Lagutskottets betänkande
1999/2000:LU02

Ny bokföringslag m.m.

Innehåll

1999/2000


LU2


Sammanfattning
I   betänkandet   behandlar   utskottet  regeringens
proposition 1998/99:130 Ny bokföringslag  m.m. jämte
tre   motioner   som   väckts   med   anledning   av
propositionen  och  två  motioner  från den allmänna
motionstiden år 1999.


I propositionen lägger regeringen fram  ett förslag
till ny bokföringslag. I lagen samlas bestämmelserna
om  vem  som  är bokföringsskyldig, om räkenskapsår,
löpande bokföring och arkivering. När det gäller den
offentliga      redovisningen      föreslås      att
tillämpningsområdet     för     årsredovisningslagen
(1995:1554)  utsträcks  så  att  lagen   kommer  att
omfatta samtliga företag som är skyldiga att avsluta
den   löpande  bokföringen  med  en  årsredovisning.
Bestämmelserna  om  finansiella  företags offentliga
redovisning skall dock finnas kvar  i  de  särskilda
årsredovisningslagarna    för   kreditinstitut   och
värdepappersbolag respektive  försäkringsföretag.  I
propositionen föreslås också en ny lag om revision.


Den  nya lagstiftningen är avsedd att träda i kraft
den 1 januari  2000.  Viss övergångstid föreslås för
bl.a. de grupper som blir  bokföringsskyldiga enligt
den nya bokföringslagen.


Företrädare    för   den   ekonomiska    föreningen
Gemenskapen för Elektroniska Affärer (GEA) har inför
utskottet framför  synpunkter  i ärendet. Vidare har
inkommit    skrivelser    från    Svenska    kyrkans
församlings- och pastoratsförbund och  Lantbrukarnas
Riksförbund. Därutöver har en utfrågning ägt rum med
företrädare för Justitiedepartementet.


Utskottet förordar en ändring i regeringens förslag
till bokföringslag såvitt avser vilka företag som är
årsredovisningsskyldiga.  Vidare förordar  utskottet
vissa  ändringar  i förslagen  till  övergångsregler
till  bokföringslagen   och   till   ändringarna   i
årsredovisningslagen  samt av lagtekniska skäl bl.a.
ändrad ikraftträdandedag  såvitt avser de föreslagna
följdändringarna  i kommunalskattelagen  (1928:370),
lagen  (1947:576)  om  statlig  inkomstskatt,  lagen
(1990:663)    om   ersättningsfonder    och    lagen
(1993:1538) om periodiseringsfonder (lagförslagen 5,
6, 21 och 25).  På  eget intitiativ lägger utskottet
också   fram  ett  förslag   till   följdändring   i
stiftelselagen     (1994:1220)    och    lagen    om
periodiseringsfonder.


I   övrigt   tillstyrker   utskottet   bifall   till
lagförslagen och avstyrker bifall till motionerna.


Till betänkandet har fogats sex reservationer.


Propositionen
I  proposition   1998/99:130   föreslår   regeringen
(Justitiedepartementet)  att  riksdagen antar  de  i
propositionen framlagda förslagen till


1. bokföringslag,


2. revisionslag,


3. lag om ändring i föräldrabalken,


4. lag om ändring i brottsbalken,


5. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),


6.  lag  om ändring i lagen (1947:576)  om  statlig
inkomstskatt,


7. lag om ändring i lagen (1955:257) om inventering
av varulager för inkomsttaxeringen,


8. lag om  ändring  i lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m.,


9.   lag   om   ändring  i  lagen   (1972:262)   om
understödsföreningar,


10.  lag  om  ändring   i   lagen   (1975:417)   om
sambruksföreningar,


11. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),


12.   lag   om   ändring  i  lagen  (1980:1102)  om
handelsbolag och enkla bolag,


13.  lag  om  ändring   i   försäkringsrörelselagen
(1982:713),


14.   lag   om   ändring  i  lagen  (1984:151)   om
punktskatter och prisregleringsavgifter,


15. lag om ändring  i  lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel,


16. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),


17. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar,


18. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),


19. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),


20.   lag   om  ändring  i  lagen   (1990:325)   om
självdeklaration och kontrolluppgifter,


21.  lag  om  ändring   i   lagen   (1990:663)   om
ersättningsfonder,


22. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),


23.  lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska
filialer m.m.,


24.  lag   om   ändring   i  lagen  (1992:1300)  om
krigsmateriel,


25.   lag  om  ändring  i  lagen   (1993:1538)   om
periodiseringsfonder,


26.   lag   om   ändring   i   mervärdesskattelagen
(1994:200),


27. lag  om ändring i lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet,


28. lag om  ändring  i  lagen  (1994:566)  om lokal
försöksverksamhet  med  finansiell samordning mellan
socialförsäkring,   hälso-    och    sjukvård    och
socialtjänst,


29. lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220),


30.   lag   om   ändring  i  lagen  (1994:1563)  om
tobaksskatt,


31.  lag  om  ändring   i   lagen   (1994:1564)  om
alkoholskatt,


32. lag om ändring i lagen (1994:1776)  om skatt på
energi,


33.   lag   om   ändring  i  lagen  (1994:1927)  om
europeiska ekonomiska intressegrupperingar,


34.  lag  om  ändring   i   lagen   (1994:2004)  om
kapitaltäckning    och   stora   exponeringar    för
kreditinstitut och värdepappersbolag,


35.   lag   om   ändring   i   årsredovisningslagen
(1995:1554),


36.  lag  om  ändring   i   lagen   (1995:1559)  om
årsredovisning       i       kreditinstitut      och
värdepappersbolag,


37.   lag   om  ändring  i  lagen  (1995:1560)   om
årsredovisning i försäkringsföretag,


38. lag om ändring  i lagen (1999:000) om ändring i
lagen     (1995:1560)     om    årsredovisning     i
försäkringsföretag,


39.   lag  om  ändring  i  lagen   (1995:1570)   om
medlemsbanker,


40.  lag   om   ändring   i  lagen  (1995:1623)  om
skattereduktion för riskkapitalinvesteringar,


41.   lag   om  ändring  i  lagen   (1997:239)   om
arbetslöshetskassor,


42.   lag   om  ändring   i   skattebetalningslagen
(1997:483),


43. lag om ändring  i  lagen (1998:514) om särskild
skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m.


Lagförslag 40 har överlämnats  till  skatteutskottet
för behandling i samband med proposition 1999/2000:2
(bet.   1999/2000:SkU2).   Övriga   lagförslag   har
intagits som bilaga 1 till betänkandet.




Motionerna




Motioner väckta med anledning av
propositionen




1999/2000:L4  av Rolf Åbjörnsson och Kjell  Eldensjö
(kd) vari yrkas  att  riksdagen  avslår  proposition
1998/99:130 och begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till ny bokföringslag  så  att
risken för ekonomiska brott minimeras.




1999/2000:L5  av  Stig Rindborg m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen antar  förslaget till ny bokföringslag
m.m.  med  den  ändringen  angående  arkiveringstid,
bokföring på i utlandet  belägen dator samt mottagen
handling som verifikation  i  enlighet  med  vad som
anförts i motionen.




1999/2000:L6 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari yrkas


1.  att  riksdagen godkänner vad i motionen anförts
om  den  gräns   för   omsättningen  vid  vilken  en
företagare    får    tillämpa    kontantmetoden    i
bokföringen,


2. att riksdagen godkänner  vad  i motionen anförts
om  att  arkiveringsreglerna inte skall  utgöra  ett
hinder  för  företagen  att  utnyttja  ny  teknik  i
bokföringen,


3. att riksdagen beslutar vad i motionen anförts om
att  arkiveringstiden  av  räkenskapsmaterial  skall
sättas till sex år,


4. att  riksdagen  godkänner vad i motionen anförts
om att vid dispensgivning  i  fråga om möjlighet att
förvara  räkenskapsinformationen   utomlands  hänsyn
skall tas även till vilka möjligheter  detta ger för
svenska  redovisnings-  och revisionsbyråer  att  få
uppdrag utomlands samt att  det  särskilt beaktas om
förvaringen skall ske i ett annat EU-land.




Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1999




1999/2000:L205 av Kenneth Lantz (kd) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om god  redovisningssed
i mindre och medelstora företag,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  att  se   över
gränsdragningen mellan stora och små företag,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om översyn av krav på
redovisning i olika företags storleksklasser.


1999/2000:N273  av  Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp)
vari yrkas


19. att riksdagen hos regeringen
begär förslag till nya, EU-
anpassade regler för
resultaträkningens utformning i
enlighet med vad som anförts i
motionen.




Utskottet
Inledning




I dag är reglerna om  redovisning  spridda  på flera
olika  lagar.  Uppdelningen  beror dels på att olika
delar  av  redovisningen (icke offentlig  respektive
offentlig redovisning) behandlas i olika lagar, dels
på att olika verksamhetsformers redovisning regleras
på skilda ställen i lagstiftningen.


De centrala  lagreglerna  avseende företagens icke-
offentliga  redovisning  finns   i   bokföringslagen
(1976:125). Lagen innehåller bestämmelser om löpande
bokföring, upprättande av årsbokslut och  arkivering
av  räkenskapsmaterial.  Den  skall tillämpas  av  i
stort   sett   alla   bokföringsskyldiga,    oavsett
verksamhetens  form eller art. Huruvida en stiftelse
är  bokföringsskyldig   regleras   i  stiftelselagen
(1994:1220) eller lagen (1967:531) om  tryggande  av
pensionsutfästelse    m.m.    (tryggandelagen).   Om
stiftelsen är bokföringsskyldig,  är  den emellertid
skyldig att följa bestämmelserna i bokföringslagen.


Bokföringslagens  regler  om årsbokslut  är  varken
uttömande  eller  generella. Sålunda  finns  både  i
lagen (1980:1103) om  årsredovisning  m.m.  i  vissa
företag   och   i  lagen  (1987:667)  om  ekonomiska
föreningar vissa  särregler  om  årsbokslut.  Vidare
gäller    att    de    företag   som   omfattas   av
årsredovisningslagen (1995:1554),  lagen (1995:1559)
om     årsredovisning     i    kreditinstitut    och
värdepappersbolag   eller   lagen   (1995:1560)   om
årsredovisning i försäkringsföretag  i stället skall
tillämpa    vissa   av   den   lagens   regler   vid
årsbokslutets upprättande. Jordbrukare är över huvud
taget  inte  skyldiga   att  följa  bokföringslagens
regler.     De     omfattas     i     stället     av
jordbruksbokföringslagen (1979:141).


Bokföringslagen   har  karaktär  av  ramlag,   dvs.
bestämmelserna   fylls   ut   genom   kompletterande
föreskrifter i andra lagar och, på vissa områden, av
myndighetsföreskrifter.  Lagens  regler kompletteras
också av sådan praxis som innefattas i begreppet god
redovisningssed. God redovisningssed  kan  beskrivas
som   normer   som  grundas  på  -  utöver  lag  och
föreskrifter      -      redovisningspraxis      och
rekommendationer   och   uttalanden    från   främst
Bokföringsnämnden,       Finansinspektionen      och
Redovisningsrådet. Bokföringslagen  innehåller  inga
bestämmelser       om      årsredovisning      eller
koncernredovisning.


Årsredovisningen är  ett  företags  reviderade  och
offentliga  bokslut  och  består  av  balansräkning,
resultaträkning, noter, förvaltningsberättelse samt,
i   vissa   fall,  finansieringsanalys.  Den   skall
offentliggöras  genom  ingivande  till  Patent-  och
registreringsverket  eller  -  när det gäller banker
och försäkringsbolag - till Finansinspektionen.  För
aktiebolagens  och  vissa  handelsbolags  del  finns
gällande  regler  om den offentliga redovisningen  i
årsredovisningslagen.  Andra  handelsbolag än de som
omfattas av årsredovisningslagen  omfattas  av  1980
års    årsredovisningslag.   I   den   mån   enskild
näringsidkare  eller  ideella föreningar är skyldiga
att upprätta en offentlig  redovisning,  skall detta
också göras enligt 1980 års årsredovisningslag.  För
ekonomiska föreningar finns regler om den offentliga
redovisningen   i  lagen  (1987:667)  om  ekonomiska
föreningar  och  för  stiftelser  finns  motsvarande
regler i 3 kap. stiftelselagen och i tryggandelagen.
Banker, andra kreditinstitut  och  värdepappersbolag
skall upprätta sin offentliga redovisning  enligt de
särskilda årsredovisningslagarna för dessa företag.


Även   de   lagar   som   reglerar  den  offentliga
redovisningen har karaktär av ramlagar.


År  1991  tillkallade regeringen  en  kommitté  med
uppgift   att    göra    en    allmän   översyn   av
redovisningslagstiftningen      (dir.      1991:71).
Huvuduppgiften  för  kommittén,  som   antog  namnet
Redovisningskommittén,   var   att  överväga   vilka
lagändringar och andra åtgärder  som  var  påkallade
för att anpassa lagstiftningen till utvecklingen  på
redovisningsområdet.   Arbetet   skulle  avse  såväl
frågor om företagens löpande bokföring som frågor om
upprättande   av   årsbokslut,  årsredovisning   och
koncernredovisning.   I  kommitténs  uppdrag  ingick
vidare att behandla en  rad  övergripande  frågor på
redovisningsområdet, såsom lagstiftningens struktur,
kompletterande   normgivning  och  sambandet  mellan
redovisning  och  beskattning.   Kommitténs  uppdrag
utvidgades  sedermera  genom tilläggsdirektiv  (dir.
1992:19, 1993:6, 1995:121 och 1996:4).


På   grundval   av  Redovisningskommitténs   första
betänkande    (SOU    1994:     17)     Års-     och
koncernredovisning  enligt  EG-direktiv  genomfördes
hösten        1995        de       ändringar       i
redovisningslagstiftningen   för  aktiebolag,  vissa
handelsbolag, kreditinstitut,  värdepappersbolag och
försäkringsföretag    som   betingades    av    EG:s
bolagsrättsliga  och redovisningsrättsliga  direktiv
(prop. 1995/96:10, bet. LU4, rskr. 91).


I   Redovisningskommitténs    slutbetänkande   (SOU
1996:157)   Översyn   av  redovisningslagstiftningen
behandlades bl.a. frågan  om miljöredovisning. I den
delen  har  lagstiftning  redan  kommit  till  stånd
(prop.   1996/97:167,   bet.   1997/98:JoU8,   rskr.
1997/98:56).


Den nu aktuella propositionen tar  - med bortseende
från vissa skatterättsliga frågor - upp  de spörsmål
som    i    övrigt    behandlades    i    kommitténs
slutbetänkande.


Till  grund för förslagen i förevarande proposition
ligger  också  dels  en  inom  Justitiedepartementet
upprättad    promemoria    med   ett   utkast   till
lagrådsremiss   innehållande   förslag    till    ny
bokföringslag,   dels   ett  i  lagstiftningsärendet
upprättat kompletterande  förslag  till  ändringar i
stiftelselagen      och      dels      den      inom
Justitiedepartementet     upprättade     promemorian
Förkortad   resultaträkning   enligt  3  kap.  7   §
årsredovisningslagen (1995:1554).


Redovisningskommitténs slutbetänkande  och  de båda
promemoriorna      har     varit     föremål     för
remissbehandling, och  det  kompletterande förslaget
rörande stiftelselagen har behandlats  vid  ett möte
våren 1999 med företrädare för Justitiedepartementet
samt berörda myndigheter och organisationer.




Propositionens huvudsakliga innehåll




I  propositionen föreslås att bestämmelserna om  vem
som  är  bokföringsskyldig, om räkenskapsår, löpande
bokföring    och   arkivering   samlas   i   en   ny
bokföringslag.                 Årsredovisningslagens
tillämpningsområde utsträcks så att lagen kommer att
omfatta samtliga företag som är skyldiga att avsluta
den   löpande  bokföringen  med  en  årsredovisning.
Bestämmelserna  om  finansiella  företags offentliga
redovisning skall dock även fortsättningsvis  finnas
i    de    särskilda    årsredovisningslagarna   för
kreditinstitut   och  värdepappersbolag   respektive
försäkringsföretag.


Liksom   hittills   skall   utvecklingen   av   god
redovisningssed     ske     genom     kompletterande
normgivning.  Staten  skall genom  Bokföringsnämnden
bära huvudansvaret för denna. Nämnden skall i första
hand anförtro utvecklandet  av  god  redovisningssed
avseende    den   offentliga   redovisningen    till
Redovisningsrådet.  Bokföringsnämnden skall ensam ha
ansvaret för utvecklandet  av  god redovisningssed i
frågor om löpande bokföring och arkivering.


Kretsen    bokföringsskyldiga    utvidgas    enligt
förslaget  till  i  princip alla juridiska  personer
oavsett om de bedriver näringsverksamhet eller inte.
Undantag   görs  för  sådana   ideella   föreningar,
samfällighetsföreningar,   registrerade  trossamfund
och stiftelser som har endast begränsade tillgångar.
En   juridisk  persons  bokföringsskyldighet   skall
omfatta  all verksamhet som bedrivs av den juridiska
personen.  Fysiska  personer  och dödsbon skall vara
bokföringsskyldiga    endast    om    de    bedriver
näringsverksamhet   och   i   så  fall  enbart   för
näringsverksamheten.    Jordbrukare    skall    vara
bokföringsskyldiga enligt den nya bokföringslagen.


När  den  bokföringsskyldige   har  tagit  emot  en
uppgift  om  en affärshändelse, skall  denna  enligt
förslaget användas  som verifikation. Verifikationen
skall  förvaras  i  det   skick  den  hade  när  den
bokföringsskyldige fick den. Det föreslås vidare att
bokföringsskyldiga    vars   nettoomsättning    inte
överstiger  tjugo  prisbasbelopp  och  som  inte  är
skyldiga    att    upprätta     årsbokslut     eller
årsredovisning  skall  kunna  dröja  med att bokföra
vissa affärshändelser tills betalning sker (den s.k.
kontantmetoden).   Också   andra  bokföringsskyldiga
skall   kunna   tillämpa  kontantmetoden,   om   det
förekommer endast  ett  mindre  antal  fakturor  och
andra  handlingar  och om fordringarna och skulderna
enligt dessa inte uppgår till avsevärda belopp.


Kravet  på  att varannan  länk  i  bokföringskedjan
skall  vara  i  vanlig   läsbar   form   (den   s.k.
varannanlänksprincipen)  föreslås  borttaget.  Varje
länk  i bokföringen skall således kunna föreligga  i
maskinläsbar   form.   Dokument,   mikroskrift   och
maskinläsbart  medium  med räkenskapsinformation som
den bokföringsskyldige har  tagit  emot  från  någon
annan  skall  som  huvudregel  bevaras  i  det skick
materialet  hade  när det kom den bokföringsskyldige
till handa, oavsett  om  informationen kommit i form
av dokument, mikroskrift eller  på  elektronisk  väg
(maskinläsbart  medium).  Informationsbärare som den
bokföringsskyldige själv har upprättat skall bevaras
i    det    skick   den   fick   när   informationen
sammanställdes.  Bokföringen skall  enligt förslaget
i princip bevaras  inom  landet.  Om  bokföringen är
datoriserad,   skall  emellertid  maskinutrustningen
efter  särskilt  myndighetstillstånd   få   placeras
utomlands     under     förutsättning     att    den
bokföringsskyldige    har    terminalåtkomst    till
bokföringssystemet      och      kan     ta     fram
räkenskapsinformationen  i  vanlig  läsbar   form  i
Sverige.


Den löpande bokföringen skall enligt förslaget  som
huvudregel  avslutas med en årsredovisning eller ett
årsbokslut. Bland  andra  enskilda näringsidkare och
handelsbolag   med  enbart  fysiska   personer   som
delägare skall dock  inte behöva avsluta den löpande
bokföringen   om  omsättningen   understiger   tjugo
prisbasbelopp.  Kravet  på  dispens  av  Patent- och
registreringsverket   för   att  företag  skall   få
upprätta  s.k.  förkortad  resultaträkning  föreslås
borttaget. Mindre koncerner  undantas från kravet på
upprättande av koncernredovisning.


I  propositionen  föreslås  också   en  ny  lag  om
revision, tillämplig på alla företag som är skyldiga
att  avsluta  bokföringen med en årsredovisning  och
som inte omfattas av regler om revision i annan lag.


De nya bestämmelserna  skall enligt förslaget träda
i kraft den 1 januari 2000.  Viss övergångsreglering
föreslås  för  de företag som tidigare  inte  behövt
tillämpa  bokföringslagens   regler   men  som  blir
bokföringsskyldiga enligt den nya lagen.




Allmänna överväganden




Företagens  bokföring  och annan redovisning  fyller
ett flertal väsentliga funktioner. Redovisningen har
sålunda till syfte att utgöra  grundval för framtida
ekonomiska beslut, för företaget  självt  eller  för
utomstående   intressenter.  Den  kan  också  utgöra
underlag för kontroll  och uppföljning av företagets
verksamhet och medelsförvaltning. Kontrollfunktionen
framträder   tydligast   beträffande    reglerna   i
bokföringslagen om löpande bokföring och  arkivering
av  räkenskapsmaterial.  I  ett aktiebolag eller  en
ekonomisk  förening  är  årsredovisningen  och  dess
granskning också viktig för  aktieägarnas respektive
medlemmarnas beslut om ansvarsfrihet  för  styrelsen
och  den  verkställande  direktören.  Bokföring  och
annan redovisning kan vidare vara av stor  vikt  vid
utredning     av     misstankar     om    ekonomiska
oegentligheter,      exempelvis      skatte-     och
borgenärsbrott.  Redovisningen har också  en  direkt
betydelse för borgenärernas  skydd genom möjligheten
till vinstutdelning som är kopplad till vilket fritt
eget  kapital  som  har  redovisats.  Slutligen  har
redovisningen stor betydelse  för  beskattningen  av
näringsverksamhet.


I  propositionen  föreslås en reform av reglerna om
bokföring och offentlig  redovisning som syftar till
en samlad och modern lagstiftning.


Rolf Åbjörnsson och Kjell  Eldensjö (båda kd) yrkar
i motion L4 att riksdagen skall  avslå propositionen
och  att  regeringen skall återkomma  med  ett  nytt
förslag  till  bokföringslag.  Enligt  motionärernas
mening innehåller  förslaget ett flertal brister som
allvarligt   kan   påverka   polis   och   åklagares
möjligheter att utreda ekonomiska brott. I linje med
vad Ekobrottsmyndigheten anfört under beredningen av
lagstiftningsärendet    anser    motionärerna    att
lagförslaget i alltför stor utsträckning tillgodoser
företagens önskemål om förenklingar och flexibilitet
medan det allmännas och andra intressenters behov av
insyn  och  kontroll  fått  stå  tillbaka.  Särskilt
anmärkningsvärt är, anför motionärerna, att den s.k.
varannanlänksprincipen   föreslås   slopad.   Enligt
motionärernas  mening  skulle  ett  införande av ett
krav   på   elektroniska   dokument   i  bokföringen
undanröja  många  av de brister i säkerhetshänseende
som förslaget lider av.


Utskottet vill först  erinra  om  att den nuvarande
bokföringslagen varit i kraft i 25 år.  Som framgått
är  regelverket  på  området  i  dag splittrat.  Den
nuvarande bokföringslagen bygger också  på  en annan
tids  förhållanden,  då  bokföringen dominerades  av
hantering av pappersdokument. Under de decennier som
gått  sedan  bokföringslagen   trädde  i  kraft  har
utvecklingen  inom informationssamhället  i  grunden
förändrat förutsättningarna  för  bokföringsarbetet.
Numera förekommer det i mindre utsträckning  manuell
bokföring  på  papper.  Utvecklingen  har  gått  mot
bokföringssystem   där  transaktioner  överförs  och
bearbetas elektroniskt.  Bokföringslagen  har därför
kommit   att  framstå  som  alltmer  föråldrad.  Som
framhålls  i  propositionen  har detta inneburit att
det  i långa stycken är oklart  vad  som  utgör  god
redovisningssed på IT-området. Till detta kommer att
det i dag är svårt att få överblick över regelverket
på området.


Enligt  utskottets mening är det mot denna bakgrund
angeläget   att  reglerna  om  bokföring  och  annan
redovisning moderniseras  och  anpassas  till ny IT-
teknik  och att en större enhetlighet åstadkoms  som
förbättrar  jämförbarheten mellan olika verksamheter
och gör det lättare  att upprätta koncernredovisning
i de fall koncernföretagen  har olika juridisk form.
Företagen måste också ges ett  större mått av frihet
att  själva välja ändamålsenliga  bokföringsrutiner.
Det  föreliggande  behovet  av  modernisering  måste
givetvis    ske    på    ett    sådant    sätt   att
redovisningslagstiftningen      fortfarande      kan
tillgodose  de skyddsintressen som borgenärerna, det
allmänna och företagets ägare eller medlemmar har.


I   propositionen   föreslår   regeringen   sakliga
ändringar  i  gällande  rätt  på ett betydande antal
enskilda punkter. Utskottet konstaterar  -  i likhet
med  Lagrådet  - att förslagen varken tagna för  sig
eller tillsammans medför något brott på utvecklingen
av   bokförings-   och   redovisningslagstiftningen.
Mycket i denna beror  av  EG-rätt  och omställningen
till EG-rätten har gjorts tidigare.  För medborgarna
viktigast   torde   vara  att  åtskilliga  juridiska
personer som tidigare inte varit bokföringsskyldiga,
såsom  icke näringsidkande  ideella  föreningar  och
trossamfund    med    betydande   tillgångar,   samt
jordbrukare    blir    bokföringsskyldiga     enligt
bokföringslagen.  Om  sålunda de sakliga ändringarna
är  begränsade  innebär  de  framlagda  lagförslagen
betydande  framsteg  i  formellt   hänseende.   Dels
koncentreras  det  nuvarande  disparata beståndet av
lagar  genom att jordbruksbokföringslagen  och  1980
års  årsredovisningslag   avskaffas,   dels  bringas
bokföringslagen  och  årsredovisningslagen   i   ett
närmare  sammanhang  där  bokföringslagen  blir  den
övergripande   såtillvida   att   av   den   framgår
skyldigheten    att   upprätta   och   offentliggöra
årsredovisning,  som   är   ett   sätt  att  avsluta
bokföringen.


Utskottet kan för sin del inte finna  annat  än att
de framlagda lagförslagen i huvudsak tillgodoser det
föreliggande lagstiftningsbehovet. Vad som anförs  i
motion  L4  utgör,  enligt  utskottets  mening, inte
tillräckliga skäl för riksdagen att begära  ett nytt
lagförslag.


Vad   särskilt   gäller   slopandet   av  den  s.k.
varannanlänksprincipen    vill    utskottet   anföra
följande. Enligt den nuvarande bokföringslagen (10 §
andra stycket) får verifikationer och grundbokföring
inte  samtidigt  utgöras  av maskinläsbar  handling.
Bestämmelsen             benämns            vanligen
varannanlänksprincipen.       Varannanlänksprincipen
motiverades   vid   den  nuvarande  bokföringslagens
tillkomst av kravet på  enkel och säker åtkomst till
räkenskapsmaterialet (prop.  1973:57  s.  232). Från
säkerhetssynpunkt  ansågs pappersbaserade handlingar
vara  att  föredra  framför   maskinläsbara  sådana.
Bestämmelsen   skulle   därför  säkerställa   läsbar
åtkomst till bokföringsuppgifterna  i minst ett steg
i verifieringskedjan.


Redovisningskommittén  har  i  sitt  slutbetänkande
(SOU  1996:157)  övervägt om det - som förutsättning
för  att  upphäva  varannanlänksprincipen  -  skulle
införas krav på att åtminstone en länk i bokföringen
skulle  utgöras av elektroniska  dokument,  dvs.  en
upptagning  vars  innehåll och utställare alltid kan
verifieras genom ett  visst  tekniskt förfarande (s.
300).   Kommittén   anförde  att  ett   system   med
elektroniska   dokument    från    säkerhetssynpunkt
förmodligen är överlägset rutiner som enbart grundas
på  att det upprättas omfattande systemdokumentation
och vidtas  åtgärder  för  att systemet skall arbeta
enligt  fastställda  rutiner.   Ett   upphävande  av
varannanlänksprincipen    utan    några   krav    på
datortekniska kontrollrutiner knutna till handlingar
kan  vidare, fortsatte kommittén, föra  med  sig  en
generell  sänkning  av räkenskapshandlingarnas värde
från kontroll- och bevissynpunkt.  Mot  detta skall,
fortsatte  kommittén, emellertid ställas det  faktum
att sådana datortekniska  rutiner  som  utmärker  de
elektroniska   dokumenten   inte  vare  sig  hindrar
olovlig  manipulation  eller garanterar  att  man  i
efterhand kan se vilken  eller  vilka  uppgifter som
har    ändrats    och   på   vilket   sätt.   Enligt
Redovisningskommittén  uppfyller  inte en användning
av   elektroniska   dokument   i  sig  de  krav   på
informationssäkerhet som bör ställas  på  företagens
bokföring.  Ett krav på att någon länk i bokföringen
måste  utgöras  av  elektroniska  dokument  för  att
varannanlänksprincipen    skulle    kunna    frångås
tillförde enligt kommittén inte lagstiftningen något
väsentligt  nytt  sett  från säkerhetssynpunkt. Till
detta kommer, anfördes vidare,  att  användningen av
elektroniska   dokument   ännu   inte   fått   sådan
omfattning  på  bokföringsområdet  att en modifierad
varannanlänksprincip  av  antytt slag  skulle  kunna
införas utan betydande merkostnader  för  det  stora
flertalet bokföringsskyldiga.


Från regeringens sida  uttalas i propositionen  att
det  från  säkerhetssynpunkt skulle vara av värde om
elektroniskt  lagrad  information  alltid  uppfyllde
kriterierna  för ett elektroniskt dokument, men  att
det för närvarande  inte  är  realistiskt att ställa
upp ett sådant krav.


Även  utskottet  är av den meningen  att  det  vore
värdefullt med ett  system med elektroniska dokument
i bokföringen. Utskottet  saknar  dock anledning att
ifrågasätta  regeringens  bedömning  att  detta  för
närvarande inte är realistiskt. Med beaktande av vad
som  ovan  anförts om behovet av ny lagstiftning  är
det enligt utskottets  mening  inte  tillrådligt att
vänta    med    en   angelägen   modernisering   och
teknikanpassning  av  reglerna.  I  sammanhanget bör
vidare understrykas att förslaget till bokföringslag
innehåller   ett   flertal  säkerhetsgarantier   för
lagring av räkenskapsinformation i elektronisk form,
t.ex. kraven att informationen  skall  vara varaktig
och lätt åtkomlig och att den alltid skall kunna tas
fram i läsbar form genom omedelbar utskrift.


Sammanfattningsvis anser utskottet att  regeringens
förslag  nu  bör läggas till grund för lagstiftning,
men vill samtidigt  understryka  betydelsen  av  att
utvecklingen   i   fråga   om   möjligheterna   till
datortekniska  kontrollrutiner  i  bokföringen  noga
följs.  Utskottet  utgår  från  att  regeringen  har
beredskap   härför   och   tar   de  initiativ  till
lagändringar  och andra åtgärder som  efterhand  kan
befinnas påkallade.


Med hänsyn till  det  anförda  avstyrker  utskottet
bifall till motion L4 om avslag på propositionen.


Utskottet  kommer nedan att - under skilda rubriker
- behandla förslagens  närmare  innebörd  i de delar
som    aktualiserats   i   de   med   anledning   av
propositionen  väckta  motionerna  eller  som annars
tilldragit  sig utskottets uppmärksamhet. I  samband
härmed behandlas  också tre motionsyrkanden från den
allmänna   motionstiden    år    1999   som   gäller
redovisning.  Nu  först  behandlas  emellertid   ett
motionsyrkande   som   väckts   under  den  allmänna
motionstiden   år   1999   och   som   gäller    den
kompletterande normgivningen på redovisningsområdet.


Som tidigare redovisats innebär regeringens förslag
att   redovisningsreglerna   fortfarande   skall  ha
ramlagskaraktär.  Liksom hittills skall utvecklingen
av  god  redovisningssed  ske  genom  kompletterande
normgivning.  Staten  skall  genom Bokföringsnämnden
bära huvudansvaret för denna. Nämnden skall i första
hand  anförtro utvecklandet av  god  redovisningssed
avseende    den    offentliga   redovisningen   till
Redovisningsrådet. Bokföringsnämnden  skall ensam ha
ansvaret  för utvecklandet av god redovisningssed  i
frågor om löpande bokföring och arkivering.


I motion L205  av Kenneth Lantz (kd) anförs att det
behövs nya rekommendationer från normgivningsorganen
om god redovisningssed  i  syfte  att underlätta för
små  och  medelstora företag. I motionen  yrkas  ett
tillkännagivande med denna innebörd (yrkande 1).


Utskottet erinrar om att regeringen i propositionen
gjort  bedömningen   att  det  finns  anledning  för
Bokföringsnämnden att  i  framtiden  särskilt bevaka
redovisningsfrågor  som  aktualiseras i  mindre  och
medelstora företag. Mot denna bakgrund kan utskottet
inte  finna  skäl  för  riksdagen  att  vidta  några
åtgärder  med  anledning  av   motionen.   Utskottet
avstyrker därför bifall till motion L205 yrkande 1.




Löpande bokföring




Utgångspunkten  i  den nuvarande bokföringslagen  är
att affärshändelser  skall bokföras så snart det kan
ske.   Så   kallad  kontantredovisning   skall   som
huvudregel inte  förekomma.  Om  endast  ett  mindre
antal   fakturor  o.d.  förekommer  i  rörelsen  och
fordringarna eller skulderna enligt verifikationerna
inte uppgår  till  avsevärda  belopp, får emellertid
bokföringen  dröja  tills  betalning   sker,   under
förutsättning   att   det   är   förenligt  med  god
redovisningssed.  Vid räkenskapsårets  utgång  skall
dock  samtliga då obetalda  fordringar  och  skulder
bokföras. Regeln brukar kallas för kontantmetoden.


Enligt   regeringens   mening   bör   det   även  i
fortsättningen  finnas  ett  visst  utrymme  för det
förenklade  slag  av  bokföring  som  kontantmetoden
utgör.  I  propositionen  föreslås att företag  vars
nettoomsättning   normalt   inte    överstiger    20
prisbasbelopp  (för  närvarande  728 000 kr) och som
inte  är  skyldiga  att  upprätta  årsbokslut  eller
årsredovisning  får  tillämpa  metoden,  om  det  är
förenligt  med  god  redovisningssed.   Regeln  blir
tillämplig    på   bl.a.   enskilda   näringsidkare,
handelsbolag  med   endast   fysiska   personer  som
delägare   och   ideella  föreningar  med  en  årlig
omsättning understigande  20 prisbasbelopp. Liksom i
nuvarande  lagstiftning  bör   metoden  dessutom  få
användas  av andra företag under  förutsättning  att
antalet   fakturor    eller   andra   handlingar   i
verksamheten är litet och fordringarna och skulderna
enligt dessa inte uppgår till avsevärda belopp.


I motion L6 anser Ulf  Nilsson m.fl. (fp) att man i
syfte att förenkla för småföretagen  bör  sätta  den
gräns  för  omsättningen under vilken kontantmetoden
får tillämpas högre än vad regeringen föreslagit. En
lämplig gräns  är,  enligt  motionärernas mening, en
miljon kronor (yrkande 1).


Enligt utskottets mening finns  skäl som talar både
för den nuvarande nivån och för en  viss  höjning av
beloppsgränsen. Utskottet vill erinra om att  den år
1996   tillkallade  Förenklingsutredningen  har  ett
allmänt   uppdrag  att  se  över  regelsystemet  för
enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag i
syfte att finna möjligheter till förenklingar  (dir.
1996:78, 1998:4).  I  delbetänkandet  (SOU  1999:28)
Kontantmetod   för   småföretagare  har  utredningen
lämnat förslag till hur  en  kontantmetod för mindre
tjänsteföretag skulle kunna utformas,  i första hand
som underlag för beskattningen. En grundläggande ut-
gångspunkt  för  förslaget  är  att  näringsidkarens
redovisning    enligt    skattelagstiftningen    och
redovisningslagstiftningen   i  möjligaste  mån  bör
stämma överens.


I  likhet med regeringen gör utskottet  bedömningen
att      den      fortsatta      beredningen      av
Förenklingsutredningens  delbetänkande kommer att ge
ett bättre underlag för ett  ställningstagande  till
frågan  om  hur  en regel om kontantmetod för mindre
företag slutligen  bör  utformas.  Enligt utskottets
mening  synes  det lämpligast att frågan  om  vilken
beloppsgräns som skall gälla för rätten att tillämpa
kontantmetoden avgörs  i  det  lagstiftningsärendet.
Utskottet delar sålunda regeringens  uppfattning att
i  avvaktan  på ett slutligt ställningstagande  till
Förenklingsutredningens  förslag  bör  de  nuvarande
reglerna fortsätta att gälla.


Med  det  anförda  avstyrker  utskottet  motion  L6
yrkande 1.


I  förslaget  till  ny bokföringslag uppställs  ett
krav  på  att  det  för varje  affärshändelse  skall
finnas en verifikation.  Om  den  bokföringsskyldige
har tagit emot en uppgift om affärshändelsen,  skall
denna   användas  som  verifikation.  Med  uttrycket
"mottagen  uppgift"  avses  också  uppgifter som har
tagits emot på elektronisk väg. Verifikationen skall
bevaras  i  det  skick  den  hade  när den  kom  den
bokföringsskyldige till handa.


I  motion  L5  anför  Stig Rindborg m.fl.  (m)  att
regeringens  förslag  motverkar  möjligheterna  till
elektronisk  bokföring.   Genom   att   tillåta  att
handlingar   i   stället  för  att  förvaras  i  sin
originalform  får  bevaras  genom  inskanning  eller
liknande förfaringssätt  blir  det  möjligt  att med
modern   teknik   åstadkomma   ökad   sökbarhet  och
systematisering. Enligt motionärerna bör regleringen
utformas så att det klargörs att det är  behovet  av
bevis   som   skall   styra  valet  av  verifikation
(delvis).


Utskottet vill för sin  del  understryka betydelsen
av   verifikationer   för   att   identifiera    och
dokumentera affärshändelserna i verksamheten. Enligt
utskottets  mening  är  de  syften  som  bär  upp de
nuvarande  reglerna  om  verifikationer  fortfarande
gällande.  Det finns således alltjämt behov  av  att
sammanställa    och   bevara   uppgifter   som   kan
identifiera  och  dokumentera   affärshändelserna  i
verksamheten.


IT-utvecklingen har medfört att  affärshändelser  i
allt   större   utsträckning  kan  tillkännages  och
dokumenteras elektroniskt.  Som  en följd härav har,
som   anförs   i   propositionen,  de  traditionella
möjligheterna till kontroll  av att bokföringen inte
har    manipulerats    försvagats.    Ibland     kan
verifikationer     som     framställs     av     den
bokföringsskyldige  själv  i vissa fall ha lika gott
informations- och bevisvärde  som  de  uppgifter som
har   kommit   utifrån.   Det   kan  därför,  enligt
utskottets mening, övervägas att  överlämna till den
bokföringsskyldige  att själv välja  vad  som  skall
utgöra verifikation utifrån  en bedömning av vad som
utgör det bästa beviset för affärshändelsen.


Utskottet är emellertid inte  berett att förorda en
sådan   ordning.   Som   framhållits   från    bl.a.
åklagarhåll   kan  nämligen  bestämmelser  som  helt
överlämnar till  den  bokföringsskyldige  att avgöra
vilken handling som skall användas till verifikation
leda  till missbruk. De kontroll- och bevisintressen
som  bär  upp  bokföringslagstiftningen  tillgodoses
därför,  enligt  utskottets  mening,  bäst genom den
ordningen  att  mottagen uppgift skall användas  som
verifikation när  det  förekommer  en sådan. Det kan
tilläggas  att det även för företagen  själva  torde
vara mest naturligt  att använda en utifrån mottagen
uppgift  som  verifikation  när  det  förekommer  en
sådan,  vilket  hänger   samman   med   reglerna   i
mervärdesskattelagen  (1994:200)  om  skyldighet att
utfärda faktura eller liknande handling som underlag
för   redovisningen   av   säljarens   och  köparens
mervärdesskatt.


Det   anförda  innebär  att  utskottet  tillstyrker
regeringens  förslag  till  lydelse  av  5  kap. 6 §
bokföringslagen och avstyrker bifall till motion  L5
i denna del.




Arkivering av räkenskapsinformation




I  detta  avsnitt behandlar utskottet först spörsmål
rörande arkiveringstidens längd. Regeringens förslag
innebär att  dokument, mikroskrift och maskinläsbara
medier     som     används     för     att     lagra
räkenskapsinformation  skall  bevaras  fram till det
tionde  året  efter  utgången  av det kalenderår  då
räkenskapsåret avslutades. Detsamma  skall gälla för
sådan  utrustning och sådana system som  behövs  för
att  presentera   räkenskapsinformationen  i  läsbar
form.


I motion L5 av Stig  Rindborg  m.fl.  (m) framhålls
att   det  torde  vara  vanligt  att  företag  byter
datasystem    ungefär   vart   tredje   år.   Enligt
motionärernas mening  framstår  det som orealistiskt
att de bokföringsskyldiga skall kunna  garantera att
maskiner, program och register hålls aktuella  under
tio   år.   En   arkiveringstid   om   sex  år,  som
Redovisningskommittén    föreslog,   skulle   enligt
motionen   stå   i   bättre   överensstämmelse   med
ambitionen  att  anpassa  lagstiftningen   till  IT-
utvecklingen.   I  motionen  yrkas  att  regeringens
lagförslag ändras i enlighet härmed (delvis).


Även Ulf Nilsson  m.fl.  (fp) anser i motion L6 att
arkiveringstiden bör kortas  till sex år. I motionen
framhålls  bl.a. att en så lång  arkiveringstid  som
tio   år   knappast    är    erforderlig    ens    i
brottsbekämpande syfte  (yrkande 3).


Som     motionärerna     påpekat     leder    långa
arkiveringstider   i   och   för   sig   till  vissa
merkostnader för de bokföringsskyldiga. Ett särskilt
problem  är  därvid, om bokföringen är datorbaserad,
att den bokföringsskyldige måste bevara också sådana
program och sådan  teknisk  utrustning som krävs för
att det skall vara möjligt att  bearbeta  och skriva
ut    bokföringsuppgifterna.    Som    framhålls   i
propositionen bör dock de merkostnader som detta kan
medföra kunna begränsas genom att man i  samband med
t.ex.    maskin-    eller    programbyte    anpassar
registreringarna till någon annan lagringsform eller
överför dem till något annat maskinläsbart medium.


De tekniska och praktiska problem som i de enskilda
fallen  kan  tala  för  att  räkenskapsinformationen
bevaras enbart under en kortare  tid måste vägas mot
behovet   av   att   ha  tillgång  till  erforderlig
räkenskapsinformation  i  samband  med olika slag av
kontroll,    exempelvis   taxeringsrevision    eller
utredning  om  misstänkt  brott.  Enligt  utskottets
mening finns flera  omständigheter som talar för att
tiden för bevarande av  räkenskapsinformation liksom
i dag bör vara tio år. En  sådan omständighet är att
vanliga fordringar preskriberas  först efter tio år.
Av  särskild  betydelse  är vidare förhållandet  att
ekonomisk brottslighet ofta  tar lång tid att utreda
och  att,  om  en  skattskyldig  blir   åtalad   för
skattebrott,   eftertaxering  kan  ske  också  efter
utgången av den  femårstid  som  normalt  gäller för
eftertaxering.   Vid   utredning   av   skatte-  och
förmögenhetsbrott  kan  det också visa sig  vara  av
vikt att ha räkenskapsinformation  tillgänglig  även
för   tiden   innan   det  att  brottet  inträffade.
Utgångspunkten måste, enligt utskottets mening, vara
att säkerställa framtida  åtkomst till informationen
när  tidigare affärshändelser  behöver  kontrolleras
eller följas upp.


Utskottet  finner för sin del att de skäl som talar
för en tioårig  arkiveringstid  väger  tyngre  än de
skäl    som    kan    anföras   för   en   förkortad
arkiveringstid.  Av  betydelse   är  också  att  ett
slopande  av  den s.k. varannanlänksprincipen  torde
innebära    en   allmänt    sett    minskad    mängd
pappersdokument att bevara. Enligt utskottets mening
bör  alltså  den   nuvarande  regeln  om  hur  länge
räkenskapsinformationen skall bevaras behållas.


Med det anförda tillstyrker  utskottet  regeringens
förslag  till  lydelse av 7 kap. 2 § bokföringslagen
samt avstyrker bifall till motionerna L5 i denna del
och L6 yrkande 3.


Utskottet övergår härefter till att behandla frågor
som gäller förvaring  av  räkenskapsinformation  och
datautrustning.  Enligt  gällande ordning skall allt
räkenskapsmaterial bevaras  i  ordnat  skick  och på
betryggande sätt inom landet under arkiveringstiden.
Kravet  på bevarande inom landet har tillkommit  för
att  möjliggöra   revision   och  skattekontroll  av
företagens räkenskaper.


Regeringen    framhåller   i   propositionen    att
företagen, sedan bokföringslagen tillkom, kommit att
bli alltmer internationellt  verksamma.  För  en del
företag  kan det finnas påtagliga och fullt legitima
skäl  att  sköta  bokföringen  och  arkiveringen med
hjälp  av utrustning som är placerad utomlands.  Mot
denna bakgrund anser regeringen att övervägande skäl
talar för  att det nuvarande förbudet mot att bevara
räkenskapsinformation   med   hjälp   av   utomlands
placerad maskinutrustning bör mjukas upp.


I  propositionen föreslås sålunda att om det  finns
särskilda  skäl och under förutsättning att det inom
Sverige  finns   möjlighet  att  ta  fram  omedelbar
utskrift   av   den   lagrade    informationen   får
skattemyndigheten tillåta att ett  företag  förvarar
maskinläsbara   medier   samt  maskinutrustning  och
system  utomlands.  I  propositionen  framhålls  att
kriterierna för  när dispens  skall ges tills vidare
bör vara restriktiva.


Stig  Rindborg  m.fl. (m) anser  i  motion  L5  att
kravet    på    dispens     för     förvaring     av
räkenskapsinformation    på   maskinläsbart   medium
utomlands  bör  slopas, och  i  motionen  yrkas  att
regeringens  lagförslag  ändras  i  enlighet  härmed
(delvis).


I motion L6 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) framhålls att
en möjlighet att  bevara räkenskapsinformation genom
maskinell  utrustning   utomlands   inte  bara  ökar
möjligheten   för   internationella  koncerner   att
lokalisera  verksamhet   till   Sverige   utan  även
möjligheten    för    svenska    redovisnings-   och
revisionsbyråer  att  få  internationella   uppdrag.
Detta  bör  beaktas vid dispensgivningen. I motionen
yrkas  att  riksdagen   godkänner  vad  som  sålunda
anförts (yrkande 4).


Utskottet   vill   peka   på  att   internationellt
verksamma  koncerner  numera  i   stor  utsträckning
samordnar  administrationen  för  koncernens   olika
företag  till  gemensamma  enheter  med  placering i
något  av  de  länder där koncernen är verksam.  Mot
denna  bakgrund  framstår   den   nuvarande  svenska
regleringen  med  ett  i  det närmaste  ovillkorligt
förbud  mot bokföring och arkivering  utomlands  som
onödigt  restriktiv.   Utskottet   ser   därför  med
tillfredsställelse  på  att  regleringen nu föreslås
uppmjukad.


Samtidigt måste enligt utskottets mening framhållas
att   om   den  maskinutrustning  med   vars   hjälp
räkenskapsinformationen   kan   tas   fram  förvaras
utomlands, försämrar det ofta möjligheterna  att  ta
del  av  informationen eller granska dess riktighet.
Utskottet är inte berett att såsom föreslås i motion
L5 förorda  en  regel  som  generellt  tillåter  att
räkenskapsinformation    bevaras   genom   utomlands
placerad  maskinutrustning.  Däremot  bör  det,  som
regeringen  föreslår,  införas ett dispensförfarande
varigenom tyngden i de skäl  företaget  åberopar kan
prövas.


Dispens bör, som regeringen uttalar, kunna  ges  då
företaget  har  sådan  anknytning  till utlandet att
detta slag av förvaring framstår som naturlig och då
något  missbruk inte kan befaras. Några  ytterligare
uttalanden    från   riksdagens   sida   beträffande
förutsättningarna  för  dispens anser utskottet inte
erforderliga.


Det  anförda innebär att  utskottet  tillstyrker  7
kap. 4  § förslaget till bokföringslag och avstyrker
bifall till motionerna L5 i denna del och L6 yrkande
4.


Utskottet  övergår  därmed  till  att  behandla ett
motionsspörsmål     som    gäller    bevarande    av
räkenskapsinformation.  Enligt  förslaget  skall som
huvudregel  gälla att räkenskapsinformationen  skall
bevaras i ursprunglig  form.  Dokument,  mikroskrift
och  maskinläsbart  medium med räkenskapsinformation
som företaget har tagit  emot från någon annan skall
sålunda bevaras i det skick  materialet hade när det
kom till företaget. Har företaget  självt  upprättat
räkenskapsinformationen   skall  informationsbärarna
bevaras   i   det   skick   materialet    fick   när
informationen  upprättades. Det skall vidare  enligt
förslaget alltid vara möjligt att omedelbart ta fram
elektroniskt eller optiskt lagrade data på papper.


Från  denna  huvudregel   föreslås  emellertid  ett
undantag av innebörd att maskinläsbart  medium,  som
används  för förvaring av räkenskapsinformation, får
förstöras    om   räkenskapsinformationen   på   ett
betryggande sätt  överförs  till annan tillåten form
för bevarande. Om räkenskapsinformationen  består av
uppgifter som har erhållits från någon annan, gäller
dock  detta först fr.o.m. fjärde året efter utgången
av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades.


I motion  L6  anför  Ulf Nilsson m.fl. (fp) att det
finns  en  risk  för att lagförslaget  i  denna  del
omöjliggör användande av s.k. mikrofiche, inskanning
eller rent av telefax.  Kravet på förvaring i tre år
innebär, enligt motionärernas  mening,  att det inte
är möjligt för ett företag att avyttra äldre datorer
för  att  hårddisken  måste bevaras. Det bör,  menar
motionärerna,  göras  klart   att  arkiveringskraven
syftar  till att  behovet av bevis  tillgodoses  och
inte skall utgöra hinder för företag att utnyttja ny
teknik i  räkenskapsredovisningen.  I motionen yrkas
att  riksdagen  godkänner  vad  som sålunda  anförts
(yrkande 2).


Som motionärerna är inne på innebär ett krav på att
räkenskapsinformationen   skall   bevaras    i   sin
ursprungliga    form   vissa   kostnader   för   den
bokföringsskyldige    när   han   eller   hon,   vid
elektronisk lagring, tvingas  att  ha  tillgång till
sådan  utrustning  och sådana system som behövs  för
att        omedelbart        kunna        presentera
räkenskapsinformationen i läsbar  form.  Har sålunda
företaget tagit emot en elektronisk faktura  som vid
överföringstillfället inte hade antagit någon fysisk
form, skall informationen bevaras i elektronisk form
så att den kan presenteras på det sätt som det  från
början  var  tänkt.  Det  är  dock  att märka att de
föreslagna   bestämmelserna  inte  är  avsedda   att
förhindra företaget från att anpassa (konvertera) på
detta        sätt       mottagen        maskinläsbar
räkenskapsinformation     till    företagets    eget
informationssystem. En förutsättning  för  detta  är
naturligtvis    att   räkenskapsinformationen   inte
förändras. De föreslagna bestämmelserna ställer inte
heller något krav  på  bevarande  av  den maskinella
utrustning   och   de  andra  fysiska  föremål   som
urspungligen användes  för  att spara informationen.
Tillgång på maskinvara kan göra  det  nödvändigt att
använda  annan  utrustning än den som användes  från
början. Det som nu  sagts  gäller  i motsvarande mån
sådan räkenskapsinformation som har  upprättats inom
företaget.  När  det gäller bokföring som  upprättas
och  bevaras  i maskinläsbar  form,  är  huvudregeln
sålunda att den skall bevaras på sådant sätt att den
kan presenteras så som den från början var tänkt att
kunna presenteras.


Enligt utskottets  mening  har  regeringen gjort en
lämplig  avvägning  mellan  å  ena sidan  kraven  på
dokumentation   och   bevis   samt  å  andra   sidan
företagens  behov  av att utnyttja  ny  teknik,  och
utskottet  finner  inte   skäl   att  förorda  några
uttalanden i enlighet med motionsyrkandet.


Med  det  anförda avstyrker utskottet  bifall  till
motion L6 yrkande 2.


Företrädare    för    den   ekonomiska   föreningen
Gemenskapen  för  Elektroniska  Affärer  (GEA),  som
bildats  av  bl.a.  Företagarnas   Riksorganisation,
Landstingsförbundet,     Svenska     Bankföreningen,
Sveriges Industriförbund och Svenska Kommunförbundet
och som har till uppgift att främja användningen och
utvecklandet  av  elektroniska  affärer,  har  jämte
Riksarkivet inför utskottet framfört  kritik  mot de
föreslagna  reglerna  i  7  kap.  bokföringslagen om
bevarande av räkenskapsinformation.  Enligt  GEA tar
den  föreslagna  lagtexten  sin  utgångspunkt  i det
fysiska  medium som bär räkenskapsinformation, trots
att  den  fysiska   bäraren  från  säkerhetssynpunkt
kommit  att spela en alltmer  undanskymd  roll  till
förmån  för  elektroniska  signaturer  och  liknande
logiska skydd  för data. I lagtexten har inte gjorts
åtskillnad på de tre huvudkomponenterna för digitalt
lagrad  information,  nämligen  informationsbäraren,
informationens originalinformation och utställare av
informationen.  GEA  anser att det är informationens
originalinnehåll som skall  säkras  och  sparas  med
adekvata       säkerhetsmetoder.       I      dagens
informationssystem  med  tillhörande  databaser  kan
räkenskapsinformationen fysiskt sett vara  lagrad på
olika  platser. Den viktiga och relevanta egenskapen
hos dessa  system  är  att  informationen är logiskt
ordnad och kan presenteras i  en  form som är läsbar
för  vilken  användare  som  helst.  Utställaren  av
informationen   skall   vidare  kunna  bindas   till
originalinformationen, inte till det fysiska mediet.
Med  hänsyn  till  det  anförda  bör,  enligt  GEA:s
mening, utformningen av lagtexten  i  7 kap. ändras.
Ett alternativ kan vara att utskottet klargör att de
ifrågavarande bestämmelserna skall tolkas så att det
är  informationen  (originalinnehållet)  som   skall
bevaras  i  ursprungligt  skick och att det bör vara
fullt möjligt att förflytta  sådan  information från
hårddisk  till  magnetband  och  vidare till  CD-ROM
under förutsättning att det sker under sådana former
att  det  är  säkerställt  att  informationen   inte
förändras.   Detta   bör,   menar  GEA,  gälla  även
uppgifter     som     mottagits    via    exempelvis
teleöverföring.


Utskottet noterar att de synpunkter GEA
framfört inför utskottet den 2 november
1999 inte tidigare kommit till utskottets
kännedom. Synpunkterna har, såvitt
utskottet kunnat finna, inte framförts
under remissbehandlingen av den promemoria
med utkast till lagrådsremiss som ligger
till grund för regeringens lagförslag. Mot
denna bakgrund är utskottet inte berett att
nu föreslå sådana ändringar i regeringens
förslag som GEA begärt. Inte heller finns
något närmare underlag för att utskottet
skall kunna göra sådana uttalanden som GEA
framställt önskemål om. Enligt utskottets
mening får det i stället ankomma på
regeringen att i lämpligt sammanhang ta
ställning till om det som GEA anfört i
ärendet bör föranleda några vidare
åtgärder. I avvaktan härpå bör det nu
föreliggande förslaget genomföras.




Årsredovisning




I  förslaget till ny bokföringslag  anges  genom  en
generell  bestämmelse  vilka  företag som skall vara
skyldiga att avsluta den löpande  bokföringen med en
årsredovisning (6 kap. 1 §). De närmare  reglerna om
årsredovisningens  innehåll  föreslås  däremot   bli
samlade  i  årsredovisningslagen  och i de särskilda
årsredovisningslagarna för finansiella företag.


Den    föreslagna    regleringen    innebär     att
årsredovisningsskyldighet föreligger för aktiebolag,
ekonomiska  föreningar  och  sådana  handelsbolag  i
vilka en eller flera juridiska personer är delägare,
finansiella  företag,  företag som är moderföretag i
en  koncern  och  andra  företag   i  vilka  antalet
anställda  under  de  senaste  två räkenskapsåren  i
medeltal  har varit fler än tio eller  tillgångarnas
nettovärde  enligt  balansräkning  för  det  senaste
räkenskapsåret  har  uppgått till mer än 24 miljoner
kronor.


Som påtalats i en i ärendet inkommen skrivelse från
Lantbrukarnas Riksförbund  torde  förslaget  få till
följd    att    en    jordbrukare    som   äger   en
jordbruksfastighet  men  har driften i ett  särskilt
driftsaktiebolag   blir   skyldig    att    upprätta
årsredovisning  och ha revisor även för den enskilda
näringsverksamheten.  Anledningen härtill är att den
enskilde  jordbrukaren  blir   moderföretag   i   en
koncern.


Enligt   utskottets   mening   torde  den  påtalade
effekten inte ha varit avsedd. Den  kan  heller inte
anses   önskvärd  när  den  verksamhet  som  bedrivs
utanför driftaktiebolaget  är  av mindre omfattning.
Utskottet  vill  också  påpeka  att   det  inte  kan
uteslutas att det även finns enstaka andra  enskilda
näringsidkare    där   motsvarande   situation   kan
uppkomma.


Mot denna bakgrund  finns  det skäl att överväga en
ändring i förslaget till 6 kap.  1 § bokföringslagen
av innebörd att ett företag inte skall vara skyldigt
att upprätta årsredovisning enbart  på  den  grunden
att  det  är  moderföretag  i  en koncern. En rimlig
ordning   i   ifrågavarande   sammanhang    är   att
koncernförhållandet    får   relevans   endast   när
koncernen är av viss omfattning.  Utskottet föreslår
sålunda  en ändring med nämnda innebörd  i  enlighet
med vad som  framgår  av utskottets förslag i bilaga
2.


I   fråga  om  årsredovisningens   omfattning   har
uppgiftsskyldigheten   framför   allt  knutits  till
storleken  på  företaget,  sådan  den  framträder  i
tillgångarnas  värde  och  antalet  anställda.   För
företag  i  vilka  tillgångarnas  nettovärde  enligt
balansräkningen  under de senaste två räkenskapsåren
har överstigit minst  1 000  prisbasbelopp eller där
antalet    anställda    under    de   senaste    två
räkenskapsåren i medeltal har överstigit  200 gäller
sålunda    enligt   årsredovisningslagen   särskilda
regler,   exempelvis    krav   på   upprättande   av
finansieringsanalys. Årsredovisningslagen innehåller
vidare   vissa  lättnader  beträffande   kravet   på
tilläggsupplysningar  i fråga om bolag med högst tio
anställda  och  en  balansomslutning   på  högst  24
miljoner kronor.


Vad särskilt gäller resultaträkningen skall denna i
sammandrag  redovisa bolagets samtliga intäkter  och
kostnader  under  räkenskapsåret.  Resultaträkningen
skall  upprättas  i  någon  av  två i lagen  angivna
uppställningsformer,    vilka    är   förhållandevis
detaljerade.        Normalt       måste       lagens
uppställningsscheman följas och utrymmet för att slå
samman  poster  är  begränsat.   I   3   kap.   7  §
årsredovisningslagen ges emellertid bestämmelser  om
s.k.  förkortad  resultaträkning.  Bestämmelsen  ger
möjlighet    att   slå   samman   vissa   poster   i
resultaträkningen.  Denna  möjlighet  får  dock inte
tillämpas   av   bolag   i   vilka   nettovärdet  av
tillgångarna enligt fastställda balansräkningar  för
de  två  senaste räkenskapsåren har överstigit 1 000
prisbasbelopp,   bolag  som  under  de  senaste  två
räkenskapsåren  har  haft  i  medeltal  mer  än  200
anställda och bolag  vars aktier eller skuldebrev är
noterade vid börs eller  auktoriserad marknadsplats.
Vidare krävs att sammanslagningen  är  motiverad  av
konkurrensskäl.  Slutligen  krävs  också att Patent-
och  registreringsverket eller, efter  överklagande,
regeringen har gett tillstånd till sammanslagningen.


Av 7  kap.  7 § årsredovisningslagen följer att det
finns   ett   visst   utrymme   för   att   tillämpa
bestämmelserna  om  förkortad  resultaträkning också
när koncernresultaträkningen upprättas.


De nu redovisade bestämmelserna  tillkom  i samband
med  att  de svenska redovisningsreglerna anpassades
till   EG:s  fjärde   och   sjunde   bolagsrättsliga
direktiv.  Enligt  artikel  27  får  medlemsstaterna
tillåta att bolag slår samman vissa poster  till  en
post  bruttoresultat.  Detta  gäller dock endast för
bolag  som  inte  överskrider  vissa   i  direktivet
angivna  gränsvärden. Eftersom det inte finns  någon
skyldighet   för  den  nationelle  lagstiftaren  att
utnyttja artikeln,  står det varje medlemsstat fritt
att  uppställa  olika begränsande  villkor  för  att
sammanslagning skall  få  ske.  Sålunda har Sverige,
som framgått, infört ett krav på  tillstånd och valt
andra och lägre gränsvärden. Bakgrunden  härtill  är
att    direktivets    gränsvärden    enligt   svensk
uppfattning  är  så  högt  satta  att  endast  någon
procent   av   de  svenska  företagen  skulle  falla
utanför, vilket  inte ansetts böra komma i fråga med
hänsyn till intresset för utomstående att skaffa sig
en rättvisande bild av företagets resultat.


I motion N273 av  Per  Westerberg m.fl. (m, kd, fp)
anförs   att   det  visat  sig   att    de   svenska
årsredovisningsreglerna  innebär  stora  problem för
framför allt små och medelstora företag. Den svenska
lagstiftningen framstår som betydligt mer restriktiv
än övriga EU-länders. Framför allt är Sverige ensamt
om  att  tillämpa  ett  särskilt  dispensförfarande.
Detta  dispenskrav  bör  enligt  motionen  upphävas.
Vidare bör, anförs det, kriterierna  för vilka bolag
som    omfattas    av   sammanslagningsmöjligheterna
utformas  på  samma sätt  som  i  övriga  EU-länder.
Gränsvärdena bör  alltså höjas. I motionen hemställs
om nya regler angående resultaträkningens utformning
som  bättre  överensstämmer   med  EG-lagstiftningen
(yrkande 19).


Även i motion L205 av Kenneth  Lantz (kd) framhålls
att      de      gränsvärden     som     finns     i
redovisningslagstiftningen   överlag   är  lägre  än
enligt   andra   EU-länders   regler,   som   bättre
överensstämmer  med  EG-direktiven på området. Detta
kan,    enligt    motionärens    mening,    innebära
konkurrensnackdelar för svenska företag genom att de
tvingas ha en mer öppen redovisning. Enligt motionen
bör förekommande gränsvärden  mellan  stora  och små
företag  ses  över  liksom  de  krav  som  ställs på
redovisning   i  företag  av  olika  storleksklasser
(yrkandena 2 och 3).


Utskottet  vill   för   sin   del   framhålla   att
bestämmelserna  om  resultaträkningens  uppställning
bör  vara utformade så att för bolagets intressenter
väsentlig  information  tas fram. Bestämmelserna bör
samtidigt inte vara mer betungande  för företagen än
vad  som  är  absolut  nödvändigt. De bör  så  långt
möjligt  inte  leda till att  företagen  försätts  i
konkurrenssituationer  som  riskerar  att skada dem.
Bestämmelserna  bör  inte  heller  utsätta   svenska
företag  för  konkurrensnackdelar gentemot utländska
konkurrenter.


Enligt   utskottets   mening   måste,   trots   att
bestämmelserna  om  förkortad  resultaträkning  ännu
inte har varit i kraft någon längre tid, konstateras
att  bestämmelserna  inte i alla avseenden motsvarar
de  nyss  angivna kraven.  Beaktansvärd  kritik  har
också  riktats   mot   bestämmelserna   från   bl.a.
Småföretagsdelegationen   i   dess  rapport  7  (SOU
1998:94),      Sveriges     Industriförbund      och
Konkurrensverket.   Särskilt   synes  det  nuvarande
dispenskravet  ha  gett  upphov till  nackdelar  för
företagen.


Utskottet kan emellertid  konstatera att regeringen
i  förevarande proposition föreslår  att  kravet  på
Patent- och registeringsverkets tillstånd för att få
använda   förkortad   resultaträkning  tas  bort.  I
stället införs ett krav  på  att bolag som upprättar
resultaträkningen  i  förkortad   form  skall  lämna
särskild uppgift om nettoomsättningen  i  anslutning
till posten bruttovinst eller bruttoförlust.  Vidare
innebär   regeringens   förslag   att   Patent-  och
registreringsverket  skall  kunna  ge  dispens  från
kravet  på  särredovisning av nettoomsättningen,  om
det är motiverat av konkurrensskäl.


Enligt utskottets mening är önskemålen i motionerna
N273 och L205  i stora delar tillgodosedda genom vad
som sålunda föreslås.


När det sedan gäller  kretsen  av företag som skall
få  använda  sig av förkortad resultaträkning  måste
även  här,  enligt   utskottets  mening,  självklart
hänsyn tas till de krav  som  ställs  på  jämförbara
företag i andra länder. Det gränsvärde som  anknyter
till  balansomslutningen  är i Sverige 36,4 miljoner
kronor. Utskottet kan konstatera att detta i och för
sig är högre än vad en del andra EU-stater tillåter.
Artikel   27   i  det  fjärde  direktivet   tillåter
emellertid att gränsen sätts ungefär dubbelt så högt
(10 miljoner euro,  motsvarande  knappt  90 miljoner
kronor)  och  flera länder har också valt att  närma
sig den gränsen.  Ett  annat förhållande som skiljer
de svenska reglerna från  andra  länders motsvarande
regler är att den svenska gränsdragningen baseras på
två faktorer, tillgångarnas nettovärde  och  antalet
anställda,   och   att   av  dessa  får  inte  något
överskridas. Det stora flertalet andra medlemsstater
använder  sig  av  tre  gränsvärden   men   tillåter
samtidigt att ett av dessa överskrids.


Frågan  är då om man, som förespråkas i motionerna,
bör välja  gränsvärden som till storlek och struktur
motsvarar direktivets  gränsvärden.  I  den aktuella
propositionen    besvaras   denna   fråga   nekande.
Regeringen  konstaterar   där   att   ett  generellt
utnyttjande av artikel 27, upp till de  gränser  som
anges  i artikeln, skulle innebära ett steg tillbaka
i  förhållande  till  nuvarande  redovisningspraxis.
Bland  de  företag  som omfattas av artikel 27 finns
också,  anförs  det,  en  del  förhållandevis  stora
företag,  vars intressenter  regelmässigt  torde  ha
behov av mer  långtgående  information i dessa delar
än enbart bruttoresultat och nettoomsättning. Enligt
propositionen  hindrar inte det  att  det  kan  vara
motiverat att något  höja  nuvarande gränsvärden för
att  närma de svenska reglerna  till  en  del  andra
europeiska  länders. Enligt regeringens mening talar
emellertid övervägande  skäl  för  att  nu inte göra
någon   ändring   i  gällande  gränsdragningsregler.
Möjligheten att upprätta resultaträkning i förkortad
form bör alltså liksom  hittills  inte stå öppen för
företag som under de senaste två räkenskapsåren  har
haft  i  medeltal  mer  än  200 anställda eller vars
balansomslutning  enligt  balansräkningar   för   de
senaste  två  räkenskapsåren  har  överskridit 1 000
prisbasbelopp.  Enligt  regeringens uppfattning  bör
man  inhämta  ytterligare  erfarenhet  om  reglernas
funktion  och  de  större företagens  behov  av  att
använda sig av förkortad resultaträkning innan någon
ändring görs i gränsvärdena.  Till  detta kommer att
nya gränsvärden, utöver dem som redan  förekommer  i
redovisningen,  skulle  göra det svenska regelverket
på   detta   område  mer  svåröverskådligt.   Enligt
regeringens uppfattning  bör  man  i  stället  - som
flera  remissinstanser  också  har förordat och även
Lagrådet varit inne på - göra en  samlad  översyn av
förekommande    gränsvärden    i   bokförings-   och
årsredovisningslagarna. En sådan översyn bör, enligt
regeringens mening, göras i samband  med en framtida
utvärdering av den nya lagstiftningen.


Utskottet delar regeringens bedömning att frågan om
en  höjning av de nuvarande gränsvärdena  bör  anstå
till  dess  man  bättre  kan  överblicka behovet och
ytterligare   erfarenheter  vunnits   om   reglernas
funktion.


Mot bakgrund av  vad  som sålunda anförts avstyrker
utskottet bifall till motionerna  L205  yrkandena  2
och 3 samt N273 yrkande 19.




Ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna, m.m.




Den        nya        bokföringslagen       utvidgar
bokföringsskyldigheten till i princip alla juridiska
personer  oavsett om de  bedriver  näringsverksamhet
eller inte.  Vidare  skall  enligt förslaget fysiska
personer och dödsbon vara bokföringsskyldiga  om  de
bedriver näringsverksamhet. Jordbrukare som tidigare
har  varit  skyldiga att upprätta räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen  (1979:  141)  skall enligt
förslaget  vara  bokföringsskyldiga enligt  den  nya
bokföringslagen.


Enligt propositionen  finns  ett  behov  av en viss
anpassningstid   för   de  grupper  som  inte  varit
skyldiga  att tillämpa bokföringslagens  regler  men
som   blir   bokföringsskyldiga   enligt   den   nya
bokföringslagen, bl.a. enskilda jordbrukare och icke
näringsdrivande  ideella föreningar. Detsamma gäller
de registrerade trossamfund enligt lagen (1998:1593)
om registrerade trossamfund  som  kommer  att finnas
efter  utgången  av  år  1999.  Regeringen  föreslår
därför  att den nya lagen skall gälla för dessa  nya
bokföringsskyldiga  först  fr.o.m.  det räkenskapsår
som  inleds efter den 31 december 2000  (punkt  1  i
övergångsbestämmelserna).


Svenska  kyrkans  församlings- och pastoratsförbund
har  i  en  skrivelse  till  utskottet  påtalat  att
förslaget till övergångsreglering får till följd att
endast  ett  litet  antal  av   församlingarna   och
samfälligheterna   i   Svenska   kyrkan   kommer   i
åtnjutande av den avsedda anpassningstiden, eftersom
de  bedriver näringsverksamhet. Som exempel på sådan
näringsverksamhet  nämns  uthyrning  av prästgårdar.
Förbundet  anser att lagtexten bör utformas  så  att
Svenska  kyrkans  församlingar  och  samfälligheter,
oavsett om de bedriver näringsverksamhet eller inte,
skall behöva  tillämpa  den nya lagstiftningen först
fr.o.m. 2001.


Enligt  utskottets  mening  bör  denna  oförutsedda
effekt  rättas till. Motsvarande  lättnad  bör  dock
göras för  andra  registrerade  trossamfund  och för
ideella       föreningar       (punkt       2      i
övergångsbestämmelserna). För dessa sistnämnda  båda
grupper  innebär  det  att den gamla bokföringslagen
får gälla ett år till. Därmed  kommer  de  under  en
övergångstid  att  vara  bokföringsskyldiga enbart i
den mån de bedriver näringsverksamhet och endast för
den    verksamheten.   Utskottets    ändringsförslag
föranleder en följdändring i övergångsbestämmelserna
till ändringarna i årsredovisningslagen.


Det anförda  innebär  att  utskottet  föreslår  att
punkterna  1  och  2  i övergångsbestämmelserna till
bokföringslagen      samt      punkten      4      i
övergångsbestämmelserna    till    ändringarna     i
årsredovisningslagen får den lydelse  som framgår av
utskottets förslag i bilaga 2.


I  proposition  1999/2000:2  föreslår regeringen en
inkomstskattelag. Lagen, som föreslås  träda i kraft
den  1  januari 2000, skall ersätta ett stort  antal
skatteförfattningar,       i       första       hand
kommunalskattelagen  (1928:370) och lagen (1947:576)
om  statlig  inkomstskatt.  Till  följd  härav  bör,
enligt  utskottets   mening,   de   i  detta  ärende
föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen,  lagen
om   statlig   inkomstskatt,   lagen  (1990:663)  om
ersättningsfonder    och   lagen   (1993:1538)    om
periodiseringsfonder (lagförslag  5,  6,  21 och 25)
träda i kraft vid en något tidigare tidpunkt  än den
tidpunkt då den nya inkomstskattelagen avses träda i
kraft,   förslagsvis   den  31  december  1999  (jfr
1999/2000:SkU4y). Därutöver bör en justering göras i
övergångsbestämmelserna  (jfr  prop. 1999/2000:15 s.
145 och 152). Utskottet förordar alltså en ändring i
regeringens lagförslag med denna innebörd.


Vidare föreslås i proposition 1999/2000:2 att lagen
(1995:1623)       om       skattereduktion       för
riskkapitalinvesteringar skall upphöra att gälla vid
utgången  av  år 1999. Den i detta ärende föreslagna
följdändringen  i  nämnda  lag  (lagförslag  40) har
därför   av   lagtekniska   skäl   överlämnats  till
skatteutskottet   för   samordning   av   de    båda
lagförslagen.


Utskottet  har  slutligen  vid beredningen av detta
lagstiftningsärende  uppmärksammat  att  ytterligare
följdändringar bör göras  dels  i 10 kap. 2 § första
stycket andra punkten stiftelselagen,  dels  i  2  §
lagen  om  periodiseringsfonder.  Utskottets ändrade
lydelser  av  lagrummen  framgår av bilaga  2  resp.
bilaga 3.


Utöver  vad  som  ovan  anförts   föranleder  de  i
propositionen  framlagda  lagförslagen   inte  några
uttalanden från utskottets sida.


Hemställan
Utskottet hemställer


1. beträffande avslag på propositionen


att riksdagen avslår motion 1999/2000:L4,


res. 1 (m)


res. 2 (kd)


2.  beträffande  redovisning  i  små-  och
medelstora företag


att riksdagen avslår motion 1999/2000:L205 yrkande 1,


3. beträffande kontantmetoden


att riksdagen avslår motion 1999/2000:L6 yrkande 1,


res. 3 (c, fp)


4. beträffande verifikationer


att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:L5  i denna del
antar  regeringens  förslag  till  bokföringslag
såvitt avser 5 kap. 6 §,


5. beträffande arkiveringstidens längd


att riksdagen med avslag på motionerna  1999/2000:L5 i denna
del  och  1999/2000:L6 yrkande 3 antar förslaget
till bokföringslag såvitt avser 7 kap. 2 §,


res. 4 (fp)


6.       beträffande        förvaring       av
räkenskapsinformation och utrustning


att riksdagen med avslag på  motionerna 1999/2000:L5 i denna
del  och 1999/2000:L6 yrkande 4 antar  förslaget
till bokföringslag såvitt avser 7 kap. 4 §,


res. 5 (fp)


7.      beträffande      bevarande      av
räkenskapsinformation


att  riksdagen med avslag på motion 1999/2000:L6  yrkande  2
antar förslaget  till bokföringslag såvitt avser
7 kap. 1 § och 6 §,


res. 6 (c, fp)


8. beträffande  skyldigheten  att  avsluta
bokföringen


att  riksdagen  antar  förslaget  till bokföringslag  såvitt
avser   6   kap.  1  §  med  den  ändringen  att
paragrafen erhåller  i  bilaga  2 som Utskottets
förslag betecknade lydelse,


9.      beträffande      årsredovisningens
omfattning


att riksdagen avslår motionerna  1999/2000:L205  yrkandena 2
och 3 samt 1999/2000:N273 yrkande 19,


10.   beträffande  övergångsbestämmelserna
till bokföringslagen


att riksdagen  antar  förslaget  till  bokföringslag  såvitt
avser  övergångsbestämmelserna med den ändringen
att punkterna  1  och  2 erhåller i bilaga 2 som
Utskottets förslag betecknade lydelse,


11. beträffande bokföringslagen i övrigt


att riksdagen antar regeringens  förslag till bokföringslag,
i  den  mån  förslaget  inte  omfattas  av   vad
utskottet hemställt ovan,


12.       beträffande       lagen       om
periodiseringsfonder


att riksdagen antar regeringens förslag till  lag om ändring
i  lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder med
de ändringarna  att 2 § samt ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna  erhåller i bilaga 2 som
Utskottets förslag betecknade lydelse,


13. beträffande stiftelselagen


att riksdagen


dels  antar  regeringens  förslag  till  lag  om
ändring i stiftelselagen (1994:1220),


dels  beslutar  att 10 kap. 2  §  skall  erhålla
ändrad lydelse i enlighet med Utskottets förslag
i bilaga 3,


dels beslutar om sådan ändring av ingressen till
regeringens  förslag   till  lag  om  ändring  i
stiftelselagen (1994:1220) som föranleds härav,


14. beträffande årsredovisningslagen


att riksdagen antar regeringens  förslag till lag om ändring
i  årsredovisningslagen  med  den ändringen  att
punkt  4  i övergångsbestämmelserna  erhåller  i
bilaga  2  som   Utskottets  förslag  betecknade
lydelse,


15. beträffande övriga lagförslag


att riksdagen antar regeringens förslag till


dels revisionslag,


dels lag om ändring i föräldrabalken,


dels lag om ändring i brottsbalken,


dels  lag  om  ändring   i   kommunalskattelagen
(1928:370),  med de ändringarna  att  tidpunkten
för lagens ikraftträdande  bestäms  till  den 31
december 1999 och att ordet "ikraftträdandet"  i
andra meningen i övergångsbestämmelserna byts ut
mot "den 1 januari 2000",


dels  lagen  (1947:576) om statlig inkomstskatt,
med de ändringarna  att  tidpunkten  för  lagens
ikraftträdande bestäms till den 31 december 1999
och att ordet "ikraftträdandet" i sista meningen
i  övergångsbestämmelserna  byts  ut mot "den  1
januari 2000",


dels  lag  om  ändring  i  lagen  (1955:257)  om
inventering av varulager för inkomsttaxeringen,


dels  lag  om  ändring  i  lagen  (1967:531)  om
tryggande av pensionsutfästelse m.m.,


dels  lag  om  ändring  i  lagen  (1972:262)  om
understödsföreningar,


dels  lag  om  ändring  i  lagen  (1975:417)  om
sambruksföreningar,


dels   lag   om   ändring   i   aktiebolagslagen
(1975:1385),


dels  lag  om  ändring  i  lagen (1980:1102)  om
handelsbolag och enkla bolag,


dels  lag  om  ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713),


dels  lag  om  ändring  i  lagen  (1984:151)  om
punktskatter och prisregleringsavgifter,


dels lag om ändring  i lagen (1984:409) om skatt
på gödselmedel,


dels lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),


dels  lag  om  ändring  i  lagen  (1987:667)  om
ekonomiska föreningar,


dels lag om ändring i konkurslagen (1987:672),


dels lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),


dels  lag  om  ändring  i  lagen  (1990:325)  om
självdeklaration och kontrolluppgifter,


dels  lag  om  ändring  i  lagen  (1990:663)  om
ersättningsfonder,   med   den   ändringen   att
tidpunkten  för  lagens  ikraftträdande  bestäms
till den 31 december 1999,


dels   lag   om   ändring   i  bostadsrättslagen
(1991:614),


dels lag om ändring i lagen (1992:160) om
utländska filialer m.m.,


dels  lag  om  ändring  i  lagen (1992:1300)  om
krigsmateriel,


dels   lag  om  ändring  i  mervärdesskattelagen
(1994:200),


dels  lag  om  ändring  i  lagen  (1994:466)  om
särskilda            tvångsåtgärder            i
beskattningsförfarandet,


dels  lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet   med   finansiell  samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst,


dels  lag  om  ändring  i lagen  (1994:1563)  om
tobaksskatt,


dels  lag  om  ändring  i lagen  (1994:1564)  om
alkoholskatt,


dels lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt
på energi,


dels  lag  om  ändring  i lagen  (1994:1927)  om
europeiska ekonomiska intressegrupperingar,


dels  lag  om  ändring  i lagen  (1994:2004)  om
kapitaltäckning  och  stora   exponeringar   för
kreditinstitut och värdepappersbolag,


dels  lag  om  ändring  i  lagen  (1995:1559) om
årsredovisning      i     kreditinstitut     och
värdepappersbolag,


dels  lag  om  ändring i  lagen  (1995:1560)  om
årsredovisning i försäkringsföretag,


dels  lag  om  ändring  i  lagen  (1999:000)  om
ändring i lagen  (1995:1560) om årsredovisning i
försäkringsföretag,


dels  lag  om ändring  i  lagen  (1995:1570)  om
medlemsbanker,


dels  lag  om  ändring  i  lagen  (1997:239)  om
arbetslöshetskassor,


dels  lag  om  ändring  i  skattebetalningslagen
(1997:483),


dels lag om ändring i lagen (1998:514) om
särskild skattekontroll av torg- och
marknadshandel m.m.


Stockholm den 4 november 1999




På lagutskottets vägnar




Tanja Linderborg




I beslutet har deltagit: Tanja
Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson
(kd), Marianne Carlström (s), Stig
Rindborg (m), Rune Berglund (s),
Karin Olsson (s), Henrik S Järrel
(m), Marina Pettersson (s),
Christina Nenes (s), Tasso
Stafilidis (v), Kjell Eldensjö
(kd), Berit Adolfsson (m), Anders
Berglöv (s), Viviann Gerdin (c),
Ana Maria Narti (fp), Raimo
Pärssinen (s) och Marietta de
Pourbaix-Lundin (m).


Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1)




Stig Rindborg, Henrik  S Järrel, Berit Adolfsson och
Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anför:




Den 2 november 1999 har Gemenskapen för Elektroniska
Affärer (GEA) inför utskottet  framfört principiella
synpunkter på förslaget (se s. 16). Synpunkterna har
vid ett sammanträde den 4 november 1999 kommenterats
av företrädare för Justitiedepartementet. Med hänsyn
till att GEA:s synpunkter inte tidigare  kommit till
utskottets   kännedom   och   inte  framförts  under
remissbehandlingen av den promemoria med utkast till
lagrådsremiss som ligger till grund  för regeringens
lagförslag,   har  vi ansett det skäligt  med  visst
rådrum  för  att noga  överväga  synpunkterna.  Till
bilden hör att  GEA,  samtidigt som de på ett mycket
sent stadium framfört sina uppfattningar, inte velat
att en lagändring skall  fördröja ärendet. Vidare är
att märka att företrädarna för Justitiedepartementet
konstaterat att ett nytt lagförslag  från regeringen
skulle kunna presenteras tidigast hösten år 2000.


Mot  denna bakgrund har vi vid sammanträdet  den  4
november  begärt  bordläggning av ärendet för att få
tid till ytterligare genomgång av materialet och att
det  skulle  tas  upp   till  förnyad  behandling  i
utskottet vid nästkommande  sammanträde.  Utskottets
majoritet    har   emellertid   motsatt  sig  detta.
Eftersom  vi  härigenom förvägrats  att  få  skäligt
rådrum för att  göra  en närmare analys av GEA:s och
Justitiedepartementets synpunkter anser vi oss i det
uppkomna läget inte kunna  göra  annat  än  att yrka
avslag på propositionen.


dels  att  utskottets  hemställan  under  1  bort ha
följande lydelse:


1. beträffande avslag på propositionen


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:L4
avslår propositionen.




2. Avslag på propositionen (mom. 1)




Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd) anser




dels att den del av utskottets yttrande som på  s. 8
börjar  med "Utskottet vill" och på s. 10 slutar med
"på propositionen" bort ha följande lydelse:


Utskottet    vill   i   likhet   med   motionärerna
understryka  vikten   av  att  de  regler  som  styr
företagens    verksamhet    måste    utformas    med
inriktningen      att     stödja     den     seriösa
näringsverksamheten  och försvåra för den ekonomiska
brottsligheten.  Reglerna   måste  därför  klarlägga
bolagsorganens ansvar och uppgifter  och  möjliggöra
för  myndigheter  och  andra  intressenter  att   få
information  om  företagen  så att erforderlig insyn
och kontroll garanteras. Som motionärerna framhåller
är det väsentligt att man vid  utarbetandet  av  nya
regler  noggrant  överväger vilka effekter förslagen
får  på möjligheterna  att  bekämpa  den  ekonomiska
brottsligheten.


Enligt    utskottets    mening    tillgodoser   det
föreliggande  förslaget  till  ny  bokföringslag   i
alltför  stor  utsträckning  företagens  önskemål om
förenklingar  och  flexibilitet  i regelsystemet  på
bekostnad  av det allmännas och andra  intressenters
behov av insyn  och  kontroll. Förslaget innehåller,
enligt   utskottets  mening,   flera   brister   som
allvarligt   kan   påverka   polis   och   åklagares
möjligheter   att   utreda  ekonomisk  brottslighet.
Särskilt        anmärkningsvärt        är        att
varannanlänksprincipen  föreslås  upphävd  utan  att
motsvarande  krav  på  datatekniska  kontrollrutiner
införs. Utskottet kan konstatera att förslaget  inte
heller   beaktar  att  det  numera  är  möjligt  att
säkerställa information på datateknisk väg i form av
s.k. digitala  signaturer.  Enligt utskottets mening
skulle en lagstiftning som innehöll  krav  på sådana
logiska skydd för data på ett helt annat sätt än det
föreliggande förslaget uppfylla de säkerhetskrav som
måste   ställas   på   en   modern  och  IT-anpassad
lagstiftning.


Sammanfattningsvis anser utskottet,  i  likhet  med
motionärerna,       att       det       föreliggande
lagstiftningsbehovet    inte    tillgodoses    genom
regeringens förslag. Propositionen bör därför avslås
och  regeringen  uppmanas att återkomma med ett nytt
lagförslag som innehåller  krav  på sådana lösningar
som  numera   finns  att tillgå för att  säkerställa
elektronisk information.


Till följd av det anförda  avstyrker utskottet, med
bifall   till   motion  L4  i  denna   del,   de   i
propositionen framlagda  lagförslagen. Vad utskottet
i  övrigt  ovan  anfört  om  ett  nytt  förslag  bör
riksdagen med bifall till motionen  L4  i  denna del
som sin mening ge regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under  1 bort  ha
följande lydelse:


1. beträffande avslag på propositionen


att riksdagen


med bifall till motion 1999/2000:L4


dels avslår propositionen,


dels  som  sin mening ger regeringen till  känna
vad utskottet anfört.




3. Kontantmetoden (mom. 3)




Viviann Gerdin (c) och Ana Maria Narti (fp) anser




dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar  med  "Enligt   utskottets"  och  slutar  med
"yrkande 1" bort ha följande lydelse:


Utskottet vill för sin  del  framhålla att det inte
behövs särskilt omfattande verksamhet  i ett företag
för   att   komma   upp   i  en  omsättning  av  den
storleksordning som regeringen  föreslår  som  gräns
för  tillämpning  av  kontantmetoden.  I  likhet med
motion  L6  anser  utskottet  att  den  lättnad  som
kontantmetoden  innebär  bör kunna tillämpas av fler
små  och  medelstora företag,  varför   gränsen  bör
sättas högre  än  enligt regeringens förslag. Enligt
utskottets mening är  en  gräns  på en miljon kronor
lämplig, bl.a. med hänsyn till vad som gäller enligt
mervärdesskattelagstiftningen  för   tillämpning  av
vissa  enklare  regler  för  redovisning  av   moms.
Regeringen  bör  snarast  återkomma  med förslag med
denna inriktning.


Vad  utskottet  sålunda  anfört  bör riksdagen  med
bifall till motion L6 yrkande 1 som  sin  mening  ge
regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under  3  bort ha
följande lydelse:


3. beträffande kontantmetoden


att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:L6
yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.




4. Arkiveringstidens längd (mom. 5)




Ana Maria Narti (fp) anser




dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar   med   "Som  motionärerna"  och  slutar  med
"yrkande 3" bort ha följande lydelse:


Utskottet kan för  sin  del  konstatera  att  långa
arkiveringstider  leder  till  merkostnader  för  de
bokföringsskyldiga. Särskilt problematiskt blir det,
om    bokföringen    är    datorbaserad,   att   den
bokföringsskyldige måste bevara också sådana program
och sådan teknisk utrustning  som  krävs för att det
skall  vara  möjligt  att  bearbeta  och  skriva  ut
bokföringsuppgifterna. Som framhålls i motionerna L5
och  L6  torde  det  vara vanligt att företag  byter
datasystem  ungefär vart  tredje  år.  Det  framstår
därför som orealistiskt  att  de bokföringsskyldiga,
som   regeringens  förslag  innebär,   skall   kunna
garantera  att  maskiner, program och register hålls
aktuella under tio  år.  En  så  lång arkiveringstid
torde enligt utskottets mening inte heller behövas i
brottsutredande syfte.


Mot denna bakgrund är en arkiveringstid  om sex år,
som  föreslås  i  motionerna,  lämpligare.  Det  bör
understrykas  att  ett företag alltid måste göra  en
bedömning av om en handling  bör  bevaras  under  en
längre  tid, exempelvis mot bakgrund av den tioåriga
preskriptionstiden för fordringsanspråk.


Det  anförda  innebär  att  utskottet  förordar  en
arkiveringstid om sex år, och regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med ett ändringsförslag med
denna  inriktning.   Därmed   tillstyrker  utskottet
motion L5 i denna del och L6 yrkande 3.


dels  att  utskottets hemställan  under  5  bort  ha
följande lydelse:


5. beträffande arkiveringstidens längd


att riksdagen


dels med  anledning av motionerna 1999/2000:L5 i
denna del och  1999/2000:L6  yrkande  3  som sin
mening  ger  regeringen till känna vad utskottet
anfört,


dels antar förslaget  till  bokföringslag såvitt
avser 7 kap. 2 §.




5. Förvaring av räkenskapsinformation och
utrustning (mom. 6)




Ana Maria Narti (fp) anser




dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Utskottet vill" och slutar  med "yrkande
4" bort ha följande lydelse:


Utskottet   vill   peka   på   att  internationellt
verksamma  koncerner  numera  i  stor   utsträckning
samordnar  administrationen  för  koncernens   olika
företag  till  gemensamma  enheter  med  placering i
något  av  de  länder där koncernen är verksam.  Som
framhålls i motion  L6  synes de restriktiva svenska
bestämmelserna  ha  inneburit   att  internationellt
verksamma  koncerner valt att inte  etablera  sig  i
Sverige. Det  är  därför  nödvändigt  att  mjuka upp
regleringen,  och utskottet välkomnar att regeringen
nu föreslår detta. Möjligheter att förvara bokföring
och  maskinutrustning   utomlands   ökar  inte  bara
utsikterna att internationella koncerner lokaliserar
verksamhet  till  Sverige utan även möjligheten  för
svenska redovisnings-  och  revisionsbyråer  att  få
uppdrag    från    internationella   koncerner   och
utflyttade svenskars  företag. Som anförs i motionen
är  det väsentligt att man  tar  hänsyn  till  dessa
aspekter  vid dispensförfarandet, särskilt när fråga
är om att förvara bokföring och datautrustning i ett
annat land inom EU.


Vad utskottet  nu  anfört bör riksdagen, med bifall
till motion L6 yrkande 4 och med anledning av motion
L5 i denna del, godkänna.


dels  att  utskottets hemställan  under  6  bort  ha
följande lydelse:


6.       beträffande        förvaring       av
räkenskapsinformation och utrustning


att riksdagen


dels med bifall till motion 1999/2000:L6 yrkande
4  och  med  anledning av motion 1999/2000:L5  i
denna del godkänner vad utskottet anfört,


dels antar förslaget  till  bokföringslag såvitt
avser 7 kap. 4 §.




6. Bevarande av räkenskapsinformation
(mom. 7)


Viviann Gerdin (c) och Ana Maria Narti (fp) anser




dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar  med  "Som  motionärerna"  och   slutar   med
"yrkande 2" bort ha följande lydelse:


Utskottet  delar de farhågor som uttryckts i motion
L6  att  den  föreslagna   regleringen   i   7  kap.
bokföringslagen  kan  innebära  ett  hinder  mot  en
rationell      och      effektiv      lagring     av
bokföringsuppgifter på elektronisk väg.  Sålunda kan
kravet på bevarande av maskinläsbara medier i tre år
tolkas så att ett företag måste bevara hårddisken så
lång  tid, vilket medför att även den datautrustning
som  behövs   för  att  kunna  läsa  och  skriva  ut
räkenskapsinformationen  måste bevaras lika länge. I
likhet med motionärerna anser  utskottet att det bör
klargöras  att arkiveringskraven  i  främsta  rummet
syftar till  att  behovet  av  bevis tillgodoses och
inte  skall  utgöra  hinder mot utnyttjandet  av  ny
teknik i redovisningen.


Vad utskottet sålunda  anfört  bör  riksdagen,  med
bifall till motion L6 yrkande 2, godkänna.


dels  att  utskottets  hemställan  under  7  bort ha
följande lydelse:


7.        beträffande       bevarande       av
räkenskapsinformation


att riksdagen


dels med bifall till motion 1999/2000:L6 yrkande
2 godkänner vad utskottet anfört,


dels antar förslaget till bokföringslag såvitt avser
7 kap. 1 § och 6 §.




Propositionens lagförslag




1 Förslag till bokföringslag




2 Förslag till revisionslag


3 Förslag till lag om ändring i
föräldrabalken


4 Förslag till lag om ändring i
brottsbalken


5 Förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)


6 Förslag till lag om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt


7 Förslag till lag om ändring i lagen
(1955:257) om inventering av varulager för
inkomsttaxeringen


8 Förslag till lag om ändring i lagen
(1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.


9 Förslag till lag om ändring i lagen
(1972:262) om understödsföreningar


10 Förslag till lag om ändring i lagen
(1975:417) om sambruksföreningar


11 Förslag till lag om ändring i
aktiebolagslagen (1975:1385)


12 Förslag till lag om ändring i lagen
(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag


13 Förslag till lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (1982:713)


14 Förslag till lag om ändring i lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter


15 Förslag till lag om ändring i lagen
(1984:409) om skatt på gödselmedel


16 Förslag till lag om ändring i
sparbankslagen (1987:619)


17 Förslag till lag om ändring i lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar


18 Förslag till lag om ändring i
konkurslagen (1987:672)


19 Förslag till lag om ändring i
taxeringslagen (1990:324)


20 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter


21 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:663) om ersättningsfonder


22 Förslag till lag om ändring i
bostadsrättslagen (1991:614)


23 Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:160) om utländska filialer m.m.


24 Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1300) om krigsmateriel


25 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:1538) om periodiseringsfonder


26 Förslag till lag om ändring i
mervärdesskattelagen (1994:200)


27 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet


28 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:566) om lokal försöksverksamhet med
finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst


29 Förslag till lag om ändring i
stiftelselagen (1994:1220)


30 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1563) om tobaksskatt


31 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1564) om alkoholskatt


32 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1776) om skatt på energi


33 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1927) om europeiska ekonomiska
intressegrupperingar


34 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag


35 Förslag till lag om ändring i
årsredovisningslagen (1995:1554)


36 Förslag till lag om ändring i lagen
(1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag


37 Förslag till lag om ändring i lagen
(1995:1560) om årsredovisning i
försäkringsföretag


38 Förslag till lag om ändring i lagen
(1999:000) om ändring i lagen (1995:1560)
om årsredovisning i försäkringsföretag


39 Förslag till lag om ändring i lagen
(1995:1570) om medlemsbanker


41 Förslag till lag om ändring i lagen
(1997:239) om arbetslöshetskassor


42 Förslag till lag om ändring i
skattebetalningslagen (1997:483)


43 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:514) om
särskild skattekontroll  av torg- och marknadshandel
m.m.


Av utskottet föreslagna ändringar
i regeringens lagförslag


1 Förslaget till bokföringslag




-----------------------------------------------------
Regeringens förslag        Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
6 kap.
1 §
-----------------------------------------------------
Företag  som  tillhör  någon eller några av följande
kategorier  skall  för  varje  räkenskapsår  avsluta
bokföringen med en årsredovisning  och offentliggöra
den enligt 2 §:


1. aktiebolag,


2. ekonomiska föreningar,


3.  handelsbolag  i  vilka en eller flera juridiska
personer är delägare,


4.  företag  som  omfattas  av lagen (1995:1559) om
årsredovisning       i      kreditinstitut       och
värdepappersbolag   eller   lagen   (1995:1560)   om
årsredovisning i försäkringsföretag,


5.  stiftelser  som  är  bokföringsskyldiga  enligt
denna lag, dock inte stiftelser som får använda sina
tillgångar uteslutande  till förmån för medlemmar av
en   viss   eller   vissa   släkter   och   som   är
bokföringsskyldiga endast på  grund  av  2  kap. 3 §
första stycket,
-----------------------------------------------------
6.    företag    som   är   6.   bokslutsföretag   i
moderföretag     i     en  vilka
koncern,
a)  antalet  anställda i
verksamheten   under   de
senaste               två
räkenskapsåren i medeltal
har  uppgått  till mer än
tio, eller


7.   bokslutsföretag   i   b)     nettovärdet    av
vilka                      tillgångarna            i
verksamheten   enligt  en
a)  antalet  anställda i  balansräkning         för
verksamheten   under   de  räkenskapsåret     uppgår
senaste               två  till  mer  än 24 miljoner
räkenskapsåren i medeltal  kronor,
har  uppgått  till mer än
tio, eller                  7.    företag   som   är
moderföretag i en koncern
b)     nettovärdet    av  om
tillgångarna            i
verksamheten   enligt  en   a) antalet anställda hos
balansräkning         för  koncernföretagen under de
räkenskapsåret     uppgår  senaste               två
till  mer  än 24 miljoner  räkenskapsåren i medeltal
kronor.                    har  uppgått  till mer än
tio, eller


b)     nettovärdet    av
koncernföretagens
tillgångar,        enligt
balansräkningarna     för
koncernföretagens senaste
räkenskapsår,          på
moderföretagets balansdag
uppgår  till  mer  än  24
miljoner kronor.
-----------------------------------------------------
____________
_____________


1.  Denna  lag  träder i
kraft den 1 januari  2000   1.  Denna  lag  träder i
och    tillämpas   första  kraft  den 1 januari 2000
gången       för      det  och    tillämpas   första
räkenskapsår  som  inleds  gången       för      det
närmast   efter   den  31  räkenskapsår  som  inleds
december 1999. I fråga om  närmast   efter   den  31
juridiska   personer  som  december 1999. I fråga om
avses i 2 kap. 2 § första  juridiska   personer  som
stycket   och   som  inte  avses i 2 kap. 2 § första
bedriver                   stycket  skall dock lagen
näringsverksamhet   skall  tillämpas  först från och
dock    lagen   tillämpas  med  det räkenskapsår som
först  från  och  med det  inleds  närmast efter den
räkenskapsår  som  inleds  31 december         2000.
närmast   efter   den  31  Detsamma  gäller  fysiska
december  2000.  Detsamma  personer som vid utgången
gäller  fysiska  personer  av   år   1999  inte  var
som  vid  utgången  av år  bokföringsskyldiga enligt
1999       inte       var  bokföringslagen
bokföringsskyldiga enligt  (1976:125) och som skulle
bokföringslagen            vara   bokföringsskyldiga
(1976:125) och som skulle  enligt   den   nya  lagen
vara   bokföringsskyldiga  endast därför att de äger
enligt  den   nya   lagen  eller      brukar      en
endast därför att de äger  näringsfastighet.
eller      brukar      en
näringsfastighet.
-----------------------------------------------------
2. Bokföringslagen          2. Bokföringslagen
(1976:125)  skall upphöra  (1976:125)  skall upphöra
att gälla vid utgången av  att gälla vid utgången av
år 1999. Lagen skall dock  år 1999. Lagen skall dock
fortfarande tillämpas för  fortfarande tillämpas för
räkenskapsår    som   har  räkenskapsår    som   har
inletts    före    nämnda  inletts    före    nämnda
tidpunkt.   Lagen   skall  tidpunkt.   I   fråga  om
vidare    tillämpas    på  juridiska   personer  som
understödsföreningar  som  avses i 2 kap. 2 § första
med  stöd  av punkten 3 i  stycket,  med undantag av
övergångsbestämmelserna    Svenska  kyrkan  och dess
till  lagen (1999:000) om  organisatoriska    delar,
ändring      i      lagen  skall      lagen     även
(1995:1560)            om  tillämpas             för
årsredovisning          i  räkenskapsår  som  inleds
försäkringsföretag         före utgången av år 2000.
alltjämt tillämpar 29 och  Lagen     skall    vidare
30 §§ lagen (1972:262) om  tillämpas  på understöds-
understödsföreningar.      föreningar  som  med stöd
av     punkten     3    i
övergångsbestämmelserna
till  lagen (1999:000) om
ändring      i      lagen
(1995:1560)            om
årsredovisning          i
försäkringsföretag
alltjämt tillämpar 29 och
30 §§ lagen (1972:262) om
understödsföreningar.
-----------------------------------------------------
Bestämmelsen  i  16  § andra stycket bokföringslagen
får tillämpas även för  det  räkenskapsår som inleds
närmast efter den 31 december 1999.
-----------------------------------------------------
3. Jordbruksbokföringslagen (1979:141) skall upphöra
att gälla vid utgången av år 2000.  Lagen skall dock
fortfarande  tillämpas  för  räkenskapsår   som  har
inletts före nämnda tidpunkt.


4.  Om  det  i  en lag eller i en annan författning
hänvisas  till någon  föreskrift  i  bokföringslagen
(1976:125) eller jordbruksbokföringslagen (1979:141)
som  har ersatts  av  en  föreskrift  i  denna  lag,
tillämpas i stället den nya föreskriften.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------




2 Förslaget till lag om ändring i lagen
(1993:1538) om periodiseringsfonder






-----------------------------------------------------
Regeringens förslag        Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
2  §
-----------------------------------------------------
Avsättning    till    periodiseringsfond   för   ett
beskattningsår bildar en särskild fond.
-----------------------------------------------------
Juridisk    person    som   Juridisk    person   som
enligt    bokföringslagen  enligt    bokföringslagen
(1999:000) är skyldig att  (1999:000) är skyldig att
upprätta årsbokslut skall  upprätta   årsredovisning
göra   avsättningen  till  eller   årsbokslut  skall
periodiseringsfond      i  göra   avsättningen  till
räkenskaperna.   Vad  som  periodiseringsfond      i
sagts  nu  gäller dock ej  räkenskaperna.   Vad  som
dödsbo.                    sagts  nu  gäller dock ej
dödsbo.
-----------------------------------------------------
I  fråga  om  handelsbolag  görs   avsättning   till
periodiseringsfond  hos delägarna. Avsättningen görs
i  bokslutet för det räkenskapsår  (avsättningsåret)
som    omfattar    utgången    av    handelsbolagets
räkenskapsår (beskattningsåret). Avdrag medges redan
vid   taxeringen   för   beskattningsåret  även   om
taxeringen för avsättningsåret  sker  vid  en senare
taxering.
-----------------------------------------------------
____________
____________


Denna lag träder i kraft
den  1  januari  2000 och   Denna lag träder i kraft
tillämpas  första  gången  den  31 december 1999 och
vid  2001  års  taxering.  tillämpas  första  gången
Äldre  bestämmelser skall  vid  2001  års  taxering.
dock     tillämpas    för  Äldre  bestämmelser skall
räkenskapsår    som   har  dock     tillämpas    för
påbörjats            före  räkenskapsår    som   har
ikraftträdandet.           påbörjats   före   den  1
januari 2000.
-----------------------------------------------------












3 Förslaget till lag om ändring i
årsredovisningslagen (1995:1554)






-----------------------------------------------------
Regeringens förslag        Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
4.  Lagen  (1980:1103) om   4.  Lagen (1980:1103) om
årsredovisning   m.m.   i  årsredovisning   m.m.   i
vissa    företag    skall  vissa    företag    skall
upphöra   att  gälla  vid  upphöra   att  gälla  vid
utgången   av   år  1999.  utgången   av   år  1999.
Lagen      skall     dock  Lagen      skall     dock
fortfarande tillämpas för  fortfarande tillämpas för
räkenskapsår    som   har  räkenskapsår    som   har
inletts    före    nämnda  inletts    före    nämnda
tidpunkt.                  tidpunkt.   I   fråga  om
juridiska  personer   som
avses i 2 kap. 2 § första
stycket   bokföringslagen
(1999:000),  med undantag
för  Svenska  kyrkan  och
dess      organisatoriska
delar,    skall     lagen
tillämpas     även    för
räkenskapsår  som  inleds
före utgången av år 2000.
-----------------------------------------------------


Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring
i stiftelselagen (1994:1220)




-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
10 kap.


2  §[1]
-----------------------------------------------------
Om  inte  annat följer av 6 § andra stycket skall en
stiftelses    styrelse   eller   förvaltare   anmäla
stiftelsen för registrering i stiftelseregistret


1. i fall som  avses  i 1 § första stycket 2 senast
sex månader efter det att stiftelsen bildades,
-----------------------------------------------------
2.  i  övriga fall senast   2.  i övriga fall senast
sex månader efter det att  sex månader efter det att
stiftelsen  blev  bokför-  stiftelsen  blev  bokför-
ingsskyldig  enligt denna  ingsskyldig        enligt
lag.                       bokföringslagen
(1999:000).
-----------------------------------------------------
Anmälan   enligt   första  stycket  skall  innehålla
uppgift om stiftelsens  postadress  och telefon samt
om    styrelseledamöternas    namn,    personnummer,
bostadsadress,    postadress   och   telefon   eller
förvaltarens namn eller  firma, organisationsnummer,
postadress och telefon. Vid  egen  förvaltning skall
den  vidare  innehålla  uppgift  om  den   ort   där
styrelsen  har  sitt  säte,  eller  om  säte inte är
bestämt, där förvaltningen huvudsakligen utövas. Vid
anknuten förvaltning skall uppgift i stället  lämnas
om  den ort där förvaltaren har sitt säte, eller  om
säte   inte   är   bestämt,  där  förvaltarens  egen
förvaltning   huvudsakligen    utövas    eller,   om
förvaltaren  är  ett  handelsbolag, där bolaget  har
sitt huvudkontor inrättat.


Till  anmälan  skall  det   fogas   en   kopia   av
stiftelseförordnandet,   om   det  är  möjligt.  Har
styrelsen eller förvaltaren enligt 2 kap. 7 § fattat
beslut  om  namn  för  stiftelsen,   skall   anmälan
innehålla uppgift även om namnet.
-----------------------------------------------------


____________


Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången för
det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1999.


**FOOTNOTES**


[1]: Senaste lydelse 1998:306