I betänkandet behandlas 72 motionsyrkanden från
allmänna motionstiden 1998 och 36 motionsyrkanden
från allmänna motionstiden 1999 angående olika
djurskyddsfrågor (djurskyddslagstiftningen,
tillsyns- och organisationsfrågor, djurhälsa,
användningen av försöksdjur m.m.). Beredningen har
skett i enlighet med utskottets planering av
motionsbetänkanden under innevarande valperiod,
vilken bl.a. innebär att vissa ärendegrupper ej
behandlas rutinmässigt vid varje riksmöte utan med
något längre intervaller.
Av betänkandet framgår att utskottet den 18 oktober
besökte SLU (Sveriges lantbruksuniversitet och SVA
(Statens veterinärmedicinska anstalt) och erhöll
information om vissa av de frågor som tas upp i
betänkandet. Den 19 oktober anordnade utskottet en
utfrågning med representanter för Statens
jordbruksverk angående vissa aktuella
djurskyddsfrågor. Den 23 november anordnar utskottet
en offentlig utfrågning angående tillsyn enligt
djurskyddslagen. Vidare framgår att regeringen under
år 2000 planerar att lägga fram en proposition
syftande till förbättrat djurskydd. I övrigt erinrar
utskottet bl.a. om att ett stort antal motioner tar
upp utpräglade myndighetsfrågor, där riksdagen och
regeringen delegerat beslutande- och
normgivningsrätten till behörig myndighet. Med
hänvisning till det anförda avstyrks samtliga
motioner.
I betänkandet finns 13 reservationer och två
särskilda yttranden.
Motioner från allmänna motionstiden 1998
1998/99:MJ219 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om måttbestämmelser för
djurstallar.
1998/99:MJ224 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om dispenser för
båspallsmåtten.
1998/99:MJ501 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändring i djurskyddslagen till skydd
för omhändertagna djurs avkomma.
1998/99:MJ502 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av
dispensgivningen beträffande betestvånget för
mjölkkor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om möjlighet till
rörelse för mjölkkor för vilka dispens givits,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om årlig statistik
beträffande dispenserna.
1998/99:MJ503 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att export av
levande grisar till länder med sämre djurskydd än i
Sverige inte bör förekomma,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kastrering utan
bedövning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om zinkoxid till
smågris,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om krav på utevistelse
för grisar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en smågris borde
få växa upp på den gård där den fötts i stället för
att skickas till andra ställen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utveckla mobila
gårdsslakterier,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förbud mot plågsamma
och stressande metoder för bedövning före slakt,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utredning av
suggpoolerna.
1998/99:MJ504 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om burhållningen av minkar.
1998/99:MJ506 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en ny samlad
djurskyddsmyndighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utvärdering av
djurskyddslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ändring av
djurskyddslagen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om begränsad talerätt
för demokratiska djurskyddsorganisationer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige inom EU
bör verka för en förbudslagstiftning mot
djurtestning av kosmetika och hygienprodukter,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att den
svenska regeringen arbetar för att EU skall
kartlägga och dokumentera huruvida djurskyddet
åsidosätts vid transporter av levande djur mellan
EU:s olika medlemsländer.
1998/99:MJ507 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kodressörer.
1998/99:MJ508 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
plan för halvering av antalet djurförsök.
1998/99:MJ510 av Carl G Nilsson och Ingvar Eriksson
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
utvärdering av djurskyddslagen.
1998/99:MJ511 av Jonas Ringqvist m.fl. (v) vari
yrkas
1. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att
återkomma med ett förslag om lagstiftning mot
burhållning av pälsdjur,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stöd till
pälsdjursfarmare att finna alternativa
försörjningsmöjligheter.
1998/99:MJ514 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om användning av
antibiotika.
1998/99:MJ515 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av
användningen av försöksdjur i undervisningen på
högskolenivå samt möjligheterna att ersätta vissa
försök med alternativa metoder.
1998/99:MJ516 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fortsatt förbud av
slakt genom skäktning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att 13 och 14 §§
djurskyddslagen som förbjuder plågsamma slaktmetoder
fortsättningsvis skall gälla,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att veterinärer,
neurologer och djurskyddsorganisationer skall ingå i
den grupp som tillsatts för att göra årliga
utvärderingar.
1998/99:MJ519 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av råd och
anvisningar för djurskyddsinspektörer och andra som
handhar djurskyddslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kommunernas roll som
tillsynsmyndighet över djurskyddet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
utvärdering av djurskyddslagen.
1998/99:MJ521 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en översyn av
djurskyddslagen samt att ge ökat skydd för djuren.
1998/99:MJ525 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
översyn av djurskyddslagen i syfte att hindra att
djur med hänvisning till konstnärlig frihet eller
artistiska intressen utsätts för onödigt lidande
eller hindras i sina naturliga beteenden.
1998/99:MJ527 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rävhållning i bur
efter år 2000,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en
utredning om burhållning av minkar.
1998/99:MJ528 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag
om förbud mot eldressyr av hundar enligt vad i
motionen anförts.
1998/99:MJ529 av Harald Nordlund och Lennart
Kollmats (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU
skall verka för att subventioner vid transport och
försäljning av djur till länder både utanför och
inom EU tas bort,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen i första hand bör driva frågan att
minimera tiden för slakttransporter och för att all
slakt skall ske nära djurens uppväxtplatser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
införa minimikrav för hållande av djur i djurparker
som skall tillgodose djurens behov enligt vad som
sägs i 4 § djurskyddslagen om naturligt beteende.
1998/99:MJ530 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att stärka
allmäninflytandet i de djurförsöksetiska nämnderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utreda
möjligheten till viss klagorätt för
djurskyddsorganisationerna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att införa ett
förbud i lag mot kosmetikatester på djur,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förbjuda
hållning av apor i djurförsök,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ge
djurskyddsorganisationerna representation i
Gentekniknämnden,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utvärdering av
djurskyddslagen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att avveckla
burhållningssystemen för pälsdjursuppfödning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om hållning av
värphöns,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om hållning av
grisar,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utveckling av
gårdsslakterier,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att utvidga
djurskyddslagen så att alla djur får rätt till
utevistelse,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att se över
slaktsituationen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att staten som
konsument bör undvika djurtestade produkter,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att ta fram en
handlingsplan för en halvering av antalet
djurförsök,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
djurskyddsorganisationerna skall ges bidrag för sitt
internationella arbete.
1998/99:MJ749 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att utveckla
växtförädlarrätten och undersöka om det är motiverat
med ett liknande system för djuravel,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om förbud mot
regelmässig användning av antibiotika och andra
medicinska preparat i foder i tillväxtsyfte inom
hela EU.
1998/99:MJ774 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att regeringen
i EU skall verka för att den dagliga användningen av
antibiotika i fodermedel - t.ex. för att kompensera
dålig djurhållning - förbjuds,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige i
EU skall verka för att subventioner vid transport
och försäljning av djur till länder både utanför och
inom EU tas bort,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen i första hand bör driva frågan att
minimera tiden för slakttransporter och att all
slakt skall ske nära djurens uppväxtplatser.
1998/99:MJ781 av Gunnel Wallin m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förbud mot
antibiotika i foder,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att statistik tas
fram över den svenska användningen av antibiotika.
1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund
(m, kd) vari yrkas
38. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
konkurrensneutralitet mellan statligt anställda
distriktsveterinärer och privatpraktiserande
veterinärer i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1998/99:Ub275 av Inger Davidson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige skall
följa Europarådskonventionen om skydd av
ryggradsdjur som används för försöksändamål och
annat ändamål (ETS 123).
1998/99:Ub484 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Centrala
försöksdjursnämnden skall ges i uppdrag att samordna
arbetet med att informera om alternativa metoder
till samtliga utbildningar på högskolenivå i syfte
att djurförsöken på sikt skall ersättas med
alternativa utbildningsmetoder.
1998/99:Ub801 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
63. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om krav på
omedelbart stopp för alla onödiga djurförsök,
64. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ändring av
gällande reglemente och lagstiftning för
vetenskapliga djurförsök så att en
myndighetsveterinär får ökad befogenhet att ingripa
vid oförutsett lidande för djur i djurförsök,
65. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utökade krav på
försöksdjursetiska nämnders rutiner vid
djurförsöksärenden samt nya bestämmelser om speciell
utbildning i djurkunskap för nämndernas ledamöter,
1998/99:U508 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva att djurskyddet stärks och de vidriga
djurtransporterna upphör.
1998/99:U509 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari
yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ökade
djurskyddskrav.
Motioner från allmänna motionstiden 1999
1999/2000:MJ222 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen skall vara pådrivande inom EU för en
skärpning av djurskyddslagar inom EU och för skärpta
transportbestämmelser av levande slaktdjur,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om förbud mot
antibiotika i djurfoder inom EU.
1999/2000:MJ252 av Harald Nordlund och Lennart
Kollmats (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU
skall verka för att subventioner vid transport och
försäljning av djur till länder både utanför och
inom EU tas bort,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den svenska
regeringen bör driva frågan att minimera tiden för
slakttransporter och att all slakt skall ske nära
djurens uppväxtplatser.
1999/2000:MJ257 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari
yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om dispenser för
båspallsmåtten.
1999/2000:MJ501 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
triangelmärkning av häst.
1999/2000:MJ502 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om etologisk
kompetens till de försöksdjursetiska nämnderna.
1999/2000:MJ503 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om 5 §
djurskyddsförordningen.
1999/2000:MJ504 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om användning av el vid
hunddressyr.
1999/2000:MJ506 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om krav på utevistelse
för grisar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kastrering utan
bedövning.
1999/2000:MJ507 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kontroll av hästar
importerade främst från Irland.
1999/2000:MJ509 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvärdering av djurskyddslagen och dess
genomförande.
1999/2000:MJ510 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om översyn av reglerna
för hållande av mink,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om chinchilla.
1999/2000:MJ513 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari
yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
plan för halvering av antalet djurförsök.
1999/2000:MJ520 av Jonas Ringqvist m.fl. (v) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den
återkommer med förslag som ger möjligheter för
kommuner att samverka om anställningar av
djurskyddsinspektörer.
1999/2000:MJ521 av Jonas Ringqvist m.fl. (v) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utvärdering
huruvida djurskyddslagen tillgodoser djurs
grundläggande rättigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förslag till
förbättringar i djurskyddslagen för att tillgodose
djurs grundläggande rättigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utredning om
djurskydds- och djurrättsorganisationers talerätt i
djurskyddsfrågor.
1999/2000:MJ524 av Ingvar Eriksson och Carl G
Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om tillsättande av "god man" till
hjälp vid handläggning av djurskyddsärenden.
1999/2000:MJ525 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att sammansättningen i de
djurförsöksetiska nämnderna förändras.
1999/2000:MJ526 av Siw Persson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rättstillämpning av
djurskyddslagen.
1999/2000:MJ527 av Siw Persson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvärdering av
djurskyddslagen och dess genomförande.
1999/2000:MJ528 av Caroline Hagström (kd) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
konkurrensförhållandena i veterinärväsendet i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:MJ531 av Christel Anderberg och Patrik
Norinder (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
konkurrensneutralitet mellan privatpraktiserande
veterinärer och statligt anställda
distriktsveterinärer enligt vad i motionen anförts.
1999/2000:MJ535 av Marianne Carlström och Karin
Olsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
inrättandet av en särskild djurskyddsmyndighet.
1999/2000:MJ537 av Patrik Norinder (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kodressörer.
1999/2000:MJ538 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
skärpningar i djurskyddslagstiftningen.
1999/2000:MJ541 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om användningen av
antibiotika.
1999/2000:MJ544 av Gudrun Lindvall och Gunnar Goude
(mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
djurskyddstillsynen.
1999/2000:MJ545 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en effektivare
efterlevnad av djurskyddslagstiftningen.
1999/2000:MJ546 av Inger Davidson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige skall
följa Europarådskonventionen om skydd av
ryggradsdjur som används för försöksändamål och
annat ändamål (ETS 123),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en öppen diskussion
och offentlighet när det gäller djurförsök.
1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp)
vari yrkas
23. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
konkurrensneutralitet mellan statligt anställda
distriktsveterinärer och privatpraktiserande
veterinärer i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1999/2000:U513 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari
yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva att djurskyddet stärks och de vidriga
djurtransporterna upphör.
Utfrågningar, studiebesök
Utskottet företog den 18 oktober 1999 ett
studiebesök hos SLU (Sveriges lantbruksuniversitet)
och SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) och
erhöll därvid information om bl.a. några av de
frågor som behandlas i detta betänkande. Den 19
oktober 1999 anordnade utskottet en utfrågning med
representanter för Statens jordbruksverk angående
vissa aktuella djurskyddsfrågor. Den 23 november
1999 anordnar utskottet en offentlig utfrågning
angående tillsynen enligt djurskyddslagen.
Utskottet
Lagstiftning m.m.
Översyn av djurskyddslagen m.m.
Grundläggande regler för djurhållningen finns i
djurskyddslagen (1988:534). Enligt lagen får
regeringen, eller efter regeringens bemyndigande,
Jordbruksverket meddela ytterligare föreskrifter om
bl.a. stall och andra förvaringsutrymmen. När det
gäller djur som föds upp eller hålls för produktion
av livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller för att
användas i tävling får regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Jordbruksverket dessutom
meddela ytterligare föreskrifter om hur sådana djur
skall hållas och skötas. Som framgår av
redovisningen har riksdagen således i stor
utsträckning delegerat normgivnings- och
beslutanderätten i frågor som rör tillämpningen av
de mer allmänt hållna bestämmelserna i
djurskyddslagen.
Utskottet behandlar i detta avsnitt ett antal
motioner med mer övergripande krav på en översyn
eller utvärdering av djurskyddslagen.
Utskottet erinrar om att riksdagens beslut år 1988
innebar en genomgripande reformering och
modernisering av djurskyddslagstiftningen. Även om
det sålunda förflutit drygt tio år sedan beslutet
fattades bör noteras att lagstiftningen i väsentliga
delar inte trädde i kraft förrän efter en tioårig
övergångstid. Det bör tilläggas att djurskyddslagens
bestämmelser utvärderas fortlöpande och är stadd i
kontinuerlig förändring och förbättring. Flera
förbättringar har genomförts under senare år. Det är
nu snarare tillsynen av lagen än själva
bestämmelserna som behöver ses över. Ett flertal
utredningar har visat att tillsynsmyndigheternas
ansvar och förutsättningar på de olika nivåerna
behöver förbättras och tydliggöras. Jordbruksverket
har på regeringens uppdrag redovisat rapporten En
förändrad djurskyddstillsyn m.m. (rapport 1998:13).
Rapporten bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Enligt budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1,
utgiftsområde 23) avser regeringen att under år 2000
till riksdagen överlämna en proposition med förslag
till förbättrat djurskydd. Utskottet är med
hänvisning till det arbete som pågår inte berett att
föreslå en samlad utvärdering av djurskyddslagen och
avstyrker motionerna MJ506 (kd) yrkandena 2 och 3,
MJ510 (m), MJ519 (mp) yrkande 3, MJ521 (s) och MJ530
(mp) yrkande 6.
I motion MJ501 (m) efterfrågas lagändringar i syfte
att åstadkomma ett bättre skydd för omhändertagna
djurs avkomma. Enligt 29 § djurskyddslagen kan en
person som grovt missköter sina djur förbjudas att
ta hand om djur över huvud taget. Denna paragraf är
alltså tillämplig även på omhändertagna djurs
avkomma. I övrigt bör ett beslut om omhändertagande
enligt 31 och 32 §§ djurskyddslagen kunna utformas
så att det omfattar även den ofödda avkomman. Med
hänvisning till det anförda föreslår utskottet ingen
ytterligare åtgärd med anledning av motionen.
Mjölkkor, grisar, höns m.m.
De motioner som behandlas i detta avsnitt avser i
huvudsak frågor som av riksdagen och regeringen
delegerats till behörig myndighet, vanligtvis
Jordbruksverket.
Måttbestämmelser vad gäller båspallar har funnits
som allmänna råd sedan år 1974. Dessa allmänna råd
ersattes av föreskrifter år 1989 och i samband med
detta infördes en övergångstid på tio år. De större
måtten på båspallarna motiveras av att den svenska
medelkon på grund av avelsåtgärder ökat i vikt och
därmed i omfång sedan 1974. Jordbruksministern har
tidigare meddelat att det inte blir några generella
dispenser från måttbestämmelserna. De förbättringar
som den nya djurskyddslagen innebär när det gäller
utrymmen för djuren skall fullföljas. Samtidigt
konstaterade ministern att det är viktigt att inte
stirra sig blind på centimeterregler när det gäller
djurhälsan. Det är djurmiljön i sin helhet som är
det viktigaste. Det finns möjligheter att godta
mindre avvikelser från måttbestämmelserna i enskilda
fall och det finns möjligheter för Jordbruksverket
att ge individuella tidsbegränsade dispenser.
Utskottet uttalade i betänkande 1997/98:JoU12 att
det bör ankomma på berörd myndighet att pröva
möjligheterna att tillåta mindre avvikelser eller
medge undantag från gällande föreskrifter för att
tillgodose behovet av individuella lösningar.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker
motionerna MJ219 (c) yrkande 7 och MJ224 (kd)
yrkande 18.
I djurskyddsförordningen (SFS 1988:539) 10 och
11 §§ finns bestämmelser om att mjölkkor skall
hållas på bete sommartid. Jordbruksverket har dock
möjlighet att medge dispens från beteskravet om
särskilda skäl finns. Verket har på regeringens
uppdrag redovisat hur dispensgivningen förändrats
sedan år 1991 och hur utvecklingen väntas bli i
fortsättningen (rapport 1999:12). Undersökningen
visar att antalet dispenser under 90-talet har
minskat från att motsvara 5 % av det totala antalet
mjölkkor till att motsvara 1,4 %. Jordbruksverket
gör också bedömningen att antalet beviljade
dispenser kommer att minska ytterligare framöver.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motion MJ502 (mp) yrkandena 1 och 3 om
sammanställande av statistik om och översyn av
dispensgivningen gällande kravet på betesgång för
mjölkkor.
Beträffande motion MJ502 (mp) yrkande 2 om
möjlighet till rörelse för mjölkkor för vilka
dispens från beteskrav givits vill utskottet erinra
om att det enligt Statens jordbruksverks
föreskrifter (SJVFS 1993:123) ställs krav på att
djur som undantas från kravet på betesgång skall ges
möjlighet till motion under en sammanhängande period
om minst två månader per år. Detta gäller om
undantag beviljas på grund av att möjligheter saknas
att anordna betesdrift för samtliga djur. Undantag
kan beviljas för högst fem år. Om undantag beviljas
av andra orsaker, t.ex. på grund av oförutsedda
omständigheter eller om djurhållaren följer en
godkänd plan för att anlägga bete och ordna
betesdrift, ställs inte krav på att djuren skall ges
möjlighet till motion. Dessa former av undantag
beviljas för högst tre år. Det ankommer på
tillsynsmyndigheterna att övervaka att
bestämmelserna följs. Motionen avstyrks i den mån
den inte tillgodosetts genom det anförda.
I motionerna MJ503 och MJ530 (båda mp) redovisas en
del synpunkter och förslag om hållande av grisar och
värphöns. En stor del av dessa yrkanden behandlades
av utskottet i betänkande 1997/98:JoU12. Utskottets
ställningstaganden vid detta tillfälle redovisas
nedan.
Enligt motion MJ503 (mp) yrkande 1 bör export av
levande grisar inte förekomma till länder som har
sämre djurskydd än Sverige. Utskottet framhöll i
betänkande 1997/98:JoU12 att begreppet "sämre
djurskydd än Sverige" inte är tillräckligt klart och
entydigt för att ligga till grund för ett beslut om
exportförbud. Det bör understrykas att det i det
svenska regelverket finns ett mycket stort antal
detaljföreskrifter angående djurhållningen. Det
framgår ej närmare av de aktuella motionerna hur
långt jämförelsen med andra länders regelverk skall
drivas och inte heller huruvida jämförelsen skall
begränsas till grisar eller om den skall omfatta
samtliga djur i animalieproduktionen. I den mån
motionen avser export till andra EU-länder
understryker utskottet nu liksom tidigare att ett
exportförbud på angiven grund inte är förenligt med
EG:s grundläggande bestämmelser om varors fria
rörlighet.
När det gäller kastrering av grisar, vilket
behandlas i motion MJ503 (mp) yrkande 2, vidhåller
utskottet sin tidigare gjorda bedömning att det i
första hand får ankomma på regeringen och berörda
myndigheter att pröva möjligheterna att ytterligare
skärpa nu gällande föreskrifter på detta område.
Vad gäller motionerna MJ503 (mp) yrkande 6 och
MJ530 (mp) yrkande 11 om utveckling av mobila
gårdsslakterier har utskottet tidigare anfört att
det vore önskvärt om utvecklingen av mobila
gårdsslakterier kunde påskyndas. En sådan utveckling
skulle stimulera verksamheten med gårdsslakterier
samtidigt som möjligheten att motverka långa
djurtransporter ökar. Utskottet konstaterade vidare
att det finns stödformer som kan utnyttjas för att
ge stöd till utveckling av mobila slakterier och
förutsatte att eventuella tillämpningssvårigheter
skulle uppmärksammas av regeringen och att man
skulle vidta de åtgärder som kan anses erforderliga
för att främja den mer småskaliga
slakteriverksamheten.
I motionerna MJ503 (mp) yrkandena 5 och 8 samt
MJ530 (mp) yrkandena 9 och 10 redovisas en del
synpunkter och förslag om hållande av grisar och
värphöns. Vid behandlingen av en motion med liknande
innehåll anförde utskottet att syftet med motionen
kan anses tillgodosett med den lagstiftning som
finns inom djurskyddsområdet och med de föreskrifter
som meddelats av Jordbruksverket. Vidare
konstaterade utskottet att verksamhet med s.k.
suggpooler faller inom berörd tillsynsmyndighets
ansvarsområde. När det gäller värphöns återkommer
utskottet med en mer utförlig beredning senare under
denna valperiod.
Utskottet finner inte anledning att ändra sina
tidigare bedömningar och avstyrker därmed motionerna
MJ503 (mp) yrkandena 1, 2, 5, 6 och 8 samt MJ530
(mp) yrkandena 9, 10 och 11.
I motionerna MJ503 (mp) yrkande 4 och MJ530 (mp)
yrkande 12 föreslås att djurskyddslagen ändras så
att krav införs på utevistelse för i det första
fallet grisar och i det andra samtliga djur.
Utskottet är inte berett att tillstyrka dessa
förslag med anledning av vad som anförs i motionerna
och vill i övrigt hänvisa till ovan nämnda
bemyndiganden och föreskrifter. Motionerna avstyrks.
I motion MJ507 (m) yrkas att restriktiv användning
av kodressörer bör tillåtas. Yrkandet har inte
motiverats. Utskottet delar inte motionärens
uppfattning och avstyrker motionen.
Slakt
Bestämmelser om slakt finns i djurskyddslagen
(1988:534). Där föreskrivs bl.a. att djur skall
skonas från onödigt obehag och lidande när de förs
till slakt (11 §). Enligt 14 § första stycket skall
djur vara bedövat när blodet tappas av och andra
åtgärder vid slakten får inte vidtas innan djuret
dött. Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Statens jordbruksverk får dock meddela
undantag från föreskriften om bedövning av fjäderfä
och kaniner eller meddela ytterligare föreskrifter
om slakt och om avlivning av djur i andra fall. Med
hänvisning härtill och till den av regeringen
aviserade propositionen om djurskyddslagen avstyrker
utskottet motionerna MJ503 (mp) yrkande 7 och MJ530
(mp) yrkande 13.
Jordbruksministern besvarade i juli 1999 en
skriftlig fråga om koscher- och halalslakt. Hon
anförde därvid att regeringen i maj 1998 beslutade
om ett tillägg i regleringsbrevet för
Jordbruksverket beträffande s.k. religiös slakt.
Verket fick därmed i uppdrag att årligen göra en
utvärdering av olika s.k. religiösa slaktmetoder i
syfte att finna en metod som inte strider mot
svenska bestämmelser om skydd av djur vid slakt, men
som kan accepteras av de parter vars sedvänjor
innebär tillämpning av skäktning, dvs. slakt utan
att djuret är bedövat. Jordbruksverket skall i
utvärderingen beakta nationell och internationell
forskning på området.
Utvärderingen skall ske i samråd med bl.a.
företrädare för olika religiösa grupper och
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering. Ett sådant
samråd har skett under våren 1999. Vid mötet var
även djurskyddsorganisationerna, Köttbranschens
riksförbund och Livsmedelsverket representerade.
Utvärderingen skall redovisas till regeringen i
fortlöpande rapporter, vilka skall innehålla nämnda
parters åsikter i frågan. Jordbruksverket förbereder
för närvarande en sådan rapport till regeringen. De
synpunkter angående skäktning som redovisas i motion
MJ516 (mp) yrkandena 1-3 torde i huvudsak vara
tillgodosedda med det anförda och avstyrks.
Förevisande av djur m.m.
I 17 § djurskyddslagen (1988:534) anges att djur
inte får förevisas för allmänheten på ett sådant
sätt att de utsätts för lidande. I prop. 1987/88:93
Djurskyddslag m.m. påpekar jordbruksministern att
paragrafen innebär ett absolut förbud mot att
utsätta djur för lidande i de sammanhang som anges i
paragrafen. Med lidande avses liksom i 2 § såväl
psykiskt som fysiskt lidande. Den kommunala nämnd
som fullgör uppgifter inom miljö- och
hälsoskyddsområdet utövar den lokala
djurskyddstillsynen och skall därmed tillse att
djurskyddslagen följs. Med hänvisning till det
anförda föreslås ingen ytterligare åtgärd med
anledning av motion MJ525 (m) i vilken det yrkas att
djurskyddslagen bör ändras så att djur inte utsätts
för onödigt lidande med hänvisning till konstnärlig
frihet eller artistiska intressen.
Enligt 37 § djurskyddsförordningen (1988:539) får
en zoologisk trädgård, djurpark eller liknande
anläggning inte tas i bruk innan den har godkänts av
Jordbruksverket. Motsvarande gäller också vid
omflyttning av djuren och vid ny-, till- eller
ombyggnad av någon betydelse. Jordbruksverket har
utfärdat föreskrifter och allmänna råd om
djurhållning i djurparker m.m. (LSFS 1991:22). I
dessa ingår bl.a. bestämmelser om tillsyn, foder och
vatten samt detaljerade måttföreskrifter för olika
djurslag. Motion MJ529 (fp) yrkande 3 om behovet av
att införa minimikrav för hållande av djur i
djurparker torde vara tillgodosedd med det anförda
och avstyrks. I övrigt kan nämnas att EG nyligen
antagit ett direktiv om hållning av vilda djur i
djurparker (rådets direktiv 1999/22/EG). Syftet med
direktivet är att stärka djurparkernas roll i
arbetet med att bevara den biologiska mångfalden.
Eldressyr
I svar på fråga 1996/97:248 om eldressyr hänvisade
jordbruksministern till det pågående arbetet med
översynen av djurskyddslagstiftningen och till att
en proposition i ämnet planerades under våren 1997.
Propositionen är emellertid fördröjd eftersom det
finns behov av ytterligare underlag och
klargöranden. Ett led i detta arbete är rapporten En
förändrad djurskyddstillsyn m.m. (rapport 1998:13)
som Jordbruksverket redovisat på regeringens
uppdrag. Rapporten har remissbehandlats och bereds
för närvarande i Regeringskansliet. Regeringen har
också i Ds 1995:63 med titeln Elhund behandlat
frågan om eldressyr av hund. Enligt uppgift kommer
frågan om eldressyr att tas upp i den proposition
som regeringen planerar att lägga fram nästa år. Med
hänvisning till det anförda föreslår utskottet ingen
ytterligare åtgärd med anledning av motion MJ528 (v)
i vilken yrkas att eldressyr av hundar bör
förbjudas.
Vissa myndighetsfrågor m.m.
Tillsynsfrågor m.m.
I motion MJ519 (mp) yrkandena 1 och 2 anförs att
djurskyddstillsynen även fortsättningsvis bör ligga
kvar på kommunal nivå. Vidare anser motionärerna att
det finns ett stort behov av råd och anvisningar för
att ge vägledning till djurskyddsinspektörer och
andra som utövar tillsyn enligt djurskyddslagen.
Utskottet hänvisar till att regeringen i
budgetpropositionen för år 2000 anför att den
offentliga djurskyddstillsynen behöver ses över i
syfte att åstadkomma en förbättrad
djurskyddstillsyn. Tillsynsmyndigheternas ansvar och
förutsättningar på de olika nivåerna måste i det
sammanhanget förbättras och tydliggöras, liksom
samarbetet mellan veterinärer och den lokala
tillsynsmyndigheten. Som tidigare nämnts avser
regeringen att återkomma till riksdagen under år
2000 med förslag till ett förbättrat djurskydd. I
avvaktan på resultatet av det arbete som pågår inom
Regeringskansliet avstyrker utskottet berörda delar
av motionen. I sammanhanget kan även nämnas att
Jordbruksverket har tillsatt en central
tillsynsgrupp inom den nya djurskydds-enheten (se
nedan). Syftet med tillsynsgruppen är bl.a. att
kunna ge utökat stöd till länsstyrelser och kommuner
i deras tillsynsarbete. I gruppen skall ingå
representanter för bl.a. länsstyrelser, kommuner och
polismyndigheter. Kontaktpersoner från bransch- och
djurskyddsorganisationer kommer att adjungeras till
tillsynsgruppen.
Jordbruksverket och Centrala försöksdjursnämnden är
de centrala myndigheter som i dag ansvarar för
djurskyddsfrågorna i landet. För att förstärka
djurskyddsarbetet på Jordbruksverket har man
genomfört en omorganisation. Verket har inrättat en
särskild djurskyddsenhet som får det samlade
ansvaret för tillämpningen av djurskyddslagen. Till
den nya enheten förs olika kompetenser samman, t.ex.
agronomer, veterinärer och ingenjörer. Enheten
kommer därmed att i ökad utsträckning kunna ge
vägledning och stöd till övriga tillsynsmyndigheter.
Om en särskild djurskyddsmyndighet inrättas finns
det risk för att den integrering som i dag sker på
Jordbruksverket, då djurskyddsfrågor samordnas med
beredningen av alla frågor med anknytning till djur,
går förlorad. Utskottet avstyrker motion MJ506 (kd)
yrkande 1 med krav på en ny samlad
djurskyddsmyndighet, men utgår ifrån att den nya
djurskyddsenheten på Jordbruksverket kontinuerligt
utvärderas inom ramen för myndighetens ordinarie
resultatutvecklingsarbete.
Frågan om djurskyddsorganisationernas besvärsrätt i
djurskyddsfrågor behandlades av utskottet under
riksmötet 1997/98 (JoU12). Utskottet konstaterade
vid det tillfället att djurskyddsorganisationerna
regelmässigt fungerar som remissorgan när det gäller
djurskyddsfrågor och äger dessutom representation i
Jordbruksverkets djurskyddsråd. Utskottet fann inte
anledning att förorda mer långtgående ändringar i
djurskyddsorganisationernas ställning med anledning
av vad som anfördes i de aktuella motionerna.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker
motionerna MJ506 (kd) yrkande 4 och MJ530 (mp)
yrkande 2 om klagorätt för djurskyddsorganisationer.
Gentekniknämnden har till uppgift att genom
rådgivande verksamhet främja en etiskt försvarbar
och säker användning av gentekniken så att djurs
hälsa och miljön skyddas. Nämnden skall därvid
beakta vikten av att ett gott forskningspolitiskt
klimat upprätthålls (SFS 1994:902). Nämnden består
av en ordförande, en vice ordförande och 14 andra
ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden skall
enligt förordningen vara jurister och ha
domarerfarenhet. Sju ledamöter skall vara
riksdagsledamöter och en ledamot skall vara etiskt
sakkunnig. Av övriga ledamöter utses två efter
förslag från Skogs- och jordbrukets forskningsråd.
En av dessa skall ha erfarenhet av djurskyddsfrågor.
Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté
som skall utreda frågor om biotekniken i samhället
(dir. 1997:120). Utredningen har presenterat ett
delbetänkande avseende Gentekniknämndens roll, dess
uppgifter och sammansättning (SOU 1999:70). I
betänkandet anförs bl.a. att det finns ett flertal
grupper som har ett stort intresse av nämndens
verksamhet. Förutom konsumenter, djurvänner och
miljöorganisationer kan nämnas ett flertal
organisationer för personer med olika sjukdomar,
bl.a. Hjärtebarnsföreningen. Vidare har producenter
i olika led ett lika stort intresse av verksamheten.
En medverkan från intressenter bör medföra att många
grupperingar som har ett intresse av gentekniken
bereds plats i nämnden. En sådan medverkan medför
dock att nämnden blir så stor, att den inte rimligen
kan fungera på ett bra sätt. Kommittén konstaterar
vidare att ingen av de myndigheter som handlägger
genteknikfrågor har intresserepresentation i sin
ledning. Enligt kommitténs mening saknas det skäl
att göra ett undantag genom att tillåta sådan
representation i Gentekniknämnden. Betänkandet
bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Med
hänvisning till det arbete som pågår avstyrker
utskottet de i motion MJ530 (mp) yrkande 5 framförda
kraven på att djurskyddsorganisationerna bör vara
representerade i Gentekniknämnden.
Utskottet finner inte heller anledning att
tillstyrka kraven i motion MJ530 (mp) yrkande 16 om
att djurskyddsorganisationerna bör få statliga
bidrag för sitt internationella arbete.
Beträffande de förslag som framförs i motion MJ749
(c) yrkande 10 om att utveckla växtförädlarrätten
och undersöka om det är motiverat med ett liknande
system för djuravel vill utskottet anföra följande.
I fråga om avel av djur finns bestämmelser i
djurskyddslagen och djurskyddsförordningen som
innebär att avel inte får medföra lidande för
djuret. Enligt förordningen (1985:343) om kontroll
av husdjur krävs tillstånd av SJV för
seminverksamhet m.m. Särskilda bestämmelser finns
för hingstar som används till avel. Frågor om
växtförädlarrätt regleras i växtförädlarrättslagen
(1997:306). Djurägarens rättigheter kan anses bestå
främst i att han/hon i civilrättsliga former fritt
disponerar över sina avelsdjur. Det är oklart om
motionens förslag innebär att den ursprunglige
djurägaren skulle ha en ekonomisk rätt till samtliga
avkommor i samtliga efterföljande generationer. Om
en sådan rättighet införs uppstår bl.a. den
komplikationen att även andra djurägare än de
ursprungliga skulle kunna hävda en rätt till de
exemplar som de själva framavlar genom att utnyttja
både eget och andras avelsmaterial. Utskottet kan
för sin del inte se hur dessa problem skulle kunna
lösas på ett ändamålsenligt sätt genom lagstiftning.
Utskottet avstyrker motionen.
Distriktsveterinärorganisationen
Frågan om konkurrensneutralitet mellan
distriktsveterinärer och privatpraktiserande
veterinärer som behandlas i motion N326 (m, kd)
yrkande 38 togs även upp i ett frågesvar i riksdagen
i december 1998. Jordbruksministern anförde därvid
att disktriktsveterinärorganisationen främst är
avpassad för att tillgodose behovet av sjuk- och
hälsovård hos djur inom animalieproduktionen och hos
hästar som används inom jord- och skogsbruket. De
statliga distriktsveterinärerna har emellertid en
lång tradition av arbete även med sällskapsdjur och
sporthästar. Enligt de föreskrifter som gäller är
distriktsveterinärerna dessutom skyldiga att utöva
djursjukvård för samtliga husdjur om djurskyddsskäl
föreligger eller där annan veterinärvård inte kan
anvisas. Att distriktsveterinärerna till viss del
arbetar med sällskapsdjur och sporthästar är alltså
inte någon ny situation. Att de statliga
veterinärerna helt skulle avstå från att behandla
sällskapsdjur på andra tider än under jourtid är
orimligt mot bakgrund av skyldigheten att
upprätthålla veterinär kompetens inklusive
utrustning och mediciner för jourverksamheten.
Avsikten med distriktsveterinärorganisationen är
givetvis dock inte att konkurrera ut de
privatpraktiserande veterinärerna och ytterst få
distriktsveterinärer konkurrerar med mer avancerad
praktik på sällskapsdjur.
Distriktsveterinärernas andel av sjukvården för
sällskapsdjur beräknas för närvarande utgöra mindre
än 10 % av hela marknaden och omfattningen bedöms
ligga på samma nivå som tidigare. Omfattningen av
distriktsveterinärernas förrättningar i fråga om
sällskapsdjur skiljer sig emellertid mycket åt i
olika delar av landet, från att utgöra en liten
andel i ett djurtätt område som Sjöbo till att
utgöra mer än 90 % av förrättningarna i ett
djurglest område som Gällivare. Mot bakgrund av
bl.a. detta ansåg jordbruksministern inte att det
för närvarande fanns anledning att se över och
utvärdera distriktsveterinärorganisationen.
Utskottet har inga invändningar mot denna bedömning
och avstyrker motionen.
Djurtransporter
Av regeringens skrivelse 1998/99:60 om verksamheten
i europeiska unionen under år 1998 framgår att det
brittiska ordförandeskapet arbetade mycket aktivt
med djurskyddsfrågorna, bl.a. djurtransporter, under
det första halvåret 1998. Detta utmynnade i ett
beslut om mera detaljerade regler på området.
Reglerna återfinns i rådets förordning (EG) nr
411/98 om tilläggsnormer avseende skydd av djur,
vilka skall tillämpas på djurtransporter
överskridande åtta timmar. I denna förordning finns
utförliga tilläggsnormer bl.a. vad gäller strö,
foder, åtkomlighet och ventilation. Reglerna skall
tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1999. En
rådsarbetsgrupp arbetar för närvarande med att
förbättra skyddet för värphöns och en
kommissionsarbetsgrupp påbörjade under våren 1999
sitt arbete med transport av djur till sjöss. I
övrigt vill utskottet erinra om att kommissionen
under år 1998 initierade ett projekt inom EU om
kontroll av djurskyddet vid slaktdjurstransporter.
Inom ramen för detta startade Jordbruksverket den 1
augusti 1998 ett landsomfattande transportprojekt
som planeras avslutas under år 2000. Projektet
syftar till att klarlägga hur djurskyddet för
närvarande fungerar i samband med transporter av
djur, t.ex. vid slakttransporter och export av djur,
transport av ren från sommar- till vinterbete,
djurtransporter till marknader och under båt- eller
färjetransporter. Projektet skall också höja
kompetensen när det gäller tillsynen av
djurtransporter hos samtliga tillsynsmyndigheter och
inom polisen.
Det är kommissionen som har förslagsrätten inom EU
och ett ordförandeland har därmed begränsade
möjligheter att driva speciella frågor. Utskottet
utgår emellertid ifrån att Sverige fortsatt
prioriterar att djurskyddet stärks inom EU och
särskilt att djurtransporterna förbättras och att de
möjligheter som ges att driva dessa frågor under
Sveriges ordförandeskap utnyttjas väl. Sverige bör
därutöver fortsätta att arbeta aktivt med dessa
frågor i kommissions- och rådsarbetsgrupper. Med
hänvisning till det anförda avstyrks motionerna U508
(mp) yrkande 18 och U509 (kd) yrkande 10 om att
Sverige inom EU bör vara pådrivande i frågan om
förstärkt djurskydd och förbättrade villkor för
djuren under transporter. Även motionerna MJ529
yrkandena 1 och 2 och MJ774 yrkandena 13 och 14
(båda fp) avstyrks i den mån de inte tillgodosetts
med det anförda. I motionerna anförs att Sverige i
första hand skall driva frågan om minimering av
tiden för slakttransporter, men även skall verka för
att subventioner vid transport och försäljning av
djur både inom och utanför EU skall tas bort. I
motion MJ506 (kd) yrkande 6 föreslås att den svenska
regeringen bör arbeta för att EU skall kartlägga och
dokumentera huruvida djurskyddet åsidosätts vid
transporter av levande djur mellan EU:s olika
medlemsländer. Även denna motion avstyrks med
hänvisning till vad utskottet här anfört.
Djurförsök
Enligt regeringens redovisning i budgetpropositionen
(utg.omr. 23 s. 88) minskade
försöksdjursanvändningen under år 1997 jämfört med
år 1996 enligt EU:s och Europarådskonventionens
definition av djurförsök med nära 7 % från 286 000
till 267 000 djur. Huvuddelen av de använda djuren
(86 %) utgörs av möss och råttor.
Försöksdjursanvändningen visar en klart nedåtgående
trend under de senaste fyra åren. Minskningen beror
framför allt på en minskad användning av råttor vid
universitet, högskolor, landsting och inom
läkemedelsindustrin.
Ett stort antal motioner berör frågan om användning
av försöksdjur. Enligt motion Ub275 (kd) yrkande 1
bör Sverige följa Europarådskonventionen om skydd av
ryggradsdjur som används för försöksändamål och
annat ändamål. I konventionen anges att djurförsök
endast bör förekomma i utbildningssammanhang om
berörda elever kommer att arbeta med försöksdjur i
sin yrkesutövning. I motion Ub484 (m) yrkande 3
föreslås att Centrala försöksdjursnämnden bör ges i
uppdrag att samordna arbetet med att informera
universitet och högskolor om alternativa metoder
till djurförsök i syfte att minska
försöksdjursanvändningen. En översyn av användningen
av försöksdjur på högskolenivå samt en utredning om
möjligheterna att ersätta vissa försök med
alternativa metoder efterfrågas i motion MJ515 (kd).
I motion Ub801 (mp) yrkande 63 krävs ett omedelbart
stopp för alla onödiga djurförsök. Beträffande de
djurförsöksetiska nämnderna anförs i yrkande 65 att
de som deltagit vid godkännande av ett djurförsök
också skall närvara vid minst ett av
försökstillfällena, dessutom bör nämndens ledamöter
genomgå en speciell utbildning i djurkunskap. I
motion MJ530 (mp) yrkande 1 föreslås att
allmäninflytandet bör stärkas i de
försöksdjursetiska nämnderna, vidare föreslås i
motionens yrkande 3 att kosmetikatester på djur bör
förbjudas. I övrigt anser motionärerna att hållning
av apor i djurförsök bör förbjudas samt att staten
som konsument bör undvika djurtestade produkter
(yrkandena 4 och 14).
Enligt motionerna MJ508 (kd) yrkande 5 och MJ530
(mp) yrkande 15 bör riksdagen hos regeringen begära
förslag om en halvering av antalet djurförsök.
De frågor som tas upp i ovanstående motioner är i
stor utsträckning behandlade av 1997 års utredning
om alternativa metoder till djurförsök och
försöksdjursanvändningens omfattning i framtiden,
m.m., som lade fram sitt betänkande i juni 1998 (SOU
1998:75). Utredningen konstaterar bl.a. att det inom
vissa forskningsområden finns många alternativa
metoder till djurförsök samt att utvecklingen går
fort framåt; detta gäller bl.a. säkerhets- och
toxicitetstestning. Det är dock en omständlig och
tidskrävande process innan alternativa metoder kan
komma i praktisk tillämpning och ersätta djurförsök.
En viss reglering av användningen av försöksdjur i
undervisning föreslås. För att möjliggöra att den
politiska målstyrningen blir effektiv när det gäller
att begränsa försöksdjursanvändningen föreslås att
regeringen kontinuerligt lämnar en skrivelse till
riksdagen med upplysningar om djurförsöksfrågorna.
Vidare föreslår utredningen att heltidstjänster
skall inrättas vid de djurförsöksetiska nämnderna.
Dessa tjänstemän skall bereda och föredra ärenden i
de djurförsöksetiska nämnderna samt utöva tillsynen
över försöksdjursverksamheten. De nya tjänsterna
föreslås finansierade genom avgifter. Den nuvarande
uppdelningen av djurförsöksfrågorna på två centrala
myndigheter (CFN och SJV) är enligt utredningen inte
adekvat och djurförsöksfrågorna bör därför samlas
under den mest resursstarka myndigheten, dvs. SJV.
Regeringen anför i budgetpropositionen (prop.
1999/2000:1, utgiftsområde 23) att den nuvarande
ansvarsfördelningen mellan Centrala
försöksdjursnämnden och Jordbruksverket är
ändamålsenlig. Samarbetet fungerar väl och det finns
möjligheter att utveckla detta vidare i framtiden.
Myndigheterna har redan nu tagit initiativ till ett
fördjupat samarbete. Således anser regeringen att de
skäl för en uppdelning av arbetsuppgifterna som
redovisades i propositionen till ny djurskyddslag
(prop. 1987/88:93) fortfarande äger giltighet.
Enligt regeringens uppfattning bör den kunskap och
erfarenhet som finns inom CFN tas till vara och
uppdelningen mellan CFN och Jordbruksverkets
ansvarsområden bibehålls därför. Regeringen föreslår
också att CFN tillförs ytterligare resurser med en
miljon kronor för att på central nivå bl.a.
förstärka stödet till de djurförsöksetiska
nämnderna. I likhet med utredningen anser regeringen
att det är viktigt och positivt att ledamöterna i de
djurförsöksetiska nämnderna regelbundet besöker
djuravdelningar och försöksdjursinstitutioner. Någon
särskild reglering av verksamheten bedöms dock inte
som nödvändig. Regeringen avser att under år 2000
återkomma till riksdagen med förslag till hur
tillsynen av försöksdjur och
försöksdjursanläggningar bör vara ordnad.
Jordbruksverket och CFN har utarbetat en
åtgärdsplan som kommer att utgöra ett betydelsefullt
instrument för att stärka djurskyddet för
försöksdjuren. Planen innebär bl.a. att
myndigheterna kommer att utarbeta bindande
föreskrifter om djurförsök till stöd för de
djurförsöksetiska nämnderna vid den etiska
bedömningen av djurförsök och för att ge de djur som
används ett starkare skydd. Enligt åtgärdsplanen
kommer även bindande föreskrifter om hållande och
skötsel av försöksdjur och informationsmaterial att
tas fram. Arbetsformerna i de djurförsöksetiska
nämnderna skall utvecklas genom fortsatt utbildning
med fördjupade diskussioner om djurskydd och etik.
Vidare skall möjligheten undersökas att utarbeta ett
centralt register över försök som prövats av de
djurförsöksetiska nämnderna. I åtgärdsplanen påpekar
myndigheterna även att fördjupade översyner bör
göras i fråga om djurförsök förenade med lidande,
förutsättningar för etisk prövning och användning av
djur i undervisning.
Med hänvisning till vad som här anförts föreslår
utskottet att ovanstående motioner lämnas utan
riksdagens vidare åtgärd. Beträffande motion MJ530
(mp) yrkande 14 vill utskottet därutöver erinra om
att enligt 1 kap. 22 § lagen (1992:1528) om
offentlig upphandling får den upphandlande enheten
ställa de krav som den anser vara viktiga. Dessa
krav skall dock vara affärsmässigt avvägda i
förhållande till det som upphandlas. Den
upphandlande enheten skall i förfrågningsunderlaget
eller i annonsen om upphandling ange vilka
omständigheter som den tillmäter betydelse. I lagen
nämns miljöpåverkan som ett exempel på omständighet
som den upphandlande enheten får ta hänsyn till.
Samtidigt bör uppmärksammas att de krav som ställs
inte får utformas på ett sådant sätt att de innebär
en uppenbar konkurrensbegränsning.
I motion Ub801 (mp) yrkande 64 föreslås att
lagstiftningen bör ändras så att en
myndighetsveterinär får ökad befogenhet att ingripa
vid oförutsett lidande för djur i djurförsök. Enligt
2 § andra stycket djurskyddslagen (1988:534) skall
djur som används för ändamål som avses i 19 § (dvs.
djurförsök) inte anses vara utsatta för onödigt
lidande eller sjukdom vid användningen om denna har
godkänts av en djurförsöksetisk nämnd. I proposition
1989/90:118 anges bl.a. att kravet på att djur inte
onödigtvis skall utsättas för lidande och sjukdom
tillgodoses genom den etiska prövningen. Om djur
utsätts för lidande annat än det som kommer av
försöket som den djurförsöksetiska nämnden godkänt
kan tillsynsmyndigheten ingripa. Utskottet utgår
från att 2 § djurskyddslagen omfattas av den översyn
som pågår i Regeringskansliet. Motionen påkallar för
närvarande ingen ytterligare åtgärd.
Enligt kommissionens direktiv 97/18/EG av den 17
april 1997 har förbudet att på marknaden släppa ut
kosmetiska produkter som utprovats på djur skjutits
upp till den 30 juni år 2000. Kommissionen skall
rådfråga Vetenskapliga kommittén för kosmetologi
innan den lämnar förslag till ändringar av detta.
Enligt kommissionens rapport från den 25 januari
1999 om utveckling, validering och juridiskt
godkännande av alternativa metoder till djurförsök
inom kosmetikabranschen har en hel del vetenskapliga
framgångar gjorts. Kommissionen skall nu bidra till
och noggrant kontrollera utvecklingen och det
juridiska godkännandet av alternativa metoder under
kommande 18 månader för att fastställa om kraven
enligt artikel 4 kan fastställas inom rimlig tid,
dvs. om man kan få tillgång till alternativa metoder
som validerats vetenskapligt före den 1 januari år
2000. Utskottet förutsätter att Sverige även
fortsättningsvis kommer att vara pådrivande vad
gäller frågan om förbud mot djurtestning av
kosmetika och hygienprodukter. Motion MJ506 (kd)
yrkande 5 om att Sverige inom EU bör verka för en
sådan förbudslagstiftning bör i huvudsak vara
tillgodosedd genom det anförda och avstyrks.
Pälsdjur
Antalet pälsdjursfarmer har halverats under 1990-
talet och det fanns år 1997 ca 200 aktiva uppfödare
av pälsdjur i Sverige. Av dessa är ca 190 minkfarmer
och ca 10 rävfarmer. Utskottet har flera gånger
tidigare behandlat frågan om pälsdjursuppfödningens
förenlighet med djurskyddslagen, senast i betänkande
1997/98:JoU12. Därvid har utskottet bl.a. anfört att
riksdagen i djurskyddslagen uppställt krav på att
såväl djur inom animalieproduktionen som pälsdjur
skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på
ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger
dem möjlighet att bete sig naturligt. I förarbetena
till lagen sägs bl.a. att avsikten med 4 § är att
varje djurs särskilda biologiska beteende skall
beaktas. Vad som anses utgöra djurs biologiska
beteende får avgöras utifrån erfarenheter och
vetenskapliga rön. Genom ökade forskningsinsatser
kan det förutsättas att kunskaper om djurs beteende
kommer att vidgas. I SJV:s föreskrifter (1993:129)
finns vidare bestämmelser om bl.a. burstorlek,
tillgång till lya och att pälsdjuren skall ges
föremål som de kan sysselsätta sig med. Regeringen
avser enligt budgetpropositionen för år 2000 att se
över reglerna för burhållning av mink och återkomma
med förslag till förbättringar under mandatperioden.
Med det anförda föreslår utskottet att de i
motionerna MJ504 (mp), MJ511 (v) yrkandena 1 och 2,
MJ527 (m) yrkande 2 samt MJ530 (mp) yrkande 7
framförda kraven på en avveckling av burhållningen
av pälsdjur avslås.
I november 1995 beslutade regeringen en ändring av
djurskyddsförordningen (1988:539) vad avser
rävhållning. Ändringen, som trädde i kraft den 1
januari 1996 innebär att rävar bara får hållas på
sådant sätt att deras behov att vara tillsammans med
andra rävar, röra sig, gräva och ägna sig åt annan
sysselsättning kan tillgodoses. Jordbruksverket får
meddela ytterligare föreskrifter om hur rävar skall
hållas. Befintliga rävfarmar får enligt förordning
1995:1225 fortsätta sin verksamhet intill utgången
av år 2000. De som avser föda upp rävar för
pälsproduktion efter den 31 december 2000 måste
hålla rävarna i en anläggning som uppfyller de krav
som föreskrivs i 9 a § djurskyddsförordningen.
Dessutom skall djuren hållas på ett sådant sätt att
de skyddas mot sjukdom. Innan en anläggning får tas
i bruk skall den prövas och godkännas från
djurskydds- och djurhälsosynpunkt. De kunskaper som
erhålls i samband med ny teknikprovning kan
eventuellt ligga till grund för framtida
föreskrifter om rävhållning. Syftet med motion MJ527
(m) yrkande 1 om rävhållning i bur torde i huvudsak
vara uppfyllt med det anförda och avstyrks.
Djurfoder
Inom EU är användningen av antimikrobiella
fodertillsatser helt harmoniserad, och godkännande
av sådana fodertillsatser sker enligt EU:s
regelverk. I de svenska medlemskapsförhandlingarna
erhölls övergångsbestämmelser enligt vilka Sverige
t.o.m. den 31 december 1998 fick behålla den
lagstiftning som vid anslutningen gällde för
fodertillsatser (antibiotika, kemoterapeutika,
koccidiostatika och tillväxtbefrämjande medel). EU
förbjöd i december 1998 användning av fyra sorters
antibiotika i djurfoder, vilket senare utökats till
åtta. Beslutet innebar dock inte att Sverige fick
förlänga sitt undantag. Regeringen beslutade då att
utlösa den s.k. skyddsklausulen för att även
fortsättningsvis kunna vidmakthålla sitt
totalförbud. Kommissionen har nu att ta ställning
till Sveriges användande av skyddsklausulen. Enligt
de regler som finns har man då två valmöjligheter.
Om man instämmer med den vetenskapliga dokumentation
som Sverige åberopat leder det till att all
användning av antibiotika i djurfoder inom hela EU
förbjuds. Alternativt kan man besluta att Sverige
måste anpassa sig till de regler som gäller och
avskaffa sitt ensidiga förbud. Sverige arbetar även
med att finna en politisk lösning på frågan. En
sådan skulle kunna innebära att ministerrådet
uttalar att Sverige bör få behålla sitt förbud i
avvaktan på att kommissionen utreder frågan
ytterligare med sikte på ett totalförbud även inom
unionen.
Utskottet har tidigare framhållit att den svenska
foderlagstiftningens förbud mot inblandning av bl.a.
antibiotika är ett resultat av en bred debatt. Det
är angeläget att frågan sätts in i ett större
perspektiv rörande antibiotikans roll inom
animalieproduktionen och dess långsiktiga ekologiska
effekter. Utskottet förutsätter att regeringen även
fortsättningsvis är pådrivande när det gäller
möjligheterna att både skärpa kraven inom EU och att
behålla det svenska totalförbudet. Med det anförda
kan syftet med de i motionerna MJ514 (s), MJ749 (c)
yrkande 12, MJ774 (fp) yrkande 10 och MJ781 (c)
yrkande 7 framställda kraven gällande antibiotika i
foder anses vara tillgodosedda.
Såväl Statens veterinärmedicinska anstalt som
Apoteksbolaget AB för statistik över den svenska
försäljningen av antibiotika till djur. Utskottet
utgår ifrån att regeringen och berörda myndigheter
analyserar denna statistik och vid behov vidtar
åtgärder. Ingen ytterligare åtgärd föreslås med
anledning av motion MJ781 (c) yrkande 8 i vilken
yrkas att statistik bör tas fram över
antibiotikaanvändningen.
Utskottet avstyrkte i betänkande 1997/98:JoU9 ett
antal motioner om förbud mot zinkoxid i djurfoder.
Ställningstagandet motiverades med att riksdagen i
foderlagen (1985:295) delegerat beslutanderätten
till regeringen och Jordbruksverket såvitt avser
tillsatser i foder. Utskottet vidhåller denna
uppfattning och avstyrker motion MJ503 (mp) yrkande
3. Det kan tilläggas att foder med mer än 250 mg
zink per kilo helfoder skall klassas som läkemedel
och kräver veterinär förskrivning. Därmed begränsas
användningen av zinkoxid i Sverige.
Motioner från allmänna motionstiden 1999
Utskottet redovisar här sina ställningstaganden till
ett antal nytillkomna motioner som utgör en direkt
upprepning av motioner från föregående riksmöte
eller har nära anknytning till de motioner som har
behandlats i föregående avsnitt.
Översyn av djurskyddslagen och vissa
organisatoriska frågor m.m.
Utskottet har tidigare hänvisat till att regeringen
under år 2000 avser att framlägga en proposition med
förslag till förbättrat djurskydd. Utskottet
föreslår ingen ytterligare åtgärd med anledning av
de motioner som förordar utvärdering eller skärpning
av djurskyddslagen m.m., nämligen motionerna MJ509
(m), MJ526 (fp), MJ527 (fp), MJ538 (s) och MJ545
(c).
I motion MJ524 (m) föreslås, som komplettering till
tidigare motioner från (m), att det inrättas en
möjlighet att utse en god man för djurägare med
uppgift att ge socialt stöd och att hjälpa
djurägaren i kontakterna med myndigheterna när fråga
uppkommer om tvångsomhändertagande av djur m.m.
Motionärerna anför att förlusterna för den enskilde
i samband med sådana ingripanden ofta blir
förödande, och nya rapporter från olika håll i
landet vittnar om att ingripanden skett på
godtycklig grund.
Utskottet delar motionärernas synpunkter såtillvida
att ett beslut om förbud att ha hand om djur och om
omhändertagande av djur utgör ett stort ingrepp i
den personliga integriteten. Ofta får ingripandet
långtgående konsekvenser för den enskildes
försörjningsmöjligheter m.m. I anslutning till
motionärernas påstående om omotiverade ingripanden
vill utskottet emellertid också framhålla att det i
den allmänna debatten uppmärksammats fall av vanvård
där samhället inte reagerat tillräckligt snabbt och
resolut, ett förhållande som påtalats i flera av de
motioner som behandlas i detta betänkande. Det bör
tilläggas att utskottet vid riksmötet 1992/93
behandlade en proposition om vissa skärpningar i de
berörda bestämmelserna i djurskyddslagen och då
ägnade stor uppmärksamhet åt den svåra avvägningen
mellan djurskyddsintresset och djurhållarens
intressen (1992/93:JoU1). De uttalanden som
utskottet då gjorde är alltjämt giltiga. Enligt
utskottets mening framgår det av både lagtext och
förarbeten att tvångsingripanden bör komma i fråga
endast när djurhållaren på ett allvarligt sätt
brustit i sina skyldigheter. Om
tillsynsmyndigheterna iakttar dessa grundläggande
principer borde risken för sådana påstått felaktiga
eller diskutabla ingripanden som anges i motionen
vara obetydlig. Utskottet utgår dock från att
regeringen i sin översyn av djurskyddslagen också
undersöker behovet av ändringar eller
kompletteringar av 29-35 §§ denna lag.
När det gäller de sociala aspekterna i ärenden av
detta slag anser utskottet det viktigt att
tillsynsmyndigheterna agerar på ett så tidigt
stadium som möjligt och vid behov också samarbetar
med t.ex. de sociala myndigheterna. Enligt
utskottets mening bör också de organisationer som
näringen tillhandahåller kunna spela en viktig roll
när det gäller att förebygga eller avhjälpa
missförhållanden i djurhållningen. Dessa frågor
berörs också i viss mån i motionerna MJ520 (v) och
MJ544 (mp), som utskottet behandlar nedan. Utskottet
är för närvarande inte berett att förorda den
institutionella lösning som föreslås i motion MJ524
(m) men utesluter inte att det kan finnas anledning
till fortsatta överväganden i frågan när den av
regeringen aviserade propositionen framlagts. Den
utfrågning som utskottet anordnar senare i höst kan
också förväntas ge ytterligare underlag för
bedömningen.
Enligt motion MJ521 (v) är djurskyddslagen
uppenbarligen otillräcklig för att djur skall få
sina grundläggande behov tillgodosedda, och djurs
grundläggande rättigheter kränks systematiskt. De
grundläggande bestämmelserna behöver utvärderas för
att se om lagen tillgodoser dessa behov och
rättigheter, och regeringen bör framlägga förslag
till förbättringar med detta syfte (yrkandena 1 och
2). Enligt yrkande 3 i motionen bör djurskydds- och
djurrättsorganisationers talerätt i djurskyddsfrågor
utredas.
Utskottet går i detta sammanhang inte närmare in på
den principiella diskussion som förs i motionen
angående djurens rättigheter och etiska jämlikhet
med människan. Frågan huruvida de åsyftade
bestämmelserna i djurskyddslagen skall ses som ett
utflöde av vissa grundläggande och naturgivna
rättigheter för djuren är till sin karaktär mer
filosofisk än rättslig. Det väsentliga är enligt
utskottets mening att djurskyddslagen utformas så
att den i största möjliga utsträckning skyddar
djuren mot vanvård och annan olämplig behandling och
tillgodoser djurens grundläggande behov utifrån en
etologisk bedömning. I avvaktan på de förslag om
förbättringar för djurskyddet som regeringen
aviserat gör utskottet nu inga ytterligare
uttalanden med anledning av yrkandena 1 och 2 i
motionen. Yrkande 3 avstyrks med hänvisning till vad
som anförts i ett föregående avsnitt om talerätten.
Motion MJ503 (mp) om ändring av 5 §
djurskyddsförordningen avstyrks på den grunden att
bifall till motionen förutsätter att vissa
bestämmelser i djurskyddslagen upphävs.
När det gäller vissa tillsyns- och
organisationsfrågor hänvisar utskottet till vad som
tidigare anförts under rubriken Tillsynsfrågor m.m.
Utskottet avstyrker därmed motion MJ535 (s) om
inrättande av en särskild djurskyddsmyndighet.
Enligt motion MJ520 (v) bör kommunerna ges
möjlighet att samverka för att anställa
heltidsanställda djurskyddsinspektörer, vilket
skulle utgöra en förbättring för djurskyddet. I
motion MJ544 (mp) förordas i en utförlig motivering
att ansvaret för djurskyddstillsynen får ligga kvar
hos kommunerna.
Utskottet anser att dessa båda motioner innehåller
många synpunkter som är värda att beaktas i det
fortsatta arbetet angående den offentliga
djurskyddstillsynen. Vid den offentliga utfrågning
som utskottet anordnar i slutet av november kommer
ytterligare underlag att presenteras för fortsatta
överväganden i frågan. Med hänvisning härtill och i
avvaktan på den översyn som regeringen nämnt i
budgetpropositionen föreslår utskottet att
motionerna nu lämnas utan vidare åtgärd.
I några motioner upprepas tidigare framförda
yrkanden om skärpning av transportbestämmelserna för
slaktdjur inom EU och liknande frågor. Dessa är
MJ222 (c) yrkande 10, MJ252 (fp) yrkandena 7 och 8
och U513 (mp) yrkande 16. Som framgår av utskottets
uttalanden under rubriken Djurtransporter råder inga
delade meningar om att Sverige bör prioritera dessa
frågor i EU-arbetet. Motionerna påkallar ingen
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker även motionerna MJ222 (c)
yrkande 11 och MJ541 (s) om förbud mot antibiotika i
djurfoder m.m. med hänvisning till sina uttalanden i
det föregående. Som framgår av redovisningen driver
Sverige en handlingslinje i dessa frågor som är
ägnad att tillgodose motionärernas synpunkter.
Nytillkomna motioner om konkurrensförhållanden inom
distriktsveterinärorganisationen m.m. avstyrks med
hänvisning till utskottets ställningstaganden i det
föregående. Det gäller motionerna MJ528 (kd), MJ531
(m) yrkande 1 och N273 (m, kd, fp) yrkande 23.
Vissa djurhållningsfrågor m.m.
I motionerna MJ257 (kd) yrkande 12, MJ504 (mp),
MJ506 (mp) och MJ537 (m) upprepas tidigare yrkanden
om båspallmåtten för kor, förbud mot eldressyr av
hund, utevistelse för grisar m.m. och dispens för
s.k. kodressörer. Utskottet avstyrker motionerna med
hänvisning till de ställningstaganden som gjorts i
det föregående.
Enligt motion MJ501 (mp) förekommer det att hästar
får s.k. triangelmärkning för vissa ändamål som
sammanhänger med försäkringsvillkoren. Märkningen
utförs antingen som brännmärkning eller genom
frysning med flytande kväve. Enligt 2 §
djurskyddslagen borde det vara självklart att den
mer smärtsamma metoden, brännmärkning, förbjuds.
Utskottet erinrar om att operativa ingrepp på djur
enligt 10 § djurskyddslagen i princip är förbjudna i
andra fall än när det är befogat av
veterinärmedicinska skäl. En annan grundregel, som
uttrycks i 11 § djurskyddslagen, är att operativa
ingrepp skall utföras av veterinär. Regeringen och
Jordbruksverket har av riksdagen bemyndigats att
meddela föreskrifter om undantag från dessa
bestämmelser. I Jordbruksverkets föreskrifter
SJVFS 1995:11 anges att identitetsmärkning av häst
får ske genom frysning. Märkning får endast utföras
av person som fått särskild utbildning för
ändamålet. Brännmärkning är inte tillåten oavsett om
det sker för identitetsmärkning eller för något
annat liknande ändamål. Det förbud som efterlyses i
motionen finns således redan. Enligt uppgift kommer
Jordbruksverket inom kort att skicka ut ett
förtydligande meddelande angående de bestämmelser
som gäller på området.
Motion MJ510 (mp) yrkande 2 om burhållning av mink
avstyrks med hänvisning till utskottets överväganden
i det föregående under rubriken Pälsdjur. När det
gäller yrkande 2 i motionen erinrar utskottet om att
regeringen och Jordbruksverket av riksdagen erhållit
alla de bemyndiganden som behövs för att meddela
föreskrifter för hållande av chinchilla som
pälsdjur, om detta skulle visa sig nödvändigt.
Utskottet utgår från att Jordbruksverket följer
utvecklingen på detta område och avstyrker yrkande 2
i motionen.
Utskottet har inhämtat uppgifter som ger stöd för
påståendet i motion MJ507 (mp) att ett antal hästar
som importerats från Irland varit smittade med
salmonella. Frågan tillhör närmast Jordbruksverkets
och SVA:s (Sveriges veterinärmedicinska anstalt)
ansvarsområde. Enligt Jordbruksverkets
detaljföreskrifter (1996:113) krävs bl.a. krav på
hälsointyg för import av hästar. Vidare har SVA i
sitt månadsbrev den 26 mars 1999 manat till skärpt
uppmärksamhet när det gäller salmonella hos hästar
från Irland. Utskottet förutsätter att de ansvariga
myndigheterna uppmärksammar problemet och föreslår
därmed ingen ytterligare åtgärd med anledning av
motionen. De åtgärder som kan bli nödvändiga kan
vidtas utan riksdagens medverkan.
Djurförsök
Utskottet har i det föregående utförligt redovisat
vissa uppgifter ur årets budgetproposition angående
djurförsöksverksamheten och regeringens syn på
arbetet i de djurförsöksetiska nämnderna. Utskottet
avstyrker motionerna MJ502 (mp) om etologisk
kompetens i de etiska nämnderna, MJ513 (kd) yrkande
6 om halvering av antalet djurförsök, MJ525 (m) om
sammansättningen av de etiska nämnderna och MJ546
(kd) yrkande 1 om att Sverige skall följa
Europarådskonventionen om skydd av försöksdjur.
Utskottet uppfattar motion MJ546 (kd) yrkande 4 som
ett allmänt önskemål om en öppen och livlig etisk
diskussion m.m. angående användningen av
försöksdjur. Utskottet har givetvis inget att
invända mot detta önskemål men anser inte att det
finns underlag för något preciserat
ställningstagande angående eventuella
offentligrättsliga åtgärder på detta område.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utvärdering av
djurskyddslagen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ506 yrkandena 2
och 3, 1998/99:MJ510, 1998/99:MJ519 yrkande 3,
1998/99:MJ521, 1998/99: MJ530 yrkande 6,
1999/2000:MJ509, 1999/2000:MJ521 yrkandena 1 och
2, 1999/2000:MJ526, 1999/2000:MJ527 och
1999/2000:MJ538,
res. 1 (v)
2. beträffande god man för djurägare
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ524,
res. 2 (m, kd, c, fp)
3. beträffande 5 §
djurskyddsförordningen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ503,
4. beträffande måttbestämmelser för
båspallar
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ219 yrkande 7,
1998/99: MJ224 yrkande 18 och 1999/2000:MJ257
yrkande 12,
res. 3 (m, kd, c)
5. beträffande skydd för omhändertagna
djurs avkomma
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ501,
6. beträffande dispenser från kravet på
betesgång
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ502 yrkandena 1 och
3,
7. beträffande möjlighet till rörelse för
vissa mjölkkor
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ502 yrkande 2,
8. beträffande hållande av grisar och
export av grisar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ503 yrkandena 1,
2, 5 och 8, 1998/99:MJ530 yrkande 10 och
1999/2000:MJ506 yrkande 2,
9. beträffande utevistelse för alla djur,
inklusive grisar
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ503 yrkande 4,
1998/99: MJ530 yrkande 12 och 1999/2000:MJ506
yrkande 1,
res. 4 (mp)
10. beträffande värphöns
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ530 yrkande 9,
11. beträffande triangelmärkning av
hästar
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ501,
12. beträffande salmonellakontroll av
hästar från Irland
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ507,
13. beträffande gårdsslakterier
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ503 yrkande 6 och
1998/99:MJ530 yrkande 11,
14. beträffande kodressörer
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ507 och 1999/2000:
MJ537,
15. beträffande slakt
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ503 yrkande 7 och
1998/99:MJ530 yrkande 13,
16. beträffande skäktning
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ516,
17. beträffande förevisning av djur för
allmänheten
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ525,
18. beträffande djurhållning i
djurparker
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ529 yrkande 3,
19. beträffande eldressyr av hundar
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ528 och 1999/2000:
MJ504,
res. 5 (v, mp)
20. beträffande djurskyddstillsyn m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1998/99:MJ519 yrkandena 1 och 2,
1999/2000:MJ520, 1999/2000:MJ544 och 1999/2000:
MJ545,
21. beträffande en samlad
djurskyddsmyndighet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ506 yrkande 1 och
1999/2000:MJ535,
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ506 yrkande 4,
1998/99: MJ530 yrkande 2 och 1999/2000:MJ521
yrkande 3,
res. 6 (v, kd, mp)
23. beträffande Gentekniknämndens
sammansättning
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ530 yrkande 5,
24. beträffande statliga bidrag till
djurskyddsorganisationer
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ530 yrkande 16,
25. beträffande vissa rättigheter i
samband med djuravel
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ749 yrkande 10,
26. beträffande
distriktsveterinärorganisationen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N326 yrkande 38,
1999/2000:N273 yrkande 23, 1999/2000:MJ528 och
1999/2000:531 yrkande 1,
res. 7 (m, kd, fp)
27. beträffande djurskyddsarbetet inom
EU
att riksdagen avslår motion 1998/99:U509 yrkande 10,
28. beträffande djurtransporter
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ529 yrkandena 1
och 2, 1998/99:MJ774 yrkandena 13 och 14,
1998/99:MJ506 yrkande 6, 1998/99:U508 yrkande
18, 1999/2000:MJ222 yrkande 10, 1999/2000: MJ252
yrkandena 7 och 8 och 1999/2000:U513 yrkande 16,
res. 8 (c, fp, mp)
29. beträffande användning av djurförsök i
utbildningssammanhang
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ub275 yrkande 1,
1998/99: Ub484 yrkande 3, 1998/99:MJ515 och
1999/2000:M546 yrkande 1,
res. 9 (kd)
30. beträffande förbud mot apor som
försöksdjur
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ530 yrkande 4,
res. 10 (mp)
31. beträffande onödiga djurförsök m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ub801 yrkande 63,
1998/99: MJ506 yrkande 5 och 1998/99:MJ530
yrkande 3,
res. 11 (kd, mp)
32. beträffande de djurförsöksetiska
nämnderna
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ub801 yrkande 65,
1998/99:MJ530 yrkande 1, 1999/2000:MJ502 och
1999/2000:MJ525,
res. 12 (mp)
33. beträffande halvering av antalet
djurförsök
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ508 yrkande 5,
1998/99: MJ530 yrkande 15 och 1999/2000:MJ513
yrkande 6,
34. beträffande offentlig debatt om
djurförsök
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ546 yrkande 4,
35. beträffande djurtestade produkter
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ530 yrkande 14,
36. beträffande ingripande vid oförutsett
lidande för djur i djurförsök
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ub801 yrkande 64,
res. 13 (mp)
37. beträffande pälsdjur
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ504,
1998/99:MJ511, 1998/99:MJ527, 1998/99:MJ530
yrkande 7 och 1999/2000:MJ510,
38. beträffande zinkoxid i djurfoder
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ503 yrkande 3,
39. beträffande antibiotika i djurfoder
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ514,
1998/99:MJ749 yrkande 12, 1998/99:MJ774 yrkande
10, 1998/99:MJ781 yrkande 7, 1999/2000:MJ222
yrkande 11 och 1999/2000:MJ541,
40. beträffande statistik över
antibiotikaanvändningen
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ781 yrkande 8.
Stockholm den 19 oktober 1999
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Dan Ericsson
I beslutet har deltagit: Dan Ericsson (kd), Göte
Jonsson (m), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s),
Maggi Mikaelsson (v), Ingvar Eriksson (m), Alf
Eriksson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine
Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson (v), Caroline
Hagström (kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Gudrun
Lindvall (mp), Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund
(fp), Michael Hagberg (s) och Carina Ohlsson (s).
Reservationer
1. Utvärdering av djurskyddslagen (mom. 1)
Maggi Mikaelsson och Kjell-Erik Karlsson (båda v)
anför:
Som framgår av motioner från bl.a. Vänsterpartiet
och Miljöpartiet har den reformerade djurskyddslagen
nu funnits i tio år utan att de grundläggande
skydds- och hänsynsreglerna för djuren fått
tillräcklig genomslagskraft. Stora brister har
konstaterats i fråga om tillsynen. I åtskilliga fall
under senare tid har vanvård av djur förekommit utan
att samhället förmått sätta in tillräckligt snabba
och resoluta åtgärder. Det finns i och för sig
bestämmelser i djurskyddslagen som ger uttryck för
en hög ambitionsnivå, men dessa bestämmelser
tillämpas inte alltid i praktiken.
Ett av många exempel är 4 § djurskyddslagen, som
föreskriver att bl.a. djur i animalieproduktionen
skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på
ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger
dem möjlighet att bete sig naturligt. Exemplen på
att denna paragraf inte uppfylls är flera. Två
exempel är burhållningen av pälsdjur och höns.
Burhållning av pälsdjur sker i dag trots att det
sätt som djuren hålls på inte ger djuren rätt till
det som stadgas i djurskyddslagen. Det är inte bara
djurrättsorganisationerna som riktar kritik mot
burhållningen av pälsdjur. Veterinärförbundet slog i
sin stora pälsdjursutredning 1990 och i
uppföljningen 1996 fast att det till exempel
fortfarande inte var klarlagt om minkarna behövde
vatten att vistas i. De pekade också på att det
finns problem med stereotypa beteenden i burarna och
att minkarna blivit utsatta för en mycket osund
avel. Trots detta fortsätter burhållningen av
pälsdjur. Även höns hålls fortfarande i bur, och de
nya reglerna med större burar som skall ge möjlighet
till att sprätta och sitta på en pinne är i grunden
en skrivbordsprodukt som inte utgår från de verkliga
behov som en höna har av att kunna röra sig mer
fritt, söka föda eller att känna trygghet genom att
sitta en bit över marken där de är skyddade från
rovdjur. Djurskyddslagen är uppenbarligen
otillräcklig för att djur skall få sina
grundläggande behov tillgodosedda, och djurs
grundläggande rättigheter kränks systematiskt.
I likhet med vad som anförs i motion
1999/2000:MJ521 (v) anser vi att djurskyddslagen
måste utvärderas och skärpas och att djurens
intressen måste avspeglas på ett tydligare sätt i
lagstiftningen. En lagstiftning om djurs villkor
måste tillerkänna djur grundläggande rättigheter,
inte bara slippa lida utan även att utifrån sina
speciella förutsättningar få leva ett naturligt liv
och att utvecklas utifrån sin arts inneboende
möjligheter. Djurens grundläggande rättigheter måste
därför vara utgångspunkten när vi formulerar en
lagstiftning om djurs villkor. Detta bör riksdagen,
med anledning av motion 1999/2000:MJ521 (v)
yrkandena 1 och 2, som sin mening ge regeringen till
känna. Övriga motioner avstyrks i den mån de ej
tillgodoses genom detta ställningstagande.
Vi anser att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande utvärdering av djurskyddslagen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ521
yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna
1998/99:MJ506 yrkandena 2 och 3, 1998/99:MJ510,
1998/99:MJ519 yrkande 3, 1998/99:MJ521,
1998/99:MJ530 yrkande 6, 1999/2000:MJ509,
1999/2000:MJ526, 1999/2000:MJ527 och
1999/2000:MJ538 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
2. God man för djurägare (mom. 2)
Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson
(m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd),
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil Erlandsson (c)
och Harald Nordlund (fp) anför:
Som framgår av motionerna 1998/99:MJ510 (m) och
1999/2000:MJ524 (m) är det viktigt att
djurskyddslagens bestämmelser om tvångsingripanden
mot djurhållare tillämpas på ett enhetligt sätt och
framför allt så att djurhållarna inte utsätts för
godtyckliga ingrepp. Ett beslut om omhändertagande
av djur är en mycket allvarlig inskränkning i den
privata rättssfären och får ofta förödande
konsekvenser för djurhållarens
försörjningsmöjligheter. I några fall har det
förekommit högst diskutabla ingripanden som lett
till tvångsslakt av hela djurbesättningen eller
delar av en djurbesättning. Många gånger finns det
vissa sociala problem i bakgrunden. För att undvika
låsningar och missförstånd mellan djurägaren och
myndigheterna borde man kunna pröva möjligheten att
i vissa lägen anlita någon neutral utomstående
person, t.ex. någon form av god man, för att
underlätta konstruktiva lösningar när det gäller ett
aktuellt djurskyddsproblem. Riksdagen bör med
anledning av motion 1999/2000:MJ524 (m) begära att
regeringen utreder möjligheten att utse en
företrädare för djurhållaren i vissa
djurskyddsärenden, med utgångspunkt i de synpunkter
som anförs i motionen.
Vi anser att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande god man för djurägare
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ524 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
3. Måttbestämmelser för båspallar (mom. 4)
Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson
(m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd),
Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Eskil Erlandsson
(c) anför:
Den lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari
1999 och som innebär krav på vissa bestämda
båspallsmått för kor har redan lett till att många
lantbrukare med god djuromsorg har lämnat näringen,
eftersom reglerna förutsätter stora och dyrbara
ombyggnader. Det finns ingen anledning att slå ut
arbetstillfällen på detta sätt. Vi ansluter oss till
kraven i Kristdemokraternas och Centerns motioner i
detta avseende. Det bör införas en generell
dispensmöjlighet som innebär att lantbrukare med
dokumenterat god djuromsorg får fortsätta sin
verksamhet även om det fattas någon eller några
centimeter för att uppnå föreskrivna båspallsmått.
Detta bör riksdagen, med anledning av motionerna
1998/99:MJ219 (c) yrkande 7, 1998/99:MJ224 (kd)
yrkande 18 och 1999/2000:MJ257 (kd) yrkande 12, som
sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande måttbestämmelser för båspallar
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ219
yrkande 7, 1998/99:MJ224 yrkande 18 och
1999/2000:MJ257 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
4. Utevistelse för alla djur, inklusive
grisar (mom. 9)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
I motion 1998/99:MJ503 och ytterligare några
motioner från Miljöpartiet de gröna beskrivs
utförligt olika missförhållanden som råder i
slaktsvinsproduktionen och inom djurhållningen i
allmänhet. Om vi i Sverige menar allvar med att den
svenska djurhållningen är bättre än i andra länder
måste åtskilliga förändringar komma till stånd.
Som anförs i motionerna från Miljöpartiet de gröna
bör djurskyddslagen utökas med en paragraf som ger
alla djur rätt till utevistelse i enlighet med
djurens grundläggande behov. Ett belysande exempel
på olämplig djurhållningen är när grisar går inomhus
på betonggolv. Utevistelse med mark under klövarna,
jord att böka i och möjlighet till rörelse är något
som borde vara självklart för alla grisar. Grisarna
skall ut i friska luften! Detta bör riksdagen, med
anledning av mp-motionerna 1998/99:MJ503 yrkande 4,
1998/99: MJ530 yrkande 12 och 1999/2000:MJ506
yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande utevistelse för alla djur,
inklusive grisar
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ503
yrkande 4, 1998/99:MJ530 yrkande 12 och
1999/2000:MJ506 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
Enligt den europeiska konventionen om skydd av
sällskapsdjur, som Sverige tillträtt, får ingen
orsaka sällskapsdjur onödig smärta, lidande eller
ångest. Inget sällskapsdjur får heller tränas på ett
sätt som är skadligt för dess hälsa och
välbefinnande genom att det t.ex. används
artificiella hjälpmedel som förorsakar skada eller
onödig smärta, lidande eller ångest. En dressyrmetod
som i dag används på hundar är eldressyr som innebär
att hunden får elektriska stötar genom ett
radiostyrt halsband, något som orsakar inte bara
stor smärta utan i många fall också ångest. Denna
metod är självfallet inte acceptabel i ett land som
Sverige, och den strider också mot både
portalparagrafen 2 § djurskyddslagen och den
angivna konventionen. Den representerar ett
oacceptabelt synsätt där hårdhet och brutalitet
ersatt empati, kunnande och förmåga i en tid där
även dressyr av djur skall ske snabbt. 1995 kom
utredningen Elhund (Ds 1995:63), men sedan har inget
skett. Vi anser att eldressyr av hund måste
förbjudas och att regeringen måste agera i frågan.
Detta bör riksdagen, med anledning av motionerna
1998/99:MJ528 (v) och 1999/2000:MJ504 (mp), som sin
mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande eldressyr av hundar
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ528 och
1999/2000:MJ504 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
Dan Ericsson (kd), Maggi Mikaelsson (v), Kjell-Erik
Karlsson (v), Caroline Hagström (kd) och Gudrun
Lindvall (mp) anför:
Ett genomgående drag i djurskyddslagen är att djuren
skall behandlas som individer. Det självklara faktum
att djuren inte kan föra sin egen talan eller att
det inte finns någon part som står på djurens sida
innebär att situationen inte är tillfredsställande.
Vi anser att regeringen bör utreda en talerätt för
de etablerade djurskyddsorganisationerna, t.ex.
efter mönster av de bestämmelser om talerätt för
miljöorganisationer som införts i miljöbalken. Detta
bör riksdagen, med anledning av motionerna
1998/99:MJ506 (kd) yrkande 4, 1998/99:MJ530 (mp)
yrkande 2 och 1999/2000:MJ521 (v) yrkande 3, som sin
mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 22 bort ha
följande lydelse:
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ506
yrkande 4, 1998/99:MJ530 yrkande 2 och
1999/2000:MJ521 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
7. Distriktsveterinärorganisationen
(mom. 26)
Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson
(m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd),
Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Harald Nordlund
(fp) anför:
Statens jordbruksverk genomdrev år 1995 en
omorganisation av distriktsveterinärsystemet enligt
en modell som av RRV kritiserades som alltför
kostsam. Trots att en tredjedel av den dåvarande
veterinärkåren valde att övergå till privat
verksamhet förblev statsanslaget oförändrat. Det
innebär att organisationen har haft 80 miljoner
kronor, och för nästa budgetår föreslås drygt 75,5
miljoner kronor, att fördela på 240 anställda mot
tidigare 340 anställda. Det innebär att det är
mycket svårt för privata veterinärer att konkurrera
med de statliga. De statliga distriktsveterinärerna
har en officiell ställning och är anställda av
staten bl.a. för att möta de krav som EU ställer på
övervakning av djurskydd och smittskydd. De är också
anställda för att bedriva djursjukvård. Verksamheten
sker i båda fallen efter affärsmässiga principer,
och den anställde veterinären erhåller i båda fallen
fast lön plus ett tantiem. Jordbruksverket ansvarar
för tillsyn över all veterinär verksamhet och alltså
även över de privata veterinärer med vilka man
konkurrerar. Detta kan inte betraktas som sund
konkurrens. Det är också ett känt faktum att många
djurägare känner sig pressade att anlita statliga
distriktsveterinärer i stället för privata.
Distriktsveterinärorganisationen ökade under år 1998
antalet debiterade förrättningar med 26 800
samtidigt som antalet djur i jordbruket stadigt
minskar. Förklaringen härtill är att de statliga
distriktsveterinärerna i allt större utsträckning
tar uppdrag inom den konkurrensutsatta sektorn vård
av sällskapsdjur och hästar. Varje sådan förrättning
är skattesubventionerad, vilket innebär att de
privata veterinärerna inte kan konkurrera på lika
villkor. Vi anser i likhet med vad som anförs i
motionerna 1998/99:N326 (m, kd) yrkande 38,
1999/2000:N273 (m, kd, fp) yrkande 23,
1999/2000:MJ528 (kd) och 1999/2000:MJ531(m) yrkande
1 att riksdagen hos regeringen bör begära en översyn
av konkurrensförhållandena inom veterinärväsendet.
Vi anser att utskottets hemställan under 26 bort ha
följande lydelse:
26. beträffande
distriktsveterinärorganisationen
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:N326 yrkande
38, 1999/2000:N273 yrkande 23, 1999/2000:MJ528
och 1999/2000: MJ531 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
8. Djurtransporter (mom. 28)
Gudrun Lindvall (mp), Eskil Erlandsson (c) och
Harald Nordlund (fp) anför:
Vi ansluter oss till motionerna från v, kd, fp och c
där motionärerna yrkar att Sverige inom EU skall
vara starkt pådrivande för att förbättra
djurskyddet. Sunda stallmiljöer och en värdig
behandling av djur under uppfödning och slakt borde
vara en självklarhet. Särskild uppmärksamhet måste
ägnas åt de långa transporterna av slaktdjur, där
förhållandena många gånger är fullständigt
oacceptabla från djurskyddssynpunkt. Sverige bör
också i detta sammanhang verka för att EU:s
subventioner i samband med transport och försäljning
av djur avskaffas. Tiden för slakttransporter bör
minimeras, och slakten bör ske så nära djurens
uppfödningsplatser som möjligt. Detta bör riksdagen,
med anledning av motionerna 1998/99:U509 (kd)
yrkande 10, 1998/99:MJ529 (fp) yrkandena 1 och 2,
1998/99:MJ774 (fp) yrkandena 13 och 14,
1998/99:MJ506 (kd) yrkande 6, 1998/99:U508 (mp)
yrkande 18, 1999/2000:MJ222 (c) yrkande 10,
1999/2000:MJ252 (fp) yrkandena 7 och 8 och
1999/2000:U513 (mp) yrkande 16, som sin mening ge
regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 28 bort ha
följande lydelse:
28. beträffande djurtransporter
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ529
yrkandena 1 och 2, 1998/99:MJ774 yrkandena 13
och 14, 1998/99:MJ506 yrkande 6, 1998/99:U508
yrkande 18, 1999/2000:MJ222 yrkande 10,
1999/2000:MJ252 yrkandena 7 och 8 och
1999/2000:U513 yrkande 16 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
9. Användning av djurförsök i
utbildningssammanhang (mom. 29)
Dan Ericsson (kd) och Caroline Hagström (kd) anför:
Sverige har undertecknat Europarådskonventionen om
skydd av ryggradsdjur som används för försöks- och
annat vetenskapligt ändamål. Där anges mycket klart
att djurförsök endast bör förekomma i
utbildningssammanhang om berörda elever kommer att
arbeta med djurförsök i sin yrkesutövning. Vidare
anges att djurförsök skall tillåtas endast i de fall
där syftet med försöket inte kan uppnås med
alternativa metoder. De utbildningsansvariga bör
åläggas ansvaret att tillhandahålla alternativa
metoder i utbildningen. Detta bör skrivas in i
djurskyddslagen eller förordningen. Vad vi anfört
bör riksdagen, med anledning av motionerna
1998/99:Ub275 (kd) yrkande 1, 1998/99:Ub484 (m)
yrkande 3, 1998/99:MJ515 (kd) och 1999/2000:M546
(kd) yrkande 1, som sin mening ge regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 29 bort ha
följande lydelse:
29. beträffande användning av djurförsök i
utbildningssammanhang
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ub275
yrkande 1, 1998/99:Ub484 yrkande 3,
1998/99:MJ515 och 1999/2000:M546 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
10. Förbud mot apor som försöksdjur
(mom. 30)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Som anförs i motion 1998/99:MJ530 (mp) yrkande 4 bör
apor inte hållas som försöksdjur. Det är inte
möjligt att i dessa sammanhang ge dem
tillfredsställande levnadsvillkor i fångenskap och
därför bör verksamheten förbjudas. Detta bör ges
regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 30 bort ha
följande lydelse:
30. beträffande förbud mot apor som
försöksdjur
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ530 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
11. Onödiga djurförsök m.m. (mom. 31)
Dan Ericsson (kd), Caroline Hagström (kd) och Gudrun
Lindvall (mp) anför:
Vi anser att Sverige bör vara ett föregångsland och
införa ett uttryckligt förbud mot kosmetikatester på
djur. Sådana försök måste betecknas som onödiga och
de kan därmed inte heller anses etiskt godtagbara i
den prövning som skall göras enligt djurskyddslagen
och djurskyddsförordningen. Den djurförsöksetiska
nämnden skall ju enligt 49 § i förordningen avstyrka
användningen av djur om det inte kan anses angeläget
från allmän synpunkt. Också vad gäller arbetet inom
EU är det viktigt att Sverige är pådrivande så att
förbudet mot kosmetikatester kan genomföras i juni
år 2000. Detta bör riksdagen, med anledning av
motionerna 1998/99:Ub801 (mp) yrkande 63,
1998/99:MJ506 (kd) yrkande 5 och 1998/99:MJ530 (mp)
yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 31 bort ha
följande lydelse:
31. beträffande onödiga djurförsök m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ub801
yrkande 63, 1998/99:MJ506 yrkande 5 och
1998/99:MJ530 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
12. De djurförsöksetiska nämnderna
(mom. 32)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
De djurförsöksetiska nämndernas uppgift är att göra
en allsidig bedömning av nödvändigheten av olika
djurförsök och att diskutera etiska frågeställningar
kring djurförsöken. Djurförsök som inte anses
angelägna från allmän synpunkt skall avstyrkas. I
arbetet kan tre problemområden skönjas, nämligen
avsaknaden av etisk diskussion, påverkan av
jävssituationer och överdriven kollegialitet samt
avsaknaden av möjlighet att överklaga ett
tillståndsgivande. För att få till stånd en bättre
etisk diskussion i de etiska nämnderna anser jag att
allmäninflytandet bör stärkas genom att antalet
politiker ökar. Vidare bör det finnas en etologisk
expert i varje nämnd som kan bedöma hur
försöksdjuren skall ges möjlighet till naturligt
beteende enligt 4 § djurskyddslagen. I dag saknas
den kompetensen helt. I många fall skulle djuren
kunna ges biologiskt bättre möjligheter än i dag med
relativt små förändringar, om bara kompetens fanns.
Detta bör riksdagen, med anledning av motionerna
1998/99:MJ530 (mp) yrkande 1, 1999/2000:MJ502 (mp)
och 1999/2000:MJ525 (m), som sin mening ge
regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 32 bort ha
följande lydelse:
32. beträffande de djurförsöksetiska nämnderna
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ530
yrkande 1, 1999/2000:MJ502 och 1999/2000:MJ525
och med avslag på motion 1998/99:Ub801 yrkande
65 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
13. Ingripande vid oförutsett lidande för
djur i djurförsök (mom. 36)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
I vetenskapliga försök med djur utsätts djuren för
olika grad av lidande. En särskild försöksdjursetisk
nämnd bedömer inför varje sådant försök om graden av
lidande kan accepteras med hänsyn till försökets
betydelse. Felbedömningar kan lätt uppstå, dels
genom att nämnden saknar kompetens för säkra
förutsägelser om faktiskt lidande, dels genom att
oförutsedda komplikationer kan tillträda. Då djuren
i ett försök utsätts för större lidande än det som
nämnden förutsett vid den etiska bedömningen är det
enligt gällande lagstiftning svårt att ställa krav
från t.ex. ansvarig veterinär att försöket ändras
eller avbryts. Jag anser, i likhet med vad som
anförs i motion 1998/99:Ub801 (mp) yrkande 64, att
djurskyddslagen bör skärpas så att ansvarig
veterinär eller myndighet får samma juridiska
möjligheter att ingripa vid allt lidande som
veterinär eller myndighet har vid andra fall av
djurplågeri. Vid sådant överskridande av förutsatt
lidande skall lidandet jämställas med djurplågeri i
lagens mening. Detta bör riksdagen, med anledning av
motion 1998/99:Ub801 (mp) yrkande 64, som sin mening
ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 36 bort ha
följande lydelse:
36. beträffande ingripande vid oförutsett
lidande för djur i djurförsök
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ub801 yrkande 64
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts.
Särskilda yttranden
1. En ny djurskyddsmyndighet m.m.
Dan Ericsson och Caroline Hagström (båda kd) anför:
1. En samlad djurskyddsmyndighet
Frågorna om djurskydd har kommit fram alltmer i
debatten, vilket är mycket positivt.
Djurskyddsfrågorna och tillsynen av att
lagstiftningen följs är i dag uppdelade på många
olika myndigheter och flera departement i
regeringen. Detta gör att det är svårt att få en
överblick av situationen. Ibland vet inte heller den
ena myndigheten vad den andra gör. På det
internationella området är det också svårt att få
fram en samlad bild och strategi för svenskt
vidkommande.
Jordbruksverkets omorganisation med inrättandet av
en särskild djurskyddsenhet kan vara ett steg mot en
mer samlad syn på djurskyddsfrågorna. Ett annat sätt
att förbättra situationen skulle kunna vara att
inrätta en särskild djurskyddsmyndighet där man får
det samlade ansvaret för såväl nationell uppföljning
som att följa och vara pådrivande i det
internationella arbetet.
2. Djurskyddsarbetet inom EU och djurtransporter
När det gäller transporter av levande djur, inte
minst mellan EU-länder, men även till och från
tredje land, är det en djurskyddsfråga som rönt stor
uppmärksamhet under senare år. Sverige har i EU
aktivt drivit kravet på förbättrade djurtransporter,
av etiska skäl. Det finns också rent ekonomiska
motiv att ställa lika höga krav mot övriga
medlemsländer inom EU som vi gör i Sverige. Man
skall inte kunna konkurrera med djurmisshandel som
medel.
Sverige skall vara fortsatt starkt pådrivande för
ökade djurskyddskrav. Sunda stallmiljöer och en
värdig behandling av djur i samband med transport
och slakt borde vara en självklarhet. Vi anser att
regeringen bör använda möjligheten i det nu
tillkomna Amsterdamfördraget att intensifiera
arbetet för t.ex. bättre transportmiljö och bättre
hygieniska villkor för djuren.
2. Utvärdering av djurskyddslagen m.m.
Gudrun Lindvall (mp) anför:
1. Utvärdering av djurskyddslagen
Det är alldeles uppenbart att djurskyddslagen och
dess implementering i verkligheten måste ses över
och att lagen måste förbättras på flera punkter.
Många djur, t.ex. burhöns, minkar och många
försöksdjur kommer inte i åtnjutande av den
behandling som föreskrivs i 4 § som exempel. Det
måste vara möjligt att samarbeta mellan kommuner på
ett annat sätt än i dag och kontakter mellan
myndigheter måste förbättras.
Vi anser dock att en sådan utvärdering inte får
leda till att det tillsätts en tidsödande utredning,
som sedan tas som intäkt för att inte göra
förändringar nu. Tvärtemot anser vi att
skrivningarna i höstens budget, som är ett resultat
av samarbete mellan regeringen, Miljöpartiet och
Vänsterpartiet, visar på en vilja att åtgärda många
problem som finns i dag.
2. Möjlighet till rörelse för uppbundna mjölkkor
Det är glädjande att antalet uppbundna mjölkkor
under betessäsongen minskar i landet. Enligt
bestämmelserna skall de kor för vilka ägaren fått
dispens för beteskravet ges möjlighet till motion
under en period av minst två månader sammanhängande
per år. Enligt uppgift sker detta inte alls alltid.
De månader korna sinas kan vara mitt i vintern och
på många gårdar saknas rastmöjlighet under den
tiden. Dessutom finns flera undantag även för
bestämmelsen om möjlighet till motion under dessa
två månader. Effekten är att många kor med
betesdispens står uppbundna året runt. Detta behöver
ses över och vi förutsätter att så sker i
Jordbruksverkets fortsatta hantering av frågan.
3. Triangelmärkning av hästar
Motionen om triangelmärkning handlar om den
brännmärkning som sker av hästar och som visar att
försäkringstagaren fått ut en del av försäkringen
och att hästen inte kan fullförsäkras mer. Det i
särklass vanligaste sättet att märka är bränning,
men det går att anbringa triangelmärket med frysning
med flytande kväve, en dyrare men skonsammare metod.
Vid behandlingen av motionen visar det sig att
bränning som metod är förbjuden, ett förbud som inga
veterinärer på någon nivå tycks medvetna om. I
Jordbruksverkets föreskrifter sägs att
identitetsmärkning är tillåten genom frysmärkning.
Men triangelmärkning är inte en identitetsmärkning
och tolkningen har därför varit att den är tillåten.
Även vissa rasföreningar lär brännmärka i Sverige.
Jordbruksverket har uppmärksammat motionen och går
ut med information om förbudet mot brännmärkning
till veterinärer, djursjukhus och försäkringsbolag
inom kort. Det som nu sker känns mycket bra och jag
kommer att följa frågan framöver.
4. Djurskyddstillsynen
Det diskuteras var djurskyddstillsynen skall ligga.
Vår uppfattning är att kommunen är den rätta nivån.
Skälet till detta utvecklas i motionen.
Djurskyddsärenden är ofta svåra att hantera. En god
djurskyddstillsyn märks inte. Kontakterna fungerar,
problemen löses innan läget blir akut, inga
vanvårdade djur finns i medierna och djurägare
känner förtroende för inspektören. Så fungerar det
på många håll och de kommunerna skall användas för
att skapa en god djurskyddstillsyn i alla kommuner.
Vi menar att kommunen har helt andra möjligheter att
hantera den sociala dimensionen som finns med i
bilden än länsstyrelsen. Man kan naturligt knyta
kontakter med sociala myndigheter och har ofta
kontakter på grund av närhet som en central
myndighet saknar. Vidare anser vi att erfarenheterna
av att ha tillsynen över lagen (1979:425) om skötsel
av jordbruksmark på länsstyrelserna inte alls var
positiva. Avstånden rent geografiskt var för stora,
samordningsvinsterna obefintliga och kontakten
mellan myndighet och lantbrukare för fåtaliga. För
att komma till rätta med detta gavs kommunen
möjlighet att ta över den tillsynen i samband med
införande av miljöbalken. Tanken är att kommunen
skall ha tillsyn över såväl f.d. skötsellagen och
miljöskyddslagen, som båda numera ingår i
miljöbalken, som djurskyddslagen, detta för att
kunna förenkla kontakterna mellan lantbrukare och
myndighet, förbättra möjligheterna för
tillsynsmyndigheten att använda lagarna samt att ge
samordningsvinster.
Vi hoppas att den hearing som utskottet planerar
visar fram det positiva som görs i många kommuner
och att den utlovade proposition från regeringen som
är att vänta till våren inte raserar utan bygger
vidare på detta.
5. En samlad djurskyddsmyndighet
Miljöpartiet anser att djurskyddet måste stärkas i
landet. Ett sätt kan vara att samla kompetens och
myndigheter i en djurskyddsmyndighet. Eftersom det
skett en organisatorisk förändring på
Jordbruksverket vill vi avvakta om den kan leda till
det positiva vi tror att en samlad
djurskyddsmyndighet skulle kunna ge. Vi reserverar
oss därför inte i detta betänkande men avser följa
och återkomma i frågan.