmelsen inte
inkräktar vare sig på det tekniska
utvecklingsarbetet och forskningsverksamheten eller
på möjligheterna till fri opinionsbildning.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna
1999/2000:N228 (m), 1999/2000:N295 (kd, m, fp) och
1999/2000:N383 (kd) i här berörda delar.

Säkerhetskrav i kärntekniklagen

Motionen

Miljöpartiet ifrågasätter i motion 1999/2000:N274 om
säkerhetskravet i kärntekniklagen i praktiken är
uppfyllt. Samtidigt hävdar motionärerna att
riksdagen aldrig klart uttryckt vilken säkerhetsnivå
som krävs för de svenska kärnkraftsreaktorerna. Mot
denna bakgrund anser motionärerna att
kärntekniklagen bör preciseras och skärpas så att
lagen mer detaljerat uttrycker vilken säkerhetsnivå
som skall krävas av de svenska kärnkraftverken.

Vissa kompletterande uppgifter

När utskottet hösten 1997 senast behandlade frågan
om säkerhetskravet i kärntekniklagen (bet.
1997/98:NU2) redovisades följande kompletterande
uppgifter. De då aktuella yrkandena föranledde inte
någon åtgärd från riksdagens sida.

I kärntekniklagen läggs allt ansvar för säkerheten
på den som har tillstånd att bedriva kärnteknisk
verksamhet. I lagen anges vilka säkerhetsåtgärder
som skall vidtas. Villkoren för det enskilda
tillståndet bygger på säkerhetskrav, och
verksamheten som omfattas av tillståndet står under
fortlöpande kontroll och tillsyn av berörda
myndigheter. För att uppnå kravet på säkerhet och
strålskydd krävs en sammanhållen bedömning - ett
systemtänkande - av verksamheten. Säkerheten bestäms
inte bara av utformningen av tekniska system m.m.
utan även av organisatoriska, administrativa och
personella faktorer. Avsikten är att en avvägning
skall göras av samtliga ingående komponenter i
verksamhetskedjan i syfte att uppnå en optimal
säkerhetsnivå. Även om kunskaperna om de risker som
är förbundna med användningen av kärnenergi har
fördjupats och utvecklats, anses det inte möjligt
att enkelt och i kvantitativa termer ange en
godtagbar säkerhetsnivå som kan infogas i
lagstiftningen. Bestämmelserna om säkerhetskrav har
mot den bakgrunden getts en mera allmän formulering
i kärntekniklagen som tar hänsyn till utvecklingen i
säkerhetstänkande och säkerhetskrav.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill med hänvisning till den nyss lämnade
redogörelsen och till vad utskottet anförde i nämnda
betänkande (bet. 1997/98:NU2 s. 28) beträffande
uppbyggnaden av kärntekniklagen erinra om de
komplikationer som ansetts vara förknippade med att
i lagen ange specifika säkerhetsnivåer. Utskottet
vidhåller därför sin uppfattning att yrkandet inte
bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Med det sagda avstyrker utskottet motion
1999/2000:N274 (mp) i här berörd del.

MOX-bränsle

Motionen

I motion 1999/2000:N227 (mp) uppmärksammas det s.k.
MOX-bränslet (Mixed Oxide Fuel). Detta kärnbränsle
består av 5 % plutonium och 95 % uran. Enligt ett
avtal från år 1980 skulle ca 140 ton använt
kärnbränsle från Oskarshamns Kraftgrupp AB (OKG AB)
upparbetas vid British Nuclear Fuels anläggning i
Sellafield (i Storbritannien). Det aktuella
kärnbränslet upparbetades år 1997. Det upparbetade
materialet består av uran, plutonium och
avfallsprodukter. OKG AB äger uranet och plutoniumet
enligt avtalet.

Motionärerna befarar att det upparbetade svenskägda
materialet i Sellafield skall användas för
framställning av MOX-bränsle. I motionen framhålls
att de främsta problemen med MOX-bränslet är att
upparbetningen av kärnavfall ökar mängden av
plutonium.

Det största och farligaste hotet, anför
motionärerna, är möjligheten att framställa
kärnvapen av plutonium. Genom att tillåta
framställning av plutonium genom upparbetning,
kommer berget av plutonium och tillgängligheten av
plutonium att öka. Upparbetning av kärnavfall i
stället för direktdeponering innebär, hävdar
motionärerna, stora risker för kärnvapenspridning,
vilket i sin tur ökar risken för smuggling,
speciellt i de instabila samhällen som satsar på
produktion av MOX-bränsle. Slutsatsen av
motionärernas argumentering är att Sverige måste
presentera en lösning som inte bygger ut utan
avvecklar den svenska kärnkraften.

Enligt motionärerna skall det inte tillåtas någon
framställning av MOX-bränsle och inte heller
införsel av MOX-bränsle till Sverige. Det innebär,
understryker motionärerna, att Sverige aldrig skall
producera eller använda MOX-bränsle i de svenska
reaktorerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Svar på frågor i riksdagen om MOX-bränslet lämnades
senast hösten 1998 av dåvarande miljöminister Anna
Lindh. På en fråga (1997/98:1098) av Eva Goës (mp)
framhöll statsrådet att den svenska politiken sedan
år 1982 är inriktad på direkt slutförvaring av
använt kärnbränsle utan föregående upparbetning. Den
uppkomna situationen med det upparbetade bränslet i
Sellafield är resultatet av en tidigare förd
politik, som bl.a. fick till följd att OKG AB mellan
åren 1975 och 1982 skeppade över 140 ton använt
kärnbränsle till Storbritannien. Detta, fortsatte
miljöministern, påverkar dock inte på något sätt
regeringens inställning till att MOX-bränslet i
princip inte skall användas i svenska reaktorer.

Av svaret framgår vidare att OKG AB inte har
tillstånd att använda MOX-bränsle i sina reaktorer.
För att kunna göra det krävs särskilt tillstånd av
regeringen. Om OKG AB skulle vilja överlåta det
plutonium som frigjorts vid upparbetningen för att
låta något annat kärnkraftsföretag tillverka MOX-
bränsle kräver även det tillstånd av regeringen. OKG
AB får inte heller flytta plutoniumet från
anläggningen i Sellafield utan särskilt tillstånd av
Statens kärnkraftinspektion (SKI), påpekade
statsrådet.

OKG inkom sommaren 1999 med en ansökan till
regeringen om tillstånd att införa och använda MOX-
bränsle i Oskarshamn 2 eller 3. Ansökan är under
beredning inom Regeringskansliet. SKI har i
remissvar till regeringen yttrat sig över OKG:s
ansökan. I remissvaret tillstyrker SKI begränsad
användning av MOX-bränsle med motivering att den
ansökta handlingsvägen är den bästa tillgängliga,
från både säkerhets- och icke-spridningssynpunkt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har behandlat frågan om MOX-bränsle i
tidigare sammanhang. Utskottets ståndpunkt i denna
fråga ligger fast. Av den tidigare redogörelsen
framgår att användningen av MOX-bränsle i Sverige är
omgärdad med hårda restriktioner. Den berednings-
och kontrollprocess som utövas av de svenska
kontrollmyndigheterna är enligt utskottets mening
tillfyllest. Principen är, som framgått av den
tidigare lämnade redogörelsen, att MOX-bränsle inte
skall användas i svenska reaktorer. Den nu aktuella
ansökan från OKG AB bereds för närvarande i
Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör de
nu aktuella yrkandena i motion 1999/2000:N227 (mp)
inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Reservkraftsproduktion

Motionen

I motion 1999/2000:N325 (kd) riktas kritik mot att
det inte togs någon hänsyn till behovet av
reservkraften när elmarknaden avreglerades. En
konse-kvens av detta har blivit, konstateras det,
att flertalet kondenskraftverk har tagits ur drift.
Det anförs vidare att det är rimligt med vissa
försäkringskostnader så att Sverige tillförsäkras en
inhemsk reservkraft vid höglastproblem och vid
störningar. Motionären understryker att Sverige
behöver en inhemsk reservkraftsproduktion, inte
minst av beredskapsskäl. I motionen förordas att en
ny modell skall utarbetas som säkerställer
försörjningen med erforderlig reservkraft i det
svenska elproduktionssystemet. Kostnaden för denna
modell bör enligt motionärerna betalas av alla
elkonsumenter via nätavgiften.

Vissa kompletterande uppgifter

På uppdrag av regeringen avlämnade Statens
energimyndighet i samråd med Affärsverket svenska
kraftnät (Svenska kraftnät) i januari 1999 en
rapport om behovet av reservkraftsproduktion i det
svenska elsystemet. Utredningen har gjort en
bedömning av den maximalt tänkbara elförbrukningen
vid korta effekttoppar vid kallt väder och
analyserat hur förbrukningen kan tillgodoses.
Analysen visar att trots avveckling av
oljekondenskraft är produktionsförmågan i de flesta
fall tillräcklig för att tillgodose efterfrågan
under de närmaste åren, även under vinterns
effekttoppar.

Svenska kraftnät och Energimyndigheten har därefter
fortlöpande analyserat effektbalansen och
leveransförmågan inom elsystemet. Arbetet avses ske
i samverkan med övriga nordiska länder. Svenska
kraftnät kommer vidare att verka för ett gemensamt
utnyttjande av reservkraftsresurserna i det nordiska
elsystemet och därvid överväga åtgärder för att öka
överföringskapaciteten. Energimyndigheten ämnar
undersöka förutsättningarna för att öka
flexibiliteten på elmarknadens användningssida vid
höglastsituationer. Myndigheten har vidare deltagit
i en förstudie inom ramen för ett projekt vid det
internationella energiorganet IEA (International
Energy Agency) för att finna mekanismer för att öka
flexibiliteten på elmarknadens användningssida.

Svenska kraftnäts ansvar har specificerats i
regleringsbrev för år 2000 vad gäller tillgången på
el vid höglast i det svenska elsystemet, dvs. då
elbehovet är som störst. Två nya mål har införts för
verksamheten. För det första skall Svenska kraftnät
bevaka tillgången på höglastkapacitet i det svenska
elsystemet och förmedla relevant information till
marknadens aktörer. För det andra skall Svenska
kraftnät utveckla marknadsinstrument som kan bidra
till att säkra tillgången på effekt vid
toppbelastning. Inriktningen är att affärsverket ges
ett uttalat bevaknings- och informationsansvar vad
gäller effektbalansen. Resultatet av detta arbete
skall rapporteras till regeringen senast den 15
augusti 2000.

Som beredskapsmyndighet har Svenska kraftnät också
ett ansvar för delfunktionen Elförsörjning inom
funktionen Energiförsörjning. De åtgärder som vidtas
för att elförsörjningen skall kunna upprätthållas
och återupprättas i krig har också en positiv effekt
på den fredstida beredskapen. När det gäller
elförsörjningen under den rådande vintern arbetar
Svenska kraftnät med att finna praktiska lösningar
som kan förbättra försörjningstryggheten. Bland
annat har Svenska kraftnät tecknat avtal med
ferrolegeringsföretaget Vargön Alloys AB om att vid
behov kunna reducera eller koppla bort företagets
elförbrukning.

Med anledning av nedläggningar under senare år av
elproduktionsanläggningar i Syd- och Mellansverige
med en total effekt av ca 3 500 MW, beslöt Svenska
kraftnät i september 1999 att anslå 90 miljoner
kronor av beredskapsmedel för att garantera fortsatt
drift av Karlshamnsverket i Blekinge i två och ett
halvt år.

Vidare har Svenska kraftnät beslutat att bidra med
4 miljoner kronor för att förhindra export av en av
Sydkrafts gasturbiner i Halmstad under åren
2000-2006. Under samma period har bolaget beslutat
att bidra med ca 6 miljoner årligen för restaurering
av gasturbinen.

För att långsiktigt säkra resurser för att kunna
hantera störningar i kraftsystemet har Svenska
kraftnät nyligen, genom ett nytt dotterbolag
(Gasturbiner AB), från Vattenfall AB köpt sex
gasturbiner med en total eleffekt av ca 400 MW.

För att klara belastningen under perioder med
effekttoppar har Svenska kraftnät fr.o.m. den 1
november 1999 infört ett högt pris, 3 kronor per
kWh, vid effektbrist för de balansansvariga
elföretagen. Syftet med denna åtgärd är att skapa
incitament för företagen att bibehålla
produktionseffekt och/eller minska
effektkonsumtionen. Denna åtgärd har ännu inte
behövt tillgripas.

I ett svar nyligen på en interpellation
(1999/2000:104) av Ola Karlsson (m) om
elförsörjningen i södra Sverige framhöll
näringsminister Björn Rosengren att på den
integrerade nordiska elmarknaden utnyttjas våra
gemensamma produktionsresurser effektivare. Det gör
att behovet av reservkapacitet minskar. De
produktionsanläggningar som avvecklats eller lagts i
malpåse är i första hand oljeeldade kraftverk som på
grund av sina höga driftkostnader utnyttjats endast
vid höglastsituationer, dvs. i många fall endast
några enstaka timmar per år. Regeringen har noga
följt utvecklingen och har också haft överläggningar
med företrädare för branschen. I det sammanhanget
har det blivit tydligt att det finns ett behov av
att utveckla nya marknadsinstrument som ger
tillräckligt starka ekonomiska incitament att hålla
effektreserver för höglastsituationer.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är tillgången till
reservkraftsproduktion i det svenska kraftsystemet
en ytterst angelägen fråga. Senast frågan
aktualiserades var i samband med förra årets
energibetänkande (bet. 1998/99:NU8 s. 41). Utskottet
såg då med oro på det faktum att svenska, moderna
och förhållandevis miljövänliga oljekondensverk har
stängts till förmån för import av billig dansk
elektricitet som producerats i miljöstörande
kolkraftverk.

Av den tidigare redogörelsen framgår att
Energimyndigheten och Svenska kraftnät fortlöpande
skall analysera effekbalanssystemet och
leveransförmågan inom elsystemet i samverkan med
övriga nordiska länder. Vidare skall Svenska
kraftnät bevaka tillgången på höglastkapacitet i det
svenska elsy-stemet och utveckla marknadsinstrument
som kan bidra till att säkra tillgången på effekt
vid toppbelastning. Resultatet skall rapporteras
till regeringen i augusti 2000. Utskottet vill
betona att uppdraget är mycket betydelsefullt för
elmarknadens fortsatta utveckling.

Som beredskapsmyndighet har också Svenska kraftnät
ett ansvar för delfunktionen Elförsörjning inom
funktionen Elförsörjning. Enligt utskottets mening
har de åtgärder som vidtagits för att
elförsörjningen skall kunna upprätthållas och
återupprättas i krig också en positiv effekt på den
fredstida beredskapen. Utskottet vill också
poängtera att när det gäller den framtida
elförsörjningen arbetar, som tidigare redovisats,
Svenska kraftnät intensivt med att finna praktiska
lösningar som kan förbättra försörjningstryggheten.
Bland annat har Svenska kraftnät tecknat avtal med
ferrolegeringsföretaget Vargön Alloys AB om att vid
behov kunna reducera eller koppla bort företagets
elförbrukning. Det är enligt utskottet självklart
att försörjningstryggheten skall säkras, men detta
måste i första hand ske på marknadsmässiga villkor.

Enligt utskottets mening måste det i första hand
ankomma på Svenska kraftnät och Energimyndigheten
att närmare följa den nu aktuella frågan. För att
säkerställa reservkraftskapaciteten i det svenska
elsystemet finns det emellertid anledning också för
regeringen att noga följa utvecklingen på området.
Utskottet förutsätter att så sker och att regeringen
återkommer till riksdagen om modellen för
försörjning av reservkraft behöver ändras.

Med det sagda avstyrker utskottet motion
1999/2000:N325 (kd).

Tillsyn av fjärrvärme

Motionerna

När det gäller distribution av fjärrvärme anför
Moderata samlingspartiet i motion 1999/2000:N228 att
det krävs en effektiv tillsyn av verksamheten
eftersom fjärrvärmetaxorna varierar kraftigt mellan
olika delar av landet. En förklaring till de stora
skillnaderna är sannolikt anslutningsgraden och
bebyggelsestrukturen. Prisskillnaderna beror
sannolikt även på att fjärrvärmen inte alltid drivs
effektivt och på att taxorna i vissa fall är
orimligt höga. En skärpt tillsyn av priser på
monopolområden måste, enligt motionärerna, syfta
till att skydda konsumenterna från att drabbas av
oskäliga priser och att uppmuntra till
rationaliseringar. Vidare anför motionärerna att en
skälig andel av rationaliseringsvinsterna skall
komma konsumenterna till godo genom lägre priser.
Dessutom måste tillsynen syfta till att konkurrensen
inom elhandeln upprätthålls och till att förhindra
snedvridning genom subventionering med överskott
från monopolverksamhet.

Liknande synpunkter framförs i motion
1999/2000:N215 (m). Motionärerna menar att många
abonnenter "sitter fast" i ett fjärrvärmesystem utan
att kunna påverka sina priser. I motionen föreslås
därför en avreglering av fjärrvärmemarknaden och att
en tillsynsmyndighet skapas för att se över
fjärrvärmetaxorna.

Vissa kompletterande uppgifter

Statens energimyndighet fick i december 1998
regeringens uppdrag att göra en förstudie i syfte
att beskriva situationen på värmemarknaden ur ett
användarperspektiv främst med avseende på bostads-
och servicesektorn. Energimyndigheten redovisade
rapporten Förstudie av värmemarknaden i oktober
1999. I rapporten lämnas förslag till fortsatt
verksamhet inom området.

I rapporten sägs bl.a. att värmemarknaden består av
ett flertal delmarknader som befinner sig i större
eller mindre grad av konkurrens med varandra. Dessa
marknader avgränsas genom den teknik eller de
energibärare som används. Fjärrvärme utnyttjas till
största delen i flerfamiljsfastigheter och lokaler,
medan småhusen främst värms med olja och el. År 1997
stod fjärrvärmen för ca 40 % av det totala
uppvärmningsbehovet för bostäder och lokaler i
Sverige. Eftersom användningen av energi för
värmeändamål står för en så stor andel av
energianvändningen i Sverige finns det, enligt
Energimyndigheten, skäl att följa utvecklingen,
särskilt med beaktande av den avreglering som skett
på elmarknaden.

Prisrelationer mellan olika energibärare förändras
som en följd av den ökande konkurrensen på
elmarknaden. Marginalerna för elhandelsföretagen
väntas minska. Det gör att de energiföretag som har
både elhandel och fjärrvärme kan se sig tvingade att
öka marginalerna i fjärrvärmedelen.

I rapporten sägs det vidare att
hetvattendistribution via ett system av rörledningar
utgör ett s.k. naturligt monopol. Det innebär att
det endast finns utrymme för ett företag inom ett
geografiskt avgränsat område. För själva
hetvattenproduktionen finns det i princip
möjligheter till konkurrens mellan olika
producenter. Det finns alltid risk, enligt
Energimyndigheten, för att monopolföretag utnyttjar
sin ställning och tar ut priser som inte är möjliga
att ta ut vid normal konkurrens. Vidare är
monopolföretagen inte påtvingade samma löpande
rationaliseringstryck som gäller för företag på
marknader med en fungerande konkurrens.

I juni 1998 tillkallade regeringen (dir. 1998:41)
en särskild utredare (f.d. riksdagsledamot (s)
Birgitta Johansson( för att se över den lagstiftning
som reglerar handel, transporter och distribution av
naturgas och annan rörbunden energi. Regelverken för
fjärrvärmesektorn skulle därvid speciellt
uppmärksammas samt möjligheten att undanta kommunala
värmeföretag från kommunallagens
lokaliseringsprincip. Utredningen, den s.k. Värme-
och gasmarknadsutredningen, redovisade i januari
1999 delbetänkandet Effektiva värme- och
miljölösningar (SOU 1999:5).

Mot bakgrund av Energimyndighetens förstudie och
utredningens förslag i det nämnda betänkandet beslöt
regeringen i december 1999 att ge Energimyndigheten
i uppdrag att följa upp fjärrvärmemarknaden, dels av
konkurrensskäl, dels som ett led i att kunna följa
energiomställningsprogrammet.

Energimyndigheten skall, efter samråd med
företrädare från bransch- och
konsumentorganisationer, ta fram en modell för
uppföljning av fjärrvärmemarknaden. I uppdraget
ingår vidare att utreda vad prisskillnaderna inom
fjärrvärmesektorn beror på. Vidare skall myndigheten
bedöma riskerna för korssubventionering mellan
konkurrensutsatt och monopolskyddad verksamhet samt
föreslå åtgärder som bör vidtas för att komma till
rätta med problemen.

Energimyndigheten skall redovisa uppdraget om
fjärrvärmemarknaden senast den 1 oktober 2000.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är det betydelsefullt att
fjärrvärmesektorn nu analyseras. Som framgår av den
tidigare redovisningen har Energimyndigheten i
uppdrag att följa upp fjärrvärmemarknaden från olika
perspektiv. Resultatet av uppdraget skall redovisas
senast den 1 oktober 2000. I avvaktan på
Energimyndighetens rapport bör riksdagen, enligt
utskottets mening, inte vidta någon åtgärd med
anledning av de nu aktuella motionerna.

Vindkraft

Motionerna

I motion 1999/2000:N276 (s) anförs att det saknas
långsiktiga mål för vindkraftens roll i det svenska
energisystemet. Motionärerna efterlyser preciserade
mål som skall gälla för produktion av el från
vindkraftverk.

I motion 1999/2000:N280 (kd) pläderas för en
utbyggnad av vindkraften. Därför behövs det, anför
motionären, en nationell vindkraftsplan, där man
väger in var det är lämpligt att placera
vindkraftverken. Det är också viktigt att
finansieringen av utbyggnaden av vindkraften ses
över. Dessutom måste man se på möjligheterna att
ansluta de nya kraftanläggningarna till befintligt
kraftledningssystem.

Enligt motionärens mening borde ett
vindkraftsprogram omfatta ca 15 000 vindkraftverk på
10 år. Strävan skall vara att ett så lokalt ägande
som möjligt skall uppmuntras. Vad gäller
finansieringen borde det införas någon form av
statligt vindkraftslån, som läggs upp med låga
räntor under de första åren. När det gäller
anslutningen av de nya aggregaten bör staten vara
med och delfinansiera de anslutningsanordningar som
behövs för att vindkraftsanläggningarna skall kunna
kopplas till kraftledningssystemet.

Miljöpartiet framhåller i motion 1999/2000:N275 att
det behövs en kraftig utbyggnad av den svenska
vindkraftsproduktionen. Motionärerna föreslår i ett
första steg att målet för vindkraftsproduktionen
skall nå upp till 12 TWh elproduktion per år.

Vidare anför motionärerna att omfattande
vindkraftsutbyggnad kan innebära behov av förstärkta
elnät. Därför är det viktigt att hitta ett system
för kostnadsfördelning där lokala lösningar skapas i
en avvägning mellan de olika aktörernas intressen.
Finansieringen i utbyggnaden av elnätet till följd
av vindkraftsutbyggnad måste på ett bättre sätt än i
dag fördelas mellan aktörerna utifrån deras
intressen.

Motionärerna föreslår att frågan om utbyggnad av
elnätet utreds i samband med en vindkraftsutbyggnad.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen tillsatte i maj 1998 (dir. 1998:35) en
särskild utredare (departementsrådet Kjell Svensson)
- den s.k. Vindkraftsutredningen - med begäran om
dels en sammanställning av aktuella uppgifter om
erfarenheter av utbyggnaden av land- och havsbaserad
vindkraft, dels analyser av förutsättningarna för en
fortsatt utbyggnad av vindkraft i Sverige. Vidare
skulle utredaren lämna förslag till kriterier som
skall gälla för lokalisering av land- och
havsbaserad vindkraft. Utredaren skulle också
redovisa vilka behov som föreligger att förstärka
lokala elnät i samband med utbyggnad av vindkraft
samt överväga villkoren för ekonomisk ersättning
till nätägare. Utredaren överlämnade i december 1998
delrapporten Vindkraften en ren energikälla tar
plats (SOU 1998:152) och i juni 1999 slutbetänkandet
Rätt plats för vindkraften (SOU 1999:75).

I december 1999 tillsatte regeringen en arbetsgrupp
med uppgift att göra en samlad översyn av stöd till
förnybar elproduktion. Målet för arbetsgruppen är
att ta fram ett förslag till ett samlat långsiktigt
program för främjande av elproduktion från förnybara
energislag. Arbetsgruppen skall presentera sina
förslag i ett betänkande våren 2000. Med nuvarande
elpriser är en stor del av den el som produceras med
förnybara energikällor inte lönsam. I dag finns ett
flertal stöd såsom miljöbonus och
investeringsbidrag. Arbetsgruppen skall se över
samtliga stödordningar på området och, om det bedöms
lämpligt, föreslå ett samlat program. Även
investeringsbidragen och Vindkraftsutredningens
förslag om nätutbyggnad skall beaktas. Inriktningen
är att ett nytt system skall kunna träda i kraft vid
årsskiftet 2000/2001. Behovet av en särskild plan
för vindkraftsutbyggnad kommer att beaktas i detta
sammanhang.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att de synpunkter som tas
upp i motionerna 1999/2000:N276 (s), 1999/2000:N280
(kd) och 1999/2000:N275 (mp), angående utbyggnad av
vindkraften, är under övervägande i form av en
arbetsgrupp som skall göra en samlad översyn av stöd
till förnybar elproduktion. Målet för arbetsgruppen
är, som nämnts, att ta fram ett förslag till ett
samlat långsiktigt program för främjande av
elproduktion från förnybara energislag. Arbetet
skall redovisas våren 2000. I avvaktan på
slutförandet av denna utredning är inte utskottet
berett att närmare gå in på frågan om stöd till
vindkraftsutbyggnad. Med det sagda avstyrker
utskottet här behandlade motionyrkanden.

Vissa biobränslefrågor

Motionerna

Moderata samlingspartiet anför i motion
1999/2000:N228 att partiet är positivt till en ökad
biobränsleanvändning, men innan en ökning av
biobränsleanvändningen initieras måste det göras en
ordentlig miljökonsekvensbeskrivning. Vidare anför
motionärerna att biobränslen är ett bra alternativ
för värmeproduktion men ett dåligt för elproduktion.
Forskning och utveckling pågår kring en teknik med
förgasning av biomassa i kombination med kraftvärme-
eller kondensproduktion. Om, framhåller
motionärerna, regeringen lyckas i ambitionen att
snabbt åstadkomma en utbyggnad av den konventionella
biokraftvärmen kommer detta att användas i
fjärrvärmeanläggningarna. Vi riskerar då att det på
sikt inte kommer att finnas någon marknad för
utprovning och prövning av förgasningstekniken, om
och när denna närmar sig kommersiell användbarhet.

I motion 1999/2000:N389 (c) anförs att hanteringen
av träråvara kommer att vara av avgörande betydelse
för att klara sysselsättning och välfärd i Sverige.
Enligt motionärerna måste därför de möjligheter som
skogsbruket i vidaste mening erbjuder bättre tas
till vara. Det innebär att en målmedveten och
konsekvent satsning bör göras på att vidareförädla
träråvaran i skogslänen.

I motion 1999/2000:T205 (v) framhålls att etanol är
ett av de alternativa drivmedel som det finns goda
förutsättningar för att producera i Sverige.
Motionärerna anför att användningen av etanol inte
bidrar till växthuseffekten utan tvärtom ger etanol
mindre luftföroreningar. Det innebär ett stort steg
på vägen mot ett ekologiskt hållbart samhälle.
Dessutom skapar framställningen av etanol
arbetstillfällen med god regional spridning, i både
tillverknings- och distributionsledet. En
inblandning av 5 % etanol i bensin och diesel senast
år 2006 bör, enligt motionärerna, vara ett första
steg. Det skulle i dag motsvara en produktion av
etanol på drygt 300 miljoner liter. Motionärerna
föreslår att processen med omställning till
etanoldrift sker genom lagstiftning. Lagstiftningen
bör bl.a. innehålla krav på att en viss andel av de
drivmedel som säljs skall vara förnybara.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt uppgift från Energimyndigheten svarar
biobränslen i dag för ca 19 % av landets
energitillförsel. Användningen har stadigt ökat
under den senaste 20-årsperioden. Biobränslen anses
inte bidra till växthuseffekten. En potential för
ytterligare uttag av biobränslen från skogen
redovisas också i olika beräkningar.
Energimyndighetens uppfattning är att beräkningarna
sammantaget visar på möjligheter att utnyttja
betydligt större volymer biobränsle, dock under
beaktande av ekologiska restriktioner,
kompensationsgödsling och/eller askåterföring för
att upprätthålla en långsiktig näringsbalans i
marken. En stor kapacitet för produktion av
förädlade biobränslen finns redan i dag i landet,
men efterfrågan har inte ökat i motsvarande takt.
Avsättningen är i dagsläget cirka hälften av
tillgänglig produktionskapacitet.
Marknadsutvecklande insatser är därför viktiga för
sektorns utveckling.

För att få en ökad kunskap om bioenergi som system
pågår för närvarande, inom ramen för
energiforskningsprogrammet, projektet Systemstudier
Bio-energi. Totalt satsas 30 miljoner kronor på
bioenergiprogrammet årligen under åren 1998-2004.
Den tidigare forskningen kring bioenergisystem har
främst inriktats på produktionen av biomassa för
energiändamål från skogs- och jordbruk. För en
fortsatt expansion av produktion och användning av
bioenergi behöver hela kedjan från produktion till
användning studeras inkluderande även logistik,
distribution, samhällsekonomisk betydelse och
påverkan samt miljömässiga effekter. Det innebär en
ansats med betydande fokus även på senare led i
kedjan, dvs. omvandling och slutanvändning.

Beskattning av fordonsbränslen regleras av det s.k.
mineraloljedirektivet (rådets direktiv 92/81/EEG om
harmonisering av strukturerna för punktskatter på
mineraloljor). Av direktivet följer att vissa
minimiskattenivåer måste iakttas vad gäller
beskattningen av samtliga fordonsbränslen, dvs.
såväl fossila som förnybara drivmedel.

Mineraloljedirektivet ger dock medlemsländerna
möjlighet att medge skattelättnader för bränslen som
används i försöksverksamhet inom ramen för
pilotprojekt, som syftar till att utveckla mer
miljövänliga bränslen. Regeringen har från år 1995
och fram till februari 1998 beviljat - med stöd av
bestämmelser om pilotprojekt i lagen (1994:1776) om
skatt på energi (2 kap. 12 §) - ett tjugotal företag
befrielse från skatt på etanol.

I 1999 års ekonomiska vårproposition (prop.
1998/99:100) meddelades att regeringen avsåg att
lämna in en ansökan till EG-kommissionen för att
kunna medge skatttebefrielse för biodrivmedel.
Enligt uppgift från Regeringskan-sliet har någon
ansökan till kommissionen ännu inte inlämnats om
undantag enligt mineraloljedirektivet för att kunna
medge generell skattebefrielse eller nedsättning av
skatt för biodrivmedel.

I betänkande 1999/2000:SkU8 behandlade
skatteutskottet bl.a. ett förslag till ändring i
miljöbalken angående begränsad inblandning av etanol
i bensin till en volymhalt om högst 5 %. Vid
kammarbehandlingen i december 1999 beslöt riksdagen
att återförvisa ärendet till skatteutskottet för
ytterligare beredning. Ärendet behandlades på nytt i
betänkande 1999/2000:SkU11. På förslag av
skatteutskottet i sistnämnda betänkande beslöt
riksdagen att göra ett tillkännagivande till
regeringen i fråga om högsta tillåtna volymhalt
etanol i bensin. I betänkandet tillkännagav
utskottet att det är viktigt att regeringen följer
utvecklingen av produktionsmetoder samt eventuellt
nya forskningsrön vad gäller etanolinblandning i
drivmedel. Utskottet anförde att om det ges
anledning till antagande att maximivärdet för
etanolinblandning i bensin bör förändras bör detta
aktualiseras under de fortsatta förhandlingarna med
EU. Vidare ansåg utskottet att regeringen i avvaktan
på ytterligare beredning på området bör pröva
möjligheten att kommissionen lämnar dispens från
direktivets bestämmelser om högsta tillåtna
volymhalt etanol i bensin.

Inom ramen för energiforskningsprogrammet
finansierar Energimyndigheten forskning och
utveckling kring produktion och användning av
alternativa drivmedel i syfte att utveckla befintlig
teknik och ta fram ny teknik. Insatserna inom
programmet för utveckling av etanolproduktion har i
huvudsak koncentrerats till skogsråvara. Etanolen
används inom transportsektorn för fordonsdrift.
Programmet omfattar grundläggande forskningsfrågor,
teknikutveckling och arbeten i pilotskala. I dag
används etanol som drivmedel främst i
innerstadsbussar, vilket ger minskade utsläpp av
partiklar samt av svavel- och kväveoxider. Stöd har
bl.a. utgått till projektering av en pilotanläggning
för produktion av etanol från skogsråvaror i
Örnsköldsvik samt för uppbyggnad av en
processutvecklingsenhet vid Lunds universitet.
Totalt satsas 30 miljoner kronor årligen på
etanolprogrammet under åren 1998-2004. Målet är att
ge tekniskt, vetenskapligt och ekonomiskt underlag
för att framställa etanol i större skala till lägre
kostnader. Dessutom pågår separata projekt för bl.a.
biogasdrivna lastbilar, produktion av biobaserad
metanol och blandning av dieselolja och etanol.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ställer sig bakom bedömningen i motionerna
1999/2000:N228 (m) och 1999/2000:N389 (c) att en
ökad biobränsleanvändning är nödvändig som ett led i
energiomställningen. Det behövs dock ökad kunskap om
vad som krävs för att miljömålen i skogen skall
kunna uppnås. Inom ramen för
energiforskningsprogrammet satsas det totalt, enligt
tidigare redovisning, 30 miljoner kronor på
bioenergiprogrammet årligen under åren 1998-2004.
När utskottet behandlade motsvarande motionsyrkanden
i det energipolitiska betänkandet våren 1999 (bet.
1998/99:NU8 s. 25) bedömde utskottet bl.a. att det
är viktigt att ökningen av biobränsleanvändningen i
energisektorn kan ske i en sådan takt att miljö- och
hälsomässiga konsekvenser kan beaktas. Vidare
underströk utskottet vikten av att den utbyggnad av
biobränslebaserad kraftvärme som ingår i
omställningsprogrammet genomförs på ett
miljöacceptabelt sätt. Utskottet bedömde också att
den lagstiftning och de regler som i dag finns för
den aktuella typen av anläggningar är en god grund
för att utbyggnaden kan ske miljöanpassat. Den
miljöbevakning som utförs av myndigheter inom
energi-, miljö- och skogssektorerna samt från
forskarsamhället säkerställer att den bevakning av
effekterna på skogen som efterlyses i motion
1999/2000:N228 (m) kommer att bli utförd. Utskottets
uppfattning är att förra årets ställningstagande
alltjämt är aktuellt varför någon särskild
miljökonsekvensbeskrivning inte är påkallad. Med det
sagda avstyrks de nämnda motionerna i här berörda
delar.

I motion 1999/2000:T205 (v) framhålls att etanol är
ett av de alternativa drivmedel som det finns goda
förutsättningar för att producera i Sverige. Senast
frågan togs upp av riksdagen var i samband med
skatteutskottets betänkande (bet. 1999/2000:SkU11).
Riksdagen beslöt då, som tidigare nämnts, att göra
ett tillkännagivande till regeringen i fråga om
högsta tillåtna volymhalt etanol i bensin. Enligt
utskottets mening bör det nu aktuella
motionsyrkandet för närvarande inte föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida.

Med det sagda avstyrker utskottet samtliga här
aktuella yrkanden.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för
energipolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sk692 yrkande 28,
1999/2000:MJ547 yrkande 6, 1999/2000:N222
yrkandena 1 och 2, 1999/2000:N228 yrkandena 2-4,
9-11, 13, 14, 16, 18, 23, 26 och 28,
1999/2000:N245 yrkande 2, 1999/2000:N261,
1999/2000:N274 yrkandena 1, 2, 4-6 och 12,
1999/2000:N293, 1999/2000:N356 yrkande 1 och
1999/2000:N383 yrkandena 1 och 5,

res. 1 (m, fp)

res. 2 (kd)

res. 3 (mp)

2. beträffande fråga om ny folkomröstning
om kärnkraften

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N207,
1999/2000:N210, 1999/2000:N222 yrkande 3 och
1999/2000:N228 yrkande 12,

res. 4 (m, kd, fp)

res. 5 (mp) - motiv.
3. beträffande 6 § i kärntekniklagen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N228 yrkandena 7
och 8, 1999/2000:N295 och 1999/2000:N383 yrkande
11,

res. 6 (m, kd, fp)

4. beträffande säkerhetskrav i
kärntekniklagen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N274 yrkande 3,

res. 7 (mp)

5. beträffande MOX-bränsle

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N227 yrkandena 1 och
3-5,

res. 8 (mp)

6. beträffande reservkraftsproduktion

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N325,

7. beträffande tillsyn av fjärrvärme

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N215 och
1999/2000:N228 yrkande 22 i denna del,

8. beträffande vindkraft

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N275 yrkandena 1
och 10, 1999/2000:N276 yrkande 1 och
1999/2000:N280,

res. 9 (mp)

9. beträffande vissa biobränslefrågor

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:T205 yrkande 4,
1999/2000:N228 yrkande 19 och 1999/2000:N389
yrkande 4.

res. 10 (m)

Stockholm den 7 mars 2000

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro
Andersson Öhrn (s), Lennart Beijer (v), Göran
Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren
(s), Ola Karlsson (m), Nils-Göran Holmqvist (s),
Marie Granlund (s), Gunilla Wahlén (v), Inger
Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Ingegerd Saarinen
(mp), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp), Anne
Ludvigsson (s) och Karl Gustav Abramsson (s).

Reservationer

1. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)

Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson
(m), Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
riktlinjer för energipolitiken bort ha följande
lydelse:

I linje med vad som anförs i motionerna
1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000: N222 (m),
1999/2000:N228 (m), 1999/2000:N245 (m) och
1999/2000:N293 (m) anser utskottet att 1997 års
energipolitiska beslut bör återkallas. I stället bör
riksdagen skyndsamt anta nya energipolitiska
riktlinjer. Sverige skall dra nytta av de resurser
som står till folkhushållets förfogande. De
energipolitiska riktlinjer som antogs år 1997 skadar
Sverige som industrination. Särskilt allvarligt är
beslutet om att påbörja en förtida avveckling av
kärnkraften. Det innebär en kapitalförstöring som
saknar motstycke och som kommer att medföra
välfärdsförluster. Miljön skadas och det blir
svårare att bekämpa arbetslösheten. Mot denna
bakgrund anser utskottet att beslutet att stänga
Barsebäck 1 skall rivas upp, så att kärnkraftverket
kan drivas vidare så länge reaktorerna uppfyller
miljö- och säkerhetskraven. Vidare måste lagen om
kärnkraftens avveckling, som kränker väsentliga
rättsgrundsatser, upphävas.

För utskottets vidkommande är växthusgasernas
klimatpåverkan särskilt oroande. Enligt utskottets
mening saknar regeringen en samlad klimatpolitisk
linje, varför det finns mycket starka skäl för att
genomföra en bred miljökonsekvensanalys av en
kärnkraftsavveckling i Sverige. Regeringen bör
därför snarast tillsätta en
miljökonsekvensutredning, som bl.a. redovisar
konsekvenserna av ett ökat beroende av el från
exempelvis danska kol- och oljebaserade
elproduktionsenheter.

Utskottet konstaterar att det fortfarande råder
oklarhet om Vattenfall AB:s framtida roll. Enligt
utskottets mening skall Vattenfall vara ett strikt
affärsmässigt bolag som deltar i konkurrensen på
jämbördiga villkor med andra kraftproducenter. Under
de fem år som har gått sedan bolagiseringen har
Vattenfalls ledning lyckats etablera bolaget som en
professionell, trovärdig och oberoende aktör på
kraftmarknaden. Alla de mål som riksdagen satte upp
vid bolagiseringen har uppfyllts. Enligt utskottets
mening skadar den ökade politiska styrningen
förtroendet för Vattenfall inom och utom landet.
Bolagets fortsatta utveckling hämmas när politiska
skäl lägger hinder i vägen för ett affärsmässigt
agerande.

Politiseringen riskerar också att snedvrida
konkurrensen. När staten bestämmer spelreglerna på
en återigen alltmer politiskt styrd energimarknad
och samtidigt ökar den politiska kontrollen över det
största företaget på denna marknad uppstår en
skadlig intressesammanblandning. Risken är dessutom
överhängande att det uppstår skadliga
spridningseffekter, dvs. att politiseringen skapar
en generell osäkerhet om den roll som stora statliga
företag spelar på konkurrensutsatta marknader.

Utskottet anser därför att Vattenfall även
fortsättningsvis skall bedriva sin verksamhet
självständigt och på affärsmässiga grunder samt att
ägandet i Vattenfall skall breddas.

Sammanfattningsvis vill utskottet framhålla att
energipolitiken skall vara ett instrument för att nå
övergripande mål som konkurrenskraft, god miljö och
välfärd. Enligt utskottets mening bör
effektiviseringen och hushållningen med
energiresurser fortsätta på de villkor som en fri
energimarknad anger.

Med det sagda tillstyrks motionerna 1999/2000:N228
(m), 1999/2000: Sk692 (m), 1999/2000:N222 (m),
1999/2000:N245 (m), 1999/2000:N293 (m) och
1999/2000:N356 (fp) i här aktuell del. Det utskottet
nu anfört ligger också delvis i linje med de i detta
avsnitt berörda yrkandena i motion 1999/2000:N383
(kd). Med hänvisning till den principiella syn som i
det föregående utvecklats gentemot 1997 års
energipolitiska beslut och den politiska uppgörelse
som inför detta avgörande träffades av berörda
parter avstyrker utskottet vidare motionerna
1999/2000:N261 (v), 1999/2000:N274 (mp) och
1999/2000:MJ547 (mp).

Utskottet vill härutöver bestämt avvisa den syn som
uttrycks i motion 1999/2000:N274 (mp) om hur
ekonomiska styrmedel skall utnyttjas inom
energipolitiken. Att använda ekonomiska styrmedel i
syfte att uppnå en slutlig avveckling av kärnkraften
till år 2010 är enligt utskottets uppfattning inte
realistiskt. En sådan energipolitik skulle få
förödande konsekvenser för svenskt näringsliv och
därmed för sysselsättning, välfärd och
konkurrenskraft. Denna politik skulle även få till
följd en drastiskt försämrad miljö med negativ
klimatpåverkan. I detta sammanhang avstyrker också
utskottet de delar i motionen som berör ekonomiska
styrmedel under namnet skatteväxling, som på ett
godtyckligt sätt riskerar att slå ut industriföretag
och därmed sysselsättning i landet.

Det utskottet nu anfört om energipolitikens
inriktning bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för
energipolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sk692
yrkande 28, 1999/2000:N222 yrkandena 1 och 2,
1999/2000:N228 yrkandena 2-4, 9-11, 13, 14, 16,
18, 23, 26 och 28, 1999/2000:N245 yrkande 2 och
1999/2000:N293, med anledning av motionerna
1999/2000:N356 yrkande 1 och 1999/2000:N383
yrkandena 1 och 5 och med avslag på motionerna
1999/2000:MJ547 yrkande 6, 1999/2000:N261 och
1999/2000:N274 yrkandena 1, 2, 4-6 och 12 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

2. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)

Göran Hägglund och Inger Strömbom (båda kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
riktlinjer för energipolitiken bort ha följande
lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion 1999/2000:N383
(kd) anser utskottet att målet bör vara att
åstadkomma ett ekologiskt uthålligt energisystem,
där den negativa påverkan på hälsa, klimat och miljö
är så liten som möjligt. Sveriges energiförsörjning
skall tryggas genom en långsiktig och medveten
energipolitik med fasta spelregler där inhemska
förnybara energikällor och bränslen utgör en växande
bas.

Enligt utskottets uppfattning bör energipolitiken
inriktas på att åstadkomma breda politiska
uppgörelser och långsiktigt stabila spelregler för
aktörerna på elmarknaden. Utgångspunkten skall vara
att genom eleffektivisering samt utveckling och
infasning av förnybar elproduktion fasa ut
kärnkraften och - så småningom - även energisystem
som bygger på fossila bränslen. Målet är ett
omställningsarbete som syftar till att bygga ett
ekologiskt uthålligt energisystem utan drastiska
prisförändringar, risk för elbrist och därmed
ytterligare påfrestningar på välfärd och
sysselsättning. Industri och hushåll skall
garanteras säkra elleveranser till fortsatt
konkurrenskraftiga och rimliga priser. Stängningen
av Barsebäck 1 innebär att svensk elförsörjning,
miljö, ekonomi och svenskt industriklimat försämras.
Utskottet anser vidare att det saknas en samlad
klimatpolitisk linje. Det är minst sagt
uppseendeväckande att regeringen och
riksdagsmajoriteten inte låtit göra någon som helst
miljökonsekvensanalys. De ökade koldioxidutsläppen,
som kommer att bli följden av en ökad
fossilbränsleanvändning, går stick i stäv med det
s.k. Kyotoprotokollets intentioner.

Mot denna bakgrund anser utskottet att beslutet att
stänga Barsebäck 1 bör rivas upp, så att verket kan
drivas vidare tills motsvarande mängd el kan
tillföras och/eller sparas bort.

Med det sagda tillstyrker utskottet de här aktuella
yrkandena i motion 1999/2000:N383 (kd). Det
utskottet nu anfört ligger också delvis i linje med
de i detta avsnitt berörda yrkandena i motion
1999/2000:N228 (m).

Som framgår av redovisningen som nyss lämnades är
det utskottets uppfattning att energipolitiken är
ett instrument för att nå övergripande mål som
konkurrenskraft, god miljö och välfärd. Mot denna
bakgrund måste utskottet bestämt avvisa den syn som
uttrycks i motion 1999/2000:N274 (mp) om hur
ekonomiska styrmedel skall användas inom
energipolitiken. Att använda ekonomiska styrmedel i
syfte att uppnå en slutlig avveckling av kärnkraften
till år 2010 är enligt utskottets uppfattning inte
realistiskt. En sådan energipolitik skulle få
förödande konsekvenser för svenskt näringsliv och
därmed för sysselsättning, välfärd och
konkurrenskraft. Denna politik skulle även få till
följd en drastiskt försämrad miljö med negativ
klimatpåverkan.

Det utskottet nu anfört om energipolitikens
inriktning bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för
energipolitiken

att riksdagen med bifall till motion
1999/2000:N383 yrkandena 1 och 5, med
anledning av motionerna 1999/2000:Sk692
yrkande 28, 1999/2000:N222 yrkandena 1 och
2, 1999/2000:N228 yrkandena 2-4, 9-11, 13,
14, 16, 18, 23, 26 och 28, 1999/2000:N245
yrkande 2, 1999/2000:N293 och
1999/2000:N356 yrkande 1 och med avslag på
motionerna 1999/2000:MJ547 yrkande 6,
1999/2000:N261 och 1999/2000:N274 yrkandena
1, 2, 4-6 och 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)

Ingegerd Saarinen (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
riktlinjer för energipolitiken bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill ansluta sig till den principiella
syn på energipolitikens utformning som uttrycks i
motion 1999/2000:N274 (mp). Energisystemet måste
genomgå en total omställning till en elproduktion
med förnybara energislag och en slutgiltig
avveckling av kärnkraften till år 2010. Detta år bör
återinföras som slutår för kärnkraftsavvecklingen.
Under de närmaste fem åren bör minst tre
kärnkraftsreaktorer stängas, samtidigt som
koldioxidutsläppen från energisektorn minskar.

Utskottet anser att den svenska energipolitikens
mål skall vara att inom ramen för en ekologiskt
bärkraftig utveckling på kort och lång sikt skapa
förutsättningar för att förse landet med förnybar
energi på ett sätt som medför att näringslivet ges
konkurrenskraftiga villkor och hushållen får rimliga
totalkostnader. En skatteväxling med högre skatter
på energi och miljöutsläpp och lägre skatter på
arbete bör genomföras. Den allmänna energiskatten,
som bör utgå med en enhetlig skatt per kWh, bör
kompletteras med produktions- och miljörelaterade
skatter. Med utgångspunkt i nyssnämnda mål för
energipolitiken bör såväl kärnkraften som fossila
bränslen avvecklas ur det svenska energisystemet.
Kärnkraften bör avvecklas helt, medan målsättningen
för fossila bränslen bör vara att användningen skall
minska med minst 80 %. Samtidigt bör målet vara att
bortfallet av energi inte skall ersättas fullt ut.
En minskad andel kärnkraftsproducerad elektricitet
bör kompenseras dels av en minskad elanvändning
genom konvertering från eluppvärmning samt
effektivare elanvändning och hushållning, dels av en
utbyggnad av ny elproduktion med förnybara
energislag. Även för miljövänliga energislag gäller
det att finna en optimal snarare än en maximal nivå
på användningen. Vikten av en effektivisering av
energianvändningen kan därför inte nog understrykas.

Utskottet förordar mot denna bakgrund en strategi
som går ut på att aktivt utnyttja marknadsekonomiska
styrmedel för att åstadkomma huvuddelen av
kärnkraftsavvecklingen. Alla energislag skall betala
sina fulla kostnader. Effekterna av dessa styrmedel
kommer emellertid inte att nås så fort att de kan
utnyttjas för inledningen av kärnkraftsavvecklingen.
För att åstadkomma en påbörjad avveckling av
kärnkraften och för att säkerställa att avvecklingen
sker i en jämn och rimlig takt behövs därför en
kompletterande lagstiftning i form av en
avvecklingslag. Med utnyttjandet av ekonomiska
styrmedel och bestämmelserna i lagen om kärnkraftens
avveckling är det utskottets uppfattning att tre
kärnkraftsreaktorer kan stängas under de närmaste
fem åren.

Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella
yrkandena i motion 1999/2000:N274 (mp). Övriga här
behandlade motioner avstyrks i berörda delar. Det
utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för
energipolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N274
yrkandena 1, 2, 4-6 och 12 och med avslag på
motionerna 1999/2000:Sk692 yrkande 28,
1999/2000:MJ547 yrkande 6, 1999/2000:N222
yrkandena 1 och 2, 1999/2000:N228 yrkandena 2-4,
9-11, 13, 14, 16, 18, 23, 26 och 28,
1999/2000:N245 yrkande 2, 1999/2000:N261,
1999/2000:N293, 1999/2000:N356 yrkande 1 och
1999/2000:N383 yrkandena 1 och 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Fråga om ny folkomröstning om
kärnkraften (mom. 2)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
fråga om ny folkomröstning om kärnkraften bort ha
följande lydelse:

Folkomröstningen om kärnkraften i Sverige
genomfördes den 23 mars 1980, d.v.s. i dagarna för
20 år sedan. Under denna 20-årsperiod har avsevärda
tekniska framsteg gjorts inom många områden,
inklusive energiområdet. Samtidigt har ökad insikt
vunnits om olika energikällors miljöeffekter, t.ex.
i fråga om utsläppen av koldioxid.

Till detta kommer att såväl väljargrupper som
riksdagens sammansättning har förändrats sedan
folkomröstningen genomfördes De drygt 2 miljoner
väljare som har tillkommit sedan år 1980 har inte
fått uttala sig i kärnkraftsfrågan. Av dagens aktiva
riksdagsledamöter och ersättare satt bara 16 i
riksdagen vid tiden för folkomröstningen.
Kärnkraftstekniken har vidare varit föremål för en
snabb utveckling, inte minst på säkerhetsområdet. I
diskussionen inför folkomröstningen fanns det inga
reservationer för att nya tekniska innovationer kan
förändra såväl säkerhets- som miljöaspekter av
kärnkraftsanvändningen. Ett beslut grundat på 1980
års tekniska utvecklingsnivå skulle alltså gälla
också framdeles.

Med den redovisade bakgrunden har utskottet velat
peka på det orimliga i att dagens - men också
morgondagens - energipolitik skall styras utifrån
1980 års folkomröstning och de förhållanden som då
var kända. Utformningen av energipolitiken måste
självfallet påverkas av de nya omständigheter som
tillkommit under perioden sedan folkomröstningen:
energifrågornas globala karaktär har inte minst
genom växthuseffekten blivit allt tydligare;
bedömningen av de svenska kärnkraftsreaktorernas
tekniska livslängd har förändrats jämfört med den
25-åriga livslängd som låg till grund för 1980 års
beslut om avveckling till år 2010; den svenska
elmarknaden har avreglerats, och elkunderna har
därigenom fått större makt att påverka de produkter
och de tjänster som erbjuds. Dessutom är det
orimligt att dagens väljarkår inte skall kunna
påverka energipolitiken, utan att denna - nästan
dogmatiskt - skall styras av en folkomröstning som
ligger 20 år tillbaka.

Enligt utskottets mening måste en ny energipolitik
utformas utifrån nu kända förhållanden och utifrån
uppfattningen hos dagens väljargrupper. För
energipolitiken måste det långsiktiga målet vara att
energisystemet successivt ställs om till ett
ekologiskt hållbart energisystem. För detta krävs
långsiktigt hållbara ramar och villkor för den
successiva omställningen, miljöanpassningen och
förnyelsen av energiproduktionen. Omställningen av
energiproduktionen måste också utformas så att den
bidrar till att öka sysselsättningen och främja
välståndet. För att detta skall vara möjligt finner
utskottet att beslutet om avvecklingen av
Barsebäcksreaktorerna måste upphävas. En förtida
avveckling riskerar bl.a. att få allvarliga
konsekvenser för vår miljö, vår ekonomi och för el-
och värmeförsörjningen i Sydsverige. Vidare riskeras
allvarliga regionala konsekvenser i de delar av
landet som redan i dag är hårt drabbade av
arbetslöshet. Kärnkraftsreaktorerna skall inte
avvecklas genom årtalsbestämda politiska beslut utan
då de inte länge uppfyller gällande säkerhets- och
miljökrav.

Beslut om den nya energipolitiken i enlighet med
vad utskottet här har skisserat bör med fördel kunna
fattas av riksdagen. Om det emellertid visar sig
omöjligt att nå bred enighet om detta synsätt bör
frågan om en ny folkomröstning aktualiseras.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Därmed blir
motionerna 1999/2000:N210 (m) och 1999/2000: N228
(m) tillgodosedda i här berörda delar. Det sagda
ligger också delvis i linje med vad som anförs i
övriga här behandlade motioner.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:

2. beträffande fråga om ny folkomröstning
om kärnkraften

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:N210 och
1999/2000:N228 yrkande 12 och med anledning av
motionerna 1999/2000:N207 och 1999/2000:N222
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

5. Fråga om ny folkomröstning om
kärnkraften (mom. 2, motiveringen)

Ingegerd Saarinen (mp) anser att utskottets
ställningstagande i avsnittet om fråga om ny
folkomröstning om kärnkraften bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning ligger
folkomröstningsresultatet från den 23 mars 1980
fast. Energisystemet måste, såsom också anförs i
motion 1999/2000:N274 (mp), genomgå en total
omställning till en elproduktion med förnybara
energislag och en slutlig avveckling av kärnkraften
till år 2010. Detta synsätt ligger helt i
överensstämmelse med vad linje 2 lovade inför
folkomröstningen. Det sagda innebär att utskottet
förordar att år 2010 skall återinföras som s.k.
slutår för kärnkraften.

Utskottet anser mot denna bakgrund att det inte
finns anledning att aktualisera frågan om en ny
folkomröstning om kärnkraften.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna
1999/2000:N228 (m), 1999/2000:N207 (m),
1999/2000:N210 (m) och 1999/2000:N222 (m) i här
berörda delar.

6. 6 § i kärntekniklagen (mom. 3)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
6 § i kärntekniklagen bort ha följande lydelse:

Utskottets bestämda uppfattning är att riksdagen
måste upphäva den bestämmelse i kärntekniklagen (6
§) som förbjuder vissa typer av kärnteknisk
forskning - tankeförbudet. Som anförs i motionerna
1999/2000:N295 (kd, m, fp) och 1999/2000:N228 (m)
handlar det om att förhindra att kvalificerade
svenska kärntekniker och forskare står bredvid och
passivt betraktar en utveckling som kan leda till
resultat av stort intresse även för vårt land.
Utskottet hyser farhågor för att
tankeförbudsparagrafen kan få skadliga effekter
genom att försvåra forskning kring effektivare
utnyttjande av kärnbränslet, minimering av
avfallsmängder, transmutation av befintligt
kärnavfall m.m. Det är i dag omöjligt att veta hur
forskningen inom kärnteknikområdet kommer att
utveckla sig sett på några decenniers sikt. Den
omständighet - som påtalas i motion 1999/2000:N383
(kd) - att principiell kritik mot tankeförbudet
numera framförs helt oberoende av inställningen till
kärnkraftens utnyttjande i Sverige borde tala för
att bestämmelsen blir föremål för omprövning.

Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella
yrkandena i motionerna 1999/2000:N228 (m),
1999/2000:N295 (kd, m, fp) och 1999/2000:N383 (kd).
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
om upphävande av den aktuella bestämmelsen i
kärntekniklagen.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:

3. beträffande 6 § i kärntekniklagen

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:N228
yrkandena 7 och 8, 1999/2000:N295 och
1999/2000:N383 yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Säkerhetskrav i kärntekniklagen (mom. 4)

Ingegerd Saarinen (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
säkerhetskrav i kärntekniklagen bort ha följande
lydelse:

Utskottet kan i enlighet med vad som anförs i
motion 1999/2000:N274 (mp) konstatera att riksdagen
aldrig klart uttryckt vilken säkerhetsnivå som krävs
av den svenska kärnkraften. Mot denna bakgrund anser
utskottet att kärntekniklagen måste preciseras och
skärpas så att lagen mer detaljerat uttrycker vilken
säkerhetsnivå som skall krävas för de svenska
kärnkraftsreaktorerna. Kraven på reaktorsäkerhet
skall alltså framgå av lagen. Frågan om kärnkraftens
säkerhet är inte bara en teknisk fråga, som skall
hanteras av de tekniska tillsynsmyndigheterna.
Utskottets uppfattning är att säkerhet också är en
fråga om värdering, som bör komma till uttryck genom
politiska beslut.

Med hänvisning till vad utskottet nu anfört
tillstyrks här berörda yrkanden i motion
1999/2000:N274 (mp).

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:

4. beträffande säkerhetskrav i
kärntekniklagen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N274 yrkande
3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

8. MOX-bränsle (mom. 5)

Ingegerd Saarinen (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
MOX-bränsle bort ha följande lydelse:

Av den tidigare redogörelsen framgår att
Regeringskansliet för närvarande bereder en ansökan
från OKG AB om att få införa och använda MOX-bränsle
till kärnkraftverket i Oskarshamn. Utskottet vill
för sin del - i likhet med vad som sägs i motion
1999/2000:N227 (mp) - konstatera att riskerna med
det s.k. MOX-bränslet är uppenbara. Det är en felsyn
att tro att plutoniumberget kan minskas genom att
använda detta bränsle. I stället blir det mer
plutonium, som kommer i omlopp. Enligt utskottets
uppfattning är det av största vikt att ingen
framställning sker av MOX-bränsle i Sverige. Inte
heller skall MOX-bränsle användas i de svenska
reaktorerna. Dessutom måste en eventuell införsel
till Sverige stoppas. Därtill vill utskottet
uppmärksamma de stora risker som är förenade med
slutförvar av MOX-avfall. Pluto-
niuminnehållet gör det farligare att hantera än
vanligt uranbränsle.

Utskottet anser mot denna bakgrund att det är
motiverat att tillsätta en utredning som snarast
presenterar en lösning när det gäller hanteringen av
det svenska plutoniumet som finns i Sellafield.

Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella
yrkandena i den nämnda motionen.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:

5. beträffande MOX-bränsle

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N227
yrkandena 1 och 3-5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Vindkraft (mom. 8)

Ingegerd Saarinen (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
vindkraft bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är vindkraft en
miljövänlig energiresurs med stor potential. Därför
behövs det en kraftfull satsning på vindenergi som
ett led i det pågående omställningsarbetet. Liksom
Vindkraftsutredningen anser utskottet att ett mål
för vindkraftsutbyggnaden behövs för att kunna hävda
vindkraftsintresset som ett riksintresse i planering
och tillståndsgivning. Utskottet föreslår därför - i
enlighet med det förslag som läggs fram i motion
1999/2000:N275 (mp) - att ett rimligt mål bör vara
att öka den årliga elproduktionen från vindkraftverk
med 12 TWh.

Omfattande vindkraftsutbyggnad kan innebära behov
av ett förstärkt elnät med betydande kostnader som
följd. Utbyggnad av de lokala och regionala näten är
inte enbart ett intresse som berör
vindkraftsexploatörer, nätägare och elkonsumenter.
En kraftfull vindkraftsutbyggnad är, menar
utskottet, av allmänt intresse. Det är därför
viktigt att hitta ett system för kostnadsfördelning
där lokala lösningar skapas i en avvägning mellan de
olika aktörernas intressen. Enligt utskottets mening
bör därför en utredning ges i uppdag att utreda
frågan om utbyggnad av elnätet i samband med en
vindkraftsutbyggnad. Finansieringen av utbyggnaden
av elnätet måste på ett bättre sätt än i dag
fördelas mellan aktörerna utifrån deras intressen.
Utredningen bör bl.a. beakta att
vindkraftsexploatören måste ha incitament till
kostnadseffektiva nätanslutningar, att regional
utveckling och glesbygdsutveckling avspeglas i
systemet för kostnadsfördelning och att systemet har
en koppling till kommunernas planering.

Vad utskottet nu anfört om en ökad satsning på
vindkraft bör riksdagen med anledning av de aktuella
motionerna som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:

8. beträffande vindkraft

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N275
yrkandena 1 och 10 och med avslag på motionerna
1999/2000:N276 yrkande 1 och 1999/2000:N280 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

10. Vissa biobränslefrågor (mom. 9)

Per Westerberg, Karin Falkmer, Ola Karlsson och Ola
Sundell (alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
vissa biobränslefrågor bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är en ökad användning
av biobränslen positiv, inte minst för att den inte
bidrar till växthuseffekten. Emellertid kan
biobränslen innehålla utsläpp av cancerframkallande,
polyaromatiska kolväten och andra miljö- och
hälsoskadliga substanser. Dessutom framförs farhågor
för att den biologiska mångfalden i de svenska
skogarna kan komma att hotas av ett ökat
hyggesuttag.

Utskottet ser med oro på att det saknas långsiktig
forskning om effekterna av en forcerad storskalig
biobränsleanvändning. Utskottet ansluter sig därför
till förslaget i motion 1999/2000:N228 (m) att en
ordentlig miljökonsekvensbeskrivning bör göras innan
en storskalig satsning på biobränsleanvändning kan
initieras i Sverige. Utskottet anser mot bakgrund av
vad som nu har sagt att riksdagen hos regeringen bör
begära en miljökonsekvensbeskrivning av de effekter
som kommer att uppstå av en ökad energitillförsel
från biobränslebaserad produktion.

Med det anförda tillstyrker utskottet det aktuella
yrkandet i nämnda motion.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:

9. beträffande vissa biobränslefrågor

att riksdagen med bifall till motion
1999/2000:N228 yrkande 19 och med avslag på
motionerna 1999/2000:T205 yrkande 4 och
1999/2000:N389 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.