I detta betänkande behandlas 64 motioner från
allmänna motionstiden om vissa näringspolitiska
frågor.
Upplysningar och synpunkter i
ärendet har inför utskottet lämnats
av direktör Bengt Månsson, f.d.
chef för SimpLex-kommissionen vid
Näringsdepartementet. Skrivelser
har inkommit från
branschorganisationen Svenska
Träskivor och från Sveriges Dövas
Riksförbund.
Sammanfattning
Utskottet behandlar i betänkandet drygt 120 yrkanden
om olika näringspolitiska frågor. Samtliga yrkanden
avstyrks. Utskottet redovisar sin syn på hur
näringspolitiken allmänt bör inriktas och utformas.
När det gäller yrkanden om småföretagsutveckling,
kapitalförsörjning, stöd till uppfinnare och
innovatörer, teknikspridning, kvinnors företagande,
kooperativa företag och regionala tillväxtavtal
hänvisar utskottet till bl.a. det utrednings- och
beredningsarbete som pågår inom Näringsdepartementet
och till en aviserad proposition om vissa
organisationsfrågor inom näringspolitiken. I
reservationer (m, kd, c, fp) presenteras dessa
partiers gemensamma uppfattning om hur
näringspolitiken bör utformas allmänt och för de
olika nämnda områdena, med undantag för frågan om
kooperativa företag där det finns en reservation (m,
kd, fp) respektive en reservation (c) och frågan om
regionala tillväxtavtal med reservation (m, kd, fp).
Motionsyrkanden om regelförenkling avstyrks också.
Utskottet hänvisar till ett riksdagsuttalande våren
1999 om behov av ytterligare åtgärder på området.
Utskottet efterfrågade då en årlig redogörelse för
regelförenklingsarbetet; en första sådan redovisning
lämnades i budgetpropositionen för år 2000. Vidare
anmodades regeringen att formulera ett mål för
arbetet; ett sådant mål är aviserat till 2000 års
ekonomiska vårproposition. Utskottet framhöll också
att regelförenklingsarbetet bör avse även befintliga
regler. Initiativ av riksdagen beträffande
regelförenklingsarbetet efterlyses i en reservation
(m, kd, c, fp).
Utskottet avstyrker vidare motionsyrkanden om
turistnäringen med hänvisning till av statsmakterna
vidtagna åtgärder och till pågående arbete. I en
reservation (m, kd, c, fp) redovisas andra
bedömningar av behovet av åtgärder. Några yrkanden
om särskilda branschfrågor avstyrks också av
utskottet, med hänvisning till bl.a. pågående
beredningsarbete. Slutligen avstyrker utskottet ett
antal yrkanden om auktorisation, m.m. När det gäller
auktorisation för teckenspråkstolkar förutsätter
utskottet att ett arbete med syfte att införa en
sådan kommer i gång skyndsamt inom regeringen. I en
reservation (m, kd, c, fp) framläggs förslag om ett
riksdagsuttalande i saken. Beträffande frågan om
införande av ett marknadsanpassat regelsystem för
tolkning hänvisar utskottet till pågående
beredningsarbete, medan det i en reservation (m, kd,
c, fp) förordas att förslag om ett sådant system
skall föreläggas riksdagen.
Motionerna
1999/2000:Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
10. att riksdagen begär att regeringen återkommer
till riksdagen med en utarbetad plan för
utförsäljningar av statlig egendom.
1999/2000:Fi213 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
stimulera lokal kultur och uppbyggandet av lokala
och regionala nätverk.
1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om den
företagspåverkande politiken,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
en plan som redogör för planerade privatiseringar av
statliga bolag i enlighet med vad som anförts i
motionen,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
regelförenklingar för företagen i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1999/2000:Sk694 av Cristina Husmark Pehrsson (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att
utvärdera gjorda småföretagspolitiska insatser.
1999/2000:Sf615 av Ana Maria Narti (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införande av
mikrokrediter för blivande småföretagare.
1999/2000:So488 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari
yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om auktorisation av
teckenspråkstolkar.
1999/2000:Kr201 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om turism.
1999/2000:MJ306 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om forskning och
utveckling.
1999/2000:N201 av Inger Strömbom (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om osund statlig konkurrens.
1999/2000:N205 av Sten Andersson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av respekt och
stimulans avseende företag och nyföretagande.
1999/2000:N206 av tredje vice talman Rose-Marie
Frebran (kd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om statlig bankgaranti för att
tillförsäkra ny- och småföretagande nödvändigt
riskkapital.
1999/2000:N212 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om riskkapital.
1999/2000:N214 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kvinnors möjlighet
att påverka arbetet i tillväxtavtalen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kvinnors
företagande,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om lättnader för
företag.
1999/2000:N218 av Carl G Nilsson och Göte Jonsson
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att förenkla processen att starta eget
företag.
1999/2000:N223 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snabba åtgärder för att
underlätta för familjeföretagen i vårt land.
1999/2000:N224 av Ingvar Eriksson och Jeppe Johnsson
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
potatisförädlingsindustrin i Sverige.
1999/2000:N229 av Claes Stockhaus (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om
världsmarknadsföringsvärdet av Indalsleden.
1999/2000:N232 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av regionala
BIC-organisationer i Sverige.
1999/2000:N236 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om enklare regler och kortare
handläggningstider hos myndigheterna för företag.
1999/2000:N238 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillväxtpotentialen
inom evenemangsturismen och konferensturismen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den småskaliga
landsbygdsturismens betydelse,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av minskad
byråkrati, myndighetskontroll och regelförenklingar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om villkor för
turismen, avseende skatter, avgifter, finansiering
och marknadsföringsinsatser likvärdiga med dem som
finns i andra länder,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om turistnäringens
behov av tillgång till riskkapital.
1999/2000:N239 av Per Westerberg (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förutsättningarna
för en snabbväxande kunskaps- och tjänsteindustri,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ökad rörlighet för kunskap och forskningsresultat
mellan universitet och företag i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1999/2000:N248 av Cristina Husmark Pehrsson (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vikten av att
bättre belysa kvinnors situation som företagare.
1999/2000:N250 av Göran Lindblad och Per Bill (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
inkubatorer.
1999/2000:N253 av Willy Söderdahl m.fl. (v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att frågan om
speciella behörigshetskrav för att driva restaurang
eller sälja alkoholhaltiga drycker bör utredas.
1999/2000:N263 av Lars Elinderson och Lars Hjertén
(m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen
återkommer med förslag till riksdagen om en
lagreglerad auktorisation av
begravningsentreprenörer och företag som
transporterar avlidna m.m.
1999/2000:N264 av Birger Schlaug (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inriktningen på att
begränsa antalet styrelseuppdrag för
styrelseledamöter inom statlig verksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att genom
ägarinflytande arbeta för att begränsa antalet
styrelseuppdrag.
1999/2000:N265 av Lena Ek (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om enklare regler och
förenklad myndighetshantering.
1999/2000:N268 av Holger Gustafsson m.fl. (kd, m, c,
fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ett stabilare
regelverk införs där alla företag behandlas lika,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att minska antalet
regler och göra dem tydligare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att minska
samhällets kostnader för regelverket,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
Småföretagsdelegationens och BEST-gruppens förslag
genomförs,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att SimpLex-gruppen
bör förstärkas.
1999/2000:N269 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
utreda ensamföretagarens situation.
1999/2000:N272 av Karin Falkmer och Tomas Högström
(m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett förbättrat
företagsklimat,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om minskat
nyföretagande,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att bryta
bidragsberoendet.
1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp)
vari yrkas
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
nytt marknadsanpassat regelverk för tolkning i
enlighet med vad som anförts i motionen,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kvantitativt
mål för avregleringsarbetet,
25. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
införande av tidsbegränsade regler i enlighet med
vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
införande av en s.k. solnedgångsparagraf,
innebärande att alla regler genomgår en rullande
översyn och att de som inte tillämpats på fem år
avskaffas,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om information
till företagen,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om beslutsfattande
med god framförhållning,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ökade
befogenheter för tjänstmän och handläggare,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om krav på
förkortade handläggningstider,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett virtuellt
utbildningscentrum,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om akademiker till
småföretag,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
näringsverksamhet inom vård- och omsorgssektorn,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om samverkan
mellan företag.
1999/2000:N277 av Harald Bergström m.fl. (kd) vari
yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
Småföretagsdelegationens regelförändringar.
1999/2000:N287 av Agneta Ringman m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om näringsidkares
identifikation.
1999/2000:N288 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om möjlighet till
auktorisering för teckenspråkstolkar.
1999/2000:N289 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om auktorisering av
teckenspråkstolkar.
1999/2000:N290 av Nils-Erik Söderqvist och Tomas
Eneroth (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att utreda nya finansieringsformer för
små och medelstora kooperativa företag.
1999/2000:N294 av Ola Karlsson och Mikael Odenberg
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
under en tioårsperiod minska mängden regler för
företagsamhet med en faktor tio.
1999/2000:N296 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utreda
möjligheten att i Sverige införa ett särskilt
nyföretagarstöd för högteknologiska företag enligt
den israeliska modellen.
1999/2000:N302 av Lennart Beijer m.fl. (v) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vidareförädling av
skogsråvaran,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om konkurrensen om
restprodukter från sågverken.
1999/2000:N305 av Stig Eriksson och Peter Pedersen
(v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
utreda statliga stimulanser för skapandet av
regionala och lokala fonder.
1999/2000:N308 av Ann-Kristine Johansson och Sven-
Erik Österberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett sammanhållet program för design,
utveckling, marknadsföring och förädlingsgrad av
skogsråvara.
1999/2000:N312 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
utbildning av nya företagare för att undvika
konflikter på arbetsmarknaden som grundas i
okunskap.
1999/2000:N319 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en systematisk
utförsäljning av statens företag.
1999/2000:N322 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär en plan för
försäljning av statlig verksamhet i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1999/2000:N323 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förenklade regler
för småföretag.
1999/2000:N324 av Dan Kihlström (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en ny nationell
strategi för utveckling av fisketurismen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om regelförenkling för
företagare och entreprenörer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Värmland som ett
försökslän för utveckling av svensk fisketurism.
1999/2000:N327 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av kvinnors
möjligheter att få en aktiv roll i tillväxtavtalen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillskapandet av
entreprenörsfonder.
1999/2000:N335 av Per Westerberg m.fl. (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om förbättrade
villkor för företagandet.
1999/2000:N337 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
kooperativt företagande.
1999/2000:N340 av Per Westerberg m.fl. (m) vari
yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillväxtavtalen,
1999/2000:N341 av Birgitta Ahlqvist och Agneta
Brendt (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning av kvotering till styrelseposter
i företag med statligt ägande.
1999/2000:N348 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den sociala
ekonomin.
1999/2000:N360 av Sven Bergström och Birgitta Sellén
(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en översyn av de sociala och ekonomiska
skyddsnäten.
1999/2000:N361 av Elver Jonsson och Helena Bargholtz
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sådan utformning av
näringslivet som leder till fler nya och växande
företag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att aktiva
riskpengar lättare kan komma i fråga för mindre
företag och viktiga samhällstjänster där
räntabiliteten bedöms måttfullt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att näringslivet
inriktas på att stimulera till "närstyrning" och att
"fjärrstyrningen" inte favoriseras,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anfört om att tjänsteföretag
inom service, vårdsektorn och turism kan komma i
fråga för särskild stimulans,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
stödja och uppmuntra kvinnligt företagande.
1999/2000:N363 av Lars Bäckström (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär utredning av
förutsättningarna för en riktad satsning på
tillämpad forskning inom miljöanpassad
transportteknik i Västra
Götaland-Fyrbodadalregionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att - för det syfte
som angivits i yrkande 1 - söka utveckla samarbete
mellan transportindustrin i Fyrbodalområdet,
regionfullmäktige, Högskolan i Trollhättan/Uddevalla
samt länsstyrelsen.
1999/2000:N367 av Gunilla Wahlén m.fl. (v) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillväxtavtalens
utvecklingsstrategi för att säkra kvinnors rätt till
arbete och rimliga livsvillkor.
1999/2000:N384 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om statens roll i
näringspolitiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en
referensgrupp av företagare och forskare,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en grupp
för avreglerings- och småföretagarfrågor i
Statsrådsberedningen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
åtgärder för enklare registrering och
uppgiftsredovisning för småföretag,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en s.k.
solnedgångsparagraf,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
nytt marknadsanpassat regelverk för tolkning i
enlighet med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av ett
Internetbaserat informationssystem för företagare,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om de små
företagens tillgång till riskkapital,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kvinnligt
företagande,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om forskning,
utveckling och innovationer,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ökad
ägarspridning genom utförsäljning av statliga
företag.
1999/2000:N386 av Johan Pehrson och Karin Pilsäter
(fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införande av en
förenklad företagsregistrering,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om införande av
mikrolån,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om selektivt
företagsstöd.
1999/2000:N387 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om företagens betydelse
för samhället,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om näringspolitik för
regional tillväxt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anfört om vikten av att en
noggrann analys genomförs för att komma åt problemen
med utflyttande av företags huvudkontor,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en ny
företagsgaranti,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en översyn av
dagens företagsstöd,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om problem och
lösningar för invandrares kontakt med banker,
myndigheter och organisationer,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett nytt
program för att stimulera kvinnors företagande,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om värdet av den
kooperativa företagsformen.
1999/2000:N388 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari
yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om uppföljning av
turistnäringen,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om lokala
kooperativa utvecklingscentrum.
1999/2000:N389 av Sven Bergström m.fl. (c) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förbättra
villkoren för de mindre företagen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utarbetande av
samlade nationella och regionala program för att
utveckla skogsnäringen och vidareförädlingen av
skogsråvaran,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att
tillskapa regionala träcentrum/utvecklingscentrum.
1999/2000:A230 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari
yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om bättre villkor
för småföretagande,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om uppdrag till
ALMI och NUTEK att rikta sig mot utsatta förorter
och invandrare,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om inrättande av
s.k. mikrolån.
1999/2000:A231 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari
yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kvinnligt
företagande.
1999/2000:A805 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett förbättrat
företagsklimat.
Utskottet
Näringspolitikens inriktning
Motionerna
Sverige behöver en ny politik för kreativitet och
företagsamhet, anförs det i partimotion
1999/2000:Sk692 (m). Denna politik berör skatterna
och företagandet, arbetsmarknaden, skolan, den högre
utbildningen och forskningen. Motionärerna förordar
en politik för kreativitet och företagsamhet som
utgår från den enskilda människans förmåga och från
att Sverige i allt större utsträckning är del av en
global gemenskap. Universitet, skolor,
arbetskraftens kompetens och lagar utsätts för
internationell konkurrens och jämförs vid
företagsetableringar, varför framgång för ett land
kräver att företagsklimatet, forskningen och
utbildningen, de kreativa miljöerna samt den
ekonomiska politiken är i världsklass, anför
motionärerna. Målet för Sveriges tillväxtpolitik
måste vara att få fram produkter, system och metoder
som genom god konkurrenskraft kan bära höga löner.
Det innebär, enligt motionärerna, ett betydande
förändringstryck på traditionella monopol och
offentliga verksamheter. Det måste skapas ett
samhällsklimat som främjar att människor utnyttjar
sina möjligheter till egen och samhällelig vinning,
sägs det.
Även i partimotion 1999/2000:A805 (m) efterlyses
åtgärder för att åstadkomma ett förbättrat
företagsklimat. Det innebär också ett gynnsamt
klimat för kvinnors företagande, säger motionärerna
och redovisar följande åtgärder som de anser bör
vidtas: skatten på arbete och företagande bör
sänkas; arbetsmarknaden bör avregleras och
moderniseras; etableringsfriheten bör stärkas inom
sektorer som för närvarande är offentliga monopol;
avknoppningar från offentligt bedriven verksamhet
bör uppmuntras; marknaden för hemnära tjänster bör
öppnas genom att en skattereduktion på 50 % införs
för kostnader för sådana tjänster upp till maximalt
25 000 kr per hushåll och år.
Villkoren för företagandet måste förbättras, anförs
det också i motion 1999/2000:N335 (m).
Nyföretagandet i Sverige minskar, från en redan låg
nivå, säger motionärerna och redovisar att antalet
nyregistrerade företag minskade med 16,7 % mellan
perioderna januarijuni 1997 och januari-juni 1999
och att under första halvåret 1999 var nedgången 6,6
%. Motionärerna anser att ett utmärkt sätt att
stimulera nyföretagandet är att den offentliga
sektorn öppnas för konkurrens, vilket framför allt
skulle gynna kvinnors företagande. Andra åtgärder
som bör vidtas är, enligt motionärerna, följande:
företagsreglerna bör göras färre, enklare och mer
stabila; skatterna på arbete, kapital och kompetens
bör sänkas; dynamiken på arbetsmarknaden bör öka.
Det är av största vikt för Sveriges möjligheter att
minska arbetslösheten att det skapas ett positivt
och stimulerande klimat för företag i allmänhet och
nyföretagande i synnerhet, sägs det i motion
1999/2000:N205 (m). Många företagare upplever att de
i sin vardag i alltför stor omfattning tvingas
syssla med sådant som inte berör produktion och
försäljning, säger motionären. Han hävdar att en
företagare som utökar verksamheten i sitt företag
och tjänar pengar på det ibland betraktas som litet
"skum", medan de personer som vinner stora belopp på
den mångfald av lotterier som bedrivs under statligt
ansvar inte sällan i medier och den allmänna
debatten betraktas som "hjältar". Dessa attityder
måste förändras, anför motionären.
Det bör skapas gynnsamma förutsättningar för en
snabbväxande kunskaps- och tjänsteindustri, anförs
det i motion 1999/2000:N239 (m). Liksom politiken är
även arbetstagare, universitet, skolor och lagar
utsatta för internationell konkurrens och jämförs
vid företagsetableringar, säger motionären och anser
att Sverige i större utsträckning måste ta till vara
initiativkraften hos enskilda människor,
tillhandahålla god utbildning samt ha god
anpassningsförmåga och företagaranda. De nordiska
länderna - särskilt Sverige - har ett unikt läge för
utveckling av kunskaps- och tjänsteindustrierna,
anför motionären. Sverige har, liksom den
amerikanska västkusten, en av de högsta
användningsnivåerna i världen av Internet, pc och
mobiltelefoner. För att denna nya, unika
förutsättning skall kunna nyttiggöras fullt ut,
fordras att skatteregler, företagsmiljöer och
nätverk utformas så att de kan mäta sig med
motsvarande i Förenta staterna och att det sker en
fortsatt utbyggnad av bredband och mobiltelefoni,
anför motionären.
I stort sett alla är överens om att det är i
småföretagen som de nya jobben kommer att skapas,
sägs det i motion 1999/2000:N272 (m). Det är därför
viktigt att såväl attityderna till som villkoren för
företagande och entreprenörskap förbättras, anför
motionärerna. De hänvisar till Nyföretagarbarometern
från Jobs & Society, enligt vilken nyföretagandet
sedan länge har minskat i stora delar av landet.
Även i Västmanland har nyföretagandet minskat
kraftigt - en nedgång med 8,6 % mellan åren 1997 och
1998 och med 10 % under första halvåret 1999. För
att bryta denna nedåtgående trend behöver regler och
skattesystem anpassas så att företagen kan
konkurrera och därmed skapa en grund för ökad
efterfrågan på arbetskraft, hävdar motionärerna. Att
göra företagsreglerna färre, enklare och mer stabila
är en angelägen reform för att få fler företag och
fler arbeten till Västmanland, anser de.
Bidragsberoendet kan och skall brytas genom lägre
skatter, ökat företagande och möjligheter till nya,
riktiga jobb, och riksdagen bör ge regeringen i
uppdrag att lägga fram förslag i denna riktning.
Statens roll i samhällsekonomin skall vara att
sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden,
ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt
att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt,
anförs det i partimotion 1999/2000:N384 (kd). När
staten agerar såväl domare som spelare på marknaden
är risken stor att konkurrensen snedvrids och att
investeringar inte görs på ett optimalt sätt i de
företag som har de bästa förutsättningarna, anser
motionärerna. En av statens viktigaste uppgifter är
vidare att bedriva en ansvarsfull finanspolitik som
ger förutsättningar för stabila statsfinanser, låg
inflation och minskande statsskuld, sägs det. Den
politiska attityden till företagare och företagande
är viktig för att fler skall känna att det är lönt
att starta och vidareutveckla företagsidéer eller
verksamheter, anför motionärerna. De hävdar att
attityden inte sällan har varit att de flesta
företagare nog är skattesmitare som behöver hållas
efter med fler och hårdare regler, vilket har lett
fram till en ständigt växande regelskog och ett
ständigt växande kontroll- och uppgiftslämnarsystem.
Småföretagarens betydelse i svensk ekonomi har ökat
och kommer att öka i framtiden, säger motionärerna.
Omkring tre fjärdedelar av de privata företagen i
Sverige har ingen anställd. Det är viktigt att
Sverige får ett mer småföretagsvänligt klimat än
hittills, eftersom det är i små företag som de
flesta nya arbetstillfällen skapas, anser
motionärerna.
Huvudinriktningen för en politik för fler företag
och företagare måste vara att skapa goda villkor för
företagandet genom låga skatter och minskat krångel,
anförs det i motion 1999/2000:N387 (c). Det
personliga ägandet måste värnas och kapital som
placeras i företag får inte missgynnas, säger
motionärerna. Vidare är tillgången till en
fungerande infrastruktur av största vikt. På kort
sikt kan faktorer som regelverk, kapitaltillgång och
konkurrenslagstiftning åtgärdas och ge snabbt
genomslag, medan det på längre sikt också är viktigt
att arbeta med attityder, menar motionärerna och
tillägger att ett förutsägbart och långsiktigt
skattesystem dessutom är absolut nödvändigt för
företagandet. Ett väl fungerande samspel mellan
nationell och regional tillväxtpolitik är avgörande,
anför motionärerna vidare och anser att en
nationell, sektorssamordnad tillväxtpolitik för
regionerna måste utvecklas. Landets regioner/län
måste vara internationellt konkurrenskraftiga, i
fråga om investeringar i allmänhet och i fråga om
kunskapsintensiva investeringar i synnerhet, sägs
det. Centerpartiet anser att regeringens agerande
när olika företag valt att flytta ut sina
huvudkontor är svagt, sägs det i motionen. Allt bör
göras för att huvudkontoren skall ligga kvar i
Sverige. En noggrann analys bör genomföras för att
finna orsaker till den nuvarande situationen och för
att finna lösningar för att komma till rätta med
problemet, anför motionärerna.
Trots att alltfler tycks ha blivit medvetna om
vikten av ett bra företagsklimat, behövs det
fortfarande förändringar för att skapa enklare
regelverk, sänkta arbetsgivaravgifter, förbättrad
riskkapitalförsörjning, m.m., anförs det i motion
1999/2000:N360 (c). Ett område som, enligt
motionärerna, ofta glöms bort i sammanhanget är
frågan om hur det sociala skyddsnätet skall vara
utformat för att passa ett arbetsliv där alltfler
inte längre har en traditionell anställning utan i
stället startar eget, har projektanställningar etc.
Därför behövs det en översyn av de sociala och
ekonomiska skyddsnäten, anser motionärerna. En sådan
översyn bör avse regler för a-kassa, starta-eget-
bidrag, sjukkassa, m.m. och ta upp frågor om
samordning av system och frågor om en bättre och mer
flexibel tillämpning av systemen.
I motion 1999/2000:N389 (c) begärs ett
riksdagsuttalande om förbättrade villkor för de små
företagen. I motionen nämns minskad skatt på arbete,
en mindre reglerad arbetsmarknad med större
möjligheter till projekt- och viss-tidsanställningar
samt mer flexibla och kortare arbetstider.
Statsmakterna måste bidra till en sådan utformning
av näringslivet som leder till fler nya och växande
företag, anförs det i motion 1999/2000:N361 (fp).
Det gäller de ekonomiska villkoren på kredit- och
lånesidan, regelsy-
stemet i arbetslivet och det allmänna
näringsklimatet. I motionen tas också upp den allt
starkare internationaliseringen, som sägs kunna leda
till att stora företag har s.k. fjärrstyrda
verksamheter. Detta är särskilt problematiskt när
ett företag finns på en ensidig arbetsmarknad och
företaget i fråga dominerar orten, anser
motionärerna och pekar på att avståndet mellan ägare
och företaget med dess anställda kan medföra
problem. Statsmakterna bör vara uppmärksamma på
detta problem och generellt främja "närstyrning" i
stället för att favorisera "fjärrstyrning", sägs
det. Även företag som ger sig in på nya
verksamhetsområden, t.ex. tjänsteföretag inom
service, vårdsektorn och turism, bör kunna komma i
fråga för särskild stimulans, anser motionärerna.
Det gäller framför allt små företag och företag där
kvinnor har en ledande ställning.
De selektiva företagsstöden bör avvecklas, anförs
det i motion 1999/2000: N386 (fp). Ofta innebär stöd
till ett visst företag att jobb går förlorade hos
konkurrenten, påstår motionärerna. De förordar
därför att de selektiva stöden skall minskas och
ersättas med förbättrade, generella villkor. Sänkta
arbets-givaravgifter och förbättrade skattevillkor i
övrigt för småföretag samt avregleringar och minskat
krångel är ett bättre sätt att stödja företagen,
åtgärder som inte heller innebär någon snedvridning
av konkurrensen, anför motionärerna.
Det behövs bättre villkor för småföretagandet,
anförs det i motion 1999/2000:A230 (fp). Under
decennier har det rests nya hinder för företagandet,
hävdar motionärerna. De anser att de politiska
åtgärder som krävs för ett bättre företagsklimat i
huvudsak är generella - lägre skatter på arbete och
investeringar och mindre krångel för företagen.
I partimotion 1999/2000:Fi213 (mp) begärs ett
riksdagsuttalande om behovet av att stimulera lokal
kultur och uppbyggandet av lokala och regionala
nätverk. Diskussionen kring småföretagandets villkor
tenderar att kretsa kring löner, skatter och räntor,
trots att en mängd andra faktorer har lyfts fram i
Småföretagsdelegationens förslag och trots att en
mängd studier visar att det är annat som avgör
konkurrenskraft och utvecklingsförmåga, säger
motionärerna. De beklagar att det har varit ett
svagt intresse för byggande av nätverk och för att
bygga upp ett samarbete mellan små och medelstora
företag. Det är, enligt motionärerna, viktigt att
framväxten av en stark lokal kultur och identitet,
en gemensam kompetensbas samt ett lokalt förankrat
kapital stimuleras. Ett samspel mellan offentliga
satsningar på regionala högskolor och de lokalt
förankrade industriella utvecklingscentrumen,
förordas av motionärerna. De menar att det finns
goda möjligheter att skapa en positiv samverkan med
svensk storindustri genom kraftfulla och profilerade
högskolesatsningar som knyter an till och bygger
vidare på ett befintligt regionalt näringsliv. En
central fråga bör därvid vara hur dynamiska,
ekonomiska relationer mellan små och stora företag
samt mellan småföretag inbördes kan stimuleras, sägs
det.
Vissa kompletterande uppgifter
Utskottet behandlade - kortfattat - frågan om
näringspolitikens inriktning senast i december 1999
i betänkande 1999/2000:NU1 om utgiftsområde 24
Näringsliv. I reservationer (m, kd, fp; c)
redovisades respektive partiers syn på
näringspolitikens inriktning. Riksdagen följde
utskottet. I det näringspolitiska betänkandet
1998/99:NU6 våren 1999 behandlades också - mer
utförligt - frågan om näringspolitikens inriktning,
med reservationer (m, kd, fp; c).
Regeringen har aviserat en proposition om vissa
organisationsfrågor inom näringspolitiken till den
22 mars 2000. Underlaget för propositionen är främst
två utredningar som har letts av rektorn vid
Kungliga tekniska högskolan (KTH) Anders Flodström
respektive direktörerna Elisabet Annell och Peter
Nygårds. I den förstnämnda utredningen föreslås
bildande av följande fyra nya funktioner:
- Ny forsknings- och innovationsberedning inom
Regeringskansliet.
- Ny FoU-myndighet, baserad främst på verksamheter
inom nuvarande Kommunikationsforskningsberedningen,
Rådet för arbetslivsforskning och den enhet inom
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) som
ansvarar för teknikfrågor.
- Nytt nationellt centrum för
verksamhetsutveckling, baserat på centrala
funktioner vid NUTEK och ALMI Företagspartner AB.
- Ny analysfunktion, benämnd Strukturinstitutet,
baserad på främst NUTEK:s analysfunktioner och
Statens institut för kommunikationsanalys.
I den andra utredningens sammanfattning presenteras
slutsatser och förslag under följande rubriker:
- Det startas för få småföretag i Sverige.
- Dagens småföretagspolitik står på en bräcklig
grund.
- De direkta ekonomiska stöden kan i huvudsak
läggas ned.
- Staten bör utveckla en beställarroll inom
småföretagspolitiken.
- Information, kunskap och nätverk är den nya
generationens småföretagspolitik.
- Tre regelsystem där det lilla och växande
företaget kommer i kläm måste förändras. (De
regelsystem som avses är de s.k. stoppreglerna,
fåmansbolagslagstiftningen och de administrativa
regelkraven, vilka samtliga konstateras vara under
behandling på annat håll. Härtill nämner utredarna
också arbetsrättslagstiftningens utformning.)
- Myndighetsrollen inom småföretagspolitiken måste
renodlas.
De två utredningarna har behandlats vid hearingar,
anordnade av Näringsdepartementet i januari och
februari 2000. Utredarna Elisabet Annell och Peter
Nygårds har fortsatt sitt arbete, enligt ett beslut
från Näringsdepartementet i december 1999, med ett
uppdrag att föreslå organisatoriska förändringar för
de näringspolitiska aktörerna i linje med förslagen
i den rapport som utredarna lade fram i december
1999. Utredarna redovisade resultatet av detta
arbete i början av februari 2000 i en rapport. I
denna föreslås att statens framtida arbete för fler
och växande företag skall baseras på följande sju
hörnstenar:
- ett enhetligt system för rådgivning och
finansiering,
- arbete med kunskapsplattformar på alla nivåer,
- fokusering på några få prioriterade grupper,
- strategiska, regionala utvecklingsinsatser,
- symmetriska och rättvisa regelsystem,
- möjlighetsskapande konkurrensutsättning,
- en lärande politik.
Näringsdepartementet har nyligen presenterat
rapporten Benchmarking av näringspolitiken (Ds
2000:12) som ett led i departementets
verksamhetsplanering. I rapporten jämförs Sveriges
utveckling med andra OECD-länders. Åtta av de
sjutton verksamhetsmål som formulerats inom
Näringsdepartementet för att representera det
övergripande målet tillväxt, och som är möjliga att
mäta i en internationell jämförelse, har studerats.
Dessa åtta mål är följande:
- en förbättrad lönebildning,
- en väl fungerande arbetsmarknad,
- Sverige - en ledande IT-nation,
- hållbar kommunikationsförsörjning,
- fler och växande företag i hela landet,
- fungerande marknader och konkurrens,
- väl fungerande arbetsrättsliga regler,
- en god arbetsmiljö.
Av rapporten framgår att Sverige är den ledande IT-
nationen i Europa och tillsammans med Förenta
staterna ligger i världstoppen. Arbetsmiljön är i
Sverige mycket god vid en internationell jämförelse
- Sverige har näst lägst frekvens olycksfall i
arbetet. Sverige är ett föregångsland även när det
gäller trivsel och inflytande på arbetsplatsen.
Rapporten visar också att Sverige har en hög
interregional flyttningsbenägenhet och högst uppmätt
baskunskap hos arbetskraften. Dessutom är byråkratin
vid företagsstarter bland de lägsta i världen. Ett
annat område där Sverige visar på bra resultat i
rapporten är möjligheter till vidareutbildning.
Rapporten visar emellertid också på områden där
Sverige intar en sämre position. Det finns t.ex. en
stor skillnad mellan olika regioners tillväxt.
Arbetskraftsdeltagandet för män och personer med
utländskt medborgarskap är jämförelsevis lågt. För
verksamhetsmålen En förbättrad löneutbildning och
Fungerande marknader och konkurrens visar
undersökningen att nästan alla andra länder som
jämförts med Sverige har nått bättre resultat. Den
svenska lönebildningen har historiskt sett inte
fungerat väl, och av jämförelser med de länder som
har klarat lönebildningen bäst framgår att dessa har
haft en god produktivitetsutveckling. Den svenska
prisnivån översteg såväl den genomsnittliga EU-nivån
som Förenta staternas prisnivå med 20 %.
Utskottets ställningstagande
Utskottets syn på näringspolitikens inriktning
överensstämmer med den som redovisades i
budgetpropositionen för år 2000 och som hade
föregåtts av överläggningar mellan regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Inledningsvis konstaterar utskottet att den svenska
ekonomin utvecklas väl. De offentliga finanserna är
sanerade, inflationen och räntenivån är historiskt
låga, den inhemska ekonomin växer starkt och
bytesbalansen visar på stora överskott.
Arbetsmarknaden fortsätter att utvecklas gynnsamt.
Efterfrågan på arbetskraft, avspeglad i nyanmälda
lediga platser vid arbetsförmedlingarna, var i
februari 2000 den högsta på tio år. Sysselsättningen
stiger kraftigt och arbetslösheten sjunker.
Industriproduktionen har ökat med drygt 15 % mellan
åren 1995 och 1999. Antalet nystartade företag
uppgick år 1998 till 33 860 - under åren 1994 till
1998 har antalet nystartade företag legat på i
genomsnitt drygt 35 000 per år. Antalet konkurser
fortsätter att minska. År 1999 uppgick antalet
företagskonkurser till 6 645, vilket var det lägsta
antalet under hela 1990-talet.
Utskottet anser att vägledande för den
näringspolitik som bör bedrivas är att den skall
bidra till att skapa förutsättningar för tillväxt,
sysselsättning och välfärd i hela Sverige. Det är
viktigt att understryka att tillväxten skall vara
ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbar.
Utskottet vill också erinra om att Sverige ligger i
framkant på IT-området. I en nyligen publicerad
undersökning av en internationell dataorganisation,
International Data Corporation (IDC), - World Times
Survey 2000 - jämfördes 55 länder avseende 23
variabler på IT-området, t.ex. pc-infrastruktur,
social infrastruktur, Internet-användning och
utbildningsnivå. I denna jämförelse placerar sig
Sverige först, följt av Förenta staterna och
Finland.
Sveriges ledande position på IT-området framgår
också av den benchmarkingrapport som
Näringsdepartementet nyligen presenterat. Sverige
ligger vidare väl till i en internationell
jämförelse när det gäller sådant som arbetsmiljö,
vidareutbildning och enkelhet vid företagsstart.
I en nyligen publicerad rapport från Invest in
Sweden Agency (ISA), Klimatet för utländska
investeringar i Sverige, anges det svenska
företagsklimatet höra till de bästa i världen. I en
internationell jämförelse ligger Sverige på sjunde
plats. Jämfört med år 1998 har Sverige passerat
sådana länder som Storbritannien, Nya Zeeland och
Taiwan. Den positiva bilden förstärks av den dynamik
som kännetecknar den svenska IT-sektorn, sägs det i
rapporten.
Enligt utskottets mening har Sverige ett modernt
och bra företagsklimat, som dock kan bli bättre,
speciellt för de små företagen. Sverige skall inte
konkurrera med låga löner och okvalificerade arbeten
utan med kunnande, kompetens och ett högt tekniskt
innehåll i tjänste- och varuproduktionen. I den
näringspolitik som krävs för framtiden ingår olika
delar som berörs i vissa av de här aktuella
motionerna. Ett område är förenklingar för
småföretagen. Ett annat område avser olika åtgärder
för att främja förnyelse av näringslivet. Det rör
sig om teknikspridning, kompetensutveckling och
innovationsfrämjande åtgärder. Vidare måste
lönsamheten för investeringar i företag ligga på en
rimlig nivå, och riskkapital kunna tillhandahållas
framför allt till små, växande företag. En effektiv
konkurrens är också av stor betydelse, såväl för de
små företagen som för konsumenterna. Utskottet
återkommer i det följande till flertalet av de
nämnda områdena.
I motion 1999/2000:Fi213 (mp) berörs, som
redovisats, betydelsen för småföretagen av lokala
och regionala nätverk och behovet av samverkan.
Detta är områden som ingår i den näringspolitik som
utskottet förordar. I den nya regionala
näringspolitik som nu håller på att ta form, främst
genom tillväxtavtalen, är målet just att utifrån de
regionala förutsättningarna stimulera en hållbar
ekonomisk tillväxt. Utskottet utgår från att det som
motionärerna efterfrågar kommer att ingå som en
naturlig del av den framtida näringspolitiken,
varför något riksdagsuttalande i saken inte
erfordras. Utskottet behandlar tillväxtavtalen i ett
senare avsnitt.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här
aktuella motioner - 1999/2000:Sk692 (m),
1999/2000:A805 (m), 1999/2000:N335 (m),
1999/2000:N205 (m), 1999/2000:N239 (m),
1999/2000:N272 (m) 1999/2000:N384 (kd),
1999/2000:N387 (c), 1999/2000:N360 (c), 1999/2000:
N389 (c), 1999/2000:N361 (fp), 1999/2000:N386 (fp),
1999/2000:A230 (fp) och 1999/2000:Fi213 (mp) - i
berörda delar.
Statliga företag
Motionerna
Två olika typer av frågor berörs i de här aktuella
motionerna rörande statliga företag, nämligen
förslag om försäljning av företagen och förslag om
ändrad sammansättning av styrelserna för företagen.
Riksdagen bör hos regeringen begära en utredning om
kvotering till styrelseposter i företag med statligt
ägande, anförs det i motion 1999/2000:N341 (s).
Motionärerna hänvisar till statistik som redovisades
i Kvinnomaktutredningens betänkande Ledare, makt och
kön (SOU 1997:135), enligt vilken både kvinnor och
män är familjeförsörjare och den politiska och
fackliga makten är jämnare fördelad mellan könen än
tidigare. På dessa områden har kvinnor sålunda
ekonomisk makt, konstaterar motionärerna. I
näringslivets ledarskikt saknas dock i stort sett
kvinnor - 58 % av de privata arbetsplatserna saknar
kvinnliga chefer helt, och 99,6 % av börsföretagens
verkställande direktörer är män. Männen innehar en
klar majoritet av styrelse- och ledningsposterna i
statliga företag, konstaterar motionärerna vidare
och påpekar att i regeringens skrivelse 1999/2000:20
angående företag med statligt ägande finns ingen
redogörelse för jämställdhet. En sådan redovisning
planeras för år 2000, men av årsredovisningarna
framgår att kvinnorna i stort sett saknas på
styrelseposterna, säger motionärerna. De förordar
kvotering för att öka kvinnors andel på beslutande
poster inom näringslivet - en ordning som för
närvarande diskuteras i Norge.
En plan för försäljning av statlig verksamhet
begärs i partimotion 1999/2000:N322 (m). Statens
främsta uppgift inom näringspolitiken är att skapa
ramar och regler för företagens verksamhet och bidra
till att skapa gynnsamma förutsättningar för
långsiktig tillväxt, fler företag, fler
arbetstillfällen och god konkurrens, anför
motionärerna. De anser att en privatisering av de
statliga företagen skulle åstadkomma följande:
renodla statens roll som lagstiftare och normgivare,
stärka de privatiserade företagen, sprida intresset
för sparande i aktier till nya grupper och bredda
riskkapitalmarknaden samt ge staten inkomster som
kan användas till andra, mer angelägna ändamål.
Motiven för det statliga ägandet är svaga och
otillräckliga, sägs det vidare i motionen. All
verksamhet som kan bedrivas bättre eller lika bra i
privat som i offentlig regi bör vara privatägd,
anför motionärerna och menar att konkurrensutsatt
verksamhet bör bedrivas i privat regi. All
verksamhet som lika effektivt eller bättre kan
drivas i full konkurrens skall utföras på ett sådant
sätt, sägs det. Även monopolverksamhet anses ofta
kunna bedrivas bättre i privat än i offentlig regi,
t.ex. genom att driften av en monopolbetonad
verksamhet läggs ut på entreprenad genom ett öppet
upphandlingsförfarande. De förordade
privatiseringarna bör genomföras på ett sätt som
bidrar till att långsiktigt bredda
riskkapitalmarknaden. Detta bör främst åstadkommas
genom följande tre huvudtyper av åtgärder: en
reformering av skattesystemet, främjande av
intresset hos allmänheten för att äga svenska aktier
samt ökade möjligheter för anställda att äga aktier
i de företag där de arbetar. Försäljningarna bör,
enligt motionärerna, genomföras enligt följande tre
principer: försäljningen skall stärka företaget,
allmänheten skall erbjudas att köpa aktier samt de
anställdas delägarskap skall underlättas.
Moderata samlingspartiet anser att i första hand
ett trettiotal statliga företag bör privatiseras
helt eller delvis. Privatiseringarna kan delas in i
följande tre grupper: breda aktiespridningar över
börsen, direktförsäljningar samt bolag eller
verksamheter under någon form av strukturering eller
med behov av omstrukturering där ägarbreddning eller
försäljning kan bli aktuell. I motionen lämnas en
utförlig redovisning över de privatiseringar som
förordas. Vidare beskrivs hur försäljningarna av de
olika bolagen och verksamheterna bör utföras.
Redovisningen upptar följande bolag: AmuGruppen AB,
Apoteket AB, Arlanda och Landvetters flygplatser,
Assi Domän AB, Celsius AB, Luossavaara Kiirunavaara
AB (LKAB), Luftfartsverket, Nordbanken Holding AB,
Posten AB, Samhall AB, SAQ Kontroll AB, SAS Sverige
AB, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB),
Statens Järnvägar, AB Svensk Bilprovning, Svenska
rymdaktiebolaget, AB Svenska Spel, AB Sveriges
Provnings- och Forskningsinstitut, Sveriges Radio
och Sveriges Television, Telia AB, Teracom AB, AB
Tumba Bruk, Vasakronan AB, Vattenfall AB, Vin &
Sprit AB, Vägverket Produktion,
Värdepapperscentralen VPC AB.
Regeringen bör omgående presentera en plan för
privatiseringar av statliga bolag, anförs det också
i en annan partimotion från Moderata
samlingspartiet, 1999/2000:Sk692 (m). Konkurrens bör
prägla hela den svenska ekonomin och konkurrensen
bör stärkas genom att statligt ägande i näringslivet
avvecklas, menar motionärerna. De anser att en
privatisering av de statliga företagen tydliggör
statens roll som lagstiftare och normgivare, ökar
statskassans inkomster, breddar riskkapitalmarknaden
till nya grupper och stärker de privatiserade
företagen.
Riksdagen bör göra ett uttalande om ökad
ägarspridning genom utförsäljning av statliga
företag, anförs det i partimotion 1999/2000:N384
(kd). Staten är en mycket stor aktie- och
företagsägare, konstaterar motionärerna med
beklagande. Ett skäl för försäljning av statens
aktier i företag är, enligt motionärerna, att
renodla statens roll - staten skall sätta ramar och
övervaka spelreglerna men inte sköta företagandet.
Ett annat skäl är att ägandet bör spridas. Ett
tredje skäl är att det förbättrar förutsättningarna
för de berörda företagen. Ytterligare ett skäl är
att minska statens räntebörda genom ett minskat
lånebehov. Värdet på statens företagsägande kan
beräknas till ca 500 miljarder kronor, säger
motionärerna. De anser dock inte att alla företag
skall säljas, t.ex. bör staten inte avhända sig
inflytandet över och ansvaret för Systembolaget.
Försäljningen av statliga företag skall ske till
marknadsmässiga priser och i den takt som är möjlig
med hänsyn till andra introduktioner på
aktiemarknaden, sägs det. Till de företag som snabbt
anses kunna säljas hör bl.a. Telia AB, Nordbanken
Holding AB, Vasakronan AB, Assi Domän AB och SBAB.
Det sammanlagda värdet för dessa företag anses ligga
runt 110 miljarder kronor. De företag som är
aktuella är sådana som är verksamma inom
konkurrensutsatt verksamhet, anför motionärerna -
det finns självfallet ingen anledning att byta ett
monopol mot ett annat. Vid utförsäljning bör
allmänheten och de anställda i företagen vara en
viktig målgrupp.
Statlig monopolverksamhet får inte utnyttjas till
konkurrenssnedvridande verksamhet, anförs det i
motion 1999/2000:N201 (kd). Det gäller bl.a. Sy-
stembolaget AB, Posten AB och Apoteket AB. Genom
ensamrätten till försäljning av vissa varor lockas
kunder till försäljningsstället, där det erbjuds en
rad varor som av tradition kunnat köpas i privata
butiker, säger motionären. Hon uppger att de
statliga företagens sidoverksamhet ökar snabbt i
omfattning och uppskattas till 67 miljarder kronor.
Som exempel nämns att det på postkontoren säljs CD-
skivor, kort, böcker och papper, att det på apoteket
säljs icke-medicinska artiklar som tvål, tandkräm
och tandborstar och att det på SJ erbjuds
presentchoklad. Då kostnaderna för lokaler och
personal uppbärs av den ordinarie, statliga
verksamheten innebär det ekonomiskt en snedvridning
av konkurrensen, anser motionären och menar att
marknadens spelregler måste vara tydliga och gälla
lika för alla.
Riksdagen bör begära att regeringen lägger fram en
plan för utförsäljningar av statlig egendom, anförs
det i partimotion 1999/2000:Fi211 (c). Det kapital
som finns i en rad statliga bolag skulle kunna göra
mycket större nytta på annat håll, anser
motionärerna och framhåller att eftersom inkomster
från utförsäljningar är av engångskaraktär lämpar de
sig väl för avbetalning på statsskulden, som vid
1999 års utgång beräknades uppgå till nästan 1 400
miljarder kronor. Genom att sälja statliga bolag och
använda inkomsterna till att amortera på
statsskulden skulle de statliga räntorna (för år
2000 beräknas de uppgå till 81,8 miljarder kronor)
kunna minska kraftigt, vilket i sin tur skulle få
till följd att statens resurser skulle kunna
användas till andra ändamål, anför motionärerna. De
anser att det dessutom finns en moralisk aspekt i
att minska statsskulden, genom att kommande
generationer inte skall behöva drabbas av att
Sverige tidigare levt över sina ekonomiska
tillgångar. Centerpartiet anser att det finns stora
rationaliseringsvinster i en avveckling av
monopolställningen för Apoteket AB. Intäkterna härav
beräknas till ca 130 miljoner kronor för år 2000, ca
450 miljoner kronor för år 2001 och ca 500 miljoner
kronor för år 2002. Försäljning anses också kunna
ske av en del av den mark som finns i det statligt
ägda bolaget Sveaskog samt av Telia, Nordbanken
Holding AB och Vasakronan. Sammantaget föreslår
Centerpartiet en i förhållande till regeringen ökad
utförsäljning av statlig egendom med 10 miljarder
kronor. Ränteeffekterna härav beräknas till 250
miljoner kronor för år 2000.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att det skall
ske en systematisk försäljning av statliga företag,
anförs det i motion 1999/2000:N319 (fp). Staten bör
inte äga bolag och driva affärsverksamhet - det är
en olämplig sammanblandning av uppgifter, anser
motionärerna. De menar därför att i princip skall
allt offentligt ägande av företag avvecklas. Skälen
härför är följande: staten skall inte både vara
domare och spelare; marknadsekonomi förutsätter
privata ägare; andra företag diskrimineras;
effektivitet kräver tydlig rollfördelning;
demokratisk styrning av Sverige och
lönsamhetsstyrning av företagen skall åtskiljas;
regering och riksdag har viktigare saker att syssla
med. Den globala kapitalmarknaden bör kunna erbjuda
goda möjligheter till försäljning av statliga
företag till bra priser, varför processen att
avlasta statsskulden genom att sälja statliga
företag inte skall behöva störa den inhemska
riskkapitalmarknaden, anser motionärerna. De pekar
på att det under kommande år, fr.o.m. år 2001, finns
mycket riskvilligt, svenskt kapital som skall
placeras i aktier. Det rör sig om
premiepensionsdelen av pensionssparandet, ca 5060
miljarder kronor vid den tidpunkten, samt ca 350
miljarder kronor av de reformerade AP-fonderna som
skall placeras, varvid det nya placeringsreglementet
kommer att tillåta att medlen placeras i aktier i
väsentligt större utsträckning än för närvarande. De
företag som står på Folkpartiets lista över
försäljning är främst det statliga ägandet i Telia,
Nordbanken Holding, Vasakronan, Assi Domän, SBAB,
VPC, Svenska Skeppshypotekskassan och Celsius. I
nästa steg bör följande privatiseras: hela eller
delar av Vattenfall, LKAB, SAS, SJ, Posten,
Apoteket, Arlanda och Landvetters flygplatser,
Luftfartsverket, Svensk Bilprovning, Sveriges
Provnings- och Forskningsinstitut samt Teracom,
anger motionärerna.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att antalet
styrelseuppdrag per person i statliga bolag skall
begränsas och att staten genom sitt ägarinflytande
skall arbeta för detta, anförs det i motion
1999/2000:N264 (mp). Sverige är ett litet land, i
vilket en handfull människor har gjort det till vana
att utse varandra till styrelseledamöter i varandras
styrelser, säger motionären och anser att det är ett
demokratiskt, men sannolikt också ett ekonomiskt och
näringspolitiskt, problem. Ungefär 2 000 svenskar
har mer än tio styrelseuppdrag, uppger motionären
och ifrågasätter om de som har styrelseuppdrag i
flera stora företag verkligen förmår göra ett bra
arbete. Staten bör vara ett föredöme för
näringslivet i detta avseende, genom att riksdagen
ger regeringen i uppdrag att se över problemet, med
inriktning att antalet styrelseuppdrag per person
inom de statliga bolagen skall begränsas, anför
motionären.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen avslog våren 1999 motioner med förslag om
utförsäljning av statliga företag, liknande de här
aktuella (bet. 1998/99:NU6, rskr. 1999/2000: 170).
Bakom det som blev riksdagens beslut stod
företrädarna för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet, medan företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet gemensamt hade en annan syn på det
statliga ägandet. Hösten 1999 behandlade riksdagen
regeringens skrivelse 1999/2000:20 med redogörelse
för företag med statligt ägande (bet.
1999/2000:NU7). I ett särskilt yttrande (m, kd, c,
fp) erinrades om tidigare framförda uppfattningar
beträffande statliga företag.
Riksdagen beslöt våren 1996 om riktlinjer för
statens företagsägande (prop. 1995/96: 141, bet.
1995/96:NU26), enligt vilka följande huvudprinciper
skall gälla för förvaltningen av statliga företag:
- Statligt ägda företag skall arbeta under krav på
effektivitet, avkastning på det kapital företaget
representerar och strukturanpassning.
- Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt
företag skall med utgångspunkt i uppsatt
verksamhetsmål aktivt följa företagets utveckling
och vidta erforderliga åtgärder för att företaget
skall uppfylla kraven på effektivitet, avkastning
och strukturanpassning.
Härutöver beslöt riksdagen att bemyndiga regeringen
att - med vissa givna restriktioner - kunna minska
statens ägande i åtta angivna företag, nämligen Assi
Domän AB, Celsius AB, Enator AB, Pharmacia & Upjohn
Inc., SAQ Kontroll AB, AB Svensk Exportkredit, SBL
Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta bemyndigande
ersatte det bemyndigande som riksdagen lämnat år
1991 (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10).
Samtidigt angavs att av riksdagen tidigare lämnade
bemyndiganden avseende Nordbanken, Securum AB och
Svenska Skogsplantor AB skulle fortsätta att gälla.
Våren 1998 behandlade utskottet ett förslag från
Riksdagens revisorer (1997/98:RR9) om statens roll
som ägare av bolag. Förslaget avstyrktes med
hänvisning till pågående utvecklingsarbete inom
Regeringskansliet. I en reservation (m, fp, kd)
tillstyrktes förslaget. Utskottet avstyrkte också
motionsyrkanden om att regeringen skall presentera
en plan för riksdagen angående försäljning av
statliga bolag, med hänvisning till att inga nya
omständigheter hade framkommit som motiverade en
ändrad grundinställning. I reservationer (m, fp, kd;
c; mp) redovisades respektive partiers uppfattning i
frågan om försäljning av statliga företag. Riksdagen
följde utskottet.
Riksdagen beslöt våren 1999, på regeringens
förslag, att godkänna ett samgående mellan svenska
Telia och norska Telenor (prop. 1998/99:99, bet.
1998/99:NU14). Sammanslagningen sågs som en
väsentlig förutsättning för att företagen skulle
kunna hävda sig i den allt hårdare
konkurrenssituationen i Europa. Företrädarna för
Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna
accepterade sammanslagningen av Telia och Telenor
under förutsättning att det skedde en omförhandling
av aktieägaravtalet; i annat fall avvisades
propositionen. I en annan reservation (c)
tillstyrktes sammanslagningen av Telia och Telenor
på villkor att riksdagen uttalade att en utbyggnad
av digital infrastruktur skall komma till stånd, med
den finansiering som förordades i reservationen.
Folkpartiets representant avstyrkte propositionen
och förordade i stället att hela Telia skall
privatiseras. I december 1999 meddelade de svenska
och norska regeringarna att fusionen mellan Telia
och Telenor skulle avbrytas.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
väckte i januari 2000 frågan om initiativ av
utskottet i ärendet om Telia AB, med innebörd att
riksdagen skulle ge regeringen fullmakt att sälja
Telia. Företrädarna för Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet avvisade detta
förslag, varefter företrädarna för de övriga fyra
partierna reserverade sig mot beslutet och menade
att utskottet borde ha tagit ett sådant initiativ.
Näringsminister Björn Rosengren har informerat
utskottet om att frågan om Telias framtid skall
behandlas i den IT-proposition som är aviserad till
den 22 mars 2000 och att en separat proposition med
förslag om försäljning av delar av statens aktier i
Telia samtidigt skall föreläggas riksdagen.
Utskottet behandlar mot bakgrund härav inte frågan
om försäljning av Telia i detta betänkande.
Av de företag som tas upp i motion 1999/2000:N322
(m) har försäljning skett av SAQ Kontroll AB (juni
1999) och av Värdepapperscentralen VPC AB (juli
1999). Utskottet har nyligen tillstyrkt
försäljningen av statens aktier i Celsius AB (prop.
1999/2000:29, bet. 1999/2000:NU9). Beträffande AB
Tumba Bruk kan noteras att bolaget ligger under
Riksbanken och att därmed riksdagen själv har
beslutandemakten.
Beträffande frågan om osund statlig konkurrens, som
tas upp i motion 1999/2000:N201 (kd), kan noteras
att ett av de företag som nämns i motionen, nämligen
Posten, inte har monopol, utan att postmarknaden är
avreglerad. Generellt gäller, enligt
Näringsdepartementet, att staten som ägare ställer
starka krav på att kommersiell verksamhet inte får
suvbventioneras med medel från monopolverksamhet.
Frågan om andelen kvinnor i styrelser för statliga
bolag, som berörs i motion 1999/2000:N341 (s),
behandlades senast av utskottet våren 1999 (bet.
1998/99:NU6, rskr. 1998/99:170). Det konstaterades
att kvinnorepresentationen i de statliga bolagens
styrelser uppgår till närmare 30 %, att jämföra med
motsvarande andel hos de börsnoterade bolagens
styrelser som ligger på 3-4 %. Det förutsattes
att den målsättning om jämställd representation, lön
och inflytande som riksdagen vid ett flertal
tillfällen uttalat, och som en bred opinion klart
ställt sig bakom, leder till en ökande andel kvinnor
i både styrelserna och ledningarna för de statliga
företagen.
Enligt den sammanställning över styrelseledamöter i
de statliga bolagen som finns i regeringens
skrivelse 1999/2000:20 med 1999 års redogörelse för
företag med statligt ägande utgjorde kvinnor 28 % av
samtliga personer i sammanställningen. Detta var en
procentenhet lägre än vad som gällde enligt 1998 års
redogörelse. Om hänsyn tas till att vissa personer
har mer än ett uppdrag är andelen kvinnor med
styrelseuppdrag 28 % enligt 1999 års redogörelse -
samma andel som gällde enligt 1998 års redogörelse.
Målet är, enligt uppgift från Näringsdepartementet,
att nå 50 %, och ett etappmål är 40 % år 2003.
Enligt en rapport till Kvinnomaktutredningen -
Ledare, makt och kön (SOU 1997:135) - uppgick
andelen kvinnor i de börsnoterade aktiebolagens
styrelser till 3,4 % år 1996.
Beträffande yrkandet i motion 1999/2000:N264 (mp)
om begränsning av antalet styrelseuppdrag i statliga
företag kan noteras att, enligt
Näringsdepartementet, antalet uppdrag per ledamot är
lågt. På departementet finns ingen sammanställning
över vilka uppdrag de berörda personerna har utöver
dem de har i statliga företag. Det kan dock antas
att de har flera uppdrag, eftersom det enligt
departementet är just den typ av personer som anses
önskvärda i de statliga företagens styrelser,
nämligen erfarna personer med nätverk som anses
effektivt kunna bidra till det berörda företagets
utveckling.
Utskottets ställningstagande
Statliga företag bidrar av flera skäl till en hög
servicenivå och likvärdighet för hela landet, anser
utskottet. Ett statligt ägande är motiverat av bl.a.
sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl och
behövs därutöver för att bevaka viktigare
naturtillgångar som skogen och malmen. Dessutom kan
statliga företag ha andra funktioner att fylla.
Utskottet ser inget behov av att en plan för
försäljning av statliga företag tas fram. I vissa
fall kan det vara motiverat med försäljning av ett
statligt bolag - ett exempel på ett sådant bolag som
nyligen har varit aktuellt är Celsius, där riksdagen
i februari 2000 beslöt om försäljning av statens
aktier. Den ordning som för närvarande gäller och
som innebär att regeringen - i det fall den inte
redan har beslutsmöjlighet - lägger fram ett förslag
till riksdagen om försäljning, anser utskottet vara
ändamålsenlig. Likaså anser utskottet att de krav
som ställs på förvaltningen av statliga företag,
dvs. krav på effektivitet, avkastning på det kapital
företaget representerar och strukturanpassning, är
utformade med utgångspunkt i att det statliga
företagskapitalet skall bevaras och utvecklas.
Beträffande förslaget i motion 1999/2000:N341 (s)
om en utredning om könskvotering till styrelseposter
i de statliga bolagen konstaterar utskottet att
kvinnorepresentationen uppgår till närmare 30 %, att
jämföra med motsvarande andel hos de börsnoterade
bolagens styrelser där den ligger på 3-4 %.
Utskottet förutsätter att den målsättning om
jämställd representation, lön och inflytande som
riksdagen vid ett flertal tillfällen uttalat, och
som en bred opinion klart ställt sig bakom, leder
till en ökande andel kvinnor i både styrelserna och
ledningarna för de statliga företagen.
I motion 1999/2000:N264 (mp) tas upp en annan fråga
om sammansättningen av styrelserna i de statliga
företagen, nämligen antalet uppdrag per person.
Enligt utskottets mening står här två goda principer
mot varandra. Den ena är att det kan anses positivt
att antalet uppdrag som en person har begränsas, och
den andra är att det är önskvärt att ha erfarna
personer med nätverk i de statliga företagens
styrelser samtidigt som denna kategori av personer
ofta tenderar att ha flera styrelseuppdrag.
Utskottet utgår från att regeringen har denna
intressekonflikt i åtanke vid tillsättandet av
styrelserepresentanter.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
1999/2000:N341 (s), 1999/2000:N322 (m),
1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000:N384 (kd),
1999/2000:N201 (kd), 1999/2000:Fi211 (c),
1999/2000:N319 (fp) och 1999/2000:N264 (mp) i
berörda delar.
Regelförenkling
Motionerna
Frågan om regelförenkling tas upp i 14 motioner.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till
regelförenklingar för företagen i enlighet med de
förslag som Småföretagsdelegationen lade fram,
anförs det i partimotion 1999/2000:Sk692 (m).
Specifikt omnämns införandet av en s.k.
solnedgångsparagraf, vilken innebär att alla regler
fortlöpande ses över och utmönstras automatiskt om
de inte har tillämpats på fem år.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att utreda
vilka möjligheter som finns för att förenkla
möjligheterna att starta eget företag, anförs det i
motion 1999/2000:N218 (m). Den som vill bli egen
företagare möter en svårhanterlig byråkrati och
krångliga regler, säger motionärerna och nämner de
problem som är förknippade med inregistrering av en
firma eller ett bolag hos Patent- och
registreringsverket (PRV). Motionärerna redovisar
exempel på personer som fått vänta i månader på
besked om huruvida ett föreslaget namn blir godkänt.
Enligt deras uppfattning borde - med nuvarande
möjligheter till databehandling - en registrering av
namn hos PRV kunna behandlas med vändande post.
I motion 1999/2000:N223 (m) begärs att en
heltäckande översyn skall göras av
familjeföretagandets villkor, med
Småföretagsdelegationens förslag som grund och i
nära samarbete med företrädare för
familjeföretagarna. Därefter bör regeringen
skyndsamt återkomma med förslag till åtgärder.
Motionärerna anser att statsmakterna måste slå vakt
om familjeföretagandet och underlätta för denna form
av ägande och likaså främja nyföretagandet.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att mängden
regler för företagsamhet skall minska med en faktor
tio under en tioårsperiod, anförs det i motion
1999/2000:N294 (m). Begreppet faktor tio, som ofta
används i samband med hållbar utveckling, innebär
att om en hållbar utveckling och god standard över
hela jorden skall uppnås, måste den rika världen
minska sin förbrukning av naturresurser med en
faktor tio, dvs. till 10 % av vad som används för
närvarande. Motionärerna menar att faktor tio måste
införas även när det gäller regler och föreskrifter,
särskilt för företagen. Svenska företagare är bland
de hårdast reglerade i världen, hävdar motionärerna
och uppger att en företagare i Sverige måste rätta
sig efter över 4 000 regler, motsvarande 20 000
trycksidor, och att reglerna för företagen ökar med
ca 5 000 nya/omarbetade sidor varje år. Skall
nyföretagandet öka måste regelmängden minskas
kraftigt, menar motionärerna.
Avregleringarnas betydelse för den framtida
ekonomiska utvecklingen måste betonas tydligare, och
främjande av konkurrens och förnyelse måste bli en
central del av näringspolitiken, anförs det i motion
1999/2000:N273 (m, kd, fp). Under den
socialdemokratiska regeringen har
avregleringsarbetet tappat tempo och Sverige ligger
långt efter övriga Europa vad gäller
regelförenklingar, hävdar motionärerna. De säger att
det visserligen har talats en hel del om att
genomföra Småföretagsdelegationens förslag, men att
situationen i stället har förvärrats för företagarna
genom att fler nya regler införts och genom att
beslutade avregleringar återställts. Arbetet med att
slopa, förenkla eller förbättra reglerna för
företagen bör nu bedrivas med full kraft, och
genomförandet av förslagen i
Småföretagsdelegationens betänkanden brådskar, anför
motionärerna. I motionen läggs en lång rad förslag
fram enligt följande.
Ett tydligt och kvantifierbart mål för
regelförenklingsarbetet under mandatperioden bör
anges, anser motionärerna. Detta kan utformas
antingen som krav på att regelvolymen eller
företagens administrativa belastning av regelverket
skall minskas i viss angiven omfattning. Vidare bör
mål anges för arbetet med de befintliga reglerna,
med innebörd att alla regler skall gås igenom under
mandatperioden. En försöksverksamhet med
tidsbegränsade regler bör genomföras, sägs det
vidare. Regeringen bör också införa en
solnedgångsparagraf, vilket som nämnts innebär att
alla regler skall genomgå en rullande översyn och
att de som inte tillämpats på fem år skall tas bort.
Regeringen bör uppdra åt myndigheterna att dessa i
kontakter med småföretagare skall ägna särskild
uppmärksamhet åt information till företagen, anför
motionärerna vidare. Företagen bör även i god tid
informeras om regelförändringar så att de hinner
anpassa verksamheten, och informationsansvariga
kontaktpersoner bör inrättas vid statliga
myndigheter och kommuner. Beslut av regeringen som
berör företagandet bör fattas i god tid före
ikraftträdande, så att företagen ges erforderlig tid
för anpassning till de nya förutsättningarna. För
att underlätta och effektivisera samspelet mellan
myndigheter och företag bör handläggare så långt
möjligt ges ökade befogenheter och ansvar.
Regeringen bör uppdra åt myndigheterna att lämna
bindande löften om hur lång tid det tar att avgöra
ett ärende. Om myndigheten inte hör av sig inom
angiven tid bör detta medföra ett automatiskt
avgörande av ärendet till företagarens fördel.
En rad åtgärder för att åstadkomma förenklingar för
företagen föreslås i partimotion 1999/2000:N384
(kd). Det gäller inrättande av en referensgrupp
bestående av företagare och forskare, inrättande av
en grupp för avreglerings- och småföretagsfrågor i
Statsrådsberedningen, åtgärder för enklare
registrering och uppgiftslämnande för småföretag,
införande av en solnedgångsparagraf och införande av
ett Internetbaserat informationssystem för
företagare. Erfarenheterna från andra länder där
avregleringsarbetet tas på allvar, såsom
Storbritannien, Nederländerna och Irland, visar att
det krävs ett starkt politiskt stöd från allra
högsta nivå, säger motionärerna. De menar att
statsministern och finansministern bör leda och
politiskt ansvara för arbetet och att detta bör ske
genom att en gemensam grupp bildas i
Statsrådsberedningen och Finansdepartementet, med
uppgift att initiera och följa avregleringsarbetet i
departement och myndigheter. Varje år bör en
redogörelse för avregleringsarbetet lämnas till
riksdagen, och varje departement och varje myndighet
bör vara ansvarig för rapportering till den nämnda
avregleringsgruppen.
Småföretagsdelegationens rapport innehåller en lång
rad förslag som är av sådan art att de dramatiskt -
utan statsfinansiella kostnader - skulle underlätta
för småföretagen, säger motionärerna. De anser sig
kunna konstatera att endast knappt hälften av
Småföretagsdelegationens förslag åtgärdats trots
återkommande löften från regeringen.
Kristdemokraterna menar dock att de flesta av
delegationens återstående förslag skyndsamt kan och
bör genomföras. Också i denna motion påpekas att en
svensk företagare har ungefär 4 000 regler och ca 20
000 trycksidor att hålla reda på och att varje år
tillkommer ca 5 000 sidor med omarbetade eller nya
regler. Också Kristdemokraterna anser att en
solnedgångsparagraf bör införas så att
företagsregler som inte använts på fem år eller mer
slopas. Många företagare upplever att myndigheter
har dålig service och inte är tillgängliga, säger
motionärerna vidare. De anser att myndigheterna bör
ändra attityden till företagare och i högre
utsträckning betrakta dessa som sina kunder och att
de också bör kunna lämna bindande löften om hur lång
tid det får ta att avgöra ett ärende. Myndigheterna
bör också anpassa servicenivå och "öppettider" till
efterfrågan och utse informationsansvariga
kontaktpersoner för företagen, anser motionärerna.
De föreslår att myndigheterna i sina
årsredovisningar skall redovisa hur service- och
informationskraven klarats gentemot företagen när
det gäller handläggningstider, väntetider i telefon
osv. I motionen tas slutligen också IT-området upp.
Den offentliga sektorn bör göra all upphandling
elektroniskt, och den bör ske på ett sådant sätt att
även små företag har möjligheter att ta del av
förfrågningar och att lägga anbud, anför
motionärerna. De anser att alla offentliga
handlingar bör kunna nås elektroniskt och
kostnadsfritt.
Småföretagsdelegationens samtliga förslag bör
genomföras, anförs det i motion 1999/2000:N277 (kd).
De förslag om regelförenklingar som lämnas i
budgetpropositionen är inte tillräckliga för att
göra företagsklimatet tillräckligt bra, anser
motionärerna och menar att i regelverk och
förordningar måste företagets, men också
företagarens, förhållanden beaktas.
Det behövs förenklade regler för småföretag, anförs
det i motion 1999/2000:N323 (kd).
Småföretagsdelegationen har presenterat ett stort
antal konkreta förslag på hur regelverket skulle
kunna förenklas, bl.a. det som gäller vid
registrering av nya företag, erinrar motionären om.
Han framhåller Kanada som ett föregångsland på detta
område. Där kan nyföretagare via egen dator,
kommunens näringslivskontor eller statligt bibliotek
registrera sitt företag med namn, anmäla sig för
olika skatter och försäkringskassa samt ordna
ytterligare nödvändiga tillstånd, vilket beräknas ta
ca 20 minuter. Procedurerna vid registrering av
företag bör, enligt motionären, förenklas på
följande sätt: kommunikation med myndigheter skall
kunna ske via Internet, och en person som vill
starta företag skall endast behöva kontakta en
myndighet; det skall vara lätt att skaffa F-
skattsedel; förenklad självdeklaration för
småföretagare bör införas.
Riksdagen bör göra ett uttalande om regelförenkling
för företagare och entreprenörer, anförs det i
motion 1999/2000:N324 (kd). Organisationer och
myndigheter måste vara lyhörda för önskemål och krav
från entreprenörer, och riksdag och regering måste
också vara beredda att bidra till rimliga,
långsiktiga förutsättningar för företagande, säger
motionären.
I motion 1999/2000:N268 (kd, m, c, fp) begärs
riksdagsuttalanden i följande avseenden: om att ett
stabilare regelverk bör införas där alla företag
behandlas lika; om att antalet regler bör minskas
och göras tydligare; om att samhällets kostnader för
regelverket bör minskas; om att förslagen från
Småföretagsdelegationen och från den s.k. BEST-
gruppen (Business Environment Simplification Task
Force) bör genomföras; om att SimpLex-kommissionen
bör förstärkas. Ett stort problem är att reglerna
för företagen är så många och att de ändras så ofta,
anför motionärerna och påpekar att de administrativa
kostnaderna för småföretagen blir högre ju mindre
företaget är. Därför är det nödvändigt att antalet
regler minskas samt att de befintliga reglerna
förenklas och förtydligas. Motionärerna refererar
till en undersökning av Företagarnas
Riksorganisation enligt vilken många småföretagare
känner sig främmande inför lagstiftningen och
utlämnade till tjänstemännens bedömning. De små
företagen vill, enligt undersökningen, ha ett
stabilt regelverk där alla behandlas lika. Av
Småföretagsdelegationens alla förslag har hittills
bara åtta genomförts på ett sätt som märks för
företagen, hävdar motionärerna och menar att ett
förslag kan anses genomfört först den dag
företagaren märker det i sitt dagliga arbete. EG-
kommissionen tillsatte hösten 1997 en grupp, BEST-
gruppen, med syfte att ta fram regelförenklingar för
små och medelstora företag, och som ett resultat
härav antog ministerrådet våren 1999 en
handlingsplan riktad till medlemsländerna,
konstaterar motionärerna. De påstår att den svenska
regeringen inte har agerat med anledning härav och
finner detta vara anmärkningsvärt. Regeringen har
efter brittiskt mönster inrättat en särskild
funktion inom Näringsdepartementet, SimpLex, med
uppgift att identifiera områden med behov av enklare
regler och att genomföra granskning enligt
förordningen (1998:1820) om särskild
konsekvensanalys av reglers effekter för små
företags villkor, erinrar motionärerna vidare om. De
anser att det är viktigt att ytterligare resurser
anslås till detta arbete.
Det måste till bättre åtgärder för att underlätta
för de små företagen, anförs det i partimotion
1999/2000:N214 (c). Förenklingar i lagar och regler
som berör företagandet måste snabbt komma till
stånd, anser motionärerna och säger att ett alltför
omfattande regelverk är en av de mest hämmande
faktorerna för de små företagen. Regeringen måste
därför, enligt motionärerna, snarast återkomma med
förslag i enlighet med det sagda.
Reglerna för att starta eget företag måste
förenklas och handläggningstiderna måste förkortas,
anförs det i motion 1999/2000:N236 (c). PRV har 6-8
veckors handläggningstid, säger motionären. Om konto
skall öppnas eller inköp göras för företagets
räkning hos leverantörer och grossister måste man
kunna visa att man har ett företag och ett F-
skattebevis. Fakturering kan inte heller ske utan
att företaget är momsregistrerat. Skattemyndigheten
har 6 veckors handläggningstid, påpekar motionären.
Hon anser att myndigheternas agerande avsevärt
förlänger tiden innan en nyföretagare kan ta ut lön
och leva på sitt företag.
Riksdagen bör göra ett uttalande om enklare regler
och förenklad myndighetshantering, anförs det i
motion 1999/2000:N265 (c). Både enskilda personer
och företag drabbas av ett stort antal regler och
förordningar, varav en del framstår som berättigade,
medan andra verkar tillkomna i något slags
byråkratisk yra, säger motionären. Hon föreslår att
regeringen skall anmodas att ge varje statlig
myndighet i uppdrag att aktivt verka för
förenklingsarbete. Varje revision vid en myndighet
bör innefatta en kontroll av hur myndigheten
bedrivit förenklingsarbetet, anför motionären. Hon
anger att målet exempelvis kan vara att 2 % av
respektive myndighets blankettflora skall avvecklas
eller förenklas per år och att i varje revisions-
och uppföljningsrapport skall redovisas hur regler
ändrats, så att de blivit enklare och hur enskilda
ärendens hantering förenklats.
En förenklad företagsregistrering bör införas,
anförs det i motion 1999/2000:N386 (fp). Enligt
Folkpartiets mening bör det införas en enkel och
lättförståelig blankett för registrering av företag,
vilken skall sändas till förslagsvis PRV. Denna
skall lätt kunna kombineras med ansökan om F-skatt
och momsregistrering, etc. Efter två tre dagar borde
PRV kunna återkomma med en bekräftelse, om inget mer
komplicerat förhållande råder och skattemyndigheten
kunna skicka F-skattsedeln, anser motionärerna och
hänvisar till förhållanden i Kanada, där en blivande
företagare kan registrera sitt företag, anmäla sig
för olika skatter och ordna eventuella tillstånd via
Internet. Hela proceduren skall inte behöva ta mer
än 20 minuter, säger motionärerna. De ställer detta
i kontrast till förhållandena i Sverige, där en
blivande företagare behöver kontakta PRV,
skattemyndigheten (ofta flera olika uppbördsenheter)
och försäkringskassan. Dessutom kan tillstånd
behövas från länsstyrelsen, kommunen eller någon
annan myndighet. Hela proceduren kan ta månader,
säger motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen beslöt våren 1999, på utskottets förslag,
om ett uttalande till regeringen om att det behövs
ytterligare åtgärder för att intensifiera det arbete
som regeringen bedriver på regelförenklingsområdet
(bet. 1998/99:NU6, rskr. 1998/99:170). För att
utvecklingen i fråga om regelförenklingar
kontinuerligt skall kunna följas bör regeringen
lämna en årlig redogörelse till riksdagen om
regelförenklingsarbetet, med en första sådan
redovisning i budgetpropositionen för år 2000,
anförde utskottet. Därvid bör ett mål för
regelförenklingsarbetet formuleras och en avstämning
mot Småföretagsdelegationens samtliga förslag göras.
Utskottet framhöll vidare vikten av att den
befintliga regelmassan - och inte bara nya regler -
uppmärksammas, så att onödiga regler kan slopas och
förenklingar och anpassningar göras i de regler som
bedöms som nödvändiga. I en reservation (m, kd, c,
fp) föreslogs ett riksdagsuttalande med krav på ett
flertal omedelbara åtgärder på
regelförenklingsområdet.
Hösten 1999 avslog riksdagen ett par motioner med
yrkanden om kortare handläggningstider vid PRV (bet.
1999/2000:NU1). Utskottet anförde att det - inte
minst för småföretagen - är viktigt att
handläggningstiderna för olika ansökningar hos
myndigheter kan hållas på en rimlig nivå. Utskottet
hänvisade till de åtgärder som regeringen vidtagit
för att komma till rätta med problemet. PRV skall
enligt en överenskommelse månadsvis till
Näringsdepartementet redovisa hur långa
handläggningstider myndigheten har för
nyregistrering och ändringsregistrering av
aktiebolag, handelsbolag och enskilda firmor samt
för registrering av varumärken. Redovisningen skall
för år 1999 avse månaderna september, oktober,
november och december samt för år 2000 månaderna
januari, mars, maj, juli, september och november.
Riksrevisionsverket har genom ett regeringsbeslut i
oktober 1999 getts i uppdrag att granska denna
rapportering. PRV utvecklar för närvarande ett nytt
IT-stöd som bl.a. skall leda till minskade
handläggningstider. PRV och Riksskatteverket
bedriver vidare ett samarbetsprojekt som bl.a.
syftar till minskade handläggningstider. I en
reservation (m, kd, c, fp) följdes de då aktuella
yrkandena upp.
Statsrådet Mona Sahlin besvarade i början av mars
2000 en interpellation (1999/2000:229) av Karin
Falkmer (m) om SimpLex-kommissionen. I
interpellationen ställdes följande fyra frågor mot
bakgrund av att chefen för kommissionen har valt att
lämna sin befattning: 1. Vad avser statsrådet göra
för att omgående föra upp regelförenklingsarbetet på
den högsta politiska nivåns agenda? 2. Vad avser
statsrådet göra för att minska den regeringsinterna
byråkrati som uppenbarligen försvårat SimpLex-
kommissionens arbete? 3. Vad avser statsrådet göra
för att få till stånd en attitydförändring och rätta
till de brister som uppenbarligen finns i
Näringsdepartementets organisation? 4. Vad avser
statsrådet konkret göra, exempelvis i form av
personalrekryteringar, för att av dagens sargade
SimpLex-kommissionen skapa ett handlingskraftigt
regelförenklingsinstrument?
I sitt svar framhöll statsrådet att regeringen i
många sammanhang har betonat vikten av ett gott
företagarklimat som gynnar nyföretagande och
tillväxt. En god regelkvalitet bidrar till ett
sådant klimat, sades det. Tillkomsten av SimpLex-
kommissionen är ett uttryck för regeringens
ambitioner att ta särskild hänsyn till småföretagens
villkor, uppgav statsrådet och försäkrade att
regelförenklingsarbetet är en politiskt högt
prioriterad fråga. Hennes strävan är att så fort som
möjligt få en nystart på SimpLex-kommissionens
arbete. Förhoppningen är att en ny chef för
kommissionen skall tillsättas mycket snart, varefter
även de övriga vakanserna skall tillsättas. Hon
räknade också med att referensgruppen, med Arne
Johansson vid Företagarnas Riksorganisation som
ordförande, skall tillföra arbetet kraft och
kompetens. Hon uppgav vidare att SimpLex-
kommissionen kommer att få stöd för sitt fortsatta
arbete både av Näringsdepartementet och av det
övriga Regeringskansliet. Slutligen underströk hon
att arbetet med regelförenkling är svårt och
långsiktigt och att det i hög grad handlar om att
förändra attityder. För att detta skall lyckas krävs
en öppen dialog mellan regelskapare och
regeltillämpare, sade hon och angav detta som
utgångspunkt för det fortsatta arbetet.
Till statsrådet Mona Sahlin har också nyligen en
fråga (1999/2000:516) om förenklingar för
företagande ställts av Karin Pilsäter (fp). I sitt
svar uppgav statsrådet att regeringen driver
regelförenklingsarbetet med hög prioritet. Hon
poängterade att när det gäller regelförenklingar och
t.ex. förbättrad information och service från
myndigheter till småföretag finns det i många fall
inte några enkla lösningar som kan genomföras med
direktverkan för företagen. Det handlar i stället om
att påverka attityder och att successivt arbeta in
hänsynen till småföretagens särskilda
förutsättningar i regelverken och hos myndigheterna.
I svaret redogjorde statsrådet också för de åtgärder
som vidtagits för att komma till rätta med bl.a. de
långa handläggningstiderna vid PRV (utskottet
redogör i det följande för detta). Hon hänvisade
också till den redogörelse som lämnats i
budgetpropositionen för år 2000 och försäkrade att
regeringen kommer att driva arbetet med att
förbättra villkoren för små och medelstora företag
med kraft. Det systematiska arbetet med
regelförenkling har ytterligare förstärkts efter att
SimpLex-kommissionen bildades och den har nu bl.a.
fått en starkare organisatorisk ställning, sades det
vidare. Kommissionen kommer också att förstärkas
genom ytterligare rekrytering av personal, och en ny
chef kommer att tillsättas inom kort. För att
upprätthålla en kontinuitet i verksamheten kommer
den förre chefen att ingå i en referensgrupp kopplad
till SimpLex-kommissionen.
Direktör Bengt Månsson, f.d. chef för SimpLex-
kommissionen, har inför utskottet redovisat
erfarenheterna av sitt arbete inom kommissionen.
Redovisning i budgetpropositionen för år 2000
I budgetpropositionen för år 2000 lämnar regeringen
i en särskild bilaga en redogörelse för åtgärder för
ett bättre småföretagsklimat, mot bakgrund av
förslagen av Småföretagsdelegationen (prop.
1999/2000:1, utg.omr. 24, bil. 1). Redogörelsen
innehåller, förutom ett inledande avsnitt, följande
fem underrubriker: regelförenkling, myndigheters
information och service, kapitalförsörjning och
vissa skattefrågor, konkurrensfrågor samt
kompetensutveckling och samverkan mellan småföretag.
Det inledande avsnittet och de två första avsnitten
berör frågor som tas upp i de här aktuella
motionerna och återges i sina huvuddrag i det
följande.
Regeringen tillsatte under hösten 1998 en
interdepartemental arbetsgrupp för att gå igenom
samtliga förslag från Småföretagsdelegationen.
Arbetsgruppen redovisade sitt arbete till regeringen
i mars 1999. Regeringens bedömning, mot bakgrund av
arbetsgruppens rapport, är att åtgärder nu vidtagits
för att undanröja majoriteten av de hinder för
företagande som delegationen kartlagt. Arbetet med
frågorna sker fortlöpande inom Regeringskan-sliet,
hos myndigheter och i pågående utredningar. I flera
fall har regeringen valt andra lösningar än exakt de
som föreslagits. Inom ett antal områden har
aktiviteter påbörjats efter det att
Småföretagsdelegationen lämnat sina rapporter.
Ungefär en fjärdedel av förslagen föranleder i
nuläget ingen åtgärd från regeringens sida.
Småföretagsdelegationens uppdrag och därmed även
dess betänkanden skiljer sig till viss del från
andra utredningar, eftersom förslagen i många fall
inte kan genomföras utan ytterligare utredning, sägs
det i propositionen.
Regeringen har, i linje med vad
Småföretagsdelegationen föreslagit, introducerat ett
system för effektivare problem- och
konsekvensanalyser av reglers effekter för små
företags villkor. Systemet har införlivats genom
beslut om ändringar i kommittéförordningen
(1998:1474), beslut om särskild förordning
(1998:1820) avseende myndigheter samt beslut om
riktlinjer för Regeringskansliet. Regeringen har
lagt ett politiskt ansvar för
regelförenklingsarbetet hos en särskild
statssekreterargrupp. Inom Näringsdeparte-mentet har
som nämnts en grupp, SimpLex, inrättats för att leda
det operativa arbetet med regelförenkling. (SimpLex-
gruppen ombildades under hösten 1999 till en
kommission.) Till SimpLex-kommissionen har knutits
en referensgrupp, bestående av personer med
erfarenhet av företagande. Näringsdepartementet har
också inrättat en större referensgrupp - Nybyggarna
- där både SimpLex-kommissionen och
Näringsdepartementet i övrigt bl.a. kan få
synpunkter och idéer av småföretagare rörande olika
förslag och andra principiella frågor inom
småföretagsområdet. En av grundtankarna bakom de
ökade kontakterna är att de skall leda till att
regeringens småföretagspolitik blir mer
efterfrågestyrd och träffsäker.
I syfte att skapa regler som är lättförståeliga och
så få som möjligt, utarbetar SimpLex-kommissionen en
handledning för problem- och konsekvensanalyser i
författningsarbetet, till stöd för olika
regelgivare. Denna handledning kommer att åtföljas
av information om och utbildning i det praktiska
arbetet med dessa analyser. För att skapa en
hävstångseffekt kommer s.k. förändringsagenter att
utbildas, med uppgift att verka för regelförenkling
inom Regeringskansliet, verk och myndigheter.
Småföretagsdelegationen föreslog att ett tydligt
och kvantifierbart mål för regelreformeringsarbetet
skall införas. Målet kan enligt delegationen
utformas som ett krav på minskad regelvolym i viss
given omfattning eller som ett krav på att
företagens administrativa belastning av regelverket
skall minska. Regeringen gör bedömningen att det är
mer ändamålsenligt med ett mål som relateras till
den administrativa börda som regelverket skapar för
företagen. Detta mot bakgrund av att reglerna har
olika innehåll och betydelse för företagsamheten.
Åtgärderna kan därför inte enbart bedömas utifrån en
kvantitativ angivelse av antalet avskaffade regler.
En viktig utgångspunkt för att kunna formulera ett
sådant mått är den kundundersökning bland utvalda
myndigheter som Näringsdepartementet genomför.
Myndigheter skall enligt SimpLex-förordningen
(1998:1820) årligen rapportera till regeringen om
sitt arbete med problem- och konsekvensanalyser
under det gångna verksamhetsåret. Myndigheterna
skall därvid ange de praktiska erfarenheterna och
resultaten av detta arbete. Regeringen kommer
därefter att till riksdagen lämna en årlig
redogörelse för regelförenklingsarbetet och de nya
mål som ställs upp i det fortsatta arbetet. En
första redovisning planeras ske under våren 2000.
I överensstämmelse med Småföretagsdelegationens
förslag innefattar regeringens
regelförenklingsarbete också en samordning med EG:s
regelgivning i frågor som berör näringslivet.
Riksskatteverket (RSV) och Patent- och
registreringsverket (PRV) har avlämnat slutrapport
avseende regeringens uppdrag om förenklad
företagsregistrering och arbetar med att genomföra
de åtgärder som föreslagits i rapporten. Åtgärderna,
som bygger på en Internetbaserad lösning, kommer att
förenkla registreringsproceduren, öka informationen
till företagen och förkorta handläggningstiderna.
PRV har på regeringens uppdrag också övervägt och
lämnat förslag till åtgärder som skall leda till ett
snabbare och enklare förfarande för registrering av
företagsnamn (firmor), bl.a. via Internet. Dessutom
skall företagaren kunna få råd och anvisningar om
reglerna för firmaregistrering. Förslagen bereds för
närvarande inom Regeringskansliet.
Regeringen har vidare slopat det obligatoriska
uppgiftslämnandet om sjukfrånvaro till
försäkringskassan för småföretag, genomfört
lättnader i beviljandet av F-skattsedel och slopat
kravet på licens och tillstånd i den form som
återfanns i den nu upphävda datalagen. Ett
omfattande arbete bedrivs också för att förenkla
tullprocedurerna i linje med
Småföretagsdelegationens förslag. Regeringen har
dessutom tidigare aviserat att förseningsavgiften
vid för sent inlämnad deklaration bör
differentieras. Regeringen har också genomfört det
förslag som delegationen lämnat angående regler för
uppställande av resultaträkning i årsredovisningen,
så att det inte längre krävs konkurrensskäl och
dispens från PRV för att använda en förkortad
resultaträkning. Vad gäller delegationens förslag om
förenklad redovisning och självdeklaration för
egenföretagare aviserades i budgetpropositionen om
att regeringen senare under hösten 1999 skulle ta
ställning till Förenklingsutredningens förslag om en
kontantmetod för småföretagare (SOU 1999:28).
Småföretagsdelegationen har föreslagit en rad
åtgärder för att förbättra myndigheternas
information och service till företag. Delegationen
anser att myndigheternas attityder och kompetens bör
förbättras. Regeringen delar delegationens
uppfattning och har därför vidtagit flera åtgärder
inom detta område. Genom en årligen återkommande
kundundersökning påbörjas en process som successivt
skall förbättra myndigheternas information och
service till företagen. Regeringen har vidare
beslutat att de berörda myndigheterna skall åtgärda
de brister som framkommer i undersökningen.
Undersökningen skall också kunna användas för s.k.
benchmarking.
Inom många myndigheter pågår ett omfattande arbete
med att förbättra information och service.
Regeringen har i regleringsbrev gett flera
myndigheter i uppgift att föreslå åtgärder för att
korta sina handläggningstider. En annan åtgärd som
vidtagits för att förbättra myndigheternas service
är obligatoriskt öppethållande under s.k. klämdagar.
Regeringen har vidare gett Statskontoret i uppdrag
att kartlägga och föreslå åtgärder för att förenkla
tillståndsgivningen hos olika myndigheter. I
Statskontorets uppdrag ingår att ta fram förslag på
olika områden där det skulle vara lämpligt att pröva
att införa bindande löften om handläggningstid och
att ersätta tillståndsprövning med enbart en anmälan
till ansvarig myndighet.
Småföretagsdelegationen har föreslagit att
myndigheterna skall samverka mer och att uppgifter
endast skall behöva lämnas av företag till
myndigheter en gång. I linje med detta föreslås att
urvalet av små och medelstora företag vid
uppgiftslämnande till Statistiska centralbyrån (SCB)
minskas och att fastighetsägare inte skall behöva
lämna uppgifter till det s.k. lägenhetsregistret.
Regeringen har gett PRV och Statskontoret ett
gemensamt uppdrag att utforma ett samordnat
uppgiftskravregister för företagsdata. Företagen
skall i så stor utsträckning som möjligt endast
behöva lämna en och samma uppgift till myndigheter
en gång. Regeringen avser att efter PRV:s
redovisning i januari 2000 återkomma i den
ekonomiska vårpropositionen i april 2000 med förslag
om ytterligare medel.
Småföretagsdelegationen har föreslagit att staten
skall ansvara för ett Internetbaserat
informationssystem och en skriftlig handledning för
företagare. Det finns för närvarande flera olika
aktörer som arbetar med detta, t.ex. erbjuder NUTEK
sedan ett antal år via den s.k. Startlinjen
kostnadsfri service och information till personer
som vill starta och driva en egen rörelse.
Startlinjen har nyligen utvidgat sin service på
Internet genom en utökad webbtjänst för
nyföretagare. Regeringen delar delegationens
bedömning av betydelsen av åtgärder för att
förbättra informationen till småföretagare och har
avsatt medel för satsningar på information om
företagande till blivande och befintliga företagare.
NUTEK har genomfört en kartläggning av vilken
information riktad till blivande och befintliga
företagare som finns på Internet. Därefter skall
regeringen besluta om hur de avsatta medlen skall
användas.
Delegationen har också föreslagit åtgärder för
snabbare patent och patentskydd för enklare
uppfinningar. Regeringen har gett PRV i uppdrag att
fortlöpande komma med förslag på vilka åtgärder
verket avser att genomföra för att med bibehållen
kvalitet och tillförlitlighet förkorta
handläggningstiderna för patent till högst 18
månader.
Några förslag från delegationen rör kommunala
servicefrågor som enligt regeringens uppfattning i
första hand bör hanteras av respektive kommun. Det
gäller förslag om informations- och samrådsplikt för
kommuner och andra aktörer med berörda näringsidkare
vid markarbeten, utformning av näringslivsprogram
samt krav på Internetansluten dator på bibliotek och
på näringslivskontor i varje kommun.
Komplettering av redovisningen i budgetpropositionen
Utöver vad som redovisades i budgetpropositionen för
år 2000 har, enligt uppgift från
Näringsdepartementet, senare bl.a. följande åtgärder
vidtagits med anknytning till
Småföretagsdelegationens förslag:
- Förenklingsutredningens förslag om en kontantmetod
för småföretagare (SOU 1999:28) är för närvarande
föremål för ytterligare beredning inom
Regeringskansliet mot bakgrund av remissinstansernas
synpunkter om att förslaget endast kommer att få ett
begränsat värde för den tilltänkta målgruppen.
- Näringsdepartementets undersökning av små och
medelstora företags syn på myndigheternas
information och service har avslutats för år 1999.
Myndigheterna har redan sedan tidigare uppmanats att
åtgärda de brister som framkommer i undersökningen.
Enligt undersökningen var hälften av de små och
medelstora företagen nöjda med myndigheternas
service, samtidigt som vart tredje företag var
missnöjt. 58 % av de tillfrågade anser att det
administrativa arbetet är betungande, medan 40 %
anser att informationen om nya regler är
bristfällig. 62 % av de tillfrågade är nöjda med den
berörda personalens tillgänglighet.
- Regeringen beslöt i december 1999 att NUTEK får
disponera högst 6 miljoner kronor för att utforma
ett Internetbaserat informationssystem med
myndighetsinformation (N1999/12595/NL). Det
övergripande syftet är att förbättra dialogen med
blivande och befintliga företagare via Internet.
- Statskontoret fick i december 1999 regeringens
uppdrag att ta fram ett förslag till kriterier för
begreppet 24-timmarsmyndighet. Kriterierna skall
vara enkla att mäta uppfyllelsen av samt avspegla
regeringens mål vad gäller myndigheters
tillgänglighet. Detta mål är att enskilda medborgare
och företag skall kunna få information, ställa
frågor och uträtta ärenden när det passar dem,
oberoende av kontorstider och geografisk belägenhet.
- Regeringen beslöt i december 1999 att tillkalla en
särskild utredare, f.d. statssekreteraren Lil
Ljunggren Lönnberg, med uppdrag att lämna förslag
till hur avsatta budgetmedel för individuell
kompetensutveckling effektivast skall disponeras
(dir. 1999:106).
- Upphandlingskommittén avlämnade i december 1999
ett delbetänkande, Effektivare offentlig upphandling
(SOU 1999:139), med förslag om bl.a. förbättrad
talerätt för företagare och branschorganisationer
mot upphandlande enhet. Betänkandet remissbehandlas,
och proposition är aviserad till maj 2000.
- Konkurrensverket redovisade i januari 2000, med
anledning av ett regeringsuppdrag, en rapport om
konkurrensen i Sverige under 1990-talet. Regeringen
har aviserat en konkurrenspolitisk proposition till
maj 2000.
- Statskontoret har nyligen avlämnat en första
rapport (N1999/8573/NL), med anledning av ett
regeringsuppdrag rörande den statliga sektorns
näringsverksamhet. Rapporten innehåller en
kartläggning av i vilken utsträckning statliga
myndigheter, affärsverk och statliga hel- eller
delägda bolag bedriver kommersiell verksamhet på
konkurrensutsatta marknader. Uppdraget skall
slutredovisas den 1 april 2000.
- Näringsdepartementet beslöt i början av februari
2000 att ge konsultföretaget Soft Care AB i uppdrag
att göra en översyn av PRV:s verksamhet. Uppdraget
består i en närmare kartläggning och analys av de
förhållanden i PRV:s verksamhet som har betydelse
för att uppnå ekonomisk balans och rimliga
handläggningstider ur ett kundperspektiv. Med
utgångspunkt i analysen skall förslag lämnas som
leder till att de olika verksamheterna vid PRV kan
bedrivas på ett effektivt sätt. Uppdraget gäller
främst verksamheterna vid bolags- och
varumärkesavdelningarna. I uppdraget ingår även att
se över myndighetens övergripande styrning, ledning
och ekonomi samt uppföljningen av de olika
verksamheterna. En inledande förstudie, som skall
ange översynens inriktning och omfattning, skall
redovisas skriftligen för en särskilt inrättad
styrgrupp. Uppdraget skall därefter utföras
skyndsamt och innehålla analys samt konkreta förslag
till åtgärder, så att ett genomförande av dessa kan
påbörjas och resultat uppnås under år 2000.
Rapportering av hur arbetet fortskrider skall ske
etappvis och de samlade förslagen skall redovisas
skriftligen senast den 31 augusti 2000.
Avstämning av Småföretagsdelegationens förslag
Det tidigare beskrivna riksdagsuttalandet om
regelförenklingsarbetet innehöll, som redan nämnts,
bl.a. ett önskemål om en avstämning mot
Småföretagsdelegationens samtliga förslag. Som en
komplettering till den redovisning som lämnades i
budgetpropositionen har Näringsdepartementet i en
promemoria till utskottet gjort en avstämning mot
Småföretagsdelegationens samtliga förslag (81
stycken). Förslagen har grupperats i fyra
kategorier, nämligen I. genomförda förslag, II.
förslag där beslut fattats och som är under
genomförande, III. förslag som är under utredning
eller beredning samt IV. förslag som inte är
prioriterade eller som inte avses föranleda någon
åtgärd från regeringens sida. (Egentligen uppgick
Småföretagsdelegationens förslag till 83 stycken,
men tre förslag som samtliga rör förenkling av
registrering av företag är så likartade att de i
denna sammanställning har lagts samman till ett
förslag.) I det följande redovisas
Småföretagsdelegationens förslag fördelade på de
fyra angivna kategorierna.
I. Genomförda förslag (16 %):
1. Slopa onödigt uppgiftslämnande till
försäkringskassan,
2. Mindre restriktivitet vid beviljande av F-
skattsedel m.m.,
3. Slopa behovsprövning för tandläkare,
4. Fritt val i barn- och ungdomstandvården,
5. Avreglering av långväga busstrafik,
6. Samordning av småföretagsfrågor till
Näringsdepartementet,
7. Utökade avsättningsmöjligheter till
periodiseringsfond,
8. Ändrade regler för uppställande av
resultaträkning (ÅRL) för att inte småföretag skall
missgynnas konkurrensmässigt,
9. Handledning och information för företagare vid
företagsstart,
10. Inrätta en särskild regelreformeringsenhet vid
Näringsdepartementet,
11. Inrätta ett näringslivets regelråd som stöd för
regelförändringar m.m.,
12. Tillsätt en småföretagspanel för att testa
regelförändringar m.m.,
13. En statssekreterare inom varje departement
utses som ansvarig för regelreformeringsarbetet.
II. Förslag där beslut fattats och som är under
genomförande (26 %):
1. Enklare registrering av företag,
2. Lättnader i företagens uppgiftslämnande till
myndigheter,
3. Förenkling av tullprocedurerna,
4. Statligt Internetbaserat informationssystem för
företag,
5. Regeringen bör uppdra åt myndigheter att i
kontakter med småföretagare ägna särskild
uppmärksamhet åt informationsgivning,
6. Regering och riksdag bör fatta beslut med god
tidsmarginal till ikraftträdande, så att myndigheter
hinner informera företag,
7. Regeringen bör utfärda föreskrifter till
myndigheter att uppgifter som lämnats av företag
endast skall behöva lämnas en gång,
8. Ökad tillgänglighet för småföretag till
kontaktpersoner, information m.m. på myndigheter,
9. Utökade krav på myndigheternas redovisning i
årsredovisningen om hur man klarat service- och
informationskraven mot företagen,
10. IT-kampanj för att öka småföretagens kunskap om
IT,
11. Individuella kompetenskonton för investeringar
i kompetensutveckling,
12. Prövning av tidsbegränsade regler inom lämpliga
regelområden,
13. Stöd till utveckling av nätverksfrämjande
lokala aktörer och strukturer,
14. Översyn av befintliga stödorgan för småföretag,
15. Ändrade placeringsrestriktioner för banker,
fonder och försäkringsbolag genom höjning av
maxvärden för enskilda innehav i bolag,
16. Slopa förseningsavgiften vid för sent inlämnad
skattedeklaration eller differentiera avgiften,
17. Utökad myndighetssamverkan för att avlasta
småföretag från anmälningsplikt till flera
myndigheter för samma händelse,
18. Åtgärder för att motverka att kommuner och
landsting bedriver näringsverksamhet på
konkurrensutsatta marknader,
19. Översyn av lagen om offentlig upphandling,
20. Småföretagen bör ges ett starkare inflytande i
offentliga stödorgan,
21. Översyn av ALMI-organisationen, bl.a. med
avseende på ägarorganisationen och renodling av
ALMI:s uppgifter.
III. Förslag som är under utredning eller beredning
(31 %):
1. Snabbare patent,
2. Patentskydd för enklare uppfinningar,
3. Klargörande av arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar,
4. Förenklad självdeklaration för egenföretagare,
5. Slopa skattetillägget för fel i redovisningen av
mervärdesskatt,
6. Slopa lagen om obligatorisk platsanmälan,
7. Punktlighetsmål i myndighetsutövningen,
8. Avreglering av förordnande av ordningsvakter,
9. Marknadsanpassning av regelsystemet för
tolkning,
10. Kompetenshöjande insatser till handläggare på
myndigheter,
11. Regeringen bör uppdra åt myndigheter att lämna
bindande löften om handläggningstid,
12. Informationsansvariga kontaktpersoner för
företag på samtliga myndigheter och kommuner,
13. Samtliga blanketter för företag förenklas och
förkortas. Hänvisning till kontaktperson, språkvård,
blanketter via Internet m.m.,
14. Sänkt skatt för hushållsnära tjänster,
15. Riskkapitalbolag bör under vissa givna
förutsättningar skattemässigt få klassificeras som
investmentbolag,
16. Statliga förlustgarantier till särskilda
riskkapitalbolag som placerar i onoterade bolag,
17. Översyn av semesterlagen,
18. Förändringar i den svenska organisationen för
genomförande av strukturfondsprogrammen,
19. Myndigheter inom arbetarskyddsområdet bör
arbeta mer kundorienterat,
20. Förenklad redovisning av mat och alkohol för
restauranger,
21. Prövning av kommunal kompetens att driva
affärsverksamhet m.m.,
22. Översyn av kommunallagen i syfte att ge företag
bättre möjligheter att överklaga kommunala beslut
m.m.,
23. Konkurrensneutralitet mellan privata och
statligt anställda veterinärer,
24. Regeringen bör utfärda föreskrifter till
myndigheterna att regelbundet förmedla information
om regelförändringar till småföretag,
25. En mindre byråkratisk utformning av
datalagstiftningen.
IV. Förslag som inte är prioriterade eller som inte
avses föranleda någon åtgärd från regeringens sida
(27 %):
1. Enhetligt beräkningsunderlag för ersättningar i
de allmänna försäkringarna,
2. Beskattning av tjänstebilar bör schabloniseras,
3. Inget krav på uppgifter till lägenhetsregister,
4. Slopa avgifter och byråkrati kring den
obligatoriska ventilationskontrollen,
5. Avreglering av biluthyrningen,
6. Internetansluten dator på bibliotek eller
näringslivskontor i varje kommun (kommunal fråga),
7. Näringslivsprogram utformas i samtliga kommuner
(kommunal fråga),
8. En referensbank med namn på kompetenskonsulter,
9. Databas på Internet med frivilliga rådgivare
till småföretag med specialkompetens,
10. Försöksverksamhet med ett nationellt, virtuellt
utbildningscentrum som skräddarsyr distansutbildning
för småföretag,
11. Internetlänk om hur extern kompetens kan nås
för småföretagen,
12. Förmedling av lån med statliga garantier via
andra fonder, företag och organ än banker,
13. Nätverkslån till företagare med begränsat
kapitalbehov,
14. Omfördelning av offentliga stöd till satsning
på utveckling av företagarkompetens och samverkan
inom vård, omsorg och kultur,
15. Skattemässigt avdragsgillt sparande på avskilt
konto för start eller ökning av aktiekapital i
onoterade småföretag,
16. Uppskjuten reavinstbeskattning vid
återinvestering i aktier i onoterade småföretag,
17. Statlig förhandlingsman bör ges i uppdrag att
samla aktörer som t.ex. fackförbund och
pensionfonder till bildande av riskkapitalbolag,
18. Informations- och samrådsplikt vid markarbeten
med berörda näringsidkare för kommuner och andra
aktörer (kommunal fråga),
19. Storleksgräns för uppgiftslämnande till SCB,
20. Serviceboende för funktionshindrade bör bli mer
konkurrensneutralt,
21. Nationellt projekt för att stimulera akademiker
att söka sig till småföretag,
22. Stimulera forskning om småföretagssamverkan
inom offentligt finansierad forskning.
Regeringens samlade bedömning är att åtgärder nu
vidtagits för att undanröja majoriteten av de hinder
som Småföretagsdelegationen uppmärksammat.
Regeringen anser att ca 75 % av förslagen
(kategorierna I, II och III) är viktiga och bör
genomföras i någon form. Drygt 40 % av förslagen
(kategorierna I och II) är helt genomförda eller
befinner sig i en genomförandefas, och ytterligare
drygt 30 % utreds eller bereds. Det framhålls från
Näringsdepartementet att många av förslagen är av
den karaktären att de aldrig kommer att kunna anses
vara helt slutförda. Det gäller t.ex. myndigheternas
arbete med information och service till företagen
och flera av förenklingsförslagen, såsom lättnader i
uppgiftslämnande för företag och förenkling av
tullprocedurer. Ungefär en fjärdel av förslagen
(kategori IV) föranleder i nuläget inga åtgärder
från regeringens sida. I denna kategori ingår
förslag på områden, där det redan för närvarande
förekommer statliga insatser, t.ex.
kompetensområdet, liksom förslag på områden där det
primära ansvaret inte ligger på staten utan på
kommunerna.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att frågan om regelförenkling för
småföretagen är mycket viktig ur tillväxtsynpunkt.
Denna uppfattning låg bakom utskottets förslag till
riksdagsuttalande våren 1999 om behovet av
ytterligare åtgärder för att intensifiera arbetet på
regelförenklingsområdet. För att kontinuerligt följa
utvecklingen i fråga om regelförenklingar anmodades
regeringen att lämna en årlig redogörelse till
riksdagen om regelförenklingsarbetet. Regeringen
lämnade mot bakgrund härav en första redovisning i
budgetpropositionen för år 2000.
Utskottet efterfrågade också en avstämning mot
Småföretagsdelegationens samtliga förslag och ett
mål för regelförenklingsarbetet. Regeringen har
aviserat att ett sådant mål skall presenteras i 2000
års ekonomiska vårproposition. Näringsdepartementet
har i en promemoria till utskottet gjort en
avstämning mot Småföretagsdelegationens förslag. Som
redovisats är drygt 40 % av förslagen helt
genomförda eller befinner sig i en genomförandefas,
medan ytterligare 30 % av förslagen utreds eller
bereds. Bland de övriga förslagen återfinns förslag
på områden där det för närvarande förekommer
statliga insatser eller där det primära ansvaret
ligger på kommunerna. Utskottet anser att det är
värdefullt att denna avstämning mot
Småföretagsdelegationens förslag gjorts. Utfallet av
den visar på den starka vilja som finns hos
regeringen att åstadkomma resultat i
regelförenklingsarbetet. Det är viktigt att
understryka att detta arbete aldrig kommer att kunna
anses vara avslutat, utan det får ses som en
ständigt pågående process. Det ligger också i sakens
natur att varken de berörda småföretagen eller den
politiska oppositionen kan anse att de vidtagna
åtgärderna är tillräckliga. Regelförenklingsarbetet
måste ständigt inta en framskjuten roll inom
näringspolitiken.
I flera av de här aktuella motionerna berörs de
administrativa reglerna för startande av företag. Av
den tidigare nämnda rapporten från
Näringsdepartementet om internationell jämförelse av
näringspolitiken (Benchmarking av näringspolitiken,
Ds 2000:12), framgår att Sverige internationellt
sett ligger förhållandevis bra till i detta
hänseende med kort tidsåtgång och ett fåtal
procedurer. Danmark och Storbritannien är de länder
i Europa i vilka registreringen går snabbast.
När det gäller SimpLex-kommissionen och dess
möjligheter att bedriva ett effektivt arbete vill
utskottet hänvisa till vad statsrådet Mona Sahlin
nyligen har uppgett i interpellations- och
frågesvar, nämligen att kommissionen kommer att
förstärkas genom rekrytering av ytterligare personal
och att en ny chef kommer att tillsättas inom kort.
För att upprätthålla en kontinuitet i verksamheten
kommer den förre chefen att ingå i en referensgrupp
kopplad till SimpLex-kommissionen.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000:N218 (m),
1999/2000:N223 (m), 1999/2000:N294 (m),
1999/2000:N273 (m, kd, fp), 1999/2000:N384 (kd),
1999/2000:N277 (kd), 1999/2000:N323 (kd),
1999/2000:N324 (kd), 1999/2000:N268 (kd, m, c, fp),
1999/2000:N214 (c), 1999/2000:N236 (c),
1999/2000:N265 (c) och 1999/2000:N386 (fp) i berörda
delar.
Småföretagsutveckling
Motionerna
Det behövs utbildning av nya företagare för att
förebygga konflikter på arbetsmarknaden som grundas
i okunskap, anförs det i motion 1999/2000: N312 (s).
Utbildningen, som skall avse de grundläggande
reglerna på arbetsmarknaden, bör vara ett villkor
för att erhålla de olika förmåner som finns för nya
företagare, t.ex. starta-eget-bidrag och ALMI-lån,
och för att kunna utnyttja möjligheter till
avsättning i periodiseringsfond, anser motionärerna.
De föreslår vidare att dokument som reglerar
arbetsmarknaden skall finnas tillgängliga på många
olika språk.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att genomförda
småföretagspolitiska insatser bör utvärderas, anförs
det i motion 1999/2000:Sk694 (m). Sverige ligger i
bottenskiktet när det gäller viljan att starta eget
företag, hävdar motionären. Hon hänvisar till
forskning som visar att nyföretagandet, som legat på
en relativ hög och stabil nivå, nu är inne i en
nedåtgående trend. En anledning kan, enligt
motionären, vara att det saknas kunskap om
effekterna av stöd som går till småföretagen.
I motion 1999/2000:N273 (m, kd, fp) begärs
riksdagsuttalanden rörande ett virtuellt
utbildningscentrum, akademiker till småföretag,
näringsverksamhet inom vård- och omsorgssektorn och
samverkan mellan företag. Ett virtuellt
utbildningscentrum för småföretag bör startas som en
försöksverksamhet, föreslår motionärerna. Centrumet
skall vara en s.k. one-stop-shop för företagens
beställningar och svara för kund- och
leverantörssökning, förpackning och spedition av IT-
förmedlat material från relevanta kunskapskällor. En
databas bör också läggas upp på Internet, där det
skall finnas tillgång till frivilliga rådgivare med
specialistkunskaper som är villiga att engagera sig
som samtalspartner och bollplank åt småföretagare.
Förutsättningarna för att starta ett särskilt
projekt för att underlätta rekryteringen av
akademiker till småföretagen bör utredas, anför
motionärerna. De föreslår vidare att en utredning
skall tillsättas med uppgift att föreslå åtgärder
för utveckling av företagskompetens och samverkan
inom vård- och omsorgssektorn. Forskning och
kunskapsspridning om småföretagssamverkan behöver
intensifieras, anser motionärerna slutligen och
föreslår att resurser skall avsättas under fem år
inom Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet (HSFR) för att initiera, stimulera,
utveckla, bedriva och sprida forskning om
småföretagssamverkan. Vidare bör det belysas om
konkurrenslagen i nuvarande utformning innebär
omotiverade hinder för samverkan mellan småföretag,
sägs det.
I motion 1999/2000:N387 (c) begärs en översyn av
företagsstöden. Ett riksdagsuttalande om problem och
lösningar för invandrares kontakt med banker,
myndigheter och organisationer, föreslås också. Det
finns en stor mängd stöd till företag och många
olika aktörer inom näringspolitiken, säger
motionärerna. I den föreslagna översynen bör, enligt
motionärerna, ingå hur olika former av företagsstöd
bättre skall kunna samordnas för att uppnå ökad
effektivitet. Uppdraget bör också innefatta att
lämna förslag om sammanslagning av vissa och
nedläggning av andra stödformer. Invandrare möts
ofta av skepticism vid kontakt med banker, vilket
gör det nästan omöjligt för dem att få lån, påstår
motionärerna vidare. Trots de svårigheter som
invandrare möter startar de företag i större
utsträckning än övriga. Motionärerna anser att
andelen personer med invandrarbakgrund bör öka i de
organ som har hand om företagsfrågor. Det gäller
bankernas styrelser och personal, ALMI,
riskkapitalbolag, länsstyrelsernas styrelser och
personal, etc. Motionärerna pekar också på att
handelskammare och andra företagarorganisationer kan
ha en i sammanhanget stimulerande och samordnande
funktion.
Ensamföretagarens situation behöver utredas, anförs
det i motion 1999/2000:N269 (fp, m, kd, c). 71 % av
företagen har inga anställda; ensamföretagaren är
därmed Sveriges vanligaste företagare, säger
motionärerna. De redovisar under följande rubriker
vilka åtgärder som de anser behöver vidtas:
Rättvisare trygghet för ensamföretagare, Byråkrati,
Myndighetsutövning och rättssäkerhet,
Successionshinder för ensamföretag, Konkurs och
lönefordran, Flexibilitet i förvärvslivet samt
Utbildning och Skattetrycket. Motionärerna anser att
den föreslagna utredningen bör ges i uppdrag att
kartlägga ensamföretagarens ställning, med syfte att
föreslå förenklingar och förbättringar för
ensamföretagen.
ALMI och NUTEK bör ges ett tydligt uppdrag att
inrikta sin verksamhet mot utsatta förorter och
invandrare, anförs det i motion 1999/2000:A230 (fp).
De stödsystem som byggts upp av staten har inte haft
storstädernas utsatta förorter och deras befolkning
som målgrupp, säger motionärerna. De konstaterar att
ALMI visserligen har i uppdrag att i större
utsträckning söka nå invandrare, men anser att av
detta märks det föga. Lånemöjligheten för dem som
inte redan har ett eget kapital är obefintlig,
liksom förståelsen för de problem, svårigheter,
möjligheter och idéer som finns, hävdar
motionärerna. De menar att en grundförutsättning för
att lyckas är att ALMI rekryterar konsulter från
berörda grupper och förlägger sin verksamhet dit där
människorna finns. Dessutom bör både ALMI och NUTEK
föregå med gott exempel när det gäller rekrytering
av personal med annan etnisk bakgrund än den
svenska, anför motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Utskottet behandlade våren 1999 ett antal motioner
med yrkanden rörande småföretagsutveckling liknande
de här aktuella (bet. 1999/2000:NU6, rskr.
1999/2000:170). Utskottet hänvisade till att den
verksamhet som ALMI bedriver för att på olika sätt
främja bildandet av nya företag och tillväxten hos
befintliga småföretag är av stor betydelse och att
regeringen hade aviserat en översyn av de olika,
existerande stödformerna för småföretag. I
reservationer (m, kd, fp; c) följdes de då aktuella
motionerna upp.
Den tidigare nämnda utredningsrapporten Statens
åtgärder för fler och växande företag av utredarna
Elisabet Annell och Peter Nygårds berör sådana
frågor som tas upp i de här aktuella motionerna. En
av slutsatserna i utredningen är att det svenska
näringslivet som helhet är för litet. Alla typer av
företagande är därmed värdefulla, i högsta grad även
de s.k. levebrödsföretagen. Utredarna påpekar vidare
att fokus bör förflyttas från växande företag till
start av nya företag. I utredningen pekas också på
bristen på utvärderingar och lärande inom
näringspolitiken. Utredarna anser vidare att de
selektiva åtgärderna skall minskas till förmån för
generella insatser. Utredarnas målsättning är att så
långt det är möjligt utforma ett stabilt system som
är tillräckligt flexibelt för att hantera olika
grupper såsom invandrare, ungdomar och kvinnor
liksom olika företagsformer. Vidare gäller att de
regionalpolitiska företagsstöden är föremål för
utredning i den regionalpolitiska kommittén (dir.
1999:2).
Beträffande yrkandet om virtuellt
utbildningscentrum i motion 1999/2000:N273 (m, kd,
fp) kan noteras att inom ramen för den s.k.
Söderhamnsdelegationens arbete har ett liknande
projekt påbörjats på regional nivå. Ett projekt på
nationell nivå är, enligt uppgift från
Näringsdepartementet, inte prioriterat. När det
gäller yrkandet om akademiker i småföretag kan
noteras att riksdagen våren 1994 fattade beslut, på
förslag av regeringen, om ett rekryteringsstöd för
arbetslösa högskoleutbildade (prop.1993/94:150, bet.
1993/94:FiU20). Beslutet gällde under ett år och
innebar att småföretag skulle kunna anställa
akademiskt utbildade, arbetslösa personer till halva
kostnaden, och att staten betalade den andra
hälften. Genomförandet blev, enligt uppgift från
Näringsdepartementet, ett misslyckande. Färre än tio
akademiker anställdes, beroende på att
Arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsförmedlingarna
inte ansåg att den berörda gruppen tillhörde de
arbetslösa som borde prioriteras. Det finns vidare
för närvarande möjligheter för små och medelstora
företag att under en begränsad tid ta emot
akademikerpraktikanter dels som en del av
utbildningen, dels som en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd. Det finns även privata aktörer som
specialiserat sig på att mäkla projekt och
examensarbeten. Högskolor och universitet skall
dessutom enligt sin s.k. tredje uppgift ha ett nära
samarbete med det omgivande samhället.
När det gäller yrkandet i den nyssnämnda motionen
om åtgärder för att främja näringsverksamhet inom
vård- och omsorgssektorn kan noteras att det för
närvarande finns ett antal aktörer som bistår med
information och rådgivning kring nyföretagande,
exempelvis ALMI och NUTEK. Under hösten 1999
genomfördes en nationell informationssatsning om
kooperativt företagande som kan medverka till att
fler kooperativa företag startas; en företagsform
som enligt Näringsdepartementet kan vara lämplig i
detta sammanhang. I den nyssnämnda
utredningsrapporten Statens åtgärder för fler och
växande företag identifieras denna sektor som
betydelsefull mot bakgrund av att Sveriges
näringsliv bedöms som för litet. När det gäller
yrkandet om samverkan mellan företag och ökad
forskning om småföretagssamverkan kan noteras att
det bedrivs forskning inom området entreprenörskap
och småföretagande bl.a. vid Stiftelsen Forum för
småföretagsforskning, Institutet för
entreprenörskaps- och småföretagsforskning samt på
högskolor och universitet. Arbetslivsinstitutet
driver också projekt i Gnosjö för att stimulera
nätverkssamarbete i regionen.
Frågan om invandrare som företagare, som tas upp i
några av de här aktuella motionerna, behandlades av
utskottet i det näringspolitiska betänkandet
1998/99:NU6 våren 1999. Utskottet ansåg att åtgärder
för att bistå invandrare som vill starta företag är
ett mycket angeläget område och framhöll vikten av
att ytterligare åtgärder vidtas och att regeringen
informerar riksdagen härom. I en reservation (m, kd,
fp) efterfrågades ökade insatser för att underlätta
för invandrare som vill starta företag.
I statens ägardirektiv till ALMI anges att ALMI
speciellt skall ta hänsyn till invandrarföretagen.
Det regionala ALMI-bolaget i Stockholms län har, i
samarbete med Internationella Företagarföreningen i
Sverige (IFS), bedrivit ett projekt där särskilda
rådgivare med invandrarbakgrund har engagerats. IFS
har sex rådgivare som tillsammans talar nio olika
språk och som är verksamma i förorterna. Regeringen
fattade hösten 1998 beslut om att bevilja
regionalpolitiska medel till IFS för att i samverkan
med ALMI under en treårsperiod bygga upp
rådgivningscentrum i Gävle och Umeå. Regeringen
beslöt vidare våren 1999 om ett bidrag på 7,6
miljoner kronor till IFS, avsett för uppbyggnad av
särskilda rådgivningscentrum för invandrare i Malmö,
Göteborg, Uppsala och Linköping. Staten står för 25
% av kostnaden (totalt ca 10 miljoner kronor).
Övriga offentliga finansiärer är länstyrelser,
kommuner, landsting och länsarbetsnämnder.
Enligt NUTEK:s regleringsbrev ingår i
verksamhetsmålet under programmet Företagsutveckling
att främja nyföretagande bland ungdomar och för
närvarande underrepresenterade grupper. NUTEK skall
årligen redovisa en analys av möjligheter och
problem för nyetablering och tillväxt i små och
medelstora företag, varvid även skall göras en
analys och redovisning av åtgärder för att främja
företagande bland de nämnda grupperna.
Inom Näringsdepartementet bedrivs ett projekt om
produktiv mångfald i näringslivet och på
arbetsmarknaden, med riksdagsledamoten Marie
Granlund (s) som projektledare (departementsbeslut i
maj 1999). Arbetet syftar till att ta fram ett
nationellt program för en produktiv mångfald inom
arbetsmarknad och näringsliv, ökad tillväxt, ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män, ökad jämlikhet
och social rättvisa. Arbetsgruppen skall i detta
syfte särskilt uppmärksamma frågor rörande
företagandets villkor för olika grupper, behov av
att bryta segregerade mönster på arbetsmarknaden
samt diskriminering i arbetsliv och på
arbetsmarknad. Gruppen skall, enligt sitt uppdrag,
göra följande: a) kartlägga och beskriva hur
aspekterna kön, ålder, klass, etnisk tillhörighet,
sexuell läggning och funktionshinder påverkar en
individs möjligheter i näringsliv och på
arbetsmarknad; b) göra en genomgång av vad
myndigheter och regeringen beslutat eller redan
genomfört gällande dessa frågor; c) vid behov
initiera studier och andra verksamheter för att få
en allsidig belysning av problematiken; d) ta till
vara internationella erfarenheter, särskilt inom EU,
i fråga om mångfald i näringslivet och på
arbetsmarknaden; e) föreslå lämpliga åtgärder för de
problem/brister och möjligheter som uppmärksammas.
Projektet skall slutredovisas senast den 1 december
2000.
Utredningen om företagande för personer med
utländsk bakgrund (särskild utredare: landshövding
Björn Eriksson) avlämnade i april 1999 sitt
betänkande Invandrare som företagare (SOU 1999:49).
Huvudtesen i betänkandet är att arbetet med
nyanlända flyktingar bör förändras från
socialpolitik till tillväxtpolitik. Detta skulle
betyda att 2,2 miljarder kronor förs från
Integrationsverket till länsstyrelserna, som
föreslås få det administrativa ansvaret för
integrationsarbetet på regional nivå. Utredningen
pekade på strukturell särbehandling av invandrare
från banker och myndigheter och föreslog åtgärder
för att komma till rätta med detta. Vidare föreslogs
en höjning av starta-eget-bidraget.
Utredningsbetänkandet har remissbehandlats.
Beredning pågår för närvarande inom
Kulturdepartementet, i samråd med övriga berörda
departement - Finans- och Näringsdepartementen.
I uppdraget till Utredningen om statens åtgärder
för att främja fler och växande företag ingick även
att analysera invandrares situation. Utredarna
föreslår att vissa ekonomiska stöd till vissa
grupper, bl.a. invandrare, skall bibehållas. Motivet
är dels att stimulera nya grupper till företagande,
dels att det för vissa grupper kan finnas speciella
trösklar för etablering som företagare.
Beträffande successionshinder för ensamföretagare,
som tas upp i motion 1999/2000:N269 (fp, m, kd, c),
kan noteras att regeringen nyligen har tillsatt en
särskild utredare (dir. 1999:72) med uppgift att
göra en översyn av reglerna för beskattning av ägare
i fåmansföretag m.m. I uppdraget ingår en översyn av
de särskilda regler i arvs- och
gåvoskattelagstiftningen som gäller vid arv och gåva
av företag. Frågan om konkurs och lönefordran, som
också tas upp i motionen, är under beredning i
samband med Förmånsrättskommitténs huvudbetänkande
(SOU 1999:1). När det gäller utbildning, som också
är föremål för yrkande i motionen, kan noteras att i
regeringens förslag till det nya mål 3-programmet
föreslås att små- och ensamföretagare i nätverk
skall kunna delta. Vidare skall även ensamföretagare
omfattas av förslaget till individuell
kompetensutveckling enligt utredaren. Den nya
Distansutbildningsmyndigheten i Härnösand kommer
vidare att öka tillgängligheten till utbildning.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är en viktig del av
näringspolitiken att på olika sätt främja bildandet
av nya företag och tillväxten hos befintliga
småföretag. Som redovisats pågår det ett utrednings-
och beredningsarbete inom Näringsdepartementet som
bl.a. skall resultera i en proposition om vissa
organisationsfrågor inom näringspolitiken under
våren 2000. I detta arbete kommer olika frågor om
småföretagsutveckling att beröras. Regeringen avser
även, enligt uppgift, att senare under innevarande
år återkomma i dessa frågor.
Utskottet instämmer i synpunkterna i motion
1999/2000:N312 (s) om angelägenheten av utbildning
för nya företagare. Detta är en fråga som kan
förväntas ingå i det nyssnämnda beredningsarbetet,
varför något särskilt riksdagsuttalande inte är
erforderligt.
När det gäller åtgärder för att bistå invandrare
som vill starta företag anser utskottet - i likhet
med vad som påpekas i några av de här aktuella
motionerna - att detta är ett mycket angeläget
område. ALMI bedriver i samverkan med
Internationella Företagarföreningen i Sverige, som
redovisats, verksamhet, på området. Frågan är också
föremål för beredning inom Närings- och
Kulturdepartementen.
Även frågan om successionshinder för
ensamföretagare, som aktualiseras i en motion, är
som nämnts föremål för utredning.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
1999/2000:N312 (s), 1999/2000:Sk694 (m),
1999/2000:N273 (m, kd, fp), 1999/2000:N387 (c)
1999/2000:N269 (fp, m, kd, c) och 1999/2000:A230
(fp) i berörda delar.
Kapitalförsörjning
Motionerna
I två motioner, 1999/2000:N250 (m) och
1999/2000:N296 (v), förordas införandet av ett
särskilt nyföretagsstöd för högteknologiska företag
enligt en modell som tillämpas i Israel - s.k.
inkubatorer. Detta system inrättades i början av
1990-talet i Israel för att ge möjlighet till
utveckling av spetskompetens hos invandrare. För
närvarande finns ett nätverk av 26 självständiga
inkubatorer, vilka har hälften av platserna vikta
för nya invandrare. Rapporter pekar på goda resultat
av verksamheten, sägs det i motionerna - ca 55 % av
de innovatörer som antas till inkubatorerna lyckas
utveckla en produktprototyp och skapa ett företag
som lever vidare, oftast genom medverkan av externa
investerare. I den förstnämnda motionen skisseras
hur den israeliska modellen kan tillämpas i Sverige.
Staten och näringslivet föreslås avsätta medel till
en fond med uppgift att reducera risken för s.k.
groddinvesterare. Fonden, som skall vara oberoende,
skall ges i uppdrag att samverka med teknologiska
inkubatorer vilka hjälper till att utveckla
entreprenörers genomförbara innovationsidéer. Medel
från fonden återbetalas av de företag som överlever
med royalties på omsättningen. I den andra motionen
konstateras att det visserligen redan finns ett
visst samarbete mellan universitet/högskolor och
näringslivet, men att Sverige med ett strategiskt
långsiktigt program i stil med den israeliska
modellen skulle kunna säkra en position bland de
främsta länderna inom högteknologi. Därför bör detta
koncept utredas, sägs det.
Statliga stimulanser för inrättande av regionala
och lokala fonder bör utredas, anförs det i motion
1999/2000:N305 (v). Fonder som ett instrument i
regionalt utvecklingssyfte har bl.a. använts i
Kanada med gott resultat, säger motionärerna. De
påpekar att också i Sverige har lokala fonder
inrättats och nämner som ett lyckosamt exempel ett
företag i Arvidsjaur. Den bärande idén med denna typ
av aktiviteter är det lokala engagemanget bland
företagen och allmänheten för att utveckla kommunens
näringsliv och innovationer, bl.a. för att få fram
lokalt, riskvilligt kapital. Om regionala eller
lokala fonder skall bli lyckosamma måste dock staten
ta ansvar för medfinansiering, anför motionärerna
och anser att även kommuner och/eller länsstyrelser
bör engagera sig i fonderna.
För att möjliggöra ett ökat nyföretagande och en
utveckling av befintliga företag måste tillgången på
riskkapital öka, anförs det i partimotion
1999/2000:N384 (kd). Det gäller framför allt
riskkapital för att finansiera produkters eller
tjänsters mycket tidiga utveckling samt onoterade,
små och nya företag. Soliditeten, andelen eget
kapital, i små företag är fortfarande 7-10 % lägre
än i stora företag, säger motionärerna och påpekar
att detta måste kompenseras genom ett ökat externt
kapital - lån eller riskkapital - för att
nyinvesteringar skall komma till stånd. Bristen på
kapital i små företag beror, enligt motionärerna,
till stor del på att företagen och deras ägare varit
och är skattemässigt missgynnade jämfört med ägarna
till stora företag. På grund av den lägre
soliditeten har det vidare varit svårt att få
banklån. Därutöver har de små företagen haft brist
på ägarkapital, bl.a. beroende på en dålig marknad
för placeringar i små och onoterade företag och att
det för privatpersoner ofta tett sig mer lönsamt och
riskfritt att spara i bank eller obligationer, anför
motionärerna och säger att den s.k.
dubbelbeskattningen också har haft negativa
konsekvenser för företagens riskkapitalförsörjning.
Riksdagen bör hos regeringen begära en utredning om
införande år 2001 av en statlig bankgranti för att
tillförsäkra ny- och småföretagande nödvändigt
riskkapital, anförs det i motion 1999/2000:N206
(kd). Det är ingen brist på kapital i Sverige för
den som har rätt kontakter, är inom en populär
bransch eller har en bra styrelse med rätt
kontakter, säger motionären. För det lilla
nystartade företaget finns det dock minimalt med
finansiärer. Motionären föreslår ett system för
finansiering, bestående av följande tre delar:
företagaren satsar 510 %; staten bidrar med en
bankgaranti på ca 3035 %.; den lokala banken går in
med ett lån på 5565 % med företagsinteckning som
säkerhet. En lokal organisation (t.ex ett
nyföretagarcentrum) kan svara för utvärdering av
projektet tillsammans med företagaren och den lokala
banken, föreslår motionären. Hon anser att medel som
för närvarande fördelas via ALMI, Industrifonden,
länsstyrelser, osv. i stället kan dras in.
Det förslag om entreprenörsfonder som utvecklats
gemensamt av Industriförbundet och NUTEK bör
genomföras, anförs det i motion 1999/2000:N327 (kd).
I sådana fonder kan också privatpersoner delta,
säger motionären.
I motion 1999/2000:N387 (c) föreslås att en
företagsgaranti skall införas. För goda affärsidéer
bör staten via regionala holdingbolag erbjuda
riskkapital, anför motionärerna och redovisar
följande modell för hur detta bör utformas.
Holdingbolagen skall kunna tillföra 91 % av det
erforderliga riskkapitalet i ett företag, medan
initiativtagaren själv skall svara för 9 %.
Företagsgarantisystemet skall balansera eventuella
rörelseförluster under företagets uppbyggnadstid
genom koncernbidrag, vilka skall återbetalas
inklusive ränta när företagen kommer in i en
vinstperiod. För att balansera förluster i systemet
skall lyckosamma företag erlägga royalty på vinsten
eller försäljningssumman. I avtalet mellan
holdingbolaget och initiativtagaren till företaget
skall skrivas in en rätt för företagaren att köpa
hela bolaget, vilket skall ske på sådana villkor att
holdingbolaget får tillbaka insatsen och
marknadsmässig ränta.
Det bör införas ett mikrolån i syfte att underlätta
för grupper som har svårt att spara ihop till ett
eget startkapital, anförs det i de tre motionerna
1999/2000:Sf615 (fp), 1999/2000:N386 (fp) och
1999/2000:A230 (fp). I de två sistnämnda motionerna
sägs att detta bör kunna ske inom ramen för ALMI:s
kreditgivning. Flyktingar, långtidsarbetslösa,
invandrare utan a-kassa eller kvinnor som blir
övertaliga efter lågavlönade jobb i offentlig sektor
är exempel på människor som normalt har mycket svårt
att spara ihop till ett eget kapital, sägs det. Det
exemplifieras också med att uppfinnare ofta påstår
att de måste sälja sina patent utomlands, eftersom
de i Sverige inte finner finansiering för
provtillverkning och marknadsföring. Ett mikrolån
innebär att även den som inte har egna medel kan få
ett mindre lån för att kunna komma i gång med en
verksamhet, anför motionärerna.
I motion 1999/2000:N361 (fp) begärs ett
riksdagsuttalande om att riskkapital skall bli
lättare tillgängligt för små företag och angelägna
samhälls-tjänster i sådana fall då räntabiliteten
inte är så god. Det händer att ett låneinstitut
ifrågasätter en verksamhet inte därför att den inte
skulle vara en lovande idé eller ha goda
marknadsutsikter, utan därför att man anser att det
begärda lånebeloppet är litet, hävdar motionärerna.
De anser att statsmakterna har ett stort ansvar
avseende kreditmöjligheterna för nya företag.
Vissa kompletterande uppgifter
Utskottet behandlade frågor om kapitalförsörjning
senast våren 1999 (bet. 1998/99:NU6, rskr.
1998/99:170). I det som blev riksdagens beslut
hänvisades till att de aktuella frågorna kunde
förväntas bli föremål för behandling i den översyn
av stödformer inom näringspolitiken,
regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken som
regeringen vid den tidpunkten planerade att
genomföra. Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet
respektive Centerpartiet framförde i två
reservationer sina synpunkter i frågan.
Det finns ett stort utbud av lån och stöd till
företag som administreras av statliga myndigheter,
bolag och stiftelser. I utredningsrapporten Statens
åtgärder för fler och växande företag behandlas
riskkapitalförsörjningen för småföretag. Där sägs
(s. 67) att staten under senare år har vidtagit i
huvudsak två slags åtgärder för att underlätta för
småföretag att få tillgång till externt ägarkapital.
Staten har vidtagit åtgärder för att mer allmänt
förbättra förhållandena för de aktörer som
tillhandahåller riskkapital inom småföretagssektorn,
genom att t.ex. stödja utvecklingen av regionala
aktiemarknader och införa lättnader i
dubbelbeskattningen av aktier. Vidare har staten
genomfört direkt riktade insatser för att
komplettera den privata marknaden.
I den nyssnämnda utredningsrapporten redovisas -
baserat på Företagsstödsutredningens betänkande
Kompetens och kapital (SOU 1996:69) - följande
förteckning över olika organisationer som har till
uppgift att tillhandahålla kapital, ge service till
och i övrigt främja utvecklingen av små och
medelstora företag (helt eller delvis statlig
organisation anges med ett S inom parentes):
Centrala aktörer: NUTEK (S), Exportkreditnämnden
(S), Sveriges exportråd (S), Glesbygdsverket (S),
Invest in Sweden Agency - ISA (S),
Arbetsmarknadsstyrelsen - AMS (S), Stiftelsen
Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet -
STATT (S), Stiftelsen Svensk Industridesign (S),
Industriforskningsinstitut (S), ALMI (S), 6:e AP-
fonden (S), Forskningsstiftelserna (S), Stiftelsen
Industrifonden (S), EU:s ramprogram för FoU,
Europeiska investeringsbanken och Europeiska
investeringsfonden, Nordiska investeringsbanken (S),
Stiftelsen Innovationscentrum, Svensk-Norsk
Industrifond (S) och Connect Sverige.
Regionala aktörer: ALMI:s dotterbolag (S),
länsarbetsnämnderna (S), exportcentrum (S),
industriella utvecklingscentrum, länsstyrelserna och
självstyrelseorganen (S), landstingen, produktråd,
Norrlandsfonden (S), universitet och högskolor (S),
Euro Info Centres (S), EU:s strukturfonder och
gemenskapsinitiativ, teknikbrostiftelser,
teknikparker, lokala kooperativa utvecklingscentrum
(LKU), Business and Innovation Centres (BIC),
Innovation Relay Centres (IRC), Handelskammare och
Connect - Stockholm, Skåne, Väst.
Lokala aktörer: Arbetsförmedlingarna (S), kommunala
näringslivsorgan, lokala sammanslutningar,
Nyföretagarcentrum och Jobs & Society.
Dessutom tillkommer banker, finansbolag,
revisionsbyråer etc.
Flera av motionerna behandlar frågan om s.k.
mikrokrediter. Ett antal av de aktuella lånen och
stöden kan ges med relativt små belopp. ALMI:s
nyföretagarlån kan beviljas med som lägst 50 000 kr,
och de särskilda kvinnolånen och lån till unga
företagare kan beviljas med lånebelopp ned till 25
000 kr.
Beträffande förslagen i de två motionerna
1999/2000:N206 (kd) och 1999/2000:N387 (c) om
införande av ett system med bankgarantier eller
företagsgarantier kan konstateras att för närvarande
har de statliga aktörerna endast små möjligheter att
tillämpa sådana system. Dock ges de statliga lånen
oftast i kombination med traditionella banklån.
Frågan om införande av olika former av garantisystem
kommer att behandlas i samband med det pågående
utredningsarbetet kring utformningen av den framtida
näringspolitiken.
I de två motionerna 1999/2000:N305 (v) och
1999/2000:N327 (kd) tas upp frågor om statligt
engagemang i regionala och lokala fonder för
småföretagsutveckling och speciella
värdepappersfonder som investerar i företag i mycket
tidiga skeden (s.k. entreprenörsfonder). NUTEK och
Sveriges Industriförbund presenterade under hösten
1998 rapporten Entreprenörsfonder - riskkapital till
växande småföretag (N1999/4291/NL). I rapporten
föreslås att regler om s.k. slutna, tidsbegränsade
värdepappersfonder skall införas i syfte att
underlätta riskkapitalinvesteringar i tidiga skeden.
Regeringen beslöt i december 1999 att tillkalla en
särskild utredare (dir. 1999:108) med uppdrag att
göra en översyn av lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder och andra företag som erbjuder
möjlighet till kollektiva investeringar. I uppdraget
ingår att analysera om det finns behov av att skapa
ytterligare förutsättningar för etablering av slutna
fondföretag - i synnerhet för investeringar i
riskkapital - och i förekommande fall ge förslag
till lagstiftning samt i detta sammanhang även
analysera de institutionella förutsättningarna vad
gäller schablonbeskattning av värdepappersfonder. I
utredningsdirektiven nämns särskilt förslaget från
NUTEK och Industriförbundet. En väl fungerande
riskkapitalförsörjning är enligt regeringens mening
av stor betydelse för att främja nyföretagande och
tillväxt i små och medelstora företag, sägs det i
direktiven. Utredarens uppdrag skall vara slutfört
den 30 juni 2001. Erfarenheterna av regionala och
lokala fonder är, enligt uppgift från
Näringsdepartementet, att det finns tveksamheter
kring sådana satsningars samhällsekonomiska
effektivitet, t.ex. noteras ekonomiska och regionala
målkonflikter (se t.ex. Riksdagens revisorers
rapport 1995/96:9). Liknande förslag behandlas också
i flera av de regionala tillväxtavtalen.
Beträffande förslagen i de två motionerna
1999/2000:N250 (m) och 1999/2000:N296 (v) om en
utveckling av inkubatorer enligt israelisk modell
kan noteras att den nyssnämnda översynen av
lagstiftningen om värdepappersfonder syftar till att
generellt förbättra de institutionella
förutsättningarna för etablering och uppbyggnad av
fonder, vilket bör underlätta privata satsningar
inom detta område. Det finns för närvarande ett
antal privata företag som bedriver verksamhet som
liknar den som beskrivs i motionerna.
Utskottets ställningstagande
Frågan om kapitalförsörjning för småföretag intar en
central ställning inom näringspolitiken. I de här
aktuella motionerna berörs olika aspekter på denna
fråga. Utskottet förutsätter att flera av de frågor
som tas upp i motionerna kommer att bli föremål för
behandling i det utrednings- och beredningsarbete
som bedrivs inom Näringsdepartementet. Vidare pågår
inom Finansdepartementet ett utredningsarbete
rörande värdepappersfonder och andra företag som
erbjuder möjlighet till kollektiva investeringar.
Med detta avstyrks de här aktuella motionerna,
1999/2000:N250 (m), 1999/2000:N296 (v),
1999/2000:N305 (v), 1999/2000:N384 (kd),
1999/2000:N206 (kd), 1999/2000:N327 (kd),
1999/2000:N387 (c), 1999/2000:Sf615 (fp),
1999/2000:N386 (fp), 1999/2000:A230 (fp) och
1999/2000:N361 (fp), i berörda delar.
Stöd till uppfinnare och innovatörer
Motionerna
För att underlätta tillkomsten av innovativa och
tillväxtinriktade företag, liksom tillkomsten av
kvalificerade tjänsteföretag i regionalpolitiskt
svaga områden, bör NUTEK ges i uppdrag att utreda
hur EU:s program för Business and Innovation Centres
(BIC) kan utvecklas med målsättningen att fler
regionala BIC-organisationer skall etableras i
Sverige, anförs det i motion 1999/2000:N232 (m).
Huvudsyftet med BIC-programmet, som har varit mycket
framgångsrikt i Europa, är att stimulera tillkomsten
av innovativa och tillväxtinriktade företag och
kvalificerade tjänsteföretag i regionalpolitiskt
svaga områden, säger motionären. Totalt finns för
närvarande 150 regionalt verksamma BIC-
organisationer i Europa, varav tre ligger i Sverige.
Förutsättningarna finns för att utvecklingen i
Sverige kommer att följa samma mönster som i övriga
Europa, menar motionären och pekar på att de svenska
BIC-organisationerna utgör komplement till andra
insatser för att utveckla små och medelstora
företag.
Innovationer tas inte tillräckligt väl om hand i
Sverige, sägs det i partimotion 1999/2000:N384 (kd).
I flera konkurrentländer stödjer staten aktivt
utvecklingen av nya idéer, medan i Sverige nödvändig
stimulans inte ges vare sig till enskilda
innovatörers verksamhet eller till den forskning som
sker inom företagen, anför motionärerna. De påstår
att patent, som skulle kunna tas till vara av den
svenska industrin, exporteras till andra länder.
Förutom ett allmänt bra investerings- och
företagsklimat måste ytterligare åtgärder vidtas som
främjar kommersialiseringen av innovationer i
Sverige, anser motionärerna. De föreslår att royalty
på patenterade uppfinningar skall vara skattefri i
två år, vilket anses medföra höjd innovationstakt,
snabbare omsättning av innovationer på marknaden och
minskade incitament att placera royaltyinkomster
utomlands. Vidare föreslås att satsningen på
innovativ teknikupphandling till små företag och
uppfinnare skall utökas. Erfarenheter från Förenta
staterna, Storbritannien och Nederländerna pekar på
framgångar med sådan riktad upphandling, säger
motionärerna och påstår att i Förenta staterna
kanaliseras minst 1 % av all statlig
teknikupphandling till små och medelstora företag.
Nya rön inom forskning och utveckling bör också
göras mer lättillgängliga för småföretagen, säger
motionärerna. De anser slutligen att det
immaterialrättsliga området bör bli föremål för
fortsatt översyn; lagstiftningen beträffande
kopiering av produkter och varumärken bör stärkas
samt ägare av immateriella rättigheter bör ges
bättre ekonomiska möjligheter att försvara sin rätt
till patent och varumärke genom ett bättre
försäkringsskydd.
Vissa kompletterande uppgifter
Stöd till uppfinnare och innovatörer lämnas inom
näringspolitiken av följande aktörer: NUTEK,
teknopoler, ALMI-bolagen, produktråden (som
administreras av ALMI-bolagen), Industrifonden,
Svensk-Norsk Industrifond och Innovationscentrum.
Det pågående utrednings- och beredningsarbetet på
det näringspolitiska området inom
Näringsdepartementet kan komma att beröra dessa
aktörer.
I NUTEK:s regleringsbrev för år 2000 anges under
programmet Teknik att NUTEK:s del av effektmålen
inom utgiftsområdena 21 och 24 är att utifrån ett
näringslivsperspektiv aktivt medverka till att
utveckla och stärka dynamiken i det nationella
innovationsstödet. Under programmet
Företagsutveckling anges att NUTEK:s del av
effektmålen inom utgiftsområde 24 är att NUTEK
aktivt skall medverka till ett gott entreprenörskap
i Sverige och en bra miljö härför för att därigenom
stödja tillväxten hos små och medelstora företag
samt skapa förutsättningar för en ökad etablering av
nya, livskraftiga företag. Under anslaget
Småföretagsutveckling (A 2) har för år 2000 73
miljoner kronor tagits upp under anslagspost 2
Såddfinansiering. Utöver detta anslag får NUTEK
innevarande budgetår disponera en anslagskredit på
3,7 miljoner kronor. Vidare får kostnader för bidrag
till s.k. teknopoler för rådgivning m.m. åt
teknikbaserade företag samt bidrag till andra
organisationer som verkar för att främja ny- och
småföretagande täckas från anslagspost 3 Vissa
småföretagsinsatser.
Frågan om insatser för att främja bildande av BIC,
som tas upp i motion 1999/2000:N232 (m), har
tidigare behandlats av utskottet, senast våren 1999
(bet. 1998/99:NU6, rskr. 1998/99:170). Den då
aktuella motionen följdes upp av företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet. BIC-konceptet har
utvecklats inom EU i syfte att förbättra ekonomin i
speciellt utsatta regioner i Europa. Sedan år 1984
stöder EG-kommissionen verksamheten. Syftet med BIC
är att genom innovationer skapa nya industriella
aktiviteter, nya företag eller utveckling av
befintliga företag. NUTEK har analyserat BIC-
systemet i en särskild rapport, Business and
Innovation Centres - ett europeiskt program för
regional näringslivsutveckling (T 1992:47). NUTEK
följer utvecklingen av BIC i Sverige och har
tillsammans med EU:s generaldirektorat för
regionalpolitik (DG XVI) regelbunden kontakt med de
tre etablerade BIC-kontoren i Sverige. NUTEK har
bl.a. tillsammans med generaldirektoratet anordnat
ett seminarium i Sverige för olika svenska
organisationer intresserade av BIC-verksamheten och
har genomfört utbildningsseminarier för dem som
arbetar på BIC i Sverige. Det kan noteras att ALMI
till stora delar arbetar på liknande sätt som ett
BIC. ALMI, vars produktråd kan ge innovatörer
vägledning och hjälp, kan när produktionen av en ny
produkt eller när företag startas både ge
kvalificerad rådgivning och finansiering. Liksom BIC
följer ALMI projektet under en längre tid.
Regeringen har också gett NUTEK i uppdrag att svara
för en upphandling som skall kartlägga nätverk som
inom en rad olika områden, i olika omfattning och på
olika nivåer arbetar mot små och medelstora företag
och som initierats av EG-kommissionen. Häri ingår
BIC-organisationerna.
Även frågan om teknikupphandling, som tas upp i
motion 1999/2000: N384 (kd), har tidigare behandlats
av utskottet, senast våren 1999 (bet. 1998/99:NU6,
rskr. 1998/99:170), varvid motionen följdes upp av
företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet.
Utskottet hänvisade till
Teknikupphandlingsutredningens betänkande
Upphandling för utveckling (SOU 1997:88), som
avlämnades sommaren 1997. Enligt en undersökning som
utredningen gjorde används teknik-upphandling i
begränsad omfattning i andra länder och i första
hand för upphandling av stora komplexa system inom
försvaret och kollektivtrafiken. Utredningens
slutsats var att teknikupphandling har en roll att
fylla även i framtiden, i första hand i samband med
upphandling av stora komplexa system inom försvars-,
bygg- och kollektivtransportområdena. Offentlig
teknik-upphandling ansågs också ha en viktig roll
att fylla när det gäller att driva på den tekniska
utvecklingen inom områden där samhället har viktiga
intressen att främja, såsom energisparande, miljö
och trafiksäkerhet. Utrymmet för att använda
teknikupphandling ansågs emellertid ha minskat till
följd av ändrade villkor för produktutveckling.
Utrednings- och remissmaterialet kommer, enligt
uppgift från Näringsdepartementet, inte att
föranleda några direkta åtgärder, utan materialet
kommer att användas i eventuella framtida
tvärprojekt på t.ex. miljö- eller energiområdet.
Beträffande noteringen i motionen om kanalisering av
1 % av all statlig teknikupphandling till små och
medelstora företag kan nämnas att i Sverige skulle
detta stå i strid med lagen (1992:1317) om offentlig
upphandling. Däremot finns det inga hinder för att
informera alla berörda om de möjligheter som en
statlig teknikupphandling ger. Därvid kan småföretag
ha behov av extra, anpassad information för att
"komma i nivå" med andra större företag. Sådan
information bör dock helst inte ges av den som
svarar för den offentliga upphandlingen.
I motion 1999/2000:N384 (kd) tas också det
immaterialrättsliga området upp och det föreslås att
ägare av immateriella rättigheter bör ges bättre
ekonomiska möjligheter att försvara sin rätt till
patent och varumärke genom ett bättre
försäkringsskydd. Regeringen aviserade i 1999 års
ekonomiska vårproposition (prop. 1998/99:100) att
möjligheterna att införa en patentintrångsförsäkring
skall undersökas. Frågan är under beredning i
Regeringskansliet.
Utskottets ställningstagande
En viktig del i näringspolitiken är att skapa sådana
villkor att kommersialiseringen av uppfinningar och
innovationer underlättas. Som redovisats lämnas stöd
till uppfinnare och innovatörer av olika aktörer
inom näringspolitiken. Det pågående utrednings- och
beredningsarbetet på det näringspolitiska området
inom Näringsdepartementet kan komma att beröra dessa
aktörer.
Med det anförda avstyrker utskottet de båda här
aktuella motionerna 1999/2000:N232 (m) och
1999/2000:N384 (kd) i berörda delar.
Teknikspridning
Motionerna
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om
åtgärder för att främja ökad rörlighet för kunskap
och forskningsresultat mellan universitet och
företag, anförs det i motion 1999/2000:N239 (m).
Resultatet av ett rörligare och aktivare riskkapital
och av en större rörlighet på arbetsmarknaden är att
kunskapen flyttar sig dit där den gör bäst nytta,
säger motionären. Han anser att Sveriges problem är
att reglerna inte är utformade för att passa en
modern ekonomi där kapital, människor och kunskap
rör sig mycket snabbt mellan branscher och företag.
Kunskapsöverföring mellan utbildning och forskning,
mellan forskning och företag och mellan olika
företag har därvid en avgörande betydelse. Detta
fordrar en ny syn på samarbete mellan universitet
och företag, menar motionären och förordar att
teknikbrostiftelserna och teknikparkerna skall få
ökad kraft.
I motion 1999/2000:N363 (v) begärs en utredning av
förutsättningarna för en satsning på tillämpad
forskning inom miljöanpassad transportteknik i
Västra Götaland-Fyrbodal-regionen samt insatser för
att utveckla samarbetet mellan transportindustrin i
Fyrbodalsområdet, regionfullmäktige, Högskolan i
Trollhättan/Uddevalla samt länsstyrelsen. Motionären
avser såväl det nationella programmet för
miljöanpassade fordon och transporter som redovisas
i budgetpropositionen för år 2000 som
Godstransportdelegationens verksamhet. Genom att
samordna satsningen från staten avseende
miljövänliga fordon och transporter med det berörda
områdets näringsliv, högskola och regionala resurser
bör det, enligt motionären, vara möjligt att bygga
upp ett transporttekniskt miljöcentrum i Västra
Götaland med tyngdpunkt i Fyrbodalsområdet och
Trollhättan/Uddevalla. Olika former för ett sådant
centrum kan övervägas anser motionären - från ett
samverkansavtal mellan stat, näringsliv, högskola
och region till bildandet av en formell juridisk
person i form av stiftelse eller aktiebolag.
Vissa kompletterande uppgifter
Teknikspridning är en av NUTEK:s huvuduppgifter.
Under programmet Teknik anges som verkamhetsmål att
NUTEK skall satsa på och stimulera
näringslivsrelevant FoU inom strategiska
kunskapsområden för näringslivets utveckling samt
utveckla och implementera effektiva former för
samverkan mellan universitet/högskolor, institut och
näringsliv, såväl nationellt som internationellt.
Insatserna skall bl.a. bidra till en ökning av
antalet svenska företag som deltar i och drar nytta
av nationella och internationella FoU-samarbeten,
särskilt EU:s femte ramprogram.
Frågan om teknikspridning behandlas i det pågående
utrednings- och beredningsarbetet på det
näringspolitiska området inom Näringsdepartementet.
Det program för miljöanpassade fordon och
transporter som det refereras till i motion
1999/2000:N363 (v) finns beskrivet i
budgetpropositionen för år 2000 under utgiftsområde
21 Energi (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 21, s. 13).
Som ett led i arbetet att göra Sverige till ett
föregångsland i omställningen till hållbar
utveckling har svensk fordonsindustri inbjudits till
ett utökat samarbete kring utveckling av mer
miljövänliga fordon, sägs det där. Utgångspunkten
för samarbetet mellan staten och näringslivet är en
gemensam satsning på ett forsknings-, utvecklings-
och demonstrationsprogram som skall bidra till att
minska vägtrafikens bidrag till miljöförstöringen
och därmed samtidigt skapa stabila förutsättningar
för en långsiktigt konkurrenskraftig
fordonsindustri. Programmet skall genomföras under
en sexårsperiod från den 1 januari 2000. För de
statliga insatserna kommer sammantaget att
disponeras 500 miljoner kronor av befintliga medel,
med 300 miljoner kronor från utgiftsområde 21 Energi
och 100 miljoner kronor vardera från utgiftsområdena
22 Kommunikationer och 24 Näringsliv, sägs det i
propositionen.
Inom ramen för programmet planeras ett tiotal
koordinerade projekt som syftar till att samlat
angripa vägtrafikens miljöproblem. Projekten skall
bedrivas i samverkan med flera parter och spänner
över områden såsom avgas-efterbehandling, avancerad
förbränningsteknik, hybridfordon och
bränslecellsteknik, viktreduktion, väginformatik och
kompetensförsörjning. Förutom fordonstillverkarna är
avsikten att även universitet och
forskningsinstitutioner samt underleverantörer skall
medverka i projekten. Arbetet har nu, enligt uppgift
från Näringsdepartementet, framskridit så att i
huvudsak endast undertecknande av avtal återstår.
Bilindustrin beräknas bidra med ca 1,5 miljarder
kronor till programmet.
Under utgiftsområde 24, anslaget Teknisk forskning
och utveckling (D 1), finansieras vidare ett
fordonstekniskt program som nu är inne på sitt
fjärde år av en femårig förlängning.
Regeringen tillkallade sommaren 1998 en särskild
godstransportdelegation med representanter för stat
och näringsliv (dir. 1998:51). Delegationen har i
uppgift att öka samverkan mellan
godstransportsystemets aktörer och staten samt att
förtydliga statens roll i detta system. Delegationen
skall följa utvecklingen på godsområdet samt
utveckla ett trafikslagsövergripande synsätt med
syftet att effektivisera godstransportsystemet och
göra det säkert och ekologiskt hållbart.
Delegationen beräknas avsluta sitt arbete senast den
30 juni 2001.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är teknikspridning mellan
universitet/högskolor och företag samt inbördes
mellan företagen ett mycket viktigt inslag i
näringspolitiken. Frågan om teknikspridning
behandlas i det pågående utrednings- och
beredningsarbetet på det näringspolitiska området
inom Näringsdepartementet. Något behov av agerande
från riksdagens sida av det slag som efterfrågas i
motion 1999/2000:N239 (m) kan utskottet inte se;
motionen avstyrks därmed.
I motion 1999/2000:N363 (v) berörs forskning inom
miljöanpassad transportteknik. Utskottet anser att
detta är ett angeläget forskningsområde. Riksdagen
har, som nämnts, beslutat om ett program på området.
Det är rimligt att anta att väsentliga delar av
detta forskningsprogram kommer att bedrivas i de
områden där fordonsindustrin är etablerad. Vid
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla bedrivs, enligt
uppgift, visst arbete på området. Beslut om vilka
projekt som skall ges statligt stöd skall fattas av
Programrådet för fordonsteknisk forskning. Att
riksdagen skulle uttala sig för en förläggning av
den aktuella forskningen till en viss region kan
utskottet inte se något skäl för - forskningen bör
bedrivas på det sätt och vid de institutioner där
störst samhällsnytta kan uppnås. Motionen avstyrks
därmed.
Kvinnors företagande
Motionerna
Kvinnors situation som företagare bör få en bättre
belysning, anförs det i motion 1999/2000:N248 (m).
Trots att kvinnor i familjeföretag ofta arbetar lika
hårt som sina män betraktas kvinnorna inte alltid
som likvärdiga företagare, säger motionären och
hänvisar till resultat från ett forskningsprogram om
kvinnors företagande, som är en del av den
genusforskning som bedrivs vid universiteten i bl.a.
Umeå och Linköping. Forskningen om entreprenörer och
småföretag har, enligt motionären, negligerat
kvinnors företagande och företagande inom branscher
som av tradition betraktats som kvinnliga. Forskning
med fokus på kvinnors situation i familjeföretag
måste uppmärksammas, anför motionären.
Kvinnors företagande bör uppmuntras och stödjas,
anförs det i partimotion 1999/2000:N384 (kd).
Kvinnors företagande har en stor potential, men
kvinnor har inte samma tradition som män att driva
företag och därmed inte lika många förebilder. Det
är framför allt män som byggt upp de existerande
företagartraditionerna och
företagarorganisationerna, konstaterar motionärerna.
De anser att en ökning av kvinnors företagande kan
ge näringslivet förnyelse och ökad mångfald.
Kvinnors företagande bör främjas, anförs det i
partimotion 1999/2000: N214 (c). Kvinnor startar
ofta mindre företag med hjälp av mindre lån och
bidrag, och det rör sig oftast om tjänsteföretag med
en affärsidé som är anpassad till den lokala
marknaden, säger motionärerna. De anser att den
potential som dessa företag besitter bättre måste
tas till vara, vilket både på kort och lång sikt ger
en samhällsekonomisk vinst. Kommuner och landsting
måste bli bättre på att möjliggöra att offentligt
finansierad verksamhet drivs på entreprenad, vilket
väsentligt skulle vidga karriärmöjligheterna för
kvinnor, anser motionärerna. De vill att Sverige
skall bli ett föredöme när det gäller jämställdhet
inom näringslivet och att kvinnors andel i ledande
befattningar inom näringslivet skall öka påtagligt.
Ett brett program som innehåller rådgivning,
utbildning och finansiering för kvinnors företagande
bör utarbetas, anförs det i motion 1999/2000:N387
(c). Den traditionella näringspolitiken har varit
ensidigt inriktad på mäns företagande och de
branscher där företag traditionellt startas och
drivs av män, säger motionärerna. De hänvisar till
att undersökningar visar att kvinnor har en
företagskultur som skiljer sig från männens. Kvinnor
startar ofta företag i liten skala, lånar mindre än
män, startar ofta företag i servicesektorn, arbetar
gärna tillsammans med andra kvinnor i kooperativ
m.m. Förändringar i den offentliga sektorns
organisation öppnar också nya möjligheter för
kvinnor att starta företag i verksamhet som tidigare
bedrevs i offentlig regi, säger motionärerna.
I de två motionerna 1999/2000:N361 (fp) och
1999/2000:A231 (fp) tas frågan upp om behovet av att
stödja och uppmuntra kvinnors företagande och att
stöden skall utformas så att de är anpassade till
kvinnors förutsättningar och krav. Bara en tredjedel
av alla nya företag startas av kvinnor, säger
motionärerna och anför att kvinnor som vill starta
företag ofta möts av ett motstånd som finns i ett
kvardröjande manssamhälle. Stödet till kvinnors
företagande bör utgå till alla kvinnor som är
långtidsarbetslösa och inte främst till dem som
tidigare har arbetat i offentlig sektor, föreslår
motionärerna. De anser att regelsystem och insatser
för nya företagare ofta är utformade utifrån ett
manligt tänkande och en mansinriktad arbetsmarknad.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen avslog våren 1999 motioner med förslag om
att på olika sätt främja kvinnors företagande,
liknande de här aktuella (bet. 1998/99:NU6, rskr.
1999/2000:170). Utskottet hänvisade till de olika
åtgärder som statsmakterna vidtagit. I reservationer
(m, kd, fp; c) framfördes respektive partiers
ståndpunkter i frågan.
Frågan om nationellt resurscentrum för kvinnor
(NRC) behandlades av utskottet hösten 1999, mot
bakgrund av förslag i budgetpropositionen om att
integrera NRC i NUTEK:s ordinarie verksamhet (prop.
1999/2000:1, bet. 1999/2000:NU1). Utskottet
förutsatte att detta inte skall försvaga arbetet med
att främja kvinnors företagande. Utskottet menade
att det på ett tydligt sätt bör framgå av
regleringsbrevet att den verksamhet som bedrivits
inom ramen för NRC skall fortsätta inom NUTEK:s
ordinarie verksamhet. Vidare är det viktigt att
regeringen följer upp och utvärderar hur den nya
ordningen fungerar samt informerar riksdagen om
utfallet av denna utvärdering, anförde utskottet.
Under år 2000 avser utskottet också att på eget
initiativ hålla sig informerat om hur integrationen
av verksamheten fortlöper. Utskottet underströk
härutöver vikten av att den kompetens som har byggts
upp inom NRC-projektet och de erfarenheter som har
gjorts tas till vara i det fortsatta arbetet. I en
reservation (m, kd, c, fp) förordades att riksdagen
skulle göra ett uttalande med en tydlig markering om
att NRC-verksamheten skall bevaras, t.ex. genom att
verksamheten i regleringsbrevet tilldelas en
särskild anslagspost. Riksdagen följde utskottet.
Enligt NUTEK:s regleringsbrev ingår i
verksamhetsmålet under programmet Företagsutveckling
att främja nyföretagande bland ungdomar och för
närvarande underrepresenterade grupper. NUTEK skall
årligen redovisa en analys av möjligheter och
problem för nyetablering och tillväxt i små och
medelstora företag, varvid även en analys och
redovisning av åtgärder för att främja företagande
bland underrepresenterade grupper skall göras.
I regleringsbrevet anges under rubriken Generella
uppdrag att NUTEK har regeringens uppdrag att se
till att NRC-verksamheten integreras i NUTEK:s
ordinarie verksamhet. Regeringen anser att det till
verksamheten skall knytas ett råd eller en
referensgrupp. NUTEK bör i detta sammanhang bl.a.
beakta hur den verksamhet som i dag bedrivs för
kvinnliga affärsrådgivare fortsättningsvis skall
utformas. NUTEK skall dels redovisa insatser och
resultat av denna integrering, dels inkomma med en
budget som specificerar hur de 2,5 miljoner kronor
som avsatts för ändamålet för år 2000 skall
användas. Uppdraget skall redovisas senast den 7
april 2000. I årsredovisningen skall insatser och
resultat av integreringen redovisas. Enligt uppgift
från NUTEK har en referensgrupp, under ledning av
generaldirektör Per-Ola Eriksson, nu bildats. I
denna grupp ingår representanter för bl.a. lokala
och regionala resurscentrum för kvinnor, ALMI och
Föreningen Kooperativ Utveckling.
Regeringens arbete med kvinnors företagande är i
huvudsak inriktat på finansiering och rådgivning.
Företagarlån till kvinnor administreras av ALMI, och
särskild rådgivning till kvinnor genomförs främst
med hjälp av NUTEK:s projekt Affärsrådgivare för
kvinnor.
NUTEK:s program för att främja kvinnors företagande
är inriktat på att synliggöra kvinnor som företagare
och utveckla rådgivning och rådgivningsmaterial som
svarar mot kvinnors behov. I verksamheten ingår att
stödja och samordna den särskilda affärsrådgivning
för kvinnor som finns i kommuner inom vissa
stödområden. Projektet med kvinnliga affärsrådgivare
startade i 62 kommuner år 1994 och finns nu i ca 100
kommuner. I NUTEK:s regleringsbrev för år 2000 anges
under utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling, anslaget Allmänna regionalpolitiska
åtgärder (A1 anslagspost 22:1), att NUTEK skall
avsätta lägst 16 miljoner kronor för stöd till
projekt vid regionala och lokala resurscentrum för
kvinnor i främst nationella stödområden och EG:s
strukturfondsområden. Stöd skall ges till
tillväxtorienterade projekt med inriktning på
näringslivsutveckling och sysselsättning. Resurserna
får användas till att dels starta nya projekt, dels
vidareutveckla tidigare projekt för att tillvarata
erfarenheter, kontaktnät och kunskaper som vunnits i
dessa.
Utvärderingar visar att stödet till kvinnors
företagande har lett till mellan 15 och 45
företagsstarter i varje kommun. En kvinnlig
affärsrådgivare är ofta knuten till kommunernas
näringslivsorgan eller andra permanenta organ. Hit
kan de kvinnor vända sig som har kommit något längre
i sitt företagande eller med sin idé att starta eget
företag. NUTEK har genomfört ett utvecklingsprojekt
med syfte att öka kunskapen hos banker om kvinnors
företagande och minska de svårigheter som kvinnliga
företagare upplever när de söker banklån. Projektet
har genomförts i samarbete med Föreningssparbanken.
Kvinnors företagande är ett prioriterat område inom
ALMI. Finansiering, t.ex. företagarlån för kvinnor,
eller rådgivning i främst strategiska frågor kan
erhållas från ALMI. Företagarlånet för kvinnor
infördes i augusti 1994. Lånet kan ges till både
kvinnor som startar företag och till kvinnor som
redan driver företag. Lånen kan uppgå till högst 150
000 kr och avse maximalt 50 % av lånebehovet. Under
första budgetåret avsattes 50 miljoner kronor, och
för budgetåret 1995/96 anslog regeringen 149
miljoner kronor. ALMI har inklusive dessa tilldelade
medel avsatt en medelsram på totalt ca 400 miljoner
kronor. Nära 379 miljoner kronor har sedan starten
t.o.m. utgången av år 1998 lånats ut till över 5 000
företag. En utvärdering och uppföljning av
företagarlånet till kvinnor genomförs av ALMI och
beräknas vara klar under våren 2000.
De flesta regionala ALMI-bolagen har en särskild
person med ansvar för kvinnors företagande. De
samarbetar med andra instanser som arbetar inom
samma område såsom kommuner, länsstyrelser,
resurscentrum för kvinnor, lokala kooperativa
utvecklingscentrum, nyföretagarcentrum m.fl. ALMI
genomför också sedan flera år riktade insatser och
specifika projekt för att stödja, utveckla och
synliggöra kvinnors företagande. Sedan ett par år
tillbaka finns dessutom ett kompetenscentrum för
kvinnors företagande, placerat hos ALMI:s regionala
bolag i Södermanland.
I den ekonomiska vårpropositionen 1997 avsattes 10
miljoner kronor per år under en treårsperiod för att
främja kvinnors företagande (prop. 1996/97: 150,
bet. FiU20). Under åren 1998, 1999 och 2000 har
medlen fördelats på ALMI med 4 miljoner kronor, på
NUTEK med 4 miljoner kronor och på forskning om
kvinnors företagande med 2 miljoner kronor. ALMI
bedriver i huvudsak egna projekt avseende
information och rådgivning riktade mot kvinnliga
företagare samt utvärdering och uppföljning av
kvinnolån. NUTEK använder sina medel dels till
affärsrådgivare för kvinnor, dels till särskilda
projektmedel. Vid Stiftelsen Forum för
Småföretagsforskning drivs ett fyraårigt
forskningsprogram om kvinnors företagande, som stöds
av regeringen.
I den s.k. mångfaldsgruppens arbete - vilket har
berörts i ett tidigare avsnitt - behandlas också
olika frågor rörande kvinnors företagande.
Enligt statistik från NUTEK för år 1998 startades
31 % av alla nya företag av kvinnor. Detta innebär
en fördubbling av andelen jämfört med början av
1990-talet. Antalet företag startade av kvinnor har
tredubblats under tio år, från 3 900 till ca 11 000
företag. Det finns för närvarande ca 80 000
kvinnliga företagare i Sverige. Om man räknar in de
som driver företag tillsammans med sin make är
antalet ca 100 000. Företag startade av kvinnor
respektive av män överlever i lika hög grad - ca två
tredjedelar (63 %) finns kvar efter tre år.
I utredningsrapporten Statens åtgärder för fler och
växande företag tar utredarna i princip ställning
för en småföretagspolitik där direkta ekonomiska
stöd till enskilda företag inte skall utgå. Man
anser dock att det för vissa grupper finns skäl att
även fortsättningsvis ha särskilda stöd. De tre
grupper som därvid nämns är arbetslösa, invandrare
och kvinnor.
Statsrådet Mona Sahlin besvarade i början av mars
2000 en interpellation (1999/2000:195) av Lena Ek
(c) om nationellt resurscentrum. Med anledning av
beslutet om att NRC skall integreras i NUTEK:s
ordinarie verksamhet hade interpellanten ställt
följande frågor: 1. Hur kommer den kunskap och
erfarenhet som byggts upp i NRC-projektet att tas
till vara och finnas med som ett nytt och viktigt
kunskapsområde när verksamheten skall integreras i
NUTEK:s ordinarie verksamhet? 2. Att döma av
reaktionerna över beslutet ute i landet finns en oro
över att beslutet kan komma att medföra att många
regionala och lokala resurscentrum kommer att
försvinna på grund av bristande kunskap om behovet
av satsningar. Hur kommer detta att motverkas? 3.
Vilken jämställdhetsexpertis kommer att finnas på
NUTEK för att kunna genomföra integrationen av NRC i
den ordinarie verksamheten?
Inledningsvis underströk statsrådet Mona Sahlin att
hon anser att det är mycket angeläget att
jämställdhetsarbetet bedrivs med kraft inom all
statlig verksamhet. Jämställdhetsaspekterna skall
beaktas på alla nivåer och inom alla områden, och
jämställdhetsarbetet skall utföras av ordinarie
personal. Processen med att förändra och förnya
synsätt och strukturer handlar i detta fall om ett
utvecklingsarbete på lång sikt, sades det. Hon
meddelade sin avsikt att noga följa NUTEK:s arbete
med denna fråga, och hon förutsatte att NUTEK kommer
att se till att myndighetens arbete med jämställdhet
förbättras. Hon utgår vidare från att integrationen
kommer att gagna jämställdhetsarbetet inom
näringspolitiken och regionalpolitiken och därmed
bl.a. det arbete som bedrivs vid de lokala och
regionala resurscentrumen och arbetet med att
införliva jämställdhetsperspektivet i de regionala
tillväxtavtalen. Även i fortsättningen behövs,
enligt statsrådets mening, åtgärder inom närings-
och regionalpolitiken särskilt riktade till kvinnor,
både för att stärka kvinnors position på
arbetsmarknaden och för att tillvarata kvinnors
initiativ och kompetens.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att en viktig uppgift inom
näringspolitiken är att särskilt stödja kvinnors
företagande. Det finns en stor utvecklingspotential
bland kvinnliga företagare. Enligt utskottets mening
är det angeläget att fler kvinnor blir företagare.
Att identifiera vilka omständigheter som utgör
hinder för kvinnor att starta företag och vidta
åtgärder för att eliminera dessa är, vill utskottet
betona, en angelägen uppgift inom näringspolitiken.
Generellt gäller att s.k. mainstreaming, dvs.
beaktande av jämställdhetsaspekter i alla
sammanhang, bör prägla de näringspolitiska
insatserna för att främja tillkomst av nya företag
och tillväxt av befintliga företag.
Som framgått av den nyss lämnade redovisningen
bedrivs en rad aktiviteter för att på olika sätt
underlätta och främja kvinnors företagande. Det
pågår vidare utrednings- och beredningsarbete på
området både inom ramen för det arbete på det
näringspolitiska området som bedrivs i
Näringsdepartementet - och som bl.a. skall resultera
i en proposition om vissa organisationsfrågor inom
näringspolitiken under våren 2000 - och inom ramen
för den s.k. mångfaldsgruppens arbete. Utskottet
vill också erinra om vad som anfördes i utskottets
anslagsbetänkande hösten 1999 rörande NRC-
verksamheten. Utskottet redovisade där sin avsikt
att hålla sig informerat om hur integreringen av NRC
i NUTEK:s ordinarie verksamhet fortlöper, så att det
inte sker en försvagning av insatserna för att
främja kvinnors företagande.
Beträffande de ökade möjligheter för kvinnors
företagande som en uppbrytning av offentliga monopol
ibland sägs kunna medföra vill utskottet peka på att
det förekommer att personalkooperativa företag,
t.ex. på äldreomsorgsområdet, "köps upp" av stora,
privata företag. Att ett offentligt monopol ersätts
av ett privat anser utskottet inte är positivt, vare
sig för näringslivet i stort eller för möjligheterna
för kvinnor att driva företag. Utvecklingen på detta
område bör noga följas av regering och riksdag.
Med det anförda avstyrker utskottet de här aktuella
motionerna 1999/2000: N248 (m), 1999/2000:N384 (kd),
1999/2000:N214 (c), 1999/2000:N387 (c),
1999/2000:N361 (fp) och 1999/2000:A231 (fp) i
berörda delar.
Kooperativa frågor
Motionerna
En grundlig utredning om möjligheterna till nya
finansieringslösningar för kooperativa och liknande
företagsformer bör företas, anförs det i motion
1999/2000:N290 (s). Därvid bör framför allt
möjligheten att använda det pensionskapital som
kommer att finnas i det framtida
premiereservsystemet undersökas. Frågan om de
kooperativa företagens kapitalförsörjning har
behandlats vid olika tillfällen, senast av
Företagskooperativa utredningen vars betänkande
Attityder och lagstiftning i samverkan (SOU 1996:31)
resulterade i proposition 1996/97:163 om den
kooperativa företagsformen, konstaterar
motionärerna. Den av riksdagen beslutade lagen om
ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
(föreningslagen) innebar vissa förbättringar för
befintliga kooperativa företag, men var inte lika
ägnad att stimulera till startande av kooperativa
företag, sägs det. Bland annat Företagskooperativa
utredningen har pekat på att presumtiva kooperativa
småföretagare bemöts med större misstänksamhet än
andra företagare i kontakter med t.ex. banker och
olika myndigheter, erinrar motionärerna om och
framhåller att det i Sverige - till skillnad från i
många andra länder - saknas särskilda
finansieringsinstrument i form av institut o.dyl.
för kooperativa företag.
I motion 1999/2000:N337 (s) begärs ett
riksdagsuttalande om kooperativt företagande.
Arbetslösheten bland invandrare är betydligt större
än för andra svenskar, konstaterar motionärerna. De
anser att för många människor som kommer från andra
länder till Sverige måste det svenska samhället te
sig obegripligt både i fråga om språk och
organisationsstruktur. Genom samverkan med andra
personer som bättre behärskar språket och hur det
svenska samhället fungerar borde det för den
förstnämnda kategorin vara möjligt att bilda och
driva småföretag, anför motionärerna. De anser att
det som krävs främst är informations- och
rådgivningsinsatser och erinrar om att regeringen
under år 1999 - i ett samarbetsprojekt med
Föreningen Kooperativ Utveckling i Sverige (FKU) -
har anslagit medel för att göra den kooperativa
företagsformen mera känd. Insatserna riktas mot
myndigheter och organisationer som kommer i kontakt
med personer som kan överväga att starta eget
tillsammans. Därvid bör olika former av
försöksverksamhet kunna bli aktuella i syfte att
undanröja de särskilda svårigheter som invandrare
möter i det svenska samhället, anför motionärerna.
Den sociala ekonomin är föremål för yrkande i
motion 1999/2000:N348 (s). Begreppet social ekonomi,
som utgår från att genom mobilisering av lokala
resurser, samarbete och bildande av olika nätverk
utveckla såväl näringslivsstrukturer som sociala
strukturer, har funnit en vid acceptans i Europa,
säger motionärerna. Den sociala ekonomins instrument
kräver, enligt motionärerna, följande tre grupper av
förutsättningar: Den första gäller det politiska
systemet, som i attityd och handling måste ställa
sig positivt, t.ex. genom lagstiftning,
institutionell infrastruktur och utbildningssystem.
Den andra gäller ett väl utvecklat
rådgivningssystem, och den tredje avser finansiella
instrument. I Sverige finns en relativt heltäckande
lagstiftning, konstaterar motionärerna. De anser
däremot att det fortfarande finns brister i fråga om
de attityder som intas av bl.a. myndigheter och
näringslivsorganisationer gentemot den sociala
ekonomin. Likaså menar de att tillgång till
särskilda, för den sociala ekonomin anpassade,
finansiella instrument saknas helt och att de
befintliga kapitalförsörjningsinstituten inte
beaktar de speciella krav som ställs av den sociala
ekonomins organisationer.
Ökade möjligheter till ett lokalt/regionalt
riskkapital för kooperativa företag bör prövas,
anförs det i motion 1999/2000:N212 (c). Kooperativa
lösningar har nått stor framgång i Dalarna, både
avseende social service och nya arbetstillfällen,
säger motionärerna. Dessa kooperativa företag är
ofta små (tre till fem personer) och finns inom en
lokal eller regional marknad. För att starta
företagen behövs riskkapital - ofta små summor -
konstaterar motionären. Han hävdar att möjligheterna
för små ekonomiska föreningar att få tillgång till
kapital är begränsade, men nämner att ett
riskkapitalbolag håller på att bildas i Dalarnas
län.
Riksdagen bör göra ett uttalande om värdet av den
kooperativa företagsformen, anförs det i motion
1999/2000:N387 (c). Den kooperativa företagsformen
måste stödjas och utvecklas, bl.a. genom ökade
möjligheter till ett lokalt/regionalt riskkapital
för kooperativa företag, bättre entreprenörskap,
bättre rådgivning och projektinriktade åtgärder,
föreslår motionärerna. Det kooperativa företagandet
har expanderat kraftigt de senaste åren, säger
motionärerna. De framhåller att av dem som vänder
sig till lokala kooperativa utvecklingscentrum är 70
% kvinnor. Personalkooperativ är förmodligen den
form av företagande som kan växa allra snabbast,
anser motionärerna men pekar på att det trots detta
bara finns 150 personalägda företag inom offentlig
sektor. De företag som startade under början av
1990-talet har oftast haft ett ideellt syfte, säger
motionärerna och nämner att 72 % av delägarna är
kvinnor.
I motion 1999/2000:N388 (mp) begärs ett
riksdagsuttalande om lokala kooperativa
utvecklingscentrum. Dessa, som finns i varje län,
kan spela en viktig roll, inte minst för att skapa
nya jobb i glesbygd, anför motionärerna.
Arbetsmarknadsregler och andra regler bör, enligt
motionärerna, utformas på ett sådant sätt att de
främjar uppkomst och utveckling av kooperativa
företag.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen anvisade i december 1999 ett anslag på 20
miljoner kronor till stöd till kooperativ utveckling
för budgetåret 2000, vilket innebar en ökning med
3,5 miljoner kronor jämfört med år 1999 (prop.
1999/2000:1, bet. 1999/2000:NU1). Anslaget
disponeras för statsbidrag till kooperativ
utveckling. Föreskrifter om detta finns i
förordningen (1998:1633) om statsbidrag till
kooperativ utveckling. Statsbidrag kan enligt
förordningen ges till kostnadsfri information och
rådgivning om kooperativt företagande. NUTEK
ansvarar fr.o.m. år 2000 för fördelningen av stödet.
Riksdagen avslog våren 1999 motioner likartade de
här aktuella (bet. 1998/99:NU6, rskr. 1998/99:170).
Utskottet anförde att de kooperativa företagen intar
en viktig roll inom småföretagsamheten och ansåg att
de berörda frågorna rörande finansieringsformer och
konkurrensneutralitet för kooperativa företag är
angelägna frågor. Mot bakgrund av de åtgärder som
vidtagits och som redovisades i betänkandet, kunde
utskottet dock inte se något behov av ett
riksdagsuttalande i frågan. En reservation (m, kd,
fp) avsåg motiveringen för avstyrkande och en annan
(c) följde upp ett motionsyrkande om
finansieringsformer.
Enligt NUTEK:s regleringsbrev för år 2000 har 18
miljoner kronor tagits upp under en särskild
anslagspost (1) för bidrag till landets 24 lokala
kooperativa utvecklingscentrum (LKU) för kostnadsfri
information och rådgivning. 2 miljoner kronor har
anvisats under en annan anslagspost (2) för att
täcka kostnader för genomförande av uppdrag från
regeringen att utvärdera en nationell
informationssatsning - Starta eget tillsammans.
Medel från denna anslagspost får också användas för
stöd till fortsatt kompetensutveckling för
kooperativa rådgivare.
Den nyssnämnda informationssatsningen Starta eget
tillsammans, med information om den kooperativa
företagsformen, har genomförts under hösten 1999 och
första kvartalet 2000. NUTEK skall, enligt
regleringsbrevet, göra en utvärdering av denna
informationssatsning, som skall redovisas i en
delrapport senast den 1 oktober 2000 och i en
slutrapport den 31 maj 2001. I uppdraget ingår att
redovisa bidragens användning och satsningens
måluppfyllelse och att lämna rekommendationer för
fortsatt informationsarbete. I uppdraget ingår också
att redovisa förändringar i kunskap och attityder
till kooperativt företagande i förhållande till
resultaten i Företagskooperativa utredningens
betänkande Attityder och lagstiftning i samverkan
(SOU 1996:31) och i möjligaste mån analysera Starta
eget tillsammans-satsningens eventuella
attitydförändringar.
Kooperativa rådet, som har varit regeringens organ
för kontakt och dialog med kooperationen, är för
närvarande vilande. Frågan om rådets fortsatta
verksamhet är föremål för beredning inom
Näringsdepartementet.
I statens ägardirektiv till ALMI anges att ALMI i
sin långivning skall beakta behoven hos företag som
drivs i kooperativ form.
I den tidigare nämnda utredningsrapporten Statens
åtgärder för fler och växande företag behandlas
också stödet till kooperativa företag.
Regeringen tillsatte hösten 1997 en arbetsgrupp med
uppgift att kartlägga villkoren för den sociala
ekonomin samt belysa den sociala ekonomins betydelse
i samhället. Med social ekonomi avses enligt EU:s
terminologi verksamhet som tjänar medlemmarna och
kollektivet före vinstintressen samt att människan
och arbetet skall ha förtur framför kapital när
verksamhetens resurser fördelas. Kärnan i den
sociala ekonomin består av kooperativa företag,
ömsesidiga försäkringskassor, ideella föreningar som
också bedriver ekonomisk verksamhet och stiftelser.
Arbetsgruppen lade sommaren 1998 fram en delrapport,
Social ekonomi i EU-landet Sverige - tradition och
förnyelse i samma begrepp (Ds 1998:48).
En slutrapport från arbetsgruppen, Social ekonomi -
en tredje sektor för välfärd, demokrati och
tillväxt?, har nyligen avlämnats. I rapporten
beskrivs begreppet social ekonomi på följande sätt:
Med social ekonomi avses organiserade verksamheter
som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på
demokratiska värderingar och är organiserade
fristående från den offentliga sektorn. Dessa
sociala och ekonomiska verk-samheter bedrivs
huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser
och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den
sociala ekonomin har allmännytta eller
samhällsnytta, inte vinstintresse, som främsta
drivkraft.
Rapporten innehåller dels en belysning av betydelsen
för det svenska samhället av verksamhet som bedrivs
i föreningar, kooperativ, allmännyttiga stiftelser
och liknande sammanslutningar, dels en kartläggning
av villkoren för verksamheterna. Utifrån denna
kartläggning formuleras ett antal områden där det
behövs vidare utredning och dialog samt ett antal
frågeställningar som bedöms ha stor betydelse för de
berörda verksamheternas framtida
utvecklingsmöjligheter.
Enligt uppgift från Kulturdepartementet, som
ansvarar för frågan, är ambitionen bl.a. att en
parlamentarisk kommitté skall tillsättas med
utredningsuppdrag avseende området social ekonomi.
Vidare övervägs att tillkalla en särskild utredare
för att analysera de ideella föreningarnas rättsliga
läge. Inom Kulturdepartementet pågår också
förberedelser inför den sjunde europeiska
konferensen om social ekonomi som skall hållas i
Sverige under första halvåret 2001. Konferensen
arrangeras av folkrörelser, kooperationen, m.fl., i
samverkan med regeringen.
Regeringen lämnade i februari 2000 en lagrådsremiss
om registrering av medlemsfrämjande föreningar.
Medlemsfrämjande föreningar driver inte själv
affärsverksamhet, men deras medlemmar kan leverera
till, eller handla hos, en annan ekonomisk förening
som den medlemsfrämjande föreningen själv är medlem
i. Lagförslaget innebär bl.a. att den
medlemsfrämjande föreningen skall kunna registreras
som ekonomisk förening vilket inte är möjligt för
närvarande. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1
juli 2000. Regeringen bedömer att det nuvarande
regelsystemet för organisering av kooperativ
företagsverksamhet är alltför snävt utformat för att
de kooperativa föreningarna skall kunna möta
marknadskraven på ett effektivt sätt. Det är
angeläget att olika associationsformer så långt
möjligt får likvärdiga verksamhetsvillkor, sade
statsrådet Mona Sahlin i ett pressmeddelande
(2000-02-16). Förslaget att registrera
medlemsfrämjande föreningar anses främja både
medlemsnyttan och en ökad konkurrens på marknaden.
En proposition är aviserad till den 22 mars 2000.
Utskottets ställningstagande
Kooperativa företag intar, enligt utskottets mening,
en viktig roll inom småföretagsamheten. Det berörda
anslaget uppgår innevarande budgetår till 20
miljoner kronor, vilket innebär en ökning med 3,5
miljoner kronor jämfört med föregående budgetår.
Utskottet anser att de frågor som tas upp i de här
aktuella motionerna rörande finansieringsformer och
konkurrensneutralitet för kooperativa företag är
angelägna. Det är viktigt att personer som vill
starta kooperativa företag får likvärdigt stöd som
andra företag från olika näringspolitiska aktörer.
Den särbehandling av kooperativa företag som kan
förekomma beror ofta, som nämns i de här aktuella
motionerna, på okunskap. Utskottet anser därför att
den informationssatsning som regeringen genomfört -
Starta eget tillsammans - är ett exempel på en
angelägen typ av åtgärd.
När det gäller den sociala ekonomin, som berörs i
en av motionerna, pågår ett arbete inom
Regeringskansliet. Som nämnts övervägs inom
Kulturdepartementet bl.a. tillsättande av en
parlamentarisk kommitté med utredningsuppdrag
avseende området social ekonomi.
Utskottet vill också erinra om att regeringen har
aviserat en proposition om medlemsfrämjande
föreningar.
Slutligen bör nämnas att frågan om de kooperativa
företagen rent allmänt är föremål för behandling i
det arbete på det näringspolitiska området som
bedrivs inom Näringsdepartementet och som bl.a.
skall resultera i en proposition om vissa
organisationsfrågor inom näringspolitiken under
våren 2000.
Mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits och de
aktiviteter som pågår beträffande kooperativa
företag kan utskottet inte se något behov av ett
riksdagsuttalande i frågan. De här aktuella
motionerna 1999/2000:N290 (s), 1999/2000:N337 (s),
1999/2000:N348 (s), 1999/2000:N212 (c), 1999/2000:
N387 (c) och 1999/2000:N388 (mp) avstyrks därmed i
berörda delar.
Turism
Motionerna
Ett riksdagsuttalande om världsmarknadsföringsvärdet
av Indalsleden begärs i motion 1999/2000:N229 (v).
Motiveringen formuleras i limerickens form på
följande sätt:
Jag som riksdagsman med Indal som bas,
under AMT kom fram till följande fras:
"Gör Indalsleden till en riksangelägenhet!
Fler än jag vi är många som vet,
att en världsmarknadsföring av Indalsleden är
bättre än JAS"!
I motion 1999/2000:N238 (kd) föreslås
riksdagsuttalanden i följande fem avseenden:
- om tillväxtpotentialen inom evenemangsturismen
och konferens-turismen,
- om den småskaliga landsbygdsturismens betydelse,
- om behovet av minskad byråkrati,
myndighetskontroll och regelförenklingar,
- om villkor för turismen, avseende skatter,
avgifter, finansiering och marknadsföringsinsatser
likvärdiga med dem som finns i andra länder,
- om turistnäringens behov av tillgång till
riskkapital.
Få näringar har en sådan möjlighet att skapa nya
sysselsättningstillfällen som turismen, anför
motionärerna. Turism är en stor näringsgren, vars
exportintäkter uppgår till 30 miljarder kronor och
vars omsättning uppgår till 120 miljarder kronor,
motsvarande 3,3 % av BNP. En utveckling av turismen
i Sverige, som sägs ha en stor tillväxtpotential i
form av outnyttjad kapacitet och andra resurser,
kräver samverkan och samordning mellan offentliga
och privata aktörer på lokal, regional och central
nivå, anser motionärerna.
Evenemangssatsningarna har haft en kraftig tillväxt
den senaste tioårs-perioden, och konferensturismen
är den del av turistnäringen som omsätter mest
pengar per besökare, säger motionärerna. De menar
att för att Sverige skall kunna hävda sig i den
internationella konkurrensen om stora kongresser,
måste vissa förutsättningar finnas. Det gäller -
förutom en harmoniserad skattenivå på turism - bl.a.
infrastruktur, hotell, restauranger och konferens-
lokaler. Turismen är en av de viktigaste framtida
näringarna för landsbygden, anför motionärerna
vidare. De anser att det krävs en målmedveten
samordning mellan olika berörda intressenter för att
landsbygdsturismen, som hittills inte dragit någon
större nytta av det regionalpolitiska stödet, skall
utvecklas på ett positivt sätt. I strävan att
utveckla turism på landsbygden skall målsättningen
vara att skapa förutsättningar för en ekologiskt
uthållig näring, anför motionärerna. De anser att en
väl fungerande infrastruktur är en av grundpelarna
för turismen på landsbygden och att fungerande
transporter är helt avgörande.
Möjlighet till ökad lönsamhet för rese- och
turistindustrin förutsätter med omvärlden likvärdiga
villkor vad gäller skatter, avgifter, finansiering
och marknadsföring, anför motionärerna slutligen. De
anser att allmänna insatser för företagsutveckling
också skall omfatta turistnäringen, vilket innebär
en uppfordran till myndigheter och dem som arbetar
med riskkapitalverksamhet att innefatta turismen i
sin verksamhet.
Det behövs en ny nationell strategi för utveckling
av fisketurismen och Värmland bör utses som
försökslän, anförs det i motion 1999/2000:N324 (kd).
Utvecklingen av fisketurism i Sverige kräver
fortsatta insatser från olika aktörer, alltifrån
riksdagen och länsmyndigheter till lokala företag,
anser motionären. Han refererar till en rapport från
en gemensam arbetsgrupp på Fiskeriverket och
Turistdelegationen, i vilken det lämnas förslag till
åtgärder. Det handlar om ändringar av regelverk,
utbildning och information samt fiskevård, inklusive
tillsyn och forskning. En översyn av bestämmelser i
avsikt att öka tillgängligheten till fiske och natur
behövs och regeringen bör ges i uppdrag att se till
att ansvarig myndighet utarbetar riktlinjer för
tillämpning av gällande bestämmelser för strandskydd
m.m., säger motionären. Han anser att Värmland - med
tillgång till Vänern, Klarälven och andra
fiskevatten - är ett lämpligt område för ett
forskningsprojekt om fisketurismens möjligheter. I
Värmland finns också gymnasieutbildning på
fiskeområdet, och flera campingentreprenörer har
inriktat sig på fisketurism, uppger motionären.
Kulturen bör lyftas fram mer i turistsammanhang,
anförs det i partimotion 1999/2000:Kr201 (c).
Turismen är en av de branscher som växer snabbast,
framhåller motionärerna. Den lokala kulturen är en
av förutsättningarna för turism och Sverige kan som
turistland erbjuda upplevelser som naturen, det
svenska landskapet, vildmarksäventyr, tystnaden, den
svenska maten, svensk historia och kultur,
storstadsliv, m.m., säger motionärerna. De anser att
det behövs samverkan mellan kulturlivet och
turistorganisationerna för att göra Sveriges kultur
mer känd och lättillgänglig. Satsningar på
kulturturism kan vara en drivkraft för den lokala
ekonomiska utvecklingen och sysselsättningen, anför
motionärerna.
En ökad turism måste gå hand i hand med ett aktivt
bevarande av natur- och kulturmiljö, i enlighet med
av riksdagen fattat beslut, anförs det i motion
1999/2000:N388 (mp). Motionärerna vill att
regeringen följer upp detta beslut före
mandatperiodens slut. Turismen, som är
arbetsintensiv, är världens största och mest
expansiva näring, säger motionärerna. Mot bakgrund
av att endast cirka en fjärdedel av turismen i
Sverige utgörs av utländska besök, anser de att det
finns möjligheter till en ökning. Turismen måste
dock bedrivas på ett skonsamt och ansvarsfullt sätt,
så att naturen och den biologiska mångfalden inte
skadas eller så att kulturvärden inte exploateras
ovarsamt, anför motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen anvisade i december 1999 81,5 miljoner
kronor till turistfrämjande för år 2000 (prop.
1999/2000:1, bet. 1999/2000:NU1). De statliga
insatserna inom turistområdet genomförs dels av
Turistdelegationen, dels av det av staten och
turistnäringen gemensamt ägda bolaget Sveriges Rese-
och Turistråd AB (TuristRådet). Riksdagen avslog i
december 1999 ett par motioner rörande turismen. I
en reservation (m, kd, c, fp) följdes upp en motion
som rörde utvärdering av de statliga insatserna på
turistområdet. Också våren 1999 behandlade utskottet
motioner på turistområdet, liknande vissa av de här
aktuella (bet. 1998/99:NU6, rskr.1998/99:170).
Motionerna avstyrktes med hänvisning till av
statsmakterna vidtagna åtgärder och till pågående
arbete. I en reservation (m, kd, c, fp) redovisades
en annan bedömning av behovet av åtgärder. Riksdagen
följde utskottet.
Effektmålen för verksamheten inom turistområdet är
följande:
- att utifrån de regionala förutsättningarna
stimulera en hållbar ekonomisk tillväxt som kan
bidra till fler och växande företag och därmed ökad
sysselsättning för både kvinnor och män,
- att förbättra förutsättningarna för företagande
och entreprenörskap och att stärka drivkrafterna för
ökad tillväxt och sysselsättning,
- att öka kunskapen och kompetensen i näringslivet
för att stimulera tillväxt och förnyelse,
- att konsumenterna skall ha en stark ställning på
marknaden samt sådana konsumtionsmönster som bidrar
till en långsiktigt hållbar utveckling, att
hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja
sina ekonomiska och andra resurser effektivt, att
konsumenternas hälsa och säkerhet skyddas, att
sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas
som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar
till en långsiktigt hållbar utveckling.
Turistdelegationens del av dessa effektmål är
följande:
- att Sverige skall ha en hög attraktionskraft som
turistland,
- att Sverige skall ha en långsiktigt
konkurrenskraftig turistnäring,
- att turismens utveckling sker på ett för miljön
och naturen hållbart sätt,
- att åtgärder inom turistsektorn skall stimulera
en hållbar ekonomisk tillväxt som kan bidra till
fler och växande företag och därmed ökad
sysselsättning för både kvinnor och män.
Av anslaget till turistfrämjande avsätts enligt
regleringsbrevet för budgetåret 2000 69,5 miljoner
kronor till marknadsförings- och
informationsinsatser m.m. TuristRådet svarar för
övergripande marknadsföring och information
utomlands av Sverige som turistland. Enligt det
omförhandlade aktieägaravtalet från maj 1999 mellan
staten och Sveriges Rese- och Turistråd Intressenter
AB finansierar staten bolagets basverksamhet och den
övergripande marknadsföringen, dvs. av varumärket
Sverige. Med basverksamhet avses bl.a. huvudkontor,
utlandskontoren, grundläggande konsumentbearbetning,
datautveckling och mediekontakter. Näringen skall
finansiera riktade aktiviteter, dvs.
produktmarknadsföringen i anslutning till bolagets
verksamhet. Målet är att båda parter skall
tillskjuta lika mycket. En strukturförändring av
TuristRådet har påbörjats i riktning mot färre fasta
kontor och en mer flexibel organisation genom en
ökad användning av informationsteknik. Detta avses
möjliggöra en bredare och mer kostnadseffektiv
representation utomlands och att medel frigörs till
marknadsföringsaktiviteter.
Förutom via det nämnda anslaget har staten ställt
medel till förfogande för insatser på turistområdet
enligt följande:
- 90 miljoner kronor till TuristRådet för
internationell marknadsföring av Sverige som
turistland inom ramen för småföretagsprogrammet,
- 11 miljoner kronor till turismforskning vid ETOUR
(European Tourism Research Institute),
- 21,6 miljoner kronor till fyra olika projekt,
bl.a. marknadsföring av Sverige som turistland genom
IT,
- 20 miljoner kronor för att främja
teknikutveckling inom främst små turistföretag
(budgetåret 1995/96),
- 5 miljoner kronor till TuristRådet för inrättande
av ett s.k. call center i Sollefteå,
- 1,5 miljoner kronor till TuristRådet för ett
projekt för varaktig svensk turistexport till Polen
(från Östersjömiljarden).
Vidare kommer medel turistområdet till del via EU:s
strukturfonder, Stiftelsen för kunskaps- och
kompetensutveckling (KK-stiftelsen) och de regionala
tillväxtavtalen.
Turistdelegationen har på regeringens uppdrag
genomfört riktade studier av förutsättningarna för
utveckling av svensk turism. Uppdraget redovisades i
maj 1998. Riksantikvarieämbetet har haft regeringens
uppdrag att utarbeta förslag till kvalitetskriterier
och metoder för kvalitetssäkring av kulturturismen
inom sitt ansvarsområde.
Turistdelegationens instruktion ändrades våren 1997
så att det bland delegationens uppgifter ingår att
verka för att turismens utveckling sker på ett för
miljön och naturen hållbart sätt. Turistdelegationen
har också tillsatt en arbetsgrupp för hållbar
utveckling av turism, som redovisat resultaten av
sitt arbete i en rapport, Hållbar utveckling i
svensk turistnäring. I regleringsbrevet för år 2000
sägs att Turistdelegationen skall redovisa
omfattningen och resultatet av arbetet med en
hållbar utveckling av turismen. Statens
naturvårdsverk har på regeringens uppdrag lämnat
förslag till sektorsmål för friluftsliv och
naturturism i en rapport med samma namn och med
följande förslag till mål: Landets främsta områden
för friluftsliv/naturturism i fjäll och skog, kust
och hav, sjöar och vattendrag och de för friluftsliv
lämpade tätortsnära områdena skall till år 2010
bevaras, vårdas och utvecklas på sådant sätt att de
kan nyttjas för dessa ändamål inom ramen för en
hållbar samhällsutveckling. Miljömålskommittén (dir.
1998:45), som har i uppgift att göra en samlad
översyn av vilka delmål som behövs för att Sveriges
nationella miljökvalitetsmål skall kunna nås inom en
generation, skall senare väga samman
Naturvårdsverkets förslag med förslag från olika
myndigheter på andra områden till ett slutligt
förslag om delmål och åtgärdsstrategier.
Beträffande s.k. landsbygdsturism kan nämnas att
Glesbygdsverket i samarbete med Turistdelegationen
hösten 1997 tagit fram ett handlingsprogram för
småskalig landsbygdsturism med rubriken En lönsam
näring med en hållbar utveckling. I
handlingsprogrammet föreslås en rad åtgärder på
olika områden. Utvecklingsarbetet måste bygga på de
lokala resurser som finns i ett område, sägs det.
Strukturfondsmedel från EU samt landsbygdsstödet kan
täcka stora delar av de åtgärder som omfattar
företagsutveckling och kompetensstöd.
Glesbygdsverket har ett nationellt ansvar att
förankra programmets intentioner och ta initiativ
till samverkan och ett tvärsektoriellt arbetssätt,
som är grunden för ett framgångsrikt
utvecklingsarbete, heter det vidare. I alla de
regionala tillväxtavtalen utom ett (Stockholms län)
finns turistfrågorna med.
Fiskeriverket och Turistdelegationen presenterade i
juni 1999 rapporten Fisketurism - en naturlig
näring! (Fiskeriverket information 1999:5). I
rapporten behandlas förutsättningar och möjligheter
för utveckling av svensk fisketurism. Förslag till
åtgärder lämnas inom följande tre områden:
regelverket; fiskevård inklusive tillsyn och
forskning rörande den biologiska resursen;
utbildning och information.
Turistdelegationen presenterade i november 1999 en
skrift, Sundare förnuft, som är en uppdatering av
skriften Sunt förnuft som publicerades år 1997.
Skriften har tagits fram efter kontakter med
företagare från olika delar av näringen,
intresseorganisationer, myndigheter, regionala och
lokala turistorganisationer, konsulter, högskolor,
universitet, m.fl. Skriften är avsedd att användas i
följande tre sammanhang:
- Regeringen skall bättre kunna se turismens
perspektiv i näringspolitiken, där de små företagen
får allt större betydelse.
- Myndigheterna skall bättre kunna se
konsekvenserna av reglers effekter för
turistföretagens villkor och därmed kunna utforma
bestämmelser och beslut med större beaktande av
dessa företags utveckling.
- Företagen skall få bättre insikt i offentliga
regelverk och andra externa produktionsvillkor som
de är beroende av i sin verksamhet.
I skriften tas upp frågor om beskattning,
konkurrensfrågor, infrastrukturella hinder,
säsongsproblematik, frågor rörande tillstånd,
tillsyn och avgifter samt frågor om tolkning och
tillämpning av lagstiftningen.
Statsrådet Mona Sahlin inrättade i december 1999 en
s.k. framtidsgrupp för att stärka tillväxten i den
svenska rese- och turistindustrin. Gruppen leds av
statssekreterare Jan Grönlund, Näringsdepartementet,
och består av företrädare för näringen och berörda
myndigheter och organisationer. Syftet med gruppens
arbete är att analysera de faktorer som kan främja
tillväxt samt ta fram underlag för en nationell
strategi för den svenska turistnäringen. Olika
frågor som berör turistnäringens utveckling kommer
att diskuteras, t.ex. regionala tillväxtavtal,
näringspolitik, kompetensutveckling, skatter,
forskning och utbildning. En annan viktig uppgift
för arbetsgruppen är att beakta turismen inför det
svenska ordförandeskapet i EU första halvåret 2001.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet har
företrädare för näringen varit mycket postiva till
inrättandet av gruppen. Ett första möte hölls i
februari 2000. Arbetet skall påbörjas omgående och
bedrivas i flera undergrupper som skall arbeta dels
i ett kortare perspektiv med aktuella frågor, dels i
ett längre perspektiv med strategier och visioner.
Inom ramen för EU pågår ett arbete med att
förbättra turismens sysselsättningspotential. En av
EG-kommissionen och medlemsstaterna gemensamt
tillsatt s.k. högnivågrupp för turism och
sysselsättning presenterade sina slutsatser och
rekommendationer i en rapport i oktober 1998, vilken
resulterade i ett meddelande från kommissionen. Inre
marknadsrådet antog i juni 1999 slutsatser, grundade
på gruppens rapport och kommissionens meddelande,
med syfte att öka turismens bidrag till
sysselsättningen. Fyra arbetsgrupper har därefter
tillsatts med experter från medlemsländerna för att
genomföra rådsslutsatserna inom områdena
information, utbildning, kvalitet och hållbarhet.
Samordning skall ske i kommissionens rådgivande
kommitté för turism. En första rapport från
grupperna beräknas vara klar under hösten 2000 för
att därefter diskuteras i rådgivande kommittén. Från
svensk sida deltar TuristRådet i de grupper som
arbetar med information och kvalitet,
Turistdelegationen i gruppen för hållbar utveckling
och Svenska Rese- och Turistindustrins
Samarbetsorganisation i gruppen för utbildning.
Utskottets ställningstagande
Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har
stor betydelse i många regioner, inte minst i
glesbygden. Näringen spelar en viktig roll i det
arbete med att stärka den regionala utvecklingen som
regeringen bedriver och som utskottet ställer sig
bakom. Turistnäringen är också en av de branscher
som växer snabbast i Sverige. Konkurrensen är mycket
hård och marknadsföringen av Sverige som turistland
är, enligt utskottets mening, viktig.
Av det reguljära anslaget till turistfrämjande, som
innevarande budgetår uppgår till 81,5 miljoner
kronor, avsätts huvuddelen eller 69,5 miljoner
kronor till marknadsförings- och
informationsinsatser m.m. Vidare har en
strukturförändring av TuristRådet påbörjats i
riktning mot färre fasta kontor och en mer flexibel
organisation, vilket avses möjliggöra en bredare och
mer kostnadseffektiv representation utomlands och
att medel frigörs till marknadsföringsaktiviteter.
Engångsvisa medel, uppgående till totalt ca 150
miljoner kronor, har också anvisats under senare år
för insatser på turistområdet. Till detta kommer
medel som ställs till förfogande via EU:s
strukturfonder, Stiftelsen för kunskaps- och
kompetensutveckling (KK-stiftelsen) och de regionala
tillväxtavtalen.
Den förda politiken beträffande turistnäringen
ligger i linje med mycket av vad som efterfrågas i
de här aktuella motionerna. Beträffande de olika
områden av turism som tas upp i motionerna -
kulturturism, naturturism, landsbygdsturism och
konferensturism - har, som nyss redogjorts för,
olika åtgärder vidtagits eller påbörjats. Något
initiativ av riksdagen på dessa områden är därför
inte erforderligt.
När det gäller frågan om uppföljning av att natur-
och kulturvärden bevaras i turistsammanhang, som tas
upp i motion 1999/2000:N388 (mp), delar utskottet
motionärernas synpunkter på att detta bör ske. I
regeringens politik på turistområdet ingår
självfallet att löpande följa utvecklingen.
Utskottet utgår från att i det arbete som den
nyligen bildade framtidsgruppen för den svenska
rese- och turistindustrin skall bedriva kommer en
löpande uppföljning att ingå som en naturlig del.
Med detta avstyrks den nämnda motionen i berörd del.
Även de övriga här aktuella motionerna
1999/2000:N229 (v), 1999/2000:N238 (kd),
1999/2000:N324 (kd) och 1999/2000:Kr201 (c) avstyrks
i berörda delar med hänvisning till vad som tidigare
anförts.
Regionala tillväxtavtal
Motionerna
I motion 1999/2000:N340 (m) pekas på risker som kan
finnas med de regionala tillväxtavtalen. Dessa avtal
är inget "huvudspår" för tillväxt, anser
motionärerna. De menar att risken är stor att
avtalen i stället blir negativa för tillväxten,
genom att politiken blir alltför ensidig och därmed
hämmar mångfalden. För att tillväxt skall komma till
stånd är det viktigt att konkurrens sker på lika
villkor, anför motionärerna och anser att om
särintressen gynnas - såsom särskilda företag,
branscher eller regioner - hämmas tillväxten.
Dessutom är de resurser som varje län skall
förhandla om betydligt mindre än det verkliga
behovet, säger motionärerna. De anser att det som är
positivt med tillväxtavtalen är de analyser som
gjorts i samverkan med det lokala näringslivet inför
utarbetandet av avtalen.
Frågan om kvinnors deltagande i arbetet med
tillväxtavtalen tas upp i de tre motionerna
1999/2000:N367 (v), 1999/2000:N327 (kd) och
1999/2000: N214 (c). För att kvinnor skall
garanteras en rimlig representation i regionala
beslutsgrupper anser Vänsterpartiet att det
fyrtioprocentiga målet vad gäller representation av
ett kön är ett bra mål som snarast måste uppfyllas,
sägs det i den förstnämnda motionen. Detta är dock
inte tillräckligt, utan motionärerna anser att
tillväxtavtalen skall ha en strategi som säkrar
kvinnors rätt till arbete och rimliga livsvillkor.
Jämställdhetsperspektivet och tanken om s.k.
mainstreaming har kommit bort i den första etappen
av arbetet med tillväxtavtalen, säger motionärerna
med beklagande i den andra motionen, 1999/2000:N327
(kd). Attityden till arbetet med tillväxtavtal är
mer positiv i Norrland än i södra delen av landet,
anser motionärerna och hävdar att rollfördelningen
mellan staten och kommunerna upplevs som oklar.
Företagens erfarenheter måste bättre tas till vara,
säger motionärerna vidare och uppger att på flera
håll har det upplevts som om länsstyrelsen dominerat
och styrt arbetet. Jämställdhetsarbetet måste
bedrivas både genom mainstreaming och genom riktade
insatser, anför motionärerna. De anser att det är
viktigt att offentligt stöd - såväl EU-stöd som
regionalt stöd och näringslivsstöd - fördelas lika
mellan kvinnor och män. Tillväxtavtalen bör ge
kvinnor chans att delta i det regionala
utvecklingsarbetet och inte bara vara föremål för
jämställdhetsåtgärder, anför motionärerna.
Alltfler unga kvinnor flyttar från landsbygden,
konstateras det i partimotion 1999/2000:N214 (c).
Avsaknad av arbete, brist på kultur och
nöjesaktiviteter samt möjlighet till
vidareutbildning anges som några orsaker.
Landsbygden måste bli mer intressant för kvinnor att
bo på, anför motionärerna. De anser att kvinnor
måste ges större möjligheter att påverka arbetet med
tillväxtavtalen, inte bara i diskussionsgrupper utan
även genom deltagande i de beslutande
församlingarna.
Vissa kompletterande uppgifter
I arbetet med de regionala tillväxtavtalen är det,
enligt Näringsdepartementet, inte avtalen som
dokument som är väsentligast, utan den process som
pågår och det som händer i verkligheten. Det
viktigaste är att regionala parter gemensamt
prioriterar vad som bör göras och kommer överens om
hur tillgängliga resurser skall användas för att
mest effektivt främja tillväxten. Näringslivet och
företagarna har inflytande på avtalen, vilket också
återspeglas i de insatsområden och åtgärder som
lyfts fram. Ju större deltagandet från näringslivets
sida har varit, desto tydligare är avtalens
inriktning på åtgärder som främjar näringslivets
utveckling. Samtliga län anser att det samarbete
mellan parter som avtalen förutsätter har gett
samordningsvinster. En viktig fördel uppges också
vara att olika parter förstår varandras
arbetsvillkor bättre och har börjat anpassa sina
arbetsformer till varandra. Ingen uppger sig vilja
återgå till arbetsformer från tiden före
tillväxtavtalen.
Samtliga län lämnade i april 1999 utkast till
regionala tillväxtavtal till regeringen.
Utvärderingen av utkasten visade med få undantag
svaga insatser i länen, vad gäller dels att engagera
kvinnor i arbetet med att ta fram avtalen, dels att
vidta åtgärder för att tillvarata kvinnors kapacitet
och förbättra deras villkor i näringslivet. Länen
fick förslag om metoder för att förbättra
jämställdhetsarbetet, bl.a. borde länens
jämställdhetsexpertis och NUTEK:s sakkunskap på
området utnyttjas bättre. Länen redovisade en andra
version av avtalen i november 1999, vilka innebar en
viss förbättring avseende jämställdhetsarbetet.
Tillväxtavtalen visar, enligt Näringsdepartementet,
att man har samarbetat i nya, givande
konstellationer i regionala partnerskap och
arbetsgrupper, men också att det oftast är de sedan
länge etablerade organisationerna och deras
företrädare som har deltagit. Nya grupper har inte
kommit till tals i den utsträckning som avsetts.
Även andra medborgargrupper än kvinnor, t.ex.
ungdomar och personer med utländsk bakgrund, är
underrepresenterade. De metoder som finns att arbeta
kvalificerat med jämställdhetsfrågor förefaller vara
otillräckligt kända. Regeringens bedömning är att
situationen oftast beror på okunskap, både om
metoder och potentiella resultat av jämställd-
hetsarbetet.
I regleringsbrevet för NUTEK för år 2000 ges NUTEK
i uppdrag att senast den 1 oktober 2000 redovisa
sitt engagemang i form av finansiella och andra
insatser inom ramen för regionala tillväxtavtal.
NUTEK skall samtidigt redovisa på vilket sätt
myndigheten har gett metodstöd till länen i arbetet
med att ta fram regionala tillväxtavtal under tiden
den 15 april 1999 till den 15 februari 2000
respektive vid genomförande av avtal under år 2000.
Det bör därvid framgå vilket metodstöd som lämnats
avseende jämställdhetsperspektivet i
tillväxtavtalen.
I en rapport, Tillväxt i hela Sverige (Ds 2000:7),
redovisar en tjänstemannagrupp inom
Regeringskansliet och berörda myndigheter följande
iakttagelser och slutsatser efter en genomförd
granskning av de regionala tillväxtavtalen:
- Alla län har gått framåt i arbetet med sina
regionala tillväxtavtal och vill fortsätta den
process som avtalsarbetet startat. Arbetet bör gå
vidare och utvecklas mot bakgrund av de erfarenheter
som är gjorda hittills. Områdena jämställdhet och
ekologiskt hållbar utveckling samt uppföljning och
utvärdering är viktiga i det fortsatta arbetet.
- Näringslivets efterfrågan på offentliga tjänster
berör fler politikområden än den s.k. traditionella
näringspolitiken. De lokala förutsättningarna har
stor betydelse för hur näringslivets behov
formuleras.
- Parterna i avtalsarbetet önskar kunna diskutera
tillväxtfrågor i ett sammanhang, även om olika slags
åtgärder kan behöva hanteras i olika plane-
ringsprocesser.
- Utbildnings- och kompetensfrågor är högt
prioriterade i tillväxtavtalen. De hanteras av ett
stort antal aktörer inom både utbildnings- och
arbets-marknadspolitikens områden. Analysen av hur
olika intressen skall balanseras och hur utbud och
behov skall kunna matchas bättre bör fortsätta.
- Livsmiljön har i flertalet län framhållits som en
viktig tillväxtfaktor, och betydelsen av
kulturutbudet samt natur- och kulturmiljön har i
detta sammanhang ofta betonats. Livsmiljöns roll som
tillväxtfaktor i ett långsiktigt perspektiv behöver
dock preciseras.
- De regionala parterna upplever att det
arbetsmarknadspolitiska målet att nedbringa
arbetslösheten och den detaljreglering som finns för
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna begränsar
arbetsmarknadsorganisationens möj-ligheter att delta
som en aktiv part i den regionala näringspolitiken,
vars tyngdpunkt ligger på tillväxt och mer
långsiktigt ökad sysselsättning.
- De regionala parterna anser att tvärsektoriella
förhandlingar om samfinansiering av åtgärder
underlättas om de förhandlande parterna har tillgång
till flexibla medel. De anser att regeringen ännu
inte har fullföljt sina intentioner för att
förverkliga den regionala näringspolitiken.
- Den statliga budgetprocessen är endast delvis
anpassad för att hantera långsiktiga,
tvärsektoriella program som de regionala
tillväxtavtalen.
- Tvärsektoriella uppföljningar och utvärderingar
kan endast utföras i mycket begränsad omfattning.
- Den statliga budgetprocessen och
utvärderingssystemen bör analyseras för att utröna
hur de bättre skall kunna svara mot tillväxtavtalens
idé.
- Det behövs tydligare information till länen om
vad som sker med de olika förslagen till
regeländringar som de har lämnat.
- Regelförslagen behöver ofta förtydligas. En idé
är att den regionala nivån görs djupare delaktig i
regelarbetet, t.ex. genom att svara för regionala
konsekvensstudier.
Beträffande jämställdhetsperspektivet i
tillväxtavtalen sägs i rapporten att det på det hela
taget saknas ett sådant perspektiv även i den andra
versionen av avtalen. Könsfördelningen i
partnerskapet är mycket ojämn i de flesta län. Det
gäller både i fråga om enskilda personer och
representanter för deltagande organisationer.
Avtalen behöver alltså bli mycket bättre på detta
område i alla län, sägs det i rapporten. Några län
har dock hunnit något längre än övriga - t.ex.
Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens och
Östergötlands län. Flera län är starkt medvetna om
bristerna i sina avtal, sägs det. De anger att de
kommer att använda särskilda metoder för
jämställdhetsanalyser och bedömningar av projekt och
har också intensifierat arbetet på detta område.
Regeringen har nyligen beslutat utse Blekinge,
Jämtland och Västra Götaland till pilotlän för
arbetet med jämställdhetsfrågorna i tillväxtavtalen.
Dessa län avses svara för försöksverksamhet och vara
förebilder i det fortsatta arbetet med att utveckla
jämställdhetsperspektivet i alla län.
Utskottets ställningstagande
Regionala tillväxtavtal är ett nytt inslag i
näringspolitiken och innebär att tillgängliga
resurser samordnas och inriktas på prioriterade
åtgärder för ökad tillväxt och sysselsättning. Målet
är att utifrån de regionala förutsättningarna
stimulera en hållbar ekonomisk tillväxt som kan
bidra till fler och växande företag och därmed ökad
sysselsättning för både kvinnor och män. Enligt
utskottets mening har arbetet med regionala
tillväxtavtal goda möjligheter att bli ett lyckat
inslag i näringspolitiken.
Utskottet anser att det finns olika omständigheter
som gör att de regionala tillväxtavtalen är en
lämplig modell för den framtida regionala
näringspolitiken. Eftersom förutsättningarna för
tillväxt och sysselsättning ser olika ut i olika
delar av landet måste politikens verktyg för att
stödja en god utveckling anpassas till de olika
regionernas skiftande förutsättningar. Vidare måste
politiken bättre stimulera samverkan och samarbete
mellan olika aktörer och samordning av resurser för
att åtgärder skall bli mer välriktade och effektiva.
Näringslivets tillväxtmöjligheter är också till stor
del beroende av hur det omgivande samhället
fungerar, varför politikens insatser på de lokala
och regionala nivåerna måste bli kraftfullare för
att en god utveckling i näringslivet skall uppnås.
Utskottet vill vidare understryka vikten av att
miljöfrågorna lyfts fram som en drivkraft för
utveckling och tillväxt i det fortsatta arbetet med
de regionala tillväxtavtalen. Av rapporten om
tillväxtavtalen framgår att det finns brister i
detta hänseende.
Arbetet med den regionala näringspolitiken och
tillväxtavtalen handlar sålunda om att ge alla delar
av landet möjligheter att utvecklas utifrån sina
egna förutsättningar och på egna villkor.
Utgångspunkten är att besluten skall fattas av dem
som berörs, att ansvaret skall tas lokalt och
regionalt och att så många människor som möjligt
skall engageras. Utskottet har särskilt noterat det
starka engagemang som näringslivet på många håll har
visat för arbetet med tillväxtavtalen.
Den skeptiska inställning till tillväxtavtalen som
förs fram i motion 1999/2000:N340 (m) ställer sig
utskottet alltså helt främmande inför. Motionen
avstyrks i berörd del.
Däremot kan utskottet förstå de farhågor som förs
fram i de andra här aktuella motionerna,
1999/2000:N367 (v), 1999/2000:N327 (kd) och
1999/2000:N214 (c), rörande kvinnors deltagande i
arbetet med tillväxtavtalen. Av rapporten om
tillväxtavtalen framgår, som nämnts, att
jämställdhets-perspektiv nästan helt saknas. Detta
är helt oacceptabelt. Några län har visserligen
kommit en bit på väg, och flera län anger att de
framöver kommer att intensifiera arbetet på området,
men det är, enligt utskottets mening, inte
tillräckligt. Utskottet utgår från att regeringen
kommer att tillse att jämställdhetsfrågan lyfts fram
på ett mer påtagligt sätt än vad som hittills varit
fallet. Med detta avstyrks de nu nämnda motionerna i
berörda delar.
Särskilda branscher
Vidareförädling av skogsråvara
Motionerna
Det behövs ett sammanhållet program för design,
utveckling, marknadsföring och ökad förädlingsgrad
av skogsråvara, anförs det i motion 1999/2000: N308
(s). Sverige producerar och exporterar råvaror,
varefter vidareförädlade produkter, bl.a. möbler
designade i andra länder, t.ex. Danmark, importeras,
säger motionärerna. De anser att de många små och
medelstora sågverken skulle kunna omvandlas till en
vidareförädlande industri, om de fick rätt stöd. Det
behövs också, enligt motionärerna, ett ökat
samarbete mellan designer och sågverksindustrin, så
att den senare skall kunna ta fram de produkter som
efterfrågas, kunna följa trender, men även försöka
påverka dessa i ett miljövänligare val. Det
erfordras också regionala kunskapscentrum, där
nätverk och samverkan inom branschen kan främjas,
anför motionärerna.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att forsknings-
och utvecklingsverksamheten inom den trämekaniska
industrin skall intensifieras, anförs det i motion
1999/2000:MJ306 (m). För ett par år sedan gav
regeringen ett löfte till den trämekaniska industrin
om hälftenfinansiering av ett FoU-paket, säger
motionärerna. Totalt skulle projektet omfatta 300
miljoner kronor fördelade på industrin, NUTEK och
Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling
(KK-stiftelsen). Handläggningen har emellertid gått
mycket trögt från NUTEK:s och KK-stiftelsens sida,
och någon verksamhet baserad på dessa medel har
knappast påbörjats, uppger motionärerna. De finner
det angeläget att regeringen följer upp situationen
och verkar för att FoU-verksamheten tar fart. Det
får inte bli så att framåtsyftande satsningar
blockeras därför att villkoren är oklara eller att
finansiärer ställer orimligt höga krav på projekt,
säger motionärerna. De noterar att ett annat
utvecklingsprogram - vid Växjö universitet - kommit
i gång snabbare tack vare ett kraftfullt engagemang
från näringen i södra Sverige.
I motion 1999/2000:N302 (v) föreslås två
riksdagsuttalanden - om vidareförädling av
skogsråvaran och om restprodukter från sågverken.
Den svenska skogsindustrin sysselsätter 26 % av de
industrianställda, investeringarna uppgår till 12
miljarder kronor per år, skatteintäkterna från
anställda och bolagsskatt uppgår till 32 miljarder
kronor per år och exportvärdet till 110 miljarder
kronor per år, säger motionärerna. De anser att
skogsindustrin borde utnyttja sina ekonomiska
resurser och sitt kunnande effektivare vad avser
vidareförädling av råvaran och utveckling av ny
verksamhet. Vidareförädling av skogsråvaran handlar
om sågade trävaror, trähus, möbler, snickerier,
träskivor och andra komponenter, områden på vilka
Sverige har goda traditioner, anför motionärerna. De
menar att den uppåtgående konjunkturen för trähus
borde utnyttjas för ytterligare utveckling av
energisnåla, miljöanpassade och tekniksmarta hus.
Även möbeltillverkningen borde ha en lysande framtid
såväl vad gäller den svenska marknaden som exporten,
anser motionärerna men menar att det då är
nödvändigt att en mer utvecklad industriell
tillverkning kommer till stånd. Motionärerna bedömer
att de industriella utvecklingscentrumen (IUC) för
träindustrin kan spela en viktig roll, liksom de
satsningar på design som görs på flera håll.
I motionen tas också upp frågan om restprodukterna
från sågverken, den s.k. industrispånen - sågspån
och hyvelspån. Träskiveindustrin bygger på
tillvaratagande av dessa produkter. Även pellets-
och brickettillverkarna använder emellertid denna
restprodukt, liksom vissa värmeverk. Det är
angeläget att konkurrenssituationen mellan
varuproduktion och energi finner en lösning, anför
motionärerna. De anser att staten bör ta initiativ
till att, i samverkan med de olika sektorerna i
näringen, lösa problemet.
Det bör utarbetas nationella och regionala program
för utveckling av skogsnäringen och vidareförädling
av skogsråvaran, anförs det i motion 1999/2000:N389
(c). I motionen begärs också ett riksdagsuttalande
om vikten av att regionala
träcentrum/utvecklingscentrum skapas. Om
sysselsättning och välfärd skall kunna upprätthållas
torde frågan om hur Sverige hanterar sin träråvara
vara av avgörande betydelse, anser motionärerna. Det
måste bl.a. ske en målmedveten och konsekvent
satsning på vidareförädling av träråvaran i
skogslänen och detta bör ingå som en viktig del av
arbetet med de regionala tillväxtavtalen, menar
motionärerna. De anser dock att det också behövs ett
starkt stöd för detta arbete på nationell nivå och
att ett led i en sådan satsning bör vara att stödja
tillkomsten av regionala
träcentrum/utvecklingscentrum i skogslänen. Sådana
centrum skall kunna fungera som mötes-,
informations-, kunskaps- och utvecklingsplatser för
skogs- och träbranschen i respektive område.
Vissa kompletterande uppgifter
Utskottet behandlade frågan om vidareförädling av
skogsråvara senast våren 1999 (bet. 1998/99:NU6,
rskr. 1998/99:170). Utskottet anförde följande i
sitt ställningstagande:
Skogsindustrin har mycket stor betydelse för den
ekonomiska utvecklingen i Sverige och svarar för en
betydande del av det svenska exportnettot. Mot denna
bakgrund anser utskottet att det är angeläget att
konkurrenskraften inom den svenska skogsindustrin
kan upprätthållas och utvecklas. Detta kräver en hög
kunskapsnivå inom industrin. Likaså är det önskvärt
att det sker en utveckling mot ökad vidareförädling
inom skogsindustrin.
Som redovisats pågår olika program av relevans för
de frågor som här är aktuella. Vidare har en
arbetsgrupp inom Regeringskansliet haft i uppgift
att belysa vissa frågor rörande forskning och
utbildning inom den skogliga sektorn. Av
underlagsmaterial som arbetsgruppen låtit ta fram
och som utskottet redovisat framgår att endast
knappt hälften av forskningen på skogsområdet hänför
sig till skogsindustriell forskning. Enligt
utskottets mening kan det ifrågasättas om detta är
en lämplig fördelning, med hänsyn till den roll
skogsindustrin har i den svenska ekonomin. Med
hänvisning till det beredningsarbete som pågår inom
Regeringskansliet anser utskottet dock att riksdagen
inte nu bör agera i frågan. Utskottet förutsätter
att denna fråga vägs in i den forskningspolitiska
proposition som regeringen aviserat.
Regeringen utarbetade hösten 1997 i samarbete med
Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling
(KK-stiftelsen) och Stiftelsen för strategisk
forskning ett program för utveckling av
skogsnäringen. Programmet består av följande fyra
delar:
- Ett utvecklings- och teknikspridningsprogram,
vilket innehåller satsningar på bl.a. träbaserade
byggsystem, nya trä- och fiberprodukter,
kretsloppsanpassning av skogsindustriprodukter samt
möbelutveckling. Programmet omfattar sammanlagt 300
miljoner kronor, varav regeringen satsar 50 miljoner
kronor per år i tre år. Programmet har förlängts
till den 30 juni 2001, med dispositionstid för
utbetalningar t.o.m den 30 juni 2003. Ett samarbete
har nu etablerats mellan byggföretag, arkitekter,
byggteknikexperter, trämaterialleverantörer och
forskare på temat En svensk plattform för ökat
träbyggande i Europa. Beslut har fattats om att
inleda samarbete med Finland inom trä-
byggområdet.
- Ett forskningsprogram på det skogsindustriella
området, vars mål är att långsiktigt stödja
skogsindustrins utveckling och skapa och stärka
forskningsmiljöer vid de nya högskolorna. Programmet
genomförs i nära samarbete mellan NUTEK och KK-
stiftelsen, varvid staten satsar 90 miljoner kronor
och KK-stiftelsen ca 150 miljoner kronor. Staten
finansierar primärt de träinriktade satsningarna och
KK-stiftelsen primärt de pappersinriktade
satsningarna. Satsningarna sker på följande områden:
( Växjö universitet - med tyngdpunkt på förädling
av trä mot byggsystem och högförädlade träprodukter.
Programinnehållet har överenskommits, och
avtalsförhandlingarna är inne i en slutfas.
( Luleå tekniska universitet - i ett samarbete
mellan Trätekniska Institutet i Skellefteå och
träbyggforskningen i Luleå. Programinnehållet är
klart, och avtalsförhandlingarna är inne i en
slutfas.
( Karlstads universitet - inriktning på bestrykning
av papper. Programinnehållet har överenskommits, och
avtal undertecknas inom kort.
( Mitthögskolan - fyra delområden inom massa- och
pappersområdena. Programinnehållet har
överenskommits, och avtal har nyligen undertecknats.
( Ett nätverksprogram inom det trycktekniska
området, inkluderande såväl etablerade som nya
högskolor samt flera institut. Programinnehållet har
överenskommits, och avtal är undertecknat.
- Ett forskningsprogram inom träteknikområdet, vars
syfte är att utveckla konkurrenskraftig forskning,
kompetens och forskarutbildning vid etablerade
forskarmiljöer vid följande lärosäten: Lunds
universitet, Luleå tekniska universitet, Chalmers
tekniska högskola, Kungliga tekniska högskolan och
Institutet för träteknisk forskning. Programmet, som
skall pågå under minst fem år, hade en budget på 6
miljoner kronor för år 1998 och avses därefter kunna
utökas till 15 miljoner kronor per år.
- Nya utbildningsplatser och professurer. I
budgetpropositionen för år 1998 föreslogs att Luleå
tekniska universitet skulle tilldelas 600
utbildningsplatser från den 1 juli 1998, varav minst
50 platser för utbildning med inriktning på det
trätekniska området. Sammantaget planeras 200 nya
utbildningsplatser på fyra år inom träteknikområdet.
Programmen har haft en del initiala svårigheter, men
har nu kommit i gång, och avsikten är, enligt
Näringsdepartementet, att fullfölja dem i enlighet
med ursprungliga planer.
Regeringen beslöt sommaren 1999 att tillkalla en
arbetsgrupp med uppgift att utveckla ett ramprogram
för samordning och vertikal integration inom skoglig
och skogsindustriell forskning och utbildning. I
gruppen, som letts av professor Kaj Rosén, har
ingått företrädare för skogsnäringen och
forskningen. Uppdraget har nyligen rapporterats till
regeringen.
I sammanhanget bör noteras den tidigare nämnda
aviserade propositionen om vissa organisationsfrågor
inom näringspolitiken samt de propositioner som
aviserats på Utbildningsdepartementets område, om
myndighetsorganisation för forskningsfinansiering
och om forskningspolitik.
Frågan om träråvaruförsörjningen till skivindustrin
har tagits upp i en skrivelse till näringsutskottet
från branschorganisationen Svenska Träskivor. I
skrivelsen begärs ett klarläggande rörande
träskiveindustrins arbetsförutsättningar, dvs.
industrins möjlighet att på lika villkor långsiktigt
kunna konkurrera med andra aktörer om spånråvaran.
Det är, enligt Svenska Träskivor, angeläget att nya
samtal snarast inleds mellan företrädare för
regeringen, aktuella utskott i riksdagen och
företagsledare inom träskiveindustrin.
Dåvarande landshövdingen Björn Rosengren
överlämnade i januari 1998 en rapport om
spånförsörjningen till svensk träskiveindustri till
dåvarande näringsministern Anders Sundström. I
rapporten föreslogs bl.a. att en begränsad allmän
energiskatt skall införas på sågspån för
energiändamål. Energiskattefrågorna diskuteras för
närvarande intensivt inom Regeringskansliet, under
ledning av Finansdepartementet, och är nu inne i ett
politiskt skede, dvs. diskussionerna förs på
statssekreterarnivå. I vad mån - och i så fall när -
en överenskommelse om ett nytt framtida
energiskattesystem kan träffas är, enligt uppgift
från Finansdepartementet, dock omöjligt att uttala
sig om för närvarande.
Utskottets ställningstagande
Utskottet intar samma ståndpunkt nu i frågan om
vidareförädling av skogsråvara som utskottet gjort
vid tidigare tillfällen då frågan behandlats.
Skogsindustrin har mycket stor betydelse för den
ekonomiska utvecklingen i Sverige och svarar för en
betydande del av det svenska exportnettot. I de
delar av landet där skogsindustrin finns spelar den
en väsentlig roll för sysselsättningen på de berörda
orterna.
För att skogsindustrin även framgent skall kunna
bidra till att upprätthålla välståndet är det
viktigt att konkurrenskraften inom den svenska
skogsindu-
strin kan utvecklas. Enligt utskottets mening borde
det vara möjligt för den svenska skogsindustrin att
förskjuta inriktningen av exporten från rena råvaror
mot mer förädlade produkter. Detta kräver en hög
kunskapsnivå inom industrin. Den samhällsekonomiska
vinst som en ökad vidareförädling kan innebära
framgår vid en jämförelse mellan sågverksindustrin
och möbel-industrin av de tre variablerna åtgång av
skogsråvara, sysselsättning och förädlingsvärde.
Enligt uppgift från forskare vid Växjö universitet
ligger dessa tre variabler för sågverksindustrin på
ca 15 miljoner m3, ca 15 000 personer och ca 25
miljarder kronor respektive för möbelindustrin på ca
250 000 m3, ca 14 000 personer och ca 15 miljarder
kronor. Utskottet förutsätter att regeringen på de
sätt som är möjliga söker bidra till att en
utveckling mot ökad vidareförädling främjas.
Som redovisats pågår en rad program i samverkan
mellan näringslivet och staten som på olika sätt
syftar till att öka kunskapsnivån och
vidareförädlingen inom skogsindustrin. En del av
dessa program har, som nämnts, haft vissa
svårigheter att komma i gång. Enligt uppgift från
Näringsdepartementet har problemen dock nu i
huvudsak lösts. Utskottet vill i detta sammanhang
understryka vikten av att de insatser som görs
utformas i samverkan med industrin. En sådan
samverkan ser utskottet som en absolut förutsättning
för att ett program skall kunna bli lyckosamt.
Utskottet konstaterar vidare att frågan om
forskning och utveckling inom skogsindustrins
områden kommer att bli föremål för behandling i
samband med de propositioner på forskningsområdet
som regeringen aviserat.
När det gäller frågan om träskiveindustrins
konkurrenssituation i förhållande till
energisektorn, som tagits upp i en motion (samt i en
skrivelse från Svenska Träskivor), noterar utskottet
att detta är ett reellt problem för
träskiveindustrin. Enligt utskottets mening är
likvärdiga konkurrensvillkor en princip som bör
gälla i alla delar av näringslivet. Som redovisats
pågår överläggningar inom Regeringskansliet om
energiskatternas framtida utformning. I detta
sammanhang kommer frågan om energiskattesystemets
eventuellt snedvridande konkurrenseffekter att
aktualiseras.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
de här aktuella motionerna 1999/2000:N308 (s),
1999/2000:MJ306 (m), 1999/2000:N302 (v) och
1999/2000:N389 (c) i berörda delar.
Livsmedelsindustrin
Motionen
Det behövs åtgärder för den potatisförädlande
industrin, anförs det i motion 1999/2000:N224 (m). I
utredningsbetänkandet En livsmedelsstrategi för
Sverige (SOU 1997:167) beskrevs bl.a. de försämrade
villkoren för odlare och förädlare av
industripotatis efter EU-inträdet, erinrar
motionärerna om. Vid EU-inträdet upphörde tidigare
stöd för potatisen och gränsskyddet. För att
uppmuntra investeringar inom landet och därmed
bevara arbetstillfällen i Sverige krävs - om inte de
höga och konkurrenssnedvridande
produktionsmedelsskatterna tas bort eller sänks
kraftigt - att industrin kompenseras intill dess att
konkurrenterna inom EU har lika förutsättningar,
anser motionärerna. De förordar att en utvärdering
av situationen snarast görs, varefter regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag som kan bidra
till att industripotatisodlingen och
vidareförädlingen kan fortleva.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen avslog våren 1999 en motion liknande den
här aktuella (bet. 1998/99:NU6, rskr. 1998/99:170).
Utskottet hänvisade till det nyssnämnda
utredningsbetänkandet och den beredning inom
Regeringskansliet som då pågick.
Hösten 1999 avslog riksdagen en motion med förslag
om införande av ett nytt anslag för stöd till
jordbruks- och livsmedelsnäringarnas konkurrenskraft
(bet. 1999/2000:NU1). Utskottet hänvisade åter till
utredningsbetänkandet, i vilket förslag presenterats
beträffande områdena jordbruk, trädgårdsnäring,
livsmedelsindustri, forskning och utveckling samt
exportfrämjande åtgärder. Några förslag till
finansiering - bortsett från förslag om
medfinansiering från EU - presenterades dock inte av
utredningen. Mot bakgrund därav har
utredningsförslagen varit föremål för fortsatt
beredning inom Regeringskansliet, varvid flera
departement varit berörda. I utskottets betänkande
lämnades en redovisning av beredningsläget.
Utredningens förslag beträffande energiskatter, ett
förslag som syftar till att åstadkomma likvärdiga
konkurrensförutsättningar mellan Sverige och andra
EU-länder, behandlas inom ramen för en arbetsgrupp
med företrädare för vissa departement samt
Riksskatteverket. Översynen skall, med
hänsynstagande till det inom EU pågående arbetet med
ett nytt energibeskattningsdirektiv, beakta
riktlinjerna för energibeskattningen i 1997 års
energiöverenskommelse. I uppdraget ingår vidare att
analysera och precisera den energiskattemodell, som
presenterats i Skatteväxlingskommitténs betänkande
Skatter, miljö och sysselsättning (SOU 1997:11) och
att behandla Alternativbränsleutredningens förslag,
som framlagts i betänkandet Bättre klimat, miljö och
hälsa med alternativa drivmedel (SOU 1996:184).
Energiskattefrågorna diskuteras, som tidigare
nämnts, för närvarande inom Regeringskansliet, under
ledning av Finansdepartementet, och är nu inne i ett
politiskt skede.
När det gäller exportfrämjande åtgärder kan noteras
att i budgeten för år 2000 finns under utgiftsområde
23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar medel avsatta för sådana åtgärder under
anslaget Åtgärder inom livsmedelsområdet (F 6). I
budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 23)
redovisas att 10 miljoner kronor preliminärt skall
avsättas för exportfrämjande åtgärder. Huvudansvaret
för export- och marknadsföringsåtgärder ligger
alltid på näringen, sägs det, men regeringen vill
genom att främja exportsatsningar bidra till en
positiv utveckling inom sektorn. Regeringen har
vidare i december 1999 beslutat att anslå
ytterligare 10 miljoner kronor till Statens
jorbruksverk för projektet Food from Sweden för åren
1999 och 2000. Till detta projekt har regeringen
sedan år 1992 anvisat medel för exportfrämjande
åtgärder för svenska, förädlade livsmedel.
Beträffande FoU-insatser pågår beredning av
utredningens förslag inom Näringsdepartementet. I
utredningsbetänkandet föreslogs ett nationellt FoU-
program. Programmets huvudsyfte är att bidra till
industriell förnyelse och kompetenshöjning i
livsmedelsföretagen och samtidigt bidra till en
kompetenshöjning vid svenska högskolor och
universitet. Förslaget till FoU-program är framtaget
i samarbete med livsmedelsindustrin och är väl
förankrat inom denna. Den samlade satsningen
föreslås omfatta följande delar:
- Industriella samverkansprojekt. Omfattningen av
offentliga medel för denna satsning föreslås till 40
miljoner kronor per år. Näringslivets
motfinansiering beräknas till 20-50 % av den totala
satsningen beroende på projekt samt företagets
struktur och storlek.
- Tre kunskapshöjande program, som beräknas till 25
miljoner kronor per år.
- Åtgärdsprogram för effektivare kunskapsutbyte och
kunskapshöjning (teknikspridning), som beräknas till
20 miljoner kronor per år.
- Programledning med NUTEK som koordinator, vilket
beräknas till 5 miljoner kronor per år.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet pågår
arbete på olika områden i linje med utredningens
förslag. Inom NUTEK har 20 miljoner kronor avsatts
under andra halvåret 1998 och första halvåret 1999
för industriella samverkansprojekt inom
livsmedelsområdet. Detta innebär att även EU:s
strukturfondsmedel kan bli tillgängliga för
insatsen. Det har vidare avsatts totalt 60 miljoner
kronor för att genomföra ett sådant
teknikspridningsprogram som föreslagits av
utredningen. Teknikbrostiftelserna i Lund och
Göteborg har avsatt ca 40 miljoner kronor för
programmet. Som en komplettering till detta
beviljade regeringen år 1998 ett bidrag på 20
miljoner kronor för kompetens-höjande insatser i
livsmedelsindustrin. Medlen kommer att disponeras av
Institutet för Livsmedel och Bioteknik AB (SIK) för
att täcka in de delar av landet som inte omfattas av
de insatser som teknikbrostiftelserna svarar för.
NUTEK har vidare, på regeringens uppdrag, i en
rapport i december 1998 utrett förutsättningarna för
inrättande av ett forskningsinstitut inom
livsmedelsområdet i Kävlinge. NUTEK gör bedömningen
att ett forskningsinstitut i Kävlinge, med de
resurser, den inriktning och det huvudmannaskap som
föreslås i rapporten, skulle kunna producera
värdefull kunskap för livsmedelsindustrin och göra
det med rimlig effektivitet under förutsättning att
näringslivet satsar aktivt i institutet. NUTEK
föreslår att institutet ges en forskningsinriktning
mot konsument-, marknads- och
produktutvecklingskunskap. För etablering bedömer
NUTEK att det krävs ett engångsbelopp på 60 miljoner
kronor. För närvarande har ingen part gjort några
ekonomiska åtaganden.
Det bör också noteras att forskningsfrågor kommer
att beröras i de tre tidigare nämnda propositionerna
om organisationsfrågor inom näringspolitiken, om
myndighetsorganisation för forskningsfinansiering
och om forskningspolitik.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är likvärdiga
konkurrensvillkor en princip som bör gälla alla
delar av näringslivet och som också bör gälla i
förhållande till motsvarande industrigrenar i
aktuella konkurrentländer. Detta gäller självfallet
också livsmedelsindustrin i allmänhet och den
potatisförädlande indu-strin i synnerhet. Som
redovisats pågår beredningsarbete inom
Regeringskansliet på flera av de områden som här är
aktuella, bl.a. vad gäller energi-
skattesystemet och insatser för forskning och
utveckling. Med det anförda avstyrker utskottet
motion 1999/2000:N224 (m).
Auktorisation, m.m.
Marknadsanpassat regelverk för tolkar
Motionerna
I motion 1999/2000:N273 (m, kd, fp) och i
partimotion 1999/2000:N384 (kd) begärs - med
likalydande motiveringar - att regeringen skall
lägga fram förslag till ett nytt marknadsanpassat
regelverk för tolkning. Invandringen har skapat
behov av tolk- och översättningskompetens som kan
medverka när myndigheter vill kommunicera med
personer som har bristfälliga kunskaper i svenska,
konstaterar motionärerna. Denna kompetens har ibland
byggts upp i offentlig regi, men i takt med att
verksamheten vuxit har utrymmet för privata företag
ökat, säger motionärerna. De hävdar dock att
myndigheter och kommuner inte alltid upphandlar
tjänster från dessa företag på lika villkor.
Motionärerna hänvisar till att Konkurrensverket har
framfört uppfattningen att ett nytt och
marknadsanpassat regelsystem för tolk- och
översättningsverksamhet skulle underlätta
etableringen av nya företag.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen avslog våren 1999 ett motionsyrkande med
begäran om förslag om nytt, marknadsanpassat
regelsystem för tolkning, liknande de här aktuella.
Utskottet hänvisade till pågående utredningsarbete
(bet. 1998/99:NU11). I en reservation (m, kd, c, fp)
följdes yrkandet upp.
Konkurrensverket föreslog i en skrivelse till
regeringen i februari 1997 att en särskild utredning
skall tillsättas med uppgift att utreda och
analysera de förhållanden som gäller på marknaden
för tolk- och översättningstjänster samt även lämna
förslag till ett nytt, marknadsanpassat regelverk.
Länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Västra
Götalands och Gävleborgs län har haft regeringens
uppdrag att undersöka hur respektive läns kommuner
och landsting tillämpar de regelverk som styr
tillhandahållandet av nödvändig tolkservice och att
föreslå hur regleringen på området skall kunna
förbättras ur konkurrenssynpunkt. Samråd har skett
med Konkurrensverket. I rapporten Kommunal
tolkservice (1999-10-14) från de fyra
länsstyrelserna föreslås följande:
- en reducering av kommunernas egen
tolkförmedlingsverksamhet,
- att kommunerna görs uppmärksamma på reglerna i
lagen (1992:1528) om offentlig upphandling,
- att kommunerna förbättrar sin kompetens och sina
rutiner vad gäller upphandlingsförfarandet.
Rapporten bereds för närvarande inom
Näringsdepartementet.
Integrationsverket har, på regeringens uppdrag,
analyserat myndigheternas användning av tolk. Verket
skulle utreda om personer som inte behärskar svenska
språket får tillgång till tolk hos myndigheterna i
behövlig utsträckning. Vidare skulle verket utreda
om kompetensen hos de tolkar som anlitas är
tillfredsställande för de ärenden där deras tjänster
används. Verket skulle även uppmärksamma
tolkförmedlingarnas roll i sammanhanget. I
Integrationsverkets rapport Tillgång till tolk - en
samhällsservice föreslås följande:
- införande av ett sammanhållet regelverk för
samhällets tolkservice som anger när en tolk skall
användas och vilka kompetenskrav som skall ställas
på tolkar som myndigheter anlitar vid sin
myndighetsutövning,
- tillsättande av en utredning som skall se över
tolkarnas utbildnings- och arbetsvillkor,
- införande av obligatorisk registrering och
tillsyn av tolkförmedlingarna.
Rapporten bereds för närvarande inom
Kulturdepartementet.
Utskottets ställningstagande
Inom Regeringskansliet - Närings- och
Kulturdepartementen - pågår, som redovisats,
beredningsarbete avseende regelsystemet för
tolkverksamheten. I framför allt det arbete som
bedrivs inom Näringsdepartementet är den fråga som
tas upp i de här aktuella motionerna 1999/2000:N273
(m, kd, fp) och 1999/2000:N384 (kd), och som rör
ökad konkurrensutsättning av tolkverksamheten,
föremål för behandling. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet de nämnda motionerna i berörda
delar.
Auktorisation av teckenspråkstolkar
Motionerna
I motionerna 1999/2000:N289 (s), 1999/2000:So488
(kd) och 1999/2000: N288 (mp) begärs att
auktorisation av teckenspråkstolkar skall införas.
Motiveringarna bakom motionerna är likartade. I
Sverige finns sedan år 1976 en auktorisation av
tolkar i talade språk, konstaterar motionärerna.
Kammarkollegiet är utfärdande myndighet.
Teckenspråket har sedan år 1981 status som
officiellt erkänt modersmål i Sverige. Språket är
därmed jämställt med andra språk i vilka
tolkauktorisation sedan länge är möjlig, anför
motionärerna och anser att det är otvetydigt att
teckenspråket är ett eget, självständigt språk.
1989 års handikapputredning föreslog år 1991 i ett
delbetänkande en förordningsändring som skulle
möjliggöra auktorisation av tolkar även i det
svenska teckenspråket, säger motionärerna.
Ändringsförslaget motiverades med att brukarna av
teckenspråkstolkar och olika myndigheter sedan länge
efterfrågat någon form av bevis på tolkens
kompetens. Enligt motionärernas mening vore det av
stort värde om någon form av auktorisation av tolkar
kunde komma till stånd och utgöra en
kvalitetsgaranti som kan tillförsäkra brukarna
trygghet. Frågan om auktorisation har också stor
betydelse för tolkarna själva som ett sätt att värna
om yrkesetiken och respekten för den kompetens som
tolkyrket kräver, anser motionärerna.
I en proposition våren 1993 instämde dåvarande
socialministern Bengt Westerberg i
Handikapputredningens förslag om behovet av en
auktorisation, men menade att formerna för
auktorisation behövde beredas ytterligare. Enligt
vad motionärerna erfarit har dock frågan inte
utretts eller beretts sedan dess, men från olika
håll sägs behovet av att förverkliga utredningens
förslag ha påtalats. När fler döva använder
teckenspråkstolk i fler sammanhang, ställs också
krav på en kvalitetsgaranti i form av en
auktorisation, anför motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
För språktolkarna finns som påpekats en
auktorisation enligt förordningen (1985:613) om
auktorisation av tolkar och översättare, som
Kammarkollegiet ansvarar för. Någon auktorisation av
teckenspråkstolkar finns inte.
Som nämns i de här aktuella motionerna föreslog
1989 års handikapputredning i sitt delbetänkande En
väg till delaktighet och inflytande: tolk för döva,
dövblinda, vuxendöva, hörselskadade och talskadade
(SOU 19991:97) en ändring i nyssnämnda förordning,
som skulle möjliggöra auktorisation av tolkar även i
det svenska teckenspråket. I proposition 1992/93:159
om stöd och service till vissa funktionshindrade
meddelade - som också framhållits av motionärerna -
dåvarande socialministern Bengt Westerberg
beträffande auktorisation att han delade
Handikapputredningens uppfattning att det bör finnas
någon form av bevis eller garanti för den kompetens
som teckentolks-
yrket kräver. Med hänsyn till vissa oklarheter i
förslaget, bl.a. vad gäller formerna för
auktorisation, ansågs frågan behöva beredas
ytterligare. Enligt uppgift från Socialdepartementet
har dock ingen ytterligare beredning skett.
Tolk- och översättarinstitutet hemställde i
december 1995 i en skrivelse till regeringen
(Utbildnings- och Civildepartementen) att
Kammarkollegiet skall bemyndigas att, med medel från
institutet, utreda formerna för en eventuell
framtida auktorisation av tolkar för döva, dövblinda
och vuxendöva. I skrivelsen anges att Tolk- och
översättarinstitutet anser att det finns behov av
auktorisation av i första hand teckenspråkstolkar.
Auktorisationen innebär för tolkanvändarna en
garanti för tolkarnas kvalitet, både när det gäller
kun-
skapsnivån och etiskt handlande, sägs det i
skrivelsen. Enligt uppgift från institutet har
regeringen ännu inte svarat på skrivelsen. I
budgetunderlaget för år 2000 upprepade Tolk- och
översättarinstitutet sitt förslag om auktorisation.
Enligt uppgift från Utbildningsdepartementet är
frågan om auktorisation av teckenspråkstolkar under
beredning. Avsikten var tidigare att departementet
skulle ta ett större helhetsgrepp om frågan om
teckenspråk, från grundskola till universitet. Nu är
inriktningen i stället att en särskild utredare
skall tillsättas med uppdrag beträffande
teckenspråksutbildning. I detta arbete avses också
frågan om auktorisation att tas upp. Beslut om ett
utredningsuppdrag kan, enligt uppgift, dock komma
att dröja, med hänsyn till arbetsbelastningen på
departementet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i de
här aktuella motionerna 1999/2000:N289 (s),
1999/2000:So488 (kd) och 1999/2000:N288 (mp) - att
det förefaller rimligt att auktorisation av
teckenspråkstolkar införs. Teckenspråket har, som
nämnts, sedan snart 20 år likvärdig status med andra
språk. Därmed tycks det följdriktigt att den
tolkauktorisation som gäller för andra språk också
införs för teckenspråk.
Utskottet noterar vidare att dåvarande
socialministern Bengt Westerberg för närmare tio år
sedan instämde i 1989 års handikapputrednings
bedömning att det behövs en auktorisation. Frågan
ansågs dock då behöva beredas ytterligare. Tolk- och
översättarinstitutet har också såväl i skrivelse
till regeringen som i budgetunderlag föreslagit
införande av auktorisation.
Enligt utskottets mening är införande av
auktorisation av teckenspråkstolkar en viktig fråga
för den berörda gruppen. En auktorisation är en
bekräftelse på att den som har blivit auktoriserad
har de nödvändiga kunskaperna. Eftersom kvaliteten
på kunskaperna ofta är ojämn, menar utskottet att
ett införande av auktorisation är angeläget. Mot
bakgrund av att så pass lång tid har förflutit sedan
frågan senast behandlades i den aktuella
propositionen, anser utskottet att det är nödvändigt
att regeringen nu agerar i frågan. Som nämnts
planerar Utbildningsdepartementet att tillsätta en
utredning beträffande teckenspråksutbildning. I det
sammanhanget väntas också frågan om auktorisation
komma att tas upp. Utskottet förutsätter att detta
arbete kommer i gång skyndsamt; ytterligare
tidsutdräkt måste undvikas. Utskottet vill också
påpeka att frågan om auktorisation kan behandlas
separat och inte behöver kopplas samman med frågan
om teckenspråksutbildning i övrigt. Med detta
avstyrker utskottet de tre nämnda motionerna.
Auktorisation av restaurangidkare
Motionen
Frågan om speciella behörighetskrav för att driva
restaurang eller sälja alkoholhaltiga drycker bör
utredas, anförs det i motion 1999/2000:N253 (v). En
övervägande del av näringsidkarna inom branschen, ca
80 %, omsätter mindre än 2 miljoner kronor och är i
regel små familjeföretag, säger motionärerna. De
större företagen svarar för hälften av branschens
omsättning. Att driva en restaurang, pub eller
liknande kräver kunskaper om en rad olika lagar och
förordningar, såsom bestämmelser om
livsmedelshantering, alkohollagstiftningen,
arbetstidslagen, arbetsmiljölagen,
socialtjänstlagen, skattelagen, m.fl., konstaterar
motionärerna. En genomgång i Stockholms län under
ledning av landshövding Ulf Adelsohn, benämnd
Operation krogsanering, visade att det finns alla
typer av kriminalitet i restaurangnäringen, bl.a.
s.k. torpeder, beskydd, utpressning, smugglad sprit
och smugglade varor samt illegal arbetskraft, säger
motionärerna. De förordar införande av en speciell
behörighet, ett s.k. restaurangkörkort. Lagbrott
skulle medföra att behörigheten dras in, varigenom
de som uppfyller gällande lagar och bestämmelser
skulle få en bättre konkurrenssituation, säger
motionärerna. Det skulle också underlätta för
myndigheterna att göra effektiva kontroller.
Vissa kompletterande uppgifter
Frågan om olika problem med oegentligheter inom
restaurangbranschen har senast behandlats av
Branschsaneringsutredningen (SOU 1997:111). Där har
främst tagits upp frågor rörande
skatteundandragande. Utredningen föreslog därvid
införande av ett slags schablonminimiskatt, baserad
på t.ex. antal bord. Utredningen har hittills inte
lett till några åtgärder. Skälen mot en
schablonminimiskatt är att den innebär en höjd
etableringströskel och att den inte påverkar
kontrollmöjligheten. Det finns vidare risk för att
schablonminimiskatten i stället blir en maximiskatt.
En sådan skatt överensstämmer inte heller med de
allmänna principerna för företagsbeskattningen i
Sverige.
Restaurangbranschen är föremål för en omfattande
kontroll. För alkoholutskänkning krävs ett tillstånd
från berörd kommun, som också utövar tillsyn över
verksamheten. Vidare står restaurangnäringen under
hälsomyndigheternas kontroll. Alkoholutredningen har
i uppgift (dir. 1998:19 och dir. 1998:
52) att bl.a. kartlägga hur alkohollagstiftningen
tillämpas och hur tillsynen fungerar samt om
erfarenheterna från tillämpningen visar att
ändringar, förtydliganden eller tillägg behövs på
särskilda punkter. Utredningen skall därvid bl.a. se
över frågan om förutsättningar för återkallelse av
tillstånd. Utredningsarbetet skall vara slutfört
senast vid utgången av mars 2000.
Justitiedepartementet beslöt i december 1999 att
till Alkoholutredningen överlämna en framställning
från landshövding Ulf Adelsohn. I skrivelsen
föreslås att det för serveringstillstånd enligt
alkohollagen (1994:1738) skall införas krav på att
tillståndshavaren dels skall registrera all
försäljning av spritdrycker, vin och starköl i ett
av myndighet godkänt kassaregister, dels ur
registret skall ta fram ett kvitto och ge detta till
kunden.
Ett liknande förslag har tidigare lagts fram av
Branschsaneringsutredningen, som föreslog att ett
särskilt brott, benämnt kassaregisterbrott, skall
införas i 11 kap brottsbalken. Förslaget bereds inom
Justitiedepartementet gemensamt med beredningen av
Bulvanutredningens betänkande (SOU 1997: 111)
Bulvaner och annat. En proposition om åtgärder mot
bulvaner och oseriösa rådgivare m.m. är planerad
till maj 2000.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser som tidigare nämnts att likvärdiga
konkurrensvillkor är en princip som bör gälla alla
delar av näringslivet och som också bör gälla för
företagen inbördes inom en enskild bransch. Att
företag genom brott mot lagar och bestämmelser
skulle tillskansa sig en bättre konkurrenssituation
anser utskottet är oacceptabelt. Detta bör på alla
sätt beivras. Utskottet anser dock inte - till
skillnad från vad som förordas i den här aktuella
motionen 1999/2000:N253 (v) - att införande av
speciella behörighetskrav för att driva restaurang
eller sälja alkoholhaltiga drycker är rätt väg att
gå för att komma till rätta med de problem som kan
förekomma inom branschen. Utskottet förordar i
stället en effektiv tillsyn av gällande lagar och
bestämmelser på olika områden, t.ex. beträffande
skatter, alkohol, livsmedelshantering, arbetsmiljö
och arbetstider. Med det anförda avstyrker utskottet
den nämnda motionen.
Auktorisation av begravningsentreprenörer
Motionen
Regeringen bör lägga fram förslag om en lagreglerad
auktorisation av begravningsentreprenörer och
företag som transporterar avlidna, anförs det i
motion 1999/2000:N263 (m). Inom
begravningsverksamheten finns ett
näringslivskontrollerat auktorisationssystem genom
medlemskap i Sveriges Begravningsbyråers Förbund
(SBF), säger motionärerna. Detta innebär följande:
- alla anställda skall genomgå en 20-poängskurs på
Teologiska högskolan i Stockholm,
- kunderna kan klaga hos SBF:s reklamationsnämnd,
- byråer som gör bouppteckningar skall vara
ansvarsförsäkrade,
- företag som inte uppfyller SBF:s kompetenskrav
kan uteslutas.
Enligt motionärernas uppfattning är
begravningsverksamhet och transporter av avlidna ett
område där höga krav måste ställas på etik,
kompetens, kvalitet, ansvar, vandel och övrig
lämplighet. Begravningsbranschens
auktorisationsregler är seriöst utformade och utgör
ett exempel på en bra näringslivs-auktorisation,
sägs det. SBF:s auktorisation omfattar dock enbart
förbundets medlemmar, och motionärerna anser att
begravningsverksamhet och transporter av avlidna
skall omfattas av en lagreglerad auktorisering på
liknande sätt som gäller för bevakningsföretag.
Vissa kompletterande uppgifter
Frågan om auktorisation av begravningsentreprenörer
har, enligt uppgift från Näringsdepartementet, inte
aktualiserats under överskådlig tid.
Någon lagstiftning som direkt avser
begravningsceremonier finns inte. Lagstiftning som
berör begravning är begravningslagen (1990:1144) och
begravningsförordningen (1990:1147). Socialstyrelsen
har också föreskrifter som gäller frågor i samband
med dödsfall - SOSFS 1996:29 (M).
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är det system för frivillig
auktorisation som medlemskap i Sveriges
Begravningsbyråers Förbund innebär ett exempel på en
bra, egeninitierad näringslivsauktorisation. En
fördel med systemet är att det ger konsumenterna en
sorts kvalitetsdeklaration för de tjänster som de
anslutna företagen kan erbjuda. En god kvalitet är
viktig, eftersom det rör sig om tjänster som har med
etik och moral att göra. Att det frivilliga
auktorisationssystemet blir känt bör ingå som en del
av branschorganisationens marknadsföring. Utskottet
anser däremot inte att det finns skäl att införa en
lagreglerad auktorisation på området. Avsteg från
principen om näringsfrihet bör, enligt utskottets
mening, ske endast i undantagsfall då mycket
speciella omständigheter kräver det. Med det anförda
avstyrker utskottet motion 1999/2000:N263 (m).
Krav på näringsidkares identifikation
Motionen
Riksdagen bör göra ett uttalande om näringsidkares
identifikation, anförs det i motion 1999/2000:N287
(s). På turistorter kan näringsverksamheten
fördubblas under en kort tid, varvid diskussion om
vart skatteintäkterna tar vägen kan uppstå, säger
motionärerna. Det rör sig ofta om näringsidkare som
inte är från trakten utan som tillfälligt etablerar
en verksamhet. För att minimera förekomsten av
tillfälliga näringsidkare som undviker att betala
skatter och arbetsgivaravgifter, bör lagstiftningen
ändras så att upplysning om näringsidkarens namn,
postadress, telefonnummer och organisationsnummer
(en identifikation) skall synliggöras vid t.ex.
entrén, anför motionärerna. De anser att de som
redan är registrerade och betalar F-skatt inte har
något att dölja, medan övriga får ett incitament
till att vara lagliga. En jämförelse kan, enligt
motionärerna, göras med de förarbevis som sitter på
synlig plats i taxibilarna.
Vissa kompletterande uppgifter
I lagen om tillfällig försäljning (1990:1183)
stadgas att den som bedriver tillfällig försäljning
från annan plats än näringsidkarens fasta
tillverknings- eller försäljningsställe eller i
omedelbar anslutning härtill skall på en väl synlig
skylt lämna upplysning om näringsidkarens namn,
postadress och telefonnummer.
Vad gäller Internethandel pågår inom EU ett arbete
med ett direktiv avseende krav på information om
säljarnas namn m.m.
Utskottets ställningstagande
Utskottet finner skäl att ännu en gång framhålla att
likvärdiga konkurrensvillkor är en princip som bör
gälla alla delar av näringslivet och som också bör
gälla för företagen inbördes inom en enskild
bransch. Att företag genom brott mot lagar och
bestämmelser skulle tillskansa sig en bättre
konkurrenssituation är oacceptabelt. Detta bör på
alla sätt beivras. Utskottet anser däremot inte att
åtgärder skall riktas mot en speciell grupp av
företag - i den här aktuella motionen 1999/2000:N287
(s) berörs näringsidkare som tillfälligt etablerat
en verksamhet på en turistort. Utskottet förordar i
stället en effektiv tillsyn av att gällande lagar
och bestämmelser följs på olika områden, t.ex. i
fråga om skatter, alkohol, livsmedelshantering,
arbetsmiljö och arbetstider. Med det anförda
avstyrker utskottet den nämnda motionen.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N212 yrkande 2,
1999/2000:N290, 1999/2000:N337, 1999/2000:N348,
1999/2000: N387 yrkande 18 och 1999/2000:N388
yrkande 20,
res. 9 (m, kd, fp) -
motiv.
res. 10 (c)
10. beträffande turism
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Kr201 yrkande 12,
1999/2000:N229, 1999/2000:N238 yrkandena 1-3, 5
och 6, 1999/2000:N324 yrkandena 1 och 3 och
1999/2000:N388 yrkande 16,
res. 11 (m, kd, c, fp)
11. beträffande regionala tillväxtavtal
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N214 yrkande 6,
1999/2000:N327 yrkande 1, 1999/2000:N340 yrkande
8 och 1999/2000:N367 yrkande 2,
res. 12 (m, kd, fp)
12. beträffande vidareförädling av
skogsråvara
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ306 yrkande 5,
1999/2000:N302, 1999/2000:N308 och
1999/2000:N389 yrkandena 5 och 6,
13. beträffande livsmedelsindustrin
att riksdagen avslår motion 1999/2000:N224,
14. beträffande marknadsanpassat regelverk
för tolkning
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N273 yrkande 15
och 1999/2000:N384 yrkande 11,
res. 13 (m, kd, c, fp)
15.beträffande auktorisation av
teckenspråkstolkar
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So488 yrkande 5,
1999/2000:N288 och 1999/2000:N289,
res. 14 (m, kd, c, fp)
16. beträffande auktorisation av
restaurangidkare
att riksdagen avslår motion 1999/2000:N253,
17. beträffande auktorisation av
begravningsentreprenörer
att riksdagen avslår motion 1999/2000:N263,
18. beträffande krav på näringsidkares
identifikation
att riksdagen avslår motion 1999/2000:N287.
Stockholm den 21 mars 2000
På näringsutskottets vägnar
Per Westerberg
I beslutet har deltagit: Per
Westerberg (m), Barbro Andersson
Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s),
Lennart Beijer (v), Göran Hägglund
(kd), Karin Falkmer (m), Sylvia
Lindgren (s), Ola Karlsson (m),
Nils-Göran Holmqvist (s), Marie
Granlund (s), Ola Sundell (m),
Ingegerd Saarinen (mp), Åke
Sandström (c), Eva Flyborg (fp),
Anne Ludvigsson (s), Lennart Värmby
(v) och Mikael Oscarsson (kd).
Reservationer
1. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson
(kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
näringspolitikens inriktning bort ha följande
lydelse:
Utskottets syn på näringspolitikens inriktning
överensstämmer med den som redovisas i de här
aktuella motionerna från företrädare för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet. Kraven på goda villkor för
företagande och investeringar ökar i takt med den
pågående internationaliseringen. Näringsklimatet
måste utformas så att Sverige klarar att tävla med
de mest konkurrenskraftiga delarna av världen.
Därför är det viktigt att undanröja de faktorer som
hämmar företagande, jobb och tillväxt och som kan
påverkas genom den inhemska politiken.
Enligt utskottets mening är det glädjande att det
för närvarande går bättre för den svenska ekonomin
och att fler nu får jobb. Samtidigt noterar
utskottet att företagskonkurserna i Sverige ökade
med 18 % mellan februari 1999 och februari 2000,
enligt statistik från kreditupplysningsföretaget UC.
Vidare kan noteras att antalet nystartade företag
minskade med 9 % mellan åren 1997 och 1998, enligt
statistik från Statistiska centralbyrån.
Utskottet anser att i det något förbättrade
ekonomiska läge som Sverige ändå för närvarande
befinner sig, måste tillfället tas att genomföra ett
antal viktiga strukturreformer för att en uthållig
och långsiktigt god tillväxt skall kunna
upprätthållas. Ett mer dynamiskt företagande och
fler riktiga arbeten kräver insatser på flera
områden, i första hand i fråga om skatterna,
arbetsmarknaden, Sveriges engagemang i EU och
kunskapsutvecklingen. På samtliga dessa områden
saknar regeringen ett alternativ som har
förutsättningar att fungera.
Misstroendet mot regeringens näringspolitik växer
och påverkar både investeringar och företagens
förutsättningar att skapa nya arbetstillfällen.
Kritiken mot regeringens näringspolitik är, enligt
utskottets mening, välgrundad. På område efter
område har regeringen slagit in på en kurs som
försämrar förutsättningarna för företagande. Det
gäller Europapolitiken, skatterna,
utbildningsområdet - med kompetensflykt som följd -
och arbetsmarknadsreglerna. Man kan tala om en öppen
förtroendekris, där regeringen alltmer tappar
kontakten med verkligheten. Det som nu krävs är en
politik som skapar de nödvändiga förutsättningarna
för tillväxt och nya jobb.
Politikernas uppgift är att skapa generellt goda
villkor för företagandet, med goda och stabila
regler. Statens roll i samhällsekonomin är att sätta
ramar och att övervaka reglerna på marknaden, att
ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt
att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt.
Attityden till företagande är av största vikt.
Regeringen visar sammantaget genom sin politik en
bristande förståelse för företagaren som person. I
små företag går det inte att särskilja företagets
ekonomi från ägarens ekonomi. Skatter som slår mot
ägarnas ekonomi slår också mot deras företag och
därmed mot möjligheterna till nya och växande
företag. Om inte arbete, risktagande och ägande
tillåts löna sig, kommer få att vilja sätta sin egen
och familjens ekonomi på spel för att starta och
driva företag. Företagande är inte ett yrke i vanlig
bemärkelse; det är ett sätt att leva, en livsform.
Sverige måste få ett mer småföretagsvänligt klimat.
Speciellt bör åtgärder som främjar tjänstesektorns
utveckling vidtas. En viktig strukturreform är att
de största kunskapsbranscherna - utbildning och vård
- öppnas för privata initiativ, konkurrens och
friare tjänsteproduktion. Eftersom dessa sektorer
motsvarar en så stor del av den totala ekonomin
spelar utvecklingen i dessa en central roll för hela
ekonomins utveckling. Alla erfarenheter från
avregleringar visar att tjänsteutbudet ökar,
kostnaderna går ner och funktionen i ekonomin
förbättras. Detta ger också de offentliganställda
större valmöjligheter och möjlighet att förverkliga
egna idéer om arbetets organisation m.m. Inte minst
gäller det kvinnor, vars arbetsinsatser i många fall
hämmas i den offentliga verksamhetens stelhet.
I en nyligen publicerad rapport från Invest in
Sweden Agency (ISA), Klimatet för utländska
investeringar i Sverige, redovisas de styrkor och
svagheter som utländska företag i Sverige upplever i
det svenska företagsklimatet. Som styrkor nämns hög
kompetens/utbildningsnivå, låg företagsbeskattning,
låga räntor och en bra infrasturktur, och bland
svagheter nämns skattetrycket, personbeskattningen
och svårigheter att rekrytera/behålla arbetskraft.
De mest efterfrågade åtgärderna för att viljan att
expandera i Sverige skall öka är, enligt rapporten,
lägre arbetskraftskostnader, lägre skattetryck och
mer flexibla arbetsrättsregler. Regeringens oförmåga
att komma till rätta med svagheterna på det
näringspolitiska området är, enligt utskottets
mening, oroande.
Det är utskottets uppfattning att alla politiska
krafter bör samlas för att skapa förutsättningar för
investeringar, företagande och nya jobb. Den
tidigare värdegemenskapen - om att i Sveriges
intresse arbeta för tillväxt och nya jobb och med
bibehållen industriproduktion inom landet - har
regeringen övergivit. Misstroendet beror på
regeringens kursval i fråga om skatte-, konkurrens-,
avreglerings-, privatiserings- och
arbetsrättsområdena.
Riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet här
har anfört beträffande den allmänna inriktningen av
näringspolitiken. Därmed tillstyrks motionerna
1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000:A805 (m),
1999/2000:N335 (m), 1999/2000:N205 (m),
1999/2000:N239 (m), 1999/2000:N272 (m),
1999/2000:N384 (kd), 1999/2000:N387 (c),
1999/2000:N360 (c), 1999/2000: N389 (c),
1999/2000:N361 (fp), 1999/2000:N386 (fp) och
1999/2000:A230 (fp) i berörda delar. Motion
1999/2000:Fi213 (mp) avstyrks samtidigt i
motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande näringspolitikens
inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sk692
yrkande 17, 1999/2000:N205, 1999/2000:N239
yrkande 1, 1999/2000:N272 yrkandena 1, 2 och 4,
1999/2000:N335, 1999/2000:N360, 1999/2000: N361
yrkandena 1, 3 och 4, 1999/2000:N384 yrkande 1,
1999/2000: N386 yrkande 13, 1999/2000:N387
yrkandena 1, 3 och 4, 1999/2000: N389 yrkande 2,
1999/2000:A230 yrkande 11 och 1999/2000:A805
yrkande 15 och med avslag på motion
1999/2000:Fi213 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Statliga företag (mom. 2)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson
(kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
statliga företag bort ha följande lydelse:
När det gäller frågan om statliga företag
överensstämmer utskottets syn med den som kommer
till uttryck i motionerna 1999/2000:N322 (m),
1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000:N384 (kd),
1999/2000:N201 (kd), 1999/2000:Fi211 (c) och
1999/2000:N319 (fp). Statens främsta
näringspolitiska uppgift är att ange ramar och
regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra
till att skapa betingelser för långsiktig tillväxt.
Om staten samtidigt uppträder som ägare och som
utformare av de regler som gäller för näringslivets
verksamhet uppstår en rad problem, bland vilka
följande kan nämnas: risk för
konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala
investeringsbeslut samt svårigheter att tillföra
kapital till företag som behöver kapital för
expansion. Grundprincipen måste, enligt utskottets
mening, vara att konkurrensutsatt verksamhet skall
bedrivas i privat regi.
Det arbete som påbörjades under fyrpartiregeringen
med att minska statens företagsägande bör, enligt
utskottets uppfattning, återupptas. Med en
privatisering av statliga företag uppnås en
tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta
företag och en ökad aktiespridning. Sammanlagt
inbringade de försäljningar som gjordes under den
borgerliga regeringen ett betydande belopp till
statskassan, vilket minskade statens upplåningsbehov
med motsvarande summa. Försäljningen ledde också
till en spridning av aktieägandet till grupper som
inte tidigare innehaft aktier och därmed till en
breddning av riskkapitalmarknaden.
Riksdagen bör således begära att regeringen lägger
fram en plan för försäljning av statliga företag i
enlighet med vad som här har angetts. Dessutom anser
utskottet att Telia omgående bör privatiseras. Till
frågan om statens aktier i Telia återkommer
emellertid utskottet senare under våren 2000. Med
det nu anförda blir de nyssnämnda motionerna i sak
tillgodosedda i aktuella delar.
När det gäller yrkandet i motion 1999/2000:N341 (s)
om kvinnorepresentationen i de statliga bolagens
styrelser konstaterar utskottet att denna uppgår
till närmare 30 %, att jämföra med motsvarande andel
hos de börsnoterade bolagens styrelser där den
ligger på 3-4 %. Något behov av ett
riksdagsuttalande i frågan kan utskottet inte se och
avstyrker därmed motionen. Även motion
1999/2000:N264 (mp) som gäller begränsning av
antalet styrelseuppdrag per person avstyrks; den
vägledande principen vid tillsättning av
styrelserepresentanter bör självfallet vara att de
mest lämpade personerna utses.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande statliga företag
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Fi211
yrkande 10, 1999/2000:Sk692 yrkande 18,
1999/2000:N201, 1999/2000:N319, 1999/2000:N322
yrkande 2 och 1999/2000:N384 yrkande 26 och med
avslag på motionerna 1999/2000:N264 och
1999/2000:N341 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
3. Regelförenkling (mom. 3)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson
(kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
regelförenkling bort ha följande lydelse:
Sverige måste få ett mer småföretagsvänligt klimat.
Politikernas uppgift är att skapa generellt goda
villkor för företagandet, med goda och stabila
regler. Utskottet anser - i likhet med vad som
anförs i de här aktuella motionerna - att frågan om
regelförenkling för småföretagen är mycket viktig ur
tillväxtsynpunkt. Det måste ske en radikal
förändring av myndigheternas förhållningssätt till
småföretagen; myndigheterna måste betrakta
småföretagen ur ett kundperspektiv.
Småföretagsdelegationen har, som redovisats, i sina
rapporter lämnat ett omfattande underlag med många
förslag om förändringar. Utskottet välkomnar att
Näringsdepartementet nu har gjort ett försök till
avstämning av delegationens förslag. Den gruppering
som departementet gör kan dock inte anses
oomtvistlig. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF),
som följer utvecklingen på regelförenklingsområdet
noga, redovisar en annorlunda bild. Enligt en
lägesrapport i november 1999 klassificeras mer än
hälften av förslagen (56 %) som icke genomförda,
medan 28 % sägs vara under utredning. Enligt
Näringsdepartementet har beslut fattats och
förslagen är under genomförande i fråga om 26 % av
förslagen, medan 31 % är under utredning eller
beredning. 27 % av förslagen anges av
Näringsdepartementet som inte prioriterade eller
avses inte föranleda någon åtgärd från regeringens
sida. Näringsdepartementets och SAF:s
sammanställningar uppvisar således olika bilder.
SAF har varje år sedan år 1994 låtit Demoskop AB
mäta företagarnas egna bedömningar av utvecklingen
på regelområdet och hur de upplever sina
myndighetskontakter. Enligt den senaste
undersökningen avseende november 1999 upplever
företagen en fortgående försämring. Varje år har
ungefär hälften av företagarna ansett att reglerna
ökat i antal och blivit svårare att följa samt att
kravet på uppgiftslämnande ökat. Det är bara några
enstaka procent av företagen som upplevt lättnader i
regelbördan. Företagen uppger vidare att antalet
myndighetskontakter ökar. Sammantaget visar
undersökningen att företagarna upplever en växande
regleringsbörda. Det är företagarnas egna
bedömningar, anser utskottet, som bör utgöra
måttstocken för hur betungande regelsystemet är.
Enligt utskottets mening kan - och bör - de flesta
av Småföretagsdelegationens förslag omedelbart
genomföras. Regeringen har, trots den tid som
förflutit, endast vidtagit vissa åtgärder. De flesta
av dessa är dock inte konkreta förändringar och
förenklingar, utan aviseringar om framtida åtgärder
eller beslut om uppdrag, där det är osäkert vad
dessa kommer att resultera i. Utskottet anser att
det nu är hög tid för regeringen att gå från ord
till handling.
Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen anmoda
regeringen att omedelbart vidta åtgärder, som kan
grupperas under fyra rubriker, nämligen Mål för
regelförenklingsarbetet, Organisationen av
regelförenklingsarbetet, Konkreta sakåtgärder och
Kommunal näringsverksamhet. Under respektive rubrik
bör följande åtgärder vidtas:
Mål för regelförenklingsarbetet
- Ett tydligt och kvantifierbart mål bör formuleras
för regelförenklingsarbetet.
- Alla regler som berör företagare skall ha
granskats under innevarande mandatperiod i syfte att
förenkla och minska regelmassan.
- Företagens uppgiftslämnande bör minskas och
förenklas.
Organisationen av regelförenklingsarbetet
- Arbetet med regelförenkling bör ledas från högsta
politiska nivå, genom en särskild grupp i
Statsrådsberedningen.
- Ett näringslivets regelråd, med företrädare för
företag, forskare och organisationer, bör inrättas.
Rådet bör delta i Regeringskansliets löpande arbete
med att testa förslag till nya regler ur ett
småföretagsperspektiv.
Konkreta sakåtgärder
- En solnedgångsparagraf bör införas, innebärande
att alla företagsregler skall genomgå en rullande
översyn och att de som inte använts på fem år eller
mer skall slopas.
- En försöksverksamhet med tidsbegränsade regler
bör genomföras.
- Vid registrering av företag bör bara en myndighet
behöva kontaktas, och det bör kunna ske via
Internet.
- Staten bör svara för ett Internetbaserat
informationssystem för företagare.
- Myndigheterna bör ges i uppdrag att lämna
bindande löften om hur lång tid det tar att avgöra
ett ärende.
- Myndigheterna bör i sina årsredovisningar
redovisa hur service- och informationskraven
gentemot företagen klarats av.
Kommunal näringsverksamhet
- Prövning av kommunal kompetens att driva
affärsverksamhet bör ske.
- Konkurrensneutralitet mellan offentliga och
privata aktörer bör gälla.
Även de förslag från Småföretagsdelegationen som
ligger på andra utskotts ansvarsområden bör beredas
och genomföras med skyndsamhet.
Den före detta chefen för SimpLex-kommissionen har,
som nämnts, informerat utskottet om erfarenheterna
av sitt arbete. Den inblick i hur
regelförenklingsarbetet bedrivs inom
Regeringskansliet som utskottet har fått har varit
mycket nedslående. Det organ som skulle driva
förenklingarbetet har uppenbarligen malts ned av den
interna byråkratin inom Regeringskansliet. Detta
styrker utskottet i uppfattningen att
regelförenklingsarbetet måste ledas från högsta
politiska nivå.
Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder
i enlighet med vad utskottet här har angett. Därmed
blir samtliga nu aktuella motioner, 1999/2000: Sk692
(m), 1999/2000:N218 (m), 1999/2000:N223 (m),
1999/2000:N294 (m), 1999/2000:N273 (m, kd, fp),
1999/2000:N384 (kd), 1999/2000:N277 (kd),
1999/2000:N323 (kd), 1999/2000:N324 (kd),
1999/2000:N268 (kd, m, c, fp), 1999/2000:N214 (c),
1999/2000:N236 (c), 1999/2000:N265 (c) och
1999/2000:N386 (fp), tillgodosedda i berörda delar
och tillstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande regelförenkling*
*att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sk692
yrkande 19, 1999/2000:N214 yrkande 20,
1999/2000:N218, 1999/2000:N223, 1999/2000:N236,
1999/2000:N265, 1999/2000:N268, 1999/2000: N273
yrkandena 24-26 och 28-31, 1999/2000:N277
yrkande 7, 1999/2000:N294, 1999/2000:N323,
1999/2000:N324 yrkande 2, 1999/2000:N384
yrkandena 4, 5, 7, 8 och 14 och 1999/2000:N386
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
4. Småföretagsutveckling (mom. 4)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson
(kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
småföretagsutveckling bort ha följande lydelse:
Det är av avgörande betydelse för Sveriges framtid
att det tillkommer flera nya småföretag och att de
befintliga småföretagen växer. För att främja en
sådan utveckling bör åtgärder i linje med dem som
föreslås i motionerna 1999/2000:Sk694 (m),
1999/2000:N273 (m, kd, fp), 1999/2000:N387 (c),
1999/2000:N269 (fp, m, kd, c) och 1999/2000:A230
(fp) vidtas. Det rör sådant som inrättande av ett
virtuellt utbildningscentrum, underlättande av
rekrytering av akademiker till småföretag,
genomförande av en översyn av de offentligt stödda
aktörerna inom företagsutvecklingsområdet,
tillsättande av en utredning om ensamföretagarens
situation, tillsättande av en utredning med uppgift
att föreslå åtgärder för utveckling av
företagskompetens och samverkan inom vård och
omsorgssektorn, avsättning av medel inom
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
för att initiera, stimulera, utveckla, bedriva och
sprida forskning om småföretagssamverkan.
Vidare bör större ansträngningar göras för att
underlätta för invandrare som vill starta företag.
Ett generellt gott företagsklimat är visserligen det
viktigaste, men som sägs i vissa av motionerna krävs
också särskilda insatser. Andelen personer med
invandararbakgrund bör således öka i de organ som
har hand om företagsfrågor, t.ex. hos ALMI och
NUTEK. Verksamheten bör också förläggas dit där
människorna finns.
Riksdagen bör sålunda genom ett uttalande ställa
sig bakom vad utskottet här har anfört, varigenom de
nämnda motionerna blir tillgodosedda i berörda delar
och tillstyrks av utskottet. Motion 1999/2000:N312
(s) med förslag om ökad utbildning av företagare
avstyrks däremot av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande småföretagsutveckling
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sk694
yrkande 1, 1999/2000:N269, 1999/2000:N273
yrkandena 33, 34, 37 och 38, 1999/2000:N387
yrkandena 13 och 15 och 1999/2000:A230 yrkande
12 och med avslag på motion 1999/2000:N312 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
5. Kapitalförsörjning (mom. 5)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson
(kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
kapitalförsörjning bort ha följande lydelse:
Önskemålet om att komma till rätta med problemen
för nya och befintliga småföretag - inte minst
högteknologiska - att få tillgång till riskkapital
ligger bakom de här aktuella motionerna
1999/2000:N250 (m), 1999/2000:N384 (kd),
1999/2000:N206 (kd), 1999/2000:N327 (kd),
1999/2000:N387 (c), 1999/2000:Sf615 (fp),
1999/2000:N386 (fp), 1999/2000:A230 (fp) och
1999/2000:N361 (fp). Utskottet anser att riksdagen
bör anmoda regeringen att tillse att de olika frågor
som tas upp i motionerna blir föremål för utredning
och beredning, antingen inom ramen för det arbete
som pågår inom Närings- och Finansdepartementen
eller på annat sätt. Därmed blir de nämnda
motionerna i sak tillgodosedda. Även motionerna
1999/2000:N296 (v) och 1999/2000:N305 (v) blir i
huvudsak tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande kapitalförsörjning
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Sf615
yrkande 5, 1999/2000:N206, 1999/2000:N250,
1999/2000:N296, 1999/2000: N305, 1999/2000:N327
yrkande 3, 1999/2000:N361 yrkande 2,
1999/2000:N384 yrkande 15, 1999/2000:N386
yrkande 11, 1999/2000:N387 yrkande 12 och
1999/2000:A230 yrkande 19 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Stöd till uppfinnare och innovatörer
(mom. 6)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson
(kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
stöd till uppfinnare och innovatörer bort ha
följande lydelse:
Som anförs i motionerna 1999/2000:N232 (m) och
1999/2000:N384 (kd) tas uppfinningar och
innovationer inte tillräckligt väl om hand i
Sverige. Det viktigaste är att det råder ett
generellt sett gott företagsklimat, men på vissa
områden behövs det kompletterande insatser.
Ytterligare åtgärder bör således vidtas för att
främja kommersialiseringen av uppfinningar och
innovationer. Det är vidare av stor betydelse att
tillräckliga resurser satsas på forskning och
utveckling och att åtgärder vidtas för att
underlätta för småföretag att ta del av detta
arbete. I detta sammanhang bör uppmärksammas
möjligheterna att bilda s.k. BIC-organisationer, som
har som syfte att bistå unga, teknikbaserade
tillväxtföretag. Vidare bör möjligheterna att i
större utsträckning tillämpa innovativ
teknikupphandling undersökas. Självfallet skall
därvid de regler som ställs enligt lagen om
offentlig upphandling iakttas. Även olika åtgärder
på det immaterialrättsliga området bör övervägas.
Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder
i enlighet med det anförda. Därmed blir de nämnda
motionerna tillgodosedda i berörda delar och
tillstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande stöd till uppfinnare och
innovatörer
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:N232 och
1999/2000:N384 yrkande 24 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Teknikspridning (mom. 7)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson
(kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
teknikspridning bort ha följande lydelse:
Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i
motion 1999/2000:N239 (m) - att regeringen bör
anmodas att lägga fram förslag till ökad rörlighet
för kunskap och forskningsresultat mellan
universitet och företag. Teknikbrostiftelserna och
teknikparkerna bör därvid ges ökad kraft. Riksdagen
bör genom ett uttalande ställa sig bakom vad
utskottet anfört; motionen tillstyrks därmed.
Förslaget i motion 1999/2000:N363 (v) om att
förlägga forskning inom miljöanpassad
transportteknik till Västra Götaland bör avslås av
riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande teknikspridning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N239 yrkande
4 och med avslag på motion 1999/2000:N363 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
8. Kvinnors företagande (mom. 8)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson
(kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
kvinnors företagande bort ha följande lydelse:
Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i
motionerna 1999/2000:
N248 (m), 1999/2000:N384 (kd), 1999/2000:N214 (c),
1999/2000:N387 (c), 1999/2000:N361 (fp) och
1999/2000:A231 (fp) - att en viktig uppgift inom
näringspolitiken är att särskilt stödja kvinnors
företagande. Det finns en stor utvecklingspotential
bland kvinnliga företagare. Enligt utskottets mening
är det angeläget att fler kvinnor blir företagare.
Att identifiera vilka omständigheter som utgör
hinder för kvinnor att starta företag och vidta
åtgärder för att eliminera dessa är, enligt
utskottets mening, en angelägen uppgift inom
näringspolitiken.
Viktiga åtgärder för att främja kvinnors
företagande är, som föreslås i några av de aktuella
motionerna, att stärka etableringsfriheten i den
offentliga sektorn, att upphandling av kommunal
verksamhet sker i konkurrens och att avknoppningar
av offentlig verksamhet uppmuntras. Det är också
angeläget att de stöd som lämnas av offentligt
finansierade aktörer är utformade med hänsyn till
kvinnors förutsättningar och krav. I det
sammanhanget är det väsentligt att den forskning som
bedrivs om småföretag och entreprenörer också
beaktar kvinnors företagande.
Utskottet vill vidare erinra om vad som anfördes i
en reservation (m, kd, c, fp) i utskottets
anslagsbetänkande hösten 1999 rörande NRC-
verksamheten. Där sades att integreringen av NRC-
verksamheten i NUTEK:s ordinarie verksamhet riskerar
att försvaga den förstnämnda verksamheten. Risken
ansågs uppenbar att det som skall vara "allas
ansvar" i stället blir "ingens ansvar".
Erfarenheterna från arbetet med de regionala
tillväxtavtalen visar att jämställdhetsaspekter inte
automatiskt beaktas, utan att särskilda insatser
fortfarande kan vara nödvändiga, påpekades det. En
tydlig markering ansågs behövas, t.ex. genom att
verksamheten i regleringsbrevet skulle tilldelas en
särskild anslagspost.
Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom
vad utskottet här har anfört rörande kvinnors
företagande. Därmed blir de nämnda motionerna i sak
tillgodosedda i berörda delar och tillstyrks i
huvudsak av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande *kvinnors företagande*
*att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:N214
yrkande 7, 1999/2000:N248, 1999/2000:N361
yrkande 5, 1999/2000:N384 yrkande 19 och
1999/2000:A231 yrkande 14 och med anledning av
motion 1999/2000:N387 yrkande 16 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Kooperativa frågor (mom. 9,
motiveringen)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Eva
Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson (kd) anser att
utskottets ställningstagande i avsnittet om
kooperativa frågor bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att kooperativa företag bör
behandlas på ett likvärdigt sätt med andra
företagsformer. Enligt utskottets mening bör över
huvud taget en generellt verkande näringspolitik
eftersträvas. Det finns ingen grund för att påstå
att kooperativa företag är missgynnade. Några
ytterligare åtgärder för att främja de kooperativa
företagen anser utskottet inte erfordras och
avstyrker därmed de här aktuella motionerna
1999/2000:N290 (s), 1999/2000: N337 (s),
1999/2000:N348 (s), 1999/2000:N212 (c),
1999/2000:N387 (c) och 1999/2000:N388 (mp) i berörda
delar.
10. Kooperativa frågor (mom. 9)
Åke Sandström (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
kooperativa frågor bort ha följande lydelse:
Det kooperativa företagandet bör - enligt
utskottets mening och i likhet med vad som anförs i
motionerna 1999/2000:N212 (c) och 1999/2000:N387 (c)
- ges bättre möjligheter att utvecklas. Detta kan
ske på olika sätt. Ett sätt är att skapa ökad
tillgång till lokalt/regionalt riskkapital för
kooperativa företag. Dalarnas län kan ses som ett
exempel på en region där kooperativa lösningar har
nått stor framgång både vad gäller social service
och tillkomsten av nya arbetstillfällen.
Det krävs också ökad rådgivning och fler
projektinriktade åtgärder. Personalkooperativ är,
enligt utskottets mening, en företagsform som har
goda förutsättningar att vinna ökad spridning.
Framför allt för verksamhet inom den offentliga
sektorn är denna företagsform lämplig och här finns
det, anser utskottet, en stor utvecklingspotential.
Riksdagen bör, genom ett uttalande, ställa sig
bakom vad utskottet här har anfört. Därmed blir de
nämnda motionerna tillgodosedda i berörda delar och
tillstyrks av utskottet. Även motion 1999/2000:N290
(s) blir tillgodosedd och tillstyrks sålunda. De
andra här aktuella motionerna, 1999/2000:N337 (s),
1999/2000:N348 (s) och 1999/2000:N388 (mp), blir
också till viss del tillgodosedda vad avser
andemeningen i motionstexterna, men de formella
yrkandena avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande kooperativa frågor
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:N212
yrkande 2, 1999/2000:N290 och 1999/2000:N387
yrkande 18 och med avslag på motionerna
1999/2000:N337, 1999/2000:N348 och
1999/2000:N388 yrkande 20 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Turism (mom. 10)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson
(kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
turism bort ha följande lydelse:
Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har
stor betydelse i många regioner, inte minst i
glesbygden. Näringen spelar en viktig roll i arbetet
med att komma till rätta med arbetslösheten. I
motionerna 1999/2000:N238 (kd) och 1999/2000:Kr201
(c) föreslås olika åtgärder för att förbättra
situationen för turistnäringen, åtgärder som
utskottet i huvudsak ställer sig bakom.
Inledningsvis vill utskottet framhålla att det
absolut viktigaste är att det skapas generellt goda
villkor för företagandet. Vidare är det viktigt att
de regler som gäller för företagen inom
turistnäringen är långsiktigt stabila och likvärdiga
med dem i andra länder och i andra näringar. Det
gäller skatteregler, förutsättningar för
finansiering och insatser för marknadsföring.
Likvärdiga konkurrensförhållanden bör också råda för
olika kategorier av aktörer. Kommuner och ideella
föreningar bör inte, genom de speciella regler och
möjligheter som gäller för dessa båda kategorier,
kunna konkurrera ut privata företag.
Det behövs också ett sektorsövergripande
arbetssätt, där alla berörda instanser på lokal och
regional nivå samverkar för att skapa
förutsättningar för en lönsam turistnäring. Ett
område där en bättre samordning skulle behövas
gäller regler för kontroll och tillsyn inom
turistområdet. Vissa myndighetskontroller som inte
kräver specialkompetens skulle sålunda kunna
samordnas. Inspektionstätheten bör också anpassas
till om problem har uppstått eller inte. När det
gäller landsbygdsturismen är en väl fungerande
infrastruktur en av grundpelarna.
Utskottet vill också erinra om ett
ställningstagande som gjordes i en reservation (m,
kd, c, fp) i anslagsbetänkande 1999/2000:NU1 hösten
1999. Där förordades att en utvärdering av de
statliga insatserna på turistområdet bör göras.
Skälen till att en utvärdering behövs är flera. Ett
skäl är att all statlig verksamhet bör granskas
kontinuerligt. Den nuvarande organisationen på
turistområdet har varit i kraft i mer än fyra år,
vilket gör det motiverat med en utvärdering. Ett
annat skäl är risken för konkurrenssnedvridning.
Offentlig näringsverksamhet och bidrag till enskilda
företag riskerar att snedvrida konkurrensen inom
turistnäringen. I reservationen angavs att
anslagsnivån för turistfrämjandet bör hållas
oförändrad.
Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder
i enlighet med vad utskottet har anfört. Därmed blir
de två nämnda motionerna tillgodosedda i berörda
delar. Övriga här aktuella motioner, 1999/2000:N229
(v), 1999/2000:N324 (kd) och 1999/2000:N388 (mp),
avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande turism
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Kr201
yrkande 12 och 1999/2000:N238 yrkandena 1-3, 5
och 6 och med avslag på motionerna
1999/2000:N229, 1999/2000:N324 yrkandena 1 och 3
och 1999/2000:N388 yrkande 16 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Regionala tillväxtavtal (mom. 11)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Eva
Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
regionala tillväxtavtal bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den avvaktande hållning till de
regionala tillväxtavtalen som intas i motion
1999/2000:N340 (m). För att tillväxt skall komma
till stånd är det absolut viktigaste att det skapas
generellt goda villkor för företagandet och att det
råder konkurrens på lika villkor. Det finns en
inbyggd risk i arbetet med tillväxtavtalen att
särintressen - såsom särskilda företag, branscher
eller regioner - kan komma att gynnas på bekostnad
av andra. I så fall hämmas tillväxten i stället för
att främjas. Utskottet konstaterar också att inga
nya medel ställs till förfogande för
tillväxtavtalen. Riksdagen bör genom ett uttalande
ställa sig bakom vad utskottet har anfört rörande
tillväxt-avtalen. Därmed tillstyrks den nämnda
motionen i berörd del.
Utskottet noterar vidare att grupper som det borde
ha varit angeläget att engagera i arbetet med
tillväxtavtalen har varit representerade i alltför
liten utsträckning. Det gäller t.ex. företagare,
kvinnor och invandrare. I de andra här aktuella
motionerna, 1999/2000:N367 (v), 1999/2000:N327 (kd)
och 1999/2000:N214 (c), är frågan om kvinnors
deltagande i arbetet med tillväxt-avtalen föremål
för yrkande. Av rapporten om tillväxtavtalen
framgår, som nämnts, att jämställdhetsperspektiv
nästan helt saknas. Detta är - anser utskottet -
helt oacceptabelt. Några län har visserligen kommit
en bit på väg, och flera län anger att de framöver
kommer att intensifiera arbetet på området, men
detta är, enligt utskottets mening, inte
tillräckligt. Utskottet utgår från att frågan om
kvinnors deltagande i arbetet med tillväxtavtalen
lyfts fram på ett mer påtagligt sätt än vad som
hittills varit fallet. Med detta avstyrks de nu
nämnda motionerna i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande regionala tillväxtavtal
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N340 yrkande
8 och med avslag på motionerna 1999/2000:N214
yrkande 6, 1999/2000: N327 yrkande 1 och
1999/2000:N367 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Marknadsanpassat regelverk för
tolkning (mom. 14)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson
(kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
marknadsanpassat regelverk för tolkning bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i
motionerna 1999/2000:N273 (m, kd, fp) och
1999/2000:N384 (kd) - att riksdagen bör anmoda
regeringen att lägga fram förslag till ett nytt
marknadsanpassat regelverk för tolkning. Det är
viktigt att privata företag på området ges möjlighet
att konkurrera på lika villkor med verksamheter som
bedrivs i offentlig regi. Om flera aktörer tillåts
komma in på områden som nu är svårtillgängliga för
privata alternativ kommer detta att leda till nya
arbetstillfällen, samtidigt som ökad konkurrens
innebär en effektivare användning av skattemedel.
Enligt utskottets uppfattning leder en ökad
konkurrensutsättning av offentlig verksamhet mer
generellt till en mer småskalig företagsamhet, ökad
valfrihet och en förbättrad välfärd för medborgarna.
Med det anförda tillstyrker utskottet sålunda de
båda nämnda motionerna i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande marknadsanpassat regelverk
för tolkning
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:N273
yrkande 15 och 1999/2000:N384 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
14. Auktorisation av teckenspråkstolkar
(mom. 15)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson
(kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
auktorisation av teckenspråkstolkar bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i de
här aktuella motionerna 1999/2000:N289 (s),
1999/2000:So488 (kd) och 1999/2000:N288 (mp) - att
auktorisation av teckenspråkstolkar bör införas.
Teckenspråket har, som nämnts, sedan snart 20 år
likvärdig status med andra språk. Därmed kan
utskottet inte se något skäl för att den
tolkauktorisation som gäller för andra språk inte
också skall gälla för teckenspråk.
Utskottet noterar vidare att dåvarande
socialministern Bengt Westerberg för närmare tio år
sedan instämde i 1989 års handikapputrednings
bedömning att det behövs en auktorisation. Frågan
ansågs dock då behöva beredas ytterligare. Tolk- och
översättarinstitutet har också såväl i skrivelse
till regeringen som i budgetunderlag föreslagit
införande av auktorisation.
Enligt utskottets mening är införande av
auktorisation av teckenspråkstolkar en viktig fråga
för den berörda gruppen. En auktorisation är en
bekräftelse på att den som har blivit auktoriserad
har de nödvändiga kunskaperna. Eftersom kvaliteten
på kunskaperna ofta är ojämn, anser utskottet att
ett införande av auktorisation är angeläget.
Mot bakgrund av att så pass lång tid har förflutit
sedan frågan senast behandlades i den aktuella
propositionen, anser utskottet att det är nödvändigt
att riksdagen nu agerar i frågan.
Utbildningsdepartementet planerar visserligen, som
nämnts, att tillsätta en utredning beträffande
teckenspråksutbildning, i vilket sammanhang även
frågan om auktorisation väntas bli aktualiserad.
Tillsättningen av utredningen kan dock komma att
försenas. För att inte ytterligare tidsutdräkt skall
uppstå anser utskottet att riksdagen skall anmoda
regeringen att omedelbart tillse att en
auktorisation av teckenspråkstolkar införs. Frågan
om auktorisation kan behandlas separat och behöver
inte kopplas samman med frågan om
teckenspråksutbildning i övrigt. Riksdagen bör göra
ett uttalande av här angiven innebörd, varigenom de
aktuella motionerna blir helt tillgodosedda och
således tillstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15.beträffande auktorisation av
teckenspråkstolkar
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:So488
yrkande 5, 1999/2000:N288 och 1999/2000:N289 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Statliga företag (mom. 2)
Ingegerd Saarinen (mp) anför:
Jag vill beträffande frågan om sammansättningen av
styrelserna i de statliga företagen framhålla vikten
av att regeringen vid tillsättande av
styrelserepresentanter beaktar att de personer som
utses inte redan bör ha alltför många andra uppdrag.
Om en person skall kunna göra ett bra arbete i
styrelsen för ett statligt företag är en
förutsättning att personen i fråga har tid att ägna
sig åt uppdraget.