dels regeringens skrivelse 1999/2000:33 om
utvecklingsprogram för kommuner med särskilda
omställningsproblem främst på grund av
strukturomvandlingar inom Försvarsmakten,
dels 18 motioner som väckts med anledning av
skrivelsen,
dels 18 motioner från allmänna motionstiden.
Försvarsutskottet har yttrat sig i ärendet.
Yttrandet (1999/2000:FöU4y) återges i bilaga 1.
Under utskottets beredning har företrädare för
Näringsdepartementet, den s.k. Omställningsgruppen
och de fackliga huvudorganisationerna inom det
statliga området inför utskottet lämnat upplysningar
och synpunkter i ärendet.
Sammanfattning
I betänkandet behandlas frågeställningar med
anknytning till regeringens skrivelse om
utvecklingsprogram för kommuner med särskilda
omställningsproblem i samband med nedläggningar inom
försvaret. En av de i skrivelsen aktuella frågorna,
utlokalisering av statliga arbetstillfällen, tas upp
i ett brett perspektiv.
Utskottets ställningstagande till behovet av
åtgärder i allmänhet med anledning av
försvarsnedläggningarna innebär att utskottet
ställer sig positivt till regeringens satsning på
utvecklingsprogram för de aktuella kommunerna.
Utskottet utgår från att de omdisponeringar eller
ytterligare resurser som kan visa sig vara
nödvändiga redovisas i samband med den ekonomiska
vårpropositionen år 2000 eller i senare
propositioner. I en motivreservation (m, kd, fp)
framhålls att försvarspolitiken är inne i en oordnad
process och att beslutsunderlaget för
försvarspolitiken är osäkert, vilket innebär att det
inte är meningsfullt att lägga synpunkter på det
redovisade omställningsprogrammet som är en följd av
försvarsbeslutet.
När det gäller beslutsprocessen angående statlig
lokalisering gör utskottet en historisk
tillbakablick sedan år 1990 över riksdagens
uttalanden. Vidare har den konstitutionella grunden
för utlokaliseringsärenden studerats. Ett enhälligt
utskott konstaterar att det föreligger principer för
såväl lokaliseringen som beslutshanteringen i sådana
ärenden. Dessa principer har riksdagen som sin
mening givit regeringen till känna hösten 1996.
Principerna innebär att riksdagen kan förvänta sig
att regeringen underställer lokaliseringsärenden som
är av större vikt eller på annat sätt av
principiellt intresse för riksdagens
ställningstagande. Enligt utskottets uppfattning bör
de gällande principerna för utlokalisering av
statliga myndigheter och för beslutshanteringen i
sådana ärenden även fortsättningsvis äga giltighet.
Utskottet anser att det inte finns behov av något
initiativ från riksdagens sida med anledning av de
här aktuella motionerna.
I betänkandet behandlas vidare motioner med
yrkanden om att Överstyrelsen för civil beredskap
(ÖCB) även fortsättningsvis skall vara lokaliserad
till Stockholm och alltså inte utlokaliseras som en
följd av försvarsbeslutet. Utskottet anser att de
gällande principerna för utlokaliseringsärenden bör
gälla generellt och alltså för alla ärenden om
lokalisering av statlig verksamhet "som är av större
vikt eller på annat sätt av principiellt intresse".
Utskottet noterar att det inte föreligger någon
information om huruvida ÖCB ingår i regeringens
beredning av möjliga utlokaliseringar. Mot denna
bakgrund anser utskottet att de aktuella
motionsyrkandena inte bör föranleda någon åtgärd av
riksdagen. I en reservation (m, kd, fp) anförs att i
den mån ÖCB skulle vara aktuell för utlokalisering
bör utgångspunkten vara att detta måste betraktas
som en fråga av större vikt och därmed underställas
riksdagen för beslut.
Skrivelsen
I regeringens skrivelse 1999/2000:33 beskrivs det
planerade arbetet med utvecklingsprogram för
kommuner med särskilda omställningsproblem främst på
grund av strukturomvandlingar inom Försvarsmakten.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av skrivelse
1999/2000:33 är följande:
1999/2000:N2 av Christina Pettersson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om arbetsmarknaden i
Norrtälje kommun vid ett eventuellt beslut om
nedläggning av Lv 3.
1999/2000:N3 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inte enbart
omfördela det regionalpolitiska stödet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inför den
ekonomiska vårpropositionen 2000 pröva behovet av
ytterligare resurser för att trygga en god
arbetsmarknad och utvecklingsmöjligheter på de orter
som berörs av försvarsomställningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om omlokalisering av
statlig verksamhet till orter som berörs av
omställningen av försvaret,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den civila personal
som berörs av omstruktureringen av försvaret,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tidpunkten för
tillskapandet av nya arbetstillfällen på de orter
som berörs av omstruktureringen av försvaret.
1999/2000:N4 av Marianne Jönsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av offensiva
åtgärder för att säkra en positiv utveckling i
Hässleholms kommun.
1999/2000:N5 av Lennart Klockare m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om åtgärder för
att kompensera för de arbetstillfällen som
försvinner i Norrbotten med anledning av
Försvarsmaktens omstrukturering.
1999/2000:N6 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s, c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kompenserande
åtgärder för Faluregionen.
1999/2000:N7 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att utvecklingsprogrammet
skall underställas riksdagen för prövning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ett
bättre klimat för arbete och företagande i hela
Sverige.
1999/2000:N8 av Rolf Gunnarsson (m) och Ulf
Björklund (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsekvenserna för sysselsättningen i
Dalarnas län vid en eventuell nedläggning av
Dalaregementet och Dalabrigaden.
1999/2000:N9 av Torgny Danielsson m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av att
ett arbetsbefrämjande utvecklingsprogram utarbetas
och genomförs för Kristinehamns kommun.
1999/2000:N10 av Birgitta Sellén (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skyndsam handläggning av
ersättningsåtgärder i Västernorrlands län.
1999/2000:N11 av Gunnel Wallin (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av offensiva
åtgärder för att säkra en positiv utveckling i
Hässleholms och Ängelholms kommuner.
1999/2000:N12 av Olle Lindström (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Bodens kommun bör
placeras i nationellt stödområde A.
1999/2000:N13 av Kerstin Kristiansson Karlstedt
m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
skyndsam handläggning av ersättningsåtgärder i
Västernorrlands län.
1999/2000:N14 av Bijan Fahimi (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att riksdagen bör få ta
ställning till utvecklingsprogram för kommuner som
har särskilda omställningsproblem främst på grund av
strukturomvandlingar inom Försvarsmakten.
1999/2000:N15 av Amanda Agestav (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utlokalisering
av statlig verksamhet skall beslutas av riksdagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utlokalisering av
centrala statliga myndigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att riksdagens
beslut att Överstyrelsen för civil beredskap skall
vara lokaliserad i Stockholm bör stå fast.
1999/2000:N16 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att omlokalisering av
statliga verksamheter skall beslutas av riksdagen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en
redovisning av de konsekvenser för trafiksäkerhet,
framkomlighet och miljö som uppstår på grund av
senareläggning av andra infrastrukturprojekt,
3. att riksdagen hos regeringen begär en
redovisning av de regionala konsekvenserna av
omfördelningen av regionalpolitiska medel,
4. att riksdagen hos regeringen begär en
redovisning av vilka medel som tas i anspråk för
omställningsprojektet och etableringen av privata
företag.
1999/2000:N17 av Henrik Landerholm (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att utlokalisering av statlig verksamhet skall
beslutas av riksdagen i enlighet med vad som i
motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utlokalisering av
centrala statliga myndigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att riksdagens
beslut om att Överstyrelsen för civil beredskap
skall vara lokaliserad till Stockholm bör stå fast.
1999/2000:N18 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om riksdagens
medverkan vid beslut om omlokalisering av statliga
verksamheter.
1999/2000:N19 av Lars Ångström (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att riksdagens beslut bör
stå fast och att Överstyrelsen för civil beredskap
skall vara lokaliserad i Stockholm.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas
här är följande:
1999/2000:N211 av Agne Hansson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utlokalisering av
statlig verksamhet till Kalmar län,
2. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder i en
första etapp för en utlokalisering av Statens
naturvårdsverk till Kalmar, Svensk
Kärnbränslehantering AB till Oskarshamn och Arkivet
för ljud och bild till Hultsfred.
1999/2000:N214 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en ny utredning
angående utlokalisering av statlig verksamhet.
1999/2000:N233 av Inger Lundberg (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om en
mer aktiv lokaliseringspolitik för statlig
verksamhet.
1999/2000:N242 av Sven Bergström (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utlokalisering av
statlig verksamhet till Gävleborgs län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett första steg i
utlokalisering av Svenska Kraftnät till Gävle.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett första steg i
utlokalisering av Datainspektionen till Hudiksvall.
1999/2000:N244 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nyetablering,
utlokalisering eller avknoppning av statliga
styrelser, myndigheter eller verk,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
om de samhälleliga konsekvenserna av koncentration
av statliga verk och styrelser till
Stockholmsområdet.
1999/2000:N259 av Margareta Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stöd till Tranås
kommun,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att EU:s
programkontor förläggs till Tranås.
1999/2000:N262 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utlokalisering av
statlig verksamhet.
1999/2000:N314 av Göran Norlander m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
utlokalisering/placering av statliga verk och
myndigheter.
1999/2000:N318 av Marina Pettersson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utlokalisering av
statliga verks IT-avdelningar.
1999/2000:N329 av Lena Ek (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utlokalisering av statlig
verksamhet till Östergötland.
1999/2000:N330 av Åke Sandström (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utlokalisering av statlig
verksamhet till Västerbottens län.
1999/2000:N331 av Viviann Gerdin (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utlokalisering av
Riksförsäkringsverket till Värmland.
1999/2000:N345 av Agne Hansson och Lena Ek (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utlokalisering
av Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden
till Visby.
1999/2000:N346 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utlokalisering av
statlig verksamhet till Dalarnas län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder, i en
första etapp, för en utlokalisering av Statens
kulturråd till Falun,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder, i en
första etapp, för en utlokalisering av
Kommunikationsforskningsberedningen till Borlänge,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder, i en
första etapp, för en utlokalisering av Statens nämnd
för internationella adoptionsfrågor till Avesta,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder, i en
första etapp, för en utlokalisering av
Alkoholinspektionen, eller den verksamhet som blir
kvar efter översyn, till Ludvika.
1999/2000:N352 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om lokalisering av
statlig verksamhet.
1999/2000:N354 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ut- och
omlokalisering av statlig verksamhet till Kronobergs
län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder i en första
etapp för en utlokalisering av Post- och
telestyrelsen och Statens va-nämnd till Kronobergs
län.
1999/2000:N366 av Birgitta Sellén (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utlokalisering av
statlig verksamhet till Västernorrlands län,
2. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder i en
första etapp för en utlokalisering av
Ungdomsstyrelsen, Patentbesvärsrätten,
Riksutställningar, Arbetarskyddsstyrelsen och Posten
Kredit AB till Västernorrlands län.
1999/2000:N380 av Helena Frisk m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Karlskogas
utveckling.
Utskottet
Bakgrund
Inledning
Ärendet omfattar dels regeringens skrivelse
1999/2000:33 om utvecklingsprogram för kommuner med
särskilda omställningsproblem främst på grund av
strukturomvandlingar inom Försvarsmakten, dels
motioner som väckts med anledning av skrivelsen och
motioner från den allmänna motionstiden. De båda
grupperna av motioner kan ha samma slags yrkanden,
t.ex. i fråga om utlokalisering av myndigheter, men
en skillnad är att motionerna från den allmänna
motionstiden baseras på strukturomvandlingsproblem
över hela landet och inte enbart i orter med
förbandsnedläggningar.
Försvarsutskottet har beretts tillfälle att yttra
sig över regeringens skrivelse jämte inkomna
motioner. Den 8 februari 2000 avlämnade
försvarsutskottet sitt yttrande 1999/2000:FöU4y till
näringsutskottet i frågan. Yttrandet (se bilaga 1)
omfattar främst frågor som rör lokaliseringen av
Överstyrelsen för civil beredskap.
Erfarenheter från tidigare försvarsnedläggningar
Erfarenheter från tidigare försvarsnedläggningar har
studerats och dokumenterats i rapporten
Försvarsnedläggningar 1996 - drabbade orter,
statligt stöd, arbetstillfällen (dnr 12/1999), som
tagits fram av riksdagens utredningstjänst.
Redovisningen bygger på en s.k. e-mailenkät till och
telefonintervjuer med tjänstemän i berörda kommuner
samt på uppgifter från För-svarsmakten och
tidningar. Rapporten omfattar följande orter med
information om personal, mark, anläggningar och
lokaler: Linköping, Borås, Umeå, Östersund, Ystad,
Södertälje, Karlsborg, Söderhamn och Ljungbyhed. I
promemorian redovisas förlorade arbetstillfällen per
ort samt uppgifter om personalavvecklingen för
yrkesofficerare och civilanställda. Rapporten är
daterad den 19 oktober 1999.
Summariskt redovisas följande bild i rapporten:
Linköping: Ca 800 arbetstillfällen försvann.
Statligt stöd har inte utgått. Nya verksamheter har
startats på garnisonsområdet, som övertagits av
Vasallen AB (ett statligt fastighetsbolag med syfte
att utveckla och förädla f.d. försvarsfastigheter
för ny användning i syfte att slutligen sälja
fastigheterna på kommersiella villkor).
Borås: 320 arbetstillfällen försvann. Statligt stöd
har inte utgått. Vasallen AB har övertagit mark och
anläggningar; några mindre verksamheter bedrivs i
lokalerna.
Umeå: 519 arbetstillfällen försvann. Umeå kommun
köpte tillbaka delar av marken och större delen av
regementsanläggningen. Ca 30 nya verksamheter och
100 nya arbetstillfällen har etablerats inom det
gamla regementsområdet.
Östersund: Drygt 150 arbetstillfällen försvann.
Statligt stöd har inte utgått. Vasallen AB har
övertagit mark och garnisonsbyggnader och bygger om
för bl.a. Mitthögskolans behov.
Ystad: Ca 300 arbetstillfällen försvann. Statligt
stöd har inte utgått. Byggnader och mark ägs av
Vasallen AB. Inom området finns 15 företag och
organisationer som hyresgäster.
Södertälje: Ca 250 arbetstillfällen försvann.
Statligt stöd har inte utgått. Mark och
garnisonsbyggnader används i dag av Swedint
(Försvarets internationella kommando),
Räddningsverket m.fl. Ca 250 personer är verksamma
inom området i dag.
Karlsborg: Ca 60 arbetstillfällen försvann. Statligt
stöd har inte utgått. Mark och byggnader disponeras
i dag av K 3. Inga nya verksamheter eller
arbetstillfällen har etablerats.
Söderhamn: 508 arbetstillfällen försvann. Söderhamns
kommun fick garantier om statligt stöd för att
etablera 480 nya arbetstillfällen, varav 350 genom
utlokalisering av statliga myndigheter. Under det
första halvåret 2000 kommer den statliga garantin
att vara infriad. För dessa åtgärder anvisades 25
miljoner kronor år 1997 och 75 miljoner kronor år
1998 (anslaget A 9 inom utgiftsområde 19). De
statliga insatserna leddes av den s.k.
Söderhamnskommittén som tillsattes i oktober 1996 -
två månader innan riksdagen fattade beslutet om
nedläggning. Kommitténs arbete utmynnade bl.a. i en
ny inriktning för Söderhamns utveckling genom
programmet Vision 2005 (SOU 1998:89). Kommunen köpte
hela flottiljfastigheten och överlät delar av den
till ett i huvudsak privat aktiebolag, Flygstaden
AB, som avser att utveckla flygplatsen till en
företagspark. När utlokaliseringen är klar kommer ca
120 av de statliga arbetstillfällena att finnas på
den f.d. flottiljen.
Ljungbyhed: Ca 550 arbetstillfällen försvann.
Statligt stöd har utgått med 6 miljoner kronor per
år under åren 1998-2000. Kommunen har tillsammans
med parter från näringslivet bildat ett fastighets-
och utvecklingsbolag, och i dag är ca 50 % av
lokalytan uthyrd. De nya verksamheterna har
genererat arbete för 158 personer och utbildning för
ca 120 elever inom området.
(Det bör uppmärksammas att rapporten endast tar upp
företagsverksamheter som startats inom
garnisonsområdet och motsvarande men alltså inte
nyföretagsamhet som kommit till stånd i övrigt på
orten.)
Behov av åtgärder
Skrivelsen
I propositionen om det nya försvaret (prop.
1999/2000:30) redovisar regeringen sin bedömning av
det långsiktiga behovet av anställd personal inom
Försvarsmakten. I propositionen framläggs även
förslag till förändringar i Försvarsmaktens
grundorganisation. Mot bakgrund av de nämnda
strukturförändringarna har Regeringskansliet gjort
följande preliminära bedömning av minskningen av
arbetstillfällen i vissa kommuner (avsnitten 1 och 2
i skrivelsen):
- Kiruna: ca 215 arbetstillfällen,
-
- Boden: ca 425 arbetstillfällen,
-
- Sollefteå: ca 450 arbetstillfällen,
-
- Falun: ca 400 arbetstillfällen,
-
- Gotland: ca 400 arbetstillfällen (varav ca 140 i
Fårösund och ca 250 i Visby),
-
- Hässleholm: ca 900 arbetstillfällen.
-
Härutöver har bl.a. Härnösands och Karlsborgs
kommuner vid tidigare omstruktureringar påverkats av
minskad sysselsättning inom Försvarsmakten. Vidare
har sysselsättningen i Karlskoga kommun under lång
tid minskat. Under hösten 1999 har ytterligare ca
300 anställda varslats vid Bofors/Celsius i
Karlskoga.
Om riksdagen beslutar om de föreslagna
förändringarna i Försvarsmaktens organisation, om
bl.a. vissa förbandsnedläggningar och andra
strukturförändringar, finns det behov av att
åtgärder vidtas i ett antal kommuner med särskilda
svårigheter, framhålls det i skrivelsen. Regeringen
har därför analyserat de regionalpolitiska
konsekvenserna för de 26 lokala
arbetsmarknadsområden som berörs av förslagen till
förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation.
Analysen baseras dels på de för regionalpolitiken
använda kriterierna (långsiktig befolknings- och
sysselsättningsutveckling, aktuell arbetslöshet,
bruttoregionprodukt per invånare samt andel
industrisysselsatta), dels på ett kriterium som är
specifikt för situationen, nämligen beroendet av
Försvarsmakten (andel sysselsatta i Försvarsmakten i
förhållande till totalt antal sysselsatta).
Regeringens slutsats är att utvecklingsprogram
behöver utarbetas och genomföras för följande
kommuner: Kiruna, Boden, Sollefteå, Härnösand,
Falun, Karlskoga, Gotland och Hässleholm. Därtill
övervägs statlig lokalisering till Karlsborg.
De planerade åtgärderna beskrivs i avsnitt 3 i
skrivelsen. Inom Regeringskansliet har tillsatts en
arbetsgrupp, den s.k. Omställningsgruppen, med
uppdrag att föreslå och genomföra utvecklingsprogram
för de nämnda kommunerna. Gruppen skall särskilt
arbeta med att stimulera kommunernas förutsättningar
för tillväxt samt medverka till etableringar av
privata företag och lokalisering av statlig
verksamhet (avsnitt 3.1).
Regeringen har även initierat ett fempunktsprogram
(avsnitt 3.2) i syfte att få till stånd en positiv
utveckling i de berörda kommunerna, vilket omfattar
följande punkter:
Förutsättningarna för lokalisering av statlig
verksamhet (totalt ca 1 280 arbetstillfällen)
skall studeras under ledning av en särskild
statssekreterargrupp inom Regeringskansliet.
Särskilda statliga resurser reserveras för att
stödja kommunernas analysarbete.
Regeringen planerar att tidigarelägga vissa
infrastrukturinvesteringar i ett antal kommuner.
Med hänsyn till de stora resurser som finns genom
EG:s strukturfonder avser regeringen att
prioritera resurser för nationell medfinansiering
till de regioner som berörs.
Omställningsgruppen skall medverka till att
förutsättningar skapas för över 1 000 nya privata
arbetstillfällen i de prioriterade kommunerna.
Programmet syftar till att nå målet för regeringens
regionalpolitik om att skapa likvärdiga
levnadsförutsättningar för människorna i hela
Sverige.
Vidare beskrivs vissa kommungemensamma åtgärder i
skrivelsen (avsnitt 3.3). Ökade medel för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall enligt
regeringen kanaliseras till berörda
länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar via
Arbetsmarknadsverket. Dessutom skall statliga
fastigheter och markområden som nu används för
militära ändamål omvandlas för alternativ
användning.
Under den nya programperioden för strukturfonderna,
åren 2000-2006, ingår Kiruna, Boden, Sollefteå och
Härnösand i mål 1-området. Den totala omfattningen
av programmen för mål 1-området beräknas uppgå till
ca 1 850 miljoner euro, varav EU svarar för ca 722
miljoner euro. Regeringen har nyligen lämnat ett
reviderat förslag till EG-kommissionen angående mål
2-området. I detta förslag ingår Falun, Karlskoga,
Karlsborg och Gotland.
Staten kan också genom Kommundelegationen och
Bostadsdelegationen ge ekonomiskt stöd till
kommuner, vars ekonomi skadas genom
strukturomvandlingen inom Försvarsmakten. Det
påpekas vidare i skrivelsen att Delegationen för
utländska investeringar i Sverige (Invest in Sweden
Agency, ISA) aktivt arbetar med att främja utländska
investeringar i Sverige. Härutöver har
Näringsdepartementet kontaktat konsultföretag för
att initiera samarbete avseende etablering av
privata tjänsteföretag i prioriterade försvarsorter.
I skrivelsen beskrivs även vissa planerade
utredningsinsatser, bl.a. när det gäller möjligheten
att inrätta ett "myndighetshotell" samt i fråga om
lokalisering av isbrytarna till Härnösand under
sommartid (avsnitt 3.5).
I skrivelsen lämnas också en kommunvis beskrivning
av planerade åtgärder för de prioriterade orterna
(avsnitt 4). Vidare redovisas erfarenheterna från
Söderhamnskommittén, vilken bl.a. fick i uppdrag att
utarbeta förslag om vilka statliga myndigheter som
kunde lokaliseras till Söderhamn (avsnitt 5).
I det följande redovisas motioner och utskottets
ställningstagande uppdelat på behov av åtgärder i
allmänhet och på behov av åtgärder i särskilda
regioner.
Behov av åtgärder i allmänhet
Motionerna
I motion 1999/2000:N3 (v) anför motionärerna att de
biträder regeringens utgångspunkt om
ersättningsarbete i de berörda orterna under den
förutsättningen att det inte enbart blir fråga om en
omfördelning av de regionalpolitiska resurserna.
Regeringen bör därför inför den ekonomiska
vårpropositionen år 2000 pröva behovet av
ytterligare resurser för att trygga en god
arbetsmarknad på de berörda orterna. Motionärerna
framhåller att det är viktigt att prioritera den
civila personal som förlorar sina arbeten i samband
med besluten med hänsyn till att denna personal ofta
är mer lokalt bunden än den militära personalen. Det
betonas i motionen att beslutade åtgärder måste
genomföras skyndsamt.
I motion 1999/2000:N16 (kd) tar motionärerna upp
regeringens plan att tidigarelägga vissa
infrastrukturinvesteringar i ett antal av de berörda
kommunerna. Innebörden av detta är, enligt
motionärerna, att infrastrukturinvesteringar någon
annanstans i landet senareläggs, vilket leder till
att helheten går förlorad. Konsekvenserna för
trafiksäkerheten, framkomligheten och miljön på
grund av senareläggningarna bör redovisas, sägs det
i motionen. Vidare begär motionärerna att regeringen
redovisar dels vilka medel som tas i anspråk för
omställningsprojektet m.m., dels de regionala
konsekvenserna av regeringens omfördelning av
resurser med hänsyn till medfinansieringen för att
kunna utnyttja EG:s strukturfonder.
Vissa kompletterande uppgifter
Omställningsgruppen består av direktör Lars Jeding,
riksdagsledamoten Britt Bohlin (s) och f.d.
riksdagsledamoten Anders Svärd (c). Enligt
information från Lars Jeding planeras ett kansli på
fem-tio personer för att medverka i
omställningsarbetet. Bland annat kommer
projektledare att utses för var och en av de berörda
orterna.
Omställningsgruppen har påbörjat sitt arbete med
att göra en omvärldsanalys för de aktuella orterna.
Omvärldsanalysen omfattar analyser av
befolkningsutvecklingen, företagssektorn,
servicesektorn och infrastrukturfrågor m.m.
Analyserna kommer att ge underlag för slutsatser om
kommunernas respektive profil. Samtidigt påbörjas
verksamheten med att utarbeta och formulera
kommunernas visioner för framtiden. På varje berörd
ort svarar särskilda personer för kommunens
samarbete med Omställningsgruppen. Arbetet avses
pågå i två år.
En lärdom från tidigare omställningsarbete är
enligt Lars Jeding att en utlokalisering av statlig
verksamhet ofta innebär rationaliseringsmöjligheter
i fråga om utförandet av myndighetens uppgifter.
Detta betyder att antalet arbetstillfällen på den
ursprungliga orten är högre än vad myndigheten
behöver på den nya orten. För att få till stånd
exempelvis 1 280 statliga arbetstillfällen ute i
landet kan utlokaliseringsbeslutet behöva omfatta
bortåt 2 000 arbetstillfällen i Stockholm. En annan
lärdom är att förutsättningarna är mycket skilda i
de olika berörda orterna. Enligt Lars Jedings
erfarenheter från utlokalisering av statliga
arbetstillfällen till Söderhamn är kostnaden per
utlokaliserat arbetstillfälle grovt räknat 300
000-400 000 kr.
Som ett led i omställningsprogrammet beviljade
regeringen den 25 februari 2000 företaget Proffice
Communication Center i Sollefteå AB
sysselsättningsbidrag omfattande 60 miljoner kronor
för att etablera 300 nya arbetstillfällen i
Sollefteå. Det nya företaget skall bedriva
kundserviceverksamhet i ett s.k. call-center. Vidare
informerades om att en militärdistriktsgrupp skall
förläggas till Sollefteå och att regeringen avsatt
20 miljoner kronor för projekt inom Sollefteå,
Härnösand och Kramfors, bl.a. för uppbyggnad av ett
transportnät för bredbandskommunikation.
Samma dag presenterade näringsminister Björn
Rosengren förslag som sammantaget leder till att
150-200 arbetstillfällen skapas i Kiruna. Bland
annat skall Svenska rymdaktiebolaget expandera sin
verksamhet i kommunen. År 2004 planeras
Polarforskningssekretariatet lokalisera vissa delar
av sin verksamhet till Kiruna.
Utskottets ställningstagande
Under förutsättning att regeringens förslag i
propositionen om det nya försvaret vinner riksdagens
bifall kommer Försvarsmaktens omstrukturering att
leda till omfattande förändringar för ett antal
kommuner. Bland annat minskas antalet
arbetstillfällen knutna till försvaret. Enligt
utskottets uppfattning är det rimligt att hantera
dessa förhållanden på det sätt som regeringen har
inlett. Utskottet ställer sig således positivt till
satsningen på utvecklingsprogram för de i skrivelsen
föreslagna kommunerna och till fempunktsprogrammet.
Eftersom skrivelsen avlämnades vid en tidpunkt då
omställningsarbetet ännu inte kommit så långt vill
utskottet i några frågor ge sin syn på det fortsatta
arbetet. Utskottet har förståelse för den oro som
finns hos många människor såväl i drabbade kommuner
som vid statliga arbetsplatser inför eventuella krav
på stora förändringar, vilka kan påverka såväl
arbetslivet som familjeliv och social samhörighet.
Därför vill utskottet understryka vad flera
motionärer säger i fråga om behovet av skyndsamhet i
omställningsarbetet. Utskottet vill också framhålla
att det är viktigt att särskilt uppmärksamma den
civila personal som förlorar sina arbeten i samband
med besluten.
Enligt skrivelsen skall kostnaderna för
omlokalisering av statlig verksamhet rymmas inom de
utgiftsområden som verksamheten ingår i. Utskottet
menar att en sådan ambition kan leda till att
resurserna blir mindre för andra verksamheter eller
för andra regionalpolitiskt prioriterade orter.
Information från Regeringskansliet tyder på att
behovet av ekonomiska resurser successivt kommer att
kunna överblickas bättre i takt med att
omställningsarbetet framskrider. Utskottet utgår
från att de omdisponeringar eller ytterligare
resurser som kan visa sig vara nödvändiga redovisas
i samband med den ekonomiska vårpropositionen år
2000 eller i senare propositioner.
Behovet av en helhetssyn på
infrastrukturinvesteringarna berörs i motion
1999/2000:N16 (kd). Utskottet anser i likhet med
motionärerna att det behövs en helhetssyn på
investeringarna inom infrastrukturområdet.
Emellertid vill utskottet framhålla att det nya
läget med stora strukturförändringar på grund av
försvarsnedläggningarna innebär att nya faktorer
måste tas med i bilden.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
1999/2000:N3 (v) och 1999/2000:N16 (kd) i berörda
delar.
Behov av åtgärder i särskilda regioner eller
kommuner
Motionerna
I ett antal motioner framhävs behovet av
omställningsprogram eller andra åtgärder i särskilda
regioner eller kommuner. Dessa motioner redovisas
länsvis nedan.
Den i motion 1999/2000:N259 (c) berörda frågan om
Riksförsäkringsverkets (RFV) sjukhus i Tranås har
nyligen varit föremål för en fråga (1999/2000:407) i
riksdagen. Med anledning av att riksdagen har
beslutat att inrätta försäkringsmedicinska centrum i
Tranås och Nynäshamn i stället för
Riksförsäkringsverkets nuvarande sjukhus i Tranås
kommer ca 100 personer, i huvudsak kvinnor, att
förlora sina anställningar. Frågeställaren, Göte
Wahlström (s), ville veta vilka åtgärder som kommer
att vidtas för att bereda nya arbetstillfällen i
Tranås kommun. Socialförsäkringsminister Ingela
Thalén svarade bl.a. att regeringens ambition hela
tiden har varit att omställningen skall vara så
skonsam som möjligt för alla inblandade. I enlighet
med förslaget från RFV har avvecklingsorganisationen
därför tillförts medel motsvarande 110 miljoner
kronor. Av detta belopp avser en betydande del
utgifter för pensioner och lön till uppsagd
personal, men i beloppet finns också medel
reserverade för utbildning av uppsagd personal.
När det gäller Bodens kommun ingår Edefors och
Gunnarsbyns församlingar i det nationella
stödområdet A, medan övriga församlingar tillhör
stödområde B (förordning 1999:1382). Genom
riksdagens beslut i december 1999 (bet.
1999/2000:NU2) är det numera regeringen - efter
godkännande av EG - som beslutar om inplacering i
nationella stödområden. Inplacering i stödområde är
således inte längre någon riksdagsfråga.
Utskottets ställningstagande
Enligt vad som anförs i ovannämnda motioner krävs
åtgärder för bl.a. Boden, Falun, Karlskoga och
Hässleholm - dvs. orter som omfattas av regeringens
utvecklingsprogram för kommuner - utöver dem som
redovisas i regeringens skrivelse.
När det gäller dessa orter har det i tidigare
avsnitt beskrivits hur arbetet med
utvecklingsprogrammen kommer att gå vidare. Samråd
har påbörjats med privata företag angående
etablering i de prioriterade kommunerna.
Omlokalisering av statlig verksamhet kommer att ske
i samarbete med berörda myndigheter, fackliga
organisationer, aktuella kommuner och
Trygghetsstiftelsen m.fl. Vidare skall frågan om att
säkerställa myndigheternas kompetens och servicenivå
beaktas enligt vad som framhålls i skrivelsen.
Sammantaget har utskottet förtroende för att
organisationen av omställningsarbetet och de
beskrivna åtgärderna är ett ändamålsenligt sätt att
arbeta och att ytterligare åtgärder inte bör
aktualiseras i detta sammanhang.
I övriga motioner krävs åtgärder för Norrtälje,
Tranås, Ängelholms och Kristinehamns kommuner samt
för Dalarnas och Västernorrlands län. Enligt
utskottets mening kan de redovisade motionsyrkandena
inte utgöra underlag för riksdagens initiativ inom
något av de områden som utpekas i motionerna.
Utskottet hänvisar därför till sin principiella
uppfattning att de åtgärder och insatser som begärs
för olika delar av landet får prövas inom ramen för
de möjligheter som anförtrotts de regionala organen
samt i förekommande fall Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Glesbygdsverket.
Även de nya möjligheterna i samband med de regionala
tillväxtavtalen samt EG:s strukturfondsstöd bör tas
in i denna bild.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här
aktuella motionsyrkanden.
Beslutsprocessen angående statlig
lokalisering
Skrivelsen
I skrivelsen beskrivs helt kortfattat regeringens
avsikt att efterhand återkomma till riksdagen med de
förslag som bedöms behöva underställas riksdagen
samt med rapporter om utvecklingsprogrammens
fortskridanden.
Motionerna
I kommittémotion 1999/2000:N7 (m) framhålls att
strukturomvandlingarna bör underställas riksdagen
för prövning och inte avgöras av regeringen allena.
Regeringen bör inte gå emot det beslut som riksdagen
fattat om att frågor om lokalisering av statlig
verksamhet som är av större vikt eller på annat sätt
av principiell betydelse bör underställas riksdagen.
Vidare menar motionärerna att hela Sverige behöver
ett bättre klimat för arbete och företagande. Med
minskad politisk styrning och detaljreglering kan
det lokala engagemanget bättre tas till vara.
I motion 1999/2000:N17 (m) sägs att utlokalisering
av statlig verksamhet är en fråga som riksdagen
måste ta ställning till. I utvecklingsprogrammet
görs det ingen skillnad mellan statliga myndigheter
som enbart kan verka i Stockholmsområdet och andra
som kan lösa sina uppgifter utanför huvudstaden,
sägs det i motionen. Samma argument redovisas i
motion 1999/2000:N15 (kd).
Enligt vad som anförs i motion 1999/2000:N3 (v)
torde många omlokaliseringsbeslut ligga inom ramen
för regeringens beslutskompetens. För mer omfattande
och principiellt viktiga fall kan dock fordras
riksdagsbeslut som berör verksamheters anslag,
lokalisering och inriktning. Motionärerna
förutsätter att riksdagen fortlöpande får
information i dessa frågor. Vidare utgår
motionärerna från att regeringen i förekommande fall
avger förslag till riksdagen i syfte att säkerställa
en effektiv användning av de medel som riksdagen
ställt till berörda verksamheters förfogande.
I motion 1999/2000:N16 (kd) hävdas att det är
riksdagen som äger fatta beslut om den planerade
omlokaliseringen av statliga verksamheter.
Regeringens förslag bör därför redovisas i en
proposition till riksdagen. Enligt motionärerna är
det inte rimligt att verksamheter som tidigare
lokaliserats i enlighet med riksdagsbeslut kan
omlokaliseras utan ett nytt sådant beslut.
De åtgärder som regeringen planerar på grund av
strukturomvandlingar inom försvaret är av en sådan
omfattning och inriktning att riksdagen borde fatta
beslut om dem, sägs det i motion 1999/2000:N14 (fp).
Detta gäller bl.a. lokalisering av statlig
verksamhet och planerade infrastrukturåtgärder.
Vidare ifrågasätter motionären huruvida regeringen
kan bevaka affärsmässigheten i utnyttjandet av de
statliga fastigheterna.
I motion 1999/2000:N18 (mp) framförs att
principiella skäl och tidigare praxis leder till att
beslut om utlokalisering av statliga verksamheter
bör fattas av riksdagen, åtminstone när det gäller
mer omfattande verksamheter.
Vissa kompletterande uppgifter
Historik
I detta avsnitt redovisas först något om det
allmänna synsättet på riksdagens och regeringens
roller i fråga om förvaltning av myndigheter, såsom
det framgår av konstitutionsutskottets betänkande
(KU 1986/87:29) med anledning av regeringens
proposition (1986/87:99) om ledning av den statliga
förvaltningen. Därefter ges en redovisning av
riksdagens befattning med utlokalisering av statliga
myndigheter.
I konstitutionsutskottets nyssnämnda betänkande
erinrades om att riksdagen och regeringen har olika
roller. Riksdagen stiftar de lagar som förvaltningen
har att tillämpa och beviljar medel till
förvaltningens verksamhet. I övrigt är det främst
regeringen som leder förvaltningsmyndigheterna.
Regeringen styr riket under ansvar inför riksdagen.
Riksdagen kontrollerar sedan på olika sätt att
regeringens styrande insatser står i
överensstämmelse med riksdagens beslut. Det är,
enligt vad som anfördes i den aktuella
propositionen, förenat med klara olägenheter att
riksdagen fattar detaljerade beslut gällande
myndigheternas sätt att fullgöra sina uppgifter.
Riksdagens beslut om organisationsutformning borde
därför koncentreras till vad som kan betecknas som
förvaltningens struktur, framhöll regeringen i den
nämnda propositionen. Till detta område hör frågor
om huvudmannaskap, verksamhetsformer,
finansieringsformer liksom övergripande frågor om
ansvars- och uppgiftsfördelning mellan olika
myndigheter inom en sektor eller ett politik-område.
Enligt konstitutionsutskottet var det viktigt att
slå fast att den offentliga maktens gränser skall
dras genom beslut fattade i demokratisk ordning.
Oavsett om dessa beslut innebär en vidgning eller
inskränkning av den offentliga makten skall de
fattas av de folkvalda organen och utföras av
myndigheterna.
Allt som ingår i den styrande makten är emellertid
inte omnämnt i regeringsformen, anförde
konstitutionsutskottet och framhöll att principiellt
kan den styrande funktionen uppfattas som en
restfunktion, först och främst i förhållande till
riksdagens uppgifter.
Riksdagen beslutade i enlighet med
konstitutionsutskottets förslag att propositionen
skulle godkännas vad gäller synen på statlig
förvaltning.
Efter denna redogörelse för den allmänna synen på
riksdagens och regeringens roller i förhållande till
de statliga myndigheterna, redovisas i det följande
en tioårig tillbakablick över hanteringen av
utlokaliseringar av statliga myndigheter.
Riksdagen lade år 1990 fast vissa principer för
lokalisering av statlig verksamhet på förslag av
arbetsmarknadsutskottet (bet. 1989/90:AU13). Där
uttalades bl.a. att omlokalisering men kanske
framför allt decentralisering är viktiga inslag i
strävandena att åstadkomma en balanserad regional
utveckling. En sådan åtgärd kan också vara ett led i
den förnyelseprocess som pågår inom den offentliga
sektorn, menade arbetsmarknadsutskottet. Därför bör
en fortlöpande prövning ske av förutsättningarna för
en decentralisering av verksamheter. Överväganden om
omlokalisering av central statlig verksamhet bör i
första hand ske till de s.k. stödjepunkterna, dvs.
länscentrum eller vissa andra orter i eller i
anslutning till stödområdet. En utgångspunkt enligt
arbetsmarknadsutskottet är att myndigheterna även
efter en omlokalisering eller decentralisering skall
kunna fullgöra sina arbetsuppgifter effektivt. Det
gäller att förutom de regionalpolitiska aspekterna
beakta förutsättningarna att behålla eller rekrytera
kvalificerad personal, behovet av kontakter med
andra myndigheter, medflyttandes möjligheter till
arbete m.m. Vidare uttalades att även andra orter än
stödjepunkterna, särskilt i sydöstra Sverige och
Sjuhäradsbygden, kunde komma i fråga för
lokalisering.
Arbetsmarknadsutskottet uttalade vidare i det
nämnda betänkandet att frågan om ändrad lokalisering
av myndigheter i allmänhet torde få anses gälla
sådana grundläggande och långsiktiga förändringar i
förvaltningsstrukturen som enligt regeringens
proposition (1986/87:99) om ledning av den statliga
förvaltningen bör beslutas av riksdagen.
Delegeringsfrågor, som gäller myndighetens sätt att
fullgöra sina uppgifter, bör däremot avgöras av den
berörda myndigheten själv eller av regeringen liksom
omlokaliseringar av befintlig verksamhet som endast
rör en del av en myndighet och som har en liten
omfattning. Vidare upprepade arbetsmarknadsutskottet
ett tidigare uttalande att omlokalisering av
befintlig verksamhet eller lokalisering av nya
myndigheter bör föregås av noggranna överväganden i
de avseenden som beskrivits ovan. Vidare betonades
vikten av att besluten föregås av information till
och samråd med den berörda personalen.
I arbetsmarknadsutskottets betänkande 1996/97:AU2,
som avlämnades hösten 1996, preciserades principerna
något. Därtill redovisades hur
arbetsmarknadsutskottet såg på frågan om vilka
ärenden som bör underställas riksdagen. Riksdagen
gav som sin mening regeringen till känna vad
utskottet anfört. I det nämnda betänkandet sades
bl.a. följande (s. 27):
Riksdagen har vid en rad tillfällen uttalat sig om
allmänna principer för såväl om- som nylokalisering
av statlig verksamhet m.m. Utskottet finner att de
överväganden och slutsatser som har legat till grund
för riksdagens ställningstaganden i dessa frågor
fortfarande har aktualitet. Detta har kommit till
uttryck bl.a. genom de försvarspolitiska frågor som
behandlas av riksdagen. I proposition 1996/97:4
Totalförsvar i förnyelse - etapp 2 lämnas förslag
som innebär en avveckling av flygflottiljen i
Söderhamn. Utskottet har i sitt yttrande (AU4y)
framfört synpunkter på de principiella frågor som
regeringsförslagen väcker när det gäller de
regional- och arbetsmarknadspolitiska effekterna av
ett genomförande av grundorganisationens omfattning
och förläggning.
Utskottet vill ånyo understryka att varje beslut
om omlokalisering av befintlig verksamhet eller
lokalisering av nya myndigheter bör föregås av
noggranna överväganden om möjligheten att i första
hand placera dem i länscentrum eller vissa andra
orter i eller i anslutning till nationella
regionalpolitiska stödområden. Alternativ
lokalisering kan vara orter eller regioner där
statlig verksamhet läggs ned eller som i övrigt är
mindre väl försörjda med sådan verksamhet. I vart
fall bör en annan lokaliseringsort än Stockholm
övervägas. En utgångspunkt skall dock vara att
myndigheterna även efter en sådan lokalisering skall
kunna utföra sina arbetsuppgifter effektivt. De
möjligheter som står till buds att åstadkomma en
bättre regional balans måste så långt möjligt tas
till vara. När det gäller effekterna av
omstruktureringen av statlig verksamhet vill
utskottet betona vikten av att besluten föregås av
kartläggningar, analyser och bedömningar av
konsekvenserna från regionalpolitisk utgångspunkt.
Enligt utskottets uppfattning bör frågor om
lokalisering av statlig verksamhet som är av större
vikt eller på annat sätt av principiellt intresse
underställas riksdagen. Utskottet föreslår att
riksdagen till regeringen riktar ett
tillkännagivande av denna innebörd.
Hösten 1998 övertog näringsutskottet
beredningsansvaret för de regionalpolitiska frågorna
i riksdagen. Våren 1999 tog utskottet, i sitt
betänkande 1998/99:NU7, upp frågan om ut- och
omlokalisering av statliga myndigheter med anledning
av motioner inom detta område. Utskottet
konstaterade i sitt ställningstagande (s. 27) att
det finns gällande statliga riktlinjer för ut- och
omlokalisering. Uppgiften att tillämpa principerna
tillkommer dock inte riksdagen om det inte är fråga
om lokalisering av statlig verksamhet som är av
större vikt eller på annat sätt av principiell
natur. I en reservation (m, kd, c, fp) anfördes -
när det gällde lokalisering och utlokalisering av
statliga myndigheter - att de riktlinjer som finns
inte får bli tomma ord. Regeringen borde därför dels
se över tillämpningen av gällande riktlinjer, dels
utreda om dessa riktlinjer fyller kraven.
För att få en uppfattning om hur de nämnda
principerna har tillämpats under 1990-talet, har en
redovisning över ärenden med utlokalisering av
statliga myndigheter m.m. tagits fram med hjälp av
berörda utskottskanslier (bilaga 2).
Exempelsamlingen omfattar ett tjugutal myndigheter
som ny- eller ombildades under 1990-talet. I de
utskottsbetänkanden där myndigheterna och deras
lokalisering tas upp förekommer det relativt sällan
att de av arbetsmarknadsutskottet formulerade
principerna åberopas.
Den konstitutionella grunden för beslutsprocessen
Mot bakgrund av det aktuella ärendet med
utlokalisering av statliga arbetstillfällen i
samband med utvecklingsprogram för kommuner har den
konstitutionella grunden för beslutshanteringen vid
utlokaliseringsärenden ytterligare studerats.
Resultaten kan sammanfattas på följande sätt.
Det är en utgångspunkt att förvaltningen lyder
under regeringen och att det tillkommer regeringen
att besluta om lokaliseringen av myndigheterna.
På förslag av arbetsmarknadsutskottet i betänkande
1996/97:AU2 gav riksdagen regeringen till känna sin
syn på frågan i vilken omfattning ärenden om
lokalisering av statlig verksamhet bör underställas
riksdagen. Denna syn gäller fortfarande.
Betydelsen av tillkännagivanden i allmänhet har
berörts av konstitutionsutskottet i ett par
betänkanden (1994/95:KU30 s. 42 och 1995/96:KU30 s.
20). Utgångspunkten måste vara att det önskemål som
riksdagens tillkännagivande avser bör tillgodoses.
Om det visar sig föreligga omständigheter som
hindrar genomförandet eller om regeringen gör en
annan bedömning än riksdagen måste dock regeringen
kunna underlåta att vidta de åtgärder
tillkännagivandet avser. En förutsättning bör då
vara att regeringens bedömningar i detta avseende
redovisas för riksdagen.
Genomgången av olika utskottsbetänkanden i bilaga 2
pekar på att regeringens propositioner många gånger
innehållit förslag i frågor om lokalisering av
myndigheter. I några fall framgår det emellertid
inte om propositionerna innehållit sådana förslag.
Riksdagen kan under alla förhållanden uttala sig om
lokaliseringsfrågor med anledning av motioner. Det
kan ske i form av lagstiftning, anslagsvillkor eller
tillkännagivanden.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att det föreligger principer
för såväl lokaliseringsärenden som för
beslutshanteringen i sådana ärenden. Dessa principer
har riksdagen givit regeringen till känna hösten
1996 (bet. 1996/97:AU2). Därefter har det inte
funnits krav på att ändra de nämnda principerna för
myndighetslokalisering eller för den
beslutshantering som riksdagen uttalat sig om.
Motions-önskemål om översyn, framtagande av en plan
för utlokalisering samt utlokalisering av enskilda
myndigheter m.m. har dock behandlats och avslagits
av riksdagen.
Den framtagna exempelsamlingen över
utlokaliseringar av statliga organ under 1990-talet,
som redovisas i bilaga 2, ger enligt utskottets
uppfattning underlag för viss tveksamhet om den av
arbetsmarknadsutskottet formulerade
lokaliseringspolicyn varit uppmärksammad av
riksdagens utskott. Endast i ett par fall har
principerna nämnts av utskott som berört
lokaliseringsfrågor i sitt betänkande.
Som redovisas ovan är utgångspunkten att riksdagen
kan förvänta sig att regeringen underställer ärenden
om "lokalisering av statlig verksamhet som är av
större vikt eller på annat sätt av principiellt
intresse" för riksdagens bedömning och beslut.
Självklart föreligger alltid möjligheten för utskott
och riksdag att göra bedömningen att man inte vill
ta ställning i ett lokaliseringsärende. Detta har
också skett i ett antal fall enligt vad som kan
utläsas av exempelsamlingen. Det sagda betyder dock
inte att regeringen har befriats från det
grundläggande kravet att lokaliseringsärenden av
större vikt eller på annat sätt av principiellt
intresse bör underställas riksdagen.
Enligt utskottets uppfattning utgör de redovisade
principerna för utlokalisering av statliga
myndigheter och beslutshanteringen av sådana ärenden
en modell som är väl ägnad att utgöra grunden för
utlokaliseringsärenden i allmänhet. Riksdagens
uttalande om kriterierna för utlokalisering och
beslutshanteringen ger vägledning i såväl det
nuvarande ärendet som i framtida ärenden, vilka nu
inte kan förutses.
Liksom tidigare är utgångspunkten för de nu
förestående utlokaliseringarna att myndigheterna
även efter en omlokalisering skall kunna utföra sina
arbetsuppgifter effektivt. Vidare förutsätter
utskottet att en tidsplan för omställningsarbetets
genomförande redovisas för riksdagen och att
riksdagen successivt informeras om utvecklingen,
t.ex. i samband med budgetpropositioner och
ekonomiska vårpropositioner. Som tidigare
framhållits utgår utskottet vidare från att de
omdisponeringar eller ytterligare resurser som kan
visa sig vara nödvändiga underställs riksdagen för
beslut i samband med den ekonomiska vårpropositionen
år 2000 eller i propositioner därefter.
Sammanfattningsvis anser utskottet att de gällande
principerna för utlokalisering av statliga
myndigheter och beslutshanteringen i sådana ärenden
även fortsättningsvis bör äga giltighet.
Med hänvisning till vad som anförts anser inte
utskottet att det finns behov av något initiativ
från riksdagens sida med anledning av de nu aktuella
motionerna.
Lokalisering av statlig verksamhet
Skrivelsen
Som en del av utvecklingsprogrammen för de nämnda
kommunerna skall enligt vad som förutskickas i
skrivelsen (avsnitt 3.4) ca 1 280 statliga
arbetstillfällen lokaliseras till följande kommuner:
- Kiruna: ca 100 arbetstillfällen,
-
- Boden: ca 75 arbetstillfällen,
-
- Sollefteå: ca 300 arbetstillfällen,
-
- Härnösand: ca 15 arbetstillfällen,
-
- Falun: ca 135 arbetstillfällen,
-
- Karlskoga: ca 150 arbetstillfällen,
-
- Gotland: ca 90 arbetstillfällen,
-
- Hässleholm: ca 215 arbetstillfällen.
-
Vidare kommer lokalisering av ytterligare ca 200
arbetstillfällen till de prioriterade kommunerna att
beslutas. Trygghetsstiftelsen har tillsammans med
Försvarsmakten tagit fram en rikstäckande plan för
avvecklingsarbetet. Den som väljer att inte följa
med till den nya orten omfattas av trygghetsreglerna
på samma sätt som den som blir uppsagd på grund av
arbetsbrist.
I det följande redovisas - uppdelat i tre avsnitt -
motioner och utskottets ställningstagande
beträffande utredning om utlokaliseringsfrågor,
lokaliseringen av Överstyrelsen för civil beredskap
och utlokalisering av annan statlig verksamhet.
Utredning om utlokaliseringsfrågor
Motionerna
Centerpartiet framför i motion 1999/2000:N214 att
regeringen bör tillsätta en utredning som får till
uppgift att studera förutsättningarna för
utlokalisering av statlig verksamhet. Modern
informationsteknik har gjort verksamheter
avståndsoberoende, argumenterar motionärerna.
Likartade skäl ligger bakom motion 1999/2000:N233
(s), i vilken begärs en utredning om en mer aktiv
lokaliseringspolitik för statlig verksamhet. Även i
motion 1999/2000:N262 (s) anses att regeringen bör
utreda vilka statliga verksamheter som kan
utlokaliseras från de snabbt växande
storstadsområdena. I motion 1999/2000:N314 (s)
framhålls att man noga bör pröva vilka verksamheter
som kan utlokaliseras och att nya myndigheter och
verk i första hand bör lokaliseras till Norrland.
I motion 1999/2000:N244 (fp) hävdas att nya
myndigheter har etablerats i Stockholmsområdet,
trots att riksdagen tidigare uttalat att sådan
lokalisering bör undvikas. Enligt motionärens
uppfattning bör regeringen tillsätta en utredning
angående de samhälleliga konsekvenserna av
koncentrationen av statliga verk och styrelser till
Stockholmsområdet.
Vissa kompletterande uppgifter
Enligt information från den regionalpolitiska
utredningen (dir. 1999:2) kommer utredningen att
analysera värdet av statliga myndigheter som
regionala utvecklingsverktyg. Bland annat studeras
olika slags effekter såsom fördelningseffekter och
dynamiska effekter av tidigare utlokaliseringar. En
av frågorna är hur målen (t.ex. starka regioner) kan
relateras till medlen (t.ex. utlokalisering av
myndigheter och andra åtgärder). Resultaten av detta
utredningsarbete planeras att vara färdigt den 31
augusti 2000.
Utskottets ställningstagande
Med hänsyn till den redovisade informationen om den
regionalpolitiska utredningens analyser anser
utskottet att samtliga här upptagna motionsyrkanden
bör avslås av riksdagen.
Lokaliseringen av Överstyrelsen för civil beredskap
Motionerna
I motionerna 1999/2000:N17 (m) och 1999/2000:N15
(kd) begärs ett riksdagsuttalande om att tidigare
beslut att Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB)
skall vara lokaliserad till Stockholm står fast.
Enligt motionärerna har ÖCB en utpräglat central
roll som endast kan lösas i huvudstaden. En
utlokalisering av myndigheten skulle skapa en djup
kompetenssvacka under fem-tio år, enligt vad som
sägs i motionen.
På liknande sätt påpekas i motion 1999/2000:N19
(mp) att det inte finns anledning att ompröva
riksdagens ursprungliga beslut att lokalisera ÖCB
till Stockholm. ÖCB:s dagliga arbete innebär
kontakter med ett stort antal cen-
trala myndigheter och organisationer i
Stockholmsområdet, sägs det.
Med hänsyn till att Östergötland drabbats hårt av
nedläggningar föreslås i motion 1999/2000:N329 (c)
att bl.a. Försvarets forskningsanstalt (FOA), ÖCB,
Kammarkollegiet och Rättsmedicinalverket skall
omlokaliseras till Östergötland.
Försvarsutskottets yttrande
På näringsutskottets förfrågan har försvarsutskottet
avgett yttrande (1999/2000:FöU4y) i ärendet. I detta
avsnitt redovisas en sammanfattning av
försvarsutskottets yttrande, vilket återfinns i sin
helhet i bilaga 1.
Försvarsutskottet behandlade frågan om ÖCB:s
lokalisering första gången i maj 1985 (bet.
1984/85:FöU11). Detta skedde i samband med
utskottets beredning av regeringens proposition
(1984/85:160) om ledningen av totalförsvarets civila
delar, vari regeringen föreslog att Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar (ÖEF) skulle ombildas till
Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). Enligt
förslaget i propositionen avsågs ÖCB lösa sina
samordningsuppgifter i samråd med berörda
myndigheter. Försvarsutskottet tog fasta på detta
och uttalade bl.a. att ledning och samordning inom
totalförsvaret måste bedrivas på annat sätt inom den
civila delen än inom den militära. På grundval av
sina uppgifter och sin kompetens samt genom en
framsynt och kontaktskapande verksamhet borde ÖCB
kunna få en självklar auktoritet inom
totalförsvaret, ansåg utskottet.
Vid beredningen av detta ärende behandlade
försvarsutskottet även två motioner med förslag om
utlokalisering av ÖCB. Enligt utskottet motiverade
dock myndighetens uppgifter att denna, liksom
tidigare ÖEF, lokaliserades till Stockholm. Vid tre
påföljande riksmöten behandlade försvarsutskottet
liknande motionsyrkanden, vilka avstyrktes med
hänvisning till tidigare uttalanden i frågan.
Sedan ÖCB bildades år 1986 har frågor inom den
civila delen av totalförsvaret uppmärksammats mer
och mer. Detta gäller inte minst mot bakgrund av det
vidgade säkerhetsbegreppet och den ökande
internationella verksamheten inom totalförsvaret.
ÖCB:s samordningsansvar för det civila försvaret har
således fått ökad betydelse. Försvarsutskottet
instämmer därmed i vad som framförs i de nu aktuella
motionerna om ÖCB:s viktiga samordningsroll inom det
civila försvaret.
I 1996 års totalförsvarsbeslut (prop. 1996/97:4,
bet. 1996/97:FöU1) uttalades i fråga om ledning av
det civila försvaret att den breddade hotbilden
skärper kraven på en gemensam planeringsinriktning
utifrån en gemensam föreställning om vilka hot och
risker som skall kunna mötas. Det blir därvid
väsentligt att ansvariga myndigheter och andra
aktörer har en enad uppfattning om det väpnade
angreppets karaktär, men också om innebörden av en
svår påfrestning på samhället i fred och vilka krav
som då kan komma att ställas.
För att kunna ge statsmakterna en aktuell och
heltäckande bild av genomslaget av
totalförsvarsbeslutet 1996 fick också ÖCB en stärkt
roll i samordningen av uppföljningen och
utvärderingen av beslutet.
Försvarsutskottet vill i sammanhanget också anföra
att utskottet för närvarande bereder regeringens
proposition (prop. 1999/2000:30) om det nya
försvaret, vari regeringen föreslår att de nuvarande
myndigheterna Civilbefälhavaren i Södra
civilområdet, Civilbefälhavaren i Mellersta
civilområdet och Civilbefälhavaren i Norra
civilområdet läggs ned den 31 december 2000. Av
propositionen framgår också att riksdagsbeslutet
våren 1999 (prop. 1998/1999:74, bet. 1998/99:FöU5)
innebar att formerna för att på ett effektivt och
rationellt sätt kunna möta ett bredare spektrum av
hot och risker successivt måste utvecklas.
Utgångspunkten borde härvid vara en förbättrad
helhetssyn. Mot bakgrund av detta har regeringen i
juni 1999 beslutat om direktiv (dir. 1999:63) för en
särskild utredare som skall lämna förslag till
principer för en bättre helhetssyn vid planeringen
för civilt försvar och beredskapen mot svåra
påfrestningar på samhället i fred.
Försvarsutskottet förutsätter att frågan om ÖCB:s
lokalisering noga övervägs och att regeringen i
denna fråga beaktar vad statsmakterna tidigare
uttalat. Försvarsutskottet har, som framgått, vid
flera tillfällen avvisat en omlokalisering av ÖCB
med hänsyn till förutsättningarna att kunna utföra
sina uppgifter. En omlokalisering av viktiga
myndigheter inom det civila - liksom inom det
militära - försvaret är av central betydelse för
riksdagen. Därför utgår försvarsutskottet ifrån att
en sådan fråga kommer att bli föremål för riksdagens
överväganden och beslut.
Enligt försvarsutskottets uppfattning bör riksdagen
instämma i det anförda i ett uttalande till
regeringen. Mot den bakgrunden anser
försvarsutskottet att de berörda motionerna
1999/2000:N15 (kd), 1999/2000:N16 (kd),
1999/2000:N17 (m), 1999/2000:N19 (mp) och
1999/2000:N329 (c) bör avslås av riksdagen i de
delar som rör ÖCB:s lokalisering.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare konstaterat att de principer
för utlokaliseringsärenden som låg i riksdagens
tillkännagivande till regeringen hösten 1996 (bet.
1996/97:AU2) fortfarande gäller. Dessa principer
gäller generellt och alltså för alla ärenden om
"lokalisering av statlig verksamhet som är av större
vikt eller på annat sätt av principiellt intresse".
I olika motioner föreslås att riksdagen skall
uttala sig för att ÖCB även fortsättningsvis skall
vara lokaliserad till Stockholm. Information om
huruvida ÖCB ingår i regeringens beredning av
möjliga utlokaliseringar föreligger emellertid inte
- varken i den behandlade skrivelsen eller genom de
upplysningar som företrädare för
Näringsdepartementet har lämnat inför utskottet.
Det finns därför ingen anledning för utskottet att
diskutera frågan om ÖCB:s lokalisering.
Enligt utskottets mening bör - med det anförda som
bakgrund - de här aktuella motionsyrkandena inte
föranleda någon åtgärd av riksdagen.
Utlokalisering av annan statlig verksamhet
Motionerna
I motion 1999/2000:N352 (s) begärs ett
tillkännagivande om att lokaliseringen av statlig
verksamhet bör göras så att den kan påverka den
regionala obalansen i positiv riktning. Lokalisering
av huvudkontor bör ske till regioner där
verksamheten har sitt huvudsakliga ursprung. Som
exempel nämns bl.a. huvudkontoret för Vattenfall AB.
Statliga verks IT-avdelningar bör utlokaliseras
till glesbygden, enligt förslag i motion
1999/2000:N318 (s). De offentliga myndigheterna
skall vara föregångare i användandet av den nya
tekniken, vilken kan användas som ett medel för
välfärd och konkurrenskraft.
Parallellt med andra regionalpolitiskt
tillväxtfrämjande åtgärder som t.ex. satsning på
kompetensutveckling och IT bör statsmakterna vid ny-
eller omorganisation av myndigheter utlokalisera
statlig verksamhet till Kronobergs län, är budskapet
i motion 1999/2000:N354 (c). I en första etapp är
Post- och telestyrelsen samt Statens va-nämnd
lämpliga för en utlokalisering till Kronobergs län.
I motion 1999/2000:N211 (c) begärs att statlig
verksamhet skall utlokaliseras till Kalmar län med
hänsyn till att länet är ett regionalpolitiskt
problem-område och att statsmakterna tidigare fattat
ett sådant målsättningsbeslut. I en första etapp bör
Statens naturvårdsverk, Svensk Kärnbränslehantering
AB och Arkivet för ljud och bild, omfattande totalt
650 arbetstillfällen eller mer, lokaliseras till
länet.
I motion 1999/2000:N345 (c) föreslås att statlig
verksamhet utlokaliseras till Gotland parallellt med
att andra tillväxtbefrämjande åtgärder vidtas.
Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden bör
enligt motionärerna lokaliseras till Visby.
Riksförsäkringsverket bör i en första etapp
utlokaliseras till Karlstad, anförs det i motion
1999/2000:N331 (c). I ett senare steg kan delar av
myndighetens arbetsområden flyttas ut till fler
orter inom Värmland.
I motion 1999/2000:N346 (c) krävs att statsmakterna
aktivt och medvetet utlokaliserar statlig verksamhet
till Dalarnas län. I en första etapp bör Statens
kulturråd utlokaliseras till Falun,
Kommunikationsforskningsberedningen till Borlänge,
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
till Avesta och Alkoholinspektionen till Ludvika.
En jämnare fördelning av den statliga verksamheten
är angelägen med hänsyn till såväl arbetstillfällen
som den närhet och service som statens verksamhet
står för, är budskapet i motion 1999/2000:N242 (c).
Eftersom situationen i Gävleborgs län försämrats
krävs utlokalisering av statlig verksamhet till
detta län, anförs det i motionen. I ett första steg
bör Affärsverket Svenska kraftnät utlokaliseras till
Gävle och Datainspektionen till Hudiksvall, föreslår
motionären.
Även Västernorrlands län har drabbats av
nedläggningar påpekas det i motion 1999/2000:N366
(c). Informationsteknikens utveckling möjliggör
lokaliseringar av verksamheter till de
regionalpolitiskt prioriterade delarna av landet på
ett sätt som tidigare föreföll otänkbart. I en
första etapp bör Ungdomsstyrelsen,
Patentbesvärsrätten, Riksutställningar,
Arbetarskyddsstyrelsen och Posten Kredit AB
utlokaliseras till Västernorrlands län, sägs det i
motionen.
I motion 1999/2000:N330 (c) förordas en
utlokalisering av statliga myndigheter till
Västerbottens län i syfte att bryta den negativa
befolkningsutvecklingen. Sveriges geologiska
undersökningar (SGU) bör lokaliseras till Skellefteå
och Arbetslivsinstitutets huvudkontor, Medicinska
forskningsrådet och Rådet för arbetslivsforskning
m.fl. till Umeå. Vidare menar motionären att
utlokaliseringar måste följas av andra satsningar
för att få till stånd en ökad användning av IT-
kommunikation.
Vissa kompletterande uppgifter
I ett arbetsmaterial har Glesbygdsverket redovisat
sysselsättningen inom statliga civila myndigheter under
perioden 1993-1997. Enligt materialet har antalet
sysselsatta minskat från ca 114 000 till ca 109 000
personer under denna tidsperiod, eller med ca 4,5 %.
Minskning har skett inom socialförsäkringsområdet,
polisverksamheten och rättsväsendet med totalt ca 6 800
personer, medan antalet anställda inom "offentlig
förvaltning" har ökat med nästan 1 700 personer. I tabell
1 på nästa sida redovisas förändringarna länsvis.
Tabell 1: Förändring i antalet sysselsatta i statliga
civila myndigheter mellan åren 1993 och 1997.
Den till antalet största minskningen av antalet statligt sysselsatta mellan
åren 1993 och 1997 återfinns i gruppen tätsortsnära landsbygdskommuner. Den
procentuellt största minskningen av antalet statligt sysselsatta under
perioden har emellertid skett i gruppen glesbygdskommuner. En justering av
antalet statligt sysselsatta i förhållande till faktiska
befolkningsförändringar i respektive kommunkategori innebär enligt
Glesbygdsverket enbart marginella skillnader i resultaten.
Det bör noteras att tabellerna ovan avser nettosiffror och att vissa kommuner
kan inrymma både ökningar och minskningar av antalet statligt sysselsatta.
Gruppen Övriga tätortskommuner omfattar såväl landets allra största städer som
relativt små kommuner i vilka befolkningen till största delen bor i tätorter
med över 3 000 invånare. I många kommuner i denna grupp har antalet statligt
sysselsatta minskat under perioden. Detta uppvägs dock av andras ökningar,
t.ex. i Stockholms kommun där ökningen uppgick till nästan 2 000 personer.
Nedgången i antalet sysselsatta i gruppen Glesbygdskommuner förklaras främst
av en minskning av antalet sysselsatta inom försäkringskassorna. I gruppen
Tätortsnära landsbygdskommuner beror minskningarna på nedgång av antalet
sysselsatta inom försäkringskassorna, polisverksamheten, domstols- och
åklagarväsende m.m.
Birger Schlaug (mp) ställde i oktober 1999 en fråga (1999/2000:105) till
näringsminister Björn Rosengren om utvärdering av utlokaliseringar. Enligt
frågeställaren fanns det anledning att diskutera vilket beslutsunderlag som
finns på området. I sitt svar anförde näringsministern bl.a. följande:
De mest omfattande omlokaliseringarna av statliga verksamheter genomfördes
redan under 1970-talet. Det handlade då om utlokaliseringar av inte mindre än
ett femtiotal myndigheter från Stockholmsregionen till ett femtontal orter,
främst regionala centrum. Dessa utlokaliseringar berörde ca 11 000 personer.
En utvärdering av dessa omlokaliseringar gjordes av Statskontoret 1989.
Utvärderingen kom bl.a. fram till att omlokaliseringarna under den första
tiden innebar påfrestningar för såväl berörda myndigheter som enskilda
individer. Samtidigt påverkades mottagningsortens befolkningsunderlag och
skatteunderlag positivt. På längre sikt har mottagningsortens arbetsmarknad
breddats. Den nya personalen har medverkat till en vitalisering av de flesta
myndigheterna och personalens arbetsmiljö har förbättrats avsevärt.
Myndigheterna har också fått markant lägre lokalhyror.
Omlokalisering av statlig verksamhet kan således vara ett verktyg både för
att främja en myndighets utveckling och för den regionala utvecklingen i
Sverige. Tidigare har statlig verksamhet av tradition och logistiska skäl
placerats i huvudstaden, när regional närvaro inte varit nödvändig. Den
alltmer avancerade informationstekniken gör nu också myndigheter mer
lättrörliga.
Riksdagen har också uttalat att omlokalisering av statlig verksamhet är ett
viktigt inslag i strävandena att åstadkomma en balanserad regional
utveckling inom landet.
Bl.a. som ett led i strävan att effektivt utnyttja det moderna
samhällskapitalet i hela landet anser jag att statliga myndigheter bör kunna
etableras på många orter.
Den pågående utredningen om den framtida regionalpolitiken har bl.a. i
uppdrag att bedöma den hittillsvarande regionalpolitikens effekter på den
regionala utvecklingen och att göra en samhällsekonomisk analys av de intäkter
och kostnader som den hittillsvarande regionalpolitiken bedöms ha medfört. I
det avseendet har regeringen redan gått Birger Schlaug till mötes vad gäller
analyser av utlokaliseringar av statlig verksamhet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har i det föregående utförligt redovisat de allmänna principer för
omlokalisering av statlig verksamhet som riksdagen beslutat om. Dessa
principer är ännu gällande. Därtill kommer att den regionalpolitiska
utredningen inom kort kommer att presentera ett nytt material på detta område.
Enligt utskottets uppfattning ger de här upptagna motionerna inte underlag för
något särskilt uttalande om omlokalisering av statlig verksamhet till någon av
de av motionärerna föreslagna orterna.
Med det anförda avstyrks samtliga här behandlade motionsyrkanden.
Skrivelsen
Utskottets ställningstagande
Slutligen föreslår utskottet att regeringens skrivelse 1999/2000:33 läggs till
handlingarna utan vidare åtgärd från riksdagens sida.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande behov av åtgärder i allmänhet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N3 yrkandena
1, 2, 4 och 5 och 1999/2000:N16
yrkandena
2-4,
res. 1 (m, kd,
fp) - motiv.
2. beträffande behov
av åtgärder i särskilda regioner eller
kommuner
att riksdagen
a) avslår motion 1999/2000:N2 (Stockholms län),
b)
c) avslår motion 1999/2000:N259 (Jönköpings
län),
d)
e) avslår
motionerna 1999/2000:N4 och 1999/2000:N11 (Skåne län),
f)
g) avslår motionerna 1999/2000:N9 och
1999/2000:N380 (Värmlands län),
h)
i) avslår motionerna 1999/2000:N6 och 1999/2000:N8 (Dalarnas
län),
j)
k) avslår
motionerna 1999/2000:N10 och 1999/2000:N13 (Västernorrlands
län),
l)
m)
avslår motionerna 1999/2000:N5 och 1999/2000:N12 (Norrbottens län),
n)
res. 2 (m,
kd, fp) - motiv., villk. res. 1
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N3 yrkande
3, 1999/2000:N7, 1999/2000:N14,
1999/2000:N15
yrkandena 1 och 2, 1999/2000:N16 yrkande 1, 1999/2000:N17
yrkandena 1 och 2 och 1999/2000:N18,
4. beträffande utredning om utlokaliseringsfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N214 yrkande 23,
1999/2000:N233, 1999/2000:N244,
1999/2000:N262 och
1999/2000:
N314,
5.
beträffande lokaliseringen av Överstyrelsen för civil beredskap
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N15
yrkande 3, 1999/2000:N17 yrkande 3,
1999/2000:N19 och 1999/2000:N329,
res. 3 (m, kd, fp)
6. beträffande
utlokalisering av annan statlig verksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N211, 1999/2000:N242,
1999/2000:N318,
1999/2000:N330, 1999/2000:N331,
1999/2000:
N345, 1999/2000:N346, 1999/2000:N352,
1999/2000:N354 och 1999/2000:N366,
7.
beträffande skrivelsen
att riksdagen
lägger regeringens skrivelse 1999/2000:33 till handlingarna.
Stockholm den 9 mars 2000
På näringsutskottets vägnar
Per
Westerberg
I beslutet
har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro Andersson Öhrn (s),
Reynoldh Furustrand (s), Lennart Beijer (v), Göran Hägglund
(kd), Karin
Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s),
Nils-Göran Holmqvist (s), Marie Granlund
(s), Gunilla
Wahlén (v), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Ingegerd
Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp), Stefan
Hagfeldt (m) och
Karl Gustav Abramsson (s).
Reservationer
1. Behov av åtgärder i allmänhet (mom. 1, motiveringen)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Inger Strömbom
(kd), Ola Sundell (m), Eva
Flyborg (fp) och Stefan Hagfeldt (m) anser att
utskottets ställningstagande i avsnittet om behov av åtgärder i allmänhet
bort
ha följande lydelse:
Den nuvarande försvarspolitiken, såsom den manifesteras i propositionen
om
det nya försvaret (prop. 1999/2000:30), är inne
i en oordnad process som
utskottet inte kan ställa
sig bakom. Under beredningens gång har det
framkommit att själva beslutsunderlaget för försvarspolitiken är osäkert
och
att det ger upphov till olika bedömningar. Utan att
gå in på vilka krav som i
dag kan ställas på försvaret
utifrån den säkerhetspolitiska situationen anser
inte
utskottet att det är meningsfullt att anlägga synpunkter på
det
redovisade omställningsprogrammet.
Utskottet vill också betona att det är riksdagen som beslutar
om budget,
anslagstilldelning och anslagsanvändning. Om
omdisponeringar eller ytterligare
resurser visar sig
behövliga på något område måste detta underställas
riksdagen.
Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna 1999/2000:N3 (v) och
1999/2000:N16 (kd) i berörda delar.
2.
Behov av åtgärder i särskilda regioner eller kommuner (mom.
2, motiveringen)
Under
förutsättning av bifall till reservation 1
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Inger
Strömbom
(kd), Ola Sundell (m), Eva Flyborg (fp)
och Stefan Hagfeldt (m) anser att
utskottets
ställningstagande i avsnittet om behov av åtgärder i särskilda
regioner eller kommuner bort ha följande lydelse:
Enligt vad som anförs i ovannämnda motioner krävs åtgärder
för bl.a. Boden,
Falun, Karlskoga och Hässleholm
- dvs. orter som omfattas av regeringens
utvecklingsprogram för kommuner - utöver dem som redovisas i
regeringens
skrivelse.
När det
gäller dessa orter har utskottet tidigare motiverat att det inte är
meningsfullt att anlägga synpunkter på det redovisade
omställningsprogrammet
mot bakgrund av en annan syn
på försvarsfrågorna. Därför är det heller inte
meningsfullt att ha synpunkter på de ytterligare åtgärder som
motionärerna
begär för dessa orter.
I övriga motioner krävs åtgärder för Norrtälje, Tranås,
Ängelholms och
Kristinehamns kommuner samt för
Dalarnas och Västernorrlands län. Enligt
utskottets
mening kan de redovisade motionsyrkandena inte utgöra underlag för
riksdagens initiativ inom något av de områden som utpekas
i motionerna.
Utskottet hänvisar därför till sin
principiella uppfattning att de åtgärder
och insatser
som begärs för olika delar av landet får prövas inom ramen för de
möjligheter som anförtrotts de regionala organen samt i
förekommande fall
Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) och Glesbygdsverket. Även de nya
möjligheterna
i samband med de regionala tillväxtavtalen samt EG:s
strukturfondsstöd bör tas in i denna bild.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella
motionsyrkanden.
3. Lokaliseringen av
Överstyrelsen för civil beredskap (mom. 5)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Inger
Strömbom
(kd), Ola Sundell (m), Eva Flyborg (fp) och
Stefan Hagfeldt (m) anser
dels att
utskottets ställningstagande i avsnittet om lokaliseringen av
Överstyrelsen för civil beredskap bort ha följande lydelse:
Utskottet har konstaterat att de principer för
utlokaliseringsärenden som låg
i riksdagens
tillkännagivande till regeringen hösten 1996 (bet. 1996/97:
AU2) fortfarande gäller. Som utskottet tidigare framhållit utgör de
redovisade
principerna för utlokalisering av statliga
myndigheter och beslutshanteringen
av sådana ärenden en
modell, som är väl ägnad att utgöra grunden för
utlokaliseringsärenden i allmänhet.
Information
om huruvida ÖCB ingår i regeringens beredning av möjliga
utlokaliseringar föreligger inte - varken i den behandlade
skrivelsen eller
genom de upplysningar som företrädare
för Näringsdepartementet har lämnat
inför utskottet.
I den mån ÖCB skulle vara aktuell för utlokalisering utgår
utskottet från att detta måste betraktas som en fråga "av större
vikt eller på
annat sätt av principiellt
intresse".
Som framgår av
försvarsutskottets yttrande har försvarsutskottet och
riksdagen tidigare tagit ställning till frågan om lokaliseringen av
ÖCB.
Enligt detta ställningstagande motiverade
myndighetens uppgifter att ÖCB
lokaliserades till
Stockholm. Av det yttrande som försvarsutskottet nu lämnat
till näringsutskottet (bilaga 1) framgår att försvarsutskottet står
kvar vid
bedömningen att ÖCB:s uppgifter motiverar
en fortsatt lokalisering till
Stockholm.
I den mån regeringens utlokaliseringsplanering inbegriper
ÖCB förutsätter
näringsutskottet - i likhet
med försvarsutskottet - att denna fråga
underställs riksdagen för beslut. Det anförda bör riksdagen med anledning
av
yrkanden i motionerna 1999/2000:N17 (m),
1999/2000:N15 (kd) och 1999/2000:N19
(mp) som sin
mening ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker däremot
motion 1999/2000:N329 (c).
dels att
utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande lokaliseringen av Överstyrelsen
för civil
beredskap
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:N15 yrkande 3,
1999/2000:N17 yrkande 3
och 1999/2000:N19 och med
avslag på motion 1999/2000:N329 som sin mening
ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Behov av åtgärder i
allmänhet (mom. 1)
Göran Hägglund och
Inger Strömbom (båda kd) anför:
Vi vill
framhålla vikten av en ordentlig ekonomisk redovisning om det i
skrivelsen omtalade fempunktsprogrammet kommer till stånd.
Då finansieringen
av omställningsprogrammet skall ske
inom befintliga budgetramar innebär det
att statliga
anslag till projekt och orter på andra håll i landet måste
nedprioriteras. För att ge en helhetsbild bör redovisningen
omfatta dels de
medel som tas i anspråk för
omställningsprojekt m.m., dels de konsekvenser som
uppstår på andra orter när resurser omfördelas till
omställningsorterna.
2. Utlokalisering
av annan statlig verksamhet (mom. 6)
Åke Sandström (c) anför:
När det gäller
utlokaliseringen av statliga verk och myndigheter vill jag
erinra om vikten av åtgärder i fråga om Kronobergs, Kalmar,
Gotlands,
Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs,
Västernorrlands och Västerbottens län.
Centerpartiet har under lång tid kritiserat regeringen för en allt för
passiv
regionalpolitik. Statliga verk och myndigheter
har haft otydligt regionalt
ansvar, vilket bl.a.
resulterat i en mycket stor minskning av statliga
arbetstillfällen i småorterna medan däremot en ökning av
statliga
arbetstillfällen skett i storstadsområdena.
Sammantaget kan konstateras att de statliga
myndigheterna, som skall ge
service till hela
Sverige, i mycket stor utsträckning är koncentrerade till
Stockholmsregionen.
Det är viktigt att
bryta den negativa befolkningsutvecklingen och den
ensidiga myndighetsstruktur som vi har i landet. Parallellt med en
rad
regionalpolitiskt tillväxtbefrämjande åtgärder,
såsom satsningar på
kompetensutveckling och
utbildning, IT och bredbandsteknik, sänkta
arbetsgivaravgifter, bättre riskkapitalförsörjning och enklare regler
för
företagen, krävs ett omlokaliseringsprogram för de
statliga myndigheterna.
Det finns nu - jämfört
med tidigare - nya möjligheter att förlägga verksamhet
utanför de största städerna. Med hjälp av modern
informationsteknik är
verksamheter i princip
avståndsoberoende. Utlokaliseringar måste självfallet
följas av massiva satsningar för att bygga upp strukturer för bl.a
ökad
användning av IT-kommunikation.
Försvarsutskottets yttrande
1999/2000:FöU4y
Utvecklingsprogram för kommuner med
särskilda
omställningsproblem främst på grund av
strukturomvandlingar inom Försvarsmakten
Till
näringsutskottet
Försvarsutskottet vill
härmed yttra sig över regeringens skrivelse (skr.
1999/2000:33) Utvecklingsprogram för kommuner med
särskilda
omställningsproblem främst på grund
av strukturomvandlingar inom
Försvarsmakten i den
del som rör lokalisering av Överstyrelsen för civil
beredskap. Utskottet behandlar i yttrandet motionerna N15 (kd), N16 (kd),
N17
(m), N19 (mp) och N329 (c) i de delar som rör
lokaliseringen av Överstyrelsen
för civil beredskap.
Skrivelsen
På grundval av redovisningen i proposition (prop. 1999/2000:30)
Det nya
försvaret rörande strukturförändringar
inom Försvarsmakten har
Regeringskansliet gjort
en preliminär bedömning vad gäller minskning av
sysselsättningen i vissa kommuner. Antalet arbetstillfällen beräknas
minskas
med ca 215 i Kiruna, med ca 425 i Boden, med ca
450 i Sollefteå, med ca 400 i
Falun, med ca 400 på
Gotland och med ca 900 i Hässleholm. Regeringen avser att
i konstruktiv samverkan med kommunerna, och alla övriga berörda
myndigheter
och organ, genomföra utvecklingsprogram för
att stödja en positiv utveckling
av arbetsmarknaden,
såväl beträffande existerande som nya näringar.
Planerade åtgärder
De
åtgärder som regeringen planerar är bl.a. tillsättandet av
en
omställningsgrupp med uppdrag att föreslå och
genomföra utvecklingsprogram för
de nämnda kommunerna
med särskilda omställningsproblem främst på grund av
strukturomvandlingar inom Försvarsmakten, den s.k.
Omställningsgruppen. I
uppdraget till
Omställningsgruppen uttalas bl.a. att gruppen skall lämna
förslag till åtgärder för att stödja en positiv utveckling av
arbetsmarknaden
och övergång till nya näringar i
kommunerna Kiruna, Boden, Sollefteå,
Härnösand,
Falun, Karlskoga, Gotland och Hässleholm.
Regeringen har även initierat ett fempunktsprogram för en positiv
utveckling i
de prioriterade kommunerna. Programmet
omfattar planerade åtgärder som rör
lokalisering av
statlig verksamhet. Förutsättningarna för lokalisering av
statlig verksamhet i berörda kommuner skall studeras noggrant.
Statlig
sysselsättning och verksamhet kan bidra till en
positiv utveckling i utsatta
kommuner. Arbetet
leds av en särskild statssekreterargrupp inom
Regeringskansliet. Regeringen avser att besluta vilka myndigheter eller
andra
statliga verksamheter som skall lokaliseras till
berörda kommuner - totalt ca
1 280 arbetstillfällen.
De statliga arbetstillfällena lokaliseras i första
hand till Kiruna (ca 100), Boden (ca 75), Sollefteå (ca 300), Härnösand
(ca
15), Falun (ca 135), Karlskoga (ca 150), Gotland
(ca 90) samt Hässleholm (ca
215).
Regeringen betonar vikten av att lokaliseringarna skall ske i
samarbete med
berörda myndigheter och fackliga
organisationer, berörda kommuner och
Trygghetsstiftelsen. Frågan om att säkerställa myndigheternas kompetens
och
servicenivå skall beaktas.
Trygghetsstiftelsen har tillsammans med Försvarsmakten tagit fram
en
rikstäckande plan för avvecklingsarbetet. För den
personal som arbetar på
arbetsplatser som skall
omlokaliseras finns det möjlighet att få hjälp av
Trygghetsstiftelsen och det statliga trygghetsavtalet för att få ett
nytt
arbete. Den som väljer att inte följa med
till den nya orten omfattas av
trygghetsreglerna på
samma sätt som den som blir uppsagd på grund av
arbetsbrist. Villkoren och möjligheterna i det statliga trygghetssystemet
är
goda och statistiken från Trygghetsstiftelsen visar
att systemet är effektivt
och att det stora flertalet
arbetssökande får nytt arbete - oftast inom den
privata sektorn.
Fempunktsprogrammet omfattar
bl.a. också infrastrukturåtgärder, särskilda
åtgärder
inom ramen för EG:s strukturfonder samt utveckling av arbetsmarknad
och en övergång till nya näringar.
Regeringen planerar också vissa kommungemensamma åtgärder. För de kommuner
som
omnämns i skrivelsen gäller att ökade medel
för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder såsom
anställningsstöd, utbildningsåtgärder, flyttstöd, starta-eget-
stöd m.m. flexibelt skall kanaliseras till berörda
länsarbetsnämnder och
arbetsförmedlingar via
Arbetsmarknadsverket (AMV). Statliga fastigheter, andra
anläggningar som används för militära ändamål och vissa markområden skall
- i
förekommande fall och på gynnsamma
affärsmässiga villkor - ställas till
förfogande
för andra verksamheter och omvandlas för alternativ användning.
Kommunvis beskrivning av planerade
åtgärder
I skrivelsen lämnas en
kommunvis beskrivning av planerade åtgärder för Kiruna,
Boden, Sollefteå, Härnösand, Falun, Karlskoga, Karlsborg, Gotland
och
Hässleholm. Det framgår av regeringens
redovisning att ca 300 statliga
arbetstillfällen
lokaliseras till Sollefteå. Omställningsgruppen får i uppdrag
att i samarbete med Sollefteå kommun, berörda myndigheter och
lokalt
näringsliv skapa förutsättningar för etablering
av ytterligare ca 300 privata
arbetstillfällen i
Sollefteå.
Erfarenheter från
Söderhamnskommittén
I oktober 1996
tillkallade regeringen en särskild utredare för att lämna
förslag till åtgärder för att stärka utvecklingen i Söderhamn.
Bakgrunden till
uppdraget var regeringens förslag att
lägga ned Hälsinge flygflottilj, F 15 i
Söderhamn. I
uppdraget ingick dels att utarbeta förslag till vilka statliga
verksamheter som kunde lokaliseras till Söderhamn och att
medverka vid
genomförandet av beslutade lokaliseringar,
dels att föreslå andra åtgärder som
kunde stärka
utvecklingen i Söderhamn.
I
Söderhamnskommitténs rapport (SOU 1998:89) Greppet - att vända en
regions
utveckling betonar kommittén inledningsvis att
nödvändigheten för att bedriva
ett framgångsrikt arbete
var att kommunen accepterade situationen och snabbt
nådde politisk enighet kring en handlingsplan och därefter engagerade sig
i
ett omfattande utvecklingsarbete.
Sammanfattningsvis konstateras bl.a. att sedan ett och ett halvt
år efter
F 15:s nedläggning har arbetslösheten
minskat och att man andas en
framtidsoptimism i
Söderhamn som inte funnits sedan massaindustrins glansdagar
på 1960-talet. I rapporten konstateras även att den största
betydelse som
lokaliseringarna av statliga myndigheter
haft var att skapa en minsta kritisk
massa för att
förändra arbetsmarknaden i syfte att skapa bra förutsättningar
för privata företag.
Motionerna
I såväl motion N15 (kd) av Amanda
Agestav som i motion N17 (m) av Henrik
Landerholm
anförs att Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) av
Försvarsdepartementets politiska ledning har fått beskedet att
myndigheten
skall utlokaliseras från Stockholm. Som
grund har åberopats en preliminär
överenskommelse
mellan regeringen och Centerpartiet. Enligt de båda motionerna
skulle en sådan åtgärd vara utomordentligt skadlig ur flera
aspekter. ÖCB
skall på regeringens uppdrag kunna
utföra arbetsuppgifter i en krissituation.
Kravet på
omedelbar förmåga kan innebära behov av snabba kontakter med
Regeringskansliet och andra myndigheter.
För att lösa dessa uppgifter har - enligt vad som vidare anförs i
motionerna
- ÖCB byggt upp en unik kompetens och ett
omfattande samverkansmönster. Det är
svårt att hitta
något annat organ, vid sidan av regering och riksdag, som i
sin dagliga verksamhet är så beroende av kontakter med andra
myndigheter och
organisationer i Stockholmsområdet.
En utflyttning från Stockholm skulle
alltså medföra
att ÖCB inte skulle kunna lösa sin samordningsroll. Vidare
skulle Regeringskansliets tillgång till sin stabsmyndighet
allvarligt
försvåras. Det nödvändiga
samverkansmönstret i Stockholm spolieras. I
motionerna framhålls också att den föreslagna utlokaliseringen av
myndigheten
skulle skapa en djup kompetenssvacka
under fem-tio år som omöjliggör
genomförandet av
riksdagens totalförsvarsbeslut.
I kommittémotion
N16 (kd) av Inger Strömbom m.fl., som också nämner ÖCB:s
viktiga roll som stabsmyndighet, framhålls att ÖCB:s centrala roll
också var
skälet till att riksdagen vid bildandet av ÖCB
den 5 juni 1985 beslutade (bet.
1984/85:FöU11) att
verksamheten skulle vara lokaliserad till Stockholm.
Även motionerna N15 (kd), N17 (m) och N19 (mp) nedan tar upp detta som
ett
argument för att ÖCB även fortsättningsvis
skall vara lokaliserad till
Stockholm.
I motion N19 (mp) av Lars Ångström framhåller motionären -
utöver ÖCB:s
viktiga roll som samverkansmyndighet
- att en utlokalisering av ÖCB skulle
vara
utomordentligt skadligt ur flera aspekter. Enligt motionären
har
Miljöpartiet de gröna länge arbetat för att
stärka den civila delen av
totalförsvaret. En
tyngdpunktsförskjutning sker nu från militär förmåga till
civil kapacitet samtidigt som de internationella uppgifterna
får en
framträdande roll. Enligt motionären kommer
mycket av den vikt som på senare
år har lagts vid de
civila frågorna, nationellt och internationellt, att
undermineras av regeringens förslag.
I motion
N329 (c) av Lena Ek föreslås att ÖCB utlokaliseras till
Östergötland. Enligt motionären möjliggör nu
informationsteknikens utveckling
lokaliseringar av
verksamheter till de utvecklingspolitiskt viktiga delarna av
landet på ett sätt som tidigare föreföll otänkbart. Statlig
verksamhet har
inte tillgodogjort sig dessa
möjligheter. Centerpartiet har tidigare pekat ut
ett
antal statliga myndigheter såsom Försvarets
forskningsanstalt,
Kammarkollegiet och
Rättsmedicinalverket för utflyttning till Östergötland.
Till detta kommer regionalisering av Socialstyrelsen, utflyttning
av
Överstyrelsen för civil beredskap, Brottförebyggande
rådet och ytterligare ett
tiotal exempel på statlig
verksamhet som inte behöver ligga i
storstadsregionen.
Utskottets
överväganden
Utskottet behandlade
frågan om ÖCB:s lokalisering första gången i maj 1985
(1984/85:FöU11). Det skedde i samband med utskottets beredning av
regeringens
proposition (1984/85:160) Ledningen av
totalförsvarets civila delar, vari
regeringen förslog
att Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) ombildas
till Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). Enligt förslaget i
propositionen
avsågs ÖCB lösa sina
samordningsuppgifter i samråd med berörda myndigheter.
Utskottet tog fasta på detta och uttalade bl.a. att ledning och
samordning
inom totalförsvaret måste bedrivas på annat
sätt inom den civila delen än inom
den militära. På
grundval av sina uppgifter och sin kompetens samt genom en
framsynt och kontaktskapande verksamhet borde ÖCB kunna få en
självklar
auktoritet inom totalförsvaret, ansåg
utskottet. Utskottet förutsatte att
myndigheten
skulle kunna utöva ledning och samordning mera i kraft av sådan
auktoritet än med administrativa eller ekonomiska styrmedel.
När sedan utskottet vid samma beredning
behandlade två motioner som föreslog
en utlokalisering
av ÖCB, ansåg utskottet, att myndighetens uppgifter
motiverar att denna, liksom ÖEF, är lokaliserad till Stockholm.
Utskottet
behandlade vid tre påföljande riksmöten
liknande motionsyrkanden. Dessa
yrkanden avstyrktes
också av utskottet med hänvisning till tidigare uttalanden
i frågan.
ÖCB är enligt sin instruktion
(1988:1122) central förvaltningsmyndighet för
frågor om
ledning och samordning av verksamhet inom det civila försvaret. ÖCB
är därutöver ansvarig för funktionerna Civil ledning,
Transporter och
Försörjning med industrivaror. Enligt
sin instruktion skall också ÖCB samordna
den frivilliga
försvarsverksamheten inom det civila försvaret.
Sedan ÖCB bildades år 1986 har frågor inom den civila delen av
totalförsvaret
uppmärksammats mer och mer. Detta
gäller inte minst mot bakgrund av det
vidgade
säkerhetsbegreppet och den ökande internationella verksamheten inom
totalförsvaret. ÖCB:s samordningsansvar för det civila
försvaret har således
fått ökad betydelse. Utskottet
instämmer därmed i vad som framförs i
motionerna
om ÖCB:s viktiga samordningsroll inom det civila försvaret. När det
gäller frågan om ÖCB:s lokalisering, som också tas upp i
motionerna, vill
utskottet anföra följande.
I 1996 års totalförsvarsbeslut (prop. 1996/97:4, bet. FöU1)
uttalades i fråga
om ledning av det civila försvaret att
den breddade hotbilden skärper kraven
på en gemensam
planeringsinriktning utifrån en gemensam föreställning om vilka
hot och risker som skall kunna mötas. Det blir därvid väsentligt att
ansvariga
myndigheter och andra aktörer har en
enad uppfattning om det väpnade
angreppets karaktär,
men också om vad en svår påfrestning på samhället i fred
är och vilka krav som då kan komma att ställas. Det innebär också att
den
operativa planering som ÖCB samordnar skall
utformas bl.a. i syfte att slå
fast vilka
planeringsgrunder som gäller. ÖCB måste således, enligt vad som
uttalades i propositionen, ägna stor kraft åt att snabbt och
effektivt se till
att totalförsvarsbeslutet får
genomslag i samhället.
För att kunna ge
statsmakterna en aktuell och heltäckande bild av genomslaget
av totalförsvarsbeslutet 1996 fick också ÖCB en stärkt roll i
samordningen av
uppföljningen och utvärderingen av
beslutet.
Utskottet vill i sammanhanget också
anföra att utskottet för närvarande
bereder
regeringens proposition (prop. 1999/2000:30) Det nya försvaret, vari
regeringen föreslår att de nuvarande myndigheterna
Civilbefälhavaren i Södra
civilområdet,
Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet och Civilbefälhavaren
i Norra civilområdet läggs ned den 31 december 2000. Av
propositionen framgår
också att riksdagsbeslutet våren
1999 (prop. 1998/1999:74, bet. FöU5) innebar
att
formerna för att på ett effektivt och rationellt sätt kunna möta
ett
bredare spektrum av hot och risker successivt måste
utvecklas. Utgångspunkten
borde härvid vara en
förbättrad helhetssyn. Mot bakgrund av detta har
regeringen i juni 1999 beslutat om direktiv (dir. 1999:63) för en
särskild
utredare som skall lämna förslag till
principer för en bättre helhetssyn vid
planeringen för
civilt försvar och beredskapen mot svåra påfrestningar på
samhället i fred. I uppdraget ingår att ta ställning till om
nuvarande
funktionsindelning, myndighetsuppgifter och
samordningssystem behöver ändras.
Utskottet
förutsätter att frågan om ÖCB:s lokalisering noga övervägs och att
regeringen i denna fråga beaktar vad statsmakterna tidigare
uttalat. Utskottet
har, som framgått, vid flera
tillfällen avvisat en omlokalisering av ÖCB med
hänsyn
till förutsättningarna att kunna utföra sina uppgifter. En
omlokalisering av viktiga myndigheter inom det civila
försvaret är - i likhet
med inom det militära
försvaret - av central betydelse för riksdagen.
Utskottet utgår därför ifrån att en sådan fråga kommer att bli föremål
för
riksdagens överväganden och beslut. Vad utskottet
här anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen
till känna. Mot den bakgrunden avstyrker därför
utskottet motionerna N15 (kd), N16 (kd), N17 (m), N19 (mp) och N329 (c) i
de
delar som rör ÖCB:s lokalisering.
Stockholm den 8 februari 2000
På försvarsutskottets vägnar
Henrik Landerholm
I beslutet har
deltagit: Henrik Landerholm (m), Tone
Tingsgård (s), Christer
Skoog (s), Karin Wegestål
(s), Stig Sandström (v), Åke Carnerö (kd), Olle
Lindström (m), Rolf Gunnarsson (m), Ola Rask (s),
Margareta Viklund (kd), Anna Lilliehöök (m), Lars
Ångström (mp), Erik Arthur Egervärn (c), Laila Bäck
(s) och Berndt Sköldestig (s).
Exempelsamling i fråga om utlokaliseringsärenden
Inledning
För att få en uppfattning om hur beslutsfrågan i
lokaliseringsärenden har
hanterats under
1990-talet har uppgifter härom inhämtats från
utskottskanslierna. Listan, som omfattar ett bolag och en rad myndigheter
inom
olika utskottsområden, gör inte anspråk på att vara
fullständig.
Konstitutionsutskottet
I betänkande
1993/94:KU37 behandlades regeringens förslag om en ny
myndighetsorganisation på radio- och TV-området.
Regeringsförslaget innebar
att två nya
myndigheter, Radio- och TV-verket respektive
Granskningsmyndigheten för radio och TV, skulle ersätta de fyra
tidigare
myndigheterna på området.
Konstitutionsutskottet redovisar att enligt
propositionen (prop. 1993/94:160) skulle en utlokalisering utan tvekan
medföra
ett avbrott i den löpande tillståndsgivningen
och granskningsverksamheten på
radio- och TV-området.
Vidare redovisas regeringens uppfattning att ett
utnyttjande av de dittillsvarande myndighetslokalerna var en förutsättning
för
att kunna genomföra den nya
myndighetsorganisationen den 1 juli 1994. I sju
motioner
redovisas olika förslag om lokalisering, bl.a. till Sundsvall,
Karlstad, Jönköping och Haninge.
I konstitutionsutskottets betänkande redogörs noggrant för de riktlinjer
för
om- och utlokalisering, som riksdagen lagt fast på
våren 1990. Vidare hänvisas
till ett yttrande i
frågan från kulturutskottet, 1993/94:KrU6y.
Kulturutskottet ansåg att myndigheterna borde lokaliseras
utanför
Storstockholmsområdet och att riksdagen som
sin mening borde ge regeringen
detta till känna.
Mot denna bakgrund föreslog konstitutionsutskottet att
regeringen borde överväga möjligheterna att lokalisera myndigheterna
till
annan kommun än Stockholm och att detta skulle
ges regeringen till känna.
Utskottets hemställan bifölls
av kammaren med acklamation.
Båda myndigheterna
ligger i dag i Haninge.
Finansutskottet
Inom finansutskottet har lokalisering
av myndigheter inte varit uppe till
diskussion
under 1990-talet. Däremot var sammanslagningen av Tipstjänst, som
låg i Stockholm, och Penninglotteriet, som låg i Visby,
ett ärende för
riksdagen. Finansutskottet underströk
i sitt betänkande (bet. 1995/96:FiU14)
att inriktningen
borde vara att det nya bolagets huvudkontor med dess
funktioner för den samlade verksamheten lokaliserades till Visby.
Vidare
menade finansutskottet att det var av stor
vikt att en betydande del av den
totala verksamheten i
övrigt bedrevs på Gotland så att sysselsättningen på
Gotland bevarades och förstärktes vid en sammanslagning. Med anledning av
ett
antal motioner föreslog finansutskottet ett
tillkännagivande till regeringen
av denna innebörd.
Riksdagen följde finansutskottets mening.
Justitieutskottet
I betänkande
1993/94:JuU25 behandlades bl.a. frågan om inrättande av en
brottsoffermyndighet.
Regeringens förslag innebar att
Brottsoffermyndigheten av regionalpolitiska
skäl skulle
utlokaliseras från Stockholm (prop. 1993/94:43). I ett antal
motioner föreslogs olika tänkbara lokaliseringsorter. I det nämnda
betänkandet
redovisas de principer för
lokaliseringar som lagts fast av
arbetsmarknadsutskottet. Med beaktande av dessa principer ställde
sig
justitieutskottet bakom regeringsförslaget att
Brottsoffermyndigheten skulle
lokaliseras utanför
Stockholm. Enligt utskottets mening gav motionerna inte
underlag för något särskilt uttalande om lokalisering av verksamheten
till
någon av de föreslagna orterna. "I stället
bör det ankomma på regeringen att
besluta om
lokaliseringen av den nya myndigheten", anfördes det i betänkandet.
Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottets
mening, och
Brottsoffermyndigheten lokaliserades
till Umeå enligt regeringsbeslut.
Utrikesutskottet
Frågan om
avveckling av den dåvarande biståndsmyndigheten SIDA och flera
småmyndigheter samt inrättande av en ny myndighet, sedermera
kallad Sida, i
vilken även Sandö U-centrum skulle ingå
som separat resultatenhet, behandlades
i betänkande
1994/95:UU15 på grundval av förslag från regeringen (prop.
1994/95:100 bil. 4). Såvitt framgår av betänkandet förde
utskottet ingen
diskussion i den allmänna
lokaliseringsfrågan. Dock avstyrktes ett
motionskrav, som förespråkade en satsning på SIDA:s kursgård i Uppsala.
Enligt
utskottet måste det ankomma på den nya
myndigheten att bestämma hur
utbildningsverksamheten
skulle organiseras. Liksom de tidigare myndigheterna
lokaliserades även den nya myndigheten, Sida, till Stockholm. I
medierna
ifrågasattes lokaliseringen till centrala
Stockholm och ställdes frågan om
inte t.ex. Rinkeby
vore en lämpligare lokalisering.
Inrättande
av Inspektionen för strategiska produkter (ISP) föreslogs i
proposition 1995/96:31 och behandlades av utrikesutskottet, som
fick yttranden
från konstitutionsutskottet och
försvarsutskottet i frågan. Utrikesutskottet
(bet.
1995/96:UU3) såg frågan om omvandlingen av Krigsmaterielinspektionen
(del av Regeringskansliet) till en särskild
myndighet (ISP) som en
administrativ reform och
förde ingen diskussion om lokaliseringsfrågor.
Lokaliseringen till Stockholm bibehölls.
Socialförsäkringsutskottet
I
betänkande 1991/92:SfU4 behandlades bl.a. frågan om inrättande av
en
särskild nämnd för utlänningsärenden. I propositionen
(prop. 1991/92:30) hade
uttalats att frågan om var
nämnden exakt skulle lokaliseras fick lösas i ett
annat sammanhang, men att den av rekryteringsskäl och med hänsyn till
behovet
av kontakter med skilda delar av
Regeringskansliet dock borde lokaliseras till
Stockholm
eller Stockholms omedelbara närhet. I tre motioner togs
lokaliseringsfrågan upp. Enligt socialförsäkringsutskottet
borde frågan om
Utlänningsnämndens placering
avgöras av regeringen. Motionsyrkandena
avstyrktes. Riksdagen följde utskottets mening.
I betänkande 1997/98:SfU6 behandlades bl.a. mål och riktlinjer
för
integrationspolitiken och frågan om inrättande
av ett integrationsverk.
Riksdagen godkände
inrättandet med viss ändring beträffande verksamhetens
omfattning. Motionsyrkanden om lokaliseringen avstyrktes med motiveringen
att
riksdagen inte borde ta ställning till
lokaliseringsfrågan. Integrationsverket
lokaliserades
sedermera till Norrköping.
I betänkande
1997/98:SfU12 behandlades bl.a. ett regeringsförslag om
utlokalisering till Söderhamn av viss verksamhet vid
Riksförsäkringsverket
jämte en motion med
yrkande om avslag på regeringens förslag.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrkte regeringsförslaget och
avstyrkte
motionen. Riksdagen följde
utskottsmeningen.
Socialutskottet
Handikappombudsmannen inrättades den 1 juli
1994 och ersatte Statens handikappråd (prop.
1993/94:219, bet. 1993/94:SoU27). I varken propositionen, motionerna
eller
utskottsbetänkandet togs frågan om lokalisering
upp. Myndigheten ligger i dag
i Stockholm.
I samband med EU-medlemskapet inrättades den 1 januari 1995
en ny myndighet -
Alkoholinspektionen - för
tillståndsgivning, kontroll och tillsyn av
alkoholhanteringen (prop. 1994/95:100 bil. 6 s. 269). I
propositionen
redovisades att regeringen den 1
september 1994 hade tillsatt en
organisationskommitté för att förbereda myndighetens inrättande och
att
regeringen hade för avsikt att utreda huruvida
Alkoholinspektionen kunde
placeras utanför Stockholm. I
avvaktan på denna utredning skulle myndigheten
placeras i Stockholm. Motioner som rörde lokaliseringsfrågor förelåg
inte.
Varken i socialutskottets betänkade om
inrättande av myndigheten (bet.
1994/95:SoU15) eller
vid senare tillfällen har lokaliseringsfrågor i samband
med Alkoholinspektionen tagits upp. Inspektionen ligger i dag i
Stockholm.
Kulturutskottet
Baserat på kulturutskottets betänkande
1997/98:KrU7 föreslog riksdagen i mars 1998 ett
tillkännagivande till regeringen om att ledningen för Statens
sjöhistoriska
museer (SSHM) skulle flyttas till
Karlskrona.
Hösten 1998 framhöll
kulturutskottet att förhållandevis lång tid hunnit gå
sedan riksdagen uttalade sig i ärendet. Mot den bakgrunden
underströk
utskottet "vikten av att regeringen
bereder ärendet skyndsamt" (bet. 1998/99:
KrU1 s.
61).
I budgetpropositionen för år 2000 framförde
regeringen olika skäl till varför
den inte ansåg att
det var lämpligt att utlokalisera SSHM:s ledning (prop.
1999/2000:1 utg.omr. 17 s. 123). Kulturutskottet anförde i
sitt
budgetbetänkande (bet. 1999/2000:KrU1 s.
58-60) att det inte tillkommit något
nytt i ärendet
och föreslog riksdagen att på nytt ge regeringen till känna att
ledningen för SSHM borde lokaliseras till Karlskrona. Riksdagen
beslutade i
enlighet med utskottets förslag. Det bör
nämnas att i myndigheten SSHM ingår
två
Stockholmsmuseer, nämligen Sjöhistoriska museet och Vasamuseet, samt
ett
museum i Karlskrona, nämligen Marinmuseum.
Utbildningsutskottet
I betänkande 1990/91:UbU4 behandlades frågan om inrättande
av ett nytt
skolverk. Frågan om Skolverkets
lokalisering togs upp i fem motionsyrkanden.
Dessa
avstyrktes med följande text:
Utskottet
anser att en nödvändig förutsättning för att ett skolverk med nya
verksamhetsformer skall kunna starta redan den 1 juli 1991 är
att skolverkets
centrala del förläggs till
Stockholm, inte minst med hänsyn till att
lokalfrågan bör vara löst på ett fullgott sätt vid verksamhetens start.
De
samhällsekonomiska konsekvenserna av en eventuell
utflyttning samt hänsyn till
den nuvarande personalens
bosättningsort bör också vägas in vid bedömningen av
lokaliseringsfrågan. Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för
att
det nya skolverket bör förläggas till Stockholm.
Med hänvisning härtill bör
riksdagen avslå
motionerna.
Frågan om lokalisering av
Statens institut för handikappfrågor behandlades i
betänkande 1990/91:UbU21. I budgetpropositionen hade förordats att
institutet
skulle lokaliseras till Härnösand. I fem
motioner förordades Stockholm som
lokaliseringsort; i
övriga tre motioner föreslogs andra orter. Utskottet hade
inget att invända mot att institutet förlades till Härnösand, men
påpekade att
det kunde vara rimligt att förlägga vissa
sammanträden m.m. till Stockholm,
där de centrala
handikapporganisationerna hade sina kanslier.
Trafikutskottet
I
trafikutskottets betänkande 1991/92:TU20 redovisades bl.a. frågor
om
bildandet av en ny myndighet på
telekommunikationsområdet, Post- och
telestyrelsen,
samt finansieringsfrågor för den nya myndigheten. Motioner i
lokaliseringsfrågan förelåg inte. I utskottsbetänkandet togs
frågan om
lokalisering över huvud taget inte upp.
Utskottet informerade i betänkandet om
att regeringen
avsåg att återkomma till riksdagen med förslag om organisation
och finansieringsform för myndigheten. I enlighet med
regeringsbeslut har
Post- och telestyrelsen nu sin
huvudsakliga verksamhet i Stockholm.
Lokalisering av den nya myndigheten Rikstrafiken var inte föremål
för
behandling i det betänkande som behandlade
myndighetens bildande, 1997/98:TU10
(s. 62). Däremot
togs lokaliseringsfrågan upp i budgetbetänkande 1998/99:TU1
(s. 73). Ett motionsönskemål om förläggning av Rikstrafiken till
Dalarna
avstyrktes av trafikutskottet med motivering
att det pågick en utredning, som
skulle ligga till
grund för en proposition om Rikstrafiken våren 1999.
Regeringens mål var att myndigheten skulle kunna starta sin verksamhet
den 1
juli 1999. Vidare hänvisades i utskottstexten
till att det ålåg utredaren att
redovisa
regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1988:46). Efter beslut av
regeringen lokaliserades Rikstrafiken till Sundsvall.
Miljö- och jordbruksutskottet
I jordbruksutskottets yttrande till finansutskottet
1997/98:JoU2y behandlades
bl.a. det nya djurregistret,
vilket organisatoriskt tillhör Jordbruksverket i
Jönköping. Riksdagens beslut i frågan, som baserades på
betänkande
1997/98:FiU11, omfattade endast anslaget
för djurregistret. Registret
lokaliserades sedermera
till Söderhamn.
I betänkande 1998/99:MJU1
behandlades frågan om inrättande av ett jordbruks-
och
livsmedelsekonomiskt institut. I två motioner fanns förslag
om
lokalisering av detta institut till Lund
respektive Jönköping. Utskottet
tillstyrkte
propositionen angående anslag och avstyrkte motionerna om
lokalisering med motiveringen att regeringen i det fortsatta
arbetet med den
nya myndighetens organisation även
skulle belysa ledningen av institutets
verksamhet
och dess lokalisering. Riksdagen följde miljö- och
jordbruksutskottets mening. Institutet lokaliserades därefter till
Lund.
Näringsutskottet
I näringsutskottets betänkande 1996/97:NU12
behandlades den framtida
energiförsörjningen med
bl.a. inrättandet av en ny central energimyndighet med
övertagande av merparten av myndighetsfunktionerna på energiområdet
från
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK).
Enligt vad som redovisades i
propositionen bedömdes
inte den nya myndigheten komma att leda till att
personal skulle friställas. I motioner föreslogs lokalisering till
Barsebäck,
Norrköping, Örebroregionen, Borås,
Västerås, Kalmar och Västsverige.
Näringsutskottet
avstyrkte motionerna på området med motiveringen att
lokaliseringen inte var en sak för riksdagen att ta ställning till.
Riksdagen
biföll utskottets hemställan. Statens
energimyndighet lokaliserades sedermera
till
Eskilstuna.
Bostadsutskottet
I budgetpropositionen för år 1999 (prop.
1998/99:1, utg.omr. 18) föreslog
regeringen
inrättande av en ny myndighet, Kunskapscentrum för ekologisk
hållbarhet, vars viktigaste uppgift skulle vara att stödja
kommunerna i
arbetet med att ta fram och genomföra
lokala investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet.
"Centret skall ha formen av en egen myndighet och lokaliseras till
Umeå", sägs det i propositionen. I bostadsutskottets
betänkande 1998/99:
BoU1 behandlades det nya
ramanslaget för inrättande av kunskapscentret. Två
motioner väcktes på detta område; i båda begärde motionärerna att
regeringens
förslag om en ny myndighet skulle avslås
helt och hållet. Någon diskussion om
lokaliseringen av
centret togs inte upp av bostadsutskottet, som tillstyrkte
regeringens förslag och avstyrkte motionerna.