I betänkandet behandlas prop. 1998/99:131 Ny svensk
filmpolitik samt motioner som väckts med anledning
av propositionen.
Ett förslag att begreppet kvalitetsfilm skall
definieras avstyrks med hänvisning bl.a. till den
konstnärliga friheten. Likaledes avstyrks förslag om
att Filminstitutet skall initiera en etisk
diskussion, som skall bli vägledande för
filmsatsningar i alla led. Utskottet anser att
Filminstitutet inte bör styra eller censurera det
konstnärliga innehållet i filmerna, vilket inte
hindrar att institutet för en diskussion med
filmkonstnärer m.fl. i etiska och andra ämnen. Även
ett yrkande om att filmpolitiken gentemot barn skall
förnyas i takt med den snabba tekniska utvecklingen
avstyrks. Utskottet anser att det är självklart att
de framtida insatserna för filmen vid behov kommer
att anpassas till den verklighet vi lever i.
Utskottet avstyrker också ett yrkande om bredbands-
teknikens påverkan på filmdistributionen och
förutsätter att regeringen och Filminstitutet noga
följer utvecklingen inom IT-området och vilka
effekterna kan bli för landets biografer.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ett
samlat filmavtal, vilket innebär att alla
filmpolitiska stöd som hanteras av Filminstitutet
skall regleras i ett avtal, 2000 års filmavtal, som
träffades våren 1999 mellan företrädare för staten,
filmbranschen, Sveriges Television AB och TV 4 AB.
Ett förslag från Kristdemokraterna som syftar till
att riksdagen - inför ett eventuellt kommande avtal
- först skall besluta om de yttre ramarna avstyrks.
Utskottet framhåller bl.a. att filmavtalet är ett
frivilligt avtal och att regeringens
förhandlingsposition gentemot övriga avtalsparter
skulle kunna försämras, om riksdagen i förväg drar
upp detaljerade riktlinjer för avtalet.
Några yrkanden avstyrks med hänvisning till att de
frågor som motionärerna tar upp är avtalsbundna. Det
gäller förslag om ett ökat stöd till produktion av
långfilm för barn och ungdom samt förslag att stödet
till regionala resurscentrum för film och video
skall anges i fast krontal samt att det sistnämnda
stödet skall få användas till långfilmsproduktion.
Även förslag om att riksdagen skall uttala sig om
inrättande av en fast barnfilmskonsulenttjänst
avstryks. Utskottet anser att det är naturligt att
formuleringar i propositionen om barnfilmens
ställning m.m. skall vara vägledande för
Filminstitutet. Krav på forskning kring barns och
ungdomars filmkonsumtion avstyrks med hänvisning
till forskningens frihet. Utskottet avstyrker även
förslag, som syftar till att hela landet skall
täckas av regionala organisationer på filmområdet,
och uttalar att det ankommer på regionala och lokala
huvudmän att ta initiativ till inrättande av nya
resurscentrum. Vidare avstyrks ett yrkande om att
det skall vara möjligt för regionala resurscentrum
att vara producenter, en fråga som riksdagen -
enligt utskottets uppfattning - inte bör uttala sig
om.
Ett motionsförslag som syftar till att regeringen
borde haft större precision och konkretion då det
gäller funktionshindrades tillgång till film
avstyrks med hänvisning dels till att medel genom
2000 års filmavtal avsätts för att göra film mer
lättillgänglig för funktionshindrade, dels till att
betydande insatser görs från statens sida då det
gäller tillgängligheten till offentliga lokaler. Med
hänvisning till att beredningen av ett pågående
utredningsförslag inte bör föregripas avstyrker
utskottet ett motionsyrkande om ökat samarbete
mellan bl.a. Sveriges Television och Filminstitutet
då det gäller bevarande och vård av det
filmkulturella arvet.
Utskottet förutsätter att Filminstitutet så långt
det är möjligt tillämpar öppenhet i sin verksamhet
och avstyrker därmed ett förslag att institutet
skall omfattas av handlingsoffentlighet. Utskottet
har i princip inte något att invända mot förslag som
syftar till att en oberoende översyn skall göras av
Filminstitutet, men anser att det inte är motiverat
att ta ett sådant initiativ nu, varför sådana
motionsförslag avstyrks.
Förslag som innebär att staten skall ha möjlighet
att satsa extra medel på filmområdet utanför
filmavtalet avstyrks. Utskottet uttalar bl.a. att
regeringen självklart har möjlighet att i sitt
budgetarbete föreslå riksdagen särskilda satsningar
på detta område. Utskottet avstyrker även förslag
som syftar till att Sveriges Television med
bibehållen medelstilldelning skall sälja ut en av
sina kanaler, vilket enligt förslaget skulle kunna
stärka svensk filmkultur. Utskottet anser bl.a. att
ett förverkligande av förslaget skulle innebära en
väsentlig minskning av mångfalden i TV-utbudet.
Slutligen avstyrks ett förslag om att en fristående
film- och TV-fond skall inrättas. Utskottet anser
att regeringens överväganden med anledning av ett
utredningsförslag om inrättande av en sådan fond
inte skall föregripas.
Till betänkandet har fogats nio reservationer och
fyra särskilda yttranden.
Propositionen
I proposition 1998/99:131 Ny svensk filmpolitik
föreslår regeringen (Kulturdepartementet) att
riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om ett
samlat filmavtal (prop. avsnitt 5).
Motionerna
1999/2000:Kr1 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
samordning av vården av det svenska filmkulturarvet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om möjligheten att
förstärka svensk kvalitetsfilmproduktion genom att
frigöra resurser vid en omstrukturering av den
allmänägda TV-verksamheten.
1999/2000:Kr2 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om samlat filmavtal,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
en kvalitetsdefinition som ligger till grund för
begreppet kvalitetsfilm och som föreläggs riksdagen
för diskussion och beslut,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det etiska ansvaret
och Filminstitutets roll beträffande detta,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om medelsavsättning
från fonderna för förhandsstöd till långfilm för
barn och ungdom,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en
särskild barnfilmskonsulent,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av
mera forskning kring barns och ungdomars konsumtion
av film,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om regionalt stöd,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ökad tillgänglighet
till film för funktionshindrade,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en oberoende översyn
av Filminstitutet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
handlingsoffentlighet för delar av Filminstitutets
verksamhet.
1999/2000:Kr3 av Lennart Kollmats och Kenth Skårvik
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Filminstitutets
inflytande och särställning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en fristående film-
och TV-fond,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om filmpolitiken
gentemot barn och ungdom,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utvecklingen av
regionala satsningar och formerna för stöden till
regionernas filmverksamhet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bredbandsteknikens
påverkan på distributionen av film och biografernas
eventuellt förändrade villkor.
1999/2000:Kr4 av Birgitta Sellén m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att staten bör ha en
beredskap för att stärka insatserna till barn- och
ungdomsvisningar, visningsorganisationer och
regional verksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att staten även
fortsättningsvis utanför avtalets ram skall kunna
genomföra särskilda satsningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att hela
landet kan täckas av regionala organisationer och
att Svenska Filminstitutets stödverksamhet på sikt
bör överföras till dessa regionala organisationer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om de regionala
resurscentrumens möjlighet att använda det statliga
stödet till långfilmsproduktion,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ett regionalt
resurscentrum även kan stå som producent för ett
filmprojekt, oavsett om detta avser lång-, kort-
eller dokumentärfilm.
Ärendets beredning
Skrivelser med anledning av
propositionen har ingivits av Film
på Gotland, Gotlands kommun och
Oberoende Filmares Förbund (OFF).
Under ärendets beredning har
företrädare för Oberoende Filmares
Förbund uppvaktat utskottet samt
överlämnat ytterligare en skrivelse
om vissa frågor i filmavtalet.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen ges en beskrivning av den
avtalsmodell inom svensk film som sedan år 1963
finns i Sverige och som innebär att staten träffat
avtal med olika parter om filmproduktion m.m.
Avtalskretsen har under åren både utökats och
minskats. Likaså har förändringar gjorts då det
gäller stödändamålen. Förutsättningarna för en
fortsatt avtalsmodell för finansiering av stödet
till svensk filmproduktion liksom förutsättningarna
för en finansiering utan avtal har på regeringens
uppdrag utretts av en särskild utredare som lämnat
förslag i betänkandet Ny svensk filmpolitik (SOU
1998:142). En komplettering till betänkandet har
våren 1999 utarbetats inom Kulturdepartementet och
presenterats i en promemoria, benämnd
Publikrelaterat filmstöd.
Inriktningen på insatserna för filmen som de
presenterades av regeringen i propositionen om
kulturpolitik (prop. 1996/97:3) ligger fast. Ett
tillägg har gjorts som innebär att kvinnliga
filmskapares villkor bör förbättras.
Regeringen anser att avtalsmodellen bör gälla även
fortsättningsvis och hemställer att riksdagen skall
godkänna vad regeringen föreslår om ett samlat
filmavtal, innebärande att alla filmpolitiska stöd
som hanteras av Filminstitutet skall regleras i 2000
års filmavtal. Därmed upphör den nuvarande
uppdelningen mellan å ena sidan stöd till svensk
filmproduktion m.m. som finansieras och regleras i
1993 års finansieringsvtal och å andra sidan den
filmkulturella och regionala verksamhet som
finansieras av staten och som regleras utanför
avtalets ramar. Avtalet, som träffades under våren
1999 mellan företrädare för staten, filmbranschen
och TV-företagen Sveriges Television AB (SVT) och TV
4 AB (TV 4), skall träda i kraft den 1 januari 2000
och gälla t.o.m. den 31 december 2004. Avtalet har
från statens sida ingåtts med förbehåll för
regeringens godkännande. En förutsättning för
avtalets giltighet är att Europeiska gemenskapens
kommission godkänner de stödformer som anges i
avtalet. Det av parterna ingångna avtalet bifogas
som bilaga till betänkandet.
2000 års filmavtal innehåller såväl förändringar
som förstärkningar av nuvarande filmpolitiska stöd.
Staten skall - under förutsättning att riksdagen
fattar erforderliga beslut - lämna ett årligt bidrag
till Stiftelsen Svenska Filminstitutet
(Filminstitutet) på 200,5 miljoner kronor, en ökning
med 62,6 miljoner kronor i jämförelse med de medel
som anvisats för år 1999. Biografavgiften skall även
fortsättningsvis vara 10 % av
bruttobiljettintäkterna vid föreställningar. SVT och
TV 4 skall vardera årligen bidra med minst 38
miljoner kronor respektive 7,2 miljoner kronor.
Regeringen beräknar att intäkterna till
Filminstitutet år 2000 kommer att uppgå till 385
miljoner kronor, dvs. en ökning med drygt 100
miljoner kronor jämfört med innevarande år.
Intäkterna beräknas bli fördelade med 207 miljoner
kronor till produktionsstöd till svensk film, 91
miljoner kronor för distribution och visning av film
i hela landet och 87 miljoner kronor till den
filmkulturella verksamheten i avtalet.
Regeringen bedömer att filmpolitikens huvuduppgift
att främja produktion och distribution av svensk
kvalitetsfilm bör ha större förutsättningar att
förverkligas genom 2000 års filmavtal mellan staten
och berörda branscher.
Regeringen anser att det inte finns formella
förutsättningar att låta Filminstitutets verksamhet
omfattas av handlingsoffentlighet men förutsätter
att institutet ändå tillämpar största möjliga
öppenhet i sin verksamhet.
Inriktningen på insatserna för filmen (avsnitt 4)
Då det gäller inriktningen på insatserna för filmen
gör regeringen bedömningen att de samlade insatserna
för filmen bör förstärkas och att huvuduppgiften bör
vara att främja produktion och distribution av
svensk kvalitetsfilm. Inriktningen på de framtida
insatserna för filmen bör, menar regeringen, vara
att
- upprätthålla och utveckla värdefull
svensk filmproduktion i samverkan med berörda
branscher,
-
- säkerställa tillgången till ett brett
utbud av värdefull film i olika visningsformer i
hela landet,
-
- upprätthålla och utveckla biografens roll
som kulturell mötesplats i hela landet och medverka
till att biopubliken långsiktigt ökar,
-
- ge fler, främst barn och ungdomar,
möjlighet till eget skapande med film och andra
medier för rörliga bilder,
-
- regionalt och lokalt stärka filmens roll
i kulturlivet, särskilt med tanke på barn och
ungdom,
-
- förbättra kvinnliga filmskapares villkor,
-
- bevara filmer och material av film- och
kulturhistoriskt intresse och i ökad utsträckning
tillgängliggöra dem för forskning och allmänhet
samt att
-
- upprätthålla och utveckla det
internationella utbytet och samarbetet på
filmområdet (prop. s. 11).
-
Utskottet konstaterar att den huvudsakliga
inriktningen då det gäller insatserna för filmen
presenterades för riksdagen redan hösten 1996 i den
kulturpolitiska propositionen (prop. 1996/97:3). Nu
liksom då anser utskottet att det är glädjande att
inriktningen på de framtida insatserna för filmen
ses som en del av kulturpolitiken i stort. Det utgör
ett klart erkännande av filmens ställning i
kulturlivet. Än en gång vill utskottet understryka
betydelsen av att Sverige med sin förhållandevis
ringa folkmängd förmår bibehålla och hävda sin
filmkulturella identitet genom en livaktig inhemsk
filmproduktion. Utskottet vill även upprepa att det
är av lika stor betydelse att den inhemska
produktionen får goda möjligheter att nå ut till
publiken i hela landet. (Jfr bet. 1996/97:KrU1 s.
96.) Vidare anser utskottet - med hänvisning till
den manliga dominans som råder bland filmskapare som
erhållit produktionsstöd - att det tillägg som
gjorts beträffande kvinnliga filmskapares villkor är
välkommet.
Motionärerna bakom motion Kr2 (kd) framhåller att en
utgångspunkt för inriktningen på insatserna för
filmen är att svensk kvalitetsfilm skall erhålla
stöd. Det räcker emellertid inte att markera att
kvalitet har en avgörande betydelse. Begreppet
"kvalitet" måste tydliggöras. Regeringen bör därför
snarast återkomma till riksdagen med förslag till en
definition som skall ligga till grund för begreppet
"kvalitetsfilm" (yrkande 2).
Utskottet konstaterar att kvalitetsbegreppet
ingalunda är entydigt. Det kan t.ex. i lika hög grad
handla om konstnärlig kvalitet som om teknisk
kvalitet och upplevd kvalitet. Uppfattningen om vad
som är kvalitet förändras ständigt. Nyskapande
verksamhet bryter ofta mot gammal uppfattning om vad
som är kvalitet. Tankar kring kvalitetsbegreppet har
utvecklats bl.a. i Kulturutredningens betänkande
Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84) s. 88.
Utskottet erinrar om att ett av de kulturpolitiska
målen, som fastställts av riksdagen, syftar till
bl.a. konstnärlig förnyelse och kvalitet. Något
politiskt ställningstagande till innehållet i
kvalitetsbegreppet har inte gjorts. Enligt
utskottets uppfattning är det - med hänvisning bl.a.
till den konstnärliga friheten - inte lämpligt att
riksdagen fastställer en definition av
kvalitetsbegreppet. Självklart får ett sådant
ställningstagande inte hindra att politiker - liksom
alla andra medborgare - diskuterar
kvalitetsbegreppet. Det är också lika självklart att
filmkonsulenterna och övriga ansvariga vid
Filminstitutet i sin yrkesutövning följer den
konstnärliga och tekniska utvecklingen på film-
området och att de därmed har goda möjligheter att
ständigt hålla diskussionen levande om
kvalitetsbegreppets innehåll.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionsyrkandet.
I samma motion, Kr2 (kd), sägs att det i mötet
mellan film och publik uppstår en etisk dimension
och ett etiskt ansvar. Med yttrandefriheten, som är
en viktig förutsättning för demokratin, följer ett
ansvar för andra människor. Öppenhet och tolerans
men också respekt för andra människors integritet
och livsåskådning måste vara grundläggande vid all
konstutövning. I Filminstitutets kulturella ansvar
bör ingå att institutet initierar en diskussion i
detta hänseende (yrkande 3).
Filmen är ett medium som har möjlighet att nå en
mycket stor publik och därmed få ett genomslag som
inte gäller för alla konstarter. Det nu aktuella
motionsyrkandet synes syfta till att Filminstitutet
skall starta en etisk diskussion, som kan bli
vägledande för filmsatsningen i alla led. Enligt
utskottets synsätt ankommer det främst på
upphovsmännen att själva ansvara för det etiska
innehållet i sina verk. Vidare ankommer det på
upphovsmännen och andra bidragsmottagare att hålla
en etisk diskussion levande. Även kritiker,
filmvetare, samhällsdebattörer m.fl. kan medverka
som samtalsparter i offentliga och slutna samtal i
dessa frågor. Filminstitutet bör inte styra eller
censurera det konstnärliga innehållet i filmerna.
Detta innebär dock inte något hinder för institutet
att t.ex. i seminarieform samla filmkonstnärer m.fl.
för en diskussion i etiska och andra ämnen.
Motionsyrkandet avstyrks därmed.
Motionärerna bakom motion Kr3 (fp) anför att
satsningar på barn och ungdom är viktiga, särskilt
på filmområdet. Barn och ungdom är storkonsumenter
av film och bör få tillgång till kvalitetsfilm samt
ges verktyg att kritiskt bedöma det som visas.
Motionärerna föreslår att filmpolitiken gentemot
barn och ungdom skall förnyas i takt med den snabba
utvecklingen (yrkande 3).
I likhet med motionärerna anser utskottet att
satsningar som riktar sig till barn och ungdomar
inom filmområdet - liksom inom andra kulturområden -
är viktiga. Av den nu framlagda propositionen
framgår också att barn och ungdomar uppmärksammats i
filmavtalet och att betydande ekonomiska resurser
avser verksamhet som riktar sig till denna grupp.
Liksom motionärerna anser utskottet att
skolbioverksamheten har en stor betydelse. En
skolbioföreställning kan i bästa fall ge upphov till
ett livslångt intresse för film hos publiken och
utgöra en utgångspunkt för värdefulla samtal och
diskussioner. Även satsningarna på regionala
resurscentrum riktar sig i hög grad till barn och
ungdom och syftar bl.a. till att främja ungas
skapande med rörliga bilder. Sammantaget torde de
filmpolitiska insatserna kunna bidra bl.a. till ett
kritiskt tänkande hos de unga. Även skolan, AV-
centraler och bibliotek har viktiga roller
härvidlag.
Givetvis är den inriktning på insatserna för filmen
som presenteras i propositionen inte avsedd att vara
ett för all framtid statiskt instrument. Den snabba
utveckling som omnämns i motionen äger främst rum
inom det tekniska området och kan få konsekvenser
som vi i dag inte kan överblicka. Exempelvis kan
bredbandsteknik och storbildsvideo komma att
innebära förbättrade möjligheter för distribution av
film i hela landet. Det är för utskottet självklart
att inriktningen på de framtida insatserna för
filmen efter hand kommer att ses över och vid behov
anpassas till den verklighet som vi lever i. Hänsyn
bör då tas till hela publikgruppen, dvs. även barn
och unga.
Förslaget påkallar inte någon riksdagens åtgärd.
Yrkandet avstyrks.
I motion Kr3 (fp) sägs att teknikutvecklingen kommer
att innebära en ny tillvaro för biograferna.
Motionärerna efterlyser ett resonemang i
propositionen om hur t.ex. bredbandstekniken kan
påverka distributionen av film. Yrkandet synes syfta
till att ett sådant resonemang skall ligga till
grund för den statliga filmpolitikens inriktning.
Snart torde film kunna sändas digitalt till
storstäderna och till stora biografer med många
salonger, anför motionärerna, som också frågar sig
hur mindre biografer - med kanske endast en salong -
skall kunna leva upp till de goda intentionerna i
filmpolitiken (yrkande 5).
Frågan om utbyggnaden av bredbandstekniken har hög
aktualitet. En särskild utredare överlämnade
tidigare i år sitt betänkande Bredband för tillväxt
i hela landet (SOU 1999:85) till regeringen. I
betänkandet finns en beskrivning av IT-
infrastrukturen i Sverige. Bl.a. sägs att dagens
ledningsnät, särskilt på stomnätsnivå, anses vara
mycket omfattande. Men behovet av bredbandstjänster
och andra nya och utökade tjänster kräver nät med
större kapacitet än vad dagens infrastruktur kan
erbjuda. Särskilt är bristen kännbar i accessnätet,
dvs. den del av nätet som ligger närmast slutkunden.
Marknadskrafterna prioriterar genomgående
tätbebyggda delar av landet där uppskattningsvis 70
% av landets befolkning bor. Ett nytt stomnät som
når alla Sveriges kommuners respektive centralort
tycks inte kunna motiveras på rent kommersiella
grunder, något som än mindre gäller ett nytt
accessnät som når alla hushåll och företag (s.
14-15). Utredaren anser att IT-infrastrukturen för
höghastighetskommunikation skall vara väl utbyggd
och att tillgången till bredband skall vara lika god
i glesare bebodda delar av landet som i mer
tätbefolkade delar (s. 18). Ett av förslagen i
utredningen innebär att staten skall ta initiativ
till att samordna kommunerna inför byggandet av ett
stomnät med öppen bredbandsledning i syfte att
förverkliga att alla kommuners huvudorter förbinds
med varandra och med omvärlden (s. 20). Betänkandet
remissbehandlas för närvarande.
Motionärernas tankar om en ny distributionsform för
filmen kan mycket väl komma att bli verklighet inom
en inte alltför avlägsen framtid. Dock bör sägas att
bredbandstekniken i sig inte utgör en risk för
ojämlikhet mellan små och stora biografer under
förutsättning att den är utbyggd i landet och
således finns att tillgå. Vidare är det svårt att ha
en uppfattning om utbyggnadstakten och behovet av
tekniken.
Utbyggnaden av bredbandskommunikationen kan komma
att innebära att biografer belägna i mindre orter
och biografer i storstäder får samma tekniska
möjligheter att ta emot ett stort utbud filmer.
Dessutom kan tekniken i bästa fall komma att medföra
bättre möjligheter än vad som nu är fallet för de
små biograferna att ta emot och visa ett varierat
utbud av kvalitetsfilm.
Här bör nämnas att det av Filminstitutet ägda
Filmhusförlaget AB ger ut Tidskriften TM Teknik &
Människa som sedan år 1968 bevakat, analyserat och
informerat om den tekniska och mediepolitiska
utvecklingen inom film, TV, video och senare även
multimedier. TM har ambitionen att fungera som
kunskapsmäklare och kompetensutvecklare och på ett
lättförståeligt sätt förklara komplicerade
utvecklingstrender.
Utskottet förutsätter att regeringen liksom
Filminstitutet noga följer utvecklingen inom IT-
området liksom inom andra filmtekniska områden och
uppmärksammar vilka effekterna kan bli för landets
biografer. Med hänvisning till det anförda avstryks
motionsyrkandet.
Ett samlat filmavtal (avsnitt 5)
Regeringen, som kommit fram till att avtalsmodellen
bör gälla även fortsättningsvis, hemställer att
riksdagen skall godkänna vad regeringen föreslår om
ett samlat filmavtal, som innebär att alla
filmpolitiska stöd som hanteras av Filminstitutet
skall regleras i 2000 års filmavtal.
Inom ramen för avtalet skall således även de
hittillsvarande helt statsfinansierade stöden till
filmkulturell verksamhet och regionala resurscentrum
för film och video regleras. Därmed samlas alla
filmpolitiska stöd som hanteras av Filminstitutet i
2000 års filmavtal. Som skäl för sitt förslag anför
regeringen bl.a. att det är rimligt att en återgång
sker till det förhållande som gällt i tidigare
filmavtal sedan 1960-talet. Inför varje ny
avtalsperiod bör, menar regeringen, villkoren för en
fortsatt avtalslösning jämfört med en helstatlig
modell prövas.
Utskottet, som anser att den avtalsmodell som råder
i Sverige på filmens område har ett stort
principiellt värde, konstaterar att regeringens
förslag innebär en ändring av nu rådande principer
för medelsanvändningen för filmkulturella och
regionala stödändamål. Bidragsbestämmelser för
stöden har tagits med i det nya filmavtalet och
kommer därmed att ersätta de hittillsvarande
regleringsbrevsbestämmelserna. Till frågan om
medelsanvisning för år 2000 återkommer regeringen i
budgetpropositionen för år 2000.
Skälen för regeringens förslag att i fortsättningen
låta stöden till filmkulturell verksamhet och
regionala resurscentrum för film och video regleras
genom det nya filmavtalet är - anser utskottet -
övertygande. Som anförs i propositionen tar staten
och berörda branscher genom det samlade avtalet ett
gemensamt ansvar för såväl filmpolitikens
finansiering som medlens användning för olika
ändamål. Utskottet tillstyrker således regeringens
förslag.
Motionsyrkanden som rör enskilda detaljer i
innehållet i det redan beslutade filmavtalet kommer
att behandlas i ett följande avsnitt i detta
betänkande. Se under rubriken 2000 års filmavtal
(avsnitt 6).
I motion Kr2 (kd) framförs kritik mot regeringens
tillvägagångssätt i detta ärende.
Motionärerna bakom motionen anser liksom regeringen
att en avtalsmodell för finansiering av
filmpolitiken är att föredra framför en helstatlig
finansiering. De anser emellertid att riksdagen
först skall besluta om de yttre ramarna, dvs. om vi
skall ha ett samlat filmavtal och vad som i så fall
skall ingå i avtalet. Först därefter bör parterna
sluta ett avtal. Ett avtal med staten som part
kräver en tydlig demokratisk förankring menar
motionärerna, som också påpekar att den politiska
processen hämmas när varje invändning kan innebära
att det slutna avtalet måste förhandlas om (yrkande
1).
Utskottet har tolkat yrkandet så att motionärerna i
och för sig accepterar att avtalsmodellen skall
gälla under de närmaste åren men att de kräver ett
annorlunda tillvägagångssätt från regeringen inför
ett eventuellt kommande filmavtal.
Avtalsmodellen på filmområdet presenterades första
gången för riksdagen i Kungl. Maj:ts proposition
1963:101. Av propositionen framgår att föredragande
statsrådet hade kommit till den uppfattningen, att
radikala åtgärder erfordrades för att den svenska
filmproduktionens fortsatta existens inte skulle
äventyras. Han anförde bl.a. följande (prop. s. 16).
En omprövning bör därför komma till stånd i fråga om
biografnöjesskatten och det nu utgående filmstödet.
Efter viss beredning av dessa frågor inom
finansdepartementet tillkallade jag enligt
bemyndigande av Kungl. Maj:t den 1 mars 1963 en
särskild statlig förhandlingsdelegation för att med
företrädare för filmbranschen uppta förhandlingar om
hithörande frågor. Förhandlingarna har resulterat i
ett av båda parter undertecknat avtal.
Avtalet, som förutsätter bl.a. att nöjesskatten för
biografföreställningar avskaffas, innebär i huvudsak
följande. Staten och filmbranschens organisationer
bildar gemensamt en stiftelse, benämnd Svenska
Filminstitutet. Till denna stiftelse skall anordnare
av biografföreställning betala en avgift, uppgående
till tio procent av biljettintäkterna. De medel, som
inflyter genom avgifterna, skall av stiftelsen
användas för skilda ändamål inom filmens område.
Efter det att propositionen behandlats i
bevillnings- och statsutskotten beslutade riksdagen
att godkänna regeringens förslag rörande
nöjesskatten m.m. (rskr. 1963:261, rskr. 1963:217).
Något riksdagens ställningstagande till filmavtalet
som sådant begärdes inte i propositionen och har
heller inte varit aktuellt vid senare tillfällen då
filmavtalsfrågor behandlats av riksdagen. Utskottet
konstaterar att filmavtalet är ett frivilligt avtal
mellan olika parter, däribland staten. Avtalets
ikraftträdande har alltid varit beroende av Kungl.
Maj:ts eller regeringens godkännande. Riksdagens
ställningstaganden till filmavtalen är i stället av
det indirekta slaget. År 1963 var t.ex. riksdagens
beslut om upphävande av förordningen av nöjesskatt
en förutsättning för avtalet. För övrigt har
riksdagen genom budgetprocessen haft ekonomiska
styrmöjligheter som innebär att avtalet är beroende
av riksdagens beslut om medelstilldelning.
Vidare framförs årligen under allmänna motionstiden
åsikter i olika filmfrågor motionsvägen för
behandling av utskottet. Under föregående riksmöte
utnyttjades motionsrätten även med anledning av en
regeringsskrivelse om filmavtalet (skr. 1997/98:171,
bet. 1998/99:KrU1). I den mån förslagen bifalls gör
riksdagen tillkännagivanden till regeringen och kan
på så sätt påverka filmpolitikens inriktning inför
eventuella nya filmavtal.
Enligt utskottets uppfattning skulle motionärernas
förslag till tillvägagångssätt, med av riksdagen i
förväg uppdragna riktlinjer, kunna innebära en risk
för att riksdagen binder upp regeringen med alltför
fasta och detaljerade ramar, vilket skulle kunna
försvåra regeringens förhandlingsposition gentemot
övriga avtalsparter.
Motionsyrkandet bör med hänvisning till det anförda
inte påkalla någon riksdagens åtgärd. Yrkandet
avstyrks således.
2000 års filmavtal (avsnitt 6)
I propositionen anförs att 2000 års filmavtal mellan
staten, filmbranschen och TV-företagen innehåller
såväl förändringar som kraftiga förstärkningar av
nuvarande filmpolitiska stöd. Flera parter kommer
att öka sina direkta bidrag. Biografavgiften skall
även fortsättningsvis vara 10 % av bruttobiljett-
intäkterna vid föreställningar. Med dessa
utgångspunkter kan - anser regeringen - intäkterna
till avtalet beräknas till 385 miljoner kronor under
år 2000. Det är en ökning med drygt 100 miljoner
kronor jämfört med innevarande år. Intäkterna
beräknas bli fördelade med 207 miljoner kronor till
produktionsstöd till svensk film, 91 miljoner kronor
för distribution och visning av film i hela landet
och 87 miljoner kronor till den filmkulturella
verksamheten i avtalet.
Enligt regeringens bedömning bör filmpolitikens
huvuduppgift att främja produktion och distribution
av svensk kvalitetsfilm ha större förutsättningar
att förverkligas genom 2000 års filmavtal mellan
staten och berörda branscher.
Av avtalet framgår att stöden indelas i tre
grupperingar, nämligen
1. produktionsstöd till svensk film (bl.a.
förhandsstöd och publikrelaterat stöd),
2. stöd till distribution och visning av film i
hela landet och
3. stöd till filmkulturell verksamhet m.m.
Här tas främst upp de stödformer som föranlett
motionsyrkanden. För en utförlig redovisning av de
olika stödformerna hänvisas till s. 17-33 i
propositionen.
Utskottet vill inledningsvis kort beröra det
omgjorda efterhandsstödet, som i det nya filmavtalet
benämns publikrelaterat stöd och som ingår i den
första av de tre ovan nämnda stödkategorierna,
nämligen produktionsstödet.
Av propositionen framgår att många remissinstanser
förordat att ett publikrelaterat stöd skall utformas
så att bristerna i det nuvarande efterhandsstödet
skall avlägsnas. Filmavtalet innehåller relativt
utförliga bestämmelser för stödet. Här återges
endast huvuddragen i 15 och 16 §§.
Av de medel som inflyter till stiftelsen skall
enligt 15 § i avtalet årligen 50 miljoner kronor
användas till ett publikrelaterat stöd. Stödet skall
enligt 16 § fördelas med utgångspunkt i filmens
bruttobiljettintäkter från öppna visningar på
biograf under tolv månader efter filmens premiär.
Beroende på hur stor del av filmens finansiering som
utgörs av förhandsstöd skall det publikrelaterade
stödet motsvara 25, 50 respektive 75 % (för barnfilm
även 100 %) av bruttobiljettintäkterna. Med
förhandsstöd avses här förhandsstöd till långfilm,
kort- och dokumentärfilm samt till barn- och
ungdomsfilm.
Filminstitutet fastställer även den egeninsats som
skall återbetalas genom stödet. Med egeninsats avses
finansiering genom privatkapital eller finansiering
från de TV-företag som medverkar i avtalet. Av 16 §
femte stycket i filmavtalet framgår att stödet skall
utbetalas till dess att producenten fått full
återbetalning av en fastställd egeninsats. I 16 §
sjätte stycket sägs följande: "Vid fastställande av
vid vilken tidpunkt som producenten skall anses ha
fått full ersättning för egeninsatsen skall hänsyn
tas till att 25 procent av filmens
bruttobiljettintäkter kan beräknas tillfalla
producenten vid sidan av stödet."
Som framgår av ett tidigare avsnitt i detta
betänkande är det inte riksdagens uppgift att
godkänna eller tolka filmavtalet eller dess
innehåll. Likväl vill utskottet, som har funnit
formuleringarna i 16 § sjätte stycket delvis
otydliga, understryka betydelsen av att
Filminstitutet i sina tillämpningsföreskrifter
klargör de överenskomna bestämmelsernas innebörd.
I tre motionsyrkanden berörs frågor som har
anknytning till barn- och ungdomsfilm.
Motionärerna bakom motion Kr2 (kd) anser att
regeringen inte fullt ut lyckats värna barnfilmens
ställning i filmavtalet. De anser att förhandsstödet
till produktion av långfilm för barn och ungdom bör
få samma omfattning som föreslogs i Filmutredningens
betänkande, nämligen minst 20 % av förhandsstödet
(yrkande 4).
Av 18 § i filmavtalet framgår att minst 10 % av de
medel för produktionsstöd, som återstår sedan medel
för det publikrelaterade stödet räknats bort, skall
användas till förhandsstöd till film riktad till
barn och ungdom.
Filminstitutets intäkter är beroende av många olika
faktorer, som gör att det inte med någon absolut
säkerhet kan sägas hur stora de sammanlagt kommer
att bli. Den procentsats som anges i 18 § är angiven
som en lägsta möjliga procentsats. Avtalet ger
därmed Filminstitutets styrelse frihet att
överskrida den angivna procentsatsen och öka
satsningarna på stöd till barn- och ungdomsfilm. Det
ankommer på Filminstitutets styrelse att avgöra hur
fördelningen av medlen mellan stödkategorierna skall
göras. Riksdagen bör således inte göra något
uttalande i denna avtalsbundna fråga.
Utskottet avstyrker därmed motionsyrkandet.
I samma motion, Kr2 (kd), vänder sig motionärerna
mot den bestämmelse i avtalet som gör det möjligt
för Filminstitutet att anlita konsulenter för
bedömning av vilka barn- och ungdomsfilmsprojekt som
skall få förhandsstöd. Motionärerna anser att en
fast barnfilmskonsulenttjänst skall inrättas,
eftersom det skulle skapa kontinuitet i arbetet
(yrkande 5).
Det ankommer på Filminstitutet att med utgångspunkt
i 37 § i filmavtalet självt avgöra om en eller flera
konsulenter för barn- och ungdomsfilmsprojekt skall
anlitas. Av propositionen framgår emellertid att det
finns anledning att på olika sätt särskilt värna
barnfilmens ställning och att erfarenheter från
tidigare år visar att en särskild barnfilmskonsulent
med intresse för och god kunskap om ämnet,
exempelvis genom barnpedagogisk utbildning, kan
spela en betydande roll inte enbart genom att
fördela stöd utan även genom att leta fram lämpliga
objekt (prop. s. 19). Enligt utskottets uppfattning
är det naturligt att dessa formuleringar är
vägledande för Filminstitutet.
Motionsyrkandet avstyrks.
I motion Kr2 (kd) sägs att det knappast finns någon
forskning kring barns möte med film. Vilket
förhållningssätt har barnen till mediebruset och hur
reagerar de på våldsskildringar, frågas det.
Motionärerna föreslår att forskning kring barns och
ungdomars filmkonsumtion skall prioriteras, vilket
också borde ha framgått av avtalet (yrkande 6).
Utskottet anser att den fråga som motionärerna tar
upp är angelägen och att det är viktigt att få
klarlägganden framför allt då det gäller barns
reaktioner inför våldsskildringar. Forskning bedrivs
vid flera lärosäten inom olika discipliner rörande
dessa och likartade frågor. Utskottet har efter
kontakter med företrädare för Nordiskt
informationscenter för medie- och
kommunikationsforskning (Nordicom) funnit att en
viss kvantitativ nedgång i forskningen i Sverige
rörande barn och medier har ägt rum sedan Sveriges
Radios Publik- och programforskning (PUB) lades ned
år 1993.
Nordicom vid Göteborgs universitet har till uppgift
att sprida information och kunskap om medie- och
kommunikationsforskningen i de nordiska länderna.
Genom olika nationella och nordiska kanaler
förmedlar Nordicom kunskap om forskningen och dess
resultat till forskare, studenter, beslutsfattare,
mediepraktiker, journalister, informatörer, lärare
och allmänheten. Nordicom utarbetar mediestatistik.
I Mediebarometern belyses tendenser och förändringar
i utnyttjandet av medier hos den del av befolkningen
som är mellan 9 och 79 år. (Statistik finns även att
tillgå över mindre barns mediekonsumtion genom den
av Statens kulturråd utgivna Småbarnens kultur- och
mediebarometer av Leni Filipson, senast utkommen år
1994.) Nordicom har nyligen givit ut en antologi,
Børn, unge og medier. Nordiske
forskningsperspektiver. I antologin medverkar
forskare i Norden som för närvarande ägnar sig åt
sådan forskning som efterlyses i motionen.
På Unescos initiativ har Nordicom startat ett
informationscentrum rörande barn och medievåld, vars
uppgift är att informera brukargrupper om nyvunnen
kunskap på området.
I sammanhanget bör även nämnas att det statliga
Våldsskildringsrådet, som bildades år 1990, har i
uppgift att verka mot skadliga våldsskildringar
genom information, utbildning och opinionsbildning.
En av rådets uppgifter är att följa och sprida
forskning inom området.
Av 33 § i filmavtalet framgår att minst 2 % av de
medel som är avsedda för det filmkulturella stödet
skall fördelas av filmbranschens samarbetskommitté
bl.a. till forskning. Det preciseras inte närmare
inom vilka områden denna forskning skall ske.
Med hänvisning till forskningens frihet anser
utskottet att det inte är påkallat med något
riksdagens uttalande med anledning av
motionsyrkandet, som således avstyrks.
I fem yrkanden behandlas frågor med anknytning till
stödet för regional verksamhet. Stödformen är en av
flera inom kategorin stöd till distribution och
visning av film i hela landet.
Motionärerna bakom motion Kr4 (c) anser att hela
landet så småningom skall täckas av regionala
organisationer på filmområdet och att
Filminstitutets stödverksamhet - i synnerhet stöd
till skolvisningar och lokala projekt - på sikt
skall överföras till de regionala organen (yrkande
3).
Som framhålls i propositionen är en av
filmpolitikens viktigaste uppgifter att regionalt
och lokalt stärka filmens roll i kulturlivet.
Utskottet anser att landets regionala resurscentrum
för film och video i hög grad medverkar i det
arbetet genom att de sprider kunskap om och intresse
för filmmediet främst hos unga. Den statliga
satsningen på detta område har troligen också
bidragit till att nya centrum etablerats. Utskottet
ser gärna en fortsatt utbyggnad över hela landet.
Det bör emellertid understrykas att det ankommer på
regionala och lokala huvudmän att ta initiativ till
inrättande av nya resurscentrum.
Med hänvisning till att det nya filmavtalet ännu
inte trätt i kraft och att det skall gälla t.o.m.
den 31 december 2004 är utskottet inte berett att nu
uttala sig om vilket organ som på sikt skall fördela
filmstöd till bl.a. lokala projekt.
Motionsyrkandet avstyrks.
Förslagen i två av motionerna, nämligen motion Kr2
(kd) yrkande 7 och motion Kr3 (fp) yrkande 4, syftar
till att stödet till regionala resurscentrum för
film och video enligt avtalet inte skall anges i
procent utan i en fast krontalssumma.
Som framgår av motionerna innebär 26 § i
filmavtalet att minst 20 % av de medel som är
avsedda för stöd till distribution och visning av
film i hela landet skall användas för stöd till
verksamhet vid regionala resurscentrum. För stöd
till regional verksamhet krävs att bidrag lämnas
från landsting, kommun eller annan huvudman med ett
belopp som minst motsvarar det stöd som lämnas inom
ramen för filmavtalet. Stödet omfattar även stöd om
högst 3 miljoner kronor per år till regionala
filmproduktionscentrum.
Det ankommer på Filminstitutets styrelse att avgöra
hur stort belopp som årligen skall beviljas för
verksamheten vid landets regionala resurscentrum.
Beloppets storlek är - som visats i det föregående -
beroende av storleken på Filminstitutets intäkter.
Avtalet ger styrelsen möjligheter att avsätta en
högre procentsats än den som anges i 26 §. Ett fast
belopp skulle enligt utskottets uppfattning kunna
innebära en låsning, som inte nödvändigtvis gynnar
stödändamålet. Riksdagen bör inte göra något
uttalande i denna avtalsbundna fråga.
Motionsyrkandena avstyrks.
I motion Kr4 (c) yrkas att det inte skall finnas
någon begränsning i möjligheterna för landets
regionala resurscentrum att använda det regionala
stödet till långfilmsproduktion (yrkande 4).
Av propositionen framgår att stödet till regionala
resurscentrum främst skall användas för verksamheter
på filmområdet av och för barn och ungdom. Det kan
även användas till andra verksamheter på det
filmkulturella området, såsom åtgärder för att
främja spridning och visning av kvalitetsfilm eller
till plantskolor för unga filmare. I viss begränsad
utsträckning kan stödet också användas för
produktion och distribution av kort- och
dokumentärfilm (prop. s. 28).
Av 26 § i 2000 års filmavtal framgår att
avtalsparterna har enats om en fortsatt satsning på
regionala resurscentrum för film och video med samma
krav på lokal eller regional motprestation som i
dag. Vidare har de enats om att det samlade
regionala stödet skall omfatta ett särskilt stöd om
högst 3 miljoner kronor till regionala
filmproduktionscentrum för långfilmsproduktion.
Verksamhet med långfilmsproduktion bedrivs i dag vid
två regionala resurscentrum, nämligen vid Film i
Väst och vid Filmpool Nord och är under uppbyggnad
vid Film i Skåne/Syd.
Avtalet medger således en viss möjlighet för några
resurscentrum att använda Filminstitutets regionala
stöd till långfilmsproduktion.
Utskottet vill peka på att kostnaderna för
produktion av långfilm är mycket höga. Om stödet
till regionala resurscentrum även skulle användas
för långfilmsproduktion finns det en risk att
syftena med stödet inte kan uppnås t.ex. då det
gäller barns och ungdomars verksamheter på
filmområdet, spridning och visning av kvalitetsfilm
m.m. Det är därför rimligt att bestämmelserna i
filmavtalet för de regionala stöden ligger fast.
Riksdagen bör inte göra något uttalande i denna
avtalsbundna fråga. Motionsyrkandet avstyrks.
I samma motion, Kr4 (c), yrkar motionärerna att det
skall vara möjligt för ett regionalt resurscentrum
att vara producent, oavsett om det gäller lång-,
kort- eller dokumentärfilm (yrkande 5).
Som redovisats i det föregående är
långfilmsproduktioner mycket kostsamma. Enligt
filmavtalet får endast det särskilda stödet om högst
3 miljoner kronor som Filminstitutet skall fördela
till regionala filmproduktionscentrum användas för
långfilmsproduktion. Som också redovisats i det
föregående fungerar några regionala resurscentrum
som producenter av lång-, kort- och dokumentärfilmer
redan i dag. Vidare får Filminstitutets stöd till
samtliga regionala resurscentrum i viss begränsad
utsträckning användas för produktion och
distribution av kort- och dokumentärfilm. Utskottet
konstaterar att motionsyrkandet således i väsentlig
grad är tillgodosett.
Utskottet vill tillägga följande. Regionala
resurscentrum har annan huvudman än staten.
Verksamheten finansieras inte enbart genom
Filminstitutet utan även med medel från andra
bidragsgivare. Riksdagen bör inte uttala sig om
dessa institutioners möjlighet att fungera som
filmproducenter.
Med hänvisning till det anförda avstyrks yrkandet.
Frågan om funktionshindrades tillgång till film
behandlas i motion Kr2 (kd).
Motionärerna anser att de stora orden i
propositionen om att kulturen skall kunna erbjudas
alla och att människor med funktionsnedsättning
skall beredas möjlighet att använda sin kreativitet
endast resulterat i en kort formulering om att medel
skall avsättas för att göra film mer lättillgänglig
för funktionshindrade. Regeringen borde ha haft
större precision när det gäller att identifiera
målgruppen och högre grad av konkretion när det
gäller förslagen. För motionärerna räcker inte
uttalandena i propositionen (yrkande 8).
Utskottet välkomnar att parterna i 2000 års
filmavtal kunnat enas om att avsätta medel för att
göra film mer lättillgänglig för funktionshindrade
(32 §). Med detta syfte skall stöd lämnas till
textning på svenska av film och video och till
syntolkning på videogram.
Betydande insatser görs från statens sida då det
gäller tillgänglighet till offentliga lokaler. Här
kan nämnas att bidrag för handikappanpassning utgår
från två av anslagen under utgiftsområde 17 Kultur,
medier, trossamfund och fritid, nämligen anslagen
Stöd till icke-statliga kulturlokaler och Bidrag
till allmänna samlingslokaler. Vidare har kraven på
tillgänglighet starkt stöd i plan- och bygglagen
(1987:10), PBL, och lagen (1994:847) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.,
byggnadsverkslagen, BVL.
Riksdagen bör inte ta något initiativ med anledning
av motionsyrkandet, som avstyrks.
Ett av förslagen i motion Kr1 (m) syftar till att
ett ökat samarbete mellan SVT och Filminstitutet
skall komma till stånd då det gäller bevarande och
vård av vårt filmkulturella arv. Ett sådant
samarbete bör även omfatta andra institutioner som
har filmmaterial i sina arkiv, t.ex. Arkivet för
ljud och bild (ALB), Riksarkivet, många museer och
privata institutioner (yrkande 1).
Av 34 § i det nya filmavtalet framgår att medel
bl.a. skall användas för att bevara och
tillgängliggöra det svenska filmarvet. Ett fast
årligt belopp, 5 miljoner kronor, skall användas för
restaurering av svensk färgfilm.
En särskild utredare har i betänkandet Bevara
dokumentärfilmens kulturarv (SOU 1999:41)
översiktligt redogjort för de samlingar av
dokumentärfilm som finns i landet vid de
institutioner som motionärerna nämner. Utredaren,
som även gjort en bedömning av det föreliggande
vårdbehovet, föreslår att Filminstitutet skall få
ett uttalat ansvar för den dokumentära filmen och få
i uppdrag att vidga sitt arbete inom filmområdet.
Vidare bör samarbete etableras mellan Filminstitutet
och ALB, och en filmvårdscentral bör etableras i
Grängesberg. Betänkandet remissbehandlas för
närvarande. Regeringen avser att återkomma till
riksdagen med förslag i budgetpropositionen för år
2001.
Det bör tilläggas att en av de viktigaste
uppgifterna för Filminstitutet - alltsedan
institutet bildades - har varit att vårda och bevara
det filmhistoriska kulturarvet med särskild
inriktning på film som konstnärligt uttrycksmedel. I
denna uppgift har även ingått att vårda och bevara
tryckt material om film.
Utskottet anser att regeringens beredning inte bör
föregripas, varför yrkandet avstyrks.
I detta sammanhang vill utskottet framhålla att det
filmkulturella arvet även innefattar film- och
kulturhistoriskt värdefulla biografer. De hotas av
nedläggning genom tillkomsten av nya
flerduksbiografer. Enligt utskottets uppfattning är
det värdefullt att dessa s.k. singelbiografer även i
fortsättningen kan finnas kvar i sin ursprungliga
funktion eller på annat sätt fungera som kulturella
mötesplatser. Det är angeläget att hänsyn tas till
deras ursprungliga arkitektur, inredning och
konstnärliga utsmyckning vid renovering.
Utskottet utgår från att även Filminstitutet på
olika sätt verkar för att denna grupp biografer i
möjligaste mån skall kunna bevaras.
Handlingsoffentlighet (avsnitt 7)
Regeringen gör i propositionen bedömningen att
allmänheten har ett berättigat intresse av insyn i
Filminstitutets handläggning av filmstöd. Det finns
dock inte formella förutsättningar att låta
institutets verksamhet omfattas av
handlingsoffentlighet. Regeringen förutsätter att
institutet ändå tillämpar största möjliga öppenhet i
sin verksamhet.
Motionärerna bakom motion Kr2 (kd) anser att
Filminstitutets förvaltningsuppgifter skall vara
föremål för offentlig insyn och därmed omfattas av
handlingsoffentlighet (yrkande 10).
Utskottet har förståelse för motionärernas yrkande.
Samtidigt är utskottet medvetet om den speciella
situation som gäller för Filminstitutet och som
innebär att en mycket stor del av den totala
verksamheten finansieras med medel som inte är
statliga. Utskottet har - i likhet med regeringen -
kommit fram till att det saknas förutsättningar för
att låta någon del av stiftelsens verksamhet
omfattas av offentlighet inom ramen för
tryckfrihetsförordningen (1949:105) och
sekretesslagen (1989:100). Utskottet förutsätter att
Filminstitutet så långt det är möjligt tillämpar
öppenhet i sin verksamhet. Motionen avstyrks därmed.
I anslutning till frågan om handlingsoffentlighet
för Filminstitutet behandlar utskottet yrkanden om
översyn av Filminstitutet respektive Filminstitutets
särställning.
I motion Kr2 (kd) föreslås - bl.a. med hänvisning
till att filmavtalet ger Filminstitutet ett tyngre
kulturpolitiskt ansvar - att en oberoende översyn
skall göras av Filminstitutet, något som också
föreslogs av Filmutredningen (yrkande 9).
Tankar i samma riktning framförs i motion Kr3 (fp),
dock utan att krav ställs på en översyn.
Motionärerna påpekar att Filminstitutets inflytande
fortsätter att vara mycket stort och att institutet
i det närmaste har monopolställning när det gäller
att fördela stöd till filmkulturell verksamhet.
Medvetenheten om detta förhållande bör vara hög inom
institutets styrelse, som bör få en så bred
sammansättning som möjligt (yrkande 1).
Utskottet anser i likhet med motionärerna att
Filminstitutets kulturella ansvar är betydande.
Enligt stiftelseförordnandet för Filminstitutet
handhar styrelsen stiftelsens angelägenheter.
Styrelsen fastställer stiftelsens budget och utser
verkställande direktör för stiftelsen. Det
kulturpolitiska ansvar som åvilar Filminstitutet
ställer stora krav på styrelsens förmåga att aktivt
delta i övergripande och långsiktiga policyfrågor
och att sätta sig in i verksamheten i övrigt.
Utskottet vill framhålla att den styrelse för
Stiftelsen Svenska Filminstitutet som regeringen
nyligen utsett har en bred sammansättning med
företrädare för filmare, skådespelare,
visningsorganisationer, public service-verksamheten
m.m.
Utskottet har inte något att invända i princip mot
att en oberoende översyn av Filminstitutets
verksamhet kommer till stånd. Med hänvisning främst
till att det nya filmavtalet inom kort skall träda i
kraft och att det med nödvändighet kommer att
innebära en rad förändringar för verksamheten vid
Filminstitutet anser utskottet emellertid att det
inte är motiverat att riksdagen tar något initiativ
i nuläget med anledning av de två aktuella
motionerna. Motionsyrkandena avstyrks således.
Övriga frågor
I det följande tar utskottet upp motionsyrkanden om
statens möjligheter att satsa extra medel på
filmområdet. Utskottet behandlar också ett förslag
om att SVT skall sälja ut en av sina kanaler och ett
förslag om att en fristående film- och TV-fond skall
inrättas.
I motion Kr4 (c) behandlas frågan om statens
möjligheter att satsa extra medel på filmområdet.
Med hänvisning bl.a. till att en eventuell nedgång i
antalet biobesök skulle kunna tvinga fram
besparingar på det filmkulturella området yrkar
motionärerna att staten skall ha beredskap för att
stärka stödet till eller insatserna för barn- och
ungdomsvisningar, visningsorganisationer och
regional verksamhet (yrkande 1). I samma motion
yrkas också att det skall vara möjligt för staten
att utanför filmavtalets ram genomföra särskilda
satsningar på filmområdet, något som tidigare skett
bl.a. då det gäller lokala visningsprojekt (yrkande
2).
Utskottet vill understryka att det nya filmavtalet
innebär en förstärkning av Filminstitutets intäkter
och att staten - under förutsättning att riksdagen
så beslutar - kommer att öka sitt bidrag till
filmverksamhet med 62,6 miljoner kronor. Vidare ökar
TV-bolagen sina bidrag. Givetvis går det inte att
med någon absolut säkerhet bedöma hur stora
intäkterna från biobiljetterna och övriga intäkter
kommer att bli. Antalet biobesökare kan fluktuera
mellan åren. Det ankommer på Filminstitutets
styrelse att i sitt budgetarbete ta hänsyn till de
variationer i intäktsflödet som kan förekomma och
därefter göra en fördelning av medlen i enlighet med
avtalets bestämmelser.
Därutöver bör sägas att regeringen självklart har
möjlighet att i sitt budgetarbete göra avvägningar
mellan olika angelägna behov och därefter föreslå
riksdagen särskilda satsningar på filmområdet.
Utskottet avstyrker därmed motionsyrkandena.
Förslag om utförsäljning av en av SVT:s kanaler
framförs i motion Kr1 (m). Med hela den
medelstilldelning som för närvarande tilldelas två
kanaler skulle den kvarvarande kanalen kunna stärka
bl.a. svensk filmkultur väsentligt (yrkande 2).
Utskottet har vid olika tillfällen avstyrkt förslag
om att privatisera några public service-kanaler,
senast våren 1999 (bet. 1998/99:KrU3). Utskottet
vill än en gång understryka att public service-
verksamheten har ett stort värde även i en tid när
det totala utbudet av radio- och TV-program
mångdubblats. Nästan alla svenska hushåll nås av
SVT:s två kanaler och TV 4. För att i stort sett
hela befolkningen skall kunna ha tillgång till ett
brett programutbud är det nödvändigt att SVT även i
fortsättningen får sända i två kanaler. Ett
förverkligande av motionsförslaget skulle innebära
en väsentlig minskning av mångfalden i utbudet för
en stor del av befolkningen.
Det kan tilläggas att SVT enligt 43 § i filmavtalet
får säga upp avtalet till omedelbart upphörande om
väsentlig förändring sker t.ex. av kanalstrukturen
vid bolaget.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att
yrkandet skall avslås av riksdagen.
Förslag som syftar till att en fristående film- och
TV-fond skall inrättas framförs i motion Kr3 (fp).
En större mångfald i filmpolitiken skulle därmed
uppnås och en kontaktyta mellan TV och filmbranschen
skulle skapas, anser motionärerna bakom motionen
(yrkande 2).
I betänkandet Bidrag till fri svensk TV-produktion
(SOU 1997:172) lämnade Utredningen för stöd till TV-
produktion (Ku 1997:03) i slutet av år 1997 förslag
som bl.a. syftade till att en fond skulle inrättas
med ändamålet att stödja svensk kvalitetstelevision
producerad utanför de sändande bolagen. Medel ur
fonden skulle enligt utredningsförslaget kunna utgå
som produktionsstöd eller som underlagsbefrämjande
bidrag till TV-program inom genregrupperna kortfilm
och dokumentärer. Utredaren föreslog att fonden
skulle finansieras med medel från TV 4:s
koncessionsavgifter. Fonden borde under en treårig
försöksperiod uppgå till 75 miljoner kronor årligen
(bet. s. 9-10).
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat
yrkanden liknande det nu aktuella om inrättande av
en utvecklingsfond för filmproduktion (senast bet.
1998/99:KrU1 s. 93-94). Utskottet anser nu - liksom
vid tidigare tillfällen - att riksdagen inte skall
föregripa regeringens överväganden med anledning av
utredningsförslaget om stöd till kvalificerad TV-
produktion. Motionsyrkandet avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer
Inriktningen på insatserna för filmen
1. beträffande begreppet "kvalitetsfilm"
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr2 yrkande 2,
res. 1 (kd)
2. beträffande Filminstitutets etiska
ansvar
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr2 yrkande 3,
res. 2 (kd)
3. beträffande förnyelse av filmpolitiken
gentemot barn och ungdom
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr3 yrkande 3,
4. beträffande bredbandstekniken
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr3 yrkande 5,
Ett samlat filmavtal
5. beträffande ett samlat filmavtal
att riksdagen med bifall till propositionen godkänner vad
regeringen föreslår om ett samlat filmavtal,
6. beträffande regeringens
tillvägagångssätt
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr2 yrkande 1,
2000 års filmavtal
7. beträffande förhandsstödet till
produktion av långfilm för barn och ungdom
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr2 yrkande 4,
8. beträffande fast
barnfilmskonsulenttjänst
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr2 yrkande 5,
9. beträffande forskning kring barns och
ungdomars filmkonsumtion
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr2 yrkande 6,
res. 3 (kd)
10. beträffande regionala organisationer
på filmområdet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr4 yrkande 3,
res. 4 (c)
11. beträffande stödet till regionala
resurscentrum för film och video
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Kr2 yrkande 7 och
1999/2000:Kr3 yrkande 4,
12. beträffande användningen av det
regionala stödet till långfilmsproduktion
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr4 yrkande 4,
13. beträffande möjlighet för ett
regionalt resurscentrum att vara producent
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr4 yrkande 5,
res. 5 (c)
14. beträffande funktionshindrades
tillgång till film
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr2 yrkande 8,
15. beträffande bevarande och vård av det
filmkulturella arvet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr1 yrkande 1,
Handlingsoffentlighet
16. beträffande handlingsoffentlighet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr2 yrkande 10,
17. beträffande en oberoende översyn av
Filminstitutet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Kr2 yrkande 9 och
1999/2000:Kr3 yrkande 1,
res. 6 (kd, fp)
Övrigt
18. beträffande statens möjligheter att
satsa extra medel på filmområdet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr4 yrkandena 1 och 2,
res. 7 (c)
19. beträffande utförsäljning av en av
SVT:s kanaler
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr1 yrkande 2,
res. 8 (m)
20. beträffande en fristående film- och
TV-fond
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr3 yrkande 2.
res. 9 (fp, mp)
Stockholm den 12 oktober 1999
På kulturutskottets vägnar
Inger Davidson
I beslutet har deltagit: Inger Davidson (kd), Åke
Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Agneta
Ringman (s), Annika Nilsson (s), Charlotta L
Bjälkebring (v), Lennart Fridén (m), Eva Arvidsson
(s), Lars Wegendal (s), Peter Pedersen (v), Roy
Hansson (m), Ewa Larsson (mp), Birgitta Sellén (c),
Lennart Kollmats (fp), Hillevi Larsson (s), Anne-
Katrine Dunker (m) och Gunilla Tjernberg (kd).
Reservationer
1. Begreppet "kvalitetsfilm" (mom. 1)
Inger Davidson och Gunilla Tjernberg (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under
rubriken Inriktningen på insatserna för filmen
(avsnitt 4) som börjar med "Utskottet konstaterar"
och slutar med "utskottet motionsyrkandet" bort ha
följande lydelse:
I likhet med vad som framförs i motion Kr2 (kd)
anser utskottet att begreppet kvalitet är centralt
då det gäller inriktningen på de framtida insatserna
för filmen. Om kvalitetsbegreppet skall användas vid
Filminstitutets bidragsgivning, måste det först
tydliggöras. Det är angeläget att definitionen inte
blir för stelbent och inskränkt utan uppmuntrar den
konstnärliga friheten, bredden och mångfalden.
Regeringen bör överväga om formuleringarna i 1963
års filmavtal rörande kvalitetsbegreppet alltjämt är
gångbara och därefter snarast återkomma till
riksdagen med ett förslag till en definition av vad
som kan inbegripas i begreppet kvalitetsfilm.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till
motion Kr2 (kd) yrkande 2 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande begreppet "kvalitetsfilm"
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Kr2 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Filminstitutets etiska ansvar (mom. 2)
Inger Davidson och Gunilla Tjernberg (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under
rubriken Inriktningen på insatserna för filmen
(avsnitt 4) som börjar med "Filmen är" och slutar
med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom
motion Kr2 (kd) att Filminstitutet skall initiera en
diskussion om den etiska dimension som uppstår i
mötet mellan film och publik. En sådan diskussion
bör bl.a. söka besvara frågor om det etiska ansvaret
skall ligga på den förtroendevalde, producenten,
distributören eller åskådaren eller om ansvaret
skall delas. En sådan diskussion kan utgöra underlag
och vara vägledande för filmsatsningarna i alla led.
Regeringen bör således ge Filminstitutet ett uppdrag
i enlighet med motionsförslaget.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till
motion Kr2 (kd) yrkande 3 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande Filminstitutets etiska ansvar
att riksdagen med bifall till motion
1999/2000:Kr2 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Forskning kring barns och ungdomars
filmkonsumtion (mom. 9)
Inger Davidson och Gunilla Tjernberg (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under
rubriken 2000 års avtal (avsnitt 6) som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "således avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet har efter kontakter med företrädare för
Nordiskt informationscenter för medie- och
kommunikationsforskning (Nordicom) inhämtat att en
viss kvantitativ nedgång ägt rum då det gäller
forskningen rörande barn och medier. Utskottet anser
i likhet med motionärerna bakom motion Kr2 (kd) att
det finns ett stort behov av forskning kring barns
och ungdomars möte med film. Det är angeläget att
viktiga frågor om vad för slags film barn väljer att
se, hur de reagerar på våldsskildringar och hur de
bearbetar sina filmupplevelser besvaras.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med
anledning av motion Kr2 (kd) yrkande 6 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande forskning kring barns och
ungdomars filmkonsumtion
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Kr2 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Regionala organisationer på filmområdet
(mom. 10)
Birgitta Sellén (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande under
rubriken 2000 års avtal (avsnitt 6) som börjar med
"Som framhålls" och slutar med "Motionsyrkandet
avstyrks" bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna bakom motion Kr4 (c)
anser utskottet att det är angeläget att regionala
resurscentrum för film och video så småningom finns
i hela landet. Vidare anser utskottet att
Filminstitutets bidragsgivning på sikt bör
regionaliseras. Regeringen bör i god tid före
utgången av 2000 års filmavtal förelägga riksdagen
förslag till hur en sådan regionaliserad
bidragsgivning skall utformas.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till
motion Kr4 (c) yrkande 3 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande regionala organisationer på
filmområdet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Kr4 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Möjlighet för ett regionalt
resurscentrum att vara producent (mom. 13)
Birgitta Sellén (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande under
rubriken 2000 års avtal (avsnitt 6) som börjar med
"Som redovisats" och slutar med "avstyrks yrkandet"
bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna bakom motion Kr4 (c)
anser utskottet att en av utgångspunkterna för de
statliga satsningarna på regional verksamhet inom
filmområdet bör vara att regionala resurscentrum
skall få möjlighet att fungera som producenter för
filmprojekt oavsett om det är fråga om långfilm,
kortfilm eller dokumentärfilm.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till
motion Kr4 (c) yrkande 5 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande möjlighet för ett regionalt
resurscentrum att vara producent
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Kr4 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. En oberoende översyn av Filminstitutet
(mom. 17)
Inger Davidson (kd), Lennart Kollmats (fp) och
Gunilla Tjernberg (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under
rubriken Handlingsoffentlighet (avsnitt 7) som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks
därmed" bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna bakom motionerna Kr2 (kd)
och Kr3 (fp) kan utskottet konstatera att
Filminstitutets kulturpolitiska ansvar är mycket
stort och ökar ytterligare genom det nya
filmavtalet. Det är därför angeläget att riksdag och
regering får en överblick av Filminstitutets
kostnader, styrning, kontroll m.m. Utskottet har
funnit att starka skäl talar för att en oberoende
översyn skall göras av Filminstitutet. Regeringen
bör därför snarast tillsätta en utredning som i
enlighet med vad som framförs i de nu aktuella
motionerna gör en sådan översyn.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med
bifall till motionerna Kr2 (kd) yrkande 9 och Kr3
(fp) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande en oberoende översyn av
Filminstitutet
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Kr2 yrkande
9 och 1999/2000:Kr3 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Statens möjligheter att satsa extra
medel på filmområdet (mom. 18)
Birgitta Sellén (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande under
rubriken Övriga frågor som börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "därmed motionsyrkandena" bort
ha följande lydelse:
Utskottet är medvetet om att det nya filmavtalet
troligen innebär en förstärkning av Filminstitutets
intäkter. Det finns emellertid en risk att nedgången
i antalet biobesök kan bli kraftig, vilket i sin tur
påverkar institutets intäkter. För att inte
Filminstitutet i ett sådant ekonomiskt läge skall
tvingas till olyckliga besparingar på det kulturella
området är det nödvändigt att staten har en
beredskap att tillskjuta medel så att stöden till
exempelvis de regionala organisationerna eller
visningsorganisationerna inte minskar. Likaså måste
staten - utanför filmavtalets ram - kunna tillskjuta
medel för angelägna satsningar på filmområdet, t.ex.
lokala visningsprojekt.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till
motion Kr4 (c) yrkandena 1 och 2 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande statens möjligheter att satsa
extra medel på filmområdet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Kr4 yrkandena 1
och 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
8. Utförsäljning av en av SVT:s kanaler
(mom. 19)
Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Roy Hansson och
Anne-Katrine Dunker (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande under
rubriken Övriga frågor som börjar med "Utskottet har
vid olika" och slutar med "av riksdagen" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser liksom motionärerna bakom motion
Kr1 (m) att en av Sveriges Televisions (SVT) två
kanaler skall utbjudas till försäljning.
Medelstilldelningen till programbolaget med endast
en kvarvarande kanal skall emellertid vara
oförändrad. Därmed kommer SVT att få stora
möjligheter att göra filmsatsningar. Utskottet anser
därför att den utredning som regeringen nyligen
tillsatt för att ta fram ett underlag för den
politiska beredningen av ett nytt sändningstillstånd
för public service-företagen skall få i uppdrag att
utreda den i motionen aktualiserade frågan.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med
bifall till motion Kr1 (m) yrkande 2 som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande utförsäljning av en av SVT:s
kanaler
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Kr1 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
9. En fristående film- och TV-fond
(mom. 20)
Ewa Larsson (mp) och Lennart Kollmats (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under
rubriken Övriga frågor som börjar med "I
betänkandet" och slutar med "avstyrks därför" bort
ha följande lydelse:
I likhet med vad som framförs i motion Kr3 (fp)
anser utskottet att det är angeläget att en sådan
fristående film- och TV-fond inrättas som föreslogs
i betänkandet Bidrag till fri svensk TV-produktion
(SOU 1997:172). Regeringen bör därför snarast lämna
förslag till riksdagen om hur en sådan filmfond
skall utformas och finansieras.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med
bifall till motion Kr3 (fp) yrkande 2 som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande en fristående film- och TV-
fond
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Kr3
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Regeringens tillvägagångssätt (mom. 6),
Förhandsstödet till produktion av långfilm
för barn och ungdom (mom. 7),
Handlingsoffentlighet (mom. 16)
Inger Davidson och Gunilla Tjernberg (båda kd)
anför:
Vi har i motion Kr2 (kd) utvecklat vår syn på
regeringens tillvägagångssätt då det gäller
hanteringen av filmpolitiken. Vi är införstådda med
att en avtalsmodell skall gälla och har därför
avstått från att yrka bifall till de av motionens
yrkanden som berör det av parterna ingångna avtalet.
Som framgår av motionen borde ett avtal med staten
som en av avtalsparterna kräva en tydlig demokratisk
förankring och borde således föregås av en
demokratisk process.
Vidare vill vi erinra om att vi i vår motion
framhållit att barnfilmens ställning inte värnats
tillräckligt i det nya filmavtalet och att vi därför
föreslagit att 20 % av förhandsstödet skall användas
för produktion av långfilm för barn och ungdom.
Eftersom avtalet redan är ingånget kan vi inte
reservera oss till förmån för ett ändringsyrkande.
Vi påminner också om att vi i vår motion yrkat att
Filminstitutets förvaltningsuppgifter - av
demokratiska skäl - skall omfattas av
handlingsoffentligheten.
2. En fast barnfilmskonsulenttjänst (mom.
8)
Inger Davidson (kd), Lennart Kollmats (fp) och
Gunilla Tjernberg (kd) anför:
Vi erinrar om att motion Kr2 (kd) vänder sig mot att
Filminstitutet skall anlita olika konsulenter för
bedömning av barn- och ungdomsfilmsprojekt. Vi hade
hellre sett att det av det ingångna avtalet framgick
att Filminstitutet skall inrätta en fast
barnfilmskonsulenttjänst. Det är nämligen viktigt
att skapa kontinuitet i arbetet genom att samma
person bedömer de olika filmprojekten.
3. Stödet till regionala resurscentrum för
film och video (mom. 11)
Inger Davidson (kd), Lennart Kollmats (fp) och
Gunilla Tjernberg (kd) anför:
Vi vill påminna om att det i motionerna Kr2 (kd) och
Kr3 (fp) framförs att det hade varit bättre om det
belopp som enligt 26 § i 2000 års filmavtal skall
avsättas för stöd till regionala resurscentrum för
film och video hade uttryckts i ett fast belopp och
inte i en procentuell summa. Vi har emellertid valt
att inte reservera oss till förmån för våra yrkanden
då ett avtal redan ingåtts av parterna.
4. Användningen av det regionala stödet
till långfilmsproduktion (mom. 12)
Birgitta Sellén (c) anför:
Jag erinrar om att Centerpartiet i motion Kr4
yrkande 4 föreslagit att stödet till regionala
resurscentrum för film och video skall få användas
även för långfilmsproduktion. Eftersom frågan är
avtalsreglerad har jag valt att inte reservera mig
till förmån för motionsyrkandet.
Ur prop. 1998/99:131 bil. 3 (s. 45-59)
2000 års filmavtal
Parterna
1. Svenska staten,
2. Sveriges Biografägareförbund, Folkets
Husföreningarnas Riksorganisation, Riksföreningen
Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a.
och Föreningen Sveriges Filmproducenter, nedan
kallade filmbranschen samt
3. Sveriges Television AB och TV 4 AB (publ.),
nedan kallade TV-företagen har ingått följande
avtal.
Avtalet är från statens sida ingått med förbehåll
för regeringens godkännande.
Avtalets innehåll m.m.
1 §
Detta avtal avser finansieringen av Stiftelsens
Svenska Filminstitutet (nedan kallad stiftelsen)
stöd till svensk film för de ändamål som anges i
avtalet. Stiftelsens angelägenheter handhas enligt
stiftelseförordnandet av en styrelse (nedan kallad
styrelsen) vars ledamöter utses av regeringen.
2 §
Parterna är eniga om att reglerna för stöd till
svensk film bör utformas så att de främjar en
rationell och effektiv produktion och distribution
av svensk film och medför en sund användning av
stödmedlen.
3 §
Med långfilm avses i detta avtal film som har en
visningstid motsvarande minst 2000 meter i 35 mm
format (eller motsvarande i andra format) och är
avsedd för normal biografpremiär med normal
biografexploatering. Undantag från regeln om
visningstid får medges av styrelsen när det gäller
barn-, ungdoms- och dokumentärfilm.
Med film avses i detta avtal även videogram i alla
de fall där det är praktiskt lämpligt och motiverat.
Med videogram menas i detta avtal en
informationsbärare med upptagning av rörliga bilder,
med eller utan ljud, som är avsedd att användas
tillsammans med en anordning för elektronisk
återgivning.
4 §
En film anses som svensk under förutsättning att
filmen har en svensk producent och att den svenska
insatsen av artistiska medarbetare är av påtaglig
betydelse.
Med svensk producent avses en person som är bosatt
här i landet, ett bolag, ett utländskt företags
filial eller annan juridisk person som är
registrerad här i landet.
En film som inte har en svensk producent är ändå
att anse som svensk under förutsättning att dels den
svenska kapitalinsatsen uppgår till 20 procent av
produktionskostnaden, dels den svenska insatsen av
artistiska medarbetare är av påtaglig betydelse.
Biografavgifter
5 §
Biografägare eller annan anordnare av
biografföreställning (nedan kallad biografägare)
skall betala en avgift till stiftelsen, motsvarande
10 procent av bruttobiljettintäkten vid
föreställningen. Med sådan intäkt avses
bruttoinkomst enligt de av Filmägarnas Kontrollbyrå
Aktiebolag (nedan kallad Kontrollbyrån) fastställda
allmänna bestämmelserna vid filmleveranser. Filmhyra
skall inte utgå på den del av intäkterna som utgör
avgiften. Det är i detta sammanhang utan betydelse
för avgiftsplikten om film visas med hjälp av
videoteknik i stället för med traditionell teknik.
6 §
Avgift skall inte utgå för biografföreställning på
sådant fast visningsställe där det enligt det
register som förs av Kontrollbyrån ges högst fem
föreställningar i veckan utöver barnmatinéer.
Med barnmatiné avses föreställning som riktar sig
till barn och som börjar senast klockan 17.
Om biografföreställningar har anordnats i syfte att
kringgå bestämmelserna om avgiftsplikt får styrelsen
besluta att avgiftsplikt föreligger. Innan styrelsen
beslutar i sådant ärende skall styrelsen bereda
biografägaren och dennes organisation tillfälle att
yttra sig.
Styrelsen får medge befrielse från avgift för
biografföreställning där biografägare avstår från
film- och biografhyra och där biografägare avstår
biljettintäkterna till välgörande ändamål.
Filmfestivaler och liknande arrangemang får undantas
från avgift.
7 §
Biografägaren skall redovisa och betala in
avgifterna direkt till stiftelsen. Antalet
redovisningsperioder skall vara minst sex om året.
Regler härom skall fastställas av stiftelsen efter
samråd med filmbranschen.
Redovisning skall ske på formulär som fastställs av
Kontrollbyrån. För redovisning och inbetalning av
avgiftsmedlen skall i övrigt tillämpas de av
Kontrollbyrån fastställda allmänna bestämmelserna
vid filmleveranser. I dessa bestämmelser skall
stadgas att underlåtenhet att betala avgift
likställs med underlåtenhet att betala filmhyra.
Biografägaren är skyldig att låta stiftelsen genom
kontrollant granska räkenskaperna såvitt gäller
avgiftsredovisningen.
8 §
En förbindelse från berörda biografägare att betala
avgift enligt detta avtal och att i övrigt följa
bestämmelserna i avtalet skall snarast inhämtas
genom Kontrollbyråns försorg och överlämnas till
stiftelsen. Förbindelsen skall ha den lydelse som
framgår av bilaga 1.
Biografägare som underlåter att avge sådan
förbindelse skall avstängas från filmleverans. Om
avstängning inte sker, trots begäran om det, svarar
filmuthyraren mot stiftelsen för de avgifter som
belöper på en föreställning där den hyrda filmen
visas.
TV-företagens bidrag
9 §
Sveriges Television AB skall månatligen lämna ett
bidrag till stiftelsen som motsvarar minst 38
miljoner kronor per kalenderår. Därutöver avser
bolaget att använda medel för samproduktion,
medfinansiering och köp av visningsrätter vad gäller
film som erhåller stöd genom detta avtal i en
storleksordning motsvarande bolagets åtagande enligt
1993 års finansieringsavtal för Stiftelsen Svenska
Filminstitutet (garantibelopp).
TV 4 AB (publ.) skall månatligen lämna ett bidrag
till stiftelsen som motsvarar minst 7,2 miljoner
kronor per kalenderår. Därutöver avser bolaget att
använda medel för samproduktion, medfinansiering och
köp av visningsrätter vad gäller film som erhåller
stöd genom detta avtal i en storleksordning
motsvarande bolagets åtagande enligt 1993 års
finansieringsavtal för Stiftelsen Svenska
Filminstitutet (garantibelopp).
Bidragen och garantibeloppen från TV-företagen
skall den 1 juli varje år justeras genom en
jämförelse med kompensationsindex för Sveriges
Television AB den 1 april samma år och indexet för
januari 2000.
Föreningen Sveriges Filmproducenters bidrag
10 §
Föreningen Sveriges Filmproducenter skall årligen
lämna ett bidrag till stiftelsen som motsvarar de
intäkter som inflyter till föreningen, dock högst 2
miljoner kronor. Medlems- och serviceavgifter från
föreningens medlemmar samt direkta bidrag eller stöd
till föreningen skall inte anses som sådana intäkter
som skall ligga till grund för bidrag till
stiftelsen.
Statens bidrag
11 §
Staten skall - under förutsättning att riksdagen
fattar erforderliga beslut - lämna ett årligt bidrag
till stiftelsen på 200,5 miljoner kronor. Staten har
för avsikt att justera bidraget enligt regler som
gäller för statliga bidragsanslag.
Bidrag från annan än avtalspart
12 §
Om annan än de som är parter i detta avtal vill
lämna bidrag till de ändamål som anges i avtalet
skall ett separat avtal ingås mellan detta avtals
parter och bidragsgivaren. Staten får, för övriga
parters räkning, ingå sådant avtal med annan
bidragsgivare.
Avtalet skall i huvudsak ha den lydelse som framgår
av bilaga 2.
Användningen av stiftelsens medel
13 §
De medel som tillförs stiftelsen enligt detta avtal
skall användas till följande ändamål.
1. Produktionsstöd till svensk film.
2. Stöd till distribution och visning av film i
hela landet.
3. Stöd till filmkulturell verksamhet m.m.
Produktionsstöd till svensk film
14 §
Produktionsstöd till svensk film skall omfatta
1. förhandsstöd (till långfilm, barn- och
ungdomsfilm, kort- och dokumentärfilm samt
utvecklingsstöd),
2. publikrelaterat stöd samt
3. upphovsmannastöd.
15 §
Av de medel som inflyter till stiftelsen skall
årligen 50 miljoner kronor användas till
publikrelaterat stöd. Vidare skall 5 procent av de
intäkter från biografavgifter enligt 5 § som
överstiger intäkterna från biografavgifterna för år
2000 användas till sådant stöd. Av tillgängliga
medel för publikrelaterat stöd får styrelsen under
ett räkenskapsår avsätta högst 10 procent för
användning till samma ändamål under kommande
räkenskapsår.
16 §
Publikrelaterat stöd skall lämnas till svenska
långfilmer för öppna visningar på biograf. Stödet
skall baseras på filmens bruttobiljettintäkter under
12 månader efter filmens premiär.
För film som till mer än 49 procent är finansierad
med förhandsstöd skall det publikrelaterade stödet
motsvara 25 procent av bruttobiljettintäkterna. För
film som till högst 49 procent är finansierad med
förhandsstöd skall det publikrelaterade stödet
motsvara 50 procent av bruttobiljettintäkterna. För
film som inte till någon del är finansierad med
förhandsstöd skall det publikrelaterade stödet
motsvara 75 procent av bruttobiljettintäkterna. Med
förhandsstöd avses här stöd enligt 18 §.
Publikrelaterat stöd till barnfilm får motsvara 100
procent av filmens bruttobiljettintäkter.
Styrelsen får vid behov justera procentsatserna för
de olika filmkategorierna med beaktande av
tillgängliga medel. Styrelsen skall därvid sträva
efter största möjliga tydlighet och framförhållning,
för att underlätta planeringen av nya filmprojekt.
Producenten skall före inspelningsstart lämna en
anmälan till stiftelsen. För det enskilda
filmprojektet skall procentsatsen fastställas vid
anmälningstillfället före inspelningens start.
Stödet skall utbetalas till dess att producenten
fått full återbetalning av en fastställd egeninsats.
Med begreppet producent avses den fysiska person,
det bolag eller annan juridisk person som
verkställer produktionen av en film genom att
finansiera, projektutveckla, inspela och
färdigställa densamma och som därigenom förvärvar
och ansvarar för de i filmverket ingående
rättigheterna. Som egeninsats får endast räknas
finansiering genom privatkapital eller finansiering
av i detta avtal medverkande TV-företag.
Vid fastställande av vid vilken tidpunkt som
producenten skall anses ha fått full ersättning för
egeninsatsen skall hänsyn tas till att 25 procent av
filmens bruttobiljettintäkter kan beräknas tillfalla
producenten vid sidan av stödet.
17 §
Efter avräkning för publikrelaterat stöd enligt 15 §
skall minst 43 procent av de medel som under ett
räkenskapsår inflyter till stiftelsen användas för
övriga produktionsstöd till svensk film. Av dessa
medel får styrelsen avsätta högst 10 procent inom
var och en av stödformerna enligt 18 - 20 §§ för
användning till samma ändamål under kommande
räkenskapsår.
18 §
Av de medel som under ett räkenskapsår inflyter till
stiftelsen enligt 17 § skall minst 67 procent
användas till förhandsstöd till långfilm, minst 10
procent till förhandsstöd till kort- och
dokumentärfilm och minst 10 procent till
förhandsstöd till film riktad till barn och ungdom.
Stöd skall endast utgå till producenter som kan
redovisa en ambitiös plan för filmens spridning i
olika visningsformer, varvid det skall beaktas om
visning förutsätts ske i de i avtalet medverkande
TV-företagens kanaler eller i kanal ägd av TV-
företag som lämnar bidrag enligt 12 §.
19 §
Av de medel som under ett räkenskapsår inflyter till
stiftelsen enligt 17 § skall minst 7 procent
användas till utvecklingsstöd. Utvecklingsstödet
skall omfatta projektstöd till manusförfattare,
producenter och regissörer, växthusverksamhet för
unga filmskapare, stöd till fortbildning för
etablerade filmskapare samt företagsstöd till
oberoende producenter.
Med oberoende producent avses sådan juridisk person
enligt 16 § femte stycket som inte är ett
majoritetsägt dotterbolag till företag som ägnar sig
åt distributions-, visnings- eller
sändningsverksamhet eller är del av en sådan
koncern.
Företagsstöd till en oberoende producent får ges
under sammanlagt högst tre år och med högst 1 miljon
kronor årligen.
20 §
Av de medel som under ett räkenskapsår inflyter till
stiftelsen enligt 17 § skall minst 2 procent
användas för stöd till manusförfattare, producenter
och regissörer (nedan kallade upphovsmän) avseende
svensk film.
Upphovsmannastöd skall lämnas i efterhand till
filmens upphovsmän för öppna visningar på biograf.
För varje försåld biljett, upp till 100 000
biljetter, skall upphovsmännen tillsammans vara
berättigade till ett stödbelopp om högst tio kronor.
Stödet skall fördelas lika mellan de tre
kategorierna av upphovsmän. Styrelsen får vid behov
årligen justera stödbeloppet med beaktande av
tillgängliga medel.
21 §
Styrelsen skall ansvara för att tillgodose behovet
av värdefull svensk filmproduktion genom att stöd
ges till såväl långfilm som kortfilm. Styrelsen
skall också beakta behovet av dokumentärfilm och
film riktad till barn och ungdom. Styrelsen skall
vidare tillse att stödet ger yngre och nya
filmskapare möjlighet att utveckla sina färdigheter,
främst genom stöd till kortfilm. Härvid kan undantag
medges från kravet på plan för visning och spridning
enligt 18 § andra stycket.
Stöd till distribution och visning av film i hela
landet
22 §
Stöd till distribution och visning av film i hela
landet skall omfatta
1. lanseringsstöd och stöd till
parallelldistribution,
2. biografstöd,
3. stöd till regional verksamhet,
4. stöd till film i skolan samt
5. stöd till visningsorganisationer, till
filmfestivaler samt till import och lansering av
kvalitetsfilm.
23 §
Efter att avräkning gjorts för publikrelaterat stöd
enligt 15 § skall minst 24 procent av de medel som
under ett räkenskapsår inflyter till stiftelsen
användas för stöd till distribution och visning av
film i hela landet. Av dessa medel får styrelsen
avsätta högst 10 procent inom var och en av
stödformerna enligt 24 - 28 §§ för användning till
samma ändamål under kommande räkenskapsår.
24 §
Av de medel som under ett räkenskapsår inflyter till
stiftelsen enligt 23 § skall minst 15 procent
användas för stöd till lansering av svensk långfilm
och minst 4 procent för stöd till
parallelldistribution av filmkopior.
Lanseringsstöd skall som regel ges till distributör
av svensk långfilm med ett belopp som motsvarar
distributörens ekonomiska insats. Stödbeloppet skall
fastställas av styrelsen före filmens premiär.
Om det, med hänsyn till tillgängliga medel eller
omständigheterna i övrigt, finns särskilda skäl får
styrelsen fastställa stödbeloppets storlek på annat
sätt än vad som anges i andra stycket. Beloppet får
dock inte i något fall överstiga 500 000 kronor.
25 §
Av de medel som under ett räkenskapsår inflyter till
stiftelsen enligt 23 § skall minst 24 procent
användas till biografstöd. Inom denna ekonomiska ram
skall minst 60 procent användas för stöd till
biografägare för öppna visningar av svensk film,
minst 15 procent för stöd till biografägare på orter
med mindre än 50 000 invånare för publikarbete,
minst 11 procent för stöd till upprustning av
biografer samt minst 5 procent för stöd till sådana
anordnare av biografföreställningar som inte är
mervärdesskatteskyldiga.
Vid fördelningen av stöd till biografägare för
öppna visningar av svensk film skall behov hos
biografer i mindre och medelstora orter särskilt
beaktas.
26 §
Av de medel som under ett räkenskapsår inflyter till
stiftelsen enligt 23 § skall minst 20 procent
användas för stöd till regional verksamhet. Stödet
skall omfatta stöd till verksamhet vid regionala
resurscentrum för film och video samt stöd till
verksamhet vid regionala filmproduktionscentrum. För
stöd till regional verksamhet krävs att bidrag
lämnas från landsting, kommun eller annan huvudman
med ett belopp som minst motsvarar det stöd som
lämnas inom ramen för detta avtal. Det samlade
stödet till regionala filmproduktionscentrum får
årligen uppgå till högst 3 miljoner kronor.
27 §
Av de medel som under ett räkenskapsår inflyter till
stiftelsen enligt 23 § skall minst 14 procent
användas för stöd till film i skolan. Stödet skall
ges till spridning av kort- och dokumentärfilm och
till skolbioverksamhet. Stödet skall även täcka
kostnaderna för Filminstitutets filmuthyrning och
inköp av filmrättigheter.
Stöd till skolbioverksamhet får lämnas till en
kommun eller en förening under sammanlagt högst tre
år. För att stöd skall ges krävs att bidrag lämnas
från landsting, kommun eller annan huvudman med ett
belopp som minst motsvarar det stöd som lämnas inom
ramen för detta avtal. Vidare krävs en pedagogisk
plan och att verksamheten sker i samarbete med en
lokal biografägare.
28 §
Av de medel som under ett räkenskapsår inflyter till
stiftelsen enligt 23 § skall minst 9 procent
användas för stöd till visningsorganisationer. Med
visningsorganisation avses i första hand en
sammanslutning av allmännyttiga ideella föreningar
som i egen regi eller genom anslutna medlemmar visar
film på biograf.
Vidare skall minst 5 procent av medlen användas för
stöd till filmfestivaler och stöd till import och
lansering av kvalitetsfilm.
Stöd till filmkulturell verksamhet m.m.
29 §
Stöd till filmkulturell verksamhet m.m. skall
omfatta
1. internationella avgifter och internationell
lansering,
2. stöd till textning på svenska av film och video
och till syntolkning,
3. stöd till samarbete mellan filmbranschen och TV-
företagen,
4. övrig filmkulturell verksamhet samt
5. stiftelsens ledning och administration.
30 §
Efter avräkning för publikrelaterat stöd enligt 15 §
skall minst 23 procent av de medel som under ett
räkenskapsår inflyter till stiftelsen användas för
stöd till filmkulturell verksamhet m.m. Av dessa
medel får styrelsen avsätta högst 10 procent inom
var och en av stödformerna enligt 31 - 34 §§ och
inom ramen för administration m.m. enligt 35 § för
användning till samma ändamål under kommande
räkenskapsår.
31 §
Av de medel som under ett räkenskapsår inflyter till
stiftelsen enligt 30 § skall minst 18 procent
användas för internationella avgifter och för
internationell lansering av svensk film. Stiftelsen
skall inom denna ekonomiska ram fortsätta samarbetet
inom Eurimages och Nordiska Film- och TV-fonden samt
åta sig de svenska samordningsinsatserna i
anslutning till Media II-programmet. Stiftelsen
skall vidare medverka vid internationell lansering
av svensk film och även lämna stöd till producenter
och distributörer av svensk film för sådan
lansering.
32 §
Av de medel som under ett räkenskapsår inflyter till
stiftelsen enligt 30 § skall minst 2 procent
användas för att göra film mer lättillgänglig för
funktionshindrade. Styrelsen skall för detta ändamål
fördela stöd till textning på svenska av film och
video och till syntolkning på videogram.
33 §
Av de medel som under ett räkenskapsår inflyter till
stiftelsen enligt 30 § skall minst 2 procent
användas för stöd till samarbete mellan
filmbranschen och TV-företagen. Stödet skall
fördelas av filmbranschens samarbetskommitté till
filmbranschen och TV-företagen i proportion till
deras respektive bidrag till stiftelsen. Stödet
skall bl.a. användas till spridning av värdefulla
filmer, utbildning och forskning, åtgärder mot
olovlig hantering av film samt aktiviteter för att
öka allmänhetens intresse för film i alla
spridningsformer.
34 §
Av de medel som under ett räkenskapsår inflyter till
stiftelsen enligt 30 § skall minst 29 procent
användas till övrig filmkulturell verksamhet för att
bl.a. bevara och tillgängliggöra det svenska
filmarvet samt för att informera om och dokumentera
filmen som konstart och nöjesindustri. Av dessa
medel skall 5 miljoner kronor användas för
restaurering av svensk färgfilm.
35 §
Av de medel som under ett räkenskapsår inflyter till
stiftelsen enligt 30 § skall högst 45 procent
användas till kostnader för stiftelsens ledning och
administration, inklusive förvaltning och
administration av konsulenternas och nämndens
verksamhet.
De medel som finns tillgängliga för stöd enligt 24
- 28 §§ får användas för administrationskostnader
inom respektive stödform. Administrationskostnaderna
får dock inte överstiga 10 procent av de medel som
finns tillgängliga för stöden.
36 §
Stiftelsen skall beträffande stöd till regional
verksamhet, stöd till film i skolan och stöd till
filmkulturell verksamhet m.m. i övrigt följa de
villkor om medlens användning och redovisning som
regeringen särskilt beslutar.
Konsulenter och nämnd
37 §
För bedömningen av vilka långfilmsprojekt som skall
få förhandsstöd skall styrelsen anlita dels en
konsulent, dels en nämnd. Nämnden skall bestå av en
konsulent och ytterligare fyra ledamöter som utses
av styrelsen. Av det stödbelopp som enligt 18 §
skall användas för förhandsstöd till långfilm skall
hälften fördelas efter bedömning av konsulenten och
hälften efter bedömning av nämnden.
Vidare skall styrelsen anlita konsulenter för
bedömningen av vilka kort-, dokumentär-, samt barn-
och ungdomsfilmprojekt som skall få förhandsstöd
samt för bedömning av fördelningen av
utvecklingsstöd enligt 19 §.
Styrelsen bör i regel följa konsulenternas och
nämndens bedömning. Om styrelsen inte beviljar stöd
som rekommenderas av en konsulent eller av nämnden
skall detta särskilt motiveras. Styrelsen är i
enlighet med stiftelselagen (1994:1220) ansvarig för
stiftelsens verksamhet.
Sökande skall kunna presentera samma projekt för
bedömning av flera konsulenter och av nämnden.
38 §
Konsulenterna och nämndledamoterna skall ha
tidsbegränsade uppdrag. Vid tillsättande av
konsulenter och nämndledamöter skall styrelsen
sträva efter en jämn könsfördelning.
39 §
Styrelsen skall varje verksamhetsår ge konsulenterna
och nämnden en ekonomisk ram inom vilken de till
styrelsen kan rekommendera stöd.
Efterlevnaden av avtalet
40 §
Filmbranschen förbinder sig att verka för att detta
avtal efterlevs. Organisationer som är bundna av
avtalet är skyldiga att söka förmå sina medlemmar
att följa avtalets bestämmelser.
41 §
Styrelsen skall utse ett samarbetsråd som skall
granska stiftelsens tillämpning av detta avtal.
Rådet skall bestå av tio ledamöter som skall utses
för en tid av högst två år i taget. Fem av
ledamöterna skall utses efter förslag av
filmbranschen och två efter förslag av TV-företagen.
Rådet skall inom sig utse ordförande och vice
ordförande.
42 §
Stiftelsen skall lämna de upplysningar som
samarbetsrådet begär om tillämpningen av avtalet och
om förvaltningen av avtalsmedlen. Samråd skall ske
med rådet beträffande de prioriteringar som skall
gälla för stöd till biografägare för öppna visningar
av svensk film enligt 25 §.
Rådet skall årligen sammanställa en rapport om sin
granskning. Rapporten skall lämnas till styrelsen
och till avtalsparterna.
Rådet är beslutsfört när ordföranden och minst fem
av de andra ledamöterna är närvarande. Vid
omröstning skall den mening gälla som biträds av
majoriteten. Vid lika röstetal skall ordföranden ha
utslagsröst.
Rådet skall besluta i övrigt om formerna för
granskningsverksamheten.
Övriga bestämmelser
43 §
Staten får säga upp avtalet till omedelbart
upphörande, om annan avtalspart bryter mot avtalet.
Organisation inom filmbranschen får säga upp
avtalet till omedelbart upphörande, om nöjesskatt
för biografföreställningar återinförs eller om annan
skatt av väsentligen samma karaktär och effekt
införs eller om mervärdesskatten på filmvisning
höjs. Detsamma gäller, om rätten att göra avdrag för
biografavgiften vid beräkning av nettointäkten av
rörelse vid taxering för inkomst begränsas eller
avskaffas.
Sveriges Television AB får säga upp avtalet till
omedelbart upphörande, om väsentlig förändring sker
av bolagets finansiering, kanalstruktur eller
uppdrag enligt det av riksdagen 1996 fattade
beslutet om bl.a. bolagets verksamhet och av det
sändningstillstånd som regeringen på grund av
riksdagsbeslutet har lämnat bolaget.
TV 4 AB får säga upp avtalet till omedelbart
upphörande, om Sveriges Television AB eller annat
programföretag som har regeringens tillstånd att
sända rikstäckande TV-sändningar med analog
sändningsteknik får tillstånd att sända reklam mot
betalning. Detsamma skall gälla om TV 4 AB förlorar
sitt tillstånd att här i landet sända
televisionsprogram med analog sändningsteknik.
44 §
Detta avtal träder i kraft den 1 januari 2000 och
skall gälla till och med den 31 december 2004.
Uppsägning av avtalet skall ske senast ett år före
avtalstidens utgång. Vid utebliven uppsägning
förlängs avtalet med tre år åt gången.
Sedan avtalet har varit i kraft i två år får varje
part påkalla överläggningar med övriga parter om
villkoren i detta avtal.
45 §
Långfilm med inspelningsstart under år 1999 skall
under år 2000 vara berättigad till efterhandsstöd
enligt bestämmelserna i 21 § i 1993 års finans-
ieringsavtal för Stiftelsen Svenska Filminstitutet,
i dess lydelse efter den 5 maj 1997.
Efterhandsstödets storlek skall för berörd film
baseras på det antal betalande biografbesökare som
sett filmen senast den 31 december 2000. Stödet
skall utgå ur de medel som under räkenskapsåret 2000
har influtit till stiftelsen.
Publikrelaterat stöd enligt 16 § skall ges till
långfilm med inspelningsstart efter den 31 december
1999. År 2000 skall styrelsen, i stället för vad som
anges i 15 §, besluta om hur mycket som skall
användas för sådant stöd med beaktande av
tillgängliga medel efter avräkning för
efterhandsstöd enligt första stycket. Om
efterhandsstödet uppgår till mer än 50 miljoner
kronor skall inget publikrelaterat stöd lämnas.
46 §
Om avtalet upphör att gälla vid avtalstidens utgång
utan att ersättas av ett nytt avtal, skall de
avgifter som redovisats för åren 2003 och 2004
användas enligt bestämmelserna i avtalet, om inte
parterna kommer överens om annat.
47 §
Tvist om tolkningen eller tillämpningen av detta
avtal eller om rättsförhållande som har sin grund i
avtalet skall avgöras genom skiljedom enligt lag.
Skiljeförfarandet skall äga rum i Stockholm. På
parts begäran skall Stockholms tingsrätt utse
samtliga tre skiljemän.
Detta avtal har upprättats i åtta likalydande
exemplar av vilka varje part tagit ett.
Stockholm den 29 april 1999
Ann-Christin Nykvist
För staten
---------------------------------------------------
Jan Bernhardsson Börje Hansson
För Sveriges För Föreningen Sveriges
Biografägareförbund Filmproducenter
---------------------------------------------------
Kay Wall Sam Nilsson
För Sveriges För Sveriges Television
Filmuthyrareförening AB
u.p.a.
---------------------------------------------------
Bo Larsson Thorbjörn Larsson
För Riksföreningen Våra För TV 4 AB (publ.)
Gårdar
---------------------------------------------------
John Brattmyhr
För Folkets
Husföreningarnas
Riksorganisation
---------------------------------------------------
Björn Gregfelt
Mot detta avtal har
Filmägarnas Kontrollbyrå
AB inte någon erinran.
---------------------------------------------------
Bilaga 1
Förbindelse; biografavgifter
Undertecknad anordnare av
biografföreställning/biografägare, som har tagit del
av gällande filmavtal och de särskilda regler som
anges i avtalets 7 §, åtar sig härigenom gentemot
Stiftelsen Svenska Filminstitutet att under den tid
som avtalet är i kraft betala in avgifter enligt
avtalet och låta en av stiftelsen utsedd kontrollant
granska räkenskaperna såvitt gäller
avgiftsredovisningen. Vidare åtar sig undertecknad
att i övrigt följa avtalets bestämmelser samt att
godta att underlåtenhet att betala avgift likställs
med underlåtenhet att betala filmhyra.
Bilaga 2
Avtal med bidragsgivare utanför filmavtalet
Mellan Svenska staten, som företrädare för parterna
i 2000 års filmavtal, och NN har följande avtal
ingåtts.
Avtalet är ingått under förbehåll av regeringens
godkännande.
1 §
NN skall årligen lämna ett bidrag till Stiftelsen
Svenska Filminstitutet på miljoner kronor. Medlen
skall användas till de ändamål som anges i
filmavtalet. (Därutöver avser NN att använda i
genomsnitt miljoner kronor årligen för
samproduktion och medfinansiering vad gäller film
som får stöd enligt nämnda avtal.)
2 §
Detta avtal träder i kraft ... och skall gälla till
och med ... .
Uppsägning av avtalet skall ske senast ett år före
avtalstidens utgång. Vid utebliven uppsägning
förlängs avtalet med tre år åt gången, under
förutsättning av att 2000 års filmavtal förlängs
eller ett nytt motsvarande filmavtal ingås.
3 §
Tvist om tolkningen eller tillämpningen av detta
avtal eller om rättsförhållande som har sin grund i
avtalet skall avgöras genom skiljedom enligt lag.
Skiljeförfarandet skall äga rum i Stockholm. På
parts begäran skall Stockholms tingsrätt utse
samtliga tre skiljemän.
Protokollsanteckningar
Till 1 §
1. Parterna konstaterar att en förutsättning för
avtalets giltighet är att Europeiska gemenskapens
kommission godkänner de stödformer som anges i
avtalet.
2. Parterna förutsätter att de medel som stiftelsen
får av TV-företag utanför detta avtal används för de
ändamål som anges i avtalet.
Till 9 §
Möjligheterna till och konsekvenserna av att införa
skattskyldighet enligt mervärdesskattelagen
(1994:200) på den TV-avgift som betalas enligt lagen
(1989:41) om TV-avgift skall analyseras i särskild
ordning i anslutning till förberedelser för beslut
om nya tillstånd för public service-företagen.
Till 10 §
Föreningen Sveriges Filmproducenter förbinder sig
att senast den 31 december 2000 informera övriga
avtalsparter och stiftelsen om förväntade intäkter
till föreningen under avtalsperioden samt lämna
besked om i vilken mån föreningen avser att lämna
ett högre bidrag till stiftelsen.
Till 13 §
Parterna konstaterar att avtalets reglering av
användningen av influtna medel till filmkulturell
verksamhet kan kräva en ändring enligt 6 kap. 1 §
stiftelselagen (1994:1220) av andra punkten i
stiftelseförordnandet för Stiftelsen Svenska
Filminstitutet. Parterna förutsätter därför att
styrelsen, om den finner att det krävs, snarast
ansöker om sådan ändring hos Kammarkollegiet.
Till 25 §
Parterna förutsätter att tillämpningen av stöd till
biografägare för öppna visningar av svensk film inte
hindrar, snedvrider eller hämmar konkurrensen på ett
sätt som inte är förenligt med den näringsrättsliga
lagstiftningen.