Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
1999/2000:MJU05

Livsmedelskontroll

Innehåll

1999/2000


MJU5


Sammanfattning
I  betänkandet  behandlas  35  motionsyrkanden  från
allmänna  motionstiden  1998  och 21 motionsyrkanden
från      allmänna     motionstiden     1999      om
livsmedelskontroll.     Samtliga     motionsyrkanden
avstyrks, bl.a. med hänvisning till EG:s  rättsakter
på   livsmedelsområdet   och   pågående  arbete  med
frågorna.  Beredningen  har  skett  i  enlighet  med
utskottets  planering  av  motionsbetänkanden  under
innevarande  valperiod,  vilket  bl.a.  innebär  att
vissa ärendegrupper inte behandlas  rutinmässigt vid
varje riksmöte utan med något längre intervaller.


Till betänkandet har fogats 11 reservationer  och 4
särskilda yttranden.




Motionerna
Motioner från allmänna motionstiden 1998




1998/99:MJ218  av  Jonas  Ringqvist  m.fl.  (v) vari
yrkas


1.   att   riksdagen  begär  att  regeringen  låter
utarbeta ett program för en förändrad köttkonsumtion
enligt vad i motionen anförts,


2. att riksdagen begär att regeringen driver frågan
om en förändring  av  EU:s  jordbrukspolitik för att
uppnå en förändrad köttkonsumtion  i EU enligt vad i
motionen anförts,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om att  skolor  skall
erbjuda   elever    ett    fullvärdigt   vegetariskt
alternativ till kött i skolan.


1998/99:MJ219 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas


12.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad  i  motionen anförts om en kommission
för säkra livsmedel.


1998/99:MJ228  av  Ingvar   Eriksson  och  Elizabeth
Nyström (m) vari yrkas att riksdagen  av  regeringen
begär utvärdering av kampen mot salmonellan  och hur
kontrollen av importerade produkter fungerar.




1998/99:MJ254  av  Ingvar  Eriksson  m.fl.  (m) vari
yrkas


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om gränsdragningen
mellan läkemedel och livsmedel,


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om gemensamma  regler
för functional food-produkter inom EU.


1998/99:MJ508 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas


1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
strategi för att öka andelen vegetabilier i kosten,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts   om  märkning  av
livsmedel.


1998/99:MJ509  av  Inga Berggren och Anna  Åkerhielm
(m) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om klarare regler för
s.k.     functional    foods    och    för    svensk
livsmedelsindustris  möjligheter  att  hävda  sig på
denna växande marknad,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om att intensifiera
arbetet  inom  EU  i syfte att  ta  fram  gemensamma
regler för marknadsföring  och  utveckling  av  s.k.
functional foods.


1998/99:MJ513  av  Gudrun  Lindvall  m.fl. (mp) vari
yrkas


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige skall gå
före  och  förbjuda  försäljning av mat innehållande
hela eller processade GMO,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  märkning  av såväl
hela  som  processade  livsmedel  av  genmanipulerat
ursprung om förbud inte kan skapas.


1998/99:MJ518 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen  hos  regeringen  begär  en  sänkning   av
bidragsgränserna  för  dricksvattenradon  i  privata
brunnar,  så  att  fler kan söka bidrag och anslaget
utnyttjas fullt ut.




1998/99:MJ520 av Ester  Lindstedt-Staaf  m.fl.  (kd)
vari yrkas


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna      vad     i     motionen     anförts     om
myndighetsföreskrifter  för  utbildning  av personal
som arbetar med dricksvattenfrågor,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  vikten av  att
Sverige arbetar för en global vattenkonvention.


1998/99:MJ522  av Gunnel Wallin och Rigmor  Ahlstedt
(c) vari yrkas att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen  till känna vad i motionen anförts om att
krav på kunskaper  om  livsmedelshantering  införs i
livsmedelslagstiftningen.




1998/99:MJ523  av  Kent  Härstedt och Annika Nilsson
(s)  vari yrkas att riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen  till  känna vad i motionen anförts om en
tydlig märkning av genförändrade livsmedel.




1998/99:MJ524 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om märkning av burägg.


1998/99:MJ526  av Marietta  de  Pourbaix-Lundin  (m)
vari yrkas


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts   om  obligatorisk
märkning av ägg.


1998/99:MJ749 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas


15.  att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen
till känna vad i motionen  anförts  om  märkning och
särhållning av gentekniskt modifierade produkter.


1998/99:MJ774  av  Lars  Leijonborg m.fl. (fp)  vari
yrkas


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  att regeringen bör
verka för att konsumentskyddet skall  grundas på ett
regelverk som finns och tillämpas enhetligt  i  hela
EU,


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att konsumentskyddet
skall bygga på försiktighetsprincipen,


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om att regeringen för
att  åstadkomma   en   effektivare   konkurrens  och
snabbare kvalitetsutveckling inom EU bör  verka  för
att livsmedelssektorn successivt marknadsanpassas,


9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om att regeringen inom
EU skall verka för att kommissionen snarast tar fram
program  för  bekämpning av salmonella med syfte att
skapa salmonellafria livsmedel,


11. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till  känna  vad  i motionen anförts om att  Sverige
utan prestige bör kunna  överge svenska symboler och
system    till    förmån    för    ett     gemensamt
livsmedelssäkerhetsprogram


12.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till  känna vad i motionen anförts  om  att  Sverige
inom  EU   skall   verka   för   en  avreglering  av
livsmedelsmarknaden.


1998/99:MJ781 av Gunnel Wallin m.fl. (c) vari yrkas


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om att  införa  en
ursprungsmärkning av livsmedel,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om att  Sverige  skall
vara pådrivande i EU för ett tydligt märkningssystem
på genmodifierade produkter,


9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i motionen anförts om att förbjuda import
från  de  länder   som   inte   följer   kraven   på
salmonellafria livsmedel,


10.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  resurser till
kommunerna för kontroll av import,


11.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  resurser  för
forskning   och   hantering  av  livsmedel  för  att
förhindra sjukdom på grund av bakteriegruppen EHEC.


1998/99:MJ804 av Maggi  Mikaelsson  m.fl.  (v)  vari
yrkas


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ursprungsmärkning.


1998/99:So374 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari
yrkas


10.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till    känna    vad    i   motionen   anförts    om
innehållsdeklaration och ursprungsmärkning.


1998/99:So375 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i  motionen  anförts   om   förbättrad
innehållsdeklaration på livsmedel och kemikalier.




Motioner från allmänna motionstiden 1999




1999/2000:MJ252   av  Harald  Nordlund  och  Lennart
Kollmats (fp) vari yrkas


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts om att regeringen inom
EU skall verka för att kommissionen snarast tar fram
program för bekämpning  av  salmonella med syfte att
skapa salmonellafria livsmedel,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  att regeringen bör
verka för att konsumentskyddet skall  grundas på ett
regelverk som finns och tillämpas enhetligt  i  hela
EU,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige inom  EU
skall     verka     för     en     avreglering    av
livsmedelsmarknaden       och      en      successiv
marknadsanpassning av livsmedelssektorn,


1999/2000:MJ254  av  Alf Svensson  m.fl.  (kd)  vari
yrkas


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts  om  återinförande  av
bidrag för radonsanering av vatten,


1999/2000:MJ505 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts  om att förbudet mot
azo-färgämnen måste behållas i Sverige,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att  regeringen  bör
utnyttja  skyddsklausulen samt överklaga beslutet om
azo-färgämnen till EG-domstolen.


1999/2000:MJ508  av Inga Berggren och Anna Åkerhielm
(m) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen  anförts  om  vikten  av  att
egenåtgärdsprogrammet utvidgas,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen  anförts  om  vikten  av  EU-
gemensamma regler  för utveckling och marknadsföring
av functional foods.


1999/2000:MJ513  av Dan  Ericsson  m.fl.  (kd)  vari
yrkas


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts   om  märkning  av
livsmedel,


1999/2000:MJ519   av   Jonas  Ringqvist  och   Karin
Svensson Smith (v) vari yrkas  att riksdagen som sin
mening  ger regeringen till  känna  vad  i  motionen
anförts om  att det skall ställas grundläggande krav
på utbildning  och  kunskap i bl.a. hygienfrågor för
personer som skall hantera oförpackade livsmedel.




1999/2000:MJ534 av Ester  Lindstedt-Staaf  (kd) vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om nödvändigheten  av
bidrag till privata vattentäkter för radonsanering,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen  anförts  om  en  kampanj  för
radonsanering,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna     vad      i     motionen     anförts     om
bidragskonstruktionen  beträffande  radonsanering av
vatten.


1999/2000:MJ536  av Karin Svensson Smith  och  Marie
Granlund (v, s) vari  yrkas  att  riksdagen  som sin
mening  ger  regeringen  till  känna  vad i motionen
anförts  om  behovet  av en officiell definition  av
functional foods.




1999/2000:MJ605 av Ingvar  Eriksson  m.fl.  (m) vari
yrkas


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om gränsdragningen
mellan läkemedel och livsmedel,


9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om gemensamma  regler
för functional food-produkter inom EU,


1999/2000:MJ727  av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)
vari yrkas


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  radonsanering  av
vatten,


12.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till  känna vad i motionen anförts  om  att  Sverige
inom FN skall arbeta för en global vattenkonvention.


1999/2000:L713  av  Karin  Pilsäter  m.fl. (fp) vari
yrkas


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om avregleringen  inom
jordbrukssektorn.


1999/2000:U505  av  Lars  Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas


20.  att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen
till  känna   vad   i   motionen   anförts   om  ett
tillförlitligt  märkningssystem som en förutsättning
för en fungerande livsmedelsmarknad.


1999/2000:U512 av  Marianne Andersson m.fl. (c) vari
yrkas


18. att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen
till    känna    vad    i    motionen   anförts   om
salmonellabekämpning.


Utskottet
Studiebesök




Utskottet företog den 18 oktober 1999
studiebesök vid Sveriges lantbruks-
universitet och Statens veterinärmedicinska
anstalt.


Märkning av livsmedel




Motionerna




När  det  gäller  märkning av livsmedel  bör  enligt
motion MJ508 (kd) Sverige  intensifiera  arbetet för
ändring av EG:s märkningsregler så att konsumenterna
kan  ges  fullgod information (yrkande 2). I  motion
MJ774 (fp)  betonas  att  Sverige  utan prestige bör
kunna  överge svenska symboler till förmån  för  ett
gemensamt  program  för  livsmedelssäkerhet (yrkande
11). Enligt motion MJ781 (c)  bör  ursprungsmärkning
av  livsmedel  införas  (yrkande 3). Motionärerna  i
motion MJ804 (v) anser att  ett  märkningssystem för
transporterna mellan produktions-  och  inköpsställe
bör införas (yrkande 7). I motion So374 (kd) betonas
angelägenheten  av  att  Sverige  driver  kravet  på
gemensamma  obligatoriska regler för deklaration  av
alla  allergener   i   livsmedel.   En   heltäckande
kartläggning  av  förekomsten av allergiframkallande
ämnen  bör  genomföras   (yrkande  10).  Behovet  av
förbättrad  innehållsdeklaration  på  livsmedel  och
kemikalier betonas i motion So375 (mp) yrkande 2.


Krav på märkning  av  burägg förs fram i motionerna
MJ524 (mp) yrkande 1 och MJ526 (m) yrkande 2.




Utskottets överväganden




Som   utskottet   tidigare  framhållit   (se   bl.a.
1997/98:JoU14)     är     EG:s     rättsakter     på
livsmedelsområdet      till     övervägande      del
totalharmoniserade, vilket  innebär  att det inte är
tillåtet  för  ett  medlemsland  att  ha  vare   sig
strängare eller liberalare bestämmelser. EG:s regler
bygger    i    stora    delar   på   internationella
rekommendationer från Codex  Alimentarius, vilket är
samlingsnamnet för FAO:s (FN:s  livsmedelsorgan Food
and Agriculture Organization) och  WHO:s  gemensamma
program  för  bl.a. standarder, riktlinjer och  råd.
EG:s direktiv nr  79/112/11 om märkning av livsmedel
har    inte   tillåtit   obligatoriska    krav    på
ursprungsmärkning.   Denna   fråga   har  vid  flera
tillfällen tagits upp av Sverige. Sedan  den  1 juli
1997  gäller  emellertid  rådets  förordning (EG) nr
820/97   om   upprättande   av   ett   system    för
identifiering  och registrering av nötkreatur och om
märkning av nötkött  och  nötköttsprodukter.  Enligt
förordningen  blev  det  möjligt  att  tillämpa  ett
system för frivillig, detaljerad märkning av nötkött
och   nötköttsprodukter,   såsom   ursprung,   vissa
kännetecken   eller  produktionsförhållanden.  Dessa
regler gäller till  den 1 januari 2001 då ett system
för obligatorisk märkning av nötkött inrättas. Rådet
arbetar för närvarande  med den närmare utformningen
av systemet. Det kan nämnas att enligt kommissionens
förordning (EG) nr 1468/1999  disponerar Sverige för
en  informationskampanj om märkning  190  000  euro,
varav  8  000 euro för utvärdering av kampanjen. När
det gäller  krav  på märkning av allergiframkallande
ingredienser  har  en   lista  fastställts  över  de
ingredienser som skall anges på förpackningen.


Enligt  direktiven 1999/10/EEG  (om  undantag  från
bestämmelserna   i   artikel  7  i  rådets  direktiv
79/112/EEG om märkning  av livsmedel) och 1997/4/EEG
skall mängddeklaration anges  för vissa ingredienser
eller  grupper  av ingredienser,  bl.a.  socker  och
sötningsmedel    och     t.ex.     champinjoner    i
champinjonsoppa respektive svamp i svampsoppa.


Inom Codex Alimentarius fattades i juli 1999 beslut
att, om en sammansatt ingrediens utgör mindre än 5 %
av   det   färdiga  livsmedlet,  t.ex.  majonnäs   i
potatissallad,  endast  den sammansatta ingrediensen
behöver anges. Dessförinnan gällde en regel om minst
25 %.


I betänkandet Märk väl!  (SOU 1999:7) framläggs ett
antal   förslag  som  syftar  till   att   förbättra
märkningen  av  bl.a. livsmedel. Bland förslagen kan
nämnas att Sverige  inom  EG-samarbetet  - och annat
internationellt  samarbete på området - skall  verka
för att informationen i ingrediensförteckningarna på
livsmedelsförpackningarna  blir  så  fullständig som
möjligt så att konsumenterna kan undvika  ämnen  som
riskerar  deras  hälsa  eller  går emot deras etiska
övertygelse.    Vidare   skall   Sverige    i    det
internationella  standardiseringsarbetet  verka  för
ökad  tillgänglighet   när   det   gäller  märkning.
Livsmedelsverket  och andra berörda myndigheter  bör
ges i uppdrag bl.a. att utreda förutsättningarna för
kompletterande  information   i  form  av  frivillig
märkning. Betänkandet bereds i Regeringskansliet.


Med det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna
MJ508 (kd) yrkande 2, MJ774 (fp)  yrkande  11, MJ781
(c)  yrkande  3,  MJ804  (v)  yrkande  7, So374 (kd)
yrkande  10  och  So375  (mp)  yrkande  2 i den  mån
motionsyrkandena inte kan anses tillgodosedda.


Med anledning av ett antal motioner om märkning  av
ägg  framhöll  utskottet vintern 1997 att en korrekt
märkning    är    av   avgörande    betydelse    för
konsumenternas möjligheter  att  välja  mellan olika
produkter  (1996/97:JoU9). Sedan den 1 januari  1998
följer Sverige  EU:s  märkningsregler  för ägg (EG:s
förordning  nr  1274/91).  Sedan  endast  några   år
tillbaka  är  det tillåtet inom EU att märka burägg,
och arbete pågår med att utforma regler för märkning
av sådana ägg.  Rådet har nyligen antagit direktivet
99/74/EG  av den 19  juli  1999  om  att  fastställa
miniminormer  för  skyddet  av  värphöns. Direktivet
innebär bl.a. att burhållning av  värphöns  förbjuds
fr.o.m. den 1 januari 2012. I avvaktan härpå  införs
fr.o.m.  den  1 januari 2003 förbud mot byggande  av
burar och användning  av  nya  burar.  Utskottet har
erfarit att, som en följd av det nya direktivet, ett
förslag från kommissionen om ändring av förordningen
EEG/1907/90  om  vissa  handelsnormer  för  ägg  kan
väntas under hösten 1999.


För att hjälpa konsumenterna till ett medvetet  val
i  butiken har den svenska regeringen anslagit drygt
2,5  miljoner  kronor  till  en informationskampanj.
Syftet   med   kampanjen   är  att  dels   informera
konsumenterna om äggproduktion  och olika system för
hönshållning,    dels    klarlägga    konsumenternas
inställning till alternativt producerade ägg och att
motivera konsumenterna att göra val som  främjar god
djuromsorg.   Inom  den  svenska  äggnäringen  finns
dessutom långtgående planer på frivillig märkning av
burägg.


I   Jordbruksverkets    rapport   till   regeringen
Värphöns,  Lägesrapport 1999,  daterad  den  21  maj
1999, anförs  att  det  är tydligt att konsumenterna
har svårt att tolka märkningen  på äggkartongerna på
ett  riktigt  sätt. En tydligare märkning  av  äggen
skulle underlätta  för  konsumenten  att  välja  den
produktionsform  han  eller hon anser bäst främja en
god djuromsorg. Korrekt  och  fullständig märkning i
enlighet  med  EU:s handelsnormer  är  av  avgörande
betydelse  då  konsumenten   väljer   mellan   olika
produkter. De ägg som produceras i anläggningar  som
fått  dispens  från  kraven  på  rede, sittpinne och
sandbad  bör  enligt  rapporten märkas  som  burägg.
Rapporten  bereds  i  Regeringskansliet.   Utskottet
delar   motionärernas   uppfattning  att  en  tydlig
märkning   även   av   burägg   skulle    underlätta
konsumenternas valmöjligheter. Regeringen bör därför
påskynda beredningsarbetet.


Med  det  ovan  anförda anser utskottet syftet  med
motionerna  MJ524  (mp)  yrkande  1  och  MJ526  (m)
yrkande   2   i   väsentliga   delar   tillgodosett.
Motionerna bör i dessa  delar  inte  föranleda någon
riksdagens ytterligare åtgärd.




S.k. functional foods




Motionerna




I  två motioner behandlas frågan om s.k.  functional
foods, dvs. livsmedel som påstås ha hälsobefrämjande
effekter.      För     att     underlätta     svensk
livsmedelsindustris  möjligheter  att  hävda  sig på
denna växande marknad måste, enligt motionerna MJ254
yrkande   6   och   MJ509   yrkande   1   (båda  m),
gränsdragningen   mellan   läkemedel  och  livsmedel
klargöras. Regeringen bör intensifiera  arbetet  med
gemensamma regler för functional food-produkter inom
EU  i  syfte  att  åstadkomma  gemensamma regler för
marknadsföring  och  utveckling av  dessa  livsmedel
(yrkandena 7 respektive 2).




Utskottets överväganden




Vid ett flertal tillfällen  och  senast vintern 1998
(1997/98:JoU14)  har utskottet behandlat  frågan  om
s.k.  functional foods  och  gränsdragningen  mellan
livsmedel  och läkemedel. I samband härmed anordnade
utskottet en  utfrågning  i  ämnet.  I  utfrågningen
deltog    företrädare   för   berörda   myndigheter,
livsmedelsbranschen,       forskarsamhället      och
konsumenterna. Sammanfattningsvis  gav  utfrågningen
vid  handen  att det finns önskemål om att  utveckla
livsmedel   som    kan    förebygga   och   behandla
kostrelaterade sjukdomar. Det  finns  också  en stor
marknadspotential  för  livsmedelsindustrin när  det
gäller   denna  typ  av  produkter.   Vidare   finns
erfarenheter   från   medicinsk  forskning  som  kan
överföras till området.  Det framkom också att många
konsumenter   har   en  kritisk   inställning   till
hälsopåståenden när det  gäller  livsmedel  och  att
kunskap  och  vederhäftig  information  är  av  stor
betydelse  när  det gäller sambandet mellan kost och
hälsa och för konsumenternas  möjligheter  att kunna
välja en allsidig och näringsriktig kost. Behovet av
ett  regelverk  för området påtalades. I betänkandet
hänvisade utskottet  bl.a. till ett regeringsuppdrag
till  Livsmedelsverket   att  utreda  och  analysera
hälsopåståenden   vid   märkning    av    livsmedel.
Livsmedelsverket   redovisade  sitt  uppdrag  hösten
1998. Rapporten bereds i Regeringskansliet och utgör
ett underlag för Jordbruksdepartementets  arbete med
en  handlingsplan  för den fortsatta hanteringen  av
frågan. I sitt yttrande  över  kommissionens Grönbok
om livsmedelslagstiftningen har  regeringen  påtalat
att  frågan  om hälsopåståenden erbjuder svårigheter
bl.a.  med  hänsyn   till   gränsdragningen   mellan
livsmedel och läkemedel. Enligt regeringen får  dock
standarder och regler inte försvåra utvecklingen  av
hälsomässigt   gynnsamma  produkter  och  regeringen
anser därför att det finns anledning att åter ta upp
arbetet  inom EU  med  regler  för  väl  underbyggda
hälsopåståenden.  I ett frågesvar våren 1999 vidhöll
jordbruksministern   denna  ståndpunkt  och  anförde
bl.a.  att  ett regelverk  på  området  behövs.  Hon
uttalade sin  positiva  syn  på  utvecklandet av nya
livsmedel med sammansättningar som kan bidra till en
näringsriktig  kost  och  sin  ambition   att   även
fortsättningsvis  vara  pådrivande  i frågan inom EU
och  Codex Alimentarius (prot. 1998/99:78,  svar  på
fråga  1998/99:459). I sammanhanget bör också nämnas
det arbete  som  pågår inom Bioteknikkommittén (dir.
1997:120)  vad  avser   bl.a.   svensk   industriell
utveckling  inom  bioteknikområdet. Uppdraget  skall
redovisas  senast  den  1  december  2000.  Det  bör
tilläggas  att  regeringen  (Jordbruksdepartementet)
har inbjudit miljö-  och jordbruksutskottet, berörda
departement,    myndigheter    och    ett    flertal
organisationer till  en  hearing om functional foods
den 28 oktober 1999. I inbjudan  uttalar  regeringen
sin   avsikt   att  utarbeta  en  strategi  för  det
fortsatta     arbetet      med      produktspecifika
hälsopåståenden  på livsmedel. För att  kunna  driva
frågan vidare anser  regeringen  att  det  krävs mer
kunskap och ytterligare utredningar i frågan.


Av  det ovan anförda framgår att de frågor som  tas
upp i  motionerna  MJ254 yrkandena 6 och 7 och MJ509
(båda  m)  är  föremål  för  såväl  regeringens  som
berörda   myndigheters    och   livsmedelsbranschens
uppmärksamhet.   Som  utskottet   tidigare   uttalat
(1997/98:JoU14) finns  det  anledning  för riksdagen
att även i fortsättningen noga följa utvecklingen på
området. I avvaktan på resultatet av den  verksamhet
som  pågår  är  utskottet inte nu berett att föreslå
några      slutgiltiga       eller       preciserade
ställningstaganden från riksdagens sida.




Salmonella




Motionerna




I  motion MJ228 (m) begärs en utvärdering av  kampen
mot  salmonella  och  hur  kontrollen av importerade
produkter  fungerar. Enligt motion  MJ774  (fp)  bör
regeringen  inom   EU  verka  för  att  kommissionen
snarast  tar  fram ett  program  för  bekämpning  av
salmonella  med   syfte   att  skapa  salmonellafria
livsmedel (yrkande 9). Förbud  mot  import  från  de
länder  som  inte  följer  kraven  på salmonellafria
livsmedel  begärs  i  motion  MJ781 (c)  yrkande  9.
Behovet    av    resurser   till   kommunerna    för
importkontroll påtalas i yrkande 10.




Utskottets överväganden




Våren  1998  redogjorde   utskottet   utförligt  för
situationen  i  Sverige  vad  gäller förekomsten  av
salmonella i importerade livsmedel  (1997/98:JoU14).
Sedan    regeringen   överlämnat   Livsmedelsverkets
slutrapport  om  salmonellakontrollen från annat EU-
land, det s.k. garantiprojektet,  till  kommissionen
och samtliga länder i EU, har kommissionen kontaktat
berörda   länder.   Dessa   länder  har  visat  ökad
förståelse för Sveriges syn på  salmonella  och  för
det  faktum  att  det  är  möjligt  att  kontrollera
smittan. Enligt Jordbruksdepartementet har problemen
med salmonella i importerat kött på ett konstruktivt
sätt  lösts  mellan  berörda parter. När det  gäller
hanteringen av livsmedel  inom  landet är utbildning
och information viktiga faktorer  för att komma till
rätta med salmonellasmittan. Utskottet  har inhämtat
att Livsmedelsverket i samarbete med restaurang- och
storhushållens  branschorgan  SAMS,  i vilket  ingår
Kommunförbundet,   Landstingsförbundet,   Försvarets
materielverk     och    Sveriges     Hotell-     och
restaurangföretagare,  har  utarbetat  en  kursplan,
Grundkurs i livsmedelshygien. Hittills har ca 13 000
restauranganställda   genomgått  utbildningen,   och
verket  planerar  utbildning   även   för   samtliga
butiksanställda inom livsmedelsbranschen. För  detta
ändamål   har   Livsmedelsverket   sammanställt   en
särskild  kursplan, Säkra livsmedel i butik. Med det
anförda tillgodoses  enligt utskottets mening i allt
väsentligt syftet med motionerna MJ228 (m) och MJ774
(fp) yrkande 9. Motionerna  bör  i  dessa delar inte
föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.


Våren       1998       redovisades      betänkandet
Livsmedelstillsyn   i   Sverige    (SOU    1998:61).
Betänkandet  bereds  i  Regeringskansliet. Utskottet
har inhämtat att regeringen den 22 juli 1999 uppdrog
åt   Livsmedelsverket   att,    efter   samråd   med
Ekonomistyrningsverket, göra en konsekvensanalys  av
vissa  förslag  i  betänkandet.  Det av utredningens
förslag   som  enligt  remissinstanserna   är   mest
kontroversiellt  är  förslaget  om  finansiering  av
tillsynen.  Enligt  regeringen har dock vissa övriga
förslag också långtgående  ekonomiska  konsekvenser.
Förslaget om finansiering av tillsynen går ut på att
uppgiften  att  bestämma  avgiften  för anläggningar
under   kommunal   tillsyn   decentraliseras    till
kommunerna  och att motsvarande befogenheter bör ges
till  Livsmedelsverket   avseende   verkets  direkta
tillsyn. Regeringen anser att dessa förslag inte bör
ses  som fristående enheter utan som en  del  i  den
helhet som berörs av samtliga förslag i utredningen.
Mot denna  bakgrund  har  regeringen funnit behov av
ytterligare  underlag  beträffande   de   ekonomiska
konsekvenserna  av  utredningens  förslag.  Dessutom
anser  regeringen  att  finansieringen  av tillsynen
behöver   belysas   ytterligare   och  kompletteras.
Utgångspunkten är att avgifterna för tillsynen skall
uppfattas   som   rättvisa   och   inte  konkurrens-
snedvridande och att tillsynen inte  skall försämras
i  något avseende. Om Livsmedelsverket  bedömer  att
konsekvensanalysen   leder   fram   till  att  andra
åtgärder   behöver  vidtas  än  de  som  utredningen
presenterar,  bör  verket  föreslå  sådana åtgärder,
liksom  hur de lämpligen kan finansieras.  Uppdraget
skall redovisas senast den 1 juni 2000.


Kansliet      har      vidare      inhämtat     att
Jordbruksdepartementet arbetar med en  förordning om
tillsynen. Förordningen innebär att huvudmannaskapet
för  gränskontrollen  gentemot tredje land  överförs
från  kommunerna  till  staten/Livsmedelsverket.   I
konsekvens  härmed skall även avgifterna uppbäras av
verket. Regeringens  förhoppning är att förordningen
skall kunna träda i kraft den 1 juli 2000. Utskottet
har inhämtat att regeringen  inte har för avsikt att
under  pågående  riksmöte  framlägga   förslag  till
riksdagen med anledning av betänkandet.


Med   hänvisning   till  det  ovan  anförda  finner
utskottet att syftet med motion MJ781 (c) yrkande 10
i allt väsentligt kommer  att  bli tillgodosett utan
något särskilt riksdagens uttalande i frågan.


Ett tillmötesgående av motion MJ781  (c)  yrkande 9
om  importförbud  skulle  enligt  utskottets  mening
innebära  ett  flagrant avsteg från de principer  om
varors fria rörlighet  som Sverige anslöt sig till i
och med medlemskapet i EU. Motionen avstyrks i denna
del.




Genetiskt modifierade livsmedel




Motionerna




Märkning av genetiskt modifierade  livsmedel tas upp
i  flera  motioner. Enligt motion MJ513  (mp)  skall
Sverige  gå   före   och   förbjuda  försäljning  av
livsmedel som innehåller hela  eller  processade GMO
(yrkande 4). I det fall förbud inte kan  åstadkommas
bör  regler  införas  om märkning av såväl hela  som
processade  livsmedel  av   genmanipulerat  ursprung
(yrkande   5).   Behovet  av  tydlig   märkning   av
genförändrade livsmedel  påtalas i motion MJ523 (s).
Förutom  märkningen  bör  bra   informationsmaterial
finnas  tillgängligt i butiker och  hos  kommunernas
konsumentrådgivare.  Enligt  motion  MJ749  (c)  bör
obligatorisk    märkning   införas   och   genetiskt
modifierade   organismer    särhållas   under   hela
produktionskedjan (yrkande 15).  I  motion MJ781 (c)
framhålls att Sverige måste vara pådrivande i EU för
ett   tydligt   märkningssystem   på  genmodifierade
produkter (yrkande 4).




Utskottets överväganden




Grundläggande märkningsregler för s.k. nya livsmedel
(inklusive   genmodifierade   livsmedel)   finns   i
parlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av
den   27   januari   1997   om  nya  livsmedel   och
livsmedelsingredienser. Nya livsmedel  skall  märkas
om  de  skiljer  sig  från traditionellt framställda
livsmedel. Alla genmodifierade  färska  frukter  och
grönsaker,  spannmål  och  gryn  av olika slag skall
märkas. Om gener överförs från djur  till växter och
om ett livsmedel innehåller nya ämnen som kan orsaka
allergier    skall   det   framgå   av   märkningen.
Förordningen     ställer      vidare     krav     på
säkerhetsbedömning    av    nya    livsmedel     och
livsmedelsingredienser.  För  att  ett livsmedel som
framställts  med  genteknik  skall bli  godkänt  för
försäljning måste det så långt möjligt vara klarlagt
att    det    är   lika   säkert   som   motsvarande
konventionellt   framställda  livsmedel.  Utöver  de
uppgifter  som  föreskrivs   i  direktiv  79/112/EEG
fastställer rådets förordning (EG) nr 1139/98 av den
26 maj 1998 (om obligatoriska uppgifter vid märkning
av  vissa livsmedel som framställts  från  genetiskt
modifierade  organismer)  särskilda  märkningsregler
för  livsmedel  från genetiskt modifierad  soja  och
majs. Enligt förordningen skall livsmedel från sådan
soja  och majs, som  inte  innehåller  nytt  protein
eller   DNA    som   härrör   från   den   genetiska
modifieringen,   inte    omfattas   av   ytterligare
särskilda bestämmelse för  märkning.  För närvarande
pågår arbete inom kommissionen med att  upprätta  en
lista  över  livsmedelskategorier  som  inte behöver
märkas. Inom kommissionen pågår även arbete  med att
fastställa  ett  s.k.  tröskelvärde  för  oavsiktlig
förorening  av  livsmedel med DNA eller protein  som
härrör från genetisk modifiering.


I sammanhanget vill  utskottet erinra om det arbete
som pågår inom Bioteknikkommittén (dir. 1997:120). I
kommitténs   uppdrag   ingår    bl.a.   att   bedöma
långsiktiga förändringseffekter av  modern bioteknik
samt lämna förslag till en övergripande  politik för
området  i  ett  internationellt perspektiv.  Vidare
skall  kommittén  utifrån   ett   framtidsperspektiv
identifiera de frågor som kräver en  vidareutvecklad
konsekvensbedömning    och    en   fördjupad   etisk
diskussion samt bedöma möjligheter  och  identifiera
hinder   för   svensk  industriell  utveckling  inom
bioteknikområdet.  Uppdraget  skall redovisas senast
den 1 december 2000.


Utskottet   har   ingen   annan   uppfattning    än
motionärerna  om  vikten  av  att  den oro som många
konsumenter hyser för genmodifierade  livsmedel  tas
på  allvar. Vid flera tidigare tillfällen och senast
vintern  1998  (1997/98:JoU14) har utskottet betonat
det angelägna i  att  konsumenterna i de flesta fall
får kännedom om huruvida  ett  livsmedel framställts
med hjälp av eller innehåller genetiskt  modifierade
organismer.  Som utskottet tidigare har uttalat  (se
bl.a. 1995/96:JoU11)  bör  det  grundläggande kravet
från svensk sida vara att det genom märkning tydligt
framgår att en produkt innehåller  eller  består  av
sådana   organismer.  Denna  inställning  har  bl.a.
kommit  till  uttryck  i  det  tillkännagivande  som
utskottet  föreslog  våren  1996 och som innebar ett
uppdrag   till   regeringen  att  närmare   bestämma
formerna  för och omfattningen  av  märkningskravet.
Utskottet  förutsätter   att   regeringen   även   i
fortsättningen  med största kraft och stor tydlighet
driver märkningsfrågan i internationella sammanhang.
Givetvis   måste  internationella   överenskommelser
beaktas  i  den  mån  de  har  blivit  bindande  för
Sverige.


Med det ovan  anförda tillgodoses enligt utskottets
mening i allt väsentligt syftet med motionerna MJ513
(mp) yrkande 5,  MJ523 (s), MJ749 (c) yrkande 15 och
MJ781 (c) yrkande  4.  Motionerna  i dessa delar bör
inte   påkalla   någon    ytterligare  åtgärd   från
riksdagens sida.


Utskottet är emellertid inte berett att tillmötesgå
kravet i motion MJ513 (mp)  yrkande  4 på ett förbud
mot   försäljning   av   livsmedel   som  innehåller
genetiskt  modifierade  organismer.  Motionsyrkandet
avstyrks.




Dricksvatten




Motionerna




I    motion    MJ518   (mp)   begärs   sänkning   av
bidragsgränserna  för  dricksvattenradon  i  privata
brunnar,  så  att  fler kan söka bidrag och anslaget
utnyttjas fullt ut.


Behovet av om myndighetsföreskrifter för utbildning
av  personal  som  arbetar   med  dricksvattenfrågor
påtalas  i  motion  MJ520 (kd) yrkande  2.  I  samma
motion betonas vikten  av att Sverige arbetar för en
global vattenkonvention.  De  frågor  som främst bör
hanteras  inom konventionen är vattentillgångar  som
delas    av    stater,    nyttjande    av    ändliga
grundvattentillgångar  och globalt samarbete för att
få  till stånd spridning  av  teknik  för  effektivt
vattenutnyttjande (yrkande 4).




Utskottets överväganden




Vintern  1998  behandlade utskottet utförligt frågan
om  sanering  av  radon   i   enskilda  vattentäkter
(1997/98:JoU14).   Av   betänkandet    framgår   att
sammanlagt 60 miljoner kronor år 1997 hade anslagits
för  bidrag  till  sanering av radon i dricksvatten.
Bidrag har lämnats för  åtgärder som påbörjats under
tiden den 1 oktober 1997-den  1 augusti 1999. Den 31
december  1998  hade  bidrag  om  totalt   drygt  24
miljoner  kronor  beviljats  för  ändamålet.  I  ett
frågesvar  hösten  1998  (prot.  1998/99:21, svar på
fråga  1998/99:31)  anförde  jordbruksministern  att
tiden  för  bidragsberättigade  åtgärder  egentligen
redan skulle ha passerats, men att  regeringen  hade
förlängt  tiden till den 1 augusti 1999. Anledningen
till detta  var att bidragen inte har efterfrågats i
den utsträckning  som  hade  förväntats. Fortfarande
återstod   medel   att   fördela,   vilket    enligt
jordbruksministern möjligen skulle kunna tyda på att
reglerna  kan  behöva  ses  över. Hon var emellertid
inte  beredd  att vid detta tillfälle  ta  ställning
till om det finns  behov av ytterligare förändringar
av förordningen. Enligt  förordningen  (1997:638) om
bidrag  till  sanering av radon i dricksvatten  kan,
vad gäller enskilda vattentäkter som inte står under
kommunal tillsyn, bidrag utgå med 50 % eller högst 5
000 kr om radonhalten överstiger 1 000 becquerel per
liter vatten. Det  bör  framhållas att i och med att
gränsvärden för radon i dricksvatten  infördes  (SLV
FS 1997:32) inträdde också skyldighet för kommunerna
att   se   till   att  vattnets  becquerelhalt  inte
överstiger    gränsvärdet     när     vattnet    når
konsumenterna.  Skälet  till att riksdagen  anvisade
medel      till      täckande     av     kommunernas
saneringskostnader  var  en  överenskommelse  mellan
regeringen och Svenska  Kommunförbundet, som innebär
att statliga beslut som medför  ökade  kostnader för
kommunerna  också  skall finansieras av staten.  Som
utskottet tidigare uttalat (1997/98:JoU14) får det i
första  hand anses ankomma  på  ägarna  av  enskilda
vattentäkter  att  underhålla och upprusta täkterna.
Riksdagen  har  emellertid   beslutat   om   statlig
delfinansiering   även   av   sanering  av  enskilda
vattentäkter  med  så  hög  radonhalt,  dvs.  1  000
becquerel  per  liter  vatten  eller   däröver,  att
vattnet  bedöms  som otjänligt. Det bör påpekas  att
gränsvärdet för ett  livsmedel gäller livsmedlet som
sådant, dvs. gränsvärdet  100  becquerel  per  liter
vatten gäller för allt dricksvatten, oavsett om  det
hämtas  från allmänna eller enskilda täkter. Med det
anförda avstyrker utskottet motion MJ518 (mp).


Enligt   Livsmedelsverkets   dricksvattenkungörelse
anges  i  de   allmänna   råden   till   7   §   att
driftspersonal vid allmän anläggning är att betrakta
som  livsmedelspersonal  och  att  det  är  av  stor
betydelse  att personalen vid vattenverk har lämplig
utbildning och kompetens för att sköta anläggningen.
Därutöver krävs  goda  insikter  i  frågor  som  rör
vattenhygien.   Huvudmannen   bör   sörja   för  att
personalen  bereds  tillfälle  att  genomgå  lämplig
utbildning  i vattenhygien och vattenberedning.  Det
anses  även viktigt  att  personalen  informeras  om
olika smittämnen, om riskerna med smittspridning via
vatten och  hur sådana risker motverkas. Enligt 30 §
livsmedelsförordningen        (1971:807)       skall
arbetsgivaren dessutom informera  personalen i fråga
om  personlig hygien. I 3 a § SLV:s  kungörelse  med
föreskrifter  och  allmänna råd om livsmedelstillsyn
(ändrad SLVFS 1996:37)  stadgas att den som bedriver
verksamhet i vilken livsmedel  hanteras  har  att se
till  att  de  som hanterar livsmedel i verksamheten
får handledning  och  instruktion eller utbildning i
livsmedelshygien i rimlig proportion till det arbete
de   utför.   Denna   bestämmelse    omfattar   även
vattenverken.  Med  det anförda avstyrker  utskottet
motion   MJ520   (kd)   yrkande    2   i   den   mån
motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.


Utskottet delar uppfattningen i motion  MJ520  (kd)
om   det   hot   som   vattenbrist   och   otjänligt
dricksvatten utgör mot främst befolkningen i  tredje
världen.   I   arbetet   med   den   konvention   om
gränsöverskridande  vattendrag som i maj 1997 antogs
inom  FN har Sverige deltagit  aktivt.  Konventionen
omfattar    bl.a.   användningen   av   vatten   och
hushållning  med   vattenresurser.  När  det  gäller
frågor  om  vattenteknik  arbetar  Sverige  i  olika
internationella  fora  och  i biståndssammanhang med
frågor om tekniköverföring. Sverige  är  genom  Sida
t.ex.  värd  för  Global  Water  Partnership, vilket
torde  anses  som  det  mest aktiva och  framstående
initiativet för att bistå  länder  med  vattenbrist.
Utskottet     förutsätter     att    Sverige    även
fortsättningsvis   kommer  att  inta   en   offensiv
hållning i dessa frågor.  Med det anförda får syftet
med motionen i denna del anses tillgodosett.




Övriga frågor




Motionerna




Enligt motion MJ218 (v) bör  regeringen utarbeta ett
program för förändrad köttkonsumtion. Programmet bör
syfta till minskad konsumtion  av  de  djurslag  som
inte   kan   tillgodogöra   sig  grovfoder  i  samma
utsträckning  som idisslarna (yrkande  1).  För  att
uppnå  en förändrad  köttkonsumtion  bör  regeringen
driva   frågan    om    en    förändring   av   EU:s
jordbrukspolitik (yrkande 2). I  motion  MJ508  (kd)
begärs  förslag  om  en strategi för att öka andelen
vegetabilier i kosten (yrkande 1).


I motion MJ218 (v) framförs  krav  på  att skolorna
skall  erbjuda  elever  fullvärdiga alternativ  till
kött i skolan (yrkande 3).  Enligt  motion MJ219 (c)
bör  en  kommission för säkra livsmedel  tillsättas.
Kommissionens   uppgifter   bör   bl.a.   vara   att
identifiera   eventuella  brister  i  myndigheternas
arbete  och föreslå  nödvändiga  politiska  åtgärder
(yrkande 12).


Motionärerna   i   motion   MJ774  (fp)  anser  att
regeringen   bör   verka  för  att  konsumentskyddet
grundas på ett regelverk som genomförs och tillämpas
enhetligt i hela EU  (yrkande  6).  Konsumentskyddet
skall  bygga på försiktighetsprincipen,  en  princip
som bör respekteras även av WTO (yrkande 7).


I syfte  att  åstadkomma  en effektivare konkurrens
och  snabbare  kvalitetsutveckling   bör  regeringen
enligt  motion  MJ774  (fp)  inom EU verka  för  att
livsmedelssektorn     successivt    marknadsanpassas
(yrkande  8).  Sverige  bör   även   verka   för  en
avreglering av livsmedelsmarknaden (yrkande 12).


Enligt  motion  MJ522 (c) bör krav på kunskaper  om
livsmedelshantering             införas            i
livsmedelslagstiftningen.


Behovet av resurser för forskning  och hantering av
livsmedel  för  att  förhindra sjukdom på  grund  av
bakteriegruppen  EHEC påtalas  i  motion  MJ781  (c)
yrkande 11.




Utskottets överväganden




Som  utskottet vid  flera  tidigare  tillfällen  (se
bl.a.   1997/98:JoU14)   framhållit  kräver  globala
miljö- och resursfrågor allt  större uppmärksamhet i
livsmedelspolitiska sammanhang.  Mot bakgrund av den
globala     livsmedelssituationen     antogs      en
handlingsplan  vid  FAO:s  toppmöte  i  Rom år 1996.
Enligt   handlingsplanens   punkt   1   skall  varje
medlemsland  anta ett nationellt handlingsprogram  i
överensstämmelse  med  sina resurser och sin förmåga
att   uppnå   individuella  mål.   Samtidigt   skall
medlemslandet samverka  med länder inom samma region
och  internationellt  för  att  utarbeta  gemensamma
lösningar på globala frågor  om  livsmedelssäkerhet.
Den  svenska  FAO-kommittén  har nyligen  överlämnat
rapporten  Mat  åt  alla till regeringen.  Rapporten
innehåller  flera  förslag   för   att   få  jordens
livsmedelsresurser att räcka till alla. I  rapporten
föreslås  att  det  svenska biståndet bör höjas  och
användas för åtgärder för att stärka utvecklingen på
landsbygden och småjordbruk. Vidare föreslås att den
svenska  regeringen  snarast   bör  låta  utreda  de
särskilda forskningsbehov som ställs på ett hållbart
samhälle     vad     gäller    naturresurser     och
livsmedelssäkerhet. Analysen  bör  utvecklas  mot en
framtida  strategi  för  jordbruks-, skogsbruks- och
fiskeforskning  för  ökad  global  produktivitet.  I
sammanhanget vill utskottet  erinra  om  att  Agenda
2000  bl.a. innebär att nötköttets relativa prisnivå
sänks   i    förhållande    till   spannmålsbaserade
produktionsgrenar. Kommissionen  räknar  med  att de
sänkta priserna kommer att leda till ökad konsumtion
av  nötkött  i  EU.  Därmed  premieras konsumtion av
gräsomvandlande    djur   framför   konsumtion    av
spannmålsomvandlande   djur.   Utskottet  vill  även
erinra om Naturvårdsverkets rapport  Att  äta för en
bättre  miljö  (nr  4830). Rapporten ingår i verkets
framtidsprojekt Sverige  år  2021,  som  omfattar de
sektorer som i dag står för den största påverkan  på
miljön,      där      bl.a.      livsmedels-     och
jordbrukssektorerna  ingår.  Rapporten   har  bildat
underlag för den miljöpolitiska propositionen (prop.
1997/98:145,   bet.  1998/99:MJU6).  Som  anförs   i
motionerna  MJ218   (v)   och   MJ508  (kd)  kan  en
livsmedelsproduktion      med     kretsloppsbaserade
produktionssystem   vara  ett   medel   för   bättre
resursutnyttjande, ändrade  matvanor  ett annat. Som
ovan    anförts    delar   utskottet   motionärernas
uppfattning så till  vida  att  globala   miljö- och
resursfrågor  kräver  allt  större  uppmärksamhet  i
livsmedelspolitiska    sammanhang.   Av   utskottets
redogörelse framgår att  de  frågor  som  tas  upp i
motionerna   är   föremål  för  uppmärksamhet  såväl
nationellt som internationellt.  Utskottet  är  inte
berett  att  föreslå  några  särskilda åtgärder från
riksdagens sida i denna fråga.  Motionerna MJ218 (v)
yrkandena 1 och 2 och MJ508 (kd)  yrkande 1 avstyrks
i   den   mån   motionsyrkandena   inte  kan   anses
tillgodosedda.


Med  anledning  av motion MJ218 (v) yrkande  3  har
utskottet inhämtat  att  Livsmedelsverket kommer att
ge    ut   råd   för   skolmåltider    vad    gäller
näringssammansättning,  livsmedelsval m.m. Utskottet
vill emellertid erinra om att frågor om skolmåltider
är en utpräglat kommunal  angelägenhet  som omfattas
av   den   grundlagsfästa   principen  om  kommunalt
självstyre.   Det  anförda  innebär   att   motionen
avstyrks i denna del.


Konsumentpolitiska  riktlinjer  har  fastställts av
riksdagen vid fyra tillfällen och senast i juni 1995
(prop. 1994/95:140, bet. 1994/95:LU32).  Av  de  mål
som  har fastlagts för konsumentpolitiken kan nämnas
att konsumenternas  hälsa och säkerhet skall skyddas
och att sådana konsumtions-  och  produktionsmönster
skall utvecklas som minskar påfrestningen  på miljön
och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. I
januari  1999 beslutade regeringen att tillkalla  en
parlamentarisk   kommitté   med  uppgift  att  lämna
förslag       beträffande      utformningen       av
konsumentpolitiken   inför   ett  nytt  sekel  (dir.
1999:1).    Enligt   direktiven   skall    kommittén
identifiera konsumentpolitikens långsiktiga innehåll
och prioriteringar.  Utredningen  skall genomföras i
ett   tydligt   EU-perspektiv,   där  det   nordiska
samarbetet skall vara en viktig bas. Kommittén skall
för detta ändamål göra en utvärdering och en översyn
av  de  politiska  målen. Vid behov skall  kommittén
föreslå hur målen kan  utvecklas och förbättras, mot
bakgrund  av  de nya förutsättningar  som  samhället
ger. Kommittén skall också avväga vilka medel i form
av lagstiftning  och  ekonomiska  och andra resurser
som bör utnyttjas för att bäst nå dessa mål. Arbetet
skall  redovisas senast den 15 mars  2000.  När  det
gäller det  konsumentpolitiska  arbetet inom EU vill
utskottet   erinra  om  Regeringskansliets   rapport
Konsumentpolitiken  i EU - en lägesrapport från mars
1999. Av rapporten framgår  att  konsumentområdet är
en  av  fyra prioriterade frågor i den  svenska  EU-
politiken.   Med   utgångspunkt  i  EU-kommissionens
konsumentpolitiska handlingsplan  1999-2001  arbetar
Sverige  för  att  EU:s medlemsstater skall fördjupa
sitt samarbete och sitt  erfarenhetsutbyte genom att
enas  om  riktlinjer  för  detta.  Det  är  Sveriges
förhoppning att detta skall  leda fram till att alla
medlemsstater utarbetar nationella  handlingsprogram
för   starkare  konsumentskydd.  Andra  frågor   som
Sverige betonar i EU-samarbetet är god tillgång till
säkra   livsmedel,   finansiella   tjänster,   säker
informationsteknik  samt  hållbara  konsumtions- och
produktionsmönster.  Utskottet vill även  erinra  om
att   kommissionen  nyligen   har   lagt   fram   en
handlingsplan  för  konsumentpolitiken  fram till år
2001,   där   det  bl.a.  anges  att  konsumenternas
inflytande  över   besluten  inom  livsmedelsområdet
skall stärkas. I sammanhanget vill utskottet hänvisa
till  svar  på  interpellation   1998/99:283  (prot.
1998/99:90 9 §) där jordbruksministern  uttalade att
hon  anser  det betydelsefullt att ha en fortlöpande
dialog   med   berörda   intresseorganisationer,   i
synnerhet     när     det      gäller     djurskydd,
livsmedelssäkerhet        och        konsumentskydd.
Jordbruksministern betonade även vikten av en samsyn
i  dessa frågor för att Sverige framgångsrikt  skall
kunna  driva  dem  inom EU och för att konsumenterna
skall kunna känna förtroende  för svenska livsmedel.
Av  årets  budgetproposition (1999/2000:1,  utg.omr.
23) framgår  att  regeringen  prioriterar frågor som
rör  säkra  livsmedel, dvs. att konsumenterna  skall
kunna äta livsmedel  utan risk för sjukdomar. Det är
enligt regeringen av oerhörd  vikt att konsumenterna
kan ha förtroende för de varor  som  erbjuds och kan
lita  på  att  de produkter som de köper  är  säkra.
Regeringen  föreslår  dessutom  en  höjning  med  15
miljoner kronor,  dvs. en fördubbling, av anslaget F
6 Åtgärder inom livsmedelsområdet.  Av  anslaget  om
sammanlagt   30  miljoner  kronor  bör  20  miljoner
avsättas för konsumentstärkande  åtgärder, bl.a. för
ett  förstärkt konsumentperspektiv  i  arbetet  inom
internationella  organisationer, ökade kunskaper hos
konsumenterna  samt   kunskapsförmedling   om  säkra
livsmedel  och  hur  de  skall hanteras. Sammantaget
innebär det anförda att utskottet  finner syftet med
motionerna  MJ219  (c)  yrkande  12 och  MJ774  (fp)
yrkandena  6 och 7 i väsentliga delar  tillgodosett.
Motionerna i  dessa  delar  bör  inte  påkalla någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.


Utskottet  delar  de  synpunkter på vikten  av  god
utbildning,     både     livsmedelshygienisk     och
näringsmässig,  som framförs  i  motion  MJ522  (c).
Bristfällig  hygien  och  bristande  kunskaper  ökar
riskerna i livsmedelshanteringen  och leder till ett
ökat  behov av livsmedelstillsyn. Tidigare  i  detta
betänkande (s. 9 f.) redogör utskottet utförligt för
det utbildningsarbete som bedrivs i samarbete mellan
Livsmedelsverket    och    berörda    branscher.   I
betänkandet   Livsmedelstillsyn   i   Sverige   (SOU
1998:61)  framförs  ett  antal  förslag i syfte  att
åstadkomma bättre kunskaper och högre  kompetens  på
området. Betänkandet bereds i Regeringskansliet. Med
hänvisning till det anförda är utskottet inte berett
att  nu  föreslå  några  ytterligare  åtgärder  från
riksdagens sida i denna fråga. Motionen  avstyrks  i
den mån den inte kan anses tillgodosedd.


När  det  gäller  livsmedelshandeln  har  75  %  av
företagen    färre   än   fem   anställda.   Antalet
livsmedelsbutiker      minskar     stadigt     medan
stormarknader    och    s.k.    supermarkets    ökar
kontinuerligt.  Den  svenska  detaljhandelsmarknaden
domineras  av  ICA-gruppen,  KF-gruppen   samt  Axel
Johnsson/D-gruppen. Tillsammans har de drygt 70 % av
marknaden. För viss samverkan inom lantbruket,  dvs.
jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk, finns sedan
den 1 juli 1994 ett särskilt s.k. legalundantag i 18
a-c  §§  konkurrenslagen (1993:20). Undantaget avser
viss samverkan  inom en primär lantbruksförening och
beror på att det  inom jordbruksområdet är naturligt
och ofta nödvändigt  för  jordbrukets överlevnad att
enskilda,  mindre  jordbrukare  och  andra  liknande
primärproducenter   sluter   sig   samman   i   s.k.
primärföreningar  såvitt   avser   produktion  eller
försäljning av jordbruksprodukter och utnyttjande av
gemensamma  anläggningar  för  lagring,   behandling
eller  förädling av jordbruksprodukter. De särskilda
förhållandena   i   Sverige   föranledde   att  även
skogsbruket    inbegreps    i   legalundantaget.   I
betänkandet Ökad konkurrens i  handeln med livsmedel
(SOU 1996:144) drogs slutsatsen att en översyn borde
genomföras   av  det  svenska  legalundantaget   med
inriktning på  att undantaget tas bort i den svenska
konkurrenslagen.   Av  de  förslag  som  lämnats  av
utredningen  kan  nämnas  att  Konkurrensverket  bör
kunna   bedriva   utredande   verksamhet   på   eget
initiativ, mera aktivt tillämpa EG-rättens praxis på
området  samt  tillämpa   förbud   mot  missbruk  av
dominerande ställning. Vidare föreslås en förändring
av  stödet  till  små och medelstora företag  enligt
modell  från  USA.  Inom   dåvarande   Närings-  och
handelsdepartementet har en arbetsgrupp kartlagt och
analyserat   olika   typer  av  småföretagssamverkan
(Småföretagen  och  konkurrenslagen,   Ds  1998:72).
Arbetsgruppen föreslår bl.a. ett nytt och  förändrat
gruppundantag för kedjor i detaljhandeln och att, på
lantbrukets  område,  18 c § konkurrenslagen ändras,
bl.a. i syfte att nå en  bättre överensstämmelse med
EG-rätten. Förslagen bereds i Regeringskansliet.


Utskottet har vid flera tillfällen och senast våren
1999   (1998/99:MJU7)   uttalat    sitt   stöd   för
inriktningen av regeringens arbete med  Agenda 2000.
Utskottet   betonade   i   detta   sammanhang  också
angelägenheten   av   att   den   samhällsekonomiska
kostnaden  för  den  gemensamma  jordbrukspolitiken,
CAP, sjunker och att genomgripande marknadsanpassade
reformer av jordbrukspolitiken genomförs. Jordbruket
borde enligt utskottet verka på mer  marknadsmässiga
villkor,    fylla    högt    ställda    miljö-   och
hälsoskyddskrav samt motsvara konsumenternas krav. I
mars 1999 kunde EU:s jordbruksministrar enas  om  en
jordbruksreform.   Syftet   med   reformen   är  ett
modernare,    miljömässigt    mer    uthålligt   och
konkurrenskraftigt  europeiskt jordbruk  till  lägre
kostnader.


Mot bakgrund av det  ovan  anförda  anser utskottet
att motion MJ774 (fp) yrkandena 8 och  12  inte  bör
påkalla  någon  ytterligare  åtgärd  från riksdagens
sida.


En  av  de  allvarliga  zoonoser  som förekommer  i
Sverige  är  den  sjukdom som orsakas av  smittämnet
EHEC. De smittämnen  som  ger  upphov till sjukdomen
innebär inte någon sjukdom hos djuret,  men  väl hos
människan.   Djuret  är  således  enbart  bärare  av
smittan. EHEC  kan  ge upphov till allvarlig sjukdom
hos  människan och är  ett  ökande  problem  världen
över,  men  det  saknas i dag tillräcklig kunskap om
smittans  epidemiologi   för  att  den  skall  kunna
bekämpas effektivt på besättningsnivå. I proposition
1998/99:88  Bekämpning  av smittsamma  djursjukdomar
(bet.  1998/99:MJU9)  med  bl.a.   förslag  till  en
särskild zoonoslag anförde regeringen  att till dess
mer kunskap har samlats om zoonoser hos djur, endast
salmonella  skulle  omfattas  av  lagen. Regeringens
målsättning var dock att EHEC så snart möjligt också
skall  omfattas  av zoonoslagens tillämpningsområde.
Vidare ansåg regeringen  det  självfallet  angeläget
att den nödvändiga kunskapsnivån uppnås så snart som
möjligt.   Utskottet   gjorde  samma  bedömning  som
regeringen. Av årets budgetproposition (1999/2000:1,
utg.omr. 23) framgår att  under  år  1998  har 6 000
EHEC-prov        analyserats       vid       Statens
veterinärmedicinska  anstalt  (SVA). I samarbete med
Jordbruksverket har SVA  även  initierat nya studier
över  förekomsten av EHEC hos får  och  vissa  vilda
djur. Det  policydokument  med  rekommendationer  om
åtgärder  när  EHEC  har  påvisats hos djur, som har
utarbetats  under  åren  1997  och  1998  av  SVA  i
samarbete med Jordbruksverket,  Livsmedelsverket och
Smittskyddsinstitutet,   kommer   prioriterat    att
redovisas  av  Zoonoscenter vid SVA under år 1999. I
sammanhanget  kan   nämnas  att  från  utg.omr.  23,
anslaget    E    5    Bekämpande    av    smittsamma
husdjurssjukdomar,   2   miljoner   kronor   årligen
utbetalas för ersättning för  smittskyddsutredningar
i djurbesättningar inklusive provtagnings-,  analys-
och  veterinärkostnader avseende zoonosen EHEC.  Mot
bakgrund  av  det anförda anser utskottet att motion
MJ781  (c)  yrkande   11   inte  bör  påkalla  någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.




Motioner från allmänna motionstiden 1999




Utskottet redovisar här sina ställningstaganden till
ett antal nytillkomna motioner  som  utgör en direkt
upprepning  av  motioner  från  föregående  riksmöte
eller har nära anknytning till de  motioner  som har
behandlats i föregående avsnitt. Härutöver behandlar
utskottet en motion (mp) om azofärgämnen.


I   avsnittet   Märkning   av   livsmedel  i  detta
betänkande  (s.  5  f.) redogör utskottet  för  EG:s
regelsystem  när det gäller  märkning  och  för  ett
antal förslag  som har lagts fram i betänkandet Märk
väl! (SOU 1999:7)  och som syftar till att förbättra
märkningen av bl.a.  livsmedel.  Flera förslag avser
Sveriges agerande i frågan inom EU.  Med  hänvisning
härtill avstyrker utskottet motion U505 (fp) yrkande
20  om  ett märkningssystem för livsmedel i den  mån
motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.


När det  gäller  de  motioner som tar upp frågor om
functional foods hänvisar  utskottet  till  vad  som
ovan  anförts  under  rubriken S.k. functional foods
(s.  8  f.)  Sammanfattningsvis  har  utskottet  där
konstaterat att,  i  avvaktan  på  resultatet av den
verksamhet som pågår på området, utskottet  inte  nu
är   berett  att  föreslå  några  slutgiltiga  eller
preciserade  ställningstaganden från riksdagens sida
i denna fråga.  Även  motionerna MJ536 (v, s), MJ508
(m) och MJ605 (m) yrkandena  8  och  9  bör  således
lämnas utan någon ytterligare riksdagens åtgärd.


Med  hänvisning  till  vad  utskottet  anfört under
rubriken  Salmonella  (s.  9 f.) om de åtgärder  som
vidtagits  såväl av den svenska  regeringen  som  av
kommissionen  bör även motionerna MJ252 (fp) yrkande
3  och  U512  (c)   yrkande   18  om  bekämpande  av
salmonella inom EU lämnas utan  vidare  åtgärd  från
riksdagens sida.


Krav  på  märkning av varor som har producerats med
hjälp av genetiskt modifierade organismer och om ett
aktivt agerande  i frågan från Sveriges sida inom EU
framställs  i  motion   MJ513  (kd)  yrkande  2.  En
utförlig redogörelse för  de  regler som gäller inom
EU beträffande nya livsmedel och  för det arbete som
pågår  på  området såväl inom gemenskapen  som  inom
Bioteknikkommittén   (dir.   1997:120)  återfinns  i
avsnittet Genetiskt modifierade livsmedel (s. 11 f.)
i  detta  betänkande.  Förutom  att   hänvisa   till
tidigare  uttalanden  i frågan förutsätter utskottet
att   regeringen,   med   beaktande    av   bindande
internationella      överenskommelser,    även     i
fortsättningen med största  kraft och stor tydlighet
driver märkningsfrågan i internationella sammanhang.
Det tidigare anförda tillgodoser  enligt  utskottets
mening i allt väsentligt syftet med motionen i denna
del.


Frågor  om  sanering  av  radon i dricksvatten  har
behandlats utförligt av utskottet  dels vintern 1998
(1997/98:JoU14),  dels  i  detta  betänkande   under
rubriken  Dricksvatten  (s.  12  f.). Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motionerna MJ254 yrkande
8, MJ534 och MJ727 yrkande 5 (alla  kd) om fortsatta
bidrag  och  en kampanj för radonsanering.  I  samma
avsnitt har utskottet  även  avstyrkt en motion (kd)
om  en  global  vattenkonvention.   På  samma  grund
avstyrks motion MJ727 (kd) yrkande 12.


En  motion  om  ett konsumentskydd grundat  på  det
regelverk som finns  och  tillämpas enhetligt i hela
EU har behandlats utförligt  av  utskottet  ovan  på
s. 15   f.   under   rubriken   Övriga  frågor.  Med
hänvisning härtill anser utskottet  att  inte heller
motion  MJ252 (fp) yrkande 4 med samma innebörd  bör
påkalla någon  ytterligare  åtgärd  från  riksdagens
sida.


I avsnitten Salmonella (s. 9 f.) och Övriga  frågor
(s.  14  f.)  har  utskottet instämt i motionärernas
synpunkter  på  vikten   av   god  utbildning,  både
livsmedelshygieniskt och näringsmässigt,  vilket där
framförs i flera motioner. Utskottet har även lämnat
en  utförlig  redogörelse  för det utbildningsarbete
som bedrivs i samarbete mellan  Livsmedelsverket och
berörda branscher och för de förslag  på området som
läggs fram i betänkandet Livsmedelstillsyn i Sverige
(SOU  1998:61). Utskottet, som saknar anledning  att
befara  att  utbildningen  för  butiksanställda inom
livsmedelsbranschen   inte  kommer  att   få   samma
genomslagskraft som den utbildning som genomförs för
restauranganställda, avstyrker  därmed  motion MJ519
(v) i den mån den inte kan anses tillgodosedd.


Utskottet har ovan under rubriken Övriga frågor (s.
14  f.)  behandlat  två  motioner om avreglering  av
livsmedelsmarknaden   m.m.   Motsvarande    yrkanden
återfinns  i  motionerna  MJ252  yrkande  5 och L713
yrkande   3  (båda  fp).  Med  hänvisning  till  det
tidigare anförda  finner  utskottet  att inte heller
dessa motionsyrkanden bör påkalla någon  ytterligare
åtgärd från riksdagens sida.


Med  anledning  av motion MJ505 (mp) om förbud  mot
azofärgämnen m.m.  vill  utskottet  anföra följande.
Inför tidpunkten för genomförande av  direktiven  om
sötningsmedel för användning av livsmedel (94/35/EG)
och   om   färgämnen   för  användning  i  livsmedel
(94/36/EG)  den  1  januari   1996  begärde  Sverige
undantag  enligt  tidigare  artikel   100  a  i  EG-
fördraget, numera artikel 95 (hälsoskäl  m.m.)  från
bestämmelserna  om  s.k.  azofärgämnen och cyklamat.
Sveriges begäran besvarades  av  kommissionen  först
vid  årsskiftet 1998/99 och innebar att Sverige inte
längre    kan    tillämpa    särskilda    nationella
bestämmelser för dessa ämnen. Vid missnöje  med  ett
sådant  beslut  kan  enligt artikel 230 talan väckas
vid domstolen inom två  månader.  Grunder  för talan
kan  vara  formella  brister,  bristande behörighet,
åsidosättande   av   fördraget  eller   otillräcklig
utredning. I det aktuella  fallet väcktes inte talan
av Sverige inom den stipulerade  tiden.  Enligt  vad
utskottet  inhämtat  från Regeringskansliet bedöms i
dag såväl de formella  som sakliga möjligheterna att
ändra beslutet som uttömda.  Genom  Livsmedelsverket
följer   emellertid  regeringen  utvecklingen   inom
landet framför  allt  beträffande allergier. I detta
syfte  fick  Livsmedelsverket   den   18  mars  1999
regeringens    uppdrag    att   ytterligare   belysa
effekterna och värdera riskerna för särskilt utsatta
grupper vad gäller dessa ämnen.  Verket  skall också
se  till att berörda konsumenter får information  om
livsmedlens  innehåll  av cyklamat och azofärgämnen.
Uppdraget skall slutredovisas senast den 15 december
1999. Med det anförda avstyrker utskottet motionen i
den mån den inte kan anses tillgodosedd.


Hemställan
Utskottet hemställer


1.  beträffande  märkning   av   livsmedel
m.m.
att  riksdagen  avslår motionerna 1998/99:MJ508  yrkande  2,
1998/99: MJ774 yrkande 11, 1998/99:MJ781 yrkande
3,   1998/99:MJ804  yrkande   7,   1998/99:So374
yrkande   10,   1998/99:So375   yrkande   2  och
1999/2000:U505 yrkande 20,


res. 1 (kd, fp, c, mp)


2. beträffande märkning av ägg


att riksdagen  avslår motionerna 1998/99:MJ524 yrkande 1 och
1998/99:MJ526 yrkande 2,


3. beträffande s.k. functional foods


att  riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ254  yrkandena  6
och    7,    1998/99:MJ509,     1999/2000:MJ508,
1999/2000:MJ536 och 1999/2000:MJ605  yrkandena 8
och 9,


4. beträffande salmonella


att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ228, 1998/99:MJ774
yrkande     9,    1998/99:MJ781    yrkande    9,
1999/2000:MJ252  yrkande  3  och  1999/2000:U512
yrkande 18,


5. beträffande importkontroll


att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ781 yrkande 10,


6.   beträffande   genetiskt   modifierade
livsmedel


att  riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ513  yrkandena  4
och 5, 1998/99:MJ523,  1998/99:MJ749 yrkande 15,
1998/99:MJ781  yrkande  4   och  1999/2000:MJ513
yrkande 2,


res. 2 (kd)


res. 3 (c)


res. 4 (mp)


7. beträffande radon i dricksvatten


att     riksdagen    avslår    motionerna     1998/99:MJ518,
1999/2000:MJ254  yrkande  8, 1999/2000:MJ534 och
1999/2000:MJ727 yrkande 5,


res. 5 (kd)


res. 6 (mp)


8.  beträffande  krav  på  utbildning  vid
hantering av dricksvatten


att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ520 yrkande 2,


9.       beträffande       en       global
dricksvattenkonvention


att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ520  yrkande 4 och
1999/2000:MJ727 yrkande 12,


res. 7 (kd, mp)


10. beträffande förändrad köttkonsumtion


att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ218 yrkandena  1-3
och 1998/99:MJ508 yrkande 1,


11.  beträffande  en  kommission för säkra
livsmedel


att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ219 yrkande 12,


res. 8 (c)


12. beträffande konsumentskyddet


att riksdagen avslår motionerna  1998/99:MJ774  yrkandena  6
och 7 och 1999/2000:MJ252 yrkande 4,


res. 9 (fp)


13.   beträffande  krav  på  kunskaper  om
livsmedelshantering


att   riksdagen    avslår   motionerna   1998/99:MJ522   och
1999/2000:MJ519,


14.   beträffande  marknadsanpassning   av
livsmedelssektorn


att riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:MJ774 yrkandena 8
och    12,   1999/2000:MJ252   yrkande   5   och
1999/2000:L713 yrkande 3,


res. 10 (fp)


15.  beträffande  resurser  till forskning
m.m. om bakteriegruppen EHEC


att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ781 yrkande 11,


res. 11 (c)


16. beträffande förbud mot azofärgämnen


att riksdagen avslår motion  1999/2000:MJ505.


Stockholm den 21 oktober 1999




På miljö- och jordbruksutskottets vägnar




Dan Ericsson




I beslutet har deltagit: Dan
Ericsson (kd), Sinikka Bohlin (s),
Göte Jonsson (m), Inge Carlsson
(s), Kaj Larsson (s), Ingvar
Eriksson (m), Alf Eriksson (s),
Carl G Nilsson (m), Ingemar
Josefsson (s), Ann-Kristine
Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson
(v), Catharina Elmsäter-Svärd (m),
Gudrun Lindvall (mp), Eskil
Erlandsson (c), Harald Nordlund
(fp), Jonas Ringqvist (v) och Ester
Lindstedt-Staaf (kd).


Reservationer
1. Märkning av livsmedel m.m. (mom. 1)




Dan  Ericsson  (kd),  Harald  Nordlund  (fp),  Eskil
Erlandsson  (c),  Gudrun  Lindvall  (mp)  och  Ester
Lindstedt-Staaf (kd) anför:




Kunniga,  kritiska  och medvetna konsumenter  är  en
förutsättning     för     en      väl     fungerande
livsmedelsmarknad.   Det   är   därför  av   största
betydelse att vi som konsumenter  har  möjlighet att
på  ett  livsmedels  förpackning  få information  om
innehållet    i    förpackningen,   om   livsmedlets
produktionssätt  och   om   ursprungsland.   Mängden
information     liksom    förekomsten    av    olika
märkningsformer  ökar,   vilket   kan   medföra  att
konsumenterna får allt svårare att tillgodogöra  sig
den  information  som  ges. Mot den bakgrunden måste
märkningssystemen   präglas    av    tydlighet   och
tillförlitlighet.  Vi  ser  i dag ett klart  samband
mellan kost och hälsa. Livsmedel som har producerats
med hjälp av genmodifierade organismer  måste därför
förses   med   tydlig   information  härom,  så  att
konsumenternas   fria   val   är    underbyggt   med
tillräcklig kunskap om produkten i fråga. De svenska
ansträngningarna  att i EU få till stånd  en  bättre
och tydligare märkning har hittills inte gett önskat
resultat.  När  det gäller  innehållsdeklaration  av
allergiframkallande  ämnen finns för Sveriges del en
frivillig  överenskommelse  mellan  Livsmedelsverket
och    branschen    som    fungerar    väl.    Denna
överenskommelse    gäller    emellertid   inte   för
importerade  livsmedel.  Det är  enligt  vår  mening
angeläget  att  Sverige  i  EU   driver   frågan  om
gemensamma och obligatoriska regler för märkning  av
allergener  i livsmedel och kemikalier. Som anförs i
motionerna MJ508  (kd) yrkande 2, MJ774 (fp) yrkande
11, MJ781 (c) yrkande  3,  So374  (kd)  yrkande  10,
So375 (mp) yrkande 2 och 1999/2000:U505 (fp) yrkande
20  bör  regeringen intensifiera sitt arbete för att
reglerna för  märkning  ändras  så att konsumenterna
kan ges fullgod information om livsmedlens  innehåll
och   produktionssätt.   Vad  utskottet  anfört  med
anledning  av  motionerna  i  dessa  delar  bör  ges
regeringen till känna.




Vi anser att utskottets hemställan  under  1 bort ha
följande lydelse:


1. beträffande märkning av livsmedel m.m.


att  riksdagen  med  anledning  av  motionerna   1998/99:MJ508
yrkande    2,    1998/99:MJ774    yrkande    11,
1998/99:MJ781 yrkande 3, 1998/99:
So374  yrkande  10,  1998/99:So375 yrkande 2 och
1999/2000:U505 yrkande  20  och  med  avslag  på
motion  1998/99:MJ804  yrkande  7 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,




2. Genetiskt modifierade livsmedel (mom. 6)




Dan  Ericsson  (kd)  och Ester Lindstedt-Staaf  (kd)
anför:




Enligt parlamentets och  rådets  förordning  (EG) nr
258/97  om  nya livsmedel och livsmedelsingredienser
skall ett livsmedel  märkas  om  det kan bevisas att
det  innehåller  genmodifierade ingredienser.  Trots
detta brister kunskapen  om  hur  många produkter av
detta slag som finns i handeln. Detta beror bl.a. på
att reglerna är så otydliga att i praktiken  ytterst
få   varor   förses   med   märkning.  I  juli  1999
presenterade kommissionen ett  förslag  av  innebörd
att även tillsatser som innehåller mätbara rester av
genmodifierat  DNA  skall  märkas. Det är emellertid
oklart  när reglerna skall träda  i  kraft  och  hur
märkningen  skall  utformas. Enligt vår mening måste
Sverige i konsumenternas  intresse  inom  EU  aktivt
driva denna fråga.


Detta   bör   riksdagen  med  anledning  av  motion
1999/2000:MJ513  (kd)  yrkande  2  som sin mening ge
regeringen till känna.


Vi anser att utskottets hemställan under  6  bort ha
följande lydelse:


6. beträffande genetiskt modifierade livsmedel


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ513  yrkande
2  och  med  avslag  på motionerna 1998/99:MJ513
yrkandena 4 och 5, 1998/99:MJ523,  1998/99:MJ749
yrkande 15 och 1998/99:MJ781 yrkande  4  som sin
mening   ger  regeringen  till  känna  vad  ovan
anförts,




3. Genetiskt modifierade livsmedel (mom. 6)




Eskil Erlandsson (c) anför:




Även om en majoritet  inom  EU  skulle  ha  en annan
uppfattning, bör Sveriges ansträngningar att undvika
introduktion av genförändrade livsmedel på såväl den
svenska  som den europeiska marknaden intensifieras.
Som anförs  i motionerna MJ749 och MJ781 (båda c) är
det  inte  godtagbart  att  tillåta  förekomsten  av
genmodifierade grödor, vilket varken tar hänsyn till
konsumentens krav eller det faktum att producenterna
inte vill använda dessa produkter. Det får betraktas
som  en  självklarhet  att  samtliga  produkter  som
består  av  eller  har  tillverkats  av  gentekniskt
förändrade  organismer skall vara märkta. För att en
sådan  märkning   skall   kunna   genomföras   krävs
särhållning   av   sådana   organismer   under  hela
produktionskedjan.  Sverige  måste  vara  pådrivande
inom såväl EU som andra internationella organ så att
de  märkningssystem som införs blir tydliga.  Enligt
min mening  skall  även livsmedel med genmodifierade
ingredienser märkas.


Detta bör riksdagen  med  anledning  av  motionerna
MJ749 (c) yrkande 15 och MJ781 (c) yrkande 4 som sin
mening ge regeringen till känna.


Jag anser att utskottets hemställan under 6  bort ha
följande lydelse:


6. beträffande genetiskt modifierade livsmedel


att  riksdagen  med  anledning  av  motionerna   1998/99:MJ749
yrkande  15  och 1998/99:MJ781 yrkande 4 och med
avslag på motionerna  1998/99:MJ513  yrkandena 4
och 5, 1998/99:MJ523 och 1999/2000:
MJ513  yrkande  2  som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,




4. Genetiskt modifierade livsmedel (mom. 6)




Gudrun Lindvall (mp) anför:




Information  om huruvida  ett  livsmedel  innehåller
genmodifierade  organismer  (GMO)  eller inte är ett
berättigat  konsumentkrav.  Trots  detta   ger  EU:s
förordning  (EG)  nr  258/97  om  nya  livsmedel och
livsmedelsingredienser  fortfarande  oss konsumenter
inte några reella möjligheter att välja de livsmedel
vi  föredrar.  Som  anförs i motion MJ513  (mp)  bör
Sverige vara ett föregångsland  i  denna  fråga  och
förbjuda  försäljning  av  livsmedel  som innehåller
hela   eller  processade  GMO.  I  annat  fall   bör
regeringen  införa  regler  om  märkning  av  sådana
livsmedel,   inklusive   livsmedel   som  innehåller
sojalecitin  eller  andra  processade  GMO.   Skulle
kommissionen  framföra  invändningar  mot ett sådant
beslut,  bör  Sverige  överlåta  till domstolen  att
bedöma  om  det  är  förbjudet  att  ge  de  svenska
konsumenterna   adekvat   information.   Detta   bör
riksdagen med anledning av motion MJ513 yrkandena  4
och 5 som sin mening ge regeringen till känna.




Jag  anser att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:


6. beträffande genetiskt modifierade livsmedel


att  riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ513 yrkandena
4  och   5   och   med   avslag   på  motionerna
1998/99:MJ523,    1998/99:MJ749   yrkande    15,
1998/99:MJ781  yrkande   4  och  1999/2000:MJ513
yrkande  2  som sin mening ger  regeringen  till
känna vad ovan anförts,




5. Radon i dricksvatten (mom. 7)




Dan Ericsson (kd)  och  Ester  Lindstedt-Staaf  (kd)
anför:




Den  1 augusti 1999 upphörde möjligheten att erhålla
statligt   stöd   för   radonsanering   av  enskilda
vattentäkter.    Eftersom    bidragen    inte   hade
efterfrågats i den utsträckning som hade förväntats,
hade    tiden    för   bidragsberättigade   åtgärder
dessförinnan förlängts. För ändamålet hade anslagits
60 miljoner kronor,  men  endast  32 miljoner kronor
hade tagits i anspråk. Resterande 28 miljoner kronor
har   återgått  till  statskassan.  Som   anförs   i
motionerna   1999/2000:MJ254,   1999/2000:MJ534  och
1999/2000:MJ727  (alla  kd)  bör regeringen  snarast
utreda om behovet av radonsanering  av  dricksvatten
kvarstår.  I detta syfte bör en kampanj inledas  för
att spåra brunnar  med  alltför höga radonhalter. Om
det  visar sig att behovet  fortfarande  föreligger,
bör bidrag  för sanering utgå även fortsättningsvis,
och tidigare regler bör revideras.


Detta bör riksdagen  med  anledning  av  motionerna
1999/2000:MJ254   yrkande  8,  1999/2000:MJ534   och
1999/2000:MJ727 yrkande  5  (alla kd) som sin mening
ge regeringen till känna.


Vi anser att utskottets hemställan  under  7 bort ha
följande lydelse:


7. beträffande radon i dricksvatten




att riksdagen med anledning av motionerna
1999/2000:MJ254 yrkande 8, 1999/2000:MJ534
och 1999/2000:MJ727 yrkande 5 och med
avslag på motion 1998/99:MJ518 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,






6. Radon i dricksvatten (mom. 7)




Gudrun Lindvall (mp) anför:




Trots  att  tiden  för bidrag till radonsanering  av
enskilda vattentäkter  har  förlängts,  har de medel
som avsatts för ändamålet inte utnyttjats  fullt ut.
Som  anförs  i  motion  MJ518  (mp) borde det därför
finnas  ekonomiskt utrymme att sänka  bidragsgränsen
för  enskilda   vattentäkter  från  tidigare  1  000
becquerel  per  liter  vatten  till  åtminstone  500
becquerel per liter  eller, vilket vore att föredra,
till 100 becquerel per  liter, dvs. samma gränsvärde
som  gäller  för kommunala  vattentäkter.  Samtidigt
måste  informationen   om  möjligheten  till  bidrag
förbättras.  Detta bör riksdagen  med  anledning  av
motion MJ518 (mp)  som sin mening ge regeringen till
känna.




Jag anser att utskottets  hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:


7. beträffande radon i dricksvatten


att riksdagen med anledning  av  motion  1998/99:MJ518 och med
avslag på motionerna 1999/2000:MJ254 yrkande  8,
1999/2000:MJ534  och  1999/2000:MJ727  yrkande 5
som  sin  mening  ger regeringen till känna  vad
ovan anförts,




7. En global dricksvattenkonvention
(mom. 9)




Dan Ericsson (kd), Gudrun  Lindvall  (mp)  och Ester
Lindstedt-Staaf (kd) anför:




Många  länder  i  tredje  världen  har  i  dag akuta
problem med sin dricksvattenförsörjning. Vattenbrist
utgör     en     starkt     hämmande    faktor    på
livsmedelsproduktionen   och   på   den   ekonomiska
utvecklingen   i   stort  och  hotar  samtidigt   de
naturliga ekosystemen  i  dessa länder. Som anförs i
motionerna MJ520 och 1999/2000:MJ727  (båda  kd) bör
Sverige    i    internationella   sammanhang   verka
pådrivande i arbetet  med  tillkomsten  av en global
vattenkonvention.  Konventionen  bör  bl.a.  omfatta
frågor  om vattentillgångar som delas av  två  eller
flera     länder,      nyttjandet     av     ändliga
grundvattentillgångar samt globalt samarbete för att
uppnå    spridning   av   teknik    för    effektivt
vattenutnyttjande. Detta bör riksdagen med anledning
av motionerna  i  dessa  delar  som  sin  mening  ge
regeringen till känna.




Vi  anser  att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:


9.        beträffande         en        global
dricksvattenkonvention


att  riksdagen  med  anledning  av  motionerna   1998/99:MJ520
yrkande 4 och 1999/2000:MJ727 yrkande 12 som sin
mening   ger  regeringen  till  känna  vad  ovan
anförts,




8. En kommission för säkra livsmedel
(mom. 11)




Eskil Erlandsson (c) anför:




Som anförs i motion  MJ219  (c)  bör  en  kommission
tillsättas  med uppgift att ur ett helhetsperspektiv
studera hur svenska konsumenter kan garanteras säkra
livsmedel av hög kvalitet, framställda på ett etiskt
och ekologiskt  riktigt sätt. Kommissionen bör också
identifiera  eventuella   brister  i  myndigheternas
arbete samt de politiska beslut  som  kan erfordras,
såväl nationellt som inom EU. Kommissionen bör bestå
av  företrädare  för  jordbrukets  primärproduktion,
förädlingsindustrin,  konsumentorganisationerna  och
myndigheterna       inom       livsmedels-       och
jordbruksnäringarna.   Detta   bör   riksdagen   med
anledning av motionens yrkande 12 som  sin mening ge
regeringen till känna.




Jag anser att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:


11.   beträffande  en  kommission  för   säkra
livsmedel


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ219 yrkande 12
som sin mening  ger  regeringen  till  känna vad
ovan anförts,




9. Konsumentskyddet (mom. 12)




Harald Nordlund (fp) anför:




Genom  Amsterdamfördraget har konsumentskyddet  fått
en starkare  ställning  än  tidigare  och  måste  nu
beaktas   även   inom   andra  områden  än  de  rent
konsumenträttsliga. Även  om  bestämmelserna inte är
så långtgående som önskvärt vore,  innebär  de  dock
ett   steg   i   rätt   riktning   och   visar   att
konsumentfrågorna  numera står högt på den politiska
agendan inom EU. Som  anförs  i motionerna MJ774 och
1999/2000:MJ252 (båda fp) bör regeringen  verka  för
att  konsumentskyddet  grundas  på ett regelverk som
både gäller och tillämpas enhetligt  inom  hela  den
europeiska  gemenskapen.  Mot  bakgrund av den korta
tid  som  förflutit  sedan  de första  genförändrade
livsmedlen  introducerades  på   marknaden   är  det
förenat med svårigheter att bedöma den nya teknikens
risker   och   möjligheter.   Det   saknas   i   dag
vetenskapliga  bevis  för att dessa livsmedel skulle
innebära hälsorisker vare  sig  på  kort  eller lång
sikt.  Om konsumentsäkerheten skall kunna garanteras
måste, mot  denna  bakgrund,  försiktighetsprincipen
vara vägledande. Även inom WTO bör Sverige verka för
att sådana åtgärder vidtas som  syftar till ett ökat
konsumentskydd        och        införande        av
försiktighetsprincipen.


Detta    bör    riksdagen    med    anledning    av
folkpartimotionerna  MJ774  yrkandena  6  och  7 och
1999/2000:MJ252   yrkande   4   som  sin  mening  ge
regeringen till känna.


Jag anser att utskottets hemställan under 12 bort ha
följande lydelse:


12. beträffande konsumentskyddet


att  riksdagen  med  anledning  av   motionerna  1998/99:MJ774
yrkandena 6 och 7 och 1999/2000:MJ252  yrkande 4
som  sin  mening  ger regeringen till känna  vad
ovan anförts,




10. Marknadsanpassning av livsmedelssektorn
(mom. 14)




Harald Nordlund (fp) anför:




Som anförs i motionerna  MJ774,  1999/2000:MJ252 och
1999/2000:L713  (alla  fp)  är det av  vikt  att  de
kommande     reformerna     av    EU:s    gemensamma
jordbrukspolitik   (CAP)   även  tar   hänsyn   till
konsumenternas      intressen.     Tidigare      var
livsmedelsfrågan främst  en fråga om möjligheten att
äta sig mätt. Nu fokuseras  intresset alltmer på vad
vi kan och bör äta. Valfriheten  har  ökat samtidigt
som  livsmedelsmarknaden  förändras och nya,  okända
produkter lanseras. Regelsystemet  måste utformas så
att   konsumenterna  verkligen  gynnas.   Omfattande
regleringar   och   detaljstyrning  kan  bidra  till
onödigt   höga   kostnader    som   övervältras   på
konsumenterna eller försvårar för mindre företag och
för   nya   företag   som  vill  etablera   sig   på
livsmedelsmarknaden.   Även   detta   missgynnar   i
förlängningen konsumenterna.  Mot denna bakgrund bör
regeringen   inom   EU   verka   för  en   successiv
marknadsanpassning av livsmedelssektorn i stort  och
för en avreglering av livsmedelsmarknaden.


Detta  bör  riksdagen med anledning  av  motionerna
MJ774 yrkandena  8 och 12, 1999/2000:MJ252 yrkande 5
och 1999/2000:L713  yrkande  3  (alla  fp)  som  sin
mening ge regeringen till känna.


Jag anser att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:


14.    beträffande    marknadsanpassning    av
livsmedelssektorn


att   riksdagen  med  anledning  av  motionerna  1998/99:MJ774
yrkandena  8  och  12, 1999/2000:MJ252 yrkande 5
och 1999/2000:L713 yrkande  3 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,




11. Resurser till forskning m.m. om
bakteriegruppen EHEC (mom. 15)




Eskil Erlandsson (c) anför:




EHEC är en grupp e-colibakterier  som  kan ge upphov
till blodiga diarréer, vilket särskilt för  barn och
äldre kan medföra farliga sjukdomstillstånd. Antalet
sjukdomsfall  har ökat kraftigt de senaste åren  men
kunskaperna om  EHEC  är  fortfarande  bristfälliga.
Även   om   förekomsten   av   EHEC  är  underkastad
anmälningsplikt  saknas i dag den  lagstiftning  som
behövs  för att smittan  skall  kunna  bekämpas  och
kontrolleras.  Som  anförs  i  motion  MJ781 (c) bör
resurser avsättas för forskning på området  och  för
de  åtgärder  som  kan  erfordras  för en acceptabel
kontroll  av  smittan.  I  sammanhanget   bör   även
uppmärksammas  behovet  av  kunskap  om hantering av
livsmedel.  Detta  bör  riksdagen  med anledning  av
motionens  yrkande 11 som sin mening  ge  regeringen
till känna.




Jag anser att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:


15. beträffande  resurser  till forskning m.m.
om bakteriegruppen EHEC


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ781 yrkande 11
som  sin mening ger regeringen  till  känna  vad
ovan anförts,


Särskilda yttranden




1. S.k. functional foods




Göte  Jonsson  (m),  Ingvar  Eriksson  (m),  Carl  G
Nilsson (m) och Catharina Elmsäter-Svärd (m) anför:




I betänkandet  redovisar  utskottet  hur  frågan  om
utveckling  och  marknadsföring  av  s.k. functional
foods  har  diskuterats  och behandlats av  riksdag,
regering  och  berörda  myndigheter.  Det  framhålls
också att regeringen anser att det krävs mer kunskap
och  ytterligare  utredningar  i  frågan.  Utskottet
uttalar ånyo att det  finns  anledning för riksdagen
att även i fortsättningen noga följa utvecklingen på
området  och att resultatet av  den  verksamhet  som
pågår bör  avvaktas. Utskottet är därför inte berett
att nu föreslå  några  slutgiltiga eller preciserade
ställningstaganden i frågan.


Vi anser att tiden nu är  mogen  att  hårdare driva
dessa   frågor   vidare.   I   vårt  land  finns  en
branschöverenskommelse,           det           s.k.
Egenåtgärdsprogrammet,  som  medger  vissa  allmänna
hälsopåståenden   när   det   gäller  livsmedel.  En
utvidgning  av  denna  överenskommelse   enligt  det
förslag   som  föreligger  skulle  kunna  ge  viktig
erfarenhet  när  det  gäller hantering av functional
foods  och  bidra  till  en  positiv  utveckling  av
marknaden för dessa livsmedel.


Frågan om gemensamma regler  för  functional  foods
bör  enligt  vår  mening  vara  en  lämplig punkt på
agendan  när  Sverige blir ordförandeland  i  EU  år
2001.


Vi har avstått  från  att  reservera  oss  på denna
punkt  men  har  för  avsikt  att  mycket noga följa
regeringens agerande i frågan.




2. S.k. functional foods




Kjell-Erik  Karlsson  (v)  och  Jonas Ringqvist  (v)
anför:




Alltfler forskningsrön tyder på att  rätt sorts kost
kan  förhindra eller åtminstone försvåra  uppkomsten
av en  rad  allvarliga  sjukdomar.  Den  alternativa
hälsovården  har  länge  påstått  att det genom  ett
riktigt  val  av  mat  går  att  minska  behovet  av
medicin.


Näringsforskningen  tänker nu i samma banor.  Varje
månad  kommer  nya  rön  som   visar  att  vår  föda
innehåller   biologiska   ämnen  som   kan   påverka
hälsotillståndet positivt. Därför är det viktigt att
de  hinder  som  finns  för  utvecklingen  av  dessa
produkter undanröjs. Under vissa förutsättningar bör
man   tillåta  påståenden  i  reklamen   om   matens
hälsoeffekter.  Detta förutsätter dock att det finns
en officiell, av  statsmakten  fastslagen definition
av functional foods samt att livsmedelsföretagen ges
möjlighet  att  certifiera  sig  i förhållande  till
denna.


Det  är  av största vikt att Jordbruksdepartementet
och Livsmedelsverket tar sig an denna uppgift på ett
framåtsyftande  sätt.  Ett  snabbt  resultat när det
gäller   att  tillskapa  etablerad  definition   med
specifika  krav  på  dokumentation  för den som vill
använda begreppet functional foods är  ett sunt stöd
till svensk livsmedelsindustri.




3. Salmonella och importkontroll




Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson
(m),  Carl  G  Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd
(m), Eskil Erlandsson  (c), Harald Nordlund (fp) och
Ester Lindstedt-Staaf (kd) anför:




Regeringens     agerande     när      det     gäller
salmonellaproblematiken  har varit alltför  passivt.
Eftersom  vi  har  erfarit  att  regeringen  bereder
frågan har vi avstått från att reservera oss i denna
del. Vi vill emellertid fortfarande betona vikten av
att   Livsmedelsverkets   uppdrag    att   göra   en
konsekvensanalys  av  vissa  förslag  i  betänkandet
Livsmedelstillsyn i Sverige (SOU 1998:61)  skyndsamt
följs upp av regeringen.


Beträffande frågan om importförbud anser vi att det
är  angeläget  att  de  intentioner  när  det gäller
skyddet  för  svenska  konsumenter  som kommer  till
uttryck  i  motionerna  MJ781  (c)  och  MJ774  (fp)
beaktas.  Detta  bör  också  innebära att Sverige  i
olika sammanhang inom EU-arbetet verkar för ökad och
bättre livsmedelskontroll.


Vi har valt att inte reservera  oss  i dessa frågor
men  vidhåller syftet med motionerna MJ781  (c)  och
MJ774 (fp) i aktuella delar.




4. Krav på utbildning vid hantering av
dricksvatten




Dan Ericsson  (kd)  och  Ester  Lindstedt-Staaf (kd)
anför:




Det är numera en avancerad balansakt  att framställa
och  distribuera  dricksvatten,  och dagens  VA-verk
liknar alltmer processindustrier. I framtiden kommer
den  bilden att förstärkas. Datatekniken  blir  helt
oumbärlig  i driften av verken och som uppföljnings-
och  planeringsinstrument.  Inom  de  närmaste  åren
kommer ett stort antal anställda att lämna branschen
på grund  av  ålder. En generationsväxling förestår.
Hittills har utbildningen av driftpersonal anordnats
av Kommunförbundet  i  samarbete med Svenska vatten-
och avloppsverksföreningen, VAV. Branschen är av den
uppfattningen  att gymnasie-  och  högskoleutbildade
ungdomar är den  framtida  rekryteringsbasen, vilket
kräver samarbete mellan branschen  och  skolan,  ett
samarbete  som  lämpligen  bör ske på regional nivå.
VA-utbildning  bör  emellertid   finnas   över  hela
landet.  Men  det finns behov av sådan kunskap  även
för  leverantörerna  av  anläggningarna,  liksom  av
forskningsmiljöer,  som även måste omfatta relevanta
stödvetenskaper.  I Norge  finns  redan  ett  sådant
forskningscentrum.