I betänkandet behandlar utskottet ett tjugotal motionsyrkanden från allmänna
motionstiden 1999 på immaterialrättens område. Yrkandena gäller skyddet
för immateriella rättigheter, patent, biotekniska uppfinningar, upphovsrätten i
informationssamhället, inskränkningar i upphovsrätten och s.k. arenarätt.
I ärendet har inkommit två skrivelser, en från Bonus Presskopia och en
från Sveriges Industriförbund. Bonus Presskopia har också tillsammans med
Läromedelsförfattarnas Förening, Sveriges Författarförbund och Föreningen
Svenska Läromedelsproducenter inför utskottet framfört sina synpunkter.
Utskottet avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats sex reservationer och två särskilda yttranden.
Motionerna
1999/2000:L801 av Kjell Eldensjö (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyndsamt infö-
rande av bruksmodellskydd.
1999/2000:L802 av Inga Berggren och Henrik S Järrel (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att upphovsrätten inte kränks,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återkomma med förslag till åtgärder mot kränkningar av upp-
hovsrätten.
1999/2000:L803 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör verka för att EG-direktivet om patent på biotek-
niska uppfinningar rivs upp,
2. att riksdagen begär att regeringen verkar för en internationell konvention
mot patent på livsformer enligt vad i motionen anförts.
1999/2000:L804 av Ingvar Svensson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av
s.k. arenarättigheter för idrottsarrangörer.
1999/2000:L805 av Eskil Erlandsson m.fl. (c, fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i upphovs-
rättslagen att undantag kan medges för ideella organisationer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om representanter i STIM:s styrelse.
1999/2000:L806 av Stig Rindborg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av omfattningen av
den kopiering som äger rum för enskilt bruk,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring rörande 12 § upp-
hovsrättslagen angående kopiering för enskilt bruk.
1999/2000:L807 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att man bör se till att
kravet på engelska vid patentansökningar inte utgör ett hinder för patentan-
sökningar.
1999/2000:L808 av Sofia Jonsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fullständig patentdatabas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förenklade patent och likställighet med t.ex. författare, konstnärer
och musiker vad gäller upphovsmannarätten.
1999/2000:U512 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biotekniken och patent på liv.
1999/2000:Kr317 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det upphovsrättsliga skyddet.
1999/2000:T210 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas
51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upphovsrättsskyddet,
52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om piratkopiering.
1999/2000:T717 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det fortsatta arbetet med EG-direktivet om harmonisering av vissa
aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället.
1999/2000:MJ222 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ompröva den svenska regeringens inställning vad gäller direk-
tivet om patent på bioteknologiska uppfinningar.
1999/2000:MJ513 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att patent på liv ej skall vara möjligt.
1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om patentskydd för enklare uppfinningar.
1999/2000:N382 av Yvonne Ruwaida och Mikael Johansson (mp) vari yrkas
9. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Sverige skall arbeta för att kravet på patent på liv helt bör utgå ur TRIPS-
avtalet.
1999/2000:N384 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för patentskydd
för enklare uppfinningar.
Utskottet
Skyddet för immateriella rättigheter
Immaterialrätt är den sammanfattande beteckningen för ett antal olika regler
som skyddar intellektuella prestationer och kännetecken mot obehörigt ut-
nyttjande. I huvudsak innebär de olika immaterialrättsliga reglerna - både i
Sverige och i andra länder - att den som skapat en skyddad produkt eller
utfört en skyddad prestation har ensamrätt att dra ekonomisk nytta av pro-
dukten eller prestationen. Ensamrätten kan avse olika slags utnyttjande av en
prestation, såsom tillverkning, försäljning eller uthyrning, och rättighetshava
ren kontrollerar i princip all användning av skyddsobjektet.
Immaterialrätten brukar delas in i upphovsrätt och industriellt rättsskydd.
Till det industriella rättsskyddet hör patenträtt, känneteckensrätt, mönsterrät
och växtförädlarrätt. Patenträtt gäller för nya uppfinningar som kan utnyttjas
industriellt. Känneteckensrätt brukar användas som en övergripande beteck-
ning för varumärkesrätten, firmarätten och andra rättsskydd för individualise-
ringsmedel. Mönsterskydd gäller utseendet (designen) på en produkt, anting-
en det betingas av estetiska skäl eller nyttoskäl. Växtförädlarrätt skyddar nya
växtsorter som skapas genom förädling eller på annat sätt. I utländsk rätt
finns ytterligare en form för att skydda en varas tekniska användbarhet. Den-
na skyddsform benämns i regel bruksmodellskydd.
Mellan upphovsrätten och det industriella rättsskyddet finns två grundläg-
gande skillnader. Den ena är att upphovsrätten skyddar det sätt på vilket en
idé omsatts i verkligheten och inte själva idén. Patentskydd, skydd för varu-
märken, mönsterskydd och växtförädlarrätt skyddar däremot idén som sådan.
Den andra skillnaden är att upphovsrätt uppkommer så fort den skyddade
prestationen utförts, medan patent, mönster- och växtförädlarrätt i princip
förutsätter ett registreringsförfarande. Varumärken intar en särställning ge-
nom att skydd kan uppkomma både genom registrering och genom faktisk
användning.
Den ensamrätt som följer med det immaterialrättsliga skyddet är tidsbe-
gränsad. Enligt reglerna i Sverige gäller upphovsrätten under 70 år räknat
från upphovsmannens död eller beträffande vissa prestationer under 50 år
från det prestationen utfördes. Patentskyddet räknas från den dag ansökan
görs om registrering. I Sverige sträcker sig skyddstiden 20 år framåt i tiden.
Mönsterskyddet räknas också från ansökningsdagen och gäller under fem år,
men tiden kan förlängas upp till tio år. I växtförädlarrättslagen är skyddstide
25 år utom för potatis, vin och träd där skyddstiden är 30 år. Varumärken har
en i princip obegränsad skyddstid så länge de används. En registrering gäller
dock bara under tio år men kan förnyas ett obegränsat antal gånger.
Ensamrätten kan också vara inskränkt på olika sätt. Särskilt på det upp-
hovsrättsliga området finns det åtskilliga regler som begränsar upphovsman-
nens ensamrätt. Ett exempel på en sådan inskränkning är att privatpersoner
som huvudregel har rätt att kopiera skyddade verk för enskilt bruk.
Inom ramen för Världshandelsorganisationen (World Trade Organization,
WTO) har slutits ett internationellt avtal om handelsrelaterade aspekter av
immaterialrätter (TRIPS-avtalet). De immateriella rättigheter som avses med
avtalet är bl.a. upphovsrätten, patenträtten och varumärkesrätten. Till TRIPS-
avtalet är mer än 130 länder anslutna, och Sverige är bundet av avtalet ge-
nom sin anslutning till WTO. Avtalet innehåller särskilda bestämmelser för
att säkerställa skyddet för immaterialrätterna, normer för rättigheternas ut-
formning och omfattning samt verkställighetsregler. Vidare ingår procedur-
bestämmelser, regler för tvistlösning, övergångsbestämmelser och en regle-
ring av vissa institutionella frågor.
De svenska bestämmelserna på det immaterialrättsliga området finns i la-
gen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, lagen
(1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter, patentlagen
(1967:837), varumärkeslagen (1960:644), kollektivmärkeslagen (1960:645),
firmalagen (1974:156), mönsterskyddslagen (1970:485) och växtförädlar-
rättslagen (1997:306).
Den som utan rättighetshavarens samtycke vidtar någon åtgärd som om-
fattas av ensamrätten begår ett immaterialrättsligt intrång. Ensamrätterna
skyddas genom ett system av olika sanktioner av såväl straff- som civilrätts-
lig karaktär, och för samtliga former av immaterialrättsintrång kan sålunda
straff- och skadeståndsansvar komma i fråga. Vidare kan en domstol besluta
om vissa skyddsåtgärder och säkerhetsåtgärder.
I två motioner begärs en förstärkning av det immaterialrättsliga skyddet. Inga
Berggren och Henrik S Järrel (båda m) framhåller i motion L802 att konst-
hantverkare, särskilt tillverkare av brukskonst, ofta får sina verk plagierade.
Samtidigt är den lagstiftning som skall skydda upphovsmännen enligt motio-
närerna alltför svårtillämpad och svårkontrollerad för att ta till vara upp-
hovsmännens rättigheter på ett bra sätt. Motionärerna begär tillkännagivan-
den om vikten av att upphovsrätten inte kränks och om åtgärder mot sådana
kränkningar (yrkandena 1 och 2).
Johnny Gylling m.fl. (kd) anför i motion T210 att en stor del av de da-
taprogram som används i Sverige är piratkopierade. Så är fallet även inom
den offentliga sektorn där det enligt motionärerna förekommer att piratkopie-
rade programvaror används. Motionärerna begär ett tillkännagivande om
vikten av att komma till rätta med den illegala användningen av programva-
ror (yrkande 52).
Utskottet har inte någon annan uppfattning än motionärerna om betydelsen
av att upphovsrätten inte kränks och att piratkopiering, så långt det är möj-
ligt, beivras. Frågeställningarna är också föremål för uppmärksamhet i EU. I
oktober 1998 avlämnade EG-kommissionen en grönbok om bekämpning av
varumärkesförfalskning och pirattillverkning på den inre marknaden, KOM
(98) 589. Kommissionens avsikt är att lägga fram en handlingsplan på ifrå-
gavarande område.
Inför ett ställningstagande till de nu aktuella motionerna bör påpekas att
riksdagen våren 1994 beslutade om väsentligt skärpta åtgärder mot intrång i
de immateriella ensamrätterna (prop. 1993/94:122, bet. LU17). Genom be-
slutet, som innebar ändringar i varumärkeslagen, upphovsrättslagen, patent-
lagen, mönsterskyddslagen, växtförädlarrättslagen, firmalagen och lagen om
kretsmönster i halvledarprodukter, har domstolarna nu möjligheter att vid
vite förbjuda fortsatt intrång inom hela det immaterialrättsliga området.
Genom ändringar av skadeståndsbestämmelserna på det industriella rätts-
skyddets område har rättighetshavarnas ställning vid intrång förstärkts. Där-
utöver infördes genomgående regler som innebär att ersättning skall betalas
för utnyttjande av ensamrätten och för den ytterligare skada som intrånget
kan ha medfört. Skadeståndets storlek kan bestämmas med hänsyn till om-
ständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Också straffbestämmel-
serna ändrades år 1994 så att intrång som begås av grov oaktsamhet är straff-
bara även på det industriella rättsskyddets område. Vidare höjdes maxi-
mistraffet för intrång i de industriella ensamrätterna från fängelse i sex må-
nader till fängelse i två år. Till detta kommer att det samtidigt infördes regl
om straff för försök och förberedelse till intrång i nämnda rättigheter. De
privaträttsliga säkerhetsåtgärderna på varumärkes-, växtförädlar- och firma-
rättens områden förstärktes i så måtto att också apparater, redskap m.m. som
använts vid olovlig tillverkning utan att själva vara föremål för rättsskyddet
kan bli föremål för säkerhetsåtgärder. Den nya lagstiftningen trädde i kraft
den 1 juli 1994.
För att ytterligare motverka det ökande olovliga kommersiella utnyttjandet
av andras verk, produkter och varumärken beslutade riksdagen hösten 1998
om en ny skyddsåtgärd - intrångsundersökning - vid immaterialrättsintrång
(prop. 1998/99:11, bet. LU5). Åtgärden innebär att en rättighetshavare i ett
civilrättsligt förfarande kan begära att det görs en undersökning för att säkra
bevis hos någon som på goda grunder misstänks ha gjort ett intrång i en
immateriell rättighet. Ett beslut om intrångsundersökning skall fattas av
allmän domstol och verkställas av kronofogdemyndigheten. Bestämmelserna
om intrångsundersökning, som tagits in i upphovsrättslagen, varumärkesla-
gen, patentlagen, mönsterskyddslagen, firmalagen, lagen om skydd för
kretsmönster för halvledarprodukter och växtförädlarrättslagen, trädde i kraft
den 1 januari 1999.
År 1998 beslutade riksdagen en ändring i lagen (1994:1552) om tullkon-
troll av varumärkesintrång m.m. som gör det möjligt för tullmyndigheten att
lämna ut vissa namn- och adressuppgifter till innehavaren av ett varumärke,
av en upphovsrätt eller närstående rättighet eller av en mönsterrätt i syfte at
förhindra att förfalskade eller pirattillverkade varor kommer ut på markna-
den.
På hela det immaterialrättsliga området har Sverige samma skydd för en-
samrätter som många andra europeiska länder, och man har fått till stånd ett
så gott som enhetligt sanktionssystem på hela det immaterialrättsliga områ-
det. Enligt utskottets mening finns för närvarande inte skäl för något riksda-
gens initiativ till ytterligare skärpt lagstiftning på ifrågavarande område.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna L802 yrkandena 1 och 2 samt
T210 yrkande 52.
Patent
Gällande regler i patentlagen innebär att den som gjort en ny uppfinning kan
få ensamrätt att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt genom patent. Patent kan
meddelas på ett förfarande, t.ex. ett nytt produktionssätt, eller på en produkt
som sådan, exempelvis ett nytt läkemedel. Som allmänna förutsättningar för
patenterbarhet gäller att uppfinningen, förutom att den skall vara ny, väsent-
ligen skall skilja sig från vad som tidigare är känt samt att den skall kunna
utnyttjas industriellt och vara reproducerbar, vilket innebär att uppfinningen
skall ha sådan karaktär att den avsedda effekten med säkerhet kan uppnås vid
ett upprepat utövande av uppfinningen.
Den ensamrätt att utnyttja en uppfinning som patentskyddet ger innehava-
ren är avsedd att stimulera forskning och utvecklingsarbete. Uppfinnare kan
räkna med att under skyddstiden utan konkurrens kunna marknadsföra upp-
finningen eller på annat sätt exploatera den ekonomiskt. Häri ligger också ett
allmänt intresse. Mot de intressen som sålunda bär upp patentskyddet står
samhällets intresse av att det inte skapas ett alltför långtgående monopol när
det gäller att dra nytta av en uppfinning. Ensamrätten har därför begränsats i
tiden. Vidare finns möjlighet att under vissa förutsättningar genom tvångsli-
cens ge tredje man rätt att, utan hinder av ett patent, mot ersättning till pa-
tenthavaren utnyttja den patentskyddade uppfinningen. Som exempel kan
nämnas möjligheten till tvångslicens vid underlåtet utövande av en patente-
rad uppfinning.
Patent söks i Sverige hos Patent- och registreringsverket (PRV), som
granskar varje ansökan som kommer in till myndigheten. Vid gransknings-
förfarandet skall utrönas huruvida det föreligger hinder mot bifall till ansök-
ningen med hänsyn till patentlagens bestämmelser. En väsentlig del av
granskningen avser frågan huruvida uppfinningen är ny och fyller kravet på
uppfinningshöjd. Om förutsättningarna för patent är uppfyllda, dvs. om an-
sökningen är fullständig och PRV gör bedömningen att det inte finns några
hinder mot patent, skall sökanden underrättas om att patent kan meddelas.
Sedan sökanden betalt en särskild avgift, meddelandeavgift, skall patent-
myndigheten bifalla ansökningen och kungöra beslutet. När beslutet har
kungjorts är patent meddelat. Därefter vidtar det s.k. invändningsförfarandet
då envar har möjlighet att göra invändningar mot ett meddelat patent. Fram-
förda invändningar kan under vissa närmare angivna förutsättningar leda till
att ett meddelat patent upphävs. Förfarandet vid PRV är tämligen tidskrävan-
de, och det tar i genomsnitt omkring tre år från det att en patentansökan ges
in till dess att patent meddelas. Antalet ansökningar uppgår för närvarande
till knappt 5 000 per år, varav omkring 2 700 bifalls.
Oftast företräds sökanden i patentärenden av ombud, om det inte är fråga
om ett större företag med egen patentavdelning. Ett patentombud bistår upp-
finnaren bl.a. med att formulera ansökan och göra förberedande nyhetsunder-
sökningar. När patent har meddelats kan patentombudet bistå med att hålla
patentet vid liv genom att betala in årsavgifter och att hjälpa till med upprät
tandet av licensavtal m.m.
Ett patent som meddelas av nationell patentmyndighet blir gällande endast
i den staten. En uppfinnare som önskar få patentskydd i flera länder måste
alltså i princip söka patent i varje land. Genom den europeiska patentkon-
ventionen (EPC) har skapats en ordning som medger att en patentansökan
samtidigt kan erhålla patentskydd i flera länder, s.k. europeiskt patent. Så-
dant patent meddelas av det europeiska patentverket (EPO) som har sitt säte i
München. Patentkonventionen, som innehåller en fullständig reglering av
förutsättningarna för att få europeiskt patent och handläggningsordningen vid
det europeiska patentverket, trädde i kraft år 1977 och har tillträtts av Sveri
och ett flertal andra europeiska stater. I den svenska patentlagen har tagits i
de särskilda regler som föranletts av tillträdet. En viss anpassning av de
svenska patentreglerna till konventionens bestämmelser har också skett.
Fördelarna med Europapatentet har ansetts vara flera. Endast en ansökan
behöver ges in, ansökan görs på ett enda språk - engelska, tyska eller franska
- och kostnaden är lägre än för en ansökan som avser tre separata länder.
År 1989 undertecknade EG:s medlemsstater en överenskommelse om ge-
menskapspatent. Avtalet innebär att det skall vara möjligt för en uppfinnare
att ansöka centralt om patent som blir gällande i samtliga medlemsländer.
Det är alltså i huvudsak samma uppbyggnad av systemet som i den europeis-
ka patentkonventionen, men vissa skillnader finns. Överenskommelsen har
hittills ratificerats av sju medlemsländer, och om återstående fem länder som
undertecknat avtalet ratificerar kan frågan om ett tillträde för bl.a. Sverige
aktualiseras.
I flera motioner förespråkas olika åtgärder för att förbättra villkoren och
underlätta för uppfinnare och innovatörer.
Carina Hägg (s) påpekar i motion L807 att engelska oftast är det språk som
används vid ansökan om ett internationellt patent. Språkkravet kan emellertid
enligt motionären utgöra ett hinder för den som vill ansöka om patent, och i
motionen begärs ett tillkännagivande om att krav på översättning av patent-
ansökningar till engelska inte får bli ett hinder för innovatörerna.
Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp) förespråkar i motion N273 ett förenklat
skydd för en varas tekniska användbarhet och anser att ett särskilt bruksmo-
dellskydd bör utredas i Sverige. Ett sådant skydd är enligt motionärerna
betydelsefullt då livscykeln för nya produkter blir allt kortare. Motionärerna
begär ett tillkännagivande om patentskydd för enklare uppfinningar (yrkande
2).
Ett liknande yrkande finns i motion N384 av Alf Svensson m.fl. (kd), som
anser att riksdagen skall begära förslag till åtgärder på området (yrkande 13).
Kjell Eldensjö (kd) anser i motion L801 att ett bruksmodellskydd bör infö-
ras skyndsamt. Ett sådant skydd är enligt motionären viktigt för att kunna
behålla uppfinningar och småföretagande i Sverige. Motionären begär ett
tillkännagivande härom.
I motion L808 av Sofia Jonsson (c) förespråkas ett samlat grepp i syfte att
förenkla patentsystemet, varvid behovet av en svensk patentdatabas med
möjlighet till fritextsökning framhålls särskilt. Motionären yrkar ett tillkän-
nagivande med denna innebörd (yrkande 1). Vidare begärs i motionen ett
tillkännagivande om en översyn av frågan om förenklade patent och likstäl-
lighet med t.ex. författare, konstnärer och musiker vad gäller upphovsman-
narätten (yrkande 2).
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden om främjande och för-
enkling av patent (se bet. 1997/98:LU16 och 1998/99:LU14) och har i dessa
sammanhang varit ense med motionärerna i fråga om patentens betydelse
och om vikten av att uppfinnare och företag förmår att ta till vara de fördelar
som patentskyddet erbjuder.
När utskottet nu har att ta ställning till den i motion L807 upptagna frågan
om översättning av patentansökningar, vill utskottet erinra om att EG-
kommissionen år 1997 gett ut en grönbok om patentsystemet i Europa med
undertiteln Främjande av innovationer genom patent, KOM (97) 314. I grön-
boken tas frågor upp om hur det nuvarande Europapatentsystemet fungerar
och redovisas ett arbete inom EPO för att sänka kostnaderna för Europapa-
tent. EG-kommissionen har konstaterat att det finns ett uttalat behov av ett
nytt, enhetligt patentsystem som täcker hela gemenskapen. Ett sådant gemen-
skapspatent måste enligt kommissionen vara billigt, både jämfört med ett
amerikanskt patent och i förhållande till ett europeiskt patent som täcker ett
mindre antal stater.
I februari 1999 presenterade kommissionen ett meddelande med uppfölj-
ning av grönboken, KOM (99) 42. Meddelandet innehåller bl.a. förslag till
lagstiftning om gemenskapspatent, vilket bör ha ett överkomligt pris, ge
rättslig trygghet och kunna samexistera med de befintliga patentsystemen.
För de små och medelstora företagen är det enligt kommissionen av stor vikt
att kostnaderna, framför allt översättningskostnaderna, kan hållas på en rim-
lig nivå. Ett förslag till förordning om gemenskapspatent kan förväntas inne-
varande år.
Vidare kan nämnas att arbete nu pågår i två internationella arbetsgrupper
som har tillskapats av medlemsstaterna till den Europeiska patentkonventio-
nen. Den ena gruppen (Working Party on Cost Reduction, WPR) har i upp-
drag att ta fram förslag till hur man skall minska kostnaderna för översätt-
ning av europeiska patent. Den andra gruppen (Working Party on Litigation,
WPL) har i uppdrag att se över möjligheterna att harmonisera patentproces-
sen vad avser europeiska patent.
Utskottet ser för sin del mycket positivt på att frågan om kostnaderna -
framför allt översättningskostnaderna - för internationella patent har upp-
märksammats och att ansträngningar görs för att hålla nere dessa kostnader.
Såvitt utskottet kan bedöma är det arbete som för närvarande bedrivs inriktat
på att förenkla och förbilliga för innovatörerna. Något tillkännagivande från
riksdagen är därför inte behövligt. Motion L807 avstyrks.
Vad härefter gäller motionsspörsmålen rörande ett enklare skydd för vissa
uppfinningar finns anledning att erinra om att frågan om införande av ett
bruksmodellskydd utretts i Sverige i början av 1990-talet. Utredningens
arbete ledde emellertid inte till något lagförslag, eftersom det visade sig att
industrin ställde sig negativ till ett sådant skydd. Däremot var alla i utred-
ningen ense om önskvärdheten att få till stånd ett snabbt, billigt och säkert
skydd för uppfinningar.
För att möta det behov som finns av ett enklare skydd för vissa uppfin-
ningar har EG-kommissionen lagt fram ett förslag till direktiv om tillnärm-
ning av de rättsliga ordningarna för bruksmodellskydd för uppfinningar,
KOM (97) 691 och KOM (99) 309. Sverige, Luxemburg och Storbritannien
saknar i dag en motsvarighet till denna skyddsform, medan övriga medlems-
länder har regler på området, vilka dock skiljer sig åt.
I direktivförslaget anges att de särskilda kännetecknen för den föreslagna
skyddsformen skall vara en snabb och enkel registrering, lägre skyddsvillkor,
lägre kostnader och möjlighet till ett preliminärt skydd i avvaktan på att
patent meddelas. Den genomsnittliga tiden för meddelande av bruksmodell-
skydd i de länder som redan har sådant skydd i någon form är sex månader,
vilket kan jämföras med vad som gäller för patent, dvs. två till fyra år. Den
snabba registreringen kan förstärka den konkurrensmässiga ställningen,
främst för de små och medelstora företagen, och den möjliggör ett snabbt
ekonomiskt utnyttjande av uppfinningen, såväl genom meddelande av licen-
ser som genom en direkt användning av uppfinningen inom företaget. Villko-
ren för att erhålla ett bruksmodellskydd är mindre strikta och lättare att upp-
fylla än de som gäller för patent, vilket gör det möjligt att skydda även upp-
finningar som innebär endast smärre tekniska framsteg. Eftersom bruksmo-
dellskydd skall meddelas utan förprövning av nyhet och uppfinningshöjd,
blir skyddet billigare att erhålla. Skyddstiden skall enligt förslaget omfatta
sex år från ansökningsdagen, med möjlighet till förlängning i två perioder
om vardera två år, dvs. maximalt tio år.
När utskottet förra våren behandlade motionsyrkanden med samma inrikt-
ning som de nu aktuella (bet. 1998/99:LU14) hänvisade utskottet till pågåen-
de arbete inom EU och fann det inte påkallat med några särskilda åtgärder
från riksdagens sida. Då aktuella motioner avstyrktes.
Utskottet kan konstatera att diskussionerna på Europanivå om en harmoni-
sering av reglerna om bruksmodellskydd alltjämt pågår. Enligt utskottets
mening finns inte heller nu skäl för någon riksdagens ytterligare åtgärd med
anledning av här aktuella motioner.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna N273 yrkande 2,
N384 yrkande 13, L801 och L808 yrkande 2.
När det sedan gäller yrkande 1 i motion L808 har utskottet givetvis ingen
annan uppfattning än motionären om värdet av att patentinformationen är
lättillgänglig. Vad beträffar önskemålet om en svensk patentdatabas, vill
utskottet påminna om att IT-utvecklingen varit ett högt prioriterat område för
PRV under de senaste budgetåren. Enligt vad utskottet erfarit finns redan i
dag Internetsystem med kostnadsfri patentinformation. I internationellt sam-
arbete mellan de nationella patentverken och EPO tillkom hösten 1998 ett
system med bibliografisk information om patent som sträcker sig 20 år till-
baka i tiden och som är åtkomligt från PRV:s Internetsida. Under den när-
maste tiden kommer vidare Svensk patenttidning med bibliografiska uppgif-
ter samt rättslig status för patent och patentansökningar att läggas ut på In-
ternet och uppdateras varje vecka. Fullständiga svenska patentskrifter från år
1885 kommer att bli tillgängliga senare under innevarande år. Längre fram i
tiden planeras ett system med fritextsökning på patentskrifterna.
Mot bakgrund av vad som nu redovisats konstaterar utskottet att det såväl
på nationell som internationell nivå pågår arbete som ligger helt i linje med
motionsönskemålen. Utskottet kan därför inte finna behov av något initiativ
från riksdagens sida med anledning av yrkande 1 i motion L808. Motionsyr-
kandet avstyrks.
Biotekniska uppfinningar
En utgångspunkt för patentlagens regler om det patenterbara området är att
någon skillnad inte skall göras mellan olika tekniker. Patent kan sålunda
meddelas också för biotekniska uppfinningar. Av de ca 5 000 patentansök-
ningar som kommer in till PRV varje år avser ca 200-300 ansökningar bio-
tekniska uppfinningar.
En etisk gräns för vad som är patenterbart finns i 1 § fjärde stycket patent-
lagen. Bestämmelsen innehåller ett generellt förbud mot patent på uppfin-
ningar vars utnyttjande skulle strida mot goda seder eller allmän ordning. I
samma lagrum föreskrivs vidare ett förbud mot patent på djurraser och
växtsorter. Förbud gäller också för patent på väsentligen biologiska förfaran-
den för framställning av växter eller djur. Patent får dock meddelas på mik-
robiologiska förfaranden och på produkter som är ett resultat av ett sådant
förfarande. För växtsorter finns, som nämnts tidigare, en särskild rättslig
skyddsform, växtförädlarrätt, vilken regleras i växtförädlarrättslagen.
Inom EU har sedan ett drygt decennium tillbaka pågått arbete med att ut-
forma ett direktiv om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar. Motivet är
att garantera fri rörlighet på den inre marknaden av patenterade biotekniska
produkter genom att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning, så att de
rättsliga förutsättningarna för patentskydd, liksom skyddets omfattning,
klargörs och harmoniseras.
I juli 1998 antogs direktivet om rättsligt skydd för biotekniska uppfinning-
ar (98/44/EG). I direktivet slås inledningsvis fast att bioteknik och genteknik
spelar en allt viktigare roll för ett stort antal industrigrenar och att skydde
biotekniska uppfinningar med säkerhet kommer att vara av grundläggande
betydelse för gemenskapens industriella utveckling. På genteknikområdet är
de investeringar som måste göras i forskning och utveckling särskilt kost-
samma och riskfyllda och möjligheten att göra dem lönsamma finns endast,
enligt vad som framgår av direktivet, vid ett lämpligt rättsligt skydd. Ut-
gångspunkten i direktivet är således att biotekniska uppfinningar skall kunna
skyddas på samma sätt som andra uppfinningar.
I direktivet ställs vidare upp olika principer för biotekniska uppfinningars
patenterbarhet. Vidare anges vissa etiskt betingade undantag som innebär att
patent på vissa slags uppfinningar inte kan komma i fråga. Sålunda har ett
uttryckligt förbud mot patent på reproduktiv kloning av människor tagits in i
direktivet. Detsamma gäller förfaringssätt för modifiering av mänskliga
könscellers genetiska identitet. Likaså utesluts användning av mänskliga
embryon för industriella eller kommersiella ändamål från det patenterbara
området. Enligt den etiska regel som avser djurskyddshänsyn skall förfaran-
den för ändring i den genetiska identiteten hos djur, som kan förorsaka dju-
ren lidande utan att det medför några påtagliga medicinska fördelar för män-
niskor eller djur, inte vara patenterbara.
Vidare klargörs i direktivet distinktionen mellan en uppfinning och en
upptäckt, och när det gäller patentering av mänskligt material sägs att den
mänskliga kroppen i sina olika bildnings- och utvecklingsstadier, liksom
enbart upptäckten av någon av dess beståndsdelar, inte kan utgöra en paten-
terbar uppfinning. En uppfinning som grundar sig på en isolerad beståndsdel
av människokroppen eller en del som på annat sätt framställts genom ett
tekniskt förfaringssätt kan emellertid patenteras.
Djurraser och växtsorter som sådana, liksom väsentligen biologiska förfa-
ringssätt för framställning av växter eller djur, såsom korsning eller urval,
utesluts i direktivet från patenterbarhet. Däremot skall uppfinningar som
avser växter eller djur i princip vara patenterbara, liksom uppfinningar som
grundar sig på mikrobiologiska förfaranden.
Direktivet behandlar också ensamrättens omfattning, vilket har betydelse
bl.a. för användningen av skördat material som utsäde inom jordbruket.
Bestämmelserna om patentskyddets omfattning innebär att det skydd som
patentet ger för ett biologiskt material också skall omfatta sådant biologiskt
material som framställs genom förökning av det skyddade materialet, om de
egenskaper som är ett resultat av uppfinningen finns med också i den nya
generationen. Genom ett s.k. jordbruksundantag (farmer's privilege) får
jordbrukare trots detta använda sin egen skörd som utsäde utan patenthava-
rens samtycke. När det gäller avelsboskap skall lantbrukaren ha rätt att an-
vända den skyddade boskapen för jordbruksändamål, så länge det inte hand-
lar om kommersiell avel.
Enligt direktivet skall medlemsstaterna senast den 30 juli 2000 ha genom-
fört de författningsändringar som direktivet ger anledning till. Erforderligt
lagstiftningsarbete med anledning av direktivet har nu påbörjats inom Justi-
tiedepartementet, och en departementspromemoria är under utarbetande. Vad
gäller huvudfrågan i direktivet, dvs. gränserna för patenterbarhet när det
gäller biotekniska uppfinningar, är bedömningen att direktivets regler över-
ensstämmer med gällande svensk rätt och också med den praxis som tilläm-
pas av EPO.
I sammanhanget kan nämnas att det i EG-domstolen pågår ett mål med
anledning av att Nederländerna väckt talan om ogiltigförklaring av direktivet
om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar. Nederländerna har hävdat
bl.a. att en oriktig rättslig grund och en felaktig beslutsprocedur tillämpats
vid direktivets antagande. Vidare har gjorts gällande att direktivet utgör brot
mot flera internationella skyldigheter och mot de grundläggande rättigheter-
na. Målet har ännu inte avgjorts. I samband med en studieresa till Nederlän-
derna hösten 1999 erhöll utskottet närmare information rörande den neder-
ländska inställningen till EG-direktivet om rättsligt skydd för biotekniska
uppfinningar.
Beträffande det inom Världshandelsorganisationen upprättade avtalet om
handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter kan nämnas att TRIPS-rådet
nyligen har påbörjat en översyn av avtalets bestämmelser om växtföräd-
larskydd och patent på levande organismer.
I fem motioner framställs kritik mot möjligheten att ta patent på biotekniska
uppfinningar.
I motion L803 av Gudrun Schyman m.fl. (v) redovisas den kritik som från
olika håll har riktats mot EG-direktivet om patent på biotekniska uppfinning-
ar. För det första kan enligt motionärerna etiska invändningar resas mot
patent på liv. Vidare har forskare varnat för att livspatent snarare kan för-
dröja än gynna vetenskapliga framsteg, eftersom det fria utbytet inom fors-
karvärlden skulle hindras. Även lantbrukarorganisationer och miljöorganisa-
tioner är kritiska. Genom direktivets bestämmelser gynnas nämligen den
gentekniska växtförädlingen ekonomiskt framför traditionell växtförädling.
När det gäller direktivets bestämmelser om patentering av djur har också
invändningar framförts av djurskyddsorganisationerna. Motionärerna yrkar
mot den nu angivna bakgrunden ett tillkännagivande om att Sverige bör
verka för att direktivet rivs upp (yrkande 1). I syfte att gynna en allsidig
forskning, bevara den biologiska mångfalden och främja en positiv utveck-
ling när det gäller hälsotillstånd och livsmedelsförsörjning i tredje världen
bör riksdagen vidare enligt motionärerna begära att regeringen verkar för en
internationell konvention som förbjuder patent på livsformer (yrkande 2).
Även Dan Ericsson m.fl. (kd) anser i motion MJ513 att Sverige bör verka
för att nämnda EG-direktiv rivs upp. Möjligheten att ta patent på ett mikrobi-
ologiskt förfarande är enligt motionärerna tillräcklig och det bör sålunda inte
vara möjligt att patentera en gen eller en organism. I motionen begärs ett
tillkännagivande om att patent på liv inte skall vara möjligt (yrkande 12).
I motion MJ222 av Lennart Daléus m.fl. (c) ifrågasätts om biotekniska
uppfinningar över huvud taget skall kunna patenteras. Motionärerna yrkar ett
tillkännagivande om att den svenska regeringens inställning vad gäller EG-
direktivet bör omprövas (yrkande 14).
Yvonne Ruwaida och Mikael Johansson (båda mp) anser i motion N382 att
regeringen bör arbeta för att bestämmelsen om patent på liv helt skall utgå ur
TRIPS-avtalet. I motionen begärs ett tillkännagivande härom (yrkande 9).
Marianne Andersson m.fl. (c) vill i motion U512 ha ett tillkännagivande
som går ut på att patent på liv bör vara förbjudet (yrkande 17).
På utskottets hemställan avslog riksdagen våren 1998 motioner med sam-
ma inriktning som de nu aktuella. I sitt av riksdagen godkända betänkande
1997/98:LU16 konstaterade utskottet sammanfattningsvis att innehållet i
EG-direktivet kommer att vara bestämmande för utformningen av den svens-
ka patenträtten på ifrågavarande område, att då föreliggande direktivförslag
låg väl i linje med den gällande svenska patenträtten, att den etiska gräns-
dragningen dock måste förtydligas med mera konkreta bestämmelser om vad
som inte kan komma i fråga för patentskydd samt att patentlagen måste
kompletteras med bl.a. bestämmelser om jordbruksundantag.
När utskottet förra våren återkom till ifrågavarande motionsspörsmål i be-
tänkande 1998/99:LU14 framhöll utskottet att möjligheterna att få patent på
en uppfinning har stor betydelse för den fortsatta utvecklingen på det biotek-
niska området. Ett generellt förbud mot patent på biotekniska uppfinningar
kunde enligt utskottet inte komma i fråga, samtidigt som ett tydliggörande av
de etiska principerna är av största betydelse när det gäller ett område som det
nu aktuella. Den konkretisering och uppstramning av regelverket i detta
hänseende som torde bli följden av EG-direktivets införlivande med svensk
rätt var därför, enligt utskottets mening, angelägen, och några bärande skäl
för att motverka ett genomförande av direktivet förelåg således inte. Däremot
fanns enligt utskottets mening givetvis anledning att också fortsättningsvis
noga följa utvecklingen på området.
I förevarande sammanhang nämnde utskottet att regeringen år 1997 tillsatt
en kommitté som enligt sina direktiv skall analysera den moderna biotekni-
kens möjligheter och risker. Bland annat skall kommittén bedöma långsiktiga
förändringseffekter av den moderna biotekniken samt lämna förslag till en
övergripande politik för området i ett internationellt perspektiv. Kommittén
skall också genom ett öppet och utåtriktat arbetssätt främja debatt och dis-
kussion om frågor som rör den moderna biotekniken och dess konsekvenser
för individen som patient, konsument, arbetstagare och företagare. Vidare
skall kommittén utifrån ett framtidsperspektiv identifiera de frågor som
kräver en vidareutvecklad konsekvensbedömning och en fördjupad etisk
diskussion samt bedöma möjligheter och identifiera hinder för svensk indust-
riell utveckling inom bioteknikområdet. Uppdraget skall redovisas senast den
1 december 2000 (dir. 1997:120).
Utskottet vidhåller nu sin tidigare uppfattning såvitt avser det rättsliga
skyddet för biotekniska uppfinningar. Som utskottet tidigare påpekat synes
EG-direktivet stå i god samklang med gällande svensk patenträtt. Vissa
ändringar är emellertid erforderliga, och inom Regeringskansliet pågår för
närvarande ett arbete med att förbereda förslag till de författningsändringar
som direktivet ger anledning till. Någon anledning att föregripa detta arbete
föreligger, enligt utskottets mening, inte.
Mot bakgrund av vad som sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till
motionerna L803 yrkandena 1 och 2, MJ513 yrkande 12, MJ222 yrkande 14,
N382 yrkande 9 samt U512 yrkande 17.
Upphovsrätten i informationssamhället
Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen)
ger, som redovisats inledningsvis, ett tidsbegränsat skydd åt den som skapat
ett sådant verk. Skyddet innebär att skaparen av verket, exempelvis en kom-
positör, har rätt att utnyttja detta ekonomiskt och att han eller hon har ett
visst ideellt betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang det används.
Har flera medverkat vid tillkomsten av det skyddade verket har var och en av
dem upphovsrätt.
Begreppen litterära och konstnärliga verk i lagen är mycket vidsträckta.
Till litterära verk räknas bl.a. skönlitteratur och beskrivande framställningar
ord, såsom vetenskapliga arbeten och handböcker. Som konstnärliga verk
räknas i princip alla former i vilka verk skapas i syfte att nå en konstnärlig
verkan, t.ex. i bild, rörelse eller toner. Till denna grupp hör bl.a. målningar
alster av bildhuggarkonst, sceniska verk som teaterpjäser och koreografiska
verk, musikaliska kompositioner både när de framförs och framträder i
notskrift samt filmverk, både spelfilmer och under vissa förutsättningar kort-
filmer och journalfilmer.
För att en produkt över huvud taget skall anses som ett verk och därmed
komma i åtnjutande av skydd enligt lagen måste den ha vad man brukar kalla
verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan uttryckas så, att en produkt är ett verk
om den praktiskt sett inte har kunnat framställas av två personer oberoende
av varandra. Utanför skyddet faller idéer och uppslag som flera kan tänkas
komma på, vanliga nyhetsmeddelanden, vardagliga samtal, enklare nyttofö-
remål och andra prestationer av rutinmässig eller alldaglig karaktär.
Ett verk kan framträda i många olika former. Det kan vara fixerat på ett
materiellt underlag, dvs. i ett exemplar. Exemplar av verket är inte bara en
bok eller en målning som kan ge en omedelbar upplevelse av verket, utan
också en grammofonskiva, en filmremsa, en trycksats, en matris osv., som
endast medelbart kan ge en sådan upplevelse. Verket kan också framträda i
obeständig form, t.ex. i uppläsarens ord, i tonerna av ett musikstycke, i bil-
den på filmduken eller på TV-skärmen. Alla former vari verket framträder
faller inom dess skyddssfär, även bearbetningar.
Upphovsrättslagen innehåller också regler om rätten till fotografier. Be-
stämmelserna innebär bl.a. att bilder som uppfyller kravet på verkshöjd
skyddas på samma sätt som konstnärliga verk.
Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk innefattar en princi-
piell ensamrätt att framställa exemplar av verket och att göra det tillgängligt
för allmänheten, t.ex. genom att framföra det offentligt och sprida exemplar
av verket.
I upphovsrättslagen finns också bestämmelser om skydd för vissa presta-
tioner som, även om de inte kan betecknas som litterära eller konstnärliga
verk, har ett visst samband med sådan verksamhet och påkallar skydd efter
liknande principer som gäller för upphovsrätten. Sådana s.k. närstående
rättigheter ger musiker, sångare, skådespelare och andra utövande konstnärer
ett rättsligt skydd då de framför litterära eller konstnärliga verk. Dessa fram
föranden får inte utan konstnärens samtycke spelas in på film, varmed jäm-
ställs videogram, på fonogram (grammofonskivor, kassettband, m.m.) eller
på annan anordning genom vilken de kan återges. De får inte heller utan
rättighetshavarens samtycke sändas ut i bl.a. radio eller TV. Inspelningar av
framföranden får mångfaldigas endast med konstnärens medgivande. Vidare
gäller att utövande konstnärer har rätt till ersättning då ljudinspelningar an-
vänds vid radio- eller TV-sändningar eller utnyttjas offentligt i förvärvssyfte
Till de närstående rättigheterna räknas också det skydd som framställare av
ljudupptagningar (t.ex. skivproducenter), framställare av upptagningar av
rörliga bilder (t.ex. filmproducenter), radio- och TV-företag, framställare av
kataloger samt fotografer har enligt upphovsrättslagen.
Enligt 2 kap. upphovsrättslagen gäller vissa inskränkningar i upphovsrät-
ten, t.ex. för framställning av exemplar för enskilt bruk, för undervisningsän-
damål under förutsättning att en s.k. avtalslicens föreligger, inom sjukhus
och åt funktionshindrade, inom arkiv och bibliotek i vissa fall samt för rätten
att citera.
Rättigheterna enligt upphovsrättslagen tillämpas i första hand endast på
svenska verk och prestationer. Det upphovsrättsliga skyddssystemet är dock
internationellt, och de flesta länder är bundna av internationella konventioner
på området. Den viktigaste av konventionerna är Bernkonventionen från år
1886 för skydd av litterära och konstnärliga verk. Denna har i dag drygt 100
medlemsstater. Konventionen bygger på principen om nationell behandling,
vilken innebär att stater som är bundna av konventionen är skyldiga att ge
upphovsrättsligt skydd åt verk från alla andra konventionsländer på samma
sätt som man skyddar sina egna verk. Ett liknande internationellt skyddssy-
stem gäller på de närstående rättigheternas område, framför allt genom Rom-
konventionen från år 1961 om skydd för utövande konstnärer, fonogram-
framställare och radioföretag. Även avtalet om handelsrelaterade aspekter av
immaterialrätter (TRIPS) innehåller internationella åtaganden på det upp-
hovsrättsliga området.
Det internationella konventionsarbetet på upphovsrättsområdet bedrivs
numera huvudsakligen inom Världsorganisationen för den intellektuella
äganderätten, WIPO (World Intellectual Property Organization), ett FN-
organ med säte i Genève. I syfte att på ett internationellt plan modernisera
upphovsrätten och anpassa den till informationssamhällets behov anordnade
WIPO år 1996 en diplomatkonferens. I december 1996 slutfördes det omfat-
tande arbetet med att uppdatera Bernkonventionen, och vid konferensen
antogs två tilläggskonventioner, vilka utgör de första stegen mot att på en
global nivå anpassa upphovsrätten till den digitala miljön. Den ena av de nya
konventionerna rör den egentliga upphovsrätten och den andra producenter-
nas och de utövande konstnärernas rättigheter. Sverige och övriga medlems-
stater i EU samt EG har undertecknat, men ännu inte ratificerat fördragen.
Avsikten är att samtliga EU:s medlemsstater skall ratificera konventionerna
samtidigt. Även gemenskapen kommer att ratificera för egen del, eftersom
konventionerna innehåller sådant som faller inom dess kompetens.
På det upphovsrättsliga området finns en rad olika organisationer som har
till uppgift att ta till vara de rättigheter som lagen ger upphovsmän och inne-
havare av närstående rättigheter. Bonus Presskopia är en ekonomisk förening
som består av 16 bransch- och intresseorganisationer. Föreningen, som re-
presenterar upphovsmän, förläggare samt utgivare av böcker, läromedel,
press, noter och bilder av skilda slag, har till uppgift att tillvarata rättsin
havarnas ideella och ekonomiska intressen genom att sprida information och
träffa avtal om kopiering. I uppgiften ingår också att inkassera, förvalta och
fördela ersättning för mångfaldigande av litterära och konstnärliga verk samt
fotografiska bilder. Ett stort antal avtal avseende kopiering för under-
visningsändamål samt för spridning av intern information har träffats med
organisationer, företag, myndigheter, skolor och universitet.
Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM) är en
ekonomisk förening, till vilken tonsättare och författare genom ett anslut-
ningsavtal upplåter sina rättigheter till offentligt framförande och inspelning
på skiva, band, film osv. Föreningen tecknar avtal med musikanvändare och
inkasserar och fördelar till rättighetshavarna ersättningen för offentliga fram
föranden och inspelningar. STIM, som har samarbete med liknande organi-
sationer över hela världen, kontrollerar också att skyddad musik inte spelas
offentligt eller i förvärvsverksamhet utan tillstånd.
Utvecklingen av informationstekniken har skapat situationer som inte kunde
förutses när det upphovsrättsliga systemet utvecklades. Den digitala tekniken
har medfört att text, ljud och bild kan kopieras och spridas på ett helt annat
sätt än tidigare. Skapandet av nya produkter och tjänster bygger på betydan-
de investeringar, vilka kräver ett tillräckligt skydd i den digitala miljön för
upphovsrätt och närstående rättigheter.
Mot den nu angivna bakgrunden har EG-kommissionen lagt fram ett di-
rektivförslag om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstå-
ende rättigheter i informationssamhället, KOM (97) 628 respektive KOM
(99) 250. Behovet av ytterligare harmoniseringsåtgärder av upphovsrätten på
den inre marknaden samt en anpassning av rättigheterna till de nya utma-
ningar som digitalisering och multimedieprodukter innebär har därvid beto-
nats. Det har framhållits att stora skillnader i skyddsnivån kommer att inne-
bära hinder för uppbyggandet av informationssamhället. Förslaget är avsett
att dels förbättra den inre marknadens funktion, dels säkerställa ett samordnat
genomförande av 1996 års WIPO-fördrag.
Direktivförslaget avser både upphovsrätt och närstående rättigheter. Det
innehåller regler som är av särskild betydelse i informationssamhället, men
det är inte begränsat till sådana frågor. Förslagets innehåll avser i huvudsak
ensamrätten till exemplarframställning (kopiering), varvid ensamrätten enligt
förslaget skall omfatta både tillfälliga och permanenta kopior, ensamrätt till
överföring av material till allmänheten (t.ex. på Internet), ensamrätt till
spridning av exemplar, inklusive konsumtionsfrågan, samt rättsligt skydd för
tekniska skyddsåtgärder, t.ex. kopieringsspärrar, och för information om
rättigheter (s.k. digitala vattenstämplar). Ett genomförande av direktivförsla-
get kräver en översyn av upphovsrättslagen. På grund av förslagets omfatt-
ning och komplexitet är det svårt att bedöma när ett antaget direktiv kan
föreligga.
I motion T210 av Johnny Gylling m.fl. (kd) framhålls att det upphovsrättsli-
ga skyddet är av oerhört stor betydelse för många företag inom IT-sektorn.
Mot denna bakgrund är det, enligt motionärernas mening, viktigt att värna
upphovsrätten i IT-sektorn, bl.a. såvitt avser temporära kopior om inte un-
dantag är påkallade av tekniska skäl. Motionärerna begär ett tillkännagivande
härom (yrkande 51).
Bo Lundgren m.fl. (m) anför i motion T717 att Internetoperatörer inte bör
hållas ansvariga för tillfälliga piratkopior. Vidare förespråkar motionärerna
någon form av licenser för bibliotek som garanterar deras möjlighet att till-
handahålla Internet till allmänheten. I motionen begärs ett tillkännagivande
om det fortsatta arbetet med EG-direktivet om harmonisering av vissa aspek-
ter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (yrkan-
de 18).
Utskottet har, senast våren 1998, vid behandlingen av motioner om upp-
hovsrätten inom IT-sektorn understrukit att lagstiftningen sedan länge bygger
på internationella konventioner och att IT-utvecklingen i en allt högre grad
kräver att de nödvändiga rättsliga åtgärderna får största möjliga acceptans.
Detta betyder, enligt vad utskottet uttalat, att tyngdpunkten i de svenska
aktiviteterna på området i framtiden måste fokuseras på det arbete som be-
drivs inom EU och på det internationella planet (se bet. 1996/97:LU12 och
1997/98:LU16).
En viktig fråga när det gäller arbetet med EG-direktivet om upphovsrätten
i informationssamhället gäller, som framgått ovan, regleringen av tillfälliga
kopior. I denna del innehåller förslaget regler som syftar till att uppnå en
balans mellan rättighetshavarnas intresse av att kunna upprätthålla sina rät-
tigheter även i den digitala miljön, och intresset för bl.a. Internetoperatörer
av att kunna ha nödvändiga och effektiva system för överföring av informa-
tion.
Med anledning av förevarande motionsyrkanden kan vidare nämnas att
förevarande direktivförslag anger vilka inskränkningar som skall eller får
göras i upphovsrätten. Listan på tillåtna inskränkningar är uttömmande.
Endast en inskränkning är obligatorisk för medlemsstaterna. Den avser till-
fälliga kopior som är en integrerad och väsentlig del av en teknisk process
som görs uteslutande i syfte att möjliggöra en användning av ett verk och
som inte har någon självständig ekonomisk betydelse. Bestämmelsen syftar
t.ex. på tillfälliga kopior som bildas i telekommunikationsföretagens nätverk
när elektronisk post sänds eller när information hämtas från hemsidor på
Internet. Vidare syftar bestämmelsen på tillfälliga kopior som bildas i en
dators arbetsminne när t.ex. en privatperson tittar på en hemsida på Internet.
När det gäller listan på tillåtna inskränkningar är en för Sverige betydelse-
full fråga möjligheten att i oförändrad omfattning bibehålla inskränkningarna
till förmån för biblioteks och arkivs användning av skyddade verk. Förslagets
nuvarande lydelse innehåller ingen inskränkning vad gäller biblioteks och
arkivs framförande av verk på bildskärm. Däremot är det osäkert om försla-
get innebär att överföringar av verk genom enbart tillhandahållande av dator
och Internetuppkoppling på en plats som är tillgänglig för allmänheten inne-
bär ett förfogande som omfattas av upphovsmännens ensamrätt.
En utgångspunkt för Sverige i arbetet med direktivförslaget har varit att det
är värdefullt att åstadkomma tillnärmning av lagarna på upphovsrättsområdet
inom gemenskapen. Det är angeläget att reglerna är anpassade till den tek-
niska utveckling som skett och alltjämt sker på det digitala området och till
den marknad för nya typer av varor och tjänster som därigenom uppkommit.
Skyddet för upphovsrätten måste samtidigt på ett rimligt sätt, har man från
svensk sida hävdat, balanseras mot intresset av att fritt kunna utnyttja skyd-
dade verk och prestationer för vissa allmänna och sociala ändamål. Reglerna
måste även utformas så att de är praktiskt tillämpbara och därmed främjar
användningen av den digitala tekniken.
Mot bakgrund av vad som redovisats ovan konstaterar utskottet att det
inom EU och på det internationella planet i övrigt sedan en tid pågått - och
alltjämt pågår - ett omfattande arbete med att anpassa de upphovsrättsliga
reglerna till de nya krav som digitaliseringen och informationstekniken stäl-
ler. Som utskottet tidigare framhållit är det också ofrånkomligt att tyngd-
punkten i de svenska aktiviteterna på området i framtiden fokuseras på det
internationella arbetet. Utskottet noterar att den i motion T210 upptagna
frågan om skydd för tillfälliga kopior på Internet är föremål för uppmärk-
samhet inom ramen för det nu redovisade arbetet, och utskottet utgår från att
de synpunkter som förts fram i motionen övervägs av regeringen i samband
med de fortsatta överläggningarna inom EU. Yrkande 51 i motion T210 får
härigenom anses tillgodosett och avstyrks därmed.
Inte heller motion T717 yrkande 18 bör föranleda någon riksdagens vidare
åtgärd. Också när det gäller detta motionsyrkande utgår utskottet från att
regeringen i det pågående arbetet med direktivförslaget beaktar de synpunk-
ter som förts fram i motionen. Motionsyrkandet avstyrks.
Inskränkningar i upphovsrätten
Av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen är den ekonomiska rätten för
upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter i vissa avseenden
inskränkt. Eftersom de upphovsrättsliga reglerna bygger på att rättighetsha-
varna skall ha en ensamrätt att bestämma över utnyttjandet av verken och
prestationerna, skall bestämmelserna om inskränkningar i skyddet tolkas
restriktivt. Inskränkningarna i den svenska upphovsrättslagen måste också
självfallet ligga inom ramen för vad som är tillåtet enligt de internationella
konventioner på området till vilka Sverige är bundet.
Ett av de grundläggande inslagen i den svenska upphovsrätten är att rätten
inte skall gripa in i privatlivet. Var och en får därför framställa exemplar av
offentliggjorda verk om det sker för enskilt bruk (12 § upphovsrättslagen).
Exemplaren får inte användas för något annat ändamål, och bestämmelsen
ger inte heller rätt att för eget bruk låta en utomstående framställa exemplar
av musikaliska verk och filmverk. Att framställningen skall ske för eget bruk
förutsätter att den sker för framställarens eget behov eller åt hans eller hen-
nes närmaste familje- eller vänkrets. Den kan också ske i vissa andra situa-
tioner, t.ex. åt kolleger på arbetsplatsen.
I motion L806 gör Stig Rindborg m.fl. (m) gällande att kopieringen av stu-
dentlitteratur har ökat på ett oacceptabelt sätt. Detta leder till minskad för-
säljning av ifrågavarande böcker och till att utvecklingskostnaderna måste
slås ut på ett färre antal exemplar. Rådande situation har skapat problem för
såväl författarna som för bokförlagen och bokhandeln och hotar i förläng-
ningen tillgången på kvalificerad akademisk litteratur. Riksdagen bör därför
enligt motionärerna begära dels en kartläggning av omfattningen av kopie-
ringen för enskilt bruk (yrkande 1), dels förslag till ändring av bestämmel-
serna om kopiering för enskilt bruk i 12 § upphovsrättslagen (yrkande 2).
Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) begär i motion Kr317 ett tillkännagivande
om behovet av att värna det upphovsrättsliga skyddet (yrkande 8).
Företrädare för Bonus Presskopia har tillsammans med Läromedelsförfat-
tarnas Förening, Sveriges Författarförbund och Föreningen Svenska Läro-
medelsproducenter vid en uppvaktning i ärendet framfört sina synpunkter i
frågan, vilka ligger i linje med vad som anförts i motion L806.
Mot bakgrund av den tekniska utveckling som ägt rum sedan tillkomsten
av upphovsrättslagen gjordes under 1980-talet en översyn av lagen. I betän-
kandena Översyn av upphovsrättslagstiftningen (SOU 1983:65 och SOU
1988:31) föreslog Upphovsrättsutredningen att rätten till kopiering för en-
skilt bruk skulle begränsas på så sätt att begreppet enskilt bruk snävades in.
Utredningsförslaget behandlades i proposition 1992/93:214 i samband med
att den ovan redovisade bestämmelsen i 12 § upphovsrättslagen erhöll sin
nuvarande utformning. Utredningens förslag vann inte regeringens gehör,
och i propositionen anförs att förslaget leder till praktiskt sett ohanterliga
situationer, att efterlevnaden är omöjlig att kontrollera och att det är olämp-
ligt att införa regler som kan förväntas inte bli efterföljda. Riksdagen hade
ingen erinran mot propositionens förslag i denna del (bet. 1992/93:LU44).
Utskottet vill vidare påminna om att det i föregående avsnitt redovisade
direktivförslaget om upphovsrätten i informationssamhället inte är begränsat
till frågor som endast rör IT-området. Som tidigare nämnts är listan på tillåt-
na inskränkningar i upphovsrätten uttömmande, och där återfinns bl.a. kopie-
ring på papper eller liknande medium, t.ex. fotokopiering. Direktivförslagets
genomförande kan emellertid komma att medföra att de inskränkningar som
avser kopiering - analog och digital kopiering samt kopiering på papper - för
privat bruk samt för användning vid undervisning och forskning skall förenas
med ett krav på skälig kompensation till rättighetshavarna. Det i motion
L806 upptagna spörsmålet ingår således i de frågeställningar som är aktuella
inom ramen för arbetet med EG-direktivet om upphovsrätten i informations-
samhället. Enligt utskottets mening är det mot den bakgrunden för närvaran-
de inte meningsfullt att nu förorda några sådana åtgärder som begärs i mo-
tionen. Motionsyrkandena avstyrks.
Inte heller yrkande 8 i motion Kr317 bör, enligt utskottets uppfattning, för-
anleda någon riksdagens ytterligare åtgärd. Även detta motionsyrkande av-
styrks således.
Ett framförande är offentligt när det sker på en plats dit allmänheten äger
tillträde. Även musik som spelas inom föreningar och liknande inte helt
slutna kretsar räknas som offentligt framförd, oavsett om tillställningarna
anordnas regelbundet eller tillfälligt och om publiken betalar entré eller ej.
Lika med offentligt framförande anses framförande som i förvärvsverksam-
het anordnas inför en större sluten krets, framför allt på större arbetsplatser
såsom t.ex. industrimusik. Syftet med att begränsa upphovsmannens rätt till
offentligt framförande är sålunda att från ensamrätten undanta framföranden
som sker inom privatlivet.
Eskil Erlandsson m.fl. (c, fp) menar i motion L805 att STIM ställer orimli-
ga krav på ersättning för den musik som framförs vid de ideella organisatio-
nernas och studieförbundens olika arrangemang. Motionärerna yrkar att
riksdagen skall begära förslag till ändring av upphovsrättslagen så att un-
dantag kan medges för ideella organisationer (yrkande 1). Vidare anförs i
motionen att upphovsrättsorganisationerna numera är så välorganiserade och
finansiellt starka att det inte längre finns några skäl för staten att vara eng
gerad i STIM:s verksamhet. Statens uppdrag att utse ordförande och styrel-
seledamöter i STIM bör därför enligt motionärerna slopas. I motionen begärs
ett tillkännagivande härom (yrkande 2).
Vad först gäller det i motionen upptagna spörsmålet om ideella organisa-
tioners avgifter till STIM vill utskottet peka på att regler om vissa situation
då offentliga framföranden får ske utan tillstånd och utan att ersättning utgår
för utnyttjandet av verken finns intagna i 21 § upphovsrättslagen. Där anges
att utgivna verk får framföras fritt om framförandet inte är det huvudsakliga,
om tillträdet är avgiftsfritt och om anordnandet sker utan förvärvssyfte. Den-
na inskränkning i det upphovsrättsliga skyddet gäller t.ex. vid framförande
av marschmusik vid militära parader, vid processioner eller vid olika andra
evenemang såsom idrottsevenemang och officiella högtidligheter. Musiken
kan i dessa sammanhang visserligen vara viktig men är emellertid inte det
huvudsakliga vid händelsen i fråga. Utanför bestämmelsens tillämpningsom-
råde faller däremot tillställningar där framförandet av verket utgör själva
ändamålet med arrangemanget. Exempel på sådana tillställningar är avgifts-
fria friluftsföreställningar och parkkonserter. Att publiken frivilligt erlägge
ett bidrag föranleder inte att framförandet anses avgiftsbelagt.
Andra inskränkningar i ensamrätten då utgivna verk får framföras fritt en-
ligt 21 § gäller vid undervisning, såsom studiecirkelverksamhet som sker
inom folkbildningsorganisationernas ram, samt vid gudstjänster. Inskränk-
ningarna i 21 § gäller inte sceniska verk och filmverk och ger inte rätt att
sända ut verken i radio eller TV. Genom en ändring i upphovsrättslagen år
1994 har vidare en tidigare inskränkning som gällde framföranden i allmän-
nyttigt syfte, den s.k. välgörenhetsbestämmelsen, utmönstrats (prop.
1992/93:214, bet. LU44).
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden med samma inriktning
som det nu aktuella (se bet. 1997/98:LU16 och 1998/99:LU8). I dessa sam-
manhang har utskottet erinrat om att upphovsrätten är en del av förmögen-
hetsrätten och att det upphovsrättsliga skyddet bl.a. ger upphovsmannen
ensamrätt att utnyttja det skyddade verket ekonomiskt. STIM förvaltar i sin
verksamhet de enskilda upphovsmännens ekonomiska rättigheter, vilka är att
se som upphovsmännens förmögenhetstillgångar. Enligt utskottets mening
borde det därför inte komma i fråga att genom ytterligare lagstiftningsåtgär-
der ingripa i upphovsmännens möjligheter i vissa fall att ta till vara sina
rättigheter. Vidare måste beaktas att Sverige är bundet av internationella
konventioner som begränsar konventionsstaternas möjligheter att inskränka
de rättigheter som tillkommer upphovsmän och innehavare av närstående
rättigheter. De bestämmelser om inskränkningar i upphovsrätten som lagen
redan i dag innehåller och de gränsdragningsproblem som därvid kan göra
sig gällande borde därför, enligt utskottets uppfattning, överlämnas till
rättstillämpningen.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker med det anförda
bifall till motion L805 yrkande 1.
Vad härefter gäller frågan om statens engagemang i STIM kan nämnas att
föreningens angelägenheter enligt stadgarna för STIM skall handhas av dess
styrelse. Denna består av nio ledamöter, varav regeringen utser ordföranden
och ytterligare två ledamöter. Övriga ledamöter utses av Föreningen Svenska
Tonsättare (FST), Föreningen Svenska Kompositörer Av Populärmusik
(SKAP) samt Svenska Musikförläggareföreningen (SMFF). Styrelsen är i
princip beslutför med sex ledamöter, dock skall alltid minst två av regeringen
utsedda ledamöter vara närvarande.
När ett likalydande motionsyrkande behandlades våren 1999 i betänkande
1998/99:LU8 erinrade utskottet om att frågan aktualiserats av Kulturutred-
ningen, som i sitt slutbetänkande (SOU 1995:84) Kulturpolitikens inriktning
föreslagit att staten i framtiden inte skulle utse ordförande eller ledamöter i
STIM:s styrelse. Enligt utredningen förlänade en sådan ordning organisatio-
nen ett drag av statlig instans som inte stämmer med dess roll som partsföre-
trädare för upphovsmännen. Kulturutredningens förslag beträffande STIM
erhöll emellertid ett blandat mottagande hos remissinstanserna, och någon
förändring av gällande ordning var, såvitt utskottet då hade sig bekant, inte
aktuell. Utskottet kunde för sin del inte finna några bärande skäl för att för-
orda ett minskat statligt engagemang i STIM. Tvärtom ansåg utskottet att den
marknadsdominans som följer med STIM:s verksamhet på området motive-
rade offentlig insyn med en fortlöpande och tillförlitlig granskning av verk-
samheten. Det faktum att STIM också tillämpar internationella konventions-
förpliktelser gör, enligt vad utskottet anförde, inte en statlig insyn i verksa
heten genom styrelserepresentation mindre motiverad. Då aktuella motioner
avstyrktes och riksdagen följde utskottet.
Utskottet har inte ändrat sin inställning beträffande frågan om regeringens
utseende av styrelserepresentanter i STIM och avstyrker yrkande 2 i motion
L805.
Arenarätt (droit de stade)
I upphovsrättslagen finns, som tidigare redovisats, bestämmelser om skydd
för vissa prestationer som, även om de inte kan betecknas som litterära eller
konstnärliga verk, har ett visst samband med sådan verksamhet och påkallar
skydd efter liknande principer som gäller för upphovsrätten. Sådana s.k.
närstående rättigheter ger musiker, sångare, skådespelare och andra utövande
konstnärer ett rättsligt skydd då de framför litterära eller konstnärliga verk.
Bestämmelserna, som återfinns i 45 § upphovsrättslagen, gäller endast ut-
övande konstnärer som framför litterära eller konstnärliga verk, exempelvis
reciterar en dikt, spelar ett musikstycke på ett instrument eller agerar i en
spelfilm. Framförandet måste sålunda avse ett verk, men det är utan betydel-
se om detta åtnjuter skydd eller inte. Skyddet omfattar däremot inte imitatö-
rer, akrobater, cirkus- eller varietéartister och inte heller idrottsutövare.
I motion L804 av Ingvar Svensson (kd) påpekas att arrangörer av idrotts-
evenemang saknar ett upphovsrättsligt skydd för den information som kring-
gärdar arrangemangen. Motionären vill därför se en utredning av möjligheten
att införa ett sådant skydd, en s.k. arenarättighet, exempelvis för sändnings-
rättigheterna till vissa idrottsevenemang. I motionen yrkas ett tillkännagivan-
de med denna innebörd.
Inom vissa utländska rättsordningar finns ett skydd även för framföranden
som inte avser litterära eller konstnärliga verk. Ett sådant skydd, en s.k. dro
de stade (arenarätt), förbjuder oauktoriserad fixering och överföring av ex-
empelvis sportprestationer (se H. Olsson, Upphovsrättslagstiftningen. En
kommentar, 1996, s. 258, samt M. Koktvedgaard och M. Levin, Lärobok i
immaterialrätt, 1993, s. 59). I Sverige har vid olika tillfällen diskuterats
huruvida man borde utvidga skyddet på sätt som skett på vissa håll i utlandet.
Vid upphovsrättslagens tillkomst ansågs emellertid ett sådant skydd inte
lämpligt (se NJA II 1961 s. 300 respektive 304), och i samband med 1986 års
lagstiftning om en förstärkning av skyddet för de närstående rättigheterna
(prop. 1985/86:79, bet. LU32) hänvisades till att artister och andra utövare
som saknar upphovsrättsligt skydd i allmänhet kontraktsvägen kan skaffa sig
garantier mot att obehöriga upptagningar sker av deras prestationer.
Enligt utskottets mening har varken i motionen eller annorledes framförts
några bärande skäl för att man i nuläget i Sverige skall överväga införande av
ett nytt immaterialrättsligt skydd i enlighet med motionärens önskemål. De
antaganden som gjordes år 1986 om möjligheterna för utövare som saknar
upphovsrättsligt skydd att avtalsvägen få till stånd garantier mot obehöriga
upptagningar var, såvitt utskottet kan bedöma, riktiga. Utskottet har inte
heller funnit att frågan om droit de stade är aktuell inom EU eller i något
annat internationellt sammanhang. Motion L804 bör därför, enligt utskottets
mening, inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd. Motionen av-
styrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande skyddet för immateriella rättigheter
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:L802 yrkandena 1 och 2
samt 1999/2000:T210 yrkande 52,
2. beträffande översättning av patentansökningar
att riksdagen avslår motion 1999/2000:L807,
3. beträffande bruksmodellskydd
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:L801, 1999/2000:L808
yrkande 2, 1999/2000:N273 yrkande 2 och 1999/2000:N384 yrkande
13,
res. 1 (m, kd, c, fp)
4. beträffande svensk patentdatabas
att riksdagen avslår motion 1999/2000:L808 yrkande 1,
res. 2 (c)
5. beträffande biotekniska uppfinningar
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:L803 yrkandena 1 och 2,
1999/2000:U512 yrkande 17, 1999/2000:MJ222 yrkande 14,
1999/2000:MJ513 yrkande 12 samt 1999/2000:N382 yrkande 9,
res. 3 (v, kd, c)
6. beträffande upphovsrätten i informationssamhället
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:T210 yrkande 51 och
1999/2000:T717 yrkande 18,
7. beträffande kopiering för enskilt bruk
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:L806 yrkandena 1 och 2
samt 1999/2000:Kr317 yrkande 8,
res. 4 (m, kd, fp)
8. beträffande offentliga framföranden
att riksdagen avslår motion 1999/2000:L805 yrkande 1,
res. 5 (c)
9. beträffande STIM
att riksdagen avslår motion 1999/2000:L805 yrkande 2,
res. 6 (m, kd, c, fp)
10. beträffande arenarätt
att riksdagen avslår motion 1999/2000:L804.
Stockholm den 11 april 2000
På lagutskottets vägnar
Tanja Linderborg
I beslutet har deltagit: Tanja Linderborg (v), Rolf
Åbjörnsson (kd), Marianne Carlström (s), Stig
Rindborg (m), Karin Olsson (s), Henrik S Järrel
(m), Nikos Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström
(m), Marina Pettersson (s), Christina Nenes (s),
Tasso Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit
Adolfsson (m), Anders Berglöv (s), Viviann Gerdin
(c), Ana Maria Narti (fp) och Raimo Pärssinen (s).
Reservationer
1. Bruksmodellskydd (mom. 3)
Rolf Åbjörnsson (kd), Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Elizabeth
Nyström (m), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Viviann Gerdin (c)
och Ana Maria Narti (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "När utskottet"
och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Som redovisats tidigare finns ett bruksmodellskydd i de flesta andra euro-
peiska länder. Enligt utskottets mening är det angeläget, särskilt från de små
och medelstora företagens utgångspunkter, att man också i Sverige får till
stånd ett enklare skydd än patent för vissa uppfinningar.
När utskottet förra våren behandlade motionsyrkanden med samma inrikt-
ning som de nu aktuella (bet. 1998/99:LU14) hänvisade utskottet till pågåen-
de arbete inom EU och fann det inte påkallat med några särskilda åtgärder
från riksdagens sida. De då aktuella motionerna avstyrktes. När nu motions-
yrkanden med samma inriktning aktualiseras vill utskottet för sin del stryka
under angelägenheten av att man från den svenska regeringens sida verkar
för dels att arbetet inom EU påskyndas, dels att EG-direktivet får en sådan
utformning att bruksmodellskyddet blir ett effektivt och ett i praktiken an-
vändbart immaterialrättsligt institut för små och medelstora företag.
Vad utskottet sålunda anfört, med anledning av motionerna L801, L808
yrkande 2, N273 yrkande 2 och N384 yrkande 13, bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande bruksmodellskydd
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:L801,
1999/2000:L808 yrkande 2, 1999/2000:N273 yrkande 2 och
1999/2000:N384 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. Svensk patentdatabas (mom. 4)
Viviann Gerdin (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Mot bak-
grund" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet är ense med motionären om att PRV:s arbete med utvecklingen
inom IT-området bör ha hög prioritet. Arbetet med en fullständig svensk
patentdatabas bör, enligt utskottets mening, påskyndas i syfte att snarast
möjligt få till stånd ett system med möjligheter till fritextsökning som kan
göra hela det svenska patentunderlaget tillgängligt för innovatörerna.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med bifall till motion L808 yrkande
1, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande svensk patentdatabas
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:L808 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "På utskottets"
och på s. 13 slutar med "yrkande 17" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det på goda grunder skäl att ifrågasätta rät-
ten att patentera och äga livsformer. Detta är i grunden en fråga om etik och
om praktiskt ansvar. Patentsystemet är nämligen inte lämpat för det levande
området, då det bidrar till osunda maktförhållanden och riskerar att bli en
hämsko för teknikens positiva utveckling. Livspatent kan sålunda fördröja
snarare än gynna vetenskapliga framsteg, eftersom det fria utbytet inom
forskarvärlden härigenom hindras. En ordning med rätt till patent på livsfor-
mer innebär också, enligt utskottets mening, ett hot mot viktiga delar av den
biologiska mångfalden och mot kulturarvet. En följd av EG-direktivet om
patent på livsformer är att den gentekniska växtförädlingen gynnas ekono-
miskt framför traditionell växtförädling.
De nationella reglerna och de internationella överenskommelserna på ifrå-
gavarande område bör mot den nu angivna bakgrunden ses över med inrikt-
ningen att det inte skall vara möjligt att ta patent på och äga livsformer. Som
ett första steg bör Sverige verka för att direktivet om patent på biotekniska
uppfinningar rivs upp, t.ex. genom att stödja Nederländernas talan vid EG-
domstolen. Vidare bör Sverige verka internationellt, såväl inom EU som
inom Europeiska patentorganisationen (EPO) och Världshandelsorganisatio-
nen (WTO), för att motverka patent på livsformer. Det finns också all anled-
ning att försöka få till stånd en konvention som förbjuder patenträtt på livs-
former.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med bifall till motionerna L803 yr-
kandena 1 och 2, MJ513 yrkande 12, MJ222 yrkande 14, N382 yrkande 9
samt U512 yrkande 17, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande biotekniska uppfinningar
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:L803 yrkandena 1
och 2, 1999/2000:U512 yrkande 17, 1999/2000:MJ222 yrkande 14,
1999/2000:MJ513 yrkande 12 samt 1999/2000:N382 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Kopiering för enskilt bruk (mom. 7)
Rolf Åbjörnsson (kd), Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Elizabeth
Nyström (m), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m) och Ana Maria Narti
(fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Mot bak-
grund" och på s. 19 slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följan-
de lydelse:
Motionärerna i motion L806 pekar, enligt utskottets mening, på ett viktigt
tilltagande upphovsrättsligt problem. Mycket talar nämligen för att den in-
skränkning i upphovsrätten som anges i 12 § upphovsrättslagen åberopats för
mångfaldiganden som många gånger ligger utanför det egentliga privatlivets
sfär. Den tekniska utveckling som skett sedan upphovsrättslagens tillkomst
har bidragit härtill genom att radikalt ändra förutsättningarna för framställ-
ning av exemplar för enskilt bruk
Särskilt svåra konsekvenser får kopieringen inom utbildningssektorn, där
studenter i allt högre grad väljer att kopiera sin kurslitteratur i stället för
köpa den. På sikt kan tillgången på kvalificerad akademisk litteratur vara
hotad. Lärare och sakkunniga måste få rimlig ersättning för sitt arbete med
författandet av kurslitteratur. I annat fall skrivs inga läroböcker, och ingen
kurslitteratur kommer att finnas till hands. Om läroböcker inte säljs i till-
räckliga upplagor kommer förlagen inte längre att kunna tillhandahålla
kurslitteratur i tillräcklig omfattning.
Utskottet ser med allvar på utvecklingen. Trots detta är utskottet inte berett
att inom ramen för förevarande ärende förorda förslag till lagändringar, även
om utskottet delar motionärernas uppfattning att lagen är otydlig vad gäller
frågan om i vilken utsträckning litteratur kan kopieras. I frågan om vilka
lagändringar som bör komma till stånd bör riksdagen, enligt utskottets me-
ning, nu i första hand avvakta vad det pågående arbetet inom EU med direk-
tivet om upphovsrätten i informationssamhället kan leda till.
Däremot anser utskottet, i likhet med motionärerna, att det är angeläget
med en kartläggning dels av omfattningen av den otillåtna kopieringen, dels
av vilka konsekvenser som denna för med sig. Resultatet av en sådan kart-
läggning kan sedan läggas till grund för en bedömning av vilka lagstiftnings-
åtgärder som kan vara påkallade. Det bör ankomma på regeringen att omgå-
ende föranstalta om en sådan kartläggning och sedan i lämpligt sammanhang
redovisa resultatet för riksdagen.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med bifall till motion L806 yrkan-
de 1, som sin mening ge regeringen till känna. Ställningstagandet innebär att
utskottet avstyrker bifall till yrkande 2 i samma motion.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande kopiering för enskilt bruk
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:L806 yrkande 1
samt med avslag på motionerna 1999/2000:L806 yrkande 2 och
1999/2000:Kr317 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
5. Offentliga framföranden (mom. 8)
Viviann Gerdin (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Utskottet har"
och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning om värdet av det arbete som på
ideell basis bedrivs av olika föreningar och studieförbund när det gäller att g
musikkulturen en vidare spridning. Mot den bakgrunden ter sig, som motio-
närerna påpekar, upphovsmännens krav på ersättning för olika musikarran-
gemang som anordnas av organisationerna ofta både onödiga och orimliga. I
stället framstår det, enligt utskottets mening, som rimligt att nu införa en
lagstadgad inskränkning i upphovsrätten som avser ideella organisationers
och studieförbunds olika arrangemang. Regeringen bör återkomma till riks-
dagen med förslag i enlighet härmed.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen, med bifall till motion L805 yr-
kande 1, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande offentliga framföranden
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:L805 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. STIM (mom. 9)
Rolf Åbjörnsson (kd), Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Elizabeth
Nyström (m), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Viviann Gerdin (c)
och Ana Maria Narti (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "När ett" och
på s. 21 slutar med "motion L805" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning om att det statliga engagemang-
et i STIM:s styrelse rimmar illa med den hårdnande attityd som STIM på
senare tid intagit i förhållande till de ideella organisationerna. Upphovs-
rättsorganisationerna är dessutom numera så välorganiserade och finansiellt
starka att det inte längre finns någon egentlig anledning för staten att vara
engagerad i verksamheten. Det kan till och med ifrågasättas om inte statens
starka roll i STIM ger föreningen en alltför tydlig myndighetskaraktär. Enligt
utskottets mening skulle mot denna bakgrund en lämpligare ordning vara att
regeringen avstår från att utse ledamöter i STIM:s styrelse.
Vad utskottet nu anfört i fråga om regeringens utseende av styrelserepre-
sentanter i STIM bör riksdagen, med bifall till motion L805 yrkande 2, som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande STIM
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:L805 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Skyddet för immateriella rättigheter
Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Elizabeth Nyström och Berit Adolfsson (alla
m) anför:
Vi delar de synpunkter som förts fram i motion L802 om att den lagstiftning
som finns och som är avsedd att skydda upphovsmännen är svårtillämpad,
och att det är svårt för upphovsmännen att få sina verk skyddade mot exem-
pelvis plagiering. Enligt vår mening kan effektiviteten i den nuvarande lag-
stiftningen ifrågasättas. Vi har emellertid slutligen stannat för att inte rese
vera oss till förmån för de motioner som tar upp frågor om förstärkningar av
det immaterialrättsliga skyddet. Från vårt håll vill vi i stället avvakta och s
vad EG-kommissionens grönbok om bl.a. pirattillverkning på den inre mark-
naden kan leda till.
2. Biotekniska uppfinningar
Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Elizabeth Nyström (m), Berit
Adolfsson (m) och Ana Maria Narti (fp) anför:
Biogenetiken är en av nutidens viktigaste arenor för förnyelse och framsteg.
Vi vet i dag att de uppfinningar och innovationer som ledde till de elektro-
niska kommunikationernas födelse redan har blivit en hävstång för omdaning
över jordklotet. Biogenetiken betraktas av många tänkare som en ännu vikti-
gare motor för utveckling.
Det är därför av yttersta vikt att den politiska debatten inte på något sätt
ger näring till obefogad misstro för forskarnas vardagliga arbete och inte
sprider skräck för den industri som växer ur denna nya kunskap. Sverige har
under lång tid erhållit en särskilt stark ställning i forskning knuten till med
cinsk vetenskap och läkemedelsproduktion; för landet är det avgörande att
denna skapande tradition inte försvagas nu, när de mycket rika amerikanska
forskningscentrumen redan investerar astronomiska belopp i biogenetiken.
Klimatet i vilket den nya kunskapen diskuteras och planeras kan bli livsvik-
tigt för landets framtid.
Därför vill vi påpeka att uttrycket "patent på liv" är för otydligt och för
grovt för att tillfredsställa nutidens behov av rationell debatt angående den
nya vetenskapens etiska gränser. Också den redan existerande och av alla
erkända växtförädlingsrätten är en form av patent på liv och ingen har hittills
kommit på tanken att förbjuda den.
Vi vill också understryka att noggrant övervägda insatser görs inom Euro-
peiska unionen i syfte att fastställa etiska regler för biogenetiken, regler so
grundas på respekt för den mänskliga värdigheten. Att i detta sammanhang
måla upp skräckinjagande bilder av forskare och företag som enligt vissa
uttalanden hotar bidra till mänsklighetens och naturens undergång är anting-
en uttryck för en vidskeplig rädsla för nyvunna kunskapsrön eller resultat av
kallt kalkylerad populism.
Gränsdragningen för patenträttens omfattning på det biotekniska området
definieras och omdefinieras ständigt bl.a. i Europeiska unionens ställningsta-
ganden. Kunskap om människans och djurens existerande och levande mik-
rostrukturer bör inte patenteras. Patent på detta område skulle ge upphov till
hinder för den fria forskningen och underlätta ohederlig konkurrens. Men att
förbjuda patent på all tillämpning av biogenetiska uppfinningar betyder
ingenting annat än att frånta forskningen alla investeringar som kommer från
det privata näringslivet. Detta skulle utan tvekan leda till ödesdigra resultat
eftersom enbart offentlig subventionering inte kan bära de stora kostnader
som biogenetikens frammarsch kräver.