Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
1999/2000:MJU08

Fiske m.m.

Innehåll

1999/2000


MJU8


Sammanfattning
I  betänkandet  behandlas  73 motionsyrkanden på det
fiskepolitiska  området från  allmänna  motionstiden
1998 respektive 1999.  Motionsyrkandena  avser bl.a.
det   långsiktigt   hållbara  fisket,  laxfisket   i
Östersjön, torskfisket,  fångstmetoder  och redskap,
strukturstöd, fiskevård m.m.


Med  anledning  av  tre  motioner  (m)  föreslår
utskottet  ett tillkännagivande om att det nuvarande
fria  handredskapsfisket  bör  bli  föremål  för  en
kartläggning  och  översyn. Enligt utskottets mening
förutsätter  en  fortsatt   positiv   utveckling  av
fisketurismen    och   sportfisket   ett   uthålligt
utnyttjande   av   fiskeresurserna.    Förutom   att
resursutnyttjandet i större utsträckning  än  i  dag
kan  behöva kartläggas bör därför även möjligheterna
till en  lokalt  organiserad  kontroll av nyttjandet
och av vården av fiskeresurserna  i  berörda områden
ses över. Övriga motionsyrkanden avstyrks  bl.a. med
hänvisning  till  riksdagens  tidigare uttalanden  i
frågorna samt pågående arbete på området.


I betänkandet finns 8 reservationer och 3 särskilda
yttranden.




Motionerna
Motioner från allmänna motionstiden 1998




1998/99:MJ224 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas


35.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad  i  motionen  anförts  om  att  skapa
långsiktiga förutsättningar för fiskerinäringen  att
utvecklas i balans med miljön.


1998/99:MJ401  av  Gudrun  Lindvall  m.fl. (mp) vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige ensidigt
bör  begränsa drivgarnsfisket i Östersjön  till  det
inom EU tillåtna 2,5 km per båt,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om att Sverige inom EU
och  Fiskerikommissionen   bör  verka  för  att  den
längsta tillåtna drivgarnslängden  i Östersjön skall
vara högst 2,5 km drivgarn per båt,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om att  Sverige  bör
upphöra med fiske  på  blandade  bestånd  av  lax på
tillväxtområdena  i  Östersjön  och i stället flytta
den  svenska  laxkvoten så att ett  selektivt  fiske
efter odlad lax kan ske,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen  anförts  om  vikten  av  att
Sverige går före  för  att  få  fisket  på  blandade
bestånd av vild och odlad Östersjölax att upphöra,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  att  laxen hör
Norrland och de laxförande vattendragen till.


1998/99:MJ402 av Berit Adolfsson (m) vari yrkas  att
riksdagen  hos  regeringen  begär  en  utredning som
belyser   de   nuvarande  yrkesfiskarnas  situation,
ungdomens möjligheter  och  ambitioner att fortsätta
inom   detta   yrke   och  hur  finansierings-   och
låneinstrumenten  skall   kunna   moderniseras   och
anpassas till näringens behov.




1998/99:MJ403  av  Carl G Nilsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad  i motionen anförts om förbud  mot  införsel  av
levande kräftor.




1998/99:MJ404  av Jeppe Johnsson och Ingvar Eriksson
(m) vari yrkas


1. att riksdagen  hos regeringen begär förslag till
sådan ändring att Sverige  i  kommande förhandlingar
kan verka för en utökad laxfiskekvot  i  Östersjön i
enlighet med vad som anförts i motionen,


2. att riksdagen hos regeringen begär förslag  till
sådan  ändring  att Sverige i kommande förhandlingar
kan  verka  för  att  en  ökad  andel  av  laxkvoten
tilldelas svenska  fiskare  i  enlighet  med vad som
anförts i motionen,


3. att riksdagen hos regeringen begär förslag  till
sådan ändring att Fiskeriverket får i uppdrag att se
över fördelningen av den svenska kvoten mellan södra
och  norra delen av Östersjön i enlighet med vad som
anförts i motionen,


4. att  riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring att Fiskeriverket får i uppdrag att se
över  laxfiskarnas   situation  och  möjlighet  till
ekonomisk kompensation  då de tvingas avstå från sin
verksamhet på grund av fiskestopp  och  alltför  små
kvoter i enlighet med vad som anförts i motionen.


1998/99:MJ405  av  Jan  Backman  (m)  vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad   i   motionen  anförts  om  betydelsen  av  att
signalkräftan  utrotas  i  vissa delar av landet för
att ge flodkräftan överlevnadsmöjligheter.




1998/99:MJ406 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i  motionen  anförts   om   det   fria
handredskapsfisket.


1998/99:MJ407 av  Majléne  Westerlund  Panke och Pär
Axel Sahlberg (s) vari yrkas att riksdagen  som  sin
mening  ger  regeringen  till  känna  vad i motionen
anförts om att begränsa fångsterna av växande fisk.




1998/99:MJ408 av Åsa Torstensson (c) vari  yrkas att
riksdagen  som sin mening ger regeringen till  känna
vad i motionen  anförts  om  riskanalys  av  dumpade
stridsmedel    och   sänkta   fartyg   med   kemiska
stridsmedel.




1998/99:MJ409 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen till
känna vad i motionen anförts om ålhuttning.




1998/99:MJ410 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen   anförts   om  regionala
samarbetsorgan,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fiskevårdsområden.


1998/99:MJ411  av Magnus Jacobsson m.fl.  (kd)  vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts   om   att   skapa
långsiktiga förutsättningar för fiskerinäringen  att
utvecklas i balans med miljön,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna    vad    i    motionen    anförts    om   ett
ersättningssystem  för  fiskare som kommer i kontakt
med miljöfarligt avfall.


1998/99:MJ412 av Åsa Torstensson  (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad   i   motionen   anförts   om   utbildning   för
fiskesektorn.




1998/99:MJ413 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna    vad   i   motionen   anförts   om   ändrade
fiskemönster,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad   i   motionen   anförts  om  förbud  mot
blandbeståndsfiske efter lax.


1998/99:MJ702 av Kent Olsson och Berit Adolfsson (m)
vari  yrkas  att  riksdagen  som   sin   mening  ger
regeringen  till  känna  vad  i motionen anförts  om
ersättning  vid  "fångst"  av militärt  och  kemiskt
avfall.




1998/99:MJ797 av Kenth Högström m.fl. (s) vari yrkas
att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen  till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  skydd  för den
naturlig    reproducerade    laxen    i   Östersjön,
Bottenhavet och Bottenviken.




Motioner från allmänna motionstiden 1999




1999/2000:MJ257  av  Alf  Svensson  m.fl. (kd)  vari
yrkas


15.  att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen
till  känna  vad i motionen  anförts  om  att  skapa
långsiktiga förutsättningar  för fiskerinäringen att
utvecklas i balans med miljön.


1999/2000:MJ401 av Gudrun Lindvall  m.fl.  (mp) vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige ensidigt
skall  begränsa  drivgarnsfisket  i  Östersjön  till
högst 2,5 km per båt,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige inom  EU
och  Fiskerikommissionen skall verka för att längsta
tillåtna drivgarnslängd i Östersjön skall vara högst
2,5 km drivgarn per båt,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om att Sverige skall
upphöra med fiske  på  blandade  bestånd  av  lax på
tillväxtområdena  i  Östersjön  och i stället flytta
den  svenska  laxkvoten så att ett  selektivt  fiske
efter odlad lax kan ske.


1999/2000:MJ402  av  Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari  yrkas  att  riksdagen   som   sin  mening  ger
regeringen  till  känna  vad i motionen  anförts  om
behovet av gränsen på fyra sjömil för fiske med trål
i Stockholms skärgård.




1999/2000:MJ403 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i  motionen  anförts   om   det   fria
handredskapsfisket,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna     vad     i     motionen      anförts     om
arrendelagstiftningen,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om strandskyddet,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om samlad  översyn  i
övrigt.


1999/2000:MJ405 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fisket i Östersjön.


1999/2000:MJ406   av   Åsa   Torstensson  och  Eskil
Erlandsson (c) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om marina reservat,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om  ersättning  för
miljörelaterade driftstörningar.


1999/2000:MJ407 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts   om   förbud   mot
industrifiske nära kustlinjen,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om minskade kvoter för
industrifiske.


1999/2000:MJ408  av  Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  villkoren  för
fördelning av fiskekvoter,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts  om  att  ej  ta  upp
tilldelade kvoter  om  det  är  nödvändigt  för  att
säkerställa långsiktigt hållbara fiskbestånd,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om att staten skall
verka för att fisket efter konsumtionsfisk skall öka
på bekostnad av foderfisket,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  att  fiskeristöden
skall  utformas  så  att  småskaligt,  miljövänligt,
arbetsintensivt    och    lokalt   förankrat   fiske
stimuleras,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  att  en  oberoende
utvärdering bör göras av stöden till fiskerinäringen
med  syfte  att  i  högre  grad  styra  stöden  till
kustnära   fiske,   mindre  fiskefartyg  med  mindre
motorstyrka  och  hållbara   fiskemetoder  samt  att
stödet bör få en större regional spridning i landet,


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om  märkningssystem  av
fisk,


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om miljömärkning av
fisk,


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts  om  allmänt  nätfiske
inom grunda områden,


9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  torskfisket  i
Östersjön,


10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
av det moderna trålfiskets ekologiska effekter,


11. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts   om   marina
reservat,


12.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  bättre  skydd
och vård av åar och bäckar.


1999/2000:MJ409  av  Berit Adolfsson och Kent Olsson
(m) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om att de yrkesfiskare
som fått skador kompenseras,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen   anförts   om   att   en
redskapsutveckling initieras och uppmuntras.


1999/2000:MJ410 av Ester Lindstedt-Staaf  (kd)  vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en ekologiskt riktig
torskkvot,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om nödvändigheten av
selektiva fångstredskap,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen  anförts  om  behandlingen  av
fiskrens,


6. att  riksdagen hos regeringen begär en utredning
om kustzonsförvaltning,


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fiskelaboratoriernas
ekonomiska situation.


1999/2000:MJ411  av  Christer  Skoog  m.fl. (s) vari
yrkas  att  riksdagen som sin mening ger  regeringen
till känna vad  i  motionen  anförts  om att tillåta
ålhuttning.




1999/2000:MJ412  av Eva Arvidsson och Sören  Lekberg
(s) vari yrkas att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen  till  känna  vad  i  motionen anförts om
behovet av att snabbt vidta åtgärder  för  att komma
till   rätta   med   de   negativa   effekterna   av
industrifisket.




1999/2000:MJ413  av  Sven-Erik  Österberg  (s)  vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om fiske efter vildlax
i Östersjön,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av en
mer decentraliserad  beslutsordning  om  det  lokala
sport- och kustfisket.


1999/2000:MJ414  av  Lennart Klockare (s) vari yrkas
att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen  till
känna vad i motionen anförts om laxfisket.




1999/2000:MJ415  av  Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts  om  behovet  av  att
stoppa allt laxfiske på uppväxtområdena,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen  anförts  om  behovet  av  att
prioritera   det  kustnära  selektiva  fisket  efter
odlade laxbestånd,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen  anförts  om  att  prioritera
utvecklingen     av     sportfiske     efter     den
naturreproducerande laxen.


1999/2000:MJ753  av  Birger  Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas


11.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad  i  motionen  anförts  om att Sverige
skall upphöra med fiske på blandade bestånd  av  lax
på tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta
den  svenska  laxkvoten  så  att ett selektivt fiske
efter odlad lax kan ske.


1999/2000:MJ774 av Gudrun Lindvall  m.fl.  (mp) vari
yrkas


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utplantering av fisk
och kräftor.


1999/2000:MJ906 av Gudrun Lindvall och Thomas  Julin
(mp) vari yrkas


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en analys över vilka
som  skall ha ersättning för sälskador och storleken
på den ersättningen.


1999/2000:MJ914  av  Patrik  Norinder m.fl. (m) vari
yrkas


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  utveckling  av
fiskeredskap.


1999/2000:N388 av Ingegerd Saarinen  m.fl. (mp) vari
yrkas


17.  att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen
till känna vad i motionen  anförts  om  att  Sverige
skall  upphöra med fiske på blandade bestånd av  lax
på tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta
den svenska  laxkvoten  så  att  ett selektivt fiske
efter odlad lax kan ske.


1999/2000:Ub274 av Åsa Torstensson  (c)  vari  yrkas
att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts  om  utbildning  för
fiskesektorn.




Utfrågning




Utskottet  anordnade   den   3   februari   2000  en
utfrågning med Fiskeriverket angående frågor som tas
upp i motionerna och vissa andra fiskefrågor. Vidare
har  utskottet  besökt  Naturvårdsverket  och därvid
informerats  om  bl.a.  arbetet  med inrättandet  av
marina reservat och skador orsakade av säl.


Utskottet
Långsiktigt hållbart fiske




Motionerna




I  motion 1999/2000:MJ257 (kd) framhålls  betydelsen
av  att   skapa   långsiktiga   förutsättningar  för
fiskerinäringen att utvecklas i balans  med  miljön.
Svenskt  fiske är en betydelsefull del av en levande
skärgård och  det är därför viktigt att stimulera en
livskraftig  fiskerinäring.   Men  om  fisket  skall
utvecklas  även  i  framtiden  måste  det  föras  en
långsiktig  politik  som tar hänsyn  till  näringens
speciella  förutsättningar  samtidigt  som  den  tar
hänsyn till  havs-miljön.  Utan en sund miljöpolitik
som  kontrollerar havsmiljön  och  fiskeuttaget  kan
inte näringen  vara livskraftig. Ingen är betjänt av
ett för högt fisketryck  utan  kvoterna bör ligga på
en  sådan nivå att näringen är långsiktigt  uthållig
(yrkande  15).  Samma  synpunkter  framförs  även  i
motionerna   1998/99:MJ224   (kd)   yrkande  35  och
1998/99:MJ411 (kd) yrkande 1. I motion 1998/99:MJ407
(s) yrkas att fångsterna av växande fisk  begränsas.
Enligt motion 1998/99:MJ410 (m) bör varje havsområde
bedömas  på  sina  meriter. Lämpliga regler för  ett
långsiktigt hållbart  fiske bör antas inom ramen för
regionala samarbetsorgan (yrkande 1). När det gäller
fisket    i    Östersjön    framhålls    i    motion
1999/2000:MJ405 (m) yrkande 3  att  det krävs balans
mellan  produktion  och  uttag.  Enligt motionärerna
krävs   bättre   uppföljning   av  att  uttaget   av
tilldelade  kvoter  inte överutnyttjas.  Det  behövs
samarbete när det gäller  både kvoter och regler för
fiskemetoder. I motion 1999/2000:MJ407 (c) yrkas att
kvoterna    för    industrifisket     minskas.    De
internationella  fångstkvoterna  är  för  höga   och
rovfisket  bör förbjudas (yrkande 2). När det gäller
villkoren för  fördelning  av fiskekvoter föreslås i
motion  1999/2000:MJ408 (v) att  en  del  av  kvoten
skulle kunna användas till att bevara den biologiska
mångfalden  (yrkande 1). Enligt motionärerna bör man
inte ta upp tilldelade  kvoter  om det är nödvändigt
för    att    säkerställa    långsiktigt    hållbara
fiskbestånd.  Ett  land  som avsätter en del av  sin
kvot  för  att  minska uttaget  får  dock  inte  vid
framtida kvotfördelning missgynnas. Man bör kunna ta
ut en del av kvoten som sparande (yrkande 2).




Utskottets överväganden




Fiskeripolitiken    skall   säkra   en   ansvarsfull
förvaltning  av bestånden  främst  genom  förbättrad
övervakning  och   kontroll,   användning   av   mer
selektiva  redskap  samt  minskning  av bifångst och
kasserad  fångst.  Vidare  skall  produktionshöjande
subventioner  reduceras  för  att  uppnå  en  bättre
balans mellan fiskekapacitet och långsiktig hållbart
nyttjande    av    fiskeresurserna.   De   fleråriga
utvecklingsprogrammen  inom EU (FUP) syftar till att
åstadkomma balans mellan  kapacitet och resurs genom
reduktion  av  flottkapacitet.   Arbetet   med   ett
hållbart    fiske    bedrivs   till   stor   del   i
mellanstatliga    regionala    organisationer    med
inriktning  på fiskeriförvaltning  och  miljöfrågor.
Gemenskapens  årliga  förhandlingar  om  fiskekvoter
och   fördelning   av   tillgängliga    resurser   i
Skagerrak,  Kattegatt, Nordsjön  och Östersjön  sker
huvudsakligen      genom     överläggningar     inom
mellanstatliga    regionala    fiskeriförvaltningar,
såsom  Fiskerikommissionen  för Östersjön   (IBSFC),
Nordostatlantiska   fiskeri-kommissionen    (NEAFC),
Nordatlantiska   fiskeriorganisationen  (NAFO)   och
Nordatlantiska  laxorganisationen   (NASCO).  Beslut
med betydelse för fisket  kan fattas  även  i  andra
internationella  sammanhang, t.ex. inom miljöområdet
i         samband        med        Östersjöarbetet,
Helsingforskommissionen        (HELCOM)         samt
Nordsjökonferensen.      Flertalet     av      dessa
mellanstatliga   organisationer   utgår    från  det
vetenskapliga    underlag    som     Internationella
havsforskningsrådet  (ICES)   utarbetar  grundat  på
nationella undersöknings- och forskningsresultat.  I
detta   sammanhang   bör   även   uppmärksammas  att
kommissionen  nyligen  redovisat  sitt   förslag  om
gemenskapens  deltagande  i  regionala  fiskeriorgan
[KOM   (1999)   613].   Gemenskapens   mera   aktiva
deltagande  i  de  regionala fiskeriorganen föreslås
kräva   förstärkt   deltagande,    adekvat   resurs-
tilldelning,   effektivare   arrangemang   för   att
genomföra  beslut  och  rekommendationer   från   de
regionala     organen,     ökat     samarbete    och
arbetsfördelning mellan kommission och medlemsländer
samt   finansiellt   och   materiellt   ansvar   för
medlemsländerna för fiskeriövervakning.


Som utskottet tidigare framhållit (1997/98:JoU9, s.
18)   skall   målsättningen   för   den   gemensamma
fiskeripolitiken   vara   att  den  bedrivs  på  ett
långsiktig     hållbart    sätt.    Den     framtida
fiskeripolitiken  bör  därför  utvecklas  så att den
bättre  bidrar  till  detta mål. Arbetet måste  utgå
från  vetenskapliga  bedömningar  av  bestånden  och
fiskemöjligheterna.           Vidare           skall
försiktighetsprincipen tillämpas och miljöaspekterna
beaktas.  Enligt utskottets mening  sammanfaller  de
synpunkter som redovisats i motionerna 1998/99:MJ407
(s), 1998/99:MJ410 (m) yrkande 1, 1998/99:MJ224 (kd)
yrkande  35,   1998/99:MJ411   (kd)  yrkande  1  och
1999/2000:MJ257 (kd) yrkande 15  i  allt  väsentligt
med  den  nu angivna målsättningen. Berörda yrkanden
påkallar därmed ingen ytterligare riksdagens åtgärd.


Kvoter fastställs  med  utgångspunkt i vetenskaplig
biologisk rådgivning rörande beståndssituationen för
en  viss  art. Det vetenskapliga  underlaget  syftar
till  att  beslut,  som  kan  leda  till  överfiske,
undviks. Som  anförts  i  det  föregående  utgår man
bl.a.    från   det   vetenskapliga   underlag   som
Internationella havsforskningsrådet (ICES) utarbetar
grundat    på    nationella    undersöknings-    och
forskningsresultat.   Utskottet   utgår   från   att
regeringen  i  dessa  sammanhang, i enlighet med den
målsättning     beträffande      den      gemensamma
fiskeripolitiken  som  redovisats  ovan, verkar  för
långsiktighet i utnyttjandet av fiskeresurserna  när
de  totala  fångstmängderna och kvoterna fastställs.
Med  det  anförda   avstyrker  utskottet  motionerna
1999/2000:MJ405 (m) yrkande  3,  1999/2000:MJ407 (c)
yrkande 2 och 1999/2000:MJ408 (v)  yrkandena 1 och 2
i den mån de inte kan anses tillgodosedda.




Laxfisket i Östersjön




Motionerna




Enligt  motionerna 1999/2000:MJ401 (mp)  yrkande  3,
1998/99:MJ401  (mp)  yrkande 3, 1999/2000:MJ753 (mp)
yrkande 11 och 1999/2000:N388  (mp) yrkande 17 skall
Sverige upphöra med fiske på blandade bestånd av lax
på tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta
den  svenska  laxkvoten så att ett  selektivt  fiske
efter odlad lax kan ske. I motion 1998/99:MJ401 (mp)
framhålls dessutom  betydelsen  av  att  Sverige går
före för att få fisket på blandade bestånd  av  vild
och  odlad  östersjölax  att  upphöra  (yrkande  4).
Enligt   motionärerna  hör  laxen  Norrland  och  de
laxförande  vattendragen  till  (yrkande  5). Även i
motion 1999/2000:MJ413 (s) framhålls att laxfisket i
centrala Östersjön bör minska. Konsumtionsfiske  bör
ske  genom ökat kustfiske (yrkande 1). Även i motion
1998/99:MJ413   (s)  yrkas  på  en  sådan  minskning
(yrkande  1). Vidare  bör  ett  förbud  införas  mot
blandbeståndsfiske  efter  lax  (yrkande  2). Enligt
motion  1999/2000:MJ414  (s)  delvis bör ytterligare
restriktioner  beträffande  laxfisket   i  Östersjön
införas.   Sveriges  uttag  bör  styras  mot  laxens
hemmaälvar och  kustfiske.  I motion 1999/2000:MJ415
(v) framhålls behovet av att stoppa allt laxfiske på
uppväxtområdena (yrkande 1).  Det kustnära selektiva
fisket  efter  odlade laxbestånd  måste  prioriteras
(yrkande 2). I motion  1998/99:MJ797  (s)  framhålls
betydelsen  av skydd för den naturligt reproducerade
laxen i Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken.


Enligt motion  1998/99:MJ404  (m) bör riksdagen hos
regeringen  begära  förslag till sådan  ändring  att
Sverige i kommande förhandlingar  kan  verka  för en
utökad  laxfiskekvot i Östersjön (yrkande 1). Vidare
bör riksdagen  hos  regeringen  begära  förslag till
sådan  ändring  att Sverige i kommande förhandlingar
kan  verka  för  att  en  ökad  andel  av  laxkvoten
tilldelas svenska fiskare (yrkande 2). Slutligen bör
regeringen ge Fiskeriverket  i  uppdrag  att se över
fördelningen av den svenska kvoten mellan  södra och
norra delen av Östersjön (yrkande 3),




Utskottets överväganden




Utskottet har tidigare anslutit sig till regeringens
bedömning  att  Sverige  aktivt skall verka för  att
minska  fisket  efter hotade  naturliga  laxbestånd.
Därvid bör särskilt  eftersträvas att  fiskemönstret
riktas mot fiske efter  odlad  lax  samtidigt som de
naturliga  laxbestånden skyddas (bet.  1997/98:JoU9,
s.  28).  Nationellt   bedriver   Fiskeriverket   på
regeringens  uppdrag laxfiskevård främst i syfte att
bevara    och    återuppbygga     de     kvarvarande
vildlaxstammarna   i   Östersjön.   Arbetet  bedrivs
huvudsakligen      i      nära     samarbete     med
Laxforskningsinstitutet,    Naturvårdsverket     och
berörda  länsstyrelser samt genom samråd med fiskets
organisationer  och  lokala  intresseorganisationer.
Förutom nationella föreskrifter  för  att  skydda de
svaga vildlaxbestånden och skapa förutsättningar för
ett  hållbart  fiske  utarbetar  Fiskeriverket  även
riktlinjer  och  råd  till  allmänheten  om  hur det
biotopvårdande    och    fiskevårdande   arbetet   i
laxälvarna  bör  bedrivas.  Fiskerikommissionen  för
Östersjön (IBSFC) antog år 1997  den internationella
aktionsplanen  för  östersjölaxen. I  november  1998
överlämnade  Fiskeriverket   till   regeringen   ett
förslag   till  ett  nationellt  åtgärdsprogram  för
genomförandet  av den internationella aktionsplanen.
Åtgärdsprogrammet,  som omfattar perioden 1999-2003,
består  huvudsakligen  av  reglering  av  laxfisket,
fiskevårdande  åtgärder, inklusive fettfenklippning,
biotop-   och   miljöförbättrande    åtgärder   samt
vetenskaplig    uppföljning.    När    det    gäller
fettfenklippning   är   ett   sådant   ingrepp   för
närvarande     inte     förenligt    med    gällande
djurskyddsregler.   Jordbruksverket    har    därför
utarbetat   ett   förslag  till  ändring  i  verkets
föreskrifter om operativa  ingrepp  på  djur för att
möjliggöra denna fiskevårdande åtgärd. Förslaget  är
för  närvarande ute på remiss. Remisstiden utgår den
15 mars. Arbetet med att minska fisket efter vildlax
till förmån  för  fisket  efter odlad lax fortsätter
inom ramen för den internationella aktionsplanen för
den    vilda   östersjölaxen.   Som    framgår    av
budgetpropositionen  för  år  2000 prioriteras detta
arbete (prop. 1999/2000:1, Vol.  11, utg.omr. 23, s.
64).


Utskottet  konstaterar sammanfattningsvis  att  den
nuvarande  regleringen   av  laxfisket  i  Östersjön
består  av  en  lågt  satt  TAC   (totalt   tillåtna
fångstmängd),  omfördelning  av  den  svenska kvoten
från  huvudsakligen ett havsfiske i södra  Östersjön
till ett  ökat  kustfiske i Norrland samt kraftfulla
nationella   fredningsåtgärder    för    de    vilda
laxstammarna  vid kusterna och i älvarna. Övergången
från ett havsfiske  på  blandade  bestånd  till  ett
terminalfiske inriktat på odlad lax vid kusten är en
central  del  i  den  internationella aktionsplanen.
Enligt utskottets mening  tillgodoser  det anförda i
allt  väsentligt syftet med motionerna 1998/99:MJ401
(mp) yrkandena  3-5, 1999/2000:MJ401 (mp) yrkande 3,
1998/99:MJ413 (s) yrkandena 1 och 2, 1999/2000:MJ413
(s)   yrkande   1,   1999/2000:MJ414   (s)   delvis,
1999/2000:MJ415    (v)   yrkandena    1    och    2,
1999/2000:MJ753 (mp)  yrkande  11, 1998/99:MJ797 (s)
och  1999/2000:N388  (mp)  yrkande   17.   Utskottet
föreslår  därför  att  berörda yrkanden lämnas  utan
riksdagens vidare åtgärd.


När  det  gäller  de  i  motion  1998/99:MJ404  (m)
redovisade    synpunkterna    på     den     svenska
laxfiskekvoten  i  Östersjön  vill  utskottet anföra
följande.  Den  totala laxkvoten i Östersjön  uppgår
till 450 000 laxar  för  år 2000. Detta motsvarar en
ökning med 40 000 laxar i  förhållande till 1999 års
kvoter. En ökad svensk andel av den totala laxkvoten
förutsätter en omförhandling mellan samtliga berörda
stater  och  en  förändring  av  den  s.k.  relativa
stabiliteten (varje land erhåller  samma  andel från
år  till år). Fiskeriverket har gjort en utvärdering
av 1999  års laxfiske i Östersjön. Fiskeriverket har
vidare meddelat  föreskrifter  för  2000 års svenska
fiske  efter  lax  i  Östersjön.  Av  föreskrifterna
framgår  bl.a.  att detta fiske sammanlagt  omfattar
123 652 laxar, hälften  på  vardera norra respektive
södra delen av Östersjön (FIFS  1999:29).  Utskottet
avstyrker motion 1998/99:MJ404 (m) yrkandena 1-3.




Torskfiske




Motionerna




Enligt  motion  1999/2000:MJ408  (v)  yrkande  9  är
torsken  akut hotad och det behövs såväl kortsiktiga
som långsiktiga  åtgärder. Minimimåttet bör ökas och
vidare bör fisket  och  fisketider  i  de viktigaste
reproduktionsområdena ses över. Målet bör  vara  att
beståndet har sådan storlek och ålderssammansättning
att   reproduktionen  kan  upprätthållas.  I  motion
1999/2000:MJ410  (kd)  framhålls  betydelsen  av  en
ekologiskt riktig torskkvot. Fiskekvoten för torsk i
Östersjön  måste minskas ytterligare, och fisket bör
i första hand  tillgodose behovet av konsumtionsfisk
(yrkande 1).




Utskottets överväganden




Regleringen av torskfisket  i  Östersjön  sker genom
samarbetet  inom  Fiskerikommissionen  för Östersjön
(IBSFC).  Under  år  2000  fortsätter  arbetet  inom
kommissionen  med en långsiktig förvaltningsstrategi
för  torskbeståndet.   Att   få   fram   trålar  som
selekterar  ut torskar under en viss adekvat  minsta
landningsstorlek  är  ett mycket viktigt kvarvarande
element    att    föra   in   i   den    långsiktiga
förvaltningsstrategin för torsken i Östersjön. Detta
arbete  bedrivs inom  ramen  för  det  s.k.  BACOMA-
projektet.  BACOMA  (Baltic  Cod  Management) är ett
EU-finansierat projekt där framför  allt svenska och
finska    forskare   arbetar   med   att   genomföra
undersökningar  som  syftar  till  att  uppnå  högre
selektivitet inom torskfisket i Östersjön. Projektet
påbörjades  för  några  år  sedan  och slutrapporten
lämnades till EU-kommissionen i slutet  av januari i
år.    Enligt    vad    utskottet   erfarit   verkar
hittillsvarande resultat av projektet mycket lovande
för möjligheterna att få fram nya selektiva redskap.
En  särskild  arbetsgrupp  inom   IBSFC  kommer  att
diskutera denna aspekt av förvaltningsstrategin  vid
ett  möte  i  maj  innevarande  år.  Förhoppningsvis
kommer  reglerna  om de nya selektiva trålarna,  som
blir de enda som i  så fall i framtiden får användas
vid torskfiske i Östersjön,  att  antas  vid IBSFC:s
möte    i   september   i   år.   Sammanfattningsvis
konstaterar      utskottet      att      långsiktiga
förvaltningsstrategier,      i      enlighet     med
försiktighetsprincipen   och   införandet   av   nya
tekniska  bevarandeåtgärder,  är viktiga  instrument
för  att  reglera nyttjandet av fiskeresurserna.  En
utgångspunkt bör därvid vara att beståndet har sådan
storlek  och   sammansättning   att   reproduktionen
säkerställs.  Utskottet  förutsätter att  regeringen
kraftfullt agerar i det fortsatta  arbetet  med  den
långsiktiga  förvaltningsstrategin så att syftet med
motionerna  1999/2000:MJ408   (v)   yrkande   9  och
1999/2000:MJ410    (kd)   yrkande   1   tillgodoses.
Utskottet  föreslår  därför   att  berörda  yrkanden
lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.




Fångstmetoder/redskap




Motionerna




Enligt    motion    1999/2000:MJ401    (mp)    hävdar    många
fiskeribiologer   att  fiske  med  drivgarn  på   de
blandade bestånden av lax är ett av de grundläggande
problemen när det gäller  bevarandet  av  den  vilda
laxen.  På uppväxtområdena i södra Östersjön blandas
odlade  och  vilda  laxar.  Fisket  sker  helt  utan
möjlighet att kunna påverka vilken lax man beskattar
och kan därför  leda  till  utrotning  av  den vilda
laxen.  Drivgarnsfisket  är  därmed ett hot mot  den
vilda laxen. De långa drivgarnen  utgör dessutom ett
hot  mot  Östersjöns  tumlare,  säl och  fågel,  som
fastnar   i  garnen  och  drunknar.  Sverige   skall
ensidigt begränsa  drivgarnsfisket  i  Östersjön och
tillåta  högst 2,5 km drivgarn per båt (yrkande  1).
Vidare skall Sverige inom EU och Fiskerikommissionen
verka för  att  längsta  tillåtna  drivgarnslängd  i
Östersjön  skall  vara högst 2,5 km drivgarn per båt
(yrkande 2). Motsvarande  yrkanden  framförs  även i
motion 1998/99:MJ401 (mp) yrkandena 1 och 2.


I  motion  1999/2000:MJ402 (m) framhålls att dagens
trålare, som  kan  vara både mindre och motorsvagare
än tidigare, kan dammsuga  havsbotten  på  all fisk.
Enligt  motionären  behövs  därför en gräns på  fyra
sjömil,  samma  som  för Sveriges  övriga  delar  av
Östersjön,  även för fiske  med  trål  i  Stockholms
skärgård. Enligt  motion 1999/2000:MJ407 (c) yrkande
1 bör industrifiske  nära  kustlinjen förbjudas. Det
kustnära fisket blir lidande  om  fisket  med  stora
trålare  tillåts.  Detta fiske utgör redan i dag ett
problem   för  fisket  efter   konsumtionsströmming.
Enligt motion 1999/2000:MJ408 (v) skall staten verka
för  att  fisket   efter   konsumtionsfisk  ökar  på
bekostnad  av  foderfisket. Foderfiske  är  tveksamt
både    från    ekonomisk    synpunkt    och    från
försörjningssynpunkt  (yrkande  3).  Regeringen  bör
därför   låta   utreda   det   moderna   trålfiskets
ekologiska   effekter   (yrkande   10).   I   motion
1999/2000:MJ410   (kd)   begärs   en   utredning  om
kustzonsförvaltning    (yrkande    6).    I   motion
1999/2000:MJ412 (s) framhålls behovet av att  snabbt
vidta  åtgärder  för  att  komma  till  rätta med de
negativa effekterna av industrifisket.


Enligt  motion  1999/2000:MJ408 (v) är grundområden
utomordentligt  viktiga  uppväxtområden  för  torsk,
flatfisk,  ål,  havsöring,   m.fl.  arter.  I  dessa
områden sker ett omfattande nätfiske.  I  näten  dör
och skadas massor av fisk som ej håller minimimåtten
eller  fångas  under  förbjuden tid. Dessutom skadas
och dör många sjöfåglar.  Många  av våra grannländer
har restriktioner för nätfiske. Enligt  motionärerna
bör  allmänt  nätfiske inom grundområden ut  till  3
meters  djup  förbjudas  vid  västkusten.  Fortsatta
utredningar får  visa om denna åtgärd är tillräcklig
(yrkande 8). I motion  1999/2000:MJ411 (s) yrkas att
s.k.  ålhuttning  återigen  skall  tillåtas.  Enligt
motionärerna är denna  form  av  fiske en del av ett
gammalt  kulturarv. Vidare kan det  ifrågasättas  om
metoden är  mer plågsam än andra tillåtna fiske- och
jaktmetoder. Motsvarande krav framförs även i motion
1998/99:MJ409 (s).


I motion  1999/2000:MJ409  (m) framhålls betydelsen
av att fiskeredskapen kan utvecklas  så  att  fåglar
(skarvar) inte drunknar i garnen och att dessa  inte
heller     kan    skada    den    fångade    fisken.
Redskapsutveckling bör enligt motionärerna initieras
och   uppmuntras    (yrkande   2).   Enligt   motion
1999/2000:MJ410 (kd)  yrkande  2  har  de  selektiva
fångstredskapen  som  tidigare utvecklats för  båtar
mindre   än   ishavstrålare    inte    varit    bra.
Havsfiskelaboratoriet   i   Lysekil  och  Karlskrona
forskar om detta. Fungerande  redskap  finns  nu att
tillgå men de behöver förbättras ytterligare. Även i
motion  1999/2000:MJ914 (m) yrkande 3 framhålls  att
utvecklingen  av  nya  redskap bör intensifieras för
att man skall kunna begränsa  skador på fiskeredskap
och  andra  olägenheter  såsom bifångster  av  t.ex.
skarv.




Utskottets överväganden




Enligt Fiskeriverkets redovisning  till regeringen i
augusti 1998 angående drivgarnsfiskets  effekter  på
marina  arter  i  Östersjön  (dnr  329-2806-98) sker
drivgarnsfisket  i  egentliga  Östersjön  på  laxens
uppväxtområden, där vilda laxstammar blandas med lax
av odlad härkomst. Fisket bedrivs  här  på både vild
och  odlad  lax,  s.k.  blandbestånd, utan möjlighet
till  riktad beskattning efter  respektive  laxstams
individuella   bärkraft.  Huvuddelen  av  Östersjöns
samlade  laxbestånd   utgörs   av   odlad  lax  från
kompensationsodlingarna i de utbyggda  älvarna eller
från annan utsättning av odlad laxsmolt.  Genom  det
oriktade  fisket  har  vildbestånden  beskattats för
hårt och kraftigt reducerats. I åtskilliga  fall har
viltbestånden  reducerats till en gräns där genetisk
utarmning eller  t.o.m.  utrotning  hotar. Genom ett
kraftigt   minskat   fiske   under  1990-talet   har
situationen   påtagligt   förbättrats,    även    om
vildlaxbestånden i vissa älvar fortfarande är mycket
svaga. Det är risk för att dessa bestånd fortfarande
beskattas  så  hårt  att  de inte kan återhämta sig.
Enligt   Fiskeriverket   motverkar    ett    alltför
omfattande  drivgarnsfiske  i södra Östersjön därför
de  uppsatta  målen för vildlaxbestånden  sådana  de
uppställs  av  Fiskerikommissionen   för   Östersjön
(Salmon  Action  Plan)  och som de redovisats i  den
nationella    åtgärdsplanen.    Fiskerikommissionens
arbete har bl.a. inneburit en mer effektiv reglering
av laxfisket. Detta har skett genom inrättande av en
årlig TAC (totalt tillåtna fångstmängd) som legat på
tillräckligt låg  nivå  för  att  tillåta  de flesta
bestånd  att återhämta sig. Enligt Fiskeriverket  är
det dock ännu  osäkert  om  den  låga TAC:n tillåter
alla  vilda  bestånd att återhämta sig.  Vidare  har
Fiskerikommissionen   i   sin   Salmon  Action  Plan
beslutat  att  de olika länderna skall  återetablera
laxbestånd  i  ett  antal  vattendrag.  För  att  en
återetablering skall  vara  möjlig utan mycket stora
insatser, kommer det att krävas  en låg exploatering
av beståndet under minst en laxgeneration  (5-7 år).
I princip är det möjligt att åstadkomma detta  genom
att  hålla  den  årliga lax-TAC:n på en fortsatt låg
nivå i kombination med en fortsatt omfördelning från
havs- till kustfiske.  Troligen  kommer det dock att
bli svårigheter att åstadkomma detta  utan  att göra
mer  drastiska ingrepp i fisket på blandade bestånd,
dvs. framför  allt i havsfisket. Det gäller i första
hand drivgarnsfiske men också krokfiske. Beträffande
drivgarnsfiskets effekter på lax anser Fiskeriverket
att dessa åtgärder  är  tillräckliga  för att bevara
merparten  av  vildlaxbestånden.  Ett drivgarnsfiske
efter lax i Östersjön på dagens nivå  är därför inte
något hot mot de långsiktiga fiskevårdande målen för
dessa  bestånd  förutsatt  att M74-dödligheten  inte
börjar öka igen.


Utskottet har tidigare gjort  den  bedömningen  att
drivgarnsfisket  så  som det bedrivs i Östersjön kan
utgöra  ett  hot  mot  den   biologiska   mångfalden
(1997/98:JoU9,  s.  28).  Som framhållits ovan  sker
arbetet  med att minska fisket  efter  vildlax  till
förmån för fisket efter odlad lax inom ramen för den
internationella aktionsplanen för östersjölaxen, som
antagits  av   Fiskerikommissionen   för  Östersjön.
Sverige  deltar  aktivt  i detta arbete.  Eventuella
kommande   behov   av   att   ytterligare   begränsa
blandfisket efter odlad och vild  lax behandlas inom
den  s.k.  övervakningsgruppen (Surveillance  Group)
som   tillsatts    för    genomförandet    av    den
internationella  aktionsplanen.  Mot bakgrund av det
anförda    föreslår    utskottet    att   motionerna
1998/99:MJ401   (mp)   yrkandena   1   och  2   samt
1999/2000:MJ401  (mp) yrkandena 1 och 2 lämnas  utan
riksdagens vidare åtgärd.


För att minskat det  kustnära  trålfisket med stora
fartyg har Fiskeriverket meddelat  föreskrifter  som
förbjuder   trålfiske   med  fartyg  över  20  meter
innanför    den    s.k.    baslinjen    vid    vissa
skärgårdsområden.  Föreskrifterna trädde i kraft den
1 januari 2000 (FIFS 1999:28).  Enligt vad utskottet
erfarit förbereds inom Regeringskansliet ett uppdrag
till  Fiskeriverket att utreda fisket  i  Östersjön.
Uppdraget  omfattar  bl.a.  trålfisket och utskottet
förutsätter att de i motionerna 1999/2000:MJ402 (m),
1999/2000:MJ407 (c) yrkande 1,  1999/2000:MJ408  (v)
yrkandena  3  och 10, 1999/2000:MJ410 (kd) yrkande 6
och 1999/2000:MJ412  (s) aktualiserade problemen med
det kustnära industrifisket  uppmärksammas  i  detta
sammanhang.  Utskottet  föreslår  därför att berörda
yrkanden lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.


Föreskrifter  om begränsningar av fiske  på  grunda
reproduktionsområden  beslutas  av  Fiskeriverket på
grundval  av  de  biologiska  förutsättningarna  vid
respektive område. Med anledning  härav är utskottet
inte   berett  att  föreslå  något  uttalande   från
riksdagens    sida    med    anledning   av   motion
1999/2000:MJ408 (v) yrkande 8.  Motionen  avstyrks i
berörd del.


Även   när   det  gäller  olika  fångstmetoder  har
riksdagen delegerat beslutanderätten till regeringen
respektive Fiskeriverket. Utskottet avstyrker därmed
även   de  i  motionerna   1998/99:MJ409   (s)   och
1999/2000:MJ411  (s) framförda yrkandena beträffande
ålhuttning.


Arbetet med att utveckla  selektiva redskap bedrivs
bl.a.   inom   ramen  för  Fiskerikommissionen   för
Östersjön  respektive   Nordsjökonferensen.  Sverige
deltar  aktivt  i  detta arbete.  Utvecklingsarbetet
bedrivs inom såväl havs-  som  kustfisket och syftet
är att minimera fångst av såväl  unga  individer  av
mål-arterna  som  bifångst  av däggdjur och fågel. I
detta  sammanhang har även  frågan  om  dumpning  av
bifångster   och   fiskrens  från  fiskebåtarna  och
eventuellt negativ inverkan på de marina ekosystemen
uppmärksammats. Nationellt  samverkar  Fiskeriverket
med yrkesfisket och redskapsutvecklare i  syfte  att
driva  på  utvecklingen  av  selektiva  redskap  och
utformningen  av  regler  för  användning  av dessa.
Enligt utskottets bedömning är syftet med motionerna
1999/2000:MJ409 (m) yrkande 2, 1999/2000:MJ410  (kd)
yrkande  2 och 1999/2000:MJ914 (m) yrkande 3 med det
anförda i  allt  väsentligt  tillgodosett. Yrkandena
påkallar   således   ingen  ytterligare   riksdagens
åtgärd.




Strukturstöd m.m.




Motionerna




I motion 1998/99:MJ402  (m)  yrkas att riksdagen hos
regeringen  begär  en  utredning   som   belyser  de
nuvarande    yrkesfiskarnas   situation,   ungdomens
möjligheter att  fortsätta  inom  detta yrke och hur
finansierings-  och  låneinstrumenten   skall  kunna
moderniseras  och  anpassas  till  näringens  behov.
Enligt     motion    1999/2000:MJ408    (v)    skall
fiskeristöden    utformas    så    att   småskaligt,
miljövänligt,  arbetsintensivt och lokalt  förankrat
fiske stimuleras  (yrkande  4).  Enligt motionärerna
bör en oberoende utvärdering göras  av  stöden  till
fiskerinäringen.  Syftet skall vara att i högre grad
styra stöden till det  kustnära  fisket  med  mindre
motorsvagare  fiskefartyg och hållbara fiskemetoder.
Stödet bör dessutom  få en större regional spridning
i landet (yrkande 5).  I  motion  1998/99:MJ404  (m)
yrkas  att  Fiskeriverket  ges i uppdrag att se över
laxfiskarnas situation och möjlighet  till ekonomisk
kompensation då de tvingas avstå från sin verksamhet
på  grund  av  fiskestopp  och  alltför  små  kvoter
(yrkande 4).




Utskottets överväganden




Det  statliga stödet till fiskerinäringen har  under
perioden     1995-1999     fördelats    enligt    de
prioriteringar  som fastlagts  i  strukturprogrammet
för mål 5a-fiske. År 2000 inleds en ny programperiod
som sträcker sig  fram t.o.m. år 2006. Ministerrådet
antog den 22 november 1999 en tillämpningsförordning
avseende  statligt stöd  till  fiskerinäringen  vari
möjligheterna  för  stöd  till  utvecklingen  av det
småskaliga  kustfisket  har  förstärkts.  Respektive
medlemsland skall presentera ett strukturprogram för
denna   kommande   period.   Regeringen  kommer  att
överlämna ett sådant förslag till kommissionen under
våren. För närvarande är det Fiskeriverkets  uppgift
att  utarbeta  ett  programförslag  till regeringen.
Prioriteringar  och  eventuell  regional  fördelning
kommer att fastställas mot bakgrund  av de oberoende
utvärderingar  som  gjorts av den nyligen  avslutade
programperioden.  Med  det  anförda  bör  motionerna
1998/99:MJ402 (m) och  1999/2000:MJ408 (v) yrkandena
4 och 5 kunna lämnas utan vidare åtgärd.


Utskottet är inte berett  att  föreslå någon åtgärd
med  anledning  av  det  i motion 1998/99:MJ404  (m)
yrkande  4  framförda  kravet   på  ersättning  till
fiskare  för  förluster på grund av  regleringen  av
visst fiske. Motionen avstyrks i berörd del.




Fiskevård, viltskador, m.m.




Motionerna




Enligt motion 1998/99:MJ403  (m)  gällde  fram  till
september  1997 stränga regler för import av levande
kräftor till  Sverige.  I  korthet innebar dessa att
kräftor  som fördes in i Sverige  omedelbart  skulle
transporteras  till ett godkänt kokeri för att kokas
och därigenom förhindra  spridning  av smitta. Sedan
september  1997  gäller nya regler vilka  i  korthet
innebär att kräftor kan införas levande till Sverige
utan  att  kokas.  Det   enda  som  fordras  är  att
kräftorna vid lastningstillfället  från leverantören
inte  skall  ha  uppvisat några tecken  på  smittsam
sjukdom.  Eftersom   kräftpestsvampen   m.fl.  andra
smittsamma sjukdomar är omöjliga att konstatera utan
en  ingående  analys är detta ett helt otillräckligt
krav. I syfte att  skydda  våra  svenska  fisk-  och
kräftbestånd   från   smittsamma  sjukdomar  bör  vi
återinföra ett totalt förbud  mot  import av levande
kräftor.  I motion 1998/99:MJ405 (m)  framhålls  att
signalkräftan  sedan  den  introducerades  i svenska
vatten  har  kommit  att  utgöra  ett  hot  mot  den
ursprungliga  stammen  av flodkräftor. För att skapa
en fristad för flodkräftan bör signalkräftan utrotas
i   vissa   delar   av   landet.    Enligt    motion
1999/2000:MJ774 (mp) är den främsta anledningen till
groddjurens   kraftiga  minskning  under  1900-talet
förändrade    brukningsmetoder    av    jord-    och
skogsbrukslandskapet. Lokala faktorer som exempelvis
fisk- och kräftutplanteringar  kan dock också slå ut
en    population    av    lövgroda   eller    större
vattensalamander.    Innan   tillstånd    ges    för
utplantering av fisk och  kräftor bör konsekvenserna
för livet i berört vatten utredas (yrkande 5).


I motion 1999/2000:MJ403 (m)  yrkande  1  framhålls
bl.a.   att   den  entreprenör  som  vill  driva  en
anläggning för  fisketurism  behöver ha god kontroll
på  fisket  i  de  vatten där verksamheten  bedrivs.
Produktionsmedlet måste  förvaltas  långsiktigt  och
uthålligt.  Uttaget  får inte överskrida tillväxten,
och fisket måste bibehållas attraktivt. God kontroll
och uthållig förvaltning  av  fisket är omöjligt att
uppnå    i    vatten    där    det    råder    fritt
handredskapsfiske.  Enligt  motionärerna bör det bli
möjligt  att införa områden med  undantag  från  det
fria fisket,  för  att  utveckla  fisketurismen. Det
innebär i princip att man upphäver det fria fisket i
de områden där en aktiv turistentreprenör  eller ett
fiskevårdsområde  vill  utveckla sina vatten och  ta
betalt från utövarna av fisket.  Motsvarande förslag
framförs även i motionerna 1998/99:MJ406 (m) yrkande
1 och 1998/99:MJ410 (m) yrkande 3.


Enligt motion 1999/2000:MJ406 (c) yrkande 1 innebär
bildandet av marina reservat en reglering  av fisket
och   krav  på  restriktioner  för  bl.a.  trålning.
Härigenom  skapas oro och många framtidsdiskussioner
inom fiskerinäringen  blockeras.  Detta gäller bl.a.
Kosterfjorden  med  sitt  gamla  räkfiskevatten.  En
eventuell reglering bör överlåtas  till  ett  samlat
lokalt   ansvar.   I   motion   1999/2000:MJ408  (v)
uppmärksammas  den  ökande  exploateringen  av  våra
kuster och det ökande behovet  av  marina  reservat.
Enligt   motionärerna   är   den  marina  växt-  och
djurvärlden och havets miljöer  lika  omistliga  och
skyddsvärda  som  de  i skogar, fjäll och våtmarker.
Marina  reservat  kommer   att   bidra   till  ökade
fisketillgångar  och  att Sverige kan leva upp  till
sina internationella förpliktelser  med  avseende på
den biologiska mångfalden. Man skulle även  få  fler
högklassiga turist- och rekreationsmål (yrkande 11).
När  det  gäller  bättre  skydd  och vård av åar och
bäckar framhålls deras betydelse för flera fiskarter
som  lever  i  både  sött,  salt och bräckt  vatten,
exempelvis lax, havsöring och  ål.  För att fisken i
dessa vattendrag skall kunna överleva och fortplanta
sig  krävs  det  att  vattendragen inte utsätts  för
alltför stora ingrepp (yrkande 12).


I motion 1999/2000:MJ403  (m)  framförs  krav på en
samlad  översyn av lagar och förordningar och  deras
tillämpning  när det gäller fisketurism (yrkande 4).
I motion 1999/2000:MJ413  (s) betonas nödvändigheten
av  en  mer decentraliserad beslutsordning  när  det
gäller det lokala sport- och kustfisket (yrkande 2).
I  motion   1999/2000:MJ414  (s)  delvis  yrkas  att
sportfiskesäsongen för lax utökas i förhållande till
dagens  situation.   Vidare  bör  dygnsreglering  av
sportfisket avskaffas. Enligt motion 1999/2000:MJ415
(v)  måste  utvecklingen  av  sportfiske  efter  den
naturreproducerande laxen utvecklas (yrkande 3).


Enligt motion  1999/2000:MJ409  (m)  ställer  det
ökande  inslaget  av  skarv  i  naturen  till  stora
problem   för  yrkesfiskare  och  miljö.  Konflikten
mellan skarvar  och  yrkesfiskare har sin bakgrund i
konkurrens om en gemensam  resurs.  I  Sverige beror
den främst på att skarvar konsumerar och skadar fisk
i  redskap.  Drabbade  yrkesfiskare  bör kompenseras
ekonomiskt  för direkta inkomstminskningar  (yrkande
1). Frågan om  vilka  som  skall  ha  ersättning för
sälskador  och  storleken  på  denna ersättning  bör
enligt  motion 1999/2000:MJ906 (mp)  yrkande  2  bli
föremål för  en  analys. Konflikterna mellan säl och
yrkesfisket måste  lösas,  men  på ett annat sätt än
genom   jakt.   Ett  bevarande  av  den   biologiska
mångfalden ligger  i  allas  intresse,  och  det  är
därför  naturligt  att samhället ersätter dem som på
något sätt "drabbas" av de arter vi vill värna.




Utskottets överväganden




Fram till den 15 september  1997  var  införsel från
tredje   land   av   levande   kräftor  avsedda  för
vattenbruk (utsättning, m.m.) och införsel från land
inom EU och tredje land av levande  kräftor  avsedda
för  direkt  konsumtion  förenat  med  ett  krav  på
införseltillstånd. När det gäller konsumtionskräftor
ansågs  detta krav inte förenligt med EG:s regelverk
varför det  slopades. I dag finns enbart ett krav på
tillstånd för  införsel  från tredje land av levande
kräftor för vattenbruk (SJVFS 1995:125).


I   juni   1998   fastställde   Fiskeriverket   och
Naturvårdsverket ett åtgärdsprogram för flodkräftan.
Där görs en genomgång av flodkräftans  situation och
de hot som finns mot denna. Kräftpesten beskrivs som
ett  av de största hoten. I åtgärdsprogrammet  anges
bl.a. att ny lagstiftning som begränsar införseln av
levande  kräftor bör införas. Frågan uppmärksammades
av Världsnaturfonden  (WWF)  som i en skrivelse till
regeringen i oktober 1998 framhöll att ett effektivt
skydd mot kräftpest och andra  för  kräftor  farliga
sjukdomar    försvunnit    genom   att   kravet   på
införseltillstånd  slopades.   Som  ett  led  i  att
säkerställa att den svenska flodkräftan  överlever i
Sverige   föreslog   WWF  att  ett  förbud  mot  att
importera  och  försälja   levande   kräftor  skulle
införas.   Enligt   WWF  ger  miljöbalken  och   den
artskyddsförordning som  är  knuten  till  denna  en
möjlighet  att  säkerställa flodkräftans långsiktiga
överlevnad i Sverige.


Utskottet konstaterar  för  egen  del  att den fria
införseln av levande kräftor för konsumtion m.m. kan
innebära  en  ökad  risk för spridning av kräftpest.
Smittan  kan spridas med  kräftorna  eller  med  det
vatten eller  emballage  som kräftorna transporteras
i.  Vidare  föreligger  det  en  risk  för  att  nya
kräftarter kommer in i landet  och  etablerar  vilda
bestånd  som konkurrerar med och eventuellt slår  ut
den  inhemska   svenska   flodkräftan.   Enligt  vad
utskottet   erfarit   bereds   för  närvarande  inom
Regeringskansliet (Miljödepartementet) frågan om ett
införselförbud för levande kräftor  kan  införas med
stöd  av artskyddsförordningen. Utskottet anser  det
därför   lämpligt  att  avvakta  resultatet  av  den
fortsatta beredningen i denna fråga och föreslår att
motion  1998/99:MJ403  (m)  nu  lämnas  utan  vidare
åtgärd.


Enligt   förordningen    (1994:1716)   om   fisket,
vattenbruket och fiskerinäringen  är  utsättning  av
fisk    och    kräftor    föremål    för    särskild
tillståndsprövning.     Tillstånd     beviljas    av
länsstyrelsen  och får förenas med villkor  (16  §).
Tillstånd får inte  ges   för t.ex. fiskarter som är
olämpliga  med  hänsyn  till  vattenområdets  särart
eller  om det finns risk för spridning  av  smittsam
sjukdom. Enligt utskottets mening får det ankomma på
ansvariga   myndigheter   att   bevaka   och   följa
utsättningar av fisk- och kräftdjur. Därmed avstyrks
motionerna   1998/99:MJ405  (m)  och 1999/2000:MJ774
(mp) yrkande 5.


Fiskeriverket       har       tillsammans       med
Turistdelegationen    utarbetat    en   rapport   om
förutsättningar  och möjligheter för  utveckling  av
svensk   fisketurism   (Fiskeriverkets   information
1999:5). I  rapporten  framhålls  bl.a.  behovet  av
marknadsföring     och    marknadsutveckling    samt
kompetensutveckling.       Vidare      uppmärksammas
fiskevårdens strategiska betydelse  för den framtida
utvecklingen.  Bland  de  förslag till åtgärder  som
redovisas i rapporten finns  en ändring av nuvarande
regelverk  på  ett sådant sätt att  utvecklingen  av
fisketuristisk   verksamhet    underlättas.   Enligt
förslaget   bör   det   bli   möjligt   att    bilda
fiskevårdsområden/fiskeskötselområden på geografiskt
begränsade   områden  där  det  i  dag  råder  fritt
handredskapsfiske.    En   förutsättning   för   att
exempelvis ett fiskevårdsområde skall kunna inrättas
är att fisketuristiska utvecklingsplaner för området
har tagits fram och godkänts av berörd länsstyrelse.
Ett sådant område skall  ta  ansvar  för fiskevården
och   kunna  finansiera  denna  med  intäkter   från
försäljning  av fiskekort. För det fortsatta arbetet
skall en referensgrupp  för  fisketuristiska  frågor
bildas  under  ledning  av  Turistdelegationen.  Med
utgångspunkt   i   rapporten  skall  referensgruppen
utarbeta  konkreta förslag  om  bl.a.  bildandet  av
fiskevårdsområden  för  att  förbättra fiskevården i
berörda vattenområden.


Utskottet  vill  för  egen  del framhålla  följande
beträffande  möjligheterna  att   förbättra   själva
fiskevården  i de vattenområden som omfattas av  det
fria handredskapsfisket. I samband med införandet av
detta fiske på enskilt vatten utmed ostkusten och de
stora sjöarna  framhölls  i  första  hand  reformens
betydelse    från   rekreationssynpunkt.   Samtidigt
betonades att  reformen  inte  skulle  medföra någon
försämring beträffande bl.a. fiskevård och  skydd av
naturen.   Ett  ökat  fiskuttag  antogs  kunna  utan
störning av  den biologiska balansen kompenseras med
fiskevårdande     insatser    som    fiskutsättning,
biotopvård,  information   och   tillsyn  (bet.  JoU
1984/85:26).  Vid tidpunkten för införandet  av  det
fria fisket förutsågs inte fisketurismens utveckling
som näringsgren.  Sportfisket har sedan dess stadigt
ökat  och  är  nu  av  stor  omfattning  både  bland
lokalbefolkningen  och de  turister  som  gästar  de
vattenområden  som  omfattas  av  det  fria  fisket.
Områdena är i dag mycket  attraktiva för sportfisket
och  det finns en stor potential  för  att  utveckla
näringsgrenen   fisketurism.   En  fortsatt  positiv
utveckling   av   fisketurismen   och    sportfisket
förutsätter dock ett uthålligt utnyttjande  av dessa
fiskeresurser.  Förutom  att  resursutnyttjandet   i
större  utsträckning  än i dag kan behöva kartläggas
bör även möjligheterna  till  en  lokalt organiserad
kontroll   av   nyttjandet   och   av   vården    av
fiskeresurserna   i   berörda   områden   ses  över.
Utskottet  föreslår  därför  att det nuvarande  fria
handredskapsfisket  blir  föremål   för   en   sådan
kartläggning  och  översyn. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna 1998/99:MJ406 (m) yrkande 1,
1998/99:MJ410 (m) yrkande  3 och 1999/2000:MJ403 (m)
yrkande 1 bör ges regeringen till känna.


De  marina  delarna  av våra skärgårdsområden,  där
variationen    av    land    och    vatten    skapar
förutsättningar för biologisk mångfald, har hittills
skyddats  i liten omfattning. Behovet  av  skydd  av
hotade biotoper  är  stort,  och  enligt  utskottets
mening  finns  det därför all anledning att se  över
skyddet   av  bl.a.   värdefulla   marina   miljöer,
ekosystem  och  arter.  Som  framhölls  i  1999  års
budgetproposition  pågår också ett arbete med att se
över  skyddet  av  värdefulla   marina  miljöer  och
inrättandet  av marina reservat (prop.  1999/2000:1,
utg.omr. 20, s.  11).  När det gäller skydd och vård
av  åar  vill  utskottet  dessutom   framhålla   att
Fiskeriverket,  inom  ramen  för  anslaget Fiskevård
(C4,   utg.omr.  23)  med  vattenavgiftsmedel   samt
villkorsmedel    arbetar    med   återställning   av
flottledsrensade sträckor. Syfte  är  att återfå den
mångformighet   som   tidigare  fanns  naturligt   i
vattendraget.  Alla  restaureringsåtgärder   sker  i
samråd  med  länsstyrelsen,  berörda  kommuner  samt
berörda   mark-  och  fiskerättsägare.  Det  anförda
tillgodoser  i  allt  väsentligt  syftet  med motion
1999/2000:MJ408  (v)  yrkandena 11 och 12. Utskottet
föreslår  därför att yrkandena  lämnas  utan  vidare
åtgärd.


Befogenhet   att   fatta  beslut  om  naturreservat
tillkommer förutom länsstyrelsen  även berörd kommun
(MB  7:4).  Som framhölls i förslaget  om  miljöbalk
ligger  det  i   statens   intresse  att  kommunerna
engageras i naturvårdsarbetet. Bildandet av skyddade
områden ansågs vara ett konkret sätt att ytterligare
bygga    upp    den    kommunala   kompetensen    på
naturvårdsområdet. Detta  förmodades sedan komma att
avspeglas   i  den  kommunala  översiktsplaneringen,
lokalt agenda  21-arbete  m.m.  Staten  skulle  även
fortsättningsvis   svara   för   säkerställandet  av
områden    som   är   värdefullast   ur   nationellt
perspektiv.  Därigenom  kan  kommunerna  koncentrera
sina  naturskyddsinsatser till områden som  har  mer
lokal  betydelse  (prop.  1997:98:45,  s.  312  f.).
Vidare  bör   uppmärksammas  att  länsstyrelsen  och
kommunen   inför    alla   beslut   om   att   bilda
naturreservat    skall   samråda    med    varandra.
Avslutningsvis konstaterar  utskottet  att  det  vid
bl.a. bildandet av marina reservat torde finnas goda
möjligheter   att   inom   ramen   för  nu  gällande
lagstiftning    beakta    de    lokala   intressena.
Utgångspunkten   är   alltid   att   endast   sådana
föreskrifter   som  är  nödvändiga  för  reservatets
funktion skall utfärdas.  Bildandet  av  ett  marint
reservat  innebär inte automatiskt inskränkningar  i
exempelvis  fisket eller annan marin verksamhet. Med
det anförda bör motion 1999/2000:MJ406 (c) yrkande 1
kunna lämnas utan vidare åtgärd.


Som    anförts    ovan    behandlas    frågan    om
förutsättningar  och  möjligheter  för utveckling av
svensk   fisketurism  i  en  av  Fiskeriverket   och
Turistdelegationen   gemensamt   utarbetad   rapport
(Fiskeriverkets information 1999:5). I rapporten har
man  identifierat  ett  antal problemområden som  en
arbetsgrupp skall arbeta  vidare  med.  Många  av de
frågor  som aktualiserats är sådana som det ankommer
på Fiskeriverket och länsstyrelserna att besluta om.
Med det anförda  föreslår  utskottet  att motionerna
1999/2000:MJ403  (m) yrkande 4, 1999/2000:MJ413  (s)
yrkande   2,   1999/2000:MJ414    (s)   delvis   och
1999/2000:MJ415  (v)  yrkande 3 lämnas  utan  vidare
åtgärd.


Regler om ersättning för  de  skador som orsakas av
vilt finns i 29 a § jaktförordningen  (1987:905). Av
bestämmelsen  framgår att ersättning får  i  mån  av
tillgång på medel  lämnas  av  statsmedel  om det är
uppenbart oskäligt att den skadelidande själv svarar
för   den  kostnad  som  skadan  föranleder.  Vidare
framgår   av   bestämmelsen   att   Naturvårdsverket
meddelar    föreskrifter    om   sådan   ersättning.
Naturvårdsverket   fördelar   medel    på   samtliga
länsstyrelser  som  beslutar  om  bidrag  för    att
förebygga  eller  ersätta skada. Inriktningen är att
viltskador så långt möjligt skall  förebyggas. Under
åren har såväl skador  av säl som av annat vilt ökat
som  följd  av  ökande populationer.  Med  anledning
härav har riksdagen,  för  budgetåret 2000, beslutat
att engångsvis anvisa ytterligare  7 miljoner kronor
på    anslaget    för   viltskadeersättning    (bet.
1999/2000:MJU2,     rskr.      1999/2000:91      och
1999/2000:92).   I   detta   sammanhang   bör   även
uppmärksammas att Naturvårdsverket under innevarande
år    kommer    att    slutföra   arbetet   med   en
förvaltningsplan för alla  sälarter.  Under  år 2001
kommer   ett   särskilt  åtgärdsprogram  för  hotade
sälarter att utarbetas.  Med  det  anförda  föreslår
utskottet att motionerna 1999/2000:MJ409 (m) yrkande
1  och  1999/2000:MJ906  (mp)  yrkande 2 lämnas utan
vidare åtgärd.




Övriga frågor




Motionerna




Enligt motion 1999/2000:MJ406 (c)  yrkande  2 döljer
Västerhavet    många    miljöproblem,    både    nya
försyndelser   via   utsläpp  och  gamla  som  under
årtionden  lagrats  på  Västerhavets   botten  genom
dumpning  - problem som yrkesfisket drabbas  av  när
fångsten blir förstörd och redskapen går sönder. Det
måste  vara   ett  övergripande  samhällsansvar  att
garantera  ersättning   till   de  yrkesfiskare  som
drabbas av miljörelaterade driftstörningar.  Krav på
införandet  av ett sådant ersättningssystem framförs
även i motionerna  1998/99:MJ411  (kd) yrkande 4 och
1998/99:MJ702  (m). Enligt motion 1998/99:MJ408  (c)
bör en riskanalys  genomföras när det gäller dumpade
stridsmedel   och   sänkta    fartyg   med   kemiska
stridsmedel.


Enligt motion 1999/2000:MJ408  (v)  finns det dålig
eller  ingen information på förpackningarna  om  var
fisken  är   fiskad  eller  vilka  fiskemetoder  som
använts. Detta gör det svårt eller helt omöjligt för
konsumenterna   att   göra   ett  medvetet  val  och
därigenom bidra till ett hållbart  fiske.  Det finns
redan i dag fiske som bedrivs på ett hållbart  sätt,
med  hållbara metoder och med ett uttag av fisk inom
ramen  för  vad som är långsiktigt hållbart. För att
stärka konsumentmakten  krävs  bättre information på
fiskförpackningarna    i    form    av    t.     ex.
ursprungsmärkning    men    också   information   om
fiskemetoder. Eftersom fisket  till  stor  del är en
internationell  industri  bör sådana krav inte  vara
begränsade till Sverige och  svensk  fisk  utan vara
internationella. Regeringen bör därför verka för att
utveckla ett sådant märkningssystem inom EU och även
inom  andra  internationella organ (yrkande 6).  Ett
ytterligare sätt att stärka konsumentmakten och göra
det möjligt att  välja  fisk som man vet har fiskats
med hållbara metoder vore  att införa en märkning av
fisk som fiskas hållbart. Kriterierna  skulle  kunna
innefatta  fiskemetoderna och krav på att fisken  är
fångad  på  ställen   där   kvoterna  är  satta  med
utgångspunkt i vad som är långsiktigt  hållbart.  En
sådan   märkning   bör  tas  fram  i  samverkan  med
miljöorganisationer  och fiskerinäringen. Regeringen
bör ta initiativ för att  skapa  en miljömärkning av
fisk (yrkande 7).


I   motion   1999/2000:MJ410   (kd)  yrkande   3
uppmärksammas  behandlingen av fiskrens  som  enligt
motionären bl.a.  innehåller  miljögifter. I stället
för att slänga fiskrenset i havet  bör det betraktas
som  miljöfarligt  avfall  och omhändertas  i  land.
Staten bör initiera en sådan utveckling.


Fiskelaboratoriernas ekonomiska situation tas upp i
motion  1999/2000:MJ410  (kd)   yrkande   7.  Enligt
motionären   har  det ekonomiska utrymmet för  dessa
laboratorier  minskat.   Enligt   nationell   svensk
bedömning  anses  forskningen som bedrivs inom dessa
institutioner  inte  vara av det slag som berättigar
till forskningsanslag. Detta gör att man inte heller
kan utnyttja EU-medel för olika projekt eftersom det
förutsätter        nationell        medfinansiering.
Laboratorierna bör ges rimliga ekonomiska villkor.


Enligt motion 1998/99:MJ412  (c) är fiskerinäringen
i     stort     behov     av     nya    och    högre
utbildningsmöjligheter.  Det gäller  utbildning  som
riktar sig till dem som redan  i  dag  arbetar  inom
näringen   likaväl  som  för  att  möta  behovet  av
nyrekrytering.   Grundutbildning,  högre  utbildning
samt tillgång till vidareutbildning är avgörande för
att   man  i  dag  skall   kunna   leva   upp   till
myndigheternas krav på kompetens och vara uppdaterad
på den förändring som sker inom yrket. För att kunna
erbjuda  en  adekvat  yrkesutbildning på alla nivåer
inklusive     högskolenivå     bör     en     samlad
utbildningsresurs  tillskapas  i  Sverige  för denna
sektor.   Samma  yrkande  framförs  även  i   motion
1999/2000:Ub274 (c).


Enligt  motion   1999/2000:MJ403  (m)  innebär  ett
yrkesfiskearrende att  yrkesfiskaren  i  princip får
rätt  till  allt  fiske i området. Yrkesfiskearrende
kan   därför  vara  en   lämplig   form   även   för
turistfiske.  Gällande  lagstiftning  tillåter  dock
inte   att   fisket   upplåts   i   andra  hand  vid
yrkesfiskearrende.  Enligt  motionärerna  behövs  en
översyn av lagen (yrkande 2).  När det gäller frågan
om   strandskyddet   i   samband  med  fisketurismen
framhåller motionärerna att  man  bör kunna tillämpa
strandskyddsreglerna liberalt. Bestämmelserna  måste
kunna  medge  etablering  av  "camper",  stugor  och
bryggor  för att öka tillgängligheten till fiske och
natur. Detta  är ju näringens övergripande affärsidé
(yrkande 3).




Utskottets överväganden




När   det  gäller   yrkesfiskarnas   kostnader   för
miljörelaterade   driftstörningar   vill   utskottet
anföra följande. Staten ersätter redan i dag en stor
del  av  skadorna såsom eskort till hamn, ersättning
för saneringskostnader  och  arbetslöshetsersättning
under  den  tid  saneringen  pågår.  På  uppdrag  av
Jordbruksdepartementet har Statskontoret  utrett och
lagt  fram förslag om ett system för ersättning  för
skador på fiskefartyg och fiskeredskap till följd av
dumpade    stridsmedel   och   liknande   produkter.
Statskontoret   uppskattar  att  antalet  incidenter
orsakade av såväl  dumpade  kemiska  stridsmedel som
liknande  produkter  årligen  uppgår  till   ca   25
stycken.    För    närvarande    rapporteras    till
myndigheterna  endast  skador som orsakas av kemiska
stridsmedel.  Sedan år 1984  har  endast  åtta  fall
rapporterats och  den  senaste incidenten inträffade
år 1992. I fråga om personskador  erbjuder  Sveriges
Fiskares  Riksförbund  sina  medlemmar  en kollektiv
försäkring.  Statskontoret föreslår att yrkesfiskare
själva eller via sina branschorganisationer ser över
försäkringsskyddet  och utnyttjar de möjligheter som
finns  inom  de  kommersiella  försäkringarnas  ram.
Vidare  föreslår  Statskontoret   att,   i  den  mån
kostnader       kvarstår       då       kommersiella
försäkringslösningar är fullt utnyttjade,  dessa bör
ersättas av en statlig försäkring via en fond.


I  1999  års  budgetproposition  anförde regeringen
bl.a. att staten redan i dag ersätter en stor del av
skadorna.   Sammantaget   gjorde   regeringen    den
bedömningen   att   inga  åtgärder  bör  vidtas  med
anledning av Statskontorets förslag. Dessutom utreds
för närvarande frågan om en ny saneringsanläggning i
Karlskrona. Övriga kostnader för uppkomna skador bör
enligt     regeringen     kunna     täckas     genom
försäkringslösningar. Utskottet  delade  regeringens
bedömning  (prop.  1999/2000:1, bet. 1999/2000:MJU2,
s.   45).  Med  det  anförda   avstyrks   motionerna
1999/2000:MJ406  (c)  yrkande  2, 1998/99:MJ408 (c),
1998/99:MJ411 (kd) yrkande 4 och 1998/99:MJ702 (m).


Som framhålls i motion 1999/2000:MJ408  (v) kan ett
starkt  konsumentinflytande vara ett effektivt  sätt
att  påverka   all   produktion  i  en  mer  hållbar
riktning. När det gäller  fisket har denna möjlighet
inte  utnyttjats i någon större  omfattning.  I  dag
finns  det   dålig   eller   ingen   information  på
förpackningarna och detta gör det svårt  eller  helt
omöjligt för konsumenterna att göra ett medvetet val
som  bl.a.  skulle  kunna  bidra  till  ett hållbart
fiske. Förbättrad information på fiskförpackningarna
i   form   av   bl.a.  ursprungsmärkning  men  också
information  om  med   vilka   metoder   som  fisket
bedrivits   skulle   kunna   stärka   konsumenternas
inflytande  och  därmed  bidra  till  ett fiske  som
bedrivs  med  hållbara metoder. På initiativ  av  de
nordiska fiskeriministrarna påbörjades redan år 1996
ett nordiskt projekt  om miljömärkning av vildfångad
fisk. Projektet har mött  stort  intresse  och bl.a.
uppmärksammats  inom  ramen för arbetet inom Förenta
nationernas  livsmedels-  och  jordbruksorganisation
(FAO) och inom  EU,  som  nu deltar som observatör i
det   nordiska  arbetet.  En  särskild   arbetsgrupp
utarbetar  för  närvarande  kriterier  för  hållbart
fiske,  vilka  skall  utgöra en utgångspunkt för  en
framtida     miljömärkning.     Resultatet     skall
presenteras  senast  under  juni  månad  i  år.  Med
hänvisning  till  det anförda föreslår utskottet att
motion 1999/2000:MJ408  (v) yrkandena 6 och 7 lämnas
utan vidare åtgärd.


Utskottet saknar underlag  för  att  närmare bedöma
förutsättningarna  för  att  hantera  fiskrens   som
miljöfarligt    avfall.    Enligt   den   gemensamma
fiskeripolitiken är dumpning  av  fisk  och fiskrens
tillåten.  Forskning  om möjligheterna att  minimera
dumpning   av  fisk bedrivs  bl.a.  inom  ramen  för
Nordsjökonferensen.   Motion   1999/2000:MJ410  (kd)
yrkande 3 avstyrks.


Fiskeriverket    är   huvudman   för   ett    antal
fiskeriforskningslaboratorier,
Havsfiskelaboratoriet,     Kustlaboratoriet     samt
Sötvattenslaboratoriet.     I    Fiskeriutredningens
betänkande,  Fiskeriadministrationen   i   ett   EU-
perspektiv  (SOU  1998:24), har utredaren analyserat
vilken  FoU-verksamhet   som   bör   handläggas   av
Fiskeriverket  respektive handhas av andra utförare.
I  betänkandet  föreslås   att   den   grundläggande
forskningen i huvudsak skall utföras av  universitet
och  högskolor medan den tillämpade forskningen  som
är direkt  användbar  för  myndighetsutövningen  bör
bedrivas    såväl    inom   Fiskeriverket   som   av
universiteten.  Finansieringen   av   denna   senare
verksamhet  skall  ske  med  dels anslagsmedel, dels
genom att medel söks externt,  t.ex.  hos Skogs- och
jordbrukets  forskningsråd  (SJFR),  Stiftelsen  för
Miljöstrategisk    forskning   (MISTRA)   och    EG-
kommissionen. Vidare  kan  medel,  som  med  stöd av
lagen   (1998:812)  med  särskilda  bestämmelser  om
vattenverksamhet avsätts för fiskevårdande åtgärder,
tas  i  anspråk.   Finansieringsbilden  för  området
Fiskeresurser  är mycket  splittrad.  Finansieringen
via anslaget C1  har under år 1998 minskat från 39,7
%   till   32   %.   Finansieringen   från   svenska
myndigheter,  forskningsråd  m.m.  har  minskat  sin
andel från 41,4 % till 34,1 % medan andelen EU-medel
har ökat från 8,1  %  till  18,6  %. Denna ökning är
dels hänförlig till forskningsverksamhet,  dels till
fiskerikontrollen.  Enligt  1999  års regleringsbrev
för  Fiskeriverket skall verket senast  den  1  mars
2000 redovisa  vidtagna  åtgärder  av  betydelse för
myndighetens  organisation bl.a. vad gäller  verkets
forsknings- och  undersökningsverksamhet.  Utskottet
anser   det   lämpligt  att  avvakta  Fiskeriverkets
redovisning i denna  fråga  och  föreslår att motion
1999/2000:MJ410  (kd)  yrkande 7 lämnas  utan  någon
riksdagens vidare åtgärd.


När det gäller utbildning  inom  fiskeområdet finns
sådan   fr.o.m.  hösten  2000  på  energiprogrammet,
fartygsgrenen  (inriktning  sjöfartsteknik).  Enligt
vad  utskottet  erfarit har programmet tidigare haft
få  sökande.  Höstterminen   1999  var  antalet  748
stycken,  varav cirka 200 elever  på  den  gren  där
ämnet kan erbjudas  årligen.  Utbildningen  i  ämnet
fisketeknik   syftar   till   att  ge  grundläggande
kunskaper     om    drift    och    underhåll     av
fiskefartygsanläggningar     med     hänsyn     till
tillgänglighet,  driftsäkerhet  och  kvalitet. Ämnet
skall  även  ge  möjlighet att nå den kompetens  som
rekommenderas enligt  konventionen  (IMO/STCW-F Code
1995) om yrkesfiskares utbildning, certifiering  och
vakthållning.   Även   Göteborgs   universitet   och
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har utbildningar
inom fiskeområdet. SLU har kurser som sammanlagt kan
omfatta   två   år   samt  möjlighet  till  fortsatt
forskning.   Vidare  finns   kurser   i   jakt   och
fisketurism  och   sötvattenbiologi.  Huvuddelen  av
denna utbildning finns vid SLU i Umeå. Vid Göteborgs
universitet  finns  ett  treårigt  fiskevårdsprogram
(120  poäng).  Chalmers  har  teknikutbildning  inom
fiskerinäringen   som   bl.a.   avser   transporter,
konserveringsteknik,  kylning m.m.  Med utgångspunkt
i de synpunkter miljö-  och  jordbruksutskottet  har
att  företräda  föreslår  utskottet  att  motionerna
1998/99:MJ412  (c)  och 1999/2000:Ub274 (c) med  det
anförda lämnas utan vidare åtgärd.


Enligt  lagen  (1957:390)   om   fiskearrenden  får
arrendator   inte  upplåta  fisket  åt  annan   utan
medgivande av  fastighetsägaren.  Utskottet  är inte
berett att föreslå något uttalande med anledning  av
det i motion 1999/2000:MJ403 (m) yrkande 2 framförda
önskemålet  om  en översyn av lagstiftningen i denna
del för att främja  entreprenörers  möjligheter  att
utveckla  fisketurismen.  Motionen avstyrks i berörd
del.    När    det    gäller    tillämpningen     av
strandskyddsreglerna   erinrar   utskottet   om  att
riksdagen   antagit  de  lagbestämmelser  i  7  kap.
miljöbalken som reglerar strandskyddets innebörd och
tillämpning.  De  kriterier  som  gäller  för  t.ex.
undantag från strandskyddet anges i lagtexten och  i
viss  mån i förarbetena. Detta innebär att riksdagen
i första hand måste aktualisera frågan om lagändring
om ytterligare  undantag  från  strandskyddsreglerna
skulle  anses motiverade. Med det  anförda  avstyrks
yrkande 3 i motionen.


Hemställan
Utskottet hemställer


1.  beträffande  ett  långsiktigt hållbart
fiske


att riksdagen avslår motionerna  1998/99:MJ224  yrkande  35,
1998/99:MJ407,    1998/99:MJ410    yrkande    1,
1998/99:MJ411   yrkande  1  och  1999/2000:MJ257
yrkande 15,


2. beträffande fiskekvoter


att riksdagen avslår  motionerna  1999/2000:MJ405 yrkande 3,
1999/2000:MJ407  yrkande  2  och 1999/2000:MJ408
yrkandena 1 och 2,


res. 1 (v)


3. beträffande laxfisket i Östersjön


att  riksdagen  avslår motionerna   1998/99:MJ401  yrkandena
3-5,   1998/99:MJ413    yrkandena   1   och   2,
1998/99:MJ797, 1999/2000:
MJ401  yrkande 3,   1999/2000:MJ413  yrkande  1,
1999/2000:MJ414      delvis,     1999/2000:MJ415
yrkandena  1 och 2, 1999/2000:MJ753  yrkande  11
och 1999/2000:N388 yrkande 17,


res. 2 (v, mp)


4. beträffande Sveriges laxfiskekvot


att riksdagen avslår motion  1998/99:MJ404 yrkandena
1-3,


5. beträffande torskfisket


att riksdagen  avslår  motionerna  1999/2000:MJ408 yrkande 9
och  1999/2000:MJ410 yrkande 1,


6. beträffande drivgarnsfisket


att riksdagen avslår motionerna  1998/99:MJ401  yrkandena  1
och 2 samt  1999/2000:MJ401 yrkandena 1 och 2,


res. 3 (mp)


7.  beträffande  det  kustnära  trålfisket
m.m.


att    riksdagen    avslår    motionerna    1999/2000:MJ402,
1999/2000:MJ407   yrkande   1,   1999/2000:MJ408
yrkandena  3 och 10, 1999/2000:MJ410  yrkande  6
och 1999/2000:MJ412,


res. 4 (v, c, mp)


8.  beträffande   begränsning   av   visst
fiske


att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ408 yrkande 8,


res. 5 (v)


9. beträffande ålhuttning


att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ409 och 1999/2000:
MJ411,


10. beträffande selektiva redskap m.m.


att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ409  yrkande  2,
1999/2000:MJ410  yrkande  2  och 1999/2000:MJ914
yrkande 3,


11.   beträffande   fiskets   strukturstöd
m.m.


att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ402 och 1999/2000:
MJ408 yrkandena 4 och 5,


12.  beträffande  statlig  ersättning  för
regleringen av fisket


att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ404 yrkande 4,


13.   beträffande  införsel   av   levande
kräftor


att riksdagen avslår motion  1998/99:MJ403,


14. beträffande  utsättning  av  fisk  ock
kräftdjur m.m.


att   riksdagen   avslår   motionerna   1998/99:MJ405    och
1999/2000:MJ774 yrkande 5,


15.    beträffande   fiskevård   i   vissa
vattenområden


att riksdagen  med  anledning  av  motionerna  1998/99:MJ406
yrkande   1,   1998/99:MJ410   yrkande   3   och
1999/2000:MJ403  yrkande  1  som  sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,


16. beträffande marina reservat


att  riksdagen avslår motion  1999/2000:MJ408  yrkandena  11
och 12,


17.   beträffande   lokala  intressen  vid
reservatsbildning


att riksdagen avslår motion  1999/2000:MJ406 yrkande 1,


18. beträffande svensk fisketurism


att riksdagen avslår motionerna  1999/2000:MJ403  yrkande 4,
1999/2000:MJ413   yrkande   2,   1999/2000:MJ414
delvis och 1999/2000:MJ415 yrkande 3,


19. beträffande viltskadeersättning


att riksdagen avslår motionerna  1999/2000:MJ409  yrkande  1
och 1999/2000:MJ906 yrkande 2,


res. 6 (mp)


20.     beträffande     ersättning     för
miljörelaterade driftstörningar


att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ408, 1998/99:MJ411
yrkande  4,  1998/99:MJ702  och  1999/2000:MJ406
yrkande 2,


res. 7 (m, kd, c, fp)


21.  beträffande  märkning  av  vildfångad
fisk


att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ408  yrkandena 6 och
7,


22. beträffande hanteringen av fiskrens


att riksdagen avslår motion  1999/2000:MJ410 yrkande 3,


23.    beträffande    fiskelaboratoriernas
ekonomiska situation


att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ410 yrkande 7,


24.     beträffande    utbildning     inom
fiskeområdet


att   riksdagen    avslår    motion     1998/99:MJ412    och
1999/2000:Ub274,


25. beträffande fiskearrende


att riksdagen avslår motion  1999/2000:MJ403 yrkande 2,


26. beträffande strandskyddet


att riksdagen avslår motion  1999/2000:MJ403 yrkande 3.


res. 8 (m, kd, c)


Stockholm den 24 februari 2000




På miljö- och jordbruksutskottets vägnar




Dan Ericsson






I  beslutet har deltagit: Dan Ericsson (kd), Sinikka
Bohlin (s), Göte Jonsson (m), Inge Carlsson (s), Kaj
Larsson  (s),  Maggi Mikaelsson (v), Ingvar Eriksson
(m), Alf Eriksson  (s),  Carl G Nilsson (m), Ingemar
Josefsson (s), Ann-Kristine  Johansson  (s),  Kjell-
Erik  Karlsson  (v),  Catharina  Elmsäter-Svärd (m),
Gudrun Lindvall (mp), Eskil Erlandsson  (c),  Harald
Nordlund (fp) och Ester Lindstedt-Staaf (kd).


Reservationer
1. Fiskekvoter (mom. 2)




Maggi  Mikaelsson  och Kjell-Erik Karlsson (båda  v)
anför:




När det gäller fördelning av fiskekvoter bör en del
av  kvoten  kunna  användas   till  att  bevara  den
biologiska mångfalden. Man bör avstå från att ta upp
tilldelade  kvoter  om  det  är nödvändigt  för  att
säkerställa  långsiktigt hållbara  fiskbestånd.  Ett
land som avsätter  en del av sin kvot för att minska
uttaget får dock inte  vid  framtida  kvotfördelning
missgynnas. En del av kvoten bör alltid kunna tas ut
som sparande.




Mot bakgrund av det anförda anser vi att  utskottets
hemställan under 2 bort ha följande lydelse:


2. beträffande fiskekvoter


att   riksdagen   med   anledning  av  motion  1999/2000:MJ408
yrkandena 1 och 2 samt med  avslag på motionerna
1999/2000:MJ405  yrkande  3 och  1999/2000:MJ407
yrkande  2  som sin mening ger  regeringen  till
känna vad ovan anförts,




2. Laxfisket i Östersjön (mom. 3)




Maggi Mikaelsson  (v),  Kjell-Erik  Karlsson (v) och
Gudrun Lindvall (mp) anför:




Ett  hot  mot  den  vilda  laxen  är  fisket  på  de
blandbestånd  som  fortfarande kan beskattas.  Odlad
och utsatt lax har samma  livscykel  och tillväxtfas
som  den  vilda. De har gemensamma uppväxtområden  i
Östersjön  där   de   också   fiskas.  Havsfisket  i
Östersjön sker således på blandbestånd  och  det går
inte  att  "spara"  eller  undvika  den vilda laxen.
Vildlaxen har minskat kraftigt och den  utgör  i dag
endast  ca  10 % av det totala beståndet. Enligt vår
mening borde  det inte vara tillåtet att fiska lax i
blandade bestånd.  Den  vilda  laxen  är klassad som
sårbar   i   Artdatabankens   och  Naturvårdsverkets
hotlista. Med hänsyn till att försiktighetsprincipen
skall ha accepterats inom Fiskerikommissionen  borde
kvoterna  i  Östersjön  minska.  Regeringen  bör med
kraft   verka   för  att  stoppa  allt  laxfiske  på
uppväxtområdena.  Med  undantag  av andra vatten som
har  en egen reproducerande laxstam  hör  den  vilda
laxen  Norrland och de laxförande vattendragen till.
Att flytta laxfisket norrut ger inte bara biologiska
fördelar  man kan fiska selektivt på odlad lax  utan
det ger Norrland underlag för en fisketurism och ett
bättre ekonomiskt utbyte av laxen.




Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan
under 3 bort ha följande lydelse:


3. beträffande laxfisket i Östersjön


att   riksdagen  med  anledning  av  motionerna  1998/99:MJ401
yrkandena   3-5,   1999/2000:MJ401   yrkande  3,
1999/2000:MJ415     yrkandena     1    och    2,
1999/2000:MJ753  yrkande  11  och 1999/2000:N388
yrkande   17   och   med  avslag  på  motionerna
1998/99:MJ413 yrkandena  1 och 2, 1998/99:MJ797,
1999/2000:MJ413   yrkande   1,   1999/2000:MJ414
delvis som sin mening ger regeringen  till känna
vad ovan anförts,




3. Drivgarnsfisket (mom. 6)




Gudrun Lindvall (mp) anför:




Drivgarnsfisket  är  ett  hot  mot  den vilda laxen.
Fisket  sker  helt utan möjlighet att kunna  påverka
vilken lax man  beskattar  och  kan därför leda till
utrotning  av den vilda laxen. De  långa  drivgarnen
utgör dessutom  ett  hot mot Östersjöns tumlare, säl
och fågel, som fastnar i garnen och drunknar. Enligt
min   mening   skall   Sverige   ensidigt   begränsa
drivgarnsfisket i Östersjön och tillåta högst 2,5 km
drivgarn per båt. Vidare  skall  Sverige inom EU och
Fiskerikommissionen verka för att  längsta  tillåtna
drivgarnslängd  i Östersjön skall vara högst 2,5  km
drivgarn per båt.




Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 6 bort ha följande lydelse:


6. beträffande drivgarnsfisket


att  riksdagen   med  anledning  av  motionerna  1998/99:MJ401
yrkandena   1   och  2   samt    1999/2000:MJ401
yrkandena 1 och 2  som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,




4. Det kustnära trålfisket m.m. (mom. 7)




Maggi  Mikaelsson  (v),  Kjell-Erik   Karlsson  (v),
Gudrun Lindvall (mp) och Eskil Erlandsson (c) anför:




Det   pågår   ett   omfattande   industrifiske   med
motorstarka  trålare  i  Östersjön.  Det   är  stora
mängder  fisk  som  tas  upp  och  som inte går till
konsumtion.  Det  finns  en  stor  oro  för  att  de
yrkesfiskare  som  är  verksamma  inom  det kustnära
fisket i Östersjön kommer att bli lidande  om  fiske
med stora trålare tillåts fortsätta enligt nuvarande
regler. Enligt vår mening är det oerhört viktigt att
det   kan   fiskas  strömming  och  annan  fisk  för
konsumtion, och  att de lokala fiskarna kan överleva
på sitt yrke. Dessutom  är  det  ökande  foderfisket
ekonomiskt tvivelaktigt eftersom foderfisk är mindre
värd      än      konsumtionsfisk.     Även     från
försörjningssynpunkt är detta tveksamt då högvärdigt
protein inte används  direkt  (eller  inte alls) som
människoföda. Vidare bör uppmärksammas  att de stora
trålar  som används också kan ge svåra bottenskador.
Omfattningen och effekterna av dessa skador är i dag
inte klarlagda.  Vi  anser därför att industrifisket
nära  kustlinjen  bör  förbjudas.   Vidare  bör  det
moderna  trålfiskets  ekologiska  effekter  utredas.
Ansvariga  myndigheter bör dessutom  verka  för  att
fisket efter  konsumtionsfisk  ökar  på bekostnad av
foderfisket.




Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets
hemställan under 7 bort ha följande lydelse:


7. beträffande det kustnära trålfisket m.m.


att  riksdagen  med  anledning  av motionerna  1999/2000:MJ407
yrkande 1 och 1999/2000:MJ408 yrkandena 3 och 10
samt 1999/2000:
MJ412    och    med    avslag    på   motionerna
1999/2000:MJ402  och 1999/2000:MJ410  yrkande  6
som sin mening ger  regeringen  till  känna  vad
ovan anförts,




5. Begränsning av visst fiske (mom. 8)




Maggi  Mikaelsson  och  Kjell-Erik Karlsson (båda v)
anför:




Grundområden      är     utomordentligt      viktiga
uppväxtområden för  torsk,  flatfisk, ål, havsöring,
m.fl.  arter. I dessa områden  sker  ett  omfattande
nätfiske.  I näten dör och skadas massor av fisk som
inte  håller   minimimåtten   eller   fångas   under
förbjuden   tid.   Dessutom  skadas  och  dör  många
sjöfåglar.   Många   av    våra    grannländer   har
restriktioner  för  nätfiske. Vi anser  att  allmänt
nätfiske inom grundområden ut till 3 meters djup bör
förbjudas vid västkusten.  Fortsatta utredningar får
visa om denna åtgärd är tillräcklig.




Mot bakgrund av det anförda  anser vi att utskottets
hemställan under 8 bort ha följande lydelse:


8. beträffande begränsning av visst fiske


att riksdagen med anledning  av motion 1999/2000:MJ408 yrkande
8


som  sin mening ger regeringen  till  känna  vad
ovan anförts,




6. Viltskadeersättning (mom. 19)




Gudrun Lindvall (mp) anför:




Enligt min  mening  bör frågan om vilka som skall ha
ersättning  för sälskador  och  storleken  på  denna
ersättning  bli  föremål  för  en  särskild  analys.
Konflikterna mellan säl och yrkesfisket måste lösas,
men på ett annat  sätt  än genom jakt. Ett bevarande
av den biologiska mångfalden ligger i allas intresse
och det är därför naturligt  att  samhället ersätter
dem som på något sätt "drabbas" av  de arter vi vill
värna.




Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 19 bort ha följande lydelse:


19. beträffande viltskadeersättning


att riksdagen med anledning av motion  1999/2000:MJ906 yrkande
2  och  med  avslag  på  motion  1999/2000:MJ409
yrkande  1  som  sin mening ger regeringen  till
känna vad ovan anförts,




7. Ersättning för miljörelaterade
driftstörningar (mom. 20)




Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson
(m),  Carl G Nilsson (m),  Catharina  Elmsäter-Svärd
(m), Eskil  Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp) och
Ester Lindstedt-Staaf (kd) anför:




Västerhavet  döljer  många  miljöproblem,  både  nya
försyndelser  via   utsläpp   och  gamla  som  under
årtionden  lagrats  på  västerhavets   botten  genom
dumpning.  Problem  som yrkesfisket drabbas  av  när
fångsten blir förstörd  och  redskapen  går  sönder.
Enligt  vår  mening  måste det vara ett övergripande
samhällsansvar  att  garantera  ersättning  till  de
yrkesfiskare   som   drabbas    av   miljörelaterade
driftstörningar. Vi anser vidare  att  en riskanalys
bör  genomföras  när  det gäller dumpade stridsmedel
och sänkta fartyg med kemiska stridsmedel.




Mot bakgrund av det anförda  anser vi att utskottets
hemställan under 20 bort ha följande lydelse:


20. beträffande ersättning för miljörelaterade
driftstörningar


att  riksdagen  med  anledning  av  motionerna  1998/99:MJ408,
1998/99:MJ411  yrkande   4,   1998/99:MJ702  och
1999/2000:MJ406  yrkande  2 som sin  mening  ger
regeringen till känna vad ovan anförts,




8. Strandskyddet (mom. 26)




Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson
(m),  Carl  G Nilsson (m), Catharina  Elmsäter-Svärd
(m), Eskil Erlandsson  (c) och Ester Lindstedt-Staaf
(kd) anför:




I  dag  finns  många  hinder  för  en  ändamålsenlig
utveckling av fisketurismen  i Sverige. Dessa hinder
måste  åtgärdas  om  turismen ska  bli  den  växande
näring som den har möjlighet  att  bli.  Det handlar
både   om   attityder   och  om  otidsenliga  lagar.
Inställningen till turismen  hos kommunala politiker
och  handläggare  kan  vara  avgörande   för  om  en
entreprenör  finner  det  mödan  värt  att satsa  på
turism. När det gäller strandskyddet bör  enligt vår
mening  bestämmelserna  kunna  medge  etablering  av
"camper",   stugor   och   bryggor   för   att   öka
tillgängligheten  till fiske och natur, vilket ju är
näringens övergripande  affärsidé.  Om den nuvarande
lagstiftningen  inte  tillåter  den  här   typen  av
etableringar  bör  den  bli  föremål för en översyn.
Därefter bör regeringen återkomma till riksdagen med
erforderliga förslag.




Mot bakgrund av det anförda anser  vi att utskottets
hemställan under 26 bort ha följande lydelse:


26. beträffande strandskyddet


att riksdagen med anledning av motion  1999/2000:MJ403 yrkande
3  som sin mening ger regeringen till känna  vad
ovan anförts.


Särskilda yttranden




1. Det kustnära trålfisket m.m.




Dan Ericsson  och  Ester  Lindstedt-Staaf  (båda kd)
anför:




Trålfiske med fartyg över 20 meter har fr.o.m. den 1
januari  2000 förbjudits innanför baslinjen i  vissa
skärgårdsområden. Kristdemokraterna anser detta vara
en riktig  åtgärd.  I  Danmark  har  man infört s.k.
kustzonsförvaltning inom vissa områden.  Inom  dessa
områden   råder   begränsningar   när   det   gäller
fartygsstorlek, motorstyrka och typ av fiskeredskap.
Syftet  är  att  skydda  växt-  och  djurliv  i  det
kustnära  havet  till  gagn för ett uthålligt fiske.
Syftet   är  också  att  kunna   hålla   de   mindre
fiskelägena   levande.  Fiskeriverket  skall  utreda
fisket i Östersjön  och  förväntas  då  även  beakta
möjligheterna      till     kusthavszonsförvaltning.
Kristdemokraterna  anser   att   en   utredning   om
kusthavszonsförvaltning bör avse hela Sverige.




2. Lokala intressen vid reservatsbildning




Eskil Erlandsson (c) anför:




Yrkesfisket     utgör    en    viktig     bas    för
sysselsättningen i många skärgårdssamhällen. Den del
av kusten som fortfarande  uppfattas  som en levande
skärgård   har   en   gång  kommit  till  genom   en
månghundraårig   utveckling   av   yrkesfisket   och
kringliggande verksamhet. Det är alltså verksamheter
och företagande med  direkt  koppling till havet som
skapat förutsättningar för ett  aktivt  och  levande
samhälle.  Ett  samhälle  som  många  besökare också
känner som det mest naturliga att möta  när  man når
den svenska västkusten.


Längs västkusten och den bohuslänska skärgården har
det   alltid  funnits  ett  tydligt  samband  mellan
boendet  vid  havet  och det yrkesverksamma livet på
havet. Utvecklingen för  det  småskaliga yrkesfisket
har varit mycket negativ under  senare år men fisket
och dess kringverksamheter är fortfarande  en viktig
näring  för  småsamhällena i dessa trakter. Samhälle
och näringsliv  i  de  nordbohuslänska kommunerna är
också  präglat  av  att människor  får  sin  utkomst
direkt eller indirekt  från  havet. Därför är den på
västkusten pågående diskussionen  om marina reservat
och den av regeringen anförda inriktningen om marina
reservat    olycklig.    Marina    reservat    eller
nationalparker  innebär  regleringar av  fisket  och
krav på restriktioner för  trålning. Jag vill därför
framhålla     vikten    av    fisket    och     dess
kringverksamheter  för  småsamhällena  och vidhåller
därmed  intentionerna  i våra motionsyrkanden  under
ifrågavarande moment.




3. Utbildning inom fiskeområdet




Eskil Erlandsson (c) anför:




Fiskerinäringen    är    i    stort     behov     av
utbildningsmöjligheter.  Det  gäller  utbildning som
riktar  sig  både  till dem som redan i dag  arbetar
inom näringen samt utbildning  för  att möta behovet
av  nyrekrytering  och  föryngring. Grundutbildning,
högre utbildning samt tillgång till vidareutbildning
är  avgörande för att varje  enskild  person  i  dag
skall  kunna  leva  upp  till myndigheternas krav på
kompetens och vara uppdaterad  på den förändring som
sker inom yrket.


Fiskerisektorn behöver utbildade  människor och det
finns     stora     fördelar     med    att    samla
utbildningsresurserna   till   en   enhet.    Dagens
utbildning   inom   fiskerinäringen   är   allt  för
splittrad  på  många  enheter.  För  att  tillgodose
utbildningsbehovet  för  dem  som skall arbeta  inom
primärnäringen  yrkesfisket, förstahandsmottagningen
av  fisk,  beredningsindustrin,   fiskodlingen   och
försäljningsledet   behövs  en  utbildningsresurs  i
Sverige.  Även  de  olika  myndigheternas  behov  av
personal inom fiskerinäringen med adekvat utbildning
måste    kunna    tillgodoses.    I    dag    saknas
specialutbildningar  för  de allra flesta inom detta
område.  Bristen  på  sådan  utbildning   och  högre
utbildningsmöjligheter     skapar    därmed    också
svårigheter att finna olika  karriärmöjligheter  för
dem som arbetar inom de olika sektorerna.


För att kunna erbjuda en adekvat yrkesutbildning på
alla  nivåer,  inklusive högskolenivå, bör en samlad
utbildningsresurs  för  fiskerinäringen tillskapas i
Sverige.  Jag  vill  därför   framhålla   vikten  av
utbildningsmöjligheter   inom   fiskeriområdet   och
vidhåller  därmed  intentionerna  i   våra   berörda
motionsyrkanden.